Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
1955-03-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1955:9, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
1
Nr 9
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma
styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans
upprätthållande samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och
industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll
för tiden från och med den 10 januari 1954, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,
och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer
avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd
och förvaltning under år 1953, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial
nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1954, ävensom de redogörelser, som
av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa
kontors förvaltning under samma år.
Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda redogörelser
för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba och
vid riksbankens sedeltryckeri under år 1954.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig
utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa
till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1954 har riksbanken erhållit
en nettovinst av 50 822 246 kronor och 76 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,
av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.
För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som
1 llihang till riksdagens protokoll 1955. 8 sand. Nr 9
2
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av
dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i
riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1954, intill vilken dag ansvarsfrihet
tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut
och åtgärder, till och med den 9 januari 1955, ävensom de protokoll, som
under samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden med fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens revisorer
avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning
för tiden 1 juli 1953—30 juni 1954, de/s ock fullmäktiges med utskottets
memorial nr 2 överlämnade, till 1955 års riksdag avgivna berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.
l:o)
Valuta- och penningpolitiken
Såsom bakgrund till utskottets behandling av den under år 1954 förda
valuta- och penningpolitiken torde den ekonomiska utvecklingen inom landet
under samma tid först något beröras.
Den totala produktionen har under 1954 stigit med mellan 4 och 5 procent,
d. v. s. med en ökningstakt, som är snabbare än den som i genomsnitt
rått under perioden 1946—1953. Bytesbalansen visar enligt preliminära beräkningar
ett underskott av cirka 100 miljoner kronor, och även priserna
har varit i stort sett stabila. Utvecklingen innebär därmed att den svenska
ekonomien balanserat vid en högre ekonomisk aktivitet än man räknade
med vid årsskiftet 1953/54.
De ökade resurserna har använts dels för en ökning av de totala bruttoinvesteringarna
med 9 procent och dels av den totala konsumtionen med 4
procent. Mest markant har stegringen varit i industriens investeringar, vilkas
ökning uppgår till 15 procent mot en minskning under 1953 med 3 procent.
ökningen av de offentliga investeringarna uppgick till 10 procent,
d. v. s. något mer än för de totala privata investeringarna men mindre än
mellan 1952 och 1953. Om den offentliga konsumtionen gäller att ökningen
procentuellt var av samma storleksordning som mellan 1952 och 1953, medan
den privata konsumtionen expanderade snabbare eller med 4 procent
mot tidigare inte fullt 3 procent. Den expansivaste posten inom privat konsumtion
utgjorde inköpen av bilar, som ökade med cirka 55 procent.
Under loppet av 1954 inträdde en förskjutning till ökad aktivitet. Den
stegrade investeringsverksamheten inom industrien är ett tecken härpå.
Även på arbetsmarknaden förelåg liknande tendenser. Arbetslösheten låg sålunda
under första halvåret 1954 på en något högre nivå än under första
halvåret 1953, medan den under andra halvåret sjönk under 1953 års nivå.
En likartad utveckling ägde också rum inom utrikeshandeln. För året i
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
3
dess helhet uppgick ökningen av exportvärdet till 7 procent och av importvärdet
till 13 procent. Handelsbalansen uppvisade därmed ett underskott
på något under 1 000 miljoner kronor. Samtidigt uppgick sjöfartsnettot till
cirka 900 miljoner kronor; valutareserven minskade under 1954 med 111
miljoner kronor. Den under året successivt stegrade efterfrågan inom landet
återspeglas i en stegrad takt för importökningen. Importens värde ökade
sålunda med 16 procent under andra halvåret 1954 jämfört med andra halvåret
1953 mot 9 procent under första halvåret. Den ökade takten i importstegringen
har framkallat vissa farhågor för utvecklingen och föranlett
motverkande åtgärder trots att samtidigt exporten liksom sjöfartsnettot utvecklats
på ett gynnsamt sätt.
