Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om Sveriges allmänna hijpoteksbank och om landshypoteksföreningar m. m., dels ock i ämnet väckt motion.

1955-02-08 · 56 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 55 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om Sveriges allmänna hijpoteksbank och om landshypoteksföreningar m. m., dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om Sveriges allmänna hijpoteksbank

och om landshypoteksföreningar m. m., dels

ock i ämnet väckt motion.

I en den 29 oktober 1954 dagtecknad proposition, nr 4, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om Sveriges

allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar;

dels ock besluta att staten skall, för ökning av Sveriges allmänna hypoteksbanks

grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till förfogande

svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tjugufem miljoner kronor

med rätt för banken att i enlighet med de i förordningen om Sveriges

allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar givna bestämmelserna

taga obligationerna i anspråk.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om Sveriges allmänna hypoteksbank och om

landshypoteksföreningar.

Härigenom förordnas som följer.

Kap. I. Hypoteksbanken.

Hypoteksbankens ändamål och delaktighet i densamma.

1 §•

Sveriges allmänna hypoteksbank har till ändamål att ombesörja den upplåning,

som erfordras för att anskaffa medel till den av bankens delägare

bedrivna utlåningsrörelsen.

Delägare i hypoteksbanken äro rikets landshypoteksföreningar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

2 §.

Hypoteksförenings delaktighet i hypoteksbanken bestämmes efter oguldna

beloppet av lån, som föreningen erhållit från banken.

Grundfond.

3 §.

Till grundfond för hypoteksbanken överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av nominellt etthundratjugufem miljoner kronor i svenska

statens fyra och en halv procent obligationer, vilka skola vara ouppsägbara

från innehavarens sida.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger

förfoga över dem för annat ändamål förrän bankens samtliga förbindelser

äro fullgjorda.

4 §.

1 mom. Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret,

tagas i anspråk till fullgörande av hypoteksbankens förbindelser om

banken tillfälligt skulle sakna tillgängliga medel samt i enlighet med bestämmelserna

i 31 § vid bankens likvidation.

2 mom. Om grundfondsobligationer tagits i anspråk av banken annorledes

än vid bankens likvidation, åligger det banken att så snart ske kan till

grundfonden återställa obligationer, som svara mot de i anspråk tagna,

ävensom alt gottgöra staten den obligationsränta, som staten i sådant fall

nödgas utgiva. I samband med anmälan, som i 1 mom. sägs, skall avtal

träffas mellan riksgäldskontoret och banken angående den närmare tidpunkt

före vilken obligationerna skola återställas. Återställandet skall under

alla förhållanden ha skett senast två år efter det att obligationerna tagits i

anspråk.

Kan banken icke återanskaffa i anspråk tagna obligationer inom avtalad

tid, skall banken erlägga full likvid till riksgäldskontoret för obligationerna,

därvid banken äger rätt att erhålla nya obligationer till motsvarande belopp.

5 §.

För den händelse erforderliga medel för återställande eller likvid, som i

4 § 2 mom. sägs, icke på annat sätt kunna anskaffas, äger hypoteksbanken

att uttaga det erforderliga beloppet från hypoteksföreningarna i förhållande

till deras delaktighet. Envar förening är, därest medel för nämnda

ändamål icke finnas tillgängliga, skyldig att genom uttagande av ett efter

behovet lämpat tillskott av sina delägare bereda sig täckning för vad föreningen

nödgas utgiva till banken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

3

Hypoteksbankens rörelse.

6 §.

1 mom. För anskaffande av lånemedel till delägarna äger hypoteksbanken

att mot obligationer upptaga lån att återbetalas inom viss tid med eller

utan amortering. Dock må obligationer till ett nominellt belopp motsvarande

högst en femtedel av sammanlagda beloppet av hypoteksbankens utelöpande

obligationer vara ställda att återbetalas utan angivande av slutlig

förfallodag.

Lån, som nu sagts, skall vara från bankens sida uppsägbart efter viss tid

från lånets upptagande. Lånevillkoren skola i övrigt vara sådana, att de äro

förenliga med grunderna för låns utgivande till hypoteksföreningarnas delägare.

Sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer må icke överstiga

tio gånger grundfondens belopp.

Skulle grundfonden genom uppkomna förluster nedgå med en tiondel av

sitt belopp eller mera, må banken ej upptaga nytt lån förrän grundfonden

blivit återställd till sitt ursprungliga belopp. Därest icke ordinarie sammankomst

infaller inom en månad, skola bankens delägare kallas till extra sammankomst

för vidtagande av de åtgärder, vartill omständigheterna kunna

föranleda.

2 mom. För tillgodoseende av tillfälligt behov må banken annorledes än

mot obligationer upptaga lån på viss kort tid eller på kort tids uppsägning.

3 mom. Utöver vad i 1 och 2 mom. stadgas må banken upptaga lån mot

säkerhet av inteckning i fastighet, som äges av banken.

7 §.

Ej må annan kreditinrättning än hypoteksbanken utgiva obligationer i vilka

för upplåningen utlovas säkerhet i jordegendom, som avses i 36 §.

8 §.

Hypoteksbankens lån till hypoteksföreningarna skola återbetalas antingen

genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller efter viss tids förlopp

utan fastställd amortering (stående lån).

Lån, som utlämnats av banken, skall, sedan tio år förflutit från lånets utlämnande,

kunna av låntagaren uppsägas till inbetalning efter ett år därest

banken icke finner villkoren för bankens förbindelser utgöra hinder däremot.

Därest inlösen skulle medföra förlust för banken är låntagaren skyldig

att ersätta denna förlust enligt de grunder, som delägarna jämlikt 26 $

fastställt.

9 §.

Ha flera hypoteksföreningar anmält sig till erhållande av lån och kunna

deras lånebehov ej på en gång fullt tillgodoses, skall hypoteksbankens styrelse

besluta om fördelning av tillgängliga lånemedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

Har fråga, som avses i första stycket, med tillämpning av föreskrifterna

i 17 § upptagits till behandling vid sammanträde med förstärkt styrelse och

har minst en tredjedel av de vid sammanträdet röstberättigade framställt

förslag därom skall frågan hänskjutas till avgörande vid delägaresammankomst.

Av delägaresammankomsten fattat beslut får endast avse fördelning

under högst ett kalenderår.

10 §.

Hypoteksförening, som erhållit lån i hypoteksbanken, skall årligen på

bestämd tid till banken inbetala avtalad ränta, kapitalavbetalning och övriga

avgifter samt om så erfordras bidrag till bankens förvaltningskostnader.

Underlåtes sådan betalning, är föreningen skyldig att erlägga dröjsmålsränta

å det förfallna beloppet efter en halv procent för månad.

11 §.

Hypoteksföreningarna äro ansvariga för bankens förbindelser. Den betalningsskyldighet,

som på grund härav åvilar föreningarna, inträder då bankens

utgifter och förluster ej kunna täckas med anlitande av bankens egna

tillgångar, och fördelas mellan föreningarna i förhållande till deras delaktighet

i banken. Kan någon förening icke fullgöra sin betalningsskyldighet,

skola övriga föreningar efter samma grund svara för bristen.

12 §.

De reverser med tillhörande säkerhetshandlingar, som enligt föreskrifterna

i kap. II lämnats till föreningarna för av dessa utlämnade lån, skola

utan onödig tidsutdräkt ställas under offentlig vård. Sålunda förvarade

handlingar utgöra pantsäkerhet för de obligationer, som av banken utgivas.

Såsom säkerhet för obligationerna tjäna jämväl de förbindelser, som föreningar

för erhållna lån utfärda till banken.

Reverserna jämte säkerhetshandlingarna skola pantförskrivas till banken

för förenings lån hos densamma.

Det åligger hypoteksbankens styrelse att noggrant tillse, att varje hypoteksförening

ständigt innehar tillräcklig säkerhet för de lån, som föreningen

utlämnat med medel från banken, att denna säkerhet är så beskaffad, som

föreskrives i kap. II, samt att sammanlagda beloppet av bankens utelöpande

obligationer ständigt täckes av pantsäkerheten.

13 §.

Den i 12 § första stycket stadgade offentliga vården av pantförskrivna

reverser med tillhörande säkerhetshandlingar utövas av ett ombud, förordnat

av länsstyrelsen i det län, inom vilket vederbörande förenings styrelse

har sitt säte. Handlingarna skola förvaras i brandfritt och i övrigt betryggande

förvaringsrum samt, avskilda från föreningens övriga tillgångar, i

skåp under två särskilda lås med olika nycklar. Nämnda ombud samt en av

föreningens styrelse utsedd person skola inneha var sin av dessa nycklar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

5

Arvode åt det av länsstyrelsen förordnade ombudet bestämmes av länsstyrelsen.

14 §.

Hypoteksförening skall, i den mån kapitalbeloppet av inteckningssäkerheten

för utlämnat lån överstiger lånets kapitalbelopp, äga förfoga över den

överskjutande inteckningssäkerheten.

15 §.

Den årliga behållning, som uppstår å bankens rörelse, skall avsättas till

reservfonden, som i första hand skall användas till täckande av möjligen

uppkommande förluster.

Reservfonden må komma delägarna till godo endast genom lindring i lånevillkoren

på det sätt och i den ordning, som delägarna besluta. Dock må

reservfonden icke användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komma att understiga två procent av bankens utestående kapitalskuld.

Till bankens fonder hörande medel skola placeras på ett betryggande sätt.

Hypoteksbankens styrelse och revision.

16 §.

Hypoteksbanken förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen

skall bestå av fem ledamöter. Av dessa utses en, tillika ordförande, av Kungl.

Maj :t och en, tillika vice ordförande, av fullmäktige i riksgäldskontoret. Därjämte

utser Kungl. Maj:t en suppleant för ordföranden i hans egenskap avledamot

och fullmäktige i riksgäldskontoret en suppleant för den av fullmäktige

utsedde ledamoten, övriga tre ledamöter jämte lika antal suppleanter

för dem väljas å ordinarie delägaresammankomst. Styrelsens samtliga

ledamöter och suppleanter utses för en tid av tre år.

En av de tre ledamöter, vilka väljas vid ordinarie delägaresammankomst,

utses samtidigt att vara bankens verkställande direktör.

17 §.

Styrelsen äger att, då ärendenas vikt så påfordrar, kalla en representant

för varje hypoteksförening till rådplägning och deltagande i beslut (förstärkt

styrelse).

Fråga, som avses i 9 §, skall behandlas vid sammanträde med förstärkt

styrelse, därest minst två hypolcksföreningar göra framställning därom till

banken.

18 §.

Styrelsen är beslutför då minst tre ledamöter äro tillstädes och två av dem

äro ense om beslutet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivits. I händelse av lika röstetal gäller den mening, som ordföranden

biträder.

19 §.

Styrelsens ledamöter samt i 17 § första stycket omförmälda representanter,

som genom att överträda föreskrifterna i denna förordning eller med

stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller av

vårdslöshet tillskynda banken skada, svare för skadan en för alla och alla

för en.

20 §.

För revision av styrelsens förvaltning och bankens räkenskaper skola årligen

utses fem revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande,

av fullmäktige i riksgäldskontoret och de övriga å ordinarie delägaresammankomst.

I samma ordning utses lika antal suppleanter. Av de å

delägaresammankomst utsedda revisorerna skall en revisor och hans suppleant

vara av handelskammare i riket eller på annat av Konungen godkänt

sätt auktoriserad revisor.

Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling,

som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat

vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot banken

ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

21 §.

Hypoteksbankens styrelse utser årligen för varje hypoteksförening ett ombud

att deltaga i revisionen av föreningens förvaltning.

Delägaresammankoinst.

22 §.

Ordinarie sammankomst mellan bankens delägare skall årligen före juni

månads utgång äga rum å dag, som styrelsen bestämmer. Skriftlig kallelse

till sammankomsten skall tillställas hypoteksföreningarna minst en månad

i förväg.

23 §.

Styrelsen äger, när viktiga omständigheter så fordra, kalla delägarna till

extra sammankomst. Därvid skall skriftlig kallelse till sammankomsten tillställas

hypoteksföreningarna minst fjorton dagar i förväg. Kallelsen skall

upptaga de ärenden, som skola förekomma å sammankomsten.

24 §.

Varje hypoteksförening äger att till delägaresammankomst sända tre ombud,

varav minst en bör vara ledamot av föreningens styrelse. Därjämte utse

fullmäktige i riksgäldskontoret ett ombud till delägaresammankomst.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

7

25 §.

Vid delägaresammankomst föres ordet av ordföranden i hypoteksbankens

styrelse. Vid förfall för honom väljer delägaresammankomsten inom sig

ordförande.

Styrelsens ledamöter och revisorerna, vilka böra vara närvarande vid delägaresammankomst,

äga rätt att deltaga i beslut vid sammankomsten utom

i frågor, som angå ansvarsfrihet för styrelsen, val av styrelseledamöter och

revisorer jämte suppleanter samt arvoden för styrelseledamöter och revisorer.

I förenämnda val må icke heller riksgäldskontorets ombud deltaga.

Besluten bestämmas vid omröstning genom enkel röstövervikt. Varje röstberättigad

äger en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av

ordföranden, utom i fråga om val, då lottning sker.

''26 §.

Det ankommer på delägaresammankomsten

att årligen efter föredragning av bankstyrelsens berättelse för det sistförflutna

räkenskapsåret jämte däröver avgiven revisionsberättelse till avgörande

företaga frågorna om fastställelse av balansräkning samt beviljande

av ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna,

att med iakttagande av bestämmelserna i denna förordning fastställa villkoren

för hypoteksföreningarnas lån hos banken, därvid sammankomsten i

den utsträckning så finnes lämpligt må uppdraga åt bankens styrelse att

för viss tid, dock högst tre år i sänder, besluta därom,

att fastställa grunder för bidrag till bankens förvaltningskostnader, därest

sådana bidrag erfordras,

att fastställa grunder för inbetalning tidigare än avtalat av lån, som hypoteksförening

erhållit av hypoteksbanken och av lån, som utlämnats av hypoteksförening,

att besluta i frågor om särskild utdebitering på grund av hypoteksföreningarnas

ansvarighet för bankens förbindelser,

att fastställa värderingsstadgor för hypoteksföreningarna,

att jämlikt bestämmelserna i 16 § utse tre ledamöter jämte suppleanter

i hypoteksbankens styrelse samt jämlikt bestämmelserna i 20 § första stycket

fyra revisorer jämte suppleanter i banken,

samt att bestämma arvoden för ledamöterna i hypoteksbankens styrelse

och för bankens revisorer ävensom anställningsvillkoren för verkställande

direktören.

I övrigt må vid ordinarie delägaresammankomst alla frågor, som ha

avseende å bankens verksamhet, behandlas. Ä extra delägaresammankomst

må endast i kallelsen uppgivet ämne förekomma till beslut.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

27 §.

Därest det i 21 § omförmälda ombudet finner anledning till anmärkning

mot visst förhållande vid revision av hypoteksförenings förvaltning, skall

ombudet anmäla förhållandet till hypoteksbankens styrelse i och för behandling

å delägaresammankomst. Sammankomsten äger att till efterrättelse

för vederbörande hypoteksförening meddela beslut på grund av anmärkningen

samt, där den avser viss åtgärd av föreningens styrelse, vägra

denna ansvarsfrihet för den anmärkta åtgärden.

28 §.

Förslag, som av styrelsen framlägges till beslut vid delägaresammankomst,

skall såvitt möjligt delgivas hypoteksföreningarna minst en månad i

förväg.

Vill hypoteksförening eller ombud göra framställning till ordinarie delägaresammankomst,

skall ärendet minst en månad före sammankomsten

skriftligen anmälas hos styrelsen, dock att förslag, som avser utverkande av

ändring i denna förordning, skall anmälas hos styrelsen före februari månads

utgång.

över förslag om ändring i sådan författning, som avses i andra stycket,

böra styrelsen och revisorerna avgiva yttranden. Dylikt förslag må icke anses

antaget förrän delägarna vid två på varandra följande sammankomster,

varav minst en ordinarie, bifallit detsamma.

29 §.

Innan ordinarie delägaresammankomst hålles, skall förvaltnings- och revisionsberättelsen

tillställas finansdepartementet, fullmäktige i riksgäldskontoret

och hypoteksföreningarna.

Övriga bestämmelser.

30 §.

Hypoteksbankens handlingar, räkenskaper och kassa skola när som helst

hållas tillgängliga för den undersökning, som Kungl. Maj :t eller chefen för

finansdepartementet kan finna för gott att låta anställa.

31 §.

Om förfarandet vid likvidation av hypoteksbankcn förordnar Konungen.

Vid likvidation av banken må grundfondsobligationer tagas i anspråk

allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för bankens förbindelser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

9

Kap. II. Landshypoteksföreningarna.

Hypoteksföreningarnas ändamål och villkoren för delaktighet i desamma.

32 §.

Hypoteksföreningarna ha till ändamål att, envar inom sitt verksamhetsområde,

utlämna långfristiga lån till fast ränta mot säkerhet i jordegendom

ävensom andra lån för jordbruksändamål, för vars fulla gäldande staten

är ansvarig (garantilån).

33 §.

Hypoteksföreningens låntagare äro dess delägare.

Låntagares delaktighet bestämmes efter oguldna beloppet av lån, som hos

föreningen erhållits av medel som avses i 35 §, eller såsom förskott a sådant

lån.

34 §.

Delägarna i hypoteksförening ansvara, envar i förhållande till sin delaktighet,

för föreningens förbindelser i den mån utgifter och förluster ej kunna

täckas med anlitande av föreningens egna tillgångar. Kan delägare ej fullgöra

den betalningsskyldighet, som till följd härav åligger honom, skola

övriga delägare efter samma grund svara för bristen.

Utlåningsrörelscn.

35 §.

Utlåningsrörelsen får bedrivas endast med medel, som hypoteksföreningarna

upplånat hos Sveriges allmänna hypoteksbank.

36 §.

Hypoteksförening må endast belåna jordegendom, som utgör en självständig,

huvudsakligen på jordens växtkraft grundad produktionsenhet och

som är taxerad

antingen i sin helhet såsom jordbruksfastighet

eller delvis såsom jordbruksfastighet och delvis såsom annan fastighet,

där den såsom annan fastighet taxerade delen av egendomen väsentligen

användes för tillvaratagande eller förädling av produkter från jordbruk

eller skogsbruk och under förutsättning tillika att taxeringsvärdet å sådan

del av egendomen icke uppgår till mer än en tredjedel av taxeringsvärdet å

jordegendomen i dess helhet,

eller i sin helhet såsom annan fastighet där egendomen huvudsakligen användes

för å öppen jord såsom självständig näring bedriven trädgårdsskötsel

eller specialodling och under förutsättning att det vid taxering åsatta

markvärdet uppgår till minst en tredjedel av egendomens hela taxeringsvärde.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

37 §.

Endast den som innehar jordegendom med äganderätt eller fideikommissrätt

må hos hypoteksförening erhålla lån.

