Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande tillstånd för International Broadcasting Association AB

1955-04-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:25, Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande tillstånd för International Broadcasting Association AB

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om skrivelse

till Kungl. Maj:t rörande tillstånd för International

Broadcasting Association AB (IBRA) att inköpa viss utländsk

valuta, dels ock väckt motion om vissa lättnader

i valutaregleringen.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 8 i första kammaren av herr Boman samt nr 2 i andra kammaren

av herr Gustafsson i Borås m. fl., har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t

måtte medgiva tillstånd för IBRA att inköpa utländsk valuta för ett belopp

på 1 920 000 kronor.

Samtidigt med nämnda motioner har utskottet till behandling förehavt

den i andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 187 av

herrar AhTberg och Munktell, i vilken hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att utländska betalningsmedel och utländska

fordringar, som är avsedda att begagnas för kulturella, religiösa

och humanitära ändamål må mot vederlag i svenskt mynt fritt förvärvas

och föryttras.

Beträffande de skäl som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,

hänvisa till motionerna II: 2 resp. II: 187.

Över de likalydande motionerna 1:8 och II: 2 har yttrande i vederbörlig

ordning inhämtats från valutakontoret samt över motionen II: 187 från

fullmäktige i riksbanken och valutakontoret. I

I de likalydande motionerna I: 8 och II: 2 erinras till en början om följande.

Den svenska firman International Broadcasting Association AB

(IBRA) ansökte den 15 juni 1954 hos valutakontoret om tillstånd att till

bank i Tanger få utbetala 1 920 000 kronor avsett som likvid för utsändningstid

från radiostationen i Tanger. Enligt ett mellan IBRA och radioföretaget

Socitété CAPEC i Tanger ingånget avtal skulle sändningarna

enligt närmare preciserade regler innehålla dels program av religiös karaktär

och dels kommersiell reklam. Genom beslut den 30 juni 1954 avslog

valutakontoret IBRA:s hemställan.

Sedan Société CAPEC efter nya underhandligar med IBRA gått med på

att acceptera vissa inskränkningar i rätten att förfoga över det utgående

kronbeloppet, anhöll IBRA i skrivelse till valutakontoret den 10 juli 1954,

Bihang till riksdagens protokoll 1955. S samt. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

att ärendet skulle upptas till förnyad prövning. Detta skedde men ledde

till förnyat avslag den 13 juli. Efter detta avslag upptog IBRA nya förhandlingar

med Société CAPEC rörande ytterligare modifikationer av det

ursprungliga avtalet för att gå de svenska valutamyndigheterna till mötes.

Genom nytt avtal som slöts den 25 juli 1954 slopades tanken på att

sändningarna skulle omfatta även kommersiell reklam, och de skulle

följaktligen helt bestå av program av religiös karaktär. På denna grundval

riktades en tredje ansökan till valutakontoret den 16 augusti 1954,

vilken emellertid även utan angiven motivering avslogs genom beslut av

den 2 september 1954. Över detta beslut anförde IBRA besvär hos Kungl.

Maj:t genom underdånig skrivelse av den 14 september 1954.

Kungl. Maj:t fann emellertid, såsom framgår av ett av finansminister

Sköld den 9 december 1954 i riksdagens andra kammare meddelat interpellationssvar,

icke skäl vidtaga ändring av valutakontorets beslut.

Motionärerna understryker, att man i vida kretsar funnit det stötande,

att statens ekonomiska regleringsmakt på sätt som här skett lägger hinder

i vägen för initiativ av den art varom här är fråga. Det gäller på frivillig

väg insamlade penningmedel avsedda för missionsändamål, och det

har tett sig utomordentligt egendomligt att valutakontoret i ett sådant

sammanhang lagt hinder i vägen så mycket mer som det icke från något

håll hävdats att den begärda valutatilldelningen i och för sig skulle vara

av den storleksordningen, att den skulle innebära något hot mot den svenska

valutaställningen.

Valutakontoret hänvisar i sitt yttrande över dessa motioner till sitt utlåtande

till Konungen den 30 oktober 1954 över IBRA:s besvärsskrivelse

den 14 september 1954 angående valutakontorets tidigare beslut att icke

medgiva överföring till utlandet av 1 920 000 kronor såsom likvid för vissa

radiosändningar samt anför härutöver följande.

