Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning om ersättning till ordinarie tjänstemän vilka fått vidkännas minskning i sina avlöningsförmåner från riksdagens verk under tjänstgöring som beställning shav are i reserven.
1955-11-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1955:39, Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning om ersättning till ordinarie tjänstemän vilka fått vidkännas minskning i sina avlöningsförmåner från riksdagens verk under tjänstgöring som beställning shav are i reserven.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1955
1
Nr 39
Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning
om ersättning till ordinarie tjänstemän vilka
fått vidkännas minskning i sina avlöningsförmåner
från riksdagens verk under tjänstgöring som beställning
shav are i reserven.
I skrivelse den 2 november 1955 har delegerade för riksdagens verk hemställt
att bankoutskottet ville föreslå riksdagen bemyndiga delegerade att
medgiva ersättning till ordinarie tjänstemän, vilka med stöd av beslut av
1940 års lagtima riksdag fått vidkännas minskning i sina avlöningsförmåner
från riksdagens verk under tjänstgöring som beställningshavare i reserven,
enligt samma grunder som jämlikt beslut av årets riksdag i motsvarande
fall tillämpas inom den övriga statsförvaltningen.
Delegerade anför i sin skrivelse följande.
I skrivelse till Delegerade för riksdagens verk den 11 augusti 1955 angående
avlöning till vissa tjänstemän vid riksbanken, vilka under det senaste
världskriget åtnjutit tjänstledighet för tjänstgöring såsom officerare
eller underofficerare i reserven, ha bankofullmäktige anfört följande.
»Enligt civila avlöningsreglementet av den 4 januari 1939 ägde ordinarie
tjänsteman behålla mer än hälften av lönen i den civila befattningen, då
han fullgjorde sådan tjänstgöring som ålåg honom bl. a. såsom beställningshavare
i reserven. Det av 1939 års riksdag godkända avlöningsreglementet
för riksdagens verk överensstämde i ifrågavarande avseende, liksom i övrigt
i huvudsak med sagda reglemente (se BoU:s uti. nr 60/1939).
Vid 1939 års urtima riksdag beslöts på förslag av Kungl. Maj :t vissa inskränkningar
i bestämmelserna om löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän
vid den civila statsförvaltningen under tjänstledighet för fullgörande
i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering
av militärtjänstgöring, som ålåg dem bl. a. i egenskap av beställningshavare
i reserven. Dessa inskränkningar innebar, att officerare i reserven
och med dem likställda fick uppbära, förutom månadslön och terminslön
enligt krigsavlöningsreglementet, sådan utfyllnad att den månatliga
avlöningen icke kom att understiga vad som skulle ha utgått vid tjänstgöring
i den civila befattningen. Var den militära avlöningen högre än den
civila^ uppbars den militära lönen oavkortad, men ingen del av den civila.
Delegerade beslöto den 6 februari 1940 att motsvarande föreskrifter skulle
gälla för extra ordinarie eller extra tjänstemän, som avsågs i det då gällande
icke-ordinariereglementet för riksdagens verk.
1940 års lagtima riksdag beslöt därefter på förslag av statsutskottet, att
nyss omförmälda s. k. minimiregler skulle tillämpas å sådan befattningshavare
vid den civila statsförvaltningen, som då redan innehade ordinarie
tjänst. Kungl. Maj :t utfärdade genom kungörelse den 24 maj 1940 (nr 470)
bestämmelser i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut.
1 Bi han g till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 39.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1955
Med hänsyn till vad sålunda förekommit avläto delegerade framställning
till riksdagen om ändrad lydelse av 55 § 2 mom. i 1939 års avlöningsreglemente
för riksdagens verk, enligt vilken ändring tjänsteman, å vilken reglementet
erhöll tillämpning, skulle vara pliktig"att underkasta sig minskning
i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner
eller ersättningar m. m., vilka omförmäldes i 13 § 2 mom. sagda
reglemente. Samtidigt anhöllo delegerade om bemyndigande att i anslutning
till bestämmelser, som av Kungl. Maj :t utfärdades beträffande avlöning
till tjänstemän, å vilka eivila avlöningsreglementet ägde tillämpning,
utfärda motsvarande föreskrifter beträffande tjänstemän med avlöning enligt
avlöningsreglementet för riksdagens verk (se BoU:s uti. nr 48/1940).
Sedan riksdagen bifallit vad delegerade sålunda hemställt, utfärdade delegerade
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna
i ovan nämnda kungörelse den 24 maj 1940 (nr 470), att tillämpas räknat
från och med den 1 juni 1940 tillsvidare, så länge delegerade ej annorlunda
förordnade.
Jämväl de bestämmelser, som utfärdats av Kungl. Maj :t i kungörelse den
21 juni 1940 (nr 704) med tillägg till gällande bestämmelser angående rätt
för statsanställd civil personal att uppbära civil avlöning under värnpliktstjänstgöring
i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering, erhöllo motsvarande tillämpning för ordinarie, extra ordinarie
samt extra tjänstemän vid riksdagens verk enligt beslut av delegerade
den 14 augusti 1940.