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket må lån kunna beviljas sambruksförening

även om sambruksföreningen icke är ägare av annan fast

egendom än de för föreningens verksamhet nödiga ekonomibyggnaderna

jämte tillhörande tomtmark, därest underlaget för föreningens verksamhet

utgöres av nämnda fasta egendom jämte jord, som föreningen arrenderar

av sina medlemmar. Av föreningen sålunda ägd och arrenderad jord skall

i belåningshänseende jämställas med självständig jordegendom.

Vad i andra stycket stadgas skall jämväl avse andelsladugårdsföretag, vilket

är organiserat såsom ekonomisk förening eller handelsbolag. Är företaget

organiserat som handelsbolag skall vad i nämnda stycke sägs om jord, som

föreningen arrenderar av sina medlemmar, i stället avse jord, som bolaget

arrenderar av delägarna i bolaget.

38 §.

Jordegendoms belåningsvärde fastställes av föreningens styrelse antingen

pa grundval av gällande taxeringsvärde eller efter särskild värdering.

Särskild värdering sker enligt för föreningen gällande värderingsstadga och

verkställes antingen på platsen av en eller flera därtill utav styrelsen utsedda

personer (platsvärdering) eller ock med ledning av förefintliga handlingar

av styrelsen (styrelsevärdering).

Egendom, som är taxerad såsom annan fastighet, må ej åsättas belåningsvärde

utan platsvärdering.

Vid belåning av växande skog skall styrelsen undersöka huruvida skogens

värde nämnvärt nedgått efter senaste fastighetstaxering. Finnes så vara

fallet, må belåningsvärde ej åsättas utan att platsvärdering ägt rum.

39 §.

Belåningsvärdet skall redovisas i sådana särskilda värden, som angivas i

10 § kommunalskattelagen den 28 september 1928. Dock må vid fastställande

av belåningsvärdet tomt- och industrivärde icke tagas i beaktande.

Icke heller må belåningsvärdet i något fall innefatta värde å maskiner eller

liknande tillgångar.

Vid bestämmandet av belåningsvärdet skall iakttagas, att värde å skogsmark

och växande skog samt å egendom eller del därav, som är taxerad

såsom annan fastighet, icke får upptagas till högre belopp än enligt senaste

fastighetstaxering.

40 §.

Lån må beviljas till högst 60 procent av belåningsvärdet till den del detsamma

avser egendom, taxerad såsom jordbruksfastighet samt till högst 40

procent till den del detsamma avser egendom, taxerad såsom annan fastighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955 11

41 §.

Lån från hypoteksförening skall utlämnas på samma villkor med avseende

å ränta — däri inbegripet eventuell kapitalrabatt — och återbetalningssätt,

som gälla för föreningens motsvarande upplåning hos hypoteksbanken.

42 §.

Av hypoteksförening utlämnat lån skall antingen amorteras enligt fastställd

plan (amorteringslån) eller utan amortering återbetalas efter viss tid

(stående lån).

I den mån belåning sker av egendom, som är taxerad såsom annan fastighet,

skall lånet vara ställt på amortering.

43 §.

Lån må beviljas endast mot inteckning med bästa förmånsrätt för fordran

i jordegendom, som av lånesökanden innehaves med ägande- eller fideikommissrätt.

Såsom säkerhet för lån till sambruksförening eller andelsladugårdsföretag

må dock godtagas gemensam första inteckning i egendom, varav

en del äges av föreningen (företaget) och återstoden av medlemmarna

( delägarna).

Utan hinder av vad nu sagts må lån beviljas mot inteckning med förmånsrätt

efter inteckning för fordran, som icke pantsatts hos föreningen, under

förutsättning

dels att sistnämnda inteckning utgör säkerhet för belopp, som på grund

av donationsbestämmelser eller dylikt icke kan uppsägas till återbetalning,

dels att nämnda intecknings kapitalbelopp avräknas från det lånebelopp,

som eljest kunnat beviljas.

Inteckningar för annat än fordran, vilka icke ha avsevärd betydelse för

egendomens värde, må utan att lånebeloppet nedsättes kvarstå med bättre

förmånsrätt än inteckning för hypotekslån.

44 §.

Belånad egendom skall hållas försedd med de åbyggnader, som styrelsen

finner erforderliga med hänsyn till egendomens storlek och driftsinriktning.

Vid belåning av växande skog skall, därest styrelsen finner det erforderligt,

överenskommelse träffas om inskränkning i rätten att avverka skogen

jämlikt lagen den 6 juni 1930 (nr 202) om begränsning av rätten att avverka

skog å intec.knad fastighet.

Vid belåning skola såväl erforderliga åbyggnader som skogen, där den

belånas, hållas nöjaktigt försäkrade mot brandskada. Om särskilda skäl därtill

föranleda må dock kravet på försäkring av skog eftergivas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

45 §.

Har belånad egendom genom vanvård eller annorledes minskat i värde, så

att panten icke längre anses innebära betryggande säkerhet, äger styrelsen

uppsäga lånet till inbetalning helt eller delvis.

Nedsättning av jordegendoms taxeringsvärde eller ändring av jordegendoms

klassificering i taxeringshänseende skall icke i och för sig anses

såsom tillräcklig grund för uppsägning av lån.

Styrelsen äger förordna om värdering av egendom närhelst styrelsen så

anser erforderligt.

46 §.

Övergår hos hypoteksförening belånad egendom till ny ägare eller innehavare,

har denne att inom ett år från den dag vederbörande blev ägare

eller innehavare av egendomen ansöka om delägarskap i föreningen genom

att överlämna förbindelse å lånets övertagande. Försummas det eller bifalles

ej ansökningen, skall styrelsen äga uppsäga lånet till återbetalning.

47 §.

Låntagare skall, i den mån kapitalbeloppet av inteckningssäkerheten för

utlämnat lån överstiger lånets kapitalbelopp, äga förfoga över den överskjutande

inteckningssäkerheten.

48 §.

Låntagaren skall i efterskott erlägga årsavgift, innefattande

a) avtalad ränta,

b) bidrag till förvaltningskostnadernas bestridande med det belopp och

på det sätt. som av hypoteksföreningens delägare beslutas,

c) å amorteringslån kapitalavbetalning enligt uppgjord plan.

Låntagare, som försummar att under vederbörlig uppbördstermin inbetala

sm arsavgift, skall vidkännas dröjsmålsränta enligt grunder, som fastställas

av hypoteksföreningens delägare.

49 §.

Hypoteksförenings delägare äro skyldiga att till föreningen erlägga de tillskott

och bidrag, som kunna komma att uttagas av delägarna på grund av

bestämmelserna i 5 § och 10 §.

50 §.

Av hypoteksförening utlämnat lån skall, sedan tio år förflutit från utlämnandet,

kunna av låntagaren uppsägas till inbetalning under den uppbörd,

som infaller näst efter ett år från uppsägningen, därest icke föreningen finner

sina förbindelser till hypoteksbanken utgöra hinder däremot.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

13

önskar låntagare tidigare inbetala lån eller del därav, må efter styrelsens

prövning detta ske i överensstämmelse med grunder, som fastställas av delägarna

i hypoteksbanken. Styrelsen äger därutöver bestämma huruvida och

i vad mån särskild ersättning med anledning av förtidsinbetalningen skall

erläggas till föreningen.

51 §.

1 mom. Den årliga behållning, som uppstår å hypoteksförenings rörelse,

skall avsättas till föreningens reservfond, som i första hand skall användas

för täckande av möjligen uppkommande förluster.

Reservfonden må så länge föreningens verksamhet fortsätter komma delägarna

till godo endast genom lindring i lånevillkoren på det sätt och i den

ordning, som delägarna efter därom av styrelsen avgivet förslag må besluta.

Dock må reservfonden ej användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komma att understiga två procent av föreningens utestående

kapitalskuld.

2 mom. Av reservfonden skall minst hälften placeras i svenska statsobligationer

eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans

eller Svenska skeppshvpotekskassans obligationer eller i obligationer

som till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med obligationer

av nyss angivna slag. Sådana medel må ock innestå i svenskt bankaktiebolag

eller svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgiro

eller motsvaras av kontanta penningar.

I övrigt bör reservfonden på betryggande sätt göras räntebärande, i den

mån medel icke erfordras i själva rörelsen.

Särskilda bestämmelser rörande garantilån.

52 §.

I fråga om lån, för vars fulla gäldande staten är ansvarig (garantilån),

skola följande särskilda bestämmelser gälla.

1) Den, som erhållit statlig lånegaranti, kan erhålla lån även om han

icke är ägare av jordegendom, som i 36 § sägs.

2) I stället för vad i 38—40 och 43 §§ samt 44 § andra stycket stadgas

skall gälla vad vederbörande statliga myndighet föreskriver rörande garantilåns

storlek samt rörande skyldighet att ställa och underhålla säkerhet för

detsamma.

3) Föreskrifterna i 44 § första stycket skall icke gälla garantilån.

4) Därest egendom, varå beviljats garantilån, övergår till ny ägare eller

brukare, skall förutom vad i 46 § föreskrives iakttagas att lånet icke må

övertagas av den nye ägaren eller brukaren med mindre vederbörande statliga

myndighet medgivit att lånegarantin skall avse den nye ägarens eller

brukarens förpliktelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

Förvaltning och revision in. ni.

53 §.

Sammankomst med hypoteksförenings delägare (föreningsstämma) skall

hållas minst en gång om året, på sätt i föreningens reglemente närmare

angives.

Rösträtt vid föreningsstämma tillkommer envar delägare, som icke häftar

i skuld till föreningen för uraktlåten betalning och som enligt vad i föreningens

reglemente föreskrives anmält sig till begagnande av rösträtt.

Delägare må medelst fullmakt låta sig företräda allenast av annan röstberättigad

delägare eller av sin make.

Varje delägare äger en röst för varje påbörjat belopp av 2.000 kronor av

sitt oguldna lånebelopp, dock högst 25 röster. Ingen må dock för egen del

och medelst fullmakt för annan rösta för mera än 50 röster eller för mera

än en tjugondei av hela det vid stämman representerade röstetalet.

För en och samma jordegendom må allenast en delägare rösta.

54 §.

Hypoteksförenings angelägenheter förvaltas av en styrelse, utsedd i den

ordning föreningens reglemente föreskriver.

55 §.

För granskning av hypoteksförenings förvaltning och räkenskaper skola

delägarna årligen utse revisorer på sätt i föreningens reglemente stadgas.

I revisionen skall det jämlikt 21 § utsedda ombudet deltaga.

56 §.

Reglemente för hypoteksförening skall antagas av föreningen och underställas

Konungen för fastställande.

Övriga bestämmelser.

57 §.

Tillstånd att bilda förening meddelas av Konungen efter därom gjord

ansökan.

58 §.

Om förfarandet vid likvidation av förening förordnar Konungen.

övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

2. Genom förordningen upphävas i den mån annat ej följer av vad nedan

stadgas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

15

förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna

hypoteksbank samt

förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 11) angående de allmänna grunder,

som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola

till efterrättelse lända.

3. Så länge obligationer, som hypoteksbanken utgivit före den 1 juli 1955

äro utelöpande, skall banken tillse, att av den för bankens obligationslån

ställda säkerheten vid varje tidpunkt ett belopp minst lika stort som bankens

skuld i förstnämnda obligationer finnes i inteckningar eller i reverser, för

vilka gäller statlig lånegaranti, av den beskaffenhet, som enligt de före

sagda dag gällande grunder fordrats till tryggande av obligationsinnehavarnas

rätt.

Vad i övergångsstadganden till förordningarna den 6 juni 1930, nr 203,

den 23 maj 1935, nr 190, och den 27 mars 1942, nr 133, stadgats angående

obligationer, som hypoteksbanken utgivit före den 1 januari 1931, den 1

oktober 1935 respektive den 1 april 1942, skall fortfarande gälla så länge

sådana obligationer äro utelöpande.

4. I fråga om lån, vilka av hypoteksförening utlämnats före den 1 juli

1955, skall vad i § 18 förordningen den 16 maj 1890 angående de allmänna

grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet

skola till efterrättelse lända, stadgas om delägares ansvarighet för hypoteksförenings

förbindelser fortfarande äga tillämpning.

5. De revisorer och suppleanter, som äro utsedda då denna förordning

träder i kraft, må utan hinder av bestämmelserna i denna förordning utöva

sitt uppdrag under den tid för vilken de äro utsedda.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom första kammaren, av herr Larsson, Nils

Theodor, väckt motion nr 360. I denna hemställes att 51 § 2 mom. i det i förevarande

proposition omförmälda förslaget till förordning om Sveriges allmänna

hypoteksbank och om landshypoteksföreningar må erhålla följande

lydelse: »Reservfonden bör på betryggande sätt göras räntebärande i den

mån medel icke erfordras i själva rörelsen.» Beträffande motiveringen för

yrkandet hänvisas till motionen.

I. Inledning

Med skrivelse den 4 juni 1954 har styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank

till Kungl. Maj:t överlämnat betänkande med förslag till förordning

angående Sveriges allmänna hypoteksbank och till förordning angående

grunderna för hypoteksföreningarnas verksamhet.

Nämnda förslag grundas på utredningar och överläggningar inom landshypoteksorganisationen.

Jämlikt beslut vid 1948 års delägaresammankomst

i Sveriges allmänna hypoteksbank tillsattes den 3 juni nämnda år en kom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

mitté med uppgift att förbereda utarbetande av förslag till nya bestämmelser

för hypoteksinstitutionen. Kommittén utgjordes av bankdirektören

Bertil Allstrin, ordförande, samt hypoteksdirektörerna Nils Falk, Holger

Sandelin och Torsten Stjernberg. Sedermera utsågs hypoteksombudsmannen

Gösta Söderström till ytterligare ledamot i kommittén, varjämte numera

landshövdingen Fritiof Domö, greve P. A. K:son Posse och godsägaren Hugo

Nilsson utsågs att i egenskap av delägarerepresentanter deltaga i överläggningar

och beslut i principfrågor vid kommitténs arbete.

Kommittén avgav den 28 mars 1952 ett betänkande med förslag till bl. a.

förordning angående Sveriges allmänna hypoteksbank och förordning angående

grunderna för hypoteksföreningarnas verksamhet, över detta betänkande

yttrade sig samtliga tio hypoteksförcningar ävensom föreningen mellan

ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Den 8 november

1952 uppdrog hypoteksbankens styrelse åt kommittén att efter vissa styrelsens

direktiv inkomma med förslag till de ändringar i nämnda betänkande,

vartill ärendets behandling hos hypoteksföreningarna och ombudsmansföreningen

kunde föranleda. På grund därav avgav kommittén den 12 maj 1953

nytt betänkande, vilket upptogs till behandling vid ordinarie delägaresammankomst

i hypoteksbanken den 4 juni 1953. I anledning av därvid fattat

beslut företogs ytterligare en detaljutredning, varefter bankstyrelsen ånyo

anmälde ärendet vid extra delägaresammankomst i hypoteksbanken den 5

mars 1954. Härvid beslöt sammankomsten att godkänna bankstyrelsens på

det verkställda förarbetet grundade förslag till nya författningar för hypoteksinstitutionen.

Slutligen beslöt hypoteksbankens ordinarie delägaresammankomst

den 4 juni 1954 att konfirmera beslutet om författningsförslagens

godkännande.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i

riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditlcassan

(gemensamt yttrande), Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska bankföreningen

samt Svenska sparbanksföreningen.

I detta sammanhang har jämväl behandlats en av hypoteksbanken

den 8 september 1954 dagtecknad framställning om höjning av bankens

grundfond, över denna framställning har yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

II. Landshypoteksrörelsens uppkomst samt dess nuvarande

organisation och verksamhet i huvuddrag

Landshypoteksinstitutionen tillkom under förra hälften av 1800-talet med

syfte att tillgodose jordbrukets behov av primärkredit. Till en början bilda
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

17

des särskilda, från varandra fristående hypoteksföreningar, vilka var för sig

drev lånerörelse och anskaffade medel härtill bl. a. genom att utgiva egna

obligationer. Verksamheten bedrevs i enlighet med av Kungl. Maj :t för de

olika föreningarna fastställda reglementen. Svårigheter uppstod emellertid

genom att föreningarna konkurrerade med varandra och med staten om

det begränsade kapital, som inom eller utom landet fanns tillgängligt. Denna

konkurrens medförde efter hand försämrade lånevillkor. Sådant var utgångsläget

då man 1861 företog en omorganisation av verksamheten. Därvid

överfördes föreningarnas rätt att utgiva obligationer till hypoteksbanken

som ett nytt och för föreningarna gemensamt organ för medelsanskaffning.

Denna delegering av en viss del av föreningarnas tidigare behörighet

innebar icke i övrigt någon ändring av föreningarnas ställning. Av bankens

styrelse på fem personer skulle statsmakterna tillsätta två ledamöter,

ordföranden och vice ordföranden. Härigenom skapade man garanti för att

obligationsutgivningen icke skulle drivas efter linjer, som var oförenliga

med det allmännas intresse. Det statliga inslaget i bankens styrelse jämte en

av staten tillskjuten grundfond innebar dessutom ett bestämt trygghetsmoment

för obligationsköparna i en eljest av låntagarna helt dominerad

rörelse. Detta skulle komma även låntagarna till godo genom att försäljningsmöjligheter

och försäljningsvillkor för obligationslånen förbättrades.

Den nuvarande organisationen överensstämmer väsentligen med den som

tillkom 1861. överhuvud kvarstår den ursprungliga författningstexten till

stor del oförändrad, ehuru nya författningar 1890 ersatte de 1861 utfärdade

och ett stort antal ändringar i sin tur vidtagits i dessa nya författningar.

Bland de förändringar som vidtagits på senare tid må nämnas, att hypoteksföreningarna

erhållit möjlighet att belåna växande skog samt att de numera

deltager i långivningen mot statlig lånegaranti för jordbruksändamål.

Landshypoteksinstilutionens verksamhet regleras av dels förordningen

den 16 maj 1890 (nr 21, sid. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank,

ändrad genom förordningarna den 6 juni 1930 (nr 203), den 23 maj 1935

(nr 190), den 5 juni 1936 (nr 241), den 26 juni 1948 (nr 363), den 24 mars

1949 (nr 99), den 18 maj 1951 (nr 273), den 23 maj 1952 (nr 257) och den

10 april 1953 (nr 119), dels förordningen den 16 maj 1890 (nr 21, sid. 11)

angående de allmänna grunder, som vid liypoteksföreningars bildande

och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, ändrad genom kungörelsen

den 25 maj 1905 (nr 32, sid. 2) och förordningarna den 13 juni

1924 (nr 224), den 6 juni 1930 (nr 204), den 23 maj 1935 (nr 191), den 5

juni 1936 (nr 242), den 27 mars 1942 (nr 133), den 16 maj 1947 (nr 195)

och den 26 juni 1948 (nr 364). Hypoteksföreningarnas verksamhet regleras

dessutom av särskilda reglementen.

Hypoteksinstitutioncns allmänna organisation är för närvarande i huvudsak

följande.

