Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1955-05-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 11 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 162, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli

1955 till och med den 30 juni 1956 vara fritagen från skyldigheten att vid

anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1955 till

och med den 30 juni 1956 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat,

följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusenåttahundra

miljoner kronor.

2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början

av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld.

Lagstiftning rörande riksbankens sedelutgivning

I skrivelse den 8 februari 1955 har utredningen om regleringen av riksbankens

sedelutgivningsrätt på längre sikt hemställt, att maximigränsen

för sedelomloppet för tiden från och med den 1 juli 1955 till och med den

30 juni 1956 måtte bestämmas till 5,8 miljarder kronor. Häröver har, efter

remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige i

riks gälds kontoret.

I sin ovan nämnda skrivelse har utredningen om regleringen av riksbankens

sedelutgivningsrätt på längre sikt framhållit, att utredningen räknade

med att om någon månad avgiva sitt betänkande i ämnet. Då enligt

utredningens uppfattning förslag till definitiv lagstiftning om sedelutgivningsrätten

m. m. torde kunna framläggas först till 1956 års riksdag, har

utredningsmännen anmält frågan om förlängning av den provisoriska lagstiftningen

i ämnet.

I sin skrivelse har utredningsmännen intagit vissa sifferuppgifter rörande

sedelomloppet och sedelutgivningsrätten under åren 1948—1954 (uppgifterna,

som sammanställts i en i skrivelsen intagen tabell, har såsom Bilaga

fogats vid detta utlåtande).

Utredningsmännen har uttalat att sedelomloppet under år 1954, såsom av

tabellen framginge, uppgått till högst 5 189 miljoner kronor. Sedelomloppet

kom alltså att i det närmaste uppgå till det belopp om 5,2 miljarder kronor,

som utredningsmännen i den skrivelse, som legat till grund för 1954 års lag

i ämnet, angivit som maximum, om man bortsåge från den reserv om 300

miljoner kronor som utredningsmännen föreslagit för att möta eventuella

ökningar i sedelbehovet, vilka sammanhängde med ändrade betalnings- och

kassahållningsvanor m. m.

Utredningsmännen har vidare framhållit att man under år 1955 hade att

räkna med en fortsatt ökning av produktionen inom landet. Med hänsyn härtill

torde man, även med en oförändrad prisnivå, ha att förutse en stegring

av sedelomloppet. Denna stegring torde kunna uppskattas till 200 å 300 miljoner

kronor.

Utredningsmännen ansåge emellertid i likhet med tidigare år, att en reserv

borde finnas för att möta oförutsedda behov av samma art som nyss

angivits och som ej kunde hänföras till en försämring av penningvärdet.

Reservens storlek borde bibehållas oförändrad. Enligt utredningsmännens

mening borde ett belopp om 300 miljoner kronor ge riksbanken möjlighet

att tillgodose de behov, som avsåges med denna reserv.

Fullmäktige i riksbanken har i sitt utlåtande över utredningens skrivelse

uttalat, att fullmäktige i avvaktan på utredningens förslag till definitiv

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

3

lagstiftning om riksbankens sedelutgivningsrätt intet hade att erinra mot en

förlängning av nuvarande provisoriska lag med av utredningsmännen föreslagen

höjning av maximibeloppet för sedelutgivningsrätten från 5 500 till

5 800 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har meddelat att fullmäktige för sin del

tillstyrkte bifall till utredningens förslag.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

Enligt lagen den 4 juni 1954 (nr 326) med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning gäller — i stället för vad i 1934 års riksbankslag

är i motsvarande hänseende stadgat — särskilda föreskrifter i

fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar. Dessa innebär, bland annat,

att riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst 5 500 miljoner kronor.

1954 års lag, som gäller till och med utgången av juni 1955, har tillkommit

som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv reglering

av sedelutgivningsrätten på längre sikt kommer till stånd som ett resultat

av den härom pågående utredningen.

Enligt vad utredningsmännen i sin förenämnda skrivelse den 8 februari

1955 upplyst kan deras betänkande beräknas föreligga inom den närmaste

tiden. Då det icke blir möjligt att på grundval av nämnda betänkande redan

till innevarande års riksdag framlägga förslag till definitiv lagstiftning rörande

riksbankens sedelutgivningsrätt, torde den provisoriska lagstiftningen

i ämnet böra förlängas, lämpligen under den tid utredningsmännen förordat,

eller den 1 juli 1955—den 30 juni 1956.

Av vad utredningsmännen anfört får anses framgå att behov av en viss

utvidgning av sedelutgivningsrätten föreligger. Mot förslaget att höja beloppet

med 300 miljoner kronor har jag i likhet med fullmäktige i riksbanken

och i riksgäldskontoret icke någon erinran.