Vid bedömningen av valutareservens utveckling skall hänsyn tagas till
den långt gående liberaliseringen av importen både gentemot OEEC-länderna
och sedan 1 oktober gentemot dollarområdet, som med hänsyn till att den
svenska tullnivån hör till de lägsta i världen i och för sig torde ha stimulerat
importen. Den omfattande frigörelsen av importen från dollarområdet har i
första hand syftat till att underlätta en anpassning till den väntade övergången
till fritt utväxlingsbara valutor men utgjorde dessutom ett led i strävandena
att dämpa den ekonomiska aktiviteten genom en pristryckande importkonkurrens.
Urvalet av frilistade varor koncentrerades därför till sådana
områden där de pris- och konkurrensmässiga fördelarna av en fri dollarimport
förväntades bli störst. Det är emellertid ännu för tidigt att bedöma
effekten av denna åtgärd.
Ett fördelaktigt inslag i bilden av valutaläget är vidare att sammansättningen
av valutareserven förbättrats under året. Riksbankens egentliga guldoch
dollarreserv, som vid årsskiftet 1953/54 utgjorde 44 procent av bankens
lotala guld- och valutareserv, har sålunda stigit till 71 procent vid det senaste
årsskiftet.
En förstärkning av valutareserven erhölls också genom de båda i Schweiz
upptagna statliga obligationslånen på 110 miljoner schweizerfrancs, vilka
riksbanken övertog från riksgäldskontoret mot likvid i svenska kronor. Lånens
ändamål var i första hand att åstadkomma en omedelbar förstärkning
av den svenska valutareserven.
I detta sammanhang kan avslutningsvis nämnas att den totala valutareserven
under den senaste månad, för vilken uppgifter föreligger, nämligen
januari 1955, ökade med 38 miljoner kronor mot 19 miljoner samma månad
i fjol. Importvärdet var under denna månad 19 procent och exportvärdet
‘21 procent högre än i fjol.
Den ovan skisserade utvecklingen av den svenska ekonomien under 1954
avspeglas i förändringarna på kreditmarknaden. Mest markant är den betydande
stegringen i affärsbankernas utlåning, vilken — såsom skall beröras
närmare nedan -— sammanhängde med den under året ökande aktiviteten inom
näringslivet. Vad först beträffar riksbanken medförde bankens transak
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
tioner med marknaden en ökning av likviditeten utanför riksbanken med
221 miljoner kronor. Denna likviditetsökning utgör skillnaden mellan det
ökade beloppet utelöpande sedlar (+ 251 miljoner kronor) och en nedgång
i affärsbankernas m. fl. girotillgodohavanden (—30 miljoner), ökningen
i sedelomloppet är i det närmaste lika stor som under 1953 och motsvarar
en stegring av 5 procent, d. v. s. lika mycket som den totala produktionen
ökat. En likviditetsökning av denna storlek är en följd av omsättningens
stegrade behov av sedlar, vilken inträder även vid stabila priser, när produktionsvolymen
stiger. Mot denna ökning av sedelmängden svarar på tillgångssidan
i riksbankens balansräkning i första hand en ökning av bankens
innehav av skattkammarväxlar och obligationer som efter avdrag för nedgången
i riksbankens inhemska utlåning (bl. a. till Norrbottens Järnverk
AB) uppgår till 222 miljoner kronor.
ökningen i riksbankens statspapperinnehav inträffade i december och är
delvis säsongmässigt betingad genom affärsbankernas kassapåfyllning inför
årsskiftet och riksgäldskontorets kortfristiga finansieringsbehov i avvaktan
på i januari inflytande skattemedel. Under januari månad innevarande år
har också riksbankens innehav av skattkammarväxlar och obligationer
nedgått med 270 miljoner kronor samtidigt som sedelomloppet minskat med
232 miljoner kronor.
För affärsbankernas del var utvecklingen under 1954 olikartad den under
1953. ökningen i den inhemska inlåningen var visserligen under båda åren
mycket stor (1451 miljoner kronor 1953 och 896 miljoner kronor 1954).
Samtidigt skedde emellertid under 1954 en expansion av utlåningen till allmänheten
av sådan omfattning att en reduktion av likviditeten ägde rum.