Medlem i hypoteksförening blir automatiskt den som erhållit lån hos

2 Hiliang till riksdagens protokoll 1955. S samt. Nr 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

föreningen. Rösträtt i föreningen tillkommer medlem med en röst för varje

påbörjat belopp av 2.000 kronor av det oguldna lånebeloppet, dock högst

tjugufem röster. Varje medlem har ansvar för föreningens förbindelser i

förhållande till lånebeloppet med det undantaget att viss särskild ansvarighet

åvilar den som belånat växande skog. Medlemmarna väljer inom sig

föreningens styrelse, vars beslut i låneärenden är definitiva.

Hypoteksbanken utgör närmast en förening av hypoteksföreningarna, där

konstruktionen påminner om vad som gäller inom den enskilda föreningen.

På grundval av sina lån hos banken blir föreningarna delägare i banken och

ansvarar på visst sätt gemensamt för bankens förbindelser. Föreningarna

representeras på den allmänna delägaresammankomsten i banken med tre

representanter var — oberoende av föreningens storlek; varje representant

har en röst. Här föreligger alltså ett minoritetsskydd för de mindre föreningarna.

På allmänna sammankomsten väljer delägarna majoriteten av bankens

styrelse, d. v. s. tre ledamöter, av vilka en tillika väljes till verkställande

direktör i banken för samma tid som hans styrelsemandat omfattar.

Styrelsens övriga två medlemmar utses, som nämnts, av Kungl. Maj:t respektive

fullmäktige i riksgäldskontoret. Bankstyrelsen förvaltar bankens

angelägenheter och redovisar sina åtgärder och beslut inför allmänna sammankomsten.

All väsentlig befogenhet inom såväl föreningarna som banken

är — direkt eller indirekt — grundad på den enskilde medlemmens rösträtt

och beslut.

Revisionen av föreningarna och banken är en gemensam angelägenhet.

Bankens styrelse utser en representant, som deltager vid revision av de olika

föreningarna. Om bankens representant vid revisionen av en förening skulle

framställa särskild anmärkning, skall denna behandlas på allmänna sammankomsten

inom banken, innan vederbörande föreningsstämma fattar

slutgiltigt beslut. Föreningarna utser i viss turordning fyra av de fem revisorer,

som skall revidera hypoteksbanken. Den femte revisorn väljes av

riksgäldsfullmäktige och är revisionens ordförande.

Utlåningen ombesörjes — såsom förut antytts -— av hypoteksföreningarna.

Beträffande de villkor som reglerar denna verksamhet må i korthet

följande nämnas. Berättigad att erhålla lån och därmed bli delägare i föreningen

är endast den som med äganderätt eller fideikommissrätt innehar

jordegendom. Endast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet, kan

hypotcksbelånas. Låns storlek beror av de belåningsvärden som fastställes

på egendomen. Belåningsvärdet bestämmes i första hand av egendomens

jordvärde men också värdet å växande skog kan inberäknas. Till grund för

bestämmande av belåningsvärdet kan läggas antingen egendomens taxeringsvärde

eller värde som fastställes genom särskild värdering. I det senare

fallet skall värderingen ske med ledning av vissa tariffer som fastställes

på den allmänna delägaresammankomsten inom hypoteksbanken. Lån

må beviljas intill 60 procent av belåningsvärdet. Såsom säkerhet för lån

fordras botteninteckningar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

19

III. Allmänna synpunkter på frågan om en översyn av

bestämmelserna angående landshypoteksinstitutionen

Bankstyrelsens förslag

Bankstyrelsens förslag innebär i huvudsak en modernisering av reglerna

för långivningen samt en viss utvidgning av låneverksamheten. Landshypoteksinstitutionens

organisation har däremot icke ansetts behöva reformeras.

Bankstyrelsen uttalar, att enighet rått inom institutionen, att ändringar

i hypoteksrörelsens organisation icke är motiverade. Varken principiella

eller praktiska skäl talar enligt styrelsen härför och i förslaget har endast

kompletterande bestämmelser införts rörande enstaka detaljer.

Styrelsen anför följande.

Organisationen för jordbrukets hypoteksrörelse har närmast framvuxit

ur det historiska skeendet. Frågorna om arbetsfördelning och samordning,

om centralisering och decentralisering samt om självstyrelse och statsinflytande

har ändock fått en sådan lösning, att även efter nutida förhållanden

inga principiella anmärkningar torde kunna framställas. I praktiskt hänseende

har organisationen under en så pass lång tidrymd som nittio år i

stort sett fyllt sin uppgift. Den har visat sin livskraft genom ett någorlunda

normalt framåtskridande. Den har också kunnat anpassas till sådana nyare

låneformer som skogsbclåningen, sekundärkreditgivningen och garantilåneverksamheten.

Större delen av lånestocken är placerad till en för låntagarna

fördelaktig ränta, och förvaltningsbidraget hos flertalet föreningar utgör nu

endast en tiondels procent. Rörelsen arbetar sålunda med en mycket låg omkostnad

för sina medlemmar.

Styrelsen framhåller vidare, att en noggrann jämförelse med stadshypoteksinstitutionen

verkställts under utredningsarbetets gång. Härvid hade

såväl de tidigare gällande författningarna rörande stadshypoteksrörelsen

som de år 1953 utfärdade tagits i beaktande. Väsentliga skillnader hade konstaterats.

Särskilt markant vore stadshypotekskassans dominerande position

i förhållande till föreningarna. De skillnader, som förelåg redan enligt

de gamla författningarna, kunde i huvudsak förklaras med de olika inrättningarnas

från varandra i flera hänseenden olikartade verksamhetsområden,

pantobjekt, delägareklientel och betydelse för landets allmänna

ekonomiska och sociala liv. Vad som tillkommit i de nya författningarna

berodde i första hand på önskemålet att främja och underlätta den frivilliga

samförvaltningen mellan stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna.

Några principiella drag i nämnda organisationers utformning av sådan betydelse,

att även jordbrukarnas hypoteksrörelse borde anpassa sig därefter,

förelåge icke. Vid utredningen hade därför endast i begränsad omfattning

impulser hämtats från nämnda författningar.

Enligt 118 § lagen om ekonomiska föreningar är hypoteksinstitutionerna

undantagna från lagens tillämplighetsområde. Under utredningsarbetet hade

övervägts huruvida man skulle kunna omvandla hypoteksföreningarna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

20

eventuellt även hypoteksbanken, till ekonomiska föreningar genom att

föreningslagen gjordes tillämplig på dem. Enligt bankstyrelsens mening är

emellertid en dylik ombildning icke möjlig. En grundläggande skillnad mellan

en hypoteksförening och en ekonomisk förening vore att medlemmarna

(delägarna) i en hypoteksförening gemensamt svarar för föreningens förbindelser,

envar i förhållande till sin delaktighet, medan i en ekonomisk

förening i princip endast föreningens egna tillgångar svarar för dess förbindelser.

En konsekvens av att medlemmarna i en ekonomisk förening icke

personligen ansvarar för föreningens förbindelser vore bland annat, att en

medlem i princip äger rätt att när som helst utträda ur föreningen. En

sådan ordning kunde emellertid icke ifrågakomma i hypoteksföreningarna.

I fråga om skiljaktigheterna i övrigt mellan ekonomiska föreningar och

hypoteksföreningarna påpekas i betänkandet, att enligt lagen om ekonomiska

föreningar en förteckning över föreningens medlemmar skall hållas

genom styrelsens försorg. Denna förteckning skall innehålla förutom varje

medlems fullständiga namn och hemvist, uppgift å det antal insatser, med

vilka han deltar i föreningen. Styrelsen åligger att hålla medlemsförteckningen

tillgänglig för envar, som vill taga kännedom om densamma. Dylika

bestämmelser lämpade sig emellertid icke för hypoteksföreningarna med

hänsyn till den sekretess, som bör iakttagas vid kreditgivning. I förevarande

sammanhang anmärker bankstyrelsen att saken ställer sig i viss mån annorlunda

för jordbrukskassornas vidkommande, enär en person kan vara medlem

i en jordbrukskassa utan att vara låntagare däri. Styrelsen påpekar

emellertid att vad nu sagts icke hindrat att den nya föreningslagen i vissa

hänseenden tagits till mönster vid utarbetandet av styrelsens förslag, närmast

i de delar som behandlar föreningsstämman och styrelsen. Man erinrar

också, att vissa bestämmelser i nämnda lag, vilka ger uttryck för

mera allmänna rättsgrundsatser, möjligen torde analogivis kunna tillämpas

även beträffande hypoteksföreningarna.

Remissyttrandena

Bankstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen i stor utsträckning

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Beträffande de uttalanden som i särskilda

frågor gjorts hänvisas till propositionen.

Departementschefen

De förslag som bankstyrelsen framlagt i sitt betänkande avser i främsta

rummet dels att medföra en modernisering av de för landshypoteksinstitutionen

gällande bestämmelserna, dels att möjliggöra en viss utvidgning av

hypoteksföreningarnas utlåningsverksamhet. Inom organisationen har däremot

rått enighet om att mer genomgripande ändringar i organisatoriskt

hänseende icke är erforderliga. Förslaget har vid remissbehandlingen på

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

21

denna punkt i stor utsträckning lämnats utan erinran. Emellertid ifrågasätter

fullmäktige i riksbanken samt styrelserna för stadshypotekskassan

och bostadskrcditkassan om icke större befogenheter än för närvarande

borde lämnas hypoteksbankens styrelse. Bankofullmäktige framhåller sålunda

att i sådana lägen på kreditmarknaden, där riksbanken ansett sig böra

vinna kreditinstitutens medverkan i kreditpolitiken efter vissa allmänna

riktlinjer, avsaknaden av tillräckliga befogenheter hos hypoteksbankens

ledning kunde tänkas föranleda svårigheter.

Till en början må i nu berörda hänseenden anmärkas, att den organisatoriska

strukturen inom landshypoteksinstitutionen i väsentliga hänseenden

är historiskt betingad. Den nu samordnade rörelsen har växt fram ur självständiga

föreningar, som för lösandet av gemensamma uppgifter åt en central

institution — hypoteksbanken —- överlämnat vissa bestämda befogenheter

i fråga om lånemedlens anskaffande genom obligationsutgivning. Den

sålunda uppbyggda organisationen torde i stort sett ha visat sig effektiv när

det gällt att lösa de uppgifter, som har omedelbart samband med själva

lånerörelsen. Den medverkan vid allmänna kreditpolitiska åtgärder, som

berörts i bankofullmäktiges yttrande, kan emellertid aktualisera frågan

om en annan fördelning av befogenheterna inom hypoteksinstitutionen.

Ytterligare erfarenheter torde dock få avvaktas. Skulle det visa sig att de

härmed sammanhängande spörsmålen bör upptagas till närmare prövning

får frågan utredas i samråd med representanter för hypoteksinstitutionen.

Svenska jordbrukskreditkassan har ansett att bestämmelserna på förevarande

område borde — närmare än som skett i bankstyrelsens förslag —

ha anslutits till de inom den nya associationslagstiftningen gällande reglerna.

Såsom bankstyrelsen i sitt betänkande påvisat föreligger emellertid mellan

hypoteksinstitutionen och ekonomiska föreningar så väsentliga olikheter,

att tillämpning i mer betydande omfattning av föreningslagstiftningens principer

icke gärna kan komma i fråga. Även om nämnda lagstiftning i större

utsträckning än som nn skett skulle kunna tagas till förebild torde de fördelar,

som därmed kunde vinnas, icke vara av den betydelse, att bankstyrelsens

förslag i sådant hänseende bör frångås.

I enlighet med vad nu anförts har jag icke funnit anledning till erinran

mot bankstyrelsens ståndpunktstagande såvitt angår den allmänna organisationen

av landshypoteksväsendet och därmed sammanhängande frågor.

I det följande övergår jag till att redogöra för de särskilda frågor, som

berörs i det framlagda förslaget. Dessförinnan skall jag emellertid behandla

ett par formella spörsmål som icke närmare diskuterats i betänkandet.

För närvarande regleras landshypoleksinstitutionens verksamhet — förutom

i de av Kungl. Maj:t för de olika hypoteksföreningarna fastställda reglementena

— i två skilda förordningar, en angående Sveriges allmänna hypoteksbank

och en angående de grunder, som vid hypoteksföreningars bil
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

dande och framtida verksamhet skall lända till efterrättelse. I bankstyrelsens

förslag bibehålies denna ordning med två skilda författningar. I departementsförslaget

har däremot bestämmelserna sammanförts till en förordning.

Några särskilda skäl att bibehålla den nuvarande uppdelningen torde

nämligen icke föreligga.

I bankstyrelsens förslag återfinnes den i gällande förordningar använda

beteckningen hypoteksförening för de primära sammanslutningarna inom

landshypoteksrörelsen. Denna är den äldsta institutionen i sin art i vårt

land och det är naturligt, att de sammanslutningar som först bildades benämndes

enbart hypoteksföreningar. Då nu emellertid motsvarande organisationer

sedan länge finns också i städerna — stadshypoteksföreningarna

— torde det vara lämpligt att i författningstexten införa beteckningen landshypoteksföreningar,

för att därmed skapa större klarhet i terminologiskt

avseende. Så har också skett i departementsförslaget. Det bör emellertid understrykas

att ändringen icke skall innebära något som helst hinder för

föreningarna att bibehålla sina hävdvunna firmabeteckningar.

IV. Bestämmelser rörande hypoteksbanken

Bankstyrelsens förslag

I vad avser bestämmelserna om hypoteksbanken innebär bankstyrelsens

förslag endast i relativt begränsad omfattning sakliga ändringar. Väsentligen

är förslaget en formell överarbetning och modernisering av författningstexten.

Med hänsyn härtill refereras nedan endast de punkter i förslaget,

som innebär nämnvärd ändring av den gällande ordningen eller eljest föranlett

särskilda uttalanden från bankstyrelsens sida.

Grundfonden och begränsningen av upplåningsrätten

I bankstyrelsens förslag stadgas beträffande grundfondens beskaffenhet

och storlek följande. Fonden skall bestå av svenska statens 4J/2 % obligationer

till ett belopp av 100 miljoner kronor, vilka överlämnas av staten genom

riksgäldskontoret. Obligationerna skall vara ouppsägbara från innehavarens

sida. Grundfondsobligationerna fortfar att tillhöra staten, som dock

ej äger att förfoga över dem för annat ändamål förrän bankens samtliga förbindelser

är fullgjorda. Förslaget överensstämmer i sak med nuvarande ordning.

Bankens rätt att för anskaffande av lånemedel till delägarna upptaga

obligationslån begränsas enligt förslaget -— liksom för närvarande — så, att

sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer icke må överstiga

tio gånger grundfondens belopp (den s. k. grundfondsrelationen).

Bankstyrelsen erinrar om att man motiverade införandet av de gällande

bestämmelserna om begränsning av upplåningsrätten (1930) med att denna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

23

skulle innebära ett trygghetsmoment för obligationsköparna. Styrelsen framhåller

emellertid att man inom hypoteksinstitutionen uttalat tvivel, huruvida

grundfonden numera i realiteten kunde anses ha någon betydelse för obligationshavarnas

trygghet, och om bibehållandet av relationstalet mellan

grundfonden och de utelöpande obligationerna kunde anses nödvändigt.

Dessutom påpekar styrelsen, att bank- och fondinspektionen i annat sammanhang

ifrågasatt om icke staten kunde befrias från att utställa ytterligare

grundfondsförbindelser. I enlighet härmed skulle grundfondsrelationen

även kunna slopas. Detta förslag hade emellertid icke förverkligats i avvaktan

på en omprövning av hela systemet med grundfondsobligationer.

Bankstyrelsen uttalar att den i sak delar bank- och fondinspektionens

uppfattning om grundfondsrelationens obehövlighet. Styrelsen har emellertid

icke ansett sig böra nu framlägga något ändringsförslag.

I den förut berörda särskilda framställningen rörande grundfondens storlek

har bankstyrelsen hemställt om höjning av grundfondsbeloppet till 110

miljoner kronor eller det högre belopp, som må befinnas lämpligt. Vidare

föreslås mot detta förslag svarande ändring i betänkandets författningsförslag.

I skrivelsen anför bankstyrelsen i huvudsak följande.

Beloppet av bankens utelöpande obligationer utgör för närvarande c:a

960 milj. kr. Utrymme finnes sålunda för banken att försälja obligationer

intill ett belopp av ytterligare c:a 40 milj. kr. och att därmed möjliggöra

en motsvarande kreditgivning. Efterfrågan på lån hos hypoteksföreningarna

är för närvarande mycket stor och kan icke väntas bli mindre under

nästkommande år. Lån mot statlig lånegaranti efterfrågas i allt större omfattning

hos hypoteksföreningarna. Trots den restriktivitet vid kreditgivningen,

som hypoteksinstitutionen ålagt sig i överensstämmelse med gällande

överenskommelse med riksbanken om kreditbegränsning, kan föreningarnas

nettoutlåning för verksamhetsåret 1954 — därest intet oförutsett

inträffar — beräknas öka med c:a 60 milj. kr. Med nu rådande utlåningstakt

kan den av nuvarande grundfond bestämda gränsen för obligationsförsäljningen

och därmed för utlåningen beräknas vara nådd före utgången

av första halvåret 1955.

Det synes sålunda erforderligt att frågan om en höjning av grundfonden

underställes 1955 års riksdag. Det minsta belopp, som enligt bankstyrelsens

mening därvid bör ifrågakomma, är 10 milj. kr. innebärande att grundfonden

höjes till minst 110 milj. kr.

Grundfonden får enligt bankstyrelsens förslag — liksom för närvarande

— tagas i anspråk i två fall, nämligen dels då banken för tillfället saknar

tillgängliga medel, dels vid bankens likvidation. Förslaget innebär i huvudsak

endast en förenkling i bestämmelsernas utformning. Endast ett par

punkter må härvidlag beröras.

I likhet med vad som nu gäller för stadshypotekskassan föreslås att

grundfondsobligationerna vid likvidation må tagas i anspråk endast i den

mån annan tillgång saknas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 3 dr 1955

Såsom av senare avsnitt framgår, föreslår bankstyrelsen slopande av de

nu gällande reglerna om särskild ansvarighet för de delägare i hypoteksförening,

som belånat växande skog, för förluster vid skogsbelåning. Likaledes

slopas enligt förslaget motsvarande ansvarighet inom hypoteksbanken

för föreningar, som belånat växande skog. I enlighet härmed utgår enligt

förslaget också vissa med nämnda bestämmelser sammanhängande regler

om ianspråktagande av grundfonden för täckande av förluster vid skogsbelåning.

Den gällande förordningen innehåller vissa regler för bankens disponerande

av ianspråktagna obligationer genom försäljning respektive pantsättning.

I bankstyrelsens förslag lämnas icke några regler om bankens förfogande

över grundfondsobligationerna, sedan de tagits i anspråk av banken.

