Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter jämte i ämnet väckta motioner.
1955-11-24 · 87 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 81 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1955:39, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets produkter jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
1
Nr 39
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
den framtida utformningen av prissättningen på jordbrukets
produkter jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 12 maj 1955 avlåten proposition, nr 198, vilken
hänvisats till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att medge, att prissättningen på jordbruksprodukter
fr. o. in. regleringsåret 1956/57 må utformas i överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i propositionen.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen
1:550 av herrar Öhman och Norling, likalydande med 11:680 av herr
Hagberg i Stockholm m. fl.,
I: 555 av herr Ohlon m. fl., likalydande med II: 690 av herr Ohlin m. fl.,
I: 556 av herr Ewerlöf m. fl., likalydande med II: 684 av herr Hjalmarson
m. fl.,
I: 557 av herr Elof sson, Gustaf,
I: 558 av herr Werner m. fl, likalydande med II: 688 av herr Pettersson
i Dahl m. fl,
I: 559 av herr Holmquist m. fl., likalydande med II: 691 av herr Severin
i Stockholm m. fl,
1:560 av herr Andersson, Lars och herr Pålsson, likalydande med II:
689 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.,
I: 561 av herr Jonsson, John Wiktor, m. fl, likalydande med II: 687 av
herr Ahlsten m. fl.,
1:562 av herr Larsson, Sigfrid, m. fl., likalydande med 11:685 av herr
Hansson i önnarp m. fl,
I: 563 av herr Persson, Karl, samt
11:686 av herr Johnsson i Kastanjegården.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det
följande, hänvisa till propositionen.
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen
av de frågor, som beröres av motionerna. Beträffande motiveringen
för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 39
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
De genom propositionen framlagda förslagen har utarbetats på grundval
av ett av särskilda sakkunniga — jordbruks prisutredning en — den 7
december 1954 avgivet betänkande angående prissättningen på jordbruksprodukter
(SOU 1954:39).
över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, generaltullstyrelsen,
statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens handels- och industrikommission,
statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, hushållningssällskapens
förbund, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
1952 års tulltaxekommitté, 1954 års öutredning, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Landsorganisationen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Kooperativa
förbundet, Småbrukarnas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
köpmannaförbund, Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Aktiebolaget Vinoch
spritcentralen, Sveriges potatisodlares riksförbund, Sveriges betodlares
centralförening, Svenska fodermedels- och spannmålsimportörernas förening.
Därjämte har Svenska lantarbetareförbundet beretts tillfälle att yttra sig.
Skrivelser i ärendet har inkommit från, bland andra, Borgholms stad,
länsstyrelsen i Kalmar län, Köpingsviks kommunalnämnd, Mörbylånga
kommun, Svensk industriförening och Sveriges oljeväxtodlares centralförening.
Rörande innehållet i betänkandet och de däröver avgivna yttrandena får
utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet kommer i det följande att vid sin behandling av de i propositionen
behandlade frågorna i huvudsak tillämpa den uppdelning av dessa
i olika avsnitt, som gjorts i propositionen.
1. Problem i samband med överskottsproduktionen av jordbruksprodukter
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelse i
propositionen s. 4—9.
Departementschefen
Departementschefen har i propositionen bland annat anfört.
»Det bör understrykas, att produktionsstegringen sedan förkrigsåren i och
för sig har varit fördelaktig ur såväl jordbrukets som samhällets synpunkt.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
3
Den har nämligen främst skett genom att tillgängliga produktionsresurser
utnyttjats effektivare. På kort sikt är överskottsproduktionen ur samhällsekonomisk
synpunkt lönande, så länge priserna vid export täcker de rörliga
kostnaderna och överskottsproduktionen ej framkallar nya investeringar.
Utredningen anför också, att det med dess bedömning av överskottsproduktionens
framtida omfattning och med hänsyn till prisläget på världsmarknaden
enligt dess mening är ofrånkomligt, att överskottsproduktionen verkar
tryckande på den inländska prisnivån. Även om detta icke behöver innebära,
att jordbruket på kort sikt får ett lägre inkomstläge än vad det
skulle ha uppnått vid en produktion inom ramen för självförsörjning, är
det på längre sikt önskvärt, att överskottsproduktionen begränsas.