Medan bankerna under 1953 uppvisade ett inhemskt inlåningsöverskott med
inte mindre än 1 266 miljoner kronor, förelåg under 1954 ett utlåningsöverskott
på 250 miljoner kronor. Genom att skulderna sålunda steg till följd
av inlåningsökningen och de likvida tillgångarna minskade, sjönk likviditetstalet
för banksystemet i dess helhet från 38,0 procent ult. december 1953
till 32,6 ult. december 1954. Till en del är denna försämring av likviditetstalen
beroende på faktorer som ligger utanför bankernas kontroll. Bland
dessa framhålles från bankhåll särskilt att den fortlöpande avlyftning av
byggnadskreditiven sedan fastigheterna färdigställts, vilken var en av förutsättningarna
för att bankerna skulle acceptera överenskommelsen om
byggnadsfinansieringens omläggning sommaren 1953 (se BaU mera. 1/1954.
s. 3), icke skett utan att bankerna fått ligga kvar med kreditiven även
långt efter det att byggnadsarbetena avslutats. Av de beräkningar som anföres
i fullmäktiges berättelse över riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning
under 1954 (se BaU mem. 1/1955, s. 8), framgår dock att det s. k.
avlyftningsstoppet endast förklarar en mindre del av försämringen av banklikviditeten.
Detsamma gäller om den påfrestning på bankernas likviditet
som inbetalningarna på det nedan behandlade 4-procentiga obligationslånet
Bankouiskottets utlåtande nr 9 år 1955
5
innebar. Utvecklingen av banklikviditeten under 1954 är därför i första rummet
betingad av omsvängningen i bankernas placeringar, ökningen i bankernas
inhemska utlåning under 1954 uppgick till 1 146 miljoner kronor.
Beträffande fördelningen av denna utlåning kan vissa uppgifter hämtas
ur Bankföreningens undersökning av affärsbankernas utlåning november
1953—november 1954. Av den i denna undersökning redovisade utlåningsökningen
på 1 116 miljoner kronor kom sammanlagt 590 miljoner kronor
på byggnads- och anläggningsverksamhet samt bostadskrediter, medan av
återstoden ca 440 miljoner kronor gick till grupperna industri, handel och
samfärdsel och inemot 80 miljoner kronor föll på personliga och diverse
krediter.
Denna kreditexpansion var en av förutsättningarna för den stegring av
den ekonomiska aktiviteten som successivt ägde rum under fjolåret. Riksbankens
rekommendationer till kreditinstituten att tillämpa de riktlinjer
för kreditpolitiken, som uppdragits i tidigare överenskommelser, var i rådande
konjunktur- och likviditetsläge inte ett tillräckligt medel för att åstadkomma
en restriktiv kreditgivning. I syfte att åvägabringa en erforderlig åtstramning
av penning- och kapitalmarknaderna utbjöds därför den 20 oktober
ett 16-årigt olimiterat statslån löpande med 4 procent ränta och konvertibelt
efter 12 år. Marknaden reagerade gynnsamt, och när riksgäldskontoret
avbröt teckningarna den 25 oktober hade 672 miljoner kronor tecknats
på lånet. Räntehöjningen medförde den åsyftade överflyttningen av
medel från penning- till kapitalmarknaden. Åtstramningen på penningmarknaden
skärptes också av att avlyftningen av bankkrediter, främst byggnadskrav,
till kapitalmarknadsinstitutionerna ytterligare försvårades av den
omfattande statliga upplåningen på den långa marknaden. Bankernas utlåningskapacitet
påverkas i detta sammanhang också av att det minskade utrymmet
för kommunal upplåning på kapitalmarknaden torde medföra en
nedgång i kommunernas för närvarande mycket stora banktillgodohavanden.
Den effektiva statslåneräntan blev efter räntehöjningen ca 3,7 procent. Beträffande
övriga räntesatser ledde de förhandlingar, som upptogs mellan
riksbanken och kreditinstitutionerna i anslutning till emissionen av det
statliga 4 %-lånet, till att den 10-årsbundna räntan för bottenlån i jordbruksfastigheter
och fastigheter för bostads- och affärsändamål samt räntan
för inkonvertibla kommunala reverslån fixerades till högst 3,7 procent
(tidigare högst 3,6 procent). För ovannämnda lånetyper med rörlig ränta
skulle även i fortsättningen en räntesats av högst 3,5 procent tillämpas.
