Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning rörande inrättande av vissa nya tjänster samt rörande höjd lönegradsplacering för vissa andra tjänster i banken, m. m.

1955-04-28 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:27, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning rörande inrättande av vissa nya tjänster samt rörande höjd lönegradsplacering för vissa andra tjänster i banken, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning

rörande inrättande av vissa nya tjänster samt rörande

höjd lönegradsplacering för vissa andra tjänster i banken,

m. m.

Den 10 juni 1954 uppdrog fullmäktige i riksbanken åt bankokommissarie

Sture Laurén — nedan kallad utredningsmannen — att undersöka bl. a.

möjligheterna att i vidgad utsträckning använda vaktpersonalen för vissa

uppgifter som nu utföres av tjänstemän i högre grader. Förslag borde därjämte

framläggas till utbildning av och lönegradsplacering för den personal

som komme att överföras till mer kvalificerat arbete. Undersökningen

skulle vidare omfatta frågan om tjänstebenämningar för nuvarande vaktpersonal

samt om eventuella ändringar i arbetsuppgifter och lönegradsplacering

för denna personal. För biträdespersonalens vidkommande skulle

spörsmålet upptagas om ökad användning av denna personal för sådana

arbetsuppgifter som kassörsgöromålen vid de mindre avdelningskontoren.

Under hänvisning till vad 1952 års tjänsteförteckningskommitté anfört

beträffande frågan om löneställningen för maskin-, eldar- och reparatörspersonalen

vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå (se

bankoutskottets utlåtande nr 28/1953, sid. 33 och 34) har fullmäktige den

2 december 1954 dessutom uppdragit åt herr Laurén att utreda även här

avsedda fråga i vad den berör riksbanken.

I enlighet med av utredningsmannen framlagda förslag har fullmäktige

den 10 februari 1955 hos riksgäldsfullmäktige anhållit om deras medverkan

för en teknisk utredning angående möjligheterna att anordna gemensam

värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen.

Riksgäldsfullmäktige har sedermera meddelat att de vore beredda lämna

den begärda medverkan för att åstadkomma den ifrågasatta utredningen,

varefter uppdrag lämnats en teknisk byrå att närmare utreda frågan.

Med skrivelse till bankoutskotlet den 24 mars 1955 har fullmäktige i

riksbanken överlämnat dels de av utredningsmannen verkställda utredningarna,

dels ock övriga till ärendet hörande handlingar och därvid för

egen del tagit under övervägande de förslag och framställningar som i

anledning av utredningarna avgivits.

Utredningsmannens skrivelser till fullmäktige liksom av berörda personalorganisationer

i anledning härav avgivna yttranden ävensom protokoll

fört vid muntliga förhandlingar med riksbankstjänstemännens förening

torde få fogas som bilagor (bilaga 1—5) till detta utlåtande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 sand. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Lönenämnden för riksdagens verk bär den 19 april 1955 på anmodan av

utskottet avgivit utlåtande i ärendet.

1 det följande återges till en början innehållet i fullmäktiges framställning.

Inrättande av bankexpeditörstjänster

Utredningsmannen har utgått från att hans uppdrag icke borde

avse en generell omprövning av lönesättningen för vaktmästar- och biträdespersonalen

med utgångspunkt från nuvarande arbetsuppgifter. Han

hade fattat sitt uppdrag så, att detta i huvudsak borde begränsas till att

undersöka och redovisa möjligheterna att i vidgad utsträckning använda

personal från vaktmästar- och biträdeskategorierna för arbetsuppgifter,

som nu utföras av tjänstemän i högre grader, samt att i samband därmed

framlägga förslag till nyinrättande och lönegradsplacering av dylika tjänster

ävensom till kompetenskrav, tjänstebenämningar och utbildningsverksamhet

för här ifrågavarande personal.

Utredningsmannen framhåller, att på grund av kassarörelsens och bosättningslåneverksamhetens

starka ansvällning under senare år antalet

tjänstemän, sysselsatta med dessa arbetsuppgifter, successivt ökat. I stor

utsträckning hade man här använt kvalificerad personal ur bankkarriären.

Utredningsmannen anser att kompetenskraven beträffande en stor del av

personalen inom dessa verksamhetsgrenar kunde sänkas och inskränkas

till att omfatta kunskaper om bankverksamheten i stort, god allmänbildning

samt, i varje fall beträffande bosättningslåneverksamheten, viss kännedom

om socialvård och sociallagstiftning.

Utredningsarbetet hade i första hand bedrivits såsom en inventering

inom varje arbetsgrupp vid huvudkontoret av arbetsuppgifter, som kunna

anses lämpliga att överföras till den nya personalkategorien. Beträffande

de mindre avdelningskontoren syntes möjligheterna i detta avseende vara

begränsade till kassörsgöromålen.

Utredningsmannen har övervägt, huruvida de tjänster, som tillskapas

genom överflyttning av sagda arbetsuppgifter, borde inplaceras i de nuvarande

personalkarriärerna eller om en helt ny karriär borde inrättas,

till vilken personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna ägde lika rätt att

kvalificera sig. Utredningsmannen har funnit det sistnämnda alternativet

vara avgjort att föredraga. Arbetsuppgifterna å de bankexpeditörstjänster,

som föreslås nyinrättade, vore av ett annat slag och fordrade en annan

utbildning än den som krävdes av vaktmästar- och biträdespersonalen.

I utredningen har vidare framlagts förslag rörande kompetenskrav för

deltagande i utbildningskurs, avsedd för tillträde till den nya karriären,

samt beträffande den teoretiska och praktiska utbildning, som bör ha

genomgåtts. -— Som fordran för tillträde till utbildningskurs bär uppställts

en högsta ålder av 40 år, innehav av tjänst i lägst 11 lönegraden

samt realexamen eller på annat sätt ådagalagda motsvarande kunskaper,

framför allt i matematik, modersmålet, engelska och/eller tyska. Undantag

från vissa av dessa fordringar har dock förutsatts kunna göras, särskilt

under en övergångstid.

Utredningsmannen föreslår, att deltagare i expeditörskurs efter godkända

slutprov placeras i lönegraden Ce 13 med tjänstebenämningen extra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955

3

ordinarie bankexpeditör. Efter tre års väl vitsordad tjänstgöring i nämnda

lönegrad må enligt förslaget befordran ske till lönegraden Ce 15 (oförändrad

tjänstebenämning). Efter i regel minst 3 år i 15 lönegraden skulle

befordran kunna ske till ordinarie bankexpeditör i lönegraden Ca 17. Om

gynnsamma erfarenheter av den föreslagna organisationen vinnas och det

befinnes lämpligt utöka antalet bankexpeditörer kunde framdeles, enligt

vad utredningsmannen framhållit, en utbyggnad av expeditörskarriären

med ett mindre antal befordringstjänster som förste bankexpeditör i lönegraden

Ca 19 övervägas.

Beträffande den närmare motiveringen till utredningsmannens förslag

angående inrättande av och lönegradsplacering för expeditörstjänsterna

torde få hänvisas till utredningen1). Detsamma gäller i fråga om fördelningen

på olika arbetsuppgifter av de tjänster vid huvudkontoret och avdelningskontoren,

som föreslås inrättade inom expeditörskarriären. Här

må endast tilläggas att utredningsmannen förutsatt, att överföring till den

nya karriären bör ske successivt och göras beroende av personalbehovet

och utbildningsmöjligheterna.

Riksbankst jänstemännens förening har ansett att endast

en utredning av riksbankens uppgifter på längre sikt kunde ge hållpunkter

för bedömning av behovet av personal i olika grader. Föreningen,

som befarar sysselsättningssvårigheter för personalen i bankkarriären om

utredningsmannens förslag genomföres, finner att dessa förslag icke böra

läggas till grund för organisatoriska förändringar förrän en dylik utredning

skett.

Föreningen anser det otvivelaktigt, att de av utredningsmannen föreslagna

expeditörstjänsterna måste ses som en utbyggnad av de nu befintliga

högsta biträdestjänsterna. I konsekvens därmed borde befordringsgången

bli: extra ordinarie kontorist (Ce 13) under tre år, extra kontorsskrivare

(Ce 15) under tre år, därefter bankexpeditör (Ca 17) och i vissa

fall förste bankexpeditör (Ca 19).

Beträffande föreningens synpunkter på placeringen av bankexpeditörerna

å olika arbetsgrupper vid huvudkontoret, respektive som kassörer vid

avdelningskontor, hänvisas till föreningens skriftliga yttrande2) samt, i

vad avser avdelningskontoren, även till de muntliga förhandlingarna3).

I stort sett kan sägas, att föreningen lämnat förslagen beträffande huvudkontoret

utan erinran. Däremot har föreningen förklarat sig av olika skäl

vara starkt tveksam om lämpligheten av att överföra kassörsarbete vid

avdelningskontor på expeditörspersonal.

Mot den föreslagna utbildningsverksamheten har föreningen i huvudsak

icke haft något att invända. Däremot synes enligt föreningens uppfattning

anledning icke föreligga att ställa andra kompetenskrav för deltagande i

kursverksamheten än som enligt bankoreglementet gälla för biträdestjänster.

Vidare har föreningen rest invändningar mot utredningsmannens förslag

att endast tjänsteman i lägst 11 lönegraden skulle få genomgå utbildning

för bankexpeditörstjänst, varjämte föreningen understrukit att personal

ur vaktmästarkarriären icke borde erhålla företräde att övergå till

dylik tjänst.

’) Här tryckt som bilaga 1.

2) Här tryckt som bilaga 2.

3) Här tryckt som bilaga 4.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen,

har givit uttryck åt sin tillfredsställelse med utredningens resultat1).

Beträffande kompetenskraven för tillträde till bankexpeditörskarriären

har sektionen ansett, att dessa borde utformas i överensstämmelse med

vad kompetensutredningen föreslagit. Vidare borde övergångsvis möjligheterna

till dispens utnyttjas såväl beträffande den föreslagna åldersgränsen

som i fråga om minimitid i de olika lönegraderna inom den nya

befordringsgången.

Fullmäktige finner det synnerligen angeläget att fortsätta på den redan

förut inslagna vägen att överföra mera rutinmässiga arbetsuppgifter på

lägre personal. Denna strävan sammanfaller för övrigt med vad som kan

anses genomgående inom svensk statsförvaltning. I likhet med utredningsmannen

anser fullmäktige att inrättande av en ny mellangradskarriär i

riksbanken innebär den lämpligaste lösningen av problemet, sådant det nu

föreligger. Genom att såsom villkor för inträde i den nya karriären uppställa

krav på dels viss erfarenhet av arbetet i banken, förvärvad under

en längre tids tjänstgöring därstädes, och dels med godkända betyg genomgången

expeditörskurs torde goda förutsättningar föreligga för att tjänstemännen

i den nya karriären skola kunna fylla sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt. Ur biträdes- och vaktmästarpersonalens synpunkt måste

tillkomsten av den nya karriären medföra icke obetydligt förbättrade

möjligheter att nå en högre löneställning. I detta sammanhang må understrykas

-— såsom även utredningsmannen förutsatt — att tjänstemän tillhörande

vaktmästar- och biträdespersonal i princip bör vara jämställda

då det gäller att vinna tillträde till bankexpeditörskurs samt att urvalet

bör ske med hänsyn till lämplighet för uppgiften. Men även för bankpersonalen

måste, såsom utredningsmannen framhållit, den ändrade personalorganisationen

innebära en fördel ur befordringssynpunkt, åtminstone på

längre sikt. Erfarenheten från andra statliga verk — post-, tele- och tullverken

— som sedan lång tid tillbaka haft en motsvarande personalkategori,

ger också stöd för uppfattningen om lämpligheten av den föreslagna

anordningen. Fullmäktige vill följaktligen biträda utredningsmannens förslag

om inrättande av expeditörstjänster. Jämväl förslaget om befordringsgång

för ifrågavarande personal samt tjänsternas lönegradsplacering och

benämning finner fullmäktige väl avvägt. Tills vidare bör i tjänsteförteckningen

endast upptagas expeditörstjänster i lönegraden Ca 17. Med frågan

om inrättande av förste expeditörstjänster i lönegraden Ca 19 bör följaktligen,

såsom utredningsmannen förutsatt, tills vidare anstå.

Även vad angår antalet expeditörstjänster och deras placering på olika

arbetsuppgifter i banken ansluter sig fullmäktige till utredningsmannens förslag.

Såsom denne framhållit ger hittills vunna erfarenheter av anlitande

av biträdespersonal för kassörsarbete vid avdelningskontor anledning förvänta

att tjänstemän, som genomgått expeditörskurs, skall vara fullt

skickade att på tillfredsställande sätt uppehålla kassörstjänst vid dylikt

kontor.

Såsom förut nämnts har utredningsmannen uttalat, att de föreslagna

nya tjänsterna icke kan inrättas på en gång utan först successivt i mån av

behov. Fullmäktige delar denna uppfattning. Till en bör jan kan man utgå

från att endast extra ordinarie expeditörstjänster erfordras och först så

småningom torde, på något undantag när, fråga uppkomma om tillsättande

*) Förbundets yttrande är här tryckt som bilaga 3.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

5

av ordinarie expeditörstjänst (Ca 17). Praktiska skäl talar för att, såsom

utredningsmannen föreslagit, delegerade för riksdagens verk erhåller bemyndigande

att årligen på förslag av fullmäktige bestämma antalet sådana

tjänster, liksom fallet är med antalet kammarskrivartjänster.

I stort sett delar fullmäktige utredningsmannens uppfattning angående

de krav som bör gälla för inträde i expeditörskurs. Såsom omnämnts i protokollet

från förhandlingarna med Riksbankstjänstemännens förening

avser emellertid fullmäktige icke att uppställa fordran på innehav av tjänst

i viss lägsta lönegrad.

Såsom utredningsmannen framhållit kan man icke påräkna några omedelbara

kostnadsbesparingar genom tillkomsten av expeditörskarriären.

Om organisationsändringen utfaller såsom fullmäktige förutsatt, kan man

dock räkna med en ganska stor utgiftsminskning på längre sikt.

De nuvarande fyra tjänsterna som förste kontorsskrivare kommer att

bli överflödiga efter tillkomsten av expeditörskarriären. I likhet med utredningsmannen

anser emellertid fullmäktige att dessa tjänster tills vidare

under en övergångstid bör bibehållas såsom befordrings- och sluttjänster

för befattningshavare inom biträdeskarriären. De bör dock utnyttjas endast

när det gäller sådana biträden, vilka till följd av ålder icke kan eller

bör genomgå expeditörskurs eller vilka fullgör specialarbete, kvalitativt

fullt jämförligt med det som kommer att åvila bankexpeditörerna.

Tjänster inom vaktmästarkåren

Utredningsmannen. Under hänvisning till den ökning av arbetet

inom mynträkningen vid huvudkontoret, som inträtt under de senaste

åren, har utredningsmannen ansett sig böra föreslå höjning av en av de

bankvaktmästartjänster, som är placerade på denna tjänstedetalj. från

lönegraden Ca IT till Ca 13 (förste bankvaktmästare). Arbetsbelastningen

för mynträkningsföreståndaren har numera, framhåller utredningsmannen,

blivit så stor, att det måste anses befogat att han vid sin sida får en befattningshavare

i förmansställning i förhållande till den övriga å mynträkningsdetaljen

tjänstgörande personalen.

Vidare har utredningsmannen föreslagit, att å intendenturkontoret inrättas

en ny tjänst, närmast avsedd för vaktmästarkarriären, i lönegraden

Ca 18 med tjänstebenämningen förrådsmästare. Innehavaren av tjänsten

skulle från intendenten avlasta vissa mera rutinmässiga arbetsuppgifter,

bl. a. genom att biträda denne med att kontrollera leveranser, övervaka

och leda mindre reparationsarbeten inom huvudkontorets fastighet, svara

för underhåll och skötsel av kontorsmaskiner och andra inventarier etc.

I stället skulle den tjänst inom bankkarriären — för närvarande en kammarskrivartjänst

— som nu är placerad på ifrågavarande arbetsgrupp,

kunna avvaras.

Utredningsmannen har därjämte föreslagit att tjänsten som förste chaufför

i lönegraden Ca 14 skall utbytas mot en tjänst som transportförman i

lönegraden Ca 1 G. Som moliv härför anför utredningsmannen att förste

chaufförens arbetsuppgifter under de senaste åren ökat icke oväsentligt

bland annat genom att huvudkontorets bilar numera har att utföra regelbundna

transporter dels till och från pappersbruket och sedelförstöringskonloret

i Tumba dels mellan huvudkontoret och avdelningskontoren och

även transporter för sedeltryckeriets räkning. Till följd härav och den

under senare tid ökade användningen även av huvudkontorets personbilar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

hade också den personal ur vaktmästarkåren, som avdelats för chaufförsuppgifter,

ökat. Förste chauffören ansvarade för vården av bankens bilar

ombesörjde och övervakade reparationsarbeten å dessa samt organiserade

och samordnade de olika transporterna. Utredningsmannen finner att

förste chaufförens arbetsuppgifter närmast kan jämföras med dem som

åvilar transportförman vid postverket i lönegraden Ca 15. Med hänsyn till

de stora värden, som transporterna i riksbanken i regel omfattar, har det

dock svnts utredningsmannen motiverat, att ifrågavarande tjänst placeras

i 16 lönegraden.

Ulredninssmannen har slutligen föreslagit indragning av tjänsten som

chaufför i lönegraden Ca 12 vid inträffad vakans, under åberopande av att

det vid anställande av aspiranter till bankvaktmästartiänster numera till

ses att ett tillräckligt antal av dem har komnetens som bilförare, att det

därför icke föreligger svårigheter att få ehaufförsbehovet täckt från denna

personalgrupp samt att det med hänsvn härtill icke längre torde vara befogat

att ha en separat chaufförstjänst utanför den egentliga bankvaktmäst

arkarriären.

