Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1955-03-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:9, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

1

Nr 9

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma

styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans

upprätthållande samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden

med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll

för tiden från och med den 10 januari 1954, intill vilken dag ansvarsfrihet

beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd

och förvaltning under år 1953, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial

nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,

rörelse och förvaltning under år 1954, ävensom de redogörelser, som

av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa

kontors förvaltning under samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda redogörelser

för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba och

vid riksbankens sedeltryckeri under år 1954.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig

utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa

till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1954 har riksbanken erhållit

en nettovinst av 50 822 246 kronor och 76 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som

1 llihang till riksdagens protokoll 1955. 8 sand. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av

dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i

riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1954, intill vilken dag ansvarsfrihet

tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut

och åtgärder, till och med den 9 januari 1955, ävensom de protokoll, som

under samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden med fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning

för tiden 1 juli 1953—30 juni 1954, de/s ock fullmäktiges med utskottets

memorial nr 2 överlämnade, till 1955 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o)

Valuta- och penningpolitiken

Såsom bakgrund till utskottets behandling av den under år 1954 förda

valuta- och penningpolitiken torde den ekonomiska utvecklingen inom landet

under samma tid först något beröras.

Den totala produktionen har under 1954 stigit med mellan 4 och 5 procent,

d. v. s. med en ökningstakt, som är snabbare än den som i genomsnitt

rått under perioden 1946—1953. Bytesbalansen visar enligt preliminära beräkningar

ett underskott av cirka 100 miljoner kronor, och även priserna

har varit i stort sett stabila. Utvecklingen innebär därmed att den svenska

ekonomien balanserat vid en högre ekonomisk aktivitet än man räknade

med vid årsskiftet 1953/54.

De ökade resurserna har använts dels för en ökning av de totala bruttoinvesteringarna

med 9 procent och dels av den totala konsumtionen med 4

procent. Mest markant har stegringen varit i industriens investeringar, vilkas

ökning uppgår till 15 procent mot en minskning under 1953 med 3 procent.

ökningen av de offentliga investeringarna uppgick till 10 procent,

d. v. s. något mer än för de totala privata investeringarna men mindre än

mellan 1952 och 1953. Om den offentliga konsumtionen gäller att ökningen

procentuellt var av samma storleksordning som mellan 1952 och 1953, medan

den privata konsumtionen expanderade snabbare eller med 4 procent

mot tidigare inte fullt 3 procent. Den expansivaste posten inom privat konsumtion

utgjorde inköpen av bilar, som ökade med cirka 55 procent.

Under loppet av 1954 inträdde en förskjutning till ökad aktivitet. Den

stegrade investeringsverksamheten inom industrien är ett tecken härpå.

Även på arbetsmarknaden förelåg liknande tendenser. Arbetslösheten låg sålunda

under första halvåret 1954 på en något högre nivå än under första

halvåret 1953, medan den under andra halvåret sjönk under 1953 års nivå.

En likartad utveckling ägde också rum inom utrikeshandeln. För året i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

3

dess helhet uppgick ökningen av exportvärdet till 7 procent och av importvärdet

till 13 procent. Handelsbalansen uppvisade därmed ett underskott

på något under 1 000 miljoner kronor. Samtidigt uppgick sjöfartsnettot till

cirka 900 miljoner kronor; valutareserven minskade under 1954 med 111

miljoner kronor. Den under året successivt stegrade efterfrågan inom landet

återspeglas i en stegrad takt för importökningen. Importens värde ökade

sålunda med 16 procent under andra halvåret 1954 jämfört med andra halvåret

1953 mot 9 procent under första halvåret. Den ökade takten i importstegringen

har framkallat vissa farhågor för utvecklingen och föranlett

motverkande åtgärder trots att samtidigt exporten liksom sjöfartsnettot utvecklats

på ett gynnsamt sätt.

