Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om bankrörelse m. m.

1955-03-08 · 108 sidor, varav 106 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 106 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om bankrörelse m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om bankrörelse m. m.

I en den 17 december 1954 dagtecknad proposition, nr 3, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om bankrörelse

2) lag angående införande av nya lagen om bankrörelse;

3) lag angående ändrad lydelse av 28 a § konkurslagen; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 36 § lagen den 18 juni 1937 (nr 521)

om aktiebolags pensions- och andra stiftelser.

Berörda lagförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om bankrörelse

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Bankrörelse må, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av bankaktiebolag,

som därtill erhållit Konungens tillstånd (oktroj).

Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken ingår

inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas.

Angående postsparbanken och postgirorörelsen samt sparbank, centralkassa

för jordbrukskredit och järnkontoret är särskilt stadgat.

2 §.

Ej må annan än riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken, sparbank

och Sveriges allmänna hypoteksbank i sin firma eller eljest vid beteckning

av affärsrörelsen använda ordet bank. Beträffande användningen av ordet

bank i registrerad understödsförenings firma är särskilt stadgat.

3 §•

Bankaktiebolag skola stå under tillsyn av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet,

varom förmäles i 162 §.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

För inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola anmälas för

registrering eller vilkas intagande i registret eljest är föreskrivet, skall föras

bankregister hos registreringsmyndighet, varom förmäles i 174 §.

Om bankaktiebolags bildande

4 §.

1 mom. De som vilja stifta bankaktiebolag skola upprätta bolagsordning

samt därå söka Konungens stadfästelse.

Stiftarna skola vara myndiga här i riket bosatta svenska medborgare och

till antalet minst tio.

Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Konungen prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag samt

lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn

till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser

må erfordras.

Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna, stadfäster

Konungen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid av högst tio år

och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.

2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning skall ock sökas

Konungens stadfästelse. Konungen må uppdraga åt tillsynsmyndigheten att

i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändringsbeslut.

3 mom. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till tillsynsmyndigheten.

4 mom. Vid meddelande av oktroj äger Konungen stadga skyldighet för

bankaktiebolag att vid huvudkontoret och avdelningskontor, som bestämmes

av Konungen, mottaga värdehandlingar till förvaring och förvaltning i enlighet

med de i föräldrabalken och eljest i lag givna bestämmelserna.

5 §.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. de rörelsegrenar bolaget må utöva;

3. aktiekapitalet eller, där detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;
4.

det belopp varå aktie skall lyda (nominella beloppet);

5. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;

6. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola finnas,

antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för styrelseledamots uppdrag,

så ock, där styrelseledamot och styrelsesuppleant ej skola väljas å

bolagsstämma, huru de skola tillsättas;

7. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande och vilka ärenden som

skola förekomma å ordinarie stämma, utöver dem som omförmälas i 106 §;

samt

8. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom den tid före stämma, då

föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Antalet styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas,

att lägsta och högsta antalet angives.

6 §.

Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning registre
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

3

rad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å utländsk bankinrättning,

som är allmänt känd här i riket.

7 §•

Aktiekapitalet skall fördelas i aktier å lika belopp i svenskt mynt. Där

aktiekapitalet skall, utan ändring av bolagsordningen, kunna bestämmas till

lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet ej utgöra mindre än tredjedelen

av högsta beloppet.

Vad för aktie skall inbetalas må ej bestämmas till lägre belopp än nominella

beloppet. Betalningen skall erläggas i penningar, där den ej må annorledes

fullgöras efter vad i 26, 187 och 189 §§ sägs. Sedan för aktie full betalning

blivit erlagd, är aktieägaren icke pliktig att ytterligare tillskjuta

något.

Aktie är mot bolaget odelbar. Å aktierna skola utfärdas brev, vilka ställas

till viss man.

8 §•

1 mom. Skall för bankaktiebolag, vars aktiekapital skall kunna utan

ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, förbehåll

träffas om aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier enligt

bestämda grunder efter vad i 45 § sägs, eller skola, i den mån sådant må

ske, grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma

avvika från vad därom finnes föreskrivet i denna lag, skall bestämmelse

härom intagas i bolagsordningen.

Skall kalenderåret ej utgöra bolagets räkenskapsår, angives räkenskapsåret

i bolagsordningen.

Där ej alla aktier skola medföra samma rätt, skall bolagsordningen angiva

det belopp, vartill aktier av olika slag må kunna utgivas, och den rätt de

skola medföra. Skola aktierna icke medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, skall, såframt aktiekapitalet skall kunna utan ändring av

bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, i bolagsordningen

särskilt angivas den rätt till teckning eller erhållande av nya aktier, som vid

aktiekapitalets ökning må tillkomma varje slag av aktier.

2 mom. Ej må i bolagsordningen bestämmas annan inskränkning i rätten

att förfoga över aktie än som framgår av 18 §.

Ej heller må i bolagsordningen intagas bestämmelse, som inskränker bolagsstämmas

rätt att besluta om bildande av stiftelse enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser eller om överföring av vinstmedel

till sådan stiftelse.

9 §.

Sedan oktroj beviljats, skola stiftarna upprätta teckningslista. Teckningslistan,

som skall vara försedd med stiftarnas bevittnade namnunderskrifter,

skall angiva:

1. det belopp, som skall inbetalas för aktie;

2. den tid, inom vilken inbetalning av aktie skall ske, samt, där inbetalningen

må äga rum i poster, tiden för varje inbetalning;

3. där i bolagsordningen minimi- och maximikapital angivits men allenast

visst belopp understigande maximikapitalet skall få tecknas, storleken

av detta belopp; samt

4. den tid, ej överstigande sex månader från det oktroj beviljats, inom

vilken konstituerande stämma skall hållas.

I teckningslistan skall jämväl intagas erinran om den i 18 § stadgade in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

skränkningen i rätten att förvärva aktier. Äga andra än stiftare teckna aktier,

må i teckningslistan föreskrivas, att tilldelning av aktier, som ej tillkomma

stiftarna på grund av teckning före listans framläggande, skall ske

efter stiftarnas bestämmande. Meddelas ej sådan föreskrift, skall i teckningslistan

angivas den beräkningsgrund, efter vilken de aktier, som tecknas efter

listans framläggande, i händelse av överteckning skola å konstituerande

stämman fördelas mellan tecknarna.

10 §.

1 mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller

i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller landsfiskal eller av stiftarna.

Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta avskrifter

av oktrojbeslutet och bolagsordningen.

Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller avskrift, skall teckning

av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen därför.

2 mom. Varje stiftare skall teckna minst en aktie. Av annan än stiftare

må tecknas allenast det antal aktier, vilket återstår efter den teckning, som

gjorts av stiftarna innan teckningslistan framlagts. Å varje lista skall finnas

uppgift om det antal aktier, som envar av stiftarna tecknat, så ock om dagen

för listans framläggande.

När aktieteckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och

postadress.

11 §•

Ej må stiftare eller annan njuta gottgörelse av bankaktiebolaget för dess

bildande utöver ersättning för utgifter, som för bildandet varit uppenbarligen

nödvändiga. Ej heller må, utom i fall varom stadgas i 189 §, stiftare

förbehålla sig eller annan särskild förmån eller rättighet.

12 §.

Aktieteckning är ogiltig, där den göres annorledes än å teckningslista

i huvudskrift eller sådan avskrift som i 10 § 1 mom. sägs, eller där listan

saknar uppgift om aktieteckning av stiftarna efter vad i 10 § 2 mom. stadgas.

Aktieteckning med villkor är, utom i fall som sägs i 189 §, ogiltig.

13 §.

Har ej beslut om bankaktiebolagets bildande fattats å konstituerande

stämma inom den i teckningslistan föreskrivna tiden eller å stämma, till

vilken frågan uppskjutits enligt 15 §, jämförd med 23 § 1 mom. tredje stycket

lagen om aktiebolag, är aktieteckningen icke vidare bindande.

Detsamma skall gälla, där ansökan om bolagets registrering icke gjorts

inom ett år efter det oktroj beviljats eller genom lagakraftägande beslut

ansökan om bolagets registrering blivit avslagen.

14 §.

Ej må, sedan bankaktiebolaget registrerats, sådan grund för aktietecknings

ogiltighet, som avses i 12 § och 13 § första stycket, göras gällande,

utan så är att den hos registreringsmyndigheten anmälts före registreringen.

15 §.

1 mom. Konstituerande stämma skall utlysas av stiftarna att inom tid,

som blivit bestämd i teckningslistan, hållas å ort inom riket. Ä stämman

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

5

skola stiftarna framlägga de listor, å vilka aktieteckning skett, jämte oktrojbeslutet

och bolagsordningen. Om tilldelning av aktier skall ske efter stiftarnas

bestämmande, skall framläggas en av stiftarna undertecknad handling

med uppgift om tilldelningen.

2 mom. Å konstituerande stämman skall till avgörande företagas, huruvida

bankaktiebolaget skall komma till stånd. Biträdes beslut om bolagets

bildande av samtliga närvarande röstberättigade, eller finnas vid omröstning

de flesta röstande med ett sammanlagt aktiebelopp av mer än halva det vid

stämman företrädda aktiekapitalet och minst en fjärdedel av hela aktiekapitalet

hava förenat sig därom, skall bolaget anses bildat. 1 annat fall

är frågan om bolagets bildande förfallen.

3 mom. I övrigt skall beträffande konstituerande stämma i tillämpliga

delar gälla vad i 21 och 22 §§, 23 § 1 mom. tredje stycket samt 25 § lagen

om aktiebolag finnes stadgat.

16 §.

Är bankaktiebolag bildat, skall å konstituerande stämma förrättas val av

styrelse och revisorer.

17 §.

I fråga om talan å beslut, som fattats på konstituerande stämman, skall

vad om talan å bolagsstämmobeslut är stadgat i 115 § 1 mom. första stycket

och andra stycket första punkten samt 2 mom. så ock i 116 § äga motsvarande

tillämpning. Har bankaktiebolag i strid med vad i 164 § 1 mom. sägs

blivit registrerat, ehuru sådan grund till klander mot beslutet om bolagets

bildande förelåg som avses i 115 § 1 mom. andra och tredje styckena, är beslutet

gällande, om klandertalen ej instämts inom föreskriven tid eller instämd

klandertalan ogillats.

18 §.

Aktie i bankaktiebolag må genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast

av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som utan

hinder av bestämmelserna i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

äga förvärva fast egendom eller gruva, ävensom av andra svenska samfälligheter

och stiftelser. Har aktieförvärv skett annorledes än genom teckning

eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder

för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande

av nya aktier, vilken enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande

bolagsordningen är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma ytterligare

aktier.

Förvärv av aktie, som skett i strid med innehållet i första stycket, är

ogillt.

19 §.

Sedan styrelse och revisorer utsetts, må bankaktiebolaget enligt föreskrifterna

i denna lag registreras, såframt bolagets aktiekapital, som är det tecknade

belopp för vilket tilldelning av aktier ägt rum, efter avdrag för aktier

som må hava förklarats förverkade enligt 28 §, uppgår till minimikapitalet

samt full betalning behörigen erlagts för aktier med sammanlagt nominellt

belopp cj understigande minimikapitalet.

20 §.

Innan bankaktiebolaget registrerats, kan det ej förvärva rättigheter eller

ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

kära eller svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äger den dock föra talan i

mål rörande bolagsbildningen, så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande

av tecknat aktiebelopp.

I fråga om ansvarighet för stiftare, styrelsen, annan ställföreträdare för

bolaget eller aktieägare, som handla å bolagets vägnar innan det registrerats,

så ock beträffande giltigheten av avtal, som ställföreträdare ingått för

oregistrerat bolag, skola bestämmelserna i 28 § andra stycket samt 29 och

30 §§ .lagen om aktiebolag äga motsvarande tillämpning, därvid i nämnda

lagrum upptagna hänvisningar till 32, 87 och 204 §§ samma lag i stället

skola avse 22, 81 och 173 §§ denna lag.

21 §.

Bliver bankaktiebolaget ej registrerat, äro styrelseledamöterna, en för

alla och alla för en, ansvariga för att vad styrelsen uppburit å tecknade

aktier återbäres till aktieägarna, efter avdrag för kostnad till följd av åtgärd,

som må vidtagas enligt 20 § första stycket. Återbäringen skall ock

omfatta förkovran, där sådan uppkommit.

22 §.

Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras av styrelsen senast

ett år från det oktroj beviljats.

Ansökningen skall beträffande styrelseledamot och styrelsesuppleant innehålla

uppgift om fullständiga namnet ävensom hemvist, så ock förklaring

att dessa personer äro svenska medborgare och ej äro omyndiga.

I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall

tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna lag.

Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller

vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1. de listor, å vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;

2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman;

3. två avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen;

4. avskrift av den i 15 § 1 mom. omförmälda handlingen rörande tilldelningen

av aktier;

5. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande

uppgift dels om det tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt

rum, samt om det belopp, för vilket aktier må hava förklarats förverkade

enligt 28 §, dels angående det belopp, som inbetalts å aktiekapitalet, och, där

aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet

av de aktier, som till fullo betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen

skett.

Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och styrelsesuppleant eller

annan, som är bemyndigad att teckna bolagets firma, egenhändigt skrivit

sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas en särskild

bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen.

Om aktiebrev och aktiebok

23 §.

Aktiebrev skola undertecknas av styrelsen samt angiva bankaktiebolagets

firma, ordningsnummer å den eller de aktier, å vilka breven lyda, akties

nominella belopp och dagen för utfärdandet. Styrelseledamots namnteckning

må kunna återgivas genom tryckning eller på annat dylikt sätt;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

7

dock skall varje aktiebrev vara egenhändigt underskrivet av minst en styrelseledamot.

I varje brev å aktie skall angivas den i 18 § bestämda inskränkningen i

rätten att förvärva aktier. Kunna, då aktiebrev utgivas, enligt bolagsordningen

aktier av olika slag finnas, skall aktieslaget anmärkas i aktiebreven.

Har i bolagsordningen intagits förbehåll, som i 45 § sägs, skall ock

förbehållet angivas i varje brev å aktie som det avser.

Aktiebrev må ej utgivas, innan bolaget registrerats och full betalning

erlagts för den eller de aktier varå brevet lyder. Vid ökning av aktiekapitalet

må brev utgivas å högst så många aktier som enligt 42i § registrerats

såsom till fullo betalda. Angående utgivande av brev å nya aktier vid sådan

ökning av aktiekapitalet, som avses i 44 §, stadgas i nämnda paragraf.

Aktiebrev må ej till aktieägaren utgivas, med mindre denne införts i aktieboken.

Angående utdelningskuponger till aktiebrev är stadgat i lagen om skuldebrev.

24 §.

Har aktiebrev blivit av någon, som hade det i händer, överlåtet och

kommit i förvärvarens besittning och finnes sedan, att den, som verkställde

överlåtelsen, ej var rätte aktieägaren eller behörig att å dennes vägnar

förfoga över aktiebrevet, äger nye innehavaren ändock företräde till aktien,

där han var i god tro, och överlåtaren kunde till stöd för sin rätt åberopa

lydelsen av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser

till viss man eller in blanco.

Förvärvaren skall anses hava varit i ond tro, ej allenast där han visste,

att den, som verkställde överlåtelsen, icke var den, å vilken handlingen

var ställd eller senast överlåten, eller berättigad att handla å dennes vägnar,

utan ock där han försummat att med skälig omsorg pröva, huruvida

så var fallet. Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, är

förvärvaren ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill

föreligger.

Vad nu är sagt om överlåtelse av aktiebrev gäller ock i fråga om pantsättning

av dylik handling.

Har den, som till grund för förvärv av aktiebrev åberopar annat fång än

överlåtelse, blivit införd i aktieboken, skall vid senare överlåtelse eller

pantsättning av aktiebrevet vad förut i denna paragraf är stadgat äga tilllämpning

jämväl med avseende å förstnämnda fång.

överlåtelse eller pantsättning av aktiebrev är ej gällande mot överlåtarens

eller pantsättarens borgenärer, med mindre den till vilken överlåtelse

eller pantsättning skett fått handlingen i besittning.

25 §.

1 mom. över bankaktiebolags samtliga aktier har styrelsen att dfördröjligen

efter bolagets bildande upplägga en aktiebok. Denna må bestå av

betryggande lösblads- eller kortsystem.

I aktieboken skola genom styrelsens försorg aktierna upptagas i nummerföljd

med uppgift å aktietecknarna.

Av förvärvare vid konstituerande stämman eller hos styrelsen anmälda

och styrkta förändringar i äganderätten till aktie skola ofördröj ligen införas

i aktieboken, där ej hinder möter av stadgandet i 18 §. Om förvärv av

aktie ägt rum annorledes än genom överlåtelse, skall, om förvärvet ej införts

i aktieboken, införing därav ske, när senare förvärv av aktien införes.

Har förvärv av aktie ägt rum annorledes än genom överlåtelse, skall fångets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

beskaffenhet anmärkas i aktieboken. I denna skall antecknas dagen då

införing sker.

Det åligger styrelsen att omedelbart före bolagsstämma vara tillstädes för

att pröva de frågor om nya aktieägares införande i aktieboken som då kunna

yppas. Dock skall, där enligt bolagsordningen rätten till deltagande i bolagsstämmas

förhandlingar gjorts beroende av att anmälan därom sker viss

tid före stämman, styrelsesammanträde för prövning av frågor som nyss

sagts hållas omedelbart före anmälningstidens utgång.

Styrelsen åligger att låta envar, som sådant önskar, å bankaktiebolagets

huvudkontor taga kännedom om aktieboken å de tider banken hålles öppen

för allmänheten, ävensom, mot avgift, erhålla till riktigheten styrkt utdrag

därur.

2 mom. Där hinder ej möter av stadgandet i 18 §, må styrelsen ej vägra

att i aktieboken såsom ägare införa den som företer aktiebrev, såframt han

kan till stöd för sin rätt till aktien åberopa lydelsen av sammanhängande,

till honom fortgående skriftliga överlåtelser. Är sista överlåtelsen tecknad

in blanco, må införing ej ske med mindre namnet utsättes i överlåtelsen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid införing

av förvärv på grund av skriftlig överlåtelse av aktiebrev, om förvärvet skett

efter förvärv som ägt rum annorledes än genom överlåtelse och sistnämnda

fång blivit infört i aktieboken.

Den till vilken aktie övergått är ej gentemot bolaget att anse såsom aktieägare,

innan han införts i aktieboken.

När ny ägare av aktie införes i aktieboken, skall brevet förses med påskrift

om införingen med angivande av dagen därför. Har förvärvet skett

annorledes än genom överlåtelse, skall tillika fångets beskaffenhet anmärkas

i påskriften.

Om inbetalning av aktiekapital

26 §.

Senast inom två månader från bankaktiebolags bildande skall aktie till

fullo betalas.

Ej må kvittning ske av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos

bolaget, med mindre styrelsen det medgiver. Kvittning må icke medgivas,

där den skulle lända till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

Innan styrelse valts, må inbetalning å aktie verkställas allenast genom

insättning för bolaget å bankräkning, varom stadgas i 187 §.

27 §.

Fordran å oguldet aktiebelopp må ej av bolaget överlåtas eller pantsättas.

28 §.

Fullgöres ej inbetalning å aktie i rätt tid, äger styrelsen utsöka det förfallna

beloppet, och skall ränta därå gäldas efter sex procent om året från

förfallodagen.

Verkställes ej inbetalning inom en månad efter anmaning, äger styrelsen,

där annan anmäler sig vilja övertaga aktien, förklara denna övertagen av

honom eller, i annat fall, förklara aktien förverkad. Då aktie förklarats

förverkad, kan vad å aktien inbetalts ej återfordras. Har aktie förklarats

övertagen av annan, må ej heller vad som tidigare inbetalts återfordras,

förrän den som övertagit aktien till fullo betalt denna

Har från aktietecknare aktie övergått å annan, må aktien ej av styrelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

9

förklaras övertagen eller förverkad, med mindre anmaning enligj/andra

stycket gjorts hos den som senast i aktieboken införts såsom ägare till

aktien.

I avseende å den, som förklarats hava övertagit aktie, skall vad om aktietecknare

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Anmaning skall innehålla erinran om påföljden av att den ej efterkommes.

Anmaning skall anses vara given, när den kungjorts på det sätt,

som gäller för kallelse till ordinarie bolagsstämma, samt, där aktietecknares

postadress uppgivits eller upplysning om adressen utan väsentlig omgång

eller tidsutdräkt kan inhämtas, till honom försänts i rekommenderat brev.

29 §.

Ändå att aktie av styrelsen förklarats övertagen eller förverkad, är aktietecknaren,

där bankaktiebolaget försättes i konkurs på ansökan som gjorts

inom två år från utgången av den för aktiernas inbetalning bestämda tiden,

skyldig att, såvitt borgenärers rätt därpå beror, fullgöra återstående inbetalning

å aktien.

30 §.

Fullgöres, efter det ansökan om bankaktiebolagets registrering gjorts,

ytterligare inbetalning å aktier, skall inom sex månader efter inbetalningen

anmälan om sålunda inbetalt belopp göras för registrering. Anmälningen,

som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter, skall innehålla

uppgift om det sätt varpå inbetalningen skett.

I anmälningen skall ock för registrering uppgivas sammanlagda nominella

beloppet av alla de aktier som vid tiden för anmälningen äro till fullo

betalda.

31 §.

Hava, sedan ansökan om bankaktiebolagets registrering gjorts, aktier förklarats

förverkade, åligger det styrelsen eller verkställande direktör att för

registrering av den sålunda skedda minskningen av aktiekapitalet ofördröjligen

anmäla antalet förverkade aktier.

Om å dessa aktier något var inbetalt och registrering därav skett, skall

anmälningen innehålla uppgift därom; och skall i registret införas, att det

belopp, som förut registrerats såsom inbetalt å aktiekapitalet, minskats med

det belopp, som inbetalts å de förverkade aktierna.

Om aktiekapitalets ökning

32 §.

ökning av aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må beslutas av bolagsstämma.

Erfordras för beslutet ändring av vad i bolagsordningen stadgas om

aktiekapitalet, må beslutet fattas först sedan stadfästelse å ändringen meddclcits.

Förslag till ökningsbeslut, så ock ett av samtliga styrelseledamöter undertecknat

yttrande över den föreslagna kapitalökningens betydelse för bankaktiebolaget

skola genom styrelsens försorg dels minst cn vecka före bolagsstämman

hållas hos bolaget tillgängliga för aktieägarna dels ock framläggas

å stämman. Där ej balansräkningen för nästföregående räkenskapsår

fastställes å stämman, skola ock efter vad nyss sagts hållas tillgängliga

och framläggas å stämman:

1. avskrift av den senaste fastställda balansräkningen, försedd med an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

teckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust,

samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för det år

balansräkningen avser;

2. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad berättelse, däri upplysning

lämnas, i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget,

om händelser av väsentlig betydelse för dess ställning vilka inträffat efter

förvaltningsberättelsens avgivande; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.

33 §.

Beslutet om aktiekapitalets ökning skall angiva:

1. det belopp, varmed aktiekapitalet må ökas;

2. där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till vilket

aktieslag de nya aktierna skola hänföras;

3. den företrädesrätt att teckna nya aktier, som enligt denna lag eller

bolagsordningen må tillkomma aktieägare;

4. den tid, ej understigande en månad från den dag då beslutet enligt

35 § kungjorts i tidningarna, inom vilken aktieägare må begagna företrädesrätt

till teckning;

5. akties nominella belopp och det belopp som skall inbetalas för aktie;

6. den beräkningsgrund, efter vilken vid överteckning de aktier som icke

tecknats med företrädesrätt skola av styrelsen fördelas, där ej jämlikt stämmans

beslut fördelningen skall ankomma på styrelsen; samt

7. det räkenskapsår, för vilket vinstutdelning å de nya aktierna först må

utgå, varvid dock detta år må bestämmas senast till året efter det räkenskapsår,

under vilket aktierna skolat till fullo inbetalas.

I ökningsbeslutet skall ock angivas det belopp, vartill aktiekapitalet uppgår

vid beslutets fattande, och vad därav svarar mot aktier som registrerats

såsom till fullo inbetalda. Har ökning av aktiekapitalet förut beslutats, skall

beträffande sista ökningen anmärkas, huruvida aktier som icke förklarats

förverkade ännu ej registrerats såsom till fullo inbetalda.

Bestämmelse må i ökningsbeslutet meddelas, att det tecknade belopp, för

vilket tilldelning av nya aktier sker, skall uppgå till visst angivet minimibelopp

för att aktieteckningen skall bliva bindande.

I fall, då beträffande de nya aktierna skall gälla sådant förbehåll om aktiekapitalets

nedsättning genom inlösen av aktier som avses i 45 §, skall i

beslutet intagas erinran därom.

34 §.

Bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning skall av styrelsen eller

verkställande direktör ofördröjligen anmälas för registrering.

Vid anmälningen skola fogas två avskrifter av protokoll rörande beslutet,

så ock i huvudskrift och avskrift det i 32 § andra stycket första punkten

omförmälda yttrandet samt berättelse och yttrande som avses i nämnda

stycke 2 och 3.

Om villkor för registrering av beslutet är stadgat i 167 § 1 mom.

35 §.

Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning, skola teckningslista

och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga

styrelseledamöter.

I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans

beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 § stadgade

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

11

inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har i ökningsbeslutet bestämmelse

ej meddelats om tiden för betalning av nya aktier, skall sådan bestämmelse

upptagas i teckningslistan och kungörelsen.

Sedan ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen låta infora kungörelsen

i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där styrelsen har sitt

säte Det åligger ock styrelsen att ofördröj ligen i rekommenderat brev om bolagsstämmans

beslut underrätta varje aktieägare, om vars postadress upplysning

utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.

36 §.

Där alla förutvarande aktier medföra lika rätt till andel i bankaktiebolagets

tillgångar och vinst, är varje aktieägare berättigad att, i den man

det kan ske, av de nya aktierna efter teckning erhålla det antal som svarar

mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet. Finnas aktier av olika

slag och medföra dessa icke lika rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst,

skall i fråga om företrädesrätten till teckning av nya aktier galla vad i bolagsordningen

föreskrives.

37 §.

Aktieägare, som vill begagna honom tillkommande företrädesrätt till teckning

av Aya aktier, är skyldig att förete det eller de aktiebrev, å vilka teckningsrätten

grundas; och skall genom styrelsens försorg sådant aktiebrev

förses med påskrift att teckningsrätten begagnats.

38 §.

Teckning av de nya aktierna skall ske å teckningslistan i huvudskrift

eller i avskrift, som bestyrkts av notarius publicus eller landsfiskal eller

av två styrelseledamöter. .

Vid teckningslistan skola vara fogade ett exemplar av bolagsordningen

samt i avskrift de enligt 32 §, jämte förslaget till ökningsbeslut, tramlagda

handlingarna, så ock avskrift av kungörelsen om ökningsbeslutet samt i huvudskrift

eller avskrift av styrelsen eller verkställande direktör undertecknad

uppgift om de tidningar, i vilka kungörelsen om ökningsbeslutet varit

införd, och om dagen därför, eller ock ett exemplar av dessa tidningar. Ä

varje teckningslista skall finnas uppgift om dagen för listans framläggande.

När aktieteckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och

postadress.

39 §.

Teckning av ny aktie är ogiltig, där den ej göres å teckningslista i huvudskrift

eller sådan avskrift som i 38 § sägs.

Teckning med villkor är, utom i fall varom stadgas i 189 §, ogiltig.

Ej må sådan grund för aktieteckningens ogiltighet, som i första och andra

styckena avses, göras gällande, utan så är att den anmälts hos registreringsmyndigheten,

innan registrering jämlikt 42 § ägt rum i anledning av anmalan,

som gjorts efter det aktien till fullo betalts.

40 §.

Sedan teckning av nya aktier avslutats, skall ofördröjligen genom styrelsens

försorg tilldelning av nya aktier till aktietecknarna ske med tillämpning

av vad i 36 § samt i ökningsbeslutet enligt 33 § första stycket 6 ar

föreskrivet. Rörande tilldelningen skall skriftlig uppgift upprättas och undertecknas

av styrelsen. Aktierna skola genom styrelsens forsorg ofordrojligen

upptagas i aktieboken.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

41 §.

Senast ett år från det bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning

tattades eller, om registrering av ökningsbeslutet vägrats och besvär däröver

anförts, mom ett år från det besvären blivit bifallna, skall full betalning

för ny aktie erläggas.

Vad i 7 § samt 28 och 29 §§ är stadgat om betalning för aktie skall äga

motsvarande tillämpning vid ny aktieteckning.

42 §.

1 mom. Senast sex månader efter utgången av den för inbetalning av

de nya aktierna bestämda tiden skall för registrering anmälas, huru många

nya aktier som till fullo betalts. Anmälningen, som skall vara undertecknad

av samtliga styrelseledamöter, skall innehålla uppgift om det sätt varnå

inbetalningen skett.

1 anmälningen skall för registrering uppgivas det tecknade belopp, för

vilket tilldelning av nya aktier skett. Vid anmälningen skola fogas:

1. teckningslistorna jämte avskrift av desamma;

2. ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen angående bolagsstämmans

beslut om ökningen varit införd; samt

3. avskrift av den i 40 § omförmälda uppgiften rörande tilldelningen av

nya aktier.

Innehåller ökningsbeslutet bestämmelse om minimiteckning, må registrering

ej ske, med mindre full betalning erlagts för nya aktier med sammanlagt

nominellt belopp ej understigande minimibeloppet. Har, enligt vad i

167 § 2 mom. sägs, i registret antecknats att den tidigare anteckningen om

okningsbeslutets registrering avföres ur registret, är aktieteckningen icke

vidare bindande, och skall vad å de tecknade aktierna inbetalats återbäras

till aktietecknarna jämte fem procent ränta därå.

2 mom. Bliva efter anmälan som avses i 1 mom. nya aktier ytterligare

till fullo betalda, skall inom sex månader efter inbetalningen antalet sådana

aktier anmälas för registrering. Anmälningen skall vara undertecknad av

samtliga styrelseledamöter samt innehalla uppgift som i 1 mom. första stvcket

sägs.

3 mom. Aktiekapitalet skall, så snart registrering skett i anledning av

anmälan enligt 1 eller 2 mom., anses ökat med sammanlagda nominella

beloppet av det antal nya aktier som anmälts hava till fullo betalts.

4 mom. Om nya aktier förklaras förverkade, skola inom sex månader

därefter styrelsen eller verkställande direktör för registrering anmäla antalet

förverkade aktier. Med sådan anmälan skall dock anstå, till dess anmälan

sker jämlikt 1 mom.

43 §.

i ^*n.^er.av vad i 32-—42 §§ finnes stadgat må styrelsen besluta aktie
kapitalets

ökning under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. I

sadant fall skall vad i nämnda paragrafer är föreskrivet äga motsvarande

tillämpning, därvid dock skall iakttagas vad nedan är särskilt stadgat.

Sedan styrelsen fattat beslut om aktiekapitalets ökning, må kungörelse

och underrättelse om beslutet samt aktieteckning ske.

Å bolagsstämmans beslut om godkännande av styrelsens ökningsbeslut

samt å styrelsens skyldighet att viss tid före stämma hålla handlingar tillgång!^

°Éch Pa stämman framlägga handlingarna skola bestämmelserna i

32 § äga tillämpning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

13

Vad i 34 och 41 §§ sägs beträffande bolagsstämmas beslut om aktiekapitalets

ökning skall tillämpas å bolagsstämmans beslut om godkännande

av kapitalökningen.

Innan ökningsbeslutet godkänts av bolagsstämman, må ej de nya aktierna

upptagas i aktieboken eller den i 42 § 1 mom. föreskrivna anmälningen för

registrering äga rum.

44 §.

1 mom. Finnas i bankaktiebolag, enligt den för nästföregående räkenskapsår

fastställda balansräkningen och bolagsstämmans beslut i anledning

av bolagets vinst enligt balansräkningen, besparade vinstmedel, som ej avsatts

till reservfond, må aktiekapitalet ökas genom överföring av sådana

vinstmedel.

1 avseende å ökningsbeslutet skall gälla vad i 32 § första stycket är stadgat.

ökningsbeslutet skall angiva det belopp varmed aktiekapitalet skall

ökas och, där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till

vilket aktieslag de nya aktierna skola hänföras. Tillika skall beträffande

ökningsbeslutets innehåll gälla vad i 33 § första stycket 7 och andra

stycket sägs.

Förslag till ökningsbeslut skall genom styrelsens försorg dels minst en

vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget tillgängligt för aktieägarna

dels ock framläggas å stämman. Är stämman ej ordinarie bolagsstämma,

skola ock efter vad nyss sagts hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den för nästföregående räkenskapsår fastställda balansräkningen,

försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets

vinst eller förlust, samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

för samma år;

2. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande

dels upplysning, i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget,

om händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka inträffat

efter förvaltningsberättelsens avgivande, dels ock försäkran, att anledning

ej yppats att balansräkningen upprättats i strid med bestämmelserna i

91 §; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över sistnämnda handling.

Där alla förutvarande aktier medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, är varje aktieägare berättigad att av de nya aktierna erhålla

det antal, som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet.

Finnas aktier av olika slag och medföra dessa icke lika rätt till andel i

bolagets tillgångar och vinst, skall i fråga om rätten att erhålla nya aktier

gälla vad i bolagsordningen föreskrives.

2 mom. Beslutet om ökningen skall genom styrelsens försorg kungöras

på sätt i 35 § stadgas, ökningsbeslutet skall därefter av styrelsen eller verkställande

direktör anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas

dels två avskrifter av protokoll, som förts i ärendet, dels ett exemplar av de

tidningar, i vilka beslutet varit infört, dels ock avskrift av den för nästföregående

räkenskapsår fastställda balansräkningen eller, där beslutet ej fattats

å ordinarie bolagsstämma, av de handlingar, som efter vad i 1 mom.

tredje stycket sägs skola hava framlagts å bolagsstämman.

Aktiekapitalet skall, så snart registrering av beslutet skett, anses ökat med

det belopp, som enligt beslutet skall överföras till aktiekapitalet.

De nya aktierna skola i aktieboken upptagas i nummerföljd.

Ej må brev å ny aktie utlämnas till aktieägare, innan registrering av

beslutet om ökningen skett och aktieägaren företett det eller de aktiebrev,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

varå rätten att erhålla ny aktie grundas. Genom styrelsens försorg skall sådant

aktiebrev förses med påskrift angående uppvisandet. När brev å ny

aktie utlämnas, skall ägaren införas i aktieboken.

Om aktiekapitalets nedsättning

45 §.

I bankaktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, må aktiekapitalet, såframt förbehåll

därom träffats i den vid bolagets bildande stadfästa bolagsordningen, kunna

genom inlösen av aktier med ekonomisk företrädesrätt nedsättas enligt grunder

som stadgas i förbehållet, dock ej under det i bolagsordningen bestämda

minimikapitalet.

Sådan nedsättning av aktiekapitalet må även äga rum, där efter bolagets

registrering stadfästelse meddelats å ändring av bolagsordningen, varigenom

förbehåll som avses i första stycket intages i denna. I dylikt fall må dock

nedsättningen ske allenast genom inlösen av aktier med företrädesrätt, utgivna

på grund av sådant beslut om ökning av aktiekapitalet, som av bolagsstämman

eller, enligt 43 §, av styrelsen fattats, sedan ändringen av bolagsordningen

registrerats.

Då enligt de i förbehållet stadgade grunderna blivit bestämt att vissa aktier

skola inlösas, skall styrelsen eller verkställande direktör ofördröj ligen göra

anmälan för registrering av aktiekapitalets nedsättning med motsvarande

belopp. Vid anmälan skall fogas, där inlösen beslutats av bolagsstämma,

två avskrifter av protokollet i ärendet samt i annat fall i två exemplar en

av styrelsen underskriven handling rörande bestämmandet av vilka aktier

som skola inlösas. Då registrering skett, skall aktiekapitalet anses nedsatt,

och må inlösen ej dessförinnan ske.

När aktie inlöses, skall aktiebrevet genom styrelsens försorg förses med

påskrift om inlösandet.

46 §.

1 mom. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet i annat fall än i 45 § sägs

fattas av bolagsstämma efter vad i 111 och 112 §§ stadgas.

Förslag till nedsättningsbeslut skall genom styrelsens försorg dels minst

en vecka före bolagsstämman hållas hos bankaktiebolaget tillgängligt för

aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Där ej balansräkningen för

nästföregående räkenskapsår fastställes å stämman, skola ock efter vad

nyss sagts hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den senaste fastställda balansräkningen, försedd med anteckning

om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust,

samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för det år

balansräkningen avser;

2. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad berättelse, däri upplysning

lämnas, i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget,

om händelser av väsentlig betydelse för dess ställning, vilka inträffat efter

förvaltningsberättelsens avgivande; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.

Handlägges nedsättningsfrågan å två stämmor, skall vad i andra stycket

sägs gälla beträffande båda stämmorna.

Nedsättningsbeslutet skall angiva det belopp varmed aktiekapitalet skall

nedsättas och det sätt varpå nedsättningen jämlikt 2 mom. skall genomföras.

I beslutet skall ock upptagas föreskrift, att det nedsättningen mot
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

15

svarande beloppet skall återbetalas till aktieägarna, eller att det skall avsättas

till reservfonden, eller att det skall avsättas till en särskild fond att

användas enligt beslut av bolagsstämma. Rörande olika delar av nämnda

belopp kunna olika sådana föreskrifter meddelas.

Inom fyra månader från det nedsättningsbeslutet fattades eller, om klandertalan

därå anställes, från det denna talan genom lagakraftägande dom

ogillades, skall nedsättningsbeslutet av styrelsen eller verkställande direktör

anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas två avskrifter

av protokoll som förts i ärendet, så ock avskrift av den för nästföregående

år fastställda balansräkningen eller, där fastställelse av balansräkningen

ej skett i samband med nedsättningsbeslutet, av de i andra stycket 1, 2 och

3 omförmälda handlingarna.

Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, är nedsättningsbeslutet

förfallet.

2 mom. Nedsättning av aktiekapitalet genomföres genom inlösen av

aktier, genom indragning av aktier utan återbetalning eller genom minskning

av aktiernas nominella belopp.

Genom styrelsens försorg skall, när aktie inlöses eller nominella beloppet

minskas mot återbetalning av aktiekapital, aktiebrevet förses med påskrift

därom. Påskrift skall ock, så snart ske kan, verkställas, när aktie indragits

eller nominella beloppet minskats utan återbetalning.

