Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

1955-05-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1955

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

(nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall

meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 4 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 64, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv;

2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Berörda lagförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv3, vilken jämlikt lag den 4 juni 1954 (nr 328) gäller till och med

den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giitighet till och med den 30 juni 1956.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1951:328.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1955

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med

särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning

Härigenom förordnas, att lagen den 5 juni 1953 med särskilda bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning, vilken jämlikt lag den 4 juni

1954 (nr 329) gäller till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1955.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

m. m., vilken jämlikt lag den 4 juni 1954 (nr 330) gäller till och med den

30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1956.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nämligen nr I: 406

av herrar De Geer och Ohlon och II: 509 av herrar Schmidt och Gustafson i

Göteborg. I motionerna hemställes att riksdagen måtte dels med ändring av

vad Kungl. Maj :t föreslagit i propositionen nr 64 för sin del besluta sådan

lydelse i 1 § lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv, att maximitalet för kassareservkvoten

fastställes till 25 %, dels avslå det i proposition nr 64 innefattade

förslaget om förlängning av ränteregleringslagen.

Till motivering för dessa yrkanden anföres i motionen I: 406 bl. a. följande.

Vi delar departementschefens uppfattning att frågan om en konjunkturpolitiskt

betingad kassareservlagstiftning bör bli föremål för utredning i

anslutning till de beslut om ny banklagstiftning som riksdagen kommer

att fatta. Vi har intet att invända mot en provisorisk beredskapslagstiftning

på detta område till den 1 juli 1956 men anser det föreslagna maximitalet

för kassareservkvoten alltför högt. Maximitalet var intill 1954 25

procent, och vi anser att detta är tillräckligt. Kassareservlagstiftningen

kan i vissa lägen vara ett värdefullt komplement till övriga penningvårdande

åtgärder, men den får inte betraktas som ett universalmedel. Och

den kan enligt vår mening icke ersätta — vilket man på vissa håll synes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1955

3

vilja göra gällande — en politik med rörlig ränta, vilken vi förordar, över

huvud taget är sådana åtgärder som hårda kassareservbestämmelser och

räntereglering alltför osmidiga för att vara effektiva penningvårdande medel.

En rörlig räntepolitik — eventuellt i kombination med kassareservbestämmelser

med måttliga likviditetstal — är i detta hänseende överlägsen.

Kungl. Maj :t har vidare i samma proposition föreslagit att den s. k. ränteregleringslagen

skulle förlängas ytterligare ett år till och med den 30

juni 1956. Redan på remisstadiet möttes denna lagstiftning så gott som

över hela linjen av allvarliga invändningar. Också lagrådet avstyrkte.

Vi anser att riksdagen bör avvisa förslaget om en förlängning av ränteregleringslagen.

I skrivelse den 2 december 1954 har fullmäktige i riksbanken hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den 3 juni 1949 (nr

314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd giltighet till

och med den 30 juni 1956, dels ock att lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m. måtte erhålla förlängd giltighet till och med den 30

juni 1956. Bankofullmäktige har därjämte förklarat sig icke ha något att

erinra mot att lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med särskilda bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning erhölle förlängd giltighet intill den tidpunkt

då nya banklagen träder i kraft.

Över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

Beträffande innehållet i bankofullmäktiges skrivelse och remissyttrandena

får utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har i anledning av bankofullmäktiges hemställan om

förlängd giltighet av 1949 års lag om bankaktiebolags kassareserv erinrat om

att det vid årets riksdag framlagda förslaget till ny lag om bankrörelse (numera

antagen av riksdagen, se bankoutskottets utlåtande nr 5/1955, riksdagens

skrivelse nr 146/1955) inte inrymde några penningpolitiskt motiverade

kassareservregler utan att det förutsatts att i den mån en penningpolitik

beredskapslagstiftning vore erforderlig, regler härom skulle liksom hittills

meddelas i särskild författning. Departementschefen hade härvid uttalat att

det torde få betraktas som tveksamt huruvida nämnda beredskapslagstiftning

i fortsättningen borde få samma konstruktion som i 1949 års lag, varför

en omprövning av principerna för denna lagstiftning icke kunde anses

opåkallad. I detta sammanhang anför departementschefen vidare följande:

Den närmare tidpunkten för igångsättandet av denna utredning kan för

närvarande icke angivas. Det nu pågående arbetet med översyn av sparbankslagen

och lagstiftningen om jordbrukets kreditkassor torde nämligen först få

avslutas. I detta läge och då det i princip torde råda enighet om att en beredskapslagstiftning

på förevarande område är nödvändig biträder jag förslaget,

att 1949 års lag förlänas fortsatt giltighet under ytterligare ett år eller

alltså till och med den 30 juni 1956.

