Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om premiering av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956, dels i ämnet väckta motioner, dels ock väckta motioner angående premiering av s. k. ungdomssparande.

1955-05-12 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om premiering av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956, dels i ämnet väckta motioner, dels ock väckta motioner angående premiering av s. k. ungdomssparande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om premiering av frivilligt sparande

under åren 1955 och 1956, dels i ämnet väckta

motioner, dels ock väckta motioner angående premiering

av s. k. ungdomssparande.

I en den 15 april 1955 dagtecknad proposition, nr 193, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till förordning om premiering av frivilligt sparande under åren

1955 och 1956.

Berörda förslag till förordning är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om premiering av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Å sparbelopp, som under år 1955 eller 1956 insättes å för ändamålet upplagt

premiesparkonto hos bank, äger spararen av staten erhålla sparpremie

enligt vad nedan sägs.

Med bank avses i denna förordning sparbank, affärsbank, postsparbanken

samt centralkassa för jordbrukskredit.

2 §.

Sparare må för varje år icke erhålla sparpremie för mer än ett premiesparkonto.

I den mån bank så bestämmer, må insättning å och uttag från premiesparkonto

hos banken ske endast i helt tiotal kronor.

3 §.

Sparpremie må åtnjutas å ett årligt sparbelopp av högst 1 000 kronor för

varje sparare.

Sparpremie utgår med 20 procent av sparbelopp som insättes under år

1955 och med 15 procent av sparbelopp som insättes under år 1956, allt i

den mån sparbeloppet vid utgången av år 1960 fortfarande innestår å premiesparkontot.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

4 §•

Sparpremie må åtnjutas endast av fysisk person, vars taxerade inkomst

enligt förordningen om statlig inkomstskatt vid taxering året efter sparåret

uppgår till minst 1 200 kronor. Skola äkta makar taxeras enligt de för gift

skattskyldig gällande bestämmelserna, må sparpremie åtnjutas av envar av

makarna, om endera makens taxerade inkomst eller makarnas sammanlagda

taxerade inkomster uppgå till minst nämnda belopp.

Sparpremie utgår endast i den mån sparbeloppet svarar mot en ökning under

sparåret av spararens sammanlagda hos banker och andra penninginrättningar

innestående medel. Beträffande äkta makar skall dylik ökning

föreligga för makarna tillhopa.

5 §■

Vid insättning å premiesparkonto under år 1955 eller 1956 gottskrives

spararen preliminärt mot det insatta beloppet svarande sparpremie. Uttages

belopp från sådant konto före utgången av år 1960, avföres för det uttagna

beloppet tidigare gottskriven premie.

Å preliminärt gottskriven sparpremie utgår icke ränta.

6 §•

Sparare, som vill erhålla sparpremie, har att ingiva skriftlig anmälan härom

till beskattningsnämnd, å vilken hans taxering till statlig inkomstskatt

året efter sparåret ankommer. Såvida icke särskilt hinder möter däremot,

skall sådan anmälan fogas vid allmän självdeklaration, som avgives till ledning

för taxering varom nyss sagts. För gift sparare, som icke själv har att

avgiva allmän självdeklaration, må anmälan fogas vid den andra makens

deklaration. Anmälan, som inkommer efter utgången av året efter sparåret,

må icke upptagas till prövning.

Vederbörande taxeringsnämnd eller, vad angår anmälan som inkommer

efter det att taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, vederbörande prövningsnämnd

har att pröva, huruvida i 4 § angivna förutsättningar för rätt till

sparpremie äro för handen. Om nämndens beslut skall banken underrättas.

Har underrättelse om beskattningsnämnds beslut enligt föregående stycke

icke kommit banken till handa senast den 1 oktober året efter sparåret, skall

banken skyndsamt lämna spararen meddelande härom.

Har beträffande visst premiesparkonto anmälan varom i denna paragraf

sägs icke inom föreskriven tid ingivits eller har enligt till banken inkommen

underrättelse rätt till sparpremie befunnits helt eller delvis icke föreligga,

avföres å kontot för ifrågavarande sparår preliminärt gottskriven sådan premie

eller vederbörlig del därav.

7 §•

Bank äger att av statsverket utfå sammanlagda beloppet av de sparpremier,

som vid utgången av år 1960 äro enligt denna förordning gottskrivna

å premiesparkonton hos banken.

8 §.

Sparpremie skall icke utgöra skattepliktig inkomst vid taxering enligt

kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt.

9 §•

Ä sparbelopp, för vilket rätt till sparpremie föreligger, skall utgå ränta

efter en räntesats, som icke må understiga den högsta räntesats för inlåning

från allmänheten, som av vederbörande bank i övrigt tillämpas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

3

Gottskrivning av å premiesparkonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning. Uttag från sådant konto före

utgången av år 1960 skall i första hand anses avse insatt sparbelopp.

10 §.

Har beskattningsnämnd funnit rätt till sparpremie helt eller delvis icke

föreligga för med anmälan enligt 6 § avsett sparbelopp, skall spararen

underrättas härom genom rekommenderat brev med mottagningsbevis. I underrättelsen,

som skall lämnas å blankett enligt av riksskattenämnden fastställt

formulär, skall finnas angivet, vad som skall iakttagas vid anförande

av besvär över beskattningsnämndens beslut.

över beskattningsnämnds beslut enligt denna förordning må besvär anföras

endast av spararen. Besvär skola anföras, vad angår beslut av taxeringsnämnd

hos vederbörande prövningsnämnd och vad angår beslut av

prövningsnämnd hos kammarrätten, allt inom sextio dagar från det spararen

erhållit del av beslutet, över utslag av kammarrätten må besvär icke

anföras.

Har beskattningsnämnds beslut om rätt till sparpremie efter besvär ändrats,

skall banken underrättas härom.

11 §.

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äger utfärda

för tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft

dels två före propositionens avlämnande väckta likalydande motioner,

nämligen nr 74 i första kammaren av herr Nilzon, Ivar, m. fl. och nr 94 i

andra kammaren av herr Adolfsson m. fl.,

dels ock följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren nr 529 av herr Ewerlöf m. fl., nr 530 av herr öhman

och herr Persson, Helmer, nr 531 av herr Anderson, Carl Albert, m. fl., nr

536 av herr Persson, Johan, och nr 537 av herr Ewerlöf m. fl. samt inom

andra kammaren nr 653 av herr Holmberg, nr 654 av herr Lundqvist m. fl.,

nr 655 av hery Lundberg, nr 659 av herr Ahlberg m. fl., nr 660 av herr

Neländer m. fl., nr 661 av herr Hjalmarson m. fl. samt nr 662 av herr

Johanson i Västervik.

I motionerna I: 74 och 11:94 hemställes, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en utredning angående premiering av

s. k. ungdomssparande i enlighet med motionens syfte.

Motionen 1: 529 innehåller en hemställan att den föreliggande propositionen

måtte av riksdagen antagas med de ändringarna att 4 och 11 §§ i den

föreslagna förordningen får följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

4 §•

Sparpremie må —--- nämnda belopp.

Sparpremie utgår endast i den mån sparbeloppet svarar mot belopp, med

vilket spararen under sparåret ökat sina sammanlagda tillgodohavanden

hos banker och andra penninginrättningar, med tillägg i förekommande

fall av det belopp, som han under samma år erlagt i premier för kapitalförsäkring

utöver vad han erlagt i sådana premier under år 1954. Har beloppet

av erlagda premier enligt vad nyss sagts ökats men tillgodohavandena

hos penninginrättnlingar minskats, må dock sparpremie åtnjutas

högst för ett sparbelopp motsvarande skillnaden mellan sagda ökning och

minskning. Har spararen under sparåret belånat, låtit återköpa eller överlåtit

kapitalförsäkring, skall hänsyn tagas endast till den del av ökningen

av tillgodohavanden och premiebelopp, som överstiger beloppet av vad han

genom belåningen, återköpet eller överlåtelsen uppburit. Beträffande äkta

makar skall vad i detta stycke sägs avse makarna tillhopa.

11 §.

Kungl. Maj:t---erforderliga föreskrifter.

I den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver äro banker och andra penninginrättningar

samt försäkringsbolag skyldiga att till ledning för beskattningsnämnds

prövning av rätt till sparpremie lämna uppgifter, som finnas

erforderliga.

I motionerna 1:530 och 11:653, vilka är likalydande, föreslås att riksdagen

måtte avslå förevarande proposition. Alternativt föreslås, under förutsättning

att riksdagen i övrigt bifaller propositionen, att KF:s och HSB:s

sparkassor upptas i förteckningen över banker och andra kreditanstalter,

där sparpremie kan erhållas i enlighet med propositionen nr 193.

I motionerna I: 531 och II: 654, vilka är likalydande, hemställes att 1 §

andra stycket i förslaget till förordning måtte erhålla följande lydelse:

»Med bank avses i denna förordning sparbank, affärsbank, postsparbanken,

centralkassa för jordbrukskredit, Kooperativa förbundet och Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund jämte till dessa

riksorganisationer anslutna föreningar, som har egna sparkassor.»

Motionerna 1:536 och 11:660, vilka även de är likalydande, innehåller

förslag om att riksdagen vid Behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr

193 angående premiering av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956

måtte besluta a) att premiesparkonto må öppnas även i andra kredit- och

sparkassor än de i Kungl. Maj :ts förslag angivna efter medgivande av Kungl.

Maj :t för varje särskild kassa och således även i KF:s och HSB:s sparkassor,

b) att å premiesparkonto insatta belopp skall penningvärdeförsäkras enligt

i motionen angivna riktlinjer, och c) beträffande kontrollen i fråga om

nysparande införa ett stadgande i förordningen av i motionen angiven innebörd,

samt vidare att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig

författningstext.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955 5

I motionerna I: 537 och II: 661, som likaledes är av samma lydelse, hemställes,

att riksdagen, vid sin behandling av Kungl. Maj :ls proposition nr 193,

måtte

A. besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte

Sill innevarande års riksdags höstsession framlägga ytterligare förslag till

sparstimulerande åtgärder, som bland annat innefattar,

att gränsen för skattefri inkomst av kapital höjes till 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för äkta makar,

att intäkt av eget hem blir skattefri intill ett belopp av 200 kronor samt

att det skattefria avdraget för försäkringspremier höjes till högst 400

kronor för ensamstående samt högst 800 kronor för äkta makar och för

ogift skattskyldig som haft hemmavarande barn, för vilket rätt till barnbidrag

förelegat;

B. besluta att Till upplysningsverksamhet angående olika spar privilegier

anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor;

C. antaga förslaget till förordning om premiering av frivilligt sparande

under 1955 och 1956 med den ändring att 3 § erhåller följande lydelse:

3 §•

Sparpremie må---varje sparare.

Sparpremie utgår med 20 procent av sparbelopp som insättes under åren

1955 och 1956, allt i den mån sparbeloppet vid utgången av år 1960 fortfarande

innestår å premiesparkontot.

Motionen II: 655 innehåller yrkande om avslag å propositionen nr 193.

I motionen II: 659 hemställes, att ett i motionen framfört förslag till sparpremier

måtte övervägas vid utskottsbehandlingen av propositionen.

I motionen 11:662 hemställes,

att riksdagen måtte besluta begränsa den av Kungl. Maj :t föreslagna sparpremien

för 1955 till 10 % och för 1956 till 5 %; samt

att 3 § i förslaget till förordning om premiering av frivilligt sparande i

Kungl. Maj:ts proposition ändras i enlighet härmed.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning om premiering av frivilligt sparande

under åren 1955 och 1956 ävensom i fråga om vad motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse härför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen resp. motionerna.

Inledningsvis anför departementschefen följande.