Lnligt gällande ordning må banken — därest grundfonden genom uppkomna

förluster nedgått med fyra miljoner kronor — ej upptaga nytt lån

förrän grundfonden blivit återställd till sitt ursprungliga belopp. Då grundfonden

har ökats från 30 miljoner kronor 1890 till 100 miljoner kronor för

närvarande har det synts bankstyrelsen motiverat att gränsen ändras. Styrelsen

föreslår att bestämmelsen utformas så, att hypoteksbanken ej skall

få upptaga nytt lån om grundfonden nedgått med en tiondel av sitt belopp

eller mera.

Liksom hittills må banken enligt förslaget annorledes än mot obligationer

för tillfälliga behov anskaffa medel genom upplåning på kort tid eller på

kort tids uppsägning. Utöver de hittillsvarande upplåningsmöjligheterna föreslår

bankstyrelsen att banken skall äga rätt att upptaga lån mot säkerhet

i fastighet, som äges av banken.

Obligationsliavarnas skydd

Innehavarna av hypoteksbankens obligationer skyddas i sin fordringsrätt

på flera olika sätt. En garanti utgör den statliga grundfonden samt bankens

och föreningarnas egna fonder. I övrigt grundas skyddet väsentligen dels i

delägarnas solidariska ansvarighet dels i hypoteksföreningarnas solvens. I

det förra avseendet stadgas i gällande bankförordning, att alla i hypoteksbanken

delägande föreningar är ansvariga för bankens förbindelser. På

grund härav inträdande betalningsskyldighet fördelas mellan föreningarna

i förhållande till deras delaktighet i banken, såvida det icke är fråga om

skogsbelåning. För sådan förening, som belånat växande skog, gäller viss

särskild ansvarighet för förluster i samband med skogsbelåning. Motsvarande

ansvarighetsregler gäller för delägarna i hypoteksföreningarna. Hypoteksrörelsens

solvens säkerställes genom iakttagande av de s. k. täcknings-

och förvaringsreglerna. Täckningsregeln innebär, att de av hypoteksbanken

utgivna obligationerna skall ha beloppsmässig täckning i fullgoda

inteckningssäkerheter för de av hypoteksföreningarna utlämnade lå
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 3 år 1955

25

nen. Det åligger i enlighet härmed hypoteksbanken att tillse att tillräcklig

säkerhet ställes för de av hypoteksföreningarna utlämnade lånen och att

fullgod säkerhet bibehålies under hela avbetalningstiden. Förvaringsregeln

innebär, att krav ställes på ett ur allmän risksynpunkt acceptabelt sätt för

förvaring av säkerhetshandlingarna. Härutinnan stadgas i bankförordningen

att de för erhållna lån ställda säkerhetshandlingarna skall på lämplig

ort nedsättas under offentlig vård.

I bankstyrelsens betänkande lämnas en redogörelse för tillkomsten och

den närmare innebörden av gällande regler till skydd för obligationshavarna.

Härvid erinras till en början att man vid bildandet av de första hypoteksföreningarna

i Sverige icke efterbildade utländska system enligt vilka obligationerna

också utgjorde inteckningar i namngivna fastigheter. I stället

fick samtliga inteckningar gemensamt garantera samtliga obligationer.

Obligationshavarna bereddes skydd genom förut angivna täcknings- och

förvaringsregler. Något sakrättsligt skydd föreskrevs icke i de reglementen

som gällde för de före 1861 bildade hypoteksföreningarna. De av föreningarna

utgivna obligationerna var kortfristiga uppsägningspapper (3—6 månader)

ställda till innehavaren, och medförde i regel endast en vanlig obligationsrättslig

fordran gentemot föreningen. Endast i undantagsfall medgavs

rätt att, då det gällde större krediter, till en namngiven långivareobligationshavare

direkt pantsätta mot obligationerna svarande inteckningar.

Vanliga obligationshavare kunde däremot icke förvärva sådan panträtt.

Det funnes för övrigt skäl att antaga, att långivarna fäste minst lika

stor vikt vid den gemensamma ansvarigheten som vid själva inteckningarna.

Icke heller när hypoteksbanken tillkom 1861 fanns — såvitt man

enligt bankstyrelsen kunnat utröna — någon avsikt att skapa ett nytt sakrättsligt

skydd för obligationshavarna. De bestämmelser som då infördes

motsvarar de nu gällande.

I vad avser förvaringen av säkerhetshandlingarna avtalade banken och

hypoteksföreningarna strax efter författningarnas utfärdande 1861, att inteckningarna

skulle kvarstanna hos föreningarna men därstädes förvaras

i särskilda skåp under dubbla lås. Banken skulle utse särskilda ombud som

på ort och ställe kunde kontrollera täcknings- och förvaringsreglernas iakttagande.

Ombuden utsågs — liksom även i fortsättningen — bland högt

kvalificerade jurister, oftast efter samråd med vederbörande landshövdingar.

Instruktionen för ombuden utfärdades av bankstyrelsen. Då bankstyrelsen

innehöll representanter för det allmänna i en dominerande position, ansågs

antagligen kravet på »offentlig vård» på detta sått vara upptyllt. Bankstyrelsens

ombud skulle inneha en av nycklarna till de förvaringsrum, vari

föreningarna på grundval av en till bankstyrclsen översänd, specificerad

rapport inlade inteckningarna. Föreningarna kunde därefter icke disponera

över inteckningarna utan att bankens ombud kunde kontrollera och över
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

vaka detta. Bankens kontroll förstärktes ytterligare genom årligen återkommande

revisioner hos föreningarna.

I fråga om ansvarigheten för hypoteksbankens förbindelser föreslås ingen

annan ändring än att särbestämmelsen rörande skogsbelåning bortfaller.

Det påpekas att samtliga hypoteksföreningar numera utövar skogsbelåning.

I fråga om täcknings- och förvaringsreglerna innehåller förslaget följande

bestämmelser. Det åligger hypoteksbankens styrelse att noggrant tillse att

varje hypoteksförening ständigt innehar tillräcklig säkerhet för de lån,

som föreningen utlämnat med medel från banken, att denna säkerhet är

författningsenligt beskaffad, att säkerhetshandlingarna av föreningen förvaras

i brandfritt och i övrigt betryggande förvaringsrum samt, avskilda

från föreningens övriga tillgångar, i skåp under två särskilda lås med olika

nycklar samt att sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer

ständigt täckes av den hos föreningarna befintliga säkerheten. För utövande

av den fortlöpande tillsynen skall bankstyrelsen förordna ett ombud för

varje förening. Detta ombud skall inneha en av nycklarna till de skåp, vari

säkerhetshandlingarna förvaras. Bankstyrelsen skall utfärda särskild instruktion

för ombuden. De sålunda föreslagna bestämmelserna innebär en

mer detaljerad reglering än i gällande författning men överensstämmer i

huvudsak med den i praktiken gällande ordningen. Härutöver föreslås emellertid,

att obligationshavarnas skydd förstärkes genom införandet för dessa

av en panträtt såsom i handfången pant i de deponerade säkerhetshandlingarna.

Samma panträtt föreslås även för bankens del. Bankens panträtt

gäller dock efter obligationshavarnas.

Bankstyrelsen framhåller att den ordning som infördes 1861 och nu snart

fungerat i 100 år hittills icke lämnat rum för någon anmärkning. Någon anledning

att vidtaga ändringar beträffande täcknings- och förvaringsreglerna

syntes styrelsen därför icke föreligga.

Ett särskilt sakrättsskydd för obligationshavarna och banken kan enligt

betänkandet näppeligen vara i och för sig erforderligt under förutsättning

att täcknings- och förvaringsreglerna fungerar oklanderligt.

Ehuru bankstyrelsen anser det vara en överloppsgärning att införa särskilt

sakrättsskydd, erinras emellertid att andra skäl kunde åberopas för en

dylik anordning. I detta sammanhang påpekas, att man inom andra obiigationsutgivande

institut hade ett sådant extra skydd, även om förhållandena

icke vore jämförbara med avseende på hypoteksföreningarna. Det kunde

vara av ett visst psykologiskt värde med i sak likartade bestämmelser på

detta område. Slutligen erinras att det måhända funnes en viss möjlighet

att av ordalagen i nuvarande bankförordning få den uppfattningen att en

legal panträtt existerade för obligationshavarna. Av rena lämplighetsskäl

föreslås därför sådana bestämmelser, som uttryckligen förlänar obligationshavarna

och banken en legal panträtt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 dr 1955

27

Vissa frågor rörande villkoren för Iujpoteksföreningarnas

upplåning hos hgpoteksbanken

I gällande bankförordning stadgas, attkapitalrabattochövriga

kostnader, som banken vid sin upplåning fått vidkännas, skall vid utlämnande

av lån till föreningarna gäldas av dessa efter den beräkning av

omkostnaderna, som bankens delägare vid varje ordinarie sammankomst

för tiden intill nästa ordinarie sammankomst fastställer; dock äger delägarna

besluta, att nämnda belopp må kunna gäldas genom årliga avbetalningar

under viss tid, ej överstigande tio år från låns utlämnande. Vidare

äger hypoteksbanken att vid utlåning till hypoteksföreningarna angående

ränta, återbetalningstider och övriga lånevillkor träffa de avtal och gora

de bestämmelser, som befinnes ändamålsenliga och nödiga. Slutligen stadgas,

att bankens delägare skall å allmän ordinarie sammankomst, efter förslag

av styrelsen, besluta bl. a. om villkoren vid låns utlämnande.

I fråga om tillämpningen av gällande bestämmelser anför styrelsen följande.

Tidigare bestämdes i enlighet med nyssnämnda regler vid varje ordinarie

delägaresammankomst i banken den ränta, till vilken lån skulle utlamnas

intill nästa ordinarie sammankomst. Vidare gav delägaresammankomsten

varje år styrelsen fullmakt att intill nästa sammankomst bestamma den

kapitalrabatt, som kunde anses nödig med hänsyn till upplåningsvillkoren.

Vid ordinarie sammankomsten år 1919 gavs emellertid styrelsen en icke tidsbegränsad

fullmakt att tills vidare bestämma kapitalrabatten samt att fastställa

typerna på vissa nya lån. Delägaresammankomsten har därefter icke

beslutat om låneränta, lånetyper eller kapitalrabatter eller om andra lånevillkor

annat än i ett par fall, då det gällt generell nedsättning av rantan å

vissa äldre lånetyper.

Bankstyrelsen föreslår att bestämmelserna formuleras så, att det skall

ankomma på delägaresammankomsten att fastställa villkoren för hypoteksföreningarnas

lån hos banken, varvid emellertid delägarna i den utsträckning

så finnes lämpligt må för viss tid, dock högst tre år i sänder, uppdraga

åt bankens styrelse att besluta i frågan. Styrelsen uttalar, att det icke finns

anledning att ändra på principen att det är bankens delägare, som bestämmer

lånevillkoren. Det vore emellertid uppenbart, att bankstyrelsen borde

ha vittgående fullmakter att fastställa utlåningsvillkoren med hänsyn till

förhållandena på kapitalmarknaden, för att en smidig anpassning till denna

skall bli möjlig.

Angående förtidsinlösen av förenings lån hos hypoteksbanken

stadgas i gällande bankförordning, att lån kan — därest banken icke finner

villkoren för bankens förbindelser utgöra binder däremot — sedan tio år

förflutit från lånets utlämnande av låntagaren uppsägas till inbetalning

efter ett år. Vidare stadgas, att bankens delägare å ordinarie sammankomst

årligen skall bestämma i vilken utsträckning och på vilka villkor hypoleks
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

förening må äga att tidigare än avtalat är till hypoteksbanken inbetala lån,

vid vars utlämnande förbehåll om sådan rätt icke blivit gjort.

Enligt bankstyrelsens förslag skall angående låntagares (hypoteksförenings)

rätt att uppsäga lån följande gälla.

kån, som utlämnats av banken, kan, sedan tio år förflutit från lånets

utlämnande, av låntagaren uppsägas till inbetalning efter ett år, dock att

om inlösen av detsamma skulle medföra förlust för banken, låntagaren är

skyldig att ersatta denna förlust enligt de grunder, som delägarna jämlikt

2b § fastställt.

Också i fråga om delägaresammankomstens beslutanderätt rörande villkoren

för förtidsinlösen föreslås viss ändring i gällande bestämmelser.

I bankförordningen stadgas att lån till hypoteksförening utan beslut av

hypoteksbankens delägare samt Kungl. Maj:ts bifall ej må utlämnas a n
norledesänikontantapenningarellermothögreränta
än

fem för hundra om året. Denna bestämmelse torde enligt styrelsen

kunna utgå. Bestämmelsen om alt lån icke får utlämnas i annat än kontanta

penningar torde ha tillkommit för det fall, att någon låntagare

skulle göra anspråk pa att utfå lånet i obligationer. Då emellertid enligt

förslaget hypoteksbankens delägare skall bestämma lånevillkoren syntes

ytterligare föreskrifter onödiga. Det hade aldrig förekommit att lån utgått

i obligationer; bankens uppgift vore ju att genom försäljning av sina obligationer

anskaffa medel för hypoteksföreningarnas utlåning. Som räntesättningen

på bankens obligationer måste följa allmänna marknadens räntesättning

syntes det vidare obehövligt att meddela bestämmelser om särskilt

tillstånd för att få överskrida viss maximiränta.

Styrelsens sammansättning m. m.

Enligt gällande ordning skall hypoteksbanken förvaltas av en styrelse på

fem ledamöter. En av dessa, ordföranden, utses av Kungl. Maj :t, en, vice

ordföranden, av riksgäldsfullmäktige samt övriga tre av hypoteksföreningarnas

ombud genom val efter huvudtalet vid delägaresammankomst. Suppleanter

utses på motsvarande sätt. I viktiga fall äger styrelsen till rådplägning

och deltagande i beslutet kalla ett ombud för varje delägande förening

(förstärkt styrelse). I de nu berörda bestämmelserna föreslås ingen annan

ändring än den, att förstärkt styrelse skall sammankallas, därest minst två

hypoteksföreningar gör framställning därom.

Frågan om kontakten mellan styrelsen och föreningarna har tidigare varit

uppe till behandling inom hypoteksrörelsen. Härom anföres följande.

I skrivelse till bankstyrelsen den 28 januari 1943 föreslog Mälarprovinsernas

hypoteksförening sådan ändring av »Bankförordningen», i vad gällde

bankstyrelsens sammansättning, att antalet föreningsvalda ledamöter utökades

till sex, varav en skulle utses att vara bankens verkställande direk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

29

lör, att härutöver skulle väljas fem suppleanter på så sätt att envar i banken

delägande förening bleve representerad antingen av en styrelseledamot eller

en suppleant samt att gällande bestämmelser om s.k. »förstärkt styrelse» ersattes

med en bestämmelse att i viktiga fall samtliga suppleanter i styrelsen

skulle inkallas. Såsom skäl för sitt förslag framförde föreningen den uppfattningen,

att ett ökat antal styrelsemedlemmar borde kunna tillföra styrelsen

en vidgad kännedom om de växlande förhållandena inom olika hypoteksföreningar

och verksamt främja en ökad kontakt dels mellan banken

och föreningarna och dels föreningarna emellan.

Nu berörda framställning föranledde ej någon bankstyrelsens åtgärd, och

styrelsen åberopade till stöd för sin ståndpunkt i huvudsak följande skäl,

nämligen dels att eu större styrelse bleve mindre effektiv och mindre arbetsduglig

än en mindre, varjämte de enskilda styrelsemedlemmarnas känsla

av ansvar för det hela kunde befaras bli avtrubbad i en större krets, dels att

förhållandet mellan statsrepresentanter och förcningsrepresentanter bleve

rubbat på ett sätt som knappast kunde godtagas av Kungl. Maj:t och riksdagen,

dels att när flera hypoteksföreningar bleve representerade den enskilde

medlemmen kunde komma att betrakta sitt uppdrag övervägande med

hänsyn till ärendenas betydelse och innebörd för den egna föreningen, dels

att dåvarande system med »förstärkt styrelse» vore synnerligen ändamålsenligt,

dels att frågor, som hade avseende på lokala förhållanden, t. ex. värderingstarifferna,

avgjordes av delägarna vid allmän sammankomst.

Sedan Mälarprovinsernas hypoteksförening emellertid förnyat sin framställning,

upptogs saken till behandling vid förstärkt styrelse den 27 april

1944. Referatet av den därvid förda diskussionen ger vid handen, att ombuden

i allmänhet uttalat sig för en starkare samverkan mellan banken och

föreningarna genom att inom bankstyrelsen bereddes plats för ett ökat antal

ioreningsrepresentanter men att meningarna varit starkt delade i fråga om

formerna och grunderna härför.

Sedan bankstyrelsen i enlighet med den förstärkta styrelsens bemyndigande

närmare övervägt frågan, fann styrelsen sig böra stanna vid att föreslå

en utökad tillämpning av systemet med förstärkt styrelse; sådan borde

anordnas minst en gång om året, lämpligen sedan bokslutsarbetet i banken

avslutats. Förslaget framlades till behandling vid 1944 års allmänna sammankomst

med bankdelägarna, vilka därvid biföllo förslaget. På sina håll

synes man dock ha betraktat beslutet som en lösning tillsvidare.

Diskussionen i frågan hade emellertid fortsatt även efter 1944 års beslut.

Härom anföres följande.

Det har ifrågasatts huruvida det från föreningshåll sålunda framställda

önskemålet om bättre fortlöpande kontakt mellan banken och föreningarna

och mellan föreningarna inbördes blivit löst på ett tillfredsställande sätt

genom 1944 års beslut av delägaresammankomsten. Därvid har framhållits

att den för hypoteksinstitutionen säregna instans, som kallas förstärkt styrelse,

från början varit avsedd såsom ett medel för bankstyrelsen att förankra

sina beslut i speciella frågor av särskild betydenhet hos delägareopinionen,

och att meningen ej varit att den allmänna årliga förvaltningen av

bankens angelägenheter skulle förhandsgranskas av en förstärkt styrelse

innan sådan granskning skett genom revision och delägaresammankomst.

Emellertid hyser hankstyrelsen den uppfattningen att de skäl, som 1943

och 1944 framfördes för att förstärka föreningarnas representation i bank
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

styrelsen icke sedan dess ha ökat i styrka. Bankstyrelsen har snarare kommit

till den uppfattningen att dessa skäl åtminstone till en del bortfallit,

eftersom den eftersträvade kontakten mellan föreningarna och banken har

främjats bl. a. genom regelbundet återkommande sammanträden med förstärkt

styrelse, även om vissa erinringar ur organisatorisk synpunkt anförts

mot ett sådant system.

Enligt gällande ordning äger styrelsen, när så av omständigheterna påkallas,

utlysa extra allmän delägaresammankomst. Härvidlag föreslås den

ändringen, att styrelsen skulle utfärda sådan kallelse därest minst två föreningar

därom gör framställning.

Särskilda frågor i övrigt

Hypote k sförenings bildande. Den gällande ordningen reglerar

bl. a. villkoren för hypoteksförenings anslutning till hypoteksbanken.

