Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter jämte i ämnet väckta motioner.

1955-11-24 · 87 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1955:39, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

1

Nr 39

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets

produkter jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 12 maj 1955 avlåten proposition, nr 198, vilken

hänvisats till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att medge, att prissättningen på jordbruksprodukter

fr. o. in. regleringsåret 1956/57 må utformas i överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i propositionen.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande till utskottet

hänvisade motioner, nämligen

1:550 av herrar Öhman och Norling, likalydande med 11:680 av herr

Hagberg i Stockholm m. fl.,

I: 555 av herr Ohlon m. fl., likalydande med II: 690 av herr Ohlin m. fl.,

I: 556 av herr Ewerlöf m. fl., likalydande med II: 684 av herr Hjalmarson

m. fl.,

I: 557 av herr Elof sson, Gustaf,

I: 558 av herr Werner m. fl, likalydande med II: 688 av herr Pettersson

i Dahl m. fl,

I: 559 av herr Holmquist m. fl., likalydande med II: 691 av herr Severin

i Stockholm m. fl,

1:560 av herr Andersson, Lars och herr Pålsson, likalydande med II:

689 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.,

I: 561 av herr Jonsson, John Wiktor, m. fl, likalydande med II: 687 av

herr Ahlsten m. fl.,

1:562 av herr Larsson, Sigfrid, m. fl., likalydande med 11:685 av herr

Hansson i önnarp m. fl,

I: 563 av herr Persson, Karl, samt

11:686 av herr Johnsson i Kastanjegården.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det

följande, hänvisa till propositionen.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen

av de frågor, som beröres av motionerna. Beträffande motiveringen

för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

De genom propositionen framlagda förslagen har utarbetats på grundval

av ett av särskilda sakkunniga — jordbruks prisutredning en — den 7

december 1954 avgivet betänkande angående prissättningen på jordbruksprodukter

(SOU 1954:39).

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, generaltullstyrelsen,

statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, lantbruksstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens handels- och industrikommission,

statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, hushållningssällskapens

förbund, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

1952 års tulltaxekommitté, 1954 års öutredning, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Landsorganisationen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Kooperativa

förbundet, Småbrukarnas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges

köpmannaförbund, Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Aktiebolaget Vinoch

spritcentralen, Sveriges potatisodlares riksförbund, Sveriges betodlares

centralförening, Svenska fodermedels- och spannmålsimportörernas förening.

Därjämte har Svenska lantarbetareförbundet beretts tillfälle att yttra sig.

Skrivelser i ärendet har inkommit från, bland andra, Borgholms stad,

länsstyrelsen i Kalmar län, Köpingsviks kommunalnämnd, Mörbylånga

kommun, Svensk industriförening och Sveriges oljeväxtodlares centralförening.

Rörande innehållet i betänkandet och de däröver avgivna yttrandena får

utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet kommer i det följande att vid sin behandling av de i propositionen

behandlade frågorna i huvudsak tillämpa den uppdelning av dessa

i olika avsnitt, som gjorts i propositionen.

1. Problem i samband med överskottsproduktionen av jordbruksprodukter

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelse i

propositionen s. 4—9.

Departementschefen

Departementschefen har i propositionen bland annat anfört.

»Det bör understrykas, att produktionsstegringen sedan förkrigsåren i och

för sig har varit fördelaktig ur såväl jordbrukets som samhällets synpunkt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

3

Den har nämligen främst skett genom att tillgängliga produktionsresurser

utnyttjats effektivare. På kort sikt är överskottsproduktionen ur samhällsekonomisk

synpunkt lönande, så länge priserna vid export täcker de rörliga

kostnaderna och överskottsproduktionen ej framkallar nya investeringar.

Utredningen anför också, att det med dess bedömning av överskottsproduktionens

framtida omfattning och med hänsyn till prisläget på världsmarknaden

enligt dess mening är ofrånkomligt, att överskottsproduktionen verkar

tryckande på den inländska prisnivån. Även om detta icke behöver innebära,

att jordbruket på kort sikt får ett lägre inkomstläge än vad det

skulle ha uppnått vid en produktion inom ramen för självförsörjning, är

det på längre sikt önskvärt, att överskottsproduktionen begränsas.

Jag kan sålunda i huvudsak instämma i de av utredningen i berörda fråga

anförda synpunkterna. Den internationella livsmedelsmarknadens struktur,

till vilken jag återkommer i annat sammanhang, medför att de internationella

priserna väsentligt understiger vad som kan anses vara en skälig producentprisnivå

i flertalet länder. En tillfredsställande lönsamhet för jordbruket

förutsätter därför, att prisnivån inom landet ligger icke obetydligt

över den internationella. Genom ett lämpligt avvägt gränsskydd kan detta

utan större svårigheter uppnås, så länge den inhemska produktionen icke

överstiger förbrukningen inom landet. Redan vid relativt begränsade överskott

kan däremot vissa svårigheter uppstå. De medel, som står till förfogande

för att täcka skillnaden mellan inlandspriser och exportpriser, är begränsade,

varför prisnivån inom landet vid sjunkande utlandspriser eller stigande

överskott kan utsättas för ett starkt tryck. I sådana länder som Danmark

och Nederländerna, där en väsentlig del av produktionen exporteras,

har i enlighet härmed den internationella prisnivån blivit i huvudsak gällande

inom landet. Förutsättningen för att man skall kunna vidmakthålla

en inkomstnivå för jordbruksbefolkningen, som motsvarar den i 1947 års

riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten med jämförliga befolkningsgrupper,

är sålunda — vid i stort sett oförändrad struktur av den internationella

marknaden — på längre sikt, att inga pristryckande överskott kommer

att föreligga.»

Departementschefen påpekar fortsättningsvis, att enligt jordbruksprisutredningens

beräkningar överskottsproduktionen under de kommande åren

kan väntas stiga rätt kraftigt. Även om den framtida omfattningen av överskottsproduktionen

kan diskuteras, synes det dock enligt departementschefen

realistiskt att utgå från att en överskottsproduktion kommer att

föreligga under åtskillig tid framåt och att den under vissa omständigheter

kan bli av betydande omfattning. Blir överskotten stora, kan svårigheter

uppstå att avlasta dem på utlandsmarknaden. Departementschefen anför

med anledning härav.

»Eu begränsning av jordbruksproduktionen kan sålunda bli påkallad på

längre sikt för att undvika pristryckande överskott. Jag vill emellertid framhålla,

att en minskning av produktionsvolymen utan hänsyn till de på kort

sikt i produktionsprocessen bundna produktionsmedlen icke är ekonomiskt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

motiverad. Jag vill vidare i likhet med utredningen påpeka, att en minskning

av produktionsvolymen med en låg prisnivå som påtryckningsmedel

står i motsättning till den socialpolitiska målsättningen för jordbrukspolitiken

och därför ej bör komma i fråga.»

Departementschefen påminner därefter om att man vid utformningen av

1947 års riksdagsbeslut hävdade, att olika rationaliseringsåtgärder, exempelvis

sammanläggning av brukningsdelar, övergång till extensiv drift på

vissa brukningsdelar och nedläggning av jordbruk på olämpliga ägor, skulle

medföra en nödig produktionsminskning. Enligt departementschefens

uppfattning torde en dylik minskning även framdeles böra åstadkommas

på denna väg. Minskningen av produktionsunderlaget äger sålunda samband

med en fortskridande yttre rationalisering av vårt jordbruk. Han anför

i detta sammanhang bland annat följande.

»I överensstämmelse med vad utredningen anfört torde möjligheterna att

överföra sämre jordbruksjord till skogsmark böra ägnas uppmärksamhet.

Jag vill också ansluta mig till vad utredningen anfört därom, att man vid

behandlingen av ifrågavarande spörsmål — vid sidan av de rent ekonomiska

synpunkterna — bör fästa största vikt vid den verkan, en sådan överföring

kan få för bygden i dess helhet. Den betydelse, det ur andra näringsgrenars

synpunkt har, att jordbruk uppehälles i skilda delar av landet, bör även

beaktas. Det är av centralt intresse ej endast för jordbruksbefolkningen, att en

levande landsbygd kan bevaras. Vid behandlingen av frågor om överföring av

jordbruksjord till annan användning bör hänsyn tagas till de inom varje

trakt rådande förhållandena.»

I fråga om storleken av de nybildade brukningsdelarna har jordbruksprisutredningen

anfört, att man enligt dess mening ej bör begränsa sig till

att söka få till stånd jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar, utan målsättningen

bör vara, att brukaren vid rationell drift och tidsenlig mekanisering

skall nå full och effektiv sysselsättning för sin arbetskraft. Utredningen

anser dock, att med tanke på de varierande produktionsförutsättningarna

inom vårt jordbruk några arealgränser svårligen kan anges. Mekaniseringen

och önskemålen om möjlighet till extensifiering av produktionen

på mindre lämplig åkerjord synes dock enligt utredningen tyda på

att de nybildade brukningsdelarna i sådana fall, där brukaren för sin försörjning

är helt beroende av jordbruket, där så är möjligt hellre bör överstiga

än understiga 20i hektar och att hinder i varje fall icke bör resas mot

att man genom sammanläggning eller på annat sätt bildar fastigheter, på

vilka mekaniseringens fördelar till fullo kan utnyttjas. I de av utredningen

i föreliggande sammanhang anförda synpunkterna har departementschefen

i huvudsak ansett sig kunna instämma. Enligt hans mening bör emellertid

betonas, att några arealgränser i detta sammanhang näppeligen kan

anges.

Frågan om överskottsproduktionen på mjölk och därmed sammanhängande

problem behandlas av departementschefen i samband med spörsmålet

om avvägningen av det framtida stödet åt mjölkproduktionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

5

Motionerna

I motionerna I: 550 och II: 680 framliålles, att det är ett nationellt im

tresse att upprätthålla ett jordbruk, som under alla förhållanden kan säkra

folkförsörjningen.

Utskottet

Utskottet vill med hänvisning till förhållandena under 1940-talet framhålla,

att en jordbruksproduktion, som med en icke alltför bred marginal

understiger den normala förbrukningen inom landet, är nödvändig för att

säkra vår försörjning vid en eventuell avspärrning. Att överskottsproduktionen

av vissa jordbruksprodukter under senare år har medfört särskilda

problem, bör icke skymma de beredskapsmässiga synpunkter, som fortfarande

måste anläggas vid jordbrukspolitiska bedömningar. Trygghet i försörjningen

innebär emellertid icke, att en produktion överstigande den inhemska

förbrukningen är motiverad på längre sikt. I likhet med departementschefen

anser utskottet, att de tankelinjer, som kommit till uttryck i 1947 års

riksdagsbeslut i denna fråga, alltjämt är giltiga. På längre sikt är det sålunda

önskvärt, att den inhemska produktionen i regel helt kan avsättas inom

landet.

Departementschefen har anfört, att produktionsstegringen sedan förkrigsåren

i och för sig har varit fördelaktig ur såväl jordbrukets som samhällets

synpunkt. Utskottet vill helt instämma häri. Den ökade produktionen har

främst åstadkommits genom en effektivare användning av tillgängliga produktionsresurser.

Trots att överskottspartier under senare år i regel har sålts

till utlandet till lägre priser än de inländska, får exporten i fråga anses ha

varit samhällsekonomiskt lönande. På längre sikt måste emellertid en annan

syn anläggas på överskottsproblemet. Åtskilliga omständigheter talar

för att priserna på den internationella marknaden under lång tid framöver

kommer att ligga lägre än vad som ur olika synpunkter är att betrakta som

en skälig producentprisnivå inom landet. På längre sikt måste också hänsyn

tagas till såväl rörliga som fasta kostnader för överskottsproduktionen, och

det finns skäl att förmoda, att priserna vid export då icke kommer att medge

full kostnadstäckning. I likhet med departementschefen vill utskottet därför

betona, att förutsättningen för att man skall kunna vidmakthålla en sådan

inkomstnivå för jordbruksbefolkningen, som motsvarar den i 1947 års

riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställighcten med jämförliga befolkningsgrupper,

på längre sikt förutsätter, att inga pristryckande överskott föreligger.

Utskottet har icke haft anledning att närmare granska de beräkningar

över produktions- och konsumtionsutvecklingen, som har framlagts av jordbruksprisutredningen.

Med hänsyn till nu kända utvecklingstendenser synes

dock enligt ulskottets mening departementschefens uttalande i detta

sammanhang, att man bör utgå från alt en överskottsproduktion kommer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

att föreligga under åtskillig tid framåt och att den under vissa omständigheter

kan bli av betydande omfattning, utgöra en i huvudsak realistisk bedömning.

En produktionsbegränsning kan därför bli påkallad för att undvika

pristryckande överskott. Därvid bör emellertid, såsom departementschefen

också framhåller, hänsyn tagas till de på kort sikt i produktionsprocessen

bundna produktionsmedlen. I propositionen uttalas vidare, att en

minskning av produktionsvolymen med en låg prisnivå som påtryckningsmedel

står i motsättning till den socialpolitiska målsättningen för jordbrukspolitiken

och därför ej bör komma i fråga. Enligt utskottets mening skulle

eu sådan produktionsbegränsning stå i bjärt kontrast mot det centrala syftet

med vår jordbrukspolitik, och utskottet vill därför helt ansluta sig till departementschefens

här återgivna uttalande.

I propositionen anföres därjämte, att en eventuellt nödvändig produktionsminskning

främst bör åstadkommas i samband med olika rationaliseringsåtgärder,

exempelvis sammanläggning av brukningsdelar, övergång till extensiv

drift på vissa brukningsdelar och nedläggning av jordbruk på olämpliga

ägor. Mot detta uttalande, som helt står i överensstämmelse med vad

som har angivits i 1947 års riksdagsbeslut, har utskottet intet att invända.

Ej heller har utskottet något att erinra mot att möjligheterna att överföra

sämre jordbruksjord till skogsmark ägnas uppmärksamhet. Utskottet vill

i detta sammanhang dock understryka vad departementschefen anfört därom,

att man vid behandlingen av detta spörsmål — vid sidan av de rent

ekonomiska synpunkterna — bör fästa största vikt vid den verkan, en sådan

överföring kan få för bygden i dess helhet. Här ifrågavarande spörsmål

är ofta av mycket ömtålig natur. Ett vikande befolkningsunderlag kan medföra,

att förutsättningarna för samhällsliv i en bygd försvinner; en minskande

jordbruksbefolkning kan sålunda återverka på andra näringsgrenars

existensmöjligheter på landsbygden. Det är därför av stor vikt, att man, såsom

departementschefen också påpekar, vid behandlingen av frågor om överföring

av jordbruksjord till annan användning tager hänsyn till de inom

varje trakt rådande förhållandena.

Departementschefen har i huvudsak instämt i vad utredningen anfört i

fråga om storleken av de nybildade brukningsdelarna. Även enligt utskottets

uppfattning är det angeläget, att familjejordbruk skapas av sådan storlek,

att brukaren kan få full och effektiv sysselsättning för sin arbetskraft.

Att i föreliggande sammanhang ange några arealgränser vore enligt utskottets

mening olyckligt. Förhållandena inom vårt jordbruk är nämligen mycket

varierande, och några generella regler bör därför icke uppställas. Vid

bedömningen av storleken utav de nybildade gårdarna bör man enligt utskottets

mening taga hänsyn till de inom olika landsdelar skiftande förhållandena,

så att gårdarna i varje särskilt fall anpassas till de lokala förutsättningarna

för modern jordbruksdrift.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

7

2. Jordbruksbefolkningens inkomstläge

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 18—23.

Departementschefen

Efter att i korthet ha berört de inkomst] ämförelser, soin utfördes av 1942

års jordbrukskommitté, anför departementschefen angående jordbruksprisutredningens

beräkningar följande.

»Utredningen har i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelsegrunder,

som uppställdes i 1947 års riksdagsbeslut. Beträffande jordbrukarna skulle

man enligt detta beslut utgå från arbetskraften vid rationellt drivna gårdar i

storleksgruppen 10—20 hektar. Vid inkomst jämförelsen på grundval av material

från den jordbruksekonomiska undersökningen torde detta krav i huvudsak

ha uppfyllts. Även i fråga om jämförelsegruppen torde utredningen i

huvudsak ha utgått från kategorier, som kan anses motsvara de krav, man

uppställde i 1947 års riksdagsbeslut. I några yttranden har påpekats, att utredningen

genom att utgå från den genomsnittliga industriarbetarlönen i de

två lägsta ortsgrupperna har valt en jämförelsegrupp med högre inkomstläge

än vad som avsågs i sagda riksdagsbeslut. Jag kan icke dela denna uppfattning.

I 1947 års riksdagsbeslut specificerades icke direkt den jämförelsegrupp,

man framdeles skulle utgå ifrån. När man i vissa yttranden har åberopat,

att jämförelsen borde ha skett med helt okvalificerad arbetskraft på

landsbygden, har man tydligen stött sig på förhållandet, att 1942 års jordbrukskommittés

indirekta jämförelse å ena sidan utgick från det genomsnittliga

löneläget för kördrängar och med dessa ungefärligen jämställda

arbetare och å andra sidan från löneläget i stort för arbetare på landsbygden

utanför jordbruket med ungefär samma ställning inom sina yrken som kördrängar

och dylika inom lantbruket. Detta innebär dock icke, att man i 1947

års riksdagsbeslut skulle ha fastslagit, att en direkt jämförelse skulle bindas

vid den grupp, som 1942 års jordbrukskommitté använde vid sina indirekta

jämförelser. Som mål för jordbrukspolitiken uppställdes i riksdagsbeslutet,

att arbetskraften vid rationellt drivna gårdar i storleksgruppen 10—20 hektar

förutom ränta på sitt i jordbruket investerade kapital även skulle erhålla

en arbetsinkomst, likvärdig med arbetsinkomsten för jämförliga arbetargrupper

på landsbygden. Med »jämförliga arbetargrupper» kan näppeligen

avses endast den helt okvalificerade arbetskraften. Uttrycket bör i stället

tydas så, att man vid jämförelsen skall utgå från sådana arbetargrupper

på landsbygden, vilkas arbetsprestation i stort sett motsvarar arbetsprestationen

vid skötseln av ett basjordbruk. Skötseln av en sådan gård

kan icke betecknas som ett okvalificerat arbete, i synnerhet icke efter den

omfattande mekanisering, som har ägt rum under senare år. Tvärtom mås
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

te brukaren av ett basjordbruk besitta god yrkeskunskap och förmåga till

självständig planering. Detta gäller särskilt, när man vid jämförelsen utgår

från rationellt drivna gårdar i basjordbrukens storleksgrupp. På grund av

det anförda anser jag, att den jämförelsegrupp som utredningen valt —

industriarbetare och liknande i de två lägsta ortsgrupperna — bör kunna

godtagas.

Jag har icke för avsikt att i föreliggande sammanhang närmare gå in

på de olika beräkningsgrunderna i utredningens inkomstjämförelser. Man

måste konstatera, att utredningens material i yttrandena har lett till högst

skiftande slutsatser om jordbruksbefolkningens relativa inkomstläge. Det

ligger i sakens natur, att ett helt invändningsfritt jämförelsematerial näppeligen

kan förebringas. Detta innebär dock ej, att jag anser fortsatta undersökningar

på området mindre fruktbringande. Tvärtom är det min

åsikt, att större möda än hittills bör läggas ner för belysning av hithörande

spörsmål. Jag vill härvid bland annat hänvisa till en ytterligare intensifiering

av det arbete, som bedrives i samband med den jordbruksekonomiska

undersökningen, så att framför allt säkrare uppgifter om arbetsåtgången

kan erhållas. Vidare torde det vara önskvärt, att olika specialundersökningar

på området utföres, varvid man exempelvis bör söka få en säkrare uppfattning

om den jordbruksekonomiska undersökningens representativitet.

Av väsentlig betydelse är också, att en mera omfattande undersökning av

konsumtionen hos jordbruksbefolkningen och jämförliga grupper snarast

kommer till stånd.

Ehuru jag är medveten om att brister vidlåder det statistiska material,

varpå utredningen byggt sina beräkningar och slutsatser, anser jag tillräcklig

grund dock föreligga för antagandet, att den i 1947 års riksdagsbeslut

åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak uppnåtts vid utgången av

den tid utredningens jämförelser avser. Vid den närmare utformningen av

det prissättningssystem, som jag i det följande kommer att föreslå, måste

självfallet hänsyn tagas till de förändringar, som därefter kan ha inträtt.»

Motionerna

I motionerna 1: 555 och II: 690 påpekas, att god överensstämmelse råder

mellan motionärernas och departementschefens uppfattning om inkomstproblemet.

Enligt motionerna följer därav emellertid, att man bör eftersträva

en sådan prissättning, att uppkomsten av plusvarianter ovanför basjordbruksgruppen

och minusvarianter nedanför densamma icke onödigtvis

accentueras. Departementschefens uppfattning, att skötseln av ett basjordbruk

icke kan betecknas som okvalificerat arbete, understrykes i motionerna.

Detsamma gäller departementschefens krav på att en mera omfattande

undersökning av konsumtionen hos jordbruksbefolkningen och jämförliga

grupper snarast kommer till stånd.

Enligt motionerna I: 556 och II: 684 är det troligt, att de senaste årens

prissättning på jordbruksprodukter resulterat i en försämring av jordbru
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

9

karnas arbetsinkomster från det egentliga jordbruket. Vidare framhålles, att

man vid diskussion om inkomstlikställigheten jämför å ena sidan en jordbrukare

med ett väl rationaliserat basjordbruk, vilken även är företagsledare,

och å andra sidan löntagargrupper i låga inkomstskikt, och att skäl

talar för att man här bör jämföra med bättre kvalificerade yrkesgrupper.

Under åberopande av att jordbrukarna sedan år 1952/53 har fått vidkännas

en inkomstförsämring samtidigt som lönerna för industriarbetare stigit

väsentligt, understrykes i motionerna I: 558 och II: 688, att hänsyn till

denna försämring bör tagas vid den närmare utformningen av prissättningssystemet.

Vidare anföres, att jordbruksprisutredningen genom att utgå från

den jordbruksekonomiska undersökningen har baserat sin inkomstjämförelse

på ett alltför positivt urval av gårdar samt att basjordbrukarna i fråga om

inkomstlikställighet bör jämföras med yrkesskickliga arbetare inom industrien.

Enligt motionerna är det också angeläget, att sådant material snarast

möjligt införskaffas, som medger, att prissättningssystemet kan utformas

på grundval av jämförelser mellan timlöner och att hänsyn då även

tages till s. k. obekväm arbetstid. Vidare vänder man sig i motionerna mot

att jordbruksprisutredningen har betraktat en tredjedel av jordbrukarnas

kapitalinkomster såsom härrörande från värdestegringar och inräknat denna

del i arbetsinkomsterna. I motionerna hemställes, att de sålunda anförda

synpunkterna måtte beaktas vid den närmare utformningen av prissättningssystemet.

Utskottet

En jämförelse av inkomstläget hos olika befolkningsgrupper är förenad

med betydande svårigheter, särskilt om inkomsterna hos en företagargrupp

skall jämföras med inkomsterna hos en löntagargrupp. Bland annat uppstår

svårbemästrade problem, när man vill nå fram till företagarens arbetsersättning.

Svårigheterna i fråga framträdde tydligt, när 1942 års jordbrukskommitté

utförde sina inkomstjämförelser. Jordbruksprisutredningen, som

har mött samma problem, har på grundval av olika undersökningar sökt

erhålla underlag för en allmän bedömning av huruvida jordbruksbefolkningens

inkomster vid rationellt skötta gårdar i storleksgruppen 10—20

hektar fortfarande mera väsentligt kan anses avvika från inkomsterna hos

jämförliga befolkningsgrupper.

Utredningen har i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelsegrunder,

som uppställdes i 1947 års riksdagsbeslut. Beträffande jordbrukarna skall

man enligt detta beslut utgå från arbetskraften vid rationellt drivna gårdar

i storleksgruppen 10—20 hektar. Enligt motionerna I: 558 och II: 088 kan

det ifrågasättas, huruvida icke utredningen bland annat genom att grunda

jämförelserna på material från den jordbruksekonomiska undersökningen

har baserat sina undersökningar av jordbrukets inkomstförhållanden på ett

alltför positivt urval av gårdar. Utskottet vill emellertid påminna om att

man redan i 1947 års riksdagsbeslut avsåg, att kalkyler på grundval av upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

gifter från den jordbruksekonomiska undersökningen skulle upprättas till

ledning för prissättningen. Även om de i nämnda undersökning ingående

gårdarna onekligen representerar ett positivt urval, torde det sålunda stå helt

i överensstämmelse med grunderna för 1947 års riksdagsbeslut att vid jordbrukspolitiska

bedömningar acceptera nämnda jordbruk som jämförelsegrupp.

Utskottet vill emellertid hänvisa till vad nedan säges om vikten av

intensifierade statistiska undersökningar för belysandet av jordbruksbefolkningens

inkomstläge. Härigenom ernås även en säkrare uppfattning om

den jordbruksekonomiska undersökningens representativitet.

Utredningen har jämfört jordbrukarnas inkomster med den genomsnittliga

industriarbetarlönen i de två lägsta ortsgrupperna vid den vid jämförelseperioden

gällande dyrortsgrupperingen. Utskottet delar departementschefens

uppfattning, att utredningen härmed i huvudsak har utgått från en

jämförelsekategori, som kan anses motsvara de i förut nämnda riksdagsbeslut

uppställda kraven. Det bör betonas, att en begränsning av jämförelsegruppen

till helt okvalificerad arbetskraft icke kan anses motiverad. Såsom

departementschefen också framhållit, kan skötseln av ett basjordbruk

icke betecknas som ett okvalificerat arbete. Jämförelsen bör i stället, som

departementschefen framhåller, i synnerhet efter den omfattande mekanisering

som har ägt rum under senare år, göras med sådana arbetargrupper

på landsbygden, vilkas arbetsprestationer i stort sett motsvarar arbetsprestationen

vid skötseln av ett basjordbruk. Från denna utgångspunkt kommer

utskottet till det resultatet att jämförelsen bör ske med industriarbetare och

liknande inom de två lägsta dyrortsgrupperna, d. v. s. för närvarande andra

och tredje ortsgruppen. Därvid skall hänsyn tagas till jordbruksnäringens

omfattning inom var och en av dessa ortsgrupper. I motionerna I: 558 och

II: 688 har hemställts, att yrkesskickliga arbetare inom industrien skall tagas

till jämförelsegrupp i detta sammanhang. Utskottet, som anser att industriarbetarna

i stor utsträckning bör kunna hänföras under begreppet yrkesskickliga

arbetare, är icke berett att förorda att jämförelsegruppen anges

på annat sätt än som skett i propositionen.

I motionerna I: 558 och II: 688 har hemställts, att sådant material snarast

möjligt införskaffas, att prissättningssystemet kan utformas på grundval av

jämförelser mellan timlöner och att hänsyn då även tages till s. k. obekväm

arbetstid. Även om en jämförelse på grundval av timlöner teoretiskt sett

kunde anses befogad, är de praktiska möjligheterna för sådan jämförelse

tills vidare mycket begränsade, eftersom tillförlitliga uppgifter om den effektiva

arbetstiden inom jordbruket saknas. De olikartade förhållandena inom

jordbruk och industri gör det vidare tvivelaktigt, huruvida material av tillräcklig

tillförlitlighet över huvud taget kan frambringas. Enligt utskottets

mening bör givetvis det arbete, som bedrives bland annat för att förbättra

arbetsredovisningen i den jordbruksekonomiska undersökningen, fullföljas.

Samtidigt är utskottet dock icke berett att tillstyrka, att inkomstjämförelser

framdeles skall ske på grundval av timlöner. Såsom inledningsvis framhållits,

är det vidare knappast möjligt att göra här berörda inkomstjäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

11

förelser till en exakt mätning. Det torde även framdeles bli fråga om att

på grundval av ett fylligt statistiskt material söka bilda sig en allmän uppfattning

om jordbruksbefolkningens inkomstläge i förhållande till jämförliga

befolkningsgruppers.

I motionerna I: 558 och II: 688 har erinringar vidare riktats mot att jordbruksprisutredningen

vid beräkningen av brukares arbetsinkomst på grundval

av material från den jordbruksekonomiska undersökningen icke har räknat

med täckning av räntekostnaderna med utgångspunkt från tillgångarnas

fulla marknadsvärde. Vid beräkning av arbetsinkomsten uppkommer nämligen

spörsmålet hur man skall bestämma storleken av det investerade kapital,

på vilket räntekostnader räknas. En del av det kapitalbelopp, som

representeras av nuvarande jordbruksvärden, liksom en del av nuvarande

förmögenheter motsvaras icke av gjorda investeringar utan har framkommit

genom värdestegringar på i främsta rummet fastigheterna. Räknar man räntekostnad

även på kapital, som motsvarar denna värdestegring, leder det

till att vissa inkomster, vilka eljest skulle redovisas som arbetsinkomster,

överflyttas till kapitalinkomsten. Utredningen har ansett, att jordbrukaren

bör tillgodoräknas ränteinkomst för kapitalbelopp med ett realvärde, som

utgör summan av hans tidigare förmögenhet (eget kapital) och löpande sparande.

Däremot är det enligt utredningens mening icke berättigat, att ränta

tillgodoräknas honom på eget kapital, som framkommit genom prisstegringar.

Vid en jämförelse med andra befolkningsgrupper bör enligt utredningen

den del av kapitalinkomsten, som motsvarar ränta på dylikt eget kapital,

likställas med arbetsinkomst. Eftersom det i föreliggande sammanhang

gäller en jämförelse mellan de genomsnittliga inkomsterna för en viss grupp

jordbruksföretagare och en viss grupp av löntagare, bör enligt utskottets mening

utredningens här återgivna resonemang godtagas.