47 §.

1 mom. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 § må, där beslutet

icke innefattar föreskrift, att det nedsättningen motsvarande beloppet

skall avsättas till reservfonden, ej bringas till verkställighet utan rättens

tillstånd.

Rättens tillstånd skall av styrelsen sökas senast inom sex månader efter

det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skall fogas bevis

att beslutet blivit registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å bolagets borgenärer,

med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att sist å

viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan

därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen

skall anslås i rättens kansli sex månader före inställelsedagen samt kungöras

i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första

gången fem och tredje gången sist två månader innan den dagen inträffar.

Styrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen,

blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets

nedsättning eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras

fordringar, skall ansökningen bifallas.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, hos bolaget fordran, som avses i 2 § nämnda lag, skall

fordringen ej utgöra hinder mot bifall till ansökningen, där inför rätten visas

att å fordringen avbetalats så stor del som svarar mot nedsättningen av

aktiekapitalet.

Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats

i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg underrättelse

ofördröjligen avsändas till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till nedsättningens verkställande givits,

skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av styrelsen

eller verkställande direktör anmälas för registrering. Anmälningen skall vara

åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Aktiekapitalet skall anses nedsatt, då rättens beslut om tillstånd blivit

registrerat.

2 mom. Sådan nedsättning av aktiekapitalet, som avses i 1 mom., är, där

bolaget försättes i konkurs'' på ansökan som gjorts inom ett år från det rättens

beslut om tillstånd till nedsättningen efter verkställd registrering kungjordes

i allmänna tidningarna, utan verkan mot borgenär, som ej samtyckt

till nedsättningen eller som vid fordringens tillkomst ej ägde eller, enligt vad

i 173 § stadgas, skall anses hava ägt kännedom om rättens beslut, varigenom

nedsättning medgivits.

48 §.

Innefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 § föreskrift

att det nedsättningen motsvarande beloppet skall avsättas till reservfonden,

skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslutet om nedsättningen blivit registrerat.

I sådant fall må vinstutdelning till aktieägare icke äga rum, utan att

rättens tillstånd därtill erhållits eller aktiekapitalet enligt verkställd registrering

är ökat med ett mot nedsättningen svarande belopp.

Ansökan om rättens tillstånd till sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen.

Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit

registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å bankaktiebolagets borgenärer,

med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, att sist å viss dag,

sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid

äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen skall anslas

i rättens kansli tre månader före inställelsedagen samt kungöras i allmänna

tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången

två månader och tredje gången sist en månad innan den dagen inträffar.

Bestrides ej ansökningen eller styrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka

hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar

eller medgivit vinstutdelning eller att säkerhet, som av rätten godkännes,

ställts för deras fordringar, skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av

nedsättningen vinstutdelning därefter må äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, hos bolaget fordran, som avses i 2 § nämnda lag, utgör

fordringen ej hinder mot bifall till ansökningen om tillstånd till vinstutdelning

till aktieägarna, men skall, där vinstutdelning äger rum innan aktiekapitalet

enligt verkställd registrering ökats med ett mot nedsättningen svarande

belopp, skyldighet åvila bolaget att erlägga betalning för så stor del av

stiftelsens fordran vid tiden för nedsättningsbeslutet som vinstutdelningen

motsvarar av aktiekapitalet efter nedsättningen. Sådan skyldighet upphör

när å fordringen avbetalats så stor del som svarar mot nedsättningen av

aktiekapitalet.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till vinstutdelning givits, skall, sedan

det vunnit laga kraft, av styrelsen eller verkställande direktör anmälas för

registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift

eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

49 §.

Egen aktie må bankaktiebolag ej förvärva i annan ordning än i 45 eller

46 § sägs eller mottaga såsom pant. Avtal, som träffats i strid med förbud

varom nu sagts, är ogillt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlåtande nv 5 år 1955

17

Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att genom vinstutdelning

eller eljest förfoga över bolagets egendom

50 §.

Av bankaktiebolags årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår till täckande

av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola minst femton procent

avsättas till reservfond. Vid beräkning av det belopp, som sålunda

minst skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som

kan hava tillerkänts styrelseledamot eller annan såsom arvode (tantiem).

Sedan fonden uppgått till ett belopp motsvarande femtio procent av aktiekapitalet,

må vidare avsättning till fonden upphöra; nedgår fonden under

det sålunda stadgade beloppet, skall avsättning därtill ånyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas vad på grund av aktieteckning må

hava erhållits för aktierna utöver det nominella beloppet, så ock, där aktie

förklarats förverkad, vad dessförinnan blivit inbetalt å aktien.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å bolagets

verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga, till framtida

förfogande avsatta medel.

51 §.

1 mom. Ej må till aktieägarna annorledes än i följd av aktiekapitalets

nedsättning efter ty i 45 och 47 §§ sägs utbetalas annat än den vinst, som

förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret, i den

mån vinsten icke skall avsättas till reservfond. Angående förbud mot vinstutdelning

är för visst fall stadgat i 48 §.

2 mom. Beslutas och verkställes vinstutdelning i strid med vad i 1 mom.

eller 48 § stadgats eller med bestämmelse i bolagsordningen, äro de, som

uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära denna jämte fem procent

ränta därå.

Detsamma gäller, om utdelning skett av vinst som utvisats av fastställd

balansräkning till följd därav att balansräkningen upprättats i strid med

bestämmelser som avses i 91 och 92 §§; dock må utdelningen ej återkrävas

från den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort inse balansräkningens

oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, äro de, som medverkat

till beslutet om vinstutdelning eller verkställande av detta eller till upprättandet

eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga efter de beträffande

skadeståndsskyldighet i 177, 180 och 181 §§ stadgade grunderna.

3 mom. Sker nedsättning av aktiekapitalet medelst inlösen av aktier i

strid med förbehåll som i 45 § sägs eller med bestämmelserna i nämnda

paragraf eller äger nedsättning av aktiekapitalet rum i förening med återbetalning

till aktieägarna enligt 47 § utan iakttagande av vad där i 1 mom.

är föreskrivet, skall vad i 2 mom. första och tredje styckena här ovan är stadgat

om återbäringsskyldighet och om ansvarighet för brist vid återbäringen

äga motsvarande tillämpning.

52 §.

Det tillkommer bolagsstämma att i enlighet med bolagsordningens föreskrifter

besluta, huruvida och i vad mån utdelning skall ske av den vinst

som enligt 51 § må utbetalas till aktieägarna.

Bolagsstämma må ej besluta om användande av bolagets vinstmedel eller

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen

är främmande för föremålet för bankaktiebolagets verksamhet eller

för verksamhetens syfte. Dock äger bolagsstämma använda tillgångar till

allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, såvitt det med hänsyn till

ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt

får anses skäligt.

Bolagsstämma må ej heller, med mindre annat följer av vad i denna lag

eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets

tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes

vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare.

Om rörelsen

53 §.

Med den inskränkning nedan sägs må bankaktiebolag, jämte in- och utlåning

av penningar, idka annan verksamhet som därmed står i samband.

Om rätt för bankbolag att idka fondkommissionsrörelse är särskilt stadgat.

54 §.

Bankaktiebolag må för egen räkning driva handel allenast med guld

samt in- och utländskt mynt, växlar, checkar, anvisningar ävensom obligationer

och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, utom

sådana som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare

(förlagsbevis). Egendom, varmed bolag ej må driva handel för

egen räkning, äger bolag ej heller förvärva, där ej nedan i denna paragraf

eller i 55 § annorlunda stadgas.

Bankbolag må förvärva:

dels fast egendom eller tomträtt, såframt med fånget åsyftas att bereda

banken lokaler för dess inrymmande, eller bostadsrätt till lägenhet för sådant

ändamål, aktie i bolag, som uteslutande har till syfte att förvalta för omförmälda

användning förvärvad fast egendom eller tomträtt och vars aktiekapital

uppgår till minst en tredjedel av egendomens bokförda värde, eller

förlagsbevis, utfärdat av bolag, som nu nämnts;

dels inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som bankbolaget

äger, eller till lokaler, som bolaget i övrigt innehaver;

dels ock, såframt tillstånd därtill lämnas av Konungen, aktie i annat

svenskt bankbolag, i utländskt bankföretag eller i svenskt aktiebolag, vars

ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, ävensom

förlagsbevis, utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

55 §.

Till skyddande av fordran må bankaktiebolag å offentlig auktion eller

fondbörs inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så

ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan

egendom, där uppenbart är att bolaget eljest skulle lida avsevärd förlust,

dock icke i någotdera fallet egen aktie. Om sålunda inköpt eller övertagen

egendom utgöres av fastighet, gruva, fabrik eller annan liknande anläggning

eller fartyg, må bankbolag i utbyte mot sådan egendom jämte tillhörande

lös egendom förvärva aktie i bolag, som bildas för förvaltning av

ifrågavarande egendom eller för fortsättande av en därmed bedriven verksamhet,

eller förlagsbevis, utfärdat av sådant bolag. Bankbolag må ock förvärva

aktie i bolag, vari bankbolaget enligt bestämmelserna i detta styc
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 ur 1955

19

ke förut förvärvat aktie, där uppenbar fara är, att bankbolaget eljest skulle

lida förlust.

Har bankbolag med stöd av vad i första stycket stadgas förvärvat aktie

i bolag eller av aktiebolag utfärdat förlagsbevis, må bankbolaget, om aktiebolaget

överlåter sina tillgångar å annat aktiebolag, utbyta aktie eller förlagsbevis,

som sålunda förvärvats, mot aktie i det andra aktiebolaget eller

förlagsbevis utfärdat av detta bolag.

Egendom, som bankbolag förvärvat med stöd av bestämmelserna i denna

paragraf, skall åter avyttras, så snart lämpligen kan ske och senast då

avyttring kan äga rum utan förlust för bolaget.

Angående förvärv enligt denna paragraf skall anmälan ofördröjligen göras

hos tillsynsmyndigheten.

56 §.

Bankaktiebolag må icke bevilja kredit, utan att säkerhet som av bolaget

prövas betryggande ställes antingen i fast eller lös egendom eller ock i

fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten beviljas. Utan

hinder av vad sålunda stadgas må dock

1. stat, kommun eller annan därmed jämförlig samfällighet ävensom

allmän kassa eller inrättning, vars reglemente blivit av Konungen fastställt,

så ock bankbolag, sparbank eller utländskt bankföretag kunna erhålla

kredit utan särskild säkerhet;

2. kortvarig kredit kunna utan särskild säkerhet beviljas affärsidkare i

och för hans rörelse, därest med hänsyn till omständigheterna trygghet för

förbindelsens fullgörande ändock kan anses föreligga;

3. av vederhäftig person dragen växel, betalbar å annan ort, kunna diskonteras,

ehuru accept å densamma ej erhållits; samt

4. kredit utan särskild säkerhet till ett belopp i varje särskilt fall av

högst sjuttiofemtusen kronor och sammanlagt högst en tiondel av bankbolagets

eget kapital kunna lämnas småföretagare.

57 §.

Är lån icke ställt att betalas inom sex månader, skall bankaktiebolaget

förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom sagda

tid.

Utan att förbehålla sig rätt som i första stycket sägs må bankbolag i enlighet

med närmare bestämmelser i bolagsordningen utlämna lån med

längre löptid än sex månader till sammanlagt belopp av högst tjugu procent

av bolagets eget kapital, dock att beträffande lån, för vilkas fulla gäldande

staten är ansvarig, nämnda belopp må överskridas med sammanlagt

högst fem procent av bolagets eget kapital. Lån som nu sagts må, där icke

staten är ansvarig för lånets fulla gäldande, icke ställas på längre återbetalningstid

än tio år och ej heller uppgå till högre belopp i varje särskilt fall

än etthundrafeintiotusen kronor. Beträffande lån, för vars fulla gäldande

staten icke är ansvarig och för vilket säkerheten utgöres av borgen av annan

än kommun eller därmed jämförlig samfällighet, skall i skuldebrevet utlastas

årlig avbetalning i förhållande till den tid, för vilken lånet beviljats.

58 §.

Bankaktiebolag må icke bevilja kredit till verkställande direktör i bolaget

eller ställföreträdare för verkställande direktör eller till befattningshavare,

åt vilken uppdragits att ensam eller i förening med annan avgöra på

styrelsen ankommande ärenden, eller till revisor eller revisorssuppleant, ej

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

heller till den som är gift med sådan person; och skall detsamma gälla beträffande

bolag, förening eller annan sammanslutning, däri någon som nyss

sagts i egenskap av delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt

intresse. Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock kredit beviljas dels

mot säkerhet av värdehandling, vari omyndigs medel må utan överförmyndares

samtycke anbringas, dels utan dylik säkerhet åt sammanslutning som

nyss nämnts genom diskontering av växlar grundade å verkliga handelsaffärer,

dels ock, såvitt angår kredit om högst tjugufemtusen kronor till

befattningshavare som sägs i detta stycke, mot pant som prövas i och för sig

innebära fullgod säkerhet.

Bankbolag må ej vid beviljande av kredit såsom säkerhet godtaga borgen

av eller fordringsbevis utfärdat av person eller sammanslutning som i

första stycket sägs. Ej heller må kredit beviljas mot växel, varå person

eller sammanslutning som nu sagts är acceptant, trassent eller endossent,

dock med undantag för växel, som är grundad å verklig handelsaffär och

för vilken betalningsskyldighet åligger sådan sammanslutning.

Till den som utan att vara befattningshavare, varom i första stycket sägs,

är ledamot av bankbolagets styrelse eller till sammanslutning, vari sådan

styrelseledamot såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt

intresse, må kredit icke beviljas utan mot pant, som prövas i och

för sig innebära fullgod säkerhet, eller genom diskontering av växel, vilken

är grundad å verklig handelsaffär.

59 §.

I fråga om kredit mot pant av aktier skall bankaktiebolag särskilt iakttaga
att

vid kreditens meddelande förefinnes en med hänsyn till de pantsatta

aktiernas beskaffenhet och omständigheterna i övrigt skälig marginal mellan

aktiernas marknadsvärde och kreditbeloppet; samt

att kreditbeloppet såvitt möjligt icke vid någon tidpunkt under kreditens

fortbestånd överstiger aktiernas marknadsvärde.

Bankbolag må icke såsom pant mottaga aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen

består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som

idkar emissionsrörelse.

Vad nu stadgats om kredit mot pant av aktier skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om kredit mot pant av förlagsbevis.

Föreskriften "i 49 § angående förbud för bankbolag att som pant mottaga

egen aktie skall även gälla i fråga om förlagsbevis som bolaget utställt.

60 §.

Vad i 56—59 §§ stadgats angående kredit skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om garantiförpliktelse, som bankaktiebolaget ikläder sig.

61 §.

Bankaktiebolag är pliktigt ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke

åt samma eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna

kredittagare eller mot säkerhet av aktier i samma eller i dylik gemenskap

förbundna aktiebolag beviljas kredit i sådan omfattning, att därav

kan uppkomma fara för bankbolagets säkerhet. Med kredit skall härvid

jämställas borgen och annan garantiförpliktelse till bankbolaget ävensom av

bolaget ingången garantiförpliktelse för kredittagaren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 ur 1955

21

62 §.

Bankaktiebolag äger mottaga inlåning med

dels ett belopp motsvarande summan av

a) bolagets inneliggande kassa;

b) vad för bolagets räkning innestår hos riksbanken eller riksgäldskontoret

eller å postgiro eller hos annat inländskt bankbolag, svenska jordbrukskreditkassan

eller centralkassa för jordbrukskredit;

c) bolaget tillhöriga, å inländsk penninginrättning dragna checkar samt

av inländsk bank, svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för

jordbrukskredit utställda egna växlar, betalbara vid anfordran;

d) marknadsvärdet, dock högst nominella värdet, å bolaget tillhöriga av

svenska staten utfärdade skattkammarväxlar samt å sådana bolaget tillhöriga

obligationer, vilka utfärdats av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa, under förutsättning

att obligationernas återstående löptid icke överstiger fem år;

e) tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å sådana bolaget tillhöriga obligationer, som avses under

d) men vilkas återstående löptid överstiger fem år;

f) tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å andra bolaget tillhöriga inhemska obligationer, vilka äro

av fullgod beskaffenhet; samt

g) intill ett sammanlagt belopp, motsvarande högst tre gånger bolagets

eget kapital och högst etthundra miljoner kronor, fordringar, för vilka säkerheten

utgöres av

fullgoda inhemska obligationer, därvid obligationerna skola medräknas

till så stor del av sitt värde som angives under d)—-f) här ovan,

inteckning i jordbruksfastighet eller sådan bostads- eller affärsfastighet,

som är belägen inom område, för vilket stadsplan eller byggnadsplan

fastställts, inom sextio procent av senast fastställda taxeringsvärdet, eller

inteckning i tomträtt till bebyggd fastighet, såvida den eller de byggnader,

som finnas uppförda därå, äro avsedda väsentligen för bostadsändamål,

inom sextio procent av senast fastställda taxeringsvärdet å byggnaderna;
dels

ock ett belopp motsvarande, om bolagets eget kapital icke överstiger

fem miljoner kronor, fem gånger det egna kapitalet samt, om bolagets eget

kapital är större än nyss sagts, tjugufem miljoner kronor ökat med tio

gånger skillnaden mellan bolagets eget kapital och fem miljoner kronor.

Såsom inlåning anses dels bankbolags samtliga skuldförbindelser utom

vad som må vara outtaget av krediter i räkning, som bolaget beviljat, dels

beloppet av de garantiförbindelser, som bolaget iklätt sig, i den mån dessa

förpliktelser icke täckas av hos bolaget insatta, till bolaget pantförskrivna

medel.

På ansökan av bankbolag äger Konungen, efter hörande av fullmäktige i

riksbanken och riksgäldskontoret samt tillsynsmyndigheten, medgiva att

av bolaget utställda förlagsbevis icke skola anses såsom inlåning samt att

med bolagets eget kapital må likställas, intill ett belopp motsvarande högst

hälften av bolagets aktiekapital, nominella värdet å förlagsbevis, utställda

av bolaget.

63 §.

Bankaktiebolag är skyldigt att hålla en med hänsyn till rörelsens art och

omfattning tillräcklig kassareserv, bestående av tillgångar som kunna med

lätthet förvandlas i penningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Kassareserven skall jämte den inneliggande kassan minst uppgå till belopp

lika med summan av

a) tjugufem procent av de förbindelser, som det åligger bolaget att fullgöra

vid anfordran eller efter uppsägning inom kortare tid än en månad,

garantiförbindelser och inlåning å sparkasseräkning undantagna;

b) fyra procent av sådana bankbolagets förbindelser, som ej skola motsvaras

av kassareserv enligt a), garantiförbindelser samt obligationer eller

därmed jämförliga förbindelser undantagna.

Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det kan ske,

åter uppbringas till föreskrivet belopp.

Pantsatt sådan tillgång, som i första stycket sägs, må icke inräknas i

kassareserven; dock att, där tillgången utgör säkerhet för avtalad kredit,

som ej av bankbolaget till fullo begagnats, den må beräknas till det belopp,

som bolaget enligt avtalet är berättigat att vid anfordran ytterligare utbekomma.

64 §.

Ej må bankaktiebolag vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse förbehålla

sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger avsluta.

Ej heller annorledes må bankbolag, där ej fråga är om utdelning å aktier

eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan tillkomma, beredas andel

i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke äger bedriva.

65 §.

Vid beviljande av kredit må bankaktiebolag icke göra förbehåll därom,

att kreditbeloppet eller del därav skall insättas hos bolaget för längre tid än

sex månader eller på längre tids uppsägning än sex månader.

66 §.

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till innehavaren

eller till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet

för sådana förbindelser.

Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla av bankbolaget utställda räntebärande

förlagsbevis lydande å minst etthundra kronor.

67 §.

Insättäs penningar hos bankaktiebolag för att där innestå viss tid, mot

eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar, ställas till viss

man och innehålla, att överlåtelse må ske endast till viss man samt att

överlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas hos bolaget.

En och samma insättares tillgodohavande på sparkasseräkning eller därmed

likartad räkning må icke annorledes än genom upplupen räntas läggande

till kapitalet ökas utöver femtontusen kronor. Då, efter vad i 70 §

stadgas, för samma person utfärdats flera motböcker, skall dock vad nyss

är sagt gälla i fråga om tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.

Bankbolag må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst

en vecka, efter uppsägning återbetala å sparkasseräkning insatta medel;

styrelsen dock obetaget att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet,

medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens utgång. Insättning

å sparkasseräkning antecknas i motbok som utlämnas till räkningshavaren.

Då medel å sådan räkning lyftas, skall anteckning därom göras

i motboken. Ej må bolaget träffa förbehåll, som skulle medföra att betalning

till annan än rätt innehavare av motboken kunde åberopas av bolaget.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Dankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

23

I fråga om efterlysning och dödande av förkomnien motbok gäller vad

därom är särskilt stadgat.

68 §.

För inrättande av avdelningskontor i kommun, där bankaktiebolaget icke

förut driver bankverksamhet vid kontor, fordras Konungens tillstånd. Sådant

tillstånd må lämnas endast om verksamheten i kommunen finnes

kunna vara till nytta för det allmänna.

Vid meddelande av tillstånd äger Konungen föreskriva, att tillståndet icke

skall innebära rätt för bolaget att i kommunen driva verksamhet vid flera

kontor än ett.

Inrättas avdelningskontor, då tillstånd ej erfordras, åligger det bolaget att

ofördröj ligen göra anmälan till tillsynsmyndigheten.

69 §.

Inom kommun, där bankaktiebolag icke är berättigat att utöva verksamhet

vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud eller

eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.

Vad sålunda stadgats gäller dock icke i fall, då det ombud som anlitas är

annat bankbolag, sparbank eller kassa för jordbrukskredit.

70 §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,

som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt hos bankaktiebolag.

Sådana medel må ej av bolaget utbetalas till förmyndaren utan

den omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd

att omhändertaga medlen och därom hos bolaget företett bevis, äger

den omyndige ej längre förfoga över medlen. I fall varom nu är sagt skall

anteckning, att den omyndige ej äger förfoga över innestående medel, verkställas

å bevis eller i motbok, som av bolaget utlämnats, när beviset eller

motboken företes hos bolaget.

I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god

man efter vad i föräldrabalken är stadgat, må, utom såvitt angar ränta

som innestått kortare tid än ett år, uttag utan överförmyndarens tillstånd

göras allenast såframt förbehåll därom skett enligt 15 kap. 9 § andra stycket

nämnda balk. överförmyndaren äger när som helst förordna, att förbehållet

ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning

därom verkställas å bevis, som utfärdats om insättningen, eller i motbok

som utlämnats av bankbolaget, överförmyndare, förmyndare och god man

äga på begäran erhålla bevis angående beloppet av de medel, som insättas

eller innestå, så ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.

Utan hinder därav, att motbok rörande insättning å sparkasseräkning

eller därmed likartad räkning förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för

den, till vilkens förmån medel insättas med förbehåll som i andra stycket

avses, så ock för omyndig, som fyllt sexton år, för vilken utfärdats motbok

å medel, varöver den omyndige ej äger själv förfoga. Innestå medel, som

förvaltas av förmyndare eller god man, å motbok med sådant förbehåll, må

annan motbok utfärdas för insättning av medel utan förbehåll.

Om styrelse och firmateckning

71 §.

För bankaktiebolag skall finnas en styrelse beslående av minst fem högst

femton ledamöter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Styrelsen skall förvalta bankbolagets angelägenheter i enlighet med vad

i denna lag är stadgat.

72 §.

Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

Av styrelseledamöterna må icke flera än en för varje påbörjat femtal

vara befattningshavare i banken.

73 §.

Styrelsen väljes å bolagsstämma; dock må enligt bestämmelse, som intagits

i bolagsordningen, en eller flera av ledamöterna kunna tillsättas i

annan ordning.

Styrelseledamot skall utses för tid intill dess ordinarie stämma hållits

och må icke utses för längre tid än till och med den stämma som skall

äga rum under tredje räkenskapsåret efter valet. Ändå att den tid, för

vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända, må han skiljas från

uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Styrelseledamot äger ock

rätt att avgå före utgången av nämnda tid. Anmälan om avgång skall göras

hos styrelsen, så ock, där styrelseledamot ej är vald å bolagsstämma, hos

den som tillsatt honom.

Om styrelseledamot, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest

avgår eller avlider eller hinder för honom att vara styrelseledamot uppkommer

enligt 72 § och suppleant ej finnes, åligger det övriga styrelseledamöter

att ofördröj ligen föranstalta om val av ny ledamot för återstående

mandattid. Meddelas icke annan föreskrift i bolagsordningen, må

dock med valet anstå till nästa ordinäre bolagsstämma, såframt styrelsen

är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter samt antalet ej

understiger fem.

74 §.

Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens

inseende leda verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen

bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens

egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må flera verkställande

direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant

att vara ställföreträdare för verkställande direktör.

Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam

eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest

ankomma på styrelsens egen prövning

Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande

direktör eller person som avses i andra stycket, åligger det styrelsen

att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser

uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas.

Hava flera verkställande direktörer utsetts, skall instruktionen angiva

huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas.

Styrelsen skall, så snart kan ske, till tillsynsmyndigheten insända avskrift

av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela

myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas.

Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende avvar

je slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra

ärende, som avser:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

25

1. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av

annan bankrörelse;

2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande;

3. beviljande av kredit till person, vilken är sådan befattningshavare som

i 58 § första stycket sägs eller ledamot av bankaktiebolagets styrelse eller

av den särskilda styrelse, som kan finnas inrättad vid avdelningskontor,

eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är

styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt

intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslutning,

som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka utan styrelsens

beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av

honom idkad rörelse;

4. förvärv av aktie eller förlagsbevis i andra fall än då fråga är om aktie

eller förlagsbevis, som är för bankbolagets fordran utmätt eller pantsatt;

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att

beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens

hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde;

6. antagande eller entledigande av ordinarie befattningshavare.

I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit skola gälla

även i fråga om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.

75 §.

Verkställande direktör eller annan befattningshavare, åt vilken uppdragits

att ensam eller i förening med annan avgöra på styrelsen ankommande

ärenden, må icke vara ledamot av styrelsen i bolag, vars huvudsakliga

verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som

idkar emissionsrörelse. I styrelsen för annat bolag må han icke vara ledamot,

med mindre bankbolagets styrelse genom beslut, som biträdes av

minst två tredjedelar av samtliga ledamöter, i varje särskilt fall därtill

lämnar tillstånd. Den för vilken tillstånd ifrågasättes må icke deltaga i beslutet.

Kallelse till styrelsesammanträde, då prövning av fråga om tillstånd

äger rum, skall innehålla uppgift att sådan fråga förekommer vid sammanträdet.

76 §.

Vad i denna lag är stadgat om styrelseledamot och verkställande direktör

skall i tillämpliga delar gälla beträffande styrelsesuppleant och ställföreträdare

för verkställande direktör.

I bolagsordningen må närmare bestämmelser upptagas om de förutsättningar,

under vilka suppleant eller verkställande direktörs ställföreträdare

äger inträda i tjänstgöring, så ock, där flera suppleanter eller ställföreträdare

finnas, om ordningen för deras inträde. Sådana bestämmelser må jämväl

meddelas av den som utsett suppleanten. Bestämmelse som i delta stycke

sägs må ej registreras.

77 §.

Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Har bolagsstämman ej

utsett ordförande eller skall, där en eller flera ledamöter tillsatts i annan

ordning än genom val å bolagsstämma, sådan ledamot ej enligt bolagsordningen

tillika vara styrelsens ordförande, skall styrelsen välja ordförande.

Vid lika röstetal skall valet avgöras genom lottning.

Verkställande direktör eller annan befattningshavare i banken må icke

vara ordförande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

78 §.

Det åligger ordföranden att tillse att sammanträden liållas så ofta bolagsordningen

föreskriver och eljest då så erfordras. Framställer styrelseledamot

begäran om sammankallande av styrelsen, skall hans begäran

efterkommas.

Vid styrelsens sammanträden skola föras protokoll, vilka skola till riktigheten

bestyrkas av ordföranden och den ledamot styrelsen därtill utser.

Styrelseledamot är berättigad att på begäran få särskild från styrelsens

beslut avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen skola föras

i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.

79 §.

Styrelsen är beslutför, där de vid sammanträde tillstädesvarandes antal

överstiger hälften av hela antalet styrelseledamöter, såframt ej för

beslutförhet högre antal föreskrivits i bolagsordningen. Ärende må dock

icke företagas, med mindre såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter eller,

vid förfall för någon av dem, suppleant för honom erhållit tillfälle att deltaga

i ärendets behandling.

_ Såsom styrelsens beslut gäller, där föreskrift om särskild röstpluralitet

ej givits i bolagsordningen, den mening, om vilken vid sammanträde de

flesta röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes

av ordföranden. Är styrelsen icke fulltalig, må beslut anses föreligga allenast

där av de tillstädesvarande ett antal överstigande en tredjedel av hela antalet

styrelseledamöter enat sig.

80 §.

Ledamot av styrelsen må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom

och bankaktiebolaget eller sådan fråga om avtal mellan bolagei och

tredje man, i vilken han äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot bolagets. Ej heller må han deltaga i beslut angående avtal mellan

bolaget och tredje man, som han ensam eller jämte annan äger företräda.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande

gåva från bolaget, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot

styrelseledamoten eller tredje man.

81 §.

Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är stadgat,

att handla å bankaktiebolagets vägnar i förhållande till tredje man samt

att företräda bolaget inför domstolar och andra myndigheter. Samma behörighet

tillkommer ock dem som efter vad i 82 § sägs äga teckna bolagets

firma.

82 §.

1 mom. Bankaktiebolags firma skall tecknas av minst två personer i

förening.

2 mom. Bemyndigande för styrelseledamot eller styrelsesuppleant att

teckna bankbolagets firma må meddelas av styrelsen. Styrelsen äger ock

bemyndiga annan än nu sagts att teckna bolagets firma, om tillåtelse därtill

givits i bolagsordningen eller av bolagsstämman; dock må i dylikt fall

bemyndigande ej lämnas den som är omyndig eller den som icke är här i

riket bosatt svensk medborgare.

Styrelsen må föreskriva att firmatecknare bör underskriva sitt namn en
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1!)55

27

»dast såsom kontrasignant. Dylik firmatecknare äger teckna bankbolagets

firma endast tillsammans med firmatecknare, som ej är kontrasignant. Föreskrives

annan inskränkning i rätten att teckna bolagets firma än nu sägs,

må den ej registreras.

Bemyndigande att teckna bankbolagets firma må när som helst av styrelsen

återkallas.

83 §.

Styrelsen eller annan, som jämlikt 81 § är ställföreträdare för bankaktiebolaget,

må ej förfoga över dess tillgångar eller ikläda det förpliktelser

eller eljest vidtaga åtgärd i strid med vad i 52 § andra stycket första

punkten och tredje stycket är stadgat beträffande bolagsstämma. Styrelsen

äger dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång,

som i förhållande till bolagets ställning är av ringa betydelse.

84 §.

I förhållande till bankaktiebolaget åligger det styrelsen att ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter som meddelas i bolagsordningen eller

av bolagsstämma. Detsamma skall gälla annan ställföreträdare för bolaget

samt den som har befogenhet att avgöra på styrelsen ankommande ärenden;

och äro dessa jämväl skyldiga att hörsamma föreskrift som meddelas

av styrelsen.

Föreskrift, vilken såsom stridande mot denna lag eller bolagsordningen

finnes ej vara gällande, må dock ej efterkommas, ej heller föreskrift av

bolagsstämma om sådan åtgärd avseende förvaltningen av bolagets angelägenheter,

vars verkställighet styrelsen finner innebära ett uppenbart åsidosättande

av bolagets intressen.

Den som enligt 80 § icke må för bankbolaget handlägga fråga om avtal

äger ej heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av styrelsen företräda

bolaget i avseende å avtalet.

85 §.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare företagit rättshandling å bankaktiebolagets

vägnar men därvid handlat i strid med vad i 83 § är stadgat

eller med föreskrift, som avses i 84 §, eller eljest överskridit sin befogenhet,

är rättshandlingen ej gällande mot bolaget, såframt tredje man insåg eller

bort inse att sådant överskridande förelåg.

Har styrelsesuppleant utövat styrelseledamots befogenhet, är det förhållandet,

att förutsättning för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades,

utan verkan gentemot tredje man, där denne ej insåg eller bort inse nämnda

förhållande.

86 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för bankaktiebolag, bör undertecknas

med bolagets firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva

sina namn.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för bankbolaget utfardat handling

utan firmateckning och framgår icke av dess innehåll, att den utfärdats

å bolagets vägnar, svara de, som undertecknat handlingen, för vad

genom handlingen må liava slutits, en för alla och alla för en, såsom för

egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där

av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades

för bolaget, samt den, till vilken handlingen ställts, av bolaget er
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

håller behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt

dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig ansvarighet

gjorts gällande mot undertecknarna.

87 §.

Angående behörighet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest bemyndigats

teckna bankaktiebolagets firma, att mottaga delgivning i rättegång

mot bolaget är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant

avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande skall delgivas

bolaget.

Vill styrelsen kära till bankbolaget, skall styrelsen kalla aktieägarna till

bolagsstämma för val av ställföreträdare att föra bolagets talan i tvisten.

Stämning delgives genom att föredragas å stämman.

88 §.

Sker ändring i avseende å de till styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter

utsedda personerna eller i fråga om rätten att teckna bankaktiebolagets

firma eller ändras bolagets postadress eller ändrar styrelseledamot,

styrelsesuppleant eller särskild firmatecknare hemvist, skall styrelsen eller

verkställande direktör därom afördröjligen göra anmälan för registrering.

Å denna anmälan skall vad i 22 § andra, tredje och sjätte styckena sägs

äga motsvarande tillämpning. Vid anmälan, som ej avser allenast ändring

av hemvist eller av bolagets postadress, skall fogas avskrift av protokoll eller

annan handling som bestyrker anmälningen.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres

av anmälningen.

Om styrelsens årsredovisning

89 §.

Det åligger styrelsen att för varje räkenskapsår avgiva redovisning för

förvaltningen av bankaktiebolagets angelägenheter genom avlämnande av

balansräkning, avseende bolagets ställning vid räkenskapsårets utgång,

vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse. Dessa redovisningshandlingar

skola vara underskrivna av samtliga styrelseledamöter.

Har beträffande redovisningshandling avvikande mening antecknats till

styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningshandlingen.

Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall styrelsen till revisorerna

i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna för det

förflutna räkenskapsåret.

90 §.

Räkenskapsår för bankaktiebolag skall vara helt år, dock må räkenskapsår

vid rörelsens början ävensom vid omläggning av räkenskapsår avse

del av år eller utsträckas att omfatta högst aderton månader.

91 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skola i avseende å bankaktiebolags

inventarium, balansräkning samt vinst- och förlusträkning gälla

följande bestämmelser.

1 mom. Tillgångarna må, såframt ej nedan annorlunda stadgas, icke

upptagas vare sig över verkliga värdet eller till högre belopp än det vartill

kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bunkoutskoltets utlåtande nr 5 år 1955

29

2 mom. Andra tillgångar än sådana, som äro avsedda till stadigvarande

bruk för bankbolaget, må, såframt upplysning om förhållandet lämnas i

förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnaderna

för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.......

3 mom. Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för förbättring

å tillgång avsedd till stadigvarande bruk för bankbolaget eller hava sådana

kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, må de inräknas i

anskaffningskostnaderna. „

Tillgång varom nu sagts må ej eljest upptagas till högre belopp an det

vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning. Dock ma tillgång,

vilken måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande

nämnda belopp, upptagas till högst detta värde, såframt tillsynsmyndigheten

medgivit uppskrivningen. I fråga om fast egendom må ej i något

fall uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

4 mom. Osäkra fordringar skola upptagas liögst till det belopp varmed

de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas

såsom tillgång. .

5 mom. Kostnader för bolagsbildningen eller för ökning av aktiekapitalet,

så ock förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tillgång.

92 §.

1 mom. I balansräkningen skola tillgångar och skulder fördelas i poster

på sätt som må anses påkallat med hänsyn till verksamhetens art och

allmänna bokföringsgrunder.

2 mom. Fond må ej redovisas under benämningen pensionsfond eller

understödsfond eller under annan benämning, som utmärker att fonden

bildats för tryggande av pension eller eljest för anställdas eller deras anhörigas

välfärd. Har efter vad i lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser är stadgat sådan stiftelse bildats, skall skuld på grund

av överföring av medel från bankaktiebolaget till stiftelsen redovisas i särskild

post med upptagande av stiftelsens benämning, därvid skuld på grund

av överföring som beslutats vid balansräkningens fastställande, skuld för

ränta för det år balansräkningen avser, i den mån den ej avräknats mot utgifter,

och skuld på grund av tidigare överföringar skola angivas för sig.

3 mom. Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av bankaktiebolagets

borgens- och övriga garantiförpliktelser, i den mån de icke

upptagits bland skulderna. Tillika skall inom linjen upptagas av bolaget

ställda panters sammanlagda bokförda värde.

Inom linjen skall ock angivas sammanlagda beloppet för år av pensioner,

utgående på grund av förpliktelser, vilka ej upptagits såsom skuld i balansräkningen

eller motsvaras av där upptagen skuld till pensionsstiftelse.

Pensionsförpliktelser, som i närmast föregående balansräkning upptagits

såsom skuld, må ej redovisas inom linjen.

93 §.

Vinst- och förlusträkning skall så uppställas att en tillfredsställande redovisning

erhålles för huru vinsten eller förlusten för räkenskapsåret uppkommit.

Därvid skall iakttagas att intäkter och kostnader fördelas i lämpliga

poster.

94 §.

I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan förfång

för bankaktiebolaget, upplysning lämnas om sådana för bedömningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr o år 1955

av bolagets ställning och resultatet av dess verksamhet samt styrelsens förvaltning

viktiga förhållanden, vilka ej framgå av balansräkningen eller

vinst- och förlusträkningen, så ock om händelser av väsentlig betydelse

for bolaget, jämväl där de inträffat efter räkenskapsårets slut.

„ 1 förvaltningsberättelsen skall uppgivas medelantalet under räkenskapsaret

i bankbolagets tjänst anställda personer. I den mån motsvarande uppgifter

ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, skall ock i särskilda poster

upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och ersättningar under

räkenskapsåret dels till styrelsen och andra personer i ledande ställning

dels ock till övriga befattningshavare i bolaget.