Riksbanken syftade till att fixera så få räntesatser som möjligt i avsikt att
främja konkurrensen mellan olika lånetyper och olika kreditinstitut. För sin
del höjde affärsbankerna lägsta växcldiskontot med Vz procent till 3 %
procent, varjämte räntan på vissa andra kommersiella lånetyper höjdes med
6 Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
mellan % och y2 procent, medan räntan på byggnadskreditiv behölls oförändrad.
Några stödköp har inte förekommit från riksbankens sida för att lätta
det under senare delen av 1954 skärpta trycket på kapitalmarknaden. Däremot
ordnades mot slutet av året vissa triangelaffärer mellan stadshypotekskassan,
riksbanken och affärsbankerna, varvid stadshypotekskassan sålde
sina obligationer till riksbanken och använde dessa medel till att avlyfta
bottenlån hos affärsbankerna, vilka i sin tur köpte kortfristiga obligationer
hos riksbanken. Triangelaffärerna uppgick till ett belopp av cirka 80 miljoner
kronor.
Den statliga upplåningen under 1954 har uppgått till 1 207 miljoner kronor
mot 1 142 miljoner föregående år. Såsom framgått ovan har upplåningen
skett i andra former än under 1953. Medan under 1953 affärsbankernas innehav
av statsobligationer och skattkammarväxlar ökade med 1 510 miljoner
kronor, har detta år 1954 minskat med 255 miljoner kronor. Under 1953
förekom praktiskt taget ingen statlig nettoupplåning på den långa marknaden
(d. v. s. hos andra långivare än riksbanken och affärsbankerna) , medan
den under fjolåret uppgick till 957 miljoner kronor. Denna förändring återspeglar
sig också däri att den fonderade statsskuldens andel av den totala
statsskulden stigit till 79 procent mot 75 vid föregående årsskifte.
Den allmänna målsättningen för den ekonomiska politiken — full sysselsättning
och stabilt penningvärde — har kunnat förverkligas även under
1954 under upprätthållande av en investeringskvot på 30 procent, vilket är
något mer än under 1953. Prisnivåns stabilitet har bevarats, och balans har
rått i de utrikes transaktionerna även om tendenser till övertryck i ekonomien
blivit märkbara under senare delen av året. Denna ökning av aktiviteten
sammanhänger med det internationella konjunkturuppsving som präglat
1954. Den kreditpolitik, som med framgång kunnat föras under 1952—
1953, visade sig inte vara till fyllest vid den starkt stegrade kreditefterfrågan,
varför den i oktober företagna räntehöjningen tillgreps för att åtstrama
kreditmarknaden, vilket syfte också synes ha uppnåtts.
Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
2:o)
Protokoll och berättelser
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet
i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från
utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
7
3:o)
Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1953 har riksdagens
revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del ansåge,
att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej
funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken
dels för förvaltningen under år 1953 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels
ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1954 till
och med den 9 januari innevarande år.
4:o)
Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret
Revisorerna har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige
i riksgäldskontoret för den tid, revisionen omfattat.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksgäldskontorets ställning och
förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning
till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade
förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli
1953—30 juni 1954 än även för alla beslut och åtgärder,
som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och
med den 10 januari 1954 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 8 mars 1955
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
8
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, De Geer,
Mogård, Werner, Boo och Wehtje;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson i
Landskrona, Sköldin, Dickson, Gustafson i Göteborg, Gavelin och Jönsson i
Rossbol.
Reservation
av herrar Ewerlöf, De Geer, Wehtje, Schmidt, Dickson och Gustafson i
Göteborg, vilka ansett, att utskottets utlåtande under punkten 1 :o bort
ha följande lydelse:
Valuta- och penningpolitiken
Vid behandlingen av den under år 1954 förda valuta- och penningpolitiken
finns det anledning att till en början uppmärksamma de rätt betydande
skillnader, som framträdde i det allmänna ekonomiska läget nämnda
år jämfört med år 1953.
