Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stuteristatens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1955-05-18 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1955:28, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stuteristatens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
1
Nr 28
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
stuteristatens organisation m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 55) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet för budgetåret
1955/56 beräkna till Statens hingstdepåer och stuteri dels till avlöningar
ett förslagsanslag av 646 300 kronor, dels till omkostnader ett förslagsanslag
av 359 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 18 februari 1955
avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 102, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att dels medgiva ändringar
i personalförteckningen för statens hingstdepåer och stuteri samt
fastställa ändrad avlöningsstat, dels till Statens hingstdepåer och stuteri:
Avlöningar och Omkostnader anvisa förslagsanslag av respektive 526 400
och 161 300 kronor.
Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
1) 1:451 av herr Andersson, Bertil, m. fl., likalydande med 11:556 av
herr Vigelsbo m. fl., i vilka motioner yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig och grundlig utredning
angående den framtida organisationen av statens hingstdepåer och att
denna fråga löses i samband med övriga just nu aktuella frågor på hästavelns
område; samt
2) 11:528 av herr Hansson i önnarp, vari hemställts, att riksdagen i
enlighet med motionens syfte måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t
att helt nedlägga avelsstohållningen vid stuteriet i Flyinge samt vidtaga
de ändringar i personalförteckningen, som på grund härav blir erforderliga.
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till innehållet i motionerna.
Vidare har till utskottet inkommit en den 23 april 1955 dagtecknad skrift
från Försvarsverkens civila personals förbunds avdelning 42 samt en den
26 april 1955 dagtecknad skrift från Kolbäcks kommunalnämnd.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för jordbruksdepartementet
den 30 juni 1954 en utredningsman, generaldirektören
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 28
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
och chefen för lantbruksstyrelsen M. I. C.-H. Nordlander, att verkställa
utredning av frågan om det statliga stuteriväsendets organisation m. m.
Utredningsmannen har den 15 januari 1955 avgivit betänkande med förslag
angående stuteristatens organisation (stencilerat).
Över betänkandet i dess helhet har, efter remiss, yttranden avgivits av
försvarsstaben, statskontoret, lantbruksstyrelsen, Avelsföreningen för
svenska varmblodiga hästen, Föreningen nordsvenska hästen, Försvarsverkens
civila personals förbund och Sveriges lantbruksförbund. Därjämte
har Riksförbundet Landsbygdens folk beretts tillfälle yttra sig.
Beträffande personalfrågor har yttranden dessutom avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens lönenämnd. Vidare har Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund i skrivelse den 8 februari 1955 i anslutning
till utredningsmannens förslag hemställt om förbättrad lönegradsplacering
av vissa tjänster vid Flyinge hingstdepå.
Försvarsstaben har med sitt utlåtande överlämnat yttrande av arméledningen.
I skrivelse den 23 augusti 1954 har lantbruksstyrelsen hemställt om
medelsanvisning till anslagen för Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar
och Omkostnader.
Utskottet torde i det följande få lämna en kortfattad redogörelse för
nyssnämnda betänkande och yttrandena däröver. Beträffande en utförligare
redogörelse härför torde utskottet få hänvisa till s. 3—32 i propositionen.
I. Utredningsmannens betänkande
1. Översikt över betänkandets innehåll
Utredningsmannen framhåller, att den svenska halvblodsavelns framtida
utveckling är i hög grad beroende av kavalleriets ställning i försvarsorganisationen.
Fragan om omfattningen av den statliga hingstaveln och stuteriverksamheten
måste i sista hand bedömas med hänsyn till arméns behov
av varmblodiga hästar för krigsbehov. Skulle arméorganisationen bli
sådan, att beridna förband icke ingår i krigsorganisationen, torde det nämligen
icke finnas anledning att bibehålla de nuvarande hingstdepåerna.
Det stöd för aveln, som i så fall kan vara motiverat av andra än militära
synpunkter, torde då böra lämnas på annat sätt. Räknar man med att
armén vid mobilisering skall tillföras ett ej alltför obetydligt antal ridbara
hästar, torde det å andra sidan vara ofrånkomligt att bibehålla en viss statlig
hingsthållning för halvblodsaveln. I avvaktan på ett definitivt beslut om
en ny försvarsorganisation anser sig utredningsmannen böra utgå från det
förslag rörande arméns hästhållning, som chefen för armén framlagt i samband
med den utredning rörande försvarsgrenarnas organisation, överbefälhavaren
avgivit till chefen för försvarsdepartementet den 27 oktober 1954.
Detta förslag betraktas härvid som ett uttryck för arméns minimibehov av
hästar till beridna förband vid mobilisering.
3
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
Utredningsmannen anför vidare, att stuteristaten för närvarande har en
betydligt större omfattning än som behövs med hänsyn till ridhästavelns
nuvarande storlek. Vare sig man utgår från det behov av hingstar, som
föreligger med hänsyn till ridhästavelns nuvarande omfattning, eller från
det behov, som skulle föreligga, därest ridhästaveln anpassas till vad som
vid ett genomförande av nyssnämnda organisationsförslag framstår som
önskvärt ur försvarssynpunkt och andra synpunkter, kommer man enligt
utredningsmannens uppfattning till ungefär samma resultat i frågan om
vilken omfattning den statliga hingsthållningen bör ha.
Vid en omorganisation av stuteristaten bör man därför enligt utredningsmannen
utgå från ridhästavelns nuvarande omfattning och den hingsthållning,
som i betraktande därav nu kan anses erforderlig. Så länge det
ur försvarssynpunkt är önskvärt att uppehålla ett hästbestånd av denna
omfattning och man därmed även vinner, att de anspråk på hästar, som i
en krigssituation ställes på jordbruket, begränsas, synes det nämligen motiverat,
att man ej nedskär den statliga hingsthållningen på ett sätt, som
skulle innebära, att förutsättningarna för att uppehålla ridhästaveln bleve
väsentligt försämrade.
Med dessa utgångspunkter kommer man enligt utredningsmannen till
att det statliga hingstbeståndet kan begränsas till ungefär hälften av nuvarande
antal eller till omkring 50. Då detta antal är mindre än det hingstbestånd,
som för närvarande finnes enbart vid Flyinge, föreslås att hingstdepån
vid Strömsholm skall helt nedläggas och verksamheten koncentreras
till Flyinge. Utstationering av hingstar under betäckningssäsongen skall
likväl även i fortsättningen ske inom alla de områden, där aveln har tillräcklig
omfattning. Vissa av de nuvarande hingststationerna måste dock
indragas. De uppfödare, som till följd härav får onormalt långt till närmaste
hingststation, föreslås skola kunna få viss kompensation genom befrielse
från språngavgift.
Med hänsyn till det i Flyinge befintliga statsstuteriets betydelse för aveln
ur kvalitativ synpunkt anser utredningsmannen, att detsamma bör bevaras.
Antalet avelsston föreslås dock skola minskas från 30 till 20. Även uppfödning
av unghingstar skall enligt förslaget fortfarande bedrivas. Antalet
unghästar anses emellertid kunna reduceras från 90 till mellan 50 och 60.
Omorganisationen avses skola i stort sett genomföras med utgången av
år 1955.
För den nedskurna organisationen behövs endast en personal, motsvarande
ungefär hälften av den nuvarande. Den övertaliga personalen förutsättes
skola få i stort sett samma — i vissa avseenden dock något gynnsammare
— avskedsförmåner, som tillämpats vid avskedanden av personal
på andra håll inom den centrala statsförvaltningen.
Kostnaderna för stuteristaten uppgår för närvarande till i runt tal
1 050 000 kronor för år. Enligt utredningsmannens förslag skulle erhållas
en årlig besparing å omkring 480 000 kronor.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
2. Den statliga hingsthållningens omfattning
Statens hingstdepåer och statsstuteriet är främst inriktade på halvblodsaveln,
som frambringar hästar av utpräglad ridhästtyp, framför allt remonter
och ackordshästar för armén. Depåernas beskällare utnyttjas dock även
för produktion av lättare arbetshästar och avelsdjur. Nästan hela den för
halvblodsaveln erforderliga hingsthållningen ombesörjes genom utstationering
av beskällare från Flyinge och Strömsholm, och den svenska halvblodsavelns
erkänt höga standard beror otvivelaktigt till stor del på det goda
hingstmaterial, som på detta sätt ställes till förfogande av staten. Av samtliga
de 88 halvblodshingstar, tillhörande den svenska varmblodiga hästen,
vilka under år 1953 förklarats tillåtna som beskällare, ägdes sålunda 85
av staten.1 Rekryteringen av dessa sker huvudsakligen på så sätt, att årligen
till Flyinge inköpes ett antal — för närvarande något över 20 —
föl, av vilka de bästa senare insättes i aveln. Vid hingstdepåerna fanns
vidare elva fullblodsbeskällare. Även dessa användes inom halvblodsaveln,
som kontinuerligt måste tillföras fullblod för att bibehålla de egenskaper,
som gör den särskilt lämplig för ridning. Vidare hölls nämnda år elva
andra halvblodshingstar (oldenburgare, ostpreussare och hannoveranare).
Till stöd för den nordsvenska aveln har hingstdepåerna vidare i enlighet
med uttalande av 1947 års riksdag vissa år inköpt hingstar av nordsvensk
ras. För närvarande äger staten sju sådana hingstar.
Artificiell insemination kan av tekniska skäl icke användas inom den
svenska halvblodsaveln. Även avelns begränsade omfattning är ur genetisk
synpunkt ett hinder för användning av artificiell insemination.
Vid statsstuteriet i Flyinge finnes för närvarande 29 halvblodsston. Uppfödningsanstalten
har omkring 90 ungdjur. Dessa utgöres dels av föl från
statsstuteriet, dels av hingstföl, som inköpts av enskilda uppfödare. Med
donationsmedel hålles dessutom 6 fullblodsston och 10 unghästar av
fullblod.
3. Ridhästavelns omfattning
Ridhästa vein omfattade under senare hälften av 1940-talet bortåt 110
hingstar och 2 300—2 400 avelsston. Året 1950 utgjorde en vändpunkt, då
en betydande minskning av antalet betäckningar skedde. Stobeståndet har
sedan dess ytterligare minskat och omfattar för närvarande endast omkring
1 500 djur.