I likhet med departementschefen vill utskottet understryka vikten av

att de statistiska undersökningarna för belysande av jordbruksbefolkningens

inkomstläge intensifieras. Departementschefen har i detta sammanhang bland

annat hänvisat till vissa specialundersökningar, och utskottet förutsätter, att

dessa snarast möjligt fullföljes. Det är enligt utskottets uppfattning av synnerligen

stor betydelse att säkrast möjliga underlag för bedömning av hithörande

spörsmål skapas.

Utskottet ansluter sig slutligen till departementschefens uppfattning, att

det av jordbruksprisutredningen framlagda materialet har gett tillräcklig

grund för antagandet, att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten

i huvudsak hade uppnåtts vid utgången av den tid, utredningens

jämförelser avser. Det är samtidigt tydligt, att icke oväsentliga förändringar

sedan dess har inträffat. Hänsyn härtill bör, i enlighet med vad

departementschefen har framhållit, tagas vid den närmare utformningen

av det i propositionen föreslagna nya prissättningssystemet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

3. Det svenska jordbruket och utlandsmarknaden

Jordbruksprisutredningen

Beträffande av jordbruksprisutredningen framförda synpunkter hänvisas

till redogörelsen i propositionen s. 37—39.

Departementschefen

Departementschefen understryker, att de naturliga förutsättningarna för

jordbruk i Sverige icke är sämre än i andra länder, åtminstone såvitt avser

våra egentliga jordbruksbygder. Även i andra områden kan jordbruk ofta

bedrivas på ett samhällsekonomiskt förmånligt sätt, exempelvis i kombination

med skogsbruk. Departementschefen påpekar vidare, att våra jordbrukare

har visat sig snabbt kunna utnyttja landvinningarna på jordbruksteknikens

område. I princip instämmer departementschefen i att en ytterligare

förbättring av konkurrenskraften hos vårt jordbruk förutsätter en

fortsatt strukturrationalisering, eftersom driftsrationaliseringen och den inre

rationaliseringen endast då kan göra verkligt betydande framsteg. Han påpekar

i detta sammanhang, att möjligheterna att effektivisera produktionen

är omfattande i åtskilliga andra länder och att detta förhållande ytterligare

understryker nödvändigheten av att alla möjligheter att förbättra vårt jordbruks

effektivitet tillvaratages. I fråga om prisutvecklingen på den internationella

marknaden anför departementschefen bland annat följande.

»Jag har nyligen i propositionen 1955: 180 berört utvecklingstendenserna

på den internationella marknaden. Jag framhöll i detta sammanhang, att

man ej kan bortse från vissa moment, som tyder på att priserna på den

internationella marknaden på längre sikt kan utsättas för ett icke obetydligt

tryck. Emellertid syntes mig riskerna för ett kraftigt och genomgripande

prisfall icke vara överhängande för närvarande. Överskottslagren har hittills

kunnat hållas under kontroll, och ett alltför hårt tryck på de internationella

priserna har förhindrats. Det torde också ligga i olika länders

intresse med hänsyn till deras egen nationella jordbrukspolitik att allvarligare

störningar på den internationella marknaden undvikes. De aktuella

överskotten är i stor utsträckning statskontrollerade, och man kommer säkerligen

i det längsta att avstå från åtgärder, som kan leda till häftiga internationella

prisfall.

Det nu sagda gäller närmast de aktuella förhållandena. Jag har tidigare

påpekat de betydande effektiviseringsmöjligheterna inom stora delar av det

europeiska jordbruket. Utnyttjas dessa, vilket i och för sig förefaller sannolikt,

kan produktionen komma att stiga mycket kraftigt. Med hänsyn till

det europeiska jordbrukets struktur torde produktionsökningen i så fall

främst komma att gälla animalieprodukter. Å andra sidan bör man kunna

räkna med att den fortgående höjningen av inkomstnivån jämte befolk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

13

ningsökningen i Europa skall leda till en ökad efterfrågan på jordbruksprodukter.

Huruvida balans mellan produktion och konsumtion kan uppnås

vid en oförändrad prisnivå, är emellertid osäkert. Ovissheten beträffande

den internationella utvecklingen måste naturligtvis beaktas vid utformningen

av ett nytt system för prissättningen på jordbrukets produkter.

Man bör därför vara beredd att framdeles taga frågan om jordbrukets gränsskydd

under omprövning.»

Motionerna

I motionerna 1: 558 och II: 688 framhålles, att stora produktionsreserver

föreligger i flertalet västeuropeiska länder, där jordbrukets rationalisering

icke har hunnit så långt som i vårt land, samt att jordbruksproduktionen

kan väntas öka i sådana länder och komma att trycka priserna på den internationella

marknaden. Enligt motionerna har tendenser i den riktningen

redan framträtt. Vidare framhålles, att det stora riskmomentet utgöres av

de amerikanska över skottslagren — den återhållsamma politiken i Förenta

staterna anses kunna bli genombruten med en press nedåt av den internationella

prisnivån som följd. Enligt motionerna utvecklas jordbruksproduktionen

i världen av olika orsaker snabbare än den köpkraftiga konsumtionsefterfrågan,

och priserna på den internationella marknaden tenderar

därvid att falla i förhållande till priserna på industrivaror.

Utskottet

Vad i propositionen anförts angående det svenska jordbruket och utlandsmarknaden

har ej givit utskottet anledning till erinran. Åtskilliga

skäl synes tala för att vårt jordbruk på längre sikt kan frambringa jordbruksprodukter

lika billigt som jordbruket i flertalet andra länder. Likaledes

torde man i princip kunna instämma i att en förbättring av konkurrenskraften

hos vårt jordbruk förutsätter en fortsatt strukturrationalisering,

eftersom driftsrationaliseringen och den inre rationaliseringen i väsentlig

mån sammanhänger med en sådan. Med hänsyn till de omfattande

effektiviseringsmöjligheterna i andra länder är det angeläget, att alla möjligheter

att förbättra vårt jordbruks effektivitet tillvaratages, så att dess

konkurrensläge gentemot utlandet icke försämras.

Bedömningen av den framtida utvecklingen på den internationella livsmedelsmarknaden

är självfallet förenad med betydande svårigheter. Även om

riskerna för ett genomgripande prisfall, såsom departementschefen påpekat,

icke synes överhängande för närvarande, bör ovissheten beträffande den

internationella utvecklingen naturligtvis beaktas vid utformningen av ett

nytt system för prissättningen på jordbruksprodukter. Systemet bör sålunda

med hänsyn härtill förses med vissa spärregler.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

4. Utformningen av gränsskyddet med hänsyn till handelspolitiken och

det internationella samarbetet

Jordbruksprisutredningen

Beträffande av jordbruksprisutredningen framförda synpunkter hänvisas

till redogörelsen i propositionen s. 45—46.

Departementschefen

Enligt departementschefen torde det råda enighet om önskvärdheten av

att en friare internationell handel med jordbruksprodukter kommer till

stånd. I detta sammanhang understrykes emellertid, att det givetvis båtar

föga, om kvantitativa handelsrestriktioner avskaffas men samtidigt ersättes

med höga och eventuellt helt prohibitiva tullar eller importavgifter. Förutsättningen

för att ett frigörande av den internationella handeln med jordbruksprodukter

skall leda till en stabilare internationell marknad är sålunda,

att detta förknippas med åtaganden om begränsning av gränsskyddet i

andra former. Departementschefen anför vidare.

»Strävandena att åstadkomma en friare internationell handel med jordbruksprodukter

har hittills icke lett till mera långtgående resultat beträffande

de viktigaste av dessa produkter. Kvantitativa handelshinder har än så

länge avskaffats endast i begränsad omfattning. I vissa fall har de visserligen

slopats men samtidigt har tullhöjningar ägt rum. Det omfattande

skydd, som olika länder anser sig böra lämna sin jordbruksproduktion,

medför att de icke vill avhända sig de möjligheter, som kvantitativa restriktioner

lämnar i skyddshänseende.

Det torde vara föga givande att spekulera över hur snart en mera allmän

liberalisering av den internationella handeln med jordbruksprodukter kan

komma till stånd. Det är tydligt, att framsteg på området endast kan vinnas

genom ett samfällt handlande från berörda länders sida. Vårt land medverkar

aktivt i det arbete, som på det internationella planet bedrives för en

friare handel. Å andra sidan kan Sverige enligt min mening icke ensidigt

avstå från möjligheten att tillämpa kvantitativa handelsregleringar, så länge

sådana allmänt tillämpas i andra länder. Detta innebär emellertid icke, att

vi som regel bör bygga vårt gränsskydd på ifrågavarande regleringar. Det

kan tvärtom ur vissa synpunkter, vilka jag senare närmare kommer att beröra,

vara fördelaktigt att även under nuvarande förhållanden medge eu

friare handel, samtidigt som möjligheten lämnas öppen att under särskilda

omständigheter tillgripa mera vittgående regleringar.»

Motionerna

Enligt motionerna 1:558 och 11:688 har de under våren 1955 slutförda

förhandlingarna om en översyn av GATT visat, att jordbruksprisutredning
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

15

ens bedömning av möjligheterna för ett inom nära framtid förestående, mer

allmänt frigörande av den internationella handeln icke varit realistisk.

Utskottet

Det är tydligt att den långtgående protektionismen i olika länder i väsentlig

mån har bidragit till att överskottssvårigheter har uppstått på den

internationella marknaden. Genom protektionistiska åtgärder höjes nämligen

den inländska prisnivån i såväl producent- som konsumentledet. Uppstår

på den internationella marknaden överskott av en produkt och leder

detta till ett prisfall på denna marknad, påverkas priserna i olika länder

icke därav. Lägre priser vid internationell handel leder således icke till en

konsumtionsökning, som skulle absorbera överskottet. Ej heller medför

sänkta internationella priser, att produktionen av överskottsvaran begränsas.

Dessa förhållanden leder således till att riskerna för kraftiga prisfluktuationer

på den internationella marknaden blir större än om fri handel skulle

ha rått länderna emellan.

I likhet med departementschefen vill utskottet understryka, att det givetvis

är av ringa nytta, om kvantitativa handelsrestriktioner avskaffas men

samtidigt ersättes med höga och eventuellt helt prohibitiva tullar eller importavgifter.

Emellertid har strävanden att åstadkomma en friare internationell

handel på jordbruksområdet hittills icke lett till några mera betydande

resultat. Utskottet vill instämma i departementschefens uttalande,

att framsteg på området endast kan vinnas genom ett samfällt handlande

från berörda länders sida och att Sverige icke ensidigt kan avstå från möjligheten

att tillämpa kvantitativa handelsregleringar, så länge sådana allmänt

förekommer i andra länder. Såsom departementschefen påpekar, torde

det sistnämnda icke behöva innebära, att vårt gränsskydd som regel bör

bygga på kvantitativa regleringar. Det kan sålunda under vissa förhållanden

vara fördelaktigt att suspendera ifrågavarande regleringar och medge friare

handel, om möjlighet finns, att i särskilda fall åter kunna tillgripa desamma.

5. Förhållandena i slättbygderna som underlag för prisstödets avvägning

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 51—53.

Departementschefen

Departementschefen anför i berörda fråga bland annat följande.

»Jag är icke beredd att förorda en höjning av kraven på produklionseffektivitet

vid sådana brukningsdelar, vilkas driftsresultat skall ligga till grund

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

för bedömningen av effekten av åtgärder, som vidtages för att fullfölja den

jordbrukspolitiska målsättningen. Fortfarande ligger den övervägande delen

av bondejordbruken i storleksgrupperna under 20 hektar. Enligt 1951

års jordbruksräkning omfattade sålunda storleksgruppen 10—20 hektar

62 procent av samtliga brukningsdelar över 10 hektar. Enligt 1944 års jordbruksräkning

var motsvarande siffra endast obetydligt högre. En avvägning

av prisstödet med utgångspunkt från förhållandena i storleksgruppen 20—30

hektar skulle följaktligen även under nuvarande förhållanden innebära, att

den avsedda inkomstlikställigheten skulle begränsas till en mindre del av den

i jordbruket arbetande befolkningen, något som uppenbarligen strider mot

andemeningen i 1947 års riksdagsbeslut. Jag vill i detta sammanhang påpeka,

att enligt av utredningen redovisade siffror skillnaden mellan produktionskostnaderna

i storleksgrupperna 10—20 hektar och 20—30 hektar i

början av 1940-talet uppgick till 7 procent och i början av 1950-talet till

9 procent.

Mot utredningens förslag, att den allmänna prisavvägningen framdeles

skall ske med utgångspunkt från förhållandena i storleksgruppen 10—20

hektar i slättbygderna har jag i princip intet att invända. Det torde vara

en fördel, att man vid den allmänna prisavvägningen utgår från jordbruk,

som är förhållandevis enhetliga till sin karaktär och vilkas brukare har sin

huvudsakliga utkomst av jordbruket. Man undviker då de svårigheter, som

uppstår, om man i föreliggande sammanhang även medtager jordbruk, där

en betydande del av inkomsten härrör från skogsnäringen och inkomsten

sålunda i väsentlig grad påverkas av svängningar i priserna på skogsprodukter.

Emellertid innebär denna min ståndpunkt icke, att man vid prispolitiska

bedömningar bör bortse från hur inkomstförhållandena utvecklas vid

basjordbruken i skogsbygderna. Utredningen har påvisat, att inkomstnivån

i skogsbygderna under perioden 1946/47—1952/53 i genomsnitt har motsvarat

inkomstnivån vid jordbruk i slättbygderna, dock att inkomsterna i

skogsbygderna har varierat betydligt mera än i slättbygderna. Det finnes

sålunda skäl antaga, att man, om förhållandena vid basjordbruken i slättbygderna

tages till utgångspunkt för den allmänna prisavvägningen, icke

kommer att utgå från jordbruk med ett i stort sett annat genomsnittligt

inkomstläge än vad som skulle ha varit fallet, därest hänsyn även tagits till

förhållandena vid basjordbruken i skogsbygderna. Man bör dock självfallet

även framdeles ha uppmärksamheten riktad på huruvida denna inkomstlikhet

under en följd av år genomsnittligt kommer att föreligga.»

Motionerna

Enligt motionerna I: 550 och II: 680 kan, genom att en viss typ av brukningsdelar

— i detta fall storleksgruppen 10—20 hektar i södra och mellersta

Sveriges slättbygder — utgör centralt kalkylunderlag, de klassbetonade

orättvisorna i fråga om jordbrukets inkomster befaras bli ännu större än

hittills. Enligt motionerna borde den nya prispolitiken i stället ha baserats

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

17

på de skiftande betingelserna vid jordbruk av olika storlek och i skilda delar

av landet med särskilt tillgodoseende av det mindre jordbrukets och konsumenternas

intressen. Särskilda kalkyler bör enligt motionärerna uppgöras,

avseende dels det mindre jordbruket i södra och mellersta Sveriges skogsoch

dalbygder, dels det mindre jordbruket i Norrland.

Att styra prissättningen för hela Sveriges jordbruk efter slättbygdernas

basjordbruk kan enligt motionerna 1:555 och 11:690 medföra uppenbara

olägenheter. Sålunda påpekas, att lönsamheten vid slättbygdernas basjordbruk

i väsentlig mån påverkas av priserna på vete, oljeväxter, sockerbetor

och potatis, vilket gör det svårt att uteslutande lägga dessa till grund för en

bedömning av det stora antal jordbruk, vilkas huvudsakliga inkomst grundas

på animaliska produkter. Å andra sidan måste man enligt motionerna

erkänna, att det möter stora svårigheter att få ett bokföringsmässigt fast

grepp om en lanthushållning, som i hög grad är sammanvävd med skogsbruk.

Motsättningen anses bli mildrad i den mån man ger animalieproduktionen

en sådan plats vid prissättningen, som i annat sammanhang påyrkats

i motionerna.

1 motionerna I: 560 och II: 689 uttalas, att då slättbygdskalkylen föreslås

skola få en dominerande position vid bestämmande av prisstödnivån, detta

har motiverats med att i de delar av landet, där jordbrukets produktionsbetingelser

är sämre än i ifrågavarande slättbygder, skillnaden kan kompenseras

genom skogsinkomster. I och för sig torde erinringar ej vara att anföra

mot detta resonemang. Man kan emellertid ej bortse från att ett stort antal

av Norrlands jordbrukare helt eller delvis saknar tillgång till skog och skogsarbete

eller andra kompletterande förtjänstmöjligheter. I motionerna hemställes

därför, att vid upprättande av ifrågavarande områdeskalkyler liksom

även vid prisavvägningen särskild uppmärksamhet skall ägnas inkomstutvecklingen

vid jordbruk, som saknar eller har otillräcklig skogsareal. Vidare

hemställes, att i ifrågavarande kalkyler inkomst jämförelser skall ske med

jämförbara industriarbetarlöner i de inom respektive område dominerande

ortsgrupperna.

Utskottet

Enligt 1947 års riksdagsbeslut innebär en avvägning av prisstödet med hänsyn

till förhållandena vid rationellt drivna gårdar i storleksgruppen 10--20

hektar ett skäligt hänsynstagande till de faktiska förhållandena inom jordbruket

och till önskemålet, att jordbruksbefolkningen skall uppnå likställighet

i inkomsthänseende med jämförliga befolkningsgrupper. Högre ställda

krav i fråga om produktionseffektivitet ansågs medföra, att den jordbrukspolitiska

målsättningen av inkomstlikställighet endast skulle komma

att omfatta en mindre del av jordbruksbefolkningen. Utskottet anser liksom

departementschefen, att någon höjning av de i 1947 års riksdagsbeslut uppställda

kraven på produktionseffektivitet vid sådana brukningsdelar, vilkas

driftsresultat skall ligga till grund för bedömningen av åtgärder för att full
2

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

följa den jordbrukspolitiska målsättningen, icke bör äga rum. En sådan

höjning skulle fortfarande leda till att en väsentlig del av jordbruksbefolkningen

icke komme i åtnjutande av den åsyftade likställigheten. Utskottet

vill också erinra om sitt uttalande i samband med frågan om inkomstjämförelser

mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper,

att de grunder, som i föreliggande sammanhang tidigare knäsatts i 1947

års riksdagsbeslut, alltjämt bör gälla.

Utredningens förslag, att den allmänna prisavvägningen framdeles skulle

ske med utgångspunkt från förhållandena vid gårdar i slättbygderna i storleksgruppen

10—20 hektar, har i princip godkänts av departementschefen.

Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för ett sådant ställningstagande.

Ifrågavarande bygder, som omfattar Skåne—Hallands slättbygder, mellanbygden

i Skåne, slättbygderna i Blekinge och södra Kalmar län, Öland

och Gotland, östgötaslätten och Vänerslätten, Värmlands läns slättbygd samt

Mälar- och Hjälmarbygden, svarar för över 60 procent av värdet utav jordbrukets

totala avsaluproduktion. Inom området faller över hälften av landets

samtliga brukningsdelar i basjordbrukens storleksgrupp. Denna svarar

vidare i slättbygderna för hälften av samtliga jordbruk över 10 hektar. Jordbruksprisutredningens

undersökningar visar, att inkomsterna vid basjordbruken

i slättbygderna i genomsnitt under ett antal år har legat ungefär i

nivå med inkomsterna vid ifrågavarande jordbruk i övriga delar av landet.

Inkomsterna i slättbygderna uppvisar dock mindre årliga variationer än inkomsterna

i övriga områden.

Som skäl för att taga förhållandena i slättbygderna till utgångspunkt för

den allmänna prisavvägningen kan först och främst anföras, att man i sådant

fall utgår från jordbruk, som är förhållandevis enhetliga till sin karaktär

och vilkas brukare erhåller sin huvudsakliga inkomst från jordbruket.

Utgår man i stället från jordbruk, där en betydande del av inkomsten hänför

sig till skogsnäringen, kommer beräkningarna att uppvisa betydande

variationer i inkomstförhållandena, hänförliga till ett annat område än

den egentliga jordbruksproduktionen. Vid en årlig prissättning skulle detta

leda till att fluktuationerna i de internationella priserna på skogsprodukter

ständigt skulle påverka prissättningen på jordbruksvaror. Detta har

varit anledningen till att jordbruksprisutredningen vid utformningen av ett

prissättningssystem med rörliga importavgifter har rekommenderat att slättbygdskalkylerna

skall få en central ställning. Även vid det föreslagna prissättningssystemet

skall man i första hand utgå från förhållandena i

slättbygderna, exempelvis när enligt givna regler en revision av systemet

påkallas under löpande prissättningsperiod. Utskottet anser sig kunna tillstyrka

propositionens förslag i denna del, men vill samtidigt starkt understryka

departementschefens uttalande, att man även framdeles bör ha uppmärksamheten

riktad på huruvida likställighet i inkomsthänseende i genomsnitt

under ett antal år kommer att föreligga mellan basjordbruken i slättbygderna

och i övriga områden. Det är således enligt utskottets mening angeläget,

att vid den periodiska översynen av prissättningssystemet uppgifter

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

19

även föreligger om inkomstutvecklingen vid basjordbruken i skogsbygderna.

Om så anses påkallat, bör därvid hänsyn få tagas till förhållandena i dessa

bygder.

I motionerna I: 560 och II: 689 har hemställts, att vid upprättandet av områdeskalkyler

och vid prisavvägningen särskild uppmärksamhet skall ägnas

inkomstutvecklingen vid jordbruk, som saknar eller har otillräcklig skogsareal,

och att i ifrågavarande kalkyler inkomstjämförelser skall ske med

jämförbara industriarbetarlöner i de inom respektive område dominerande

ortsgrupperna. Utskottet anser sig icke böra tillstyrka vad som i motionerna

sålunda anförts. Det bör framhållas, att det här gäller frågan om

underlag för en generell prissättning och att avvägningen av denna icke kan

ske med utgångspunkt från förhållandena vid jordbruk av särskild beskaffenhet.

De problem, som föreligger vid dylika jordbruk, bör lösas på annat

sätt. Vidare anser utskottet, att man icke bör ange de jämförelsegrupper, som

skall tillämpas i sådana områdeskalkyler, vilka bland annat torde komma

att uppgöras på grundval av material från den jordbruksekonomiska undersökningen.

Vid det föreslagna prissättningssystemet kommer dessa kalkyler

icke direkt att ligga till grund för prissättningen, och anledning saknas

sålunda att i föreliggande sammanhang närmare gå in på berörda fråga.

6. Småbruksfrågan

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens synpunkter hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 58—59.

Departementschefen

Efter att ha berört formerna för småbruksstödet enligt 1947 års riksdagsbeslut

angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken anför departementschefen

följande.

»Enligt min mening hör småbruksfrågan till de viktigaste av de spörsmål,

som berör landsbygdens livsvillkor. 1950 års folkräkning gav vid

handen, att 213 000 män var sysselsatta vid jordbruk i storleksgruppen

2—10 hektar. Hur inkomstförhållandena gestaltar sig för denna betydande

befolkningsgrupp är givetvis av stort intresse. Trots ett ofta mycket intensivt

utnyttjande av tillgängliga produktionsresurser saknar många av dessa

mindre brukningsdelar möjlighet att ge sina brukare skäliga inkomster

vid en prisnivå, som i fråga om bättre lottade jordbruk lämnar en tillfredsställande

bärgning. Frånvaro av särskilda stödåtgärder åt det mindre jordbruket

skulle därför medföra, att man på landsbygden under den förut berörda

övergångstiden fick en stor befolkningsgrupp, som — oavsett arbetsvilja

och skötsamhet — måste nöja sig med en väsentligt lägre levnadsstandard

än jämförliga arbetargrupper.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

Av det anförda torde framgå, att det måste anses som ett skäligt krav,

att visst särskilt stöd fortfarande skall utgå till de innehavare av nyssnämnda

brukningsdelar, vilka enligt 1947 års riksdagsbeslut tillerkänts sådant,

under den mera långsiktiga omställningsprocess, strukturrationaliseringen innebär.

Det är emellertid självfallet ingalunda betydelselöst för det mindre

jordbruket, hur det allmänna prisstödet åt jordbruket utformas. Den väsentliga

delen av småbrukets inkomster konstitueras under alla förhållanden

av de generella produktpriserna. Ändringar i gränsskyddet eller, vid

oförändrat gränsskydd, i de internationella priserna påverkar nämligen

såväl det mindre som det större jordbrukets inkomster på i princip likartat

sätt. Ett tillfredsställande allmänt jordbruksskydd kommer sålunda

även småbruket tillgodo. Därmed är dock icke sagt, att utformningen av

det generella prisstödet åt jordbruket och frågan om småbruksstöd direkt

behöver sammankopplas. Ur vissa synpunkter torde det tvärtom få anses

vara önskvärt, att en sådan omedelbar sammankoppling icke sker. Vid

båda de system, som utredningen framlagt i fråga om prissättningen på

jordbruksprodukter, kan särskilda åtgärder vid sidan om det generella

prisstödet vidtagas till stöd åt småbruket. Ändringar i det generella prisstödet

innebär sålunda icke, att utformningen av småbruksstödet därmed

fastlåses. Till skillnad från vissa remissinstanser delar jag därför utredningens

åsikt, att frågan om särskilt stöd åt småbruket icke bör behandlas

i detta sammanhang. Jag har emellertid för avsikt att inom kort begära

Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för utredning

av nämnda fråga.»

Motionerna

I motionerna 1: 550 och II: 680 hemställes, att särskilda kalkyler skall

upprättas för det mindre jordbruket i södra och mellersta Sveriges skogsoch

dalbygder samt i Norrland, ävensom att dessa kalkyler skall få eu med

det centrala kalkylunderlaget likvärdig ställning så till vida, att de bör läggas

till grund för socialt betonade stödåtgärder. Motionärerna hemställer vidare,

att leveranstillägget för mjölk höjes med 5 öre/kg och att det extra

mjölkpristillägget för Norrland fördubblas.

I motionerna I: 555 och II: 690 åberopas departementschefens uttalande,

att det självfallet ingalunda är betydelselöst för det mindre jordbruket

hur det allmänna prisstödet utformas, och att den väsentliga delen av småbrukets

inkomster under alla förhållanden konstitueras av de generella produktpriserna.

Detta uttalande anses stödja vad i motionerna i annat sammanhang

anförts i fråga om mjölkproduktionen.

I motionerna 1:556 och 11:684 anföres, att för småbruken, vilka i huvudsak

är inriktade på animalier och annan arbetskrävande produktion, en

snar och genomgripande rationalisering torde vara svår och alltför kapitalkrävande

att genomföra samt att småbrukarna, som redan nu tillhör de

lägsta inkomstklasserna, kan komma i en relativt ännu sämre ställning. Det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

21

påpekas, att en utredning visserligen har igångsatts angående särskilt stöd

åt småbruket, men att dess arbete knappast kan väntas vara klart i så god

tid, att resultaten därav kan bli till någon ledning för bedömandet av det nu

föreliggande förslaget. Därtill kommer, att utredningens direktiv icke är sådana,

att hela frågekomplexet angående småbrukets framtida förutsättning

och struktur, ställning och lönsamhet kan förväntas bli behandlat. I motionerna

påpekas vidare, att svårigheterna för jordbruken i Norrland speciellt

träder i förgrunden. Det anses angeläget, att den nu pågående småbruksutredningen

får i så måtto vidgade direktiv att hela problemet kan

undersökas.

Enligt motionerna I: 558 och II: 688 är det angeläget, att det särskilda

prisstödet och andra åtgärder till stöd åt småbruket snarast möjligt utformas

på sådant sätt, att en tillfredsställande inkomstutveckling kan uppnås

vid ifrågavarande jordbruk. Man understryker vikten av att den utredning,

som tillsatts för prövning av denna fråga, fullföljes så skyndsamt som möjligt

och att förslag förelägges riksdagen, så att småbruksstödet snabbt

kan inpassas i det nya prissättningssystemet.

Utskottet

I likhet med departementschefen anser utskottet, att småbruksfrågan tillhör

de viktigaste av de spörsmål, som berör landsbygdens livsvillkor. Jordbruksprisutredningen

har emellertid funnit, att ifrågavarande problem fallit

utanför ramen för dess utredningsuppdrag. Utredningen har dock anfört,

att enligt dess inkomstundersökningar det genomsnittliga inkomstläget vid

jordbruk under 10 hektar trots särskilt stöd är icke obetydligt lägre än vid

basjordbruken. Särskilda stödåtgärder åt det mindre jordbruket är därför

enligt utredningens uppfattning fortfarande påkallade.

Det är självfallet av stor betydelse för det mindre jordbruket, hur det allmänna

prisstödet åt jordbruket utformas. Såsom departementschefen anför,

konstitueras den väsentliga delen av småbrukets inkomster under alla förhållanden

av de generella produktpriserna. Sjunkande priser på småbrukets

viktigaste avsaluprodukter skulle sålunda vid oförändrade särskilda stödåtgärder

hårt drabba en befolkningsgrupp, vars inkomster redan nu torde

vara tämligen låga. Utskottet vill därför understryka vad som i motionerna

I: 556 och II: 684 anföres om att småbrukets speciella förhållanden så långt

möjligt bör beaktas vid utformningen av det nya prissättningssystemet. Utskottet

vill vidare i likhet med departementschefen framhålla, att ändringen

i det generella prisstödet icke innebär, att utformningen av småbruksstödet

därmed fastlåses.

Den i propositionen varslade utredningen om småbruksstöd har blivit tillsatt.

Utskottet förutsätter, att denna utredning får möjlighet alt upptaga

småbruksproblemet till en allsidig prövning.

Då i enlighet med det anförda frågor om avvägningen av småbruksstödet

icke skall behandlas i föreliggande sammanhang, avstyrker utskottet vad

i detta hänseende hemställts i motionerna I: 550'' och II: 680.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

7. Formerna för prisstödet

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 59.

Departementschefen

»1942 års jordbrukskommitté, vars betänkande låg till grund för 1947

års riksdagsbeslut, diskuterade ingående ett system — den s. k. lågprislinjen

— enligt vilket det allmänna icke alls eller endast i mycket begränsad

omfattning vidtager importbegränsande åtgärder med påföljd, att konsumentpriserna

mer eller mindre anpassar sig till världsmarknadspriserna.