Under 1953 hade vi visserligen en ganska god exportkonjunktur för skogsprodukter,
men inom flera andra viktiga näringsgrenar var konjukturen
matt. Importpriserna sjönko, och förväntningarna gingo snarast ut på ytterligare
prisfall och en försämring av den internationella konjunkturen,
särskilt den amerikanska. I Sverige blev följden härav, att lagren minskades
och att näringslivets investeringar gingo tillbaka. Avmattningen i den enskilda
investeringsviljan var emellertid också resultatet av kreditrestriktioner
och den under året bibehållna investeringsavgiften. Till följd härav uppvisade
företagen ett betydande sparandeöverskott, vilket yttrade sig i en
stark inlåningsökning i affärsbankerna; inlåningen steg sålunda med nära
1,5 miljarder kronor eller 14 procent.
Inom den offentliga sektorn var det mest framträdande draget under år
1953 en stark statlig, lånefinansierad utgiftsexpansion, som i första hand
avsåg investeringar. Denna statliga nyupplåning placerades huvudsakligen
hos affärsbankerna i form av skattkammarväxlar.
Allt detta ledde till att både bankernas och allmänhetens likviditet ökades,
och därmed skapades ett underlag av köpkraft, som kunde aktiviseras,
om den relativt avvaktande konjunkturen under 1953 komme att följas av
ett konjunkturuppsving.
Medan sålunda år 1953 hade karakteriserats av å ena sidan en påtaglig
återhållsamhet i utgifterna inom företagen och å andra sidan en betydande
stegring av utgifterna inom den offentliga sektorn, förändrades bilden delvis
högst väsentligt under år 1954. Konjunkturbedömningen blev avgjort mer
optimistisk, och under senare delen av året blev tendensen till övertryck
inom ekonomien tydligt märkbar. Vissa förut svagare exportbranscher fingo
Bankoutskottets utlåtande nr ,9 år 1955
9
på grund av ökad efterfrågan från utlandet efter hand allt bättre avsättningsmöjligheter.
Hand i hand härmed gick en ökad inhemsk efterfrågan
på såväl konsumtions- som kapitalvaror. De offentliga investeringarna fortsatte
att öka, och även de enskilda investeringarna i fasta anläggningar och
maskiner uppvisade en påtaglig stegring i förhållande till 1953. Bostadsbyggandet
expanderade med ungefär 8 procent i jämförelse med 1953.
I den offentliga debatten har särskilt uppmärksammats utvecklingen av
de industriella investeringarna, vilka 1954 ökades med 277 miljoner kronor.
Detta innebär volymmässigt en ökning med 15 procent, medan de däremot
under 1953 hade gått tillbaka med 3 procent. Förändringen torde icke i och
för sig kunna betraktas såsom anmärkningsvärd redan av den orsaken, att
ett konjunkturomslag vanligen i första hand får återverkningar på detta
investeringsområde. Anledningen till att man särskilt fäst sig vid förändringen
av denna post torde snarast vara att förhandsberäkningarna, som
framkommit under ett tidigare och mattare konjunkturläge, hade pekat på
en fortsatt återhållsamhet inom industrien. Både i relativa och absoluta tal
ha emellertid näringslivets produktiva investeringar även under fjolåret
legat på en nivå, som icke kan betraktas såsom onormalt hög. Den sammanlagda
bruttonationalprodukten uppgick enligt nationalbudgeten till
praktiskt taget 45 miljarder kronor. Härav användas i runt tal 14 miljarder
eller ca 30 procent till bruttoinvesteringar inom den privata och offentliga
sektorn. Som jämförelse kan nämnas, att bruttonationalprodukten under
budgetåret närmast före det andra världskriget utgjorde 12,6 miljarder
kronor, medan de totala bruttoinvesteringarna togo i anspråk 3,1 miljarder
kronor, dvs. drygt 24 procent.
I nedanstående tabell redovisas bruttoinvesteringarnas procentuella fördelning
på olika investeringsområden, dels budgetåret 1938/39, dels under
åren 1946/54.