Förändringarna i det allmänna konjunkturläget sedan årsskiftet, sedda i

belysning bl. a. av den nu snart avslutade avtalsrörelsen för året, kommer

att inom kort redovisas och analyseras i den reviderade nationalbudgeten

och i konjunkturinstitutets rapport, vilka f. n. är under utarbetande. I propositionen

angående komplettering av riksstatsförslaget för 1955/56 kommer

detta material att redovisas och på grundval härav riktlinjerna för den

ekonomiska politiken uppdragas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

Med hänsyn till nödvändigheten att i rådande läge begränsa konsumenternas

efterfrågan på varor och tjänster framstår åtgärder, ägnade att stimulera

det frivilliga sparandet, som synnerligen angelägna. En ökning av det frivilliga

sparandet i samhället är av stor vikt även ur andra perspektiv än dagens

mera kortsiktiga, övervägandena beträffande möjligheterna att främja sparandet

med statliga åtgärder har lett till att förslag med sådant syfte utarbetats

inom finansdepartementet. Jag hemställer att nu få anmäla denna

fråga.

Till en början vill jag här erinra om att frågan om åtgärder från statsmakternas

sida för att främja det enskilda frivilliga sparandet under senare

tid i skilda sammanhang aktualiserats. Vissa sådana åtgärder har vidtagits

— här må hänvisas till sparformerna sparobligationer och rikskonto

och till det tidsbundna lönsparandet med vinstutlottning. Förslag till andra

åtgärder i liknande syfte har däremot hittills icke förverkligats. Till dessa

förslag hör ett som i december 1947 framlades av 1944 års allmänna skattekommitté.

Enligt detta skulle avdrag, under vissa förutsättningar och med

viss maximering, få åtnjutas vid inkomsttaxeringen för banksparande under

åren 1948 och 1949. Hit hör likaledes ett förslag, som ungefär samtidigt

framfördes i en inom finansdepartementet upprättad promemoria; i denna

förordades, att sparande av eller till förmån för ungdom skulle stimuleras

genom kontantpremier.

Vid 1951 års riksdags vårsession fördes frågan — som berörts också vid

vissa föregående riksdagar — på nytt fram i motioner i båda kamrarna (de

likalydande I: 186 och II: 284 och de likalydande I: 279 och II: 367). I utlåtande

(nr 12) över dessa motioner uttalade bankoutskottet bl. a., att det

enligt utskottets mening i det aktuella ekonomiska läget vore i hög grad önskvärt

att genom särskilda åtgärder söka uppmuntra till en ökning av det frivilliga,

enskilda sparandet på kort sikt. I enlighet med utskottets hemställan

anhöll riksdagen (skrivelse nr 209), att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande

möjligheterna att genomföra åtgärder för uppmuntran av det frivilliga

och enskilda sparandet samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

dessa överväganden kunde föranleda.

I anledning härav utarbetades under år 1951 inom finansdepartementet

av regeringsrådet, dåvarande expeditionschefen H. Klackenberg en PM med

utredning och förslag rörande skattepremiering av frivilligt sparande under

år 1952. Promemorian blev föremål för remissbehandling. Bl. a. på grund

av den kritik, som i vissa avseenden framfördes under remissbehandlingen,

kom promemorieförslaget inte att läggas till grund för någon proposition i

ämnet. Vissa fortsatta överväganden förekom därefter inom finansdepartementet,

men de föranledde icke några åtgärder.

Jag vill tillägga, att frågan om statlig stimulans åt sparandet också senare

motionsvägen har tagits upp i riksdagen.

Efter en redogörelse för huvudlinjerna i 1951 års förslag och de i anledning

av detta avgivna remissyttrandena uttalar departementschefen bl. a. följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955 7

De allra flesta är väl ense om att en ökning på bred front av det enskilda

sparandet skulle vara av stor betydelse som ett led i strävandena att stärka

stabiliteten i vårt ekonomiska liv. Inte minst gäller detta i dagens ekonomiska

läge. För att man skall nå fram till denna ökning av sparandet måste olika åtgärder

prövas, med verkan såväl på längre som på kortare sikt. En sådan åtgärd,

som — enligt vad jag tidigare har nämnt — vid skilda tillfällen har tagits

upp till diskussion, är en särskild statlig stimulering av det enskilda sparandet.

Givetvis låter sig en dylik i och för sig väl infogas i detta sammanhang.

Det kan naturligtvis frågas, om det är möjligt att vinna några påtagliga

fördelar på denna väg. En del av dem, som hade att yttra sig över 1951

års promemorieförslag i ämnet, betvivlade detta. De satte i fråga, om allmänhetens

sparande lät sig på kort sikt nämnvärt påverkas av åtgärder som

de då föreslagna. Tveksamhet kom följaktligen till synes vid bedömningen

om det extra nysparande, vartill premieringen skulle stimulera, kunde väntas

bli stort nog för att uppväga statens kostnader. Det hävdades därtill från

några håll, att kortsiktsåtgärder närmast vore direkt till skada. De komme

att motverka intresset för det normala sparandet och rubba balansen mellan

olika sparformer. Och uppenbarligen måste man ge dessa kritiker rätt i så

måtto, att man kan säga, att det icke är möjligt att prestera förhandsbevis

för att man med en premiering verkligen skall uppnå en effekt tillräckligt

kraftig för att rationellt motivera åtgärden. Man kan därför icke undgå att

hysa en viss tvekan om lämpligheten att genomföra ett premieringsförfarande

av nu avsett slag. Ä andra sidan torde emellertid, om sparpremieringen

konstrueras i en ur teknisk synpunkt ändamålsenlig form, enligt min mening

icke några större nackdelar kunna följa av en sådan åtgärd. Tillämpningstiden

för en sådan anordning bör emellertid till en början begränsas till

innevarande och nästa år. På grundval av de erfarenheter som därvid vinnes

får bedömas vad som därefter bör företagas. Jag anser mig sålunda i

princip böra förorda, att staten under en begränsad tid främjar visst nysparande

genom en på lämpligt sätt anordnad premiering.

Det vitsordades i flera remissuttalanden över 1951 års promemoria, att en

premiering av sparandet enligt de linjer, som uppdragits i promemorian,

skulle vara tekniskt väl genomförbar. Jämsides härmed riktades det dock i

avsevärd utsträckning kritik mot den belastning av främst arbetsgivare och

taxeringsnämnder, som en lagstiftning enligt förslaget skulle få till följd.

Vad angår arbetsgivarna pekades det på att redan deras arbete med skatteuppbörden

vore betungande. Också taxeringsorganisationen vore synnerligen

arbetstyngd. Dess föreslagna medverkan vid sparpremieringen kunde befaras

bli till men för dess centrala och mera angelägna uppgifter. Till detta

komme, att den avsedda kontrollen av att endast nysparande premierades

knappast kunde bli fullt effektiv.

För den sålunda framförda kritiken mot det 1951 föreslagna systemets

administrativa komplikationer föreligger enligt min mening visst fog. Bl. a.

med tanke på den provisoriska karaktären hos de planerade åtgäi derna är det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

av betydelse, att administrationsapparaten icke göres vidlyftigare än som är

nödvändigt, liksom att de anlitade organen icke tvingas att åsidosätta permanenta

och för det allmänna väsentliga uppgifter.

De invändningar, som då gjordes mot att premieringen skulle anknytas

till beskattningen — att med andra ord premien skulle få formen av en

skattenedsättning — synes mig likaledes förtjäna beaktande. Från andra

håll betecknades visserligen, i anslutning till promemorieförslaget, skattelättnaden

som den psykologiskt effektivaste premieringsmetoden. Det kan

heller icke bestridas, att en sparpremiering i form av minskning av

källskatteavdraget kan ha utsikter att åstadkomma resultat. Det är dock

icke givet, att en lämpligt ordnad kontantpremiering blir mindre effektiv.

Om salunda intet bestämt kan sägas om den ena eller andra formens företräde

från denna synpunkt, synes emellertid vissa principiella synpunkter

böra fälla utslaget till förmån för linjen med kontantbidrag. Ått bereda

skattelättnad för viss form av sparande står i mindre god överensstämmelse

med principerna för vår skattelagstiftning. Enstaka avsteg har gjorts

från dessa principer, såsom när det gäller avdraget för försäkringspremier.

Detta är dock knappast skäl nog att nu göra ytterligare avsteg för syften,

som måhända i samma mån kan tillgodoses på annat sätt.

Av vad jag har sagt lär framgå, att den sparpremiering som jag förordar

inte i alla delar bör utformas efter de riktlinjer, som drogs upp i 1951 års

promemoria. Den kritik, som framfördes under remissbehandlingen av promemorian,

liksom de alternativa förslag som från vissa håll samtidigt framlades,

inrymde i flera avseenden uppslag och synpunkter som nu bör beaktas.

Från dessa utgångspunkter har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till kontantpremiering av frivilligt sparande under

åren 1955 och 1956.

Närmast kommer jag att lämna en redogörelse för det huvudsakliga i det

sålunda utarbetade förslaget.

Det sparande, som enligt förslaget kan premieras, skall ha formen av insättningar

under år 1955 eller 1956 på särskilt upplagda konton i bank. Insättningarna

ombesörjs av spararen själv. Vid insättning krediteras spararen

preliminärt en sparpremie, som avses skola utgå med 20 procent av

1955 års och 15 procent av 1956 års sparbelopp. Högst 1 000 kronors sparande

per år skall kunna komma i fråga till premiering. Vid utgången av år

1960 tillfaller premien slutligt spararen, under förutsättning att sparbeloppet

fortfarande innestår å kontot. De innestående medlen skall icke vara

spärrade. Men vid uttag före år 1961 går spararen miste om sparpremien

för det uttagna beloppet. Endast sparpremie, som definitivt tillfallit spararen,

utbetalas av statsverket till vederbörande bank. Som konsekvens härav

gottgör banken icke ränta på preliminärt gottskrivna premier utan endast

på det av spararen själv insatta beloppet. Sparpremie skall icke vara

skattepliktig inkomst.

För rätt till sparpremie skall krävas, utöver vad som nyss sagts, att spa
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

9

rarens taxerade inkomst under sparåret enligt förordningen om statlig inkomstskatt,

vid sambeskattning tillhopa med makens, uppgår till minst 1 200

kronor och att spararen — om han är gift makarna tillsammans — under

samma år ökar sina sammanlagda banktillgodohavanden minst med sparbeloppet.

Kontrollen över att så är fallet skall ankomma på taxeringsnämnderna.

Fördenskull skall spararen, samtidigt med att han avlämnar självdeklaration

för sparåret, göra en särskild anmälan till taxeringsnämnden.

Sedan denna funnit, att de angivna kraven är fyllda, lämnas meddelande

härom till vederbörande bank. För konto, beträffande vilket sådant meddelande

icke ingått, åtnjutes ingen sparpremie.

Efter denna översiktliga redogörelse skall jag närmare beröra vissa särskilda

punkter i förslaget.

Vad först angår frågan, vilka sparformer som skall premieras,

valde utredningsmannen 1951 att låta de föreslagna åtgärderna avse

i huvudsak endast banksparandet. Det har häremot invänts, att andra sparformer,

icke minst det ekonomiskt viktiga försäkringssparandet, vore lika

förtjänta av premiering. Invändningarna kan icke utan vidare avvisas. Frågan

sammanhänger dock i viss mån med hur man vill begränsa premieringen

i tiden och till beloppet. Dras gränserna tills vidare tämligen snävt i dessa

avseenden, minskas risken för ogynnsam inverkan på andra sparformer.

Tekniskt skulle det vara en svårlöslig uppgift att utsträcka premieringen till

allt sparande; det betydelsefulla kravet på enkelhet i tillämpningen skulle

vid en utsträckning bli svårt att tillgodose.