Sedan vissa reservofficerare framställt krav mot staten på de avlöningsförmåner,
som skulle ha utgått till dem i egenskap av innehavare av ordinarie
civila befattningar, om icke förenämnda kungörelser varit tillämpliga
å dem, har högsta domstolen — efter att genom domar den 3 augusti 1949
ha ogillat sådana krav — i senare anhängiggjorda mål den 23 november
1954 fastställt av underdomstolarna meddelade domar, varigenom de framställda
kraven bifallits. Statsverket har i dessa domar förpliktigats utge
ersättning för minskad lön jämte ränta samt ersättning för rättegångskostnader.
I proposition nr 77 till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
bemyndiga Kungl. Maj :t att — utan hinder av vad i ämnet beslutats
vid 1940 års lagtima riksdag — i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i propositionen förordats medge ersättning i sådana fall, där förhållandena
äro desamma som i ovan avsedda, genom högsta domstolens domar den 23
november 1954 avgjorda mål och preskription icke inträtt.
På tillstyrkan av statsutskottets majoritet (se SU:s uti. nr 63) lämnade
riksdagen Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet.
Under hänvisning till högsta domstolens ovan berörda domar hava en
del tjänstemän i riksbanken gjort framställning om att utfå vad de skulle
hava varit berättigade till om ej den s. k. minimiregeln gjorts tillämplig å
dem. Några tjänstemän hava vidtagit åtgärder för att avbryta preskription
hos riksbanken; ett par tjänstemän har åberopat att de dessförinnan skulle
hava avbrutit preskription genom skrivelse till överståthållarämbetet.
Med hänsyn till att för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk, såsom
av del föregående framgår, under ifrågavarande tid, liksom senare, gällt
enahanda avlöningsbestämmelser som för ordinarie tjänstemän vid den civila
statsförvaltningen, får man utgå från att högsta domstolens ovan avsedda
domar äro prejudicerande när det gäller att bedöma motsvarande
avlöningsfrågor vid riksdagens verk. Bankofullmäktige anse sig emellertid
icke befogade att utan särskilt bemyndigande verkställa utbetalning enligt
Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1955
3
de grunder som jämlikt riksdagens beslut komma att tillämpas vid den civila
statsförvaltningen och under förutsättning att preskription ej inträtt.
Fullmäktige få därför anhålla om sådant bemyndigande.»
Delegerade ansluta sig i princip till bankofullmäktiges uppfattning i förevarande
spörsmål. Sedan länge ha praktiskt taget identiskt samma bestämmelser
gällt beträffande avlöning till tjänstemän vid riksdagens verk
som för befattningshavare vid den övriga civila statsförvaltningen och denna
grundsats tillämpades även jämlikt beslut av 1940 års lagtima riksdag
i fråga om avlöning till ordinarie tjänstemän, som under det senaste världskriget
voro inkallade för tjänstgöring i egenskap av officerare eller underofficerare
i reserven. I konsekvens därmed böra dessa tjänstemän erhålla
samma löneförmåner som skulle ha tillerkänts dem, om riksdagens beslut
i anledning av förenämnda proposition nr 77 varit tillämpligt å dem. Förutsättningen
bör även för dessa tjänstemän vara att preskription ej inträtt.
Med hänsyn till att de av bankofullmäktige åberopade bestämmelserna
utfärdats av delegerade efter beslut av riksdagen anse sig emellertid delegerade
icke äga befogenhet att lämna bankofullmäktige det av dem begärda
bemyndigandet. Delegerade få därför hänskjuta fullmäktiges framställning
till riksdagens prövning. Enligt meddelande från riksgäldskontoret har även
en tjänsteman därstädes gjort anspråk på ersättning för minskad lön under
tjänstgöring som officer i reserven. Det kan icke bedömas, huruvida
ytterligare tjänstemän (f. d. tjänstemän) vid riksdagens verk komma att
framställa liknande anspråk. Vid sådant förhållande vill det synas lämpligast
att, i analogi med vad som gäller inom den övriga statsförvaltningen,
beslutanderätten i hithörande ärenden tillkommer delegerade.
Under hänvisning till det anförda få delegerade hemställa, att Bankoutskottet
ville föreslå riksdagen bemyndiga delegerade att medgiva ersättning
till ordinarie tjänstemän, vilka med stöd av beslut av 1940 års lagtima riksdag
fått vidkännas minskning i sina avlöningsförmåner från riksdagens
verk under tjänstgöring som beställningshavare i reserven, enligt samma
grunder som jämlikt beslut av årets riksdag i motsvarande fall tillämpas
inom den övriga statsförvaltningen.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad delegerade för
riksdagens verk anfört i sin förevarande framställning, far tillstyrka bifall
till delegerades förslag. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte bemyndiga delegerade att medgiva ersättning
till ordinarie tjänstemän, vilka med stöd av beslut
av 1940 års lagtima riksdag fått vidkännas minskning i sina
avlöningsförmåner från riksdagens verk under tjänstgöring
som beställningshavare i reserven, enligt samma grunder
som jämlikt beslut av årets riksdag i motsvarande fall tilllämpas
inom den övriga statsförvaltningen.
Stockholm den 24 november 1955
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
4
Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1955
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, De Geer, Boo, Krugel
och Strandler;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson
i Landskrona, Sköldin, Johansson i Kalmar, Nygren, Löfgren och Hansson
i Önnarp.
551802 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.