1938/39
1946
1947
1948
1949
1950
1951
1952
1953
1954
Bostäder
totalt
30,2
29,7
28,8
22,1
23,0
22,6
20,9
19,9
20,4
20,5
Industriens
investeringar
19,3
19,9
22,0
23,3
23,7
22,8
23,4
19,7
17,1
18,0
Övriga enskilda
investeringar
exkl. bostäder
23,2
22,4
22,1
23,7
20,8
22,9
23,3
22,4
23,9
22,5
Statliga in- vesteringar,
exkl. bostäder
17,2
19,2
17,8
19,5
20,9
20,3
20,8
25,3
25,3
25,0
Kommunala in- vesteringar
exkl. bostäder
10.1
8,8
9,3
11,4
11,6
11,4
11,6
12,7
13,3
14,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 9
10
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Av tabellen framgår, att investeringarna i bostäder under efterkrigsåren
successivt minskat sin andel av de totala investeringarna. Under 1954 svarade
de för cirka 21 procent av bruttoinvesteringarna mot 30 procent före
kriget.
Beträffande övriga investeringsområden framgår, att såväl industrien
som staten hade en större andel av totalinvesteringarna jämfört med före
kriget fram till och med år 1951. Under de följande åren gick industriens
audel av de totala investeringarna kraftigt tillbaka. Medan sålunda industrien
år 1951 tog i anspråk cirka 23 procent av totala investeringsutrymmet,
var dess andel år 1952 20 procent, år 1953 17 procent och i fjol 18
procent. Den betydande investeringsökning, som inträtt under de senaste
åren, faller sålunda till alldeles övervägande del på den offentliga sektorn.
Trots att industriens investeringar under 1954 ökades med 15 procent, lågo
de procentuellt alltjämt under såväl 1951 års nivå som förkrigsnivån. Härvid
är att märka, att under 1954 var det första gången på tre år, som företagarna
inom olika näringsgrenar kunde verkställa moderniseringar och
kapacitetsutvidgningar utan att drabbas av investeringsskatt resp. investeringsavgift.
Under fjolåret steg även den privata konsumtionen i en utsträckning som
förtjänar att uppmärksammas, nämligen med cirka 1 miljard kronor eller
med? 4 procent, ökningen av den ekonomiska aktiviteten sträckte sig alltså
över hela fältet, och den avspeglade sig helt naturligt också inom utrikeshandeln.
För året i dess helhet uppgick ökningen av exportvärdet till 7 procent
och av importvärdet till 13 procent. Takten i importökningen stegrades
mot slutet av året och framkallade vissa farhågor. Handelsbalansen resulterade
i ett underskott på något under 1 miljard kronor. Samtidigt uppgick
sjöfartsnettot till cirka 900 miljoner kronor. Valutareserven minskades under
året med 111 miljoner kronor. Emellertid påverkades valutaställningen
även av upptagandet av två statslån på den schweiziska, marknaden på sammanlagt
110 miljoner schweizerfrancs. Med beaktande härav kan sålunda
konstateras, att landets valutaställning utan, de schweiziska lånen skulle ha
försvagats med ytterligare ett belopp av ungefär samma storleksordning som
nettolikviden för ifrågavarande lån. Däremot förbättrades kvalitativt sett
valutatillgångarnas sammansättning genom att den egentliga guld- och dollarreserven,
som vid årsskiftet 1953/54 utgjorde 44 procent av riksbankens
totala guld- och valutareserv, steg till 71 procent vid det senaste årsskiftet.
Med denna kvalitativa förbättring böra de finansiella möjligheterna ha
ökats för svenska företagare att till gagn för exporten bygga ut sina kommersiella
förbindelser med utlandet. Det må i sammanhanget konstateras,
att valutautvecklingen under de två första månaderna innevarande år varit
gynnsammare än under motsvarande tid i fjol.
Bland förutsättningarna för den nu skisserade utvecklingen av den
svenska ekonomien under 1954 böra i detta sammanhang särskilt uppmärk
-
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
11
sammas de förändringar, som under året inträffade på kreditmarknaden.
Vad först beträffar riksbankens transaktioner med marknaden ledde dessa
till en ökning av likviditeten utanför riksbanken med 221 miljoner kronor.
På skuldsidan i riksbankens balansräkning tog detta sig främst uttryck i
en ökning av den utelöpande sedelmängden; på tillgångssidan yttrade det
sig i en ökning av bankens innehav av skattkammarväxlar och obligationer.
