Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckt motion om inventering av vattendrag lämpliga för produktion av vandringsfisk, m. m.

1955-11-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1955:33, Utlåtande med anledning av väckt motion om inventering av vattendrag lämpliga för produktion av vandringsfisk, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 33—35

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955

1

Nr 33

Utlåtande med anledning av väckt motion om inventering av

vattendrag lämpliga för produktion av vandringsfisk,

m. m.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 246, av herrar Levin och Arweson har hemställts, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t begära en inventering av de vattendrag, som

även i fortsättningen kommer att bli lämpliga för produktion av vandringsfisk,

samt förslag om de åtgärder för att förbättra fiskens möjligheter i

dessa vatten, som kan anses erforderliga.

Beträffande det närmare innehållet i motionen torde utskottet få hänvisa

till denna.

Över motionen har utskottet låtit inhämta yttranden från fiskeristyrelsen

med statens fiskeriförsök, vandringsfiskutredningen, Sveriges fiskares riksförbund

och Hushållningssällskapens förbund.

Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök har i sitt yttrande, dagtecknat

den 5 mars 1955, anfört i huvudsak följande.

De i motionen påpekade farhågorna för att livsbetingelserna och framkomstmöjligheterna

i våra svenska vattendrag för s. k. vandringsfisk, i

synnerhet lax och ål, i allt större utsträckning elimineras genom överbyggnader

och föroreningar, är utan tvivel befogade. Styrelsen vitsordar också

vad i motionen uttalas om de ovissa möjligheterna att på konstlad väg vidmakthålla

bestånden av flodvandrande laxfiskar, när genom vattendragens

avtrappning eller genom föroreningar såväl lekplatser som uppväxtområden

blivit omintetgjorda. Även om det är möjligt att för rimliga kostnader ersätta

de försvunna lekplatserna medelst artificiella kläckningsanordningar

återstår det hittills icke lösta problemet att uppdraga det kläckta ynglet i

tråg eller dammar i stället för de förlorade naturliga uppväxtområdena. Erfarenheter

såväl från svensk som utländsk försöksverksamhet på detta område

har hittills icke givit enbart uppmuntrande resultat.

Vad beträffar ålen kan dess naturliga uppgång i betydande utsträckning

ersättas med insättning av ålyngel eller kustfångad s. k. sättål. Men den

fortskridande föroreningen av vattendragen ävensom den utvandringsfärdiga

ålens svårighet att passera kraftverksanläggningarna gör att man även

måste hysa farhågor för denna fiskarts framtid i våra vattendrag.

Den försöksverksamhet, som bedrives av vandringsfiskutredningen, har

icke någon allmän inventering av i motionen nämnt slag på sitt arbetsprogram.

I sitt betänkande av år 1951, bil. 2, har utredningen dock redovisat

en sammanställning av de laxförande vattendragen. Däremot har det sedan

länge åvilat de vid hushållningssällskapen anställda fiskeriassistenterna att

övervaka ålens framkomstmöjligheter särskilt genom kontroll av föreskrivna

ålyngelledare och ålyngeluppsamlingsanordningar. Dessa tjänstemän torde

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 33 —35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955

därför vara väl ägnade att verkställa en inventering av vattendragen, envar

inom sitt verksamhetsområde samt inkomma med förslag till förbättringar

av framkomstmöjligheterna för ifrågavarande fiskslag.

För egen del anser styrelsen att försök till upprättandet av laxstammar i

landets smärre vattendrag av biologiska skäl icke har större förutsättningar

att föra till positiva resultat. Något gynnsammare torde möjligheterna vara

beträffande havsvandrande laxöring, vilket fiskslag dock icke har samma

intresse som laxen ur nationalekonomisk synpunkt, även om den lokalt spelar

en viss roll för kustfisket.

I anledning av vad nu anförts biträder styrelsen för sin del det i motionen

framställda förslaget, att en allmän och hela landet omfattande inventering

av de olika flodsystemens livs- och framkomstbetingelser för ål och

laxfiskar måtte komma till stånd, att iakttagelser och eventuellt försöksverksamhet

på området må anbefallas de olika hushållningssällskapen samt

att rapporter och förslag därefter bör ingivas till styrelsen för att av denna

sammanställas och överlämnas till Kungl. Maj :t.