Kommittén berörde därvid de regleringstekniska möjligheterna att för olika

produkter genomföra detta system, varvid konstaterades, att systemet icke

var tänkbart i fråga om vissa produkter och endast med betydande svårigheter

skulle kunna genomföras i fråga om andra.

I likhet med utredningen anser jag, att lågprislinjen icke utgör en lämplig

och framkomlig väg. De tekniska förutsättningarna att för olika produkter

tillämpa denna linje har enligt min mening icke nämnvärt förändrats. Det

må framhållas, att en sänkning av fodermedelspriserna i samband med genomförandet

av lågprislinjen, något som omnämnes av konjunkturinstitutet

i dess yttrande, torde leda till att arealerna för fodersäd kommer att användas

för odling av andra produkter, samtidigt som vår animalieproduktion

hänvisas att bygga på importerade fodermedel. En sådan utveckling,

vilken skulle medföra en ökning av vår totala överskottsproduktion, är ur

olika synpunkter icke önskvärd. Därjämte är det över huvud synnerligen

diskutabelt, huruvida lågprislinjen samhällsekonomiskt är att föredraga

framför prisstöd genom gränsskydd. Erfarenheterna från de länder, som

har lämnat stöd åt jordbruket i form av omfattande allmänna subventioner,

torde i varje fall icke odelat mana till efterföljd. För min del är jag därför

av den meningen att jordbruksstödet liksom för närvarande främst bör lämnas

i form av gränsskydd.»

Motionerna

I motionerna I: 555 och II: 690 påpekas, att departementschefens resonemang

i fråga om sänkning av fodermedelspriserna i samband med genomförandet

av lågprislinjen torde kunna anföras som argument mot en utpräglad

lågprislinje, men att det icke kan åberopas gentemot ett moderat krav

på större hänsyn till det mindre jordbruket vid foderprisernas avvägning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

23

Utskottet

Vad i propositionen anföres om formerna för prisstödet har ej givit utskottet

anledning till erinran.

8. Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 76—83.

Departementschefen

»I direktiven till jordbruksprisutredningen framhöll jag, att det jordbrukspolitiska

program, som stadfästes i 1947 års riksdagsbeslut, i stort

sett visat sig ändamålsenligt. Enligt min mening saknades därför anledning

att ompröva huvudgrunderna i detta program. Såsom mål för jordbrukspolitiken

skulle således alltjämt gälla de principer i fråga om inkomstlikställigheten,

som inrymmes i nämnda riksdagsbeslut. Som utredningen

framhåller medför detta, att valmöjligheterna i fråga om prissättningssystem

begränsas såtillvida, att skyddet åt jordbruksnäringen måste ges

en viss grad av rörlighet. Därigenom uteslutes varje system, som innebär

att jordbruksstödet skall utgå i form av tullar eller helt fasta importavgifter.

Detta förhållande sammanhänger dock i och för sig icke enbart

med nämnda målsättning utan är även en följd av de speciella produktionsoch

marknadsförhållanden, som råder på jordbruksområdet. Sålunda tager

det relativt lång tid att anpassa produktionsunderlaget inom jordbruket

till marknadsmässiga förändringar. Vidare är jordbruksproduktionen i hög

grad beroende av väderleksförhållandena, varför man inom jordbruket icke

med samma säkerhet som inom åtskilliga andra näringar kan uppnå en planerad

produktionsvolym. På grund härav ökas riskerna för tvära kastningar

i priserna på såväl den inhemska som den internationella marknaden. Härtill

kommer, att på den internationella jordbruksmarknaden föreligger betydande

skillnader mellan de vid internationella transaktioner tillämpade priserna

samt priserna i import- och exportländerna. Allt detta gör, att ett för

längre tid fastställt gränsskydd kan leda till en inkomslbildning för jordbruksbefolkningen,

som väsentligt avviker från vad som förutsatts.

Sedan början av 1940-talet har prissättningen på jordbruksprodukter

skett med ledning av en kalkyl över jordbrukets totala intäkter och kostnader.

I 1947 års riktlinjer förutsatte man, att stödet åt jordbruket skulle

lämnas i form av ett gränsskydd och att sålunda något garantiprissystem

icke längre skulle tillämpas. Därvid utgick man från att priserna på den

internationella marknaden skulle ligga lägre än på den svenska. Så blev

emellertid icke fallet förrän något år in på 1950-talet. I stället måste den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

import, som krävdes för folkförsörjningen, ske till högre priser än de inländska,

varvid staten fick bära förlusterna vid försäljningen av importkvantiteterna

till inom landet gällande priser. Prisstödsbehovet för jordbruket

aktualiserades sålunda betydligt senare än man hade räknat med i

1947 års riktlinjer. Sedan priserna på den internationella marknaden reducerats,

har emellertid prisstödet åt vårt jordbruk utformats i huvudsaklig

överensstämmelse med nämnda riktlinjer. Det tidigare för olika produkter

gällande garantiprissystemet har sålunda stegvis avvecklats, varvid särskilda

utrikeshandelsorgan skapats för de viktigare jordbruksprodukterna. Vissa

icke obetydliga överskott av jordbruksprodukter har samtidigt avlastats på

den utländska marknaden till lägre priser än de svenska. Därvid har den

principen tillämpats, att varje produktionsgren skall bära de förluster, som

uppstår i samband med produkternas försäljning i utlandet till lägre priser

än de inhemska. Därmed har förändringarna i exportpriserna kommit att i

viss mån påverka prisbildningen inom landet.

Jag har tidigare anslutit mig till utredningens av flertalet remissinstanser

understödda förslag, att prisstödet åt jordbruket även framdeles skall

lämnas främst i form av gränsskydd. Beträffande utformningen av detta

gränsskydd har utredningen framlagt två system. Det ena, system A, ansluter

sig i princip ganska nära till det prissättningsförfarande, som hittills

har tillämpats. Prissättningsperioden är sålunda relativ kort, i regel ett år,

och prissättningen sker med ledning av material angående jordbrukets

samlade intäkter och kostnader. Utredningen har dock därvid förordat, att

övervägandena skall grundas på ett mera mångsidigt material än vad som

hittills har varit fallet.

Det är tydligt, att ett prissättningsförfarande med nyssnämnda utformning

ger jordbruksbefolkningen långtgående garantier för att dess inkomstutveckling

ej alltför mycket kommer att avvika från den i 1947 års riktlinjer

förutsatta. Å andra sidan förutsätter ett sådant system täta ingripanden

i prisbildningen. Med detta system skulle bland annat importavgifterna

ständigt varieras i anslutning till förskjutningarna i den internationella

prisnivån. Redan detta förhallande ger anledning att söka finna någon annan

form för att bestämma gränsskyddet åt jordbruket. Dessutom gör överskottsproduktionen

av jordbruksprodukter det angeläget, att prisbildningen

på sådana produkter får en närmare anknytning till den internationella utvecklingen.

Man bör icke heller bortse från att ett prissättningssystem,

vid vilket med korta mellanrum ett mångskiftande och invecklat kalkylmaterial

måste bedömas, blir ytterst svårförståeligt för allmänheten.

Lantbruksförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk har i sina

yttranden över utredningens förslag skisserat ett system, som i huvudsak

ansluter sig till system A men enligt vilket importavgifterna för en del

produkter skall hållas oförändrade under ett år. Enligt min uppfattning

vinner man dock föga med en sådan modifikation. Genom att importavgifterna

bindes endast för ett år uppnås nämligen icke den eftersträvade anknytningen

till de mera långsiktiga förändringarna på den internationella

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

25

marknaden. Som förut nämnts har berörda organisationer sedermera anslutit

sig till en annan utformning av prissättningen.

Det andra av utredningen utarbetade och av utredningsmajoriteten förordade

systemet — system B — bygger på tanken att statsmakterna vid

avvägningen av gränsskyddet icke skall i främsta rummet fästa sig vid

hur jordbrukets inkomstläge blir under ett enstaka år, utan genom en

lämplig avvägning av gränsskyddet söka åstadkomma, att den i 1947 års

riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten uppnås i genomsnitt under en

följd av år. Produktpriserna får vid detta system ett visst spelrum, inom

vilket de ganska omedelbart påverkas av den internationella prisutvecklingen.

Som följd härav kan jordbrukarnas inkomstläge under enstaka

år komma att inom relativt vida marginaler avvika från vad som avsetts

vid den jordbrukspolitiska målsättningen. Man antager dock, att dessa avvikelser

under en längre period kommer att utjämna varandra, så att man

för hela tillämpningsperioden sett uppnår den åsyftade genomsnittsnivån.

Vid system B erhålles en önskvärd anknytning till den internationella

marknadsutvecklingen. Jag har tidigare framhållit, att överskottsproduktionen

genom att respektive produktionsgrenar får bära de förluster, som

uppstår vid exportförsäljningar till lägre priser än de svenska, skapar ett

visst samband mellan den internationella och den inhemska prisutvecklingen,

oavsett vilket prissättningssystem som tillämpas inom landet. Vid system

B blir anknytningen betydligt mera omedelbar. Det finnes därför skäl att

förutsätta, att genom en anknytning till utvecklingstendenserna på den internationella

marknaden en ekonomiskt fördelaktig avvägning i produktionens

fördelning mellan olika varor kan erhållas. Självfallet måste man söka

åstadkomma en anpassning av produktionens fördelning till marknadsförhållandena

även vid en årlig prissättning med en relativt detaljerad bestämning

av de inhemska priserna. Det blir dock då icke fråga om en mer

eller mindre automatisk anknytning utan om en bedömning, där även andra

än marknadsmässiga synpunkter kommer att göra sig gällande. System B

torde däremot medföra en friare marknadsordning på jordbruksområdet

och synes även komma att medföra en begränsning av detaljregleringarna.

Vidare besitter systemet vissa ur handelspolitiska synpunkter icke betydelselösa

fördelar.

Emellertid kan enligt min mening åtskilliga väsentliga anmärkningar

med fog riktas även mot system B. Som utredningen påpekat, innebär systemet,

att såväl jordbrukarna som konsumenterna tager vissa vinstchanser

och vissa förlustrisker med hänsyn till den internationella prisutvecklingen.

Dessa är emellertid icke av samma betydelse för den enskilde konsumenten

som för den enskilde jordbrukaren. Skulle exempelvis priserna

på samtliga jordbruksprodukter sjunka till i system B angivna nedre prisgränser,

skulle detta under i övrigt oförändrade förhållanden medföra en

kraftig sänkning av inkomstläget för jordbruksbefolkningen. Blir detta fallet

några år i följd, kan jordbrukets ekonomiska ställning komma alt undergrävas.

För konsumenterna å andra sidan innebär en höjning av samt
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

liga priser till den övre prisgränsen visserligen en väsentlig stegring av

levnadskostnaderna, men effekten på deras levnadsstandard blir ändå icke

tillnärmelsevis av samma omfattning som effekten av motsvarande prisnedgång

på jordbruksbefolkningens levnadsvillkor. Det är också klart, att en

prisstegring förbättrar den enskilde jordbrukarens ekonomiska läge långt

mera än en lika stor prissänkning den enskilde konsumentens. Vad som ur

jordbruksbefolkningens synpunkt är väsentligt är emellertid, att man erhåller

en viss trygghet i inkomsthänseende, och icke, alt man under vissa

omständigheter kan uppnå högre inkomster än vad som förutsatts vid den

allmänna avvägningen av prisstödet.

Utredningen anför, att den internationella prisbildningen på jordbruksprodukter

nu har nått en vis grad av stabilitet och antager att prisändringarna

på den internationella marknaden kommer att gå i än den ena än den

andra riktningen för de olika varorna. Mot denna utredningens bedömning

har invändningar framställts i flera remissyttranden. Det är givetvis förenat

med stora svårigheter att något så när säkert bedöma den framtida

prisutvecklingen på den internationella marknaden. Den stigande animalieproduktionen

i Europa kan, som jag förut framhållit, leda till en nedgång

i animaliepriserna. Vidare bör i sammanhanget observeras de risker, som

den redan föreliggande överskottsproduktionen av vissa jordbruksprodukter

i Förenta staterna innebär för prisutvecklingen under de närmaste åren.

Å andra sidan kan en del faktorer andragas, som torde verka stabiliserande

på den internationella prisutvecklingen, och det finns enligt min mening

icke anledning att vänta nagot allmänt kraftigt prisfall under de närmaste

åren.

Utredningen har fäst stor vikt vid att en friare handel med jordbruksprodukter

länderna emellan kommer till stånd. Det är tydligt, att möjligheterna

till den liberalisering av den internationella handeln, som utredningen

har räknat med, i viss mån har påverkat dess omdöme i fråga

om den väntade stabiliteten i de internationella priserna. Som jag tidigare

berört, ger de nyligen slutförda förhandlingarna angående en översyn av

bestämmelserna i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) icke stöd

för en optimistisk syn på ett inom nära framtid förestående mera allmänt

frigörande av den internationella handeln. — Det må här — helt vid sidan

av det nu framförda resonemanget — anmärkas, att frågan om handeln

med länder, där denna är helt statskontrollerad, saknar aktualitet i förevarande

sammanhang.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig icke kunna förorda system

B i dess av utredningen framlagda utformning såsom en godtagbar lösning

av jordbrukets prissättningsproblem. Riskerna för att jordbruksbefolkningen

vid detta system skall få en betydligt lägre inkomststandard än vad

som förutsatts i 1947 års riktlinjer är enligt min mening stora. Eftersläpningen

i förhållande till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper

kan bli betydande, och det kan bli förenat med stora svårigheter att

återhämta en sådan eftersläpning vid den med flera års mellanrum åter
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

27

kommande översynen av systemet. Emellertid anser jag, att önskemålen

om en friare marknadsordning på jordbruksområdet är mycket beaktansvärda.

Ur många synpunkter är det nämligen önskvärt samt med hänsyn till

såväl jordbruket som samhällsekonomien fördelaktigt, om en närmare anknytning

till den internationella marknadsutvecklingen kan erhållas. Det

är vidare önskvärt, att prissättningen på jordbruksprodukter kan ske på

längre sikt än vad som hittills varit fallet. Ej heller system A är därför enligt

min mening någon lämplig lösning i prissättningsfrågan.

Som nyss nämnts beror mina betänkligheter mot system B främst på att

grundförutsättningen för systemet — stabiliteten på den internationella

marknaden — icke med tillräcklig säkerhet kan anses föreligga. Riskerna

för inkomstminskning inom ramen för de för olika produkter angivna

prisgränserna är för den enskilde jordbrukaren så betydande, att de för

honom icke uppväges av motsvarande möjligheter till inkomststegring

Det synes mig därför vara nödvändigt att i möjligaste mån minska dessa

risker. Det kompromissförslag, som redovisas i jordbruksnämndens remissyttrande,

utgör enligt min mening en i föreliggande sammanhang

framkomlig väg.»

Motionerna

I motionerna I: 556 och II: 684 framhålles att, om lönsamheten för jordbruket

icke bedömes varje år för sig utan för en längre period, innebörden

blir, att goda år får jämna ut dåliga år. När detta gäller i fråga om inkomsterna,

bör det enligt motionerna också gälla vid beskattningen, eftersom

jordbrukarna eljest torde ha små möjligheter att i praktiken göra någon

utjämning. Motionärerna hemställer därför, att möjligheter till resultatutjämning

i beskattningshänseende skall tillskapas även för jordbrukets

del.

I nyssnämnda motioner yrkas vidare, att förutsättningen för tillämpningen

av det nya prissättningssystemet skall vara, att den enligt 1947 års beslut

åsyftade inkomstlikställigheten mellan jordbrukare och jämförliga

befolkningsgrupper uppnås. Det anföres att, om utvecklingen skulle leda

till faktiska priser, som i så hög grad avviker från mittpriserna, att den

åsyftade inkomstlikställigheten uppenbarligen icke uppnås, systemet redan

under övergångstiden bör kunna omprövas.

I motionen 1:557 anföres, att det nu för löntagarna föreligger årligen

återkommande avtalsförhandlingar och lönejusteringar samt att det är

verklighetsfrämmande att tro, att detta förhållande kommer att ändras.

Vidare anses stor risk föreligga för dumpingartad export till vårt land vid

den föreslagna liberaliseringen av importen, och det uttalas, att man torde

ha anledning att räkna med att de svenska producentpriserna snarare kommer

att hålla sig vid den nedre prisgränsen än vid mittprisnivån. Enligt

motionen synes systemet med treårig giltighetstid icke — även med beaktande

av särskilda spärregler — vara ägnat alt för jordbrukarna skapa den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

trygghet och garanti, som anges i 1947 års beslut om inkomstlikställighet.

Motionären hemställer därför, att en årlig översyn av systemet skall äga

rum, varefter av utfallet påkallade ändringar i systemet skall underställas

riksdagen.

Enligt motionen I: 563 är det motiverat att uppskjuta hela frågan om det

nya prissättningssystemet, tills de båda utredningar, som för närvarande

sysslar med småbruksproblemet, är färdiga med sina förslag. En annan omständighet,

som enligt motionärens uppfattning talar för uppskov med frågan

i dess helhet, anges vara de mycket flytande ekonomiska förhållandena

med årligen återkommande löne- och inkomsthöjningar för andra

befolkningsgrupper än jordbrukare samt de stora prisvariationerna på den

internationella marknaden. I motionen hemställes därför, att riksdagen

måtte besluta att avslå propositionen.

Utskottet

I 1947 års riksdagsbeslut sattes inkomstlikställigheten mellan jordbruksbefolkningen

och jämförliga befolkningsgrupper som ett centralt mål för

vår jordbrukspolitik. Beträffande de vägar, på vilka det jordbrukspolitiska

målet skulle kunna realiseras, hänvisade man i beslutet dels till vad som

skulle vinnas genom fortsatt rationalisering, dels till prisreglerande åtgärder

i form av importskydd. Utvecklingen sedan 1947 har lett till en icke

oväsentlig förbättring av jordbruksbefolkningens inkomstläge. Denna har i

enlighet med 1947 års riktlinjer i hög grad möjliggjorts av den rationalisering

och effektivisering av jordbruksproduktionen, som har ägt rum. Vidare

har den förda prispolitiken varit av stor betydelse för inkomstbildningen

hos jordbruksbefolkningen.

Vid utformningen av ett nytt prissättningssystem har förenligheten med

inkomstlikställighetsprincipen satts som ett ovillkorligt kriterium. Detta

har lett till att stödet åt jordbruksnäringen måst utformas på annat sätt

än stödet åt övriga näringsgrenar. För dessa lämnas som bekant gränsskydd

i form av tullar, som hålles oförändrade under en lång följd av år.

Då tullarna sålunda icke ändras i samband med förändringar i importpriserna,

påverkar internationella prisförändringar direkt de inhemska priserna.

På jordbruksområdet föreligger emellertid särskilt betydande skillnader

mellan priserna vid internationell handel samt hemmamarknadspriserna

i export- och importländerna. Såsom departementschefen påpekar,

tager det relativt lång tid att anpassa produktionsunderlaget inom jordbruket

till marknadsmässiga förändringar. Riskerna för tvära kastningar i priserna

på såväl den inländska som den internationella marknaden ökas därigenom.

Ett för längre tid fastställt gränsskydd i form av tullar kan sålunda

leda till att inkomstbildningen hos jordbruksbefolkningen väsentligt kommer

att avvika från målsättningen om inkomstlikställighet.

På grund av sin oförenlighet med principen om inkomstlikställighet har

systemet med tullskydd avförts från diskussionen om lämpligt prisstödssy
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

29

stem för jordbruket. Jordbruksprisutredningen har ej heller ansett det tillfredsställande

att prisstödet och därmed utvecklingen av jordbrukarnas inkomster

via arbetskostnadsberäkningen automatiskt skall knytas till arbetslönens

utveckling eller till inkomstnivån för någon annan befolkningsgrupp.

Det skulle även enligt utskottets mening vara olämpligt att ställa

inkomstutvecklingen inom en näringsgren av sådan storleksordning som

jordbruket i nära beroende av löneavtal och löneutvecklingen inom andra,

helt ovidkommande näringsgrenar.

Under en lång följd av år har prissättningen på jordbruksprodukter hos

oss skett enligt ett system, som bygger på principen, att man med utgångspunkt

från fortlöpande beräkningar av jordbrukets intäkter och kostnader

fastställer en för gränsskyddets omfattning vägledande intäktssumma. Vid

tillämpningen av detta prissättningssystem har inkomstutvecklingen för

jordbruket i stort sett kunnat göras oberoende av produktionsutvecklingen,

och avvikelser från den som rimlig ansedda inkomstutvecklingen har kunnat

hållas inom relativt snäva gränser. Emellertid har prissättningen därvid

blivit förhållandevis bunden. Visserligen har sedan början av 1950-talet

garantipriserna stegvis avvecklats, men genom att tillämpa rörliga importavgifter,

som kan varieras efter förändringarna i importpriserna, samt

ett system med importmonopol har man kunnat hålla avvikelserna från de

vid prissättningen fastställda priserna inom tämligen snäva gränser. Det

system, som jordbruksprisutredningen alternativt har framlagt i sitt betänkande

(system A), har väsentliga drag gemensamt med det nu tillämpade.

Prissättningsperioden är sålunda tämligen kort, men till skillnad

från det nuvarande systemet skulle prissättningen här ske på grundval av

ett mera mångsidigt material rörande jordbrukets ekonomiska förhållanden

än vad som för närvarande är fallet. Därigenom har man hoppats

komma ifrån en ur olika synpunkter icke önskvärd bundenhet vid ett bestämt

kalkylunderlag.

Det andra av utredningen utformade systemet (system B), vilket förordas

av dess majoritet, innebär en viss brytning med principen om fortlöpande

kostnadstäckning. Även vid detta system utgår man från principen

om inkomstlikställighet, men man avväger prisstödet så, att nämnda princip

kan väntas bli realiserad för genomsnittet av en följd av år. Vid detta

system skulle såväl jordbrukarna som konsumenterna få taga vissa vinstchanser

och vissa förlustrisker med hänsyn till den internationella prisutvecklingen.

Departementschefen har ingående diskuterat fördelarna och olägenheterna

hos de båda systemen och bland annat funnit, att systemet med inom

vissa gränser fasta importavgifter (system B) medför alltför stora risker

för att jordbruksbefolkningen skall få en lägre inkomststandard än vad som

förutsattes i 1947 års riktlinjer. Samtidigt betonar han, att önskemålen om

friare marknadsordning på jordbruksområdet och närmare anknytning till

den internationella marknadsutvecklingen är mycket beaktansvärda. Han

bär därför ej heller funnit systemet med rörliga importavgifter vara en

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

lämplig lösning i prissättningsfrågan. Departementschefens betänkligheter

mot systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter i dess av utredningen

framlagda utformning föranledes huvudsakligen av ovissheten om

den internationella prisutvecklingen. Även enligt utskottets uppfattning bör

dessa risker icke bagatelliseras. Å andra sidan är det enligt utskottets mening

av utomordentligt stor betydelse, att en friare marknadsordning kan

uppnås på jordbruksområdet samtidigt som man bevarar inkomstlikställighetsprincipen

som ledstjärna vid prisstödets avvägning.

i samband med remissbehandlingen av utredningsförslaget har en kompromisslösning

framlagts av representanter för olika organisationer. I likhet

med departementschefen anser utskottet, att den komplettering av systemet,

som föreslås i nämnda kompromissförslag, på ett tillfredsställande

sätt minskar de risker, som systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter

eljest kan anses medföra. Enligt utskottets uppfattning är det också

värdefullt, att enighet om prissättningens utformning har kunnat nås

mellan berörda organisationer.

I motionerna I: 556 och II: 684 har betonats, att förutsättningen för tilllämpningen

av det nya prissättningssystemet är att den i 1947 års riksdagsbeslut

åsyftade inkomstlikställigheten uppnås. Såsom framgår av det

följande, har departementschefen i likhet med utredningen förutsatt, att

mittpriserna mellan prisgränserna i utgångsläget fastställes så, att nämnda

likställighet kan anses uppnådd och att mittpriserna vid de fastställda importavgifterna

i stort sett kan realiseras i utgångsläget.

I nämnda motioner har vidare hemställts, att möjligheter till resultatutjämning

i beskattningshänseende skall införas även för jordbrukets del.

Till denna fråga torde emellertid enligt utskottets mening ställning icke

böra tagas i förevarande sammanhang.

Av vad sålunda anförts följer, att utskottet icke biträder vare sig det i

motionen I: 557 framställda yrkandet om årlig översyn av systemet eller

det yrkande om avslag å propositionen, som innefattas i motionen I: 563.

Beträffande sistnämnda motion vill utskottet bland annat hänvisa till vad

det tidigare anfört om att ändringen av det generella prisstödet ingalunda

innebär, att frågan om särskilt stöd åt småbruket fastlåses och att följaktligen

de båda frågorna icke behöver behandlas i ett sammanhang.

9. Prisgränser

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen i

propositionen s. 68—70.

Departementschefen

»För viktigare jordbruksprodukter bör fastställas en övre och en nedre

prisgräns. Dessa prisgränser bör hänföra sig till en för produkten veder
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

31

tagen marknadsnotering. Prisgränserna avses skola fastställas så, att mittprisnivån

mellan dem i huvudsak kan anses ge jordbruksbefolkningen den

i 1947 års riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten. Jag anser mig icke i

föreliggande sammanhang böra ange, vilken genomsnittlig prisnivå som

kan antagas ge jordbruksbefolkningen denna likställighet. Det bör få ankomma

på statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar med jordbrukets

representanter till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i fråga om prisgränserna

för olika varor. Här vill jag därför inskränka mig till att angiva

det avstånd mellan prisgränserna uttryckt i procent av mittpriset för varje

produkt, som man bör tillämpa. I fråga om storleken av dessa avstånd får

jag anföra följande.

Eftersom importavgiften skall hållas oförändrad så länge det inhemska

priset ligger mellan prisgränserna, kommer inom dessa gränser prisförändringarna

på den internationella marknaden att ganska omedelbart påverka

den inhemska prisutvecklingen. Alltför vida intervaller mellan prisgränserna

kan medföra, att avvikelserna i jordbruksbefolkningens inkomstläge

från vad som förutsatts vid den jordbrukspolitiska målsättningen tidvis

kan bli mycket betydande. Å andra sidan medför alltför snäva prisgränser,

att den åsyftade anknytningen till den internationella marknaden blir för

begränsad. Man skulle då icke erhålla en sådan prisbildning inom landet,

som leder till en anpassning av produktionen till den mera långsiktiga utvecklingen

på den internationella marknaden. Utredningen har i sitt förslag

i allmänhet satt prisgränserna till ± 10 eller ± 15 procent från mittpriset.

Vid den utformning, som systemet erhållit i utredningens förslag,

kan dessa intervaller ur såväl jordbrukar- som konsumentsynpunkt synas

vara alltför vida. Då jag emellertid i det följande kommer att föreslå särskilda

spärregler utöver de i utredningsförslaget angivna, anser jag, att

man i stort sett kan utgå från de av utredningen föreslagna intervallerna.

I vissa fall har jag dock ansett mig böra föreslå något snävare intervaller

än de i utredningsförslaget angivna.

Mellan prisgränserna bör import efter erläggande av fastställd importavgift

få verkställas av vem som helst. De importmonopol och övriga kvantitativa

utrikeshandelsbegränsningar, som för närvarande finnes på jordbruksområdet,

bör således icke tillämpas i detta fall. Däremot bör kvantitativa

utrikeshandelsregleringar även i fortsättningen få förekomma för att

hindra, att prisgränserna över- eller underskrides.

Vid tillämpningen av här ifrågavarande system bör man med alla till

buds stående medel hindra, att priset på någon produkt överstiger resp. understiger

någon av prisgränserna. När den övre prisgränsen överskrides, bör

det ankomma på statens jordbruksnämnd att stegvis minska importavgiften för

denna produkt. Vid fortsatt prisstegring bör nedsättningen av importavgiften

kunna ske till noll. Stiger det inhemska priset ytterligare, trots att importavgiften

slopats, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av

jordbruksnämnden, återinföra kvantitativ exportreglering eller pålägga exportavgifter.

Därest kvantitativa exportregleringar tillgripes, bör för de vik
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

tigare jordbruksprodukterna de särskilda utrikeshandelsorganen handha all

export. Kvantitativa regleringar skall dock icke vidtagas omedelbart då den

övre prisgränsen tangeras, utan först när det inhemska priset har uppnått

en nivå, som något överstiger den övre prisgränsen. För de viktigare jordbruksprodukterna

bör jordbruksnämnden, efter överläggningar med jordbrukets

organisationer, inkomma med förslag angående de nivåer, vid vilka

dylika åtgärder bör övervägas.

Det bör å andra sidan ankomma på jordbruksnämnden att vidtaga höjningar

av importavgifterna, om den nedre prisgränsen för en vara underskrides.

Man bör dock i regel icke höja avgiften utöver 25 procent av importpriset.

Sjunker importprisnivån för någon produkt så mycket, att det inhemska

priset även vid en importavgift av nämnda storlek underskrider den

nedre prisgränsen, bör kvantitativ importreglering kunna tillgripas för att

skydda denna prisgräns. För de mera betydelsefulla varorna, för vilka särskilda

utrikeshandelsorgan finnes, bör den kvantitativa regleringen ske genom

att nämnda organ liksom nu får handha all import. Organen bör dock

vara skyldiga att i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de anvisningar,

som jordbruksnämnden meddelar. Nämnden bör erhålla bemyndigande att

i enlighet med nu nämnda regler vidtaga ändringar i importavgifterna. Däremot

bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av jordbruksnämnden,

besluta huruvida kvantitativt gränsskydd skall tillgripas eller en

ytterligare höjning av importavgifterna skall vidtagas.»