4. Avsättningsförhållanden
Ridhästaveln har hittills för sin avsättning främst varit beroende av
arméns remontuppköp, och aveln har därför både kvantitativt och kvali
-
1 De angivna siffrorna innefattar 10 treåriga hingstar.
5
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
tativt anpassats efter arméns behov av remonter. Under 1940-talet inköptes
av armén årligen omkring 500 remonter. Av enskilda uppfödare uttogs dessutom
i samband med remontuppköpen omkring 150 ston för avelsändamål.
Uppfödarna kunde således räkna med en säker avsättning av omkring 650
i regel treåriga hästar.
Till följd av nedskärning eller motorisering av beridna och hästanspända
truppförband har arméns fredsbehov av hästar minskats. Enligt riksdagsbeslut
skall dock under ettvart av åren 1954—1956 450 remonter inköpas
för arméns räkning.
Från och med år 1949 har till Schweiz årligen exporterats ett hundratal
svenska remonter.
En viss, ehuru mycket blygsam export har vidare förekommit till Norge.
De statliga uppköpen av hingstföl torde även ha utgjort en viss stimulans
för aveln.
Vad slutligen gäller efterfrågan på ridhästar för civilt bruk är det icke
möjligt att exakt ange dennas storlek. Antalet dylika ridhästar torde för
närvarande uppgå till närmare 2 000. En ej ringa del därav utgöres av
hästar, som från armén sålts särskilt till ridhus eller ryttarföreningar.
Sannolikt säljes till ridhus, ryttarföreningar och privatpersoner 200 å 250
hästar årligen. En ökning i denna efterfrågan kan måhända förutses, i
den mån ridsporten vinner ökad utbredning. — Inom galopp- och travsporten
beräknas för närvarande finnas ett tusental avelshästar och ett
par tusen tävlingshästar, därav flertalet inom travsporten.
5. Ridhästavelns framtidsutsikter
En utredning rörande försvarsgrenarnas organisation har den 27 oktober
1954 avgivits av överbefälhavaren till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet.
Utredningen är hemligstämplad, men vissa huvuddrag
av densamma har offentliggjorts. Enligt dessa innebär det förslag till arméorganisation,
som utarbetats av chefen för armén i samband med sagda
utredning, att kavalleriet skall försvinna som självständigt truppslag.
Utredningsmannen har under hand erfarit alt vid en begränsning av
de ridande förbanden till i huvudsak endast en bataljon vid Västerbottens
infanteriregemente blott ett sjuttiotal remonter torde behöva inköpas årligen.
Av besparingsskäl skulle vidare remontinköpen sannolikt komma att
gälla fyraåringar i stället för som nu är fallet treåringar. De årliga inköpen
skulle dock ej täcka mer än en mindre del av det antal hästar, som
enligt arméchefens organisationsförslag skulle erfordras för beridna förband
vid mobilisering. Detta behov har i stället förutsatts skola huvudsakligen
täckas genom uttagning av hästar, i första hand varmblodiga men
i den mån sådana ej finnes även kallblodiga.
Såsom förut anförts, skall enligt riksdagens beslut 450 remonter inkö
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
pas för arméns räkning under vartdera av åren 1955 och 1956. Utredningsmannen
utgår ifrån att dessa inköp kommer att ske men att inköpen därefter
kommer att få en betydligt minskad omfattning. Då de föl, som produceras
år 1955, kan försäljas som treåringar år 1959, kommer innevarande
års betäckningar att påverkas av riksdagens beslut rörande remonteringens
framtida omfattning.
Beträffande förslagets konsekvenser för stuteriorganisationen anför utredningsmannen
sammanfattningsvis följande.
Då man diskuterar frågan om omfattningen av den statliga hingsthållningen
och stuteriverksamheten, torde det vara anledning att understryka,
att svaret på denna fråga i sista hand måste bli beroende på vilka krav
som från försvarets sida reses på att ha tillgång till varmblodiga hästar
för krigsbehov. Skulle arméorganisationen bli sådan, att beridna förband
icke ingår i krigsorganisationen, torde det nämligen icke finnas anledning
att bibehålla de nuvarande hingstdepåerna enbart med tanke på det civila
ridsportintresset eller eventuella möjligheter till export av varmblodiga
hästar. Det stöd för aveln, som i så fall kan vara motiverat ur andra synpunkter
än försvarets, torde då böra lämnas på annat sätt.
Räknar man med att armén vid mobilisering skall kunna tillföras ett ej
alltför obetydligt antal ridbara hästar, torde det å andra sidan vara ofrånkomligt
att bibehålla en viss statlig hingsthållning.
Då statsmakterna ännu ej tagit ställning till spörsmålet om den nya försvarsorganisationen,
saknas det underlag, som i och för sig är behövligt
för ett mera långsiktigt beslut i fråga om organisationen av stuteristaten.
Detta torde dock ej böra hindra, att man redan nu omprövar den sistnämnda.
Såsom redan berörts har nämligen stuteristaten för närvarande
en omfattning, som betydligt överstiger vad som behövs med hänsyn till
hästavelns nuvarande storlek. En nedskärning är sålunda under alla förhållanden
motiverad.
Vad framtidsutsikterna angår synes det vidare, till dess ett definitivt
beslut om den nya försvarsorganisationen föreligger, lämpligt att betrakta
det av chefen för armén framlagda organisationsförslaget såsom ett uttryck
för arméns minimibehov av hästar till beridna förband vid mobilisering
och följaktligen även att anse den statliga hingsthållning, som skulle
erfordras för att tillgodose detta behov, som ett minimum av vad som bör
bibehållas vid hingstdepåerna.
Av skäl som förut berörts torde det såväl ur försvarets som jordbrukets
och folkförsörjningens synpunkt vara önskvärt, att nyssnämnda behov av
hästar till beridna förband åtminstone i huvudsak kan tillgodoses medelst
varmblodiga hästar. Önskemål härom har för försvarets del uttalats av
en representant för försvarsstaben, med vilken utredningen samrått. Om
så skall kunna ske, måste emellertid den varmblodiga häststammen här i
landet — arméns hästinnehav frånräknat — bibehållas i ungefärligen nuvarande
omfattning. Vare sig man utgår från det behov av hingstar, som
föreligger med hänsyn till ridhästavelns nuvarande omfattning, eller från
det behov, som skulle föreligga, därest ridhästaveln anpassas till vad som
vid ett genomförande av arméchefens förslag till arméorganisation vore
önskvärt ur försvarssynpunkt och andra synpunkter, kommer man alltså
till i stort sett samma resultat.
7
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
En fråga, som man i detta sammanhang ej kan bortse från, är emellertid,
om man verkligen kan räkna med att det över huvud taget finnes utsikter
till att ridhästaveln skall kunna bibehållas på nuvarande nivå, eller
om man inte snarare bör förutse, att den i fortsättningen kommer att gå
tillbaka i samma takt som varit fallet under de senaste åren eller måhända
i ännu snabbare takt. Vad denna fråga angår må framhållas, att det ar
ytterst vanskligt att uttala sig om varmblodsavelns utsikter i framtiden.
En nedskärning av arméns remontinköp i den utsträckning, som förutsatts
i arméchefens organisationsförslag, kommer uppenbarligen att utgöra
ett svårt slag för den varmblodiga hästaveln. Å andra sidan har behovet av
ridhästar för civilt ändamål, där man med nuvarande omfattning av ridsporten
kan räkna med ett årligt rekryteringsbehov av uppskattningsvis
inemot 250 hästar, hittills till ej ringa del tillgodosetts med hästar, som
utackorderats eller sålts från armén. I samma mån som arméns hastinnehav
under fredstid minskas, bör uppfödarnas möjligheter att sälja hästar
direkt till ridhus och ryttarföreningar samt andra hästägare ökas. I betraktande
av de utvidgningsmöjligheter, som alltjämt torde finnas för ridsporten,
synes man för övrigt snarast kunna räkna med en reell ökning
av efterfrågan på ridhästar för civilt bruk. Vad exportmöjligheterna angår
har ledningen för Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen uppgivit,
att man inom föreningen anser utsikterna att behålla den hittillsvarande
exportmarknaden vara goda och även hyser vissa förhoppningar
att kunna få till stånd export till nya marknader och till tillfredsställande
priser.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden synes det berättigat, om man
vid en omorganisation av stuteristaten utgår från ridhästavelns n^ arande
omfattning och den hingsthållning, som i betraktande därav nu kan anses
erforderlig. Så länge det ur försvarssynpunkt är önskvärt att uppehålla
ett hästbestånd av denna omfattning och man därmed även vinner att de
anspråk på hästar som i en krigssituation ställes på jordbruket begränsas,
synes det nämligen motiverat, att man ej nedskär den statliga hingsthållningen
på ett sätt, som skulle innebära, att förutsättningarna för att uppehålla
ridhästaveln bleve väsentligt försämrade.
De faktorer, som nu berörts, är så pass osäkra, att det knappast ar
möjligt att på dem grunda något bestämt antagande rörande utvecklingstendenserna
för ridhästaveln. Det bör i detta sammanhang ej heller förbises,
att de ekonomiska villkoren för denna avel är långt ifrån gynnsamma.
I själva verket torde aveln under senare år i regel ha gett ett dåligt ekonomiskt
resultat, och det har i stället främst varit uppfödarnas intresse för
aveln, som föranlett, att denna ej redan gått tillbaka mer än vad den faktiskt
har gjort. Det är emellertid mycket ovisst, huruvida detta intresse
kan påräknas även i fortsättningen, särskilt om de ekonomiska förutsättningarna
för aveln skulle försämras ytterligare.
De berörda osäkerhetsfaktorerna är enligt utredningsmannens mening
dock ej sådana, att man på grund av dem redan nu bör nedskära den statliga
hingsthållningen till en lägre nivå än vad som ur andra synpunkter är
motiverat. Om utvecklingen skulle gå i en för ridhästaveln ogynnsam riktning,
bör man dock vara beredd att vidtaga de ytterligare begränsningar
i hingsthållningen, som då blir påkallade.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
6. Förslag rörande stuterislatens organisation
Under hänvisning till förut anförda förhållanden uttalar utredningsmannen,
att redan under nu rådande förutsättningar antalet statsägda hingstar
av olika raser bör kunna reduceras till något mindre än hälften av nuvarande
antal eller till omkring 50. Därigenom skulle även en begränsning
av personalorganisationen till ungefär hälften av den nuvarande bli möjlig.