Bankstyrelsen framhåller emellertid att hela landshypoteksorganisationen

sedan länge kunde anses färdigbildad. På grund härav har i förslaget de

nya bestämmelserna inskränkts att avse redan bildade föreningar. Det framhålles

dock att styrelsen därmed icke velat taga ställning till frågan om

den nuvarande uppdelningen av landet i hypoteksföreningar är den ur alla

synpunkter lämpligaste.

Obligationsprivilegiet. Enligt nuvarande bankförordning må

ingen annan kreditinrättning än hypoteksbanken utgiva tryckta eller graverade,

till innehavaren ställda obligationer, i vilka för upplåningen säkerhet

i jordegendom på landet utlovas. Bestämmelsen föreslås nu formulerad

så, att ingen annan kreditinrättning än hypoteksbanken har rätt att genom

utgivning av obligationer anskaffa medel till kreditgivning för jordbrukets

behov.

Bankstyrelsen uttalar, att förslaget icke i sak torde innebära någon ändring

i vad som nu gäller. Någon definition eller beskrivning på de obligationer,

som banken skall äga rätt att utgiva, har icke ansetts erforderlig. Det

torde enligt styrelsen icke finnas anledning att ge begreppet obligation annan

innebörd i detta sammanhang än i den allmänna kreditmarknaden.

Fördelningen av tillgängliga medel vid utlåning

till föreningarna. Tillgängliga medel skall för närvarande — i det

fall att flera föreningar anmält sig till erhållande av lån och deras lånebehov

ej kan på en gång fullt tillgodoses — fördelas mellan de lånesökande föreningarna

i förhållande till sammanlagda beloppet av de utav varje förening

godkända låneansökningarna. Nu föreslås i stället, att fördelningsgrunden i

en dylik situation skall vara föreningarnas delaktighet i banken. För att annan

grund för fördelningen skall kunna tillämpas föreslås krav på kvalificerad

majoritet vid omröstningen inom det beslutande organet.

Reservfonden. Enligt gällande ordning skall av hypoteksbankens

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

31

nettobehållning bildas en reservfond. Denna må icke — så länge bankens

verksamhet fortfar — komma föreningarna tillgodo på annat sätt än genom

nedsättning i bidrag till banken för täckande av dess förvaltningskostnader

eller nedsättning i räntan å de till föreningarna utlämnade lånen.

I betänkandet föreslås följande formulering av berörda bestämmelser.

Den årliga behållning, som uppstår å bankens rörelse, skall avsättas till

reservfonden, som i första hand skall användas till täckande av möjligen

uppkommande förluster.

Reservfonden må komma delägarna till godo endast genom lindring i lånevillkoren

på det sätt och i den ordning, som delägarna besluta. Dock må

reservfonden icke användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komma att understiga två % av bankens utestående kapitalskuld.

Till bankens fonder hörande medel skola placeras på ett betryggande sätt.

Den föreslagna bestämmelsen har sin motsvarighet i författningsförslaget

rörande hypoteksföreningarna.

Bankstyrelsen anför i kommentaren till förslaget.

Enligt 29 § 3 mom. 3 st. kommunalskattelagen må bl. a. hypoteksbanken

vid taxering till kommunal inkomstskatt från inkomst av rörelse avdraga

belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i den mån avsättningen

är nödvändig för uppbringande av fonden till ett belopp motsvarande två

procent av bankens skulder. Bankstyrelsen föreslår — likaledes i analogi

med vad som föreslås beträffande hypoteksföreningarnas reservfonder —

att bankens rätt att låta reservfonden komma delägarna till godo genom

lindring i lånevillkoren anknytes till denna gräns och att beslut sålunda

skall kunna fattas om lindring i lånevillkoren endast om så kan ske utan

att reservfonden därigenom nedbringas under 2 % av skulderna.

Departementschefen

Av de i det föregående berörda frågorna behandlar jag först frågan om

grundfondens storlek och den därmed sammanhängande begränsningen

av hypoteksbankens upplåningsrätt.

För närvarande har staten ställt till förfogande en grundfond å 100 miljoner

kronor i statens fyra och en halv procent obligationer. Hypoteksbankens

upplåning får enligt gällande ordning uppgå till högst ett belopp tio

gånger grundfondsbeloppet. Bankstyrelsen uttalar som sin åsikt, att grundfondsrelationen

är obehövlig som trygghetsmoment för obligationsköparna

men har icke nu ansett sig böra framlägga förslag om dess slopande. Under

hänvisning till att man inom den närmaste framtiden beräknade nå gränsen

för den nuvarande upplåningsrätten har styrelsen i sin särskilda framställning

i frågan hemställt om höjning av grundfondsbeloppet med minst tio

miljoner kronor.

Vid remissbehandlingen av bankstyrelsens författningsförslag och dess

särskilda framställning har fullmäktige i riksgäldskontoret anslutit sig till

tanken alt grundfondsrelationen kunde slopas och ansett att så kunde

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

ske utan särskild prövning av hela frågan om systemet med statliga grundfonder.

Även bank- och fondinspektionen ifrågasätter grundfondsrelationens

berättigande. Fullmäktige i riksbanken slutligen understryker att systemet

med statliga grundfonder bör omprövas i ett sammanhang för alla hypoteksinstitutioner.

Fullmäktige påpekar för övrigt, att statsgarantin vore

en förutsättning för att hypoteksobligationerna finge räknas som täckningsfritt

inlåningsunderlag hos kreditinstituten. Nämnda remissinstanser tillstyrker

i och för sig den föreslagna höjningen av grundfondsbeloppet.

Förevarande fråga om den statliga grundfonden och därmed sammanhängande

begränsning av upplåningsrätten har sin motsvarighet inom flera

andra kreditinstitutioner. I vad avser stadshypotekskassan berördes den i

proposition nr 56/1953 i samband med behandlingen av förslaget om samförvaltning

av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Jag fann

därvid att frågan icke kunde lösas separat utan en omprövning av hela

systemet med grundfondsobligationer. Icke heller i avseende på landshypoteksinstitutionen

torde en särbehandling kunna komma i fråga. Vid bedömningen

av förevarande spörsmål synes icke minst böra beaktas bankofullmäktiges

påpekande att statsgarantin ansetts vara en förutsättning för att

hypoteksobligationerna skall kunna räknas som täckningsfritt inlåningsunderlag

hos kreditinstituten. Jag förordar sålunda att den nuvarande

grundfondsrelationen bibehålies tillsvidare.

Frågan om höjning av grundfonden har under senare år vid upprepade

tillfällen underställts statsmakternas prövning. Senast höjdes beloppet efter

beslut vid 1953 års riksdag från 90 till 100 miljoner. Då den gällande gränsen

för upplåningen torde komma att nås inom den närmaste tiden synes

en förnyad höjning nu vara ofrånkomlig. Beloppet bör därvid avvägas så att

behov av ändring i den nya författningen icke alltför snart uppkommer.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter, har jag

ansett mig böra förorda, att fonden ökas med 25 miljoner kronor. Grundfondsbeloppet

skulle, om förslaget genomföres, komma att uppgå till 125

miljoner kronor och gränsen för hypoteksbankens rätt att upptaga obligationslån

flyttas från 1.000 till 1.250 miljoner kronor. Det ligger emellertid

i sakens natur, att förslaget icke innebär att hypoteksbanken inom den angivna

gränsen skall få företräde för sina kreditbehov. Låneverksamheten

måste självfallet fortfarande drivas på ett sätt, som står i överensstämmelse

med den allmänna restriktiviteten på kreditmarknaden. Därest riksdagen

bifaller förslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta, att obligationer

i vederbörlig ordning skall ställas till hypoteksbankens förfogande.

Vad i övrigt beträffar bankstyrelsens förslag angående grundfonden och

hypoteksbankens upplåning finner jag i sak ingen anledning till erinran.

En formell överarbetning av vissa bestämmelser har dock vidtagits.

För närvarande tryggas obligationshavarnas rätt —- förutom genom den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

33

statliga grundfonden och landshypoteksinstitutionens egna fonder — väsentligen

genom delägarnas solidariska ansvarighet samt

iakttagande av de s. k. täcknings- och f örvaringsreglerna,

för vilka förut redogjorts.

I fråga om delägarnas ansvar tör hypoteksbankens förbindelser föreslår

bankstyrelsen den ändringen att särbestämmelserna med avseende på skogsbelåningen

skall bortfalla. Häremot har vid remissbehandlingen inga invändningar

rests. Icke heller från min sida finns något att erinra på denna

punkt.

Vad beträffar skyddet i övrigt för obligationshavarna innebär bankstyrelsens

förslag ingen saklig ändring i avseende på täcknings- och förvaringsreglerna.

Sålunda skall enligt detta säkerhetshandlingarna fortfarande förvaras

hos hypoteksföreningarna under tillsyn av ett av hypoteksbanken

utsett ombud. Däremot föreslår bankstyrelsen införandet av en legal panträtt

för obligationshavarna och hypoteksbanken i de säkerhetshandlingar

som innehaves av hypoteksföreningarna. Fullmäktige i riksbanken samt

styrelserna för stadshypotekskassan och bostadskreditkassan erinrar om att

man på andra håll, bl. a. inom stadshypoteksinstitutionen, ansett det förhållandet

vara av avgörande betydelse för panträtten, att säkerheten ställes

under offentlig vård.

Mot tanken att skydd beredes obligationshavarna genom panträtt har

jag i och för sig intet att erinra. Såsom nyssnämnda remissinstanser påpekat,

har emellertid i andra motsvarande fall ansetts ofrånkomligt, att panten

skiljes från pantsättarens besittning. Detta krav uppfylles uppenbarligen

icke i det framlagda förslaget. För att så skall ske torde det vara nödvändigt

att pantobjekten — i likhet med vad fallet är inom stadshypoteksinstitutionen

och bostadskreditkassan — ställes under kontroll av ett av offentlig

myndighet utsett ombud, överhuvudtaget synes det icke vara lämpligt att

utforma reglerna om panträtten inom de ifrågavarande institutionerna på

olika sätt. I departementsförslaget har därför bestämmelserna formulerats

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande stadshypoteksinstitutionen

och bostadskreditkassan.

Vid behandlingen av panträttsfrågan i avseende på sistnämnda båda organisationer

erinrade jag om vikten av att pantvärdet kontinuerligt hölles i

nivå med obligationsskulden. Det sagda torde i samma grad gälla inom

landshypoteksinstitutionen.

I förevarande sammanhang torde böra påpekas att pantobjekten inom

landshypoteksinstitutionen såväl enligt departementsförslaget som enligt

bankstyrelsens förslag utgöres icke blott av ifrågakommande reverser och

därtill hörande inteckningar utan också av de handlingar varå statlig lånegaranti

tecknats. Det torde icke föreligga skäl att utesluta dessa handlingar

från obligationshavarnas panträtt.

1 enlighet med vad som gäller inom stadshypoteks- och bostadskreditor;1

liihang till riksdagens protokoll 1955. <N sand. Nr 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

ganisationerna föreskrives i departementsförslaget att säkerhetshandlingarna

skall pantförskrivas till hypoteksbanken såsom säkerhet för föreningarnas

lån hos densamma.

Det förenämnda offentliga ombudet torde lämpligen böra utses av länsstyrelsen

i det län inom vilket vederbörande hypoteksförenings styrelse har

sitt säte. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att den nu föreslagna ordningen

för ombudets tillsättande icke i och för sig synes behöva föranleda

annan praxis i fråga om personvalet än den som nu gäller då hypoteksbanken

utser ombud.

Bankstyrelsens förslag har omarbetats i enlighet med vad nu anförts. Vad

bestämmelserna om obligationshavarnas skydd i övrigt angår, har jag icke

funnit anledning till erinran.

Härefter torde jag få beröra vissa speciella frågor. Rubriceringen hänför

sig till paragrafbeteckningarna i departementsförslaget.

7 §

Gällande ordning föreskriver ensamrätt för hypoteksbanken att utgiva

obligationer, vari säkerhet i jordegendom på landet utlovas. I bankstyrelsens

författningsförslag har obligationsprivilegiet utformats så att

det skall omfatta utgivande av obligationer för kreditgivning för jordbrukets

behov. Förslaget har avstyrkts av fullmäktige i riksbanken samt bankoch

fondinspektionen, vilka förordar att nuvarande bestämmelse i princip

behålles oförändrad. Man påpekar, att konfliktsituationer kan uppstå, om

privilegiet ges den föreslagna vidare räckvidden.

Jag finner övervägande skäl tala för att obligationsprivilegiet utformas i

huvudsak på samma sätt som för närvarande. Visserligen skulle privilegiet

då icke omfatta utgivande av obligationer, som utges för långivning mot

statsgaranti där inteckningssäkerhet icke lämnas. Något särskilt skäl för

att låta obligationsprivilegiet omfatta även nyssnämnda fall torde emellertid

icke föreligga.

8 §

I avseende på de av bankstyrelsen föreslagna bestämmelserna rörande

villkorenförhypoteksföreningarnaslån hos banken finner

jag anledning att beröra endast en punkt. Förslaget medgiver föreningen

ovillkorlig rätt att efter tio år uppsäga erhållet län (8 § i förslaget). Den

nu gällande bestämmelsen, som tillkom 1953, medgiver ingen sådan rätt.

Förtidsinlösen kan nu ske endast om banken icke finner villkoren för dess

upplåning utgöra hinder däremot. Någon anledning att på förevarande

punkt ändra gällande ordning synes icke föreligga. Jag förordar sålunda att

nuvarande bestämmelse bibehålies.

9 §

I det fall, då det hos hypoteksbanken anmälda lånebehovet icke på eu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

36

gång kan tillfredsställas, skall enligt gällande ordning de tillgängliga

lånemedlen fördelas mellan föreningarna i förhållande till

det sammanlagda beloppet av de av varje förening godkända låneansökningarna.

Enligt bankstyrelsens förslag skall fördelningen i sådant fall ske

efter föreningarnas delaktighet i banken. Dock må annan fördelningsprincip

enligt förslaget tillämpas om delägaresammankomsten eller förstärkt

styrelse med kvalificerad majoritet så beslutar. Svenska bankföreningen

och svenska jordbrukskreditkassan ifrågasätter i sina yttranden den föreslagna

nya regelns lämplighet, bl. a. emedan de olika föreningarnas lånebehov

icke alltid kunde väntas motsvara deras delaktighet i banken, d. v. s.

föreningarnas tidigare upplåning hos banken.

Hypoteksföreningarnas uppgift är att tillgodose jordbrukets långfristiga

kreditbehov. För att denna uppgift skall kunna fullgöras i full utsträckning,

synes enligt min mening fördelningen av tillgängliga lånemedel böra

ske så att hänsyn tages till lånebehovets fördelning på de olika föreningarnas

verksamhetsområden vid varje särskild tidpunkt. Såsom vid remissbehandlingen

påpekats kan fördelningen av det aktuella lånebehovet icke

alltid väntas motsvara de olika föreningarnas delaktighet i banken, d. v. s.

föreningarnas tidigare upplåning hos banken. Den av bankstyrelsen föreslagna

fördelningsgrunden synes därför icke för alla situationer vara lämplig.

Ä andra sidan har enligt uppgift den nuvarande bestämmelsen visat sig

svår att tillämpa i praktiken, då föreningarnas praxis i fråga om låneärendenas

handläggning icke är enhetlig. Då även andra tänkbara formuleringar

skulle möta samma svårigheter, har jag ansett övervägande skäl tala för

att låta det ankomma på bankstyrelsen att besluta i frågan. Jag förutsätter

härvid att styrelsen i möjligaste mån söker tillgodose de nu anförda sym

punkterna. Har frågan behandlats vid sammanträde med förstärkt styrelse

bör möjlighet finnas att få frågan hänskjuten till delägaresammankomst.

Det villkoret bör dock uppställas att minst en tredjedel av de vid sammanträdet

röstberättigade framställer förslag härom. Vidare bör gälla att sammankomstens

beslut icke får avse fördelning för längre tid än högst ett

kalenderår.

15 §

Frågan om hypoteksbankens reservfond torde få behandlas i samband

med motsvarande spörsmål inom hypoteksföreningarna.

16—19 §§

Bestämmelserna rörande sammansättningen av hypoteksbankens

styrelse och därmed sammanhängande frågor har i bankstyrelsens förslag

utformats i huvudsaklig överensstämmelse med gällande ordning. Den

enda ändring som föreslås är att s. k. förstärkt styrelse skall kunna inkallas

icke som nu endast när styrelsen så finner erforderligt utan också därest

två föreningar begär det. Om föreningarna skall ha en ovillkorlig rätt att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

påkalla sammanträde med förstärkt styrelse måste det tillses att en sådan

möjlighet icke medför, att den förstärkta styrelsen i olika avseenden kommer

att i realiteten ersätta den ordinarie styrelsen, och på så sätt förändra

ansvarsfördelningen mellan hypoteksinstitutionens olika organ. Enligt min

mening hör därför ifrågavarande rätt begränsas till att avse sammanträde

lör behandling av fråga om fördelning av tillgängliga lånemedel (jfr 9 §).

Därmed torde också en väsentlig del av syftet med bankstyrelsens förslag

vara tillgodosett.

Liksom i gällande förordning ingår i bankstyrelsens förslag en ansvarsbestämmelse

rörande styrelsens ledamöter och de i förstärkt styrelse deltagande

föreningsrepresentanterna av innebörd, att dessa skall ansvara, en

för alla och alla för en, för de beslut, till vilka de med sina röster bidragit.

I departementsförslaget har nämnda ansvarsbestämmelse givits en modernare

utformning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller bl. a.

inom stadshypoteksinstitutionen.

Utöver vad nu sagts har jag ansett mig kunna godtaga bankstyrelsens

förslag i vad rör hypoteksbankens styrelse.

20 §

Beträffande revisionen inom hypoteksbanken har bankstyrelsen

icke föreslagit någon ändring i gällande ordning, enligt vilken en av

de fem revisorerna utses av riksgäldsfullmäktige och de övriga enligt viss

turordning av hypoteksföreningarna. Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar

i sitt remissyttrande, att denna ordning lätt kan leda till bristande

kontinuitet i revisionsarbetet och föreslår, att de revisorer som utses inom

hypoteksinstitutionen, i stället skall väljas å ordinarie sammankomst med

bankens delägare. Då jag funnit övervägande skäl tala för den av riksgäldsfullmäktige

förordade ordningen, har bestämmelserna i departementsförslaget

utformats i enlighet därmed. Förslaget innehåller vidare — likaledes

i enlighet med fullmäktiges yttrande — en bestämmelse att en av revisorerna

skall vara auktoriserad. Ävenså har föreskrivits skyldighet att utse

revisorssuppleanter.

I departementsförslaget har vidare en bestämmelse om ansvar för revisorerna

införts, huvudsakligen överensstämmande med vad som gäller vid

stadshypoteksinstitutionen. Något stadgande i sådant hänseende ingår varken

i gällande författning eller i bankstyrelsens förslag.