Motionerna

Enligt propositionen skall kvantitativ importreglering kunna tillgripas,

när inlandspriset sjunker under den nedre prisgränsen. Enligt motionerna

I: 558 och II: 688 kan med hänsyn till riskerna för spekulationsimport, som

torde finnas vid det föreslagna systemet, möjligheterna till kvantitativ importbegränsning

icke anses vara tillfredsställande. Det anföres, att importörer

kan, särskilt vid dumpingtillfällen, införa så stora kvantiteter jordbruksprodukter,

att överskott uppstår inom landet. Spekulationsimport torde

enligt motionärernas mening dessutom kunna komma att försvåra uppnåendet

av inkomstlikställigheten enligt den s. k. 6-procentregeln. I motionerna

hemställes därför, att kvantitativ importreglering utöver vad som

föreslagits i propositionen skall kunna tillgripas redan då risker kan bedömas

föreligga för att genom en alltför omfattande import den nedre prisgränsen

skall komma att underskridas.

Utskottet

I likhet med departementschefen vill utskottet förorda, att för viktigare

jordbruksprodukter skall fastställas en övre och en nedre prisgräns, hänförliga

till en för produkten vedertagen marknadsnotering. Utskottet vill

särskilt understryka departementschefens uttalande, att prisgränserna skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

33

fastställas så, att mittprisnivån mellan dem i huvudsak kan anses ge jordbruksbefolkningen

den i 1947 års riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten.

1 propositionen har ställning icke tagits till frågan om vilken genomsnittlig

prisnivå som kan antagas motsvara sådan likställighet. Utskottet vill erinra

om att det tidigare har anslutit sig till departementschefens uttalande, att

ifrågavarande likställighet i stort sett kan antagas ha förelegat vid utgången

av den tid, jordbruksprisulredningens inkomstjämförelser avsåg. Emellertid

har inkomsterna hos såväl jordbruksbefolkningen som jämförliga befolkningsgrupper

sedan dess ändrats. Hänsyn därtill bör självfallet tagas vid

bestämmandet av mittpriserna och prisgränserna. Utskottet ansluter sig härvid

till propositionens förslag, att det bör ankomma på statens jordbruksnämnd

att, efter förhandlingar med jordbrukets representanter, till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag i fråga om prisgränserna för olika varor. Med

ledning av detta bör därefter förslag om systemets konkreta utformning

föreläggas riksdagen.

Mellan prisgränserna bör import, såsom departementschefen föreslagit, efter

erläggande av fastställd importavgift få verkställas av vem som helst.

Utskottet vill i detta sammanhang avstyrka vad som i motionerna I: 558 och

II: 688 yrkats om möjligheterna att i vissa fall tillgripa kvantitativa handelsregleringar

redan innan den nedre prisgränsen har underskridits. Därvid far

utskottet i första hand hänvisa till de olika spärregler, som systemet har omgetts

med. Vidare må framhållas, att den i motionerna föreslagna anordningen

enligt utskottets mening icke står i överensstämmelse med systemets

allmänna utformning. Införes möjlighet att tillgripa kvantitativa utrikeshandelsregleringar

redan när det inhemska priset ligger inom prisgränserna,

kan krav på införandet av sådana regleringar komma att uppställas när

som helst, varigenom ett av de främsta syftena med systemet — en närmare

anknytning mellan prisutvecklingen på de inländska och de internationella

marknaderna — skulle gå förlorat. I likhet med departementschefen

vill utskottet därför förorda, att importmonopol och övriga kvantitativa utrikeshandelsbegränsningar,

som för närvarande finns på jordbruksområdet,

icke skall tillämpas, så länge priset på en vara ligger inom prisgränserna.

Utskottet vill därvid understryka, att de kvantitativa utrikeshandelsregleringarna

icke avskaffas utan endast suspenderas, så länge inlandspiiset

ligger inom fastställda prisgränser. Brister denna förutsättning, skall

dylika regleringar få förekomma även framdeles.

Enligt det föreslagna systemet skall man på allt sätt söka hindra att priset

på någon produkt överstiger respektive understiger vederbörande prisgräns.

Utskottet har intet att erinra mot de medel, som har angivits i propositionen

såsom lämpliga att använda för sådant ändamål, överskrides den

övre prisgränsen hör det således ankomma på statens jordbruksnämnd alt

stegvis reducera importavgiften för produkten i fråga, varvid nedsällningen

av importavgiften vid fortsatt prisstegring skall kunna ske till noll. Stiger

det inhemska priset, trots att importavgiften slopats, hör Kungl. Maj :t äga

befogenhet att åter införa kvantitativ exportreglcring eller pålägga exporl
i{

Biliang till riksdagens protokoll 195!). 10 samt. Nr 39

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

avgift. Vid tillämpning av kvantitativa exportregleringar bör för viktigare

jordbruksprodukter de särskilda utrikesliandelsorganen handha all export.

Såsom i propositionen anföres bör dock kvantitativa regleringar icke vidtagas

omedelbart då den övre prisgränsen tangeras. För de viktigare jordbruksprodukterna

bör jordbruksnämnden, efter överläggningar med jordbrukets

organisationer, till Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående de nivåer,

vid vilka dylika åtgärder bör övervägas. Frågan om ifrågavarande nivåer

bör, liksom övriga spörsmål i samband med den konkreta utformningen av

systemet, före ikraftträdandet underställas riksdagens prövning.

Därest den nedre prisgränsen för en produkt underskrides, bör det i enlighet

med propositionens förslag ankomma på jordbruksnämnden att höja

importavgifterna. Departementschefen föreslår därvid, att importavgiften

som regel icke bör höjas utöver 25 procent av importpriset och att, om det

inhemska priset vid en importavgift av nämnda storlek ändå underskrider

den nedre prisgränsen, kvantitativ importreglering skall kunna tillgripas för

att skydda denna gräns. Utskottet har intet att erinra mot vad sålunda föreslagits

och tillstyrker alltså, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att,

efter förslag av jordbruksnämnden, besluta huruvida kvantitativt gränsskydd

skall tillgripas eller om en ytterligare höjning av importavgifterna bör vidtagas.

Ej heller i övrigt har utskottet någon erinran mot vad som i propositionen

har föreslagits i föreliggande sammanhang.

10. Import- och regleringsavgifter

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 70—72.

Departementschefen

»Så länge det inhemska priset för en produkt ligger mellan prisgränserna,

bör den vid systemets ikraftträdande fastställda importavgiften icke ändras.

Det bör ankomma på statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar med

jordbrukets organisationer till Kungl. Maj :t framlägga förslag beträffande

den importavgift, som skall tillämpas mellan prisgränserna. Avgifterna bör

därvid fastställas så, att vid de importpriser, som bedömes såsom mest sannolika

vid rådande marknadsläge, mittprisnivån mellan prisgränserna i stort

sett kan uppnås. Självfallet blir även bedömningen av vilken mittprisnivå,

som kan antagas ge jordbruksbefolkningen den åsyftade inkomstlikställigheten,

avgörande i detta sammanhang.

I några remissyttranden har framhållits önskvärdheten av att gränsskyddet

för olika produkter blir så enhetligt som möjligt. Även om jag principiellt

är av samma uppfattning, anser jag mig dock icke kunna föreslå,

att enhetligheten tages till ovillkorlig utgångspunkt vid bestämningen av

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955 35

importavgifterna. Vid ett konsekvent genomförande av eu sådan princip

kommer nämligen gränsskyddet för vissa produkter att alltför mycket avvika

från det nuvarande. För vissa grupper av jordbrukare kan detta medföra

betydande svårigheter. Skäl kan även föreligga att ge ett något högre

skydd åt en viss produkt för att bibehålla en ur beredskapssynpunkt önskvärd

produktion. Hänsyn måste uppenbarligen tagas till här nämnda förhållanden

vid bedömningen av gränsskyddet för olika produkter.

Vad beträffar priskontroll i fråga om jordbruksvaror har statens priskontrollnämnd

i sitt remissyttrande anfört, att enligt dess mening priskontrollen

i industri- och handelsledet även fortsättningsvis bör bibehållas:

Även Landsorganisationen anser, att behovet av marginalkontroll alltjämt

föreligger. Jag vill påminna om att frågan om priskontroll för närvarande är

föremål för översyn inom en särskild utredning. Det bör i det sammanhanget

avgöras, om och i vad mån priskontrollen i förädlings- och handelsled för

olika produkter skall bibehållas. Däremot är det givet, att priskontroll icke

skall förekomma i fråga om producentpriserna.

För de produkter, som omfattas av jordbruksregleringen, bör i enlighet

med utredningens förslag de tullar, som för närvarande utgår, slopas i samband

med att det av mig förordade systemet genomföres. För dessa produkter

kommer då följaktligen framdeles endast importavgifter att tillämpas.

Detta innebär en viss minskning av statskassans inkomster, då importavgifterna

i motsats till tullar, såsom jag i det följande närmare kommer att beröra,

icke torde böra inflyta i statskassan utan användas till regleringsändamål

på jordbruksområdet.

Enligt min mening är det bland annat ur praktisk synpunkt önskvärt,

att avgiftsskyddet för en produkt icke uppdelas på tull och importavgift.

Dessutom bör, såsom tidigare nämnts, avgiftsskyddet för en produkt kunna

helt borttagas för att hindra, att dess pris stiger över den övre prisgränsen.

Detta kan icke ske i den angivna ordningen, om en del av skyddet utgår i

form av en utav riksdagen på längre sikt fastställd tull. Slutligen bör enligt

min principiella uppfattning, till vilken jag återkommer, inflytande importavgifter

få användas för regleringsändamål på jordbruksområdet.

Enligt gällande bestämmelser skall generaltullstyrelsen månadsvis til!

jordbruksnämnden inleverera inflytande införselavgifter genom insättande

av avgifterna, efter avdrag av restitutioner, på ett för nämndens räkning

upprättat konto i Sveriges kreditbank. Nämnden äger, såsom tidigare nämnts,

disponera de på kontot inncstående medlen för regleringsändamål på jordbruksområdet.

Under sistförflutna budgetår bar de inlevererade medlen

uppgått till cirka 35 miljoner kronor. Efter ikraftträdandet av det nya prissättningssystemet

kan beloppet antagas stiga avsevärt. Det kommer sålunda

att röra sig om betydande belopp och det är därför rimligt att Kungl. Maj:t

har direkt inflytande på dispositionen av ifrågavarande medel. Det bör därför

ankomma på Kungl. Maj:t att årligen efter förslag av jordbruksnämnden

meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen av importavgifterna

för det framförliggande året. Detta torde lämpligen kunna ske genom

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

att nämnden i samband med sina sedvanliga anslagsäskanden till prisregierande

åtgärder på jordbrukets område redovisar beräkningar rörande storleken

av inflytande importavgifter under det framförliggande året ävensom

avgiver förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande

medel. Det torde vidare böra övervägas, att nämnden i fortsättningen vid

avgivande av beräkning och dispositionsförslag rörande importavgifterna redovisar

utfallet för tilländalupet år ävensom en reviderad beräkning för

det löpande året.

För närvarande upptages i icke obetydlig utsträckning regleringsavgifter

på jordbruksprodukter i syfte att utjämna producentpriserna inom landet.

I den mån avgifter av ifrågavarande slag förekommer, bör de utgå även

vid import. I annat fall skulle nämligen gränsskyddet komma att minskas

med avgifternas belopp. Även de avgifter, som upptages för att utjämna

exportförluster, bör av samma skäl utgå på importerade kvantiteter.

Restitution av importavgift bör liksom hittills lämnas vid export av färdigprodukt,

vari avgiftsbelagd vara ingår, motsvarande den fördyring produkten

undergår på grund av avgiftsbeläggningen.»

Motionerna

I motionerna 1: 550 och II: 680 hemställes, att statlig priskontroll skall

upprätthållas i förädlings- och handelsleden på alla viktigare jordbruksprodukter

samt beträffande vegetabilieproduktionen på brukningsdelar,

överstigande 50 hektar, också i produktionsledet.

I motionerna I: 555 och II: 690 uttryckes betänkligheter mot att regleringsavgifterna

— inklusive de tullmedel, som enligt förslaget skall omvandlas

till dylika — utan att passera statskassan skall inlevereras direkt

till ett konto, som står till jordbruksnämndens förfogande för regleringsändamål.

Om ett dylikt förfarande skall godtagas, måste det enligt motionärerna

vara som ett av praktiska hänsyn motiverat undantag från vedertagna

beskattnings- och budgetprinciper. Som ett sådant kan motionärerna,

om också med stor tvekan, gå med på att anordningen prövas under

den treårsperiod, som besluten nu närmast gäller. Motionärerna anser vidare,

att en fullständig och klar redovisning för varje år bör lämnas riksdagen

i fråga om den specialbudget, som föreslås skola upprättas angående

användningen av regleringsinedlen. I motionerna beröres vidare frågan om

påläggandet av särskilda regleringsavgifter, vilken anses böra bli föremål för

närmare överväganden.

I motionerna I: 558 och II: 688 påpekas, att importavgifterna enligt propositionen

skall användas till regleringsändamål på jordbruksområdet. Enligt

gällande bestämmelser insättes importavgiftsmedlen på ett för jordbruksnämndens

räkning upprättat konto i Sveriges kreditbank. Då enligt

motionärernas uppfattning dessa medel är av stor betydelse för jordbrukets

kreditförsörjning, hemställer motionärerna, att medlen även skall få fonderas

hos jordbrukskasserörelsen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

37

Utskottet

Enligt systemet bör vid dess ikraftträdande fastställd importavgift icke

ändras, så länge det inhemska priset för varan i fråga ligger mellan prisgränserna.

Såsom tidigare nämnts, bör det ankomma på jordbruksnämnden

att, efter förhandlingar med jordbrukets organisationer, till Kungl. Maj:t

framlägga förslag beträffande de importavgifter, som bör tillämpas mellan

prisgränserna. Utskottet vill understryka vad i propositionen anföres därom,

att avgifterna bör fastställas så, att vid de importpriser, som bedömes

såsom mest sannolika vid rådande marknadsläge, mittprisnivån mellan

prisgränserna i stort sett kan uppnås. Förutsättningen för systemet är så^

ledes, att de mittpriser, som ger jordbruksbefolkningen den i 1947 års riksdagsbeslut

åsyftade inkomstlikställigheten, i stort sett kan realiseras i utgångsläget.

Vad i propositionen anförts rörande priskontroll samt slopandet av vissa

för närvarande utgående tullar har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet avstyrker således vad som i fråga om priskontroll hemställts

i motionerna 1:550 och 11:680. Beträffande importavgifterna har

utskottet intet att erinra mot att dessa i enlighet med propositionen skall

få användas för regleringsändamål på jordbruksområdet. I motionerna

I: 555 och II: 690 har uttalats att en fullständig och klar redovisning för varje

år bör lämnas riksdagen över den specialbudget, som föreslås skola upprättas

angående användningen av ifrågavarande regleringsmedel. Även enligt

utskottets uppfattning bör riksdagen ha full insyn i fråga om dispositionen

av nämnda medel. Utskottet vill därför förorda, att Kungl. Maj:t

årligen till riksdagen skall avge beräkning och dispositionsförslag rörande

importavgifterna ävensom redovisa utfallet för tilländalupet år och lämna

en reviderad beräkning för det löpande året.

I motionerna 1:558 och 11:688 har hemställts, att importavgiftsmedlen

även skall få fonderas hos jordbrukskasserörelsen. Utskottet anser, att det

i föreliggande sammanhang rör sig om en på Kungl. Maj :t ankommande

förvaltningsfråga, som icke bör föranleda något uttalande från riksdagens

sida.

I propositionen föreslås, att de regleringsavgifter, som avses skola utgå

för att utjämna producentpriserna inom landet, samt de avgifter, som skall

upplagas för att utjämna exportförluster, även bör utgå på importerade

kvantiteter. Eftersom i annat fall gränsskyddet skulle minskas med avgifternas

belopp, tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att restitution av importavgift

liksom hittills bör lämnas vid export av färdigprodukt, vari avgiltsbelagd

vara ingår, med belopp motsvarande den fördyring, produkten

undergår på grund av avgiftsbeläggningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

11. Exportförhållanden

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 72—74.

Departementschefen

»Liksom hittills bör staten medverka vid uppbörden av de avgifter, som

för att täcka förluster vid export till lägre priser än de inhemska måste

tågas ut på den inom landet saluförda produktionen. Några befogade invändningar

torde icke kunna riktas mot att även importavgiftsmedel användes

för sådant ändamål. Skulle dylika medel icke få användas därtill,

kunde det ur jordbrukets synpunkt bli fördelaktigt, om produktionen utav

olika varor fördelades så, att största möjliga självförsörjning för varje produkt

uppnåddes och importen begränsades till ett minimum. En sådan utveckling

synes dock näppeligen kunna anses vara samhällsekonomiskt eftersträvansvärd.

Med hänsyn till våra produktionsförutsättningar kan det nämligen

vara ekonomiskt välmotiverat att komplettera den inhemska försörjningen

av vissa produkter med import, samtidigt som man exporterar överskott

av andra produkter till lägre priser än de inom landet gällande. Det

föreligger sålunda goda skäl att använda importavgiftsmedel för att täcka

exportförluster. Därvid bör regeln vara, att importavgiften för en viss produkt

skall användas för att täcka förluster i samband med export av samma

eller likartad produkt. Importavgifterna på fodermedel bör dock få fördelas

mellan de olika produktionsgrenarna i ungefärligt förhållande till deras

användning av fodermedel.

, De nuvarande organen för utrikeshandeln, Svensk köttliandel, Sveriges export-

och importförening för ägg och Svensk spannmålshandel, bör även

efter systemets genomförande vara kvar såsom exportorgan inom resp. områden.

De bör i enlighet med allmänna direktiv från Kungl. Maj :t få disponera

medel, som inflyter i form av reglerings- och importavgifter, dock med

undantag för clearingavgifterna för fettvaror. Det bör delegeras åt dem

att inom ramen för nämnda direktiv bestämma storleken av eventuella exjxjrtbidrag.

I direktiven bör ingå, att medlen ej får användas för utbetalande

av exportbidrag, om det inhemska priset å vederbörande produkt överstiger

den övre prisgränsen. I princip bör det stå var och en fritt att verkställa

export utan bidrag. Emellertid bör möjlighet finnas att taga exportavgifter,

när det utländska priset överstiger det inhemska. Även dessa avgifter

bör få användas för regleringsändamål.

Exportorganen bör, i motsats till vad som hittills varit fallet, efter det

nya systemets ikraftträdande erlägga importavgifter i vanlig ordning.

Utredningen har föreslagit, att de särskilda exportorganen bör erhålla

möjlighet att använda till deras förfogande stående avgiftsmedel för att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

39

stödja forsknings- och försöksverksamheten samt upplysningsverksamheten

på jordbrukets område, i den män så kan ske utan att organens övriga verksamhet

röner inverkan därav. Ehuru det enligt min mening är av stor betydelse

att effektiviseringen inom jordbruksnäringen på allt sätt främjas,

finner jag mig icke kunna tillstyrka utredningens ifrågavarande förslag.»

Utskottet

Utskottet finner sig böra tillstyrka, att staten liksom hittills skall medverka

vid uppbörden av de avgifter, som för att täcka förluster vid export

till lägre priser än de inhemska måste uttagas på den inom landet saluförda

produktionen, liksom även att importavgiftsmedel skall få användas

för nämnda ändamål. Regeln bör därvid i enlighet med departementschefens

förslag vara, att importavgifter för en viss produkt skall användas

för att täcka förluster i samband med export av samma eller likartad produkt.

Importavgifterna på fodermedel bör emellertid få fördelas mellan de

olika produktionsgrenarna i ungefärligt förhållande till dessas användning

av fodermedel.

Vad i propositionen anförts angående arbetsformerna för de nuvarande

organen för utrikeshandeln har ej heller givit utskottet anledning till erinran.

Enligt vad utskottet erfarit, har under senare år vissa avgiftsmedel

använts för att stödja forsknings-, försöks- och upplysningsverksamheten

på jordbrukets område. Utskottet förutsätter, att detta även framdeles får

bli fallet i nuvarande omfattning. Det bör därvid ankomma på Kungl. Maj :t

att vid den årliga prövningen av jordbruksnämndens förslag rörande den

huvudsakliga användningen av ifrågavarande avgiftsmedel upptaga till behandling

frågan, huruvida dessa i begränsad omfattning skall få disponeras

för sådan forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet, vartill bidrag

för närvarande utgår.

12. Särskilda spärregler

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 69. Det s. k. kompromissförslaget redovisas i propositionen

s. 108—113.

Departementschefen

»Vid övergången till det nya systemet för prissättningen skall gränsskyddet

avvägas så, att den i 1947 års riktlinjer avsedda inkomstlikställigheten

förverkligas. Emellertid kan sedermera sådana förskjutningar inträffa, att

denna likställighet rubbas. Så kan exempelvis bli fallet, om den fortsatta

rationaliseringen inom jordbruket sker i annan takt än inom andra näring
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

ar. Som tidigare anförts, torde rationaliseringen inom jordbruket under efterkrigsåren

ha gått minst lika snabbt som inom industrien. Emellertid har

rationaliseringen på många brukningsdelar, särskilt de större, redan nu

nått så långt, att några ytterligare mera betydande resultat i detta hänseende

näppeligen är att emotse. För jordbruket i dess helhet kan därför rationaliseringstakten

så småningom kommer att minska. Om jordbruket i

fortsättningen rationaliseras långsammare än andra näringar, kan jordbruket

vid oförändrat gränsskydd uppenbarligen förlora den inkomstlikställighet,

som förutsättes skola finnas i utgångsläget. Skiljaktigheter i rationaliseringstakten

gör sig emellertid i föreliggande sammanhang gällande mera

på lång sikt. Hänsyn till dessa bör därför lämpligen tagas vid den allmänna

översyn av systemet, som föreslås skola äga rum med vissa års mellanrum.

Inkomstlikställigheten kan även rubbas av andra orsaker. Eftersom importavgifter

och prisgränser anges i nominella värden, kan uppenbarligen

en förändring i penningvärdet leda till en avsevärd förskjutning av jordbruksbefolkningens

inkomstläge. Utredningen framhåller, att en justering

av prisgränserna och importavgifterna är ofrånkomlig vid starka förskjutningar

i penningvärdet. Därest en sådan justering icke vidtages, minskas jordbrukets

möjligheter att vid sjunkande penningvärde uppnå den avsedda reella

inkomstnivån, å andra sidan skulle jordbruket vid stigande penningvärde

därigenom kunna uppnå ett högre inkomstläge än som avsetts vid utformningen

av systemet.

En justering för starkare förskjutningar i penningvärdet är enligt min

mening nödvändig. Såsom angivits i kompromissförslaget torde socialstyrelsens

konsumentprisindex — efter att ha rensats från inverkan av allmän

omsättningsskatt eller därmed jämförligt system av punktskatter samt

bostadskostnaderna så länge bostadsposten i index huvudsakligen återspeglar

hyresförändringen i flerfamiljshus — i förevarande sammanhang kunna

tjäna som mätare av förskjutningarna i penningvärdet. Kompromissförslaget

innebär vidare i denna del att — då index ändras med minst 5 procent, räknat

från systemets genomförande resp. närmast föregående justeringstillfälle

— motsvarande ändringar i samtliga importavgifter och prisgränser skall

vidtagas. Detta betyder, att avgifterna och prisgränserna avses skola hållas

oförändrade, räknat i konstant penningvärde. Penningvärdeförändringen

kan beräknas bli helt kompenserad, när denna förändring inom landet åtföljes

av en motsvarande penningvärdeförändring i andra länder, som påverkar

de internationella jordbrukspriserna, eller när ändringar i prisgränserna

direkt påverkar producentpriserna. Är däremot penningvärdeförändringen

isolerad till vårt land och är de nominella världsmarknadspriserna oförändrade,

erhålles icke sådan effekt. Som förut nämnts ingår 5-procentregeln i

kompromissförslaget. Även om återverkningen av regeln på de verkliga producentpriserna

uppenbarligen är svår att bedöma, finner jag vid nu angivna

förhållande icke böra föreslå någon ändring i utformningen av densamma.

Den i utgångsläget avvägda inkomstlikställigheten kan även rubbas vid

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

41

en förskjutning av priserna på den internationella marknaden. Enligt min

mening är det nödvändigt, att en särskild spärregel införes mot möjligheten,

att inlandspriserna därvid mera långvarigt tenderar att genomsnittligt ligga

vid en nivå, som skiljer sig väsentligt från den genomsnittliga mittprisnivån,

utan att därför priserna på de enskilda varorna ligger utanför prisgränserna.

Det i jordbruksnämndens remissyttrande redovisade kompromissförslaget

upptager en spärregel, som enligt min uppfattning utgör en

i föreliggande sammanhang godtagbar lösning.

I enlighet med kompromissförslaget vill jag förorda, att man skall beräkna

en producentprisindex, omfattande alla viktigare produkter i prissättningssystemet.

Denna index bör uppgöras med fasta vikter, som skall

avse totalt producerade kvantiteter under en viss basperiod, samt korrigeras

för penningvärdesförändring med användning av socialstyrelsens konsumentprisindex,

varvid den senare bör justeras för samma faktorer som

vid tillämpningen av den nyss angivna 5-procentregeln. Producentprisindex

bör beräknas månadsvis. Én närmare uppläggning av här ifrågavarande

producentprisindex har skisserats i en bilaga till jordbruksnämndens remissyttrande.

Jag är emellertid icke beredd att nu i vidare man taga ställning

till den närmare utformningen av indexberäkningen, utan det bör få

ankomma på jordbruksnämnden att i samband med det blivande förslaget

om fastställande av prisgränser och importavgifter för olika produkter m. m.

efter samråd med jordbrukets organisationer inkomma med detaljerat förslag

i denna fråga.

Producentprisindex bör inställas på 100 vid prissättningsperiodens början.

Utan hänsyn till den periodiska översynen av systemet avses översyn skola

äga rum, när avvikelsen från 100 uppgår till minst 6 enheter och sådana

avvikelser beräknade för de månader i följd, för vilka de registrerats, har

uppnått summan 30. Då denna spärregel trätt i funktion, bör jordbruksnämnden

i den mån så är möjligt justera importavgifterna på sådant sätt,

att producentpriserna återföres till mittprisnivåerna. Innebörden av denna

s. k. 6-procentregel är, att jordbruket erhåller viss garanti för att mittprisnivån

skall återställas, om världsmarknadspriserna genomgående reduceras

och förutsättningen för systemet — uppnådd stabilitet på den internationella

marknaden — sålunda visar sig icke vara för handen. I kompromissförslaget

har uttalats, att man vid justering av importavgifterna endast undantagsvis

bör höja dessa över 25 procent av det enligt jordbrukspiisutredningens

metod beräknade importvärdet.

Vid nyssnämnda justering bör till utgångspunkt tagas en för alla varor

lika stor procentuell förändring av avgifterna. Emellertid bör jordbruksnämnden

ha möjlighet att, efter förhandlingar med jordbrukets oiganisationcr,

taga särskild hänsyn till vissa för jordbruket betydelsefulla produkter

för det speciella fall, att starka fluktuationer i utlandet inträffat, vilka

synes sakna reell grund i den internationella marknadsutvecklingen pa längre

sikt. Om jordbruket inom en icke alltför avlägsen lid före justeringstillfället

har legat på lägre eller högre inkomstnivå än som motsvarar inkoinstlikstäl
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

lighet enligt 1947 års riktlinjer, bör jordbruksnämnden ha möjlighet att, efter

förhandlingar med jordbrukets organisationer, taga hänsyn därtill såtillvida,

att importavgifterna skall kunna ändras i mindre mån än som

föranledes av 6-procentregeln.

Var för sig skall 5-procentregeln och 6-procentregeln tillämpas med utgångspunkt

från basårets prisgränser och avgifter. Visar sålunda 5-procentregeln,

att en viss procentuell justering bör ske med utgångspunkt från

basläget, skall vid genomförandet härav avräknas den justering, som —

med samma utgångspunkt — kan ha ägt rum med tillämpning av 6-procentregeln.

»

Motionerna

Enligt motionerna I: 555 och II: 690 synes konstruktionen av 6-procentregeln

ytterligare böra övervägas. Motionärerna anför, att om prisläget skall

återföras till mittprisnivån, detta innebär, att det i vissa lägen skulle vara

en fördel att öka avvikelsen från denna för att så mycket snabbare få

mittprisnivån återställd.

I motionerna I: 556 och II: 684 uttalas att, eftersom prissättningen skall

ske för relativt lång tid, behovet av verksamt inflationsskydd framstår som

särskilt påtagligt. Den korrektionsregel, som föreslagits härför, kan enligt

motionärernas mening komma att leda till ej obetydliga eftersläpningar.

Justeringen får sålunda omedelbar verkan beträffande gränsskydd och

prisgränser men endast indirekt på jordbruksprodukternas priser. Därmed

får systemet enligt motionärerna en tendens att göra inflationsriskerna särskilt

besvärande för jordbruket.

Inkomstlikställigheten kan enligt motionerna I: 558 och II: 688 icke upplätthållas

genom den i propositionen föreslagna justeringen för penningvärdeförändringen.

Motionärerna hemställer, att 5-procentregeln skall utformas

så, att importavgiften vid justeringstillfället ändras med 5 procent

av det mittpris, som gällde vid bestämmandet av prisgränserna. Motionärerna

anser vidare, att man bör uppmärksamma de risker, som den inhemska

prisbildningen kan utsättas för genom import av dumpingkaraktär. Det kan

enligt motionärerna befaras, att på grund av spekulationsimport producentprisindex

under kanske en eller två månader går ned med mer än 6 enheter

för att sedan genom importörernas kontroll över utbudet få stiga över

6-procentgränsen, varefter under en följande månad producentprisindex åter

får gå ned under denna gräns. Genom sådana åtgärder skulle den stipulerade

månadsföljden brytas och 6-procentregeln icke träda i kraft. Motionärerna

hemställer därför, att kravet på månadsföljd skall utgå ur bestämmelserna,

och föreslår att 6-procentregeln i stället bör träda i kraft, när producentprisindex

gått ned med minst 6 enheter i så många månader under

en tid av ett år, oberoende av månadsföljden, att summan 30 uppnåtts.