I fråga om försäkringssparandet skulle en premiering måhända visserligen

lättare låta sig anordna. Jag vill emellertid erinra om att denna form

av sparande redan är premierad genom det avdrag för kapitalförsäkringsm.

fl. premier, som får åtnjutas vid taxeringen. Det försäkringssparande,

som kan vara att påräkna från det stora flertalets sida, torde oftast rymmas

inom det sålunda medgivna avdraget. Försäkringssparandet får dessutom i

mindre grad än banksparandet antagas vara känsligt för en tillfällig stimulans.

Jag förordar sålunda, att premieringen begränsas till banksparandet.

Bl. a. med hänsyn till den form för sparkontoinsättningarna jag föreslår

finner jag för närvarande icke tillräckliga skäl föreligga att låta premieringen

omfatta också sparkonton för obligationsköp hos riksgäldskontoret.

Däremot bör sparkonto kunna uppläggas även hos centralkassa för jordbrukskredit.

Det kunde ifrågasättas alt inbegripa även KF:s och HSB:s

sparkassor. Det är emellertid att märka, att dessa kassors rörelse, om än

tämligen omfattande, icke avser inlåning från allmänheten utan från organisationernas

medlemmar. Därtill kommer, att dessa sparinslitut, även om

missbruk från deras sida icke skulle kunna befaras, icke är anknutna till

det offentliga på samma sätt som bankerna, vilka är underkastade särskild

inspektion. Med hänsyn härtill torde kretsen av de sparinslitut, som skall

kunna medverka vid premieringen, icke lämpligen böra utvidgas till att

omfatta även de nu nämnda eller andra med liknande sparverksamhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

Det må framhållas, att premieringen givetvis skall kunna komma även

sådant organiserat banksparande som exempelvis sparklubbssparande och lönsparande

till godo, i den mån de uppställda villkoren fylls.

Vad beträffar arbetsgivarnas medverkan vid sparandet

torde de skäl överväga, som tala mot en obligatorisk sådan. Enligt min

mening bör den föreslagna sparpremieringen icke begränsas till löntagare

utan kunna komma alla till godo. Genom att man icke gör arbetsgivarnas

medverkan obligatorisk vinner man den fördelen, att i princip ett enhetligt

system kan genomföras för alla sparare.

Även om jag sålunda föreslår, att spararen principiellt själv skall ombesörja

insättningarna av sparmedel, är det givet, att en medverkan från arbetsgivarens

sida är värdefull, där den kan åstadkommas på frivillighetens

väg. Sådan medverkan har förekommit och förekommer vid andra former av

sparande.

Det system som jag skisserat innebär vissa avvikelser från 1951 års

förslag beträffande förhållandet mellan spararen och banken.

Jag avser här frågorna om i vad mån sparmedlen skall vara spärrade

och om vilken räntesats som skall gälla för dessa medel.

I den förra frågan föreslogs i promemorian, att uttag från sparkonto

under de två första åren efter sparåret skulle få ske endast i vissa extraordinära

situationer. Det har invänts, att en sådan spärrning måhända icke

vore psykologiskt lämplig; alt den avskräckte potentiella sparare kunde

betyda mer från allmän synpunkt än att den hindrade förbrukning av sparmedel.

Jag anser, att denna invändning förtjänar beaktande. Utan spärrning

blir visserligen uttagen fler. Men det synes rimligt att antaga, att en

sparare, som avsett att få sitt sparande premierat, i allmänhet icke i oträngt

mål gör uttag från sitt sparkonto och därmed mister sin rätt till sparpremie.

Enligt min mening talar övervägande skäl mot särskilda bestämmelser

om spärrning av sparkontomedlen. Detta utesluter dock inte, att det kan

vara lämpligt, att bankerna i fråga om premiesparandet normalt tillämpar

eu viss uppsägningstid. Härigenom kan motverkas, att premiesparkontona

i onödan utnyttjas för utpräglat kortfristigt sparande. För sparbankernas

del ligger det härvid nära till hands, att de tillämpar den i reglementena

bestämda uppsägningstiden, som lagenligt skall vara minst en månad. En

liknande uppsägningstid torde vara lämplig också för övriga berörda kreditinstitut.

I särskilda fall bör givetvis efter prövning uttag kunna få ske utan

föregående uppsägning.

I den andra nyssnämnda frågan, om räntesatsen för sparmedlen, innebar

1951 års förslag, att ränta skulle utgå enligt den vid varje tillfälle

gällande högsta inlåningsräntan i sparbank. Bakgrunden till förslaget var

bl. a., att postsparbankens och, vad angår sparkasseräkning, affärsbankernas

högsta inlåningsränta är en halv procent lägre än flertalet sparbankers;

en enhetlig räntesats sades vara nödvändig från propagandasyn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

II

punkt. Att den högsta inlåningsräntan gjordes till norm motiverades med

att bankernas kostnader för sparkontomedel bleve särskilt låga. Dels komme

nämligen hela sparbeloppet att insättas på en gång, genom postverkets

förmedling, och dels skulle, som nyss nämnts, medlen vara spärrade under

viss tid. Med den uppläggning jag föreslår bortfaller dessa argument

för en standardisering uppåt av räntenivån. I och för sig vore det väl icke

otänkbart att det oaktat föreskriva en räntesats i nivå med den högsta

förekommande sparbanksräntan. Enligt min mening är emellertid en dylik

föreskrift knappast av behovet påkallad. Med hänsyn bl. a. till vad Svenska

bankföreningen anfört i sitt yttrande över 1951 års förslag torde det icke

vara uteslutet, att den högsta sparbanksräntan kommer att bli normgivande,

även om detta icke särskilt föreskrives. Olägenheterna av att icke alla

medverkande banker skulle tillämpa en och samma räntesats torde för övrigt

icke vara av sådan art, att det i författningsväg bör uppställas krav

på dylik likformighet. Däremot bör det lämpligen stadgas, att envar bank

skall vara skyldig att för det premierade sparandet tillämpa sin högsta

inlåningsränta. Till en del fyller ett dylikt stadgande samma uppgift som

det av 1951 års utredning föreslagna.

I anslutning härtill vill jag något beröra spörsmålet, om särskilda konton

hos bankerna obligatoriskt bör uppläggas för premiesparandet. I den mån

detta sparande, bortsett från premieringen, likställes med annat sparande —

insättning ombesörjes av spararen själv, medlen förblir disponibla, vanlig

ränta tillämpas — kan behovet av sådana särskilda konton uppenbarligen

diskuteras. Det är dock sannolikt, att det spelar en viss roll från propagandasynpunkt,

att det premierade sparandet koncentreras till särskilda konton.

Från vissa synpunkter torde det också tekniskt bli enklare, åtminstone om

sparpremien skall krediteras i samband med insättningen, en fråga som jag

senare återkommer till. Det må vidare nämnas, att bankorganisationerna i

sina förslag 1951 till alternativa lösningar icke räknade med annat än att

särskilda konton skulle uppläggas. Enligt min uppfattning bör med hänsyn

till det sagda en författning i ämnet innehålla föreskrift av denna innebörd.

Kontona i fråga bör lämpligen benämnas premiesparkonton. Vad angår organiserat

lönsparande och sparklubbssparande kan det måhända vara ändamålsenligt,

att sparandet sker i vanlig ordning under året och det för

premiering avsedda sparbeloppet först i slutet av året överföres till premiesparkonto.

Beträffande lönsparandet kan det kanske i viss utsträckning visa

sig möjligt att låta redan upplagda konton fungera som premiesparkonton.

I förenklingssyfte bör vidare föreskrivas, att en och samma person icke

får premieras för mer än ett premiesparkonto varje år. Av samma skäl bör,

när banken så bestämmer, insättningar på och uttag från premiesparkonto

få ske endast i helt tiotal kronor.

1 fråga om formen för premieringen har på åtskilliga håll

ansetts, att skattelättnad skulle vara att föredraga framför kontantbidrag.

Som jag i det föregående utvecklat kan emellertid vissa principiella skäl

anföras mot skaltelättnadslinjen. Därutöver är det att märka, att valet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

mellan de båda premieringsformerna påverkas av hur systemet i övrigt bygges

upp. Anlitas arbetsgivarnas medverkan, kan en premiering i form av

skattelättnad komma spararen till godo redan på källskattestadiet, med andra

ord i direkt samband med sparandet. En skattelättnad utan arbetsgivarnas

medverkan skulle däremot svårligen kunna komma till synes förrän på slutskattedebetsedeln,

alltså ett å två år efter tidpunkten för sparandet.

Det har betonats att det psykologiskt sett är av vikt, att premieringen

kommer till uttryck redan vid spartillfället. Vid ett system, som icke bygger

på arbetsgivarnas medverkan, har alltså från denna synpunkt kontantpremiering

försteget, om premien tillfaller spararen omedelbart vid insättningen

på sparkontot. Tekniskt skulle det inte vara uteslutet att i sådant svfle

successivt med sparandet insätta kontanta premier på sparkontona; vid

förtidsuttag av sparmedlen skulle premierna i så fall återgå till staten. Den

sålunda skisserade ordningen har dock den olägenheten, att det måste bli

en omständlig redovisning och återredovisning av sparpremier mellan statsverket

och bankerna, i varje fall om sparmedlen icke skall vara spärrade.

Denna olägenhet lär dock vara möjlig att undvika. Eftersom det är avsett,

att sparpremierna icke skall kunna utbetalas till spararna, förrän den

bestämda kvalifikationstiden gått till ända, har bankerna dessförinnan intet

behov av att få premiebeloppen utanordnade från statsverket. Spararen bör

det oaktat vid insättningen kunna preliminärt krediteras vederbörlig sparpremie;

i bankens räkenskaper kommer denna villkorliga skuld till spararen

alt motsvaras av en lika stor villkorlig fordran hos statsverket. Vid

förtida uttag från sparkontot minskas på samma sätt spararens premietillgodohavande.

Gottgjord ränta bör icke ifrågakomma för premiering. Av

banktekniska skäl bör uttag i första hand anses avse insatt sparbelopp. Under

år 1956 insatt belopp bör vid uttag, när spararen ej annat önskar, anses

taget i anspråk framför under år 1955 insatt. Vid varje insättning och uttag

torde anteckning om den på beloppet belöpande sparpremien böra göras i

motboken eller motsvarande handling. Premiekreditering i samband med

insättning bör göras så att det klart framgår, att den är endast villkorlig.

Preliminärt gottskrivna sparpremier skall uppenbarligen icke beaktas vid

tillämpningen av för bankerna gällande lagstadganden om inlåningsrätt och

kassareserv.

Först vid kvalifikationstidens utgång bör banken äga att av statsverket

rekvirera premierna för de sparbelopp, som då fortfarande innestår på kontona.

Av denna uppläggning följer givetvis, att ränta icke kommer att

utgå å premiebeloppen, förrän från den dag de slutligt tillfallit spararen.

Detta kan dock icke anses ha någon reell betydelse för spararen: för honom

bör det vara likgiltigt, om han får en premie, som icke avkastar ränta, eller

en premie, som avkastar ränta men i gengäld är i motsvarande mån lägre.

Rent tekniskt skulle det uppenbarligen vara ännu enklare att över huvud

icke gottskriva sparpremien, förrän spararen vore berättigad att lyfta den.

Genom en sådan ytterligare förenkling riskerade man dock att, som jag nyss

nämnt, gå miste om åtskilligt i psykologisk effekt. Jag anser under sådana

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

13

förhållanden, att kravet på enkelhet skäligen tillgodoses, om det föreskrives,

att sparpremien krediteras preliminärt på sparkontot vid insättningen

men icke utbetalas till banken förrän den får lyftas av spararen.