Har uppskrivning av tillgång, avsedd till stadigvarande bruk för bolaget,

verkställts för räkenskapsåret, skall redogörelse lämnas för grunden

tdl uppskrivningen, för det belopp varmed uppskrivning skett och för användningen

av beloppet. Att i förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning

därest andra tillgångar upptagits till högre belopp än kostnaderna

tor deras anskaffning, stadgas i 91 § 2 mom.

Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen framställa förslag i anledning

uv bankbolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

Om revision

95 §.

Styrelsens förvaltning och bankaktiebolagets räkenskaper skola granskas

av nunst två å bolagsstämma valda revisorer samt, enligt vad i 149 § är

stadgat, en eller flera revisorer utsedda av tillsynsmyndigheten.

Då revisorer väljas å bolagsstämma, skola lika många suppleanter utses.

96 §.

Revisorer och revisorssuppleanter skola årligen utses för tid intill dess

nasta ordinarie stämma hållits. Å bolagsstämma vald revisor må, ändå att

den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget

genom beslut av stämman. °

Den som utsetts till revisor eller revisorssuppleant skall ofördröiligen underrättas

därom. °

97 §.

1 inom. Revisor skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Samtliga revisorer skola vara med det ekonomiska livet väl förtrogna personer.

° r

Minst en av de å bolagsstämma valda revisorerna skall vara av handelskammare

i riket auktoriserad revisor.

Till revisor må ej utses den, som är befattningshavare i bankaktiebolaget

eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot

eller till annan befattningshavare i ledande ställning i bolaget, ei heller

styrelseledamots eller sådan befattningshavares make eller den, som med

honom ar i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans

syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den

andres syskon.

2 mom Har bolagsstämma ej utsett revisorer till antal som i denna lag och

bolagsordningen ar föreskrivet eller hava revisorer utsetts utan iakttagande

^v..bestämmelse i 1 mom., åligger det styrelsen och styrelseledamot att ofördrojhgen

om förhållandet göra anmälan till tillsynsmyndigheten. Anmälan

må goras även av aktieägare eller borgenär.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

31

3 mom. Vad i denna paragraf stadgats om revisor skall äga motsvarande

tillämpning å revisorssuppleant.

98 §.

Revisorerna skola inom sig utse en ordförande att leda revisionen. Revisorerna

skola sammanträda så ofta de finna nödigt. Det åligger ordföranden

att kalla till sammanträde.

Vid revisorernas sammanträden skall föras protokoll.

99 §.

Det åligger revisorerna vid fullgörandet av sitt uppdrag

att granska bankaktiebolagets böcker och andra räkenskaper;

att taga del av styrelsens och bolagsstämmans protokoll samt av de föreskrifter

rörande bolagets kreditgivning, som utfärdats av styrelsen eller

verkställande direktör;

att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av bolagets

kassa och övriga tillgångar;

att tillse huruvida bolagets organisation av och kontroll över bokföringen

och medelsförvaltningen är tillfredsställande; samt

att, sedan de redovisningshandlingar som i 89 § omförmälas avgivits för

bolaget, granska nämnda redovisningshandlingar.

Minst en gång varje halvår skola revisorerna:

granska större krediter och andra större placeringar av bankbolagets medel;
granska

av styrelsen vidtagna åtgärder i fråga om förvaltning och avyttring

av jämlikt 55 § inköpt eller övertagen egendom;

taga del av de förelägganden och erinringar, som av tillsynsmyndigheten

kunna hava gjorts till styrelsen eller verkställande direktör; samt

taga del av rapporter över inspektioner och undersökningar rörande bolagets

huvud- och avdelningskontor samt rörande av bolaget ägda företag av

större betydelse.

I övrigt skola revisorerna vidtaga de åtgärder som för ett behörigt fullgörande

av revisionsuppdraget må vara erforderliga.

100 §.

De å bolagsstämma valda revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som meddelas av bolagsstämma och ej innefatta

inskränkning i deras i lag stadgade skyldigheter eller eljest strida mot lag

eller författning eller mot bolagsordningen.

Styrelsen skall giva revisor tillgång till bankaktiebolagets böcker, räkenskaper

och andra handlingar samt i övrigt det biträde, som av honom påkallas

för uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

må ej av styrelsen vägras.

Revisorerna skola skriftligen delgiva styrelsen de erinringar i fråga om

bankbolagets verksamhet, till vilka deras granskning må giva anledning.

101 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem undertecknad

revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor före

ordinarie bolagsstämman. Revisorerna skola ock inom samma tid till styrelsen

återställa de till dem överlämnade redovisningshandlingarna. Därvid

skola revisorerna hava å balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen

tecknat påskrift med yttrande, huruvida dessa handlingar överensstämma

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

med bolagets av dem granskade böcker eller icke, och skall påskriften i övrigt

beträffande granskningen innefatta hänvisning till revisionsberättelsen.

102 §.

Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av revisorernas

granskning samt uttalande, huruvida anmärkning i avseende å de

till revisorerna överlämnade redovisningshandlingarna, bankaktiebolagets

bokföring eller inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträffande förvaltningen

av bolagets angelägenheter föreligger eller icke. Föreligger anledning

till anmärkning, skall denna angivas i revisionsberättelsen. Revisorerna

äga ock i berättelsen meddela erinringar, som de anse böra komma

till aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande angående

omfattningen av den av revisorerna verkställda granskningen;

bankbolagets förvaltningsutgifter;

den inre kontrollen inom bolaget;

fastställelse av balansräkningen;

ansvarsfrihet för styrelseledamöterna; samt

styrelsens förslag i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

Har tillgång upptagits till högre värde än i senaste fastställda balansräkning

eller har tillgång som anskaffats under räkenskapsåret upptagits till

högre värde än anskaffningskostnaden, skall särskilt uttalande därom göras

i revisionsberättelsen.

Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen gjorda uttalandena skiljaktig

mening eller eljest finner särskilt uttalande påkallat, äger till revisionsberättelsen

foga yttrande därom, såframt han ej avgiver särskild revisionsberättelse.

103 §.

Hör till bankaktiebolag stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser, skall revisorernas granskning avse

jämväl stiftelsens förvaltning samt dess räkenskaper; och skall vad som stadgas

i 100 § andra stycket beträffande bolagets styrelse äga motsvarande tilllämpning

å styrelse eller god man för stiftelsen.

Där stiftelse, som sägs i första stycket, står under särskild förvaltning,

skola revisorerna, samtidigt med överlämnande till bankbolagets styrelse av

revisionsberättelsen, till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen överlämna

särskilt yttrande rörande granskningen av stiftelsens förvaltning och räkenskaper.

I revisionsberättelsen skola revisorerna yttra sig om granskningen

av stiftelsens förvaltning och dess räkenskaper.

Om bolagsstämma

104 §.

Aktieägares rätt att deltaga i handhavandet av bankaktiebolagets angelägenheter

utövas å bolagsstämma. I fråga om aktieägares deltagande i förhandlingarna

och aktieägares rösträtt så ock beträffande styrelseledamöters

och revisorers närvaro vid bolagsstämma samt förfarandet i övrigt å stämma

skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat i 114—119 §§ lagen om

aktiebolag, därvid dock skall iakttagas, att i 114 och 119 §§ upptagna hänvisningar

till bestämmelser i 39 och 133 §§ nämnda lag i stället skola avse motsvarande

bestämmelser i 25 och 110 §§ denna lag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

33

Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har sitt säte,

såframt ej enligt bolagsordningen stämma må hållas å annan ort inom riket.

105 §.

Den som vill föra talan såsom fullmäktig för aktieägare å bolagsstämma

skall, där ej aktieägaren å stämman muntligen bemyndigar honom därtill,

styrka sin behörighet genom skriftlig dagtecknad fullmakt. Fullmakt är ej

gällande för stämma, som börjar senare än fem år efter fullmaktens utfärdande.

106 §.

1 mom. Inom tre månader efter utgången av varje räkenskapsår skall

hållas ordinarie bolagsstämma, å vilken styrelsen har att framlägga redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret.

Genom styrelsens försorg skola de handlingar, som sålunda skola framläggas

å stämman, under minst två veckor närmast före denna å bankaktiebolagets

huvudkontor hållas tillgängliga för aktieägarna i tillräckligt

antal exemplar ävensom ofördröj ligen översändas till aktieägare som med

uppgivande av postadress anhåller därom.

2 mom. Å ordinarie bolagsstämma skola till avgörande företagas frågorna

om fastställelse av balansräkningen med de ändringar eller tillägg, som må

finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna

för den tid redovisningen omfattar. Stämman skall ock fatta beslut

i anledning av bankbolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor skall dock anstå till fortsatt stämma å viss

dag minst en och högst två månader därefter, om det påfordras av aktieägare,

vilkas sammanlagda röstetal utgör minst en femtedel av röstetalet

för samtliga vid stämman företrädda aktier eller som företräda sammanlagt

minst en tiondel av hela aktiekapitalet. Utöver nämnda tid är uppskov med

sådant beslut ej medgivet.

Om skyldighet att inom viss tid till tillsynsmyndigheten insända avskrift

av balansräkningen jämte andra handlingar stadgas i 152 §.

107 §.

1 mom. Aktieägare är berättigad att få ärende liänskjutet till prövning

å ordinarie stämma, såframt han hos styrelsen skriftligen framställer yrkande

därom minst tio dagar före stämman. Föranleder yrkandet särskilt

tillkännagivande och meddelande till aktieägarna, skola kostnaderna därför

gäldas av den som framställt yrkandet.

2 mom. Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla aktieägarna till

extra bolagsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra bolagsstämma

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äga revisorerna

själva utlysa stämma. Äro icke samtliga revisorer ense om stämmas utlysande,

gäller den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal

deras mening, som anse extra stämma böra hållas.

Extra bolagsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet

ändamål skriftligen påfordras av aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp,

utgörande minst en tiondel av hela aktiekapitalet eller den mindre

del därav som kan vara bestämd i bolagsordningen.

3 liihung till riksdagens protokoll 1955. H samt. Xr 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

3 mom. Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas av styrelsen i enlighet

med bolagsordningens föreskrifter. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna

senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

Uppskjutes stämma till dag som infaller mer än en månad därefter, skall

kallelse utfärdas till den fortsatta stämman.

Där för giltighet av bolagsstämmobeslut erfordras att det fattas å två

på varandra följande stämmor, må kallelse till sista stämman ej ske, innan

första stämman hållits. Är icke någon av stämmorna ordinarie, skola mellan

dem förflyta minst två månader. Kallelse till sista stämman skall, där

för besluts giltighet erfordras att det å denna stämma biträdes av minst

nio tiondelar utav samtliga röstande eller utav samtliga röstande för aktier

av visst slag, ske i rekommenderat brev till varje i aktieboken införd aktieägare

eller i sist angivna fall till varje ägare av aktie av nämnda slag, om

vars postadress uppgift kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas.

4 mom. Om kallelse till bolagsstämma och förteckning över ärenden,

som skola förekomma å stämma, skall i övrigt gälla vad som föreskrives i

124 § lagen om aktiebolag, därvid i nämnda lagrum gjord hänvisning till

121 § samma lag i stället skall avse 1 mom. ovan i denna paragraf.

108 §.

Styrelsen är pliktig att å ordinarie bolagsstämma, i den mån det av aktieägare

äskas och kan ske utan förfång för bankaktiebolaget eller nämnvärd

olägenhet för enskild, meddela till buds stående närmare upplysningar angående

förhållanden, som kunna inverka på bedömandet av värdet av bankaktiebolagets

tillgångar, av dess ställning i övrigt och av resultatet av dess

verksamhet samt av styrelsens förvaltning av bolagets angelägenheter.

Det åligger styrelsen att jämväl eljest å bolagsstämma meddela aktieägare

upplysning efter vad nu är sagt i avseende å ärende, som skall förekomma

å stämman.

Om för lämnande av begärd upplysning erfordras uppgifter, som ej äro

tillgängliga å stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen

hos bankbolaget hållas tillgänglig för aktieägarna ävensom översändas

till aktieägare, som framställt begäran om densamma.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan av styrelsen utan förfång

för bankbolaget eller nämnvärd olägenhet för enskild lämnas å stämman,

skall upplysningen i stället lämnas till bolagets revisorer inom två veckor

därefter. Revisorerna skola inom en månad efter stämman till styrelsen

avgiva skriftligt yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnats till

dem samt huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring

i revisionsberättelsen eller eljest giver anledning till erinran. Där det

är fallet, skall ändringen eller erinringen angivas i yttrandet. Revisorernas

yttrande skall av styrelsen hållas hos bolaget tillgängligt för aktieägarna

samt i avskrift översändas till aktieägare, som framställt begäran om upplysningen.

Om talan mot styrelseledamot m. fl.

109 §.

Vad som stadgas i 128—132 §§ lagen om aktiebolag angående ansvarsfrihet

för styrelseledamot, om talan mot styrelseledamot å förvaltningen, om

skadeståndstalan mot stiftare, revisor eller aktieägare samt om uppgörelse

beträffande skadeståndsskyldighet, som åvilar stiftare, styrelseledamot eller

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

35

revisor gentemot bolaget, skall äga motsvarande tillämpning i avseende å

bankaktiebolag. Därvid skall iakttagas att i nämnda paragrafer upptagna

hänvisningar till 48, 63, 64, 66, 127, 208 och 210 §§ samma lag i stället skola

avse 32, 43, 44, 46, 108, 177 och 179 §§ denna lag.

Talan om skadestånd på grund av förvaltningsåtgärd, som med stöd av

uppdrag, varom förmäles i 74 § andra stycket, vidtagits av uppdragshavare,

må ej av bankbolag väckas, sedan ett år förflutit från det redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen för det räkenskapsår, under vilket

åtgärden vidtagits, framlagts å bolagsstämma, såframt icke förhållande föreligger

varom stadgas i 128 § fjärde stycket lagen om aktiebolag. Försättes

bolaget i konkurs på ansökan, vilken gjorts inom två år från sagda stämma,

skall i fråga om konkursboets rätt att föra talan mot uppdragshavaren

gälla vad som stadgas i 131 § tredje stycket nämnda lag. Beträffande

aktieägares rätt att å bolagets vägnar föra skadeståndstalan mot uppdragshavaren

samt om uppgörelse mellan bolaget och denne skall vad som stadgas

i 130 § första stycket och 132 § samma lag äga motsvarande tillämpning.

Om ändring av bolagsordningen och vissa andra fall, då särskild

röstpluralitet å bolagsstämma erfordras

no §.

1 mom. Beslut, som innefattar sådan ändring av bolagsordningen att

rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas, är ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare förenat sig därom. Försämras genom beslutet

allenast vissa aktiers rätt, erfordras dock samtycke endast av ägarna till

nämnda aktier, och skall därjämte angående beslutets fattande å två på

varandra följande bolagsstämmor gälla vad som är för varje särskilt fall

stadgat i 2 och 4 mom.

Finnas aktier av olika slag och rubbas genom beslutet rättsförhållandet

mellan aktieslagen, erfordras för giltighet av beslutet, utöver vad i 2 eller

4 mom. är stadgat, allenast att beslutet å den sista stämman biträtts av nio

tiondelar av samtliga röstande för det slag av aktier, vilkas rätt genom

beslutet försämras, och att de som biträtt beslutet tillika företrätt nio tiondelar

av på stämman företrädda aktier av detta slag.

För giltighet av beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att det där

bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet höjes eller att det belopp,

vartill aktier av visst slag skola kunna utgivas, höjes eller sänkes eller att

nytt aktieslag skall kunna utgivas, erfordras, ändå att genom beslutet rättsförhållandet

rubbas mellan aktier av olika slag, iakttagande allenast av

vad som är för varje särskilt fall stadgat i 3 och 4 mom.

2 mom. Beslut om ändring av bolagsordningen, som avser grunderna för

utövande av rösträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma, är ej giltigt,

med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats

å två på varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, samt

ä den sista stämman biträtts av minst nio tiondelar av samtliga röstande

och de som biträtt beslutet tillika företrätt minst nio tiondelar av det på

stämman företrädda aktiekapitalet.

Innebär ett i samband med nedsättningsbeslut enligt 46 § fattat beslut

allenast sådan ändring av bolagsordningen i ämne varom i detta mom. förmäles,

som erfordras för att förhindra att förhållandet mellan aktier av

olika slag rubbas genom nedsättningen, gäller med avseende å sistnämnda

beslut vad i 4 mom. stadgas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

3 mom. Där aktier av olika slag finnas och dessa ej inedföra lika rätt

till andel i bankaktiebolagets tillgångar och vinst, är beslut om sådan ändring

av bolagsordningen, att det i bolagsordningen bestämda aktiekapitalet

eller maximikapitalet eller det belopp, vartill aktier skola kunna utgivas

av något av nämnda slag, höjes eller ock att nytt aktieslag skall kunna

utgivas, icke giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller

beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor, därav minst eu

ordinarie, samt å den sista stämman biträtts av minst tre fjärdedelar av

samtliga röstande och, där genom beslutet visst aktieslags rätt försämras,

de som biträtt beslutet tillika utgjort minst tre fjärdedelar av de för sistnämnda

slag av aktier röstande och företrätt minst nio tiondelar av på stämman

företrädda aktier av detta slag. I samband med sådant beslut må beslut

i samma ordning fattas om den ändring av bolagsordningen, att det belopp,

vartill aktier av visst slag skola kunna utgivas, sänkes.

4 mom. Beslut om annan ändring av bolagsordningen än ovan avses är

ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman

biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande.

in §■

Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 § är, där icke samtliga

aktieägare förenat sig därom, ej giltigt, med mindre beslutet fattats å

två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts

av minst två tredjedelar av samtliga röstande. Bubbas genom beslutet rättsförhållandet

mellan aktierna, erfordras därjämte å den sista stämman samtycke

av ägarna av de aktier, vilkas rätt genom beslutet försämrats.

Har i bankaktiebolag, där aktier av olika slag finnas, beslut fattats, som

avser nedsättning av aktiekapitalet genom minskning med lika belopp av

samtliga aktier av visst slag, och innehåller beslutet tillika att till reservfonden

skall avsättas ett mot nedsättningen svarande belopp, är, änskönt

genom beslutet den rätt som tillkommer dessa aktier försämras, beslutet

giltigt, såframt minst en av stämmorna varit ordinarie och beslutet å den

sista stämman biträtts av minst nio tiondelar av samtliga röstande för nämnda

slag av aktier och de som biträtt beslutet tillika företrätt minst nio tiondelar

av på stämman företrädda aktier av detta slag.

Erfordras för beslut om nedsättning av aktiekapitalet, som avses i 48

ändring av vad i bolagsordningen stadgas rörande aktiekapitalet eller rörande

akties nominella belopp, skall beslut om sådan ändring av bolagsordningen

fattas i sammanhang med nedsättningsbeslutet.

112 §.

Är för giltighet av beslut, som avses i 110 eller 111 §, ytterligare något

villkor bestämt i bolagsordningen, skall det lända till efterrättelse.

113 §.

Beslutas sådan ändring av bolagsordningen, att nytt aktieslag skall kunna

utgivas, eller i bankaktiebolag, där aktier av olika slag finnas, sådan ändring

av bolagsordningen, att det där bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet

eller det belopp, vartill aktier av visst slag skola kunna utgivas,

höjes, skall i beslutet angivas det belopp, vartill aktier av varje särskilt slag

skola kunna utgivas, och, där beslutet avser utgivande av nytt aktieslag,

den rätt som i förhållande till de förutvarande aktierna skall tillkomma det

nya aktieslaget.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande nr 5 år 1955

37

Skola aktierna icke medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar och

vinst, skall i beslutet särskilt angivas den rätt till teckning eller erhållande

av nya aktier, som vid aktiekapitalets ökning skall tillkomma varje slag av

aktier.

114 §.

Sedan stadfästelse meddelats å beslut om ändring av bolagsordningen,

skall beslutet av styrelsen ofördröj ligen anmälas för registrering. Ändringsbeslutet

må ej gå i verkställighet innan registrering skett. Vid anmälningen

skola fogas två avskrifter av beslutet om stadfästelse.

Om talan å bolagsstämmobeslut

115 §.

1 mom. Menar styrelsen, att beslut, som fattats å bolagsstämma, icke

tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller bolagsordningen,

äger styrelsen därå väcka talan mot bankaktiebolaget. Samma

talerätt tillkommer ock styrelseledamot och aktieägare ävensom den som

förmår visa, att styrelsen obehörigen vägrat att införa honom såsom aktieägare

i aktieboken.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller

att det eljest kränker allenast aktieägares rätt, skall talan väckas inom tre

månader från beslutets dag. Försummas det, är beslutet gällande.

Hava vid bolagsstämmobeslut, som skall anmälas för registrering, i denna

lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet

icke rätteligen iakttagits, är, ehuru klandertalan ej väckts, beslutet icke

gällande, utan så är att i strid med 164 § 2 mom. registrering av beslutet ägt

rum.

2 mom. Har talan å bolagsstämmobeslut väckts, äger domstolen, när skäl

därtill förekommer, att innan målet avgöres förordna, att beslutet ej må

verkställas. Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att böra

registreras, meddelande ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för

registrering.

Domstols dom, varigenom bolagsstämmobeslut upphävts eller ändrats,

gäller jämväl för de aktieägare som ej fört talan.

116 §.

Har bolagsstämma bestämt arvode åt styrelseledamot, revisor eller tjänsteman

i bankaktiebolaget eller eljest åt någon för fullgörande av honom

meddelat uppdrag, äga aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp, utgörande

minst en tiondel av hela aktiekapitalet, inom tre månader från beslutets

dag bos rätten göra skriftlig ansökan om prövning av arvodets storlek,

därest det förmenas vara för högt; och äger rätten efter vederbörandes

hörande jämka arvodet, om det finnes uppenbarligen vara bestämt till oskäligt

belopp.

Om förlängning av oktroj

117 §.

Ansökan om förlängning av bankaktiebolag meddelad oktroj skall, ställd

till Konungen, inlämnas till tillsynsmyndigheten sist sexton månader före utgången

av den löpande oktrojen.

Beslut om sådan ansökan skall fattas å ordinarie bolagsstämma. Vid ansökningen

skall fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr ii år 1955

Om likvidation och upplösning

118 §.

Bolagsstämma äger besluta, att bankaktiebolaget skall träda i likvidation.

1 andra fall än i 119 och 120 §§ sägs är sådant beslut icke giltigt, med mindre

samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst

två tredjedelar av samtliga röstande. Är för giltighet av beslutet ytterligare

något villkor bestämt i bolagsordningen, skall det lända till efterrättelse.

Föreligger ej fall som i 119 eller 120 § sägs, må bolagsstämman kunna i

beslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda först å viss kommande

dag högst två månader därefter, dock senast å första dagen av nästa räkenskapsår.

119 §•

Har bankaktiebolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år från bolagets

bildande,

eller har bolagets hela rörelse överlåtits,

eller har meddelad oktroj gått till ända utan att ny oktroj beviljats,

eller har Konungen förklarat oktrojen förverkad,

och har ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligt 127 § i

registret blivit infört att bolaget trätt i likvidation, skall rätten, på ansökan

av styrelseledamot eller aktieägare eller på anmälan av tillsynsmyndigheten

och efter bolagets hörande, förklara att bolaget skall träda i likvidation;

och skall rätten förelägga bolaget att inom viss tid, ej understigande sex

veckor, till rätten ingiva bevis, att registrering skett på grund av anmälan

enligt 127 §, vid äventyr att eljest likvidatorer förordnas av rätten.

Genom rättens försorg skall ofördröj ligen avsändas dels för registrering

ineddelande om beslutet att bolaget skall träda i likvidation, dels ock till

tillsynsmyndigheten underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av lians fullständiga namn och postadress.

120 §.

Yppas anledning till antagande att bankaktiebolag gjort sådana förluster

att en tiondel av aktiekapitalet gått förlorat, åligger det styrelsen att ofördröj

ligen upprätta särskild balansräkning för utvisande av bolagets ställning.

I balansräkningen skola tillgångarna upptagas enligt vad därom stadgas

i 91 §. Visar balansräkningen, att aktiekapitalet till en tiondel gått förlorat,

skall styrelsen, sedan yttrande däröver inhämtats av revisorerna, ofördröj

ligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för prövning av balansräkningen

och frågan om bolaget skall träda i likvidation. Minst en vecka före

stämman skola genom styrelsens försorg avskrift av balansräkningen och

av revisorernas yttrande avsändas till tillsynsmyndigheten samt huvudskriften

eller avskrift hållas hos bolaget tillgänglig för aktieägarna. Huvudskriften

skall ock framläggas å stämman.

Har ej senast vid den bolagsstämma, varom nyss nämnts, av aktieägare

tillskjutits vad som erfordras för att fylla bristen i aktiekapitalet, äger styrelseledamot

eller aktieägare hos rätten göra ansökan att bolaget skall förklaras

skyldigt att träda i likvidation. Anmälan om förhållande som nu sagts

må ock göras av tillsynsmyndigheten.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å

bolaget samt å aktieägare, som vilja yttra sig i ärendet, att inställa sig för

rätten å utsatt dag, minst två och högst fyra månader därefter, då frågan

om bolagets trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande nr 5 år 1955

39

delgivas bolaget på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. Det åligger

styrelsen att genast utlysa bolagsstämma för meddelande om kallelsen.

‘Visas att aktiekapitalet till den del som i första stycket sägs gått förlorat,

och har ej senast å den för ärendets handläggning utsatta dagen anmälts

och styrkts att bristen i aktiekapitalet blivit fylld, skall rätten förklara bolaget

skyldigt att träda i likvidation. I fråga om beslutet och om förordnande

av likvidatorer, så ock om avsändande av meddelande för registrering och

underrättelse till tillsynsmyndigheten skall gälla vad som stadgas i 119 §.

121 §.

Aktieägare, som verkställt tillskott för återställande av aktiekapitalet enligt

vad i 120 § sägs, äga att av bankaktiebolagets blivande behållna vinstmedel

erhålla åter vad av dem blivit tillskjutet jämte ränta efter den räntesats

som avtalats, dock högst sex procent om året, innan annan utdelning

må ske. Träder bolaget i likvidation, förrän sådant tillskott blivit till fullo

återguldet, skall, sedan bolagets skulder blivit betalda, tillskottet, dock utan

beräkning av ränta för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas avbolagets

tillgångar så långt de därtill förslå, innan någon utskiftning å aktierna

må äga rum.

Har, efter det tillskott enligt 120 § förekommit, i anledning av uppkommen

förlust nytt tillskott gjorts, skola de aktieägare, som verkställt senare

tillskott, i förhållande till aktieägare som förut verkställt tillskott äga sådan

företrädesrätt, varom förmäles i första stycket.

122 §.

I ärende varom i 119 och 120 §§ förmäles skall för de kostnader som

sökanden fått vidkännas för delgivning eller kungörelse av kallelse samt

för expeditioner i ärendet gottgörelse till honom utgå av bankaktiebolagets

medel, där bolaget förklarats skola träda i likvidation eller rätten eljest

prövar skäligt att gottgörelse utgår.

Har ärendet upptagits på grund av anmälan från tillsynsmyndigheten,

skola kostnaderna för kungörelse och delgivning av kallelse gäldas med bolagets

medel. Om dessa ej lämna tillgång därtill, skall kostnaden gäldas av

statsverket.

123 §.

Beslutar bolagsstämma, att bankaktiebolaget skall träda i likvidation, skall

stämman välja två eller flera likvidatorer. Stämman må ock utse en eller

flera suppleanter. '' .

Har rätten enligt 119 eller 120 § förklarat att bolaget skall trada i likvidation,

åligger det styrelsen att genast sammankalla bolagsstämma för val

av likvidatorer, ändå att ändring sökes i beslutet.

Då likvidatorer utsetts å bolagsstämma eller förordnats av rätten, skall

bolaget anses hava trätt i likvidation, såframt ej bolagsstämman, efter vad

i 118 § sägs, beslutat att likvidationen skall inträda först å senare dag.

124 §.

Utser ej bolagsstämma likvidatorer inom eu månad efter det balansräkning

framlagts å stämma, ändå att aktiekapitalet till den del som i 120 §

sägs gått förlorat, äro de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut

om fortsättande av bankaktiebolagets verksamhet eller handla å dess

vägnar, ansvariga för uppkommande förbindelser en för alla och alla för

en såsom för egen skuld. Fylles bristen i aktiekapitalet, äger ej ansvarighet

rum för förbindelse, som därefter uppkommer.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bnnkoutskoltets utlåtande nr 5 år 1955

125 §.

Likvidator skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator gäller intill dess likvidationen blivit avslutad,

men den som meddelat uppdraget må när som helst entlediga likvidatorn

och utse annan i hans ställe. Bolagsstämma äger ock utse likvidator i

stället för likvidator, som förordnats av rätten i annat fall än nedan i fjärde

stycket sägs.

Om likvidator, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår

eller avlider eller hinder för honom att vara likvidator uppkommer enligt

forsta stycket och suppleant ej finnes, åligger det Övriga likvidatorer att

ofördröj ligen sammankalla stämma för val av ny likvidator.

Visar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid fullgörande

av sitt uppdrag, äger rätten, på anmälan av tillsynsmyndigheten eller likvidationsrevisor

och efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna

annan i hans ställe. Har rätten entledigat likvidator och i hans ställe förordnat

annan, skall underrättelse därom med angivande av dennes fullständiga

namn och postadress genom rättens försorg ofördröjligen avsändas

till tillsynsmyndigheten.

Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga delar

gälla beträffande suppleant för likvidator.

126 §.

Finnes bankaktiebolag, som enligt verkställd registrering trätt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten

på ansökan av aktieägare, borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende

av att någon finnes som äger företräda bolaget, eller på anmälan av

tillsynsmyndigheten förordna likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till tillsynsmyndigheten ofördröjligen avsändas

underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans fullständiga

namn och postadress.

127 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla att bankaktiebolaget

trätt i likvidation eller, där likvidationen efter vad i 118 § sägs

skall inträda å viss kommande dag, att bolaget träder i likvidation nämnda

dag. Anmälningen skall innehålla uppgift om dagen för val eller rättens

förordnande. I övrigt skall beträffande anmälan för registrering rörande

likvidator eller suppleant för honom eller i fråga om rätt att under likvidationen

teckna bolagets firma eller om ändring av bolagets postadress vad

som för där avsedda fall är stadgat i 22 och 88 §§ äga motsvarande tillämpning.

r

128 §.

Å den bolagsstämma, vid vilken likvidatorer utses, skall jämväl väljas en

eller flera likvidationsrevisorer att granska likvidatorernas förvaltning och

bolagets räkenskaper under likvidationen. Hava likvidatorer förordnats av

rätten, skola de ofördröjligen sammankalla aktieägarna till stämma för

sådant val. Bolagsstämma må ock utse en eller flera suppleanter. Likvidationsrevisor

och suppleant må när som helst entledigas och annan utses i

hans ställe.

Vad som är stadgat i 96 § andra stycket, 97 §, 98 §, 99 § första och tredje

styckena, 100 §, 103 § första stycket och 107 § 2 mom. om revisor och

suppleant för revisor samt om revisors rättigheter och skyldigheter skall

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

41

i tillämpliga delar gälla beträffande likvidationsrevisor och suppleant, där

ej annat följer av vad nedan föreskrives.

Angående likvidationsrevisor som förordnas av tillsynsmyndigheten stadgas

i 158 §.

129 §.

Då bankaktiebolaget trätt i likvidation, åligger det styrelsen att ofördröjligen

avgiva redovisning för sin förvaltning av bolagets angelägenheter under

tid, för vilken redovisningshandlingar ej förut framlagts å bolagsstämma.

Redovisningshandlingarna skola av likvidatorerna ofördröj ligen i huvudskrift

eller avskrift överlämnas till revisorerna, som hava att inom en månad

avgiva revisionsberättelse. Redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

skola av likvidatorerna så snart ske kan framläggas å bolagsstämma;

och skall å denna stämma till behandling företagas frågan om

beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter för den tid redovisningen

omfattar.

I fråga om styrelsens redovisning, om revisorernas granskning och revisionsberättelsen,

om handlingars framläggande å bolagsstämma, tillhandahållande

under viss tid före denna och insändande till tillsynsmyndigheten,

om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet samt om anställande av talan

mot styrelseledamot eller den som erhållit uppdrag enligt 74 § andra stycket

skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag förut rörande dessa ämnen

föreskrivits.

130 §.

1 mom. Vad som är stadgat i 107 § 1 och 2 mom. om rätt för aktieägare

att få ärende hänskjutet till prövning å bolagsstämma och att påfordra

utlysande av stämma skall äga motsvarande tillämpning under likvidation,

varvid såsom ordinarie skola anses stämmor enligt 129, 138 och 141 §§.

2 mom. Om kallelse till bolagsstämma under likvidation skall gälla

vad om kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgärder

vara vidtagna senast två veckor före stämma som avses i 129,

138, 141 eller 146 §.

131 §.

Det åligger likvidatorerna att söka kallelse å bankaktiebolagets okända

borgenärer samt upprätta och i bolagets inventariebok införa inventarium

och balansräkning.

I inventarium och balansräkning för bankaktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och skulder, tillgångarna till verkliga värdet.

Aktiekapitalet skall i balansräkningen upptagas inom linjen. Finnes skuld

till stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, skall skulden i balansräkningen redovisas i särskild post.

I övrigt skall beträffande inventarium och balansräkning för bankaktiebolag

i likvidation gälla vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet

exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

132 §.

Hava under likvidationen bankaktiebolagets tillgångar så nedgått i värde,

att fara är för handen, att de ej fullt förslå till skuldernas gäldande, och

är ej ställningen sådan, att bolagets egendom genast bör avträdas till konkurs,

skola likvidatorerna om ställningen, så snart det kan ske, lämna med
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

delande å bolagsstämma och till denna kalla jämväl de kända fordringsägare,

vilka ännu icke erhållit betalning.

133 §.

Likvidatorerna skola förvalta bankaktiebolagets angelägenheter under

likvidationen. Det åligger dem att så snart ske kan förvandla bolagets egendom

i penningar, i den mån det erfordras för likvidationen, samt att verkställa

betalning av bolagets skulder. Bolagets rörelse må fortsättas allenast

i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig avveckling. Likvidatorerna

skola ock föranstalta om skifte av bolagets behållna tillgångar.

Har ombud förordnats av tillsynsmyndigheten enligt 158 §, må bolagets

egendom ej avyttras under hand utan ombudets samtycke. Finnes han hava

utan skäl vägrat sitt samtycke, äger myndigheten på ansökan av likvidatorerna

tillåta försäljningen. Samtycke, som nu är sagt, är ej av nöden, där

likvidatorerna vilja till gällande börspris överlåta å fondbörs noterat värdepapper.

134 §.

Med de jämkningar, som följa av vad i 133 § eller eljest om likvidation

är stadgat, skall i fråga om likvidatorers befogenhet att företräda bankaktiebolaget

så ock om deras rättigheter och skyldigheter i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot.

135 §.

Under likvidation skall bankaktiebolagets firma tecknas med tillägg av

orden »i likvidation». I övrigt skall vad i 80 § första stycket finnes föreskrivet

i fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för bolaget, äga

motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för bolaget handling

utfärdats utan sådan firmateckning som i första stycket sägs och framgår

icke av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å bolagets vägnar som

ock att bolaget är i likvidation, svara de, som undertecknat handlingen, för

vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom

för egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där

av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades

för bolaget och att detta var i likvidation, samt den till -vilken handlingen

ställts av bolaget erhåller behörigen undertecknat godkännande av

handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller

personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

136 §.

Det åligger likvidatorerna att för varje räkenskapsår avgiva redovisning

för förvaltningen av bankaktiebolagets angelägenheter genom avlämnande

av balansräkning avseende bolagets ställning vid räkenskapsårets utgång,

likvidationsräkning och förvaltningsberättelse. Dessa redovisningshandlingar

skola vara underskrivna av samtliga likvidatorer. Vad som är stadgat i

89 § andra stycket skall äga motsvarande tillämpning.

Likvidatorerna skola i likvidationsräkningen upptaga redovisning för inkomster

och utgifter under räkenskapsåret, därvid inkomsterna å försäljning

av bolagets tillgångar skola fördelas efter de i balansräkningen upptagna

tillgångsposterna samt bland utgifterna skola för sig upptagas dels

belopp, som erlagts i betalning för bolagets skulder, och dels övriga utgifter

i lämpliga poster.

I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

43

fång föx- bolaget, upplysning lämnas om likvidationens gång. Hava tillgångar

i balansräkningen upptagits till lägre eller högre värde än i närmast

föregående balansräkning, skola i förvaltningsberättelsen angivas de belopp,

med vilka nedsättning eller höjning skett av de under särskild post i

balansräkningen upptagna tillgångarnas sammanlagda värde.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse

de hinder uppgivas, som mött därför.

Inom två månader efter räkenskapsårets slut skola likvidatorerna till

likvidationsrevisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna.

137 §.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna

skola dessa till likvidatorerna avlämna berättelse över

granskningen av deras förvaltning och bolagets räkenskaper för räkenskapsåret

ävensom återställa handlingarna. Revisionsberättelsen, som skall

vara underskriven av likvidationsrevisorerna, skall innehålla uttalande,

huruvida enligt deras mening likvidationen onödigt fördröjes eller icke.

Om revisionsberättelsens innehåll i övrigt och om redovisningshandlingarnas

förseende med påskrift skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat

i 101 och 102 §§. Hör till bolaget stiftelse som i 103 § sägs, skall vad som är

stadgat i andra stycket av samma paragraf äga motsvarande tillämpning.

138 §.

Sedan likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin revisionsberättelse,

skola likvidatorerna ofördröj ligen kalla aktieägarna till bolagsstämma

för granskning av redovisningen. Rörande framläggande av redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen å stämman och deras tillhandahållande

åt aktieägarna under viss tid före stämman skall gälla vad

i 106 § 1 mom. stadgas.

Angående insändande i avskrift av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till tillsynsmyndigheten gäller vad som stadgas i 152 §.

139 §.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi

och all veterlig gäld blivit betald, skola bolagets tillgångar skiftas. Är någon

del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak

betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel innehållas

och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas innehållna medel ej

lämna tillgång till gälds betalning, är i händelse av bolagets oförmåga att

fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att

återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

äro likvidatorerna ansvariga efter de beträffande skadeståndsskvldighet

i 177, 180 och 181 §§ stadgade grunderna.

140 §.