Jämlikt sina direktiv har utredningsmannen även haft att pröva frågan

om ändrade tjänstebenämningar inom vaktmästarkåren. Under utredningsarbetets

gång har av Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen,

framlagts vissa förslag i detta avseende, i huvudsak överensstämmande

med dem som framfördes i april 1953 vid förhandlingar mellan

riksbanken och förbundet i anledning av det betänkande, som avgivits av

1952 års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk (jfr bankoutskottets

utlåtande nr 28/1953). Utredningsmannen har emellertid icke

funnit sig böra föreslå några ändringar i de nuvarande tjänstebenämningarna

(frånsett benämningen å tjänsten som förste chaufför; se ovan).

I syfte att möjliggöra större likformighet i befordringsgången för olika

personalkategorier i riksbanken föreslår utredningsmannen att delegerade

för riksdagens verk erhåller bemyndigande att årligen på förslag av fullmäktige

fastställa antalet bankvaktmästartjänster i lönegraden Ca 11. Därvid

bör man utgå från att dylik tjänst normalt bör kunna beredas tjänsteman

tillhörande vaktpersonalen vid huvudkontoret efter cirka 7 års tjänstgöring

i riksbanken.

Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen.

har anslutit sig till utredningsmannens förslag om inrättande av en

förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 18 och om utbyte av tjänsten som

förste chaufför mot en transportförmanstjänst i Ca 16. Den föreslagna nya

tjänsten som förste bankvaktmästare i Ca 13 å mynträkningsdetaljen anser

sektionen böra placeras i lönegraden Ca 16. Sektionen hemställer därjämte,

att chaufförstjänsten i Ca 12 skall kvarstå i tjänste- och personalförteckningarna

för riksbanken och vid inträffad vakans få återbesättas i vanlig

ordning.

Fullmäktige. Visserligen prövades frågan om vaktmästarpersonalens

löneställning av riksdagen så sent som år 1953. Fullmäktige delar emellertid

utredningsmannens uppfattning, att det sedan dess inträtt sådan ökning

av arbetsuppgifterna inom mynträkningsdetaljen, att det måste anses organisatoriskt

lämpligt att där inrättas en tjänst som förste bankvaktmästare

i lönegraden Ca 13, vars innehavare närmast under föreståndaren för detaljen

har att svara för arbetets behöriga gång därstädes. Även förslaget angående

utbyte av förste chaufförstjänsten mot en transportförmanstjänst

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

7

i lönegraden Ca 16 finner fullmäktige fullt motiverat. Riksbanken har en

relativt dyrbar bilpark, och skötseln av densamma jämte ordnandet av

transporterna av sedlar och andra värden på fullt betryggande sätt ställer

stora anspråk på transportledarens organisationsförmåga och personliga

duglighet. Vid placering i 16 lönegraden skulle transportförmannen få

samma löneställning som biträdande övervaktmästaren, ett förhållande som

synes riktigt vid en jämförelse mellan de nuvarande arbetsuppgifterna å

de båda tjänsterna. Fullmäktige torde erhålla bemyndigande att konstituera

den nuvarande innehavaren av förste chaufförstjänsten å den nya

transportförmanstjänsten utan ansökningsförfarande.

Fullmäktige vill ansluta sig till förslaget om inrättande av en förrådsmästartjänst

i lönegraden Ca 18 samt till förslaget om bemyndigande för

delegerade för riksdagens verk att årligen fastställa antalet bankvaktmästartjänster

i lönegraden Ca 11. Den föreslagna tiden av cirka 7 ar för erhållande

av ordinarie bankvaktmästartjänst i sistnämnda lönegrad synes skälig

och överensstämmer med den tid som krävs för erhållande av förste ordinarie

tjänst inom biträdeskarriären (Ca 8) och inom bankkarriären (Ca 21).

Däremot har fullmäktige icke funnit tillräcklig anledning att nu föreslå

indragning vid inträffande vakans av tjänsten som chaufför i lönegraden

Ca 12. Denna tjänst tillkom jämlikt beslut av 1953 års riksdag och innehavaren

är endast omkring 45 år gammal. Skulle det vid eventuell vakans

å tjänsten befinnas lämpligt att icke återbesätta densamma, äger fullmäktige

befogenhet till en dylik åtgärd utan särskilt beslut av riksdagen. _

I övrigt har utredningsmannens förslag och det yttrande, som avgivits

av Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen, icke föranlett

något uttalande från fullmäktiges sida.

Maskin-, eldar- och reparatörspersonal

Den för riksbanken gällande personalförteckningen

tjänster för ifrågavarande personal, nämligen

1 maskinmästare ..........................

1 maskinist ................................

2 eldare ..................................

upptar följande

lönegrad

. Ca 17

. . Ca 14

. Ca 11

Före den 1 januari 1944 var de båda förstnämnda tjänsterna — ehuru

med andra benämningar — placerade i motsvarigheten till lönegraden

Ca 19, respektive Ca 15. o .

Den nuvarande maskinmästaren, som avgår med pension den 1 juli 1955,

tillhör personligen lönegraden Ca 19, medan maskinisten personligen kvarstår

i lönegraden Ca 15. Fn av eldarna avgår med pension den 1 april 1955.

Utredningsmannen har under åberopande av utförlig motivering före
-

slagit,

att maskinmästartjänsten höjes till lönegraden Ca 18,

att maskinisttjänsten i Ca 14 indrages, därvid nuvarande befattningshavaren

— personligen i Ca 15 — föres å övergångsstat,

att en ny befattning som reparatör i lönegraden Ca 12 inrättas, samt

att en av eldartjänsterna i Ca 11 indrages.

Utredningsmannen bar emellertid uttalat att, därest utredningen om

gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen av fullmäktige

godtages, det kunde vara lämpligt att icke för närvarande besätta maskininästar-

och reparatörstjänsterna med ordinarie innehavare utan att tills

vidare meddela vikariatslöneförordnanden a dessa tjänster.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Civilförvaltningens personalförbund, riksbankssektionen,

har i sitt yttrande meddelat, att från sektionens sida intet finns att

erinra mot de i utredningen gjorda förslagen.

Fullmäktige. Såsom förut nämnts har den ifrågasatta utredningen angående

gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen igångsatts.

Innan denna utredning slutförts och ståndpunkt tagits till densamma

är det icke möjligt bedöma behovet av personal, tillhörande ifrågavarande

kategori, eller löneställning för denna personal. Fullmäktige avser att återkomma

till spörsmålet, när förutsättning härför föreligger.

Efter avgång av nuvarande maskinmästaren torde maskinmästartjänsten

tills vidare böra uppehållas mot vikariatslön i lönegraden Ca 17. Skulle

detta förordnande komma att tilldelas den nuvarande maskinisten synes

den tills vidare erforderliga personalförstärkningen kunna vinnas genom

att anställa en reparatör antingen med vikariatslön i 12 lönegraden, såsom

utredningsmannen ifrågasatt, eller som extra tjänsteman i samma lönegrad.

'' ^en från och med den 1 april 1955 lediga eldartjänsten kommer att

sättas vakant.

Kamrerstjänster vid avdelningskontoren i Luleå och Östersund

Lulea. Kamrerstjänsten vid kontoret i Luleå är placerad i lönegraden

Ca 27. Den närmast lägre å stat upptagna tjänsten vid kontoret är hänförd

till lönegraden Ca 23 (förste kammarskrivare), men dess innehavare

är personligen extra ordinarie tjänsteman (bankkamrerare) i lönegraden

Kontoret i Luleå har, sedan riksbanken övertagit förvaltningen från

och med den 1 juli 1948 av egnahems- m. fl. lån samt från och med den

1 juli 1954 även av stödlånen till jordbrukare, i fråga om utlåningsverksamheten

kommit att bli det kanske mest arbetstyngda av alla riksbankens

avdelningskontor, däri inbegripet även avdelningskontoren i Göteborg och

Malmö. Detta gäller oavsett om man jämför antalet lån eller gör jämförelsen

efter en avvägning beträffande de arbetsinsatser som krävs i fråga om

de olika låneformerna.

Redan dessa omständigheter motiverar att vid kontoret i Luleå finnes

kamrerst jänster i samma löneställning som vid kontoren i Göteborg och

Malmö, nämligen i lönegraderna Ca 29 och Ca 25. (Vid vartdera av kontoren

i Göteborg och Malmö finnes två kamrerstjänster i sistnämnda lönegrad,

varav den ena avses för kassavård.) Därtill kommer önskvärdheten att undvika

täta ombyten av tjänstemännen i ledande ställning vid kontoret.

Fullmäktige vill därför föreslå höjning av den nuvarande kamrerstjänsten

vid kontoret från lönegraden Ca 27 till Ca 29 och inrättande av

en ny kamrerstjänst därstädes i lönegraden Ca 25. Med hänsyn till arbetsbelastningen

vid kontoret bör den förste kammarskrivartjänst, som nu är

placerad vid kontoret, tills vidare bibehållas.

Östersund. I sin skrivelse till bankoutskottet den 3 november 1952 rörande

riksbankens organisation efter utgången av år 1952 m. m. uttalade fullmäktige,

i anledning av vad som förekommit vid förhandlingar mellan

representanter för riksbanken och Riksbankstjänstemännens förening, att

fullmäktige icke hade något att invända mot en höjning av kamrerstjänsten

vid avdelningskontoret i Östersund från lönegraden Ca 25 till Ca 27. Mot

detta uttalande gjordes ingen erinran av lönenämnden för riksdagens verk,

bankoutskottet eller riksdagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

9

Sedan verksamheten vid kontoret i Sundsvall numera nnphört, skulle

av samtliga avdelningskontor i Norrland endast kontoret i Östersund bibehålla

kamrerstjänst i lönegraden Ca 25, därest tjänsten icke nu uppflyttades.

Vad angår låneverksambeten kan östersundskontoret fullt jämföras

med vissa andra avdelningskontor, där kamrerstjänsten är placerad \ lönegraden

Ca 27. Höjningen är också motiverad av önskvärdheten att på kamrerstjänsten

kunna behålla duglig tjänsteman längre tid än vad fallet skulle

vara, om tjänsten fortfarande vore placerad i lönegraden Ca 25.

Resultatet av de föreslagna personaländringarna beträffande de båda

kontoren skulle bli att antalet bankkamrerstjänster i lönegraden Ca 29

ökas med en.

I detta sammanhang må nämnas, att det vid huvudkontoret finns en

tiänst som bankkamrerare i lönegraden Ca 27, vilken måste betraktas som

övertalig. Här åsyftas en tjänst å utlåningsexpeditionen. vilken blivit överflödig

på grund av den minskning av låneverksambeten, som blivit en

fölid av att avbetalningslån icke vidare bevilias vid huvudkontoret. Som

emellertid här avsedda tjänst är tillsatt med ordinarie innehavare och någon

transnort med hänsyn till åldersförbållandena icke kan ifragakomma,

bar fullmäktige icke nu velat föreslå indragning av tiänsten. Vid inträffande

vakans kommer den dock att vakanssättas, såvitt ej ändrade förhållanden

motiverar att tjänsten bibehålies.

Vid bifall till vad ovan föreslagits bör i tjänsteförteckningen för riksbanken

införas efter biträdande övervaktmästare:

Transportförman .................... lönegrad Ca 16

Bankexpeditör ...................... * * * 1?

samt efter förste kontorsskrivare:

Förrådsmästare ..................... * *18

Tjänsten som förste chaufför utgår.

I personalförteckningen för riksbanken bör genomföras följande ändringar

och tillägg:

10 Bankkamrerare .................. lönegrad Ca 29

4 Förste kontorsskrivare .

1 Förrådsmästare .......

Bankexpeditör2) ......

1 Maskinmästare .......

1 Bitr. övervaktmästare .

1 Transportförman .....

6 Kontorsskrivare ......

1 Maskinist ............

9 Förste bankvaktmästare

lönegrad CalS1)

» »18

» » 17

» » 171)3)

» » 161)

» »16

» » 151)

» » 141)5)

» »13

Bankvaktmästare2) ................ * »11.

De föreslagna ändringarna i tjänste- och personalförteckningarna torde

lämpligen böra träda i tillämpning från och med den 1 januari 1956.

») Lika med enl. gällande personalförteckning.

*) Antalet bestämmes årligen av delegerade för riksdagens verk.

*) Se härom sid. 7 f.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Såsom av det föregående framgår avser fullmäktige att föreslå slopande

av de nuvarande formella kompetenskraven i § 30 punkten 2:o) bankoreglementet

och att medge dispens från dessa krav när det gäller tillträde

till expeditörskarriären. Med förslag till ändrad avfattning av nyssnämnda

författningsrum synes emellertid lämpligen böra anstå till dess att principiell

ståndpunkt inom den övriga statsförvaltningen tagits till kompetensutredningens

betänkande.

Fullmäktiges hemställan

Fullmäktige hemställer under hänvisning till vad i skrivelsen anförts,

att bankoutskottet ville föreslå riksdagen att, med tillämpning från och

med den 1 januari 1956,

dels godkänna att inom riksbanken inrättas en ny tjänstegrad för bankexpeditörer

i lönegraden Ca 17 samt bemyndiga delegerade för riksdagens

verk att årligen bestämma antalet sådana tjänster,

dels besluta att inom riksbanken

a) inrättas en förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 18,

b) antalet förste bankvaktmästare i lönegraden Ca 13 ökas från 8 till 9,

c) tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14 utbytes mot en

tjänst som transportförman i lönegraden Ca 16, därvid fullmäktige bemyndigas

att å sistnämnda tjänst utan ansökningsförfarande konstituera den

nuvarande förste chauffören, samt

d) antalet tjänster som bankkamrerare i lönegraden Ca 29 ökas från

9 till 10,

dels uppdraga åt delegerade för riksdagens verk att vidtaga av ovan angivna

förslag föranledda ändringar i tjänste- och personalförteckningarna

för riksbanken,

dels ock bemyndiga delegerade för riksdagens verk att årligen fastställa

antalet tjänster som bankvaktmästare i lönegraden Ca 11. I

I sitt yttrande över fullmäktiges framställning anför lönenämnden för

riksdagens verk följande:

Inrättande av bankexpeditörstjånster. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att inom riksbanken verkställts en utredning beträffande möjligheterna

att i vidgad utsträckning använda personal från vaktmästar- och biträdeskategoriema

för arbetsuppgifter, som nu utföras av tjänstemän i högre

grader. Utredningen har även innefattat frågor om kompetenskrav, utbildning,

tjänstebenämningar och lönegradsplacering för sådan personal,

som överförts eller komme att överföras till mera kvalificerat arbete. I anslutning

till utredningens resultat framlägga fullmäktige förslag om inrättande

av en ny personalkarriär — bankexpeditörskarriären — till vilken

personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna skall äga lika rätt att kvalificera

sig. Efter viss utbildning böra i första hand nitton befattningshavare

inplaceras i den nya karriären; det gäller företrädesvis arbetsuppgifter inom

om bosättningslåneverksamheten samt såsom kassörer vid avdelningskontoren.

Deltagare i expeditörskurs skall efter godkänd utbildning placeras

i lönegraden Ce 13 med tjänstebenämning e. o. bankexpeditör. Efter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

11

tre års väl vitsordad tjänstgöring i nämnda lönegrad må enligt förslaget

befordran ske till lönegraden Ce 15 (oförändrad tjänstebenämning). Efter

i regel ytterligare minst tre år skall befordran ske till ordinarie bankexpeditör

i lönegrad Ca 17.

Lönenämnden finner förslaget vara i stort sett lämpligt avvägt. Som

fordran för tillträde till utbildningskursen har utredningen uppställt bl. a.

innehav av tjänst i lägst 11 lönegraden. Fullmäktige ha emellertid förklarat

sig icke komma att uppställa något krav på innehav av tjänst i viss lägsta

lönegrad. Lönenämnden ansluter sig härtill och vill i samband härmed i

likhet med fullmäktige understryka, att tjänstemän tillhörande vaktmästaroch

biträdespersonalen höra få konkurrera pa lika villkor da det gäller tillträde

till bankexpeditörskurs samt att urvalet bör ske med hänsyn till

lämplighet för uppgiften. Sistnämnda synpunkt talar enligt lönenämndens

mening också för att rekryteringen till bankexpeditörskarriären icke bör

förbehållas riksbankens egen personal, utan att denna karriär i princip

bör stå öppen även för utomstående. Den teoretiska underbyggnaden bör

enligt förslaget vara realexamen eller på annat sätt ådagalagda motsvarande

kunskaper, framför allt i vissa ansivna ämnen dock med möjligheter

till dispens i särskilda fall. Lönenämnden får peka på att dessa

krav avvika från dem som enligt bankoreslementet gälla för biträdestjänster.

I betraktande av vad fullmäktige framhållit om att de avse att föreslå

slopande av de nuvarande formella kompetenskraven i bankoreglementet

och att medge dispens från dessa krav för tillträde till expeditörskarriären,

torde emellertid anledning till erinran icke föreligga. Förslagen om befordringsgång

till ordinarie bankexpeditör samt om tjänsternas lönegradsplacering

och benämningar kan lönenämnden biträda, dock med den erinran

att tiden för befordran till lönegraden Ce 15 — i likhet med till Ca 17

__bör vara minst tre år. Vad framställningen i övrigt innehåller i nu berörd

del föranleder icke särskilt uttalande från lönenämndens sida.

Tjänster inom vaktmästnrkåren. Lönenämnden har intet att erinra mot

inrättande av en förste bankvaktmästartjänst på mynträkningsdetaljen.

Nämnden anser sig likaså kunna tillstyrka att tjänsten såsom föfste

chaufför i Ca 14 uppflyttas till Ca 16 med benämningen transportförman.

Däremot torde vid jämförelse med liknande tjänster på andra hall inom

statsförvaltningen skäl icke föreligga att hänföra den till nyinrättande

föreslagna tjänsten såsom förrådsmästare på intendenturkontoret till högre

lönegrad än Ca 17.