Det nu angivna systemet synes vara att föredraga framför skattelättnadslinjen

också från den synpunkten, att det icke belastar budgeten redan

under sparåret. Då premierna icke skall utbetalas förrän vid ett senare

tillfälle, kommer det nysparande, som premieringen stimulerar till, att innebära

en nettoökning av det totala sparandet under ifrågavarande år, något

som självfallet är av vikt när man som här överväger åtgärder med sikte

i första hand på de närmaste åren. Därmed vill jag icke förneka, att man

från vissa synpunkter kan ha anledning att tveka inför att uppskjuta en

utgift till en framtid, vars möjligheter endast föga låter sig överblickas. Om

så skulle befinnas önskvärt, kan man givetvis fördela den formella belastningen

på flera år genom anslag på budgeten.

Härefter torde få upptagas frågan om premiens storlek och vissa

andra frågor i anslutning därtill.

Fasta utgångspunkter saknas för bedömningen, hur stor premien bör

vara och vilka villkor som i övrigt bör uppställas. Man är här hänvisad

till antaganden och uppskattningar. Å ena sidan har man att beakta, att

premien skall vara stor nog för att kunna tänkas verkligen stimulera sparandet.

Ä andra sidan bör det tillses, att statsverkets kostnader hålls inom

en rimlig ram.

Det är vidare givet, att premiens storlek hänger nära samman med kvalifikationstidens

längd. Om sparmedlen måste stå inne t. ex. fem år för

att ge rätt till premie, bör premien rimligtvis vara högre än om spararens

väntetid begränsas till tre eller fyra år. Enligt min mening kan det vad

gäller denna kvalifikationstid propagandamässigt vara till en viss fördel,

att premiesparandet kan få formen av ett målsparande, att m. a. o. hela

det premierade sparbeloppet, både 1955 och 1956 års, på en gång kan

ställas till spararens förfogande. Det synes mig därför lämpligt, att för båda

åren rätten till sparpremie blir definitiv, när sparbeloppet fortfarande står

inne vid 1960 års utgång. Det innebär sålunda i sin tur, att det bör ges en högre

premie för 1955 års sparande än för 1956 års. Efter olika överväganden bar

jag ansett mig böra föreslå, att premien bestäms till 20 procent av sparbeloppet

för 1955 och 15 procent av sparbeloppet för 1956. En sådan differentiering

kan måhända också i någon mån stärka en önskvärd snabb effekt av

premieringen.

Vidare förordar jag, att premie utgår för ett årligt sparbelopp av högst

1 000 kronor för varje sparare. Med detta maximum bör det finnas gott

utrymme för en ökning av det stora flertalets banksparande. Av statsfinansiella

skäl kan därtill ett högre maximum knappast komma i fråga, särskilt

som jag — enligt vad jag i det följande kommer att utveckla — ansett

mig icke böra föreslå en genomgående kontroll av att sparkontoinsättningarna

verkligen representerar nysparande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

De belopp, som utgår i form av sparpremie, bör icke hänföras till skattepliktig

inkomst. Uttrycklig bestämmelse därom bör intagas i författningen.

Att en blott preliminärt gottskriven sparpremie icke ingår i den skattepliktiga

förmögenheten torde icke behöva särskilt föreskrivas. Jag vill i detta

sammanhang också erinra om de möjligheter till skattefrihet för ränta på

sparbelopp, som öppnats genom det av årets riksdag efter förslag i proposition

nr 59 beslutade bottenavdraget från kapitalinkomst.

Sammanfattningsvis föreslår jag sålunda i de senast berörda avseendena,

att sparpremie skall utgå för belopp, som innestått till utgången av år 1960,

dock för högst 1 000 kronor årligen, att sparpremien skall utgöra 20 procent

av sparbeloppet för år 1955 och 15 procent för år 1956 samt att den icke

skall ha karaktär av skattepliktig inkomst. En sparpremie av denna storlek

är, med hänsyn även till skattefriheten, liktydig med en tilläggsränta av

fyra ä fem procent per år. Denna förmån synes vara så pass väl tilltagen,

att den borde kunna få en påtagligt sparstimulerande verkan.

Vad härefter beträffar kravet på nysparande som villkor för

rätt till sparpremie möttes 1951 års förslag av många invändningar. Dessa

innebar huvudsakligen, att kontrollen härutinnan skulle avsevärt tynga taxeringsnämnderna,

i varje fall om den skulle bli någorlunda effektiv. Jag delar

uppfattningen att det är synnerligen angeläget, att taxeringsorganisationen

i möjligaste mån får koncentrera sig på vad som är dess huvuduppgifter.

Av 1951 års utredning hävdades, att taxeringsorganisationens engagemang

i sparpremieringen beträffande flertalet sparare skulle bli föga krävande.

Det bör emellertid beaktas, att den form av kontroll som då föreslogs

avsåg en premiering, som skulle omfatta blott löntagare. I promemorian påpekades

att en kontroll i enlighet med förslaget merendels skulle bli komplicerad,

om premieringen utsträcktes till de självständiga företagarna. Som

jag framhållit förordar jag en sådan utsträckning. Icke minst med hänsyn

härtill har jag ansett det icke lämpligt att anordna en detaljkontroll av att

sparkontoinsättningarna härrör från nysparande.

I och för sig kunde det sättas i fråga, om icke kravet på nysparande helt

kunde utgå. Det kan sägas, att en premiering likväl skulle innebära en

viss stimulans till nysparande och att det från vissa synpunkter skulle

kunna tolereras, att en del äldre sparande samtidigt droge fördel av premieringen.

Men mot en dylik uppläggning kan å andra sidan anföras, att

den i förhållande till den antagliga effekten bleve betydligt kostsammare för

statsverket. För alla som redan hade banktillgodohavanden bleve det den

enklaste vägen till premiering att göra en överföring från ett konto till ett

annat.

Då denna lösning sålunda näppeligen kan godtagas, återstår möjligheten

att förenkla kontrollen av att nysparande föreligger. Svenska sparbanksföreningens

förslag i dess skrivelse den 31 januari 1952 synes därvid erbjuda

eu lämplig utgångspunkt. Enligt detta förslag skulle viss ökning av banktill
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

15

godohavanden premieras, oavsett förmögenhetsutvecklingen i övrigt. Jag finner

en sådan begränsning, som i hög grad skulle minska taxeringsnämndernas

belastning, i princip acceptabel. Den medför visserligen, att en person

kan skaffa sig rätt till sparpremie bl. a. genom att realisera t. ex. värdepapper

eller lösören eller upptaga lån för ändamålet. Enligt min mening bör

dock risken för att premieringen skulle orsaka dylika transaktioner i större

skala kunna betraktas som relativt liten.

Jag föreslår sålunda, att som villkor för rätt till sparpremie skall gälla,

att spararen skall ha ökat sina sammanlagda tillgodohavanden hos banker

och andra penninginrättningar minst med sparbeloppet. Det må påpekas,

att med penninginrättningar här avses även andra än de, hos vilka premiesparkonto

får uppläggas.

Härjämte förordar jag att endast den, vars taxerade inkomst under sparåret

enligt förordningen om statlig inkomstskatt uppgår till minst 1 200 kronor

— beloppet anknyter till gränsen för deklarationsskyldighet — skall

äga rätt till sparpremie. Utan denna spärr skulle en välbärgad person kunna

bli flerdubbelt premierad genom att överflytta egna medel till sparkonton

för minderåriga barn eller andra närstående utan egna inkomster, något

som icke är avsett.

Äkta makar bör få upplägga var sitt premiesparkonto, om den taxerade

inkomsten för endera maken eller för makarna tillhopa uppgår till minst

1 200 kronor. Kravet på ökning av banktillgodohavanden minst med sparbeloppet

bör gälla för makarna tillhopa. Härigenom förebyggs, att en överföring

från den ene makens bankkonto till den andres ger rätt till sparpremie.

I övrigt bör enligt min mening äkta makar behandlas som två av varandra

oberoende sparare. I 1951 års promemoria föreslogs motsatsen: för makar

tillhopa skulle sålunda bl. a. gälla samma sparbeloppsmaximum som för ensamstående

sparare. Det har häremot invänts, att sambeskattningen icke

borde få sträcka sina verkningar även till sparpremieringen. Det kan dessutom

antagas, att det i viss mån skulle komplicera förfarandet att göra den

ene makens premiering beroende av den andres. Vad jag föreslår innebär sålunda,

att vardera maken skall kunna premieras för ett sparande av 1 000

kronor, om den taxerade inkomsten för någon av makarna eller för dem båda

tillsammans uppgår till minst 1 200 kronor och därjämte deras sammanlagda

banktillgodohavanden har ökat med 2 000 kronor eller mer.

När det gäller det närmare förfarandet hos taxeringsnämnderna

är det av betydelse, att möjligheterna till förenklingar även i detaljerna

tas tillvara.

På taxeringsnämnderna kommer att falla kontrollen av att spararen vederbörligen

har ökat sina banktillgodohavanden och att hans taxerade inkomst

uppgår till föreskrivet belopp. Genom taxeringsnämndernas medverkan

förebygges, att en sparare premieras för flera sparkonton i olika banker.

Det må här inskjutas, att det i och för sig skulle ha varit möjligt att anförtro

de båda senare uppgifterna åt andra organ. Då dessa båda uppgifter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

emellertid torde kräva endast ett ringa mått av arbete och då för den återstående

uppgiften, kontrollen av banktillgodohavandena, andra än taxeringsnämnderna

icke med fördel kan komma i fråga, måste den nyss angivna

lösningen anses vara den lämpligaste.

Den som vill erhålla sparpremie bör ha att anmäla detta, med uppgift om

premiesparkonto och sparbelopp, samtidigt med att han avlämnar självdeklaration

för sparåret. Gift sparare, som icke själv är deklarationsskyldig,

bör foga sin anmälan vid makens deklaration. Rent tekniskt kan det i övrigt

i fråga om anmälan förfaras på olika sätt. En möjlighet är, att motboken,

när sådan användes, förses med genom perforering frånskiljbara blad, ett

för varje sparår, på vilka noteras saldot på kontot, och att det avrivna bladet

bifogas deklarationen som anmälan om premiesparandet. Även andra

möjligheter kan emellertid övervägas. I riksskattenämndens deklarationsupplysningar

och eventuellt också på själva deklarationsblanketten kan

lämpligen tas in en erinran om vad premiespararen har att iaktta vad anmälan

beträffar.

I fråga om ökningen av banktillgodohavanden torde taxeringsnämndens

kontroll normalt kunna begränsas till en summarisk jämförelse mellan årets

och föregående års deklaration. Även den senare står i allmänhet till nämndens

förfogande i dess arbete. I de fall då föregående års deklaration inte

utan omgång är tillgänglig, torde nämnden — om särskild anledning till

närmare undersökning ej föreligger eller stickprovskontroll anses böra verkställas

— få förutsätta att kravet på ökning av banktillgodohavandena är

fyllt.

Om resultatet av sin prövning bör taxeringsnämnden ha att underrätta

banken. Lämpligen kan beslutet antecknas på den inkomna anmälan, som

därefter översändes till banken. De konton, för vilka beslut om bifall, helt

eller delvis, inkommer till banken, blir s. a. s. auktoriserade och medför rätt

till sparpremie.

Om en sparare skulle ha gjort anmälan om premie för flera konton,

bör det konto, som upptar det högsta sparbeloppet, godkännas för premiering.

Skulle äkta makar ha anmält var sitt konto för premiering men deras

sammanlagda ökning av banktillgodohavanden vara mindre än summan av

sparbeloppen, bör bristen avräknas i enlighet med vederbörandes egna önskemål.

De sparare, som kan komma i fråga för sparpremie men av förbiseende

e. d. icke anmält sig för sådan hos taxeringsnämnden, torde böra ha möjlighet

att i stället göra anmälan till prövningsnämnden. Anmälan bör dock,

för att vinna beaktande, göras före utgången av året efter sparåret.

Har enligt meddelande från taxeringsnämnden rätt till sparpremie befunnits

icke föreligga eller inkommer över huvud intet meddelande — i vilket

senare fall banken i god tid bör ha aviserat spararen — bör preliminärt

gottskrivna sparpremier för ifrågavarande sparår avföras från härav berörda

konton hos bankerna.