Aktieägare är berättigad att vid skifte av bankaktiebolagets behållna tillgångar

bekomma vad å hans aktier belöper i förhållande till hela aktiekapitalet.

Innehåller bolagsordningen bestämmelser, som avvika från vad

sålunda stadgas, skola de lända till efterrättelse.

Då utskiftning verkställes, skola aktiebreven genom likvidatorernas försorg

förses med påskrift därom.

Förmenar aktieägare, att han vid skifte icke bekommit vad på honom be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

löper enligt första stycket, skall han vid talans förlust väcka sin talan

mot bolaget inom tre månader efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma.

I fråga om aktieägares återbäringsskyldighet och om likvidators

ansvarighet skall vad som stadgas i 139 § äga motsvarande tillämpning.

Har aktieägare icke inom fem år efter det slutredovisning framlades å

bolagsstämma anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, är han

lörlustig sin rätt därtill. Äro medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna

att anse som ringa, äger rätten på anmälan av likvidatorerna förordna

att de skola tillfalla allmänna arvsfonden; i annat fall skall vad som är

stadgat i 143 § äga tillämpning.

141 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens gång från likvidationens början till

dess avslutande. Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning.

Vid berättelsen skola fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.

Berättelsen och redovisningshandlingarna skola i huvudskrift eller

avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna, vilka hava att inom en månad

därefter avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen

under likvidationen och återställa handlingarna. Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshandlingarnas förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat i 101 och 102 §§. Hör till

bankaktiebolaget stiftelse som i 103 § sägs, skall vad som är stadgat i

andra stycket av samma paragraf äga motsvarande tillämpning.

Etter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skola dessa

otördröj ligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen.

Angående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens

framläggande å stämman och tillhandahållande åt aktieägarna under

viss tid före stämman skall gälla vad som stadgas i 106 § 1 mom.; dock

äger aktieägare allenast på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda

handlingar.

Angående insändande i avskrift av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till tillsynsmyndigheten gäller vad som stadgas i 152 §.

142 §.

Då likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag och å bolagsstämman framlagt

slutredovisning för sin förvaltning, anses bankaktiebolaget upplöst; och

skall anmälan därom ofördröjligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidatorer,

skola fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet ävensom bevis om

dagen för utfärdande av kallelsen å okända borgenärer.

143 §.

Yppas, efter det bankaktiebolaget skall anses upplöst enligt 142 §, tillgång

för bolaget eller väckes talan mot bolaget eller uppkommer eljest behov

av likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom

skall av likvidatorerna ofördröjligen göras för registrering.

Beträffande kallelse till den bolagsstämma, som efter likvidationens återupptagande

först skall hållas, gäller att senast två veckor före stämman dels

kungörelse om stämmans hållande skall införas i allmänna tidningarna och

tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, dels ock kallelse

med posten skall avsändas till varje i aktieboken införd aktieägare, om vars

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr ö år 1955

45

postadress uppgift kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas.

Är i bolagsordningen något ytterligare föreskrivet om kallelse till ordinarie

stämma, skall det iakttagas.

144 §.

Rörande beslut om avträdande av bankaktiebolags egendom till konkurs

skall meddelande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, där vid konkursens början likvidatorer voro utsedda, av dessa; dock

må i behörig ordning kunna utses nya styrelseledamöter eller nya likvidatorer.

Det åligger konkursförvaltaren, då konkurs avslutats, att för registrering

ofördröj ligen avsända meddelande därom med angivande huruvida överskott

finnes eller icke.

145 §.

Där efter avslutande av bankaktiebolags konkurs överskott ej finnes, anses

bolaget upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott, skall likvidation verkställas och gälla i avseende därå

bestämmelserna i 123—128 samt 130—142 §§. Har ej inom en månad efter

konkursens avslutande för registrering anmälts, att bolaget trätt i likvidation,

skall rätten, på ansökan av styrelseledamot, aktieägare eller borgenär

eller på anmälan av registreringsmyndigheten, förklara, att bolaget skall

träda i likvidation. I fråga om ärendets handläggning och om beslutet skall

i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat i 119 §.

Hade bolaget, i fall som avses i andra stycket, trätt i likvidation, innan

dess egendom avträddes till konkurs, skall gälla vad som är stadgat i 143 §.

146 §.

Bolagsstämma äger besluta att talan skall anställas mot likvidator eller

mot likvidationsrevisor. Enskild aktieägare äger ock för bolagets räkning

men i eget namn föra sådan talan. Beträffande dylik talan skall vad som är

stadgat i 171 § lagen om aktiebolag äga tillämpning.

Om tillsyn å bankaktiebolag

147 §.

Tillsynsmyndigheten skall övervaka, att bankaktiebolagen i sin verksamhet

ställa sig till efterrättelse denna lag och andra författningar, såvitt de

hava särskilt avseende å banker, ävensom de för bolagen gällande bolagsordningarna

samt de föreskrifter, som med stöd av stadgande i lag eller

bolagsordning meddelats av bolagsstämma eller styrelse.

Det åligger tillsynsmyndigheten att jämväl i övrigt med uppmärksamhet

följa bankbolagens verksamhet i den mån så erfordras för kännedom om

de förhållanden som kunna inverka på bolags säkerhet eller eljest äro av

betydelse för en sund utveckling av bankverksamheten.

Tillsynsmyndigheten är icke på grund av vad här föreskrivits pliktig att

övervaka iakttagandet av sådana bestämmelser, som avse enskild aktieägares

rättigheter eller skyldigheter i förhållande till bankbolaget eller till annan

aktieägare eller som angå bolagets inre angelägenheter.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

148 §.

Tillsynen utövas med ledning av handlingar, vilka jämlikt denna lag insändas

till tillsynsmyndigheten, ävensom upplysningar, som inhämtas vid

bankundersökning eller annorledes. Bankundersökning skall anställas så

ofta sådan av myndigheten anses erforderlig eller av Konungen anbefalles.

149 §.

Tillsynsmyndigheten skall förordna en eller, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, flera revisorer att med övriga revisorer deltaga i granskningen

av styrelsens förvaltning och bankaktiebolagets räkenskaper. Myndigheten

äger när som helst återkalla förordnande som här avses och i stället

utse ny revisor.

För revisor som förordnats av tillsynsmyndigheten skall myndigheten utfärda

instruktion.

150 §.

Tillsynsmyndigheten äger sammankalla bankstyrelse, när sådant prövas

nödigt. Har styrelsen icke efterkommit av myndigheten framställd begäran

om utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma, må kallelse utfärdas av

myndigheten.

Den som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har befogenhet att

företräda myndigheten äger närvara vid bolagsstämma eller av myndigheten

utlyst styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna.

151 §•

Där tillsynsmyndigheten så finner erforderligt, må myndigheten meddela

närmare föreskrifter om sättet för förande av bankaktiebolags räkenskaper,

om förvaring av värdehandlingar samt om inventering av dessa.

152 §.

Bankaktiebolags styrelse åligger:

att när som helst för den befattningshavare hos tillsynsmyndigheten, som

enligt av Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda

myndigheten, samt för den särskilda undersökning, Konungen kan

finna för gott anställa, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt

böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att genast efter varje månads slut enligt formulär, som av myndigheten

meddelas, upprätta och till denna insända en översikt, utvisande bolagets

tillgångar och skulder, ävensom uppgift om de räntesatser bolaget under

månaden tillämpat vid in- och utlåning;

att, så snart det kan ske, till myndigheten insända i avskrift styrelsens

förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning,

revisionsberättelsen med tillhörande handlingar ävensom protokoll över förhandlingarna

vid ordinarie bolagsstämman;

att dels på tid som myndigheten bestämmer tillställa myndigheten de

uppgifter, som denna prövar erforderliga för att kunna upprätta en översikt

över resultatet av bolagets verksamhet under räkenskapsåret samt bolagets

ställning vid årets slut, dels härutöver, efter Konungens bestämmande,

avgiva ytterligare statistiska uppgifter rörande bolagets verksamhet

och ställning;

att jämväl i övrigt meddela myndigheten eller sådan befattningshavare

därstädes, som ovan sagts, alla de upplysningar rörande bolaget, som av

dem äskas; samt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

47

att, där myndigheten finner anledning till antagande, att bolaget gjort

sådana förluster, att tio procent av aktiekapitalet förlorats, på myndighetens

anmodan ofördröjligen låta upprätta balansräkning enligt 120 § och

kalla revisorerna att granska densamma.

153 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, vilket står i strid med lag

eller bolagsordningen, må tillsynsmyndigheten förbjuda verkställighet av

beslutet. Myndigheten må ock förelägga styrelsen att, om beslut som nyss

sagts gått i verkställighet, göra rättelse där så kan ske samt att fullgöra

vad styrelsen åligger enligt lag eller bolagsordningen. Sådant föreläggande

må dock, utom vad angår innehållet av vinst- och förlusträkning eller balansräkning,

icke av myndigheten meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter,

vilkas överträdande är belagt med straff.

Sker svårare avvikelse från denna lag eller bolagsordningen, har myndigheten

att göra anmälan därom till Konungen, som äger förklara oktrojen

förverkad.

154 §.

Ändå att avvikelse från lag eller bolagsordningen icke skett, äger tillsynsmyndigheten

meddela de erinringar i fråga om bankaktiebolags verksamhet,

som myndigheten kan finna påkallade.

Kan "verksamheten till följd av allvarliga missförhållanden beträffande

bolagets ledning befaras komma att bliva till skada för det allmänna, må

myndigheten förelägga bolagets styrelse att vidtaga för ändamålet erforderliga

åtgärder. Underlåter styrelsen att ställa sig sådant föreläggande till

efterrättelse, skall gälla vad i 153 § andra stycket sägs.

155 §.

Har, sedan oktroj beviljats för bankaktiebolag, icke inom föreskriven tid

hållits konstituerande stämma, ankommer det på Konungen att efter anmälan

av tillsynsmyndigheten förklara oktrojen förverkad. Detsamma gäller,

där ansökan om bolags registrering icke göres inom ett år efter det oktroj

beviljats eller genom lagakraftägande beslut ansökan om bolags registrering

blivit avslagen.

156 §.

Om registrering av beslut, varigenom oktroj förklarats förverkad, förordnar

Konungen.

157 §.

Tillsynsmyndigheten äger förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller

förbud enligt denna lag.

158 §.

1 mom. Träder bankaktiebolag i likvidation, äger tillsynsmyndigheten

förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sammanträden,

med rätt att yttra sig till protokollet, samt att i övrigt övervaka likvidationen.

Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att när som helst inventera

bankbolagets kassa och övriga tillgångar samt granska bolagets böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må av ombudet begärd upplysning

angående förvaltningen ej av likvidatorerna förvägras.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Tillsynsmyndigheten äger under bankbolags likvidation i avseende å likvidatorer

och bolagsstämma enahanda befogenhet, som, innan bolaget trätt

i likvidation, enligt denna lag tillkommer myndigheten beträffande styrelse

och bolagsstämma.

Tillsynsmyndigheten må, där så prövas erforderligt, förordna likvidationsrevisor.

Beträffande denne skall vad om revisor i 149 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Har bankaktiebolags egendom avträtts till konkurs, förordnar

tillsynsmyndigheten ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga

i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt

i konkurslagen stadgas.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen

av boet, äger allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Ombudet äger beträffande medförvaltare göra sådan anmälan som sägs i

80 § konkurslagen.

Om arvode till ombud gäller vad i konkurslagen är i allmänhet stadgat

beträffande arvode till konkursförvaltare.

159 §.

Till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens organisation och

verksamhet skall bankaktiebolag årligen erlägga bidrag efter visst, för bolagen

lika förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets eget kapital

vid utgången av nästföregående kalenderår, dock icke över tre hundradels

procent. Närmare föreskrifter om fastställande av bidrag och bidrags erläggande

meddelas av Konungen.

Det åligger bankbolag jämväl att till revisor, ombud eller likvidationsrevisor,

som förordnas enligt 149 § eller 158 § 1 mom., utgiva ersättning

med belopp som tillsynsmyndigheten bestämmer.

160 §.

Ledamot av eller befattningshavare hos tillsynsmyndigheten må ej vara

ledamot i styrelsen för eller anställd hos bankaktiebolag. Ej heller må ledamot

av eller befattningshavare hos myndigheten vara aktieägare i sådant

bolag.

I fråga om beviljande av kredit till ledamot av eller befattningshavare

hos tillsynsmyndigheten äger Konungen utfärda särskilda bestämmelser.

161 §.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagivas, när bankaktiebolag

börjar sin rörelse, så ock när bankbolag träder i likvidation; och

skall underrättelse om dagen, då sådant sker, insändas till tillsynsmyndigheten.

162 §.

Tillsynsmyndighet, som avses i denna lag, är bank- och fondinspektionen.

Om registrering

163 §.

Ansökan om bankaktiebolags registrering och anmälan för registreringskola

ingivas eller i betalt brev med posten insändas till registreringsmyndigheten.

Sådan ansökan eller anmälan skall vara åtföljd av stadgade avgifter.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

49

164 §.

1 mom. Hava vid ansökan om registrering av bankaktiebolag eller i fråga

om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke iakttagits

de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas

beslut om bildande av bankbolag icke hava tillkommit i föreskriven

ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund av

föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall registrering

vägras.

2 mom. Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om upprättande

av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter,

som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut,

som anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse

ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller

författning eller mot bolagsordningen eller vara till sin avfattning i något

viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är

annan grund till sådan klandertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i

115 § 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen

upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen

iakttagits, är det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för väckande

av klandertalan utgått utan att talan väckts.

3 mom. Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen

med posten översända underrättelse om beslutet med skälen därför till bolaget

eller, där anmälan skett med tillämpning av 88 § andra stycket, till den

som gjort anmälningen, om han uppgivit postadress.

165 §.

Beviljas bankaktiebolag registrering, skall registreringsmyndigheten låta

i registret införa:

1. dagen för oktroj beslutet och för beslutet om bolagets bildande;

2. bolagets firma;

3. de rörelsegrenar bolaget må utöva;

4. det belopp vartill, jämlikt den av styrelseledamöterna lämnade uppgiften,

aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna utan

ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet

och maximilcapitalet;

5. akties nominella belopp;

6. det belopp som enligt förenämnda uppgift blivit inbetalt å aktiekapitalet,

samt, där aktiekapitalet ej till fullo inbetalts, inom vilken tid återstående

inbetalning skall fullgöras;

7. där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda nominella

beloppet av de aktier som enligt samma uppgift till fullo betalts;

8. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

9. bolagets postadress;

10. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

11. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

skola bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom den tid före

stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

12. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants så ock, där eljest någon

är bemyndigad att teckna bolagets firma, dennes fullständiga namn och

hemvist; samt

13. av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av

styrelsen.

4 Dihang till riksdagens protokoll It)55. 8 samt. Nr 5

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Innehåller bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles

i 8 § 1 mom., skall anmärkning om bestämmelsen eller förbehållet införas

i registret. Beträffande bestämmelse som avses i 8 § 1 mom. tredje stycket

skall tillika angivas det belopp, till vilket aktier av olika slag utgivits och

må kunna utgivas.

166 §.

Göres, efter det bankaktiebolag registrerats, anmälan om förhållande, som

enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall, där registrering beviljas,

vad sålunda anmälts anmärkas i registret.

167 §.

1 mom. Beslut om ökning av aktiekapitalet må, evad ökningen skall ske

medelst teckning av nya aktier eller utgivande av nya aktier enligt 44 §,

ej registreras, med mindre registrering skett därom, att det belopp, vartill

aktiekapitalet uppgår efter vad i 19 § sägs, blivit till fullo inbetalt.

Har beslut om aktiekapitalets ökning förut fattats och anteckningen om

beslutets registrering ej avförts ur registret efter vad nedan i 2 mom. sägs,

må beslut om ytterligare ökning ej registreras, innan på grund av förra beslutet

tecknat belopp, därför tilldelning av nya aktier skett, med avdrag för

aktier som förklarats förverkade, blivit till fullo inbetalt och detta förhållande

registrerats.

Vad i första och andra styckena stadgats i avseende å beslut om ökning

skall, i fall som avses i 43 §, tillämpas å registreringen av bolagsstämmans

godkännande av ökningsbeslutet.

2 mom. Har i fall, då beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse

om minimiteckning, registrering efter vad i 42 § 1 mom. sägs ej

kunnat ske, skall registreringsmyndigheten förklara ökningsbeslutet förfallet

samt därom ofördröj ligen med posten översända underrättelse till bolaget.

Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas

att på grund av förklaringen den tidigare anteckningen om ökningsbeslutets

registrering avföres ur registret.

3 mom. Har styrelsen enligt 43 § fattat beslut om aktiekapitalets ökning,

må registrering på grund av anmälan enligt 42 § ej ske förrän bolagsstämmans

godkännande av ökningsbeslutet registrerats.

168 §.

Har i fall, då enligt 47 § rättens tillstånd erfordras för verkställighet av

beslut om nedsättning av aktiekapitalet, ansökan om sådant tillstånd ej

gjorts inom föreskriven tid eller har ansökan genom lagakraftägande beslut

avslagits eller har beslut om tillstånd icke anmälts för registrering inom

den därför stadgade tiden, skall registreringsmyndigheten förklara nedsättningsbeslutet

förfallet samt därom ofördröjligen med posten översända underrättelse

till bankaktiebolaget. Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga

kraft, skall i registret antecknas, att på grund av förklaringen den tidigare

anteckningen om nedsättningsbeslutets registrering avföres ur registret.

169 §.

1 mom. Har beslut fattats om sådan ändring av vad i bolagsordningen

stadgas om aktiekapitalet eller minimikapitalet att detta överstiger det belopp,

vartill aktiekapitalet vid beslutets fattande uppgår, må registrering

allenast samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen och av beslut

om erforderlig ökning av aktiekapitalet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

51

Skall ökningen av aktiekapitalet äga rum medelst ny aktieteckning, skall

vid registrering av beslutet om bolagsordningsändringen antecknas, att den

ej är verkställd.

Har ökningsbeslutet enligt 167 § 2 mom. av registreringsmyndigheten genom

lagakraftägande beslut förklarats förfallet, skall ock beslutet om bolagsordningsändringen

anses förfallet och anteckning i registret ske, att på denna

grund den tidigare anteckningen om detta besluts registrering avföres ur

registret. Anmäles för registrering att full betalning erlagts för så många

nya aktier, att aktiekapitalet uppgår till minimikapitalet enligt den beslutade

bolagsordningsändringen, skall vid registrering i anledning av anmälningen

tillika antecknas, att bolagsordningsändringen är verkställd, och åligger det

myndigheten att tillställa bolaget bevis därom. Göres ej sådan anmälan inom

tre år efter utgången av den i 41 § stadgade tiden, skall myndigheten, efter

det bolagets styrelse erhållit tillfälle att yttra sig, hos Konungen anmäla förhållandet,

och ankommer det på Konungen att besluta erforderlig jämkning

i bolagsordningen. I registret skall införas anteckning om jämkningen, och

skall bevis om bestämmelsens nya lydelse av myndigheten tillställas bolaget.

2 mom. Har beslut fattats om sådan ändring av vad i bolagsordningen

stadgas om aktiekapitalet eller maximikapitalet att detta understiger det

belopp, vartill aktiekapitalet vid beslutets fattande uppgår, må registrering

allenast samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen och av beslut

om erforderlig nedsättning av aktiekapitalet.

Innefattar nedsättningsbeslutet icke föreskrift om att det nedsättningen

motsvarande beloppet skall avsättas till reservfonden, skall vid registrering

av beslutet om bolagsordningsändringen antecknas, att den ej är verkställd.

Har nedsättningsbeslutet enligt 168 § av registreringsmyndigheten genom

lagakraftägande beslut förklarats förfallet, skall ock beslutet om bolagsordningsändringen

anses förfallet och anteckning i registret ske, att på denna

grund den tidigare anteckningen om detta besluts registrering avföres ur

registret. Vid registreringen av rättens tillstånd till nedsättningens verkställande

enligt 47 § skall tillika antecknas att bolagsordningsändringen är

verkställd, och åligger det myndigheten att tillställa bolaget bevis därom.

.3 mom. Då för genomförande av beslut om nedsättning av aktiekapitalet

erfordras ändring av aktiernas nominella belopp, må registrering allenast

samtidigt ske av nedsättningsbeslutet och beslut om erforderlig ändring av

bolagsordningens bestämmelse om akties nominella belopp. I fråga om registreringen

av beslutet om sådan bolagsordningsändring skall vad som är stadgat

i 2 mom. andra och tredje styckena om registrering av bolagsordningsändring

rörande aktiekapitalet äga motsvarande tillämpning.

170 §.

Företer bankaktiebolags registrerade firma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret, försäkringsregistret eller bankregistret

tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda

firma förfång, äger han hos domstol föra talan om förbud för bolaget

att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i bankregistret verkställd inskrivning länder

honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd

föras vid domstol.

171 §.

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning

ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att

eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på an
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

mälan av part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen

avföres ur registret.

Har, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande av

bankaktiebolags egendom till konkurs, överrätt förklarat, att beslutet ej

bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt

vad som stadgas i första stycket.

Vid anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande,

så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis.

172 §.

Vad i bankregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs

varom förmäles i 144 §, skall genom registreringsmyndighetens försorg ofördröjligen

kungöras i allmänna tidningarna.

Där i annat fall än som avses i 171 § andra stycket i registret antecknas,

att tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter

vad ovan sägs.

173 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat i bankregistret

och kungjort i allmänna tidningarna, skall anses hava kommit till

tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken

ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot

annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

Finnes enligt Konungens förordnande tryckt samling av anmälningar till

registret, skall i fråga om behörighet att inför domstol, länsstyrelse eller

överexekutor företräda bankaktiebolaget vad samlingen, i den mån den

kommit myndigheten till handa, innehåller, äga vitsord för myndigheten,

där ej annat förhållande visas vara för handen.

174 §.

Registreringsmyndighet, som avses i denna lag, är bank- och fondinspektionen.

Vid bestämmandet av bidrag enligt 159 § första stycket skall hänsyn

jämväl tagas till kostnaden för registreringsmyndighetens organisation och

verksamhet.

Om klagan över tillsynsmyndighetens och registreringsmyndighetens beslut

175 §.

över beslut, som meddelas av tillsynsmyndigheten, må klagan föras hos

Konungen inom den tid som är stadgad för överklagande av förvaltande

myndighets beslut, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen

annorlunda förordnar.

Den som icke åtnöjes med registreringsmyndighetens beslut, varigenom

registrering vägrats, må sist inom två månader från beslutets dag däröver

anföra besvär hos Konungen.

över beslut om sådan förklaring, som avses i 167 § 2 mom. och 168 §,

må jämväl besvär anföras i den ordning, varom i andra stycket stadgas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

53

Om skadestånd

176 §.

Har stiftare uppsåtligen eller av vårdslöshet vid bankaktiebolags bildande

så förfarit att skada därigenom tillskyndats bolaget, är han pliktig att

ersätta bolaget skadan.

177 §.

Har styrelseledamot eller den som erhållit uppdrag varom förmäles i 74 §

andra stycket, revisor, likvidator, likvidationsrevisor eller ombud som avses

i 158 § 1 mom. vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat bankaktiebolag skada, är han pliktig att till bolaget utgiva

ersättning för skadan.

Där medhjälpare, som av revisor eller likvidationsrevisor anlitats för

granskningsuppdraget, vid uppdragets utförande uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat bolaget skada, skall revisorn svara för skadan.

Har aktieägare genom överträdelse av denna lag eller bolagsordningen

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat bolaget skada, är ock han

pliktig att till bolaget utgiva ersättning för skadan.

178 §.

Har styrelseledamot eller annan som avses i 177 § första stycket genom

överträdelse av denna lag eller bolagsordningen uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat tredje man skada, är han pliktig att till denne utgiva ersättning

för skadan. Detsamma gäller, där aktieägare genom sådan överträdelse

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat tredje man skada.

179 §.

Har i bankaktiebolag styrelsen, styrelseledamot eller likvidator tillskyndat

bolaget eller aktieägare skada genom åtgärd, som innebär att fördel

uppenbarligen beredes vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga

aktieägare, skall skyldighet att utgiva ersättning för skadan åvila jämväl

aktieägare, som uppsåtligen genom begagnande av sitt inflytande över styrelseledamot

eller likvidator medverkat till åtgärden. Innefattar åtgärd,

vartill aktieägare sålunda medverkat, överträdelse av denna lag eller bolagsordningen

till skada för borgenär hos bolaget eller annan tredje man,

är aktieägaren ock skyldig att utgiva ersättning till denne.

180 §.

Åvilar ersättningsskyldighet stiftare jämlikt 176 § eller styrelseledamot

eller annan enligt 177 § första eller andra stycket eller 178 § första punkten

och föreligger allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen nedsättas, där

det med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna i övrigt

prövas skäligt.

Har aktieägare ådragit sig ersättningsskyldighet jämlikt 177 § tredje stycket,

178 § andra punkten eller 179 §, må ock ersättningen nedsättas, där

det med hänsyn till hans skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt skall ej äga rum, om den ersättningsskyldiges

förfarande innefattade brottslig handling.

181 §.

Äro flera ersättningsskyldiga för skada efter vad som är stadgat i 176—

180 §§, skola de svara för ersättningen eu för alla och alla för en, den vars

ersättningsskyldighet nedsatts enligt 180 § dock allenast med det nedsatta

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år W55

beloppet. Sinsemellan skola de taga del i ersättningens gäldande efter ty

med hänsyn till den större eller mindre skuld, som finnes ligga envar av

dem till last, samt till omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Straffbestämmelser

182 §.

Driver någon här i riket bankrörelse utan att vara berättigad därtill, straffes

med dagsböter eller fängelse.

Den som bryter mot bestämmelsen i 2 § straffes med dagsböter.

183 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes:

1. stiftare, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift i teckningslista eller i handling, som framlägges

på konstituerande stämman, eller i ansökan om stadfästelse å bolagsordningen;
2.

styrelseledamot eller annan, som i anmälan för eller ansökan om registrering

eller i försäkran eller annan handling som fogas därvid uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

3. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling, som hålles

tillgänglig för aktieägare eller aktietecknare eller som framlägges på bolagsstämma,

eller i påskrift å sådan handling eller i handling eller meddelande

som kungöres eller sändes till aktieägare;

4. styu-elseledamot, där han vid upprättande av balansräkning, vinst- och

lör lusträkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 89, 120 eller 129 §,

uppsåtligen förfar i strid med bestämmelserna i 91 §, 92 § 2 och 3 inom.,

93 § eller 94 §;

0. likvidator som vid upprättande av balansräkning, likvidationsräkning

eller förvaltningsberättelse, som avses i 131, 136 eller 141 § uppsåtligen förfar

i strid med bestämmelserna i nämnda lagrum;

6. revisor eller likvidationsrevisor, där han i revisionsberättelse eller annän

handling, som framlägges på bolagsstämma eller annorledes hålles tillgänglig

för aktieägare eller aktietecknare, eller i påskrift å sådan handling

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande

uPP§ift rörande bankaktiebolagets angelägenheter eller uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen,

ändå att anledning därtill föreligger;

7. revisor eller likvidationsrevisor, där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i yttrande, vilket enligt

103 § andra stycket första punkten, 137 § eller 141 § överlämnas till styrelse

eller god man för stiftelse, som avses i lagen om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser.

184 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes ock:

1. styrelseledamot, likvidator eller befattningshavare hos bankaktiebolag,

vilken uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift i översikt, som avses i 152 §, eller vid lämnande av upplysning enligt

148, 152 eller 158 §;

2. styrelseledamot, med vars begivande utfärdas aktiebrev, som är ställt

till innehavaren, eller aktiebrev, i vilket mot föreskriften i 23 § andra stycket

inskränkning eller förbehåll som i nämnda lagrum sägs icke angivits;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

55

3. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen låter i aktieboken

verkställa införing i strid med bestämmelserna i 25 § 1 mom. andra eller

tredje stycket, 25 § 2 mom. första eller andra stycket, 40 § tredje punkten

eller 44 § 2 mom. tredje stycket eller fjärde stycket sista punkten eller underlåter

att ombesörja, att förändring i äganderätten till aktie införes i aktieboken

jämlikt 25 § 1 mom. tredje eller fjärde stycket eller 25 § 2 mom.

första eller andra stycket;

4. styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen eller av vårdslöshet

i strid med bestämmelserna i 48 § första stycket eller 51 § verkställer utbetalning

till aktieägare; .

0. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare

som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kunnat

följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans

uppdrag; .........

6. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift i forsakran som avgives

jämlikt 104 §, jämförd med 115 § lagen om aktiebolag.

185 §.

Med dagsböter straffes:

1. styrelseledamot, där han vid upprättande av balansräkning, som avses

i 89 §, väsentligen eftersätter bestämmelserna i 92 § 1 mom., eller vid upprättande

av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 89 eller 129 §, av vårdslöshet förfar i strid med bestämmelser

som avses i 183 § 4; .

2. likvidator, där han vid upprättande av balansräkning, • likvidationsräkning

eller förvaltningsberättelse, som avses i 131, 136 eller 141 §, av

vårdslöshet förfar i strid med bestämmelserna i nämnda lagrum;

3. revisor eller likvidationsrevisor, där han annorledes än i 183 § 6 sägs

vid upprättande av revisionsberättelse, som avses i 102, 129, 137 eller 141 §,

väsentligen eftersätter bestämmelserna i nämnda lagrum.

186 §.

Med dagsböter straffes ock: .

1. den som, i annat fall än i 184 § 2 och 3 avses, underlåter att iakttaga

föreskrift i 23 §, 25 §, 40 § tredje punkten eller 44 § 2 mom. tredje stycket

eller fjärde stycket sista punkten så ock den som bryter mot föreskrift i

44 § 2 mom. fjärde stycket första punkten eller 49 §;

2. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att verkställa påskrift

å aktiebrev enligt 37 §, 44 § 2 mom. fjärde stycket, 45 § sista stycket,

46 § 2 mom. andra stycket eller 140 § andra stycket;

3. ledamot i styrelse eller god man för stiftelse, som avses i 103 §, där

han underlåter att iakttaga vad som åligger honom enligt första stycket i

nämnda paragraf;

4. den som bryter mot vad som stadgas i 69 §.

Särskilda bestämmelser

187 §.

Betalning för tecknad aktie medelst anvisning eller förbindelse, som utställts

av riksbanken eller annan bank och är betalbar vid uppvisandet, så

ock betalning genom insättning på räkning, som på begäran av stiftarna

eller styrelsen öppnats av bank för mottagande av inbetalning å aktier i

bankaktiebolaget, skall vara jämställd med betalning i penningar. Om sådan

räkning skall i tillämpliga delar gälla vad i 219 § lagen om aktiebolag

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

tinnes stadgat, dock med iakttagande att där upptagna hänvisningar till

bestämmelser i 19, 61 och 63 §§ nämnda lag i stället skolä avse motsvarande

bestämmelser i 13, 42 och 43 §§ denna lag.

188 §.

7 mom. Har någon genom testamente erhållit nyttjanderätten till aktier

i bankaktiebolag eller ock avkomsten av sådana aktier med bestämmelse,

till betryggande av hans avkomsträtt, att aktierna skola sättas under särskild

vård, skall, där enligt testamentet rätten att i bolaget företräda aktierna

skall tillkomma nyttjande- eller avkomsträttshavaren, beträffande denne,

såvitt angår rätten att i bolaget företräda aktierna, gälla vad i denna lag

om aktieägare är stadgat.

Såvä1 ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan

bliva införd i aktieboken. Vid införingen skall anteckning göras om ägandei

attsföryärvet och om den med nyttjande- eller avkomsträtten förenade rätten

att i bolaget företräda aktierna. I fråga om inf öring av nyttjande- eller

avkomsträttshavaren skall i övrigt vad som är stadgat om införing av aktieägare

äga motsvarande tillämpning, dock skall påskrift om införing ej ske

a aktiebrevet. Styrkes att nyttjande- eller avkomsträtten upphört skall anteckning

därom göras i aktieboken.

Skall försäkran jämlikt 104 §, jämförd med 115 § lagen om aktiebolag,

avgivas av nyttjande- eller avkomsträttshavare, skall försäkran lämpas därelter.

r

2 mom. När god man på grund av förordnande jämlikt IS kap. 4 § 5

foräldrabalken förvaltar aktier för blivande ägares räkning, skall blivande

agare på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med

anteckning om förvärvet och om förordnandet.

189 §.

Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags aktiekapital för övertagande

av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga utgöra

vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med villkor, att sådant tillskott

skall få göras; och skall i övrigt i ty fall gälla denna lags bestämmelser

om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning med följande tilläse och

undantag:

1. \ id bankbolags bildande skall teckningslista och vid aktiekapitalets

ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl alla de om

bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 9

och 33 §§ föranleder ej därtill att värdet av det, som för aktie skall tillskjutas

i annat än penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmas

beslut om ökning av aktiekapitalet uppskattas till visst penningbelopp.

2. Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse

i teckningslistan äro berättigade att för aktie tillskjuta annat än penningar,

äger å konstituerande stämman tecknare, vilken berättigats att göra tillskott

i annat än penningar, ej deltaga i omröstning enligt 15 §; ej heller må sådan

tecknare eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier vid

omröstningen tagas i beräkning.

3. Vad som stadgas i 36 § äger ej tillämpning.

4- Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess

införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde.

5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland

sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva handel

för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för handen,

som i 54 § andra stycket samt 55 § första och andra stvckena omför
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

57

mäles, förvärvas av det övertagande bolaget. Egendom, som bankbolaget på

detta sätt förvärvat, skall, i den mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda

lagrum stadgas må av bolaget behållas, åter avyttras så snart

lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust för

bolaget.

190 §.

Ej må bankaktiebolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks rörelse,

med mindre Konungen, där övertagandet icke finnes vara till skada för det

allmänna, lämnar tillstånd därtill.

191 §.

Finnes särskild stiftelse till tryggande av pensioner åt pensionstagare eller

anställda hos bankaktiebolag samt efterlevande till pensionstagare och

anställda eller ock för anställdas eller deras efterlevandes välfärd annorledes

än genom beredande av pension, och härrör stiftelsens förmögenhet

huvudsakligen från överföring av medel från bolaget, har tillsynsmyndigheten,

om stiftelsen icke är underkastad bestämmelserna i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser, att tillse att stiftelsens tillgångar

äro placerade på sätt som med beaktande av stiftelsens ändamål och

med hänsyn jämväl till vad i denna lag är föreskrivet beträffande placering

av bankbolags medel bereder skälig säkerhet. Har så ej skett, må

tillsynsmyndigheten förelägga stiftelsen att vidtaga rättelse.

Det åligger dem som företräda stiftelsen att, närhelst tillsynsmyndigheten

begär det, hålla stiftelsens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning ävensom lämna

myndigheten alla de upplysningar rörande stiftelsen, som av myndigheten

äskas.

192 §.

Enskildas förhållanden till bankaktiebolag må ej i oträngt mål yppas.

193 §.

Avskrift varom i denna lag förmäles skall, där ej särskild föreskrift

givits vara till riktigheten bestyrkt av två personer, som vid sina namn böra

angiva yrke och postadress.

194 §.

Närmare bestämmelser rörande det i denna lag avsedda bankregistret, om

avgifterna för registrering och kungörande samt om tillsynsmyndighetens

och registreringsmyndighetens organisation och verksamhet, så ock de föreskrifter,

som i övrigt utöver vad denna lag innehåller finnas erforderliga

för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Förslag

till

lag angående införande av nya lagen om bankrörelse

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den nu antagna lagen om bankrörelse skall jämte vad här nedan stadgas

träda i kraft den 1 januari 1956.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

2 §.

Genom nya lagen upphäves, med de begränsningar nedan stadgas, lagen

den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

3 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stäflet tillämpas.

4 §.

1 mom. Den nya lagen skall lända till efterrättelse jämväl i avseende

å bankaktiebolag, som registrerats enligt äldre lag. Därvid skall dock iakttagas

vad nedan stadgas.

2 mom. I fråga om bankaktiebolag, vars verksamhet grundas på tillåtelse,

meddelad före den 1 januari 1912, skall vad i 260 § fjärde stycket 7) lagen

den 22 juni 1911 stadgats med avseende å giltigheten av sistnämnda lag

äga motsvarande tillämpning beträffande den nya lagens giltighet.

3 mom. Äges, då den nya lagen träder i kraft, aktie i bankaktiebolag av

svenskt bolag eller svensk förening som enligt 18 § ej må genom teckning

eller överlåtelse förvärva dylik aktie, skall vad där stadgats ej medföra

hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller

erhållande av nya aktier, vilken vid den nya lagens ikraftträdande enligt

äldre lag eller bolagsordningen var förenad med aktierna, bekomma ytterligare

aktier.

4 mom. Stadgandet i 23 § andra stycket första punkten äger icke tillämpning

å aktiebrev, som utfärdats innan nya lagen trätt i kraft.

I fråga om bankaktiebolag, som hava utelöpande aktier ställda till innehavaren,

skola bestämmelserna i 24 § första, andra, tredje och fjärde styckena,

25 § 1 inom. tredje och fjärde styckena samt 25 § 2 mom. icke gälla

för dylika aktier, och skall ej heller å sådana aktier tillämpas föreskriften

nedan i 5 mom. andra punkten.

5 mom. I fall, då införing i aktieboken skett före den 1 januari 1948, äga

bestämmelserna i 24 § fjärde stycket och 25 § 2 mom. andra stycket icke

tillämpning. Har den, som åberopar annat förvärv av aktiebrev än överlåtelse,

blivit i aktieboken införd före nämnda dag, och har ej inom tre år

efter samma dag ansökan gjorts om aktiebrevets dödande eller talan mot

innehavaren instämts om bättre rätt till aktiebrevet, skall dock, när överlåtelse

eller pantsättning därefter sker, vad i nämnda lagrum är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

6 mom. I fråga om medel, som förvaltas av förmyndare eller god man

och som sedan den 1 januari 1941 innestå å räkning hos bankaktiebolag

utan villkor att de må lyftas allenast med överförmyndarens tillstånd, skall,

såframt ej överförmyndaren annorlunda förordnar, vid tillämpning av vad i

70 § stadgas så anses som om förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken

gjorts, att de må uttagas utan sådant tillstånd. Vad nu sagts

skall ock gälla medel, som sedermera insatts eller framdeles insättas å

räkningen, och ränta som lagts eller lägges till kapitalet.

7 mom. Har beslut av bolagsstämma fattats före nya lagens ikraftträdande

skola i fråga om beslutet, om talan därå samt om beslutets registrering

och verkställande bestämmelserna i äldre lag äga tillämpning, dock

att vederbörlig inskrivning skall ske i bankregistret.