Vandringsfiskutredningen har i sitt den It mars 1955 dagtecknaae yttrande

anfört bl. a. följande.

Utredningens verksamhet angives av dess arbetsordning enligt vilken det

är utredningens uppgift att utreda, vilka åtgärder som kan vidtagas för att

förebygga eller minska skador på vandringsfiskbestånden till följd av strömfallsutbyggnader

och vattenregleringar "för kraftändamål. Riktlinjer för

verksamheten har angivits i ett på uppdrag av cheferna för jordbruks- och

kommunikationsdepartementen (ten 5 maj 1951 avlämnat betänkande angående

åtgärder för åstadkommande av önskvärt samarbete mellan fiske- och

kraftintressena samt för bevarande av de svenska laxbestånden m. m.

I här ifrågavarande motion framhåller motionärerna, att bestånden av

vandringsfisk minskar genom överbyggandet av vattendrag och genom vattenföroreningar,

att pågående försök att på konstlad väg uppehålla bestånden

i den mån de givit positivt resultat visat att detta åtminstone med nu

kända metoder ej låter sig göra utan orimliga kostnader men att man i likhet

med vad som sker på andra håll bör försöka utnyttja lämpliga vattendrag

för beståndens uppväxt och att man fördenskull bör företaga en inventering

av dylika vattendrag och uppgöra förslag till deras utnyttjande.

Utredningen delar motionärernas uppfattning, att effektiva åtgärder kräves

för att förhindra skada på bestånden av vandringsfisk genom vattendragens

ianspråktagande för kraftproduktion.

Vad beträffar laxen kan kompensationsåtgärderna sammanföras under

två grupper, nämligen dels sådana som avser att utnyttja vattendragen för

laxens naturliga fortplantning eller för utsättning av odlade, icke utvandringsfärdiga

laxungar, dels sådana som avser att ersätta vattendragen med

uppfödningsanläggningar, där laxungarna får genomlöpa hela sitt sötvaltensstadium.

Beträffande den första gruppen av åtgärder, vilken är den som motionärerna

åsyftar, har utredningen i nämnda betänkande understrukit betydelsen

av att laxens naturliga fortplantningsmöjligheter i största utsträckning

utnyttjas och anfört ett flertal exempel på härför redan utförda och planerade

åtgärder. I anslutning härtill har inom utredningen upprättats en översikt

av samtliga laxförande vattendrag med däri förefintliga kraftverksdammar

samt naturliga hinder för laxens framkomst. Denna översikt med tillhörande

kartor finnes såsom bilaga fogad vid betänkandet. Vad angår användning

av ej tidigare för laxen tillgängliga områden för laxproduktion

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1!>55

3

kan omnämnas transporterna av lax förbi Nämforsen i Ångermanälven,

ävensom att utredningen för närvarande undersöker möjligheterna för laxreproduktion

i Kalix älv ovanför Jokkfallet i anledning av till utredningen

remitterat förslag om inrättande av laxtrappa vid detta för laxen i allmänhet

svåröversligliga fall. Enligt vad utredningen har sig bekant finnes även

i vissa vattendrag gamla, numera ej använda dammbyggnader, som utgör

hinder för lax och annan vandringsfisk, och som därför bör borttagas för åtL

därigenom utöka reproduktionsmöjligheterna. Utredningen har vidare företagit

vissa utredningar över möjligheten att använda på norrlandskusten

utmynnande mindre vattendrag för laxreproduktion. Slutligen har utredningen

i betänkandet påpekat betydelsen av att vissa älvområden undantages

från kraftverksbyggnader och regleringar och bevaras i naturligt skick

för att tjäna som reservat för laxen.

Utredningen är sålunda icke främmande för de synpunkter, som anförts

i motionen. Anledningen till att utredningen icke i större omfattning tagit

upp dessa frågor på sitt arbetsprogram ligger dels däri, att det har synts

utredningen böra ankomma på de lokala fiskerimyndigheterna att närmare

utreda desamma, dels och framför allt däri att dylika åtgärder av geografiska,

biologiska och utbyggnadstekniska skäl icke kan få någon avgörande

betydelse för våra laxbestånds vidmakthållande — detta i motsats till förhållandena

på de brittiska öarna, där de naturliga betingelserna för laxreproduktion

är långt gynnsammare än i vårt land, medan utbyggnadsmöjligheterna

för kraftverk är avsevärt sämre.