Fullmäktige ha hemställt, att delegerade för riksdagens verk måtte erhålla

bemyndigande att årligen på förslag av fullmäktige fastställa antalet

bankvaktmästartjänster i Ca 11. Man borde därvid utgå från att dylik

tjänst normalt borde beredas tjänsteman tillhörande vaktpersonalen vid

huvudkontoret efter cirka sju års tjänstgöring i banken. Lönenämnden vill

för sin del ifrågasätta, om det icke vore en ändamålsenligare anordning

att fullmäktige erhölle medgivande att fastställa antalet ifrågavarande

tjänster.

Maskin-, eldar- och rcparatörspersonal. Enligt lönenämndens mening bör

frågan om ändrad löneställning för här avsedd personal vila tills vidare i

avvaktan på resultatet av den utredning, som igångsatts rörande möjligheterna

att anordna en gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen.

Lönenämnden ansluter sig till den av fullmäktige föreslagna

provisoriska lösningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

Kamrers+jänster vid avdelningskontoren i Luleå och Östersund. Förslagen

tillstyrkas av lönenämnden. —---

Av lönenämndens yttrande framgår vidare att ledamöterna Garén och

Huglow ha ansett, att lönenämnden bort tillstyrka den av fullmäktige föreslagna

lönegradsplaceringen i Ca 18 för den nya tjänsten såsom förrådsmästare

på intendenturkontoret. Ledamoten Garén har vidare ansett, att

nämnden bort med hänsyn till att fullmäktige icke uttalat sig för en placering

av bankexpeditörstjänsterna förorda tjänstebenämningarna e. o.

kontorist (Ce 13) samt e. o. kontorsskrivare (Ce 15) -— i anslutning till befintliga

biträdestjänster inom dessa lönegrader.

Utskottet. De nu gällande tjänste- och personalförteckningarna för riksbanken

grundar sig i fråga om bank- och biträdespersonalen på beslut av

1952 års riksdag (se bankoutskottets utlåtande nr 35/1952) samt beträffande

vaktpersonalen på beslut av 1953 års riksdag (se bankoutskottets utlåtande

nr 28/1953). Den utredning, som låg till grund för ovanberörda beslut av

1952 års riksdag, hade icke till behandling upptagit några organisatoriska

problem sammanhängande med vaktpersonalens arbetsuppgifter. Denna

fråga var ej heller föremål för övervägande av den kommitté som framlade

förslag rörande vaktpersonalens löneställning (se ovannämnda utlåtande

nr 28/1953). Den utredning, som ligger till grund för fullmäktiges förevarande

framställning, har icke avsett en generell omprövning av lönesättningen

för vaktmästar- och biträdespersonalen med utgångspunkt

från nuvarande arbetsuppgifter utan främst gällt en prövning av möjligheterna

att använda personal från denna kategori för vissa uppgifter som

nu utföres av tjänstemän i högre grader. Fullmäktiges förslag innebär bl. a.

inrättande av en ny personalkarriär — bankexpeditörskarriären — till

vilken personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna skall äga lika rätt att

kvalificera sig. Befattningshavare i den nya karriären kommer att tilldelas

arbetsuppgifter företrädesvis inom bosättningslåneverksamheten samt såsom

kassörer vid avdelningskontoren. Deltagare i expeditörskurs skall efter

godkänd utbildning placeras i lönegraden Ce 13 med tjänstebenämningen

e. o. bankexpeditör. Efter tre ars väl vitsordad tjänstgöring i nämnda lönegrad

må enligt förslaget befordran ske till lönegraden Ce 15 och efter i

regel ytterligare minst tre ar skall befordran kunna ske till ordinarie bankexpeditör

i lönegrad Ca 17.

I likhet med lönenämnden finner utskottet berörda förslag vara väl avvägt

och tillstyrker sålunda bifall till detsamma. Strävan att överföra mera

rutinmässiga arbetsuppgifter på lägre personal sammanfaller med vad som

kan anses genomgående inom svensk statsförvaltning, och erfarenheterna

från andra statliga verk ger stöd för uppfattningen om lämpligheten av den

föreslagna anordningen.

Vad beträffar inrättande av vissa nya tjänster inom vaktmästarkåren

har utskottet ingen erinran mot fullmäktiges förslag i denna del dock med

det undantaget att den till nyinrättande föreslagna tjänsten såsom förråds
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955

13

mästare på intendenturkontoret i överensstämmelse med vad lönenämnden

förordat synes böra placeras i lönegraden Ca 17 med hänsyn till lönegradsplaceringen

av liknande tjänster på andra håll inom statsförvaltningen.

Utskottet har vidare icke någon erinran mot vad fullmäktige anfört och

föreslagit beträffande maskin-, eldar- och reparatörspersonal samt beträffande

kamrerstjänsterna vid avdelningskontoren i Luleå och Östersund.

Utskottet tillstyrker alltså fullmäktiges förslag även i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken

förevarande framställning, må, med tillämpning från och

med den 1 januari 1956,

1) godkänna att inom riksbanken inrättas en ny tjänstegrad

för bankexpeditörer i lönegraden Ca 17 samt bemyndiga

delegerade för riksdagens verk att årligen bestämma

antalet sådana tjänster,

2) besluta att inom riksbanken

a) inrättas en förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 17,

b) antalet förste bankvaktmästare i lönegraden Ca 13

ökas från 8 till 9,

c) tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14

utbytes mot en tjänst som transportförman i lönegraden

Ca 16, därvid fullmäktige bemyndigas att å sistnämnda

tjänst utan ansökningsförfarande konstituera

den nuvarande förste chauffören, samt

d) antalet tjänster som bankkamrerare i lönegraden

Ca 29 ökas från 9 till 10,

3) uppdraga åt delegerade för riksdagens verk att vidtaga

av ovan angivna förslag föranledda ändringar i tjänste- och

personalförteckningarna för riksbanken,

4) bemyndiga delegerade för riksdagens verk att ärligen

fastställa antalet tjänster som bankvaktmästare i lönegraden

Ca 11.

Stockholm den 28 april 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Fahlander, Boo, Wehtje, Kronstrand,

Strandler, Eliasson och Björnberg;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Ndsson i Landskrona,

Sköldin, Gavelin, Persson i Norrby, Carlsson i Tibro och Löfgren . *

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 1

Bilaga 1

Till Herrar Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Genom beslut av bankofullmäktige den 10 juni 1954 erhöll jag i uppdrag

att verkställa en utredning rörande vaktmästar- och biträdespersonalens

arbetsuppgifter.

Sedermera har direktionen den 2 juli 1954 förordnat bankokommissarien

Helge Borggren och bankkamreraren Tage Odin samt — såsom sekreterare

l:ste kammarskrivaren Hans Omne att biträda med utredningen.

De riktlinjer för utredningsarbetet, som bankofullmäktige anbefallt, finnas

uppdragna i en av riksbankschefen Lemne vid fullmäktiges sammanträde

den 4 februari 1954 föredragen promemoria rörande vissa personaloch

organisationsfrågor.

Med anledning av utredningsuppdraget ha överläggningar ägt rum med

representanter för Riksbankstjänstemännens förening samt Civilförvaltningens

personalförbund, riksbankssektionen.

1. Allmänna synpunkter

Utöver de riktlinjer och den målsättning för mitt utredningsuppdrag

samt de allmänna synpunkter, som ovan nämnda promemoria redovisa,

önskar jag i korthet beröra några principiella spörsmål.

Bank- och biträdespersonalens löneställning har relativt nyligen behandlats

i riksbankschefen Lemnes utredning angående riksbankens organisation

in. m. Vaktmästarpersonalens löneställning har behandlats av 1952

års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk. Dessa utredningar ha

resulterat i att riksdagen fastställt nya tjänste- och personalförteckningar

att gälla från och med den 1 januari 1953 för bank- och biträdespersonalen

och från och med den 1 juli 1953 för vaktmästarpersonalen. Med hänsyn

härtill samt till de för mitt utredningsuppdrag givna direktiven har jag

utgått ifrån, att mitt uppdrag icke bör omfatta någon generell omprövning

av lönesättningen för vaktmästar- och biträdespersonalen med utgångspunkt

från nuvarande arbetsuppgifter. Jag har fattat mitt uppdrag så, att

detta i huvudsak bör begränsas till att undersöka och redovisa möjligheterna

att i vidgad utsträckning använda personal från vaktmästar- och

biträdeskategorierna för arbetsuppgifter, som nu utföras av tjänstemän i

högre grader, samt till att i samband härmed framlägga förslag till nyinrättande

och lönegradsplacering av dylika tjänster, ävensom förslag till

kompetenskrav, tjänstebenämningar och utbildningsverksamhet för här

ifrågavarande personal, vari inbegripes även den personal ur vaktmästarkåren,

som redan överförts till mera kvalificerat arbete. Utredningen har

även omfattat frågan om eventuella ändringar av tjänstebenämningar för

nuvarande tjänster inom vaktmästarkarriären.

Från såväl vaktmästar- som biträdespersonalens sida har framförts

önskemål om en förbättring av de nuvarande befordringsmöjligheterna

bland annat genom tillskapandet av nya tjänster med kvalificerade arbetsuppgifter.

I detta sammanhang önskar jag erinra om att 1952 års tjänsteförteckningskommitté

för riksdagens verk i sitt betänkande framhållit med

avseende på vaktmästarpersonalens befordringsmöjligheter, att

»dessa möjligheter äro vida större i riksbanken och riksgäldskontoret

än i de centrala ämbetsverken, där det endast i undantagsfall

förekommer mer än en befordringstjänst för vaktmästarpersonalen».

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 2

15

I sitt den 15 april 1953 avgivna yttrande över nyssnämnda kommittébetänkande

i vad detsamma berörde riksbanken anförde fullmäktige bl. a.

»såvitt fullmäktige kunnat finna, innebär kommitténs förslag en

lämplig och skälig avvägning av frågan om löneställningen för riksbankens

vaktpersonal.---— Även i frågan om befordringstjäns
terna

och deras löneställning vilja fullmäktige biträda kommitténs

förslag. På sätt riksbankens representanter vid förhandlingarna framhållit,

äro fullmäktige emellertid beredda att överväga möjligheterna

att förbättra befordringsutsikterna för vaktmästarpersonalen genom

att tillföra denna personal nya kvalificerade arbetsuppgifter»,

önskemålet att skapa dylika förbättrade befordringsmöjligheter även för

biträdespersonalen underströks i riksbankschefens promemoria av den 4

februari 1954. Även om de nuvarande befordringsmöjligheterna för här

berörda personalgrupper icke kunna anses alltför ogynnsamma — detta

gäller framför allt biträdespersonalen —, är jag emellertid angelägen att

framhålla, att nyssnämnda önskemål från personalens sida sammanfaller

med riksbankens intresse av och strävan efter att dels rationalisera arbetet

i den meningen, att kravet på personalens kompetens bättre än vad nu är

fallet anpassas efter arbetets art, samt dels åstadkomma så goda befordringsmöjligheter

för alla personalkategorier i banken, att förutsättningar

skapas för ett lämpligt rekryteringsurval. En anställningssökande fäster

givetvis stort avseende vid möjligheterna till framtida befordran. Även

för den s. k. bankpersonalen torde en överflyttning av vissa arbetsuppgifter

till personal med lägre kompetens på längre sikt medföra fördelar.

Härigenom skulle antalet tjänstemän i de lägsta graderna inom bankkarriären

kunna minskas och bringas i bättre relation, än vad nu är fallet, till

antalet högre »befordringstjänster», och en avsevärt förbättrad befordringsgång

skapas. Det torde vara ett önskemål, att rekryteringen till bankkarriären

omfattar endast så många tjänstemän, att flertalet normalt kan påräkna

befordran till högre tjänster.

Uppgift över antalet tjänster, som f. n. finnas för vaktmästar- och biträdespersonalen,

bifogas (Bil. I)1).

På grund av kassarörelsens och bosättningslåneverksamhetens starka

ansvällning under senare år har antalet tjänstemän, sysselsatta med dessa

arbetsuppgifter, successivt ökat. I stor utsträckning har man här använt

kvalificerad personal ur bankkarriären. Otvivelaktigt torde kompetenskraven

beträffande en stor del av personalen inom nämnda verksamhetsgrenar

kunna sänkas och inskränkas till att omfatta kunskaper om bankverksamheten

i stort, god allmänbildning samt — i varje fall beträffande

bosättningslåneverksamheten — viss kännedom om socialvård och sociallagstiltning.

Jag bär i utredningen tagit sikte på framför allt nämnda arbetsuppgifter

såsom lämpade för utbildad personal ur vaktmästar- och

biträdeskårerna. Sådan personal har redan anlitats i viss utsträckning dels

vid huvudkontoret för indrivning av och utredningar beträffande bosättningslån,

dels vid några av de mindre avdelningskontoren för kassörsgöromål.

Försöken i denna riktning ha utfallit synnerligen viil.

Utredningsarbetet har i första hand bedrivits såsom en inventering inom

varje arbetsgrupp vid huvudkontoret av arbetsuppgifter, som kunna anses

lämpliga att överföra till kompetent personal ur vaktmästar- och biträdeskategorierna.

Beträffande de mindre avdelningskontoren torde möjlighe
'')

Här tryckt som bilaga 1 A.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

terna att överföra dylika arbetsuppgifter från bankpersonalen vara begränsade

till kassörsgöromålen främst av den anledningen, att det oundgängliga

behovet av eu viss reserv av personal ur bankkarriären att tillgå

vid semestrar och annan bortovaro bär icke medger någon större förändring

av den nuvarande personaluppsättningen. Vid de större avdelningskontoren,

främst Göteborg och Malmö, torde otvivelaktigt bättre lörutsättningar

finnas för eu överföring av arbetsuppgifter till personal med

lägre kompetens, men jag finner det lämpligt att avvakta resultatet av

de erfarenheter, som i tragavarande avseende kunna vinnas på andra håll

inom banken, innan några organisatoriska förändringar av ovan antytt

slag vidtagas vid dessa kontor.

Under utredningsarbetets gång bar fråga uppkommit, huruvida de tjänster,

som tillskapas genom eu överflyttning av sagda arbetsuppgifter, skola

inplaceras i de nuvarande personalkarriärerna, eller om en helt ny karriär

bör inrättas, till vilken personal ur vaktmästar- och biträdeskårerna äger

lika rätt att kvaliiicera sig. Jag finner det sistnämnda alternativet avgjort

vara att föredraga. Arbetsuppgifterna å de tjänster, som här komma att

t öresläs nyinrättade, äro av ett annat slag och fordra annan utbildning än

den, som kräves av vaktmästar- och biträdespersonalen. Organisatoriskt

faller det sig ocksä naturligt att hänföra dessa nya tjänster till en särskild

personalgrupp, en mellangradskarriär. Det bör anmärkas, att behovet av

personal, som sysselsättes med vad man i traditionell mening kan kalla

vaktmästar- och biträdesarbete, icke kommer att minska genom den här

föreslagna överflyttningen av arbetsuppgifter.

Jag vill salunda lörorda, att man inrättar en helt ny personalkategori

efter i huvudsak samma linje som inom post-, tele- och tullverken, där man

sedan länge har en från övriga karriärer helt skild personalkategori, expeditörer

respektive tullkontorister, med arbetsuppgifter, vilka i stort sett

torde vara jämförbara med dem, som skulle komma att åvila de av mig

föreslagna nya tjänsterna inom riksbanken. Speciellt torde personalförhållandena

inom tullverket, vars storleksordning bättre än de övriga här

nämnda verken motsvarar riksbankens, vara av intresse i detta sammanhang.

Aspiranter till tullkontoristkarriären få genom kunskapsprov och

genom tidigare i tjänsten ådagalagda meriter kvalificera sig till den kontoristutbildning,

som i form av en 5 månader lång tullkontoristkurs meddelas

i tullverkets egen utbildningsanstalt. Efter godkända saväl skriftliga som

muntliga slutprov befordras kursdeltagarna till tullkontorister. Endast tullverkets

egen ordinarie personal har f. n. rätt att kvalificera sig för nämnda

kurs. På samma sätt torde rekryteringen till eu motsvarande karriär i

riksbanken -— förslagsvis benämnd bankexpeditörskarriären — ske uteslutande

från bankens egen vaktmästar- och biträdespersonal. Dels ligger

det i bankens intresse, att till expeditörstjänsterna befordras erfarna och

icke alltför unga personer, som under längre tid prövats i det praktiska

bankarbetet, och dels torde möjligheterna för vaktmästar- och biträdespersonalen

att kvalificera sig till högre tjänster skänka eu för arbetstrivseln

betydelsefull stimulans.

Den undersökning, som här kommer att närmare redovisas beträffande

möjligheterna att i ökad omfattning använda personal från vaktmästaroch

biträdeskåren för arbetsuppgifter, som för närvarande utföras av tjänstemän

i högre lönegrader, har bestyrkt riksbankschefens i dennes promemoria

av den 4 februari 1954 framförda uppfattning, att dylika möjlig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

17

heter finnas i icke oväsentlig grad. Det torde förhålla sig så, att en stor

del av arbetsuppgifterna å kammarskri vart jänsterna i 21 lönegraden skulle

kunna fullgöras av personal med lägre teoretisk kompetens än som nu

fordras av den s. k. bankpersonalen. Hänsyn måste emellertid tagas dels

till nödvändigheten av att reservera ett erforderligt antal tjänster i 21 lönegraden

som passagetjänster för utbildningen av den bankpersonal, som

avses för högre tjänster, och dels till att den nuvarande personalen inom

bankkarriären i första hand måste utnyttjas. Även om det således i och för

sig skulle vara möjligt och ur vissa synpunkter önskvärt, måste dock av

ovan angivna orsaker ett mera allmänt överflyttande av arbetsuppgifter från

bankpersonalen till personal i lägre grader ske successivt. Jag kommer därför

att föreslå, att till en början ett relativt begränsat antal tjänster inrättas

inom den nya karriären. Erfarenheterna torde bliva avgörande för frågan om

och i vilken utsträckning även andra tjänster än de här behandlade kunna

besättas med lägre lönegradsplacerad personal, än vad som för närvarande

är fallet. Särskild uppmärksamhet bör givetvis ägnas denna fråga, innan

nyrekryteringen av aspiranter till tjänster i bankkarriären beslutas.