IBRA framhöll i sin ovannämnda skrivelse den 14 september 1954 till

Konungen, att frågan gäller ”att få använda svenska kronor skänkta med

varmt hjärta av för evangelisk mission intresserade personer”. Såsom

framgår av artiklar i tidningen Dagen den 10 och 11 februari 1955 har hittills

endast ca 200 000 kronor insamlats. Dock ”har av de 1,9 miljonerna

redan kontraktsenligt genom våra internationella kontakter första inbetalningen

gjorts med 400 000 kronor”. Såsom framgår av inbjudan till

teckning av IBRA:s 41/} % radiolån av år 1955 å 1,5 miljoner kronor —

införd i Dagen den 3 februari 1955 — har finansieringen av IBRA ”hittills

skett genom tillfälliga lån, som f. n. uppgår till ca 750 000 kronor och som

måste bindas på längre tid”.

IBRA:s av valutakontoret avslagna framställning innebar ansökan om

tillstånd att till utlandet överföra 960 000 kronor per år under tillsvidare

5, alternativt 2 år. Detta belopp kan ställas i relation till vad filadelfiaförsamlingarna

i Sverige det senaste året begärt och erhållit för bedrivande

av missionsverksamhet i utlandet. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

3

under år 1954 begärt och erhållit valutatilldelning med motvärdet till

910 000 kronor och övriga filadelfiaförsamlingar i landet ha under sagda

år för samma ändamål begärt och erhållit valutatilldelning med motvärdet

till 1 060 000 kronor. Sammanlagt ha sålunda pingströrelsens församlingar

under år 1954 begärt och erhållit valutatilldelning med 1 970 000

kronor för bedrivande av yttre mission. De årliga kostnaderna för de beramade

sändningarna från Tanger uppgå således till inemot hälften av

vad som från pingströrelsens sida för närvarande betalas till utlandet för

missionsverksamhet därstädes.

Motionärerna ha föreslagit, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte medgiva tillstånd för

IBRA att inköpa utländsk valuta för ett belopp av 1 920 000 kronor.

Valutakontorets styrelse anser sig ej böra ingå på frågan, om ett tillstånd

av Kungl. Maj:t för IBRA att inköpa utländsk valuta för att kunna

effektueras även förutsätter beslut av bankofullmäktige att tillhandahålla

valuta, eftersom riksbanken har att förvalta rikets centrala valutareserv

och genom gällande valutakontrakt mellan riksbanken och valutabankerna

även får anses äga ett inflytande på användningen av affärsbankernas valutabehållningar.

Vad motionärerna anfört och vad som i ärendet blivit känt sedan IRRA:s

ansökan senast var föremål för behandling inom valutakontoret har icke

givit anledning för valutakontorets styrelse att ändra sin uppfattning. Styrelsen

får bl. a. med anledning härav avstyrka motionerna. Avslår riksdagen

motionerna, utesluter det givetvis icke möjligheten till eu förnyad

behandling inom valutakontoret, därest pingströrelsens talesmän åstadkomma

sådan ändring i avtalet med radioföretaget CAPEC och vidtaga sadana

åtgärder i övrigt, att de ifrågasatta radiosändningarna få annan karaktär

och omfattning än som hittills synes ha varit avsikten. I

I motionen II: 187 erinras om att för någon tid sedan aktualiserats ett

fail i fråga om valutautförsel för missionsändamål där valutakontoret varit

tveksamt om huruvida den begärda valutan skulle komma ett rent missionsändamål

tillgodo eller kunde anses komma att användas till ett för

missionsverksamhet främmande ändamål.

Med hänsyn till det här berörda fallet synes det enligt motionärerna — i

händelse ej valutaförordningen i sin helhet kommer att avvecklas genom

beslut vid årets riksdag — i valutaförordningen böra intagas en regel, enligt

vilken valutor, som är avsedda att användas till missionsverksamhet,

religiösa, humanitära eller kulturella ändamål undantages från valutakontroll.

Härigenom skulle ett smidigare förfaringssätt åstadkommas samtidigt

som dessa känsliga frågor undandrages de rent ekonomiska bedömanden

valutakontoret har att lägga. En undantagsregel i här föreslagen riktning

och omfattning synes inte nämnvärt komma att menligt inverka på

våra tillgångar av utländsk valuta.