Jag kan sålunda i huvudsak instämma i de av utredningen i berörda fråga
anförda synpunkterna. Den internationella livsmedelsmarknadens struktur,
till vilken jag återkommer i annat sammanhang, medför att de internationella
priserna väsentligt understiger vad som kan anses vara en skälig producentprisnivå
i flertalet länder. En tillfredsställande lönsamhet för jordbruket
förutsätter därför, att prisnivån inom landet ligger icke obetydligt
över den internationella. Genom ett lämpligt avvägt gränsskydd kan detta
utan större svårigheter uppnås, så länge den inhemska produktionen icke
överstiger förbrukningen inom landet. Redan vid relativt begränsade överskott
kan däremot vissa svårigheter uppstå. De medel, som står till förfogande
för att täcka skillnaden mellan inlandspriser och exportpriser, är begränsade,
varför prisnivån inom landet vid sjunkande utlandspriser eller stigande
överskott kan utsättas för ett starkt tryck. I sådana länder som Danmark
och Nederländerna, där en väsentlig del av produktionen exporteras,
har i enlighet härmed den internationella prisnivån blivit i huvudsak gällande
inom landet. Förutsättningen för att man skall kunna vidmakthålla
en inkomstnivå för jordbruksbefolkningen, som motsvarar den i 1947 års
riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten med jämförliga befolkningsgrupper,
är sålunda — vid i stort sett oförändrad struktur av den internationella
marknaden — på längre sikt, att inga pristryckande överskott kommer
att föreligga.»
Departementschefen påpekar fortsättningsvis, att enligt jordbruksprisutredningens
beräkningar överskottsproduktionen under de kommande åren
kan väntas stiga rätt kraftigt. Även om den framtida omfattningen av överskottsproduktionen
kan diskuteras, synes det dock enligt departementschefen
realistiskt att utgå från att en överskottsproduktion kommer att
föreligga under åtskillig tid framåt och att den under vissa omständigheter
kan bli av betydande omfattning. Blir överskotten stora, kan svårigheter
uppstå att avlasta dem på utlandsmarknaden. Departementschefen anför
med anledning härav.
»Eu begränsning av jordbruksproduktionen kan sålunda bli påkallad på
längre sikt för att undvika pristryckande överskott. Jag vill emellertid framhålla,
att en minskning av produktionsvolymen utan hänsyn till de på kort
sikt i produktionsprocessen bundna produktionsmedlen icke är ekonomiskt
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
motiverad. Jag vill vidare i likhet med utredningen påpeka, att en minskning
av produktionsvolymen med en låg prisnivå som påtryckningsmedel
står i motsättning till den socialpolitiska målsättningen för jordbrukspolitiken
och därför ej bör komma i fråga.»
Departementschefen påminner därefter om att man vid utformningen av
1947 års riksdagsbeslut hävdade, att olika rationaliseringsåtgärder, exempelvis
sammanläggning av brukningsdelar, övergång till extensiv drift på
vissa brukningsdelar och nedläggning av jordbruk på olämpliga ägor, skulle
medföra en nödig produktionsminskning. Enligt departementschefens
uppfattning torde en dylik minskning även framdeles böra åstadkommas
på denna väg. Minskningen av produktionsunderlaget äger sålunda samband
med en fortskridande yttre rationalisering av vårt jordbruk. Han anför
i detta sammanhang bland annat följande.
»I överensstämmelse med vad utredningen anfört torde möjligheterna att
överföra sämre jordbruksjord till skogsmark böra ägnas uppmärksamhet.
Jag vill också ansluta mig till vad utredningen anfört därom, att man vid
behandlingen av ifrågavarande spörsmål — vid sidan av de rent ekonomiska
synpunkterna — bör fästa största vikt vid den verkan, en sådan överföring
kan få för bygden i dess helhet. Den betydelse, det ur andra näringsgrenars
synpunkt har, att jordbruk uppehälles i skilda delar av landet, bör även
beaktas. Det är av centralt intresse ej endast för jordbruksbefolkningen, att en
levande landsbygd kan bevaras. Vid behandlingen av frågor om överföring av
jordbruksjord till annan användning bör hänsyn tagas till de inom varje
trakt rådande förhållandena.»
I fråga om storleken av de nybildade brukningsdelarna har jordbruksprisutredningen
anfört, att man enligt dess mening ej bör begränsa sig till
att söka få till stånd jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar, utan målsättningen
bör vara, att brukaren vid rationell drift och tidsenlig mekanisering
skall nå full och effektiv sysselsättning för sin arbetskraft. Utredningen
anser dock, att med tanke på de varierande produktionsförutsättningarna
inom vårt jordbruk några arealgränser svårligen kan anges. Mekaniseringen
och önskemålen om möjlighet till extensifiering av produktionen
på mindre lämplig åkerjord synes dock enligt utredningen tyda på
att de nybildade brukningsdelarna i sådana fall, där brukaren för sin försörjning
är helt beroende av jordbruket, där så är möjligt hellre bör överstiga
än understiga 20i hektar och att hinder i varje fall icke bör resas mot
att man genom sammanläggning eller på annat sätt bildar fastigheter, på
vilka mekaniseringens fördelar till fullo kan utnyttjas. I de av utredningen
i föreliggande sammanhang anförda synpunkterna har departementschefen
i huvudsak ansett sig kunna instämma. Enligt hans mening bör emellertid
betonas, att några arealgränser i detta sammanhang näppeligen kan
anges.