Det torde böra understrykas, att inrättandet av ifrågavarande expeditörstjänster

icke kan ske omedelbart. Dels kräves tid för organiserandet och

genomförandet av den avsedda utbildningsverksamheten, dels kunna -—

såsom ovan antytts -— flera av de tjänstemän, som för närvarande handhava

de arbetsuppgifter, vilka föreslås överförda till expeditörstjänster,

icke omedelbart omplaceras. Dock föreslår jag, att utbildningsverksamheten

planeras med sikte på att den första expeditörskursen skall kunna

påbörjas under första halvåret 1955.

Under särskilda rubriker redovisas förslag till kompetenskrav, utbildning

och lönegradsplacering in. m. samt tjänstebenämningar beträffande

de föreslagna nya tjänsterna.

2. Förslag till nya tjänster

Huvudkontoret

a) Dagkassan. Den nuvarande personalorganisationen omfattar eu föreståndare

i lönegraden Ca 29, två kassavårdare i lönegraden Ca 25, en tjänsteman

i lönegraden Ca 23 samt en vaktmästare i lönegraden Ca 11. 23- gradstjänstemannen har huvudsakligen till uppgift att biträda med kassavård

(dock utan kassavårdsansvar), att föra dagkassans saldobok, att sammanställa

de olika kassornas rekvisitioner och leveranser samt att deltaga

1 kontrollräkning och stickprovsundersökning av sedelleveranser. Vaktmästarens

huvudsakliga uppgift är att ombesörja transporter av sedlar och

mynt mellan olika kassor och avdelningar, att packa sedel- och myntremissor

till avdelningskontoren och i samband härmed utskriva adresskort

och föra postböcker. Arbetsvolymen å denna tjänst varierar starkt. Den

tjänst, som f. n. uppehälles av 23-gradstjänstemannen, och vaktmästartjänsten

böra sammanslås och ersättas med en expeditörstjänst. Det torde

sporadiskt uppstå behov av biträde med transport- och packningsarbete,

men detta torde lämpligen kunna ordnas genom att vaktmästarpersonal

tillfälligt beordras tjänstgöra på arbetsgruppen.

b) Sedelräkningsdetaljen

Den nuvarande personaluppsättningen omfattar en föreståndare i lönegraden

Ca 27, en kassavårdare i lönegraden Ca 25, eu sedelutdelare i löne- 2

2 llihang till riksdagens protokoll 1955. <S sand. År 27

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 1

graden Ca 23, minst fem tjänstemän för uppackning av sedlar (tidvis yngre

personal ur bankkarriären), samt ett växlande antal sedelräknare tillhörande

reservpersonalen. Från vaktmästarkåren har överförts en tjänsteman,

vilken i viss utsträckning anförtrotts arbetsuppgifter, som tidigare

åvilat personal ur bankkarriären, nämligen uppackning, kontroll och

numrering av inlevererade sedelpaket. Dessutom ombesörjer han interna

transporter samt biträder vid makulering av sedlar. Med hänsyn till det

ansvar, som åvilar denne befattningshavare, vill jag förorda, att tjänsten

omvandlas till en expeditörstjänst, och att i samband därmed innehavaren

av denna tjänst anförtros en viss förmansställning gentemot den övriga med

sedeluppackning sysselsatta personalen, som i så fall icke torde behöva

tagas från kammarskrivarkarriären utan bestå av rutinerade tjänstemän

ur biträdeskåren.

c) Sedelkontoret

Den aktuella personaluppsättningen är: en föreståndare i lönegraden

Ca 29, en kamrer, tillika kassavårdare, i f. n. lönegraden Ca 27, en biträdande

kassavårdare i f. n. lönegraden Ca 25, en tjänsteman — kontrollant

— i lönegraden Ca 21, en sedelutdelare i f. n. lönegraden Ca 18, ett biträde

i f. n. lönegraden Ca 18, som mottager färdigskurna sedlar och verkställer

utbyte av felnumrerade sedlar och viss kontrollräkning, en vaktmästare i

lönegraden Ca 11 samt ett antal sedelräknare (biträdes- och reservpersonal).

Den nyssnämnde 21-gradstjänstemannen är tillsammans med biträdande

kassavårdaren riksbankens kontrollant vid sedeltryckeriets numrering

av sedelarken samt kontrollräknar och bokför i s. k. tryckningslista

de färdigtryckta sedelarken. De arbetsuppgifter, som nu åvila 21-gradstjänstemannen,

synas lämpligen kunna fullgöras av en bankexpeditör.

d) Utldningsexpeditionen

Bosättningslånedetaljens personaluppsättning omfattar f. n. 21 personer,

varav en chef -— tillika expeditionskamrer — i lönegraden Ca 25, en tjänsteman

i lönegraden Ca 23, två tjänstemän i Ca 21, en i Ce 17, en i Ce 15,

fyra i Ce 13, en i Cg 13, två i Ca 11, en i Ce 11 samt sju i biträdesgraderna

Ca 8—Cg 6.

Organisationen är följande:

1) Chef.

2) Fyra kravgrupper om vardera två tjänstemän, varav den ene fungerar

som chef, och ett biträde.

3) En tjänsteman, som handlägger nytillkommande eftersläpande lån.

4) Expedition, bestående av två biträden (maskinskrivning, viss registrering,

bokföring och bevakning).

5) Utredningsgrupp I, bestående av tre tjänstemän, varav en fungerar

som chef, och ett biträde.

Gruppen verkställer förundersökningar av inkomna låneansökningar

samt handlägger preskriptionsärenden.

6) Utredningsgrupp II, f. n. bestående av endast en tjänsteman.

Gruppen verkställer utredningar beträffande lån, som föreslås till avskrivning

eller befrielse.

Bosättningslånedetaljen är för närvarande under viss omorganisation i

avsikt att intensifiera och effektivisera framför allt indrivningsarbetet men

även utredningsverksamheten beträffande lån, som föreslås till avskrivning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; Inlaga 1

19

eller befrielse. Bl. a. kommer antalet kravgrupper att utökas till fem. Organisationen

bör lämpligen göras elastisk, så att antalet tjänstemän, som

sysselsättas på bosättningslånedetaljen, kan varieras alltefter personaltillgången

inom banken.

Arbetet med indrivning av bosättningslån är av relativt kvalificerad art

även om det icke förutsätter omfattande banktekniska kunskaper. Det är

här fråga om en särpräglad typ av lån utan säkerhet, ett låneklientel, som

relativt ofta råkar i betalningssvårigheter på grund av att de ekonomiska

resurserna många gånger äro begränsade, samt ett arbetssätt, som måste

varieras från fall till fall. Arbetet fordrar ett klart och gott omdöme, god

kännedom om socialvård och social lagstiftning, förmåga att uttrycka sig

i tal och skrift och en avsevärd uthållighet och energi. Härtill kommer

den rent psykiska påfrestning, som vidlåder krav- och indrivningsverksamhet

över huvud taget.

Den med indrivningsarbete sysselsatta personalen har alltefter tillgång

bestått av personal ur bankkarriären, personal, som överflyttats från vaktmästarkarriären

och erhållit en något höjd löneställning, samt biträdespersonal.

Några av tjänsterna på bosättningslånedetaljen böra — främst

ur utbildningssynpunkt — reserveras för tjänstemän ur bankkarriären. Det

torde emellertid framgå av de ovan framförda synpunkterna, att för ifrågavarande

arbetsuppgifter icke krävas samma kvalifikationer, som fordras

av s. k. bankpersonal. Å andra sidan torde det icke vara lämpligt att här

anlita enbart vaktmästar- och biträdespersonal. Det synes befogat, att ett

antal expeditörstjänster tillföres arbetsgruppen. Med hänsyn till den nuvarande

avsevärda arbetsbelastningen på bosättningslånedetaljen vill jag

förorda, att tills vidare sex bankexpeditörer placeras på denna detalj —

fem med tjänstgöring som chefer för var sin kravgrupp och en som chef

för den utredningsgrupp, som verkställer förundersökning av låneansökningar.

Sistnämnda tjänsteman skall även ansvara för att preskriptionsavbrytande

åtgärder vidtagas beträffande bosättningslånen. Skulle behovet

av bankexpeditörer på bosättningslånedetaljen minska, kan överflyttning

av sådan personal till andra arbetsområden ske.

De här föreslagna expeditörstjänsterna avses i viss utsträckning ersätta

tjänster, som nu uppehållas av personal ur bankkarriären.

e) Avdelningskontoren

Möjligheterna att vid avdelningskontoren inrätta expeditörstjänster torde

såsom framgår av tidigare här framförda synpunkter f. n. vara begränsade

till kassörstjänsterna. Dessa ha hittills uppehållits av personal ur

bankkarriären och på sista tiden — vid några avdelningskontor •— även

av biträdespersonal. Kassörens arbetsuppgifter äro givetvis till största delen

av rent rutinmässig karaktär men torde otvivelaktigt på grund av de

stora värden, det här är fråga om, vara förenade med ett avsevärt ansvar,

även om kassören icke längre är personligt betalningsskyldig för uppkomna

kassabrister. Detta ansvar synes i och för sig motivera en icke alltför

låg lönesättning. Denna synpunkt har framkommit även i tidigare utredningar

och avgivna yttranden beträffande riksbankspersonalens löneställning.

Kassören vid ett avdelningskontor torde vara den tjänsteman,

som har den livligaste kontakten med allmänheten och som härvid ofta

lår mottaga förfrågningar i ärenden, vilka ligga utanför den egentliga kassörsrutinen.

Det synes angeläget, att kassören besitter så pass goda bank
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande iir 27 dr 1955; bilaga 1

tekniska kunskaper, att han vid behov kan lämna allmänheten upplysningar

i bankärenden av enklare beskaffenhet utan att behöva hänvisa

till annan tjänsteman. Härtill kommer att kassören — åtminstone vid de

mindre avdelningskontoren med deras relativt ringa personaluppsättning —

tidvis måste vikariera å högre tjänster vid kontoret. Skäl tala sålunda för

att såsom kassörer användes personal med relativt grundlig erfarenhet

av bankarbete och med vissa teoretiska bankkunskaper. Tjänstemän, som

genomgått den i utredningen föreslagna expeditörsutbildningen, torde vara

väl lämpade för dessa befattningar, och jag vill föreslå, att expeditörer

placeras som kassörer vid flertalet avdelningskontor. Detta synes emellertid

lämpligen böra ske efter hand, och jag förordar att till en början tio

dylika tjänster nyinrättas.

3. Utbildningsverksamhet och kompetenskrav

a) Expeditörskurs

Den ordinarie utbildningen till expeditörer bör i princip ordnas efter

samma linjer som den nuvarande utbildningen av bankaspiranter och

sålunda omfatta både en teoretisk och en praktisk del och avslutas med

muntliga och skriftliga prov. Kurstiden beräknas till ca ett år, varav övervägande

delen bör anslås till den teoretiska utbildningen. Med hänsyn till

att kursdeltagarna torde ha relativt lång tjänstgöring i banken bakom sig.

bör den praktiska delen av kursen inskränkas till att omfatta endast ca

en månad. Studierna böra bedrivas såsom korrespondensstudier och studiematerialet

utgöras av en brevkurs, upplagd på liknande sätt som kursen

»Bankteknik för bankmän» och den s. k. riksbankskursen, men av mindre

omfattning samt kompletterad med eu begränsad redogörelse för aktuell

svensk socialvård och sociallagstiftning. Sista månaden av utbildningsåret

anslås till praktisk utbildning med tonvikt på kassatjänst och låneärenden,

varvid kursdeltagarna vid huvudkontoret tjänstgöra vid lämpligt avdelningskontor,

och deltagarna vid avdelningskontoren beredas tjänstgöring

på huvudkontorets olika avdelningar med undantag av vissa specialavdelningar.

Efter denna månad av praktisk utbildning få samtliga deltagare

genomgå såväl skriftliga som muntliga prov vid huvudkontoret. Utbildningen

skall givetvis stå öppen för personal ur både vaktmästar- och biträdeskategorierna

från såväl huvudkontoret som avdelningskontoren. Då det

här gäller utbildning av personal, som kommer att åläggas relativt kvalificerade

arbetsuppgifter, och utbildningen av denna anledning måste läggas

på ett jämförelsevis högt plan. torde det vara nödvändigt att fastställa

vissa kvalifikationsgrunder för tillträde till kursen.

Följande krav böra ställas:

1) Den teoretiska underbyggnaden bör vara realexamen eller på annat

sätt förvärvade motsvarande kunskaper framför allt i matematik, modersmål,

engelska och/eller tyska. Undantag från dessa krav på formell kompetens

bör dock i särskilda fall kunna göras.

2) Ådagalagda meriter i det praktiska bankarbetet, inklusive färdighet

i maskinskrivning.

3) Innehav av tjänst i lägst ll:e lönegraden.

4) Högsta ålder 40 år, dock med möjligheter till dispens.

Aspiranter till expeditörskurs uttagas av direktionen efter personlig

anmälan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 11)55; bilaga 1

21

Kursplan för expeditörsutbildningen bör fastställas av direktionen, som

även utser studieledare och lärare. Av chefen för personalkontoret upprättat

förslag till kursplan bifogas (Bil. 2)1.

Den första expeditörskursen föreslås påbörjad under första halvåret

1955 och omfatta ca 10 kursdeltagare.

Sex tjänstemän ur vaktmästarkåren vid huvudkontoret ha redan anförIrotts

arbetsuppgifter, vilka enligt ovan föreslås skola åligga expeditörspersonal

(fem på bosättningslånedetaljen och en på sedelräkningsdetaljen).

En av dessa befattningshavare har emellertid med godkända vitsord genomgått

den för bankpersonalen obligatoriska bankutbildningen och besitter

sålunda redan full kompetens för erhållande av expeditörstjänst.

Övriga fem tjänstemän torde böra beredas tillfälle deltaga i den första

expeditörskursen.

I viss utsträckning torde den första kursen komma att bli av försökskaraktär,

och studieledaren bör bemyndigas att verkställa de ändringar

av kursplanen och kursverksamheten, som vunna erfarenheter under kursens

gång kunna påfordra. Några av de elever, som förmodas komma att

deltaga i denna kurs, äro av relativt hög levnadsålder. De ha såsom nyss

nämnts under längre tid sysslat med sådana arbetsuppgifter, som avses

komma att åligga expeditörspersonal, och torde sålunda i praktiken ha

förvärvat kunskaper i flertalet ämnen, som ingå i den här föreslagna

kursplanen. Redan dessa omständigheter synas böra föranleda vissa ändringar

i kursens uppläggning. Jag önskar dock understryka, att utbildningsmålet

bör vara detsamma i den första kursen som i de efterföljande.

b) Utbildning av nyanställd vaktmästar- och biträdes personal

Det torde föreligga behov av att i någon form låta nyanställd personal

ur vaktmästar- och biträdeskårerna få information om riksbankens organisation,

arbetsuppgifter och arbetsrutin i stort. Personalkontoret håller

f. n. på att utarbeta en folder, som skall innehålla en allmän orientering

i dessa frågor. Jag vill föreslå, att personalkontoret ges i uppdrag att med

den nyanställda personalen efter hand och under några av de första tjänstgöringsdagarna

gå igenom och kommentera de i nämnda folder lämnade

upplysningarna.

4. Löneställning, befordringsgdng och tjänstebenämningar

Efter godkända slutprov föreslås deltagare i expeditörskurs placerad i

lönegraden Ce 13 och erhålla tjänstebenämningen extra ordinarie bankexpeditör.

Efter tre års väl vitsordad tjänstgöring i nämnda lönegrad må

befordran kunna ske till extra ordinarie bankexpeditör i lönegraden Ce 15.

Härvid skulle tjänsteman givetvis få tillgodoräkna sig den tid före genomgången

av expeditörskursen, varunder han eller hon eventuellt varit inplacerad

i 13:e lönegraden. Efter i regel minst tre år i 15:e lönegraden skulle

befordran kunna ske till ordinarie expeditörsgrad, som föreslås bli I7:e

lönegraden med tjänstebenämningen bankexpeditör. Om gynnsamma erfarenheter

av den föreslagna organisationen komma att vinnas och det

befinnes lämpligt att utöka antalet bankexpeditörer, torde framdeles eu

utbyggnad av expeditörskarriären med ett mindre antal befordringstjänster

som förste bankexpeditör i lönegraden Ca 19 kunna övervägas. Det

Uiir tryckt som bilaga 1 II.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

synes lämpligt att delegerade för riksdagens verk — i likhet med vad som

nu gäller beträffande ordinarie kammarskrivartjänster — bemyndigades

att årligen på förslag av fullmäktige fastställa antalet ordinarie bankexpeditörstjänster.

Motsvarigheten till den här skisserade expeditörskarriären finnes såsom

inledningsvis antytts inom tullverket. Första ordinarie lönegrad efter genomgången

tullkontoristkurs är här Ca 17 (tullkontorist), och karriären

är utbyggd med tjänster som förste tullkontorist i lönegraden Ca 19. Kompetenskraven

äro i stort sett likvärdiga med dem, som föreslås gälla för

riksbankens expeditörspersonal. Arbetsuppgifterna äro givetvis mera svårjämförbara.

Huvuduppgiften är tulltaxering av enklare och mera rutinmässig

art under kontroll av personal ur kammarskrivarkarriären. Därjämte

förekomma vissa kassagöromål samt bokföringsarbete i mindre omfattning.

De arbetsuppgifter, som avses komma att åligga riksbankens

expeditörspersonal, torde vara av lika kvalificerad art som de, vilka handhavas

av nämnda personalkategori inom tullverket.