Spararen bör ha rätt att anföra besvär över beslut som gått honom emot,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

17

med den begränsningen att kammarrätten bör bli högsta instans. Något

nämnvärt behov av besvärsrätt för representant för kronan eller av rätt för

prövningsnämnderna att ex officio granska taxeringsnämndernas beslut i

detta avseende torde däremot icke föreligga. Icke heller synes det erforderligt

att meddela föreskrift om att ändring av taxeringen i förekommande

fall skall föranleda motsvarande ändring av tidigare meddelade beslut om

rätt till sparpremie. Ett beslut härvidlag bör med andra ord stå fast, i den

mån icke spararen efter besvär vinner ändring i beslutet.

1 fråga om de föreslagna premieringsbestämmelsernas

ikraftträdande och giltighetstid vill jag framhålla, att de skäl

som föranleder förslaget uppenbarligen gör det angeläget, att bestämmelserna

träder i kraft utan dröjsmål. Premieringen bör sålunda till att börja med

ta sikte på sparande under 1955. Vad sedan giltighetstiden beträffar bör

såsom jag förut antytt den föreslagna anordningen betraktas som ett försök.

Det är under sådana förhållanden icke lämpligt att redan nu utsträcka

tillämpningstiden längre än två år. Om en fortsättning i en eller annan

form bör följa får bli beroende av den ekonomiska utvecklingen och därjämte

av de erfarenheter, som det föreslagna systemets tillämpning under

åren 1955 och 1956 kan skänka.

Jag förordar alltså, att tills vidare endast sparande under åren 1955 och

1956 skall ifrågakomma för premiering.

För en uppskattning av statens kostnader för sparpremieringen

saknar man praktiskt taget hållpunkter. 1951 års utredning

betraktade synbarligen en årskostnad på uppåt 50 miljoner kronor som

icke direkt osannolik. Det system för premieringen jag föreslår skiljer

sig i flera avseenden från det då ifrågasatta; ändringarna är i stort sett

ägnade att höja statsverkets kostnader. Till siffermässig belysning må

nämnas, att mot exempelvis en miljon sparposter per år på i genomsnitt

halva maximibeloppet, alltså ett totalt årsbelopp av 500 miljoner kronor, svarar

ett sammanlagt premiebelopp av 100 miljoner kronor för år 1955 och

75 miljoner kronor för år 1956. För min del anser jag det emellertid knappast

sannolikt, att premiesparandet skall kunna få denna omfattning. För 1955

inverkar det dessutom, att premieringen inte kommer att verka under mer

än en del av året.

Då premierna såsom jag tidigare utvecklat avses skola utbetalas till bankerna

först då de definitivt tillkommer vederbörande sparare, erfordras f. n.

ingen medelsanvisning för ändamålet.

Över motionerna I: 74 och II: 94 har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttranden från fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, Svenska

bankföreningen, Svenska jordbrukskreditkassan och Svenska sparbanksföreningen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1,955. S samt. Nr 32

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

Fullmäktige i riksbanken har anfört bl. a. följande.

De riktlinjer för en skattepremiering av s. k. ungdomssparande som angivas

i motionerna äro så flyktigt skisserade att ett bedömande av metodens

framkomlighet otvivelaktigt förutsätter en utredning. Det förefaller emellertid

som om metodens möjligheter att öka sparandet överskattats och svårigheterna

i dess administrerande underskattats. För att en skattepremiering

av sparande skall bli stimulerande torde det t. ex. vara nödvändigt att skattebefrielsen

kommer redan i samband med skatteavdragen på lönerna och

icke som restitution ett par år senare. Det torde också vara förenat med

mycket betydande svårigheter att begränsa premieringen just till nysparandet.

Fullmäktige anse, att frågan om sparandets utveckling och möjligheterna

för dess främjande är föremål för ansvariga instansers oavlåtliga uppmärksamhet.

Vid behandlingen av ärendet i fullmäktige reserverade sig herr Kristensson

i Osby och anförde följande:

»Det är synnerligen angeläget att uppmuntra det enskilda sparandet. Fn

utredning bör ske om åtgärder för att stimulera och öka detta sparande.

Därvid bör även ifrågavarande motioners uppslag kunna prövas.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar följande.

Några delade meningar torde icke råda därom, att en ökning av det

personliga sparandet i nuvarande läge med betydande och alltjämt stigande

investeringsbehov är en angelägenhet av yttersta vikt. Varje uppslag,

som syftar till att stimulera den enskildes sparvilja, är under sådana förhållanden

värt beaktande. Fullmäktige vilja därför uttala sin sympati för

syftemålet med de nu ifrågavarande motionerna, vilka särskilt ta sikte

på att få till stånd en ökning av sparandet bland den förvärvsarbetande

ungdomen, hos vilken förutsättningar härför otvivelaktigt i hög grad äro

för handen. Gentemot förslaget att genom särskild skattepremiering uppmuntra

till ökat ungdomssparande ställa sig fullmäktige emellertid ytterst

tveksamma. Bortsett från att den befolkningsgrupp, man avser att uppmuntra

med förslaget, redan i stort sett befinner sig i ett gynnat ekonomiskt

läge, finna fullmäktige det nämligen principiellt oriktigt att på angivet

sätt tillgodose en viss kategori sparare. Härvid må erinras om att riksdagen

vid upprepade tillfällen, senast under höstsessionen sistlidna år (se

bevillningsutskottets bet. nr 63) uttalat den meningen att, därest ett visst

ändamål anses böra tillgodoses genom stöd från det allmännas sida, detta

stöd i regel bör ske på annat sätt än genom lättnader i beskattningen. Tidigare

utredningar i syfte att främja nysparande genom skattelättnader, vilka

icke gjorts generellt verkande, ha också visat att en skattelindring skulle

rent tekniskt bli mycket svårbemästrad och nödvändiggöra en besvärlig administrativ

kontrollapparat utan att garantier likväl vunnes för att skattepremieringen

komme uteslutande nysparande till godo. Med hänsyn härtill

synes en utredning angående premiering av ungdomssparande på sätt motionärerna

ifrågasatt icke påkallad.

I detta sammanhang vilja fullmäktige emellertid ånyo rikta uppmärksamheten

på den form för premiering av ungdomssparande, som lönsparandet

innebär. Även om denna sparform, såsom även motionärerna framhålla,

hittills icke fått den omfattning, som varit önskvärd, visa dock i

riksgäldskontoret tillgängliga uppgifter, varav ett sammandrag bifogas den
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1D55

19

na skrivelse,1 att lönsparandet under de gångna åren icke oväsentligt ökat

i omfattning. Det synes icke uteslutet, att ungdomens intresse för lönsparande

skall kunna ytterligare vidgas genom att riksgäldskontoret och de i

denna sparform medverkande kreditinrättningarna intensifiera sin propaganda

för ändamålet och även genom andra åtgärder söka främja lönsparandets

utveckling. Fullmäktige äro för sin del beredda att medverka härtill.

Under alla förhållanden anse fullmäktige mindre välbetänkt att splittra

ungdomens sparintresse på alltför många, sinsemellan konkurrerande sparformer.

Slutligen vilja fullmäktige erinra om att riksdagen så sent som vid höstsessionen

nästföregående år tagit ställning till motioner med likartat syfte

som de nu ifrågavarande. Dessa motioner, vilka avsågo skattepremieringen

av s. k. bosättningssparande, avstyrktes av bankoutskottet i utlåtande nr

38 och föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Ej heller de nu föreliggande

motionerna torde böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vid behandlingen av ärendet vid riksgäldsfullmäktiges sammankomst

anmäldes reservation av herrar Hagberg och Näsgård. Den förre ansåg, att

yttrandet bort ha följande lydelse:

»Några delade meningar torde icke råda därom, att en ökning av det

personliga sparandet i nuvarande läge med betydande och alltjämt stigande

investeringsbehov är en angelägenhet av yttersta vikt. Varje uppslag, som

syftar till att stimulera den enskildes sparvilja, är under sådana förhållanden

värt beaktande. Fullmäktige vilja därför uttala sin sympati för syftemålet

med de nu ifrågavarande motionerna, vilka särskilt ta sikte på att få

till stånd en ökning av sparandet bland den förvärvsarbetande ungdomen,

hos vilken förutsättningar härför otvivelaktigt i hög grad äro för handen.

På grund härav och med hänsyn till den trängande nödvändigheten av att

på olika vägar söka stimulera det enskilda sparandet vilja fullmäktige förorda

den av motionärerna begärda utredningen angående premiering av

s. k. ungdomssparande.

I detta sammanhang vilja fullmäktige ånyo rikta uppmärksamheten på

den form för premiering av ungdomssparande, som lönsparandet innebär.

Även om denna sparform, såsom även motionärerna framhålla, hittills icke

fått den omfattning, som varit önskvärd, visa dock i riksgäldskontoret

tillgängliga uppgifter, varav ett sammandrag bifogas denna skrivelse, att

lönsparandet under de gångna åren icke oväsentligt ökat i omfattning. Det

synes icke uteslutet, att ungdomens intresse för lönsparande skall kunna

ytterligare vidgas genom att riksgäldskontoret och de i denna sparform

medverkande kreditinrättningarna intensifiera sin propaganda för ändamålet

och även genom andra åtgärder söka främja lönsparandets utveckling.

Fullmäktige äro för sin del beredda att medverka till en sådan utveckling.

»

Herr Näsgård anförde:

»Huruvida syftet att befordra ungdomssparandet kan uppnås enligt den

av motionärerna skisserade framgångslinjen synes tveksamt på grund av de

skattetekniska kontrollproblem, som kan väntas uppkomma. Det vore måhända

eu lättare framkomlig väg att söka utveckla det redan tillämpade

lönsparandet, t. ex. genom eu uppmjukning av gällande bestämmelser om

åldersgränser för deltagande i denna sparverksamhet och förmånligare

villkor.

Här ej intaget.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankontskottets utlåtande nr 32 år 1955

En undersökning bör komma till stånd för att utröna om icke lönsparandet

kunde göras mera lockande för ungdomen genom förbättrade villkor.

Vid denna undersökning bör även motionärernas förslag beaktas.»

Bank- och fondinspektionen ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till motionen

och anförde bl. a. följande.

Det kan utan varje reservation erkännas att syftet med motionen — ökat

sparande hos ungdomen — är i hög grad angeläget och att följaktligen staten

har anledning att stimulera till sådant sparande. Såsom motionärerna påpeka

ha statsmakterna även vidtagit åtgärder för detta ändamål, nämligen

genom premieringen av det s. k. lönesparandet, men det är, som motionärerna

likaledes framhålla, klart att detta sparande icke vunnit den anslutning

som man hoppats på.

Onekligen ligger det under sådana omständigheter nära till hands att undersöka

om icke någon annan, för ungdomen mera lockande och samtidigt

effektiv sparfrämjande metod kunde utfinnas; motionärerna ha i detta syfte

presenterat ett utkast till skattepremiering av ungdomssparande, vilket de

anse böra bli föremål för närmare utredning.

Rörande delta förslag torde man med användande av motionärernas egna

ord kunna säga, att »det är förenat med stora svårigheter att kontrollera,

om pengarna verkligen har nysparats». Såvitt inspektionen kan förstå måste

nämligen förslaget, sådant det i motionen utformats, leda därtill att de föräldrar

som ha barn anställda i sina egna företag (och det finns ganska

många sådana familjeföretag), få en möjlighet att genom lämplig höjning

av barnens löneförmåner hos företaget kunna från sina inkomster avdraga

kostnader för barnens utbildning och bosättning intill ett belopp av 1 000

kronor per barn och år. Redan en sådan konsekvens gör att inspektionen

nödgas ställa sig synnerligen tveksam till förslaget; och inspektionen vill

tillägga att den befarar att man över huvud taget icke utan mycket långtgående

och kostsamma kontrollåtgärder kan premiera ett ungdomssparande

medelst skattelättnader.