Valutakontoret framhåller i yttrande över denna motion, vilken synes ha

som bakgrund samma ärende som beröres i motionerna I: 8 och II: 2, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

kontoret kommit till den uppfattningen, att den av IBRA planerade verksamheten

i huvudsak icke avser missionssändningar, såvida icke i missionsbegreppet

även skall innfattas s. k. inre mission. För den egentliga svenska

missionsverksamheten i utlandet ransoneras icke numera tilldelning av

valutor.

I fortsättningen uttalar valutakontoret bl. a. följande.

Med nuvarande tillämpning av valutaregleringen, när det gäller kulturella,

religiösa och humanitära ändamål, ligger den väsentliga svårigheten

i att avgränsa det område, där valutatilldelning praktiskt taget automatiskt

sker, från sådana fall, där en prövning bör komma till stånd. Dessa

gränsdragningsfrågor kvarstå även efter en bestämmelse av den innebörd,

som motionärerna föreslagit. Man riskerar att hamna i rena godtycket,

om tolkningen av förenämnda begrepp skulle överlämnas ej endast åt olika

affärsbanker utan även åt enskilda, och detta till och med i de fall, då bedömandet

kan färgas av det egna intresset.

Motionärerna ha i sin hemställan utgått från bestämmelserna i första

stycket 2 § valutaförordningen, som har följande lydelse:

”Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag i

svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling

och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess förmedling.”

Motionärerna synas ha förbisett, att betalning till utlandet i svenska

kronor, som regleras främst genom bestämmelserna i 5 § valutaförordningen,

ur valutasynpunkt har samma verkan som betalning i annat lands

valuta och att betalning i kronor utgör en vanlig betalningsform vid överföringar

till utlandet.

Betalningar till utlandet verkställas i huvudsak dels genom riksbanken,

dels genom valutabankerna och dels slutligen genom att andra företag och

enskilda för egen eller andras räkning disponera över tillgodohavanden i

utlandet. Med hjälp av valutaregleringen åstadkommes dels en begränsning

i vissa betalningar till utlandet, dels att betalningarna ske i fastställda

former och genom bestämda betalningskanaler. Med hänsyn till den i

Sverige och andra länder rådande knappheten på dollarvaluta förhindras

exempelvis härigenom, att dollarlikvider verkställas till någon i Europa

eller eljest utanför dollarområdet bosatt.

Motionärerna ha såsom förut framhållits utgått från den bestämmelse

i valutaförordningen, som föreskriver, att handeln med valutor skall ske

genom riksbanken eller genom dess förmedling; som bekant har den egentliga

handeln med valutor överlåtits på främst valutabankerna, ehuru deras

befogenheter härutinnan väsentligen bestämmas av de tillstånd, riksbanken

meddelar dem att driva handel. Det torde emellertid få förutsättas, att

motionärernas avsikt icke varit att åstadkomma en särskild marknad i

valutor, avsedda för att tillgodose religiösa, humanitära eller kulturella

ändamål. De valutor, varmed en sådan marknad skulle fourneras för att

kunna tillgodose efterfrågan, bära ju ingen särprägel. Ej heller kan det

vara rimligt att, så länge den allmänna dollarbristen är en realitet, använda

dollarvaluta exempelvis för att bestrida kostnader för missionsverksamhet

i Belgiska Kongo eller för överföring av insamlade medel till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

5

mindre utvecklade länder, i den mån betalningar dit regelmässigt erläggas

på annat sätt. Motionärerna torde ej heller ha avsett att åstadkomma

ett åläggande för riksbanken att tillhandahålla valutor för visst ändamål;

härför skulle erfordras ändring i riksbankslagen. De åtaganden gentemot

valutabankema att tillhandahålla valutor, som riksbanken iklätt sig genom

nuvarande valutakontrakt, ha som förutsättning bl. a. det inflytande

över betalningarna till utlandet som tillägges riksbanken genom valutalagstiftningen.

Skulle motionärerna syfta till att åstadkomma ett undantag

från valutaregleringen, varigenom affärsbanker, företag eller andra

enskilda innehavare av utländsk valuta skulle bliva berättigade att sälja

sitt innehav av valutan till den, som uppgivit sig behöva densamma för ändamål

av ifrågavarande art — och denna i sin tur utan särskilt medgivande

äga disponera över den sålunda förvärvade valutan — skulle detta nödvändiggöra

en utbyggnad av kontrollapparaten, vilket givetvis bör undvikas.