I detta sammanhang anmäler sig frågan, huruvida det kan anses befogat

att bibehålla de nuvarande tjänsterna i riksbanken som förste kontorsskrivare

i lönegraden Ca 18 inom biträdeskarriären efter det att expeditörstjänster

inrättats. Det torde utan vidare stå klart, att de arbetsuppgifter,

som avsetts skola åvila befattningshavare i 18 lönegraden, lämpligen böra

hänföras till bankexpeditörsgraden. Tjänsterna som förste kontorsskrivare

borde således av den anledningen kunna bortfalla. Då biträdestjänsterna

i riksbanken icke äro »placerade» har det emellertid i praktiken blivit så,

alt ifrågavarande 18-gradstjänster mera fått karaktären av belordringstjänster

utan anknytning till särskilda arbetsuppgifter. Frågan om tjänsternas

bibehållande synes därför böra bedömas med hänsynstagande till önskvärdheten

att bereda biträdespersonalen skäliga befordringsmöjligheter.

Enligt min mening komma — om den föreslagna expeditörskarriären inrättas

— befordringsutsikterna på längre sikt för biträdespersonalen att

förbättras och bliva fullt tillfredsställande genom de möjligheter, som

skulle öppnas för biträden att från 11 :e lönegraden övergå till bankexpeditörskarriären.

För närvarande finnes emellertid ett antal biträden i 15 :e

och lägre lönegrader, som uppnått den levnads- och tjänsteålder, att det

skäligen ej kan ifrågasättas, att de skulle vara villiga underkasta sig den

särskilda utbildning, som erfordras för de arbetsuppgifter vilka avses komma

att åvila personalen i den föreslagna nya karriären. För att dessa befattningshavare

icke skola komma i ogynnsammare ställning i befordringshänseende

än för närvarande, vill jag förorda, att de nuvarande fyra

tjänsterna som förste kontorsskrivare i lönegraden Ca 18 tills vidare få

kvarstå som befordrings- och sluttjänster inom biträdeskarriären. Efter

eu övergångstid torde dock tjänsterna böra indragas.

5. Förslag till nya tjänster samt tjänstebenämningar inom vaktmästarkåren

a) Nya tjänster

Den stora ansvällningen av betalningsmedel har medfört ökat arbete och

ökat ansvar för den med kassatjänst sysselsatta personalen. Detta gäller

icke minst i fråga om mynträkningen. Föreståndaren för mynträkningen

placerades i lönegraden Ca 18 fr. o. in. den 1 juli 1953. Personalen i övrigt

på mynträkningen består normalt av vaktmästarpersonal i högst 11 :e lönegraden

och omfattar f. n. 5—7 personer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 1

23

En av vaktmästarna tjänstgör såsom biträde åt föreståndaren och vikarierar

vid förfall för denne. Ehuru — som inledningsvis nämnts — frågan

om vaktmästarpersonalens lönegradsplacering behandlats av 1952 års

tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk samt riksbanken vid förhandlingar

med representanter för Civilförvaltningens personalförbund

i anledning av kommitténs betänkande förklarat sig icke kunna biträda

förbundets förslag om en höjning av denna tjänst, anser jag dock, att skäl

nu föreligga för en omprövning av tjänstens lönegradsplacering. Mynträkningsarbetet

har nämligen ökat väsentligt under de senaste aren, vilket

framgår av nedanstående sammanställning för åren 1949—1954:

zir

Antal expeditioner per dag

(genomsnitt)

Belopp per dag

(genomsnitt)

1949

16

55 917

—

1950

20

67 282

—

1951

24

73 832

—

1952

27

84 497

—

1953

26

76 987

—

1954 (t. o. in. sept.)

31

90 931

—

Arbetsbelastningen för mynträkningsföreståndaren har numera blivit så

stor, att det måste anses befogat, att han vid sin sida får en befattningshavare

i förmansställning i förhållande till den övriga å detaljen tjänstgörande

personalen. Jag finner därför starka skäl tala för att en förste bankvaktmästartjänst

i 13:e lönegraden inrättas å mynträkningsdetaljen.

Intendenturkontorets personaluppsättning var tidigare följande: intendent

i lönegraden Ca 29, tjänsteman i lönegraden Ca 23 samt ett kvinnligt

biträde. På hösten 1953 ersattes 23-gradstjänstemannen med en kvinnlig

tjänsteman i lönegraden Ca 21, vilken personaluppsättning fortfarande

gäller. Den nuvarande organisationen torde icke vara helt ändamålsenlig.

Intendenten är i alltför stor utsträckning belastad med rutin- och detaljgöromål

i fråga om fastighets- och inventarieunderhåll in. m. En avlastning

från intendenten av arbetsuppgifter av sådan art torde otvivelaktigt

böra ske, och jag vill föreslå, att en ny tjänst, placerad inom vaktmästarkarriären,

här inrättas. Innehavaren av denna tjänst avses skola biträda

intendenten med att kontrollera leveranser, övervaka och leda mindre

reparationsarbeten i bankfastigheten, svara för underhall och skötsel av

kontorsmaskiner och andra inventarier etc. De arbetsuppgifter i övrigt,

som f. n. åvila 21-gradstjänstemannen, torde också utan olägenhet kunna

överföras till den nya tjänsten, och förstnämnda befattningshavare omplaceras

till annan arbetsgrupp. Tjänsten föreslås placerad i lönegraden

Ca 18 med tjänstebenämningen förrådsmästare.

Såsom framgår av det ovan nämnda torde de här löreslagna tjänsterna

på mynträkningen och intendenturkontoret på grund av arbetets art otvivelaktigt

böra hänföras till vaktmästarkarriären, särskilt om arbetsuppgifterna

icke torde kräva någon mera allroundbetonad bankutbildning. Genom

nyinrättandet av nämnda tjänster realiseras även i viss man önskemålet

om förbättrade befordringsmöjlighetor inom vaktmästarkarriären.

Riksbankens chaufförspersonal består f. n. av eu förste chaufför i lönegraden

Ca 14 och en chaufför i lönegraden Ca 12. Förste chaufförens arbetsuppgifter

ha under de senaste åren ökat i icke oväsentlig grad. Riksbankens

bilpark har utökats, och antalet transporter har stigit avsevärt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 27 ur 1955; bilaga 1

Bl. a. utföras numera regelbundna transporter av sedelpapper från riksbankens

pappersbruk och diverse transporter för sedeltryckeriets räkning.

Därjämte förekomma relativt ofta transporter av sedlar från huvudkontoret

till avdelningskontoren. Dessutom har förflyttningen av sedelförstöringskontoret

till Tumba medfört en ökning av transportarbetet. Även bankens

personbilar användas nu i större utsträckning än tidigare. Förste chauffören

ansvarar för vården av bankens bilar, ombesörjer och övervakar

reparationsarbeten å dessa samt organiserar och samordnar de olika transporterna.

Dessutom tjänstgör han i viss utsträckning själv som bilförare.

Det synes skäligt, att löneställningen för denne befattningshavare nu omprövas,

och jag vill förorda en placering i lönegraden Ca 16 med tjänstebenämningen

transportförman. Denna benämning förekommer inom postverket

för befattningshavare med huvudsakligen sådana arbetsuppgifter,

som enligt ovan åvila förste chauffören i riksbanken, och med placering

i 15:e och 17:e lönegraderna. Transportförmannen i 17:e lönegraden har

ansvaret för en avsevärt större bilpark och utövar förmansskapet för ett

betydligt större antal befattningshavare än förste chauffören i riksbanken.

Den sistnämndes arbetsuppgifter torde bättre kunna jämföras med transportförmannens

i lönegraden Ca 15. Med hänsyn till de stora värden, som

transporterna i riksbanken i regel omfatta, synes det dock motiverat, att

ifrågavarande tjänst placeras i 16:e lönegraden.

På grund av ansvällningen av transportarbetet anlitas för närvarande —

förutom den ordinarie chaufförspersonalen — bankvaktmästare regelbundet

som bilförare. Vid antagning av aspiranter till bankvaktmästartjänster

t1 oSe.s numera> att ett tillräckligt antal av dem ha kompetens som bilförare.

Svårigheter synas icke föreligga att få behovet av chaufförer täckt från

denna personalgrupp. Det torde därför icke längre vara befogat att ha en

separat chaufförstjänst utanför den egentliga bankvaktmästarkarriären,

och jag vin därför föreslå, att tjänsten som chaufför i lönegraden Ca 12

vid inträffad vakans icke återbesättes utan då utgår ur tjänste- och personalförteckningarna.

b) Ändring av nuvarande tjänstebenämningar

Under utredningsarbetets gång har representanter för Civilförvaltningens

personalförbund, riksbankssektionen, framlagt följande förslag till ändrade

tjänstebenämningar inom vaktmästarkarriären:

1. Banksyssloman /kontorsföreståndare, bevakningschef,

bevakningsföreståndare, arbetsledare,

konsulent/

2. Expeditionsföreståndare 3 4 5 6 7

3. Biträdande banksyssloman /bitr. bevakningschef

etc./

4. Expeditionsförman (bl. a. i adressregistret

och förrådet)

5. Transportförman

6. Expeditör /bankexpeditör/ (bl a. i postexpeditionen

och depositaexpeditionen)

7. Transportförman

Nuvarande benämning:

övervaktmästare

Föreståndare för

mynträkningen

Biträdande övervaktmästare

Förste bankvaktmästare
Förste

chaufför

Förste bankvaktmästare

Chaufför

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år W55; bilaga 1

25

I huvudsak samma förslag framlades vid förhandlingar i april 1953

mellan riksbanken och Civilförvaltningens personalförbund i anledning av

1952 års tjänsteförteckningskommittés för riksdagens verk betänkande i

vad detsamma innefattade förslag till tjänsteförteckning för vaktpersonalen

vid riksbanken. Riksbankens representanter funno emellertid icke

skäl biträda personalförbundets ändringsförslag.

Jag kan icke finna, att det nu tillkommit några sakliga skäl för en

revision av de nuvarande tjänstebenämningarna. Titeln »syssloman» synes

förekomma främst inom sjukhusförvaltningen och socialvården och avse

befattningshavare, vilkas arbetsuppgifter och kompetens icke äro jämförbara

med övervaktmästarens i riksbanken. De benämningar, som alternativt

föreslagits under punkterna 1. och 3. här ovan, synas heller icke vara

adekvata för de arbetsuppgifter, vilka åvila övervaktmästaren och biträdande

övervaktmästaren. Tjänstebenämningarna »expeditionsförestandare»

och »expeditionsförman» torde icke böra ifrågakomma av den anledningen,

att beteckningen »expedition» i gällande organisationsplan för riksbanken

avser en arbetsgrupp med lägst kamrer som chef. Frågan om tjänstebenämningar

för chaufförspersonalen har redan behandlats i det föregående.

Titeln »bankexpeditör» har rekommenderats som tjänstebenämning inom

den personalkategori, som enligt ovan föreslås nyinrättad.

Det torde ligga i såväl riksbankens som personalens intresse, att befattningshavare

placeras på de tjänster och anförtros de arbetsuppgifter, för

vilka vederbörande bäst lämpar sig. En alltför stor differentiering i fråga

om tjänstebenämningar skulle otvivelaktigt begränsa möjligheterna till

önskvärd rörlighet beträffande placeringen av personal och sålunda motverka

nyss nämnda syfte. Det synes tvärtom önskvärt att för befattningshavare

i samma lönegrad om möjligt få en gemensam tjänstebenämning,

även om denna icke helt skulle täcka alla å ifrågavarande tjänster förekommande

arbetsuppgifter.

Jag kan sålunda icke finna anledning att föreslå någon ändring av de

nuvarande tjänstebenämningarna i annat avseende än att förste chauffören

i samband med en uppflyttning till 16:e lönegraden erhåller titeln transportförman

samt att benämningen chaufför utgår. I detta sammanhang

vill jag emellertid understryka, att det givetvis icke möter något hinder

vare sig för vaktmästarpersonalen eller för biträdespersonalen att använda

titeln riksbankstjänsteman.

c) Antalet ordinarie bankvaktmästartjänster i lönegraden Ca 11

För att åstadkomma eu jämnare befordringsgång inom kammarskrivarkarriären

ha möjligheter skapats att variera antalet tjänster i lönegraden

Ca 21 genom att delegerade för riksdagens verk bemyndigats att årligen

på förslag av riksbanksfullmäktige fastställa antalet dylika tjänster. Samma

arrangemang föreslås beträffande ordinarie bankexpeditörstjänster.

Även inom biträdeskarriären är antalet tjänster i den första ordinariegraden,

Ca 8, varierande genom att dessa tjänster enligt medgivande få tillsättas

enligt grunder, som betingas av den reglerade befordringsgången.

För att erhålla största möjliga likformighet i befordringsgången inom de

skilda personalkarriärerna i riksbanken vill jag förorda, att framställning

göres om att delegerade för riksdagens verk bemyndigas att årligen på för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

slag av fullmäktige fastställa även antalet ordinarie bankvaktmästartjänster

i lönegraden Ca It, så att ordinarie tjänst normalt kunde beredas vaktmästarpersonalen

vid huvudkontoret efter ca sju års tjänstgöring i riksbanken.

6. Sammanfattning

A. En ny personalkarriär — bankexpeditörskarriären — med första ordinarie-grad

i lönegraden Ca 17 föreslås nyinrättad. Efter viss utbildning

böra i första hand nitton befattningshavare inplaceras i den nya karriären

med tjänstgöring tills vidare

vid huvudkontoret:

två på kassaexpeditionen (en på dagkassan och en på sedelräkningen),

en på sedelkontoret,

sex på utlåningsexpeditionen (bosättningslånedetaljen) samt

vid avdelningskontoren:

tio såsom kassörer.

B. Inom vaktmästarkåren föreslås nyinrättade

en förrådsmästartjänst i lönegraden Ca 18 på intendenturkontoret samt

en förste bankvaktmästartjänst i lönegraden Ca 13 på mynträkningsdetaljen.

Därjämte föreslås att tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14

höjes till lönegraden Ca 16 med tjänstebenämningen transportförman

samt att tjänsten som chaufför i lönegraden Ca 12 utgår.

C. Vidare föreslås att framställning göres om bemyndigande för delegerade

för riksdagens verk att årligen på förslag av riksbanksfullmäktige

fastställa antalet såväl ordinarie bankexpeditörstjänster som ordinarie

bankvaktmästartjänster.

Avslutningsvis vill jag framhålla, att tillskapandet av ovannämnda tjänster

kommer att medföra vissa omedelbara kostnadsökningar, men att

betydande besparingar ernås på längre sikt genom att behovet av personal

i bankkarriären minskas. Denna reducering av den s. k. bankpersonalen

kan givetvis realiseras först genom en minskad rekrytering.

Stockholm den 30 november 1954

Sture Laurén

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 1

27

Bil. 1 A.

PERSONALUPPGIFT (per 31/8 1954)

Ordinarie och extra ordinarie personal, ej tillhörande bankpersonalen

Manliga Kvinnliga Summa

Befattningar

Anm.

Lönegrad

1

1

övervaktmästare

Ca 20

1

1

Maskin mästare

Tjänsten numera

Ca 19

i Ca 17

1

1

Föreståndare för mynt-

Ca 18

räkningen

4

4

Förste kontorsskr.

Ca 18

1

1

Bitr. övervaktm.

Ca 16

1

1

E. o. bitr. övervaktm.

Ce 16

6

6

Kontorsskrivare

Ca 15

1

1

Maskinist

Tjänsten numera

Ca 15

i Ca 14

1

2

3

E. o. kontorsskr.

Ce 15

1

1

Förste chaufför

Ca 14

9

9*

Förste bankvaktm.

10 ./. 1 i högre

Ca 13

Ce-grad

7

7

Kontorister

8 ./. 1 i högre

Ca 13

Ce-grad

1

1

E. o. förste bankvaktm.

Ce 13

3

4

7

E. o. kontorister

Ce 13

1

i

Chaufför

Ca 12

23

23

Bankvaktmästare

AK

Ca 12

19

19

»

26 ./. 5 i högre

Ca 11

Ce-grad

./. 2 t. f. 13

2

2

Eldare

Ca 11

15

15

Kameralbiträden

19 ./. 4 i högre

Ca 11

Ce-grad

12

12

E. o. bankvaktm.

Ce 11

12

12

E. o. kameralbitr.

Ce 11

1

1

E. o. telefonist

Ce 9

15

15

Kontorsbiträden

24 ./. 9 i högre

Ca 8

Ce-grad

43

43

E. o. kontorsbitr.

Ce 8

5

5

»

Ce 6

78

114

192

* Härav

två st.

med vi

ikariatslöneförordnande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 1

Bil. 1 B.

Omfattning:

Förslag till kursplan för utbildning till bankexpeditör

Organisation: Kursen föreslås organiserad som en korrespondenskurs och

för kursen utarbetas en särskild brevserie. Kursen studeras

enskilt av varje elev, och breven rättas av en kursledare med

biträde av tjänstemän i riksbanken.

När den teoretiska utbildningen avslutats fortsättes kursen

med en praktisk utbildning under en månad. Denna utbildning

är för avdelningskontorens elever förlagd till huvudkontoret

och för huvudkontorets till lämpliga avdelningskontor.

Den praktiska utbildningen avslutas med en veckas

praktisk-teoretisk kurs vid huvudkontoret, gemensam för

alla elever. Under denna vecka anordnas skriftliga och

muntliga avslutningsprov.

Kursen föreslås omfatta 15 brev och breven studeras på fritid.

Var tjugonde dag skall svar å breven insändas till kursledaren

för rättning. Under den teoretiska delen böra huvudkontorets

elever få tjänstgöra minst 14 dagar på sedelräkningsdetaljen.

Bankhistoria. Svensk kredit- och penningmarknad.

En affärsbanks organisation och riksbankens

inre och yttre organisation.

Kassarörelse.

Inlåningsrörelse.

-U tlåningsrörelse.

Ränteberäkning m. m.

Bankernas utrikesrörelse.

Värdepapper och valvsvård.

Riksbankens bokföring.

Riksbankens författningar m. m.

Korrespondens och upprättande av skrivelser.

Modem kontorsorganisation.