8 mom. De styrelseledamöter, revisorer och suppleanter, som äro valda,

då nya lagen vinner tillämpning, må utan hinder av bestämmelserna i 72 §,

73 § andra stycket och 97 § 1 mom. nya lagen utöva sitt uppdrag under den

tid, för vilken de äro valda.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

59

9 mom. Bestämmelsen i 105 § andra punkten skall icke tillämpas å fullmakt,

som utfärdats före lagens ikraftträdande; dock skall sådan fullmakt

ej gälla för stämma, som börjar senare än fem år efter ikraftträdandet.

10 mom. Hava likvidatorer för bankaktiebolag utsetts, innani nya lagen

trätt i kraft, skall äldre lag gälla i avseende å likvidationen, dock att vederbörlig

inskrivning skall ske i bankregistret.

5 §.

Stadgandet i 160 § första stycket andra punkten medför icke skyldighet

för ledamot av eller befattningshavare hos tillsynsmyndigheten att avyttra

av honom vid lagens ikraftträdande ägda aktier.

6 §.

Skall, enligt vad som stadgas i 4 § denna lag, bestämmelse i äldre lag

gälla, skall även vad i samma lag må vara föreskrivet om straff för överträdelse

av bestämmelsen lända till efterrättelse.

7 §.

Vad i övergångsbestämmelserna till lagen den 26 juni 1918 om ändring i

vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse är stadgat om rätt

för enskild man eller handelsbolag att driva bankrörelse skall fortfarande

äga tillämpning.

8 §•

Bestämmelsen i 2 § nya lagen angående förbud att använda ordet bank

i firma skall ej äga tillämpning å aktiebolag, som före den 1 januari 1912

erhållit av Konungen stadfäst bolagsordning.

9 §.

Det ankommer på Konungen att meddela de föreskrifter, vilka betingas

av att patent- och registreringsverket icke vidare skall vara registreringsmyndighet

för bankaktiebolag.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 28 a § konkurslagen

Härigenom förordnas, att 28 a § konkurslagen1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

28 a §.

Har, på sätt i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

stadgas, beslut fattats om överföring av medel från aktiebolag, bankaktiebolag

eller försäkringsaktiebolag till pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse,

som hör till bolaget, och finnas bolagets borgenärer därav hava

lidit märklig skada, skall, om den balansräkning enligt vilken medlens överföring

skett icke till registreringsmyndighetcn eller, såvitt angår bankaktiebolag,

till tillsynsmyndigheten inkommit tidigare än etthundraåttio dagar

innan konkursansökningen gjordes eller, där registrering av stiftelsen skett

först efter det balansräkningen inkommit, registreringen icke ägt rum tidigare

än nyss är sagt, överföringen av medlen på talan av konkursboet återgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

1 Senaste lydelse se SFS 1937: 526.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 36 § lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

Härigenom förordnas, att 36 § lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser skall erhålla följande ändrade lydelse.

36 §.

Vad i denna lag stadgas om aktiebolag skall äga tillämpning jämväl å

bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. Därvid skall hänvisning, som

ovan gjorts till stadgande i lagen om aktiebolag, gälla motsvarande stadgande

i lagen om bankrörelse och lagen om försäkringsrörelse, och skall i fråga

om bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag vad i denna lag stadgas rörande

aktiebolagsregistret avse bankregistret och försäkringsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

Inledning

Lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse — i fortsättningen betecknad

BL — innehåller en fullständig reglering av de bolagsrättsliga

frågorna beträffande bankaktiebolagen. Reglerna i detta hänseende ansluter

sig i huvudsak till motsvarande stadganden i 1910 års aktiebolagslag.

Genom tillkomsten av den nya lagen om aktiebolag den 14 september 1944

(nr 705) — nedan betecknad AL — har den bolagsrättsliga överensstämmelsen

mellan allmänna aktiebolagslagstiftningen och lagstiftningen angående

bankaktiebolagen gått förlorad i betydande utsträckning. Frågan om

en revision jämväl av sistnämnda lagstiftning har därigenom blivit aktuell.

I ett särskilt avseende har reglerna om bankaktiebolagen redan bringats

i samklang med de nya allmänna aktiebolagsbestämmelserna. Genom en lag

den 10 juli 1947 (nr 647) har sålunda i BL införts vissa föreskrifter om förvärv

av aktiebrev och införing i aktieboken av dylika förvärv, vilka föreskrifter

har utarbetats med motsvarande stadganden i AL såsom mönster.

Då 1945 års bankkommitté år 1949 avgivit sitt betänkande med förslag

om inrättande av en statlig affärsbank (SOU 1949: 13), var det kommitténs

avsikt att såsom sin närmaste arbetsuppgift behandla frågan om en allmän

revision av BL. I anförande till statsrådsprotokollet den 22 april 1949 uttalade

emellertid dåvarande chefen för finansdepartementet, att han visserligen

delade kommitténs åsikt om att en sådan revision borde komma till

stand men att karaktären av ett dylikt utredningsarbete icke motiverade

en kommitté av sådan storleksordning som bankkommittén. På grund härav

förordade departementschefen, att särskilda sakkunniga tillkallades med

uppdrag att verkställa ifrågavarande revision av BL. Denna revision borde

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

61

i främsta rummet avse en omarbetning av BL i syfte att i den mån så funnes

lämpligt anpassa BL efter bestämmelserna i AL. Vid revisionen borde

vidare behandlas bl. a. frågorna om bankaktiebolagens inlåningsrätt och om

deras kassareserver. Jämväl spörsmålen om rätt för bankaktiebolagen att

utlämna bundna lån och om utvidgning av deras befogenhet att bevilja s. k.

blancokrediter borde tas i övervägande i samband med lagrevisionen.

Sedan Kungl. Maj :t med anledning härav bemyndigat departementschefen

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn av gällande

banklagstiftning, utsågs sådana den 11 juni 1949. Den sålunda tillsatta kommittén,

som antog benämningen 1949 års banklagssakkunniga, har den 31

januari 1952 avgivit betänkande (SOU 1952: 2) med förslag till

1. lag om bankrörelse;

2. lag angående införande av nya lagen om bankrörelse;

3. lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 18 september 1903 (nr

101) angående bankaktiebolags och sparbanks konkurs;

4. lag angående ändrad lydelse av 28 a § konkurslagen; samt

5. lag angående ändring i lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser.

Yttranden över betänkandet bar efter remiss avgivits av fullmäktige i

riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, bostadsstyrelsen, kommerskollegium, patent- och

registreringsverket, 1948 års sparbankssakkunniga, Svenska bankföreningen,

Sparbankernas bankaktiebolag, Svenska sparbanksföreningen, Svenska

jordbrukskreditkassan, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och

småinduslriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Kooperativa förbundet, Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation.

Vid kommerskollegiets utlåtande har fogats yttranden från

samtliga handelskamrar.

Jämsides med arbetet på en revision av BL har pågått en översyn av lagen

den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker och förordningen den 5 juni

1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor. Denna översyn har varit anförtrodd

åt två särskilda kommittéer, nämligen 1948 års sparbankssakkunniga

respektive 1950 års jordbrukskasseutredning. Sparbankssakkunniga

har den 15 maj 1954 avgivit betänkande med förslag till ny lag om

sparbanker in. m. (SOU 1954: 10). Jordbrukskasseutredningen slutförde

däremot ej sitt utredningsarbete under den tid banklagssakkunnigas betänkande

behandlades i departementet; utredningen avgav sitt betänkande den

15 januari 1955. Då det emellertid vid nämnda behandling ansågs vara ett

önskemål att äga viss kännedom icke bara om sparbankssakkunnigas regelförslag

utan jämväl om jordbrukskasseulredningens planerade ställningstagande,

särskilt beträffande spörsmålen om inlåningsrättens omfattning

och om skyldigheten att hålla kassareserv, lämnade jordbrukskasseutredningen

under våren 1954 besked om utredningens preliminära ställningstagande

till sistnämnda båda spörsmål. Detta har redovisats i form av eu

promemoria av den 10 februari 1954.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Över promemorian har remissyttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

och Svenska jordbrukskreditkassan.

Huvudgrunderna i banklagssakkunnigas förslag. I enlighet med direktiven

för sakkunnigarbetet har de sakkunniga strävat efter att i väsentliga avseenden

anpassa sitt förslag till ny lag om bankrörelse efter AL:s regler.

Härvid har dock beaktats att bankaktiebolagen dreve rörelse av speciell karaktär

och att verksamheten vore underkastad offentlig tillsyn även ur

andra synpunkter än dem som varit avgörande vid utformningen av AL.

Med hänsyn härtill har de sakkunniga ansett, att en del av de föreskrifter,

som syftade till att bereda visst skydd för dem, vilkas intressen vore

särskilt utsatta för de med aktiebolagsväsendet förbundna riskerna, kunde

undvaras i banklagstiftningen. Sålunda har de sakkunniga — eftersom bildandet

av bankaktiebolag ansetts böra vara beroende av särskild tillståndsprövning

även i fortsättningen — icke kopierat AL:s regler angående förberedande

granskning av stiftelsehandlingarna från registreringsmyndighetens

sida. Beträffande bolagsbildningen kan allmänt sägas att förebilden

mindre varit AL än lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse

—- i fortsättningen förkortad FL. Ej heller har de sakkunniga funnit anledning

efterbilda AL:s bestämmelser om skuldregleringsfond, och jämväl redovisningsreglerna

är enligt sakkunnigförslaget mindre ingående än för de

vanliga aktiebolagen. Då den nuvarande ordningen för revisionen inom bankerna,

innefattande att bland revisorerna skulle ingå en av tillsynsmyndigheten

utsedd revisor, ansetts fungera fullt betryggande, har vidare AL:s regler

om minoritetsrevisor ansetts obehövliga. Slutligen har de sakkunniga föreslagit

lättnader i fråga om de i AL uppställda villkoren angående särskild

röstpluralitet för vissa beslut om ändring i bolagsordningen.

Å andra sidan vill de sakkunniga i ett par hänseenden behålla banklagstiftningens

mera restriktiva regler. I förslaget upprätthålles sålunda och

t. o. m. skärpes kravet på inbetalning av aktiekapital. Det föreslagna stadgandet

i detta hänseende innebär, att bankaktiebolag över huvud taget ej

må registreras, förrän minimikapitalet blivit helt inbetalat. Vidare förordar

de sakkunniga, att förbudet för utlänning att förvärva bankaktie skall kvarstå.

Liksom nu gäller enligt praxis skall emellertid förbudet icke avse

s. k. familjerättsliga fång.

I övrigt har emellertid — med enstaka smärre modifikationer — AL:s

regler upptagits i sakkunnigförslagets bolagsrättsliga avsnitt. Detta innebär

bl. a., att antalet aktieägare i bankaktiebolag enligt förslaget kan nedgå

till en, att revisorssuppleanter obligatoriskt skall utses och att institutet

likvidationsrevisor införts. Vidare föreslås rätt för aktieägare att på bolagsstämma

i viss utsträckning kräva upplysningar rörande bankaktiebolaget

av styrelsen, varvid dock det förbehållet stadgats, att i anledning av

fråga ej finge lämnas upplysning, som kunde åsidosätta banksekretessen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

63

Begreppet verkställande direktör, vilket är okänt i BL, har införts i sakkunnigförslaget.

Medan enligt AL verkställande direktören är ett särskilt bolagsorgan

med i lagen angivna uppgifter, innebär sakkunnigförslaget beträffande

verkställande direktör, att dennes uppgifter skall bestämmas av

styrelsen genom en särskild instruktion. Verkställande direktören skall tillhöra

styrelsen. Där förhållandena så påkallar skall flera verkställande direktörer

kunna utses, varvid instruktionen skall ange, hur ledningen av

bankens verksamhet skall fördelas mellan dem.

Vad angår de bolagsrättsliga bestämmelserna i sakkunnigförslaget må

ytterligare nämnas att registreringen av bankaktiebolagen i fortsättningen

skall verkställas av bank- och fondinspektionen i ett särskilt register, vilket

alltså utbrytes från det hos patent- och registreringsverket förda allmänna

aktiebolagsregistret. Slutligen bör i detta sammanhang framhållas att AL:s

regler angående skadestånd i huvudsak efterbildats i sakkunnigförslaget.

Beträffande vissa bolagsrättsliga frågor innefattar de sakkunnigas lagförslag

icke några egna regler utan hänvisar i stället till föreskrifter i AL.

De sakkunniga har emellertid haft den inställningen, att hänvisningsmetoden

borde användas med försiktighet. Sålunda borde den ej begagnas beträffande

lagbestämmelser, som ofta tillämpades, t. ex. reglerna om styrelse

och firmateckning, och ej heller i fall, där hänvisningar skulle behöva förses

med modifikationer eller förtydliganden eller av annan orsak skulle

försvåra lagtextens överskådlighet. I sakkunnigförslaget förekommer hänvisningar

till AL rörande bl. a. förfarandet å konstituerande stämma och å

bolagsstämma samt rörande frågorna om ansvarsfrihet för styrelsen och

talan mot styrelseledamot och vissa andra befattningshavare hos bankaktiebolag.

Beträffande de specifikt bankrättsliga delarna av sakkunnigförslaget må till

en början omtalas att de sakkunniga behållit hittillsvarande definition på

bankrörelse såsom rörelse vari ingår inlåning från allmänheten på räkning

som av bank allmänneligen begagnas.

De förslag, som framlagts i fråga om bankernas rörelse, innefattar vissa

förändringar i förhållande till nu gällande bestämmelser. Mest betydelsefulla

är ändringarna beträffande inlåningsrätten och skyldigheten att hålla

kassareserv.

I det förra hänseendet föreslår de sakkunniga, efter mönster av den sedan

år 1946 gällande provisoriska inlåningslagstiftningen, en uppdelning

av affärsbanks tillgångar efter riskgraden. Till täckningsfria tillgångar,

d. v. s. placeringar, vilka betraktas som riskfria och följaktligen kan

få göras i obegränsad utsträckning, vill de sakkunniga i enlighet med

1946 års regler hänföra kassa, avistatillgångar, skattkammarväxlar och

guldkantade korta obligationer, de sistnämnda båda slagen av värdepapper

dock högst intill nominella värdet eller, om marknadsvärdet vore lägre,

sistnämnda värde. Vidare har de sakkunniga till de täckningsfria tillgångarna

hänfört bottenlån i fastigheter, dock högst intill ett sammanlagt belopp,

motsvarande tre gånger bankens eget kapital och högst 100 miljoner

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

kronor. Detta förslag har motiverats främst med att de s. k. provinsbankernas

möjligheter att fullfölja sin fastighetsbelåning borde underlättas. Å

andra sidan har de sakkunniga förordat, att de guldkantade långa obligationerna,

vilka enligt gällande provisoriska regler kräver fondtäckning för 25

procent av sitt värde, skulle bli täckningspliktiga till hela värdet. I gruppen

täckningsfria till 75 procent av värdet skulle kvarstå endast tillgångar bestående

av andra fullgoda obligationer med kortare återstående löptid än

fem år.

Utöver den inlåning, som motsvaras av de sålunda uppräknade täckningsfria

tillgångarna, skulle enligt sakkunnigförslaget affärsbank äga inlåna

ett belopp motsvarande, om bankens eget kapital icke överstege fem

miljoner kronor, fem gånger det egna kapitalet samt, om detta vore större

än fem miljoner kronor, 25 miljoner kronor ökat med tio gånger skillnaden

mellan det egna kapitalet och fem miljoner kronor.

I fråga om inlåningsrätten föreslås vidare den ändringen, att av affärsbank

utställda förlagsbevis med längre återstående löptid än fem år skulle

få likställas med banks eget kapital intill ett belopp motsvarande högst

hälften av aktiekapitalet.

Skyldigheten att hålla kassareserv är i BL begränsad till att gälla endast

i förhållande till de förbindelser, som det åligger affärsbank att fullgöra

vid anfordran. Härvidlag föreslår de sakkunniga den viktiga ändringen,

att kassareservplikten skall ställas i relation till jämväl annan inlåning.

Sålunda skall enligt förslaget kassareserven jämte den kontanta kassan

motsvara minst summan av dels tre procent av affärsbankens samtliga förbindelser

utom garantiförbindelser, dels 20 procent av de förbindelser, som

det åligger banken att fullgöra vid anfordran eller efter uppsägning inom

kortare tid än en månad, garantiförbindelser och inlåning på sparkasseräkning

dock undantagna. Genom detta förslag skulle åstadkommas en

skärpning av likviditetskravet, varjämte detta bleve bättre anpassat efter

strukturen och rörligheten hos affärsbankernas inlåning.

Bland de nyheter, som i övrigt föreslås av de sakkunniga beträffande

affärsbankernas verksamhet, bör främst nämnas, att bankernas rätt att

utlämna blancokrediter och tidsbundna lån ansetts böra utvidgas. Kredit

utan särskild säkerhet skall enligt förslaget kunna beviljas idkare av hantverk

eller småindustri till ett belopp av högst 50 000 kronor, varvid den

sammanlagda utlåningen för detta ändamål dock ej finge överstiga en tiondel

av bankens eget kapital. Beträffande bundna lån har de sakkunniga

i ekommenderat, att affärsbankerna genom ändring i bolagsordningarna

skulle berättigas att bevilja lån på högst 100 000 kronor bundna upp till

tio år. Sådana lån skulle emellertid sammanlagt få uppgå till högst 20 procent

av bankens eget kapital.

I fråga om affärsbanks kreditgivning föreslår de sakkunniga dessutom,

att lån mot säkerhet av aktie i emissions- eller förvaltningsbolag skulle få

utlämnas, därest aktierna vore noterade å fondbörsens A: I-lista.

Såsom en konsekvens av de förslag, som framlagts i fråga om affärs
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskottets utlåtande nr 5 år 1055

65

banks förlagsbevis har de sakkunniga ansett, att emitterande av sådana dokument

borde underlättas tekniskt. Med hänsyn härtill har sakkunnigförslaget

från det nu gällande förbudet för bank att utfärda tryckta eller graverade

innehavarepapper undantagit räntebärande förlagsbevis lydande å

minst 1 000 kronor och ställda att återbetalas tidigast fem år efter utfärdandet.

För filialbildning kräver BL särskilt tillstånd endast när det nyinrättade

avdelningskontoret är beläget utanför huvudkontorsorten. De sakkunniga

vill, att all filialbildning skall läggas under tillståndsprövning. I syfte att

förenkla handläggningen av hithörande ärenden föreslås emellertid att tillsynsmyndigheten

skall pröva tillståndsansökningar, som avser orter, där

banken redan förut har kontor, varemot Kungl. Maj :t liksom hittills skall

pröva övriga ansökningar om filialbildning.

Till sist må omnämnas att de sakkunniga i fråga om affärsbanks fria

pensionsstiftelser, d. v. s. stiftelser som icke är underkastade lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, föreslagit införande av

viss tillsyn över stiftelsernas medelsplaceringar.

Uttalanden av allmän innebörd i remissyttrandena över sakkunnigförslaget.

Innehållet i remissyttrandena, som avgavs redan på våren 1952, anknyter

i övervägande grad till de särskilda punkterna i sakkunnigförslaget. I

synnerhet är det de skilda frågeställningarna beträffande själva bankrörelsen

som blivit närmare behandlade.

Mera allmänna uttalanden angående förslaget har gjorts av endast några

få remissorgan.

Ingen remissinstans avstyrker, att de sakkunnigas förslag lägges till

grund för lagstiftning. I ett par yttranden —- fullmäktiges i riksbanken och

Svenska bankföreningens — betonas emellertid önskvärdheten av att genomförandet

av den föreslagna lagstiftningen rörande affärsbankernas verksamhet

uppskjutes, tills man i ett sammanhang kunde bedöma de lagstiftningsfrågor,

vilka rörde såväl affärsbanker som sparbanker och kassor

för jordbrukskredit.

Beträffande sakkunnigförslaget i dess helhet förklarar kommerskollegium,

att kollegiet funnit förslaget innebära en i stort sett tillfredsställande avvägning

mellan å ena sidan de säkerhetsintressen, som banklagstiftningen hade

att tillgodose, samt å andra sidan näringslivets berättigade intressen med

avseende å kapitalförsörjningen. Patent- och registreringsverket uttalar, att

verket i stort sett ej hade något att erinra mot det sätt, på vilket de sakkunniga

löst sin uppgift att i lämplig utsträckning bringa banklagstiftningen

i överensstämmelse med AL. Svenska bankföreningen, slutligen, framhåller,

att förslaget i stort sett vore väl värt att läggas till grund för en

blivande lagstiftning i ämnet.

Departementschefen har i huvudsak anfört följande. I svensk rätt erkännes

numera endast aktiebolaget såsom företagsform för affärsbankerna. Alt

5 Bihang till riksdagens protokoll i955. 8 samt. Nr 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

det i görligaste mån bör råda överensstämmelse mellan den bolagsrättsliga

regleringen beträffande bankaktiebolagen och allmänna aktiebolagsregler

synes vara ett uppenbart önskemål. En dylik överensstämmelse har också

förelegat intill senare år. Gällande lagstiftning om affärsbankerna — BL —

har nämligen i betydande utsträckning utformats efter mönster av 1910

års aktiebolagslag, som ägde giltighet till årsskiftet 1947/1948. I och med

ikraftträdandet av den nya aktiebolagslagen — AL — har som redan angivits

vissa olikheter kommit att uppstå mellan de bolagsrättsliga stadgandena

för affärsbankerna och den allmänna aktiebolagslagstiftningen. Redan

till följd härav har en översyn av BL framstått som önskvärd.

En revision av gällande bankregler har emellertid vidare betingats av att

dessa i de egentligt bankmässiga hänseendena ej är tillfredsställande anpassade

efter det nuvarande lägets krav. Icke minst har detta givit sig till

känna i fråga om reglerna rörande omfattningen av affärsbanks rätt till inlåning.

I detta avseende har under ganska lång tid gällt en provisorisk lagstiftning,

som kompletterat BL:s bestämmelser i ämnet. Andra avsnitt av

BL, där ett reformbehov yppats, är stadgandena om skyldigheten att hålla

kassareserv, vilka för övrigt också de kompletterats av provisoriska föreskrifter

utanför BL, och reglerna angående banks befogenhet att utlämna

lån utan särskild säkerhet, s. k. blancokrediter. I samband med sistnämnda

regler står spörsmålet angående möjligheten att bevilja tidsbundna lån.

I det betänkande med förslag till ny lag om bankrörelse, som banklagssakkunniga

avgivit, har både de bolagsrättsliga och de egentligt bankmässiga

frågorna behandlats.

Vad först angår banklagstiftningens anpassande efter AL:s regler har

de sakkunniga ansett sig böra beakta, att bankaktiebolagen driver rörelse

av särskild karaktär och att deras verksamhet är underkastad offentlig

tillsyn även ur andra synpunkter än dem, som tillmätts avseende vid utformandet

av stadgandena i AL. Som framgått av den redan lämnade redogörelsen

för huvudgrunderna i sakkunnigförslaget har nämnda inställning

hos de sakkunniga lett till att åtskilliga av de i AL införda kontrollföreskrifterna

icke fått någon motsvarighet i förslaget. Så har AL:s regler

om förberedande granskning genom registreringsmyndigheten av de s. k.

stiftelsehandlingarna slopats. Vidare har förfarandet vid ökning av aktiekapitalet

genom ny aktieteckning gjorts enklare än i AL, och de allmänna

aktiebolagsbestämmelserna om skuldregleringsfond har icke efterbildats.

Jämväl reglerna om den årliga redovisningen är i banklagssakkunnigas förslag

mindre ingående än för aktiebolagen i allmänhet. Ytterligare må nämnas

att BL:s föreskrifter om revision ansetts vara tillräckligt betryggande

även i fortsättningen, varför de sakkunniga ej funnit anledning att i denna

del begagna AL:s mera utbyggda bestämmelser som förebild. I fråga om

kraven på särskild röstpluralitet för vissa beslut om ändring i bolagsordningen

föreslås slutligen lättnader i jämförelse med vad som gäller enligt

AL.

Å andra sidan har de sakkunniga på några områden föreslagit ett bibe
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1055

67

hållande av regler, som är mera restriktivt hållna i BL än i AL. Detta gäller

bl. a. kravet på aktiekapitalets inbetalning vid registrering av aktiebolaget.

På denna punkt har till och med en skärpning skett av hittillsvarande föreskrifter.

De sakkunnigas ståndpunkt i dessa hänseenden synes vara sakligt motiverad

och har icke framkallat invändningar från remissinstansernas sida.

Jag finner mig därför kunna biträda den allmänna uppläggningen av lagförslagets

regler i nu berörda delar.

I övriga bolagsrättsliga sammanhang har, i stort sett, reglerna i AL efterbildats

i sakkunnigförslaget. AL:s bestämmelser i åtskilliga ämnen är

synnerligen utförliga. Banklagstiftningens anpassande efter AL har medfört,,

att även det föreliggande lagförslaget delvis präglas av en detaljerad utformning,

ett förhållande som icke kunnat undvikas, ehuru det i och för sig

kunnat finnas fog för att vissa detalj föreskrifter meddelats i en administrativ

författning. I viss ehuru mycket begränsad utsträckning har den

metoden använts, att förslaget direkt hänvisar till bestämmelser i AL. Ej

heller i nu antydda avseenden har jag någon väsentlig erinran att rikta

mot förslaget.

Departementschefen anför vidare, att beträffande förgrundsfrågorna på

det rent bankmässiga området, d. v. s. spörsmålen om blancokrediter, bundna

lån, inlåningsrätt och kassareservplikt på åtskilliga punkter anmälts

erinringar mot de sakkunnigas ställningstaganden. Kritiken avsåge emellertid

mestadels detaljer. Grundlinjerna i de framlagda förslagen syntes däremot

i stort ha vunnit anslutning.

Departementschefen fortsätter. Vad först angår inlåningsrätten har jag

redan betonat önskvärdheten av att härvidlag få till stånd viss jämförelse

mellan regelförslagen för affärsbanker, sparbanker och kassor för jordbrukskredit.

Av sparbankssakkunnigas nu föreliggande förslag till ny lag

om sparbanker framgår att sparbankssakkunniga för sparbankernas vidkommande

rekommenderar samma regelsystem för inlåningsrätten som

gällande sparbankslag innefattar. Detta system vilar ytterst på de principer,

på vilka såväl de nuvarande som de föreslagna affårsbanksreglerna i

ämnet är baserade. Jordbrukskasseutredningen förordar däremot i sin förut

nämnda promemoria, med syftning på alla de tre slagen av kreditinstitut,

delvis nya grunder för bestämmande av inlåningsrättens omfattning. Jag

har funnit promemorieförslaget vara förtjänt av uppmärksamhet bl. a. med

hänsyn till att det anvisar en enklare metodik än den som användes i de på

traditionellt sätt konstruerade inlåningsreglerna. Med utgångspunkt från promemorian

synes därför böra verkställas en undersökning av möjligheten

att nå en enhetlig reglering av inlåningsrätten. Av skäl som jag närmare utvecklar

i det särskilda kapitlet i ämnet kan emellertid en sådan undersökning

icke komma till stånd i förevarande sammanhang. Tills vidare bör därför

i enlighet med banklagssakkunnigas förslag hittillsvarande normer för

bankernas inlåningsrätt äga fortsatt giltighet. De av de sakkunniga förordade

jämkningarna av dessa normer har jag i viss utsträckning godtagit.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Regleringen av affärsbanks befogenhet att utge blancokrediter och bundna

lån samt av skyldigheten att hålla kassareserv torde i huvudsak böra uppbäras

av de grundsatser, som de sakkunniga uttalat sig för. Dock vill jag förutskicka,

att jag beträffande den närmare utformningen av bestämmelserna

på dessa områden föreslår vissa avvikelser från vad de sakkunniga förordat.

Beträffande de bundna lånen vill jag vidare omnämna, att föreskrifterna härom

enligt min åsikt bör återfinnas i själva banklagen och icke, såsom föreslagits

av de sakkunniga, enbart i bankernas bolagsordningar.

Då banklagssakkunnigas förslag även i de delar, som jag nu icke berört,

synes vara i det väsentliga väl avvägt, får jag förorda, att detsamma lägges

till grund för ny lagstiftning i ämnet.

De sakkunnigas förslag angående upprättande av ett separat bankregister

torde motivera vissa följdändringar i annan lagstiftning, till vilka de sakkunniga

icke framlagt några utkast i sitt betänkande. Eftersom sparbankssakkunniga

emellertid för sin del avgivit förslag om inrättande av särskilda

sparbanksregister samt ett genomförande av detta förslag skulle skapa behov

av ytterligare jämkningar i nyss åsyftad lagstiftning, vill jag förorda,

att frågan om dylika jämkningar upptas i samband med det lagstiftningsärende,

vartill sparbankssakkunnigas betänkande torde föranleda. Detsamma

synes böra gälla frågan om ändringar i den särskilda lagen angående

bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Huvudfrågor i propositionen

I detta avsnitt behandlas enbart spörsmålen om s. k. blancokrediter, bundna

lån, inlåningsrätten och kassareservskyldigheten. Beträffande propositionens

återstående innehåll hänvisas, i den mån redogörelse härför icke

lämnas nedan, till propositionen.

Blancokrediter

De sakkunniga. Bestämmelser om blancokrediter återfinnes i 56 § av de

sakkunnigas lagförslag och motsvarar med viss utbyggnad nu gällande

regler i 46 § första stycket BL.

Beträffande den i 46 § första stycket punkt 1) BL upptagna bestämmelsen

om rätt för affärsbank att utlämna blancokrediter till stat, kommun

eller annan därmed jämförlig samfällighet erinrade de sakkunniga om att

denna sammanhängde med att de i densamma uppräknade låntagarna kunde

presumeras vara goda för sina förbindelser. De sakkunniga ifrågasatte,

om icke jämväl vägsamfällighet och vägförening enligt lagen om enskilda

vägar borde, främst med hänsyn till möjligheten för dessa samfälligheter

och föreningar att av medlemmarna uttaxera bidrag, kunde såsom kredittagare

anses jämförliga med kommun.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955 69

Frågan om behovet av en utvidgning av blancokreditgivningen har ingående

behandlats av de sakkunniga. De sakkunniga framhåller, att de krediter

som beviljats med direkt stöd av bestämmelserna i 46 § första stycket

punkterna 2) och 3) BL om rätt för affärsbank bl. a. att under särskilda

villkor bevilja affärsidkare kortvarig kredit i och för hans rörelse utan särskild

säkerhet icke fått någon större omfattning. Detta sammanhängde till

viss del med att begreppet kortvarig enligt bankernas bolagsordningar

begränsats till att avse högst tre månader och att omsättning av dessa

krediter ej medgåves. De sakkunniga hänvisade till att bestämmelsen om

blancokrediter tillkommit på förslag av 1924 års bankkommitté, vilken i sitt

betänkande (SOU 1927: 11) uttalat, att kortvariga krediter för affärsidkare

i och för deras rörelse endast borde avse ren förlagskredit av kortvarig natur.

Vad härmed borde förstås vore enligt nämnda kommitté beroende av

förhållandena inom den ifrågavarande näringsgrenen. Enär sålunda blancokreditens

längd anknötes till omloppstiden hos de tillgångar krediten finansierade

samt denna tid kunde både under- och överstiga den i bolagsordningarna

angivna tremånadersfristen, kunde enligt de sakkunnigas uppfattning

varuomsättningens behov av blancokrediter i många fall icke tillgodoses,

med mindre omsättning av krediten medgåves. De sakkunniga förordade

därför en sådan uppmjukning av gällande praxis, att omsättning

av tremånaderskrediter medgåves i de fall, där den bakomliggande affärstransaktionens

egen natur krävde ett dylikt anstånd. För att den kortvariga

krediten icke skulle få karaktär av stående förlagskredit, borde emellertid

omsättning icke medges i sådan utsträckning att kredittiden konnne att

överskrida ett år.

De sakkunniga har vidare påmint om det vid skilda tillfällen betonade

önskemålet om mera långfristiga blancokrediter åt småföretagarna.

De sakkunniga säger, att de icke kunnat bedöma hur stor betydelse en

modifiering på denna punkt av nuvarande restriktionsbestämmelser om

blancokredit i verkligheten skulle få. Under erinran om att här avsedda

kreditbehov hittills kunnat väsentligen tillgodoses på olika sätt yttrar de

sakkunniga:

Bankerna ha ej sällan beviljat lån mot borgenssäkerhet som i och för sig

varit otillräcklig och där sålunda krediten helt eller i huvudsak beviljats

i tilltro till låntagarens person och bärkraften av hans rörelse. Vidare har

finansieringen av mindre och medelstora företag i stor utsträckning skett

indirekt genom bankerna, i det krediter från dem möjliggjort för leverantörer

att förlägga företag inom det senare ledet av distributionen och för

avnämare att lämna sina leverantörer förlagskrediter eller förskottslikvider.

På sina håll ha strävanden från de mindre företagen uppstått att

frigöra sig från det kreditberoende i förhållande till leverantören eller avnämaren

som nu angivna långivning kan skapa, och särskilda organ för

tillhandahållande av krediter ha också bildats; rörelsemedel för dessa krediter

ha mestadels lämnats av bankerna. I andra fall har utvecklingen gått

i motsatt riktning och företag ha genom frivillig anslutning till en leverantör

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

— s. k. kedjebildning ■— sökt finna former för en ändamålsenlig och konkurrenskraftig

distribution.

Sammanfattningsvis framhåller de sakkunniga, att, även om man ej med

någon säkerhet kunde bedöma behovet av en lagändring, en sådan likväl

förefölle motiverad, eftersom från de mindre företagarnas sida uttalats

starka önskemål därom och en ändring, för vilken bankerna uttalat intresse,

icke torde möta betänkligheter ur synpunkten av bankväsendets säkerhet.

Emellertid borde försiktighet iakttas beträffande den nu ifrågasatta utvidgningen

av affärsbankernas rätt att bevilja blancokrediter. Utvidgningen

vore nämligen en nyhet som innefattade ökat risktagande. Vidare finge det

enligt de sakkunnigas mening antas, att utvidgningsbehovet komme att bli

relativt måttligt. Med beaktande av nämnda synpunkter har de sakkunniga

föreslagit, att affärsbank skulle äga rätt att bevilja kredit utan säkerhet

— utöver vad i gällande lag vore medgivet — jämväl till idkare av

hantverk och småindustri med ett belopp motsvarande högst en tiondel av

bankens eget kapital samt att, tills ytterligare erfarenhet vunnits, ett maximibelopp

för högsta individuella kredit borde fastställas, vilket tills vidare

torde kunna fixeras till 50 000 kronor.

De nu föreslagna blancokrediterna vore avsedda att utgå blott till sådana

idkare av hantverk och småindustri, vilka icke själva kunde ställa kreditsäkerhet,

men vilkas personliga förutsättningar att driva sin rörelse vore

sådana, att desamma kunde anses utgöra tillräcklig garanti för att kreditförpliktelserna

skulle fullgöras. Krediterna skulle hänföra sig till anläggningar

i rörelsen eller driften av denna. För att en bank skulle ha trygghet

för att en blancokredit som här avsåges icke bleve nödlidande, måste någon

form av övervakning äga rum, t. ex. genom periodiska rapporter eller annan

liknande anordning.

Yttrandena. I några av de avgivna yttrandena behandlas frågan om vilka

låntagare, som kan beviljas blancokredit enligt undantagsbestämmelsen

under punkt 1).

Bank- och fondinspektionen anser att blancokredit bör liksom hittills

kunna enligt förevarande bestämmelse beviljas Sveriges allmänna hypoteksbank,

konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan

och Svenska jordbrukskreditkassan, men däremot icke hypotekseller

bostadskreditförening, sparbank, hypoteksaktiebolag, försäkringsbolag

eller flottningsförening. Inspektionen ifrågasätter emellertid, om icke

en sådan inrättning som centralkassa för jordbrukskredit i detta hänseende

borde jämställas med jordbrukskreditkassan.

Svenska jordbrukskreditkassan uppger, att jordbrukets kreditkassor enligt

rådande praxis inräknats bland de kategorier av låntagare, som kunnat

få kredit i bank utan särskild säkerhet, samt hemställer — under erinran

om att såväl jordbrukskreditkassan som centralkassorna har stadgar, som

godkänts av Kungl. Maj :t — om erforderligt förtydligande av de sakkunnigas

lagförslag i detta avseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955 7i

I flera yttranden framhålles att sparbank bör såsom kredittagare kunna

anses jämförlig med kommun. Av denna mening är bl. a. sparbanksinspektionen

och sparbankssakkunniga.

I anslutning till de sakkunnigas uttalande, att vägsamfällighet och vägförening

borde såsom kredittagare kunna anses jämförliga med kommun,

ifrågasätter bostadsstyrelsen, om icke likställighet i detta avseende jämväl

borde genomföras beträffande de vatten- och avloppssamfälligheter samt

vatten- och avloppsföreningar, som skulle tillskapas, därest de förslag godtoges,

som 1946 års vatten- och avloppssakkunniga framlagt i sitt år 1951

avgivna betänkande.

Beträffande löptiden för sådan »kortvarig» kredit, som i vissa fall

kan utan särskild säkerhet beviljas affärsidkare, har de sakkunnigas förordande

av en uppmjukning i tillämpningen biträtts av de remissinstanser,

som yttrat sig härom, nämligen bank- och fondinspektionen, Svenska bankföreningen

och Sveriges köpmannaförbund.

De sakkunnigas förslag om mera långfristiga blancokrediter

till idkare av hantverk och småindustri har mötts med

gillande i de yttranden, som behandlat denna fråga. Åtskilliga remissinstanser

har emellertid framfört önskemål om att kreditmaximum för varje enskilt

lån borde fastställas till högre belopp än det av de sakkunniga föreslagna

samt att ifrågavarande blancokrediter borde kunna utgå jämväl till andra

kategorier av låntagare.

Stockholms handelskammare framhåller sålunda, att intresset av att

kunna erhålla nu ifrågavarande krediter torde vara lika befogat inom

handeln som inom hantverket och småindustrien, samt uppger, att kostnaden

i dagens läge för en nyetablering av exempelvis en modern livsmedelsaffär

— av icke alltför obetydlig omfattning — torde belöpa sig till

mellan 75 000 och 150 000 kronor.