Såsom framgår av vad ovan sagts skulle ett sådant undantag dessutom

ändra grundvalen för nuvarande valutakontrakt mellan riksbanken

och valutabankerna, vidare ej beakta den nuvarande internationella uppdelningen

mellan olika valutaområden och slutligen innebära en diskriminering

av kronbetalningar.

Det torde därför icke finnas annan praktisk möjlighet än att inom ramen

för valutaregleringen tillämpa en tillmötesgående praxis i vad gäller

betalningar till utlandet för egentliga kulturella, religiösa och humanitära

ändamål. Så sker redan nu på dessa och andra områden, där behovet av

möjlighet till betalningar till utlandet särskilt beaktats. Svårigheten ligger

främst i avgränsningsfrågorna; motionärerna synas icke ha anvisat

någon väg, varigenom denna avgränsning skulle kunna ske i annan form än

som för närvarande tillämpas. Valutakontorets styrelse får därför avstyrka,

att ifrågavarande motion lägges till grund för någon åtgärd från

riksdagens sida.

Fullmäktige i riksbanken har anfört följande.

Motionen synes som bakgrund ha det ärende, som beröres i de inom riksdagen

väckta likalydande motionerna I: 8 och II: 2 om skrivelse till Kungl.

Maj :t rörande tillstånd för International Broadcasting Association AB

(IBRA) att inköpa viss utländsk valuta, över vilka motioner valutakontorets

styrelse på anmodan av Kungl. Maj:t till riksdagens bankoutskott

överlämnat särskilt yttrande. Fullmäktige avse emellertid ej att ingå på en

bedömning av detta ärende. Även om det ej sällan möter betydande svårigheter

att bestämt fastställa arbetsfördelningen mellan riksbanken och valutakontoret

i vad gäller frågor, som angå betalningar till och från utlandet,

är det uppenbart, att riksbanken icke har till uppgift att avgöra eller

bör ta ställning till om valutakontoret kommit fram till ett riktigt beslut i

ett enskilt ärende om valutatilldelning sådant som det ifrågavarande.

Däremot är det självklart för riksbanken såsom valutavårdande myndighet

av betydande intresse, hur valutaregleringen utformas. Det av motionärerna

framförda förslaget bör därför granskas dels ur synpunkten,

om de syften gagnas, vilka motionärerna vilja tillgodose, dels med hänsyn

till dess inverkan på möjligheten att effektivt tillämpa en valutareglering.

Motionärerna torde fä antagas vilja åstadkomma, att valutatilldelning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

sker för kulturella, religiösa och humanitära ändamål i erforderlig omfattning.

Enligt vad valutakontoret upplyst, tillämpar kontox’et redan nu en

tillmötesgående praxis i vad gäller betalningar för egentliga kulturella,

religiösa och humanitära ändamål. Med nuvarande tillämpning av valutaregleringen

ligger den väsentliga svårigheten sålunda i att avgränsa det

område, där valutatilldelning praktiskt taget automatiskt sker, från sådana

fall, där en prövning bör komma till stånd. Dessa gränsdragningsfrågor

kvarstå även efter en bestämmelse av den innebörd, som motionärerna

föreslagit. Man riskerar att hamna i rena godtycket, om tolkningen

av förenämnda begrepp skulle överlämnas ej endast åt olika affärsbanker

utan även åt enskilda, och detta till och med i de fall, då bedömandet kan

färgas av det egna intresset.

Beträffande den inverkan på möjligheten att effektivt tillämpa en valutareglering,

som ett antagande av motionärernas förslag kan beräknas få,

må följande anföras.

Den utformning, som förslaget erhållit, innebär, att för betalningar i

utländska valutor skulle gälla friare bestämmelser än för betalningar i

kronor. Detta beror väl dock på ett förbiseende av motionärerna; det finnes

givetvis ingen anledning att så utforma bestämmelserna för betalningar

till utlandet, att i avvikelse från ett normalt betalningsmönster betalningar

för vissa ändamål tendera att ske uteslutande i utländska valutor.