I sistnämnda motioner uttalas vidare, att det i propositionen framhålles,

att man vid justering av importavgifterna endast undantagsvis bör höja

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

43

dessa över 25 procent av det enligt jordbruksprisutredningens metod beräknade

importvärdet. Motionärerna delar uppfattningen, att det är önskvärt,

att importavgifterna icke blir alltför stora i förhållande till importvärdena.

De anser det dock vara anledning att understryka, att detta icke får hindra,

att det skydd kommer till stånd, som erfordras för upprätthållandet av inkomstlikställighet.

Utskottet

Importavgifterna och prisgränserna skall enligt propositionen anges i nominella

värden. Sker därefter under systemets tillämpningsperiod en avsevärd

förskjutning i penningvärdet, kan detta uppenbarligen leda till betydande

ändringar i jordbruksbefolkningens inkomstläge. Jordbruksprisutredningen

framhöll därför, att en justering av prisgränserna och importavgifterna

var nödvändig vid starka förskjutningar i penningvärdet och föreslog med

anledning härav en justeringsregel. Denna regel, som även ingår i kompromissförslaget,

innebär att, då socialstyrelsens konsumentprisindex —

efter att ha rensats från inverkan av allmän omsättningsskatt eller därmed

jämförligt system av punktskatter samt bostadskostnader, så länge bostadsposten

i denna index huvudsakligen återspeglar hyresförändringen i flerfamiljshus

— ändras med minst 5 procent, räknat från systemets genomförande

respektive närmast föregående justeringstillfälle, motsvarande ändringar

i samtliga importavgifter och prisgränser skall vidtagas. Det bör observeras,

att justeringen skall gälla importavgiften och således icke priset på

en vara. Ligger priset på produkten mellan prisgränserna, blir den effektiva

prishöjningen betydligt lägre än 5 procent. Är exempelvis importpriset 4

kr/kg och importavgifter 1 kr/kg, höjes vid nämnda justering importavgiften

till 1,05 kr/kg. Det inhemska priset blir följaktligen 5,05 kr/kg eller

1 procent högre än före justeringen. I det anförda exemplet har förutsatts,

att importpriset har hållit sig oförändrat. Tankegången vid utformningen av

regeln har tydligen varit, att en penningvärdeförändring sällan är endast en

nationell företeelse och att, om penningvärdeförändringen inom landet åtföljes

av en motsvarande penningvärdeförändring i andra länder, regeln vid den

här återgivna utformningen kommer att fungera på ett tillfredsställande sätt.

Departementschefen uttalar, att återverkningen av regeln på de verkliga producentpriserna

uppenbarligen är svår att bedöma. Han åberopar emellertid,

att 5-procentregeln ingår i kompromissförslaget och att han därför icke ansett

sig böra föreslå någon ändring i utformningen av densamma.

I motionerna I: 558 och II: 688 föreslås, att importavgiften vid justeringstillfället

skall ändras med 5 procent av det mittpris, som gällde vid bestämmandet

av prisgränserna. I ett i motionerna återgivet exempel skulle emellertid

den föreslagna justeringen innebära, att importavgiften höjdes med ej

mindre än 26 procent. I det fall, då den inländska penningvärdeförändringen

åtföljes av en motsvarande förskjutning i penningvärdet utomlands, skulle

den i motionerna föreslagna justeringen således leda till en stark överkom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

pensation. Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna biträda motionärernas

förslag.

Utskottet har ansett sig icke böra rikta någon erinran mot departementschefens

förslag i fråga om 5-procentregeln i och för sig. Emellertid vill utskottet

i likhet med departementschefen understryka, att regelns återverkningar

på de verkliga producentpriserna är svåra att bedöma. Därest den

penningvärdeförändring, som utlöser 5-procentregeln, är en helt eller väsentligen

till vårt land begränsad företeelse, kan emellertid effekten av regeln

bli mindre tillfredsställande. Utskottet förutsätter därför, att Kung].

Maj:t framdeles kommer att ha uppmärksamheten riktad på denna fråga.

I fråga om 6-procentregeln har utskottet funnit sig böra lämna den i

propositionen föreslagna utformningen i princip utan erinran. Utskottet anser

sig sålunda icke böra tillstyrka det i motionerna 1:558 och 11:688

framlagda ändringsförslaget. Nämnda förslag innebär, att kravet på månadsföljd

skall utgå och 6-procentregeln träda i kraft, när producentprisindex

gått ner med minst 6 enheter i så många månader under en tid av ett

år, oberoende av månadsföljden, att summan 30 uppnåtts. En så långt gående

uppmjukning av 6-procentregeln är utskottet icke berett att tillstyrka.

Avsikten med den har nämligen varit att lämna skydd vid mera långvariga

förskjutningar i de internationella priserna. Däremot kan utskottet förorda

att spärregeln far träda i kraft även om summan 30 enheter uppnås under

en 12-månadersperiod först genom en sammanläggning av enheter för olika

månader, som visserligen icke följer på varandra, men där dock avbrottet

icke uppgår till mer än en månad. Utskottet anser i likhet med departementschefen

att importavgifterna icke annat än i undantagsfall bör

överstiga 25 procent av importpriset.

13. Ikraftträdande och allmän översyn av systemet

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 75—76.

Departementschefen

»Det här angivna systemet bör införas fr. o. m. produktionsåret 1956/57.

Som förut nämnts, bör det ankomma på jordbruksnämnden att, efter förhandlingar

med jordbrukets organisationer, till Kungl. Maj :t ingiva förslag

angående prisgränser och importavgifter för de särskilda produkterna

in. m. Det är min avsikt att, under förutsättning att det av mig föreslagna

systemet godkännes av riksdagen, våren 1956 för riksdagen framlägga ett

konkret förslag till systemets närmare utformning för olika varor och till

erforderliga författningsföreskrifter. Därvid kan eventuellt hänsyn även

behöva tagas till strävandena mot ett vidgat samarbete mellan de nordiska

länderna. Utredningen har föreslagit, att en allmän översyn av systemet

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

45

skall verkställas fem år efter dess ikraftträdande. Samma tillämpningsperiod

har också angivits i det i jordbruksnämndens remissyttrande redovisade

kompromissförslaget. Styrelserna för Sveriges lantbruksförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk har emellertid vid behandlingen av nämnda

kompromissförslag ansett, att möjlighet bör finnas att efter tre år vidtaga

den justering av systemet, som kan motiveras av erfarenheterna. Då

det är förenat med betydande svårigheter att nu helt överblicka systemets

verkningar, vill jag för min del förorda, att en allmän översyn av systemet

skall äga rum tre år från ikraftträdandet.

Vid den periodiska översynen av systemet bör bland annat utredas, hur

jordbruksbefolkningens inkomstläge utvecklats under tillämpningsperioden

samt huruvida inkomstlikställighet uppnåtts vid det givna gränsskyddet.

Anses ändringar i systemet påkallade, bör frågan härom underställas

riksdagen. I detta sammanhang må anmärkas, att en översyn av systemet,

utöver vad som förut angivits, kan bli nödvändig vid mera betydande förändringar

i växelkurserna.»

Motionerna

Enligt motionerna I: 558 och II: 688 torde böra uppmärksammas, att inkomstlikställigheten

kan rubbas under regleringsperioden genom de inkomstförbättringar,

som andra grupper kan vinna genom löneavtal eller löneglidning.

önskvärt synes enligt motionärerna vara, att även för löntagargrupperna

finge gälla lika långa löneavtal som för jordbrukarna. En sådan kongruens

mellan löneavtalen på arbetsmarknaden och jordbrukets prisreglering

skulle enligt motionärernas mening främja en lugn samhällsekonomisk

utveckling. Därest så icke sker och under avtalsperioden en mera betydande

förskjutning i relationen mellan jordbrukarnas och industriarbetarnas inkomster

skulle inträffa till följd av förändringar i det allmänna löneläget,

bör enligt motionärerna förhandlingar kunna påfordras i syfte att återställa

relationen vid utgångsläget. I motionerna hemställes därför, att riksdagen

hos Kungl. Maj :t skall begära skyndsam utredning och förslag rörande komplettering

av systemet i detta hänseende.

Utskottet

I likhet med departementschefen förordar utskottet, att det i propositionen

angivna systemet skall införas fr. o. m. produktionsåret 1956/57 samt att ett

konkret förslag rörande systemets närmare utformning för olika varor ävensom

erforderliga författningsföreskrifter våren 1956 framlägges för riksdagen.

Utskottet ansluter sig även till departementschefens förslag, att en allmän

översyn av systemet skall äga rum tre år från ikraftträdandet och att,

om ändringar i systemet då anses påkallade, frågan härom skall underställas

riksdagen. I motionerna I: 558 och II: 688 har hemställts, att riksdagen hos

Kungl. Maj:t skall begära skyndsam utredning och förslag rörande sådan

komplettering av prissättningssystemet, att vid förändringar i det allmänna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

löneläget under i motionen angivna förutsättningar den avsedda inkomstrelationen

kan återställas. Utskottet anser sig icke böra förorda bifall till vad

som sålunda hemställts i motionerna. Den ifrågasatta ändringen av systemet

strider enligt utskottets mening mot systemets allmänna uppläggning.

Utskottet vill vidare understryka departementschefens uttalande att en

översyn av systemet, utöver vad som förut angivits, kan bli nödvändig And

mera betydande förändringar i växelkurserna. Det torde slutligen vara självklart,

att vid en katastrof artad utveckling för jordbruket, exempelvis på

grund av missväxt, särskilda stödåtgärder bör kunna övervägas.

14. Informationsmaterial om förhållanden i jordbruket

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 75—76.

Departementschefen

»Att prissättningen vid det av mig föreslagna systemet kommer att utformas

för längre perioder än hittills innebär ej, att utvecklingen av de ekonomiska

förhållandena inom jordbruksnäringen kan ägnas mindre uppmärksamhet

än vad som för närvarande är fallet. Tvärtom är det enligt

min mening synnerligen angeläget, att fylligare information än hittills frambringas

för belysning av nämnda förhållanden. Jag åsyftar härvid ej endast

undersökningar om jordbruksbefolkningens relativa inkomstläge utan exempelvis

även undersökningar av den totala produktions- och konsumtionsutvecklingen,

produktionsmedelsanvändningen o. s. v. Vid varje periodisk

översyn av systemet bör ett mångskiftande material föreligga, så att statsmakternas

bedömning vilar på så säker grund som möjligt. Såsom förut angivits,

kan genom att spärregler träder i funktion, en viss översyn av systemet

komma att ske under en löpande prissättningsperiod. Det bör åligga

jordbruksnämnden att ombesörja, att det ekonomiskt-statistiska material,

som kan krävas vid sådana översyner, hålles aktuellt. Jag förutsätter dock,

att den nu gällande gränsdragningen mellan statistiska centralbyrån och

jordbruksnämnden i fråga om insamlandet av statistiskt material alltjämt

skall upprätthållas.»

Utskottet

Utskottet vill helt ansluta sig till vad departementschefen anfört beträffande

informationsmaterial om förhållandena i jordbruket. Det bör understrykas,

att prissättningens utformning för längre perioder på intet sätt får

innebära, att utvecklingen av de ekonomiska förhållandena inom jordbruks
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

47

näringen skall ägnas mindre uppmärksamhet än vad som för närvarande är

fallet. Utskottet förutsätter, att arbetet på ifrågavarande område i stället

intensifieras och att det ekonomisk-statistiska materialet alltmer fullständigas.

15. Brödsäd m. m.

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 127—129.

Departementschefen

»Lämnas gränsskyddet åt brödsädsodlingen i form av importavgifter,

som icke ändras så länge inlandspriset ligger inom fastställda prisgränser,

uppstår vissa icke önskvärda konsekvenser. Brödsädspriserna inom landet

blir vid en dylik utformning av prissättningen ganska omedelbart beroende

av den internationella prisutvecklingen. I och för sig ligger visserligen ett

sådant beroende i det här föreslagna systemets natur. Emellertid måste odlarna

på grund av begränsade lagringsmöjligheter och behovet att skaffa

sig likvida medel saluföra den övervägande delen av saluöverskottet kort

tid efter skörden. De saknar således möjlighet att avvakta den internationella

prisutvecklingen under resten av skördeåret och måste sälja till det

pris, som handeln vid tillfället är villig att ge. Å andra sidan är det naturligt,

att handeln i möjligaste mån söker begränsa sina risker i samband

med eventuella senare prisfall på den internationella marknaden. Det är

därför sannolikt, att handeln vid köp av brödsäd skulle utgå från den mest

pessimistiska bedömningen av den internationella prisutvecklingen under

återstående del av skördeåret. Odlarna skulle följaktligen i regel icke kunna

erhålla ett pris, som motsvarades av det genomsnittliga importpriset under

året jämte importavgiften.

För att undgå de olägenheter, som från odlarsynpunkt kan befaras bli

förenade med en helt fri brödsädsmarknad, har utredningen föreslagit ett

system, som bygger på inlösengaranti och inmalningstvång. Detta förslag

utgör enligt min mening en i föreliggande sammanhang godtagbar lösning.

Vid den förordade utformningen av prissättningen på brödsäd bibehålies

en anknytning till den internationella marknadsutvecklingen, även om anpassningen

av inlandspriserna till förskjutningarna på utlandsmarknaden

i huvudsak kommer att ske årsvis. Också ur administrativ synpunkt synes

utredningens förslag vara den framkomligaste vägen att lösa förut berörda

problem. Jag anser mig därför böra föreslå, att prissättningen på brödsäd

fr. o. in. produktionsåret 1956/57 utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens förslag.

Föreningen Svensk spannmålshandel bör sålunda fastställa inlösenpriser

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

för vete och råg att gälla exempelvis per den 1 april. Dessa inlösenpriser

bör, om så erfordras, stödjas genom inmalningstvång. Förutsättningen för

att dylikt tvång skall få tillämpas bör dock vara, att inlösenpriserna har

bestämts med rimlig hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella

marknaden. Så bör anses vara fallet, om beslutet rörande inlösenpriserna

biträtts av statens representanter i föreningen. Under angivna förutsättning

bör det ankomma på jordbruksnämnden att i fall av behov tilllämpa

inmalningstvång för svensk brödsäd för att stödja inlösenpriserna.

Inmalningsprocenten bör bestämmas av nämnden efter samråd med föreningen,

varvid ett 100-procentigt inmalningstvång om möjligt bör undvikas.

Såsom jordbruksnämnden framhållit föreligger viss risk för att utländsk

brödsäd eller svensk brödsäd, som efter export återinföres, utbjudes till

inlösen. Det torde få ankomma på jordbruksnämnden att närmare undersöka

detta spörsmål samt att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om åtgärder

för att hindra att inlösen av sådan vara kommer till stånd.

Stiger utlandspriserna i sådan grad, att export av brödsäd kan ske utan

bidrag, bör exportavgifter kunna uttagas. Häremot svarande avgifter bör

även få uttagas vid export av mjöl.

Prisgränserna för vete och råg torde i enlighet med utredningens förslag

böra fastställas till ±12 procent från mittpriset.

Förmalningsavgift bör liksom hittills få uttagas för att täcka förluster

vid export av brödsäd till lägre priser än de inhemska. Rörande storleken

av förmalningsavgiften vid olika inlösenpriser bör jordbruksnämnden, efter

förhandlingar med jordbrukets organisationer, inkomma med förslag till

Kungl. Maj :t, varvid i enlighet med kompromissförslaget bör tillses att avgiften

på lämpligt sätt minskas vid stigande producentpris.

Utgår förmalningsavgift för vete och råg, bör importen av mjöl och gryn

belastas med en motsvarande avgift. Avgiftens belopp bör fastställas till

kvoten mellan förmalningsavgiften och utmalningsgraden. Den senare bör

bestämmas enligt de grunder, som gäller vid restitution av tull (kvarnindustrirestitution).

Därest inmalningstvång tillämpas, bör importör av vete- och rågmjöl

vara skyldig att inblanda inhemsk vara i samma proportion, som föreskrivits

i fråga om inmalningen.»

Motionerna

I motionerna 1: 555 och II: 690 uttalas viss tveksamhet om huruvida ett

mera bundet pris skall tillämpas för brödsäd än för andra produkter. Motionärerna

vill dock icke motsätta sig, att systemet prövas under tre år.

Utskottet

Enligt utskottets uppfattning kan man icke bortse från de mindre önskvärda

konsekvenser, som ett gränsskydd åt brödsädsodlingen i form av

inom vissa gränser fasta importavgifter kan medföra ur odlarsynpunkt. De

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

49

begränsade lagringsutrymmena, svårigheterna för jordbrukare utan egna

torkar att lagra skördetröskad spannmål jämte jordbrukarnas behov av

likvida medel torde framtvinga tidiga leveranser. Jordbrukarna har följaktligen

icke möjlighet att avvakta den internationella prisutvecklingen

utan måste sälja den övervägande delen av sitt saluöverskott kort tid efter

skörden. Det är samtidigt naturligt, att handeln söker begränsa sina risker

i samband med eventuella senare prisfall på den internationella marknaden

och följaktligen vid sina inköp utgår från den mest pessimistiska bedömningen

av den internationella prisutvecklingen. Följden blir, att producenterna

i regel skulle få ett pris, som är lägre än det genomsnittliga importpriset

under året jämte importavgiften. I likhet med departementschefen anser

utskottet, att det av utredningen föreslagna systemet, som bygger på inlösengaranti

och inmalningstvång, under förhandenvarande omständigheter

utgör en godtagbar lösning. Utskottet har sålunda ej funnit anledning

till någon erinran mot vad departementschefen anfört i fråga om utformningen

av brödsädsregleringen.

16. Fodersäd och andra fodermedel m. m.

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 133—135.

Departementschefen

»Lämnas fodersädspriserna helt utan skydd torde, som jag tidigare berört,

fodersädsarealerna i betydande utsträckning överföras till annan odling

samtidigt som vår animalieproduktion i ökad utsträckning baseras på

importerade fodermedel. Jag har därjämte framhållit, att en därav föranledd

ökning av den totala överskottsproduktionen icke kan anses önskvärd.

Vidare skulle uteblivet stöd åt fodersäden drabba jordbruk i de områden, där

fodersädsodling till avsalu på grund av naturliga produktionsförutsättningar

utgör en väsentlig inkomstkälla. Det synes mig därför befogat, att fodersädsproduktionen

beredes skydd mot utländsk konkurrens i samma ordning

som övriga jordbruksprodukter. Jag anser även skäl föreligga, att influtna

exportavgifler för fodermedel under vissa speciella förhållanden skall få

användas för att stödja exporten av fodersäd. Så hör få ske, om priserna

på fodersäd sjunkit så starkt, att en ytterligare nedgång alltför hårt skulle

drabba de jordbruk, för vilka fodersädsodlingen utgör en dominerande produktionsgren.

För sagda ändamål bör dock få användas endast de medel,

som har influtit genom utförselavgifter på foderspannmål och andra fodermedel.

Trots den angivna möjligheten att under vissa förhållanden avlasta fodersäd

från den inhemska marknaden genom export, kan fodersädspriserna

komma att falla under den nedre prisgränsen. Utredningen påpekar, att det

4 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 39

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

å andra sidan i vissa lägen kan finnas anledning att låta fodersädspriserna

överskrida den övre prisgränsen. Detta kan exempelvis anses önskvärt i ett

läge, då vetepriset ligger vid eller överstiger den övre prisgränsen och fläskpriserna

samtidigt är särskilt höga. I likhet med utredningen förordar jag

därför, att ovillkorlig skyldighet att ändra importavgifterna för fodersäd,

så snart den övre prisgränsen uppnåtts, icke bör föreligga. Efter samråd

med jordbrukets organisationer bör dessa avgifter, om särskilda skäl föranleder

därtill, kunna behållas oförändrade även ovanför den övre prisgränsen.

Å andra sidan bör, liksom utredningen föreslagit, med hänsyn till

fodersädens ställning som råvara för den inhemska animalieproduktionen

— förutom sänkning eller slopande av importavgifter — även exportbegränsande

åtgärder få vidtagas, redan när den övre prisgränsen för fodersäd

har uppnåtts.

Utredningens förslag, att rörliga importavgifter även i fortsättningen skall

få användas beträffande majs och oljekraftfoder, anser jag vara väl motiverat.

Vid bestämmande av importavgifterna på dessa produkter bör hänsyn

tagas till konkurrensförhållandena gentemot andra fodermedel samt till

risken för att en stor import kan komma att medföra en icke önskvärd ökning

av överskottsproduktionen på animalieområdet. Storleken av importavgifterna

för ifrågavarande produkter bör fastställas av jordbruksnämnden.

Dessa bör emellertid icke bestämmas till belopp, överstigande 25 procent

av importvärdet. Skulle undantagsvis högre avgifter vara erforderliga,

bör det ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av jordbruksnämnden,

besluta därom.

Prisgränserna för korn och havre torde enligt min mening böra ligga ungefär

± 15 procent från mittpriset.

För maltkorn och grynhavre bör utgå samma importavgift, som vid varje

särskild tidpunkt tillämpas för foderkorn resp. havre. För sorghum, tapioka

(för foderändamål), melass, sockersnitsel, torkad betmassa och hirs bör

utgå samma avgift som för korn. Prisgränser torde icke böra anges för gryn

och mjöl av havre och korn. Importavgiften för dessa produkter bör i stället

fastställas i viss relation till motsvarande avgift för havre resp. korn.

Samma importavgift som för nämnda gryn och mjöl bör utgå på förmalningsprodukter

av majs, sorghum och hirs. För vete- och rågkli bör importavgiften

vara densamma som för korn.»

Motionerna

Enligt motionerna I: 550 och II: 680 är det erforderligt, att fodersäd och

övriga fodermedel, som är av betydelse för det mindre jordbrukets animalieproduktion,

fritages från importavgifter.

Enligt motionerna 1: 555 och II: 690 finns icke grundad anledning att

tillgripa exportpremier i fråga om fodersäd. Även om exceptionella lägen

kan tänkas, då exportpremier skulle vara försvarbara, torde det enligt motionärernas

mening med hänsyn till gjorda erfarenheter vara riktigare att

låta de närmaste tre åren bli en försöksperiod utan en dylik anordning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

51

Utskottet

Det torde ur olika synpunkter få anses befogat, att fodersädsproduktionen

beredes skydd mot utländsk konkurrens i samma ordning som övriga jordbruksprodukter.

Utskottet har därför icke funnit skäl till erinran mot vad

departementschefen föreslagit under avsnittet om fodersäd och fodermedel

m. in. Det bör i detta sammanhang understrykas, att i den mån importen

av majs och oljekraftfoder icke överstiger vad som svarar mot behovet med

hänsyn till en lämplig sammansättning av foderstaterna, anledning icke

torde finnas att fördyra desamma genom avgiftsbeläggning utöver vad som

kan vara motiverat av hänsyn till behov av medel för täckande av förlusterna

på äggexporten. Emellertid torde man icke undgå att avgiftsbelägga

införseln, när importpriserna är låga, eftersom nämnda fodermedel också

konkurrerar med inhemsk foder säd samt oljekraftfodret därjämte med

raps-, rybs- och senapsmjöl, som framställes av inom landet odlade oljeväxtfröer.

Det kan vidare vara befogat att genom avgiftsbeläggning söka

minska importen av berörda fodermedel, om importen är betydande samtidigt

som överskott på animalieområdet endast med svårighet kan avsättas.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet departementschefens förslag,

att rörliga importavgifter även framdeles skall tillämpas beträffande majs

och oljekraftfoder, väl motiverat. Utskottet förutsätter därvid, att försiktighet

iakttages vid bestämmandet av berörda importavgifter, så att ifrågavarande

fodermedel icke fördyras mer än vad som kan anses nödvändigt

med hänsyn till här framförda synpunkter.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet vad som i fråga om fodersäd

och övriga fodermedel hemställts i motionerna 1:550 och 11:680. Utskottet

anser vidare, i motsats till vad som anförts i motionerna 1: 555 och

II: 690, att influtna exportavgifter för foderspannmål och andra fodermedel

under speciella förhållanden bör få användas för att stödja exporten av

fodersäd. Såsom departementschefen uttalat bör så få ske, om priserna på

fodersäd sjunkit så starkt, att en ytterligare nedgång alltför hårt skulle

drabba sådana jordbruk, där fodersädsodlingen utgör en dominerande produktionsgren.

17. Potatis

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 138.

Departementschefen

»Under senare år har ett intensivt arbete bedrivits för att åstadkomma en

förbättring av den svenska matpotatisens kvalitet. I detta sammanhang kan

sålunda erinras om tillkomsten av den särskilda malpotatiskontrollen

(SMAK). Nämnda strävanden har redan lett till en viss kvalitetshöjning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

Emellertid är den svenska potatisens kvalitet och sortering fortfarande icke

tillfredsställande. Det är av stort intresse även ur odlarsynpunkt, att en

fortsatt kvalitetsförbättring kommer till stånd. Den svenska matpotatisen

torde nämligen kunna beredas tillfredsställande skydd endast om den ur

kvalitetssynpunkt effektivt kan konkurrera med utländsk vara. Samtidigt

är det tydligt, att arbetet med kvalitetsförbättring kan spolieras, om skyddet

för den inhemska matpotatisen avsevärt nedgår. En viss försiktighet bör

därför enligt min mening iakttagas, när det gäller avvägningen av gränsskyddet

åt potatisodlingen.

Under det senaste året har gränsskyddet åt potatis i huvudsak lämnats genom

rörliga importavgifter, vilka måst ändras upprepade gånger. Det är

tydligt, att importpriserna på potatis kan sjunka mycket lågt, om överskotten

i exportländerna på våren är stora. Ett exportland har då oftast att välja

mellan att utfodra återstående överskott av exportpotatis eller att exportera

detta till ett i förhållande till produktionskostnaderna mycket lågt pris. Så

länge exportpriset överstiger utfodringsvärdet, kommer exporten att framstå

som förmånlig.

Det anförda synes tala mot att skyddet åt matpotatisodlingen lämnas i

den av utredningen föreslagna formen. Då jag emellertid anser det önskvärt,

att det föreslagna systemet icke brytes genom att undantag göres för

enstaka produkter, vill jag trots angivna betänkligheter föreslå, att gränsskyddet

för matpotatis liksom för andra jordbruksvaror skall lämnas i form

av inom vissa prisgränser fast importavgift.

Prisgränserna för matpotatis torde i enlighet med utredningens förslag

böra fastställas till ± 15 procent från mittpriset. För utsädespotatis bör enligt

min mening skyddet i princip utgå med samma belopp som för matpotatis.

I fråga om färskpotatis är jag icke beredd att nu taga ställning till det

framtida skyddet för denna produkt.»

Utskottet

Vad av departementschefen anförts under avsnittet angående potatis har

ej givit utskottet anledning till erinran.

18. Potatisprodukter

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 141—142.

Departementschefen

»Det nuvarande skyddet för potatisprodukter härleder sig från sekelskiftet

och har ytterligare befästs under 1930- och 1940-talen. De speciella

s. 53 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

53

förhållandena i sandjordsområdena i östra Skåne och västra Blekinge har utgjort

det huvudsakliga motivet för det särskilda stödet åt odlingen av fabrikspotatis.

Denna odling har ansetts vara av central betydelse för jordbrukarbefolkningen

i nämnda trakter, eftersom möjligheterna varit ytterst begränsade

att där i någon nämnvärd omfattning övergå till annan produktion.

Potatisodlingen är vidare arbetskrävande och våra i förhållande till utlandet

höga arbetslöner innebär därför en särskild belastning i konkurrenshänseende.

Ett minskat stöd åt odlingen av fabrikspotatis skulle under dessa

förhållanden medföra en kännbar sänkning av inkomstnivån för berörda

jordbrukare. Utredningen anser emellertid, att förhållandena numera har

ändrats så, att särskilt stöd åt odlingen av fabrikspotatis ej längre är påkallat

i samma utsträckning som tidigare. Utredningen anför, att genom växtodlingens

utveckling andra grödor nu i större omfattning med fördel torde

kunna odlas på sandjordarna i nyssnämnda trakter samt att bland annat

genom ensileringsmetodens utbredning det numera ofta torde vara lönande

att odla fabrikspotatis till foder. Vidare hänvisar utredningen till möjligheterna

att rationalisera både brännvins- och stärkelsetillverkningen samt till

en ytterligare rationalisering av själva odlingen. På grund härav anser utredningen

det möjligt att inom loppet av fyra år väsentligt kunna nedbringa

gränsskyddet åt fabrikspotatisodlingen.

Det är även min uppfattning att man genom en fortsatt rationalisering

kan uppnå en billigare produktion av potatisprodukter. Särskilt i fabrikationsledöt

torde mycket vara att vinna på denna väg. Det är emellertid tydligt,

att rationaliseringsprocessen är tidskrävande. Enligt min mening är

odlingen av fabrikspotatis fortfarande av stor betydelse för inkomstbildningen

i vissa områden. Vid bedömningen av de möjligheter, som föreligger

att reducera gränsskyddet utan att detta leder till ett alltför kännbart inkomstbortfall

för berörda jordbruk, bör hänsyn tagas till nu nämnda förhållanden.

I likhet med utredningen anser jag, att en sänkning av det nuvarande

gränsskyddet för potatisprodukter torde vara möjlig att genomföra.