Svensk socialvård och sociallagstiftning.

A. Avdelningskontorens elever

1 :a
-

Kursplan:

(teoretiska

Brev

1 —

delen)

Brev

2 —

Brev

3 —

Brev

4 —

Brev

5-7-

Brev

8 —

Brev

9 —

Brev

10 —

Brev

11 —

Brev

12 —

Brev

13 —

Brev

14 —

Brev

15 —

K urs plan:

(praktiska

delen)

2:a dagen: Allmän orientering om huvudkontorets

organisation m. m.

3:e—19:e dagen: Studier på olika arbetsgrupper.

De grupper, som skola studeras, äro:

Personalkontoret 1 dag

Kontorscentralen 2 dagar

Utlåningsexpeditionen 6 dagar

Inlåningsexpeditionen 2 dagar

Kassaexpeditionen 4 dagar

Statistikgruppen 1 dag

Utrikesavdelningen_1 dag

Summa 17 dagar

20:e—25:e dagen: Avslutningskurs och prov.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 2

29

B. Huvudkontorets elever

l:a— 4:e dagen: Kamrerstjänsten —

Låneärenden.

Växeldiskontering.

Avlöningsuträkning.

Bokföring.

5:e— 9:e dagen:

10:e—14:e dagen:

15:e—19:e dagen:

20:e—25:e dagen:

Registrator stjänsten —

Registrering.

Stakning.

Rapporter.

Låneindrivning.

Kassakontrollen — Bokföring.

HK-brev.

Avisskrivning.

Kassatjänsten — Sedel- och mynt
räkning
Kassarapporter.

Kassaavslutning.

Avslutningskurs och prov vid huvudkontoret.

Bilaga 2.

Yttrande avgivet av Riksbankstjänstemännens förening

Sedan Riksbankstjänstemännens förening beretts tillfälle inkomma med

yttrande över den av bankokommissarien Laurén i enlighet med särskilt

uppdrag verkställda utredningen angående vaktmästar- och biträdespersonalens

arbetsuppgifter får föreningen vördsamt anföra följande.

I den av riksbankschefen vid fullmäktiges sammanträde den 4 februari

1954 anmälda promemorian — de i denna promemoria uppdragna riktlinjerna

ha legat till grund för herr Lauréns utredning — anfördes bl. a.

att föreliggande behov av fortsatta utredningar rörande personal och arbetsuppgifter

icke innebure att utredning om en ny omorganisation av

banken vore aktuell, ehuru spörsmålen delvis vore av långsiktig natur.

Det torde stå klart att spörsmålen också äro relativt vittsyftande och bl. a.

även innefatta frågan om bankens arbetsuppgifter på längre sikt. Någon

utredning av dessa frågor har emellertid hittills icke igångsatts med undantag

för att åt en särskild kommitté uppdragits att utreda frågan om valutaärendens

handläggning m. m.

Enligt föreningens mening torde endast en utredning om riksbankens

uppgifter på längre sikt kunna ge hållpunkter för en bedömning av behovet

av personal i olika grader. För närvarande torde inom banken föreligga

vissa sysselsättningssvårigheter för en del yngre tjänstemän i bankkarriären.

Med en överflyttning av arbetsuppgifter från denna karriär

till »lägre» personal i enlighet med herr Lauréns utredning komma dessa

sysselsättningssvårigheter att accentueras. Föreningen vill därför redan

ur denna synpunkt i princip hävda att den nu aktuella utredningen — som

väsentligen bygger på oförändrade arbetsuppgifter inom banken och på

oförändrad arbetsvolym — icke bör läggas till grund för organisatoriska

förändringar förrän förutsättningar skapats för en bedömning av personalbehovet

i bankkarriären på längre sikt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 2

De högre tjänsterna inom biträdeskarriären i riksbanken ha tillkommit

för att täcka behovet av arbetskraft för fullgörandet av de rutinmässiga

eller eljest mindre krävande arbetsuppgifter, som i relativt stor utsträckning

tillkommit inom banken under senare år. Det må härvid antecknas

att tjänster i nuvarande lönegraderna Ca 18 och Ca 13 tillkommo som en

följd av den Wallbergska omorganisationen 1943 — de hade tidigare icke

funnits — och att herr Wallberg beträffande de av honom föreslagna fyra

tjänsterna i dåvarande RA 14 (numera Ca 18) förutsatt placering två som

arbetsledare för sedelräkningen, tillika reservkassörer, en som arbetsledare

på statistikgruppen och en för deltagande i kontrollarbetet å räkenskapsavdelningen.

1947 års biträdesutredning har på sin tid gjort ett försök att systematiskt

ange de förutsättningar i fråga om arbetsuppgifternas omfattning och kvalitet

som böra föranleda placering av med skriv- och kontorsgöromål sysselsatt

biträdespersonal i lönegraderna 11, 13 och 15, medan utredningen

icke haft att taga ställning till biträdestjänster i högre lönegrader. De av

utredningen uppdragna allmänna riktlinjerna godkändes av 1952 års riksdag.

varvid det må antecknas att det av samtliga instansers uttalanden

framgår att utredningens krav på arbetsuppgifternas kvalitet i alla händelser

icke satts för lågt. Ehuru dessa riktlinjer icke äro direkt tillämpliga

inom riksbanken, torde de likväl kunna ge vissa hållpunkter för bedömandet

av vilka arbetsuppgifter som böra kunna fullgöras av biträdespersonalen

i olika grader i banken.

Som framgår av vad som ovan sagts torde det vara otvivelaktigt att

biträdesorganisationen inom riksbanken efter hand byggts ut med hänsyn

även till de kvalificerade arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande bankpersonal

icke är erforderlig. Likaså torde vid rekrytering av biträdespersonal

ha tillsetts att aspiranterna ha förutsättningar att i sinom tid kunna

fullgöra sådana arbetsuppgifter.

När nu bankokommissarien Laurén ifrågasätter ett överflyttande av arbetsuppgifter

från bankpersonalen till »lägre» personal anför han att

dessa uppgifter »äro av ett annat slag och fordra annan utbildning än

den, som kräves» av biträdespersonalen. Vidare anför han att de högsta

biträdestjänsterna, främst Ca 18-tjänsterna, »mera fått karaktären av befordringstjänster».

Föreningen hyser för sin del viss tvekan om hållbarheten av dessa utredningsmannens

bedömanden. Som framgår av vad ovan anförts har,

efter hand som nya arbetsuppgifter tillkommit inom riksbanken, biträdesorganisationen

utbyggts för att taga hand om sådana arbetsuppgifter, för

vilka personal ur bankkarriären icke är erforderlig. I konsekvens härmed

har också kompetenskravet för biträdespersonalen satts så högt som realexamen

eller normalskolekompetens, medan något kompetenskrav av allmänbildningsnatur

i regel icke förekommer inom statsförvaltningen i övrigt

för biträdestjänster i lönegraderna 8—15 och enligt biträdesutredningen

icke heller bör förekomma.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts torde det icke vara tvivel underkastat

att de av utredningsmannen föreslagna expeditörstjänsterna måste

ses som en utbyggnad av de nu befintliga högsta biträdestjänsterna. Föreningen

kan för sin del instämma i utredningsmannens åsikt att viss särskild

utbildning i princip erfordras för dessa tjänster. Till frågan om hur

denna utbildning bör organiseras torde föreningen få återkomma.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 2 31

Som framgår av vad ovan sagts har hittills organisationen inom riksbanken

varit så uppbyggd, att biträdespersonal i huvudsak använts för alla

arbetsuppgifter — utom rena vaktmästaruppgifter — för vilka icke personal

ur bankkarriären avsetts, varjämte dock viss personal ur vaktmästarkåren

överförts till samma uppgifter. Detta innebär endast att nämnda

vaktmästare övergått till biträdeskarriären, och härom är intet att säga

i den mån erforderliga kvalifikationer varit för handen.

Föreningen har ovan anfört att biträdesutredningens riktlinjer icke direkt

kunna tillämpas inom riksbanken, medan de kunna ge vissa hållpunkter

för en bedömning av lönesättningen även inom banken. Föreningen

håller det för en brist i herr Lauréns utredning att den icke alls

gått igenom löneställningen för den biträdespersonal, som sysselsättes med

kvalificerade uppgifter, och jämfört denna löneställning med vad som

skulle ha tillämpats om biträdesutredningens riktlinjer hade iakttagits.

Föreningen torde senare få närmare precisera ett antal fall, där löneställningen

för biträdespersonal torde vara för låg.

Föreningen utgår från att de av utredningsmannen ifrågasatta expeditörstjänsterna

komma att vara fast placerade. Utan att för närvarande

beröra frågan om en placering av de lägsta ordinarie tjänsterna i bankkarriären

— Ca 21 och Ca 23 -— vill föreningen hemställa att tidigare beslut

att inga tjänster i biträdeskarriären skola vara placerade upptagas

till omprövning. Enligt föreningens mening föreligger starka skäl för en

placering av i allt fall samtliga ordinarie tjänster i Ca 13, Ca 15 och Ca 18

inom biträdeskarriären.

Föreningen torde härefter få övergå till en detaljgranskning av de i

utredningen gjorda förslagen, varvid utredningens rubriker följas.

Förslag till nya tjänster

Huvudkontoret

a) dagkassan

I princip har det hittills tillsetts att den tjänsteman under lönegraden

Ca 25 (för närvarande lönegraden Ca 23), som erfordras på denna arbetsgrupp,

är en äldre erfaren tjänsteman i Ca 23, som kan ifragakomma föi

vikariatsförordnande på Ca 25-tjänst och därmed följande kassavårdsansvar.

Enligt föreningens mening finnes ingen anledning att frångå denna

princip; det måste föreligga stort intresse av att kunna låta en ständigt

på gruppen tjänstgörande tjänsteman rycka in vid förfall för någon av

kassavårdarna. Detta hindrar icke att arbetsuppgifter likväl kunna finnas

på gruppen för en expeditörstjänst. Den ansvällning av sedelvolymen, som

ägt rum och fortlöpande äger rum, synes peka på att en förstärkning av

såväl denna grupp som efterföljande under b) och c) omnämnda blir nödvändig.

b) Sedelräkning sdetaljen

Mot utredningens förslag för denna grupp finner föreningen ingen anledning

till erinran. Det må dock påpekas, att den nya expeditörstjänsten

icke från början får vara reserverad för den ena eller den andra inom

eller utom gruppen tjänstgörande tjänstemannen utan att den tillsättes,

som vid prövning i vederbörlig ordning befinnes mest skicklig och lämplig.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ranknutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 2

c) Sedelkontoret

Föreningen har intet att erinra mot utredningens förslag, varvid dock

bör påpekas att även de arbetsuppgifter som för närvarande fullgöras av

en sedelutdelare i Ca 18 och av ett biträde i Ca 18, som mottager färdigskurna

sedlar in. in., äro av klart expeditörsmässig karaktär.

d) Utlåning sexpeditionen

Enligt föreningens mening är det fullt befogat att förstärka bosättningslånedetaljen

med ett antal bankexpeditörer. Föreningen vill emellertid

på nuvarande stadium icke gå närmare in på bär aktuella problem utan

torde få återkomma. Föreningen vill endast förutskicka att löneställningen

även efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag genomsnittligt

måste betraktas som för låg med hänsyn till arbetsuppgifternas

kvalitet och att vissa tjänster torde böra hänföras till bankkarriären.

e) Avdelningskontoren

Mot utredningsmannens tanke att överföra kassörsarbetet på expeditörspersonalen

hyser föreningen av olika skäl stark tveksamhet. Den erfarenhet,

som hittills kunnat vinnas av de fall, där personal utom bankkarriären

använts för kassörsarbetet, är icke tillräcklig för att motivera ett

systematiskt överförande av kassörstjänsterna till »lägre» tjänster än Ca 23.

Föreningen vill härvid erinra om att i riksbanken kassörstjänsten avgammal

hävd hänförts till lönegrad i bankkarriären — Ca 23 — på grund

av de ojämförligt stora kontantvärden dess innehavare ha att expediera

och ha vård om. Det räcker enligt föreningens mening icke att endast peka

på de olika arbetsmoment och den allmänna banktekniska kunskap, denna

tjänst kräver, när dess lönelägen skall bedömas. Det ansvar, den medför,

och den säkerhet för banken, som dess tämligen självständigt arbetande

innehavare skall vara en borgen för, ställer enligt föreningens mening

oavvisligt krav på att denna tjänst skall ligga i ett för banken och tjänstens

innehavare betryggande löneläge. Den bör enligt föreningens mening

icke förvandlas till en slutgrad, som en tjänsteman vid relativt låg levnadsålder

når upp till, utan bör, som nu är fallet, vara en genomgångstjänst

avsedd att skapa en gedigen bakgrund för en tjänsteman, som i framtiden

kommer att syssla med större kassavårdande uppgifter.

Föreningen har härmed icke gjort någon som helst eftergift på det självklara

kravet, att omutlig hederlighet oundgängligen fordras av var och

en av riksbankens befattningshavare. Men föreningen har att med beklagande

konstatera en strävan till nedvärdering av riksbankens kassörstjänster

samtidigt med att en oavbruten stegring av sedelvolymen pågår.

Föreningen kan icke underlåta att peka på de risker för avtrubbning av

respekten för kassörsarbetet, som en nedvärdering av ifrågavarande tjänst

innebär, en utveckling, som enligt föreningens mening på allt sätt bör

undvikas. Föreningen vill också som jämförelse erinra om att kassörstjänsten

i riksgäldskontoret är placerad i lönegraden Ca 25.

Ur ovan anförda synpunkter kan föreningen icke biträda utredningsmannens

förslag om överförande av vissa av avdelningskontorens kassörstjänster

från bankkarriär till bankexpeditörskarriär.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 2

33

Utbildningsverksamhet och kompetenskrav

Expeditörskurs

Mot den allmänna tankegången bakom utredningens förslag har föreningen

intet att erinra. Föreningen förutsätter, att den teoretiska utbildningen

sker parallellt med en praktisk utbildning i det dagliga arbetet.

Den överblick av olika arbetsuppgifter inom banken som kursdeltagarna

erhålla under den förutsatta »praktiska utbildningen» under en månad är

dock otillräcklig och måste kompletteras med deltagande i det praktiska

arbetet på olika arbetsgrupper och olika avdelningskontor under den

teoretiska delen av utbildningsåret.

Beträffande de av utredningsmannen föreslagna kvalifikationsgrunderna

för tillträde till expeditörskurs vill föreningen i följande avseenden

göra erinringar.

Vad först beträffar den teoretiska underbyggnaden måste föreningen

ställa sig frågande till att för tjänster som motsvara de högsta av nuvarande

biträdestjänsterna ställas formella kompetenskrav som genomsnittligt

äro lägre än de som nu gälla för de lägsta biträdestjänsterna. Någon

anledning att ställa andra kompetenskrav än som enligt bankoreglementet

gälla för biträdestjänsterna synes icke föreligga. Dispensmöjlighet föreligger

redan enligt bankoreglementet men bör, såsom tidigare framhållits

från föreningens sida, användas med betydande försiktighet.

Mot kravet på erfarenhet av praktiskt bankarbete är intet att erinra,

varvid dock »bankarbete» bör understrykas.

Kravet på innehav av tjänst i lägst 11 :e lönegraden för tillträde till

bankexpeditörskurs skulle innebära ett steg tillbaka i förhållande till den

utveckling mot en fullständig tillämpning av principen om lika lön för

män och kvinnor, som sedan lång tid pågår i Sverige. 11 :e lönegraden

innebär i fråga om ordinarie tjänst bottenlönegrad för vaktmästarna i

riksbanken, men för den kvinnliga biträdespersonalen en befordrad tjänst

över bottenlönegraden, som här är Ca 8. Om utredningsmannen med detta

krav vill från bankexpeditörskurs utesluta sådan personal, som icke har

tillräcklig praktisk erfarenhet, kan detta ske med hjälp av övriga kvalifikationsgrunder.

Å andra sidan kan ett bibehållande av kravet på ll:e lönegraden

utesluta ett biträde, som i övrigt är väl kvalificerat men som av

ena eller andra anledningen icke hunnit få befordran över bottenlönegraden.

Föreningen måste därför bestämt motsätta sig detta kravs bibehållande.

Kravet på viss högsta ålder för tillträde till expeditörstjänst torde enligt

föreningens mening få betraktas som ett principkrav, som icke får uppehållas

så länge någon nu i banken anställd person över den angivna åldern

av andra skäl kan komma i fråga.

Mot utredningsmannens åtgärd att till den första kursen redan nu nominera

vissa personer vill föreningen anföra, alt endast en fullständig inventering

även inom biträdeskåren av de personer som kunna komma i fråga

för den första expeditörskursen kan läggas till grund för en nominering.

Lone ställ ning, befordringsgång och tjänstebenämningar

Mot bakgrunden av vad föreningen här ovan anfört i fråga om expedilörstjänsternas

hemmahörande i biträdeskarriären synes det uppenbart

att de extra ordinarie tjänsterna före ordinarieblivandet böra erhålla

3 Bi haag till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 21

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 3

samma tjänstebenämningar som motsvarande biträdestjänster. Mot löneställning

och befordringsgång i övrigt är enligt föreningens mening intet

att erinra. Befordringsgången efter genomgången expeditörskurs skulle

sålunda bli: extra ordinarie kontorist (Ce 13) tre år — extra ordinarie

kontorsskrivare (Ce 15) tre år — bankexpeditör (Ca 17) och i vissa fall

förste bankexpeditör (Ca 19). De nuvarande tjänsterna som förste kontorsskrivare

i Ca 18 böra i samband härmed föras över stat och efter hand

som avgång sker ersättas med expeditörstjänster i Ca 17—Ca 19. Härvid

bör dispens från kravet på expeditörskurs i viss utsträckning kunna ges

för nuvarande kontorsskrivare i Ca 15 och kontorister i Ca 13 i den mån

erforderlig reell kompetens för expeditörstjänst föreligger.