Betalningar till utlandet verkställas i huvudsak dels genom riksbanken,

dels genom valutabankerna och dels slutligen genom att andra företag och

enskilda för egen eller andras räkning disponera över tillgodohavanden i

utlandet. Med hjälp av valutaregleringen åstadkommes dels en begränsning

i vissa betalningar till utlandet, dels att betalningarna ske i fastställda

former och genom bestämda betalningskanaler. Med hänsyn till den i

Sverige och andra länder rådande knappheten på doilarvaluta förhindras

exempelvis härigenom, att dollarlikvider verkställas till någon i Europa

eller eljest utanför dollarområdet bosatt.

Motionärerna ha utgått från den bestämmelse i valutaförordningen, som

föreskriver, att handeln med valutor skall ske genom riksbanken eller genom

dess förmedling; som bekant har den egentliga handeln med valutor

överlåtits på främst valutabankerna, ehuru deras befogenheter härutinnan

väsentligen bestämmas av de tillstånd, riksbanken meddelar dem att

driva handel. Det torde emellertid få förutsättas, att motionärernas avsikt

icke varit att åstadkomma en särskild marknad i valutor, avsedda för att

tillgodose religiösa, humanitära eller kulturella ändamål. De valutor, varmed

eu sådan marknad skulle fourneras för att kunna tillgodose efterfrågan,

bära ju ingen särprägel. Ej heller kan det vara rimligt att, så länge

den allmänna dollarbristen är en realitet, använda doilarvaluta för nyssnämnda

slag av betalningar till länder, som ligga utanför det s. k. dollarområdet.

Det finnes exempelvis ingen anledning att verkställa betalningar

till andra europeiska länder i dollar. Motionärerna torde ej heller ha avsett

att åstadkomma ett åläggande för riksbanken att tillhandahålla valutor

för visst ändamål; härför skulle erfordras ändring i riksbankslagen.

De åtaganden gentemot valutabankerna att tillhandahålla valutor som

riksbanken iklätt sig genom nuvarande valutakontrakt, ha som förutsätt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

7

ning bl. a. det inflytande över betalningarna till utlandet som tillägges

riksbanken genom valutalagstiftningen. Skulle motionärerna syfta till att

åstadkomma ett undantag från valutaregleringen, varigenom affärsbanker,

företag eller andra enskilda innehavare av utländsk valuta skulle bliva

berättigade att sälja sitt innehav av valutan till den, som uppgivit sig behöva

densamma för ändamål av ifrågavarande art — och denne i sin tur

utan särskilt medgivande äga disponera över den sålunda förvärvade valutan

— skulle detta nödvändiggöra en utbyggnad av kontrollapparaten,

vilket givetvis bör undvikas. Hur denna utbyggnad än sker, skulle stora

möjligheter yppas att kringgå valutaregleringen. Såsom framgår av vad

ovan sagts skulle ett sådant undantag dessutom ändra grundvalen för nuvarande

valutakontrakt mellan riksbanken och valutabankerna, vidare ej

beakta den nuvarande internationella uppdelningen mellan olika valutaområden

och slutligen innebära en diskriminering av kronbetalningar.

Det torde därför icke finnas annan praktisk möjlighet än att inom ramen

för valutaregleringen tillämpa en tillmötesgående praxis i vad gäller betalningar

till utlandet för egentliga kulturella, religiösa och humanitära

ändamål. Fullmäktige få därför avstyrka, att ifrågavarande motion lägges

till grund för någon åtgärd från riksdagens sida.

Vid behandlingen av detta ärende i fullmäktige reserverade sig herr

Kristensson i Osby mot beslutet och anförde:

”Ifrågavarande motion torde vara föranledd av valutakontorets avslag

å International Broadcasting Associations (IBRA:s) ansökan om valutatillstånd

beträffande utländsk radiostation.

Jag delar motionärernas uppfattning att valuta bör ställas till förfogande

för religiösa, kulturella och humanitära ändamål och anser för min del

att valutatillstånd borde ha lämnats till International Broadcasting Association.

I likhet med motionärerna anser jag vidare, att riksdagen bör uttala sig

för att valuta bör ställas till förfogande för religiösa, kulturella och humanitära

ändamål och detta bör kunna åstadkommas genom en härefter anpassad

tillämpning av gällande lagstiftning.”

Herr Rubbestad, som icke hade någonting att erinra mot det föreliggande

förslaget till yttrande, ansåg dock att IBRA hade bort erhålla den begärda

valutatilldelningen.