22—29 §§

I vad avser delägaresammankomsten ansluter jag mig i huvudsak

till bankstyrelsens förslag. Bestämmelsen att styrelsen skall kalla

till extra sammankomst med delägarna därest minst två föreningar gör

framställning därom, har emellertid uteslutits i departementsförslaget. Syftet

med en sådan bestämmelse torde i huvudsak vara tillgodosett med den

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

37

förut behandlade bestämmelsen om rätt för föreningarna att påkalla förstärkt

styrelse. I denna ingår ju en representant för varje förening.

Beträffande rösträtten vid delägaresammankomsten har

svenska jordbrukskreditkassan ifrågasatt lämpligheten av att styrelseledamöter

och revisorer skall ha rösträtt, även om de icke är utsedda som

ombud. Någon anledning att på denna punkt frångå förslaget, som överensstämmer

med nu gällande ordning, anser jag icke föreligga.

31 §

I bankstyrelsens förslag har icke intagits några bestämmelser om hypoteksförenings

bildande och likvidation. I vad avser förenings

bildande motiveras ståndpunkten med att hypoteksinstitutionen kunde anses

sedan länge färdigbildad. Styrelsen framhåller, att den därmed icke tagit

ställning till frågan om den nuvarande fördelningen av föreningarnas verksamhetsområden

är den lämpligaste. Vissa remissinstanser har emellertid

ansett att bestämmelser om såväl bildande som likvidation av hypoteksförening

bör finnas. Man påpekar bl. a. att bägge de nämnda förfarandena

kunde komma till användning vid omfördelning av nuvarande verksamhetsområden.

Också enligt min mening synes det lämpligt att författningen

innehåller bestämmelser i angivna hänseende. Då det icke synts nödvändigt

att i författningstexten införa detaljerade stadganden har bestämmelserna

utformats så att det i huvudsak överlämnas åt Kungl. Maj:t att förordna

om de närmare villkoren i varje särskilt fall (jfr 57 och 58 §§ i departementsförslaget).

Likvidationsbestämmelser motsvarande de nyss nämnda

har införts också beträffande hypoteksbanken.

V. Bestämmelser rörande landshypoteksföreningarna

Bankstyrelsens förslag

Låneobjeklen in. in.

Beträffande gällande ordning hänvisas till propositionen.

Bankstyrelsens förslag innebär att möjligheterna till hypoteksbelåning

vidgas på flera punkter. I samband härmed har det ansetts nödvändigt

att begreppet jordegendom definieras i författningen. I nuvarande bestämmelser

finns ingen sådan definition. Bankstyrelsen föreslår härvidlag, att

begreppet produktionsenhet införes och att jordegendom definieras sorti

sådan fast egendom, som utgör en självständig, huvudsakligen på jordens

växtkraft grundad produktionsenhet, som är taxerad på visst närmare angivet

sätt. Det påpekas, att begreppet jordegendom icke överensstämmer

med begreppet taxeringsenhet och än mindre med begreppet jordregisterenhet.

Icke heller det i nyare författningar på jordbrukets område använda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

begreppet brukningsdel anses lämpligt, då i detta begrepp icke torde inbegripas

rena skogsegendomar.

I avseende på jordegendom som i sin helhet är taxerad såsom jordbruksfastighet

innebär bankstyrelsens förslag den ändringen, att, utöver vad som

nu gäller, även tomt- och industrivärde må kunna inräknas i belåningsvärdet.

Tomt- och industrivärde får dock icke inräknas i belåningsvärdet,

där egendomen redan eljest åsatts ett värde överstigande summan av taxerade

jordbruks- och skogsvärdet.

Hypotekslån må vidare enligt förslaget lämnas beträffande jordegendom

som är taxerad delvis såsom jordbruksfastighet och delvis såsom annan

fastighet, där den såsom annan fastighet taxerade egendomen väsentligen

är avsedd antingen för tillvaratagande eller förädling av produkter från

jordbruk eller binäring till jordbruk eller från skogsbruk eller ock för

industriellt utnyttjande av naturtillgångar inom produktionsenheten, såsom

vattenkraft, grustag, kalkfyndigheter e. d. Belåningsvärdet å den del av

egendomen som taxerats som annan fastighet får dock icke upptagas

till högre belopp än värdet på den såsom jordbruksfastighet taxerade delen.

Beträffande tomt- och industrivärdet å den såsom jordbruksfastighet taxerade

delen gäller naturligtvis samma begränsning som förut sagts.

Slutligen föreslås att hypotekslån må utlämnas också beträffande sådan

jordegendom som i sin helhet är taxerad såsom annan fastighet därest

denna är avsedd för huvudsakligen å öppen jord såsom självständig näring

bedriven trädgårdsskötsel eller specialodling.

Förslaget innebär utöver vad nu sagts, att i de fall då belåning må ske av

jordegendom eller del därav som är taxerad såsom annan fastighet värdet å

På egendomen befintliga byggnader må inräknas i belåningsvärdet.

Bankstyrelsen har — såsom av det föregående framgått — ansett övervägande

skäl tala för att tomt- och industri värde i princip bör

få utnyttjas vid hypoteksbelåningen. Styrelsen understryker, att här icke

avses mark. som är utnyttjad för tomt- och industriändamål, utan mark

som kan utnyttjas för dylikt ändamål.

I förevarande sammanhang erinrar bankstyrelsen om frågan om indragning

till det allmänna av oförtjänt jordvärdestegring. Styrelsen anför härvid

följande.

Det bör i detta sammanhang observeras att den s. k. markutredningen i

sitt betänkande (SOU 1948:4) framlagt förslag av innebörd, att värdestegring

av mark vid tätbebyggelse i vissa fall skall komma det allmänna till

godo. Frågan härom har emellertid ännu icke förelagts riksdagen. I proposition

nr 184/1949 har uttalats, alt markutredningens förslag i detta hänseende

måste göras till föremål för ytterligare utredning. Bankstyrelsen har

emellertid ansett sig kunna förutsätta, att blivande bestämmelser i ämnet

icke lända inteckningshavare till skada.

Om möjligheterna till hypoteksbelåning skall vidgas till att omfatta även

annan fastighet måste man, framhåller styrelsen, frångå den gamla

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

39

princip för hypoteksföreningarnas långivning, som innebär, att byggnad

icke får åsättas särskilt värde. Härvidlag erinras att börja med att man vid

utarbetandet av 1861 års författning synes ha hyst en viss misstro mot

byggnad såsom belåningsobjekt. Den ursprungliga regeln var också, att

byggnad eller annat, som kan skiljas från fastigheten, icke fick tagas i betraktande

vid belåningsvärdets fastställande, endast jordens värde fick läggas

till grund för belåningen. Man påpekar emellertid, att utvecklingen

efter hand gått i den riktningen alt byggnaderna och skogen kommit att

proportionsvis utgöra en allt större och jorden en allt mindre del av fastighetskapitalet.

Därför hade man också i viss mån funnit nödvändigt att

frångå nyssnämnda regel. Detta avsteg skedde 1930, då hypoteksföreningarna

fick rätt att belåna växande skog. Beträffande byggnader har regeln

uppmjukats så, att byggnadernas beskaffenhet indirekt får inverka pa

värderingarna.

Enligt bankstyrelsens förslag skall vid beräkningen av belåningsvärdet

särskilt värde kunna åsättas byggnad, då denna är taxerad som annan fastighet.

Beträffande motiveringen till detta förslag samt den föreslagna möjligheten

att belåna såsom del i jordegendom ingående annan fastighet hänvisas

till propositionen.

Vad angår frågan om belåning av trädgårdsanläggningar,

erinrar styrelsen inledningsvis att trädgårdsskötsel enligt skattelagstiftningen

skall räknas till jordbruk då den drives tillsammans med annat jordbruk

och att följaktligen trädgårdsfastighet i sådant fall skall taxeras som jordbruksfastighet.

Frågan om att utsträcka hypoteksbelåningen att avse även

trädgårdsfastigheter skulle alltså inskränka sig till att avse de fall, då trädgårdsfastigheten

drives utan samband med jordbruk, d. v. s. då trädgårdsskötseln

är att anse såsom självständig näring. Bankstyrelsen har emellertid

icke ansett sig böra förorda att alla slag av trädgårdsfastigheter skall kunna

hypoteksbelånas. Sådana trädgårdsfastigheter, där odlingen huvudsakligen

bedrives under glas, är enligt styrelsens mening alltför riskfyllda objekt

för att kunna ifrågakomma för långfristig hypoteksbelåning. Däremot anser

stvrelsen övervägande skäl tala för att lämna hypoteksföreningarna möjligheter

att belåna sådana trädgårdsfastigheter, där odlingen huvudsakligen

bedrives å öppen jord. Med trädgårdsskötsel bör jämställas specialodling

I. ex. fruktodling.

Fastställandet av b eldning svärde och lånebelopp

Enligt förslaget skall jordegendoms belåningsvärdc fastställas av föreningens

styrelse antingen på grundval av gällande taxeringsvärde eller genom

särskild värdering. Särskild värdering skall ske enligt värderingsstadga som

fastställts å allmän delägaresammankomst inom hypoteksbanken och verkställas

antingen på platsen av en eller flera därtill av styrelsen utsedda

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

personer (platsvärdering) eller ock med ledning av förefintliga handlingar

av styrelsen (styrelsevärdering). Utan särskild värdering må belåningsvärdet

icke i något fall sättas högre än taxeringsvärdet. Så långt överensstämmer

förslaget helt med gällande ordning.

Enligt gällande bestämmelser må belåningsvärdet å skogsmark och växande

skog icke sättas högre än det däri vid senaste taxering redovisade värdet.

På denna punkt innebär förslaget ingen ändring, men likartade maximeiingsbestämmelser

föreslås för belåningen av tomt- och industrivärde samt

annan fastighet.

Förslaget innebär, beträffande belåning av tomt- och industrivärde, att

sådant värde icke får inräknas i belåningsvärdet, där egendomen redan

eljest åsattes ett värde överstigande summan av taxerade jordbruks- och

skogsvärdet, samt beträffande belåning av egendom som är taxerad delvis

såsom jordbruksfastighet och delvis såsom annan fastighet, att värdet å

annan fastighet icke får sättas högre än värdet å den övriga delen. Härutöver

skall för beräkning av tomt- och industrivärde och värde å annan fastighet

gälla, att dessa värden icke får upptagas till högre belopp än enligt

senaste taxering.

Beträffande värderingen föreslås vidare, att värdering av annan fastighet

skall ske genom platsvärdering, såvida icke värdet av ifrågavarande egendom

är obetydligt i förhållande till belåningsenhetens värde i övrigt. Slutligen

ingår i förslaget den redan nu gällande regeln, att styrelsen vid belåning

av växande skog skall undersöka huruvida skogens värde nämnvärt

nedgått efter den senaste fastighetstaxeringen. Om så är fallet måste

platsvärdering äga rum.

I nuvarande författning stadgas, att vid styrelsevärdering högre värderingstariffer

icke må begagnas än sådana, som med minst tio procent understiger

de tariffer som tillämpas vid värdering å marken. Enligt bankstyrelsens

mening kan denna regel slopas. Anledning torde enligt styrelsen saknas

att antaga att en styrelsevärdering sker med mindre omsikt och ansvar än eu

platsvärdering.

Enligt gällande bestämmelser må lån meddelas till högst G0 procent av

ifrågavarande egendoms av föreningens styrelse fastställda belåningsvärde.

Enligt bankstyrelsen föreligger icke någon anledning att frångå 60-procenlsregeln

i fråga om de objekt, som även enligt nuvarande regler kan belånas.

Beträffande de föreslagna nya belåningsobjekten anses emellertid försiktigheten

bjuda, att lån beviljas till lägre procent av belåningsvärdet. Sålunda

föreslår styrelsen, att tomt- och industrivärde samt annan fastighet icke ma

belånas till högre belopp än 40 procent. Erfarenheten torde få utvisa om

och i vad mån man framdeles kan finna fog för en höjning av denna procentsats.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 ur 1955

41

Äganderätt till belåningsobjektel som villkor för delaktighet och låneruit

i hijpotcksförening

Enligt gällande ordning utgår lån endast till ägare av jordegendom eller

den som innehar jordegendom med fideikommissrätt.

Bankstyrelsen föreslår att hypotekslån i vissa fall skall kunna beviljas

även annan än ägare av jordegendom. Sålunda skall lån kunna beviljas

sambruksförening även om sambruksföreningen icke är ägare av annan fast

egendom än de för föreningens verksamhet nödiga ekonomibyggnaderna

jämte tillhörande tomtmark, därest underlaget för föreningens verksamhet

utgöres av nämnda fasta egendom jämte jord, som föreningen arrenderar

av sina medlemmar. Av föreningen sålunda ägd och arrenderad jord tillsammantagen

må i belåningshänseende jämställas med självständig jordegendom.

Vidare skall lån likaledes kunna beviljas andelsladugårdsföretag,

vilket är organiserat såsom ekonomisk förening eller handelsbolag.

Bankstyrelsen erinrar, att sambruksförening som innehar av föreningen

brukad jord med äganderätt kan erhålla hypotekslån i vanlig ordning, men

att detta icke är fallet med sambruksförening som innehar jorden på arrende.

Beträffande förening, som arrenderar jorden av kronan eller annan

utomstående jordägare påpekas, att inteckningssäkerhet icke torde kunna

presteras. I detta fall kan hypoteksförening — framhåller man — icke tänkas

utlämna andra lån än statsgaranterade. Sambruksförening som arrenderar

jorden av sina egna medlemmar borde däremot jämställas med ägare

av jordegendom. I detta fall kunde såsom lånesäkerhet erbjudas inteckningar

i den jord, som tillhör de särskilda medlemmarna i sambruksföreningen.

För att föreningen skall kunna erhålla lån krävs enligt förslaget,

att föreningen äger icke blott de för verksamheten nödvändiga ekonomibyggnaderna

ulan också tillhörande tomtmark. Härvid påpekas följande.

De för sambruksföreningens behov uppförda ekonomibyggnaderna komma

alt tillhöra föreningen såsom sådan och bli följaktligen att anse som

byggnader å ofri grund om de uppföras å den arrenderade jorden. En sambruksförening

torde med anledning därav komma att anse med sin fördel

förenligt att med äganderätt för föreningen förvärva den mark, varå ekonomibyggnaderna

avses skola uppföras, för att såsom säkerhet för lån kunna

erbjuda inteckningar både i sin egen och i medlemmarnas fastigheter.

1 nu berörda avseende torde enligt bankstyrelsen förhållandena bli likartade

beträffande andelsladugårdsföretag. I fråga om de för dylika företag

föreslagna särskilda villkoren anmärkes följande.

För att belåning skall komma ifråga bar såsom villkor uppställts alt

andelsladugårdsföretaget är organiserat som en ekonomisk förening eller

ett handelsbolag. Därjämte bör förutsättas alt innehållet i föreningens stadgar

eller det till grund för handelsbolaget liggande bolagsavlalet är av sådan

beskaffenhet att erforderliga garantier skapas för företagets fortbestånd

och ändamålsenliga skötsel. Dylika garantier kunna förutsättas föreligga

om statligt stöd för överliggande kredit utgår till företaget genom lantbruks
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

styrelsen. Det statliga stödet synes emellertid icke böra vara något ovillkorligt

krav för primärbelåning.

Bankstyrelsen framhåller slutligen, att de nu nämnda företagen måste

betraktas som en enhet såväl vid värderingen av belåningsobjektet som vid

bedömandet av frågan huruvida nödiga åbyggnader finns.

Lånevillkoren in. m.

För närvarande gäller att lån skall utlämnas på de fördelaktigaste villkor

som föreningens förbindelser till hypoteksbanken medgiver. Enligt förslaget

skall lån utlämnas på samma villkor som gäller för föreningens motsvarande

upplåning hos hypoteksbanken. Kongruensen inskränkes dock att

gälla räntan (vari eventuell kapitalrabatt inbegripes) och återbetalningssättet.

Föreningen måste enligt bankstyrelsen äga rätt att gentemot sina

låntagare föreskriva villkor om förvaltningsbidrag, dröjsmålsränta in. m.,

vilket icke har någon motsvarighet i föreningens förbindelser till banken.

Beträffande lånens utformning anger förslaget endast att lån antingen

skall amorteras enligt fastställd plan (amorteringslån) eller utan amortering

återbetalas efter viss tid (stående lån). Gällande ordning innehåller

vissa begränsningar beträffande utlämnande av stående lån. Sålunda må

sådant lån utlämnas allenast med skyldighet till återbetalning inom en tid

av högst 30 år. Vidare gäller förbud att vid beviljande av stående lån belåna

jämväl växande skog. De sist berörda bestämmelserna föreslås av bankstyrelsen

slopade.

I fråga om återbetalningstiden beträffande stående

1 å n erinrar bankstyrelsen om att bestämmelsens införande motiverades

med hänsynen till obligationsköparna. Härvid hade jämförelse gjorts med

vissa motsvarande bestämmelser inom stadshypoteksväsendet. Styrelsen

anser emellertid att en bostadsfastighet i regel torde vara underkastad värdeminskning

i högre grad än en jordbruksfastighet. Det huvudsakliga värdet

av en bostadsfastighet låge i regel i byggnaden, medan värdet av en jordbruksfastighet

till stor del låge i själva jorden, som endast i undantagsfall

torde vara underkastad värdeminskning. Styrelsen tillmäter därför icke

parallellen med bestämmelserna inom stadshypoteksväsendet alltför stor

vikt. Det torde sålunda enligt styrelsens mening icke innebära någon risk

att i författningen slopa tidsbegränsningen för stående lån. Det framhålles

dock att denna ståndpunkt icke innebär att styrelsen velat taga ställning

till frågan huruvida i samband med antagandet av ny författning en ny typ

av stående lån skall införas. Styrelsen har endast avsett att bankdelägarna,

därest det framdeles skulle ur olika synpunkter visa sig önskvärt att införa

en typ av stående lån med längre löptid än 30 år, icke skulle vara bundna

av bestämmelser i författningen. Det förutsättes att ett beslut om införande

av en ny lånetvp av nu nämnd beskaffenhet icke fattas utan noggrann prov
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

43

ning av frågan. Vid denna prövning måste hänsynen till obligationsköparna

utgöra en mycket väsentlig omständighet.

I frågan om utlämnande av stående lån för växande skog

betonar bankstyrelsen att den har den principiella uppfattningen att skogen

ur kreditsynpunkt hör jämställas med jord och att styrelsen därför icke

tvekat att föreslå att förbudet att belåna växande skog med stående lån

slopas. Det borde härvid beaktas att skogsbelåningen grundas icke på skogens

tillfälliga saluvärde utan på dess avkastningsvärde vid uthålligt skogsbruk.

Frågan syntes ha särskild betydelse vid bottenlångivning i samband

med beviljande av statsgaranterade lån för jordbruksegnahemsändamål.

Då fråga är om belåning av tomt-och industrivärde bör lånet

enligt bankstyrelsen vara amorteringslån. Bestämmelse härom ingår dock

icke i författningsförslaget.