Utredningen har i stället främst inriktat sin verksamhet på att lösa frågan

om erforderliga kompensationsåtgärder i sådana laxälvar, som är eller

väntas bli helt utbyggda, och där reproduktionsmöjligheter för laxen icke

mera finnes, d. v. s. åtgärder enligt den andra förutnämnda gruppen. Vid en

vid Hölle kraftverk vid Indalsälven uppförd försöks- och laboratorieanläggning

har sålunda i större omfattning utförts ett redan tidigare påbörjat försöksarbete

med uppfödning av laxungar till utvandringsfärdig storlek i och

för utsättning av desamma i en älvs nedersta del. Dessa försök, som avser

utprovning av lämpligaste tråg, bassäng och dammtyper, vattenmängd, vattentemperatur,

föda, åtgärder mot sjukdomar ete. har givit alltmera positiva

resultat. Att så är fallet framgår kanske främst av återfångsterna från de

synnerligen omfattande märkningar av de utsatta laxungarna, som utredningen

företagit. Återfångstprocenten av dylika har nämligen i stort sett

år för år blivit högre och motsvarar i flera fall den återfångslprocent, som

erhållits vid märkning av från vattendrag naturligt utvandrande laxungar.

Man torde därför kunna säga, att även om det ännu är för tidigt att med full

säkerhet påstå, att man på konstlad väg och på ekonomiskt försvarbart säl!

kan uppehålla del tidigare från en viss älv härstammande laxbeståndet i

havet, goda skäl dock talar härför. Det är i vart fall till denna koinpensationsform,

som man ytterst måste förlita sig.

Beträffande ålen ligger förhållandena annorlunda till än för laxen. Skadeverkan

här ligger dels i hinder för ålynglets och ålungarnas vandring till

sina uppväxtområden, dels i de nedgående ålarnas risk all skadas eller dödas

vid passagen genom kraftverkens turbiner. Däremot orsakas inga större

skador på själva uppväxtområdena. Det viktigaste är här att väl fungerande

ålvägar och ålsamlare anordnas för den uppgående ålen samt att nedgångsvägar

jämte avspärrnings- och avledningsanordningar utföres för den nedvandrande

ålen. Kontrollen härvidlag torde åvila fiskeriadministrationen.

Som slutomdöme framhåller utredningen, alt den i motionen avsedda inventeringen

givetvis har sitt värde, även om detta måhända icke är så stort

som motionärerna förutsätter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955

Sveriges fiskares riksförbund har i sitt yttrande, dagtecknat den 12 mars

1955, anfört bl. a. följande.

För en stor del av den svenska fiskarkåren är fisket efter lax och ål av

mycket stor betydelse. Tyvärr torde de i motionen påpekade farhågorna för

minskning av dessa fiskbestånd genom pågående överbyggnad av våra vattendrag

samt genom den alltmer tilltagande vattenföroreningen vara befogade.

Genom en sådan minskning, som för övrigt redan kunnat förmärkas,

kommer berörda fiskare att åsamkas bekymmer i sin näringsutövning. Om

en sådan utveckling tillätes fortsätta, kommer så småningom hela det svenska

laxfisket och i viss mån även ålfisket att spolieras.

För att i någon mån motverka denna oroande utveckling har sedan lång

tid pågått försök att på konstlad väg upprätthålla beståndet av »vandringsfisk»

i vissa vattendrag, men hittills har erfarenheterna, såväl från svensk

som utländsk försöksverksamhet på detta område, icke givit enbart uppmuntrande

resultat. Vårt land är ju ganska rikt på sjöar och vattendrag.

Säkerligen finnes fortfarande många sådana, där fiskslag som lax och åt

skulle kunna få naturliga möjligheter att leva och utvecklas. Givetvis skulle

det vara av värde, om man genom en inventering av dessa vattendrag skulle

erhålla en överblick av hela läget. Såsom framhålles i motionen kan eu

dylik inventering genomföras på ett enkelt sätt. Ett samarbete med hushållningssällskapens

fisker itjänstemän borde sålunda vara möjligt. På så

sätt skulle säkerligen lämnas anvisningar och förslag om vilka åtgärder

som lämpligen borde genomföras. Kostnaderna för en sådan inventering

synes enligt förbundets åsikt kunna hållas inom rimliga gränser och torde

lämpligen böra bestridas av sådana medel, som inflyter såsom kompensation

för förstörda fiskevatten.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker förbundet bifall till de

i föreliggande motion framställda förslagen.