Även sparbanksinspektionen avstyrkte motionen. Svenska bankföreningen

anförde, att vad som föreslagits i motionerna borde kunna upptagas till

prövning vid en allmän översyn av sparfrämjande åtgärder. Styrelsen för

Svenska jordbrukskreditkassan ifrågasatte om det icke vore en lättare framkomlig

väg än den motionärerna förordat för att söka befordra ungdomssparandet

att utveckla det redan tillämpade lönsparandet, t. ex. genom en

uppmjukning av gällande bestämmelser om åldersgränser för deltagande i

denna sparverksamhet och förmånligare villkor. Styrelsen föreslog att en undersökning

skulle komma till stånd för att utröna om icke lönsparandet kunde

göras mera lockande för ungdomen genom förbättrade villkor. Vid denna

undersökning borde även motionärernas förslag beaktas. Svenska sparbanksföreningen

fann det i motionerna framförda förslaget värt allt beaktande

och förordade att spörsmålet gjordes till föremål för utredning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

21

Utskottet

Departementschefen har i den föreliggande propositionen givit uttryck

för den uppfattningen att det torde råda enighet om att en ökning på bred

front av det enskilda sparandet skulle vara av stor betydelse som ett led i

strävandena att stärka stabiliteten i vårt ekonomiska liv. Utskottet delar

denna mening och vill erinra om att utskottet redan tidigare vid flera tillfällen

givit uttryck härför. Sålunda framhöll utskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 27 till föregående års riksdag, att utskottet var berett

att till fullo instämma i den allmänna målsättning för den ekonomiska politiken

enligt vilken önskvärdheten av ett större enskilt sparande betonades.

Det var enligt utskottet uppenbart, att flera av de problem som mött den

ekonomiska politiken under efterkrigstiden haft samband med att de stora

investeringsbehov som förelegat icke motsvarats av en lika stark sparbenägenhet.

Utskottet framhöll vidare, att en förskjutning i fördelningen av

sparandet på olika kategorier i riktning mot ökad andel av det personliga

sparandet skulle underlätta den ekonomiska politikens uppgift att bevara

prisstabilitet och samhällsekonomisk jämvikt. Uppslag till olika åtgärder

som kunde stimulera det personliga sparandet vore därför värda allt beaktande.

Bl. a. ansågs ett organiserat målsparande vara värt statsmakternas

stöd i den mån praktiskt genomförbara förslag i detta hänseende kunde

framkomma.

Det nu framlagda förslaget till särskild statlig stimulering av det enskilda

sparandet får betraktas som en av de åtgärder som kan förtjäna prövas

i detta sammanhang. Ehuru utskottet hyser någon tveksamhet huruvida det

extra nysparande, vartill den föreslagna premieringen skulle föranleda, kan

antagas bli tillräckligt stort för att uppväga statens kostnader för premieringen,

är utskottet likväl i princip berett förorda att någon form av statlig premiering

nu praktiskt prövas. Utskottet anser sig därvid böra betona att det

är fråga om en försöksverksamhet och att åtgärden är av kortsiktskaraktär.

När det senare överväges vilka åtgärder som bör prövas på längre sikt, torde

erfarenheterna av den nu föreslagna premieringen möjligen kunna vara till

viss ledning. Utskottet kan sålunda icke biträda del i de likalydande motionerna

I: 530 och II: 653 samt i motionen II: 655 ställda yrkandet om avslag

å förevarande proposition.

Vad härefter angår frågan vilka sparformer som bör premieras har departementschefen

förordat, att premieringen skulle begränsas till banksparandet.

Anledningen härtill synes bl. a. ha varit att det tekniskt skulle vara

en svårlöslig uppgift att utsträcka premieringen till allt sparande. Beträffande

försäkringssparande! har särskilt erinrats om att detta sparande redan

är premierat genom det avdrag för kapitalförsäkrings- m. fl. premier,

vilket får åtnjutas vid taxeringen. Försäkringssparande! har dessutom antagits

vara i mindre grad än banksparandet känsligt för en tillfällig stimulans.

Då det vidare kunde ifrågasättas att inbegripa KF:s och HSB:s

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

sparkassor har departementschefen anmärkt, att dessa kassors rörelse, om

än tämligen omfattande, icke avser inlåning från allmänheten utan från

organisationernas medlemmar. Vidare vore dessa sparinstitut, även om

missbruk från deras sida icke skulle kunna befaras, icke anknutna till det

offentliga på samma sätt som bankerna, vilka var underkastade särskild

inspektion.

I motionerna 1:531 och 11:654 har föreslagits att premieringen skall

omfatta jämväl den sparverksamhet som bedrives av Kooperativa förbundet

och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

jämte till dessa riksorganisationer anslutna föreningar som har egna sparkassor.

Ett i huvudsak liknande yrkande har subsidiärt framställts i motionerna

I: 530 och II: 653. För att främst tillgodose samma syfte har vidare

i motionerna 1:536 och 11:660 hemställts att riksdagen måtte besluta att

premiesparkonto finge öppnas även i andra kredit- och sparkassor än de

i Kungl. Maj :ts förslag angivna efter medgivande av Kungl. Maj:t för varje

särskild kassa och således även i KF:s och HSB:s sparkassor.

Utskottet har i princip icke någon erinran mot att premieringen i huvudsak

begränsas till banksparandet. På de av departementschefen anförda

skälen saknas sålunda anledning att inbegripa försäkringssparande!. Däremot

föreligger enligt utskottets mening tillräckliga motiv för att premiera

även sådant sparande som sker inom KF och HSB samt till dessa riksorganisationer

anslutna föreningar som har egna sparkassor. Det framstår för

utskottet som angeläget att premiesparandet i möjligaste mån får en förankring

hos folkrörelserna, och detta synes bl. a. kunna ske genom att KF:s

och HSB:s sparverksamhet inbegripes i premieringen. Den omständigheten

att sparrörelsen endast är öppen för organisationernas egna medlemmar synes

icke böra utgöra hinder häremot. Med hänsyn till att det måste anses

sörjt för att revisionen är ordnad på ett tillfredsställande sätt kan utskottet

ej heller finna något avgörande hinder däri att verksamheten icke står under

tillsyn av offentligt inspektionsorgan eller eljest är närmare offentligrättsligt

reglerad. Utskottet är sålunda berett förorda bifall till motionerna

1:531 och 11:654 och delyrkandet beträffande KF:s och HSB:s sparkassor

i motionerna I: 536 och II: 660 samt det yrkande som subsidiärt framställts

i motionerna I: 530 och II: 653, varigenom KF:s och HSB:s sparverksamhet

skulle komma att omfattas av premieringen. Utskottet förutsätter, att KF

och HSB samt till dessa organisationer anslutna föreningar kommer att tilllämpa

samma tekniska system som övriga kreditinstitut.

Beträffande formen för premieringen har i propositionen valts kontantbidrag.

Utskottet kan för sin del biträda att denna form nu prövas och

finner att den tekniska lösning som förordats fyller kraven såväl på att

premieringen skall psykologiskt sett ha bästa effekt som på att den skall

i administrativt hänseende vara enkel.

Vid prövningen av frågan om premiens storlek har departementschefen

beaktat, att det kan vara till en viss fördel, att premiesparandet kan få

formen av ett målsparande, så till vida att hela det premierade sparbeloppet,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

23

både 1955 och 1956 års, på en gång kan ställas till spararens förfogande.

För båda årens sparande skulle rätten till sparpremien bli definitiv vid

utgången av år 1960 för det sparbelopp som då alltjämt vore innestående.

Detta anses motivera att en högre premie bör lämnas för 1955 års sparande

än för 1956 års och i överensstämmelse härmed har föreslagits 20 procent

av sparbeloppet för 1955 och 15 procent av sparbeloppet för 1956.

När det gäller premiens storlek har ändringsyrlcanden framställts i de

likalydande motionerna I: 537 och II: 661 samt i motionerna II: 659 och

11:662. I motionerna 1:537 och 11:661 har föreslagits att sparpremien

skall utgöra 20 procent även i fråga om insättningar som sker under 1956.

Det anses bl. a. att premieringen skulle vinna i enkelhet om procentsatsen

sattes lika för bägge åren. Det påpekas vidare att oklarhet skulle råda till

vilket års sparbelopp uttag före 1961 skulle vara att hänföra om förslaget

till förordning antogs i den lydelse som föreslagits av Kungl. Maj :t. I motionen

II: 659 uttalas att många och sannolikt flertalet av dem som nås av

propagandan för detta sparande icke kan vinnas för det långsiktiga sparande,

varom här är fråga. Målet skulle ligga dem för avlägset och därför

kunde också intresset svalna. Därigenom skulle icke sparandet få den bredd

som eftersträvas och den stabiliserande effekten av sparpremieringen försvagas.

Vid utskottsbehandlingen borde därför som ett alternativ övervägas

att utge en premie för sparmedel insatta år 1955 redan under 1957, dock

icke därest medlen uttoges före den 1 juli 1957. Premien skulle utgöra 2

procent samt för varje år därefter stiga progressivt till 3 procent 1958, 4

procent 1959, 5 procent 1960 och 6 procent 1961. För insättning 1956 skulle

årspremierna fastställas till 2, 3, 4 och 6 procent. Motionärerna framhåller,

att den progressivt stigande sparpremien torde utgöra ett starkt incitament

för insättaren att dröja med sina uttag så länge som möjligt. En fördelning

av uttagen anses vidare kunna medföra mindre olägenhet än om huvuddelen

av de fastlåsta sparmedlen skulle uttagas i början av år 1961. I motionen

II: 662 hemställes att sparpremien för år 1955 fastställes till 10 procent

och för år 1956 till 5 procent. Motionären framhåller, att det icke torde

vara uteslutet att man, om propositionen antages i oförändrat skick, kan

skapa ett räntetänkande som är osunt och som kan leda till ett försämrat

sparande, jämfört med nu, vid den extra stimulansens bortfall. Det kan

befaras, att sparpremiebeloppets storlek kan locka folk att överflytta sparandet

från andra sparinrättningar än dem som har premiesparkonto och

därigenom vålla besvär. Motionären uttalar vidare, att den föreslagna sparpremieringen

i stort sett torde komma att utnyttjas till sitt maximala belopp

endast av större inkomsttagare.

Utskottet har vid sin bedömning av premiens avvägning funnit sig böra

i första hand beakta kravet på att premiesparandet får önskvärd omfattning

och snabb effekt. Ur denna synpunkt finner utskottet att premiernas sloilek

i Kungl. Maj :ts förslag är lämpligt avvägd liksom den differentiering som

föreslagits. Utskottet kan sålunda icke biträda de i motionerna framförda

ändringsyrkandena. Vad särskilt angår det i motionerna 1:537 och 11:661

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

gjorda påpekandet om att oklarhet skulle kunna uppkomma till vilket års

sparbelopp ett uttaget belopp vore hänförligt finner utskottet ett förtydligande

motiverat. I enlighet med vad som ifrågasatts av motionärerna föreslår

därför utskottet att i förordningens 9 § införes en föreskrift innebärande

att i den mån uttag förekommer före 1961 sådant i första hand skall

anses gälla under 1956 insatta medel. Mot det i motionen II: 659 framlagda

systemet torde framför allt kunna resas den berättigade invändningen, att

det icke tillgodoser de krav på enkelhet som penninginstituten och de administrativa

myndigheter som beröres av sparandet måste ställa.