Ökningen av riksbankens statspapperinnehav inträffade i december och var
delvis säsongmässigt betingad genom affärsbankernas kassapåfyllning inför
årsskiftet och riksgäldskontorets kortfristiga finansieringsbehov i avvaktan
på januari månads skatteuppbörd. Denna ökning står likväl icke i
god överensstämmelse med det uppställda målet för riksbankens marknadspolitik,
och den borde ha kunnat undvikas genom i tid insatta, restriktiva
åtgärder. En stramare penningpolitik från riksbankens sida hade varit desto
mera påkallad, som redan tidigare under året en expansion av bankernas
utlåning till allmänheten kommit till stånd. De olika sätt, varpå denna kreditexpansion
yttrade sig, ha blivit utförligt belysta i bankofullmäktiges berättelse.
Utskottet anser, att om riksbanken hade i tid tillgripit motverkande
åtgärder, skulle den ökning av betalningsmedlen, som blev en följd av den
stigande ekonomiska aktiviteten, i första hand ha tagit sig uttryck i en
ytterligare minskning av affärsbankernas likvida medel, varigenom deras
utlåningsmöjligheter i motsvarande mån hade begränsats. Om riksbanken
för att åstadkomma detta hade sålt statspapper till marknaden i tillräcklig
utsträckning, hade även de särskilda påfrestningarna under december månad
kunnat mötas utan att riksbankens statspapperportfölj hade behövt
visa sådan ökning som vid senaste årsskiftet.
Den statliga upplåningen under 1954 uppgick till 1 207 miljoner kronor
mot 1 142 miljoner året dessförinnan. I motsats till 1953, då upplåningen
skett på den korta marknaden, vände den sig under fjolåret företrädesvis
till den långa marknaden, på vilken icke mindre än 957 miljoner kronor i
långa obligationer placerades. Därigenom kom den fonderade statsskuldens
andel av den totala statsskulden att stiga till 79 procent mot 75 procent vid
föregående årsskifte. Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse häröver.
Det märkligaste av dessa statslån utbjöds den 20 oktober 1954 och hade
formen av ett 16-årigt olimiterat lån löpande med 4 procents ränta och konvertibelt
efter 12 år. Lånet åsyftade att genomföra en åtstramning av penning-
och kapitalmarknaderna, och den räntehöjning, som det innebar, medförde
en betydande överflyttning av medel till den långa marknaden. När
riksgäldskontoret avbröt teckningarna den 25 oktober, hade 672 miljoner
kronor tecknats på lånet.
Den räntesats, till vilken statslånet i oktober emitterades, fick emellertid
icke bli normerande för marknaden. I de utdragna förhandlingar, som fördes
mellan riksbanken och kreditinstituten, låstes nämligen de strategiska
räntesatserna på en nivå, som var antingen densamma eller endast eu tion
-
12
Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1955
dels procent högre än den som gällde före statslåneemissionen. Riksbanken
tog sålunda icke till vara det tillfälle, som erbjöds att övergå till en politik
med rörliga räntor, varigenom banken skulle på ett smidigare och verkningsfullare
sätt än som blev fallet ha fått kontroll över de i prisuppdrivande
riktning verkande krafterna i vår samhällsekonomi.
Sammanfattningsvis finner utskottet, att den ekonomiska utvecklingen i
Sverige under 1954 karakteriserades av hög aktivitet på de flesta områden,
samtidigt som prishöjningar i stort sett undvekos, i viss mån beroende på
den svenska handels- och betalningspolitiken — under året ytterligare liberaliserad
— varigenom världsmarknadspriserna i ökad utsträckning kommo
att bestämma den svenska prisnivån. Under årets lopp och särskilt under
dess senare del kom emellertid den i vårt land förda kreditpolitiken att innebära
risker för framtida jämviktsrubbningar och prisstegringar, bland annat
via uppkomsten av en över konjunktur och därav följande utveckling på arbetsmarknaden.
Dessa tendenser kunna komma att förstärkas vid en tillspetsning
av den internationella konjunkturen. Utskottet kan under sådana
förhållanden icke finna det välbetänkt, att riksbanken underlåtit att konsekvent
och över hela kreditmarknaden begagna en rörlig ränta för att genomföra
den önskvärda åtstramningen.
Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955
560879
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:155 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning m. m. a1 i texten
- Rskr. 1955:154 Skrivelse till Körningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag upp a1 i texten