Hushållningssällskapens förbund —- som tillika har överlämnat ett från

Gävleborgs läns hushållningssällskap inhämtat yttrande — har i sitt remissyttrande

den It mars 1955 anfört i huvudsak följande.

Det i motionen berörda spörsmålet är av synnerligen stor betydelse för

svenskt fiske. Den fortgående kraftverksutbyggnaden i vattendragen samt

utsläppandet av dåligt eller ej alls renat industri- och kloakvatten i dessa är

sålunda ett allvarligt hot mot vandringsfiskens fortplantning och existens.

Av angivna orsaker har på många håll tidigare förekommande produktion

av sådan fisk helt upphört.

På en del platser har man redan vidtagit åtgärder för att åstadkomma

bättre fortplantningsmöjligheter för vandringsfisken, bl. a. genom att anlägga

nya uppgångsvägar för denna. Dessa åtgärder har emellertid av brist

på medel icke på långt när fått den erforderliga omfattningen. Som motionärerna

framhållit är det därför angeläget, att hithörande problem nu angripes

och beaktas i betydligt större utsträckning än tidigare. De i motionen

avgivna förslagen härför är enligt förbundets mening önskvärda och behövliga.

Som ett första led i dessa bör således en inventering äga rum. Vid

dennas genomförande synes hushållningssällskapens fisker itjänstemän

kunna lämna värdefull medverkan i åtskilliga avseenden genom att de äger

god kännedom om de lokala fiskeförhållandena och på grund av att de på

olika sätt biträtt vid tidigare vidtagna åtgärder för att befrämja produktionen

av vandringsfisk.

Gävleborgs läns hushållningssällskap har i sitt till Hushållningssällskapens

förbund avgivna yttrande anfört bl. a. följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955

5

Sedan flera år tillbaka har inom detta län de i motionen avsedda åtgärderna

varit aktuella, främst på grund av överbyggnaden av länets huvudvattendrag

— Ljusnan och dess biflöde Voxnan — varigenom detta vattensystem

nästan helt förlorat sin betydelse såsom laxförande vatten.

Inom Ljusnans fiskevårdskommitté i vilken ingår representanter för

flottnings-, kraftverks- och fiskerättsägareintresset samt den statliga och

lokala fiskeriadministrationen har man sedan kommittén bildades år 1947

gjort flera försök att bereda vandringsfisk uppgångsmöjlighet i mindre vattendrag

inom länet. I princip måste det emellertid anses vara oriktigt att förlägga

kompensationsåtgärderna till andra vatten än de, där skadan uppstått.

Ty även om ett dylikt förfaringssätt är biologiskt och tekniskt genomförbart,

måste man räkna med att ifrågasatta »ersättningsvattens» produktionsförmåga

tages i anspråk för ett ändamål, som icke betjänar dessa vattens

fiskerättsägare, men som reducerar eller helt omöjliggör vattnens

utnyttjande för bestånd av stationära fiskslag. För Ljusnans del har frågan

lösts genom åläggande för utbyggnadsföretagen att hålla kläcknings- och

uppfödningsanordningar för den mängd utvandringsfärdig lax, som normalt

kan beräknas ha producerats inom de nu för laxreproduktionen odugliga

områdena. För säkerställande av åluppgången har föreskrivits central

uppsamling av ålyngel. Erfarenheterna hittills av dessa åtgärder är, att

åluppsamling och -distribution för vattensystemet lyckats mycket bra, men

att produktionen av utvandringsfärdiga laxungar hittills icke nått upp

till föreskriven mängd. Enligt de domar, som reglerar denna fråga, måste

dock denna verksamhet — oavsett kostnaderna — utbyggas till föreskriven

kapacitet.

Sett ur allmän fiskesynpunkt ställer sig frågan annorlunda, eftersom

vattendragens återställande till ursprungligt skick är fiskevårdens främsta

angelägenhet. Bl. a. har detta tagit sig uttryck i försök att, där så låter sig

göra, undanröja hinder för vandringsfiskens uppgång i de medelstora och

mindre vattendragen. Så har t. ex. uppgångsmöjlighet ordnats i länets två

nordligaste åar — Gnarpsån och Dyrån — genom partiell utrivning av

sådana dammar, som numera saknar betydelse för kraftverks- eller andra

ändamål.