Vid bedömningen av valutareservens utveckling skall hänsyn tagas till

den långt gående liberaliseringen av importen både gentemot OEEC-länderna

och sedan 1 oktober gentemot dollarområdet, som med hänsyn till att den

svenska tullnivån hör till de lägsta i världen i och för sig torde ha stimulerat

importen. Den omfattande frigörelsen av importen från dollarområdet har i

första hand syftat till att underlätta en anpassning till den väntade övergången

till fritt utväxlingsbara valutor men utgjorde dessutom ett led i strävandena

att dämpa den ekonomiska aktiviteten genom en pristryckande importkonkurrens.

Urvalet av frilistade varor koncentrerades därför till sådana

områden där de pris- och konkurrensmässiga fördelarna av en fri dollarimport

förväntades bli störst. Det är emellertid ännu för tidigt att bedöma

effekten av denna åtgärd.

Ett fördelaktigt inslag i bilden av valutaläget är vidare att sammansättningen

av valutareserven förbättrats under året. Riksbankens egentliga guldoch

dollarreserv, som vid årsskiftet 1953/54 utgjorde 44 procent av bankens

lotala guld- och valutareserv, har sålunda stigit till 71 procent vid det senaste

årsskiftet.

En förstärkning av valutareserven erhölls också genom de båda i Schweiz

upptagna statliga obligationslånen på 110 miljoner schweizerfrancs, vilka

riksbanken övertog från riksgäldskontoret mot likvid i svenska kronor. Lånens

ändamål var i första hand att åstadkomma en omedelbar förstärkning

av den svenska valutareserven.

I detta sammanhang kan avslutningsvis nämnas att den totala valutareserven

under den senaste månad, för vilken uppgifter föreligger, nämligen

januari 1955, ökade med 38 miljoner kronor mot 19 miljoner samma månad

i fjol. Importvärdet var under denna månad 19 procent och exportvärdet

‘21 procent högre än i fjol.

Den ovan skisserade utvecklingen av den svenska ekonomien under 1954

avspeglas i förändringarna på kreditmarknaden. Mest markant är den betydande

stegringen i affärsbankernas utlåning, vilken — såsom skall beröras

närmare nedan -— sammanhängde med den under året ökande aktiviteten inom

näringslivet. Vad först beträffar riksbanken medförde bankens transak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

tioner med marknaden en ökning av likviditeten utanför riksbanken med

221 miljoner kronor. Denna likviditetsökning utgör skillnaden mellan det

ökade beloppet utelöpande sedlar (+ 251 miljoner kronor) och en nedgång

i affärsbankernas m. fl. girotillgodohavanden (—30 miljoner), ökningen

i sedelomloppet är i det närmaste lika stor som under 1953 och motsvarar

en stegring av 5 procent, d. v. s. lika mycket som den totala produktionen

ökat. En likviditetsökning av denna storlek är en följd av omsättningens

stegrade behov av sedlar, vilken inträder även vid stabila priser, när produktionsvolymen

stiger. Mot denna ökning av sedelmängden svarar på tillgångssidan

i riksbankens balansräkning i första hand en ökning av bankens

innehav av skattkammarväxlar och obligationer som efter avdrag för nedgången

i riksbankens inhemska utlåning (bl. a. till Norrbottens Järnverk

AB) uppgår till 222 miljoner kronor.

ökningen i riksbankens statspapperinnehav inträffade i december och är

delvis säsongmässigt betingad genom affärsbankernas kassapåfyllning inför

årsskiftet och riksgäldskontorets kortfristiga finansieringsbehov i avvaktan

på i januari inflytande skattemedel. Under januari månad innevarande år

har också riksbankens innehav av skattkammarväxlar och obligationer

nedgått med 270 miljoner kronor samtidigt som sedelomloppet minskat med

232 miljoner kronor.

För affärsbankernas del var utvecklingen under 1954 olikartad den under

1953. ökningen i den inhemska inlåningen var visserligen under båda åren

mycket stor (1451 miljoner kronor 1953 och 896 miljoner kronor 1954).

Samtidigt skedde emellertid under 1954 en expansion av utlåningen till allmänheten

av sådan omfattning att en reduktion av likviditeten ägde rum.