Även kommerskollegium, Svenska bankföreningen, ett flertal andra handelskamrar

samt Köpmannaförbundet och Sveriges grossistförbund förordar

en utvidgning av möjligheterna att bevilja blancokrediter till att avse även

handeln. Kollegium framhåller, att en sådan utvidgning måhända torde göra

cn omprövning erforderlig beträffande det högsta belopp av eget kapital,

som varje bank ansåges böra få disponera för blancokrediter. Kollegium

ville däremot icke, med hänsyn till arten av det klientel, som denna kreditform

i första hand borde omfatta, förorda någon höjning av maximibeloppet

för varje företagare.

Landsorganisationen anser, att den enligt förslaget utvidgade rätten till

blancokrediter icke borde begränsas till idkare av hantverk och småindustri,

eftersom fullt legitima kreditbehov kunde uppkomma även inom andra

områden av näringslivet, t. ex. för servicenäringar av olika slag.

Beträffande den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av de individuella

beloppen till 50 000 kronor ifrågasätter Industriförbundet, Grossistförbundet,

Köpmannaförbundet och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

lämpligheten härav.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Industriförbundet framhåller de under senare år starkt stigande kostnaderna

för igångsättande och drift även av mindre företag och att betänkligheter

icke syntes möta mot en höjning av det förut angivna maximibeloppet,

eftersom bankernas utlåningsrätt i detta hänseende skulle i varje fall begränsas

till en tiondel av det egna kapitalet. Förbundet förordar, att maximibeloppet

fastställes till 100 000 kronor.

Köpmannaförbundet är av en liknande åsikt.

Grossistförbundet samt hantverks- och småindustriarganisationen vill, att

lagtexten icke skall innehålla någon bestämmelse om maximibelopp för kredit

till varje låntagare.

Departementschefen uttalar följande. Den centrala regeln för affärsbanks

kreditgivning är att lån icke må beviljas utan att betryggande säkerhet ställes.

Nödvändigheten av att upprätthålla denna grundsats torde icke gärna

kunna ifrågasattas. Så har ej heller skett vare sig från de sakkunnigas eller

från remissinstansernas sida. De frågeställningar, som anknyter till nämnda

princip, rör i stället i vad mån avsteg från denna är tänkbara.

Att vissa modifikationer från huvudregeln kan vara på sin plats synes naturligt.

Redan BL uppställer sådana. Som ett första undantag stadgas att

blancokrediter må utlämnas till stat, kommun eller annan därmed jämförlig

samfällighet ävensom till allmän kassa eller inrättning, vars reglemente blivit

fastställt av Kungl. Maj :t, eller till bankaktiebolag eller utländskt

bankbolag. Som framgått förordar de sakkunniga, att ifrågavarande undantagsstadgande

oförändrat överföres till den nya banklagen. Under remissförfarandet

har emellertid yppats önskemål om viss utvidgning av

stadgandet. Så har både sparbanksinspektionen, svenska sparbanksföreningen

och sparbajikssakkunniga uttalat sig för att undantaget skulle

gälla även krediter till sparbank. Jag finner detta önskemål vara berättigat

och vill därför biträda detsamma. Som sparbanksföreningen framhåller

måste presumtionen, att de i förevarande undantagsregel angivna låntagarna

är goda för sina förbindelser, anses vara tillämplig även å sparbankerna.

Ett uttryck härför är att sparbankslagen medger sparbank att utlämna

blancokrediter till annan sparbank. Skulle i särfall uppkomma tvekan

om det lämpliga i att sparbank beviljas affärsbankslån utan att ställa säkerhet

— sådan tvekan skulle väl närmast inställa sig när fråga är om sparbanker

av den allra minsta storleksklassen — ankommer det givetvis på

affärsbanken att bedöma, huruvida blancokrediten är förenlig med skälig

omsorg om affärsbankens trygghet. Undantagsregeln föreskriver ju icke

skyldighet att utlämna blancokrediter till de i densamma uppräknade låntagarna.

Regeln vill endast skänka viss befogenhet att efterge kravet på särskild

säkerhet.

Gällande utformning av nu diskuterade undantagsstadgande har i ett par

avseenden framkallat spörsmål angående den rätta tolkningen av stadgandet.

Ett av dessa spörsmål hänför sig till uttrycket »annan därmed jämförlig

samfällighet». Banklagssakkunniga ifrågasätter sålunda, om icke vägsam
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankouiskottets utlåtande nr 5 år 1955

73

fällighet och vägförening enligt lagen om enskilda vägar borde inbegripas

under uttrycket och följaktligen anses likställda med kommun vad angår

möjligheten att erhålla blancokrediter. I anslutning härtill har en remissmyndighet

gjort sig till förespråkare för meningen, att förevarande stadgande

borde tillåta blancokrediter också till sådana samfälligheter och föreningar,

som skulle bildas, därest de förslag, 1946 års vatten- och avloppssakkunniga

framlagt, bleve genomförda.

I förarbetena till nuvarande bestämmelser angående blancokrediter återfinnes

icke några klargörande uttalanden om innebörden av uttrycket »därmed

jämförlig samfällighet». Emellertid är att märka att sparbankslagens

regel om blancokrediter begagnar sig av ett begrepp, som rimligen måste anses

utgöra en direkt motsvarighet till här berörda uttryck i affärsbankslagstiftningen.

Sparbankslagen medger lån utan säkerhet till kommun eller

»dylik samfällighet». Beträffande tolkningen av sistnämnda begrepp står

viss vägledning till förfogande. Bl. a. har lagrådet kommenterat begreppet

i sitt yttrande över förslaget till lag om enskilda vägar. Enligt yttrandet betraktade

lagrådet det som ett givet förhållande, att de fördelaktiga villkor,

sparbankslagen godtoge för iån till kommun eller »dylik samfällighet», icke

utan lagändring vore gällande för lån till vägsamfällighet eller vägförening

jämlikt lagen om enskilda vägar. Sparbankssakkunniga har, med stöd av

bl. a. lagrådsyttrandet, kommit till den slutsatsen, att sparbankslagens term

»dylik samfällighet» endast kan avse samfällighet, som är av offentligrättslig

natur och således direkt kan jämställas med kommun. En lagändring, som

skulle tillåta blancokrediter även till andra samfälligheter, har sparbankssakkunniga

icke varit benägna att föreslå. Presuintionen, att de offentligrättsliga

samfälligheterna kunde förväntas vara goda för sina förbindelser,

sammanhängde nämligen med det vidsträckta taxeringsunderlag, dessa samfälligheter

vilade på. Ett likvärdigt taxeringsunderlag torde endast undantagsvis

finnas för övriga samfälligheter, har sparbankssakkunniga uttalat.

Den mening, sparbankssakkunniga hävdat angående innebörden av sparbankstermen

»dylik samfällighet», har enligt min uppfattning sitt berättigandeockså

vid tolkningen av »därmed jämförlig samfällighet» i affärsbanksregeln.

Jag är icke beredd att tillstyrka en lagändring med syfte att vidga

ifrågavarande regels tillämpningsområde till att avse samfälligheter utanför

den offentligrättsliga kretsen. Det måste beaktas, att de icke offentligrättsliga

samfälligheterna är av ytterst heterogen natur. Såsom exempel kan hänvisas

till att de omnämnda vägsamfälligheterna kan bestå av endast två

fastigheter. Detsamma gäller de samfälligheter för vatten och avlopp, vilka

förts på tal. Den mångskiftande arten av de icke offentligrättsliga samfälligheterna

medför svårigheter att avgöra dessas kreditvärde. Frågan om

blancokrediter till samfälligheter erbjuder därför icke någon jämförelse

med det förut behandlade spörsmålet om sådana krediter till sparbankerna.

Beträffande den praktiska tillämpningen av förevarande undantagsregel

i vad den tillåter blancokrediter till allmän kassa eller inrättning, vars reglemente

blivit fastställt av Ivungl. Maj :t, har bank- och fondinspektionen i

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

sitt remissyttrande anfört, att dylika krediter borde kunna lämnas, icke bara

som hittills till Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges

stadsliypotekskassa och svenska jordbrukskreditkassan, utan även till centralkassa

för jordbrukskredit. Också från jordbrukskasserörelsens egen sida

har begärts ett förtydligande angående lagregelns innebörd på denna punkt.

Ur formell synvinkel synes icke möta hinder mot att centralkassa inbegripes

under stadgandet, eftersom sådan kassa icke får träda i verksamhet

utan att ha godkänts av Kungl. Maj :t. Då därtill kommer att centralkassorna

får anses väl konsoliderade ansluter jag mig till åsikten, att jämväl

dessa kassor bör kunna åtnjuta affärsbankskrediter utan särskild säkerhet.

En motsvarande förmån kan däremot icke tillkomma jordbrukskassorna, som

för övrigt faller utanför kategorien kassor med reglementen fastställda

av Kungl. Maj :t. Det må tilläggas, att jordbrukskassorna enligt gällande

författning har att befatta sig med inlåningen endast i visst speciellt hänseende.

BL:s andra undantag från kravet på särskild säkerhet vid kreditgivningen

innebär, att kortvarig kredit utan särskild säkerhet kan beviljas affärsidkare

i och för hans rörelse, därest med hänsyn till omständigheterna ändå kan

anses föreligga trygghet för förbindelsens fullgörande. Ändamålet med undantagsregeln

har närmast varit att tillgodose varuomsättningens behov av

blancokrediter. Även denna regel har banklagssakkunniga utan ändring infört

i sitt förslag till ny banklag. Emellertid hänvisar de sakkunniga till att

begreppet kortvarig i praxis fått en så snäv syftning, att löptiden för de med

stöd av regeln beviljade blancokrediterna ofta blivit kortare än omloppstiden

hos de tillgångar, för vilkas finansierande krediterna upptagits. De sakkunniga

förordar därför en sådan uppmjukning av praxis, att omsättning

av hithörande krediter tillätes i de fall, där den bakomliggande affärstransaktionens

egen natur fordrar ett dylikt anstånd. Dock borde en längre kredittid

än ett år icke få komma i fråga. Jag har icke någon erinran att anföra

mot de sakkunnigas rekommendation, som biträtts uti remissuttalandena i

ämnet. Emellertid vill jag i likhet med de sakkunniga själva samt bank- och

fondinspektionen betona vikten av att löptiden för de krediter, om vilka här

är fråga, icke får sådan längd, att krediterna erhåller karaktär av s. k. stående

förlagslån. Jag anser det alltså angeläget, att lånen bibehåller sin

karaktär av verkligt kortvarig kredit.

BL meddelar avkall från det principiella kravet på särskild kreditsäkerhet

även så till vida som BL godtar, att affärsbank diskonterar av vederhäftig

person dragen växel, betalbar å annan ort, ehuru accept å växeln icke erhållits.

Ej heller härvidlag innefattar sakkunnigförslaget någon ändring.

De sakkunniga har slutligen ansett, att banklagstiftningen i ännu ett avseende

bör öppna möjlighet till blancokrediter. Utöver de nu behandlade

stadgandena med motsvarigheter i BL har de sakkunniga nämligen föreslagit

en regel, enligt vilken kredit utan särskild säkerhet må lämnas idkare av

hantverk eller småindustri till ett belopp i varje särskilt fall av högst 50 000

kronor och sammanlagt högst en tiondel av bankens eget kapital. De kredit
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955 '' •

anspråk, man närmast velat möta med detta stadgande, avser anläggningseller

förlagsfinansiering, och eftersom här icke uppställts någon fordran på

kortfristighet, kan krediterna i detta fall få formen av även stående lån.

Departementschefen erinrar vidare om att småföretagarnas behov av nu

ifrågavarande krediter gång efter annan understrukits samt fortsätter. Också

har de sakkunnigas förslag på denna punkt hälsats med största tillfredsställelse

av talesmännen för småföretagarnas intressen. Från bankhåll har

uppgivits att förslaget står i samklang med önskemål från bankernas egen

sida. Avgörande vikt måste emellertid tillmätas frågan, huruvida förslaget

kan väcka betänkligheter ur synpunkten av insättarnas trygghet. De sakkunniga

har uttalat, att så icke torde vara fallet, och denna ståndpunkt har

under remissförfarandet icke mött gensaga vare sig från tillsynsmyndigheten

eller från annat remissorgan.

I detta sammanhang hänvisar departementschefen till proposition till 1954

års riksdag (nr 210) angående statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag

under tramhallande att däri dels betonades vikten av att

dessa företag erhölle tillräckligt kapital för att upprätthålla och om möjligt

öka sin produktionsförmåga, dels förutsattes att de föreslagna möjligheterna

till statsgaranterade lån och blancokrediter kunde komplettera varandra

som medel att befrämja småföretagarnas kapitalförsörjning.

Departementschefen yttrar vidare. Under åberopande av anförda omständigheter

får jag tillstyrka sakkunnigförslaget på förevarande område. Jag

vill emellertid betona, att den föreslagna bestämmelsen innefattar en betydande

utvidgning av affärsbankernas hittillsvarande befogenheter att utlämna

lån utan särskild säkerhet. Bankerna kommer härigenom att utsätta

sig för ökade risker. Dessas storleksordning låter sig icke bestämma på

förhand, och som de sakkunniga uttalat, bör därför försiktighet iakttas vid

reformens genomförande. Vissa begränsningar av kreditbeloppen synes med

hänsyn härtill vara nödvändiga. Den av de sakkunniga i detta avseende föreslagna

regeln, att krediterna sammanlagt skall få uppgå till högst en tiondel

av bankens eget kapital, finner jag väl avvägd. I fråga om den individuella

begränsningen av krediterna vill jag däremot förorda, att maximigränsen

höjes till 75 000 kronor.

I likhet med åtskilliga remissinstanser är jag icke fullt övertygad om

lämpligheten av att ifrågavarande blancokrediter uttryckligen förbehålles

hantverk och småindustri. En dylik strikt begränsning skulle icke kunna

undgå att föranleda tveksamhet i tillämpningen. Åtskilliga verksamhetsgrenar

inom näringslivet är sålunda av den arten, att det är oklart, huruvida

de är att hänföra under hantverk och småindustri. Bl. a. kan i detta avseende

pekas på servicenäringar av olika slag. Också vad gäller handeln måste

det sägas, att det skulle vara oegentligt att helt utestänga denna näringsgren

från förevarande krediter. Oaktat dessa primärt avsetts för hantverk

och småindustri, vilt jag därför förorda en regeljämkning därhän, att krediterna

skall kunna lämnas småföretagare i gemen. Detta begrepp bör därvid

ges relativt vid tolkning, så att från ifrågavarande kreditgivning icke

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

bör vara uteslutna företagare inom trädgårds- och jordbruksnäringen. Härvid

torde böra beaktas att termen småföretagare inom jordbruksnäringen

i nu förevarande sammanhang icke bör ges lika snäv innebörd som termen

småbrukare. Såsom småföretag och därmed i och för sig berättigat till här

avsedda lån måste nämligen anses jordbruk av den storleksordningen, att

det med hänsyn till jordbruksrörelsens omfattning kan jämföras med företag

inom andra branscher, vilket kan komma i fråga för nu omförmälda

blancokrediter.

Jag vill rekommendera, att bankerna iakttar viss försiktighet vid värderingen

av fordringar på grund av dessa lån. Därjämte får jag instämma i de

sakkunnigas mening, att bank, som beviljat blancokredit av här åsyftat

slag, i regel måste på något sätt kunna följa företagets ställning under den

tid, krediten äger bestånd, exempelvis genom periodiska rapporter eller

annan liknande anordning. Det bör åvila tillsynsmyndigheten att ge akt på

att banken verkligen står i dylik fortlöpande kontakt med företaget. Likaså

förutsätter jag, att tillsynsmyndigheten över huvud taget ägnar särskild

uppmärksamhet åt de praktiska verkningarna av förevarande nya regel.

Bundna lån

«

Efter att ha redogjort för gällande ordning beträffande affärsbankernas

möjligheter att lämna bundna lån, de sakkunnigas förslag samt remissyttrandena

över förslaget anför departementschefen följande:

De sakkunnigas förslag i förevarande del går ut på att bolagsordningarna

för affärsbankerna skulle få medge dessa att i viss utsträckning lämna tidsbundna

lån. Närmare bestämt skulle sådana få beviljas till ett sammanlagt

belopp, som motsvarade 20 procent av det egna kapitalet, och med en maximistorlek

för varje särskilt lån av 100 000 kronor. En längsta löptid av förslagvis

tio år skulle föreskrivas.

Oaktat affärsbankerna hittills icke haft befogenhet att bevilja bundna

lån, har de kortfristiga lånen genom fortlöpande prolongering ofta kommit

att i praktiken få karaktären av långfristiga. Detta har vitsordats på bankhåll,

varifrån likväl betonats att det i vissa fall måste vara till fördel för

låntagaren att redan från början få lånet bundet på längre tid. Icke minst

för småindustri och hantverk synes det vara ett stort intresse att erhålla

möjligheter till bunden upplåning, något som bekräftats under remissförfarandet.

Med hänsyn härtill och då de sakkunnigas utredning synes utvisa,

att affärsbankernas likviditet icke skulle äventyras av att bundna lån finge

förekomma inom en begränsad ram, vill jag icke motsätta mig detta. Beträffande

de enskilda lånens storlek finner jag dock, att maximibeloppet

skäligen kan höjas till 150 000 kronor. Att som hantverks- och småindustriorganisationen

ifrågasatt slopa bestämmelsen om maximibegränsning av de

individuella lånen finner jag däremot icke välbetänkt. Ej heller kan jag

biträda organisationens mening, att en längsta löptid av tio år är alltför

snäv.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

77

I likhet med vissa remissinstanser är jag av den åsikten, att grundbestämmelserna

på hithörande område bör upptas i själva banklagstiftningen. Rätten

att bevilja bundna lån inverkar som redan antytts på bankernas förmåga

att upprätthålla sin betalningsberedskap, och regleringen av denna rätt är

följaktligen av central betydelse. De närmare föreskrifterna rörande utformningen

av de bundna lånen torde däremot kunna präglas av vissa olikheter

bankerna emellan och bör i enlighet härmed höra hemma i bolagsordningarna.

Dessa bör alltså innehålla supplerande regler i ämnet.

Ehuru de sakkunniga tänkt sig, att de bundna lånen i regel skulle utformas

som amorteringslån, har de icke velat uppställa amortering såsom ett

obligatoriskt villkor. Enligt min egen uppfattning bör i detta hänseende göras

en åtskillnad mellan de lån, för vilka säkerheten utgöres av borgen, och

Övriga bundna lån. Lämpligheten av att enbart borgen skall få tjäna som säkerhet

för bundet lån kan över huvud taget ifrågasättas. Om man likväl godtar

borgenssäkerhet — jag har efter någon tvekan funnit mig icke böra föreslå

avvikelse från sakkunnigförslaget i detta hänseende — synes beträffande

de bundna borgenslånen böra i lag stadgas amorteringsskyldighet. Ett undantag

från stadgandet är dock berättigat såvitt angår lån, för vilket kommun

eller därmed jämförlig samfällighet är ansvarig i egenskap av huvudgäldenär

eller löftesmän.

Liksom bank- och fondinspektionen anser jag, att den individuella begränsningen

bör avse det högsta sammanlagda belopp, som kan tilldelas en

och samma låntagare.

En speciell fråga i detta sammanhang är, huruvida bundna lån, för vilkas

fulla gäldande staten är ansvarig, bör följa samma regler som är avsedda

att tillämpas för övrig bunden långivning. Jag vill erinra om att även

gällande sparbankslagstiftning tillåter, att tidsbundna lån beviljas inom

viss ram. Bundna sparbankslån av vissa särskilda kategorier inbegripes

emellertid icke inom denna ram. Hit hör bl. a. lån, för vilka staten iklätt

sig garanti. Jämväl bankaktiebolagen torde böra beredas möjlighet att

utöver den kvot som enligt vad jag nyss sagt bör finnas för bunden långivning

— mottaga statsgaranterade bundna lån. Med hänsyn till de särskilda

krav, som måste ställas på affärsbankernas likviditet, bör emellertid

i lagen anges en maximigräns jämväl för denna bundna långivning. Den

frihet som i detta hänseende gäller för sparbankerna är betingad av den

särskilda strukturen hos sparbankernas rörelse. Extrakvoten för de statsgaranterade

bundna lånen torde åtminstone tills vidare böra begränsas till

fem procent av bankens eget kapital. Skulle det framdeles visa sig önskvärt

alt bereda garontilånen ett vidgat utrymme, får undersökas huruvida

under då rådande omständigheter en ökning av fem-procentkvoten är möjlig

utan att likviditetsskyddet äventyras. Här ifrågavarande garantilån synes

ej böra vara underkastade vare sig individuell begränsning, amorteringsIvång

eller bestämmelse om längsta löptid.

På anförda skäl förordar jag, att i den nya banklagen införes ett särskilt

lagrum, vilket

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

dels såsom en normalregel fastslår, att affärsbank, där lån icke är ställt

att betalas inom sex månader, skall förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till

återbetalning senast inom sagda tid,

dels medger att bank, i enlighet med närmare bestämmelser i bolagsordningen,

utan hinder av nyssnämnda regel utlämnar lån med längre återbetalningstid

än sex månader till sammanlagt belopp högst motsvarande 20

procent av bankens eget kapital, dock att bundna lån mot statsgaranti får

överskrida nämnda procentgräns med sammanlagt 5 procent av bankens

eget kapital,

dels i fråga om bundet lån, för vilket statsgaranti icke lämnats, föreskriver

en begränsning av lånebeloppet till 150 000 kronor för varje låntagare

samt en längsta löptid av tio år,

dels ock i fråga om bundet lån, för vilket statsgaranti icke lämnats och

beträffande vilket säkerheten utgöres av borgen av annan än kommun eller

därmed jämförlig samfällighet, ålägger låntagaren årlig avbetalning i förhållande

till den tid, för vilken lånet beviljats.

De av mig föreslagna lagbestämmelserna har upptagits i 57 § av departementsförslaget.

Inlåningsrätten

Rörande innehållet i nuvarande lagbestämmelser om inlåningsrätten, de

sakkunnigas förslag och remissyttrandena samt övriga framställningar och

yttranden i ämnet hänvisas till propositionen.

Departementschefen. Inledningsvis erinrar departementschefen om att lagstiftningen

angående affärsbankerna sedan länge krävt, att ett visst förhållande

mellan bankens eget kapital och inlåningen iakttoges. Kravet hade

betingats av omsorgen om insättarnas trygghet. Största delen av de insatta

medlen placerades nämligen i lån eller andra tillgångar, som vore förenade

med förlustrisker. Mot dessa risker måste bankens eget kapital bereda insättarna

ett skydd. Den logiska konsekvensen bleve då, att det egna kapitalet

borde stå i viss proportion till inlåningen.

Departementschefen yttrar vidare. Tydligt är emellertid att inlåningens

relativa storlek erbjuder intresse icke enbart ur synpunkten av insättarnas

trygghet. Inlåningens omfattning bestämmer utlåningens, och frågan

om inlåningsrätten är därför också ett spörsmål om rätten till kreditgivning.

Med hänsyn till detta samband mellan in- och utlåning har det

ibland ifrågasatts, om icke reglerna angående inlåningsrätten borde påverkas

av penningpolitiska aspekter på kreditvolymens storlek. Exempelvis

fann denna mening vissa förespråkare i samband med införandet av

1946 års provisoriska reglering av inlåningsrätten. Närmast i anledning

härav har även de sakkunniga upptagit spörsmålet om vilka syften som

ytterst borde bestämma inriktningen av reglerna om inlåningsrätten. De

sakkunniga har därvid understrukit, att ett och samma regelsystem eu
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

dast med betydande praktiska olägenheter skulle kunna utnyttjas både

för inlåningsreglernas traditionella syfte att trygga insättarna och för det

penningpolitiska behovet av kontroll över kreditvolymen. Bl. a. har de sakkunna

pekat på att bankerna företedde avsevärda olikheter i fråga om den

faktiska kapitalrelationen. Ur penningpolitik synpunkt motiverade skärpningar

av inlåningsreglerna skulle därför få mycket ojämna verkningai,

i det att en regel, som vore väl avvägd med hänsyn till kreditgivningen i

banker med låg kapitalrelation, icke skulle få någon som helst begränsande

effekt för andra banker med hög kapitalrelation. För att få dylik effekt

för alla banker skulle skärpningen behöva gå så långt, att den för banker

med låg, ehuru ur solvenssynpunkt nöjaktig kapitalrelation innebure tvång

till en drastisk nedskärning av inlåningen. Att till motverkande av dessa olägenheter

använda olika relationstal för skilda grupper av banker vore ej

heller tillfredsställande.

Vid arbetet på banklagstiftningens omdanande efter moderna krav synes

det icke vara riktigt att bortse från det allmännas intresse av att kunna

utöva inflytande över kreditgivningens omfattning. Icke minst vid utfoimandet

av inlånings- och kassareservbestämmelser kan ett hänsynstagande

till penningpolitiska önskemål te sig påkallat. Framför allt torde det vara

motiverat, att dessa önskemål tillmätes erforderligt avseende vid bestämmandet

av kassareservens minimistorlek antingen själva banklagens likviditetsregler

präglas härav eller de penningpolitiska intressena kommer till

uttryck i en för deras tillgodoseende särskilt avsedd, fristående kassareservlagstiftning.

Till detta spörsmål återkommer jag vid den närmare behandlingen

av kassareservfrågan. Beträffande inlåningsbestämmelsernas

användbarhet som medel för en penningpolitisk reglering synes läget däremot

vara ett annat. De sakkunnigas uppfattning, att inlåningsreglerna

icke utan stora praktiska olägenheter kan tilldelas funktionen som penningpolitiskt

instrument, synes sålunda icke kunna gendrivas. Uppfattningen

har för övrigt vunnit stöd i vad fullmäktige i riksbanken uttalat i

sitt yttrande över jordbrukskasseutredningens omförmälda promemoria.

Även enligt fullmäktiges åsikt vore det möjligt att, med den struktur de

svenska penninginstituten nu har, inlåningsregler icke är så väl lämpade

som medel för en reglering av kreditvolymen eller för en mera specialiserad,

selektivt verkande kreditkontroll. Med hänsyn till det anförda vill jag icke

invända mot att inlåningsreglernas hittillsvarande syftemål — att trygga

insättarna — får på ett avgörande sätt ge karaktär också åt den nya banklagens

inlåningsregler.

Vad därefter angår den tekniska konstruktionen av inlåningsreglerna

har de sakkunniga i det väsentliga bevarat regelsystemet i gällande provisoriska

lagstiftning rörande inlåningsrätten. Detta system anknyter ganska

nära till hittillsvarande inlåningsregler för sparbankerna och för jordbrukskasserörelsens

centralkassor. Gemensamt för affärsbanks-, sparbanks- och

centralkassereglerna är alt de i princip kräver vissa relationer mellan eget

kapital och inlåningen, samtidigt som de från kapitaltäckningskravet helt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

eller delvis undantar vissa placeringar, vilka anses så betryggande, att de

i sig själva bereder fullständig respektive begränsad risktäckning för motsvarande

inlåning. Dock är att märka att förteckningen över de täckningslria

eller delvis täckningsfria tillgångarna icke är densamma för affärsbanker,

sparbanker och centralkassor. Variationerna har fått sitt berättigande

av den olika inriktningen av verksamheten hos de tre slagen av kreditinrättningar.

De nuvarande inlåningsreglerna — affärsbankernas likaväl som sparbankernas

och centralkassornas — är produkten av en fortgående utveckling

mot allt mera liberala gränser för inlåningsrättens omfattning. I fråga

om affärsbankerna kan de viktigaste faserna av nämnda utveckling avläsas

i den förut lämnade historiken. Som denna utvisar har de upprepade

ändringarna och kompletteringarna av de ursprungliga reglerna nästan

undantagslöst föranletts av att bankernas inlåning tenderat att överskrida

den ram, reglerna skapat. De successiva regel jämkningarna har vidtagits

i syfte att mildra dessa svårigheter, och det regelsystem, som efter

hand vuxit fram, måste därför i stort karakteriseras som en anpassning

efter den faktiska inlåningsvolymens ökning.

I jordbrukskasseutredningens promemoria har med fog hävdats att gällande

inlåningsregler under sådana omständigheter knappast kan påstås

''ara ett resultat av mera djupgående principiella överväganden om storleken

av den maximala inlåning som får anses förenlig med kreditinrättningarnas

säkerhet. Vidare har i promemorian påtalats den placeringsdirigerande

effekt, som de nuvarande inlåningsreglerna ägde genom de

inbördes varierande bestämmelserna om täckningsfrihet för vissa tillgångar.

Enligt promemorian hade denna effekt av reglerna i viss mån kommit att

undanskymma reglernas funktion att trygga insättarna. Ytterligare har

bl. a. anmärkts att gällande regler vore onödigt komplicerade och därför

också svåra att överblicka till sina verkningar. Det alternativ till nuvarande

regelkonstruktion, vilket skisserats i promemorian, innebär att kapitaltäckningskravet

direkt tar sikte på placeringarna, ej på inlåningen som sådan.

Placeringarna indelas i tre grupper, allt efter trygghetsgraden. Den mest

k\alificerade gruppen kräver icke någon kapitaltäckning, medan placeringarna

i de övriga två skall motsvaras av eget kapital enligt skilda procenttal.

Gruppindelningen av placeringarna är tänkt att bli gemensam för affärsbanker,

sparbanker och centralkassor.

I vad promemorians regelförslag grundas på en uppdelning av placeringarna

i skilda klasser representerar förslaget icke någon mera väsentlig avvikelse

från de hittillsvarande inlåningsreglerna, vilka också de kan sägas

åstadkomma en motsvarande gruppering av placeringarna. Den betydelsefulla

nyheten är att gruppindelningen är enhetlig för de olika kreditinrättningarna.

Promemorians regelutkast är emellertid närmast ett principförslag

och innefattar sålunda icke ett fullständigt utarbetat system, vilket

nu skulle kunna läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Innan

ställning tas till frågan om en omläggning av inlåningsreglerna efter

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

81

de av jordbrukskasseutredningen föreslagna linjerna måste de med inlåningsrätten

sammanhängande problemen ytterligare övervägas. Härvid

bör särskilt uppmärksammas de spörsmål rörande gränsdragningen mellan

olika kreditinstitut, som skulle aktualiseras vid införandet av enhetliga

inlåningsbestämmelser. Självfallet bör vid en sådan utredning

hinder icke möta att till bedömande uppta även andra gränsdragningsproblem

avseende kreditinstitutens verksamhetsområden. Skulle vid de

fortsatta övervägandena speciella omständigheter visa sig böra föranleda

att särregler i ett eller annat avseende bibehålies, bör motiveringen härför

klart anges. Såsom jag tidigare antytt har de nuvarande inlåningsreglerna

framkommit utan att olikheterna dem emellan direkt kunnat härledas ur

reglernas avsedda funktion att trygga insättarna. Enligt min uppfattning

bör emellertid den ifrågasatta utredningen icke få föranleda ytterligare anstånd

med genomförandet av den nya banklagstiftningen. Med hänsyn härtill

vill jag föreslå, att man i en ny lagstiftning tills vidare i enlighet med

banklagssakkunnigas förslag bibehåller hittillsvarande regelsystem beträffande

inlåningsrätten. När nyss antydda överväganden i sinom tid verkställts,

skulle sedan definitivt kunna avgöras huruvida de traditionella reglerna

bör ersättas med annorlunda konstruerade bestämmelser.

Med denna ståndpunkt är det naturligt att för närvarande inta en försiktig

hållning till framkomna förslag om förändringar och tillägg i rådande

regelsystem. Dock bör sådana jämkningar i systemet, vilka kan förutsättas

icke försvåra en eventuell framtida enhetligare reglering på detta område,

kunna genomföras nu i den mån de i övrigt finnes välmotiverade.

Departementschefen anmärker, att affärsbankerna vore oförhindrade att

emittera egna förlagslån, samt fortsätter. Förlagsupplåning är emellertid för

närvarande icke undantagen från den inlåning, som kräver täckning i det

egna kapitalet. De sakkunniga har ansett en ändring härvidlag vara påkallad.

Eftersom förlagslånegivarna såsom sämre prioriterade än bankens övriga

borgenärer i realiteten stärkte insättarnas trygghet genom sitt tillskott av

kapital, borde detta tillskott icke skäligen hänföras till den täckningskrävande

inlåningen, anfördes det i betänkandet.

De sakkunnigas prövning av förlagskapitalets ställning har emellertid

föranlett ännu mera långtgående förslag. Dessa innebär, att förlagskapitalet

i viss utsträckning skall jämställas med bankens eget kapital och sålunda

kunna tjäna som" underlag för inlåning. Närmare bestämt skulle förlagskapital

högst till ett belopp, motsvarande halva aktiekapitalet, betraktas

som inlåningsgrundande, dock att härför skulle erfordras att minst fem åi

återstode till dess förlagslånet förfölle. Sistnämnda förbehåll har motiverats

med att en successiv avveckling av ett förlagslån, vilket utgjorde giundval

för inlåningen, borde vara den naturliga ordningen. Bleve förlagslånet

icke successivt återbetalat under löptiden, skulle nämligen bankens inlåningsrätt

plötsligt beskäras vid förf al lodagens inträde, vilket icke kunde

anses som tillfredsställande.

6 Hihang litl riksdagens protokoll l'')öö. ,S samt. Xr ,r>

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

De skäl, som åberopats för att förlagslånen skulle få en annan ställning

i nu omnämnda båda avseenden, är även enligt min egen uppfattning i princip

hållbara. Spörsmålet om förlagsupplåningens inlåningsrättsliga behandling

är emellertid av den beskaffenhet, att ett slutligt ståndpunktstagande

bör ske först i samband med övervägandena om gemensamma inlåningsregler

för de olika typerna av inlåningsinstitut. I avvaktan härpå torde det

dock, i anslutning till vad riksbanksfullmäktige förordat, böra öppnas möjlighet

för Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall medge bank

rätt dels att avdra förlagsupplåning från inlåningen, dels att högst till belopp

motsvarande halva aktiekapitalet lägga förlagskapital till grund för

inlåning. Lämpligheten av att uppställa viss återstående minsta löptid såsom

förutsättning för att förlagslån skall få vara inlåningsgrundande synes

starkt kunna ifrågasättas. Godtas det av mig förordade systemet med

dispens, torde det emellertid icke vara erforderligt att nu ta slutlig ställning

i denna fråga utan torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva de närmare

villkoren för dispens. Som fullmäktige i riksbanken uttalat bör gälla

att Kungl. Maj :t i här omförmälda tillståndsärenden skall inhämta yttrande

från fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret samt tillsynsmyndigheten.

Även i fråga om gruppindelningen av placeringarna har de sakkunniga

förordat vissa jämkningar. Dessa berör emellertid icke kretsen av de placeringar,

vilka betraktas som helt täckningsfria (kassa och bankmedel,

skattkammarväxlar samt korta guldkantade obligationer). Däremot har under

remissförfarandet från ett par håll framförts önskemål om viss utvidgning

av denna placeringsgrupp. Så har till en början svenska jordbrukskreditkassan

hemställt, att såsom täckningsfria placeringar måtte anses jämväl

tillgodohavanden hos kassa för jordbrukskredit samt å dylik kassa dragna

checkar och av kassan utställda egna växlar. Jag kan tillstyrka denna hemställan

i vad den avser tillgodohavanden hos svenska jordbrukskreditkassan

och centralkassa ävensom å dessa kassor dragna checkar och av dem utställda

växlar. Det må erinras om att tillgodohavande hos centralkassa

anses som täckningsfri placering redan enligt gällande sparbanksregler. En

ändring på denna punkt skulle alltså i sin mån vara ägnad att befrämja enhetlighet.

Vidare kan jag ge min anslutning till sparbanksinspektionens

mening, att även andra tillgodohavanden hos bank än de, som är betalbara

vid anfordran eller efter blott en dags uppsägning, bör kunna hänföras till

den helt täckningsfria gruppen. Som inspektionen anfört saknas det skäl

att i förevarande avseende upprätthålla så starka krav som hittills på likviditeten

hos de tillgångar, som skall kunna komma i fråga. Varken i gällande

sparbanks- och centralkasseregler eller jordbrukskasseutredningens

regelförslag återfinnes motsvarande fordran på avistanatur hos de placeringar,

som helt undantas från täckningskravet.

De placeringar, som är täckningsfria till 75 procent av sitt värde, utgöres

för närvarande av dels korta och fullgoda men ej guldkantade obligationer,

dels långa fullgoda obligationer, såväl guldkantade som andra. En
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

83

ligt de sakkunnigas uppfattning är den betydande eftergiften på täckningskravet

för de långa obligationerna icke försvarlig. De sakkunniga har därför

förordat, att de långa obligationerna framdeles icke skall inräknas bland de

täckningsfria tillgångarna.

Sakkunnigförslaget på denna punkt har väckt invändningar från ett stort

antal remissinstanser. I likhet med dessa finner jag, att vad de sakkunniga

anfört icke kan anses utgöra tillräcklig grund för att nedflytta de långa

obligationerna till den minst privilegierade placeringsgruppen. Som exempelvis

fullmäktige i riksbanken påpekat skulle för övrigt ett genomförande

av de sakkunnigas förslag minska bankernas benägenhet att förvärva långa

obligationer och därmed begränsa omfånget av den under senare år uppbyggda

obligationsmarknaden för bl. a. statens och hypoteksinstitutens

långa upplåning. Icke heller anser jag det påkallat att beträffande de långa

obligationerna sänka det procenttal, som anger till vilken del täckningsfrihet

skall råda. Jag förordar sålunda, att de långa obligationerna får behålla

den grad av täckningsfrihet, som de för närvarande åtnjuter.

Beträffande differentieringen av placeringarna har de sakkunniga slutligen

föreslagit, att vissa bottenlån i fastigheter hädanefter skall i begränsad

omfattning hänföras till de täckningsfria tillgångarna. De bottenlån,

som avses, är fordringar, för vilka säkerheten utgöres av inteckning inom

60 procent av senast fastställda taxeringsvärdet uti annan i stad, köping

eller munieipalsamhälle belägen fastighet än industrifastighet eller uti jordbruksfastighet

å landet. Fordringarna i fråga skall betraktas som täckningsfria

endast intill ett sammanlagt belopp, motsvarande tre gånger bankens

eget kapital och högst 100 miljoner kronor. Med förevarande förslag

har de sakkunniga velat bevara och eventuellt underlätta de s. k. provinsbankernas

och de minsta bankernas möjligheter att i fortsättningen utlämna

fastighetslån. Bakom denna inställning från de sakkunnigas sida ligger

i sin tur konstaterandet, att affärsbankerna icke kan undvaras på fastighetskreditmarknaden,

att detta i särskilt hög grad är tillämpligt beträffande

provinsbankerna samt att sistnämnda banker och de ännu mindre bankerna

i vissa fall skulle få sin existens äventyrad, därest deras fastighetskreditgivning

till mera avsevärd de! komme att bortfalla.