Att åtgärder av liknande art — alltså sådana, som avses i motionen —

icke redan vidtagits i övriga härför lämpade vatten beror delvis därpå att

många vattendrag för närvarande är alltför förorenade för att kunna locka

vandringsfisk till uppgång. Framför allt har dock åtgärderna hindrats eller

helt omöjliggjorts av brist på medel. Beträffande ett av länets vattendrag,

Delångersån—Svågan, har den för området bildade och verksamma fiskevårdskommittén

i likhet med Ljusnans fiskevårdskommitté endast med svårighet

kunnat erhålla medel till verksamheten och i båda fallen endast med

otillräckliga belopp. Det omfattande rekognosceringsarbete, som måste föregå

förslag till åtgärder, har självfallet blivit lidande härpå.

För havsfiskets del torde de ifrågasatta åtgärderna få betraktas såsom

ett villkor för en bibehållen lax- och åltillgång. En förutsättning för framgång

i detta arbete är dock, att undersökningarna i första hand inriktas på

föroreningssituationen i de vattendrag, som med tanke på möjligheterna att

åstadkomma fiskvägar — och av övriga orsaker — kan ifrågakomma. Utan

noggranna undersökningar av vattenbeskaffenheten i respektive vatten torde

inventering av överbyggnader och undersökning av vattenhushållning

otc. icke kunna lämna eu riktig vägledning för ett fortsatt arbete.

För Gävleborgs läns del måste det genom motionen tagna initiativet anses

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955

vara av stor betydelse, då sällskapet härigenom får stöd i ett redan påbörjat

arbete med ordnandet av uppgångsmöjligheter för vandringsfisken. Skall

detta arbete kunna bedrivas pa önskvärt sätt måste emellertid avsevärda belopp

ställas till förfogande härför. I första hand behöves medel till undersökningsarbetet

och sedermera till genomförande av de åtgärder, som kan

visa sig ändamålsenliga.

Ltskottet. Den i förevarande motion väckta frågan har redan tidigare prövats

av riksdagen. Sålunda behandlades vid 1948 års riksdag ett motionsvis

framfört förslag om en fullständig inventering av landets rinnande vattendrag

i syfte att skapa ökade möjligheter för produktiv fiskodling. I sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 35 avstyrkte utskottet detta förslag samt

anförde därvid bl. a., att alla skäl syntes tala för att man borde avvakta resultaten

av Svenska lax- och laxöringsföreningens samt vandringsfiskutredningens

undersökningar, innan åtgärder övervägdes i föreslagen riktning.

Med anledning av motionen I: 363 till 1952 års riksdag, i vilken hemställdes

om utredning och förslag rörande åtgärder i syfte att på längre sikt bibehålla

och förbättra bestånden av lax och ål i svenska fiskevatten, anförde

utskottet i sitt utlåtande nr 57, att nyssnämnda undersökningar dittills icke

lämnat resultat av större betydelse. Vad beträffade vandringsfiskutredningen

hade dess försöksverksamhet — som i och för sig fick anses vara mycket

värdefull — ännu icke fortskridit så långt, att man kunnat anvisa tillfredsställande

utvägar alt förbättra eller skydda laxbestånden i samband med ingrepp,

som vållades av kraftverk och övriga byggnader i våra vattendrag. I

fråga om ålbeståndet syntes däremot större möjligheter föreligga att åstadkomma

en förbättring, enär vissa resultat uppnåtts genom kontroll och undersökningar

på området. Utskottet erinrade i detta sammanhang om att

tredje lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1952: 20 med anledning

av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av vandringsfiskens

undanträngande genom kraftverksbyggen framhållit, alt det arbete,

som bl. a. inom vandringsfiskutredningen igångsatts eller förberetts för alt

åstadkomma en tillfredsställande lösning av frågan, borde fullföljas med

ail kraft. Då några nya framkomliga vägar knappast kunde anvisas, ansåg

tredje lagutskottet sig likväl icke kunna tillstyrka motionerna utan hemställde,

att de måtte lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. Vidare erinrade

jordbruksutskottet om att 1952 års riksdag på hemställan av tredje lagutskottet

(uti. nr 19; r.skr. nr 194) begärt en skyndsam utredning om effektiva

åtgärder till motverkande av förorening av våra sjöar och vattendrag

samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde

föranleda. Med hänsyn till riksdagens nyssnämnda beslut fann sig jordbruksutskottet

icke böra förorda bifall till motionen I: 363. Riksdagen hade

intet att erinra mot denna hemställan.