Departementschefen har som villkor för rätt till sparpremie föreslagit

att spararen skall ha ökat sina sammanlagda tillgodohavanden hos banker

och andra penninginrättningar minst med sparbeloppet. Detta innebär sålunda

att en ökning av banktillgodohavandena skulle kunna premieras oavsett

förmögenhetsutvecklingen i övrigt. En sådan lösning minskar i hög grad

belastningen på taxeringsnämnderna jämfört med andra, tidigare ifrågasatta

lösningar.

I motionen 1: 529 har framhållits, att vid utformningen av den nu föreslagna

kontantpremieringen av banksparandet bör i rimlig män tillses, att

effekten av den premiering som redan förekommer av försäkringssparandet

icke rubbas. Ur denna synpunkt har ifrågasatts huruvida icke med

ökning av banktillgodohavanden som villkor för rätt till sparpremie borde

jämställas ökning i förhållande till läget före premieringens början, d. v. s.

år 1954, av premier för kapitalförsäkringar. För att förhindra att den nya

premieringen utnyttjas genom överföring av redan sparade försäkringsmedel

föreslås vidare, att det i förordningen införes ett stadgande av innehåll,

alt vid bedömande av huruvida banktillgodohavande ökat, minskning skall

ske med belopp som under sparåret erhållits genom belåning, åtei’köp eller

överlåtelse av kapitalförsäkring. Den som önskar tillgodonjuta sparpremie

bör i sin deklaration vara skyldig att lämna uppgifter för att möjliggöra

kontroll i nyss nämnda hänseenden. Han bör alltså uppgiva med vilket belopp

han ökat sina premieinbetalningar under sparåret jämfört med 1954

och vidare huruvida och i jakande fall till vilket belopp kapitalförsäkringen

belånats, återköpts eller överlåtits. I motionen har vidare föreslagits ett

tillägg till 11 § i förslaget till berörda förordning i syfte att lämna möjlighet

för Kungl. Maj :t att föreskriva, att banker och andra penninginrättningar

samt försäkringsbolag skall rara skyldiga att till ledning för beskattningsnämnds

prövning av rätt till sparpremie lämna uppgifter som

finnas erforderliga. I motionerna I: 537 och II: 661 har motionärerna förklarat

sig instämma med vad som uttalats i motionen I: 529.

Frågan om kravet på nysparande har berörts jämväl i motionerna I: 536

och 11:660. I dessa motioner har föreslagits att det skall uppställas det

kravet att den skattskyldige vid sin anmälan till beskattningsnämnden skall

avge en på heder och samvete avlämnad försäkran att det av honom på

premiesparkonto insatta beloppet sparats av inkomst under året. Motionärerna

framhåller, att man riskerar att den sparstimulerande effekten blir

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

25

väsentligt försvagad om man avstår från att uppställa detta krav på nysparande

under året och därigenom skapar möjligheter att genom omplacering

av kapital komma i åtnjutande av premie.

Utskottet finner för sin del berättigat att ökning i premier för kapitalförsäkringar

jämställes med ökning av banktillgodohavanden för rätt till

sparpremie. Även de förslag i övrigt som framställts i motionen 1: 529, syftande

till att förhindra en överföring av försäkringsmedel till banktillgodohavande

kan utskottet biträda.

Däremot är utskottet icke berett tillstyrka att var och en som öppnar premiesparkonto

skall avge en på heder och samvete avlämnad försäkran att

det på kontot insatta beloppet är sparat av inkomst under året. Utskottet

vill betona, att möjligheter att något så när effektivt kontrollera riktigheten

av en sådan förklaring saknas. Utskottet anser sig dock böra tillägga, att,

därest kontrollen i nu ifrågavarande hänseende kunnat ordnas på ett ändamålsenligt

och enkelt sätt, hade det i och för sig kunnat övervägas huruvida

icke kravet på nysparande borde ha skäpts så att det avsåge icke blott bankoch

försäkringssparande! utan förmögenhetsutvecklingen i dess helhet.

Vad härefter angår det i motionerna 1:536 och 11:660 väckta förslaget

alt å premiesparkonto insatta belopp skulle penningvärdeförsäkras har motionärerna

framhållit, att en sådan garanti skulle vara synnerligen betydelsefull

i syfte att övervinna den återhållande effekt på sparandet som

penningvärdeförsämringen under efterkrigstiden fortfarande anses utöva.

Den föreslagna garantien skulle enligt motionärerna lämpligen kunna knytas

till socialstyrelsens allmänna konsumentprisindex och utformas så att

för varje tioprocentig stegring av detta index från medeltalet för kalenderåret

1956 10 procent skulle tillföras sparkontot genom statsmedel; penningvärdegarantien

skulle gälla det sparbelopp som vid utgången av år 1960 bleve

föremål för definitiv premiering och endast omfatta den penningvärdeförsämring

som skulle kunna inträffa från 1956 till utgången av hela sparperioden.

Utskottet, som redan i tidigare sammanhang vid flera tillfällen understrukit

betydelsen av att ett fast penningvärde upprätthålles för att den enskilda

sparviljan skall kunna ökas, finner sig icke böra förorda att den nu

framlagda förordningen om premiering av frivilligt sparande kompletteras

med en bestämmelse om penningvärdegaranti. Redan de förmåner som erbjudes

spararna enligt Kungl. Maj :ts förslag torde vara tillräckliga för att

göra premiesparandet attraktivt. Därtill kommer att en penningvärdegaranti

skulle kunna psykologiskt påverka spararna oförmånligt och dessutom

i olika sammanhang kunna åberopas som prejudicerande. Utskottet

kan sålunda icke förorda bifall till vad i detta hänseende föreslagits i motionerna

I: 536 och It: 660.

I motionerna 1:537 och 11:661 har framhållits betydelsen av att en så

fullständig upplysning som möjligt lämnas rörande den nya sparformen

samt om övriga bestämmelser som är ägnade att stimulera det enskilda spa
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

randet. Motionärerna anser det motiverat att upplysningsverksamheten med

särskild styrka insättes i samband med återbetalandet av den överskjutande

preliminärskatten, då sparförmågan kan sägas vara särskilt stor. De förordar

därför att debiteringsmyndigheterna i samband med utskickandet av

debetsedlar å slutlig skatt, som utvisar överskjutande preliminärskatt, skall

utsända broschyrer eller dylikt som lämnar upplysning om de särskilda

privilegier spararna kan erhålla. Sparinstituten anses vara beredda att utforma

och bekosta en dylik upplysningsskrift, men staten föreslås medverka

genom att distribuera denna samtidigt med att debetsedeln å slutlig

skatt utsändes. För kostnaderna för distributionen föreslår motionärerna att

ett anslag å förslagsvis 50 000 kronor skulle upptagas.

Utskottet vill i anledning av vad som sålunda anförts och föreslagits uttala

sitt intresse för att en intensifierad upplysningsverksamhet bedrives rörande

olika sparformer, däribland det nu föreslagna premiesparandet. Såsom

meddelats i propositionen nr 190 pågår för närvarande överläggningar angående

en särskild sparkampanj i kreditinstitutens regi med sikte på att bos

allmänheten ernå en allmän uppslutning kring tanken på ett regelbundet

sparande. Förslag i ämnet torde enligt vad utskottet erfarit kunna komma

att framläggas vid riksdagens höstsession innevarande år. Det torde därför

icke vara erforderligt att nu upptaga ett särskilt förslagsanslag för ändamålet.

Vidare har i motionerna I: 537 och II: 661 hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skulle anhålla att Kungl. Maj :t till innevarande års

höstsession måtte framlägga ytterligare förslag till sparstimulerande åtgärder,

däribland vissa i motionerna närmare preciserade förslag rörande

gränsen för skattefri inkomst av kapital och det skattefria avdraget för

försäkringspremier. Utskottet vill erinra om att de förslag till ändring av

beskattningsreglerna, rarom nu är fråga, har varit föremål för riksdagens

prövning innevarande år i samband med behandlingen av propositionen nr

59 utan att föranleda någon riksdagens åtgärd (bevillningsutskottets betänkande

nr 18). Det föreligger nu en i viss mån förändrad situation, som ytterligare

understryker behovet av en ökning av sparandet på bred front och på

längre sikt. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t utan särskild

skrivelse från riksdagen kommer att framlägga förslag om de ytterligare åtgärder

som må finnas påkallade till stöd för enskilt sparande, därvid även

de av motionärerna angivna uppslagen bör kunna komma under förnyat övervägande.

Vad till sist angår det i de likalydande motionerna I: 74 och II: 94 framställda

yrkandet om att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle anhålla om en

utredning angående premiering av s. k. ungdomssparande vill utskottet endast

uttala, att motionernas syfte såvitt angår 1955 och 1956 i huvudsak

torde få anses tillgodosett genom det premieringssystem som föreslagits i

den föreliggande propositionen. Att vid sidan av denna sparpremiering skapa

ytterligare en sparform, speciellt avsedd för ungdomen, torde i vart fall

för närvarande icke kunna komma i fråga. I sammanhanget torde böra un
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

27

derstrykas önskvärheten av att den upplysningsverksamhet, för vilken utskottet

i det föregående uttalat sitt intresse, med särskild styrka inriktas på

ungdomen. Detta synes förtjäna beaktande vid de överväganden som kommer

att företagas i denna angelägenhet; därvid torde även kunna förtjäna

prövas, huruvida icke särskilda åtgärder kunde vidtagas för att göra lönsparandet

än mer lockande för ungdomen, i samband varmed motionärernas

förslag kan beaktas. Nämnas må att en framkomlig väg att utveckla lönsparandet

bl. a. torde vara att uppmjuka gällande bestämmelser om åldersgränser

för deltagande i denna sparverksamhet.

Vad i övrigt anförts och föreslagits i förevarande proposition samt i de i

ämnet väckta motionerna har icke givit anledning till uttalande av utskottet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra företagas i det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning om premiering av frivilligt

sparande under år 1955 och 1956 — måtte, med avslag

å motionerna I; 530 och II: 653 i vad de avser yrkande

om avslag å propositionen samt motionen II: 655 samt med

bifall till motionerna 1:529, 1:530 och 11:653 samt 1:536

och II: 660, de fyra sistnämnda i vad de avser premiering av

sparverksamhet inom KF och HSB samt till motionerna

1:531 och 11:654, för sin del antaga nämnda förslag till

förordning med den ändringen att 1, 4, 9 och 11 §§ erhåller

följande lydelse:

( Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

1 §• 1 §•

Å sparbelopp, som under år 1955 eller 1956 insättes å för ändamålet upplagt

premiesparkonto hos bank, äger spararen av staten erhålla sparpremie

enligt vad nedan sägs.

Med bank avses i denna förordning Med bank avses i denna förordning

sparbank, affärsbank, postsparban- sparbank, affärsbank, postsparbanken

samt centralkassa för jordbruks- lcen, centralkassa för jordbrukskredit,

kredit. Kooperativa förbundet och Hyresgäs
ternas

sparkasse- och bgggnadsföreningars

riksförbund jämte till dessa

riksorganisationer anslutna föreningar,

som har egna sparkassor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

4 §• 4 §.

Sparpremie må åtnjutas endast av fysisk person, vars taxerade inkomst enligt

förordningen om statlig inkomstskatt vid taxering året efter sparåret

uppgår till minst 1 200 kronor. Skola äkta makar taxeras enligt de för gift

skattskyldig gällande bestämmelserna, må sparpremie åtnjutas av envar av

makarna, om endera makens taxerade inkomst eller makarnas samman
-

lagda taxerade inkomster uppgå till

Sparpremie utgår endast i den mån

sparbeloppet svarar mot en ökning

under sparåret av spararens sammanlagda

hos banker och andra penninginrättningar

innestående medel. Beträffande

äkta makar skall dglik ökning

föreligga för makarna tillhopa.

9 §.

Å sparbelopp, för vilket rätt till

sparpremie föreligger, skall utgå ränta

efter en räntesats, -som icke må

understiga den högsta räntesats för

inlåning från allmänheten, som av vederbörande

bank i övrigt tillämpas.

minst nämnda belopp.