Herr Lcmne anförde i särskilt uttalande:

”Under den tid jag fungerade som ordförande i valutakontorets styrelse

mötte jag stora svårigheter att i styrelsen få behålla representanterna

från näringslivet på grund av det stora, grannlaga och otacksamma arbete

som uppdraget medförde. Skulle riksdagen nu bli högsta licensmyndighet

i valutaärenden, kommer svårigheten att förvärva och behålla i styrelsen

högt kvalificerade personer att ytterligare ökas.”

Utskottet. I 2 § gällande valutaförordning, vilken utfärdats efter riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

dagens hörande, stadgas, att utländska betalningsmedel och utländska

fordringar må, mot vederlag i svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken

eller genom dess förmedling och föryttras allenast till riksbanken

eller genom dess förmedling. Riksbanken äger jämlikt 3 § närmare bestämma

i vilken omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel

och utländska fordringar må, mot vederlag i svenskt mynt, förvärvas

eller föryttras. Valutakontoret utgör riksbankens organ för handläggning

av frågor rörande tillämpningen av valutaförordningen. Över valutakontorets

beslut kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t.

I motionerna I: 8 och II: 2 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att hos Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte lämna valutatillstånd

för visst angivet ändamål. Såsom närmare framgår av ett av statsrådet

och chefen för finansdepartementet lämnat interpellationssvar i

andra kammaren den 9 december 1954 har en framställning om valutatilldelning

för i huvudsak samma syfte i anledning av förda besvär varit föremål

för Kungl. Maj :ts prövning. Mot bakgrunden av gällande ordning för

tilldelning av utländska betalningsmedel och vad som tidigare förekommit

i ärendet anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande

motioner. Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att valutakontoret

numera icke ransonerar tilldelning av valutor som erfordras för bedrivande

av svensk missionsverksamhet i utlandet. Såsom valutakontorets

styrelse framhållit innebär ett avslag å motionerna icke att möjligheten

till en förnyad behandling inom valutakontoret är utesluten.

Vad härefter angår det i motionen II: 187 framställda yrkandet om lättnader

i valutaregleringen vad gäller medel avsedda för kulturella, religiösa

och humanitära ändamål har utskottet, efter att ha tagit del av vad

bankofullmäktige och valutakontorets styrelse anfört i remissutlåtandena,

funnit, att det icke torde föreligga någon annan möjlighet att inom ramen

för valutaregleringen tillgodose motionens syfte än genom att tilllämpa

en tillmötesgående praxis vad gäller betalningar för dessa ändamål.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 8 och II: 2 samt motionen

II: 187 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1955.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1955

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Mogård, Boo,

Kronstrand, Strandler, Eliasson och Björnberg;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

Sköldin, Nygren*, Löfgren, Jönsson i Rossbol*, Mellqvist* och Nelander*.

* Ej närvarande vid slutjusteringen.

Reservation

av herrar Ewerlöf, Kronstrand, Björnberg, Nygren, Löfgren och Neländerr

vilka ansett att andra stycket i utskottets utlåtande bort erhålla följande

lydelse:

I motionerna---Kungl. Maj :ts prövning. Mot bakgrunden av gäl
lande

ordning för tilldelning av utländska betalningsmedel, och då någon

ansökan om valutatilldelning för i motionerna 1: 8 och II: 2 omnämnt ändamål

för närvarande ej föreligger till behandling, anser sig utskottet ej

kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande motioners yrkanden. Samtidigt

som utskottet med tillfredsställelse konstaterar att valutakontoret numera

icke ransonerar valutan för bedrivande av svensk missionsverksamhet

i s. k. icke-kristna länder, vill utskottet uttala sina betänkligheter mot

den praxis, som uppenbarligen varit vägledande vid behandlingen av det

fall, som närmast föranlett föreliggande motioner. Denna praxis synes

nämligen innebära, att valutakontoret i realiteten finner sig böra bedöma

mot vilka länder kristen missionsverksamhet bör riktas eller icke riktas.

Eftersom det ter sig främmande att bedömanden av denna art äger rum

inom ett organ, som skapats för samhällets ekonomiska regleringsmakt,

bör valutakontoret enligt utskottets uppfattning i princip begränsa sig till

en bedömning av de valutamässiga möjligheterna inom ramen för den allmänt

tillmötesgående hållning, som valutakontoret visat när det gäller

valutatilldelning för missionsändamål.

2 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 8 saml. Nr 25

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.