Enligt gällande bestämmelser må hypotekslån beviljas endast därest

första inteckning ställes såsom säkerhet för fordran. Bankstyrelsen

föreslår två undantag från denna regel. Det ena undantaget gäller egendom,

som besväras av inteckning till säkerhet för belopp, vilket på grund av

donationsbestämmelser e. d. är ouppsägbart. Inteckningens kapitalbelopp

skall dock enligt förslaget avräknas från det lånebelopp, som eljest kunnat

beviljas. Styrelsen framhåller, att de nu gällande bestämmelserna i berörda

fall lett till mindre önskvärda konsekvenser och alt ifrågavarande inteckningar

ofta motsvarade en obetydlig del av belåningsvärdet. Enligt det andra

undantaget från huvudregeln må inteckningar för annat än fordran, vilka

icke har avsevärd betydelse för egendomens värde, utan minskning i lånebeloppet

kvarstå med bättre förmånsrätt än inteckning för hypotekslån.

I förevarande sammanhang berör bankstyrelsen också ett par speciella

frågor. Sålunda hade under utredningsarbetet diskuterats huruvida gällande

bestämmelser kunde anses lägga hinder i vägen för beviljande av hypolekslån

i fall, där lån mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt

uppsagts till återbetalning men uppsägningstiden ännu icke utgått, ävensom

i fall, då intecknat skuldebrev förkommit och dödningsåtgärder inletts men

preklusionstiden ännu icke gått till ända. Bankstyrelsen uttalar att kravet

på första inteckning för fordran i sådana fall bör kunna anses uppfyllt

under vissa omständigheter. Det måste sålunda förutsättas, att bindande

avtal föreligger, i det förra fallet om alt inteckningen överlämnas till föreningen

sedan uppsägningstiden utgått och föreningen löst inteckningen, i

del senare fallet att det intecknade skuldebrevet överlämnas till föreningen

därest detsamma skulle komma till rätta innan preklusionstiden utgått samt

att i motsatt falt nytt skuldebrev, som sättes i stället för det förkomna, överlämnas

till föreningen.

Enligt gällande bestämmelser äger annuiteter å avdikningslån och andra

därmed jämförliga rättigheter förmånsrätt framför intecknad skuld. Vid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

hypoteksbelåning synes enligt bankstyrelsen vara brukligt, alt hänsyn til!

nämnda förhållande tages så till vida, att belåningsvärdet minskas med

annuiteternas kapitaliserade belopp eller del därav. Styrelsen anser del

emellertid knappast erforderligt att införa några särskilda bestämmelser

härom i författningen. Det påpekas, att en inteckningshavare icke kan förhindra

att redan belånade egendomar blir graverade av avdikningslån med

bästa förmånsrätt. Detta torde dock i regel icke ha någon betydelse enär

egendomen genom avdikningen finge antagas öka i värde.

Enligt förslaget skall belånad egendom hållas försedd med de å byggnader,

som hypoteksföreningens styrelse finner erforderliga med hänsyn

till egendomens storlek och driftsinriktning. I förhållande till gällande ordning

innebär förslaget en omredigering, bl. a. för att man vid prövningen av

kravet på nödiga åbyggnader skall kunna taga hänsyn till olika driftsinriklning.

Styrelsen erinrar i fråga om sambruksförening att all för föreningens

verksamhet avsedd jord bör anses som en enhet, vare sig föreningen äger

jorden eller arrenderar den av sina medlemmar. Kravet på nödiga åbyggnader

bör därför bestämmas med hänsyn till hela underlaget för föreningens

verksamhet.

Vid belåning av växande skog skall enligt förslaget, därest hypoteksföreningens

styrelse finner det erforderligt, överenskommelse träffas om i nskränkning

i rätten att avverka skogen jämlikt lagen den

6 juni 1930 om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

Förslaget innebär omredigering av gällande bestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med 1947 års författningsändring rörande avverkningsbegränsningen.

Vid belåning skall enligt förslaget såväl erforderliga åbyggnader som skogen,

om den belånas, hållas nöjaktigt försäkrade in o t brandskad

a. Om särskilda skäl därtill föranleder må dock kravet på försäkring av

skog eftergivas. Förslaget överensstämmer i huvudsak med vad som nu

gäller. Den enda skillnaden är att kravet på försäkring av skog i undantagsfall

må kunna eftergivas. Bankstyrelsen anför härom följande.

De fall, som åsyftas, äro t. ex. de sydsvenska bokskogarna, vilka enligt

vad erfarenheten utvisar icke kunna nämnvärt skadas av skogsbrand. Vidare

har bankstyrelsen avsett större skogsbolag, vilka äga så stort skogskapitnl,

att det även ur långivarens synpunkt är ekonomiskt försvarligt att bolaget

står självrisk. Slutligen synes det icke lämpligt att ställa ovillkorliga krav

på försäkring av skog då lånets skogsandel endast uppgår till något obetydligt

belopp eller utgör en ringa del av skogsvärdet. Vid den statliga sekundärlångivningen

uppställdes ovillkorligt krav på skogsbrandförsäkring i

regel endast i de fall då lånet var förenat med avverkningsbegränsning,

d. v. s. då skogsandelen översteg 1 500 kronor.

Bankslyrelsen föreslår, att hypoteksförenings styrelse skall äga u p ps

ä g a lån till inbetalning helt eller delvis, därest belånad egendom genom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

45

vanvård eller annorledes minskat i värde så att panten icke längre anses

innebära betryggande säkerhet. Nedsättning av belånad fastighets taxeringsvärde

skall dock icke i och för sig anses såsom tillräcklig grund för uppsägning

av lån. Styrelsen skall äga förordna om värdering av egendom när

helst styrelsen så anser erforderligt.

Förslaget i denna del avviker på vissa punkter från gällande bestämmelser.

Sålunda slopas nuvarande stadgande om att låntagare skall ha en ovillkorlig

rätt att ställa annan fullgod säkerhet i jordegendom, därest den belånade

egendomen icke längre anses utgöra betryggande säkerhet. Bankstyrelsen

anser att hypoteksförenings styrelse bör lämnas fria händer beträffande

de åtgärder, som i sådant fall skall vidtagas. Det måste dock

enligt bankstyrelsen förutsättas, att ny egendom, som pantsättes, också den

skall vara belåningsbar hos hypoteksförening.

I nu gällande författning saknas motsvarighet till förslagets bestämmelse

om rätt för hypoteksförenings styrelse att företaga värdering av belånad

egendom när så anses erforderligt. Nu gällande författning innehåller däremot

en särskild bestämmelse beträffande egendom för vilken stående lån

beviljats. I sådant fall skall belåningsvärdet minst vart åttonde år underkastas

förnyad prövning, varvid särskilt skall beaktas huruvida skäl till

uppsägning föreligger. I förslaget har denna särbestämmelse slopats.

Om belånad egendom övergår till ny ägare eller innehavare,

skall denne enligt förslaget vara skyldig att inom ett år från

den dag vederbörande blev ägare eller innehavare av egendomen ansöka om

delägarskap i föreningen genom att överlämna förbindelse å lånets övertagande.

Försummas detta eller bifalles ej ansökningen, äger styrelsen uppsäga

lånet till återbetalning. Förslaget överensstämmer i huvudsak med

gällande ordning.

Utlämnande av statsgaranterade lån

I gällande författning stadgas, att inträde i hypoteksförening må kunna

beviljas envar, som inom föreningens verksamhetsområde bedriver jordbruk

och som hos föreningen vill upptaga lån, för vars fulla gäldande staten

åtagit sig att svara. Härjämte utsäges, att eljest gällande bestämmelser

rörande lånerätt och skyldighet att ställa och undeidiålla säkerhet för erhållet

lån icke utgör hinder för utlämnande av statsgaranterat lån.

I bankstyrelsens förslag om utlämnande av statsgaranterade lån stadgas,

att hypoteksföreningarna äger utlämna lån för vars fulla gäldande staten

är ansvarig (garantilån). Sådant lån kan utlämnas även till den som icke är

ägare av jordegendom eller är ägare av annan jordegendom än sådan som

enligt eljest gällande regler kan belånas av hypoteksförening. Om låns storlek

samt ställande och underhåll av säkerhet härför skall gälla vad vederbörande

statliga myndighet föreskriver. Föreskriften om låntagares skyl
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

dighet att hålla egendomen försedd med erforderliga åbyggnader skall icke

gälla beträffande ifrågavarande lån. Slutligen gäller beträffande låns övertagande

av ny ägare eller brukare av den belånade egendomen — utöver

vad eljest stadgats — att lån icke må övertagas med mindre den statliga

myndigheten medgivit överflyttande av den statliga garantin på den nye

ägaren eller brukaren.

Bankstyrelsen erinrar om att man vid garantisystemets införande intagit

den ståndpunkten, att åtskillnad icke skulle göras mellan garantilåntagare

och övriga låntagare hos hypoteksförening i avseende på medlemskap och

ansvarighet för föreningens förpliktelser. Garantilåntagarna erhölle därför

delaktighet i föreningen efter samma grund som övriga låntagare.

Vidare framhålles, att statlig lånegaranti för rationaliseringslån och drillslån

kan beviljas icke blott ägare utan även brukare av jordegendom, och

att förslaget innebär, att även arrendatorer m. fl. skall kunna erhålla lån

hos hypoteksförening därest de erhållit statlig lånegaranti. Det måste dock

enligt bankstyrelsen härvid förutsättas, att lånet skall användas för ändamål

som har anknytning till jordbruket. Det påpekas i förevarande sammanhang

att bankstyrelsen förklarat sig villig att på vissa villkor deltaga i

långivning mot statlig garanti till lagerhus m. m.

Statlig lånegaranti kan också avse kreditobjekt, vari hypoteksföreningarna

icke kan bevilja vanliga bottenlån. En dylik omständighet bör enligt

bankstyrelsen icke förhindra hypoteksföreningarna att utlämna lånet.

Vid beviljande av statlig garanti kan vidare annan säkerhet än inteckningssäkerhet,

t. ex. borgen, godtagas. Ehuru detta icke torde vara alltför

vanligt anser bankstyrelsen, att möjligheter bör hållas öppna för hypoteksföreningarna

att utlämna lån även på sådana villkor.

Reservfonden

Beträffande reservfonden föreslås samma bestämmelser för hypoteksföreningarna

som för banken. Utöver vad som anförts i sistnämnda sammanhang

uttalar bankstyrelsen följande.

Någon anledning att meddela generella bestämmelser om visst minimibelopp

för reservfonden förefinnes enligt bankstyrelsens uppfattning icke.

Föreningarnas fondställning torde få anses relativt god, och genom bestämmelsen

att all årlig behållning skall tillföras reservfonden synas garantier

förefinnas för att fonden icke skall bli för liten. Skulle mot förmodan större

förluster uppstå i rörelsen kan man säkerligen räkna med att särskilda åtgärder

vidtagas för förlusternas mötande, t. ex. höjning av förvaltningsbidraget,

utan att särskilda föreskrifter härom införas i författningen.

Beträffande övriga frågor hänvisas till propositionen.

Departementschefen

Bankstyrelsens viktigaste förslag i avseende på hypoteksföreningarna rör

belåningsobjekten. För närvarande kan hypoteksföreningarna be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

47

låna endast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Vid bestämmandet

av belåningsvärdet får endast jordvärdet samt värdet å växande

skog tagas i beaktande. Byggnad får icke åsättas särskilt värde. Bankstyrelsens

förslag innebär delvis ökade belåningsmöjligheter. Sålunda skall

också jordbruksfastighets tomt- och industrivärde kunna belånas. Detsamma

gäller sådan del av jordegendom, som är taxerad som annan fastighet,

i de fall då denna är avsedd för tillvaratagande eller förädling av produkter

från jordbruk eller binäring till jordbruk eller skogsbruk eller också för

industriellt utnyttjande av naturtillgångar inom egendomen. Egendom soin i

sin helhet är taxerad såsom annan fastighet kan enligt förslaget också

belånas, men endast då den är avsedd för huvudsakligen å öppen jord såsom

självständig näring bedriven trädgårdsskötsel eller specialodling. Förslaget

innebär slutligen, att byggnad som taxerats såsom annan fastighet

får åsättas särskilt belåningsvärde.

Flertalet remissinstanser lämnar berörda förslag utan erinran. Statskontoret

samt bank- och fondinspektionen tillstyrker emellertid förslaget endast

i vad det avser nyss angivna trädgårdsanläggningar.

Frågan om rätt för hypoteksföreningarna att belåna tomt- och industrivärde

har — såsom även bankstyrelsen påpekat — ett visst samband med

de åtgärder som kan vidtagas för indragning till det allmänna av oförtjänt

jordvärdestegring. Sistnämnda fråga har under senare år vid flera tillfällen

varit under prövning, dock utan att kunna bringas till en lösning. I dagarna

har emellertid chefen för justitiedepartementet tillkallat särskilda sakkunniga

för att verkställa utredning i ämnet. I avvaktan på resultatet av denna

utredning synes ståndpunkt icke böra tagas till frågan om liypoteksbelåning

av tomt- och industrivärde. Jag förordar sålunda att den gällande ordningen

tills vidare bibehålies på denna punkt.

Vad härefter beträffar förslaget om belåning av annan fastighet som ingår

som del i jordegendom har detta av bankstyrelsen motiverats under

hänvisning till den alltmer tilltagande differentieringen av det svenska

jordbruket och dess binäringar samt den tendens till industrialisering inom

jordbruket, som i sammanhang därmed gjort sig gällande. Enligt bankstyrelsens

mening skulle landshypoteksinstitutionen säkerligen ha en uppgift

att fylla vid den kreditgivning, som på grund härav erfordras. Bankoch

fondinspektionen har i sitt yttrande hävdat att kreditgivningen för

sådana anläggningar som här kommer i fråga skulle innefatta eu för hypoteksinstitutionen

främmande uppgift och att den skulle få egentlig betydelse

endast för större jordbruk som utan svårighet kunde anskaffa erforderligt

kapital på annat håll.

De typer av annan fastighet det här är fråga om — anläggningar för tillvaratagande

eller förädling av produkter från jordbruk med binäringar eller

skogsbruk respektive sådana som användes för industriellt utnyttjande av

å egendomen befintliga naturtillgångar — är uppenbarligen av väsentligt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

olika karaktär. I det sistnämnda fallet rör det sig oftast om ett belåningsobjekt

vars värde minskar allteftersom tillgången utnyttjas. I vissa fall

kan exploateringen vara mycket snabb. Redan detta förhållande medför,

att ifrågavarande låneobjekt knappast ägnar sig för den art av långfristig

kreditgivning, som är hypoteksinstitutionens uppgift. Härtill kommer att

belåningen av dessa kreditobjekt kräver en annan bedömning och en annan

erfarenhet än som erfordras för den kreditgivning som nu bedrives av

landshypoteksinstitutionen. Med hänsyn till de anförda synpunkterna kan

jag på förevarande punkt icke tillstyrka förslaget.

Vad åter beträffar sådan annan fastighet som utnyttjas för tillvaratagande

eller förädling av jordbruks- eller skogsbruksprodukter synes omständigheterna

vara annorlunda. Främst torde här vara fråga om stärkelsefabriker,

brännerier, kvarnar, sågar och dylika anläggningar. Även här kommer

visserligen ett genomförande av förslaget otvivelaktigt att i viss mån

ställa hypoteksinstitutionen inför nya problem när det gäller bedömningen

av kreditobjektens värde. Att märka är likväl att i många fall motsvarande

anläggningar redan med nu gällande bestämmelser belånats hos hypoteksfÖreningarna,

nämligen då de vid taxeringen betraktats som binäring till

jordbruket. Därför synes belåning av sådan egendom ha så nära anknytning

till den kreditgivning, som nu bedrives, att någon större tvekan av detta

skäl icke bör föreligga.

Sålunda vidgade möjligheter till kreditgivning för hvpoteksföreningarna

skulle otvivelaktigt medverka till en rationellare ordning vid lösandet av

jordbrukets kreditfrågor. I och för sig synes det vara värdefullt att kunna

få den långfristiga krediten samlad hos en långivare. Såsom bankstyrelsen

framhållit torde det vidare överhuvud taget i många fall vara omöjligt att

utan avstyckning eller andra särskilda åtgärder fullt utnyttja annan fastighet

för belåning om egendomen redan är belånad hos hypoteksförening.

I likhet med samtliga remissinstanser finner jag icke anledning till erinran

mot förslaget i vad det avser belåning i visst fall av egendom som i sin

helhet är taxerad såsom annan fastighet. Sålunda bör belåningen också enligt

min mening begränsas till sådana fastigheter, som är avsedda för trädgårdsodling

eller specialodling å öppen jord. Att gå längre än hankstyrelsen

föreslagit och — såsom lantbruksstyrelsen önskar— tillåta belåning även

av trädgårdsodlingar under glas synes icke vara lämpligt. Det bör här betonas,

att för belåning hos hypoteksförening lämpligen bör ifrågakomma endast

sådana större anläggningar, som till sin natur står jordbruket nära,

exempelvis fältodlingar av grönsaker eller större fruktodlingar.

Med hänsyn till de nu anförda synpunkterna anser jag mig sålunda kunna

i princip godtaga bankstyrelsens förslag om belåning av annan fastighet

med undantag för sådan anläggning som användes för industriellt utnyttjande

av naturtillgångar. Därest låneobjekten bestämmes på sålunda föreslaget

sätt — under hänsynstagande till egendomens faktiska användning

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

49

-— synes också uppnås en rationellare gränsdragning, än om belåningen inskränkes

till sådan egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. I sistnämnda

fall blir belåningsmöjligheterna helt beroende på hur taxeringsmyndigheterna

klassificerar egendomen i fråga. Praxis härvidlag kan vara

skiftande inom olika delar av landet. Med nuvarande belåningsregler kan det

sålunda inträffa att egendom av likartad beskaffenhet och med samma användning

kan belånas i ett fall men icke i ett annat, beroende på att egendomen

i det ena fallet är taxerad som jordbruksfastighet men i det andra

som annan fastighet. Sådana olikheter torde vara särskilt vanliga när det

gäller klassificeringen av trädgårdsanläggningar.

Det är uppenbart, att riskerna vid belåning av annan fastighet är större

än vid långivning som nu bedrives. Vissa inskränkningar bör därför stadgas

för dessa fall. I likhet med bankstyrelsen anser jag sålunda, att belåningsvärdet

å annan fastighet icke skall få sättas högre än enligt senaste

fastighetstaxering och att lån skall få beviljas till högst 40 % av belåningsvärdet.

För jordbruksfastighet ligger motsvarande gräns nu vid 60 %.