Medan bankerna under 1953 uppvisade ett inhemskt inlåningsöverskott med

inte mindre än 1 266 miljoner kronor, förelåg under 1954 ett utlåningsöverskott

på 250 miljoner kronor. Genom att skulderna sålunda steg till följd

av inlåningsökningen och de likvida tillgångarna minskade, sjönk likviditetstalet

för banksystemet i dess helhet från 38,0 procent ult. december 1953

till 32,6 ult. december 1954. Till en del är denna försämring av likviditetstalen

beroende på faktorer som ligger utanför bankernas kontroll. Bland

dessa framhålles från bankhåll särskilt att den fortlöpande avlyftning av

byggnadskreditiven sedan fastigheterna färdigställts, vilken var en av förutsättningarna

för att bankerna skulle acceptera överenskommelsen om

byggnadsfinansieringens omläggning sommaren 1953 (se BaU mera. 1/1954.

s. 3), icke skett utan att bankerna fått ligga kvar med kreditiven även

långt efter det att byggnadsarbetena avslutats. Av de beräkningar som anföres

i fullmäktiges berättelse över riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning

under 1954 (se BaU mem. 1/1955, s. 8), framgår dock att det s. k.

avlyftningsstoppet endast förklarar en mindre del av försämringen av banklikviditeten.

Detsamma gäller om den påfrestning på bankernas likviditet

som inbetalningarna på det nedan behandlade 4-procentiga obligationslånet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankouiskottets utlåtande nr 9 år 1955

5

innebar. Utvecklingen av banklikviditeten under 1954 är därför i första rummet

betingad av omsvängningen i bankernas placeringar, ökningen i bankernas

inhemska utlåning under 1954 uppgick till 1 146 miljoner kronor.

Beträffande fördelningen av denna utlåning kan vissa uppgifter hämtas

ur Bankföreningens undersökning av affärsbankernas utlåning november

1953—november 1954. Av den i denna undersökning redovisade utlåningsökningen

på 1 116 miljoner kronor kom sammanlagt 590 miljoner kronor

på byggnads- och anläggningsverksamhet samt bostadskrediter, medan av

återstoden ca 440 miljoner kronor gick till grupperna industri, handel och

samfärdsel och inemot 80 miljoner kronor föll på personliga och diverse

krediter.

Denna kreditexpansion var en av förutsättningarna för den stegring av

den ekonomiska aktiviteten som successivt ägde rum under fjolåret. Riksbankens

rekommendationer till kreditinstituten att tillämpa de riktlinjer

för kreditpolitiken, som uppdragits i tidigare överenskommelser, var i rådande

konjunktur- och likviditetsläge inte ett tillräckligt medel för att åstadkomma

en restriktiv kreditgivning. I syfte att åvägabringa en erforderlig åtstramning

av penning- och kapitalmarknaderna utbjöds därför den 20 oktober

ett 16-årigt olimiterat statslån löpande med 4 procent ränta och konvertibelt

efter 12 år. Marknaden reagerade gynnsamt, och när riksgäldskontoret

avbröt teckningarna den 25 oktober hade 672 miljoner kronor tecknats

på lånet. Räntehöjningen medförde den åsyftade överflyttningen av

medel från penning- till kapitalmarknaden. Åtstramningen på penningmarknaden

skärptes också av att avlyftningen av bankkrediter, främst byggnadskrav,

till kapitalmarknadsinstitutionerna ytterligare försvårades av den

omfattande statliga upplåningen på den långa marknaden. Bankernas utlåningskapacitet

påverkas i detta sammanhang också av att det minskade utrymmet

för kommunal upplåning på kapitalmarknaden torde medföra en

nedgång i kommunernas för närvarande mycket stora banktillgodohavanden.

Den effektiva statslåneräntan blev efter räntehöjningen ca 3,7 procent. Beträffande

övriga räntesatser ledde de förhandlingar, som upptogs mellan

riksbanken och kreditinstitutionerna i anslutning till emissionen av det

statliga 4 %-lånet, till att den 10-årsbundna räntan för bottenlån i jordbruksfastigheter

och fastigheter för bostads- och affärsändamål samt räntan

för inkonvertibla kommunala reverslån fixerades till högst 3,7 procent

(tidigare högst 3,6 procent). För ovannämnda lånetyper med rörlig ränta

skulle även i fortsättningen en räntesats av högst 3,5 procent tillämpas.

