Utlåtande med anledning av väckt motion om inventering av vattendrag lämpliga för produktion av vandringsfisk, m. m.
1955-11-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1955:33, Utlåtande med anledning av väckt motion om inventering av vattendrag lämpliga för produktion av vandringsfisk, m. m.
Dokumentets text
Nr 33—35
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955
1
Nr 33
Utlåtande med anledning av väckt motion om inventering av
vattendrag lämpliga för produktion av vandringsfisk,
m. m.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 246, av herrar Levin och Arweson har hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t begära en inventering av de vattendrag, som
även i fortsättningen kommer att bli lämpliga för produktion av vandringsfisk,
samt förslag om de åtgärder för att förbättra fiskens möjligheter i
dessa vatten, som kan anses erforderliga.
Beträffande det närmare innehållet i motionen torde utskottet få hänvisa
till denna.
Över motionen har utskottet låtit inhämta yttranden från fiskeristyrelsen
med statens fiskeriförsök, vandringsfiskutredningen, Sveriges fiskares riksförbund
och Hushållningssällskapens förbund.
Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök har i sitt yttrande, dagtecknat
den 5 mars 1955, anfört i huvudsak följande.
De i motionen påpekade farhågorna för att livsbetingelserna och framkomstmöjligheterna
i våra svenska vattendrag för s. k. vandringsfisk, i
synnerhet lax och ål, i allt större utsträckning elimineras genom överbyggnader
och föroreningar, är utan tvivel befogade. Styrelsen vitsordar också
vad i motionen uttalas om de ovissa möjligheterna att på konstlad väg vidmakthålla
bestånden av flodvandrande laxfiskar, när genom vattendragens
avtrappning eller genom föroreningar såväl lekplatser som uppväxtområden
blivit omintetgjorda. Även om det är möjligt att för rimliga kostnader ersätta
de försvunna lekplatserna medelst artificiella kläckningsanordningar
återstår det hittills icke lösta problemet att uppdraga det kläckta ynglet i
tråg eller dammar i stället för de förlorade naturliga uppväxtområdena. Erfarenheter
såväl från svensk som utländsk försöksverksamhet på detta område
har hittills icke givit enbart uppmuntrande resultat.
Vad beträffar ålen kan dess naturliga uppgång i betydande utsträckning
ersättas med insättning av ålyngel eller kustfångad s. k. sättål. Men den
fortskridande föroreningen av vattendragen ävensom den utvandringsfärdiga
ålens svårighet att passera kraftverksanläggningarna gör att man även
måste hysa farhågor för denna fiskarts framtid i våra vattendrag.
Den försöksverksamhet, som bedrives av vandringsfiskutredningen, har
icke någon allmän inventering av i motionen nämnt slag på sitt arbetsprogram.
I sitt betänkande av år 1951, bil. 2, har utredningen dock redovisat
en sammanställning av de laxförande vattendragen. Däremot har det sedan
länge åvilat de vid hushållningssällskapen anställda fiskeriassistenterna att
övervaka ålens framkomstmöjligheter särskilt genom kontroll av föreskrivna
ålyngelledare och ålyngeluppsamlingsanordningar. Dessa tjänstemän torde
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 33 —35
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955
därför vara väl ägnade att verkställa en inventering av vattendragen, envar
inom sitt verksamhetsområde samt inkomma med förslag till förbättringar
av framkomstmöjligheterna för ifrågavarande fiskslag.
För egen del anser styrelsen att försök till upprättandet av laxstammar i
landets smärre vattendrag av biologiska skäl icke har större förutsättningar
att föra till positiva resultat. Något gynnsammare torde möjligheterna vara
beträffande havsvandrande laxöring, vilket fiskslag dock icke har samma
intresse som laxen ur nationalekonomisk synpunkt, även om den lokalt spelar
en viss roll för kustfisket.
I anledning av vad nu anförts biträder styrelsen för sin del det i motionen
framställda förslaget, att en allmän och hela landet omfattande inventering
av de olika flodsystemens livs- och framkomstbetingelser för ål och
laxfiskar måtte komma till stånd, att iakttagelser och eventuellt försöksverksamhet
på området må anbefallas de olika hushållningssällskapen samt
att rapporter och förslag därefter bör ingivas till styrelsen för att av denna
sammanställas och överlämnas till Kungl. Maj :t.
Vandringsfiskutredningen har i sitt den It mars 1955 dagtecknaae yttrande
anfört bl. a. följande.
Utredningens verksamhet angives av dess arbetsordning enligt vilken det
är utredningens uppgift att utreda, vilka åtgärder som kan vidtagas för att
förebygga eller minska skador på vandringsfiskbestånden till följd av strömfallsutbyggnader
och vattenregleringar "för kraftändamål. Riktlinjer för
verksamheten har angivits i ett på uppdrag av cheferna för jordbruks- och
kommunikationsdepartementen (ten 5 maj 1951 avlämnat betänkande angående
åtgärder för åstadkommande av önskvärt samarbete mellan fiske- och
kraftintressena samt för bevarande av de svenska laxbestånden m. m.
I här ifrågavarande motion framhåller motionärerna, att bestånden av
vandringsfisk minskar genom överbyggandet av vattendrag och genom vattenföroreningar,
att pågående försök att på konstlad väg uppehålla bestånden
i den mån de givit positivt resultat visat att detta åtminstone med nu
kända metoder ej låter sig göra utan orimliga kostnader men att man i likhet
med vad som sker på andra håll bör försöka utnyttja lämpliga vattendrag
för beståndens uppväxt och att man fördenskull bör företaga en inventering
av dylika vattendrag och uppgöra förslag till deras utnyttjande.
Utredningen delar motionärernas uppfattning, att effektiva åtgärder kräves
för att förhindra skada på bestånden av vandringsfisk genom vattendragens
ianspråktagande för kraftproduktion.
Vad beträffar laxen kan kompensationsåtgärderna sammanföras under
två grupper, nämligen dels sådana som avser att utnyttja vattendragen för
laxens naturliga fortplantning eller för utsättning av odlade, icke utvandringsfärdiga
laxungar, dels sådana som avser att ersätta vattendragen med
uppfödningsanläggningar, där laxungarna får genomlöpa hela sitt sötvaltensstadium.
Beträffande den första gruppen av åtgärder, vilken är den som motionärerna
åsyftar, har utredningen i nämnda betänkande understrukit betydelsen
av att laxens naturliga fortplantningsmöjligheter i största utsträckning
utnyttjas och anfört ett flertal exempel på härför redan utförda och planerade
åtgärder. I anslutning härtill har inom utredningen upprättats en översikt
av samtliga laxförande vattendrag med däri förefintliga kraftverksdammar
samt naturliga hinder för laxens framkomst. Denna översikt med tillhörande
kartor finnes såsom bilaga fogad vid betänkandet. Vad angår användning
av ej tidigare för laxen tillgängliga områden för laxproduktion
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1!>55
3
kan omnämnas transporterna av lax förbi Nämforsen i Ångermanälven,
ävensom att utredningen för närvarande undersöker möjligheterna för laxreproduktion
i Kalix älv ovanför Jokkfallet i anledning av till utredningen
remitterat förslag om inrättande av laxtrappa vid detta för laxen i allmänhet
svåröversligliga fall. Enligt vad utredningen har sig bekant finnes även
i vissa vattendrag gamla, numera ej använda dammbyggnader, som utgör
hinder för lax och annan vandringsfisk, och som därför bör borttagas för åtL
därigenom utöka reproduktionsmöjligheterna. Utredningen har vidare företagit
vissa utredningar över möjligheten att använda på norrlandskusten
utmynnande mindre vattendrag för laxreproduktion. Slutligen har utredningen
i betänkandet påpekat betydelsen av att vissa älvområden undantages
från kraftverksbyggnader och regleringar och bevaras i naturligt skick
för att tjäna som reservat för laxen.
Utredningen är sålunda icke främmande för de synpunkter, som anförts
i motionen. Anledningen till att utredningen icke i större omfattning tagit
upp dessa frågor på sitt arbetsprogram ligger dels däri, att det har synts
utredningen böra ankomma på de lokala fiskerimyndigheterna att närmare
utreda desamma, dels och framför allt däri att dylika åtgärder av geografiska,
biologiska och utbyggnadstekniska skäl icke kan få någon avgörande
betydelse för våra laxbestånds vidmakthållande — detta i motsats till förhållandena
på de brittiska öarna, där de naturliga betingelserna för laxreproduktion
är långt gynnsammare än i vårt land, medan utbyggnadsmöjligheterna
för kraftverk är avsevärt sämre.
Utredningen har i stället främst inriktat sin verksamhet på att lösa frågan
om erforderliga kompensationsåtgärder i sådana laxälvar, som är eller
väntas bli helt utbyggda, och där reproduktionsmöjligheter för laxen icke
mera finnes, d. v. s. åtgärder enligt den andra förutnämnda gruppen. Vid en
vid Hölle kraftverk vid Indalsälven uppförd försöks- och laboratorieanläggning
har sålunda i större omfattning utförts ett redan tidigare påbörjat försöksarbete
med uppfödning av laxungar till utvandringsfärdig storlek i och
för utsättning av desamma i en älvs nedersta del. Dessa försök, som avser
utprovning av lämpligaste tråg, bassäng och dammtyper, vattenmängd, vattentemperatur,
föda, åtgärder mot sjukdomar ete. har givit alltmera positiva
resultat. Att så är fallet framgår kanske främst av återfångsterna från de
synnerligen omfattande märkningar av de utsatta laxungarna, som utredningen
företagit. Återfångstprocenten av dylika har nämligen i stort sett
år för år blivit högre och motsvarar i flera fall den återfångslprocent, som
erhållits vid märkning av från vattendrag naturligt utvandrande laxungar.
Man torde därför kunna säga, att även om det ännu är för tidigt att med full
säkerhet påstå, att man på konstlad väg och på ekonomiskt försvarbart säl!
kan uppehålla del tidigare från en viss älv härstammande laxbeståndet i
havet, goda skäl dock talar härför. Det är i vart fall till denna koinpensationsform,
som man ytterst måste förlita sig.
Beträffande ålen ligger förhållandena annorlunda till än för laxen. Skadeverkan
här ligger dels i hinder för ålynglets och ålungarnas vandring till
sina uppväxtområden, dels i de nedgående ålarnas risk all skadas eller dödas
vid passagen genom kraftverkens turbiner. Däremot orsakas inga större
skador på själva uppväxtområdena. Det viktigaste är här att väl fungerande
ålvägar och ålsamlare anordnas för den uppgående ålen samt att nedgångsvägar
jämte avspärrnings- och avledningsanordningar utföres för den nedvandrande
ålen. Kontrollen härvidlag torde åvila fiskeriadministrationen.
Som slutomdöme framhåller utredningen, alt den i motionen avsedda inventeringen
givetvis har sitt värde, även om detta måhända icke är så stort
som motionärerna förutsätter.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955
Sveriges fiskares riksförbund har i sitt yttrande, dagtecknat den 12 mars
1955, anfört bl. a. följande.
För en stor del av den svenska fiskarkåren är fisket efter lax och ål av
mycket stor betydelse. Tyvärr torde de i motionen påpekade farhågorna för
minskning av dessa fiskbestånd genom pågående överbyggnad av våra vattendrag
samt genom den alltmer tilltagande vattenföroreningen vara befogade.
Genom en sådan minskning, som för övrigt redan kunnat förmärkas,
kommer berörda fiskare att åsamkas bekymmer i sin näringsutövning. Om
en sådan utveckling tillätes fortsätta, kommer så småningom hela det svenska
laxfisket och i viss mån även ålfisket att spolieras.
För att i någon mån motverka denna oroande utveckling har sedan lång
tid pågått försök att på konstlad väg upprätthålla beståndet av »vandringsfisk»
i vissa vattendrag, men hittills har erfarenheterna, såväl från svensk
som utländsk försöksverksamhet på detta område, icke givit enbart uppmuntrande
resultat. Vårt land är ju ganska rikt på sjöar och vattendrag.
Säkerligen finnes fortfarande många sådana, där fiskslag som lax och åt
skulle kunna få naturliga möjligheter att leva och utvecklas. Givetvis skulle
det vara av värde, om man genom en inventering av dessa vattendrag skulle
erhålla en överblick av hela läget. Såsom framhålles i motionen kan eu
dylik inventering genomföras på ett enkelt sätt. Ett samarbete med hushållningssällskapens
fisker itjänstemän borde sålunda vara möjligt. På så
sätt skulle säkerligen lämnas anvisningar och förslag om vilka åtgärder
som lämpligen borde genomföras. Kostnaderna för en sådan inventering
synes enligt förbundets åsikt kunna hållas inom rimliga gränser och torde
lämpligen böra bestridas av sådana medel, som inflyter såsom kompensation
för förstörda fiskevatten.
Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker förbundet bifall till de
i föreliggande motion framställda förslagen.
Hushållningssällskapens förbund —- som tillika har överlämnat ett från
Gävleborgs läns hushållningssällskap inhämtat yttrande — har i sitt remissyttrande
den It mars 1955 anfört i huvudsak följande.
Det i motionen berörda spörsmålet är av synnerligen stor betydelse för
svenskt fiske. Den fortgående kraftverksutbyggnaden i vattendragen samt
utsläppandet av dåligt eller ej alls renat industri- och kloakvatten i dessa är
sålunda ett allvarligt hot mot vandringsfiskens fortplantning och existens.
Av angivna orsaker har på många håll tidigare förekommande produktion
av sådan fisk helt upphört.
På en del platser har man redan vidtagit åtgärder för att åstadkomma
bättre fortplantningsmöjligheter för vandringsfisken, bl. a. genom att anlägga
nya uppgångsvägar för denna. Dessa åtgärder har emellertid av brist
på medel icke på långt när fått den erforderliga omfattningen. Som motionärerna
framhållit är det därför angeläget, att hithörande problem nu angripes
och beaktas i betydligt större utsträckning än tidigare. De i motionen
avgivna förslagen härför är enligt förbundets mening önskvärda och behövliga.
Som ett första led i dessa bör således en inventering äga rum. Vid
dennas genomförande synes hushållningssällskapens fisker itjänstemän
kunna lämna värdefull medverkan i åtskilliga avseenden genom att de äger
god kännedom om de lokala fiskeförhållandena och på grund av att de på
olika sätt biträtt vid tidigare vidtagna åtgärder för att befrämja produktionen
av vandringsfisk.
Gävleborgs läns hushållningssällskap har i sitt till Hushållningssällskapens
förbund avgivna yttrande anfört bl. a. följande.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955
5
Sedan flera år tillbaka har inom detta län de i motionen avsedda åtgärderna
varit aktuella, främst på grund av överbyggnaden av länets huvudvattendrag
— Ljusnan och dess biflöde Voxnan — varigenom detta vattensystem
nästan helt förlorat sin betydelse såsom laxförande vatten.
Inom Ljusnans fiskevårdskommitté i vilken ingår representanter för
flottnings-, kraftverks- och fiskerättsägareintresset samt den statliga och
lokala fiskeriadministrationen har man sedan kommittén bildades år 1947
gjort flera försök att bereda vandringsfisk uppgångsmöjlighet i mindre vattendrag
inom länet. I princip måste det emellertid anses vara oriktigt att förlägga
kompensationsåtgärderna till andra vatten än de, där skadan uppstått.
Ty även om ett dylikt förfaringssätt är biologiskt och tekniskt genomförbart,
måste man räkna med att ifrågasatta »ersättningsvattens» produktionsförmåga
tages i anspråk för ett ändamål, som icke betjänar dessa vattens
fiskerättsägare, men som reducerar eller helt omöjliggör vattnens
utnyttjande för bestånd av stationära fiskslag. För Ljusnans del har frågan
lösts genom åläggande för utbyggnadsföretagen att hålla kläcknings- och
uppfödningsanordningar för den mängd utvandringsfärdig lax, som normalt
kan beräknas ha producerats inom de nu för laxreproduktionen odugliga
områdena. För säkerställande av åluppgången har föreskrivits central
uppsamling av ålyngel. Erfarenheterna hittills av dessa åtgärder är, att
åluppsamling och -distribution för vattensystemet lyckats mycket bra, men
att produktionen av utvandringsfärdiga laxungar hittills icke nått upp
till föreskriven mängd. Enligt de domar, som reglerar denna fråga, måste
dock denna verksamhet — oavsett kostnaderna — utbyggas till föreskriven
kapacitet.
Sett ur allmän fiskesynpunkt ställer sig frågan annorlunda, eftersom
vattendragens återställande till ursprungligt skick är fiskevårdens främsta
angelägenhet. Bl. a. har detta tagit sig uttryck i försök att, där så låter sig
göra, undanröja hinder för vandringsfiskens uppgång i de medelstora och
mindre vattendragen. Så har t. ex. uppgångsmöjlighet ordnats i länets två
nordligaste åar — Gnarpsån och Dyrån — genom partiell utrivning av
sådana dammar, som numera saknar betydelse för kraftverks- eller andra
ändamål.
Att åtgärder av liknande art — alltså sådana, som avses i motionen —
icke redan vidtagits i övriga härför lämpade vatten beror delvis därpå att
många vattendrag för närvarande är alltför förorenade för att kunna locka
vandringsfisk till uppgång. Framför allt har dock åtgärderna hindrats eller
helt omöjliggjorts av brist på medel. Beträffande ett av länets vattendrag,
Delångersån—Svågan, har den för området bildade och verksamma fiskevårdskommittén
i likhet med Ljusnans fiskevårdskommitté endast med svårighet
kunnat erhålla medel till verksamheten och i båda fallen endast med
otillräckliga belopp. Det omfattande rekognosceringsarbete, som måste föregå
förslag till åtgärder, har självfallet blivit lidande härpå.
För havsfiskets del torde de ifrågasatta åtgärderna få betraktas såsom
ett villkor för en bibehållen lax- och åltillgång. En förutsättning för framgång
i detta arbete är dock, att undersökningarna i första hand inriktas på
föroreningssituationen i de vattendrag, som med tanke på möjligheterna att
åstadkomma fiskvägar — och av övriga orsaker — kan ifrågakomma. Utan
noggranna undersökningar av vattenbeskaffenheten i respektive vatten torde
inventering av överbyggnader och undersökning av vattenhushållning
otc. icke kunna lämna eu riktig vägledning för ett fortsatt arbete.
För Gävleborgs läns del måste det genom motionen tagna initiativet anses
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955
vara av stor betydelse, då sällskapet härigenom får stöd i ett redan påbörjat
arbete med ordnandet av uppgångsmöjligheter för vandringsfisken. Skall
detta arbete kunna bedrivas pa önskvärt sätt måste emellertid avsevärda belopp
ställas till förfogande härför. I första hand behöves medel till undersökningsarbetet
och sedermera till genomförande av de åtgärder, som kan
visa sig ändamålsenliga.
Ltskottet. Den i förevarande motion väckta frågan har redan tidigare prövats
av riksdagen. Sålunda behandlades vid 1948 års riksdag ett motionsvis
framfört förslag om en fullständig inventering av landets rinnande vattendrag
i syfte att skapa ökade möjligheter för produktiv fiskodling. I sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 35 avstyrkte utskottet detta förslag samt
anförde därvid bl. a., att alla skäl syntes tala för att man borde avvakta resultaten
av Svenska lax- och laxöringsföreningens samt vandringsfiskutredningens
undersökningar, innan åtgärder övervägdes i föreslagen riktning.
Med anledning av motionen I: 363 till 1952 års riksdag, i vilken hemställdes
om utredning och förslag rörande åtgärder i syfte att på längre sikt bibehålla
och förbättra bestånden av lax och ål i svenska fiskevatten, anförde
utskottet i sitt utlåtande nr 57, att nyssnämnda undersökningar dittills icke
lämnat resultat av större betydelse. Vad beträffade vandringsfiskutredningen
hade dess försöksverksamhet — som i och för sig fick anses vara mycket
värdefull — ännu icke fortskridit så långt, att man kunnat anvisa tillfredsställande
utvägar alt förbättra eller skydda laxbestånden i samband med ingrepp,
som vållades av kraftverk och övriga byggnader i våra vattendrag. I
fråga om ålbeståndet syntes däremot större möjligheter föreligga att åstadkomma
en förbättring, enär vissa resultat uppnåtts genom kontroll och undersökningar
på området. Utskottet erinrade i detta sammanhang om att
tredje lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1952: 20 med anledning
av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av vandringsfiskens
undanträngande genom kraftverksbyggen framhållit, alt det arbete,
som bl. a. inom vandringsfiskutredningen igångsatts eller förberetts för alt
åstadkomma en tillfredsställande lösning av frågan, borde fullföljas med
ail kraft. Då några nya framkomliga vägar knappast kunde anvisas, ansåg
tredje lagutskottet sig likväl icke kunna tillstyrka motionerna utan hemställde,
att de måtte lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. Vidare erinrade
jordbruksutskottet om att 1952 års riksdag på hemställan av tredje lagutskottet
(uti. nr 19; r.skr. nr 194) begärt en skyndsam utredning om effektiva
åtgärder till motverkande av förorening av våra sjöar och vattendrag
samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. Med hänsyn till riksdagens nyssnämnda beslut fann sig jordbruksutskottet
icke böra förorda bifall till motionen I: 363. Riksdagen hade
intet att erinra mot denna hemställan.