Jag ansluter mig emellertid till kompromissförslaget, som i denna del innebär,

att det bör ankomma på jordbruksnämnden att senare efter förhandlingar

med jordbrukets organisationer till Kungl. Maj :t avge förslag rörande

längden av den avtrappningsperiod, som kan anses skälig med hänsyn till

föreliggande rationaliseringsmöjligheter. Jag vill i sammanhanget betona att

rationaliseringsmöjligheterna självfallet bör tillvaratagas och att en rationalisering

av odlingen är önskvärd ur såväl samhällsekonomisk som odlarsynpunkt.

I en del yttranden bar framhållits, att sänkningen av gränsskyddet på pötatisprodukter

bör gå längre än vad utredningen föreslagit och att skyddet

helt bör bringas i nivå med det skydd, som lämnas flertalet andra jordbruksvaror.

Såsom framgår av vad utredningen anfört torde emellertid vid nu

kända förhållanden en sådan kraftig sänkning av gränsskyddet icke vara

möjlig. Eu dylik sänkning kunde nämligen innebära, att tillverkningen av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

potatisprodukter i vårt land helt eller till avsevärd del måste nedläggas och

att de jordbrukare, som för sin existens är beroende av fabrikspotatisodling,

skulle råka i stora svårigheter.

Utredningen har icke berört formerna för regleringen av stärkelse- och

potatissprittillverkningen. I propositionen 1954: 180 framförde jag, att enligt

min mening det nuvarande regleringssystemet i fråga om fabrikspotatis

torde vara osmidigt och omständligt och att en omläggning bör äga rum. Jag

föreslog därför, att det skulle uppdragas åt jordbruksnämnden att företaga

drforderliga utredningar och till Kungl. Maj :t inkomma med ett detaljerat

förslag. Ett sådant förslag har nu, som förut nämnts, framlagts i en till

nämndens yttrande fogad promemoria. Det i promemorian föreslagna systemet

utgör enligt min mening en i huvudsak godtagbar lösning i fråga om

formerna för regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen. Frågan

om avvägningen av det framtida stödet åt fabrikspotatisodlingen bör emellertid

liksom för andra produkter senare upptagas till prövning vid förhandlingar

mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer. Jag anser

mig icke heller böra taga ställning till detaljerna i det i nyssnämnda promemoria

föreslagna systemet.

Prisgränserna för stärkelse bör i enlighet med jordbruksnämndens förslag

kunna sättas till ± 13 procent av mittpriset,

Livsmedelsprodukter, i vilka potatis eller stärkelse av potatis m. m. ingår

som råvara, bör — såsom även framhållits av utredningen och 1952 års tulltaxekommitté

— erhålla ett importskydd, som innefattar införselavgiften

för potatis (stärkelse). Skyddet bör enligt min mening utformas som tull

utom i fråga om produkter, som praktiskt taget helt består av potatis eller

stärkelse, såsom potatispulver, gryn av potatisstärkelse o. d. (tapioca- och

sagogryn). Jag föreslår, att sådana produkter som nyss nämnts, inbegripes

i importavgiftssystemet.

Att, på sätt tulltaxekommittén föreslagit, genom speciell nedsättning av införselavgiften

på stärkelse, som importeras för tekniska tillverkningar, underlätta

en övergång till utländsk råvara, kan enligt min mening icke lämpligen

komma i fråga med hänsyn till den stora betydelse, som användningen

av stärkelse till tekniska ändamål har för avsättningen av inhemsk fabrikspotatis.

Jag föreslår därför, att beredda glätt-, appretur- och betmedel, innehållande

stärkelseprodukter, samt stärkelsehaltiga kärnbindemedel liksom

nu är fallet genom avgiftsbeläggning av motsvarande importvaror skall få

ett importskydd, som innefattar kompensation för införselavgiften på däri

ingående stärkelse. Vad beträffar sorbit (sorbitol), som är en kemisk industriprodukt

på stärkelsebas, förutsätter jag däremot, att importskyddet för

denna vara skall lämnas i form av en lämpligt avpassad tull.»

Motionerna

1 motionerna I: 559 och II: 691 erinras om att statsmakterna under senare

år energiskt har gått in för att genom kartellövervakning och till denna

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

knutna åtgärder bekämpa konkurrensbegränsningarna inom det enskilda

näringslivet. Motionärerna anser, att det under sådana förhållanden måste

finnas utomordentligt starka skäl för att statsmakterna skall medverka till

att skapa legala monopol inom det privata näringslivet. En första och oavvislig

förutsättning för en sådan medverkan måste enligt motionärernas uppfattning

vara både att det föreligger ett starkt behov av ett sådant monopol

och att dettas skadeverkningar för konsumenterna är oväsentliga. Motionärerna

anser det icke bevisat, att någotdera av dessa villkor är uppfyllt i

fråga om det föreslagna legala monopolet inom stärkelseindustrien. De anfor

bland annat, att enligt tekniska utredningar inom potatisindustriutredningen

produktionskostnaderna för stärkelse skall kunna minskas till mellan hälften

och en tredjedel av vad de nu är. De anser vidare, att rationaliseringen

inom ramen för det existerande monopolet går mycket långsamt.

Motionärerna anför vidare, att fabrikspotatisodlingens betydelse för jordbruken

i Kristianstads och Blekinge län högst avsevärt har minskat under

de två senaste decennierna. I motionerna framhalles, att monopolets avskaffande

sannolikt icke kommer att minska odlarnas förtjänster; om nya företag

kommer in i branschen kan man enligt motionärerna tvärtom räkna med

att konkurrensen om råvaran skall verka höjande på odlarpriset, eftersom

den möjliga rationaliseringsvinsten enligt deras uppfattning väl medger en

sådan stegring inom ramen för ett måttligt gränsskydd. Motionärerna hemställer,

att riksdagen måtte besluta att tillverkningen av potatisstärkelse skall

vara fri och således icke beroende av särskilt tillstand.

I motionen II: 686 hävdas, att man icke kan pasta, att förhallandena för

sandjordbruket i östra Skåne och västra Blekinge numera har ändrats så,

att ett särskilt stöd åt odlingen av fabrikspotatis icke längre är påkallat i

samma utsträckning som tidigare. I dessa trakter utgör enligt motionären

fabrikspotatis jämte råg alltjämt de två huvudgrödorna, och dessa är samtidigt

de viktigaste och nära nog de enda handelsväxterna. Jordbrukarna i

dessa trakter anges således för sin existens fortfarande vara i hög grad beroende

av fabrikspotatisodlingen och skulle enligt motionären råka i stora

svårigheter, om avsättningsmöjligheterna för denna gröda skulle komma att

inskränkas. Detta synes enligt motionärens mening allvarligt kunna riskeras,

om prisgränserna sättes till ±13 procent av mittpriset.

Motionären framhåller tillika, att potatisstärkelsetillverkningen arbetar

under svåra konkurrensförhållanden. Några prisgränser kommer icke att

finnas för produkter, framställda av stärkelse, t. ex. glykos och dextrin. Vid

hård utländsk konkurrens i fråga om dessa färdigprodukter kommer avsättningsmarknaden

att kunna kvarhållas endast genom försäljning av inhemsk

stärkelse för dessa ändamål till reducerat pris. Motionären anser vidare skäl

föreligga för att spännvidden mellan prisgränserna blir densamma för stärkelse

som för socker. I motionen hemställcs således att pi isgränserna pa

stärkelse skall fastställas till ± 10 procent av mittpriset.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

Utskottet

Utskottet ansluter sig till departementschefens uttalande, att man genom

en fortsatt rationalisering kan uppnå en billigare framställning av potatisprodukter.

I detta sammanhang kan också erinras om — vilket bland annat

framhållits i motionerna I: 559 och II: 691 — att vissa för några år sedan

utförda tekniska utredningar har visat, att produktionskostnaderna för stärkelse

kan väsentligt sänkas genom rationalisering av tillverkningen. Samtidigt

som utskottet således betonar, att alla möjligheter att förbilliga framställningen

av potatisprodukter hör tillvaratagas, vill det i likhet med departementschefen

påpeka, att vid bedömningen av gränsskyddet för potatisprodukter

hänsyn bör tagas till att odlingen av fabrikspotatis fortfarande

torde vara av väsentlig betydelse för inkomstbildningen i vissa områden.

Liksom departementschefen förordar utskottet, att det skall ankomma på

jorbi uksnämnden att senare, efter förhandlingar med jordbrukets organisationer,

till Kungl. Maj :t avge förslag om längden av den avtrappningsperiod,

som kan anses skälig med hänsyn till föreliggande rationaliseringsmöjligheter.

Av nu angivna ställningstagande följer också, att utskottet icke tillstyiker

vad som i motionen 11:686 hemställes rörande prisgränserna för

stärkelse.

Formerna för regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen har

icke berörts av jordbruksprisutredningen. Departementschefen anmäler

emellertid, att ett förslag till omläggning av nämnda reglering av jordbruksnämnden

lämnats i en promemoria, som har fogats till dess remissyttrande

över jordbruksprisutredningens förslag. Departementschefen tager icke ställning

till detaljerna i det i denna promemoria föreslagna systemet, men uttalar

att det enligt hans mening torde utgöra en i huvudsak godtagbar lösning

i fråga om formerna för regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen.

I motionerna I: 559 och II: 691 har kritik riktats mot det

i promemorian framförda förslaget att tillverkningen av potatisstärkelse

även framdeles skall vara beroende av särskilt tillstånd, och motionärerna

har hemställt, att riksdagen måtte besluta, att sådan tillverkning skall vara

fri. Enligt utskottets uppfattning torde emellertid i avvaktan på Kungl.

Maj :ts närmare .förslag rörande regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen

något riksdagens uttalande i frågan icke vara erforderligt.

Det är dock utskottets mening, att man även på detta område bör komma

tram till ett friare regleringssystem.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

57

19. Socker och sockerbetor m. m.

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 150—153.

Departementschefen

»Det gränsskydd, som lämnas sockerproduktionen i vårt land, är icke obetydligt

högre än det skydd, flertalet andra produktionsgrenar inom jordbruket

erhåller. Detta sammanhänger i väsentlig mån med att sockerbetsodlingen

är särskilt arbetskrävande och att våra arbetslöner är höga i förhållande

till utlandets. Det bör emellertid uppmärksammas, att även i andra europeiska

länder skyddet åt sockerproduktionen är högt. Det förhåller sig nämligen

så, att den internationella sockermarknaden i hög grad domineras av

rörsocker, som produceras i transoceana länder med helt andra produktionsförhållanden

än de europeiska. Under senare år har vidare en icke obetydlig

överproduktion förelegat beträffande socker, och det ledande exportlandet

Cuba har haft stora svårigheter att finna avsättning för hela sin i förhållande

till förkrigstiden kraftigt ökade produktion. Priserna vid internationell

handel har på grund härav utsatts för starkt tryck. Det har visat sig förenat

med stora svårigheter att stabilisera de internationella sockerpriserna; sålunda

har man bland annat icke lyckats hindra, att minimipriset i det internationella

sockeravtalet vid vissa tillfällen har underskridits. Denna prisbildning

under trycket av överproduktion bör tagas i betraktande vid bedömning

av den svenska sockerproduktionens konkurrensläge på längre sikt.

Den aktuella relationen mellan det svenska och det utländska sockerpriset

ger sålunda långt ifrån uttryck för produktionskostnaderna hos oss och i

utlandet. Det finnes skäl att förmoda, att en fortsatt ökning av sockerförbrukningen

i världen så småningom kan leda till en bättre balans på den

internationella marknaden och att sockerpriserna då kan komma att stabiliseras

på en högre nivå än den nuvarande. Man torde emellertid böra räkna

med att de internationella sockerpriserna åtminstone under de närmaste åren

kommer att förbli tämligen låga.

Det anförda innebär icke, att möjligheter saknas att under nuvarande

förhållanden på den internationella marknaden nedbringa gränsskyddet för

sockernäringen. Ansträngningar bör självfallet göras att åstadkomma en

billigare produktion och därmed möjliggöra, afl gränsskyddet för sockerproduktionen

kommer att ligga mera i nivå med det skydd, andra produktionsgrenar

inom jordbruket åtnjuter. Därvid bör beaktas att möjligheterna till

ytterligare rationalisering synes vara icke obetydliga. Beträffande odlingen kan

man bland annat räkna med en ökad användning av maskinella hjälpmedel.

Det är emellertid svårt att bedöma, vilket ekonomiskt resultat utvecklingen

på detta område kan komma att ge. En del, som vinnes genom minskad ar
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

betsförbrukning, förloras nämligen genom att utbytet blir mindre vid användningen

av maskinella hjälpmedel. De största möjligheterna att nedbringa

kostnaderna för den inhemska sockerproduktionen torde därför vara

att söka på fabrikationssidan. I fråga om den tekniska standarden torde

den svenska sockerfabrikationen ligga på en internationellt sett mycket hög

nivå. Ytterligare vinster på detta område torde därför främst kunna vinnas

genom en viss koncentration av odlingen, så att fabrikskapaciteten kan utnyttjas

mera optimalt än vad som för närvarande är fallet. Denna koncentration

är givetvis en process, som betyder en genomgripande omställning

för såväl många betodlare som Svenska sockerfabriksaktiebolaget och den

vid dess fabriker anställda arbetskraften. Det är också betydande investeringar,

som måste göras vid en dylik omläggning, och man kan icke räkna

med att ifrågavarande rationalisering kan genomföras under loppet av

några få år.

Enligt min mening bör man utgå från att en viss koncentration av

fabriksdriften måste ske under de kommande åren. Det är ur såväl jordbrukets

som samhällets synpunkt önskvärt, att en möjligast effektiv och

konkurrenskraftig sockerindustri skapas i vårt land, så att gränsskyddet åt

sockerproduktionen kan nedbringas. Emellertid måste sänkningen av gränsskyddet

anpassas till de reella möjligheterna att rationalisera sockerproduktionen.

Sänkningen får i vart fall icke gå så långt, att sockerproduktionen

sjunker under den nivå, som ur beredskapssynpunkt måste anses önskvärd.

Vid en koncentration av fabriksdriften torde en viss nedskärning av sockerbetsarealen

vara oundviklig. Utredningen har föreslagit, att storleken av

det gränsskydd, som framdeles bör utgå, skall bedömas med utgångspunkt

från behovet för en odling av 40 000—50 000 hektar i de egentliga sockerbetsodlande

områdena i Skåne, Halland och Blekinge. Det betpris, som motsvarar

ett sålunda avvägt gränsskydd, torde icke möjliggöra odling i Linköpings-,

Mörbylånga- och Romadistrikten. Vad beträffar de båda sistnämnda

områdena skulle emellertid en nedläggning av sockerproduktionen

medföra stora svårigheter ej endast för jordbruket inom dessa utan även

för näringslivet i övrigt på Öland och Gotland. Under sådana omständigheter

är det enligt min mening icke försvarligt att nedlägga sockerproduktionen

på dessa Öar, så mycket mindre som man från statsmakternas

sida på senare tid alltmer uppmärksammat de svårigheter, som näringslivet

därstädes har att kämpa med, och genom olika åtgärder sökt ge det ett

behövligt stöd. Det bör vidare påminnas om att sockerbetsodlingen på

Öland och Gotland huvudsakligen bedrives vid mindre brukningsdelar. Man

bör därför i de distrikt, som levererar betor till bruken i Mörbylånga och

Roma, räkna med en framtida odlingsareal av ungefär 5 000—6 000 hektar.

För att upprätthålla ifrågavarande odling bör enligt min mening särskilt

stöd kunna utgå. Samma närings- och befolkningspolitiska skäl kan däremot

icke åberopas, när det gäller sockerbetsodlingen i Östergötland. Även i detta

område är betodlingen visserligen av stor betydelse fö,r många jordbruk.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

59

Emellertid har det visat sig vara förenat med betydande svårigheter att här

uppnå en sådan sockerbetsareal, att kapaciteten hos bruket i Linköping tillfullo

kan utnyttjas. De skäl, som främst kan åberopas för extra stöd åt

betodlingen på Öland och Gotland, föreligger icke i detta fall. Jag anser

mig därför icke kunna föreslå, att särskilt stöd framdeles jämväl skall kunna

utgå till betodlingen i Östergötland.

Som jag förut framhållit, synes det vara förenat med betydande svårigheter

att nu avgöra, i vilken takt effektiviseringsprocessen inom sockerproduktionen

kan genomföras och i anslutning därtill gränsskyddet för socker

kan sänkas. Enligt min mening bör denna fråga bli föremål för ytterligare

överväganden. Det bör därför ankomma på statens jordbruksnämnd att, efter

förhandlingar med jordbrukets organisationer och Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om storleken av det

gränsskydd, som under de närmaste åren skall lämnas sockernäringen. Man

bör därvid utgå från att en viss koncentration av betodlingen skall genomföras

och att riktpunkten på längre sikt bör vara den i det föregående angivna

arealstorleken. I övrigt synes gränsskyddet böra utformas efter i huvudsak

följande riktlinjer.

Utredningens förslag beträffande utformningen av skyddet åt sockernäringen

torde i huvudsak kunna accepteras. Liksom på andra områden bör

även här det nuvarande importmonopolet slopas. För den kommande prissättningsperioden

bör särskilda prisgränser fastställas. Prisgränserna torde

därvid böra sättas till ±10 procent av mittpriset.

För närvarande användes de vinster, som göres vid import av utländskt

socker och utländsk sirap samt vid tillverkningen av produkter av utländska

sockerbetor, till att nedbringa priset på svenskt socker. Så bör enligt min

mening fallet vara även i fortsättningen. En särskild regleringsfond bör därför

upprättas och tillföras de medel, som inflyter i importavgifter för socker,

sirap och sockerbetor. Från fonden bör pristillägg kunna utbetalas, när så

finnes påkallat med hänsyn till prisläget på världsmarknaden eller till den

inhemska odlingens omfattning. I mån av behov bör extra pristillägg kunna

lämnas ur fonden för betor, som levereras från odlingsområdena till bruken

i Roma och Mörbylånga, respektive för vid dessa bruk tillverkat socker.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t efter förslag av jordbruksnämnden

eller — efter Kungl. Maj:ts bemyndigande — på jordbruksnämnden att

besluta om användningen av fonden och storleken av utgående pristillägg.

Därvid bör samråd äga rum med Sveriges betodlares centralförening och

Svenska socker fabriksak liebolaget.

Producentpriset på sockerbetor bör bli en förhandlingsfråga mellan sockerbolaget

och centralföreningen. Vid förhandlingarna bör kunna diskuteras

även andra spörsmål i samband med sockerbetsodlingen. Skulle exempelvis

en viss kvotering av sockerbetsarealen anses nödvändig med hänsyn till

fabrikskapaciteten, bör även detta spörsmål upptagas vid ifrågavarande förhandlingar.

Jordbruksnämnden bör med hänsyn till sin befattning med den

föreslagna regleringsfonden deltaga i förhandlingarna.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

Motionerna

I motionerna I: 561 och II: 687 framhålles, att sockerproduktionen kräver

relativt stora investeringar och att detta i sin tur medför starka krav på att

odlingen av sockerbetor inom landet blir någorlunda jämn, så att sockerindustriens

kapacitet kan utnyttjas så effektivt som dess säsongmässiga karaktär

medger. Även för själva betodlingen är det enligt motionärerna angeläget,

att arealen kan bli av någorlunda konstant omfattning. De anser det

därför synnerligen betydelsefullt, att prissättningen på sockerbetor äger

rum efter sådana principer, att stabiliteten i odlingen ej äventyras. Motionärerna

anser det föreslagna prissättningssystemet alltför riskfyllt och ur

teknisk synpunkt delvis mycket svårt att genomföra samt hemställer, att

i fråga om sockerbetsodlingen det hittills tillämpade prissättningssystemet

även i fortsättningen skall tillämpas. Motionärerna anser vidare, att prisstödet

bör ges en sådan utformning, att en odling av 40 000—50 000 hektar

i Skåne med intilliggande områden samt en areal av minst 5 600 hektar på

Öland och Gotland kan upprätthållas.

Även i motionerna 1:562 och 11:685 ifrågasättes, om icke importmonopolet

på socker bör bibehållas. Det anföres, att sockernäringen vid flera tilltällen

intagit en särställning i fråga om gränsskyddet, sammanhängande

med de speciella förhållandena på den internationella sockermarknaden

med dumpingpriser o. s. v. Svenska sockerfabriksaktiebolaget har i många

år ensamt handhaft förädlingen av sockerbetor och importen av råsocker

och har enligt motionärernas uppfattning av allt att döma skött denna uppgift

på ett föredömligt sätt. Genom den insyn, staten har beträffande såväl

fabrikations- som odlingsledet, föreligger enligt motionärerna ingen risk för

att sockerpriset blir högre än vad som är skäligt med hänsyn till produktionskostnaderna.

Enligt motionärernas mening talar vidare flera skäl för

att betodlingens nuvarande omfattning, d. v. s. en odling av 50 000—56 000

hektar — därav lägst 5 600 hektar på Öland och Gotland — bibehålies.

I de båda nämnda motionsparen samt i motionerna I: 550 och II: 680 understrykes

den stora betydelse, sockerbetsodlingen på Öland och Gotland

har för jordbruket och näringslivet över huvud taget på dessa öar. Man

hemställer därför, att stödet åt sockerbetsodlingen skall utformas så, att

betodlingen på Öland och Gotland kan upprätthållas. I motionerna 1:561

och II: 687 har därvid hemställts, att särskilt stöd åt betodlingen och sockerindustrien

på Öland och Gotland skall utgå av statsmedel i form av arealbidrag,

vilkas storlek fr. o. in. regleringsåret 1956/57 bestämmes till hälften

av skillnaden i den genomsnittliga årliga bruttointäkten (produktionsvärdet)

per hektar sockerbetor i Skåne, Halland och Blekinge i jämförelse

med Öland och Golland — dock att arealbidraget maximeras till 100 kronor.

I motionerna 1: 562 och II: 685 hemställes, att vid bestämmande av

gränsskyddets storlek hänsyn skall tagas till det extra pristillägg, som bör

utgå för betor från odlingsområdena i Roma och Mörbylånga, ävensom till

traktlindring för betor, odlade i Östergötland.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

61

Utskottet

Den i propositionen föreslagna utformningen av gränsskyddet åt sockernäringen

avviker väsentligt från det system, som sedan länge tillämpats på

detta område. Vid den nuvarande utformningen av regleringssystemet garanteras

enligt årliga avtal mellan Svenska sockerfabriksaktiebolaget och

staten bolaget i stort sett täckning för med sockertillverkningen förbundna

kostnader mot att bolaget till staten redovisar sina inkomster av tillverkningen.

Priset på sockerbetor och fabrikspriset på socker fastställes årligen

efter förhandlingar mellan dels staten och Sveriges betodlares centralförförening,

dels staten och sockerbolaget. Vid förhandlingarna om betpriset

föreligger bland annat vissa beräkningar av produktionskostnaderna vid betodlingen.

Vid bestämmandet av sockerpriset utgår man från det för året förutsatta

betpriset och en kalkyl över framställningskostnaderna för socker.

Sockerbolaget har tillerkänts ensamrätt vid import av socker mot skyldighet

att till staten redovisa intäkterna av försäljningen av importsockret. Såsom

framgår av det anförda har således vid nuvarande system staten ingående

möjligheter att bedöma produktionskostnaderna för socker.

Vid det i propositionen föreslagna systemet skulle bland annat sockerbolagets

importmonopol upphävas och producentpriset på sockerbetor bli

en förhandlingsfråga mellan sockerbolaget och Sveriges betodlares centralorganisation.

Gränsskyddet skulle därvid kompletteras med ett pristilläggsförfarande.

Importavgiftsmedlen skulle föras till en särskild fond, varifrån

pristillägg skulle kunna utbetalas, när så funnes påkallat med hänsyn till

prisläget på världsmarknaden eller till den inhemska odlingens omfattning.

Vid avvägningen av importavgifterna skulle man utgå från att en viss sänkning

kan ske genom att sockertillverkningen förbilligas genom rationalisering.

Det har därvid förutsatts, att rationaliseringen måste medföra en viss

koncentration av fabriksdriften och att en viss nedskärning av sockerbetsarealen

därför är oundviklig.

I vissa motioner har starka betänkligheter uttalats mot den av departementschefen

iörordade utformningen av stödet åt sockernäringen. Även enligt

utskottets uppfattning torde betydande risker vara förenade med det

föreslagna systemet. Först och främst kan anföras, att sockerproduktionen

fordrar betydande investeringar och att det därför är angeläget, att odlingen

av sockerbetor inom landet är någorlunda jämn, så att sockerindustriens

kapacitet så effektivt som möjligt kan utnyttjas. En någorlunda jämn odling

är dock ej önskvärd endast med hänsyn till utnyttjandet av industriens

kapacitet. Även själva odlingen förutsätter bland annat en betydande yrkesskicklighet

hos jordbrukarna och den lejda arbetskraften. Vidare är odlingen

nära sammankopplad med och delvis grundläggande för andra produktionsgrenar

i jordbruket. Med hänsyn till det anförda anser utskottet det angeläget,

att stabiliteten i odlingen icke äventyras. Vid det föreslagna prissättningssystemet

kan emellertid betydande svängningar i priserna komma att

inträffa och medföra ur såväl sockerbolagets som betodlarnas synpunkt

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

icke önskvärda fluktuationer i odlingens omfattning. I detta sammanhang

kan också påpekas, att sockerbolaget i sitt remissyttrande har framfört, att

vid det föreslagna systemet den del av betpriset, som skall betalas av bolaget,

måste göras på det sätt rörligt efter eventuella ändringar av fabrikspriset

på socker, att förlustrisker vid prisfall och vinstchanser vid prisstegring

fördelas mellan industrien och odlarna på ett för dessa parter riktigt sätt.

Det bör också framhållas, att gränsskyddet för socker för närvarande torde

vara minst dubbelt så högt som i genomsnitt för övriga jordbruksvaror.

Det torde därför finnas skäl att särbehandla sockernäringen vid utformningen

av gränsskyddet. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig

böra förorda departementschefens förslag.

Utskottet vill således förorda, att sockerbolagets importmonopol bibehålies

och att prissättningen på socker och sockerbetor årligen fastställes efter

förhandlingar mellan berörda parter på liknande sätt som skett de senaste

åren.

Utskottet vill framhålla, att möjligheterna att förbilliga sockerproduktionen

givetvis bör tillvaratagas. Detta torde dock enligt utskottets uppfattning

även kunna ske vid bibehållandet av nuvarande prissättningssystem.

Allt eftersom rationaliseringen fortskrider, kommer det vid förhandlingarna

fastställda sockerpriset givetvis att påverkas härav.

Allmän enighet har rått om att sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen

på Öland och Gotland bör beredas sådana villkor, att den även framdeles

kan upprätthållas. Även utskottet anser, att starka skäl talar för att

särskilt stöd lämnas fabrikationen och odlingen på dessa öar. Utskottet finner

det lämpligt att stödet åt ifrågavarande odling lämnas i form av arealbidrag,

vilkas storlek bestämmes till häften av skillnaden i den genomsnittliga

årliga bruttointäkten (produktionsvärdet) per hektar sockerbetor i Skåne,

Halland och Blekinge i jämförelse med Öland och Gotland, dock att bidraget

maximeras till 100 kronor per hektar. Medel bör liksom eventuellt

fraktbidrag för betor odlade i Östergötland tagas av sockerbolagets intäkter

från försäljningen av importsocker.

Utskottet vill slutligen understryka, att på längre sikt samma prissättningssystem

bör tillämpas för socker som för andra jordbruksalster. Av vad

ovan anförts framgår emellertid, att det torde vara förenat med stora olägenheter

att redan fr. o. m. produktionsåret 1956/57 genomföra departementschefens

förslag och att avgörande skäl sålunda talar för att i fråga

om sockernäringen det nuvarande prissättningssystemet bibehålies under

den kommande treårsperioden. Utskottet förutsätter, att man under denna

period grundligt förbereder införandet av det i propositionen föreslagna systemet

eller ett annat friare system, vartill en fortsatt utredning kan ge anledning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

6a

20. Fettvaror

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 163—165.

Departementschefen

»Det är enligt min mening önskvärt, att stödet åt den inhemska oljeväxtodlingen

i princip lämnas i samma former som stödet åt annan jordbruksproduktion.

Jag anser mig därför böra föreslå, att prisgränser och importavgift

skall fastställas även på detta område. Prisgränserna synes i enlighet

med utredningens förslag böra bestämmas till ±13 procent från mittpriset.

Vid införande av importavgift bör regleringsavgiften reduceras med motsvarande

belopp.

Det torde bli nödvändigt för föreningen Sveriges oljeväxtintressenter att

liksom nu tillämpa ett fast inlösenpris för varje års skörd. Föreningen kan

till följd därav lida förlust, om priserna sjunker under året. Därjämte har

föreningen vissa kostnader för uppsamling och lagring m. m. av oljefröskörden.

Förlust kan dessutom uppkomma i samband med export av oljefröer

och därur utvunna produkter. Samtliga dessa förluster och kostnader bör

täckas av de medel, som inflyter i importavgifter. Dessa avgifter bör därför

tillföras föreningen. I enlighet med utredningens förslag torde därjämte föreningens

konjunkturutjämningsfond i samband med systemets införande

böra tillföras ett belopp av 10 miljoner kronor från jordbruksnämndens fettclearingkassa.

I en del remissyttranden har invändningar rests mot att den nuvarande

fullmakten för Kungl. Maj :t att föreskriva inblandningstvång av inhemsk

olja bibehålies. Med hänsyn till det aktuella marknadsläget synes det dock

vara påkallat, att utredningens förslag i denna fråga godtages.

Invändningar har från flera håll riktats mot att den tekniska industrien

icke avses skola erhålla restitution för erlagda importavgifter. Jag är icke

nu beredd att taga slutlig ställning till denna fråga. Hithörande spörsmål

behöver närmare övervägas och i samband därmed kan eventuellt även

aktualiseras justeringar i fettregleringssystemet. Det bör ankomma på statens

jordbruksnämnd att undersöka dessa frågor och till Kungl. Maj:t inkomma

med de förslag, vartill undersökningen må föranleda.»