Ingen remissinstans har direkt avstyrkt sakkunnigförslaget i förevarande

hänseende, men från vissa håll har antytts att förslaget vore ägnat att påverka

gränsdragningen mellan kreditinstituten. Närmast har därvid menats

att täckningsfriheten för affärsbankernas bottenlån skulle medverka till

att affärsbank srörelsen inkräktade på sparbanksrörclsens område.

De förhållanden, de sakkunniga andragit till förmån för förslaget rörande

bottenlånen, talar även enligt mitt eget bedömande för att dessa lån i den

begränsade utsträckning, som föreslagits, inräknas bland de i inlåningsrättsligt

avseende kvalificerade tillgångarna. Det faktum, att täckningsfriheten

för ifrågavarande lån skulle i någon mån påverka den traditionella gränsdragningen

mellan affärsbanker och sparbanker, kan icke rubba detta mitt

ställningstagande. Jag vill i detta sammanhang nämna att vissa provins
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 19Ö5

banker med förhållandevis stor fastighetsbelåning redan med stöd av den

dispensrätt, som tillkommer Kungl. Maj :t enligt den nuvarande provisoriska

lagstiftningen, tillåtits överskrida gällande ram för inlåningen. Det av de

sakkunniga understrukna behovet av att affärsbankerna i viss utsträckning

skall få räkna sina fastighetslån som täckningsfria har härigenom ytterligare

accentuerats.

Sparbankernas bankaktiebolag har i särskild framställning yrkat, att krediter

mot säkerhet av fullgoda obligationer skulle få inräknas inom den av

de sakkunniga föreslagna täckningsfria ramen för bottenlånen. Till förmån

för framställningen har antörts att en av bankens viktigaste uppgifter vore

att till sparbankernas förfogande ställa de krediter, som sparbankerna kunde

behöva för sin rörelse. Bankens möjlighet att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra denna uppgift skulle i hög grad underlättas, om även krediter

mot säkerhet av fullgoda obligationer finge föras inom angivna täckningsfria

utrymme. I stor utsträckning utgjordes nämligen säkerheten för bankens

lån till sparbankerna av obligationer.

Som fullmäktige i riksbanken anfört i sitt yttrande över bankaktiebolagets

framställning bör krediter mot säkerhet av fullgoda obligationer i fråga om

solvens minst jämställas med fastighetslånen. Betecknande är också att de

krediter, som avses i framställningen, är privilegierade i inlåningsrättsligt

hänseende enligt gällande sparbankslagstiftning. Med hänsyn till det nu

anförda kan jag tillstyrka det av bankaktiebolaget framförda förslaget. I

likhet med sparbanksinspektionen anser jag, att de inskränkningar, som

föreslås skola gälla med avseende på värdet av bankaktiebolag tillhöriga

obligationer vid beräkning av inlåningsrätten, även skall tillämpas på obligationer,

vilka bankaktiebolag innehar som pant.

I enlighet med det anförda skulle lagregeln om täckningsfrihet inom en

ram av 100 miljoner kronor avse dels krediter mot säkerhet av fullgoda

obligationer, dels bottenlån. Beträffande de sistnämnda vill jag förorda

vissa jämkningar av det förslag, de sakkunniga framlagt.

Med åtskillnaden mellan å ena sidan vissa slags fastigheter, belägna i stad,

köping och municipalsamhälle, samt å andra sidan fastigheter av samma

slag å annan mark har uppenbarligen avsetts att träffa den olikhet i kreditvärde,

som vanligen föreligger mellan fastigheter inom tätbebyggelseort och

fastigheter inom glesbebyggelseområde. Detta syftemål torde emellertid

komma till bättre uttryck, om i stället för begreppen stad, köping och municipalsamhälle

användes termen »område, för vilket stadsplan eller byggnadsplan

fastställts». I de sakkunnigas regelförslag uppställes vidare den

modifikationen, att i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, som ej är försedd

med för jordbrukets bedrivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas

värdet av växande skog. Förbehållet i fråga, som är hämtat från gällande

sparbankslagstiftning, torde numera sakna påtagbar betydelse och synes

därför böra utgå. Med lån mot inteckning i fast egendom torde slutligen,

såsom bostadsstyrelsen yrkat, böra jämställas lån mot inteckning i tomträtt,

upplåten väsentligen för bostadsändamål, d. v. s. sådan tomträtt som enligt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

85

den nya tomträttslagstiftningen äger ett större kreditvärde än övriga tomträtter.

Även lån mot inteckning i tomträtt, som enligt de äldre tomträttsreglerna

upplåtits för bostadsändamål, synes dock böra inbegripas i här avsedda

kategori. Bottenlån mot inteckning i sådan av bostadsstyrelsen omnämnd

fast egendom, varå fristående panncentralanläggning m. m. finnes

uppförd, är jämlikt lagförslaget att hänföra till de täckningsfria tillgångarna,

i den mån den fasta egendomen ligger inom tätbebyggelseområde och

ej är att beteckna som industrifastighet.

Beträffande täckningsfrihetens förhållande till taxeringsvärdena har nu

icke ifrågasatts annan avvägning än den som skett i sparbankslagstiftningen.

Jag kan godta, att samma procenttal användes i banklagen.

Mot de justeringar av själva fondrelationstalen, som föreslås av de sakkunniga

och närmast berör de allra minsta affärsbankerna, har jag intet att

erinra.

I departementsförslaget är bestämmelserna angående inlåningsrätten upptagna

i 62 §.

Lagrådet: För att — därest sparbankerna enligt föreliggande förslag till

lag om sparbanker m. m. medges motta inlåning på checkräkning — bland

tillgångar som omnämnes i paragrafens första stycke under c) även skall

få medtas bankaktiebolaget tillhöriga checkar som dragits å sparbank, bör

enligt lagrådets mening stadgandet lämpligen ändras till att avse bolaget

tillhöriga, å inländsk penninginrättning dragna checkar samt av inländsk

bank, svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit

utställda egna växlar, betalbara vid anfordran.

Departementschefen har i propositionen beaktat lagrådets erinran.

Kassareservskyldigheten

Beträffande innehållet i gällande rätt rörande affärsbankernas kassareservskyldighet,

sakkunnigförslaget i denna del och yttrandena över detsamma

samt övriga framställningar och yttranden i ämnet hänvisas till propositionen.

Departementschefen har i huvudsak anfört följande. Den nuvarande banklagens

kassareservregler är enbart inriktade på att skydda bankernas likviditet.

Att kassareservbestämmelser har sitt berättigande också ur annan synpunkt

är emellertid ett redan erkänt förhållande. Sålunda har sedan år 1937

funnits en särskild provisorisk kassareservlagstiftning med syfte att möjliggöra

en penningpolitisk kontroll över affärsbankernas kreditkapacitet. Sistnämnda

lagstiftning är av beredskapskaraktär, d. v. s. den ger Kungl. Maj :t

befogenhet att inom de gränser, lagstiftningen utstakat, uppställa strängare

krav på bankernas kassareservhållning än som följer av själva banklagen.

Av sakkunnigförslaget i kassareservfrågan torde kunna slutas att de sak
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

kunniga utgått från att en beredskapslagstiftning av hittillsvarande art

jämväl i fortsättningen skulle komma att bestå vid sidan av banklagens

kassareservregler. Detta framgår närmast av att deras regelförslag utarbetats

mot bakgrunden av samma renodlade likviditetssynpunkter som uppbär

kassareservbestämmelserna i gällande banklag. Direkta överväganden

angående lämpligheten av att kassareservskyldighelen delvis regleras av

föreskrifter utanför själva banklagen har icke redovisats i sakkunnigbetänkandet.

Detta spörsmål har däremot diskuterats i flera remissyttranden.

Härvid har den meningen dominerat, att kassareservbestämmelser med penningpolitisk

funktion borde ges i särskild lag. Så har exempelvis fullmäktige

i riksbanken förklarat, att det torde bereda svårigheter att i banklagen

formulera en regel, som både tillgodoser kraven på betalningsberedskap i

»normala» fall och öppnar möjlighet att vid behov ändra fordringarna på

bankernas reserver för att därmed binda ledig kreditkapacitet.

Jämväl enligt min egen uppfattning torde det vara mest praktiskt att

liksom hittills särskilja den penningpolitiskt motiverade kassareservregleringen

från de bestämmelser, som med sikte på mera ordinära förhållanden

uppställer de av strikta likviditetshänsyn betingade kassareservkraven.

Banklagen skulle alltså även i fortsättningen inrymma endast kassareservregler

av det senare slaget. Med detta ställningstagande skulle förevarande

lagstiftningsärende icke komma att beröra den penningpolitiska beredskapslagstiftning,

som för närvarande möter i lagen av den 3 juni 1949. Dock vill

jag här framhålla, afl det torde få betraktas som tveksamt, huruvida nämnda

beredskapslagstiftning bör i fortsättningen få samma konstruktion som

i 1949 års lag. En omprövning av nuvarande principer för den penningpolitiska

kassareservregleringen torde med hänsyn härtill icke kunna anses

opåkallad. Det må nämnas, att en liknande uppfattning kommit till synes i

riksbanksfullmäktiges yttrande över sakkunnigbetänkandet. Vid en kommande

översyn synes bl. a. böra undersökas om denna reglering liksom hittills

bör ha tidsbegränsad giltighet eller om en permanent beredskapslag är

motiverad. En annan utredningsfråga som anmäler sig är, huruvida icke

kassaregler till kontroll över kreditvolymen bör finnas även för sparbankerna

och jordbrukets kreditkassor. De här omnämnda spörsmålen synes

böra upptas till gemensam prövning av särskild utredning.

Gällande banklags likviditetsregel, vilken alltjämt har samma lydelse som

vid banklagens tillkomst år 1911, ställer kravet på kassareserv i relation

endast till insättningarna på avistaräkningarna, d. v. s. de förbindelser, som

det åligger banken att fullgöra vid anfordran. Till inlåningen på andra räkningar

— uppsägnings-, kapital-, depositions- och sparkasseräkningarna •—

är alltså icke någon som helst kassareservförpliktelse anknuten. Detta sammanhänger

med att den inlåning, som placeras på de mera långfristiga räkningarna,

ansetts vara kännetecknad av så ringa rörlighet, att inlåningen

saknar större betydelse för bankernas behov av likvida medel.

De sakkunniga har hävdat, att nu angivna förutsättning för rådande begränsning

av kassareservkravet icke längre är för handen. Belägg för denna

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

87

åsikt har hämtats från en ingående undersökning rörande den nuvarande

strukturen av bankinlåningen. Undersökningen, som utförts av bank- och

fondinspektionen i samråd med de sakkunniga, har klarlagt omständigheter,

som är av stort intresse för en bedömning av likviditetsbehovet. Den

visar, att den inlåning, som tillförts bankerna under senare år, till mycket

betydande del utgöres av höggradigt rörliga överskottsmedel från industriell

eller annan kommersiell verksamhet. Eftersom sagda poster i stor utsträckning

är placerade på depositions- eller kapitalräkning, har skillnaden i stabilitet

mellan dessa räkningar och avistaräkningarna minskat. Även i fråga

om sparkasseräkningen har en ibland ganska avsevärd rörlighet konstaterats.

De sakkunnigas slutsatser härav är att kassareservkravet bör ställas

i förhållande till så gott som all inlåning. En viss differentiering av kassareservskyldigheten

efter inlåningens art har emellertid ansetts motiverad.

För avistaskulder och förbindelser med kort uppsägningstid borde sålunda

finnas en högre betalningsberedskap än för övrig inlåning. Mera preciserat

går sakkunnigförslaget ut på att kassareserv skall ställas med dels tre procent

av samtliga förbindelser utom garantiförbindelser samt obligationer och

därmed jämförliga förbindelser, dels 20 procent av avistaförbindelserna jämte

förbindelser med kortare uppsägningstid än en månad, garantiförbindelser

och medel å sparkasseräkning dock undantagna.

Även om man som vid förevarande överväganden helt avstår från att anlägga

penningpolitiska aspekter på kassareservfrågan, står det efter de sakkunnigas

utredning klart, att gällande banklag icke reser betryggande anspråk

på betalningsberedsltapen. Också från bankernas sida har vitsordats

det berättigade i en skärpning av nuvarande lagregler. Jag vill därför tillstyrka

förslaget om en utvidgning av kassareservkravet till att avse i huvudsak

all inlåning.

Departementschefen förklarar sig vidare dela en av bank- och fondinspektionen

i särskild framställning till Kungl. Maj :t den 23 juli 1954 uttalad mening,

att utvecklingen under den tid, som förflutit efter det banklagssakkunnigas

undersökningar i kassareservfrågan slutförts, motiverade en skärpning

av de i sakkunnigförslaget innefattade procenttalen.

Departementschefen fortsätter. De tal, som förordas av bank- och fondinspektionen,

synes mig representera en lämplig avvägning av det obligatoriska

likviditetsskyddet. Den av inspektionen valda regelutformningen,

enligt vilken jämväl för avistaförbindelserna ett enda procenttal uttömmande

bestämmer kassareservskyldigheten, anser jag vara lämpligare än

den av de sakkunniga använda konstruktionen. Även i detta hänseende ansluter

jag mig följaktligen till inspektionens jämkningsförslag.

Jag förordar således, att banklagens bestämmelser om kassareservkravet

utformas i överensstämmelse med det anförda.

Nuvarande banklag definierar icke närmare vilka medel som konstituerar

kassareserven utan förklarar endast, att denna skall bestå av tillgångar,

som kan med lätthet förvandlas i penningar. På tillsynsmyndigheten har

ankommit att avgöra vad som skall hänföras under denna generella be
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

stämning. Som tillgångar av här avsett slag har sedan länge betraktats växlar,

betalbara vid anfordran, utländska bankers sedlar, avistafordringar hos

inhemska banker ävensom hos utländska banker och bankirer, i riksbanken

belåningsbara obligationer intill belåningsvärdet samt nettofordringar hos

inhemska banker på en dags uppsägning.

De sakkunnigas regelförslag innehåller samma allmänt hållna karakteristik

av kassareservtillgångarna som gällande rätt. Det har förutsatts, att tillsynsmyndigheten

liksom hittills skall ha att bestämma kretsen av dessa tillgångar.

I huvudsak anses därvid nuvarande normer böra tillämpas. På en

punkt har dock en ändring funnits befogad, nämligen i fråga om avistafordringar

på inhemska banker. De sakkunniga har framhållit, att vid sådana

fordringars inräknande i kassareserven för närvarande icke avdras eventuell

avistaskuld till annan inländsk bank. Enligt de sakkunnigas mening

borde i fortsättningen här berörda avistatillgodohavanden ingå i kassareserven

endast till sitt sammanlagda nettovärde, d. v. s. avdrag borde göras

för totalbeloppet av avistaskulderna till de inhemska bankerna.

Jag vill icke invända mot att den närmare gränsdragningen kring kassareservtillgångarna

även framdeles får åvila tillsynsmyndigheten. Som de

sakkunniga rekommenderat synes härvidlag redan vedertagna normer i

stort sett böra följas. Dock vill jag i anledning av önskemål, som framkommit

under remissförfarandet, uttala mig för att jämväl de lån till sparbank,

svenska jordbrukskreditkassan och centralkassa, som är betalbara vid anfordran

eller efter en dags uppsägning, hänföres till kassareservmedlen. De

sakkunnigas mening, att en nettoberäkning bör tillämpas beträffande avistafordringarna,

synes välgrundad och torde givetvis beaktas också i fråga om

avistafordringar på sparbanker och kassor för jordbrukskredit.

I likhet med de sakkunniga anser jag slutligen, att den nya banklagen ej

behöver inrymma någon motsvarighet till hittillsvarande regel om skyldighet

för bank att hålla kassareserv för belopp, varmed bankfastighets bokförda

värde överstiger tio procent av bankens eget kapital.

Bestämmelserna om kassareservskyldigheten är upptagna i 63 § i departementsförslaget.

Särskilda bestämmelser i förslaget

59 §.

I denna paragraf, som i huvudsak motsvarar 46 § andra—fjärde styckena

BL, har upptagits bestämmelser om kredit mot pant av aktier.

Enligt 46 § tredje stycket BL må bank icke såsom pant ta emot bl. a.

aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller

driva handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse. Förbudet sammanhänger

med att förbindelse med sådant bolag visat sig vara och enligt

sakens natur också måste vara särskilt riskfylld.

I paragrafens fjärde stycke heter det att vad som i paragrafen stadgats

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

89

om kredit mot pant av aktier skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kredit mot pant av förlagsbevis.

De sakkunniga framhåller, att de förvaltningsbolag, vilkas aktier noterades

å A:I-listan på fondbörsen, hade en tillfredsställande relation mellan

eget och främmande kapital och att detta även i stor utsträckning vore

fallet med de företag, vilkas aktier inginge i deras portföljer. Härtill komme

att dessa förvaltningsbolag hade sina tillgångar placerade i ett flertal

sins emellan oberoende företag, vilket verkade utjämnande och i så måtto

stabiliserande på värdet av aktierna i bolagen. De sakkunniga föresloge på

grund härav och då det ur samhällssynpunkt syntes vara av intresse att

öka tillgången på riskvilligt kapital, att förbudet mot belåning av förvaltningsaktiebolags

aktier och förlagsbevis icke skulle gälla beträffande aktier,

som noterades å fondbörsens A: I-lista.

Yttrandena. Förslaget i denna del har tillstyrkts av de remissinstanser, som

yttrat sig i ämnet.

Departementschefen har i huvudsak anfört följande. Vissa skäl talar för de

sakkunnigas förslag om en uppmjukning av förbudet mot att belåna förvaltningsbolags

aktier. Emellertid är konsekvenserna av förslaget svåra att

överblicka. Enligt min uppfattning måste ytterligare överväganden i vissa

hänseenden ske innan slutlig ståndpunkt tas i denna fråga. Jag är sålunda

icke beredd att nu tillstyrka en uppmjukning av förbudet i enlighet med de

sakkunnigas förslag.

På grund av det anförda har BL:s förbud mot belåning av förvaltningsbolags

aktier utan ändring upptagits i departementsförslaget.

67 §.

Denna paragraf, som motsvarar 52 BL, innehåller bl. a. bestämmelser

om maximibelopp för tillgodohavande på sparkasseräkning.

52 § andra stycket BL stadgar, att en och samma insättares tillgodohavande

på sparkasseräkning eller därmed likartad räkning icke annorledes

än genom upplupen räntas läggande till kapitalet må ökas utöver

8 000 kronor.

De sakkunnigas regelförslag innefattar icke någon egentlig avvikelse från

nämnda bestämmelse och har icke föranlett något uttalande i remissyttrandena

över sakkunnigbetänkandet. Däremot har Svenska bankföreningen

i särskild framställning till Kungl. Maj :t den 13 maj 1954 yrkat

en höjning av insättningsmaximum beträffande sparkasseräkningen. Efter

remiss har yttranden över denna framställning avgivits av bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen och Svenska sparbanksföreningen.

I sin framställning erinrar bankföreningen inledningsvis om att nuvarande

insättningsmaximum beträffande sparkasseräkning och därmed likartad

räkning infördes genom lagändring år 1948. Bankföreningen fortsätter:
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bcmkoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Enligt Svenska Bankföreningens mening tala åtskilliga skäl för att frågan

om en höjning av maximibeloppet nu upptages till prövning. Sedan

detta belopp fastställdes har sålunda penningvärdet undergått en avsevärd

försämring. En höjning av insättningsmaximum å spar kasseräkning, som

städse varit en av spararna omtyckt räkning, skulle också vara ägnad att

befrämja det från statsmakternas sida ofta uttalade önskemålet om en

ökning av det frivilliga sparandet i landet. I detta sammanhang må vidare

framhållas, att sparkasseräkningen inom affärsbankerna spelar en betydande

roll. Sålunda utgjorde antalet sparkasseräkningar för samtliga affärsbanker

i landet vid årsskiftet 1953/54 1 593 563 stycken med en sammanlagd

behållning av över 1,8 miljarder kronor.

Ett ytterligare skäl att aktualisera frågan om inlåningsmaximum å sparkasseräkning

i affärsbank är den ändring i motsvarande regler för postsparbanken,

som torde vara att emotse inom en nära framtid. Sålunda har

årets riksdag i anslutning till Kungl. Maj:ts proposition nr 84 för sin del

beslutat höja insättningsmaximum i postsparbanken från 10 000 kronor

till 15 000 kronor.

Bankföreningen tillägger, att maximibeloppet i vart fall borde jämkas med

hänsyn till penningvärdets fall. Det borde ej sättas lägre än vad som kunde

komma att gälla för postsparbanken.

Svenska sparbanksföreningen har icke haft något att erinra mot bankföreningens

framställning, och bank- och fondinspektionen säger sig icke

vilja invända mot att maximibeloppet i fråga sättes till 15 000 kronor. Sparbanksinspektionen

har däremot varit tveksam, huruvida någon höjning av

detta insättningsmaximum över huvud taget borde komma till stånd. Den

omständigheten, att insättningsmaximum i postsparbanken, vars rörelse i

utpräglad grad hade en direkt sparfrämjande inriktning, höjts eller komme

att höjas, ansåge inspektionen icke vara något bärande skäl för att motsvarande

höjning skulle genomföras beträffande affärsbankernas sparkasseräkning.

En eventuell höjning syntes i varje fall böra stanna vid det belopp,

som kunde motiveras av penningvärdeförändringen sedan sparkasseräkningens

maximum senast fastställdes, d. v. s. år 1948.

Departementschefen har uttalat bl. a. följande. Huruvida bestämmelser om

insättningsmaximum för affärsbankernas sparkasseräkning har någon

större funktion att fylla kan ifrågasättas. Jag vill här erinra om att affärsbankerna

vid sidan av sparkasseräkningen mottar inlåning å s. k. kapitalsamlingsräkning.

Beträffande denna räkning, som till sin natur står sparkasseräkningen

nära, tillämpar bankerna ett avsevärt högre insättningsmaximum,

för närvarande i regel bestämt till 50 000 kronor. Frågan om

dessa reglers berättigande torde vara av den art att den kommer under

bedömande vid den utredning om inlåningsreglernas utformning och om

vissa gränsdragningsproblem avseende kreditinstitutens verksamhetsområden

som enligt vad jag tidigare angivit torde komma att sedermera igångsättas.

För närvarande anser jag mig därför icke böra gå längre än att

i enlighet med bankföreningens framställning förorda en höjning av maximibeloppet.

En viss höjning synes nämligen under alla förhållanden vara

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

91

motiverad. Det nya maximibeloppet torde lämpligen kunna bestämmas till

15 000 kronor. Att överensstämmelse härigenom kommer att råda mellan

sparkasseräkningens insättningsmaximum och det maximum, som skall

gälla för insättning i postsparbanken enligt den nyligen vidtagna ändringen

av postsparbanksförordningen (SFS nr 241/1954), far dock icke

tolkas som att det funnes anledning att i detta hänseende eftersträva en

enhetlig reglering för affärsbankerna och postsparbanken.

68 §.

Denna paragraf reglerar rätten till filialbildning.

Enligt 52 a § BL äger affärsbank icke utan Kungl. Maj :ts tillstånd utöva

verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är

beläget. Dylikt tillstånd må meddelas, när verksamheten finnes kunna vara

till nytta för det allmänna.

Lagrummet tillkom år 1918, närmast på föranledande av förslag från

1917 års bankkommitté. Kommitténs förslag innebar, att tillstånd skulle

krävas för varje nyetablering av kontor, men i propositionen angående lagbestämmelsen

(prop. 434/1918) förordades den jämkningen, att huvudkontorsorterna

skulle vara fria för nyetableringar.

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller till en början, att motivet för

att filialbildning å huvudkontorsorterna skulle vara tillståndsfri varit att

etableringskontroll över dessa orter icke ansetts behövlig. I enlighet med

denna ståndpunkt hade jämväl uttalats i propositionen att bank i fråga om

större städer borde kunna få generellt tillstånd att inrätta flera avdelningskontor.

Vid riksdagsbehandlingen av frågan hade utsagts att man torde

kunna vänta att Kungl. Maj:t komme att med största varsamhet använda

sin rätt att vägra bank tillstånd till inrättande av nytt avdelningskontor.

Emellertid hade prövningen av etableringsansökningar enligt de sakkunnigas

mening blivit mera restriktiv än vad som sålunda avsetts vid tillkomsten

av lagrummet. Detta syntes numera tolkas enligt sin ordalydelse,

vilket innebure, att bank, som ville öppna nytt avdelningskontor utanför

huvudkontorsorten, finge leda i bevis, att den begärda etableringen vore

behövlig och lämplig.

De sakkunniga anför vidare:

Då fullständig frihet att öppna nya avdelningskontor föreligger beträffande

huvudkontorsorten, råder alltså en betydande skillnad i berörda

hänseende mellan sagda ort och övriga platser. Denna skillnad ter sig ej

sällan irrationell för de största bankerna, av vilka de två som ha sina huvudkontor

i Göteborg men sedan gammalt driva en betydande rörelse i huvudstaden

måste begära Kungl. Maj :ts tillstånd för en kontorsetablering i

Stockholm; å andra sidan kan en annan storbank med huvudkontor i Stockholm

icke utan tillstånd öppna kontor i Göteborg, där banken också bedriver

en stor rörelse. De skäl, som betingat den nuvarande tillstandsregeln,

tala i sin mån för att uppställa krav på tillstånd för varje nytt kontor, som

en bank önskar inrätta vare sig å huvudkontorsorten eller annorstädes. Till
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

ståndsprövningen synes emellertid icke alltid behöva ankomma på Kungl.

Maj:t. När en bank utvidgar sitt kontorsnät på en viss plats, är detta vanligen

föranlett av rent praktiska skäl; särskilt under senare år har en sådan

utvidgning ofta avsett ett kontor med uteslutande expeditionella uppgifter,

genom vilket den rent banktekniska servicen gjorts lättare tillgänglig

för viss del av kundkretsen. I dylika fall, där tillståndsprövningen kan

antagas ej sällan bli av övervägande formell natur, torde beslutanderätten

böra tillkomma bank- och fondinspektionen.

Sakkunnigförslaget stadgar i enlighet härmed att bank, som önskar öppna

kontor å ort, där banken redan tidigare driver verksamhet, skall inhämta

bank- och fondinspektionens medgivande. Därest bank vill utsträcka

sitt kontorsnät till nya platser, skall liksom tidigare frågan prövas av

Kungl. Maj :t.

Yttrandena. Sparbanksinspektionen understryker behovet av att en reglering

av bankernas rätt att öppna avdelningskontor korame till stånd på

sätt som föreslagits samt framhåller härvid främst angelägenheten av att

hindra att kontor bleve inrättade endast i konkurrenssyfte utan nytta för

det allmänna.

Av annan mening är Svenska bankföreningen, som hävdar, att frågan om

öppnande av nytt kontor å ort, där banken redan förut hade kontor, vore

en rent praktisk organisationsfråga, som det borde få ankomma på banken

att själv avgöra. Bankföreningen hemställde därför, att bestämmelsen om

tillståndsprövning för inrättande av sådant avdelningskontor borde utgå ur

förslaget.

Stockholms handelskammare framför liknande synpunkter.

Departementschefen. Gällande rätt innebär som framgått av det sagda,

att bank måste ha särskilt tillstånd för att öppna avdelningskontor utanför

huvudkontorsorten. De sakkunniga har menat, att de skäl, som motiverat

tillståndsprövningen beträffande filialbildning utanför huvudkontorsorten,

talade för tillståndsprövning även i fråga om filial inom denna ort.

Mot bakgrunden härav har i sakkunnigförslaget upptagits regeln, att inrättandet

av avdelningskontor alltid förutsätter myndighets tillstånd.

Enligt min uppfattning kan behovet av att föreskriva tillstånd för filialbildning

knappast bedömas så enhetligt som skett vid de sakkunnigas överväganden

i ämnet. Sålunda torde det finnas anledning att i detta hänseende

göra åtskillnad mellan filialbildning på ort, där banken redan driver verksamhet,

samt övrig filialbildning. Vad först angår ort, där banken har sitt

huvudkontor eller redan utövar verksamhet vid avdelningskontor, måste

nog sägas att inrättandet av ytterligare kontor i regel huvudsakligen framstår

som en bankens interna organisationsfråga. Självfallet innebär detta

konstaterande icke att jag underskattar betydelsen av att kontorsnätet på

en sådan ort får en ur allmänna synpunkter rationell utformning. Det ligger

dock närmast tillhands att låta bankerna själva bära ansvaret härför.

Jag vill därför förorda, att bank i fråga om ort, där banken redan driver

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottcts utlåtande nr 5 år 1955

93

verksamhet vid kontor, skall äga att utan myndighets prövning öppna nytt

kontor. Till undvikande av tvekan i tillämpningen användes i den föreslagna

lagtexten icke begreppet ort utan termen kommun, med vilken avses borgerlig

primärkommun.

Är fråga om filialbildning på ort, där banken förut icke har kontor, torde

ett annat betraktelsesätt böra anläggas på behovet av tillståndsprövning.

I dessa fall innebär inrättandet av ett nytt avdelningskontor ofta i mera

utpräglad grad en utvidgning av bankens faktiska verksamhetsområde.

Med hänsyn till bankväsendets nuvarande struktur —- dels några få storbanker

med huvudkontorsort i Stockholm eller Göteborg dels ett antal

mindre provinsbanker och dels slutligen lokalt arbetande sparbanker och

kassor för jordbrukskredit — framstår det som naturligt att bibehålla tillståndstvång

då fråga är om kontorsetablering på nya orter. Härigenom säkras

ett medinflytande för det allmänna vid utvidgning av en banks rörelse

till orter som måhända redan ingår i en annan banks verksamhetsområde.

Av dessa skäl stadgas i departementsförslaget att bank, som vill inrätta avdelningskontor

i kommun, där banken tidigare icke har kontor, skall inhämta

tillstånd därtill av Kungl. Maj :t. Liksom i sakkunnigförslaget tillägges

att medgivande må lämnas, när verksamheten finnes kunna vara till

nytta för det allmänna.

Till nu behandlade regel om tillståndsprövning har anknutits en särskild

föreskrift, enligt vilken Kungl. Maj:t vid medgivande till filialbildning

kan foga förbehållet, att medgivandet avser endast den i ansökningen

uppgivna filialen och sålunda icke lämnar banken frihet att i fortsättningen

utan särskilt tillstånd inrätta ytterligare filialer inom kommunen i fråga.

Situationen kan ibland vara den, att bank med berättigande kan resa anspråk

på att få öppna ett representationskontor på viss ort, exempelvis i

en hamnstad, samtidigt som det saknas skäl för att banken skulle på orten

få bedriva lokal bankverksamhet vid ett flertal kontor. Möjligheten

att meddela angivet förbehåll bereder i en dylik situation Kungl. Maj:t tillfälle

att i vissa speciella fall lämna ett tillstånd, vilket måhända skulle ha

förvägrats, om det automatiskt skulle ha medfört frihet för banken att

öppna ytterligare kontor inom kommunen. Även där dylikt förbehåll meddelats

bör det få ankomma på banken själv att bestämma på vilken

plats inom kommunen kontoret skall vara beläget.

108 §.

Förevarande lagrum saknar motsvarighet i BL. Här har upptagits bestämmelser

rörande rätt för aktieägare att på fråga erhålla upplysningar

å bolagsstämma av styrelsen angående bolagets förhållanden. Motsvarande

bestämmelser finnes i 127 g AL och 119 § FL.

Bestämmelser om frågerätt i annan lagstiftning m. m. Bedan 1910 års aktiebolagslag

innehöll vissa regler om aktieägares rätt att å bolagsstämma

erhålla upplysningar av styrelsen. Denna rätt har i AL väsentligt utvidgats.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

Frågerätten enligt AL liksom enligt FL går ut på att bolagsledningen, d. v. s.

styrelsen och verkställande direktören, skall vara skyldig att på begäran av

aktieägare dels å ordinarie bolagsstämma meddela upplysningar angående

förhållanden, som kan inverka på bedömandet av värdet av bolagets tillgångar,

av dess ställning i övrigt och av resultatet av dess verksamhet samt

av styrelsens förvaltning dels eljest å ordinarie eller extra stämma meddela

upplysningar i avseende å ärende som skall förekomma å stämman. Aktieägarnas

frågerätt är emellertid begränsad så till vida, att upplysning skall

meddelas allenast när det kan ske utan förfång för bolaget. Styrelsen får

exempelvis ej lämna upplysningar, varigenom bolagets affärshemligheter

skulle yppas för utomstående eller konkurrerande intressen främjas. Den

enskilde aktieägarens intresse måste nämligen stå tillbaka för det samfällda

bolagsintresset. Om för lämnande av begärd upplysning erforderliga uppgifter

ej är tillgängliga på stämman, skall upplysningen i viss ordning lämnas

efter stämman.

Det ankommer på styrelsens bedömande, huruvida en upplysning bör

kunna lämnas utan förfång för bolaget. Anser styrelsen av nämnda orsak

hinder föreligga att ge den begärda upplysningen, skall upplysningen i stället

lämnas till bolagets revisorer, vilka därefter inom viss tid skall avge ett

särskilt yttrande i saken. Detta yttrande, som icke skall återge upplysningen

utan endast innehålla uttalande om upplysningen bort föranleda

ändring i revisionsberättelsen eller eljest ger anledning till erinran, skall

hållas tillgängligt för aktieägarna.

I en den 30 november 1946 upprättad promemoria angående vissa ändringar,

som i anledning av AL erfordrades i annan associationslagstiftning,

förordades att i BL måtte upptas regler i förevarande ämne, därvid

dock tvekan uttalades med hänsyn till stadgandet i 258 § BL att »enskjilds

förhållanden till bankbolag ej må i oträngt mål yppas». I de

remissyttranden, som avgavs över promemorian, föranledde denna ståndpunkt

gensagor. Svenska bankföreningen, som ansåg att skälen för sådana

regler vore väsentligt svagare för affärsbankernas vidkommande än vad

gällde vanliga aktiebolag, erinrade sålunda om att bankernas verksamhet

vore ingående reglerad i BL, att bank- och fondinspektionen utövade kontroll

över bankerna samt att, även om en bankledning under åberopande av

banksekretessen kunde vägra att lämna svar å framställda frågor, dessa

kunde formuleras så, att deras blotta framställande satte banksekretessen

i fara. Den omständigheten, att bankledningarna måste väntas i ett stort

antal fall avböja att lämna svar å framställda frågor eller icke ansåge sig

kunna lämna fullständiga svar av hänsyn till banksekretessen eller bankens

intressen, kunde befaras skapa misstroende och därigenom vara till skada

lör bankväsendet. — Liknande synpunkter framfördes av kommerskollegium.

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller, att under deras överväganden

yppats vissa betänkligheter mot införandet av frågerätt för affärsbanks aktieägare

i överensstämmelse med AL:s regler i ämnet. Därvid hade åbero
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

95

pats bl. a. att en aktieägare merendels icke förvärvat sådan förtrogenhet

med banksekretessens krav, att han kunde beakta dem vid valet och formuleringen

av sina frågor. Den slutsats, som finge dras av bankledningens

vägran att lämna svar, kunde därför i vissa fall blotta förhållanden, som

borde ha skyddats av sekretessbestämmelserna.

Emellertid ansåge de sakkunniga att, även om det torde vara av mindre

vikt att i lagen fastslå frågerätt för aktieägare i ett bankaktiebolag än för

aktieägare i ett vanligt aktiebolag, det likväl vore tydligt, att reglerna i detta

ämne i AL och FL vilade på den riktiga principen, att delägarna i en association

borde kunna kräva att i viss utsträckning hållas underkunniga om

företagets ställning. Aktieägarna borde sålunda rimligen kunna få upplysningar

utöver vad som kunde inhämtas av redovisningshandlingarna, när

det gällde att fatta beslut om fastställande av balansräkning och angående

ansvarsfrihet åt styrelseledamöter. De sakkunniga föresloge därför, att i

banklagstiftningen skulle införas bestämmelser om upplysningsplikt för

styrelsen i ett bankaktiebolag i anslutning till vad som gällde för andra aktiebolag.

De sakkunnigas regelförslag på denna punkt har med någon redaktionell

jämkning avfattats i enlighet med bestämmelserna i 127 § AL och 119 §

FL, med det tillägget att upplysning ej får lämnas som kan leda till förnärmande

av enskilds rätt. I dylikt fall skall upplysning i stället lämnas till

bankens revisorer. Denna modifikation vill enligt de sakkunnigas uttalande

undanröja all tvekan om att upplysningar från styrelsens sida icke får åsidosätta

banklagstiftningens sekretessregel.

Liksom enligt AL och FL skall upplysningen lämnas till revisorerna, även

då dess utlämnande å bolagsstämma skulle vara till förfång för bolaget. De

sakkunniga framhåller, att de befarade olägenheterna av en vidsträckt frågerätt

i ej ringa mån torde motverkas av sistnämnda bestämmelse.

Yttrandena. Svenska bankföreningen erinrar om vad föreningen anförde

i denna fråga i sitt yttrande över 1946 års promemoria samt förklarar, att

den vidhölle uppfattningen, att frågerätten för bankernas del skulle innebära

risker ur sekretessynpunkt, som icke borde underskattas. Den frågerätt,

som funnes beträffande vanliga bolag, ersattes enligt bankföreningens

mening i avsevärd mån av den offentliga kontrollen över bankerna. När

denna kontroll tid efter annan förstärkts, hade det skett under åberopande

bl. a. av att en banks verksamhet på grund av banksekretessen ej kunde bli

föremål för samma publicitet som andra företags förhållanden. Något verkligt

behov av frågerätt för bankernas del kunde icke anses föreligga. Bankföreningen

hemställde därför, att de i sakkunnigförslaget härom upptagna

bestämmelserna måtte utgå.

Departementschefen. Den här berörda s. k. frågerätten innebär, att aktieägare

skall, i den mån det kan ske utan förfång för banken och utan förnärmande

av enskilds rätt, kunna få upplysning av bankens styrelse angående

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

förhållanden, som kan inverka på bedömandet av värdet av bankens tillgångar,

av dess ställning i övrigt, av resultatet av dess verksamhet samt

av styrelsens förvaltning av bankens angelägenheter.