Det sålunda reducerade hingstbeståndet bör enligt utredningsmannens
mening i huvudsak avses för ridhästaveln med beaktande av att några fullblodshingstar
av god kvalitet även i fortsättningen bör ingå i beståndet.
De oldenburgska och nordsvenska hingstar, som för närvarande finnes vid
hingstdepåerna, anses efter hand kunna reduceras eller helt avvecklas. De
fem oldenburgska hingstar, som nu finnes vid Strömsholm, har nämligen
icke kommit till större användning under senare år. Icke heller de sju
statsägda nordsvenska hingstarna visar tillfredsställande betäckningssiffror.
Då arméns inköp av draghästar i framtiden synes komma att begränsas
till högst ett tjugotal djur årligen, anser utredningsmannen, att en
statlig hingsthållning för nämnda ändamål icke längre är motiverad.
Vid en nedskärning av antalet beskällare vid depåerna till 50 och kanske
längre fram till än lägre antal finner utredningsmannen vidare, att det
kan vara skäl att överväga, om det är anledning att längre upprätthålla
två depåer. Utredningsmannen anför följande i denna fråga.
Flyinge, som är den större depån med för närvarande över 60 hingstar
för ridhästaveln, är beläget i centrum av landets mest betydande avelsdistrikt.
Redan genom sitt geografiska läge utgör Flyinge således den viktigaste
stödjepunkten för ridhästaveln. Av de trakter, där hingsthållningen
ombesörjes från Strömsholm, har aveln den största omfattningen i Kalmar
län, främst i dettas södra del. Med hänsyn till kommunikationerna torde
det i och för sig vara lämpligare, att hingsthållningen i detta område sker
från Flyinge. Ur kommunikationssynpunkt torde vidare en del andra av
de hingststationer, som hör till Strömsholm, såsom de i Östergötlands och
Skaraborgs län, utan olägenhet kunna överföras till Flyinge. Med undantag
för Gotland har i den återstående delen av det område, som hör till
Strömsholm, ridhästaveln mycket begränsad omfattning. Redan vid nuvarande
omfattning av aveln synes endast fem eller sex hingstar erfordras i
de mellansvenska länen norr om Småland och Västergötland.
^^ nedläggande av depån i Strömsholm kan å andra sidan konnna att
innebära, att det redan svaga intresset för ridhästaveln i mellersta Sverige
ytterligare minskas, eftersom uppfödarna här icke har möjlighet att upprätthålla
samma kontakt med Flyinge som med Strömsholm. Det kan också
synas mindre lämpligt, att aveln alltmer koncentreras till en helt annan
del av landet än den, där hästarna är avsedda att få sin militära användning.
Gentemot det första argumentet kan emellertid till en början invändas,
att en starkt reducerad hingstdepå i Strömsholm endast kan få karaktaren
av en filial till Flyinge och att dess värde som central kontaktpunkt
för uppfödarna under alla förhållanden torde minska i proportion till verk
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
9
samhetens begränsning. Vid en så omfattande nedskärning av hingsthållningsorganisationen
som den, varom nu är fråga, talar alla ekonomiska och
praktiska skäl för att verksamheten koncentreras till en depå. Härför talar
också det skälet, att man för närvarande väl kan konstatera, att en stark
begränsning av organisationen är nödvändig, men icke helt överblicka, hur
långt denna begränsning bör gå. En fortsatt anpassning av den statliga
hingsthållningen bör kunna ske på ett smidigare sätt, om verksamheten
koncentreras till en depå.
Av nu angivna skäl föreslår utredningsmannen, att depån i Strömsholm
skall helt nedläggas och att hela hingsthållningen i landet — tills vidare
med ett femtiotal fyraåriga och äldre hingstar — skall ombesörjas från
Flyinge. Härvid framhålles, att utslagningen av de övertaliga hingstarna
bör ske på ett sätt, som bäst gagnar ridhästuppfödningen ur avelssynpunkt,
och med beaktande av att uppfödarnas avsättningsmöjligheter för
unghästar icke skadas. Vidare bör det kvarstående hingstbeståndet utnyttjas
på ett sådant sätt, att hingstarna kommer till så god användning som
möjligt med hänsyn till såväl antalet betäckningar som stomaterialets
kvalitet.
Då det icke kan undvikas, att vissa hingststationer måste helt indragas,
har utredningsmannen ansett sig böra överväga, om icke kompensation
i någon form borde lämnas uppfödare, som på grund härav får väsentligt
längre väg till hingststation med åtföljande högre fraktkostnader för stona.
Enligt utredningsmannens uppfattning kan en sådan kompensation anses
berättigad i vissa fall och enklast ske i den formen, att språngavgiften,
för närvarande 40 kronor, efterskänkes. Utredningsmannen föreslår därför,
att med lantbruksstyrelsens medgivande befrielse från språngavgift
skall kunna lämnas för väl kvalificerade halvblodsston, vilka äges av uppfödare,
som redan nu ägnar sig åt halvblodsaveln och som i fortsättningen
till följd av indragning av hingststation får avsevärt högre betäckningskostnader.
Eftersom de uppfödare, som skulle åtnjuta denna förmån,
annars i de flesta fall sannolikt torde finna sig nödsakade att nedlägga
verksamheten, anses en sådan åtgärd icke medföra något egentligt inkomstbortfall
för staten.
På grund av stobeståndets utglesning i olika avelsområden räknar utredningsmannen
vidare med att antalet enhingststationer kommer att bli
förhållandevis större än för närvarande. Därigenom skulle under betäckningssäsongen
en del personal kunna frigöras från skötseln av hästarna.
I den mån så kan ske, bör dylika säsongvariationer i personalbehovet
utnyttjas för att bereda personalen semesterledighet utan att vikarier behöver
anställas.
I direktiven för utredningen ifrågasattes, om icke i viss utsträckning
av staten ägda hingstar kan stationeras hos lämpliga enskilda hingsthållare
eller hingsthållningsföreningar. Enligt vad utredningsmannen erfarit, torde
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
tillfälle härtill erbjuda sig endast i undantagsfall. Principiella hinder anses
emellertid icke föreligga mot att hingst mera stadigvarande stationeras
hos enskild fodervärd.
Utredningsuppdraget omfattade vidare frågan, huruvida staten även i
fortsättningen bör hålla avelsston i Flyinge. Härom anföres följande.
Stuteriet i Flyinge är avsett att upprätthålla och förkovra den svenska
ridhästavelns kvalitet genom ett avelsarbete, som tar sikte på att ingjuta,
befästa och bevara önskvärda egenskaper hos rasen. Stuteriet kan anses
vara ett reservat för en samling elitston och utgör en garanti för att
beskällarebeståndet även i fortsättningen kan hållas på en tillräckligt hög
nivå. Under nu rådande nedgångstider för ridhästaveln säljer de enskilda
uppfödarna många för avel väl kvalificerade ston som reinonter. Samtidigt
utgallras åtskilliga avelsston, oavsett ålder och avelsmeriter. Om
farhågorna för att den bebådade nedskärningen av hästhållningen i armén
kommer att medföra försämrade förutsättningar för ridhästaveln besannas,
torde riskerna för att avelns kvalitativa standard skall sänkas
bli än större. Under dessa förhållanden utgör stuteriet en tillgång och
ett stöd för aveln av större värde än någonsin förut.
Stuteriet föreslås därför skola bibehållas. Av besparingsskäl och för att
bereda enskilda uppfödare erforderligt utrymme för avsättning av högt
kvalificerade avelsdjur bör dock enligt utredningsmannen antalet ston
minskas från 30 till omkring 20.
Även hingstuppfödningsverksamheten vid Flyinge föreslås skola bibehållas.
Som en följd av hingsthållningens minskade omfattning förordas
emellertid, att antalet unghästar skall nedskäras från för närvarande 90
till 50 å 60.
Beträffande såväl stuteri- som hingstuppfödningsverksamheten anmärkes,
att denna är väsentligt mindre arbetskrävande än hingsthållningen.
De besparingar, som kan vinnas genom en längre gående nedskärning än
den föreslagna, blir följaktligen ganska små och enligt utredningsmannens
uppfattning avsevärt mindre än den tillgång, den här ifrågavarande verksamheten
utgör för aveln. I detta sammanhang uttalar utredningsmannen
vidare, att det ej är uteslutet att stuteri- och hingstuppfödningsverksamheten
vid Flyinge i framtiden kan komma att få betydelse ur en annan
synpunkt. Det kan nämligen icke helt uteslutas, att utsikterna för ridhästaveln
kommer att te sig så ogynnsamma, att en mycket stor del av
uppfödarna icke anser sig kunna fortsätta aveln och att tillräckligt underlag
icke finnes ens för en hingsthållningsorganisation av mindre omfattning
än den, som här föreslagits. Under sådana förhållanden torde det
enligt utredningsmannens mening få övervägas, om icke verksamheten
vid Flyinge bör omläggas till stuteri med begränsad hingsthållning för
stuteriet och för de enskilda uppfödare i den närmaste omgivningen eller
vissa andra lokalt begränsade områden, som alltjämt kan vara intresserade
av aveln.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
n
7. Personalfrågor
Vid statens hingstdepåer och stuteri finnes för närvarande följande
tjänster.
Flyinge hingstdepå och stuteri
1 depåchef........................ Cp 5
1 veterinär ...................... Ca 25
1 beridare........................ Ca 21
1 bokhållare...................... Ca 21
1 fodermarsk...................... Ce 15
1 fodermarsk—stoöverskötare ...... Ce 15
1 körmästare...................... Ce 14
1 hantverkare .................... Ce 12
35 stallbetjänter.................... Ce 12
1 nattvakt........................ Ce 10
1 ekonomibiträde.................. Ce 6
Depåchefstjänsten vid Strömsholm är vakantsatt.
Den av utredningsmannen föreslagna nedskärningen av hingstdepåernas
verksamhet innebär, att ungefär hälften av den nuvarande personalen blir
överflödig. I första hand kan härvid samtliga befattningar vid Strömsholms
hingstdepå indragas. Vid Flyinge kan vidare åtta befattningar som
stallbetjänter indragas, därest hingstbeståndet vid depån nedskäres till
50 beskällare. Sammanlagt skulle sålunda följande tjänster kunna indragas,
nämligen dels en kontorsskrivaretjänst i Ca 19, en fodermarsktjänst
i Ce 14, en körmästaretjänst i Ce 13, 24 stallbetjänttjänster i Ce 12
och en nattvaktstjänst i Ce 10. Arvodesbefattningarna såsom veterinär och
hovslagare vid Strömsholms hingstdepå anses likaledes kunna slopas.