Motionerna

Enligt motionerna I: 555 och II: 690 bör bestämmelserna om inblandningstvång

av inhemsk olja i margarin slopas. Motionärerna anser det ej heller

nödvändigt, att man i fråga om oljeväxter tillämpar ett fast inlandspris. Då

Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter tager hand om hela skörden av oljeväxter,

bör det enligt deras mening icke vara någon svårighet att genomföra

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

en ordning med efterbetalning på sätt nu sker inom mejeri- och slakteriföreningarna.

Därmed minskas föreningens förlustrisker, varför det enligt

motionerna icke heller torde vara nödvändigt att vid starten tillföra dess

konjunkturutjämningsfond 10 miljoner kronor från fettclearingkassan. Motionärerna

framhåller vidare, att man bör fortsätta arbetet med att på fettregleringsområdet

komma fram till en enklare och friare ordning än den

nuvarande.

Utskottet

Vad departementschefen anfört under avsnittet om fettvaror har ej givit

utskottet anledning till erinran. I motsats till vad som anföres i motionerna

1: 555 och II: 690 är det således enligt utskottets mening ur praktisk synpunkt

lämpligast, att fast inlösenpris fortfarande tillämpas i fråga om oljeväxtfröer.

Likaledes bör den nuvarande fullmakten för Kungl. Maj :t att föreskriva

inblandningstvång bibehållas. En sådan föreskrift torde nämligen

ej kunna undvaras, därest det på grund av avsättningssvårigheter blir nödvändigt

att inblanda härdad rapsolja i margarin.

21. Mjölk och mejeriprodukter

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 170—174.

Departementschefen

»Mjölkproduktionen utgör, som förut nämnts, en väsentlig inkomstkälla

för de mindre jordbruken. Vid dessa är möjligheterna att övergå till annan

produktion ytterst begränsade. Lägre mjölkpriser skulle därför betyda en

stark inkomstminskning för det mindre jordbruket. Det är följaktligen av

vikt, att prissättningssystemet utformas på så sätt, att avsättningsmöjligheterna

för mjölkprodukterna, framför allt smör, icke försämras. Med hänsyn

härtill bör man, såsom utredningen framhållit, undvika åtgärder, som

kan leda till minskad smörförbrukning inom landet. Jag delar fördenskull

utredningens åsikt, att prisspänningen mellan smör och margarin icke nu

bör ökas genom en ensidig sänkning av margarinpriset. Starka skäl talar

däremot för förslaget, att en sänkning vidtages av såväl smör- som margarinpriserna.

En sådan sänkning kan, utan att jordbrukets inkomster därigenom

minskas, möjliggöras genom en motsvarande höjning av priserna på

konsumtionsmjölk och grädde. Utredningen har dessutom förordat, att statens

inkomstminskning på gTund av lägre regleringsavgift på margarinråvaror

skall kompenseras genom en sänkning av det allmänna mjölkpristill1

ägget. Å andra sidan avses jordbrukets inkomstbortfall på grund av lägre

s. 65 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

65

mjölkpristillägg skola täckas genom en ytterligare höjning av priserna på

konsumtionsmjölk och grädde. Landsorganisationen anför emellertid i sitt

yttrande att, när jordbrukspolitiska överväganden gör det möjligt att sänka

margarinpriset, detta icke bör föranleda, att mjölkkonsumenterna sikall bära

de förluster, som bortfallet av avgiftsmedel åsamkar statsverket. Jag delar

denna uppfattning. Vid en sänkning av margarinpriset bör därför det allmänna

mjölkpristillägget icke ändras. Detta tillägg bör sålunda hållas oförändrat

åtminstone under systemets första tillämpningsperiod. Likaså bör

margarinpriset, sedan nyssnämnda sänkning genomförts, hållas oförändrat

under samma tid. Emellertid uppkommer därvid frågan i vad mån de rationaliseringsvinster,

som under systemets tillämpningsperiod kan uppstå vid fabrikation

och distribution av margarin, skall utjämnas genom avgiftsförändringar

på margarinråvaror eller föranleda sänkt margarinpris. Det torde vara

rimligt, att ifrågavarande rationaliseringsvinster, i den mån de har uppstått

efter systemets ikraftträdande, får koanma konsumenterna till godo.

Utredningen har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om överskottsproduktionen

av mjölk och mejeriprodukter samt har framlagt vissa beräkningar,

som anses tyda på att ett betydande sådant överskott kan uppkomma.

Skäl kan dock andragas för att utredningens farhågor för ett starkt stigande

smöröverskott i viss mån är överdrivna. Emellertid är det tydligt, att

avsättningsmöjligheterna för smör kan väsentligt försämras, därest mjölkproduktionen

i Europa fortsätter att öka, samtidigt som margarinet alltmer

vinner terräng. Såsom jag nyss framhållit, bör sådana åtgärder icke vidtagas,

som kan leda till minskning i den inhemska >smörförbrukningen. Det kan

emellertid också inträffa, att avsättningen av smör på utlandsmarknaden helt

omöj liggöres. Enligt kompromissförslaget bör i en sådan situation ankomma

på statsmakterna att med alla till buds stående medel skaffa avsättningsutrymme

för inhemskt smör på hemmamarknaden.

Vid bestämmandet av prisgränserna för smör torde man böra utgå från det

smörpris, som gäller före den nyss angivna sänkningen.

Avståndet från mittpriset till prisgränserna bör i enlighet med utredningens

förslag fastställas till + 10 procent. Med hänsyn till det föreliggande

kompromissförslaget torde vidare importavgiften mellan prisgränserna för

smör böra fastställas redan nu och därvid bestämmas till 1 kr/kg.

Smörexporten, som för närvarande är centraliserad till Svenska mejeriernas

riksförening (SMR), bör även fortsättningsvis handhas av denna organisation.

Riksföreningen bör därvid, liksom hittills, ha skyldighet att på lika

villkor verkställa export även för utomstående mejerier. Export av smör

utan anlitande av regleringsmedel för täckning av förluster bör dock kunna

ske även direkt av andra företag.

De regleringsmedel, som under tidigare angivna förutsättningar bör få användas

för alt täcka förluster vid export till lägre priser än de inhemska,

utgöres främst av utjämnings- samt försäljnings- och tillverkningsavgifter,

som tages upp av nyssnämnda förening med stöd av statliga förordningar.

Dessutom bör införselavgifter på mjölk och mejeriprodukter samt foderme
5

Ilihang Ull riksdagens protokoll U)ö5. 10 samt. Å r 111)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

del få användas för detta ändamål. Dessa medel kan dock visa sig vara otillräckliga

för att täcka exportförlusterna. Möjlighet bör därför fortfarande

finnas att uttaga allmän mjölkavgift.

Nu angivna medel bör även få användas för att täcka förlusterna vid

export av andra mejeriprodukter än smör. Härvid bör eventuella exportbidrag

beräknas med utgångspunkt från den mängd smör, som den exporterade

varan kan anses motsvara. Export av andra mejeriprodukter än smör

med anlitande av ifrågavarande medel bör få ske även direkt av andra företag

än riksföreningen. De bidrag, som anses böra utgå vid export, bör på förhand

fastställas av riksföreningen.

För ost bör avståndet från mittpriset till prisgränserna fastställas till + 10

procent samt för torrmjölk ävensom kondenserad mjölk och grädde till

± 15 procent.»

Motionerna

I motionerna I: 550 och II: 680 hemställes, att margarinpriset skall sänkas

med 45 öre/kg.

I motionerna 1:555 och 11:690 anföres, att man under de senaste åren

medvetet har sökt krympa den svenska mjölkproduktionen för att på detta

sätt undgå något större exportöverskott på smör. Motionärerna anser, att

denna politik bör omprövas. De framhåller, att utvecklingen av djurhållningen

pekar mot en fortsatt minskning av mjölkproduktionen och att flera

olika omständigheter medverkar härtill.

En fortsatt nedgång i mjölkproduktionen kan enligt motionärerna leda

till avsevärda svårigheter. Enligt deras mening bör man eftersträva en sådan

produktionsinriktning, att på lång sikt tendensen till minskning av

mjölkproduktionen hejdas. En dylik politik torde dock icke kunna föras

med erforderlig målmedvetenhet och kraft ulan att man tager risken att det

under vissa förhållanden, t. ex. efter särskilt goda skördar, kan bli ett större

exportöverskott på smör än man under den senaste tiden räknat med.

Från hela folkhushållets synpunkt innebär en dylik eventualitet dock enligt

motionärernas mening en mindre risk än om en kumulativ process

utlöses, som desorganiserar vår mjölkhushållning. För flertalet jordbrukarfamiljer

skulle den förordade utvecklingen enligt motionärernas uppfattning

vara till obestridlig fördel. Motionärerna anser, att de möjligheter, som

torrmjölken kan ge för att bringa vår mjölkhushållning i ett bättre läge,

utan dröjsmål bör ägnas en närmare utredning.

I motionerna framhålles vidare, att skälen för att pröva sig fram med

ett lägre margarinpris nu är ännu starkare än tidigare. Beträffande prissättningen

på konsumtionsmjölk är enligt motionärernas uppfattning en

viss frihet önskvärd. De marknadsproblem, som finns, och de svårigheter,

som föreligger för mejeriorganisationen att höja priset i förhållande till

avräkningspriset till jordbrukarna, torde enligt motionärernas uppfattning

utgöra ett väsentligt skydd mot att en överdriven prispolitik tillämpas. Stats
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

67

makterna anses dock icke böra avhända sig möjligheterna att inskrida,

om så mot förmodan skulle ske.

I motionerna I: 556 och II: 684 framhålles, att det torde möta betydande

svårigheter att på det i propositionen angivna sättet åstadkomma kompensation

för jordbruket vid en sänkning av smör- och margarinpriserna. Det

anföres, att med hänsyn till mjölkproduktionens bristande lönsamhet och

de tilltagande svårigheterna att försörja även mindre tätorter med konsumtionsmjölk

samt icke minst på grund av småbrukets absoluta beroende av

mjölkproduktionen det är angeläget att söka uppehålla sådana priser på

detta område att produktionskostnaderna blir täckta.

Enligt motionerna I: 558 och II: 688 har förhållandena väsentligt ändrats

sedan propositionen framlades. Till följd av de skördeskador som inträffat

under sommaren har i stora delar av landet nötkreatur måst nedslaktas i

belydande utsträckning. Följden härav synes enligt motionärerna bli en

minskad mjölk- och smörproduktion under flera år. I samma riktning anges

verka fördyringen av och bristen på arbetskraft. En höjning av mjölkpriset

till producenterna synes enligt motionärerna i detta läge vara nödvändig,

om den erforderliga lönsamheten för mjölkproduktionen skall kunna vinnas.

Det framhålles vidare att det ur förbrukningssynpunkt icke kan anses

nödvändigt att företaga någon sänkning av smör- och margarinpriserna.

Eftersom genom årets avtalsrörelse lönerna höjts med i genomsnitt 8—10

procent, torde det enligt motionärernas uppfattning vara möjligt att upprätthålla

förbrukningen även vid ett något högre smörpris än det nuvarande.

Motionärerna förutsättex-, att avvägningen av ifrågavarande priser

upptages till behandling vid de förhandlingar, som förutsättes skola äga

rum mellan jordbruksnämnden och jordbrukets representanter, samt att i

anslutning härtill vid den närmare utformningen av prissättningssystemet

beaktas, att mjölkproduktionen måste tillförsäkras en tillfredsställande lönsamhet.

Utskottet

I slutet av 1940-talet steg mjölkproduktionen betydligt. År 1949/50 uppnåddes

toppsiffran 4 875 miljoner kg för den totala mjölkproduktionen,

vilken då översteg förbrukningen med 375 miljoner kg (motsvarande i smör

räknat 17 miljoner kg). Avsättningsmöjligheterna för smör i utlandet bedömdes

samtidigt vara mindre gynnsamma. Statsmakterna och jordbrukets

organisationer ansåg det på grund härav angeläget att åstadkomma en sådan

omläggning av produktionen, att överskottet fördelades på ett flertal

produkter. Som ett led i denna politik höjdes priserna på brödsäd och fläsk.

Den förbättrade lönsamheten för de sistnämnda produkterna bidrog också

till att mjölkproduktionen under de följande åren begränsades.

Enligt utskottets mening bör man i föreliggande sammanhang bland annat

uppmärksamma, att den på senare tid i många trakter vikande mjölkproduktionen

kan medföra icke obetydliga svårigheter i fråga om mjölk
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

försörjningen i större konsumtionscentra. Det må här erinras om att antalet

mejerileverantörer, som från 1950 till 1954 minskade med ungefär

18 000, enbart från juni förra året till juni i år har gått ned med över 9 000.

Samtidigt som en tydlig tendens att överge mjölkproduktionen således har

förelegat vid vissa jordbruk, är fortfarande många gårdar starkt bundna

till denna produktion. Vid större och medelstora gårdar måste ej sällan en

betydande vallodling och annan foderproduktion upprätthållas med hänsyn

till jordens beskaffenhet och kravet på lämplig växtföljd. Upprätthållandet

av en viss mjölkproduktion föranledes vidare av det i ladugårdsbyggnader

investerade kapitalet. Bundenheten till mjölkproduktionen är särskilt utpräglad

vid det mindre jordbruket.

Vid det mindre jordbruket finns det knappast någon produktionsgren,

vilken i samma utsträckning som mjölkproduktionen kan ge arbetskraften

sysselsättning och inkomster. Mjölkproduktionen är arbetskrävande, och

mjölkinkomsterna utgör i större utsträckning än inkomsterna för någon

annan jordbruksprodukt ersättning för i produktionen nedlagt arbete, något

som är av stor betydelse för det mindre jordbruket, där arbetskraften

som regel är betydande i förhållande till åkerarealens storlek. I större delen

av Norrland samt i skogsbygderna i de sydligare områdena måste vidare

jordbrukarna i stor utsträckning odla vallar och andra foderväxter,

vilka huvudsakligen måste användas till mjölkproduktionen.

Departementschefen framhåller, att mjölkproduktionen utgör en väsentlig

inkomstkälla för det mindre jordbruket och att lägre mjölkpriser skulle

betyda en stark inkomstminskning för dessa jordbruk. Enligt hans mening

är det därför av vikt, att avsättningsmöjligheterna för mjölkprodukterna,

och framför allt smör, icke försämras. Utskottet vill instämma häri och

framhålla att man bör undvika en sådan ändring av prisrelationerna emellan

smör och margarin, som kan leda till att på grund av minskad smörförbrukning

ett svårsålt smöröverskott uppkommer.

Enligt utskottets uppfattning bör vidare de tidigare berörda riskerna

med en i vissa områden starkt vikande mjölkproduktion icke bagatelliseras.

En fortsatt utveckling i denna riktning kan utsätta mejeriorganisationen

för svåra påfrestningar samt allvarligt äventyra många tätorters försörjning

med konsumtionsmjölk. Med hänsyn till såväl jordbrukets som konsumenternas

intressen bör enligt utskottets mening statsmakterna ägna utvecklingen

på området all uppmärksamhet. Utskottet förutsätter, att vid den

konkreta utformningen av det nya prissättningssystemet de här anförda

synpunkterna beaktas bland annat vid den relativa avvägningen av gränsskyddet.

Utskottet är givetvis medvetet om att en förbättrad lönsamhet för

mjölkproduktionen särskilt under goda skördeår kan leda till att överskotten

på området blir större än vad som under de senaste åren varit fallet.

De exportförluster, som på senare tid har uppstått vid export av mejeriprodukter,

har emellertid varit icke oväsentligt lägre än motsvarande förluster

vid exempelvis export av brödsäd.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet det även motiverat att för
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

69

orda, att den i motionerna 1: 555 och II: 690 föreslagna utredningen angående

torrmjölken kommer till stånd.

Departementschefen har uttalat, att starka skäl kan åberopas för en samtidig

sänkning av smör- och margarinpriserna. Frågan om en ändring av

smör- och margarinpriserna bör dock enligt utskottets mening, såsom departementschefen

också förutsatt, först avgöras i samband med den närmare

utformningen av det föreslagna systemet för prissättningen på jordbruksprodukter.

Härav följer, att utskottet icke biträder yrkandet i motionerna

1: 550 och II: 680 om en sänkning av margarinpriset med 45 öre/kg.

Eftersom införseln av konsumtionsmjölk endast kan påverka priset på

denna vara i begränsade delar av landet, är importavgiften icke avgörande

för prisbildningen på detta område. Enligt utskottets mening är det önskvärt,

att man erhåller en inom vissa gränser fri anpassning av priserna på

konsumtionsmjölk. Samtidigt torde det dock vara motiverat, att statsmakterna

även framdeles får möjlighet att ingripa om priserna på konsumtionsmjölk

skulle stiga alltför starkt. Utskottet anser därför, att prisgränser även

bör fastställas på detta område, och att det allmänna mjölkpristillägget skall

kunna ändras om konsumtionsmjölkpriset överstiger den övre prisgränsen.

Vad i övrigt av departementschefen anförts under avsnittet om mjölk och

mejeriprodukter har ej givit utskottet anledning till erinran.

22. Kött och fläsk m. m.

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 178—179.

Departementschefen

»Det synes ur olika synpunkter önskvärt, att kött och fläsk uppdelas i fler

varugrupper än utredningen föreslagit. Särskilda prisgränser bör sålunda

enligt min mening fastställas för fläsk, nötkött, kalvkött, hästkött samt fåroch

lammkött. Det synes mig därvid önskvärt, att svängningarna kring

mittpriset minskas för nötkött och fläsk. Prisgränserna för dessa bör därför

fastställas till 12 procent från mittpriset i stället för av utredningen föreslagna

15 procent. För kalvkött, hästkött samt får- och lammkött torde däremot

någon hopkrympning av prisgränserna icke vara erforderlig. I överensstämmelse

med kompromissförslaget anser jag, att importavgifterna för

kött och fläsk skall fastställas så att man når upp till ett avgiftsskydd, som

för nötkött, fårkött och fläsk är 5 öre/kg samt för kalvkött 10 öre/kg högre

än det skydd, som skulle utgå enligt utredningens beräkningsmetod.

För svinkroppar ulan huvud torde böra gälla ett särskilt tillägg till importavgiften.

Normalt utgår nämligen för dylika svinkroppar elt pristillägg

av 20 å 25 öre/kg utöver priset för svin med huvud, medan pristillägget på

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

från Danmark importerat fläsk är endast 5 öre/kg. Ett tillägg till importavgiften

av 15 öre/kg torde därför vara nödvändigt.

I överensstämmelse med kompromissförslaget anser jag mig böra föreslå,

att importavgiften för samtliga styckade varor, charkuterivaror, organ och

inälvor samt konserver skall fastställas, då såväl nötkötts- som fläskpriset

ligger inom prisgränserna, till ett belopp, som i öre per kilogram motsvarar

150 procent av det ovägda medeltalet av importavgifterna för nötkött och

fläsk.

Uttages slaktdjursavgift, bör vid import motsvarande avgift utgå för kött

och fläsk.

Utrikeshandeln med levande hästar, nötkreatur, får och svin avser såväl

slaktdjur som livdjur. Beträffande slaktdjur bör gälla samma regler, som

angivits för kött resp. fläsk. Slaktutbytet bör beräknas enligt vedertagna

grunder. Livdjur bör i princip ligga utanför det här angivna systemet. I vissa

fall föreligger det emellertid mycket stora svårigheter att kontrollera, huruvida

det är fråga om slaktdjur eller livdjur. Därför bör importavgift uttagas

för samtliga levande djur men avgiftsrestitution medges för livdjur.»

Utskottet

På denna punkt har utskottet icke något att erinra mot vad departementschefen

anfört.

23. Ägg

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 181.

Departementschefen

»Den föreslagna utformningen av gränsskyddet för ägg synes mig vara

ändamålsenlig. Jag anser emellertid i likhet med jordbruksnämnden samt

Sveriges export- och importförening för ägg, att övergången mellan perioder

med skilda prisgränser icke bör bestämmas till en viss dag utan bör kunna

varieras något. Mot det i vissa yttranden framförda förslaget, att bidrag

även skall kunna utbetalas vid export av äggprodukter, har jag intet att

erinra.

Prisgränserna för ägg bör, såsom utredningen föreslagit, fastställas till

omkring ± 15 procent av mittpriset.»

Utskottet

Utskottet biträder vad Kungl. Maj :t föreslagit i denna del.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

24. Övriga produkter

Jordbruksprisutredningen

Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen s. 183—185.

Departementschefen

»Jag har förut anfört, att potatispulver ävensom tapioka- och sagogryn,

beredda glätt-, appretur- och betmedel innehållande stärkelseprodukter samt

stärkelsehaltiga kärnbindemedel enligt min mening även framdeles bör

omfattas av jordbruksregleringen. Övervägande skäl talar vidare enligt min

uppfattning för att ärter, bönor och linser, tjänliga till människoföda, äggprodukter,

frukt- och mjölksocker, sockerkulör samt sackaros skall lämnas

stöd inom ramen för denna reglering. Frågan om stödet åt hampodlingen

upptages icke till behandling i föreliggande sammanhang. Hampa

bör dock enligt min mening kvarstå som jordbruksregleringsvara, även om

stödet åt denna liksom hittills huvudsakligen kommer att lämnas i annan

form än importskydd. Det bör ankomma på jordbruksnämnden att, efter

överläggning med vederbörande intressenter och i anslutning till vad tidigare

nämnts angående gränsskyddet för närmast motsvarande produkter,

till Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående det importskydd, som kan

befinnas erforderligt för de varor, varom här är fråga.

Jag anser mig sålunda böra föreslå, att följande produkter, som för närvarande

ingår bland jordbruksregleringsvarorna, fortsättningsvis lämnas

eventuellt erforderligt skydd i form av tull.

Nom. nr

ur

07.04

ur

10.07 j

ur

11.01

ur

11.02 |

ur

12.01

ur

12.03

ur

12.10

ur

15.08

ur

15.10

ur

16.01

19.05

ur

19.07 |

ur

19.08 j

ur

23.00

ur

23.06

ur

35.06

Varuslag

Torkad potatis.

Bovete, kanariefrö och annan spannmål med undantag av

vete, råg, korn, havre, majs, hirs och sorghum; mjöl och

gryn därav.

Ricinolja och oiticicafrö.

Vicker, pelusker, foderärter och foderbönor avsedda till utsäde.

Luzernmjöl (hömjöl), vicker, pelusker, foderärter och foderbönor

för foderändamål.

Oiticicaolja.

Ullfettsyra, linoljesyra, ricinoljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefettsyra.

Korv och liknande varor av tamfågel.

Makaroner, spaghetti och liknande produkter.

Bröd, skeppsskorpor och liknande enklare bakverk utan tillsats

av socker, honung, ägg, fett, ost eller frukt.

Animaliskt mjöl, pulver och avfall för foderändamål.

Vegetabiliskt avfall för foderändamål, ej särskilt nämnt.

Lim och klister, beredda, innehållande stärkelseprodukter,

i detalj handelsförpackningar med en nettovikt av högst 1 kg.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

Som förut nämnts, har önskemål framställts, att vissa produkter, som för

närvarande icke omfattas av jordbruksregleringen, fortsättningsvis skall

lämnas stöd inom ramen för denna reglering. Jag anser mig emellertid icke

i föreliggande sammanhang böra taga ställning i denna fråga. Det bör ankomma

på statens jordbruksnämnd att närmare undersöka huruvida en

utvidgning i fråga om jordbruksregleringsvarorna bör genomföras och inkomma

med eventuella förslag härom till Kungl. Maj :t. Det bör framhållas, att

avgränsningen av jordbruksregleringsvaror icke bör fastlåsas på längre sikt.

Exempelvis kan nya produkter komma i marknaden och skyddet åt dessa

kan behöva lämnas inom ramen för jordbruksregleringen. Å andra sidan

kan ändrade förhållanden medföra, att vissa produkter, som för närvarande

inbegripes under jordbruksregleringen, framdeles lämpligen bör lämnas

stöd i annan form.»

Utskottet

Mot Kungl. Maj :ts framställning på förevarande punkt har utskottet icke

något att erinra.

Utskottets hemställan

Under förmälan, att uttalandena i propositionen, i den mån de icke särskilt

berörts i det föregående, icke föranlett någon erinran från utskottets

sida, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medge, att prissättningen på jordbruksprodukter

fr. o. m. regleringsåret 1956/57 må utformas i

överensstämmelse med de riktlinjer, utskottet angivit i det

föregående, samt således

1) beträffande problem i samband med överskottsproduktionen

av jordbruksprodukter bifalla Kungl. Maj :ts framställning;
2)

i fråga om jordbruksbefolkningens inkomstläge, med

bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag å motionerna

1: 558 och II: 688, såvitt nu är i fråga, godkänna

vad utskottet anfört;

3) beträffande det svenska jordbruket och utlandsmarknaden

bifalla Kungl. Maj :ts framställning;

4) i fråga om utformningen av gränsskyddet med hänsyn

till handelspolitiken och det internationella samarbetet

bifalla Kungl. Maj:ts framställning;

5) i vad angår förhållandena i slättbygderna som underlag

för prisstödets avvägning, med bifall till Kungl. Maj:ts

framställning samt med avslag å motionerna 1:560 och II:

689, godkänna vad utskottet anfört;

6) beträffande småbruksfrågan, med bifajl till, Kungl,.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

73

Maj:ts framställning samt med anledning av motionerna

I: 556 och II: 684 ävensom med avslag å motionerna I: 550

och II: 680 — samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna

vad utskottet anfört;

7) rörande formerna för prisstödet bifalla Kungl. Maj:ts

framställning;

8) i vad angår utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter,

med bifall till Kungl. Maj:ts framställning

samt med anledning av motionerna I: 556 och II: 684, såvitt

nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 557 samt

1:563, godkänna vad utskottet anfört;

9) i fråga om prisgränser, med bifall till Kungl. Maj :ts

framställning samt med avslag å motionerna I: 558 och II:

688, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

10) beträffande import- och regleringsavgifter, med bifall

till Kungl. Maj :ts framställning samt med anledning av

motionerna 1:555 och 11:690 ävensom med avslag å motionerna

I: 550 och II: 680 samt I: 558 och II: 688 — samtliga

motioner såvitt nu är i fråga — godkänna vad utskottet

anfört;

11) rörande exportförhållanden, med bifall till Kungl.

Maj:ts framställning, godkänna vad utskottet anfört;

12) i fråga om särskilda spärregler, med bifall till Kungl.

Maj:ts framställning ävensom med avslag å motionerna I:

555 och 11:690 samt 1:558 och 11:688 — samtliga motioner

såvitt nu är i fråga — godkänna vad utskottet anfört;

13) , beträffande ikraftträdande och allmän översyn av

systemet, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning ävensom

med avslag å motionerna 1:558 och 11:688, såvitt nu

är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

14) angående informationsmaterial om förhållanden i

jordbruket bifalla Kungl. Maj:ts framställning;

15) i vad angår brödsäd m. m. bifalla Kungl. Maj :ts framställning;
16)

beträffande fodersäd och andra fodermedel m. in.,

med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom med avslag

å motionerna I: 550 och II: 680 samt I: 555 och II: 690

— samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna vad

utskottet anfört;

17) i fråga om potatis bifalla Kungl. Maj:ts framställning;

18) angående potatisprodukter, med bifall till Kungl.

Maj :ts framställning ävensom med avslag å motionerna I:

559 och 11:691 samt 11:686, godkänna vad utskottet anfört

;

19) beträffande socker och sockerbetor m. m., med anled
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

ning av Kungl. Maj :ts framställning samt motionerna I: 550

och II: 680, såvitt nu är i fråga, ävensom motionerna I: 561

och II: 687 samt I: 562 och II: 685, godkänna vad utskottet

anfört;

20) angående fettvaror, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning

samt med avslag å motionerna 1:555 och 11:690,

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

21) i fråga om mjölk och mejeriprodukter, med bifall till

Kungl. Maj :ts framställning samt med anledning av motionerna

I: 555 och II: 690 ävensom med avslag å motionerna

I: 550 och II: 680 — samtliga motioner såvitt nu är i fråga

— godkänna vad utskottet anfört;

22) beträffande kött och fläsk m. in. bifalla Kungl. Maj :ts

framställning;

23) i vad angår ägg bifalla Kungl. Maj:ts framställning;

24) i fråga om övriga produkter bifalla Kungl. Maj:ts

framställning.

Stockholm den 24 november 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,

Nord, Jon Jonsson, Bertil Andersson, Hansson, Eskilsson, Mossberger och

Franzén; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastanjegården,

Andersson i Hyssna, Hseggblom, Jonsson i Strömsund och Pettersson

i Dahl, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Ekdahl, Svensson i Ljuneskile

och Widén;

dock att vid behandlingen av punkterna

11—18, 20, 22—24 herr Sigfrid Larsson deltagit i stället för herr Franzén,

11—24 fru Lindskog deltagit i stället för fru Eriksson i Hallstahammar,

15—24 herr Hjalmar Nilsson deltagit i stället för herr Bertil Andersson,

samt

19 och 21 herr Ahlsten deltagit i stället för herr Widén.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

75

Särskilt yttrande

Av herr Svensson i Ljungskile, som anfört:

»Redan när 1942 års jordbrukskommitté år 1946 framlade sitt betänkande

med ''riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken’ anförde jag i en reservation

''vissa kompletterande, modererande eller avvikande synpunkter

beträffande den allmänna uppläggningen av vår framtida jordbrukspolitik’.

Den skillnad i grundsyn som därvid kom fram gäller i allt väsentligt även

den återgivning och bearbetning av principprogrammet, som återfinnes i

detta utskottsutlåtande å s. 5—6. Framför allt har jag en annan uppfattning

om både förutsättningar och önskemål för jordbrukspolitiken på längre sikt

än den som utskottsmajoriteten för sin del ger till känna.»