Föreningen har icke anledning att gå in på de frågor som rests av utredningsmannen

inom vaktmästarkårens arbetsområde. På en punkt vill

föreningen dock göra en erinran. Utredningsmannen har i fråga om intendenturkontorets

organisation ansett den nuvarande kammarskrivartjänsten

där »med fördel» kunna överföras till en förrådsmästartjänst i Ca 18.

Enligt föreningens mening är behovet av en tjänsteman ur bankkarriären,

som kan avlasta intendenten bl. a. arbete i samband med upprättande av

skrivelser, arkivärenden m. m., minst lika stort som behovet av den föreslagna

förrådsmästaren, varför den sistnämnda tjänsten icke utgör motiv

för ett slopande av den befintliga bankkarriärstjänsten.

Slutligen får föreningen vördsamt anhålla att i enlighet med gällande

bestämmelser få föra muntliga förhandlingar med riksbanken om den aktuella

utredningen. Föreningen förbehåller sig att vid förhandlingarna få

ytterligare utveckla sina synpunkter på utredningen i dess helhet och i

detaljer.

Stockholm den 15 januari 1955

för Riksbankstjänstemännens förening

W. GARÉN

Nils Bjärtun

Bilaga 3

Yttrande avgivet av Civilförvaltningens personalförbund

Genom Direktionens beslut den 10 december 1954 har sektionen beretts

tillfälle inkomma med yttrande över av bankokommissarien Sture Laurén

verkställd utredning beträffande vaktmästar- och biträdespersonalens

arbetsuppgifter m. m. Till grund för utredningsarbetet förelåg en av riksbankschefen

Mats Lemne den 4 februari 1954 dagtecknad promemoria angående

vissa personal- och organisationsfrågor.

Utredningsmannen har fattat sitt uppdrag att avse

dels frågan att i vidgad omfattning använda personal från vaktmästaroch

biträdeskategorierna för arbetsuppgifter, som nu utföras av tjänstemän

i högre grader, samt framlägga förslag till nyinrättande och lönegradsplacering

av dylika tjänster, ävenså förslag till kompetenskrav, tjänstebenämningar

och utbildningsverksamhet för ifrågavarande personal,

dels frågan om eventuella ändringar av tjänstebenämningar för nuvarande

tjänster inom vaktmästarkarriären.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 År 1955; bilaga 3 35

Utredningsmannens strävan att personalens formella och reella kompetens

mera anpassas efter arbetets art och i samband därmed förslaget

om inrättande av en ny personalkategori — bankexpeditörskarriären^ - synes sammanfalla med de synpunkter bankoutskottet givit uttryck åt i

sitt utlåtande nr 15/1950 beträffande rationalisering och effektivisering i

riksbanksarbetet. Då denna del av utredningen innefattar tidigare önskemål

får sektionen, med vissa nedan angivna synpunkter, ge uttryck åt

sin tillfredsställelse med utredningens resultat.

Bankexpeditörskarriären:

För inträde i expeditörskursen bör enligt utredningen den teoretiska

underbyggnaden vara realexamen eller på annat sätt förvärvade motsvarande

kunskaper framför allt i matematik, modersmål, engelska och/eller

tyska. Undantag från dessa krav på formell kompetens bör dock i särskilda

fall kunna göras.

I detta sammanhang vill sektionen erinra, att den av Kungl. Maj:t tillsatta

kompetensutredningen — regeringsrådet O. H. Klackenberg och professor

R. Voxén — i sitt under hösten 1954 till civildepartementet överlämnade

första betänkande föreslagit, att realexamen som kompetenskrav

avskaffas vid postverket, statens järnvägar och televerket och ersättes

med krav på kunskaper, motsvarande betyget godkänd i realexamen, i

vissa angivna ämnen. Motsvarande bör även gälla om stadganden om normalskolekompetens,

vilken kompetensutredningen ur nu aktuella synpunkter

finner likvärdig med realexamen. Till kompetenskraven bör dessutom

alltid fogas en dispensregel. Kompetensutredningen förutsätter att

även andra myndigheter än de nämnda kommunikationsverken — därest

Kungl. Maj:t godtager utredningens ståndpunkt — anmodas inkomma med

förslag till omformulering i överensstämmelse med nu angivna riktlinjer

av berörda delar av gällande bestämmelser.

Sektionen vill föreslå, att kompetenskraven för riksbanken utformas i

överensstämmelse med vad kompetensutredningen föreslagit.

För inträde i expeditörskursen föreslås en maximiålder av 40 år, dock

med möjlighet till dispens. Sektionen får hemställa, att för vaktpersonal,

som vid förslagets genomförande icke oväsentligt uppnått den maximerade

åldern, dispensvägen icke tillämpas alltför snävt för inträde i kursen.

Efter genomgången godkänd kurs föreslås viss befordringsgång i lönegraderna

Ce 13, Ce 15 och Ca 17 samt eventuellt Ca 19, efter i regel minst

3 år i varje lönegrad intill lönegraden Ca 17. För de tjänstemän, som avancerat

från vaktmästarkarriären och som innehar ett betydande antal

tjänsteår inom riksbanken, synes det vara skäligt att under en viss övergångstid

den i förslaget angivna kvalifikationstiden i varje lönegrad förkortas

så att första ordinarie lönegraden Ca 17 uppnås inom en gynnsammare

tidrymd än den angivna, i vissa fall med befordran direkt till sistnämnda

lönegrad.

Vaktmästarkarriären:

Enligt herr Laurens förslag skulle vaktmästarkarriären tillföras 1 tjänst

i lönegraden Ca 18, 1 tjänst i lönegraden Ca 13 samt chaufförstjänsten i

Ca 14 höjas till lönegraden Ca 16. Vidare skulle chaufförstjänsten i Ca 12

vid uppkommen vakans utgå ur personal- och tjänsteförteckningen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 27 År 1955; bilaga 3

Sektionen vill även i detta sammanhang framföra sitt erkännande åt

utredningsmannens förslag att tillföra vaktmästarkåren ett antal tjänster

med fördelaktigare löneställning, utan att sektionen därför frångår sin

tidigare ståndpunkt om en lämpligare avvägning av tjänsterna inom vaktmästarkarriären

såväl med hänsyn till arbetets art som till löneställningen.

Förrådsmästartjånsten i Ca 18 och transportförmanstjänsten i Ca 16

Sektionen vill giva sin anslutning till det av utredningsmannen framförda

förslaget i berörda avseende.

Förste bankvaktmästartjänsten i Ca 13

Under hänvisning till den stora ansvällningen av betalningsmedel, som

medfört ökat arbete och ökat ansvar för den med kassatjänst sysselsatta

personalen, icke minst i fråga om mynträkningen, bär utredningsmannen

föreslagit inrättande av en förste bankvaktmästartjänst i 13:e lönegraden,

vilken vore avsedd att biträda föreståndaren och intaga förmansställning i

förhållande till den övriga å mynträkningen tjänstgörande personalen.

Förslaget innefattar de önskemål, som tidigare framförts, ehuru sektionens

uppfattning om placering i lönehänseende icke helt sammanfaller med

utredningsmannens förslag. Tiden före år 1936 utfördes arbetet med silvermynten

av personal lägst i kammarskrivargraden medan vaktpersonalen

hade hand om bronsmynten. Tiden därefter har arbetet å detaljen — frånsett

delvis föreståndaren — utförts uteslutande av vaktpersonal. Då arbetet

å avdelningen icke kan hänföras till det som regelmässigt åvilar vaktmästare

och därtill ökat i icke oväsentlig grad sedan det helt överfördes att

ingå i vaktpersonalens tjänsteåliggande, och då den föreslagna tjänsten

avser att biträda föreståndaren och intaga förmansställning gentemot övrig

å detaljen tjänstgörande personal, hade sektionen förväntat att större

hänsyn tagits till tjänstens karaktär i förslaget till lönegradsplaceringen.

Sektionen får därför hemställa att tjänsten placeras i lönegraden Ca 16.

Chaufförstjcinsten i Ca 12

Utredningsmannen har föreslagit att, med hänsyn till att svårigheter

icke synas föreligga att få behovet av chaufför täckt vid intagning av

aspiranter till bankvaktmästartjänster, tjänsten som chaufför i lönegraden

Ca 12 vid inträffad vakans utgår ur tjänste- och personalförteckningarna.

I sin motivering till den föreslagna tjänsten som transportförman i riksbanken

har utredningsmannen bl. a. framhållit bilparkens utökning och

att antalet värdetransporter stigit avsevärt. Vidare ha jämförelser gjorts

med förhållanden vid postverket. Analogt härtill torde vara att även jämföra

löneställningen för chaufförer, som utföra postverkets värdetransporter.

Postverkets bilförare, med placering vid postdirektionen och som utföra

värdetransporter till och från Stockholm 1 och Stockholm Ban, äro

placerade i lönegraden Ca 12 med tjänstebenämningen postiljon. Det torde

icke vara troligt att riksbankens värdetransporter, vare sig ur ansvars- eller

värdesynpunkt, kan ligga efter postverkets. Sektionen får hemställa att

chaufförstjänsten i Ca 12 vid inträffad vakans må återbesättas och sålunda

kvarstå i tjänste- och personalförteckningarna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga i

37

Ändring av tjänstebenämningarna

Vid en tjänsteförteckningsrevision eller då en tillkallad lönekommitté

fått i uppdrag att pröva löneställningen för en personalgrupp, i synnerhet

om denna tillhör vaktmästarskiktet, har det visat sig att sakkunskapen i

allt väsentligt fastnat vid tjänstebenämningen, medan arbetets art varit det

oväsentliga. Då sektionen ansåg att arbetsprestationerna skulle vara avgörande

vid prövningen av en lönefråga, hemställdes i samband med 1952

års tjänsteförteckningsrevision om en översyn av tjänstebenämningarna,

vilka borde vara mera i överensstämmelse med arbetets art. F ramställningen

föranledde icke till någon åtgärd. Med beklagande har framställningen

i stort sett icke heller under den nu verkställda utredningen vunnit

beaktande. Sektionen har sålunda anledning att återkomma till ärendet

vid ett annat tillfälle.

De synpunkter, som sektionen sålunda i det föregående framfört, omfatta,

att kompetenskravet för inträde i expeditörskursen utformas i enlighet

med kompetensutredningens för statsförvaltningen förslag;

att dispenser beträffande levnadsåldern för inträde i kursen övergångsvis

tillämpas i erforderlig utsträckning;

att befordran till lönegraden Ca 17 inom expeditörskarriärenövergångsvis

skall kunna påräknas något snabbare för vaktmästare med lång tjänstetid

inom riksbanken och som under flera år sysselsatts med arbete, som

faller inom karriären;

att den föreslagna tjänsten som bitr. föreståndare i mynträkningsdetaljen

måtte placeras i lönegraden Ca 16; och

att chaufförstjänsten i Ca 12 vid vakans måtte kvarstå i tjänste- och

personalförteckningarna och tillsättas i vanlig ordning.

Med vördsam hemställan om största möjliga hänsyn till sektionens i

det föregående framförda synpunker får sektionen anhålla att direktionen

ville utverka bifall till förslagen i utredningen.

Stockholm den 19 januari 1955

CIVILFÖRVALTNINGENS PERSONALFÖRBUND

Avdelning 3, riksbankssektionen

F. HUGLOW

/ Oscar Lundberg

Bilaga A

Protokoll fört vid förhandlingar den 1

februari 1955 mellan Sveriges riksbank och

Riksbankstjtinstemännens förening.

Närvarande: för riksbanken: herrar Hall (ordförande), Ekengren och

Laurén. För riksbankstjänstemännens förening: herrar Garén, Edlund och

Lange, fröken Säther, fröken Willner och herr Bjärtun samt ombudsmannen

i SR herr Ulfeld, som sekreterare undertecknad Karin Winberg.

Till att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågos herrar Ekengren

och Garén.

Förhandlingarna ägde rum på begäran av Riksbankstjänstemännens för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 4

ening i anledning av en av herr Laurén den 30 november 1954 framlagd

utredning rörande vaktmästar- och hiträdespersonalens arbetsuppgifter.

Herr Ulfeld anförde inledningsvis, att han ansåge tillskapandet av en

bankexpeditörskarriär som det viktigaste i utredningsmannens förslag. Det

vore ur principiella synpunkter intet att invända mot åtgärden som sådan

— den stode ju också i överensstämmelse med de allmänna strävandena

inom statsförvaltningen i övrigt att söka effeklivl utnyttja den tillgängliga

arbetskraften genom att överflytta härför lämpliga uppgifter till personal

med lägre utbildning — men det vore då också av betydelse att man verkligen

undersökte hur en dylik utveckling skulle komma att inverka på befordrings-

och tjänstgöringsförhållandena för berörda kategorier av tjänstemän.

Därvid kunde först och främst konstateras, att vaktpersonalen

bleve den ojämförligt mest gynnade parten om utredningsmannens förslag

genomfördes, och herr Ulfeld efterlyste anledningen härtill. Detta måste

anses såsom en säregen åtgärd med hänsyn till den i Sverige allmänna anslutningen

till principen om lika lön; vakt- och biträdespersonal borde

följaktligen på lika villkor kunna konkurrera om tjänsterna i expeditörskarriären,

och den uttagas som befunnes mest lämpad för arbetet. Vidare

vore den frågan öppen hur det skulle förfaras med de tjänstemän, vilkas

arbetsuppgifter överflyttades till expeditörerna. över huvud hade man önskat

erhålla upplysning om riksbankens arbetsuppgifter på längre sikt.

Den nu föreliggande utredningen berörde icke alls denna viktiga fråga.

Riksbankschefen Lcmne hade i sina direktiv till utredningsmannen framhållit,

att avsikten icke vore en ny omorganisation, men med hänsyn till

att stora förändringar i riksbankens arbetsuppgifter ägt rum hade det

varit önskvärt att verksamheten i riksbanken som helhet kunnat undersökas

och en långsiktig organisationsplan fastställas. Herr Ulfeld framhöll

slutligen den betydelse det hade för tjänstemännens arbetsvilja och allmänna

trygghetskänsla att klarhet skapas om deras arbets- och befordringsförhållanden.

Herr Laurén hänvisade till de direktiv han hade haft att följa i sitt arbete.

Utredningsuppdraget hade således ej avsett hankens personalorganisation

i dess helhet utan begränsats till att omfatta frågor som berörde

vaktmästar- och biträdespersonalen. En prognos för riksbankens arbetsuppgifter

och personalbehov på längre sikt vore svår att ställa, eftersom

man aldrig skulle kunna överblicka alla de omständigheter, som kunde

komma att påverka den framtida verksamheten i hanken. Personalorganisationen

borde vara elastisk, så att den kunde anpassas efter växlande förhållanden.

Den nu verkställda utredningen hade utgått från de arbetsuppgifter,

som vore för handen, och den arbetsvolym som kunde beräknas

föreligga under överskådlig framtid. Den kunde icke anses föregripa en

ev. kommande översyn av organisationen inom hankkarriären. De relativt

fåtaliga tjänster, som nu i första hand föreslagits bli överflyttade från

bankkarriären till expeditörskarriären, vore rutintjänster av det slag, som

man väl vore ense om att de icke borde bestridas av befattningshavare

tillhörande bankpersonalen. Ytterligare arbetsuppgifter skulle kunna överföras

till den nya karriären men — som i utredningen påpekats — hade

hänsyn tagits till att den nuvarande personalen i bankkarriären måste till

fullo utnyttjas. Några sysselsättningssvårigheter, som föreningen i sitt

skriftliga yttrande omnämnt, förelåge näppeligen, men det vore otvivelaktigt

så, att eu del bankpersonal f. n. hade arbetsuppgifter, som ej vore

tillräckligt kvalificerade. Då nyrekrytering av bankpersonal ej skett sedan

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 4

39

1952 och då det sedan dess varit eu ganska stark avgång av yngre bankpersonal,

hade det personalöverskott inom bankkarriären, som förefunnits

de senaste åren, snabbt reducerats och kunde beräknas inom en nära framtid

vara eliminerat. Beträffande likställighetsprincipen förklarade utredningsmannen

sig icke ha haft för avsikt att på något sätt gynna en viss

part. Konkurrensen skulle vara fri och villkoren lika för alla.

I detta sammanhang meddelade herr Ekengren, att något formellt krav

på att tjänstemännen skulle innehava lägst 11 :e lönegraden för att få tillträde

till expeditörskurserna — såsom utredningsmannen föreslagit — icke

komme att uppställas. Fullmäktige hade nämligen uttalat sig för ett slopande

av nämnda villkor. Beträffande omfattningen av riksbankens framtida

arbetsuppgifter trodde herr Ekengren, att några beslut härom — åtminstone

av större räckvidd ■— icke komme att fattas av riksdagen inom

de närmaste åren. De nya arbetsuppgifter, som eventuellt komme att tillföras

riksbanken, ansåg han icke skulle påverka arbetet i stort, och någon

anledning så snart efter det att herr Lemne slutfört sin utredning ingå

på en ny sådan förelåge inte heller enligt herr Ekengren.

Herr Garén erinrade om de genomgripande förändringar som ägt rum

för riksbankens vidkommande genom inrättandet av den statliga affärsbanken

och genomförandet av omorganisationen år 1952. Mot bakgrunden

härav ansåge föreningen det synnerligen angeläget, att samtliga organisationsproblem

som omnämnts i riksbankschefen Lemnes promemoria av

februari 1954 bleve föremål för behandling och även att dessa frågor löstes

i ett sammanhang. Dels borde komma till stånd en utredning av bankpersonalens

arbetsuppgifter och dels en genomgång av de arbetsuppgifter, som

utfördes av biträdespersonalen.

Avdelningskontorens synpunkter på utredningen framfördes av herr

Lange, vilken önskade höra något om den personalorganisation, som bankledningen

tänkt sig för kontoren. Eftersom antalet tjänstemän i bankkarriären

vore begränsat, måste man vid inträffade oförutsedda ledigheter

erhålla förstärkning från andra kontor, och dyra rese- och traktamentskostnader

bleve följden, påpekade herr Lange. Med hänsyn härtill måste

betänkligheter framföras mot en ytterligare minskning av personal i bankkarriären.