Den övertaliga extra ordinarie personalen föreslås skola beredas i
huvudsak samma avskedsförmåner, som genom Kungl. Maj :ts beslut den
5 november 1954 föreskrivits beträffande viss övertalig personal vid den
centrala försvarsförvaltningen m. m. Nämnda föreskrifter stadgar, att till
övertaliga befattningshavare, som entledigas utan att i samband med
entledigandet erhålla annan anställning i statens tjänst, skall på vissa
villkor utgå antingen årlig ersättning eller avskedsersättning.
Enligt utredningsmannens mening kan ifrågavarande bestämmelser i
huvudsak läggas till grund för avvecklingen av övertalig personal vid
hingstdepåerna. Detta skulle helt vara fallet beträffande avskedsförmån
i form av årlig ersättning. I de fall, då avskedsförmånen skulle utgå med ett
engångsbelopp i form av avskedsersättning anser utredningsmannen dock,
att något gynnsammare villkor bör komma i fråga. Såsom skäl härför
anför utredningsmannen bland annat, att hingstdepåernas personal har en
mycket speciell yrkesinriktning, varför denna personal även under nuvarande
gynnsamma arbetsmarknadsförhållanden i många fall torde ha svårt
att erhålla likvärdig annan anställning.
Under åberopande av här anförda skäl föreslår utredningsmannen, att
Strömsholms hingstdepå
1 depåchef........................ Cp 2
1 kontorsskrivare.................. Ca 19
1 fodermarsk...................... Ce 14
1 körmästare...................... Ce 13
16 stallbetjänter.................... Ce 12
1 nattvakt........................ Ce 10
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
avskedsersättning skall utgå med belopp motsvarande två, fyra, sex eller
åtta månaders arbetsförtjänst, allteftersom den ifrågavarande befattningshavaren
har en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av minst tre,
sex, nio eller tolv år. Med hänsyn till arbetets art finner han det vidare
skäligt, att tid som stamanställd vid försvaret inräknas i anställningstiden.
I övrigt anses de förut berörda föreskrifterna vara tillämpliga vid
avvecklingen av övertalig personal vid hingstdepåerna.
I den mån den avskedade personalens tjänstebostäder icke erfordras
för den kvarvarande personalen eller för andra ändamål, föreslår utredningsmannen,
att vederbörande tills vidare skall få inneha nuvarande
tjänstebostad. Utredningsmannen förutsätter vidare, att den offentliga
arbetsförmedlingen söker att, i den mån så kan ske, med förtursrätt
placera den övertaliga personalen i annan lämplig statstjänst liksom också
att tillfälle till omskolning beredes personal, som icke på annat sätt kan
erhålla ny anställning.
Utredningsmannen föreslår vidare, att befattningarna som bokhållare
och beridare vid Flyinge hingstdepå och stuteri placeras i lönegrad Ca 23.
I fråga om den förstnämnda befattningen skulle härvid tjänstebenämningen
ändras från bokhållare till kamrerare.
Kontorsskrivaretjänsten vid Strömsholm anses icke längre vara erforderlig,
om Strömsholms hingstdepå nedlägges. Utredningsmannen föreslår
därför, att innehavaren av denna tjänst beredes tillfälle att efter
stuteristatens omorganisation antingen avgå med förtidspension eller intill
uppnådd pensionsålder tjänstgöra vid depån i Flyinge.
Utredningsmannen föreslår således, att dels samtliga befattningar vid
Strömsholms hingstdepå skall indragas, dels följande personalstat skall
beräknas för Flyinge hingstdepå och stuteri.
Tjänstemän på ordinarie stat.
1 depåchef........................ Cp 5
1 veterinär....................... Ca 25
1 beridare........................ Ca 23
1 kamrerare...................... Ca 23
Tjänstemän på icke ordinarie stat.
1 fodermarsk...................... Ce 15
1 fodermarsk—stoöverskötare....... Ce 15
1 körmästare...................... Ce 14
1 hantverkare..................... Ce 12
27 stallbetjänter.................... Ce 12
1 nattvakt........................ Ce 10
1 ekonomibiträde.................. Ce 6
Därest innehavaren av den ordinarie kontorsskrivaretjänsten på Strömsholm
väljer att intill uppnådd pensionsålder vid utgången av oktober 1958
kvarstå i tjänst och överflyttas till Flyinge, bör denna tjänst uppföras på
övergångsstat.
8. Anslagsberäkningar
Till statens hingstdepåer och stuteri utgår budgetåret 1954/55 till avlöningar
ett belopp av 646 300 kronor och till omkostnader ett belopp av
406 500 kronor eller sammanlagt 1 052 800 kronor. Hur anslagen för
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
13
delar sig på olika poster och hur utredningsmannens förslag påverkar
stuteristatens anslagsbehov dels efter en fullt genomförd omorganisation
enligt de riktlinjer, som angivits i det föregående, dels under den övergångstid
till den framtida organisationen, som budgetåret 1955/56 skulle
utgöra, redovisas av utredningsmannen på följande sätt.
Avlöningar
1. Avlöningar till ordinarie personal....
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t..
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal..........................
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän ......
5. Rörligt tillägg ....................
6. Avskedsersättningar ..............
Summa kronor
Omkostnader..........Nettoutgift kronor
Tillhopa kronor
Budgetåret
1954/55
Efter fullt genom- förd omorganisa- tion
Budgetåret
1955/56
46 800
36 000
48 300
4 900
—
2 500
376 400
221 000
298 600
1 600
1 200
1400
216 600
133 700
174 600
—
—
30 000
646 300
391 900
555 400
406 500
ISO 000
181 300
1052 800
571 900
736 700
Vad först angår de möjliga besparingarna på längre sikt, beräknas dessa
till i runt tal 480 000 kronor, varav omkring 255 000 kronor på avlöningsanslaget
och 225 000 kronor på omkostnadsanslaget.
I fråga om avlöningsanslaget torde de föreslagna personalinskränkningarna
komma att medföra en sammanlagd besparing av i runt tal 255 000
kronor, varav omkring 180 000 kronor avser indragna tjänster vid Strömsholm
och omkring 75 000 kronor personalinskränkningar vid Flyinge.
Även härutöver beräknas på längre sikt vissa besparingar å avlöningsanslaget
vara möjliga att ernå.
I fråga om anslaget till omkostnader kan efter fullt genomförd omorganisation
besparingar ske främst därigenom, att efter nedläggandet av
Strömsholms hingstdepå hela omkostnadsbeloppet för denna del av verksamheten,
uppgående till ett nettobelopp av 105 000 kronor, bortfaller. Även
genom den föreslagna nedskärningen av verksamheten vid Flyinge kan
åtskilliga besparingar vinnas. Vid Flyinge hingstdepå och stuteri beräknas
sålunda de i uppställningen å s. 14 angivna kostnadsminskningarna kunna
äga rum.
Till följd av medelsanvisningar av engångskaraktär eller redan planerad
nedskärning av verksamheten kan dessutom enligt lantbruksstyrelsens
anslagsäskanden för budgetåret 1955/56 posterna för reseersättningar, lantbeskällares
underhåll och byggnaders underhåll minskas med (25 000 +
6 000 + 8 500 =) 39 500 kronor.
Enligt utredningsmannens uppskattning skulle inkomsterna komma
att nedgå med omkring 34 000 kronor till 177 000 kronor. Utrednings
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
Sjukvård ....................................
Kronor
700
3 000
2 300
34 000
2 000
50 000
800
Reseersättningar..............................
Beklädnad ..................................
Furage ..............................
Lantbeskällares underhåll......................
Häst- och fölinköp............................
Hästsjukvård ................................
Summa minskning kronor
92 800
mannen understryker emellertid, att inkomstberäkningarna i hög grad
är beroende av halvblodsavelns utveckling och att här gjorda beräkningar
måste betraktas som mycket ungefärliga.
Nu anförda beräkningar avser de årskostnader, som stuteristaten kan
väntas draga, sedan omorganisationen fullt genomförts. De föreslagna personalinskränkningarna
och nedskärningen av hästbeståndet kan emellertid
genomföras först till utgången av år 1955. Avvecklingen av den övertaliga
personalen fordrar nämligen av olika skäl en viss tid. Av praktiska skäl
anses vidare omorganisationen kunna påbörjas först efter betäckningssäsongens
slut vid månadsskiftet augusti/september, sedan beskällarna
återkommit till depåerna. Den nuvarande personalstyrkan erfordras dessutom
för åtskilliga arbetsuppgifter i samband med omorganisationen, såsom
överförande av vissa hingstar och av inventarier från Strömsholm till
Flyinge, iordningsställande av anläggningarna vid Strömsholm m. m. Försäljningen
av de icke erforderliga hingstarna till slakt eller efter kastrering
till ridhästar kan vidare icke ske på en gång, om tillfredsställande priser
skall erhållas. Under dessa förhållanden erhålles de beräknade besparingarna
endast till en viss del under budgetåret 1955/56.
Enligt utredningsmannens förslag bör anslaget till Statens hingstdepåer
och stuteri: Avlöningar för budgetåret 1955/56 upptagas med 555 400
kronor.
I de fall, då årlig avskedsersättning skall utgå till övertalig personal,
förutsätter utredningsmannen, att medel härför beräknas under tolfte
huvudtitelns anslag till Diverse pensioner och understöd m. m. Utredningsmannen
erinrar härvid om att enligt beslut av 1954 års riksdag (rskr. 397)
skall från nämnda anslag bestridas kostnaden för periodiskt utgående avvecklingsersättningar
till övertalig personal vid riksförsäkringsanstalten.
Med åberopande av nämnda beslut har vidare Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen
till 1955 års riksdag föreslagit, att detsamma skall gälla
motsvarande ersättningar till övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen.
Lantbruksstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1955/56
hemställt, att förslagsanslaget till Statens hingstdepåer och stuteri: Omkostnader
skall minskas med 47 500 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
15
Under vissa i betänkandet närmare angivna förutsättningar har utredningsmannen
beräknat, att bruttoutgifterna under budgetåret 1955/56 kommer
att belöpa sig till ett sammanlagt belopp av 443 300 kronor. Genom
avvecklingen av en stor del av hästbeståndet vid depåerna kan en betydande
engångsökning av inkomsterna beräknas ske under detta år, varför
nettoutgifterna uppskattas skola nedgå till 181 300 kronor. Detta innebär
att anslaget skulle kunna minska med 225 200 kronor.
Såsom förut nämnts, har utredningsmannen föreslagit, att möjlighet
skall finnas att under hela året utstationera hingstar hos lämpliga fodervärdar
mot ersättning, som bestämmes efter prövning i varje särskilt fall.
Utredningsmannen finner det icke möjligt att nu bedöma, i vilken omfattning
ett sådant förfaringssätt kan komma att tillämpas. I den mån
sådan utackordering sker, föreslås kostnaderna för densamma tills vidare
skola bestridas ur anslagsposten till furage. Därest det skulle bli nödvändigt
att av sådan anledning överskrida sagda post, förutsättes anslaget
till avlöning av icke ordinarie personal skola kunna nedsättas i motsvarande
mån.
Slutligen föreslår utredningsmannen, att inventarierna vid Strömsholms
hingstdepå skall överföras till Flyinge samt att förvaltningen av egendomen
och därå befintliga anläggningar, i den mån egendomen ej kommer
att tagas i anspråk för vissa särskilda ändamål, skall ankomma på domänverket.
II. Yttrandena
Allmänna synpunkter
I samtliga remissyttranden biträdes utredningsmannens uppfattning, att
den statliga hingsthållningen bör reduceras till den omfattning, som kan
anses motsvara behovet för den nu bedrivna ridhästaveln. Samtidigt framhålles
i flera yttranden, att avelns nuvarande omfattning bör vidmakthållas.
Försvarsstaben uttalar sålunda, att det är av väsentlig betydelse,
att avelsverksainheten får en sådan omfattning och inriktning, att såväl
näringslivets fredsekonomiska synpunkter som totalförsvarets behov av
hästar i krig kan tillgodoses. I fråga om behovet av hästar i krig anför
arméledningen följande.
Chefen för armén har i förslaget rörande kavalleriets framtida organisation
av ekonomiska skäl räknat med att krigsorganisationens jägarskvadroner
skall vara beridna på för fredsutbildningen erforderliga varmblodiga
stamridhästar samt i övrigt på uttagna hästar. För närvarande
tillgodoses krigsorganisationens behov i stor utsträckning med arméns
relativt stora bestånd av stamridhästar (1 455), ackordridhästar (560) och
varmblodiga ackorddraghästar (750). Enligt arméchefens förslag kommer
antalet stamridhästar att minskas till 435 samt beståndet av ackordridhästar
och varmblodiga ackorddraghästar att helt avvecklas. Eftersom
antalet skvadroner i krigsorganisationen förutsättes skola minska med
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
endast 30 procent, kommer följaktligen behovet av uttagna ridhästar att
stiga (med omkring 50 procent). Det är önskvärt, att detta behov i största
möjliga utsträckning kan tillgodoses med varmblodiga ridhästar, eftersom
kallblodiga ridhästar medför en viss kvalitetsförsämring.
Ehuru utredningsmannens allmänna syn på frågan om den statliga
hingsthållningens omfattning biträdes av remissinstanserna, har erinringar
gjorts beträffade vissa delar av förslaget till omorganisation av stuteristaten,
särskilt frågorna om nedläggande av Strömsholms hingstdepå, om
avskedsvillkoren för övertalig personal samt om lönegradsplaceringen av
vissa tjänstemän på stuteristaten.
Stuteristatens omorganisation
Den föreslagna nedskärningen av antalet hingstar från för närvarande
omkring 100 till 50 har icke föranlett någon erinran i vidare mån än att
lantbruksstyrelsen anser det vara önskvärt, att hingstantalet under ett
eller annat år må kunna få något överstiga den sistnämnda siffran. Å
andra sidan finner statskontoret det tveksamt, om anledning föreligger
att hålla ens ett så stort hingstbestånd som det föreslagna.
Beträffande den föreslagna indragningen av Strömsholms hingstdepå har
försvarsstaben, arméledning och Sveriges lantbruksförbund ifrågasatt, om
icke denna fråga bör anstå, till dess utredning rörande möjligheterna att
till Strömsholm förlägga viss utbildning i hästvård och körning föreligger.
Arméledningen anför härom, att en samordning mellan en dylik
skola, hingsthållning, avelsstohållning samt arméns remontutbildning kan
vara möjlig. Vidare uttalar arméledningen i detta sammanhang, att det ur
mobiliseringssynpunkt vore fördelaktigt, om ridhästar kunde uttagas inom
landets nordliga delar, och att närhet till hingstdepå gynnar uppfödning.
Statskontoret finner för sin del, att bärande skäl anförts för ett nedläggande
av Strömsholms hingstdepå.
Den högre fraktkostnad, som vissa stoägare kan åsamkas på grund av
större avstånd till hingststation, har utredningsmannen ansett böra kompenseras
i den formen, att språngavgiften efterskänkes. Statskontoret finner
emellertid icke tillräckliga skäl föreligga härför. Lantbruksstyrelsen anser
å andra sidan, att det kan förekomma fall, då dylikt vederlag icke är
tillräckligt för att uppmuntra till fortsatt avel. Styrelsen erinrar vidare
om att i det statsbidrag å sammanlagt 35 000 kronor, som utgår ur anslaget
till Hästavelns befrämjande och som Avelsföreningen för svenska varmblodiga
hästen alltsedan budgetåret 1948/49 åtnjuter, ingår enligt Kungl.
Maj :ts bemyndigande årligen ett belopp av 2 000 kronor till betäckningspremier
i form av fraktbidrag för halvblodsston, vilkas ägare är bosatt
på något längre avstånd från hingststationen. Styrelsen ifrågasätter, om
icke ett ökat bidrag för detta ändamål bör utgå till avelsföreningen för att
genom dess försorg utdelas som fraktbidrag för kvalificerade avelsston.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 är 1955
17
Personalfrågor
Beträffande avskedsvillkoren för den övertaliga personalen vill statskontoret
icke motsätta sig, att denna personal får åtnjuta samma avskedsförmåner,
som fastställts genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 november
1954 rörande gottgörelse till övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen
m. m. Ämbetsverket finner det däremot helt uteslutet, att
än gynnsammare villkor skulle beredas nu ifrågavarande personal. Statens
lönenämnd anser likaledes, att principiella skäl talar för att de bestämmelser,
som i förevarande avseende utfärdas för stuteristaten, helt bör
anslutas till de i nyssnämnda beslut meddelade föreskrifterna, vilka angivits
skola tillämpas där Kungl. Maj :t ej för vissa fall annorlunda beslutar.
En härmed överensstämmande utformning av nu ifrågavarande föreskrifter
lägger enligt lönenämndens mening icke hinder i vägen för Kungl.
Maj :t att i särskilda fall taga hänsyn till sådana speciella förhållanden,
vilka kan föranleda avsteg från de allmänna reglerna.
Försvarsverkens civila personals förbund understryker däremot utredningsmannens
synpunkter, att hingstdepåernas personal har en mycket
speciell yrkesinriktning, varför denna personal även under nuvarande
gynnsamma arbetsmarkadsförhållanden i många fall torde ha svårt att
erhålla likvärdig annan anställning. Förbundet framhåller bland annat,
att ett flertal befattningshavare befinner sig i fyrtioårsåldern och i de
flesta fall har ett tjugotal tjänsteår. Detta bör enligt förbundets mening
motivera en ytterligare höjning av ersättningsbeloppen. Förbundet anser
vidare, att utöver de av utredningsmannen föreslagna förmånerna flyttningsersättning
bör beviljas befattningshavare, som avflyttar från Strömsholm
eller Flyinge.
Slutligen må nämnas, att enligt statskontorets mening lantbruksstyrelsens
stuteribyrå i organisatoriskt hänseende bör ingå som sektion under
annan byrå i styrelsen.
Övriga synpunkter
I samband med frågan om stuteristatens organisation framför Avelsföreningen
för svenska varmblodiga hästen förslag om anordnande av ett
civilt ackordhästsystem för täckande av krigsbehovet av varmblodiga
hästar. Avelsföreningen anför härom följande.
Enligt nuvarande organisation håller armén själv en fjärdedel av arméns
krigsbehov av hästar, då däremot enligt förslagen endast en tiondedel av
detta behov skall täckas genom arméns egna hästar. Jämlikt förslagen
kommer remonteringen att bli så låg, att bibehållande av den höga kvalité,
som för närvarande utmärker svensk halvblodsavel, omöjliggöres. Den i
förhållande till andra länders prisläge goda export, som under de sista
åtta åren ägt rum, synes komma att äventyras genom den starkt beskurna
remonteringen. Det har erkänts, att varmblodiga hästar är nödvändiga
den dag kriget står för dörren och att den varmblodiga hästen genom
sin egenart icke blott sparar en kallblodig häst åt näringslivet utan även
2 — Bilmng till riksdagens protokoll 1955. 10 sand. Nr 28
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
minskar ersättningsbehovet genom större uthållighet. Därför står det för
avelsföreningen klart, att lämpliga åtgärder kräves för avelsgrenens uppehållande.
Om jordbruk och övrigt näringsliv skall släppa till arméns krigsbehov
av hästar, synes det logiskt, att jordbrukets och näringslivets organisationer
redan under fredstid får svara för det behov, armén uppställer
som nödvändigt, och därmed handha samtliga frågor angående dessa
hästar under fredstid. Lantbruksstyrelsen bör därför få till uppgift att
handha icke blott stuteri- och hingsthållningsärenden utan även frågor
angående hållande av ett ackordhästbestånd för att täcka ett krigsbehov avvarmblodiga
hästar, motsvarande vad som hittills varit fallet inom armén.
III. Departementschefen
Departementschefen har anfört följande.
»Vid såväl Flyinge hingstdepå och stuteri som Strömsholms hingstdepå
är verksamheten främst inriktad på halvblodsaveln, vilken frambringar
hästar av utpräglad ridhästtyp, framför allt remonter och ackordshästar
för armén. Depåernas beskällare utnyttjas dock även för produktion avlättare
arbetshästar och avelsdjur.