Bestämmelserna rörande riksbankens sedelutgivning under tiden den 1

juli 1955—den 30 juni 1956 torde böra upptagas i en ny lag, vilken — med

den jämkning som föranledes av det nyss sagda — bör utformas i överensstämmelse

med 1954 års lag i ämnet.

Fråga om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att

inlösa sedlar med guld

Genom kungörelsen den 4 juni 1954, nr 327, har riksbanken för tiden

till och med den 30 juni 1955 medgivits befrielse från skyldigheten att vid

anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I skrivelse den 21 oktober 1954 har fullmäktige i riksbanken erinrat om

att frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt vore föremål

för utredning genom särskilda utredningsmän. Då giltighetstiden för den

provisoriska lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt utlöpte den 30 juni

1955, förutsatte fullmäktige att utredningsmännen komme att föreslå regler

för sedelutgivningsrätten för tiden därefter. Oberoende av om förslaget

komme att avse en ytterligare förlängning av provisoriet eller eu definitiv

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

reglering, borde, så länge stadgandet i § 72 regeringsformen om guldinlösningsskyldigheten

kvarstode i nuvarande lydelse, fortsatt befrielse från

densamma medgivas, förslagsvis för ytterligare ett år.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1955 till och med den 30 juni 1956 vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter

deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill

ger anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft två i anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen

nr 503 i första kammaren av herr Svärd och nr 620 i andra kammaren

av herr Cassel. I motionerna hemställes att riksdagen måtte antaga det

i propositionen nr 162 framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning med den ändring att 1 § får

följande lydelse:

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusenfemhundra

miljoner kronor.

Som motivering för detta yrkande framföres i motionen II: 620 följande:

År 1951 tillsatte statsrådet och chefen för finansdepartementet en utredning

om regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt. Trots

att utredningen tidigare förutskickat, att dess arbete skulle vara slutfört

under 1954, har resultatet av dess arbete ännu icke framlagts. Jag finner

detta beklagligt. Av proposition nr 162 framgår emellertid, att förslag från

utredningen kan väntas inom den allra närmaste tiden.

Detta förhållande synes mig vara av betydelse för bedömande av det nu

framlagda förslaget. Det synes mig böra föranleda ett uppskov med ställningstagandet

till förslaget om en höjning av den övre gränsen av sedelutgivningsrätten.

Något behov av ett beslut i denna fråga under vårriksdagen

föreligger icke, eftersom eventuella påfrestningar kan komma att

§pra sig gällande törst vid årsskiftet 1955/56. Det vore enligt min mening

lämpligare att tills vidare bibehålla den nuvarande maximigränsen och att

vid höstriksdagen taga upp frågan på nytt i samband med ett behandlande

av den nyssnämnda utredningens förslag.

Ett sådant uppskov synes även betingat av den nu rådande situationen i

samband med de åtgärder som vidtagits och kommer att vidtagas för att

möta rådande inflatoriska tendenser. I detta läge synes det angeläget att

behovet av återhållsamhet på alla områden markeras genom att sedelutgivningsrätten

icke vidgas. En sådan manifestation skulle enligt min mening

få gynnsamma psykologiska verkningar.

Utskottet

I Kungl. Maj :ts förevarande proposition föreslås en förlängning av den

provisoriska lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivning för tiden

den 1 juli 1955—den 30 juni 1956. Enligt lagförslaget må riksbanken utgiva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

5

sedlar till ett belopp av högst 5 800 miljoner kronor. Det nuvarande maximibeloppet

utgör 5 500 miljoner kronor. Under år 1954 uppgick sedelomloppet

till högst 5 189 miljoner kronor, d. v. s. i det närmaste det belopp om

5 200 miljoner kronor, vilket i den skrivelse från utredningen om regleringen

av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt, som låg till grund

för 1954 års lag i ärendet, hade angivits som maximum, om man bortsåge

från den reserv om 300 miljoner kronor som utredningsmännen föreslagit

för att möta eventuella ökningar i sedelbehovet sammanhängande med ändrade

betalnings- och kassahållningsvanor m. m. Det bör i detta sammanhang

erinras om att en ökning i sedelomloppet inträder även vid oförändrad

prisnivå när den totala produktionen stiger och därmed skapar ett växande

behov av betalningsmedel. Såsom framgår av bilagda tabell steg sedelomloppet

med omkring 5 procent per år under 1953 och 1954, ehuru prisnivån

under denna tid var stabil. För innevarande år förutses fortsatt snabb

produktionsstegring och även en viss begränsad prisstegring. Behov av en

utvidgning av sedelutgivningsrätten föreligger sålunda, och mot förslaget

att höja beloppet med 300 miljoner kronor har utskottet icke någon erinran.