Riksbanken syftade till att fixera så få räntesatser som möjligt i avsikt att

främja konkurrensen mellan olika lånetyper och olika kreditinstitut. För sin

del höjde affärsbankerna lägsta växcldiskontot med Vz procent till 3 %

procent, varjämte räntan på vissa andra kommersiella lånetyper höjdes med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

mellan % och y2 procent, medan räntan på byggnadskreditiv behölls oförändrad.

Några stödköp har inte förekommit från riksbankens sida för att lätta

det under senare delen av 1954 skärpta trycket på kapitalmarknaden. Däremot

ordnades mot slutet av året vissa triangelaffärer mellan stadshypotekskassan,

riksbanken och affärsbankerna, varvid stadshypotekskassan sålde

sina obligationer till riksbanken och använde dessa medel till att avlyfta

bottenlån hos affärsbankerna, vilka i sin tur köpte kortfristiga obligationer

hos riksbanken. Triangelaffärerna uppgick till ett belopp av cirka 80 miljoner

kronor.

Den statliga upplåningen under 1954 har uppgått till 1 207 miljoner kronor

mot 1 142 miljoner föregående år. Såsom framgått ovan har upplåningen

skett i andra former än under 1953. Medan under 1953 affärsbankernas innehav

av statsobligationer och skattkammarväxlar ökade med 1 510 miljoner

kronor, har detta år 1954 minskat med 255 miljoner kronor. Under 1953

förekom praktiskt taget ingen statlig nettoupplåning på den långa marknaden

(d. v. s. hos andra långivare än riksbanken och affärsbankerna) , medan

den under fjolåret uppgick till 957 miljoner kronor. Denna förändring återspeglar

sig också däri att den fonderade statsskuldens andel av den totala

statsskulden stigit till 79 procent mot 75 vid föregående årsskifte.

Den allmänna målsättningen för den ekonomiska politiken — full sysselsättning

och stabilt penningvärde — har kunnat förverkligas även under

1954 under upprätthållande av en investeringskvot på 30 procent, vilket är

något mer än under 1953. Prisnivåns stabilitet har bevarats, och balans har

rått i de utrikes transaktionerna även om tendenser till övertryck i ekonomien

blivit märkbara under senare delen av året. Denna ökning av aktiviteten

sammanhänger med det internationella konjunkturuppsving som präglat

1954. Den kreditpolitik, som med framgång kunnat föras under 1952—

1953, visade sig inte vara till fyllest vid den starkt stegrade kreditefterfrågan,

varför den i oktober företagna räntehöjningen tillgreps för att åtstrama

kreditmarknaden, vilket syfte också synes ha uppnåtts.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.

2:o)

Protokoll och berättelser

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet

i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från

utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

7

3:o)

Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1953 har riksdagens

revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del ansåge,

att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej

funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken

dels för förvaltningen under år 1953 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels

ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1954 till

och med den 9 januari innevarande år.

4:o)

Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret

Revisorerna har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige

i riksgäldskontoret för den tid, revisionen omfattat.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksgäldskontorets ställning och

förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning

till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli

1953—30 juni 1954 än även för alla beslut och åtgärder,

som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och

med den 10 januari 1954 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 8 mars 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, De Geer,

Mogård, Werner, Boo och Wehtje;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson i

Landskrona, Sköldin, Dickson, Gustafson i Göteborg, Gavelin och Jönsson i

Rossbol.

Reservation

av herrar Ewerlöf, De Geer, Wehtje, Schmidt, Dickson och Gustafson i

Göteborg, vilka ansett, att utskottets utlåtande under punkten 1 :o bort

ha följande lydelse:

Valuta- och penningpolitiken

Vid behandlingen av den under år 1954 förda valuta- och penningpolitiken

finns det anledning att till en början uppmärksamma de rätt betydande

skillnader, som framträdde i det allmänna ekonomiska läget nämnda

år jämfört med år 1953.