Meningen, att frågerätten skulle vara av mera underordnad vikt för aktieägarna

i bankaktiebolag än för aktieägarna i vanligt bolag, torde icke alldeles

kunna frånkännas avseende. Sålunda är bankaktiebolagens rörelse

reglerad i lag i helt annan utsträckning än de vanliga aktiebolagens, och

vidare är bankverksamheten övervakad av statlig myndighet. När en frågerätt

överväges för bankaktiebolagens vidkommande, bör härjämte beaktas

att alltför oinskränkta befogenheter att utverka upplysningar skulle kunna

leda till ett åsidosättande av banksekretessen.

Likväl kan det icke anses rimligt, att aktieägarna i bankbolagen skulle

vara fullständigt utestängda från möjligheten att få besked angående bolagens

ställning utöver vad som kan inhämtas av redovisningshandlingarna

och den offentliga bankstatistiken. För ett riktigt bedömande av de angelägenheter,

om vilka bolagsstämman har att besluta, måste aktieägarnas rätt

till upplysningar från styrelsens sida vara av väsentligt värde. Jag vill i

detta sammanhang erinra om att jag i likhet med de sakkunniga avstått

från att föreslå skyldighet för bankerna att vid balans- samt vinst- och

förlusträkningarnas upprättande tillämpa ett detaljerat redovisningssystem.

Även detta förhållande talar för att bankernas aktieägare vid sidan av

redovisningshandlingarna bör ha tillgång till en frågerätt som medel att

vinna erforderliga upplysningar.

De sakkunnigas regelförslag i förevarande ämne har utformats så, att

den för bankaktiebolagen specifika sekretessprincipen icke kränlces. Regelkonstruktionen

är alltså ägnad att avleda vissa av de invändningar, som

riktats mot att banklagstiftningen skulle medge frågerätt. Såväl med hänsyn

härtill som på grund av vad jag anfört bär ovan vill jag tillstyrka sakkunnigförslaget.

Lagrådet har anfört. Paragrafen ålägger styrelsen att på begäran av aktieägare

i viss utsträckning lämna upplysningar angående bankaktiebolagets

förhållanden. I upplysningsplikten stadgas bl. a. den inskränkningen, att

upplysningarna skola kunna lämnas utan förnärmande av enskilds rätt. Enligt

motiven har därmed avsetts att undanröja all tvekan om att upplysningar

från styrelsens sida icke få åsidosätta den i förslaget, efter förebild i nuvarande

banklagen, upptagna regeln, att enskildas förhållanden till bankaktiebolag

ej må i oträngt mål yppas. Uppenbarligen kunna enskilda äga sådant

intresse av att deras förhållande till banken ej yppas, att en särskild

inskränkning i styrelsens upplysningsplikt på den grund är påkallad. Emellertid

torde bestämmelserna i förevarande paragraf få anses innebära, att

upplysningar som styrelsen meddelar i den ordning paragrafen förutsätter

och i de hänseenden som där angivas knappast någonsin kunna anses lämnade

i oträngt mål. Den inskränkning i upplysningsplikten som betingas av

enskildas intresse av att sekretessen även i nu förevarande fall bevaras sy
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bnnkoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

97

nes därför ej böra anknyta till den allmänna sekretessregeln. I stället bör

väljas ett uttryckssätt som ger vid handen att styrelsen vid upplysningspliktens

fullgörande har att beakta även nyssnämnda intresse. För att upplysning

skall vägras torde ej böra krävas att den skulle lända enskild till

förfång. Ä andra sidan bör det ej utgöra tillräcklig grund för vägran att enskild

skulle tillskyndas olägenhet, om än aldrig så obetydlig. Till utmärkande

härav kunde som förutsättning för upplysningars meddelande stadgas,

att det kan ske utan nämnvärd olägenhet för enskild. Vid bedömandet

huruvida olägenhet som skulle uppkomma är att anse som nämnvärd bör

kunna i viss mån beaktas vikten av de intressen som upplysningarna skulle

tillgodose.

Departementschefen har i propositionen beaktat lagrådets erinran.

147 §.

Förevarande paragraf reglerar tillsyningsmyndighetens allmänna skyldigheter.

Motsvarande bestämmelser återfinnes i 230 a § BL.

Bank- och fondinspektionens allmänna skyldigheter anges i 230 a § BL

vara att övervaka att bankbolag i sin verksamhet ställer sig till efterrättelse

lag och författning samt bolagsordningarna och särskilda föreskrifter, övervakningen

inbegriper dock icke kontroll av att bankerna iakttar sådana bestämmelser,

som avser enskild delägares rättigheter och skyldigheter i förhållande

till bankbolaget eller till annan delägare eller som angår bankbolagets

inre angelägenheter. Bank- och fondinspektionen skall jämväl i övrigt,

såvitt angår förhållanden, som kan inverka på bankbolagens säkerhet, med

uppmärksamhet följa dessas verksamhet.

De sakkunniga. I sakkunnigförslaget överensstämmer förevarande paragraf

huvudsakligen med gällande rätt. Beträffande avfattningen har emellertid

en jämkning vidtagits. I sakkunnigförslaget har sålunda tillsynsmyndigheten

ålagts att »i övrigt med uppmärksamhet följa bankbolagens verksamhet,

i synnerhet såvitt angår förhållanden som kunna inverka på bolags

säkerhet». Anledningen till denna utbyggnad av nuvarande formulering på

denna punkt vore enligt de sakkunniga, att det självfallet ålåge tillsynsmyndigheten

att allmänt inhämta kunskaper om bankverksamheten. Emellertid

betonar de sakkunniga, att solvensövervakningen liksom tidigare borde —

såsom framginge av sakunnigförslaget — vara tillsynsmyndighetens främsta

uppgift.

Yttrandena. Svenska bankföreningen anmärker, att den nyss återgivna

ändrade avfattningen av lagrummet skulle innebära en väsentlig utvidgning

av tillsynsmyndighetens befogenheter samt yttrar vidare:

Av motiveringen synes framgå, att de sakkunniga ansett den ändrade utformningen

av stadgandet i huvudsak vara av redaktionell natur. Så är emellertid

enligt bankföreningens mening icke fallet. Tvärtom skulle den till

7 Ilihaiuj till riksdagens protokoll 1055. 8 samt. Nr 5

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

synes obetydliga ändringen innebära en väsentlig utvidgning av bankinspektionens

befogenheter. Detta framgår särskilt vid en jämförelse med

§§ 151 och 153 i förslaget, vilka såvitt nu är ifråga helt överensstämma

med nu gällande lag. Enligt 151 § är sålunda bankbolags styrelse skyldig,

bl. a., att meddela inspektionen eller den som äger företräda densamma alla

de upplysningar rörande bolaget som av den äskas, och enligt 153 § första

stycket äger bankinspektionen, ändå att avvikelse från lag eller bolagsordningen

icke skett, meddela de erinringar ifråga om bankaktiebolags verksamhet

som inspektionen kan finna påkallade. Med den nuvarande definitionen

på inspektionens allmänna skyldigheter äro uppenbarligen de bägge

nämnda stadgandenas tillämpningsområden begränsade till den del av bankverksamheten

som enligt lagen faller under bankinspektionens kompetensområde,

nämligen — förutom övervakningen av att lag och bolagsordning

efterlevas — till »förhållanden som kunna inverka på bankbolagens säkerhet».

Definieras området för inspektionens allmänna kompetens på sätt nu

föreslagits, skulle därav följa, att den berörda uppgiftsskyldigheten ävensom

inspektionens erinringsrätt på motsvarande sätt utvidgades. Om något

sådant verkligen varit avsikten, borde detta uppenbarligen ha anmärkts och

ingående motiverats i betänkandet vid behandlingen av de ifrågavarande

paragraferna. Då så icke skett, anser sig bankföreningen kunna utgå ifrån

att en dylik utvidgning av inspektionens kompetensområde icke varit åsyftad

med den ifrågavarande, såsom mera formell betecknade omarbetningen

av stadgandet i 146 § andra stycket. Enligt bankföreningens mening är ett

sådant ståndpunktstagande också väl grundat. Bankinspektionen bör även

framdeles uteslutande ha till uppgift att övervaka bankernas solvens och likviditet.

Den verksamhet hos bankerna som ligger vid sidan därom -—- såsom

notariattjänst, inkassoverksamhet, personal- och lokalfrågor in. m. — finnes

uppenbarligen ingen anledning att underställa bankinspektionens

granskningsrätt.

Bankföreningen hemställer i anslutning härtill, att någon ändring i förevarande

avseende icke måtte göras i vad som nu gäller enligt BL.

Departementschefen. Väl är det sant, att den offentliga tillsynen över

bankaktiebolagen ytterst har till uppgift alt övervaka de förhållanden, som

kan inverka på bolagens säkerhet. Denna funktion lär dock knappast kunna

karakteriseras såsom en uppsikt enbart över solvens- och likviditetsförhållandena

i inskränkt mening. Inom bankrörelsen finnes verksamhetsgrenar,

som utan att äga omedelbar betydelse för solvens och likviditet är ägnade

att indirekt kunna influera på bankernas säkerhet. Ett exempel härpå

torde få anses vara den verksamhet, som består i mottagande av värdehandlingar

till förvaring och förvaltning. Jag kan sålunda icke ansluta mig

till en uppfattning, enligt vilken exempelvis uppläggningen av notariattjänsten

och det för densamma tillämpade kontrollsystemet generellt borde

vara undandragna tillsynsmyndighetens insyn.

Med den aspekt, jag här anlagt på vad kontrollen av bankbolagens verksamhet

måste inbegripa, kan det ifrågasättas, huruvida sakkunnigförslagets

jämkning av nuvarande regelformulering är nödvändig. Emellertid synes

gällande lydelse kunna ge näring åt en alltför snäv tolkning av tillsynens

lunktion. Ett visst förtydligande av den nuvarande regeln synes därför

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

99

vara motiverat. Enligt min åsikt kommer regelns syfte bättre till uttryck,

om tillsynsmyndigheten ålägges att följa bankbolagens verksamhet i den mån

så erfordras för kännedom om de förhållanden, som kan inverka på bolags

säkerhet eller eljest är av betydelse för en sund utveckling av bankverksamheten.

Jag förordar därför, att andra stycket i 147 § utformas i enlighet

härmed.

191 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i BL. Lagrummet ger föreskrifter om

placering av och kontroll över tillgångarna hos banks pensionsstiftelse.

De sakkunniga. I betänkandet framhålles att affärsbankerna under senare

år i växande omfattning skapat reserver för tryggande av de anställdas pensionering.

Detta hade ofta skett genom inrättande av särskilda pensionsstiftelser.

År 1951 hade funnits 14 dylika stiftelser med ett sammanlagt fondkapital

av omkring 65 miljoner kronor.

Enligt de sakkunnigas mening hade förvaltningen av dessa kapital skapat

vissa problem, som borde bli föremål för prövning. Särskilt borde övervägas

huruvida banks pensionsstiftelse borde, i motsats till vad gällde banken

själv, äga obegränsad frihet vid placeringen av sina tillgångar.

De sakkunniga erinrar om att nu avsedda stiftelser vore något olika till

sin juridiska konstruktion. Två av stiftelserna vore sålunda bildade enligt

1937 års lag om aktiebolags pensions- eller andra stiftelser och vore följaktligen

i fråga om medelsförvaltningen bundna av bestämmelserna i nämnda

lag och underkastade tillsyn av pensionsstyrelsen1, två av stiftelserna lydde

under den för stiftelser i allmänhet gällande lagstiftningen av år 1929 om

tillsyn över stiftelser och övriga tio stiftelser vore s. k. fria stiftelser, vilka

på grund av banken-stiftarens föreskrift undantagits från lagens tillämplighet.

Beträffande placeringen av stiftelsernas tillgångar anför de sakkunniga:

Enligt 1929 års lagstiftning skall stiftelses förmögenhet vara på nöjaktigt

sätt placerad. Av förarbetena till lagen framgår, att uttrycket »nöjaktigt»

valts för att placeringskraven icke onödigtvis skola nedbringa förmögenhetens

avkastning; man torde därför kunna utgå från att tämligen

stor placeringsfrihet finnes för de två pensionsstiftelser som, enligt vad

nyss sagts, äro underkastade ifrågavarande lagstiftning.

Börande placeringen av de tio fria pensionsstiftelsernas tillgångar finnas

icke några andra bestämmelser än de, som stiftarna — d. v. s. bankerna

själva — kunna ha fastställt i samband med stiftelsernas inrättande. Då

härtill kommer att vederbörande bank antingen tillsätter stiftelsens styrelse

eller har ett dominerande inflytande på valet av styrelseledamöter, och då

vidare frågan om ansvarsfrihet för förvaltningen av stiftelsens angelägenheter

enligt stiftelseurkunden avgöres av bankens styrelse eller bolagsstämman,

torde man med fog kunna göra gällande, att mcdelsplaceringen i

realiteten sker i enlighet med bankledningens intentioner.

Frånvaron av uttryckliga lagföreskrifter rörande placeringen av de fria

1 Enligt kungl. kungörelse den 22 maj 1953 (nr 226) utövas tillsynen numera av riksförsäkringsanstalten.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

pensionsstiftelsernas tillgångar har i och för sig lämnat öppet för bankerna

att i stiftelserna placera tillgångar, som de på grund av banklagens

bestämmelser själva icke må förvärva men som de av olika anledningar

ansett vara av betydelse för sin verksamhet. Det har också förekommit,

att bank önskat hos sin pensionsstiftelse placera tillgångar, som banken

själv varit skyldig avveckla, såsom aktier, utgörande hela eller en väsentlig

del av aktiekapitalet i ett bolag. En sådan placering av tillgångar i en

pensionsstiftelse kan komma att på en omväg i bankernas verksamhet införa

ett riskmoment som banklagen velat förebygga.

De sakkunniga erinrar vidare om att bank genom att avsätta en del av

sina tillgångar till eu pensionsstiftelse icke frigjort sig från sina pensionsförpliktelser.

I den mån stiftelsens tillgångar icke försloge till täckande av

dessa förpliktelser, måste banken av sina egna tillgångar sörja för pensioneringen.

Förluster, som uppkomme vid placeringen av stiftelsens tillgångar,

kunde därför i extrema fall gå ut över bankens borgenärer, däribland insättarna.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan en bank och dess pensionsstiftelse

borde därför enligt de sakkunnigas mening stiftelsen icke få utnyttja

sin större placeringsfrihet på ett sätt, som stode i strid med grunderna

för banklagstiftningens placeringsregler. Härvid borde dock beaktas att

pensionsstiftelsernas och bankernas förpliktelser till sin karaktär vore olika.

Bankernas förpliktelser avsåge sålunda till övervägande del återbetalning av

gjorda insättningar och vore därför till sin natur kortfristiga, medan däremot

de förpliktelser, som skulle fullgöras i första hand genom pensionsstiftelsernas

medel vore långfristiga. En pensionsstiftelse borde på grund

härav ha rätt att placera en avpassad del av sin förmögenhet i tillgångar,

vilka såvitt möjligt vore undandragna verkningarna av en penningvärdesförsämring,

såsom fastigheter och aktier. Stiftelsen borde exempelvis få

förvärva en aktiepost i ett ansett bolag, förutsatt att posten icke vore större

än vad som överensstämde med rimlig försiktighet vid normal kapitalplacering.

Däremot borde det icke vara tillåtet för stiftelsen att förskaffa sig

ett dominerande aktieinnehav i ett industriföretag. En sådan placering finge

anses vara både främmande för pensionsstiftelsens ändamål och stridande

mot grunderna för banklagens regler.

I de sakkunnigas förslag har i anledning av det anförda intagits stadgande

om att pensionsstiftelse, vars förmögenhet huvudsakligen härrör från

överföring av medel från bankaktiebolaget och som icke är underkastad bestämmelserna

i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

icke får placera sina tillgångar på sätt som, med beaktande av stiftelsens

ändamål, finnes strida mot grunderna för banklagens regler om placering

av banks tillgångar. Uppsikten häröver skall ankomma på tillsvnsmvndigheten.

Dessa bestämmelser — framhåller de sakkunniga — skulle i första hand

gälla beträffande de s. k. fria pensionsstiftelserna men borde även avse de

två stiftelser, som vore underkastade 1929 års lag om tillsyn över stiftelser.

Anledning att undanta dessa stiftelser från tillsyn enligt 1929 års lag torde

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande nr 5 år 1955

101

icke föreligga. Regeln borde även äga giltighet för varje annan stiftelse än

pensionsstiftelse, där stiftelsen inrättats för anställdas eller deras efterlevandes

välfärd.

Yttrandena. Svenska bankföreningen anför, att av motiveringen syntes

framgå att man velat förebygga att en pensionsstiftelse förvärvade en dominerande

aktiestock i ett industriföretag, varigenom banken genom sin nära

anknytning till stiftelsen skulle kunna få ett avgörande inflytande över företaget.

Bankföreningen menar, att detta resonemang vore väl långsökt för att

tas till motiv för en ur principiell synpunkt så betänklig åtgärd som den

föreslagna. Stiftelsekapitalet vore dock avsatt till personalens fromma av

intjänade vinstmedel, som eljest skulle ha kunnat efter beskattning utdelas

till aktieägarna. I personalens intresse låge uppenbarligen att stiftelsens

medel förräntades på bästa möjliga sätt. Stiftelsen hade sina egna stadgar

och vore föremål för revision i vanlig ordning. Det syntes då ligga helt vid

sidan av tillsynsmyndighetens uppgifter att handha övervakningen av stiftelsens

medelsplacering. Bankföreningen hemställde på grund av det anförda,

att ifrågavarande paragraf i förslaget måtte utgå.

Liknande synpunkter har framförts av handelskammaren i Gävle.

Departementschefen. I sakkunnigbetänkandet har påvisats att affärsbankerna

i tämligen betydande utsträckning inrättat pensionsstiftelser, vilka äger

fullständig eller nära nog fullständig frihet att placera sina tillgångar efter

eget gottfinnande. Sakkunnigförslaget går ut på att dessa stiftelser och vissa

andra med dem jämförbara skall få sin placeringsfrihet något inskränkt.

Begränsningen innebär närmare bestämt, att stiftelserna icke får placera

sina tillgångar på sätt som, med beaktande av stiftelsernas ändamål, strider

mot grunderna för banklagstiftningens regler beträffande placering av bankaktiebolagens

tillgångar.

De förordade reglerna har motiverats med att hittillsvarande avsaknad av

uttryckliga lagregler rörande placeringen av här åsyftade stiftelsers tillgångar

gjort bankerna oförhindrade att med anlitande av stiftelsernas fria

placeringsmöjlighetcr förskaffa sig tillgångar, som bankerna icke haft laglig

rätt att själva förvärva. Ett dylikt tillvägagångssätt kunde enligt de sakkunniga

medföra, att stiftelsernas placeringar bleve av riskbetonad karaktär.

Skulle förluster uppkomma, kunde dessa i extrema fall tänkas gå ut över

bankerna och därmed ytterst över insättarna, eftersom bankerna genom

att avsätta en del av sina tillgångar till stiftelserna icke frigjorde sig från

sina pensionsförpliktelser.

Under senare år har aktualiserats frågan om en utredning med uppgift

att granska 1929 års allmänna lagstiftning om tillsyn över stiftelser och

att framlägga förslag till en effektivisering av nämnda lagstiftnings skydd

för stiftelsernas medel. Spörsmålet om ökat skydd för medel, avsatta till

pensionsstiftelser, har för övrigt ett nära samband med frågan om pensionsstiftelsernas

ställning ur skattesynpunkt. Denna fråga har varit un
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

der omprövning inom den s. k. företagsbeskattningskommittén, som nyligen

redovisat sitt betänkande (SOU 1954: 19).

Enligt min uppfattning torde det emellertid icke vara välbetänkt att i

väntan på den lagstiftning, vartill nu berörda utredningar kan ge anledning,

avstå från att meddela bestämmelser som reglerar placeringen av tillgångarna

hos sådana stiftelser, som ej är underkastade 1937 års lag om

aktiebolags pensions- eller andra stiftelser. Dessa bestämmelser bör ha till

syfte bl. a. att ge möjlighet till full insyn i placeringen och vidare att förebygga

att stiftelserna begagnas för ett direkt kringgående av banklagens

bestämmelser om placering av bankernas medel. Jag tillstyrker att de sakkunnigas

förslag på detta område lägges till grund för lagstiftning. Detta

utesluter givetvis icke att tillsynsfrågan kan komma att ånyo aktualiseras

i samband med en mera allmän omprövning av pensionsstiftelsernas ställning.

Uppmärksammas bör att den utformning, sakkunnigförslaget erhållit,

tillåter ett rimligt beaktande av att stiftelsernas placeringar icke behöver

hållas inom så snäva gränser som bankernas egna placeringar. Jag vill

särskilt betona — något som även de sakkunniga framhållit — att stiftelserna

i vidare mån än bankerna själva bör kunna placera sina tillgångar

i fastigheter och aktier.

I anledning av vad bankföreningen yttrat rörande tillsynsmyndighetens

uppgifter får jag hänvisa till min vid 147 § deklarerade mening, att i dessa

uppgifter ingår jämväl övervakningen av förhållanden, som medelbart kan

inverka på bankaktiebolagens säkerhet.

Lagrådet. Avsikten med bestämmelsen angående placeringen av sådana

stiftelsers tillgångar som omförmälas i paragrafen torde komma till bättre

uttryck, om bestämmelsen gives det innehåll, att tillsynen skall avse, att

tillgångarna äro placerade på sätt som med beaktande av stiftelsens ändamål

och med hänsyn jämväl till vad i lagen är föreskrivet angående placering

av bankbolags medel bereder skälig säkerhet. Lagrådet förordar att lydelsen

av paragrafen jämkas i enlighet härmed.

Departementschefen har funnit lagrådets erinran böra beaktas.

Utskottet

Föreliggande förslag till lag om bankrörelse har framlagts i syfte att, vad

angår de rent alctiebolagsrättsliga bestämmelserna, anpassa lagstiftningen

om affärsbankerna efter 1944 års lag om aktiebolag, vilken trätt i kraft från

och med den 1 januari 1948. Även i rent bankmässiga hänseenden har behov

av en reformering visat sig föreligga. Liksom gällande banklag i stor utsträckning

utformades med ledning av 1910 års aktiebolagslag är det enligt

utskottets mening lämpligt eftersträva en överensstämmelse mellan den bo
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

103

lagsrättsliga regleringen beträffande bankaktiebolagen och de allmänna aktiebolagsreglerna.

Vid den anpassning som skett har beaktats att bankaktiebolagen

driver rörelse av särskild karaktär och är underkastade offentlig

tillsyn i en annan utsträckning än de allmänna aktiebolagen. Förslaget i

vad det avser den bolagsrättsliga regleringen synes väl avvägt och har icke

föranlett någon erinran från utskottet. Även beträffande de delar av förslaget

i övrigt, som behandlar frågorna på det rent bankmässiga området, vill

utskottet tillstyrka förslaget.

Utskottet har vid sin granskning av förslaget ansett sig böra särskilt uppmärksamma

några av förgrundsfrågorna i de specifikt bankrättsliga delarna

i förslaget, nämligen spörsmålen om s. k. blancokrediter, bundna lån, inlåningsrätt

och kassareservskyldighet. Utskottet har vidare funnit anledning

till uttalanden i några detaljfrågor.

Vad först angår affärsbankernas rätt att utlämna blancokrediter, vilken

rätt regleras i 56 § i förslaget, må sådana krediter enligt förslaget utlämnas

— förutom såsom i gällande rätt till stat, kommun eller därmed jämförlig

samfällighet ävensom till allmän kassa eller inrättning, vars reglemente blivit

fastställt av Kungl. Maj :t, samt till affärsbank och utländskt bankbolag

— jämväl till sparbank. Liksom departementschefen finner utskottet att de

önskemål som framförts om en sådan utvidgning förtjänar att tillgodoses,

och utskottet biträder sålunda vad i detta hänseende föreslagits i propositionen.

Småföretagarnas behov av krediter för anläggnings- och förlagsfinansiering

har vid skilda tillfällen påkallat uppmärksamhet. Bl. a. har finansieringsproblemen

inom hantverk och småindustri uppmärksammats vid 1953

och 1954 års riksdagar. Vid sistnämnda riksdag framlades proposition med

förslag till statlig kreditgarantigivning för att främja utvecklingen inom

hantverk och småindustri, vilket förslag tillstyrktes av bankoutskottet (utlåtande

nr 29) och godtogs av riksdagen. Förevarande förslag till ny banklag

innehåller en utvidgning av affärsbankernas rätt att lämna krediter

utan särskild säkerhet och innebär att sådana krediter skall kunna lämnas

till småföretagare till belopp i varje särskilt fall av högst 75 000 kronor

och sammanlagt högst en tiondel av bankbolagets eget kapital. Möjligheten

för småföretagarna att kunna få blancokrediter torde — såsom utskottet

i tidigare sammanhang framhållit — utgöra ett lämpligt komplement

till den statsgaranterade kreditgarantigivningen och vara ägnad att befrämja

småföretagarnas kapitalförsörjning. Utskottet har särskilt uppmärksammat,

att krediterna skall kunna lämnas till småföretagare i gemen, vilket

utskottet hälsar med tillfredsställelse. Det blir sålunda icke blott till hantverk

och småindustri — även om kreditmöjligheterna främst är avsedda för

sistnämnda två verksamhetsgrenar — utan även åt småföretagare inom handeln,

trädgårds- och jordbruksnäringen samt servicenäringar av olika slag,

som blancokreditcn kan lämnas.

Vad särskilt angår del föreslagna högsta beloppet för sådan kredit, 75 000

kronor, är utskottet medvetet om att de behov som skall täckas med ifråga
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

varande krediter ofta måste avse högre belopp än det föreslagna maximibeloppet.

Med hänsyn till de ökade risker, som utvidgningen av blancokreditgivningen

kan komma att medföra, synes vid bestämmelsens tillämpning

försiktighet böra iakttagas. Utskottet har därför icke någon erinran mot att

denna kreditgivning individuellt begränsas till 75 000 kronor. Affärsbank

bör vid beviljande av kredit av här åsyftat slag iakttaga viss försiktighet

vid värderingen av fordringar på grund av dessa lån samt härjämte i regel

på något sätt kunna följa företagets ställning under den tid krediten äger

bestånd.

Förslaget om medgivande för affärsbankerna att i viss utsträckning utlämna

lån med längre återbetalningstid än sex månader är ägnat att delvis

tillfredsställa det kreditbehov av långfristig karaktär som föreligger hos

småföretagare och synes med den utformning förslaget fått icke äventyra

bankernas likviditet. Utskottet kan därför tillstyrka förslaget till bestämmelser

om tidsbundna lån.

Vad angår inlåningsrätten har i förslaget upptagits i stort sett de regler

som återfinnes i gällande provisoriska lag den 5 juni 1953 med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning. Departementschefen har

emellertid — närmast i anledning av innehållet i ett av 1950 års jordbrukskasseutredning

framlagt preliminärt förslag till enhetliga inlåningsregler

för affärsbanker, sparbanker och kassor för jordbrukskredit — funnit att

en undersökning av möjligheten att nå enhetlig reglering av inlåningsrätten

borde företagas. Härvid borde de med inlåningsrätten sammanhängande problemen

ytterligare övervägas, och särskilt borde uppmärksammas de spörsmål

rörande gränsdragningen mellan olika kreditinstitut, som skulle aktualiseras

vid införandet av enhetliga inlåningsbestämmelser. Utskottet vill uttala

sitt intresse för att den ifrågasatta utredningen kommer till stånd. Såsom

departementschefen framhållit bör vid nämnda utredning även andra

gränsdragningsproblem avseende kreditinstitutens verksamhetsområden

kunna upptagas till prövning. Bl. a. med hänsyn till att inlåningsreglerna

framdeles kommer att omprövas har det förefallit utskottet riktigt att de

jämkningar i nuvarande regler som nu gjorts skett med försiktighet. De förändringar

och tillägg i rådande regelsystem, som företagits i förslaget, föranleder

icke någon erinran.

I likhet med gällande banklag upptager förslaget kassareservregler, som

enbart är inriktade på att skydda bankernas likviditet och som sålunda icke

berör den penningpolitiskt motiverade kassareservregleringen i lagen den

3 juni 1949 angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv. Banklagen kommer sålunda

icke att innehålla kassareservbestämmelser med penningpolitisk funktion.

Utskottet anser sig för sin del kunna biträda förslaget härutinnan och vill

ansluta sig till departementschefens mening, att en omprövning av de nuvarande

principerna för den penningpolitiska kassareservregleringen vid

lämpligt tillfälle bör komma till stånd.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

105

Kassareservreglerna i förslaget innehåller en skärpning i förhållande till

vad som nu gäller. Kravet på kassareserv har sålunda utvidgats till att avse

i huvudsak all inlåning. Resultatet av den utredning angående inlåningens

struktur i affärsbankerna, som närmare redovisats i propositionen, visar enligt

utskottets mening att en sådan utvidgning är motiverad. Kassareserv

skall enligt förslaget ställas med 25 procent av avistaförbindelserna jämte

förbindelser med kortare uppsägningstid än en månad, garantiförbindelser

och medel å sparkasseräkning dock undantagna, samt med fyra procent av

övriga förbindelser utom garantiförbindelser samt obligationer och därmed

jämförliga förbindelser. De förordade procenttalen utgör enligt utskottets

mening en lämplig avvägning av minimikraven beträffande affärsbankernas

obligatoriska betalningsberedskap. Utskottet anser sig sålunda kunna tillstyrka

de föreslagna kassareservbestämmelserna.

Till 59 § i förslaget har överförts det i gällande rätt stadgade förbudet för

affärsbank att såsom pant mottaga aktie i och förlagsbevis utfärdade av bolag,

vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel

med aktier eller som idkar emissionsrörelse. Departementschefen har emellertid

berört frågan om en uppmjukning av nämnda förbud i enlighet med

ett av banklagssakkunniga väckt förslag. Enligt de sakunniga borde förbudet

icke gälla beträffande förvaltningsbolags aktier, som inregistrerats

vid fondbörs inom riket och därstädes dagligen uppropades. Ej heller borde

förbudet gälla i fråga om kredit mot pant av förlagsbevis, utfärdat av sådant

förvaltningsbolag. Dessa förvaltningsbolag hade en tillfredsställande relation

mellan eget och främmande kapital och detsamma gällde företag, vilkas

aktier inginge i deras portföljer. Vidare hade dessa förvaltningsbolag sina

tillgångar placerade i ett flertal sinsemellan oberoende företag, vilket verkade

utjämnande och i så måtto stabiliserande på värdet av aktierna i bolaget.

Undantagsställningen för dessa aktier skulle komma att öka tillgången på

riskvilligt kapital, vilket enligt de sakkunniga vore ur samhällssynpunkt av

intresse. Departementschefen ansåg att vissa skäl talade för en uppmjukning

av förbudet mot att belåna förvaltningsbolags aktier och förlagsbevis. Konsekvenserna

av en uppmjukning av gällande förbud vore emellertid svåra

att överblicka och ytterligare överväganden i vissa hänseenden påkallade,

innan slutlig ståndpunkt kunde tagas i denna fråga. Frågan är av sådant

intresse att utskottet vill understryka vikten av att den i fortsättningen

ägnas ingående uppmärksamhet av Kungl. Maj :t.

Vad angår den i 67 § i förslaget upptagna bestämmelsen om insättningsmaximum

på sparkasseräkning är utskottet ense med departementschefen

att det kan ifrågasättas om bestämmelsen har någon större funktion att

fylla. Utskottet kan därför biträda departementschefens mening att frågan

om denna besämmelses berättigande bör komma under bedömande vid utredningen

om inlåningsreglernas utformning och om vissa gränsdragningsproblem

beträffande kreditinstitutens verksamhetsområden. Den av Kungl.

Maj :t föreslagna höjningen av insättningsmaximum från 8 000 till 15 000

kronor bar icke givit utskottet anledning till erinran.

8 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. S samt. Nr .5

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

I 68 § i förslaget regleras affärsbankernas rätt till filialbildning. Enligt

gällande rätt kräves tillståndsprövning av myndighet för att öppna avdelningskontor

å annan ort än där huvudkontoret är beläget. Förslaget innebär

i jämförelse härmed en utvidgning av bankernas rätt till fri filialbildning.

Affärsbank skall sålunda äga rätt att utan myndighets prövning öppna

nytt avdelningskontor i kommun, där banken driver verksamhet vid

huvudkontor eller avdelningskontor. Såsom departementschefen framhållit

framstår en dylik kontorsetablering närmast som en bankens interna

organisationsfråga, varför det ligger närmast till hands att låta bankerna

själva bära ansvaret härför. Inrättandet av avdelningskontor i kommun,

där banken förut icke har något kontor, utgör däremot i mera utpräglad

grad en utvidgning av bankens faktiska verksamhetsområde och kan måhända

vara ägnat att rubba bankväsendets nuvarande struktur. Erfarenheterna

torde ha visat att en viss kontroll i detta hänseende från det allmännas

sida kan vara motiverad. Utskottet biträder sålunda förslaget i vad det

avser reglering av affärsbankernas filialbildning.

Från nya aktiebolagslagen och lagen om försäkringsrörelse har hämtats

den i 108 § i förslaget intagna bestämmelsen om rätt för aktieägare i affärsbank

att på fråga erhålla upplysningar å bolagsstämma av styrelsen angående

bolagets förhållanden. Rätten att å ordinarie bolagsstämma erhålla

upplysningar omfattar alla sådana förhållanden, som kan inverka på bedömandet

av värdet av bankens tillgångar, av dess ställning i övrigt och av

resultatet av dess verksamhet samt av styrelsens förvaltning. Upplysning

skall härjämte lämnas å ordinarie eller extra stämma i avseende å ärende,

som skall förekomma å stämman. I likhet med nya aktiebolagslagen och

lagen om försäkringsrörelse innehåller förslaget den begränsningen i frågerätten

att upplysning skall lämnas allenast där det kan ske utan förfång

för bolaget. Styrelsen kan sålunda vägra att lämna upplysningar, varigenom

affärshemligheter skulle yppas för utomstående eller konkurrerande intressen

främjas eller som eljest skulle vara menliga för bolaget. Förslaget har

härjämte försetts med den begränsningen i frågerätten, att styrelsen är skyldig

att lämna upplysning endast där det kan ske utan nämnvärd olägenhet

för enskild. Sistnämnda bestämmelse utgör en anvisning för styrelsen att

vid upplysningspliktens fullgörande beakta även enskildas intressen av att

banksekretessen bevaras. Utskottet är emellertid medvetet om att, även om

nu upptagna begränsningar i frågerätten utgör ett skydd för att enskildas

rätt icke i onödan skall kunna kränkas, frågerätten likväl kan utövas på ett

sätt att styrelsens vägran att lämna svar å en framställd fråga kan skapa

oro och måhända blotta förhållanden, som borde ha skyddats av sekretessbestämmelserna.

Denna och liknande olägenheter av frågerätten får icke

förbises. Den omständigheten att styrelsen, då denna finner sig icke kunna

lämna upplysning till aktieägare, i stället skall lämna svaret till bankens

revisorer, torde emellertid vara ägnad alt mildra verkningarna av mindre

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1955

107

väl valda och formulerade frågor. Då enligt utskottets mening aktieägare

i ett bankbolag bör ha möjlighet att få besked angående bolagets ställning

utöver vad som kan inhämtas av redovisningshandlingarna och den offentliga

bankstatistiken vill utskottet biträda förslaget jämväl i denna del.

Beträffande tillsynsmyndighetens allmänna skyldigheter har dessa i 147 §

i förslaget angivits vara att övervaka att bankbolagen ställer sig till efterrättelse

lag och författning samt bolagsordningarna och särskilda föreskrifter.

Härvidlag avviker förslaget icke från vad som nu gäller. Den i gällande

rätt tillagda regeln om skyldighet för tillsynsmyndigheten att »jämväl i

övrigt, såvitt angår förhållanden som kunna inverka på bankbolagens säkerhet,

med uppmärksamhet följa dessas verksamhet» har däremot blivit

föremål för omarbetning och i förslaget fått en något annan lydelse. I förslaget

ålägges sålunda tillsynsmyndigheten att »jämväl i övrigt med uppmärksamhet

följa bankbolagens verksamhet i den mån så erfordras för kännedom

om de förhållanden som kunna inverka på bolags säkerhet eller eljest

äro av betydelse för en sund utveckling av bankverksamheten». Utskottet

har noterat, att departementschefen förklarat att avsikten med den jämkade

regelutformningen blott varit att åstadkomma ett förtydligande av nuvarande

bestämmelse. Den offentliga tillsynen skulle alltså även i fortsättningen

ytterst ha till uppgift att övervaka de förhållanden, som kan inverka

på bolagens säkerhet.

Departementschefen förordar införande i banklagstiftningen av bestämmelser

som reglerar placeringen av tillgångarna hos sådana av bankerna inrättade

pensionsstiftelser, som ej är underkastade 1937 års lag om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser. Utskottet har ingen erinran

häremot och att bestämmelserna därvid givas en sådan utformning att stiftelsernas

placeringar icke behöver hållas inom så snäva gränser som bankernas

egna placeringar. Utskottet är sålunda ense med departementschefen att

hinder icke bör föreligga för stiftelserna att i vidare mån än bankerna

själva kunna placera sina tillgångar i fastigheter och aktier. I det till lagrådet

remitterade förslaget till ny banklag hade i överensstämmelse med

banklagssakkunnigas förslag bestämmelsen om begränsningen i placeringsfriheten

givits det innehållet, att tillsynsmyndigheten skulle tillse att stiftelsens

tillgångar ej placerades »på sätt som med beaktande av stiftelsens

ändamål finnes strida mot grunderna för de angående placering av bankbolags

medel i denna lag givna föreskrifterna». På förslag av lagrådet har i

propositionen gjorts en redaktionell jämkning i förenämnda bestämmelser

på sätt framgår av propositionen, vilken jämkning icke föranleder erinran

från utskottet.

På nu anförda skäl och då propositionen i övrigt icke givit anledning till

uttalande hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bankoutskottets utlåtande nr 5 dr 1955

A. antaga det genom propositionen framlagda förslaget till

lag om bankrörelse; samt

B. antaga de genom propositionen i övrigt framlagda lagförslagen.

Stockholm den 8 mars 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, Werner, Boo,

Wehtje, Strandler, Danmans och Björnberg;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson i

Landskrona, Sköldin, Dickson, Gavelin, Jönsson i Rossbol och Nelander.

Reservation

av herrar Wehtje och Severin i Stockholm.

550523,

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:146 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om beredande av arbetsmöjligheter för tidigare straffade personer m. fl. a1 i texten