Under remissbehandlingen har från några häll yrkats att maximitalet för

kassareservkvoten, som förra året höjdes från 25 till 50 procent, måtte ned
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1955

sättas. Med anledning härav vill jag erinra om att de undersökningar som

låg till grund för den i fjol vidtagna höjningen hade utvisat alt den då gällande

högsta likviditetskvoten (25 %) icke vore tillräcklig om man med

lagen ville för de betydelsefullaste bankerna erhålla en verkan i likviditetshänseende

motsvarande den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna

mellan riksbanken och affärsbankerna. Situationen är densamma i år.

Jag vill i detla sammanhang understryka de i finansplanen till årets statsverksproposition

gjorda uttalandena angående bankernas kassareserver. Jag

nämnde där att den rådande knappheten på likvida medel icke finge föranleda

bankerna att ge avkall på de åtaganden att hålla förstärkta kassareserver

som de tidigare gjort gentemot riksbanken. Det vore så mycket mera

nödvändigt att understryka vikten av att bankerna icke tilläte sig att uppmjuka

kassareservkraven som det aktuella samhällsekonomiska läget gåve

en naturlig bakgrund till önskemålet om eu ytterligare åtstramning av kreditgivningen.

En sådan åtstramning torde i första hand böra åvägabringas

genom skärpning av kraven på kassareserv. Jag framhöll alt detta kunde

ske med anlitande av den vidgade beredskapslagstiftningen som genomfördes

vid fjolårets riksdag. Alternativa möjligheter vore, att för ändamålet en

frivillig överenskommelse inginges mellan kreditinstituten och riksbanken,

i likhet med vad som skett tidigare, eller också ensidiga åtaganden från det

privata kreditväsendets sida, såsom nu senast varit fallet. De i finansplanen

omnämnda överläggningarna mellan riksbanken och kreditinstituten rörande

dessa frågor har, enligt vad jag inhämtat, fortsatts.

Med hänvisning till dessa uttalanden tillstyrker jag att den vid fjolårets

riksdag vidtagna höjningen av relationstalet för kassareservkvoten bibehålies.

Jag föreslår sålunda att lagen ges fortsatt giltighet i oförändrat skick.

Beträffande bankofullmäktiges hemställan om förlängd giltighetstid för

ränteregleringslagen har departementschefen anfört följande.

Giltighetstiden för ränteregleringslagen utgår den 30 juni 1955. I sin tidigare

omnämnda framställning har fullmäktige i riksbanken hemställt,

att lagen måtte ges förlängd giltighet, förslagsvis för tiden till och med den

30 juni 1956. Fullmäktige har som skäl härför anfört, att lagen borde bibehållas

i beredskapssyfte. Jag delar denna uppfattning. Det allmänna ekonomiska

läget är sådant att det icke bör komma i fråga att nu avstå från

den handlingsberedskap som ligger i denna fullmaktslagstiftning. Jag tillstyrker

sålunda att ränteregleringslagen ges förlängd giltighet under ytterligare

ett år eller sålunda till utgången av juni månad 1956.

Vad slutligen angår förlängningen av den provisoriska lagen 1953 angående

bankaktiebolags inlåning, anför departementschefen följande:

Godtages det förslag till ny banklag, som framlagts i proposition nr 3 till

årets riksdag, bortfaller behovet av 1953 års provisoriska lag i fråga om

bankaktiebolags inlåning. Med hänsyn till att giltighetstiden för sistnämnda

lag utgår den 30 juni 1955, medan den nya banklagen enligt nyssnämnda

proposition är avsedd att träda i kraft först den 1 januari 1956, blir det

emellertid nödvändigt att ge 1953 års lag förlängd giltighet för tiden till

och med den 31 december 1955. Jag tillstyrker sålunda att förslag härom

förelägges riksdagen.

Förslagen till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv samt till lag om fortsatt giltighet av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1955

5

lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med särskilda bestämmelser angående

bankaktiebolags inlåning har icke föranlett någon erinran från lagrådet.

Beträffande förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering m. m. har lagrådet yttrat följande:

Under hänvisning till vad i utlåtanden den 31 mars 1953 och den 11

mars 1954 över då föreliggande lagförslag, avseende förlängning av ränteregleringslagens

giltighet, anförts av lagrådet i dess dåvarande sammansättning,

avstyrkes förslaget om ytterligare förlängning av samma lag.

I anledning av lagrådets yttrande har departementschefen anfört följande:
Med

åberopande av att lagrådet i utlåtanden 1953 och 1954 avstyrkte

nämnda år föreliggande lagförslag avseende förlängning av ränteregleringslagens

giltighetstid, har lagrådet avstyrkt jämväl det nu remitterade förslaget

om ytterligare förlängning av samma lag. Då några nya synpunkter nu

icke framförts, inskränker jag mig till att hänvisa till vad jag anförde vid

min anmälan av ärendet den 14 januari i år. Jag vidhåller min där uttalade

uppfattning, att denna lagstiftning bör bibehållas i beredskapssyfte.