Under 1953 hade vi visserligen en ganska god exportkonjunktur för skogsprodukter,

men inom flera andra viktiga näringsgrenar var konjukturen

matt. Importpriserna sjönko, och förväntningarna gingo snarast ut på ytterligare

prisfall och en försämring av den internationella konjunkturen,

särskilt den amerikanska. I Sverige blev följden härav, att lagren minskades

och att näringslivets investeringar gingo tillbaka. Avmattningen i den enskilda

investeringsviljan var emellertid också resultatet av kreditrestriktioner

och den under året bibehållna investeringsavgiften. Till följd härav uppvisade

företagen ett betydande sparandeöverskott, vilket yttrade sig i en

stark inlåningsökning i affärsbankerna; inlåningen steg sålunda med nära

1,5 miljarder kronor eller 14 procent.

Inom den offentliga sektorn var det mest framträdande draget under år

1953 en stark statlig, lånefinansierad utgiftsexpansion, som i första hand

avsåg investeringar. Denna statliga nyupplåning placerades huvudsakligen

hos affärsbankerna i form av skattkammarväxlar.

Allt detta ledde till att både bankernas och allmänhetens likviditet ökades,

och därmed skapades ett underlag av köpkraft, som kunde aktiviseras,

om den relativt avvaktande konjunkturen under 1953 komme att följas av

ett konjunkturuppsving.

Medan sålunda år 1953 hade karakteriserats av å ena sidan en påtaglig

återhållsamhet i utgifterna inom företagen och å andra sidan en betydande

stegring av utgifterna inom den offentliga sektorn, förändrades bilden delvis

högst väsentligt under år 1954. Konjunkturbedömningen blev avgjort mer

optimistisk, och under senare delen av året blev tendensen till övertryck

inom ekonomien tydligt märkbar. Vissa förut svagare exportbranscher fingo

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr ,9 år 1955

9

på grund av ökad efterfrågan från utlandet efter hand allt bättre avsättningsmöjligheter.

Hand i hand härmed gick en ökad inhemsk efterfrågan

på såväl konsumtions- som kapitalvaror. De offentliga investeringarna fortsatte

att öka, och även de enskilda investeringarna i fasta anläggningar och

maskiner uppvisade en påtaglig stegring i förhållande till 1953. Bostadsbyggandet

expanderade med ungefär 8 procent i jämförelse med 1953.

I den offentliga debatten har särskilt uppmärksammats utvecklingen av

de industriella investeringarna, vilka 1954 ökades med 277 miljoner kronor.

Detta innebär volymmässigt en ökning med 15 procent, medan de däremot

under 1953 hade gått tillbaka med 3 procent. Förändringen torde icke i och

för sig kunna betraktas såsom anmärkningsvärd redan av den orsaken, att

ett konjunkturomslag vanligen i första hand får återverkningar på detta

investeringsområde. Anledningen till att man särskilt fäst sig vid förändringen

av denna post torde snarast vara att förhandsberäkningarna, som

framkommit under ett tidigare och mattare konjunkturläge, hade pekat på

en fortsatt återhållsamhet inom industrien. Både i relativa och absoluta tal

ha emellertid näringslivets produktiva investeringar även under fjolåret

legat på en nivå, som icke kan betraktas såsom onormalt hög. Den sammanlagda

bruttonationalprodukten uppgick enligt nationalbudgeten till

praktiskt taget 45 miljarder kronor. Härav användas i runt tal 14 miljarder

eller ca 30 procent till bruttoinvesteringar inom den privata och offentliga

sektorn. Som jämförelse kan nämnas, att bruttonationalprodukten under

budgetåret närmast före det andra världskriget utgjorde 12,6 miljarder

kronor, medan de totala bruttoinvesteringarna togo i anspråk 3,1 miljarder

kronor, dvs. drygt 24 procent.

I nedanstående tabell redovisas bruttoinvesteringarnas procentuella fördelning

på olika investeringsområden, dels budgetåret 1938/39, dels under

åren 1946/54.