I likhet med motionärerna i nu förevarande motion ser utskottet med

största bekymmer på det allvarliga Hot mot vandringsfiskens bestånd, som

den fortgående utbyggnaden och regleringsverksamheten i våra vattendrag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955

7

samt den alltmer ökande vattenföroreningen från fabriker och samhällen innebär.

Utvecklingen torde nu ha gått därhän, att de flesta av landets större

vattendrag, som producerar vandringsfisk, i väsentlig utsträckning är utbyggda.

Kraftförsörj ningens tillgodoseende är givetvis ett mycket tungt vägande

samhällsintresse. Det synes dock kunna sättas i fråga, huruvida icke

fiskeriintresset ofta blivit i alltför hög grad eftersatt vid dessa utbyggnader.

Till följd härav har fiskeförhållandena, särskilt i de inorrländska älvarna,

undergått en fortlöpande allvarlig försämring. Det är att märka att denna

utveckling icke endast berör fisket i älvarna utan också det betydelsefulla

lax- och ålfisket i Östersjön.

Mot denna bakgrund finner utskottet motionärernas uppslag, att söka utnyttja

lämpliga vattendrag för vandringsfiskens lek och uppväxt samt fördenskull

företaga en inventering av dylika vattendrag och uppgöra förslag

till deras utnyttjande, vara väl värt beaktande. Såsom framgår av utredningen

i ärendet har emellertid åtgärder i motionens syfte redan i stor utsträckning

vidtagits eller åtminstone planerats. Sålunda har vandringsfiskutredningen

i sitt betänkande den 5 maj 1951 redovisat en översikt över samtliga

laxförande vattendrag med däri förefintliga kraftverksdammar och naturliga

hinder för laxens framkomst. Vidare har undersökningar och försök

att bereda vandringsf isken bättre uppgångsmöjligheter genomförts av utredningen,

de lokala fiskerimyndigheterna samt de s. k. fiskevårdskommittéerna,

i vilka ingår representanter för flottnings-, kraftverks- och fiskerättsägarintressena

samt den statliga och lokala fiskeriadministrationen. Talrika

dylika undersökningar och försök pågår f. n. i de norrländska vattendragen.

I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att den på grund av

1952 års riksdagsbeslut tillsatta utredningen om åtgärder till motverkande

av förorening av sjöar och vattendrag (1953 års vattenvårdskommitté) den

1 december 1954 framlagt delbetänkande med förslag angående organisations-

och lagstiftningsfrågor in. m. Enligt vad utskottet inhämtat är betänkandet

f. n. föremål för överväganden inom jordbruksdepartementet.

Av det anförda framgår, att de i motionen påtalade förhållandena redan

blivit uppmärksammade av vederbörande myndigheter och sakkunniga instanser.

Utskottet anser emellertid, att insatserna för att lösa problemen på

ifrågavarande område bör ytterligare intensifieras. Därvid vill utskottet särskilt

understryka vikten av att ökad uppmärksamhet ägnas förhållandena i

de norrländska älvarna. Den ytterligare inventering av för produktion utav

vandringsfisk användbara vattendrag, vilken kan bli erforderlig, torde enligt

utskottets förmenande lämpligen böra genomföras genom att hushållningssällskapens

fiskeritjänstemän på sätt som angivits i fiskeristyrelsens yttrande

lämnar rapporter till styrelsen. Det torde sedan få ankomma på styrelsen

att sammanställa och överlämna rapporterna till Kungl. Maj :t. Någon särskild

utredning i ämnet synes sålunda icke böra begäras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionen II: 246 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 november 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Nord, Bertil

Andersson, Sundberg*, Hansson, Eskilsson, Mossberger, Franzén och William

Ohlsson*; samt

. andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastan
jegarden,

Jacobson i Vilhelmina*, Andersson i Hyssna, Hseggblom, Antby*

Jonsson i Strömsund, Svensson i Vä, Arweson och Johansson i öckerö*.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.