En av 1951 års hästavelsutredning företagen undersökning av hästbeståndets
nuvarande storlek och sammansättning samt av det framtida behovet
av hästar ger vid handen, att man har att räkna med att antalet
hästar i vårt land inom få år kommer att nedgå högst avsevärt. En av orsakerna
härtill är jordbrukets alltjämt ökande mekanisering. I samma
riktning verkar motoriseringen av försvarsmakten. Enligt nu föreliggande
förslag till arméns organisation i fredstid är avsikten att starkt beskära
kavalleriförbanden och över huvud reducera arméns hästhållning. För krigsorganisationen
räknar man dock med att det behövs ett relativt betydande
antal såväl ridhästar som draghästar.
Även om det vid nu nämnda förhållanden är angeläget att, särskilt ur
beredskapssynpunkt, säkerställa en viss stabilisering av hästuppfödningen,
synes den angivna utvecklingen medföra vissa konsekvenser för det statliga
stuteriväsendet. Ridhästavelns successiva nedgång under 1950-talet har
redan föranlett en minskning av depåernas hingstbestånd med ett tjugotal
djur. Såsom utredningsmannen framhållit synes emellertid en ytterligare
nedskärning av antalet hingstar kunna äga rum även vid en uppfödning av
ungefärligen samma omfattning som den nuvarande. Med hänsyn till att
man här har att röra sig med åtskilliga osäkra faktorer, kan delade meningar
givetvis råda om hur stor minskning därvid bör komma i fråga, För
min del kan jag ansluta mig till utredningsmannens förslag, att antalet
hingstar nu skall minskas till omkring 50. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen
att avgöra, vilken sammansättning det kvarvarande hingstbeståndet
bör ha. Till ledning härvidlag vill jag dock framhålla, att de
oldenburgska hingstarna enligt min mening efter hand synes böra utmönstras.
Vidare torde det vara lämpligt, att nordsvenska hingstar icke hålles i
större antal än som motsvarar det faktiska behovet.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
19
Jag delar även utredningsmannens mening, att stuteriet i Flyinge bör
bibehållas. I enlighet med förslaget bör dock antalet ston minskas till 20.
Med hänsyn till verksamhetens nedgång i övrigt torde vidare uppfödningen
av unghästar böra begränsas till 50 å 60 djur.
Vid bifall till den av mig förordade nedskärningen av hingsthållningen
synes tillräckligt underlag saknas för att upprätthålla verksamheten vid två
depåer. Det torde heller icke finnas utsikt till att kunna tillföra depåerna
nya arbetsuppgifter genom att dit delvis överflytta verksamheten vid remontdepåerna
eller genom att på annat sätt samordna hingst- och remontdepåernas
uppgifter. I det förut berörda förslaget till ny arméorganisation
föreslås nämligen, att samtliga nuvarande remontdepåer skall indragas
samt att ridutbildning och remontdressyr för framtiden skall äga rum vid
Västerbottens infanteriregemente. Vid nu angivna förhållanden torde den
ena av hingstdepåerna böra nedläggas. Av de skäl, utredningsmannen anfört,
synes det närmast komma i fråga att draga in depån vid Strömsholm.
Även om vissa olägenheter otvivelaktigt är förenade därmed, anser jag mig
dock böra förorda, att denna depå skall nedläggas och den statliga stuteriverksamheten
för framtiden koncentreras till Flyinge. Vid detta mitt ställningstagande
förutsätter jag dock, att ledningen för Flyinge hingstdepå
kommer att vinnlägga sig om att hålla erforderlig kontakt med uppfödarna
i mellersta Sverige och i möjligaste mån tillgodose även deras intressen.
Frågan huruvida anläggningarna vid Strömsholm skall kunna utnyttjas
för landets hästavel på annat sätt, exempelvis genom att dit förlägga utbildningskur
ser i körning och hästvård, främst för jordbrukets och skogsbrukets
behov, kommer att närmare övervägas av utredningsmannen. Utredningen
torde få bedrivas enligt riktlinjer som senare kommer att meddelas.
Sedan verksamheten vid Strömsholms hingstdepå nedlagts, bör depåns
inventarier överflyttas till Flyinge och förvaltningen av egendomen och
därå befintliga anläggningar överföras till domänverket.
Det torde få ankomma på ledningen av Flyinge hingstdepå att besluta om
hur hingstarna efter omorganisationen bör utplaceras inom de skilda avelsområdena.
Såsom utredningsmannen framhållit bör därvid eftersträvas, att
hingstarna kommer till så god användning som möjligt med hänsyn till
såväl antalet betäckningar som stomaterialets kvalitet. På grund av de
besparingar, som kan vinnas genom att hingst stadigvarande utstationeras
hos enskild hingsthållare eller hingsthållningsförening, bör sadan utstationering
ske när tillfälle därtill erbjudes och fullgod vård av hingsten kan
påräknas. Hingsthållaren eller föreningen bör därvid erhålla foderlega och
gottgörelse för skötseln av hingsten med belopp, varom överenskommelse
träffats med chefen för depån. Därest högre ersättning än 3 000 kronor
anses böra utgå, bör dock frågan underställas lantbruksstyrelsens prövning.
Efter den föreslagna omorganisationen torde vissa hingststationer kom
-
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
ma att helt indragas, varigenom stoägare åsamkas högre fraktkostnad. I
likhet med utredningsmannen anser jag, att kompensation härför bör kunna
ges i någon form. Lantbruksstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om
att i det statsbidrag å 35 000 kronor, som årligen utgår till Avelsföreningen
för svenska varmblodiga hästen ur reservationsanslaget till Hästavelns befrämjande,
ingår ett belopp av 2 000 kronor till betäckningspremier i form
av fraktbidrag för halvblodsston, vilkas ägare är bosatta på längre avstånd
från hingststation. Det synes enligt min mening lämpligast, att sådan kompensation
även fortsättningsvis får utgå från de medel, som ställes till avelsföreningens
förfogande. Vad jag sålunda anfört innebär, att jag icke biträder
utredningsmannens förslag om efterskänkande i vissa fall av
språngavgiften.
Den föreslagna begränsningen av stuteriverksamheten medför, att personalen
vid denna kan minskas i betydande utsträckning. Enligt utredningsmannens
förslag skulle sålunda samtliga befattningar vid Strömsholm
kunna indragas, medan personalen vid Flyinge skulle kunna minskas med
åtta stallbetjänter. För min del anser jag att härutöver även befattninger
som fodermarsk-stoöverskötare och ytterligare två stallbetjäntbefattningar
vid Flyinge kan indragas.
Befattningen såsom chef för Strömsholms hingstdepå är för närvarande
vakant och kan därför utan vidare indragas. Likaså kan arvodesbefattningarna
som veterinär och hovslagare därstädes slopas. Vad angår innehavaren
av kontorsskrivaretjänsten i lönegrad Ca 19 vid samma depå synes
vid omorganisationen i första hand böra undersökas, huruvida möjlighet
föreligger att låta honom tjänstgöra i annan statlig befattning, varvid hans
nuvarande tjänst bör uppföras på övergångsstat. Därest så icke är fallet,
torde Kungl. Maj :t böra få överväga att bereda befattningshavaren, som
innevarande år uppnår en levnadsålder av 62 år, tillfälle att avgå med förtidspension.
Med hänsyn till djurantalets minskning torde för framtiden någon särskild
veterinärbefattning ej vara erforderlig vid Flyinge. Eftersom befattningen
är ordinarie och vissa svårigheter synes finnas att omedelbart överföra
innehavaren till annan statlig tjänst, vill jag dock för närvarande endast
förorda, att befattningen sättes på övergångsstat.
Vad angår de övertaliga extra ordinarie befattningshavarna vid såväl
Strömsholm som Flyinge torde dessa böra erhålla i huvudsak samma avskedsförmåner,
som genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 november 1954
föreskrivits beträffande viss övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen
m. in. Beslutet innebär, att till ifrågavarande övertaliga befattningshavare,
vilka entledigats utan att i samband med avskedet erhålla
annan anställning i statens tjänst, skall på vissa villkor utgå årlig ersättning
eller avskedsersättning. Såsom framgår av den förut lämnade redo
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955 21
görelsen skall årlig ersättning intill pensionsåldern utgå med belopp, motsvarande
90 procent av pensionen, därest befattningshavaren uppnått en
levnadsålder av 50 år och har en sammanlagd anställningstid av 15 år. För
befattningshavare, som uppnått 45 men ej 50 levnadsår, skall bristande levnadsår
kompenseras av överskjutande tjänsteår över 15, varvid ett anställningsår
räknas lika med två levnadsar. Pa motsvarande sätt skall för tjänsteman,
som har 10 men ej 15 anställningsår, felande anställningsår kompenseras
av överskjutande levnadsår enligt samma beräkningsgrund. Efter uppnådd
pensionsålder skall ersättning motsvarande full pension utgå. Avskedsersättning
åter skall enligt nämnda föreskrifter utgå till befattningshavare,
som icke uppfyller de villkor i fråga om levnadsålder och anställningstid,
som stadgas för erhållande av årlig ersättning. Avskedsersättning
utgår med belopp motsvarande en, två eller tre månaders arbetsförtjänst,
allteftersom vederbörande anställningshavare vid avgången ur tjänsten har
en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av respektive minst tre,
sex eller nio år. Från rätt till årlig ersättning eller avskedsersättning undantages
anställningshavare, vilkens anställning är att betrakta såsom bisyssla
eller som icke har en sammanlagd anställningstid i den centrala statsförvaltningen
av minst tre år. Vidare undantages den, som i samband med
omorganisationen erhåller förtidspension eller av statsmedel uppbär tjänstepension
eller har överskridit pensionsålderns nedre gräns. Den, som vid
avgången ur tjänst icke uppnått en levnadsålder av 25 år och då icke heller
är gift eller har försörjningsplikt mot barn, undantages vidare liksom även
anställningshavare, vilken utan att förebringa godtagbara skäl vägrar att
antaga erbjuden annan anställning i statens tjänst eller icke iakttagit vad
som skäligen bort ankomma på honom för att erhålla ny anställning. Nu
angivna bestämmelser tillämpas, där icke Kungl. Maj :t för visst fall annorlunda
beslutar.