Frågan om överskottsproduktionen på mjölk och därmed sammanhängande
problem behandlas av departementschefen i samband med spörsmålet
om avvägningen av det framtida stödet åt mjölkproduktionen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
5
Motionerna
I motionerna I: 550 och II: 680 framliålles, att det är ett nationellt im
tresse att upprätthålla ett jordbruk, som under alla förhållanden kan säkra
folkförsörjningen.
Utskottet
Utskottet vill med hänvisning till förhållandena under 1940-talet framhålla,
att en jordbruksproduktion, som med en icke alltför bred marginal
understiger den normala förbrukningen inom landet, är nödvändig för att
säkra vår försörjning vid en eventuell avspärrning. Att överskottsproduktionen
av vissa jordbruksprodukter under senare år har medfört särskilda
problem, bör icke skymma de beredskapsmässiga synpunkter, som fortfarande
måste anläggas vid jordbrukspolitiska bedömningar. Trygghet i försörjningen
innebär emellertid icke, att en produktion överstigande den inhemska
förbrukningen är motiverad på längre sikt. I likhet med departementschefen
anser utskottet, att de tankelinjer, som kommit till uttryck i 1947 års
riksdagsbeslut i denna fråga, alltjämt är giltiga. På längre sikt är det sålunda
önskvärt, att den inhemska produktionen i regel helt kan avsättas inom
landet.
Departementschefen har anfört, att produktionsstegringen sedan förkrigsåren
i och för sig har varit fördelaktig ur såväl jordbrukets som samhällets
synpunkt. Utskottet vill helt instämma häri. Den ökade produktionen har
främst åstadkommits genom en effektivare användning av tillgängliga produktionsresurser.
Trots att överskottspartier under senare år i regel har sålts
till utlandet till lägre priser än de inländska, får exporten i fråga anses ha
varit samhällsekonomiskt lönande. På längre sikt måste emellertid en annan
syn anläggas på överskottsproblemet. Åtskilliga omständigheter talar
för att priserna på den internationella marknaden under lång tid framöver
kommer att ligga lägre än vad som ur olika synpunkter är att betrakta som
en skälig producentprisnivå inom landet. På längre sikt måste också hänsyn
tagas till såväl rörliga som fasta kostnader för överskottsproduktionen, och
det finns skäl att förmoda, att priserna vid export då icke kommer att medge
full kostnadstäckning. I likhet med departementschefen vill utskottet därför
betona, att förutsättningen för att man skall kunna vidmakthålla en sådan
inkomstnivå för jordbruksbefolkningen, som motsvarar den i 1947 års
riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställighcten med jämförliga befolkningsgrupper,
på längre sikt förutsätter, att inga pristryckande överskott föreligger.
Utskottet har icke haft anledning att närmare granska de beräkningar
över produktions- och konsumtionsutvecklingen, som har framlagts av jordbruksprisutredningen.
Med hänsyn till nu kända utvecklingstendenser synes
dock enligt ulskottets mening departementschefens uttalande i detta
sammanhang, att man bör utgå från alt en överskottsproduktion kommer
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
att föreligga under åtskillig tid framåt och att den under vissa omständigheter
kan bli av betydande omfattning, utgöra en i huvudsak realistisk bedömning.
En produktionsbegränsning kan därför bli påkallad för att undvika
pristryckande överskott. Därvid bör emellertid, såsom departementschefen
också framhåller, hänsyn tagas till de på kort sikt i produktionsprocessen
bundna produktionsmedlen. I propositionen uttalas vidare, att en
minskning av produktionsvolymen med en låg prisnivå som påtryckningsmedel
står i motsättning till den socialpolitiska målsättningen för jordbrukspolitiken
och därför ej bör komma i fråga. Enligt utskottets mening skulle
eu sådan produktionsbegränsning stå i bjärt kontrast mot det centrala syftet
med vår jordbrukspolitik, och utskottet vill därför helt ansluta sig till departementschefens
här återgivna uttalande.