Beträffande annan fastighet som ingår som del i en jordegendom har bankstyrelsen

föreslagit att belåningsvärdet icke heller får sättas högre än

det värde som åsatts övriga delar av den belånade egendomen. Syftet

med denna bestämmelse är att begränsa belåningen till sådana egendomar

där jordbruk med binäringar eller skogsbruk utgör den väsentliga delen

av verksamheten. Enligt min mening är emellertid i detta hänseende en

skärpning påkallad. I departementsförslaget stadgas därför, att belåning

över huvud taget icke får ske därest det taxerade värdet av annan fastighet

överstiger en tredjedel av det värde som vid taxeringen åsatts jordegendomen

som helhet. Beträffande egendom, som i sin helhet är taxerad såsom

annan fastighet, skall enligt departementsförslaget såsom villkor för belåning

gälla att det vid taxering åsatta markvärdet uppgår till minst en tredjedel

av egendomens hela taxerade värde. Utöver vad bankstyrelsen föreslagit

har i departementsförslaget vidare föreskrivits, att lån som utlämnas

mot säkerhet i annan fastighet skall vara amorteringslån. Slutligen vill jag

betona vikten av att även i andra avseenden än de nu berörda, bl. a. vid bestämmandet

av lånetiden, tillbörlig hänsyn tages till de olika kreditobjektens

karaktär och beskaffenhet.

Under respektive paragrafnummer (avser departementsförslaget) behandlas

i det följande sådana frågor som berörts i remissyttrandena eller som eljest

ansetts påkalla särskild kommentar.

32 §

Bankstyrelsens förslag om ensamrätt för landshypoteksinstitutionen samt

stadshypotekskassan och därtill anslutna stadshypoteksföreningar att i f i rm

a b e t c c k n i n g använda ordet hypotek har avstyrkts av bank- och

fondinspektionen. Inspektionen har därvid bl. a. påpekat att vissa and1

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 3

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskotteis utlåtande nr 3 år 1955

ra kreditinstitut sedan gammalt använder ordet »hypotek» i sin firma.

Den särskilda framställning i frågan, som förut refererats, har överlämnats

till varumärkes- och firmautredningen för att tagas i beaktande vid utredningsarbetet.

Med hänsyn till de särskilda spörsmål som i detta sammanhang

måste komma under bedömande torde utredningens förslag böra avvaktas

innan ställning tages i denna fråga.

37 §

Förslaget om rätt att utlämna lån till vissa sambruksföreningar

och andelsladugårdsföretag har vid remissbehandlingen

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Icke heller från min sida finns

något att erinra härvidlag.

38—HO §§

I det föregående har vissa frågor rörande gränserna för värdering av annan

fastighet behandlats. I detta sammanhang må här beträffande bestämmelserna

om värdering av låneobjekten påpekas att bankstyrelsens

förslag rörande värdering utformats så, att även värdet å maskiner

kan inräknas i belåningsvärdet vid belåning av såsom annan fastighet taxerad

byggnad. Då belåning av maskiner icke synes kunna komma i fråga har

bankstyrelsens författningsförslag på denna punkt ändrats. Vidare innebär

departementsförslaget, att plats värdering alltid skall ske vid belåning av

annan fastighet. Däremot finner jag icke nödvändigt att — såsom Svenska

jordbrukskreditkassan föreslår — också i andra fall kräva, att värdering

äger rum på platsen. I övrigt finner jag mig kunna lämna de föreslagna bestämmelserna

om värdering och fastställande av lånebelopp utan erinran.

Sålunda finner jag icke tillrådligt att såsom skogsstyrelsen föreslår låta belåningsvärdet

å växande skog sättas högre än taxeringsvärdet.

41—50 §.§

I vad avser de särskilda lånevillkoren har av tidigare avsnitt

framgått, att i departementsförslaget införts föreskrift om att annan fastighet

endast får belånas med amorteringslån. I övrigt föranleder bankstyrelsens

förslag i detta hänseende i och för sig ingen erinran från min sida.

I anledning av vissa uttalanden vid remissbehandlingen må emellertid några

anmärkningar göras.

Bankstyrelsen har icke föreslagit någon bestämmelse om regelbunden kontroll

av den belånade egendomens värde. Den gällande föreskriften om förnyad

värdering vart åttonde år av sådan egendom varå stående lån beviljats

har sålunda slopats. Samtidigt har den nuvarande begränsningen av återbetalningstiden

för stående lån borttagits. Svenska bankföreningen har uttalat

vissa tvivel på lämpligheten av att på en gång medgiva dessa lättnader

och vidga möjligheterna att erhålla lån. Bankföreningen understryker bety
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

51

delsen av regelmässig kontroll av den pantsatta egendomens värde såväl i

fråga om industrifastigheter som växande skog.

Såsom hypoteksbankens styrelse framhåller, torde det ligga i sakens natur

att föreningarna fortlöpande övervakar vidmakthållandet av pantobjektens

värde. Enligt författningsförslaget äger föreningsstyrelsen vidare

förordna om värdering av egendom närhelst så anses erforderligt. Därmed

torde det av bankföreningen angivna syftet i allt väsentligt ha blivit tillgodosett.

Betydelsen av att långivaren utövar kontroll över pantobjektens värde

är naturligtvis särskilt stor i de av bankföreningen angivna fallen.

Eftergivande av kravet på brandförsäkring bör, såsom bank- och fondinspektionen

framhåller, komma i fråga endast i fall då risk för brandskada

icke föreligger på grund av skogens beskaffenhet.

Dröjsmålsränta skall enligt förslaget utgå enligt grunder, som

för varje förening fastställes av dess delägare. Lantbruksstyrelsen anser

däremot, att dröjsmålsräntan bör utgå efter för samtliga föreningar enhetliga

grunder. Några särskilt betydande fördelar synes icke vara att vinna

med en enhetlig dröjsmålsränta. Däremot torde det vara av visst värde

för föreningarna att närmare kunna anpassa dröjsmålsräntan efter de föreliggande

förhållandena. Jag finner mig sålunda böra godtaga den ordning

som föreslås av bankstyrelsen.

51 §

Rörande reservfonden innehåller bankstyrelsens förslag ensartade

bestämmelser för hypoteksbanken och hypoteksföreningarna. Reservfondsfrågan

torde därför få behandlas i ett sammanhang.

Beträffande hypoteksbanken stadgas för närvarande att nettobehållningen

skall avsättas till en reservfond och att fondens medel får komma bankens

delägare tillgodo endast genom nedsättning i förvaltningsbidrag eller

ränta. Om hypoteksförenings reservfond stadgas endast i de olika föreningarnas

reglementen. Bestämmelserna motsvarar i stort sett vad som gäller

för banken. Dock anges oftast en minimigräns för fondens storlek.

Beträffande banken föreslår bankstyrelsen vissa ändringar i de gällande

bestämmelserna. Den väsentliga sakliga ändringen är att fonden icke får tagas

i anspråk för lindring i lånevillkoren om fonden därigenom skulle komma

att understiga två procent av bankens utestående kapitalskuld. I vad avser

föreningarna föreslås, att bestämmelser om reservfonden införes i författningen.

Bestämmelsernas innehåll motsvarar vad som föreslås för bankens

del.

Förslaget lämnas i nu berörda del utan erinran av alla remissinstanser

utom bank- och fondinspektionen, som avstyrker detsamma. Inspektionen

föreslår att reservfonden endast skall få tagas i anspråk för täckande av

uppkomna förluster men att avsättning till fonden skall vara obligatorisk

endast intill viss gräns.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

De regler som föreslås av bankstyrelsen innebär i och för sig en skärpning

av gällande bestämmelser. Vad som därutöver kan vinnas genom bank- ocb

fondinspektionens förslag synes icke enligt min mening vara av mer väsentlig

betydelse. Jag finner sålunda bankstyrelsens förslag böra godtagas

i förevarande del.

Bestämmelser rörande fondmedlens placering finns för närvarande varken

beträffande hypoteksbanken eller föreningarna. I bankstyrelsens förslag

stadgas endast att de skall placeras på betryggande sätt. Bank- och

fondinspektionen ifrågasätter huruvida icke krav på placering av fondmedlen

i statsobligationer och liknande tillgångar bör införas i författningen.

I förevarande sammanhang må erinras om de motsvarande bestämmelser

som gäller för stadshypoteksinstitutionen. I vad avser stadshypotekskassan

föreskrives i 1953 års författning ingenting om fondmedlens placering, medan

för stadshypoteksförening stadgas att minst hälften av ifrågavarande

medel skall vara placerade i statsobligationer eller likvärdiga papper, innestå

hos bank eller motsvaras av kontanta penningar. I och för sig föreligger

icke enligt min mening skäl att för landshypoteksorganisationens del

införa andra eller strängare regler än som gäller för stadshypoteksinstitutionen.

I enlighet härmed har i departementsförslaget icke intagits några bestämmelser

om hypoteksbankens placering av reservfondsmedel. Däremot

synes vissa krav i sådant hänseende böra ställas på hypoteksföreningarna.

Härvidlag föreslås bestämmelser av samma innehåll som de vilka gäller

för stadshypoteksföreningarna.

52 §

I avseende på de föreslagna bestämmelserna om hypoteksföreningarnas

långivning mot statlig garanti har bank- och fondinspektionen

anmärkt att dessa utformats så, att lån i sådana fall skulle kunna utlämnas

för andra än med jordbruket sammanhängande ändamål. Även om någon

sådan avsikt icke torde ligga bakom förslaget har bestämmelserna i departementsförslaget

preciserats så att endast lån för jordbruksändamål kan

komma i fråga. Inspektionen har vidare påpekat, att förslaget ger möjlighet

att med statlig garanti utlämna driftslån samt ifrågasatt lämpligheten av

att medel, som anskaffats genom långfristig upplåning, användes för sådant

ändamål. Då enligt under hand inhämtade uppgifter obligationslånemedel

icke användes till berörda ändamål torde anledning saknas att på förevarande

punkt frångå bankstyrelsens förslag.

53 §

Svenska jordbrukskreditkassan har i sitt yttrande ifrågasatt om icke graderingen

av rösträtten efter delaktigheten i hypoteksföreningarna

borde beskäras eller avskaffas. Jag har härvidlag — med hänsyn bl. a. till

att ansvarigheten för föreningarnas förbindelser också är fördelad efter

delaktighet — icke funnit anledning till ändring i bankstyrelsens förslag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

53

57 och 58 §§

Beträffande innehållet i förevarande paragrafer må hänvisas till vad som

anförts tidigare i samband med bestämmelserna rörande hypoteksbanken

under 31 §.

Utskottet

Det föreliggande förslaget avser i första hand att medföra en modernisering

av de för landshypoteksinstitutionen gällande bestämmelserna. Stor

försiktighet har iakttagits i fråga om ändringar i själva organisationen, vilken

i betydelsefulla hänseenden är historiskt betingad. Enligt utskottets

bedömande har denna organisation generellt sett löst sina uppgifter på ett

praktiskt och ändamålsenligt sätt. Utskottet har därför icke funnit anledning

till någon erinran mot de ståndpunktstaganden som gjorts vad angår

den organisatoriska uppbyggnaden av landshypoteksväsendet och därmed

sammanhängande frågor.

Vad beträffar bestämmelserna rörande hypoteksbanken, har utskottet

ansett sig böra särskilt uppmärksamma dem som avser grundfonden och

begränsningen av upplåningsrätten samt förhållandet mellan styrelsen och

föreningarna.

Departementschefen förordar att fonden ökas med 25 miljoner kronor

till 125 miljoner kronor. Gränsen för hypoteksbankens rätt att upptaga obligationslån

skulle härigenom flyttas från 1 000 till 1 250 miljoner kronor.

Enligt vad utskottet inhämtat utgjorde bankens utelöpande obligationer

per den 31 december 1954 983 miljoner kronor. Föreningarnas nettoutlåning

ökade under 1954 med 00 miljoner kronor. En höjning av grundfondens

belopp är sålunda erforderlig. Mot den avvägning som företagits i

fråga om beloppets storlek föreligger icke någon erinran från utskottets

sida. Utskottet anser sig böra understryka vad departementschefen anfört

om att låneverksamheten självfallet måste bedrivas på ett sätt som står i

överensstämmelse med den allmänna restriktivitet, som för närvarande

tillämpas på kreditmarknaden. Utskottet delar departementschefens uppfattning,

att den nuvarande grundfondsrelationen bör bibehållas tills vidare.

Det kan emellertid i anledning av vad som framkommit under frågans

remissbehandling finnas skäl att framdeles ompröva hela systemet med

grundfondsobligationer, vilket tillämpas inom flera kreditinstitutioner.

Frågan om kontakten mellan hypoteksbankens styrelse och föreningarna

har på senare år vid flera tillfällen behandlats inom hypoteksrörelsen. Även

under remissbehandlingen har ämnet berörts. Enligt departementschefens

förslag bör företagas den ändringen att s. k. förstärkt styrelse skall kunna

inkallas icke som nu endast när styrelsen så finner erforderligt utan också

därest två föreningar begär det. Föreningarnas rätt att påkalla samman
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

träde har emellertid begränsats till att avse sammanträde för behandling av

fråga om fördelning av tillgängliga lånemedel. Det synes utskottet betydelsefullt

att det i nuvarande läge icke företages någon mera genomgripande

ändring som kan påverka ansvarsfördelningen mellan de olika organen

inom hypoteksinstitutionen. Utskottet är sålunda för sin del berett godtaga

förslaget i detta hänseende.

Bland de förslag som avser hypoteksföreningarna har utskottet särskilt

uppmärksammat frågan om belåningsobjekten samt bestämmelserna rörande

reservfondens placering.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget innebär att belåningsmöjligheterna,

vilka för närvarande är begränsade till egendom som är taxerad

som jordbruksfastighet, blir delvis ökade. Sålunda kommer annan fastighet

som ingår som del i jordegendom att kunna belånas om den utnyttjas för

tillvaratagande eller förädling av jordbruks- eller skogsprodukter. Även

egendom som i sin helhet är taxerad såsom annan fastighet skall enligt

förslaget kunna belånas, nämligen då det är fråga om sådana fastigheter

som är avsedda för trädgårdsodling eller specialodling å öppen jord. Även

om den föreslagna utökningen av lånegivningen onekligen kommer att ställa

hypoteksföreningarna inför delvis nya problem, har utskottet icke hyst

någon tvekan om lämpligheten av att nu företaga denna vidgning av möjligheterna

att för belåning anlita dessa föreningar. Det må här erinras om

att enligt departementsförslaget belåning av annan fastighet vilken ingår

som del i jordegendom över huvud taget icke får ske därest det taxerade

värdet av denna fastighet överstiger en tredjedel av det värde som vid taxeringen

åsatts jordegendomen som helhet. Beträffande egendom som i sin

helhet är taxerad som annan fastighet skall såsom villkor för belåning gälla

att det vid taxering åsatta markvärdet uppgår till minst en tredjedel av

egendomens hela taxerade värde. Utskottet förutsätter att kreditobjektens

olika karaktär och beskaffenhet noga beaktas när föreningarna fastställer

lånevillkoren.

Bestämmelser rörande fondmedlens placering saknas för närvarande beträffande

såväl hypoteksbanken som föreningarna. I departementsförslaget

har icke intagits några föreskrifter om hypoteksbankens placering av reservfondmedel

medan vissa krav i sådant hänseende ansetts böra ställas

på hypoteksföreningarna. De föreslagna bestämmelserna är av samma innehåll

som de vilka gäller för stadshypoteksföreningar och innebär att avreservfonden

minst hälften skall placeras i svenska statsobligationer eller

andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans eller

Svenska skeppshypotekskassans obligationer eller i obligationer som till

den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med obligationer av nyss

angivna slag. Medlen må även innestå i svenskt bankaktiebolag eller svensk

sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgiro eller mot
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

55

svaras av kontanta penningar. I övrigt bör reservfonden på betryggande

sätt göras räntebärande, i den mån inedlen icke erfordras i själva rörelsen.

I motionen 1:360 har föreslagits, att de särskilda bestämmelser som

intagits i författningsförslaget rörande placeringen av halva reservfonden

måtte utgå och att föreskrift utfärdas om att fonden på betryggande

sätt bör göras räntebärande i den mån medel icke erfordras i själva rörelsen.

De i propositionen föreslagna reglerna skulle enligt motionären vålla betydande

olägenheter. De flesta föreningarna har nämligen icke sina reservfonder

placerade på ett sådant sätt att det i departementets författningsförslag

intagna placeringskravet är uppfyllt. Följden skulle därför enligt

motionären bli antingen uppsägningar av reservfondslån eller belåning av

föreningarnas fastigheter. Uppsägningarna av reservfondslånen anses komma

att medföra svårigheter för många jordbrukare samt dessutom skada

hypoteksföreningarnas goodwill. Fn belåning av hypoteksföreningarnas

fastigheter enbart för att uppfylla författningens formella krav anses i nuvarande

läge på kapitalmarknaden vara en onödig belastning av densamma.

I motionen omnämnes även vissa skillnader mellan stadshypoteks- och

bostadskreditföreningarna å ena sidan samt landshypoteksföreningarna å

den andra. Det framhålles slutligen att något reellt behov av de föreslagna

reglerna icke synes föreligga, varken från säkerhets- eller likviditetssynpunkt.

Utskottet vill erinra om att bestämmelserna rörande placeringen av reservfondmedel

inom stadshypoteksföreningarna var föremål för riksdagens

prövning så sent som 1953. Dessa bestämmelser har tagits som förebild

vid utarbetandet av de i propositionen förordade föreskrifterna för landshypoteksföreningarna.

Enligt utskottets mening saknas anledning att för

dessa båda institutioner i detta hänseende tillämpa olika regler. Det må

särskilt påpekas att bank- och fondinspektionen föreslagit att reservfondmedlen

endast skulle få placeras i sådana lån som institutionen normalt

utlämnar eller i härmed från säkerhetssynpunkt likvärdiga tillgångar, till

exempel kassamedel, banktillgodohavanden och guldkantade obligationer.

Det föreligger såsom motionären framhållit inom landshypoteksföreningarna

jämfört med stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna ett annat

behov av att med hjälp av reservfondlån kunna något överskrida fastställda

lånegränser. Dessa behov kan emellertid även i fortsättningen i viss utsträckning

tillgodoses, och anledning saknas därför att av detta skäl frångå

de i propositionen föreslagna bestämmelserna. Vid bedömningen av ifrågavarande

placeringskrav har utskottet även ansett sig böra beakta, att hypoteksbankens

obligationer framdeles liksom hittills kommer att inräknas

som täckningsfritt inlåningsunderlag hos penninginstituten. Utskottet vill

slutligen framhålla att nämnvärda övergångssvårigheter icke torde behöva

uppkomma för landshypoteksföreningarna eller låntagarna i anledning

av dessa nya bestämmelser. Enligt vad utskottet under hand inhämtat

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande nr 3 år 1955

kan nämligen hypoteksbanken i den omfattning så visar sig nödvändigt

övertaga reservfondlån från föreningarna. Utskottet förutsätter sålunda

att hypoteksbanken härigenom och på annat sätt försöker underlätta för

landshypoteksföreningarna att uppfylla placeringskraven.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

d e 1 s att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande

proposition;

dels ock att motionen 1:360 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 februari 1955.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Fahlander, Werner,

Boo*, Kronstrand, Strandler och Björnberg;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson

i Landskrona, Sköldin, Dickson, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar och

Carlsson i Tibro.

• Ej närvarande vid justeringen.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955

560169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:109 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten