Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckt motion om utredning för främjande av samarbete mellan enskilda skogsägare för ett rationellt skogsbruk.

1955-11-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1955:35, Utlåtande med anledning av väckt motion om utredning för främjande av samarbete mellan enskilda skogsägare för ett rationellt skogsbruk.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

Nr 35

Utlåtande med anledning av väckt motion om utredning för

främjande av samarbete mellan enskilda skogsägare

för ett rationellt skogsbruk.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 454, av herr Larsson i Hedenäset har yrkats, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en skyndsam utredning med

syfte att dels främja en utveckling mot ytterligare samarbete enskilda

skogsägare emellan för ett rationellt skogsbruk, dels ock underlätta ernåendet

av en förbättrad arrondering av bondeskogsbruket.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandena i motionen,

får utskottet hänvisa till denna.

Över motionen har remissyttranden avgivits av lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen,

skogsstyrelsen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

I yttrande, dagtecknat den 23 februari 1955, har lantmäteristyrelsen anfört

följande.

En av de grundläggande förutsättningarna för en rationell drift inom

bondeskogsbruket torde vara en lämplig arrondering av fastighetsbeståndet.

Såsom motionären också antytt råder på många håll betydande brister

i detta hänseende. De möjligheter, som för närvarande ur fastighetsbildningssynpunkt

erbjudes för förbättring av arronderingen, är främst

ägoutbytes- och lagaskiftesinstituten. Under "senare år har — i viss mån försöksvis

— genom lantmäteriorganen inom Västerbottens län i huvudsak

genomförts en omarrondering i större skala av skogsmark genom ägoutbyten

mellan kronan tillhöriga skogar och vissa bolagsskogar. Genomförandet

av ägoutbytena har givetvis krävt en nära kontakt med kronans

och bolagens representanter. Viss utredning har nyligen påbörjats om möjligheterna

att utsträcka dessa ägoutbyten även till enskilda skogar. Huruvida

detta kan bli möjligt i någon större omfattning kan styrelsen för när\aiande

icke uttala sig om. Med hänsyn till lagstiftningen på området kräyes

nämligen förhållandevis gynnsamma förutsättningar för att få sådana

ägoutbyten till stånd. I samband med den pågående omskiftesverksamheten

i Dalarna genomföres även en omfattande omarrondering av skogsmarken.

Det nuvarande skiftesinstitutet är emellertid för nu ifrågavarande ändamål

förhållandevis tidskrävande. För här avsedd omarrondering torde därför

ägoutbytesinstitutet för närvarande få tillmätas större praktisk betydelse

än lagaskiftesinstitutet. En förutsättning för en mera intensiv verksamhet

på detta område från lantmäteriorganens sida är emellertid att de förstärkningar

av lantmäteripersonalen i riket, som styrelsen framfört i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1955/56 (jfr statsverksprop. IX ht s. 361—

368), tillgodoses i möjligaste mån. Styrelsen erinrar i detta sammanhang

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

15

om att styrelsen i yttrande den 12 februari 1955 till utskottet behandlat

vissa av dessa problem.

För en mera omfattande och genomgripande omarrondering inom skogsbruket

kräves enligt styrelsens mening emellertid i första hand en avsevärt

förenklad fastighetsbildningslagstiftning. Det är, enligt vad styrelsen ertarit,

också att vänta att 1954 års fastighetsbildningskommitté vid sin omarbetning

av denna lagstiftning kommer att framlägga förslag, som kommer

att öka möjligheterna att på ett enklare sätt genomföra omarrondering

inom skogsmarker.

I viss omfattning kan omarrondering av skogsmark ske genom avtalsbyten

av fastigheter utan samband med fastighetsbildning. Förutsättningarna

för sådana byten är emellertid för närvarande icke tillfredsställande.

I icke ringa omfattning försvåras sålunda angivna byten bl. a. av gällande

bolagsförbudslag. Förslag till ny bolagsförbudslagstiftning har nyligen framlagts

av 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning. Därest utredningens

förslag upphöjes till lag, torde förutsättningarna öka för nu ifrågavarande

byten. Det torde även vara önskvärt att underlätta byten mellan enskilda

samt mellan kronan och enskilda. I icke obetydlig omfattning kan byten,

som här avses, jämväl försvåras av gällande beskattningsbestämmelser ävensom

av föreskriften i stämpelförordningen om att stämpelavgift skall utgå

vid byte. Enligt sina direktiv skall utredningen bl. a. uppmärksamma möjligheterna

att genomföra önskvärda förstärkningar av ofullständiga jordbruk

genom byte av skogsmark. Utredningen har att föreslå sådana ändringar

och kompletteringar av bestämmelserna, som kan underlätta förstärkningar,

och skall vidare överväga möjligheter att förenkla förfarandet

i sådana fall, då skogsmark i allmän ägo anses böra disponeras för ralionaliseringsändamål.

Det är på grund härav att förutse att utredningen kommer

att uppmärksamma nyss antydda hinder för byten av skogsfastigheter

ävensom att utredningens arbete i stor utsträckning även eljest avser att

lösa de frågor, som motionären önskar få utredda, i den mån dessa ej faller

inom fastighetsbildningskommittcns område. Utredningen torde även vid

sitt ståndpunktstagande komma att beakta behovet av ökat stöd i skilda

hänseenden åt en rationalisering av bondeskogsbruket.

Behovet av samarbete enskilda skogsägare emellan för ett rationellt

skogsbruk har i olika sammanhang framträtt allt tydligare under senare

år. Starka skäl talar för att detta behov kommer att bli än mera framträdande

under de närmaste åren. Såsom motionären även berört har värdefulla

initiativ i denna riktning tagits av skogsägarnas organisationer. I skrivelse

till Kungl. Maj :t har också Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

hemställt om vissa statliga åtgärder för att underlätta och effektivisera

samverkan mellan skogsägarna. Den av förbundet sålunda upptagna

frågan, som synes i stort sett överensstämma med den som angives i motionärens

första hemställan, torde därför för närvarande vara under Kungl.

Maj :ts prövning. Enligt styrelsens mening synes den böra vinna särskilt

beaktande. I detta sammanhang anmäler styrelsen, att den med hänsyn till

frågans betydelse i fastighetsbildningssammanhang tagit initiativ til! viss

begränsad utredning angående det närstående problemet om en mera ändamålsenlig

förvaltningsform av enskilda skogsmarker, som tillhör skilda

rättssubjekt. EU förslag till ny fastighetsbildningslag kan nämligen med

stor sannolikhet förväntas innehålla mera effektiva bestämmelser rörande

avsättande av gemensamhetsskog än de nuvarande. En förutsättning för

bildande av gemensamhetsskog i större utsträckning torde dock vara alt eu

lämplig förvaltning kan genomföras för skogen. Bysamfällighetslagens förvaltningsform

synes i fråga om förvaltning av skog icke In» motsvarat för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

väntningarna på en mera ändamålsenlig förvaltning. Ej heller synes vissa

andra former av gemensam förvaltning av skog ha utfallit helt tillfredsställande.

Det förefaller på många håll råda tydlig misstro mot samfällt

ägande, som i viss utsträckning torde bottna i svårigheterna att skapa förtroende

för den gemensamma förvaltningen och att "få till stånd ändamålsenlig

skötsel av gemensam mark. En ändring i detta förhållande har styrelsen

funnit vara önskvärd.

Styrelsen anser sig slutligen böra beröra den av motionären inledningsvis

antydda frågan om tillståndet i det svenska bondeskogsbruket i avseende

å skogsvården. Såvitt styrelsen kunnat finna torde tillräckliga uppgifter

saknas rörande bondeskogsbrukets produktionsbetingelser för att

möjliggöra en klar överblick över detta problemkomplex. En dylik utredning

kräver emellertid lång tid och stora insatser av vetenskapligt arbete.

Närmast synes den ligga inom skogshögskolans och statens skogsforskningsinstituts

verksamhetsområde.

Av vad styrelsen i det föregående anfört torde framgå att de spörsmål,

som motionären önskar få utredda i syfte att underlätta ernåendet av en förbättrad

arrondering av bondeskogsbruket, redan är föremål för utredning.

Vad beträffar frågan om främjandet av en utveckling mot ytterligare samarbete

enskilda skogsägare emellan för ett rationellt skogsbruk, så torde den

på grund av särskild framställning för närvarande vara föremål för Kungl.

Maj :ts prövning. En utredning rörande frågan synes enligt styrelsens mening

angelägen.

Domäns tyr elsen har i sitt yttrande, dagtecknat den 12 mars 1955, framhållit

att frågan om ytterligare samarbete enskilda skogsägare emellan för

ett rationellt skogsbruk berörts i Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds

skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 december 1954. I skrivelsen har anförts bl. a.

att det ansetts lämpligt att med de utvecklingstendenser inom skogsbruket,

som under senare år blivit allt klarare framträdande, redan nu vidtaga

mått och steg för att inom skogsägareföreningarnas ram och i första hand

åt deras medlemmar lämna bästa möjliga samverkan och stöd även i fråga

om den rena skogsvården inom bondeskogsbruket. Sedan Kungl. Maj :t —

enligt vad styrelsen erfarit — numera bemyndigat jordbruksministern alt

tillsätta en särskild utredning för behandling av bl. a. denna fråga, torde

motionen i detta avseende icke böra föranleda vidare åtgärd. Vad beträffar

frågan om förbättrad arrondering av bondeskogsbruket förutsätter styrelsen

att yttrande därutinnan kommer att avgivas av annan i dylika frågor

sakkunnig myndighet.

Skogsstyrelsen har i yttrande den 4 mars 1955 anfört följande.

Vad beträffar den i motionen först berörda frågan framhåller styrelsen,

att den i skrivelse den 8 september 1954 hemställt, att Kungl. Maj:t ville

genom särskilt tillkallade sakkunniga föranstalta om en allmän utredning

och omprövning av skogsvårdsstyrelsernas organisation och personaluppsättning

m. m. Bland olika spörsmål, som borde utredas, framhöll styrelsen

formerna för samarbete med andra organ. I 1955 års statsverksproposition

har föredragande departementschefen anmält sin avsikt att hos Kungl. Maj:t

begära bemyndigande att tillsätta utredningen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har, som i motionen nämnes,

den 15 december 1954 gjort en framställning, vilken intimt berör förevarande

spörsmål. I framställningen skisseras en plan för utökning av

skogsägareföreningarnas verksamhet på skogsvårdens område. Föreningar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

17

na skulle enligt planen åtaga sig vissa förrättningar, som nu merendels

utföres av skogsvårdsstyrelserna. De senares verksamhet med skogsvård

skulle successivt minska. För sin vidgade verksamhet skulle skogsägareföreningarna

åtnjuta statligt stöd.

Trots de framsteg, som skogsbruket i dess olika driftsformer gjort på

skogsvårdens område, kan brister ännu påvisas. Inom bondeskogsbruket

är dessa ofta att hänföra till det förhållandet, att olämplig arrondering och

alltför långt driven ägosplittring försvårar ett planmässigt och rationellt

skogsvårdsarbete. Men även andra svårigheter föreligger. Sålunda har den

enskilde skogsägaren ej alltid möjlighet att anskaffa och ekonomiskt utnyttja

den maskinella utrustning, varav han kan ha behov. På sistone har

vidare den minkade tillgången på arbetskraft ofta utgjort ett svårt hinder.

I många fall kan önskvärda förbättringar vinnas genom bättre arrondering,

men ofta synes botemedlet vara ökad samverkan mellan de enskilda

skogsägarna. Förbundets nyssnämnda förslag torde syfta till att åstadkomma

sådan samverkan. Andra vägar står emellertid också öppna, och

det är möjligt att olika medel visar sig lämpliga i skilda fall. Under alla

förhållanden synes frågan vara av den vikt, att den bör bli föremål för utredning.

Av det anförda torde ha framgått, att spörsmålet om skogsvårdsstyrelsernas

organisation, förbundets framställning och det i motionen angivna

förslaget i syfte att åstadkomma ökad samverkan mellan skogsägarna intimt

sammanhänger. Det synes därför naturligt, att den förebådade utredningen

rörande skogsvårdsstyrelserna behandlar hela frågekomplexet.

Vad angår det i motionen framförda förslaget om utredning i syfte att

underlätta förbättrad arrondering framhåller skogsstyrelsen, att olämplig

arrondering och ägosplittring mångenstädes utgör ett allvarligt hinder för

planmässigt skogsvårdsarbete. Arronderingsfrågan är emellertid redan föremål

för utredning, och skogsstyrelsen har sig bekant, att såväl 1954 års

fastighetsbildningskommitté som 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning

har den under behandling. Skogsstyrelsen kan därför begränsa sig

till att framhålla, att frågan är av utomordentlig betydelse för det enskilda

skogsbruket och att det är angeläget att åtgärder för att förbättra arronderingen,

genom underlättande av ägoutbyte eller på annat sätt, snarast vidtages.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har i sitt den 21 mars 1955

dagtecknade yttrande anfört följande.

Motionen syftar till förbättringar av de utan tvivel svåra förhållanden

inom vårt skogsbruk, som uppstått på grund av att en tidigare gällande jorddelningslagstiftning

tillåtit en långtgående parcellering av skogsskiftena.

Själva uppdelningen av skogen på ett stort antal ägare kan knappast sägas

vara något direkt fel. Däremot försvårar skiftenas form i många fall en

enligt moderna åsikter rationell skogsvård. De svagheter, som på denna

grund kan sägas vidlåda småskogsbruket, har emellertid skogsägarna sedan

länge själva varit på det klara med. Tillkomsten av skogsägareföreningarna

kan sägas vara en följd av att skogsägarna känt sin skogsbruksform vara

i behov av i vissa fall samfällda åtgärder och anordningar, som kunde motverka

dessa svagheter.

Enligt förbundet torde utan tvekan kunna sägas, att det samarbete som

etablerats av skogsägarna i skogsägareföreningarna haft direkta fördelar

beträffande t. ex. saluförandet av produkterna från många småskiften. Men

även i andra fall har samarbetet i föreningarna visat eu påtaglig styrka och

2 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 33 55

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

goda möjligheter att eliminera svagheterna i småskiftesindelningen t. ex.

genom gemensamt anskaffad maskinpark. I detla hänseende kan på sina

håll visas på goda resultat t. ex. vägbrytningar med de gemensamt underhållna

vägtraktorerna. Vidare har avverkningar och dikningsarbeten m. fl.

arbeten utförts gemensamt. Det torde utan tvekan vara möjligt att med

gott resultat driva detta samarbete även då det är fråga om skogsskötselåtgärder.

Förbundet har genom sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 december

1954 riktat uppmärksamheten på de möjligheter, som skogsägarna

har genom samarbete i sina föreningar, när det gäller att förbättra skogsvården

på de små och oregelbundet utlagda skogsskiftena.

För att dessa arbeten skall kunna utföras på ett riktigt sätt har förbundet

förutsatt, att en viss kontinuitet är nödvändig. Förbundet har föreslagit,

att skogsägarna inom vissa begränsade områden av lämplig storleksordning

skall gemensamt anställa en skoglig fackman, som skulle biträda

skogsägarna i deras ökade självverksamhet på de många skogsskiftena.

Det torde enligt förbundet vara odiskutabelt alt det vore av största fördel

för skogsbrukandet, om ur skötselsynpunkt lämpligare ägofigurer kunde

tillskapas genom oinskiftning och ägoutbyten. Men som bekant medför nu

tillämpade former för sådana omskiften så höga kostnader, att intressenterna

ofta är helt obenägna att påtaga sig dessa. Skulle man emellertid

på något sätt kunna nå fram till en förenklad handläggning av sådana

lantinäterispörsmål, som skulle kunna leda till en förnuftig och ändamålsenlig

arrondering av skogen, vore detta självfallet till stor fördel med

tanke på den ytterligare intensifiering av skogshanteringen, som såväl ur

den enskildes som samhällets synpunkt är önskvärd.

Med hänvisning till vad nyss anförts tillstyrker förbundet en utredning,

som undersöker möjligheterna att ernå en enkel och ur kostnadssynpunkt

billig metod för en bättre arrondering av skogsmarken.

Utskottet. Under senare tid har i vårt land förts en ganska intensiv debatt

om skogarnas tillstånd och skötsel, därvid jämförelser gjorts mellan de

olika ägarekategoriernas insatser på området. I anslutning härtill har motionären

i föreliggande motion bemött den kritik, som riktats mot bondeskogarna,

och fäst uppmärksamheten på skilda spörsmål, som enligt motionärens

åsikt bör bli föremål för åtgärder från statsmakternas sida.

Till en början yrkar motionären, alt frågan om främjandet av en utveckling

mot ytterligare samarbete enskilda skogsägare emellan för ett rationellt

skogsbruk skall utredas. Med anledning härav vill utskottet erinra om att

chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den

4 mars 1955 tillkallat särskilda sakkunniga för afl utreda skogsvårdsverksamheten

i fråga om de enskilda skogarna och därmed sammanhängande

frågor. För all få en klarare bild av läget beträffande skogstillgången och

skogsvården har Kungl. Maj:t vidare samma dag uppdragit åt statens skogsforskningsinstitut

att verkställa utredning i dessa hänseenden. Vid angivna

förhållanden torde motionens syfte såvitt avser nu ifrågavarande problem

vara tillgodosett.

Vad härefter angår motionärens hemställan om utredning i syfte att underlätta

ernåendet av en förbättrad arrondering av bondeskogsbruket, vill

utskottet framhålla, att detta problem är föremål för överväganden inom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955 19

1951 års jordbruksrationaliseringsutredning och 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Enligt utskottets mening föreligger därför icke behov av

ytterligare utredning på nämnda område.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen 11:454 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 november 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Närvarande: se under utlåtandet nr 34.

551517 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.