Sparpremie utgår endast i den mån

sparbeloppet svarar mot belopp, med

vilket spararen under sparåret ökat

sina sammanlagda tillgodohavanden

hos banker och andra penninginrättningar,

med tillägg i förekommande

fall av det belopp, som han under

samma år erlagt i premier för kapitalförsäkring

utöver vad han erlagt i

sådana premier under år 1954. Har

beloppet av erlagda premier enligt

vad nyss sagts ökats men tillgodohavandena

hos penninginrättningar

minskats, må dock sparpremie åtnjutas

högst för ett sparbelopp motsvarande

skillnaden mellan sagda ökning

och minskning. Har spararen under

sparåret belånat, låtit återköpa eller

överlåtit kapitalförsäkring, skall hänsyn

tagas endast till den del av ökningen

av tillgodohavanden och premiebelopp,

som överstiger beloppet

av vad han genom belåningen, återköpet

eller överlåtelsen uppburit. Beträffande

äkta makar skall vad i detta

stycke sågs avse makarna tillhopa.

9 §•

Å sparbelopp, för vilket rätt till

sparpremie föreligger, skall utgå ränta

efter en räntesats, som icke må

understiga den högsta räntesats, som

av vederbörande bank i övrigt tillämpas

för inlåning från allmänheten eller

i vad gäller RF och HSB samt till

dessa organisationer anslutna före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

29

(Kungl. Maj:ts förslag)

Gottskrivning av å premiesparkonto

upplupen ränta skall icke anses

som insättning å kontot enligt denna

förordning. Uttag från sådant konto

före utgången av år 1960 skall i första

hand anses avse insatt sparbelopp.

(Utskottets förslag)

ningar för inlåning från medlemmarna.

Gottskrivning av å premiesparkonto

upplupen ränta skall icke anses

som insättning å kontot enligt denna

förordning. Uttag från sådant konto

före utgången av år 1960 skall i första

hand anses avse insatt sparbelopp,

varvid belopp insatt år 1956

skall anses taget i anspråk före belopp

insatt år 1955.

11 §. 11 §•

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äger utfärda

för tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter.

I den omfattning Kungl. Maj. t föreskriver

äro banker och andra penninginrättningar

samt försäkringsbolag

skgldiga att till ledning för beskattningsnämnds

prövning av rätt

till sparpremie lämna uppgifter, som

finnas erforderliga.

B. att motionerna I: 537 och II: 661, II: 659, II: 662 samt

I: 74 och II: 94 — i den mån de icke må anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört — icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

C. att motionerna 1: 536 och II: 660 i vad de avser övriga

under A icke upptagna förslag icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård, Boo,

Wehtje, Strandler*, Eliasson och Danmans;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

Sköldin, Dickson, Johansson i Kalmar, Carlsson i Tibro, Jönsson i

Rossbol och Nelander.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

Reservation

av herrar Danmans, Carlsson i Tibro och Nelander, vilka ansett att

a) utskottet bort anföra:

»Departementschefen (fr. s. 21 lika med utskottet)---till banktill
godohavande

kan utskottet biträda (s. 25).»

Då premieringen bör sikta till åstadkommandet av nysparande, ansluter

sig utskottet till förslaget i motionerna I: 536 och II: 660 att var och en som

öppnar premiesparkonto, skall avge en försäkran på heder och samvete, att

det på kontot insatta beloppet är sparat av inkomst under beskattningsåret.

Utskottet anser, att en sådan klausul är av värde för att förhindra ett missbruk

av premiesparandeformen genom omplacering av redan befintliga kapitaltillgångar.

Vad därefter angår det i samma motioner väckta förslaget att å premiesparkonto

insatta belopp skall penningvärdeförsäkras, har motionärerna

framhållit, att en sådan garanti skulle vara synnerligen betydelsefull, när

det gäller att övervinna den återhållande effekt på sparandet som det rubbade

förtroendet för penningvärdet under efterkrigstiden fortfarande utövar.

Den föreslagna garantien skulle enligt motionärerna lämpligen kunna

anknytas till socialstyrelsens allmänna konsumentprisindex och utformas

så att för varje uppnådd tioprocentig stegring av detta index från medeltalet

för kalenderåret 1956 skall 10 procent å det sparbelopp som innestår

vid utgången av år 1956 eller utgången av år 1960, om det innestående beloppet

da är lägre, tillföras sparkontot genom statsmedel. Penningvärdegarantien

skall således gälla det sparbelopp som vid utgången av år 1960 blir

föremål för definitiv premiering. Den bör vidare endast omfatta den eventuella

försämring av penningvärdet, som kan inträffa från nyssnämnda basperiod

fram till sparperiodens slut eller utgången av år 1960.

Ett grundvillkor för sparviljans uppehållande och stegring är självfallet

att allmänheten räknar med att sparade medel behåller sitt reella värde. Utskottet

anser därför, att den föreslagna förordningen bör kompletteras med

ett stadgande om penningvärdegaranti åt sparade belopp, enligt de riktlinjer

som angivits i motionerna I: 536 och II: 660.

»I motionerna (s. 25) —---uttalande av utskottet (s. 27).»

b) och att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra företagas i det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning av premiering av frivilligt

sparande under år 1955 och 1956 —- måtte, med avslag

å motionerna I: 530 och II: 653, i vad avser yrkande om avslag

å propositionen samt motionen 11:655 samt med bifall

till motionerna 1:529, 1:531 och 11:654, 1:536 och 11:660

ävensom 1:530 och 11:653, de sistnämnda i vad de avser

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

31

premiering av sparverksamhet inom KF och HSB, för sin del

antaga nämnda förslag till förordning med den ändringen

att 1, 3, 4, 6, 9 och 11 §■§ erhåller följande lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

1 §•

(Utskottets förslag)

1 §.

Å sparbelopp, som under år 1955 eller 1956 insättes å för ändamålet upplagt

premiesparkonto hos bank, äger spararen av staten erhålla sparpremie

enligt vad nedan sägs.

Med bank avses i denna förordning

sparbank, affärsbank, postsparbanken

samt centralkassa för jordbrukskredit.

Med bank avses i denna förordning

sparbank, affärsbank, postsparbanken,

centralkassa för jordbrukskredit,

Kooperativa förbundet och Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund jämte till dessa

riksorganisationer anslutna föreningar,

som har egna sparkassor.

3 §•

varje sparare,

å premiesparkontot.

Skulle vid utgången av 1960 penningvärdet

ha sjunkit och socialstyrelsens

allmänna konsumentprisindex

ha stigit med minst 10 procent i

förhållande till indexets medeltal för

kalenderåret 1956, skall premiesparkontot

för varje uppnådd tioprocentig

indexökning av statsmedel tillgodoföras

10 procent å det sparbelopp

som vid utgången av 1960 skall

premieras.

4 §. 4 §.

Sparpremie må åtnjutas endast av fysisk person, vars taxerade inkomst enligt

förordningen om statlig inkomstskatt vid taxering året efter sparåret

uppgår till minst 1 200 kronor. Skola äkta makar taxeras enligt de för gift

skattskyldig gällande bestämmelserna, må sparpremie åtnjutas av envar av

makarna, om endera makens taxerade inkomst eller makarnas sammanlagda

taxerade inkomster uppgå till minst nämnda belopp.

Sparpremie utgår endast i den mån Sparpremie utgår endast i den mån

sparbeloppet svarar mot en ökning sparbeloppet svarar mot belopp, med

under sparåret av spararens samman- vilket spararen under sparåret ökat

lagda hos banker och andra penning- sina sammanlagda tillgodohavanden

inrättningar innestående medel. Be- hos banker och andra penninginrätt
-

3 §.

Sparpremie----

Sparpremie---

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

(Kungl. Maj:ts förslag)

träffande äkta makar skall dylik ökning

föreligga för makarna tillhopa

6 §•

Sparare, som vill erhålla sparprepremie,

har att ingiva skriftlig anmälan

härom till beskattningsnämnd,

å vilken hans taxering till statlig inkomstskatt

året efter sparåret ankommer.

Såvida icke särskilt hinder

möter däremot, skall sådan anmälan

fogas vid allmän självdeklaration,

som avgives till ledning för taxering

varom nyss sagts. För gift sparare,

som icke själv har att avgiva allmän

självdeklaration, må anmälan fogas

vid den andra makens deklaration.

Anmälan, som inkommer efter utgången

av året efter sparåret, må icke

upptagas till prövning.

(Utskottets förslag)

ningar, med tillägg i förekommande

fall av det belopp, som han under

samma år erlagt i premier för kapitalförsäkring

utöver vad han erlagt i

sådana premier under år 195i. Har

beloppet av erlagda premier enligt

vad nyss sagts ökats men tillgodohavandena

hos penninginrättningar

minskats, må dock sparpremie åtnjutas

högst för ett sparbelopp motsvarande

skillnaden mellan sagda ökning

och minskning. Har spararen under

sparåret belånat, låtit återköpa eller

överlåtit kapitalförsäkring, skall hänsyn

tagas endast till den del av ökningen

av tillgodohavanden och premiebelopp,

som överstiger beloppet

av vad han genom belåningen, återköpet

eller överlåtelsen uppburit. Beträffande

äkta makar skall vad i detta

stycke sägs avse makarna tillhopa.

6 §•

Sparare, som vill erhålla sparprepremie,

har att ingiva skriftlig anmälan

härom till beskattningsnämnd,

å vilken hans taxering till statlig inkomstskatt

året efter sparåret ankommer,

samt härtill foga en på heder

och samvete avgiven försäkran

att belopp som insats å premiesparkonto

har sparats av inkomst under

beskattningsåret. Såvida icke särskilt

hinder möter däremot, skall sådan

anmälan fogas vid allmän självdeklaration,

som avgives till ledning

för taxering varom nyss sagts. För

gift sparare, som icke själv har att

avgiva allmän självdeklaration, må

anmälan fogas vid den andra makens

deklaration. Anmälan, som inkommer

efter utgången av året efter sparåret,

må icke upptagas till prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1955

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Vederbörande taxeringsnämnd---banken underrättas.

Har underrättelse---meddelande härom.

Har beträffande---del därav.

9 §•

Å sparbelopp, för vilket rätt till

sparpremie föreligger, skall utgå ränta

efter en räntesats, som icke må

understiga den högsta räntesats för

inlåning från allmänheten, som av vederbörande

bank i övrigt tillämpas.

Gottskrivning av å premiesparkonto

upplupen ränta skall icke anses

som insättning å kontot enligt denna

förordning. Uttag från sådant konto

före utgången av år 1960 skall i första

hand anses avse insatt sparbelopp.

9 §•

Å sparbelopp, för vilket rätt till

sparpremie föreligger, skall utgå ränta

efter en räntesats, som icke må

understiga den högsta räntesats, som

av vederbörande bank i övrigt tillämpas

för inlåning från allmänheten eller

i vad gäller KF och HSB samt till

dessa organisationer anslutna föreningar

för inlåning från medlemmarna.

Gottskrivning av å premiesparkonto

upplupen ränta skall icke anses

som insättning å kontot enligt denna

förordning. Uttag från sådant konto

före utgången av år 1960 skall i första

hand anses avse insatt sparhelopp,

varvid belopp insatt år 1956

skall anses taget i anspråk före belopp

insatt år 1955.

11 §. 11 §•

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äger utfärda

för tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter.

1 den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver

äro banker och andra penninginrättningar

samt försäkringsbolag

skyldiga att till ledning för beskattningsnämnds

prövning av rätt

till sparpremie lämna uppgifter, som

finnas erforderliga.

B. att motionerna (lika med utskottet)---någon

riksdagens åtgärd.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 32

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:358 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition a1 i texten