I likhet med motionärerna i nu förevarande motion ser utskottet med
största bekymmer på det allvarliga Hot mot vandringsfiskens bestånd, som
den fortgående utbyggnaden och regleringsverksamheten i våra vattendrag
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955
7
samt den alltmer ökande vattenföroreningen från fabriker och samhällen innebär.
Utvecklingen torde nu ha gått därhän, att de flesta av landets större
vattendrag, som producerar vandringsfisk, i väsentlig utsträckning är utbyggda.
Kraftförsörj ningens tillgodoseende är givetvis ett mycket tungt vägande
samhällsintresse. Det synes dock kunna sättas i fråga, huruvida icke
fiskeriintresset ofta blivit i alltför hög grad eftersatt vid dessa utbyggnader.
Till följd härav har fiskeförhållandena, särskilt i de inorrländska älvarna,
undergått en fortlöpande allvarlig försämring. Det är att märka att denna
utveckling icke endast berör fisket i älvarna utan också det betydelsefulla
lax- och ålfisket i Östersjön.
Mot denna bakgrund finner utskottet motionärernas uppslag, att söka utnyttja
lämpliga vattendrag för vandringsfiskens lek och uppväxt samt fördenskull
företaga en inventering av dylika vattendrag och uppgöra förslag
till deras utnyttjande, vara väl värt beaktande. Såsom framgår av utredningen
i ärendet har emellertid åtgärder i motionens syfte redan i stor utsträckning
vidtagits eller åtminstone planerats. Sålunda har vandringsfiskutredningen
i sitt betänkande den 5 maj 1951 redovisat en översikt över samtliga
laxförande vattendrag med däri förefintliga kraftverksdammar och naturliga
hinder för laxens framkomst. Vidare har undersökningar och försök
att bereda vandringsf isken bättre uppgångsmöjligheter genomförts av utredningen,
de lokala fiskerimyndigheterna samt de s. k. fiskevårdskommittéerna,
i vilka ingår representanter för flottnings-, kraftverks- och fiskerättsägarintressena
samt den statliga och lokala fiskeriadministrationen. Talrika
dylika undersökningar och försök pågår f. n. i de norrländska vattendragen.
I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att den på grund av
1952 års riksdagsbeslut tillsatta utredningen om åtgärder till motverkande
av förorening av sjöar och vattendrag (1953 års vattenvårdskommitté) den
1 december 1954 framlagt delbetänkande med förslag angående organisations-
och lagstiftningsfrågor in. m. Enligt vad utskottet inhämtat är betänkandet
f. n. föremål för överväganden inom jordbruksdepartementet.
Av det anförda framgår, att de i motionen påtalade förhållandena redan
blivit uppmärksammade av vederbörande myndigheter och sakkunniga instanser.
Utskottet anser emellertid, att insatserna för att lösa problemen på
ifrågavarande område bör ytterligare intensifieras. Därvid vill utskottet särskilt
understryka vikten av att ökad uppmärksamhet ägnas förhållandena i
de norrländska älvarna. Den ytterligare inventering av för produktion utav
vandringsfisk användbara vattendrag, vilken kan bli erforderlig, torde enligt
utskottets förmenande lämpligen böra genomföras genom att hushållningssällskapens
fiskeritjänstemän på sätt som angivits i fiskeristyrelsens yttrande
lämnar rapporter till styrelsen. Det torde sedan få ankomma på styrelsen
att sammanställa och överlämna rapporterna till Kungl. Maj :t. Någon särskild
utredning i ämnet synes sålunda icke böra begäras.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1955
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionen II: 246 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 9 november 1955
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Nord, Bertil
Andersson, Sundberg*, Hansson, Eskilsson, Mossberger, Franzén och William
Ohlsson*; samt
. andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastan
jegarden,
Jacobson i Vilhelmina*, Andersson i Hyssna, Hseggblom, Antby*
Jonsson i Strömsund, Svensson i Vä, Arweson och Johansson i öckerö*.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.