1938/39

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

1953

1954

Bostäder

totalt

30,2

29,7

28,8

22,1

23,0

22,6

20,9

19,9

20,4

20,5

Industriens

investeringar

19,3

19,9

22,0

23,3

23,7

22,8

23,4

19,7

17,1

18,0

Övriga enskilda

investeringar

exkl. bostäder

23,2

22,4

22,1

23,7

20,8

22,9

23,3

22,4

23,9

22,5

Statliga in- vesteringar,

exkl. bostäder

17,2

19,2

17,8

19,5

20,9

20,3

20,8

25,3

25,3

25,0

Kommunala in- vesteringar

exkl. bostäder

10.1

8,8

9,3

11,4

11,6

11,4

11,6

12,7

13,3

14,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

Av tabellen framgår, att investeringarna i bostäder under efterkrigsåren

successivt minskat sin andel av de totala investeringarna. Under 1954 svarade

de för cirka 21 procent av bruttoinvesteringarna mot 30 procent före

kriget.

Beträffande övriga investeringsområden framgår, att såväl industrien

som staten hade en större andel av totalinvesteringarna jämfört med före

kriget fram till och med år 1951. Under de följande åren gick industriens

audel av de totala investeringarna kraftigt tillbaka. Medan sålunda industrien

år 1951 tog i anspråk cirka 23 procent av totala investeringsutrymmet,

var dess andel år 1952 20 procent, år 1953 17 procent och i fjol 18

procent. Den betydande investeringsökning, som inträtt under de senaste

åren, faller sålunda till alldeles övervägande del på den offentliga sektorn.

Trots att industriens investeringar under 1954 ökades med 15 procent, lågo

de procentuellt alltjämt under såväl 1951 års nivå som förkrigsnivån. Härvid

är att märka, att under 1954 var det första gången på tre år, som företagarna

inom olika näringsgrenar kunde verkställa moderniseringar och

kapacitetsutvidgningar utan att drabbas av investeringsskatt resp. investeringsavgift.

Under fjolåret steg även den privata konsumtionen i en utsträckning som

förtjänar att uppmärksammas, nämligen med cirka 1 miljard kronor eller

med? 4 procent, ökningen av den ekonomiska aktiviteten sträckte sig alltså

över hela fältet, och den avspeglade sig helt naturligt också inom utrikeshandeln.

För året i dess helhet uppgick ökningen av exportvärdet till 7 procent

och av importvärdet till 13 procent. Takten i importökningen stegrades

mot slutet av året och framkallade vissa farhågor. Handelsbalansen resulterade

i ett underskott på något under 1 miljard kronor. Samtidigt uppgick

sjöfartsnettot till cirka 900 miljoner kronor. Valutareserven minskades under

året med 111 miljoner kronor. Emellertid påverkades valutaställningen

även av upptagandet av två statslån på den schweiziska, marknaden på sammanlagt

110 miljoner schweizerfrancs. Med beaktande härav kan sålunda

konstateras, att landets valutaställning utan, de schweiziska lånen skulle ha

försvagats med ytterligare ett belopp av ungefär samma storleksordning som

nettolikviden för ifrågavarande lån. Däremot förbättrades kvalitativt sett

valutatillgångarnas sammansättning genom att den egentliga guld- och dollarreserven,

som vid årsskiftet 1953/54 utgjorde 44 procent av riksbankens

totala guld- och valutareserv, steg till 71 procent vid det senaste årsskiftet.

Med denna kvalitativa förbättring böra de finansiella möjligheterna ha

ökats för svenska företagare att till gagn för exporten bygga ut sina kommersiella

förbindelser med utlandet. Det må i sammanhanget konstateras,

att valutautvecklingen under de två första månaderna innevarande år varit

gynnsammare än under motsvarande tid i fjol.

Bland förutsättningarna för den nu skisserade utvecklingen av den

svenska ekonomien under 1954 böra i detta sammanhang särskilt uppmärk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

11

sammas de förändringar, som under året inträffade på kreditmarknaden.

Vad först beträffar riksbankens transaktioner med marknaden ledde dessa

till en ökning av likviditeten utanför riksbanken med 221 miljoner kronor.

På skuldsidan i riksbankens balansräkning tog detta sig främst uttryck i

en ökning av den utelöpande sedelmängden; på tillgångssidan yttrade det

sig i en ökning av bankens innehav av skattkammarväxlar och obligationer.