Utskottet tillstyrker alltså att den provisoriska lagstiftningen förlänges

ytterligare ett år samt att i samband därmed sedelutgivningsrätten bestämmes

till högst 5 800 miljoner kronor. Beträffande regleringen av riksbankens

sedelutgivningsrätt på längre sikt förutsätter utskottet att utredningen härom

kommer att slutföras inom en nära framtid. Med hänsyn till att förslag

till definitiv lagstiftning rörande riksbankens sedelutgivningsrätt icke kan

föreläggas innevarande års riksdag får utskottet redan av denna anledning

avstyrka motionerna I: 503 och II: 620.

Utskottet tillstyrker vidare bifall till Kungl. Maj :ts förslag om fortsatt

befrielse för riksbanken för tiden från och med den 1 juli 1955 till och

med den 30 juni 1956 från skyldigheten att inlösa sedlar med guld.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — med avslag å motionerna I: 503 och II:

620 — må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 3 maj 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik*, Mogård, Boo,

Wehtje, Kronstrand, Strandler och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson

i Landskrona, Sköldin, Dickson, Gustafson i Göteborg, Johansson i Kalmar

och Jönsson i Rossbol.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

Reservation

av herrar Ewerlöf, Wehtje, Kronstrand, Schmidt, Dickson och Gustafson i

Göteborg, vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande

lydelse.

I Kungl. Maj:ts — — — (lika med utskottet t. o. m. råd 15, s. 5)--- —

begränsad prisstegring.

På grund härav vill utskottet icke bestrida, att behov av en utvidgning

av sedelutgivningsrätten kan komma att föreligga. Såsom framhållits i propositionen

är emellertid inom den närmaste tiden ett länge emotsett förslag

att vänta från den år 1951 tillsatta utredningen om reglering av riksbankens

sedelutgivningsrätt på längre sikt. Det synes utskottet att den provisoriska

lagstiftningen icke bör bibehållas längre än nödvändigt utan så snart som

möjligt utbytas mot en mera definitiv sådan. Även om utredningens förslag

icke skulle kunna föranleda proposition till höstriksdagen, måste det vara

av värde för ett bedömande av nu föreliggande fråga att äga kännedom om

utredningens ställningstagande. Någon nackdel synes inte vara förenad med

ett uppskov till höstsessionen, eftersom de eventuella påfrestningarna icke

kan komma att göra sig gällande förrän vid årsskiftet 1955/56.

Utskottet finner ett ytterligare skäl för att icke nu avgöra frågan i det

ändrade läge på kreditmarknaden som inträtt efter det propositionen avlämnades.

Den numera skärpta kreditåtstramningen kan komma att påverka

sedelmängden. Det synes vara anledning att avvakta erfarenheterna av

den nya penningpolitiken och dess verkningar i begränsande riktning, innan

slutlig ställning tages till förslaget om en höjning av det s. k. sedeltaket.

Utskottet tillstyrker alltså i enlighet med yrkandena i motionerna 1:503

och II: 620 att den provisoriska lagstiftningen förlänges och att maximigränsen

för sedelutgivningsrätten tills vidare bibehålies vid 5 500 milj. kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande

proposition icke kunnat i oförändrat skick bifallas,

må med bifall till motionerna I: 503 och II: 620

dels för sin del antaga det i proposition nr 162 framlagda

förslaget till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning med den ändring att 1 § får följande

lydelse:

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusenfemhundra

miljoner kronor.

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med

den 1 juli 1955 till och med den 30 juni 1956 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, om förhållandena därtill ger anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

7

Bilaga

Uppgifter angående sedelomloppet och sedelutgivningsrätten under

åren 1948—1954

År

Utelöpande se- delmängd

Max. under

året

Max. i

% av

medel- talet

Sedelutgivningsrätt

Procentuell ök- ning i förh. t.

föregående år av

i me- deltal

milj.

kr.

ultimo

dec.

milj.

kr.

milj.

kr.

regist-

rerat

den

under tiden

milj.

kr.

genom-

snittliga

sedel-

mängden

sedel-

mäng-

dens

max.

1948

2 834

3113

3113

31/12

no

1/7 —''31/12

3 200

7

8

„ „ f

1/1 —30/6

3 200

\ c

1949

3 015

3 287

3 287

31/12

109 /

1/7 —31/12

3 500

} 6

b

1950

3 200

3 513

3 513

31/12

no

1/1 —31/12

3 500

6

7

f

1/1 —30/6

3 500

1

1951

3 568

4 090

4119

22/12

115 |

31/7 —19/12

4100

12

1

17

I

20/12—31/12

4 400

1

(

1/1 —30/6

4 400

1

1952

4106

4 577

4 663

23/12

114 {

1/7 —31/12

4 800

f 15

13

f

1/1 —15/12

4 800

1

1953

4 395

4 835

4 919

23/12

112 4

16/12—31/12

5 100

1 7

5,5

1

1/1 —30/6

5100

1 K

1954

4 618

5 087

5 189

23/12

112 {

1/7 —31/12

5 500

1 5

5,5

550994,

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition a1 i texten