Utskottet

I Kungl. Maj :ts förevarande proposition föreslås förlängning t. o. in. den

30 juni 1956 av gällande beredskapslagstiftning rörande dels bankaktiebolags

kassareserv, dels ock räntereglering. Vidare föreslås 1953 års lag med

särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning erhålla förlängd

giltighet t. o. m. den 31 december 1955, d. v. s. till ikraftträdandet av

den nya lagen om bankrörelse. I de i anledning av propositionen väckta,

likalydande motionerna I: 406 och II: 509 föreslås att riksdagen dels måtte

avslå förslaget om förlängning av ränteregleringslagen, dels för sin del antaga

1 § lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda

bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv i sådan lydelse att maximitalet

för kassareservkvoten fastställes till 25 procent.

I den restriktiva politik som rådande ekonomiska läge nödvändiggör,

spelar kreditpolitiken vid sidan av finanspolitiken en väsentlig roll. Såsom

närmare berörts i utskottets utlåtande nr 9 till innevarande års riksdag,

ägde en betydande kreditexpansion rum under fjolåret, vilken sänkte banksystemets

likviditet. Efter överläggningar i början av innevarande år mellan

riksbanken och kreditinstituten förnyade riksbanken sin rekommendation

till affärsbankerna att tillämpa de riktlinjer för kreditpolitiken som

uppdragits i tidigare överenskommelser, vilket med hänsyn till bankernas

försämrade likviditet innebar en skärpning av kreditrestriktionerna i den

mån de uppställda likviditetstalen komme att uppnås. Som ett led i en ytterligare

skärpning av kreditpolitiken tillkom bankofullmäktiges beslut

den 18 april 1955 att höja diskontot med en procent och riksgäldsfullmäktiges

samtidiga tillkännagivande angående emitteringen av ett långt statslån

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1955

till 4,5 procents ränta. Syftet med dessa åtgärder är att sammanpressa kreditvolymen

genom att minska underlaget för bankernas och övriga kreditinstituts

utlåning. Räntehöjningen är endast ett av medlen att nå detta

syfte. Betydelsen av kassareservbestämmelser som kompletterande penningpolitiskt

instrument i nuvarande läge framgår även av riksbankens i

samband med räntehöjningen deklarerade avsikt att rigoröst kontrollera

efterlevnaden av bankernas åtaganden att hålla ökade kassareserver. Utskottet

tillstyrker därför propositionens förslag om förlängd giltighet av

1949 års lag om bankaktiebolags kassareserv. Beträffande det i motionerna

1:406 och 11:509 framställda yrkandet att maximitalet för kassareservkvoten

fastställes till 25 procent i stället för nu gällande 50 procent, får

utskottet erinra om att den av motionärerna förordade likviditetskvoten icke

är tillräcklig om man med lagen vill även för de betydelsefullaste bankerna

nå en verkan motsvarande den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna

mellan riksbanken och affärsbankerna.

Samma beredskapsskäl som talar för en förlängning av lagen om bankaktiebolags

kassareserv, gäller även för en förlängning av ränteregleringslagen.

Utskottet tillstyrker därför bifall till propositionens förslag i denna

punkt men anser sig sakna anledning att i detta sammanhang upprepa den

argumentering som utskottet vid flerfaldiga tillfällen fört i räntefrågan och

hänvisar i stället till sitt utlåtande nr 36 vid 1951 års riksdag.

Vad slutligen angår förslaget om förlängd giltighet av 1953 års provisoriska

lag rörande bankaktiebolags inlåning, har utskottet intet att erinra

häremot och tillstyrker sålunda bifall till propositionen även i denna punkt.

Åberopande det anförda hemställer utskottet

att riksdagen må —- med avslag å motionerna I: 406 och

II: 509 — bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 3 maj 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik*, Mogård Boo,

Wehtje, Kronstrand, Strandler och Eliasson;

• Tfråli ,andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson

i Landskrona, Sköldin, Dickson, Gustafson i Göteborg, Johansson i Kalmar

och Jönsson i Rossbol.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1955

7

Reservation

av herrar Ewerlöf, Wehtje, Kronstrand, Schmidt, Dickson och Gustafson

i Göteborg, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till de likalydande

motionerna I: 406 och II: 509 och att utskottets hemställan under åberopande

av vad i motionerna anförts sålunda bort ha följande lydelse:

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 406 och

II: 509

1) för sin del antaga Kungl. Maj:ts förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv med den ändringen

att 1 § erhåller följande lydelse:

1 §•

I den mån sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter

prövas nödigt må Konungen, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av bank- och

fondinspektionen, förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten

lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse, tillsammans

med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå

till viss bestämd kvotdel, högst tjugofem procent, av bolagets

förbindelser med undantag av garantiförbindelser och

skulder på grund av insättningar å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa---eller

bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) —--tre

månader.

Oavsett vad---bestämda beloppet.

2) antaga Kungl. Maj :ts förslag till lag om fortsatt giltighet

av lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med särskilda bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning.

3) avslå Kungl. Maj :ts förslag om fortsatt giltighet av

lagen den 7 september 1951 (nr 767) om räntereglering

m. m.

660992. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition a1 i texten