Ökningen av riksbankens statspapperinnehav inträffade i december och var

delvis säsongmässigt betingad genom affärsbankernas kassapåfyllning inför

årsskiftet och riksgäldskontorets kortfristiga finansieringsbehov i avvaktan

på januari månads skatteuppbörd. Denna ökning står likväl icke i

god överensstämmelse med det uppställda målet för riksbankens marknadspolitik,

och den borde ha kunnat undvikas genom i tid insatta, restriktiva

åtgärder. En stramare penningpolitik från riksbankens sida hade varit desto

mera påkallad, som redan tidigare under året en expansion av bankernas

utlåning till allmänheten kommit till stånd. De olika sätt, varpå denna kreditexpansion

yttrade sig, ha blivit utförligt belysta i bankofullmäktiges berättelse.

Utskottet anser, att om riksbanken hade i tid tillgripit motverkande

åtgärder, skulle den ökning av betalningsmedlen, som blev en följd av den

stigande ekonomiska aktiviteten, i första hand ha tagit sig uttryck i en

ytterligare minskning av affärsbankernas likvida medel, varigenom deras

utlåningsmöjligheter i motsvarande mån hade begränsats. Om riksbanken

för att åstadkomma detta hade sålt statspapper till marknaden i tillräcklig

utsträckning, hade även de särskilda påfrestningarna under december månad

kunnat mötas utan att riksbankens statspapperportfölj hade behövt

visa sådan ökning som vid senaste årsskiftet.

Den statliga upplåningen under 1954 uppgick till 1 207 miljoner kronor

mot 1 142 miljoner året dessförinnan. I motsats till 1953, då upplåningen

skett på den korta marknaden, vände den sig under fjolåret företrädesvis

till den långa marknaden, på vilken icke mindre än 957 miljoner kronor i

långa obligationer placerades. Därigenom kom den fonderade statsskuldens

andel av den totala statsskulden att stiga till 79 procent mot 75 procent vid

föregående årsskifte. Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse häröver.

Det märkligaste av dessa statslån utbjöds den 20 oktober 1954 och hade

formen av ett 16-årigt olimiterat lån löpande med 4 procents ränta och konvertibelt

efter 12 år. Lånet åsyftade att genomföra en åtstramning av penning-

och kapitalmarknaderna, och den räntehöjning, som det innebar, medförde

en betydande överflyttning av medel till den långa marknaden. När

riksgäldskontoret avbröt teckningarna den 25 oktober, hade 672 miljoner

kronor tecknats på lånet.

Den räntesats, till vilken statslånet i oktober emitterades, fick emellertid

icke bli normerande för marknaden. I de utdragna förhandlingar, som fördes

mellan riksbanken och kreditinstituten, låstes nämligen de strategiska

räntesatserna på en nivå, som var antingen densamma eller endast eu tion
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955

dels procent högre än den som gällde före statslåneemissionen. Riksbanken

tog sålunda icke till vara det tillfälle, som erbjöds att övergå till en politik

med rörliga räntor, varigenom banken skulle på ett smidigare och verkningsfullare

sätt än som blev fallet ha fått kontroll över de i prisuppdrivande

riktning verkande krafterna i vår samhällsekonomi.

Sammanfattningsvis finner utskottet, att den ekonomiska utvecklingen i

Sverige under 1954 karakteriserades av hög aktivitet på de flesta områden,

samtidigt som prishöjningar i stort sett undvekos, i viss mån beroende på

den svenska handels- och betalningspolitiken — under året ytterligare liberaliserad

— varigenom världsmarknadspriserna i ökad utsträckning kommo

att bestämma den svenska prisnivån. Under årets lopp och särskilt under

dess senare del kom emellertid den i vårt land förda kreditpolitiken att innebära

risker för framtida jämviktsrubbningar och prisstegringar, bland annat

via uppkomsten av en över konjunktur och därav följande utveckling på arbetsmarknaden.

Dessa tendenser kunna komma att förstärkas vid en tillspetsning

av den internationella konjunkturen. Utskottet kan under sådana

förhållanden icke finna det välbetänkt, att riksbanken underlåtit att konsekvent

och över hela kreditmarknaden begagna en rörlig ränta för att genomföra

den önskvärda åtstramningen.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955

560879

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:155 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1955:154 Skrivelse till Körningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag upp a1 i texten