Även om hingstdepåernas personal har en synnerligen snäv yrkesinriktning
och möjligheterna att omplacera ifrågavarande befattningshavare
i likvärdig statlig eller enskild tjänst därför torde vara mycket begränsade,
kan jag icke biträda utredningsmannens förslag, att gynnsammare villkor
skall beredas dessa befattningshavare i de fall, då avskedsförmånen skall
utgå i form av avskedsersättning. Ej heller finner jag mig böra förorda den
av Försvarsverkens civila personals förbund gjorda hemställan om särskilda
flyttningsbidrag. Såsom statens lönenämnd anfört torde emellertid på grund
av de föreliggande omständigheterna hinder icke böra möta för Kungl.
Maj :t att — i likhet med vad som gäller enligt beslutet den 5 november
1954 — i särskilda fall taga hänsyn till sådana speciella förhållanden, som
bör föranleda avsteg från de allmänna reglerna. Detta bör bland annat gälla
i sådana fall, då omskolning anses böra komma i fråga.
I enlighet med utredningsmannens förslag bör befattningshavare tills
22 Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
vidare få inneha sin nuvarande tjänstebostad, i den mån denna icke erfordras
för den kvarvarande personalen eller för annat ändamål. Om avskedad
befattningshavare kommer att under längre tid kvarbo i tjänstebostäder
torde omprövning av hyresersättningen kunna ske med hänsyn till i orten
gängse hyror. Vidare torde den offentliga arbetsförmedlingen böra söka att,
i den mån så kan ske, med förtursrätt placera den övertaliga personalen i
annan lämplig statstjänst.
Vad angår personalfrågorna i övrigt är jag icke beredd att tillstyrka de
lönegradsuppflyttningar av vissa tjänster, som föreslagits av utredningsmannen
och i remissyttrandena. Då det för närvarande är svårt att bedöma,
huruvida ytterligare förändringar i stuteristatens organisation kan bli aktuella,
torde utöver vad jag salunda förordat icke heller i andra avseenden
nu böra ske några ändringar i personalstaten.
Fragan om ändring i lantbruksstyrelsens byråindelning torde böra upptagas
i annat sammanhang. Jag är icke heller beredd att här ingå på det av
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen väckta förslaget om anordnande
av ett civilt ackordhästsystem.
På längre sikt beräknas den föreslagna omorganisationen medföra en
årlig besparing av i runt tal 535 000 kronor, sedan densamma helt genomförts.
Av beloppet hänför sig 290 000 kronor till avlöningsanslaget och
245 000 kronor till omkostnadsanslaget. Minskningen av hästbeståndet liksom
även avvecklingen av den personal, som blir överflödig, kommer emellertid
att taga en icke alltför kort tid i anspråk och beräknas vara genomförd
först vid utgången av år 1955. För budgetåret 1955/56 synes med hänsyn
härtill medelsbehovet böra beräknas på följande sätt.
Vad angår förslagsanslaget till Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar
torde posten till arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, kunna nedräknas
med 2 400 kronor, motsvarande arvoden under ett halvt år till veterinären
och kontorsskrivaren vid Strömsholm. Vidare synes posten till övrig
icke-ordinarie personal kunna nedsättas med 88 800 kronor på grund av
den föreslagna avvecklingen av viss personal och med 10 000 kronor med
anledning av minskat medelsbehov för vikarier för stallpersonalen vid semester
och sjukdom. Den planerade minskningen av stoantalet föranleder
en nedräkning av ersättningen för levande födda föl med 200 kronor. Ä
andra sidan bör till avskedsersättningar upptagas en förslagsvis beräknad
delpost å 25 000 kronor.
De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder en omräkning
av vissa anslagsposter.
Anslaget beräknas sålunda.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, 62 000 (+ 15 200) kronor;
arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, 2 500 (— 2 400) kronor;
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 367 800 (—8 600) kronor;
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
23
särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal 1 400
(— 200) kronor;
rörligt tillägg 67 700 (— 148 900) kronor;
avskedsersättningar 25 000 (ny post) kronor.
Anslaget uppföres alltså med (62 000 + 2 500 + 367 800 + 1 400 + 67 700
+ 25 000 =) 526 400 kronor.
Å personalförteckningen bör avföras en depåchef i lönegrad Cp 2 vid
Strömsholms hingstdepå. Dessutom bör tjänsterna som veterinär i lönegrad
Ca 25 och som kontorsskrivare i lönegrad Ca 19 uppföras å övergångsstat.
I fråga om förslagsanslaget till Statens hingstdepåer och stuteri: Omkostnader
har lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1955/56
hemställt, att detsamma skall upptagas med ett belopp av 359 000 kronor,
vilket i förhållande till innevarande budgetår innebär en minskning med
47 500 kronor. Utredningsmannen har emellertid beräknat medelsbehovet
under anslaget till endast 181 300 kronor. Därvid har såsom utgift uppförts
till sjukvård 3 300 (— 1 200), reseersättningar 30 000 (—31 000), lyse och
vatten 9 500 (— 2 500), övriga expenser 5 900 (— 1 100) samt övriga utgifter
394 600 (— 138 400) kronor eller tillhopa 443 300 kronor. Vidare har
å inkomstsidan upptagits tillhopa 262 000 (+ 51 000) kronor, därav hyresoch
arrendemedel m. m. 70 000 (+ 19 000) kronor, sålda hästar 110 000
(+ 46 000) kronor, språngavgifter 75 000 (— 13 000) kronor samt inkomster
i övrigt 7 000 (— 1 000) kronor.
Vad utredningsmannen sålunda föreslagit kan jag godtaga med den
ändringen, att utgiftsposterna för furage samt häst- och fölinköp torde
kunna nedsättas med ytterligare 10 000 kronor vardera. Anslaget bör sålunda
för nästa budgetår upptagas med ett belopp av (423 300 — 262 000 =)
161 300 kronor. I fråga om den sistnämnda anslagsposten förutsättes härvid,
att erforderlig ökning av posten skall ske under vissa år, då större
inköp är påkallade. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid
fastställa ny stat för anslaget.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t den 17 december
1954 förordnat, att domänstyrelsen — med iakttagande av gällande
föreskrifter — skall utarrendera arrendelotten Flyinge nr 1, kallad Valleberg,
av Flyinge kungsgård i Södra Sandby socken, Malmöhus län, med
undantag av en äldre, till försäljning ifrågasatt arbetarbostad med ekonomihus
och tomtområde för Flyinge hingstdepås och stuteris räkning under en
tid av tio år, räknad från och med den 14 mars 1955, mot ett årligt arrende
icke understigande 33 800 kronor samt att domänstyrelsen av inflytande
arrendemedel skall gottgöras de direkta utgifterna för arrendelottens förvaltning.
»
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
IV. Utskottet
Häststammen i vårt land har under de senaste årtiondena bland annat
till följd av jordbrukets alltmera ökande mekanisering successivt minskats.
Denna särskilt ur beredskapssynpunkt betänkliga men jämväl med hänsyn
till näringslivets behov icke önskvärda utveckling har föranlett statsmakterna
att vidtaga olika åtgärder för att säkerställa en viss stabilisering
av hästuppfödningen. Sålunda beslöt riksdagen så sent som i fjol i enlighet
med ett på grundval av 1951 års hästavelsutredning framlagt förslag
om särskilda stödåtgärder för hästaveln under en övergångstid av fyra år.
I detta sammanhang framhöll utskottet, bland annat, att lönsamheten av
uppfödningen dock komme att bli avgörande för i vad mån de föreslagna
stödåtgärderna skulle ge önskat resultat.
Med hänsyn till att den angivna utvecklingen syntes medföra vissa konsekvenser
för det statliga stuteriväsendet tillkallade chefen för jordbruksdepartementet
den 30 juni 1954 en utredningsman, som den 15 januari
1955 avgav betänkande med förslag angående stuteristatens organisation.
Såsom framgår av förevarande proposition, vilken bygger på utredningsmannens
förslag, är verksamheten såväl vid Flyinge hingstdepå och stuteri
som Strömsholms hingstdepå främst inriktad på halvblodsaveln, som
frambringar hästar av utpräglad ridhästtyp, framför allt remonter och
ackordshästar för armén, men även lättare arbetshästar och avelsdjur.
Vid en omorganisation av stuteristaten bör man enligt utredningsmannen
utgå från ridhästavelns nuvarande omfattning och den hingsthållning, som
i betraktande härav nu kan anses erforderlig. Så länge det ur försvarssynpunkt
är önskvärt att uppehålla ett hästbestånd av denna omfattning och
man därmed även vinner, att de anspråk på hästar, som i en krigssituation
ställes på jordbruket, begränsas, synes det nämligen utredningsmannen
motiverat, att man ej nedskär den statliga hingsthållningen på ett sätt,
som skulle innebära, att förutsättningarna för att uppehålla ridhästaveln
blev väsentligt försämrade. I anslutning härtill föreslås i propositionen dels
att antalet hingstar skall minskas med hälften eller till omkring 50 samt
antalet avelsston och unghästar reduceras från 30 respektive 90 till 20
respektive 50 å 60, dels att Strömsholms hingstdepå skall nedläggas. Minskningen
av hästbeståndet liksom även avvecklingen av den personal, som
blir överflödig, beräknas enligt propositionen vara genomförd vid utgången
av år 1955. Förslaget medför på längre sikt en årlig besparing av i runt
tal 535 000 kronor.
Med anledning härav har i motionerna I: 451 och II: 556 ifrågasatts, om
den uppskattade besparingen uppväger den skada, som förslagets genomförande
skulle tillfoga hästavelsintresset, speciellt i Mellansverige. I vart
fall bör enligt motionerna den föreslagna minskningen av hingstantalet och
avvecklingen av personalen ske under en längre övergångstid än den, som
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
25
förordats i propositionen. Motionärerna hemställer därför, att frågan om
den framtida organisationen av statens hingstdepåer skall göras till föremål
för en allsidig utredning och lösas i samband med just nu aktuella
frågor på hästavelns område. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning
synes enligt motionärerna Strömsholms hingstdepå böra kunna bibehållas.