Vid en del kontor bestrides nu kassörstjänsten av icke ordinarie

personal ur denna. Skulle fullmäktige trots föreningens invändningar överföra

dessa kassörstjänster till den planerade expeditörskarriären bör ändå

den icke ordinarie tjänstemannen få kvarstanna vid kontoret i fråga.

Med anledning av herr Langes inlägg uttalade herr Laurén, att det vid

de mindre kontoren borde vara tillräckligt att där, förutom direktör, tjänstgjorde

kamrer, kamrersassistenten, expeditör, vaktmästare samt erforderligt

antal biträden. På en fråga av herr Lange meddelade herr Laurén

vidare, att meningen vore att de kontorsbiträden, som genomgått expeditörskursen,

skulle kunna inträda i och erhålla befordran inom expeditörskarriären

utan att behöva gå vägen över huvudkontoret. Bankexpeditör

förutsattes under kortare tid kunna vikariera för kamrersassistent, däremot

icke å högre tjänst. När expeditör vore frånvarande kunde man utgå från

att ett kompetent biträde eller bankaspirant, om sådan funnes att tillgå,

finge övertaga expeditörsarbetet.

Frågan om avsikten vore att bankexpeditörstjänstcrna skulle vara fast

placerade lämnades öppen av utredningsmannen under motivering

att diskussionen härom finge upptagas i annat sammanhang och

vid senare tidpunkt. Såsom förklaring till varför sex vaktmästare i utred
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 4

ningen förutsattes erhålla tillträde till den första expeditörskursen framhöll

herr Laurén, att man i första hand hade velat bereda de personer,

som redan sedan längre tid vore sysselsatta med det aktuella arbetet och

skötte det tillfredsställande, möjlighet att komma in i den nya karriären.

Det vore sålunda endast avsett såsom en övergångsanordning utan prejudicerande

verkan.

Föreningens representanter erinrade om att inom bosättningslånedetaljen

samma slags tjänstemannaarbete utfördes av såväl vaktmästar- som biträdespersonal.

Det syntes därför angeläget, att även samma möjlighet bereddes

dessa tjänstemän att konkurrera till expeditörskarriären. Innan man

fastställde, vilka som skulle äga tillträde till kursen, måste man enligt föreningens

mening företaga en allmän översyn över vilka biträden som vore

kvalificerade för expeditörsuppgifter och detta utan hänsyn till om avsikten

vore att inrätta expeditörstjänst å den avdelning, där de tjänstgjorde,

eller icke. Vidare ifrågasattes huruvida det vore rationellt att upprätthålla

två karriärer, och om icke i huvudsak samma resultat skulle kunna uppnås

med en utbyggd biträdeskarriär, vilken även skulle medföra väsentliga kostnadsbesparingar.

Föreningen framförde vidare sitt gamla krav på att kassörstjänsterna

vid avdelningskontoren skulle höjas och och kritiserade

kraftigt att — såsom i några fall skett — biträden i lönegraden Ca 8 tjänstgjort

som kassörer, men även 15 och 17 lönegraderna ansågos för låga, och

man erinrade om att riksgäldskontorets kassör vore placerad i 25:e lönegraden.

Herr Ekengren ansåg däremot, att det vore till fördel även för tjänstemännen

med den dubbla karriären. Expeditörstjänsterna fungerade som

en sporre till förkovran, och systemet hade visat sig fungera väl hos andra

statliga verk, såsom exempelvis i postverket. Löneställningen för kassörerna

till 15 och 17 lönegraderna överensstämde med den av postverket

tillämpade för postexpeditörer, respektive förste postexpeditörer. I vad

mån man bedömde tjänsten i riksbanken såsom svårare eller lättare än

motsvarande befattning i postverket vore ju beroende av vars och ens

personliga uppfattning. Emellertid vore det otvivelaktigt för stor personal

i lönegraden Ca 21 — 70 st. tjänster.

Med anledning av den av föreningen i det skriftliga yttrandet framförda

anmärkningen mot att det för erhållande av ordinarie biträdestjänst uppställdes

krav på realexamen eller s. k. normalskolekompetens medan motsvarande

krav icke uppställts för tillträde till expeditörskarriären, meddelade

herr Ekengren, att fullmäktige hade för avsikt att göra framställning

till riksdagen om slopande av de i bankoreglementet intagna formella

kompetensvillkoren för biträdespersonalen. Herr Ekengren uttalade den

meningen, att det vore väl så, att ett gott folkskolebetyg vore mera värdefullt

än ett dåligt realskolebetyg.

Sedan föreningsrepresentanterna hänvisat till de ytterligare synpunkter

på utredningen som de framlagt i sitt yttrande till fullmäktige avslutades

förhandlingarna.

In fidem

Karin Winberg

Justeras:

David Hall

Hjalmar Ekengren

W. Garén

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 5

41

Bilaga 5

Till Herrar Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Genom beslut av bankofullmäktige den 2 december 1954 erhöll jag i

uppdrag att utreda frågan om löneställningen för maskin-, eldare- och

reparatörspersonalen vid riksbanken.

Sedan utred lingsuppdraget nu slutförts, får jag härigenom vördsamt

redovisa mina synpunkter på frågan och framlägga de förslag, vartill den

verkställda undersökningen givit anledning.

Inledning

I de för riksbanken nu gällande tjänste- och personalförteckningarna finnas

följande tjänster för bankens maskin- och eldarpersonal upptagna:

1 maskinmästare i lönegraden Ca 17

1 maskinist i lönegraden Ca 14 samt

2 eldare i lönegraden Ca 11.

Denna lönegradsplacering fastställdes vid den omorganisation av riksbanken,

som beslutades av 1943 års riksdag. Närmast dessförinnan benämndes

de båda förstnämnda befattningshavarna maskinist och biträdande

maskinist och hade löneställning motsvarande de nuvarande

lönegraderna Ca 19 och Ca 15.

Vid sänkningen av tjänsternas lönegradsplacering fingo ifrågavarande

befattningshavare givetvis personligen bibehållas vid sin innehavande löneställning.

Då de fortfarande inneha sina tjänster, uppbära de därför alltjämt

såsom maskinmästare och maskinist lön enligt lönegraden Ca 19 resp.

Ca 15.

Under innevarande år avgå maskinmästaren och en av eldarna med

pension.

Frågan om löneställningen för här ifrågavarande personal bär senast

prövats av den av delegerade för riksdagens verk den 28 maj 1952 tillsatta

kommittén'' (1952 års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk).

Kommittén har beträffande denna personal bl. a. framhållit, att enligt en

inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning den nuvarande uppsättningen

av tekniska tjänster vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå

väsentligen avviker från den, som bedömts såsom normal för fasta

maskinanläggningar av ifrågavarande storlek och beskaffenhet inom statsförvaltningen

i övrigt. Det borde betraktas som ett önskemål, att en anpassning

till normalorganisationen komme till stånd. Kommittén hade

emellertid funnit sig böra föreslå, att en dylik anpassning övervägdes

successivt i den mån tjänsterna bleve vakanta, varvid möjlighet funnes att

beakta eventuellt inträdda ändringar i förhållandena. Vad kommittén sålunda

anfört och föreslagit föranledde ingen erinran från fullmäktige i

riksbanken eller fullmäktige i riksgäldskontoret. Sistnämnda fullmäktige

framhöllo emellertid att man vid en kommande omprövning av löneställningen

för ifrågavarande personal icke borde underlåta att taga hänsyn

till de speciella tjänstgöringsförhållanden, som råda i riksdagshuset och

som för övriga personalgrupper motiverat en relativt hög löneställning.

Hänsyn till speciella tjänstgöringsförhållanden torde också böra tagas

vid bedömningen av löneställningen för här ifrågavarande personal i riksbanken.

4 liihang till riksdagens protokoll 1955. 8 sand. Nr 27

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 27 är 1955; bilaga 5

Arbetsuppgifter och löneställning

Som förenämnda kommitté framhållit, bestämmes numera i allmänhet

inom statsförvaltningen löneställningen för personal vid fasta maskinanläggningar

i anslutning till av 1951 års riksdag godkända grunder efter ett

normalschema för personaluppsättningen, vilket baserar sig på en av byggnadsstyrelsen

i samråd med representanter för vissa andra verk verkställd

klassificering av anläggningarna. 1 enlighet med denna klassificering skulle

personaluppsättningen vid en maskinanläggning av den storleksordning,

som förekommer i riksbanken — om ändring icke förutsättes skola ske

i tolala antalet tjänster — vara följande.

1 maskinist i 13:e lönegraden

1 eldare i ll:e lönegraden

2 eldare i 10:e lönegraden.

Det ligger i sakens natur, att vid en dylik schematisk lönegradsplacering

hänsyn icke kunnat tagas till speciella arbetsförhållanden vid de olika

arbetsplatserna eller till de särskilda arbetsuppgifter, som kunna hava

ålagts personalen utöver det normala arbetet med skötseln av värmeanläggningen.

Beträffande förhållandena i riksbanken är att märka, att

maskinpersonalen i stor utsträckning sysselsättes med reparationsarbeten.

De i kontinuerlig drift använda värmepannorna äro oljeeldade, men värmeanläggningen

i övrigt är av omodern typ och betecknas som särskilt svårskött.

Uppvärmningen sker medelst lågtrycksånga. Ledningssystemet kräver

ständig översyn och påfordrar ofta reparationsarbeten. Det åligger också

maskinpersonalen att sköta bankens hissar samt att ombesörja reparationer

å valvsdörrar, mynträkningsmaskiner m. m. Vidare bör personalen

kunna utföra underhållsarbeten å de elektriska installationerna inom fastigheten.

Det är ur bankens synpunkt angeläget att vid behov snabbt ha tillgång

till yrkeskunnig personal för ovannämnda arbetsuppgifter. Den ökning av

lönekostnaderna, som uppkommer genom att banken upprätthåller kravet

på att maskinpersonalen skall ha kompetens att utföra reparationsarbeten,

lorde mer än väl uppvägas av minskade utgifter för anlitande av utomstående

servicefirmor för dylika arbeten. Även ur säkerhetssynpunkt måste

det vara av värde att i största möjliga utsträckning kunna använda egen

personal för den interna reparationstjänsten i bankens utrymmen och

lokaler.

Beträffande den nuvarande högre maskinpersonalens kompetens må här

nämnas, att maskinmästaren avlagt maskinistexamen och därjämte har

viss praktisk utbildning för mekaniska och elektriska arbeten, ifen nuvarande

maskinisten har avlagt sjöingenjörsexamen, och enligt uppgift har

han möjlighet att erhålla behörighetsbevis för utförande av vissa elektriska

arbeten inom fastigheten (s. k. C-behörighet).

Som inledningsvis nämnts, upptager tjänsteförteckningen för riksbanken

i fråga om teknisk personal fyra befattningshavare: maskinmästare, maskinist

och tvenne eldare. Sedan oljeeldning numera införts i bankfastigheten,

bör maskinpersonalens numerär kunna inskränkas till tre man. Med hänsyn

till de arbetsuppgifter, som, enligt vad ovan sagts, åvila dessa befattningshavare,

vill jag förorda följande personaluppsättning tills vidare: en

maskinmästare, en reparatör och en eldare. Detta skulle således innebära,

att maskinmästartjänsten bibehålies, att tjänsten som maskinist indrages

och att en av eldartjänsterna utbytes mot en reparatörsjänst. Maskinmäs
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1955; bilaga 5

43

taren bör ha den kompetens, som inom statsförvaltningen i övrigt regelmässigt

kräves för dylik befattningshavare, nämligen sjöingenjörsexamen

jämte viss installatörskompetens. Reparatören bör vara yrkeskunnig maskinarbetare

eller mekaniker.

Lägsta lönegradsplacering inom statsförvaltningen för maskinmästare

bar tidigare varit 17:e lönegraden. Genom beslut av 1954 års riksdag (jfr

statsutskottets utlåtande nr 117/1954) omreglerades dock löneställningen

för vissa tjänster vid statens fasta maskinanläggningar. Maskinmästarna

placerades således i lägst 18:e lönegraden. I konsekvens därmed synes maskinmästartjänsten

i riksbanken böra höjas till sistnämnda lönegrad.

Reparatörstjänsten torde i enlighet med vedertagna principer för lönegradsplaceringen

böra upptagas i 12 :e lönegraden.

Eldartjänsten föreslås bli placerad i 11 :e lönegraden. Som inledningsvis

nämnts äro eldarna i riksbanken för närvarande upptagna i denna lönegrad

och därigenom lönemässigt jämställda med bankvaktmästare vid huvudkontoret.

Inom statsförvaltningen i övrigt äro eldare i regel placerade

i 10:e lönegraden men — i verk med större värmeanläggningar -— förekomma

eldartjänster även i ll:e graden. De särskilda krav, som riksbanken

ur säkerhetssynpunkt måste ställa på sin personal av alla grader, har

ansetts motivera en genomgående något högre löneställning i riksbanken

än i flertalet andra verk och institutioner. Till följd härav och då arbetsuppgifterna

i riksbanken för eldare och bankvaktmästare i stort sett måste

anses likvärdiga, synas skäl föreligga för att eldartjänsten liksom hittills

upptages i 11 :e lönegraden. Även ur organisatorisk synpunkt är en enhetlig

lönegradsplacering för eldare och bankvaktmästare önskvärd, då därigenom

möjlighet gives att, om så skulle befinnas vara lämpligt, rekrytera

eldare ur vaktmästarkåren eller att överföra eldare till vaktmästartjänst

inom banken.

Förslag om viss utredning

Vad ovan sagts angående antal befattningshavare och deras löneställning

bygger på förutsättningen av i stort sett oförändrade arbetsuppgifter för

den ifrågavarande personalen. Såsom i det föregående antytts förhåller

det sig så, att värmeanläggningen i riksbankshuset är synnerligen otidsenlig

och i mindre gott skick. Rörledningarna ha under senare år visat sig

vara bristfälliga. Systemet med uppvärmning medelst vattenånga är oekonomiskt

och innebär avsevärda olägenheter i det att temperaturen i lokalerna

icke kan regleras på ett tillfredsställande sätt. En ombyggnad av

anläggningen har länge varit aktuell. Sannolikt kan denna fråga icke uppskjutas

ytterligare någon längre tid. I samband med projektering av en

ombyggnad torde man böra undersöka möjligheten av att anordna gemensam

värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen. Det synes som om

väsentliga fördelar härigenom skulle kunna uppnås. Betydande besparingar

framför allt i fråga om personalkostnaderna skulle kunna vinnas. Riksdagshusets

panncentral torde — enligt vad preliminära undersökningar

svnas ge vid handen — lämpligen kunna efter viss tillbyggnad leverera

värme till riksbankshuset. Några tekniska svårigheter att samordna anläggningarna

i de båda fastigheterna anses icke föreligga. Blir värmecentralen

förlagd till riksdagshuset, skulle det utrymme i bankhuset, som nu

upptages av maskinanläggningen, kunna friställas för annat ändamål, förslagsvis

för eu synnerligen välbehövlig utökning av arkivutrymmena. Jag

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 27 dr 1955; bilaga 5

vill därför föreslå, att bankofullmäktige efter samråd med fullmäktige i

riksgäldskontoret vid lämplig tidpunkt låta företaga en teknisk utredning

av denna fråga.

Det kan synas ligga nära till hands att under dessa förhållanden föreslå

uppskov med frågan om reglering av här avsedd personals löneställning

i avvaktan på resultatet av den föreslagna utredningen. Behovet av teknisk

personal i riksbanken efter ombyggnad av värmesystemet och efter det

att värmecentralen eventuellt förlagts till riksdagshuset kan för närvarande

icke överblickas. Då emellertid frågan om den nuvarande tekniska personalens

arbetsförhållanden och löneställning på grund av förut nämnd

pensionsavgång under innevarande år omedelbart är aktuell, och då man

måste räkna med att ombyggnaden — om den blir beslutad — kommer

att taga ganska lång tid i anspråk, innebär ett uppskov avsevärda olägenheter.

Jag anser mig därför böra förorda, att den ovan föreslagna organisationen

och lönegradsplaceringen samt den därav föranledda ändringen av

tjänste- och personalförteckningarna blir genomförd såsom ett provisorium.

Skulle fullmäktige godtaga förslaget om utredning och sådan igångsättes

inom den närmaste framtiden, kan det dock vara lämpligt att icke

för närvarande besätta maskinmästar- och reparatörstjänsterna med ordinarie

innehavare utan att tills vidare meddela vikariatslöneförordnanden

å dessa tjänster.

Sammanfattning

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag föreslå, att fullmäktige

måtte göra framställning om att å tjänste- och personalförteckningarna för

riksbanken tills vidare upptaga:

1 tjänst som maskinmästare i lönegraden Ca 18

1 » » reparatör » » Ca 12 samt

1 » » eldare » » Ca 11,

vilket i förhållande till nu gällande personalplan innebär

att maskinmästartjänsten bibehålies och höjes från 17:e till 18:e lönegraden;
att

maskinisttjänsten i lönegraden Ca 14 indrages, varvid nuvarande befattningshavare

— personligen placerad i lönegraden Ca 15 — föres å övergångsstat;
att

en ny befattning som reparatör i lönegraden Ca 12 inrättas samt

att en av eldartjänsterna i lönegraden Ca 11 indrages.

Vidare föreslås att en teknisk utredning verkställes om möjligheten att

anordna gemensam värmecentral för riksbanks- och riksdagshusen. I händelse

fullmäktige besluta låta verkställa dylik utredning föreslås, att tjänsterna

som maskinmästare och reparatör icke för närvarande besättas med

ordinarie innehavare utan att vikariatslöneförordnanden tills vidare meddelas

å dessa tjänster.

Stockholm den 31 januari 1955

Sture Laurén

Stockholm 1955

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

180055

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.