Reservationer

1, Problem i samband med över skottsproduktionen av jordbruksprodukter

Av herrar Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett att sista meningen i det

stycke av utskottets utlåtande på s. 5, som börjar med »Departementschefen

har» och slutar med »överskott föreligger», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Gränsskydd bör, som propositionen förutsätter, endast beredas den produktion,

som kan avsättas på hemmamarknaden, men några statsåtgärder

i syfte att begränsa jordbrukets produktion att blott avse hemmamarknaden

bör icke vidtagas. Den produktionsapparat jordbruket förfogar över

möjliggör en produktion, som överstiger vårt folks behov av livsmedel och

under alla förhållanden är den viktigaste förutsättningen för att man skall

kunna vidmakthålla sådan inkomstnivå för jordbruksbefolkningen, som

motsvarar den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade likställigheten med jämförliga

befolkningsgrupper, att jordbruket fullt utnyttjar de vid jordbruket

bundna produktionsfaktorerna.»

2. Jordbruksbefolkningens inkomstläge

a) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i

Ljungskile och Widén, vilka ansett att det stycke av utskottets utlåtande på

s. 10, som börjar med »Utredningen bar» och slutar med »i propositionen»,

bort ha följande lydelse:

»Utredningen har — —- —— (lika med utskottet) — — — okvalificerat

arbete. Den jämförelsegrupp, utredningen har valt, bör därför kunna godtagas.

I motionerna 1:558 och 11:688 har emellertid hemställts, att kravet

på jämförelsegruppen skall höjas på så sätt, att man skall utgå från yrkesskickliga

arbetare inom industrien. Samtidigt som utskottet, i enlighet med

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

vad som framgår av det anförda, anser att jämförelsegruppen icke bör knytas

till den helt okvalificerade arbetskraften på landsbygden, är det icke

berett att förorda den i motionerna ifrågasatta höjningen beträffande jämförelsegruppen.

Detta skulle nämligen enligt utskottets mening innebära,

att man utginge från en jämförelsegrupp med högre inkomstläge än vad

som avsågs i 1947 års riksdagsbeslut. De grunder, som då angavs för inkomstjämförelsen

och därmed för avvägningen av prisstödet åt jordbruket,

bör enligt utskottets mening alltjämt gälla.»

b) Av herrar Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett att de två sista meningarna

i det stycke av utskottets utlåtande på s. 11, som börjar med »I

motionerna» och slutar med »resonemang godtagas», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Utskottet vill påpeka, att den stora gruppen arrendatorer, som ej kan

tillgodogöra sig prisstegringarna å den arrenderade fastigheten, samt nytillträdande

jordbrukare ej enligt detta beräkningssystem kommer i åtnjutande

av den inkomstlikställighet, som systemet avser att skapa för jordbruksbefolkningen.

Med hänsyn till arrendatorernas och nytillträdande jordbrukares

stora investeringar är det betydelsefullt, att ränteinkomsten, som tillgodoräknas

jordbrukarna, fullt motsvarar de investeringar, som under varje

prissättningsperiod kan anses vara gjorda av dem, som under perioden

äger och brukar jordbruksfastigheterna.»

8. Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter

Av herrar Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett att

dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 30, som börjar med »I nämnda»

och slutar med »förevarande sammanhang», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»I nämnda motioner har vidare hemställts, att möjligheter till resultatutjämning

i beskattningshänseende skall införas även för jordbrukets del.

Då det nya prissättningssystemet med inom vissa prisgränser fritt rörliga

priser bygger på att en utjämning inom en prissättningsperiod skall komma

att ske mellan år med olika ekonomiska resultat, bör sådan utjämningsmöjlighet

icke förminskas genom att ett gott års vinst reduceras genom beskattning

innan den användes för att täcka tidigare eller kommande års

förlust. Möjlighet till en sådan utjämning anser utskottet vara av avgörande

betydelse för det nya prissättningssystemets fungerande och vill därför

töreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära, att denna fråga blir föremål

för skyndsam särskild utredning. Detta är så mycket mera befogat, som

frågan om jordbrukets skydd mot skördeskador ännu icke är löst.»

dels efter det stycke av utskottets utlåtande på s. 30, som börjar med

»Av vad» och slutar med »ett sammanhang», bort inskjutas följande stycke:

»Med anledning av vad som framhållits i motionerna 1:556 och 11:684

vill utskottet framhålla, att orsaken till att jordbruksprisutredningen icke

kunde enas om ett gemensamt förslag var bedömningen av världsmarkna
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

77

dens osäkerhet i fråga om jordbruksprodukternas prisbildning. Inom jordbrukarkretsar

fästes alltjämt stort avseende vid detta osäkerhetsmoment.

De i systemet införda spärreglerna avser att skapa viss trygghet för jordbruket,

men ingen känner något om dessa spärreglers effektivitet. Det kan

befaras att deras verkan blir karaktäriserad av betydande eftersläpningar.

Med hänsyn härtill vill utskottet i enlighet med motionerna uttala, att om

utvecklingen skulle leda till faktiska priser, som i så hög grad avviker från

mittpriserna, att den åsyftade inkomstlikställigheten uppenbarligen icke

uppnås, systemet redan under övergångstiden bör kunna omprövas.»

dels ock utskottets hemställan under punkten 8) bort ha följande lydelse:
»8)

i vad angår utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter,

med anledning av Kungl. Maj :ts framställning

samt med bifall till motionerna I: 556 och II: 684, såvitt

nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 557 samt

I: 563, godkänna vad utskottet anfört;»

10. Import- och regleringsavgifter

Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungskile

och Widén, vilka ansett att

dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 37, som börjar med »I propositionen»

och slutar med »denna del», bort ha följande lydelse:

»För närvarande upptages i icke obetydlig utsträckning regleringsavgifter

på jordbruksprodukter bland annat i syfte att utjämna producentpriserna

inom landet. Enligt propositionen skall dessa avgifter utgå även på

importerade varor. Därmed införes ett särskilt moment i det nya prissättningssystemet,

som i övrigt innebär, att inlandspriserna inom prisgränserna

bestämmes av världsmarknadspriserna plus av statsmakterna för en treårsperiod

fastställda importavgifter. Enligt utskottets mening är det angeläget,

att Kungl. Maj:t årligen inför riksdagen redovisar dessa regleringsavgifters

storlek och användning i samma ordning, som av utskottet förordats i

fråga om importavgiftsmedlen.»

dels ock utskottets hemställan under punkten 10) bort ha följande lydelse:
»10)

beträffande import- och regleringsavgif ter, med anledning

av Kungl. Maj:ts framställning samt med bifall

till motionerna 1: 555 och II: 690 ävensom med avslag å

motionerna 1:550 och 11:680 samt 1:558 och 11:688 —

samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna vad

utskottet anfört;»

12. Särskilda spärregler

Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungsk

i le och Widén, vilka ansett att

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 44, som börjar med »I fråga»

och slutar med »av importpriset», bort ha följande lydelse:

»I fråga —• —- ■— (lika med utskottet) ---— 30 uppnåtts. Vid en sådan

utformning av regeln kan det dock inträffa, att producentprisindex t. ex. i

början av året understiger 100 med 6 enheter under fyra månader men sedan

på grund av ändrat prisläge på den internationella marknaden stiger till

100 eller därutöver. Under sista månaden av året inträffar emellertid en tillfällig

nedgång i priserna. Vid den i motionerna angivna utformningen kan

detta leda till att 6-procentregeln träder i funktion, något som klart skulle

strida mot avsikten med nämnda spärregel. Syftet med 6-procentregeln är

nämligen att lämna skydd vid verkligt långvariga förskjutningar i de internationella

priserna.

I propositionen har icke angivits den närmare utformningen av den

producentprisindex, som skall ligga till grund vid tillämpandet av 6-procentregeln.

Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt om ställning

till den närmare utformningen av indexberäkningen redan skulle kunnat

tagas i föreliggande sammanhang. Utskottet anser sig böra framhålla önskvärdheten

av att indexberäkningen utformas så, att möjligheter uteslutes att

priserna i vissa lägen tillfälligt påverkas så att 6-procentregelns funktionssätt

ändras. Enligt utskottets uppfattning kan dessa önskemål tillgodoses,

om man i möjligaste mån vid indexberäkningen utgår från partipriserna för

olika produkter. Sålunda bör man enligt utskottets uppfattning vid indexberäkningen

i stället för avräkningspriset på mjölk utgå från priserna på

konsumtionsmjölk och mejeriprodukter. Likaså bör övervägas huruvida beräkningen

icke lämpligen bör grundas på partipriserna för kött och fläsk.»

dels ock utskottets hemställan under punkten 12) bort lyda sålunda:

»12) i fråga om särskilda spärregler, med bifall till Kung],

Maj :ts framställning samt med anledning av motionerna I:

555 och II: 690 ävensom med avslag å motionerna 1: 558 och

II: 688 — samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna

vad utskottet anfört;»

13. Ikraftträdande och allmän översyn av systemet

Av herrar Tjällgren, Sigfrid Larsson och Pettersson i Dahl, som anfört:

»Såsom i motionerna I: 558 och II: 688 understrykes, måste värdet av det

föreslagna systemet för prissättningen på jordbrukets produkter bli beroende

av i vilken mån det kan förenas med den målsättning, som angavs genom

riksdagsbeslutet 1947 om riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Enligt 1947

års riktlinjer skall jordbrukspolitiken utformas på sådant sätt, att jordbrukets

folk erhåller inkomstlikställighet med andra jämförbara grupper. I

propositionen framliålles, att detta skall vara målsättningen även vid det föreslagna

prissättningssystemet. Enligt vår mening är det av synnerlig vikt, att

någon ekonomisk eftersläpning för jordbruksnäringen icke får förekomma.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

79

De synpunkter, som i motionerna I: 558 och II: 688 anförts rörande prineiperna

för inkomstlikställigheten och utformningen av prissättningssystemet,

synes oss vara beaktansvärda. Det är angeläget, att sådant statistiskt

material så snart ske kan framskaffas, att inkomstjämförelserna kan bli

så rättvisande som möjligt. För likvärdiga arbetsprestationer, oavsett inom

vilken näringsgren de utföres, bör utgå likvärdiga ersättningar. Den framtida

målsättningen bör därför vara, att inkomstjämförelserna skall ske på grundval

av timlöner och att hänsyn jämväl skall tagas till i vilken mån s. k. obekväm

arbetstid förekommer inom olika sysselsättningar.

Det bör uppmärksammas, att en betydande utveckling ägt rum inom jordbruksdriften,

sedan 1947 års beslut om riktlinjerna för jordbrukspolitiken

fattades. Om en företagare inom jordbruket skall kunna uppnå ett tillfredsställande

resultat, ställes det på honom numera betydligt större fordringar

i fråga om yrkeskunskaper framför allt beträffande ekonomi, maskinteknik,

växtodling och djurskötsel. Jordbrukets företagare kan enligt vår mening

i detta avseende väl jämställas med yrkesskickliga arbetare inom industrien.

Såsom utskottet anför bör småbrukets speciella förhållanden så långt möjligt

beaktas vid utformningen av det nya prissättningssystemet. I de ovannämnda

motionerna understrykes vikten av att det särskilda prisstödet och

andra åtgärder till stöd åt småbruket snarast möjligt utformas på sådant

sätt, att en tillfredsställande inkomstutveckling kan uppnås vid ifrågavarande

jordbruk, samt av att efter pågående utredning småbruksstödet snabbt inpassas

i det nya prissättningssystemet. Det bör starkt understrykas, att småbruket

och det mindre jordbruket även för framtiden är en nödvändig förutsättning

såväl för näringslivets utveckling som för att en levande landsbygd

skall kunna bevaras.

Det nya prissättningssystemet möjliggör en friare marknadsordning inom

jordbruksområdet än enligt nuvarande system med fortlöpande kostnadstäckning.

Förutsättningen för en sådan liberalisering måste vara, att i systemet

infogas sådana skyddsregler, att inkomstlikställigheten garanteras. De synpunkter,

som i de ovannämnda motionerna anförts med avseende härpå, har

på vissa betydelsefulla punkter beaktats av utskottet, framför allt vad beträffar

5- och 6-procentreglerna. Härigenom har bättre garantier erhållits

för målsättningens förverkligande. Det finns dock fortfarande anledning att

befara, att utvecklingen på världsmarknaden kan bli sådan, att den avsedda

inkomstlikställigheten rubbas. Särskilt synes oss risk föreligga för att detta

skall kunna inträffa vid en sådan spekulationsimport, som påtalats i de

nämnda motionerna. Ciivetvis kan dock icke i nuvarande läge någon säkrare

bedömning ske i ifrågavarande avseende. Vi förutsätter, att Kungl. Maj :t har

sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

Det förslag till nytt prissättningssystem för jordbruket, som utskottet framlagt

på grundval av förevarande proposition och motioner, är att hetrakta

soin en sammanjämkning mellan de olika uppfattningar, som företrätts i

utskottet. Härigenom har de i motionerna I: 558 och II: 688 framförda synpunkterna

i ej oväsentlig mån vunnit beaktande. Vi förutsätter, att hänsyn

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 dr 1955

till vad i motionerna anförts tages vid tillämpningen av systemet samt att

vid den allmänna översyn, som skall äga rum vid regleringsperiodens utgång,

frågan om betryggande garantier för målsättningens förverkligande

upptages till allsidig prövning på grundval av de erfarenheter, som då vunnits.

I ett särskilt avseende synes oss dock en ändring i utskottets förslag vara

nödvändig. Såsom i motionerna I: 558 och II: 688 framhålles, kan den avsedda

inkomstlikställigheten befaras bli rubbad under regleringsperioden genom

förskjutningar i inkomstrelationen mellan jordbrukarna och jämförbara

grupper. Sedan den tidsperiod, som jordbruksprisutredningens inkomstundersökningar

avser, har jordbruksbefolkningen i förhållande till industriarbetarna

i betydande utsträckning kommit efter i inkomstutvecklingen.

Hänsyn till denna eftersläpning måste tagas vid den närmare utformningen

av prissättningssystemet. Det kan befaras, att med den utformning av prissättningssystemet,

som utskottet föreslagit, även i framtiden en eftersläpning

för jordbrukets vidkommande kan förekomma. En sådan utveckling synes

oss icke kunna förenas med målsättningen om upprätthållande av inkomstlikställighet

mellan jordbrukets folk och jämförbara grupper. I de ovannämnda

motionerna har uttalats önskvärdheten av att lika långa avtalsperioder

finge gälla för jordbrukarna och löntagargrupperna. En sådan kongruens

mellan löneavtalen på arbetsmarknaden och jordbrukets prisreglering

skulle enligt vår mening främja en lugn samhällsekonomisk utveckling.

Därest så icke sker och under avtalsperioden för jordbruket en mera betydande

förskjutning i relationen mellan jordbrukarnas och industriarbetarnas

inkomster skulle inträffa i följd av förändringar i det allmänna löneläget,

bör förhandlingar i syfte att återställa relationen från utgångsläget kunna

påfordras. Frågan härom är emellertid av den beskaffenheten, att den bör

närmare övervägas. I enlighet med vad som föreslagits i motionerna I: 558

och II: 688 förordar vi, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

skyndsam utredning och förslag rörande sådan komplettering av prissättningssystemet,

att vid mera betydande förändringar i det allmänna löneläget

den avsedda inkomstrelationen återställes.

Under åberopande av det anförda hemställer vi att riksdagen måtte, med

bifall till motionerna I: 558 och II: 688 i den del här är i fråga, hemställa

hos Kungl. Maj :t om skyndsam utredning och förslag rörande sådan komplettering

av prissättningssystemet, att vid förändringar i det allmänna löneläget

under i de nämnda motionerna angivna förutsättningar den avsedda

inkomstrelationen må kunna återställas. Med anledning härav anser vi att

utskottets hemställan under punkten 13) bort ha följande lydelse:

»13) beträffande ikraftträdande och allmän översyn av

systemet, med anledning av Kungl. Maj :ts framställning

ävensom med bifall till motionerna I: 558 och II: 688, såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

s. 81 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

81

16. Fodersäd och andra fodermedel m. m.

Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungskile

och Widén, vilka ansett att

dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 51, som börjar med »Med

hänsyn» och slutar med »dominerande produktionsgren», bort ha följande

lydelse:

»Som ovan framhållits anser utskottet att ett relativt lågt foderpris bör

eftersträvas. Erfarenheterna under de gångna åren visar, att prisstöd och

exportpremier på brödsäd och oljeväxtfröer har en stark återverkan även

på fodersäden. I enlighet med vad som anförts i motionerna I: 555 och II: 690

anser därför utskottet att övervägande skäl talar emot exportpremier på fodersäd,

varför Kungl. Maj :ts förslag avstyrkes i denna del.»;

dels ock utskottets hemställan under punkten 16) bort lyda sålunda:

»16) beträffande fodersäd och andra fodermedel in. in.,

med anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall

till motionerna I: 555 och II: 690 ävensom med avslag

å motionerna I: 550 och II: 680 — samtliga motioner såvitt

nu är i fråga — godkänna vad utskottet anfört;»

19. Socker och sockerbetor m. m.

Av herrar Anderberg, Lage Svedberg, Jon Jonsson, Hjalmar Nilsson, Mossberger,

Gustafson i Dädesjö, Andersson i Hyssna, Jonsson i Strömsund,

Ekdahl och fru Lindskog, vilka ansett att

dels utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Ett av de viktigaste syftena med det nya prissättningssystemet är att

genom anknytning av den inhemska prisnivån till prisrelationerna på världsmarknaden

få en samhällsekonomiskt riktigare produktionsinriktning inom

det svenska jordbruket. Sedan flera år har skillnaden mellan inlandspriset

och världsmarknadspriset på socker varit väsentligt större än motsvarande

skillnad för flertalet andra jordbruksprodukter, och gränsskyddet har därför

måst vara tämligen högt. Men just för en vara med ett utomordentligt

gränsskydd måste det enligt utskottets mening vara synnerligen angeläget

att det föreslagna prissättningssystemet icke brytes. Utskottet delar således

departementschefens uppfattning, att stora ansträngningar måste göras för

att genom rationalisering av odlingen och fabrikationen skapa en möjligast

effektiv och konkurrenskraftig sockerindustri i vårt land och därigenom

möjliggöra att gränsskyddet för sockerproduktionen bringas mer i nivå med

det skydd, andra produktionsgrenar inom jordbruket kan komma att åtnjuta.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka uttalandet i propositionen,

att möjligheterna till ytterligare rationalisering synes vara icke obetydliga,

och erinra om alt sockerbolaget i sill remissyttrande i princip hur

biträtt systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter. Utskottet är

därvid liksom departementschefen medvetet om alt rationaliseringen 1''örut(>

llilumg till riksdagens protokoll It) samt. Nr .''!!)

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

sätter en viss koncentration av fabriksdriften och att en viss nedskärning av

sockerbetsarealen därvid är oundviklig. Det bör i detta sammanhang understrykas,

att nedskärningen av sockerbetsarealen på intet sätt berör odlingen

på Öland och Gotland. Vid det i propositionen föreslagna systemet, som utskottet

också förordar, lämnas fullgoda garantier för denna odlings bibehållande,

och förutsättningen för odlingen på öarna är sålunda på intet sätt

att importmonopolet kvarstår. Frågan om sockerbetsodlingen på Öland och

Gotland och frågan om bibehållandet av importmonopol på socker kan sålunda

icke sammankopplas.

Självfallet bör de reella möjligheterna att rationalisera sockerproduktionen

bli bestämmande vid en sänkning av gränsskyddet för socker. Det bör,

såsom i propositionen föreslagits, ankomma på statens jordbruksnämnd att,

efter förhandlingar med jordbrukets organisationer och Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

till Kungl. Maj :t inkomma med förslag om storleken

av det gränsskydd, som under de närmaste åren bör lämnas sockernäringen.

I likhet med departementschefen förordar utskottet, att gränsskyddet för

socker därvid skall avvägas med utgångspunkt från stödbehovet på längre

sikt vid en betodling av 40 000—50 000 hektar i de egentliga sockerbetsodJande

områdena i Skåne, Halland och Blekinge. Enligt utskottets mening

tages vid en sådan avvägning skälig hänsyn till det beredskapsbehov, som

finns beträffande socker.

Utskottet vill även i övrigt tillstyrka den av departementschefen föreslagna

utformningen av gränsskyddet åt sockernäringen. Sålunda bör bl. a. sockerbolagets

importmonopol slopas, prisgränser för socker fastställas till ±10 procent

av mittpriset, särskild regleringsfond inrättas och producentpriset på

sockerbetor bli en förhandlingsfråga mellan sockerbolaget och Sveriges betodlares

centralförening.

Allmän enighet har rått om att sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen

på Öland och Gotland bör beredas sådana villkor, åt! den även framdeles

kan upprätthållas. Utskottet delar helt denna uppfattning och anser, att

starka skäl talar för all särskilt stöd skall lämnas odlingen på dessa öar i

den form departementschefen har föreslagit. Man bör därvid i enlighet med

förslaget i propositionen utgå från en odlingsareal på öarna av ungefär 5 000

—6 000 hektar. Såsom tidigare framhållits, föreligger det icke några svårigheter

att ge ett sådant stöd inom ramen för det nya prissättningssystemet.»

dels ock utskottets hemställan under punkten 19) bort ha följande lydelse:

»19) beträffande socker och sockerbetor in. in., med bifall

till Kungl. Maj :ts framställning samt med anledning av motionerna

I: 550 och II: 680, såvitt nu är i fråga, ävensom med

avslag å motionerna I: 561 och II: 687 samt I: 562 och II: 685,

godkänna vad uIskottet anfört;»

s. 83 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets uttalande nr 3!) år W55

83

20. Fettvaror

Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungskile

och Widén, vilka anselt alt

dels utskottets utlåtande på s. 64 bort ha följande lydelse:

»Jordbruksprisutredningen har icke upptagit frågan om feltregleringssysteinet

till behandling utan föreslagit, alt detta system skall tillämpas oförändrat.

Departementschefen har emellertid i samband med frågan om restitution

av de föreslagna importavgifterna till tekniska industrien uttalat, att

hithörande spörsmål behöver närmare övervägas och att i samband därmed

eventuellt även justeringar i fettregleringssystemet kan aktualiseras. Utskottet

anser sig böra understryka vad i propositionen sålunda har anförts. Fettregleringssystemet

utgör en utomordentligt ingående och dessutom svåröverskådlig

detaljreglering berörande flera näringsområden och står därmed i

stark kontrast till det friare system, som nu i övrigt föreslagits på jordbruksområdet.

Utskottet finner det lämpligt, att möjligheterna till förenkling av

fettregleringssystemet undersökes av en i vanlig ordning av Kungl. Maj:t

tillsatt utredning. Enligt utskottets mening torde detta utgöra en bättre väg

än propositionens förslag, att det skulle ankomma på den berörda regleringsmyndigheten

att själv undersöka dessa spörsmål.

I anslutning till det anförda anser utskottet, att starka skäl kan åberopas

för vad som i motionerna I: 555 och II: 690 anförts om slopandet av bestämmelserna

angående inblandningstvång. Enligt propositionen är bibehållandet

av dessa bestämmelser nödvändigt med hänsyn till det aktuella marknadsläget.

Jordbruksprisutredningen har nämligen anfört, alt det trots den föreslagna

importavgiften alltjämt kan bli avsevärt billigare att använda härdad

valolja än härdad rapsolja. Enligt utskottets mening är det dock icke befogat

att av angivna skäl bibehålla bestämmelserna om inblandningstvång. Bestämmelser,

som är tillkomna i tydligt syfte alt begränsa den normala handeln

mellan de nordiska länderna, bör enligt utskottets mening icke utan

vidare kvarstå som ett normalt led i ett regleringssystem.

Den inhemska skörden av oljefrö omhänderhas enligt nu gällande ordning

av Sveriges oljeväxtintressenter, ekonomisk förening. I propositionen har föreslagits,

att denna förening även fortsättningsvis skall tillämpa ett fast inlösenpris

för varje års skörd. Utskottet anser i likhet med motionerna I: 555

och II: 690, att bärande skäl icke kan anföras för en sådan ordning. I detta

sammanhang bör bland annat påminnas om alt jordbruksprisutredningen

har uttalat, att viss efterbetalning med hänsyn till det verkliga ekonomiska

utbytet är tänkbar. Enligt utskottets mening bör dessa möjligheter undersökas

och systemet bringas mera i överensstämmelse med de regleringsanordningar,

som har föreslagits för övriga jordbruksalster. Utskottet anser sig

följaktligen ej heller böra förorda, att Sveriges oljeväxtinlressenters konjunkturutjämningsfond

i samband med systemets införande tillföres elt belopp

av 10 miljoner kronor från jordbruksnämndens feltcicaringkassa.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

84 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

dels ock utskottets hemställan under punkten 20) bort lia följande lydelse:
»20)

angående fettvaror, med anledning av Kungl. Maj:ts

framställning samt med bifall till motionerna 1:555 och

II: 690, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

s. 85 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

85

Innehållsförteckning

Inledning ................................................................ 1

1. Problem i samband med överskotts produktionen av jordbruksprodukter . . 2

Jordbruksprisutredningen ............................................ 2

Departementschefen .................................................. 2

Motionerna .......................................................... 0

Utskottet ............................................................ 5

2. Jordbruksbefolkningens inkomstläge .................................. 7

Jordbruksprisutredningen ............................................ 7

Departementschefen .................................................. 7

Motionerna .......................................................... *

Utskottet ............................................................ •*

3. Det svenska jordbruket och utlandsmarknaden ........................ 12

Jordbruksprisutredningen ............................................ 12

Departementschefen .................................................. 12

Motionerna .......................................................... 13

Utskottet ............................................................ 13

4. Utformningen av gränsskyddet med hänsyn till handelspolitiken och det

internationella samarbetet ............................................ H

Jordbruksprisutredningen ............................................ H

Departementschefen .................................................. 14

Motionerna .......................................................... 14

Utskottet ............................................................ 15

5. Förhållandena i slättbygderna som underlag för prisstödets avvägning .... 15

Jordbruksprisutredningen ............................................ 15

Departementschefen .................................................. 15

Motionerna .......................................................... 16

Utskottet ............................................................ 17

6. Smäbruksfrägan ...................................................... 19

Jordbruksprisutredningen ............................................ 19

Departementschefen .................................................. 19

Motionerna .......................................................... 20

Utskottet ............................................................ 21

7. Formerna för prisstödet................................................ 22

Jordbruksprisutredningen ............................................ 22

Departementschefen .................................................. 22

Motionerna .......................................................... 22

Utskottet ............................................................ 23

8. Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter ................ 23

Jordbruksprisutredningen ............................................ 23

Departementschefen .................................................. 23

Motionerna .......................................................... 27

Utskottet ............................................................ 28

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3[) år 1955

9. Prisgränser .......................................................... 30

Jordbruksprisutredningen ............................................ 30

Departementschefen ................................................. 30

Motionerna .......................................................... 32

Utskottet ............................................................ 32

JO. Import- och regleringsavgifter ........................................ 34

Jordbruksprisutredningen ............................................ 34

Departementschefen .................................................. 34

Motionerna .......................................................... 3(i

Utskottet ............................................................ 37

11. Exportförhållanden .................................................. 38

Jordbruksprisutredningen ............................................ 38

Departementschefen .................................................. 38

Utskottet ............................................................ 39

12. Särskilda spärregler .................................................. 39

Jordbruksprisutredningen ............................................ 39

Departementschefen .................................................. 39

Motionerna .......................................................... 42

Utskottet ............................................................ 43

13. Ikraftträdande och allmän översyn av systemet ........................ 44

Jordbruksprisutredningen ............................................ 44

Departementschefen .................................................. 44

Motionerna .......................................................... 45

Utskottet ............................................................ 45

l!t. Informationsmaterial om förhållanden i jordbruket ...................... 46

Jordbruksprisutredningen ............................................ 46

Departementschefen .................................................. 46

Utskottet ............................................................ 46

15. Brödsäd m. m......................................................... 47

Jordbruksprisutredningen ............................................ 47

Departementschefen .................................................. 47

Motionerna .......................................................... 48

Utskottet ............................................................ 48

16. Fodersäd och andra fodermedel m. m................................... 49

Jordbruksprisutredningen ............................................ 49

Departementschefen .................................................. 49

Motionerna .......................................................... 50

Utskottet ............................................................ 51

17. Potatis .............................................................. 51

Jordbruksprisutredningen ............................................ 51

Departementschefen .................................................. 51

Utskottet ............................................................ 52

18. Potatisprodukter .................................................... 52

Jordbruksprisutredningen ............................................ 52

Departementschefen .................................................. 52

Motionerna .......................................................... 54

Utskottet ............................................................ 56

s. 87 Kontrollera mot PDF

.Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955

87

19. Socker och sockerbetor m. in.

Jordbruksprisutredningen

Departementschefen .......

Motionerna ..............

Utskottet .................

20. Fettvaror .................

Jordbruksprisutredningen

Departementschefen .......

Motionerna ..............

Utskottet .................

21. Mjölk och mejeriprodukter .

Jordbruksprisutredningen

Departementschefen .......

Motionerna ..............

Utskottet .................

22. Kött och fläsk m. m........

Jordbruksprisutredningen

Departementschefen .......

Utskottet ................

23. Ägg ....................

Jordbruksprisutredningen

Departementschefen .......

Utskottet ................

24. övriga produkter .........

Jordbruksprisutredningen

Departementschefen .......

Utskottet ................

Utskottets hemställan..........

Särskilt yttrande ..............

Reservationer ................

57

57

57

60

61

63

63

63

63

64

64

64

64

66

67

69

69

69

70

70

70

70

70

71

71

71

72

72

75

75

651789. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.