Enligt utskottets mening ger den framlagda utredningen i ärendet vid
handen, att en nedskärning av hingstantalet är motiverad även vid en uppfödning
av ungefärligen samma omfattning som den nuvarande. Vad beträffar
storleken av en sådan minskning ansluter sig utskottet till propositionens
förslag. Då antalet hingstar därefter kommer att understiga det
hingstbestånd, som för närvarande finnes enbart vid Flyinge, anser utskottet
i likhet med departementschefen, att tillräckligt underlag saknas
för att upprätthålla verksamheten vid två depåer. Vid bedömandet av frågan
vilken av hingstdepåerna som bör nedläggas, har utskottet funnit övervägande
skäl tala för att depån vid Strömsholm skall indragas. Såsom
framhålles i propositionen överväges emellertid för närvarande, huruvida
anläggningarna vid Strömsholm skall kunna utnyttjas för landets hästavel
på annat sätt, exempelvis genom att dit förlägga utbildningskurser i körning
och hästvård, främst för jordbrukets och skogsbrukets behov. I anslutning
härtill anföres vidare i propositionen nr 110 till årets riksdag
angående vissa anslag under riksstatens fjärde huvudtitel att —• därest
framdeles en civil körskola av nyssnämnda slag skulle inrättas — frågan
om en eventuell samordning av verksamheten vid skolan med den militära
verksamheten på förevarande område torde få upptagas till prövning.
Enligt vad utskottet inhämtat har statsutskottet vid behandlingen av sistnämnda
spörsmål i sitt utlåtande nr 128 förordat, att med indragningen
av ridskolan i Strömsholm skall anstå i avbidan på resultatet av övervägandena
i ämnet. Vid nu angivna förhållanden anser jämväl jordbruksutskottet
det lämpligt att ifrågavarande resultat avvaktas, innan åtgärder
vidtages för att minska personalen vid hingstdepån i den omfattning, som
avses i propositionen nr 102. Med hänsyn härtill finner sig utskottet böra
tillmötesgå de i motionerna framförda önskemålen endast så till vida,
att det förordar, att Kungl. Maj :t skall bemyndigas att tills vidare behålla
personalen i den utsträckning, som kan anses påkallad i avbidan på nyssnämnda
överväganden.
I motionen 11:528 har yrkats, att avelsstohållningen vid Flyinge skall
helt nedläggas. Med anledning härav vill utskottet erinra om att utredningsmannen
i detta sammanhang anfört, att en samling elitston vid stuteriet
utgör en garanti för att beskällarbeståndet även i fortsättningen kan hållas
på en tillräckligt hög nivå. Detta är enligt utredningsmannen särskilt
önskvärt med tanke på att den bebådade nedskärningen av hästhållningen
i armén kan komma att medföra försämrade förutsättningar för ridhästaveln
och sålunda öka risken för att avelns kvalitativa standard skall
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 28
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
sänkas. Ur angivna synpunkter ansluter sig utskottet, med avstyrkande
av motionen 11:528, till Ivungl. Maj:ts förslag att stuteriet skall bibehållas.
Därvid bör dock av besparingsskäl och för att bereda enskilda uppfödare
erforderligt utrymme för avsättning av högt kvalificerade avelsdjur
antalet ston i enlighet med vad som förordats i propositionen minskas
från 30 till 20.
I detta sammanhang torde få erinras om att statsutskottet i sitt förut
nämnda utlåtande behandlat frågan om ändrad organisation av kavalleriet
in. m., innebärande att krigsmaktens behov av varmblodiga ackordridhästar,
stamdraghästar och ackorddraghästar helt bortfaller samt att behovet
av varmblodiga stamridhästar betydligt reduceras. Under ärendets beredning
i statsutskottet har emellertid särskilt från skogs- och jordbrukarhåll
uttalats farhågor för att den nu föreslagna kraftiga beskärningen av
hästbeståndet skulle få omfattande verkningar beträffande möjligheterna
att i händelse av mobilisering eller krig tillgodose näringslivets behov av
hästar. Med hänsyn till det stöd för hästaveln, som arméns hästhållning
i fred utgör, har förslaget ansetts även kunna få sekundära återverkningar
bland annat genom att intresset för hästaveln konnne att sjunka, detta
icke endast i fråga om varmblodshästarna. Liknande synpunkter har enligt
statsutskottet kommit till uttryck i vissa i detta sammanhang väckta
motioner, i vilka särskilt understrukits farhågorna för att krigstillgången
på hästar för, förutom näringslivet, armén och civilförsvaret skulle komma
att äventyras.
Såsom statsutskottet framhållit har återverkningarna i nu angivna och
andra i dess utlåtande närmare omnämnda avseenden icke berörts i propositionen
nr 110. Med anledning härav har statsutskottet funnit det angeläget,
att bland annat nyssnämnda spörsmål av Kungl. Maj :t tages under
närmare övervägande och att i avvaktan på resultatet härav reduceringen
av antalet hästar liksom av antalet remonter för arméns räkning icke forceras
i den snabba takt, som Kungl. Maj :ts förslag innebär. I anslutning
härtill har statsutskottet vidare hänvisat till vad överbefälhavaren och
chefen för armén anfört i sina i propositionen nr 102 närmare redovisade
yttranden över betänkandet med förslag till stuteristatens organisation.
Under hänvisning till det anförda har statsutskottet vidare framhållit,
att en förutsättning för att arméns remontering skall kunna nedbringas
på föreslaget sätt är, att det för krigsbehovet nödvändiga antalet hästar
säkerställes. Det bör emellertid enligt statsutskottet härvid beaktas, att
systemet med varmblodiga ackorddraghästar, vilket avser hållandet under
fredstid av en nödvändig krigsreserv av varmblodiga hästar, medför
icke oväsentliga merkostnader för statsverket. I sitt av föregående års
riksdag godkända utlåtande nr 4 framhöll statsutskottet, att fjärde huvudtiteln
i princip icke borde belastas med dessa kostnader. Statsutskottet ansåg,
att denna fråga borde tagas under övervägande, och ifrågasatte, om
icke en del av dessa merkostnader lämpligen borde bestridas av anslag
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
27
under nionde huvudtiteln eller ur statens hästavelsfond, som av totalisatormedel
avsatts för hästavelns främjande. Statsutskottet har nu framhållit,
att skäl alltjämt talar för en samordning av olika åtgärder för tillgodoseendet
av krigsmaktens och näringslivets behov av hästar, och anser fortfarande
angeläget, att denna fråga ingående prövas. Det är enligt statsutskottets
mening önskvärt, att resultatet av en sådan undersökning om
möjligt förelägges nästa års riksdag.
Jordbruksutskottet delar statsutskottets åsikt, att vid en nedskärning av
hästbeståndet på sätt nu föreslagits lämpliga åtgärder behöver vidtagas
för att det vid en mobiliserings- eller krigssituation nödvändiga antalet
hästar i möjligaste mån säkerställes. Likaså anser jordbruksutskottet, att
det kan sättas i fråga, huruvida icke merkostnaderna härför bör bestridas
av medel under nionde huvudtiteln eller ur statens hästavelsfond. Jordbruksutskottet
finner sig därför, särskilt med hänsyn till att helt nyligen
genomförts vissa åtgärder för att främja den inhemska hästaveln, böra
ansluta sig till statsutskottets uttalande om en utredning rörande en samordning
av skilda åtgärder för att tillgodose krigsmaktens och näringslivets
behov av hästar.
Vad i propositionen föreslagits angående uppfödningen av unghästar,
utplaceringen av hingstar och kompensationen till stoägare för högre fraktkostnad
föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Den i propositionen förordade avvecklingen av personalen torde med
beaktande av vad utskottet framhållit i det föregående ske i långsammare
takt än som ifrågasatts i propositionen. I de fall extra ordinarie befattningshavare
blir övertaliga, torde dessa böra erhålla de avskedsförmåner,
som genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 november 1954 föreskrivits beträffande
viss övertalig personal vid den centrala försvarsförvaltningen
m. m. I detta sammanhang vill utskottet emellertid särskilt understryka
departementschefens uttalande, att hinder icke bör möta för Kungl. Maj :t
att — i likhet med vad som gäller enligt nyssnämnda beslut — i särskilda
fall taga hänsyn till sådana speciella förhållanden, som bör föranleda
avsteg från de i propositionen närmare angivna allmänna reglerna. Vad
angår personalfrågorna i övrigt biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottets förslag angående personalens avveckling torde även medföra
vissa konsekvenser för de i propositionen upptagna anslagsbeloppen. Med
hänsyn till svårigheten att redan nu beräkna den medelsökning, som kan
komma att föranledas av förslaget, föreslår utskottet, att anslagen till
hingstdepåer och stuteri skall anvisas med de av Kungl. Maj :t beräknade
beloppen eller med 526 400 respektive 161 300 kronor till avlöningar respektive
omkostnader. För att möjliggöra det överskridande av posten avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal som kan bli behövligt förordar
utskottet jämväl, att posten skall uppföras förslagsvis i avlöningsstaten.
Kungl. Maj:ts framställning i övriga här ej tidigare berörda delar har
icke givit utskottet anledning till erinran.
28 Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1955
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj:ts
framställning samt med avslag å motionen II: 528,
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens hingstdepåer och stuteri,
som angivits i det föregående;
b) fastställa följande avlöningsstat för statens hingstdepåer
och stuteri, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1955/56:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis ...................................... 62 000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t ........ 2 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .............................. 367 800
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän ...................... 1 400
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 67 700
6. Avskedsersättningar, förslagsvis ............ 25 000
Summa kronor 526 400;
c) till Statens hingstdepåer och stuteri: Avlöningar å riksstaten
för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 526 400 kronor; samt
d) till Statens hingstdepåer och stuteri: Omkostnader å
riksstaten för budgetåret 1955/56 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 161 300 kronor.
II. att motionerna 1:451 och 11:556 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 maj 1955
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Jon Jonsson,
Bertil Andersson, Sundberg*, Hansson, Eskilsson, Bror Nilsson, Mossberger
och Uno Olofsson; samt
från andra kammaren: herrar Haeggblom, Pettersson i Dahl, fru
Eriksson i Hallstahammar, herrar Ahlsten*, Ekdahl och Lindström*, fru
Lindskog, herrar Rimås, Jönsson i Gärds Köpinge och Nilsson i Lönsboda*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
605206
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:343 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2: o), 8:o), 10: o), 14: o) och 17: o) lage a1 i texten