I propositionen anföres därjämte, att en eventuellt nödvändig produktionsminskning
främst bör åstadkommas i samband med olika rationaliseringsåtgärder,
exempelvis sammanläggning av brukningsdelar, övergång till extensiv
drift på vissa brukningsdelar och nedläggning av jordbruk på olämpliga
ägor. Mot detta uttalande, som helt står i överensstämmelse med vad
som har angivits i 1947 års riksdagsbeslut, har utskottet intet att invända.
Ej heller har utskottet något att erinra mot att möjligheterna att överföra
sämre jordbruksjord till skogsmark ägnas uppmärksamhet. Utskottet vill
i detta sammanhang dock understryka vad departementschefen anfört därom,
att man vid behandlingen av detta spörsmål — vid sidan av de rent
ekonomiska synpunkterna — bör fästa största vikt vid den verkan, en sådan
överföring kan få för bygden i dess helhet. Här ifrågavarande spörsmål
är ofta av mycket ömtålig natur. Ett vikande befolkningsunderlag kan medföra,
att förutsättningarna för samhällsliv i en bygd försvinner; en minskande
jordbruksbefolkning kan sålunda återverka på andra näringsgrenars
existensmöjligheter på landsbygden. Det är därför av stor vikt, att man, såsom
departementschefen också påpekar, vid behandlingen av frågor om överföring
av jordbruksjord till annan användning tager hänsyn till de inom
varje trakt rådande förhållandena.
Departementschefen har i huvudsak instämt i vad utredningen anfört i
fråga om storleken av de nybildade brukningsdelarna. Även enligt utskottets
uppfattning är det angeläget, att familjejordbruk skapas av sådan storlek,
att brukaren kan få full och effektiv sysselsättning för sin arbetskraft.
Att i föreliggande sammanhang ange några arealgränser vore enligt utskottets
mening olyckligt. Förhållandena inom vårt jordbruk är nämligen mycket
varierande, och några generella regler bör därför icke uppställas. Vid
bedömningen av storleken utav de nybildade gårdarna bör man enligt utskottets
mening taga hänsyn till de inom olika landsdelar skiftande förhållandena,
så att gårdarna i varje särskilt fall anpassas till de lokala förutsättningarna
för modern jordbruksdrift.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
7
2. Jordbruksbefolkningens inkomstläge
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 18—23.
Departementschefen
Efter att i korthet ha berört de inkomst] ämförelser, soin utfördes av 1942
års jordbrukskommitté, anför departementschefen angående jordbruksprisutredningens
beräkningar följande.
»Utredningen har i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelsegrunder,
som uppställdes i 1947 års riksdagsbeslut. Beträffande jordbrukarna skulle
man enligt detta beslut utgå från arbetskraften vid rationellt drivna gårdar i
storleksgruppen 10—20 hektar. Vid inkomst jämförelsen på grundval av material
från den jordbruksekonomiska undersökningen torde detta krav i huvudsak
ha uppfyllts. Även i fråga om jämförelsegruppen torde utredningen i
huvudsak ha utgått från kategorier, som kan anses motsvara de krav, man
uppställde i 1947 års riksdagsbeslut. I några yttranden har påpekats, att utredningen
genom att utgå från den genomsnittliga industriarbetarlönen i de
två lägsta ortsgrupperna har valt en jämförelsegrupp med högre inkomstläge
än vad som avsågs i sagda riksdagsbeslut. Jag kan icke dela denna uppfattning.
I 1947 års riksdagsbeslut specificerades icke direkt den jämförelsegrupp,
man framdeles skulle utgå ifrån. När man i vissa yttranden har åberopat,
att jämförelsen borde ha skett med helt okvalificerad arbetskraft på
landsbygden, har man tydligen stött sig på förhållandet, att 1942 års jordbrukskommittés
indirekta jämförelse å ena sidan utgick från det genomsnittliga
löneläget för kördrängar och med dessa ungefärligen jämställda
arbetare och å andra sidan från löneläget i stort för arbetare på landsbygden
utanför jordbruket med ungefär samma ställning inom sina yrken som kördrängar
och dylika inom lantbruket. Detta innebär dock icke, att man i 1947
års riksdagsbeslut skulle ha fastslagit, att en direkt jämförelse skulle bindas
vid den grupp, som 1942 års jordbrukskommitté använde vid sina indirekta
jämförelser. Som mål för jordbrukspolitiken uppställdes i riksdagsbeslutet,
att arbetskraften vid rationellt drivna gårdar i storleksgruppen 10—20 hektar
förutom ränta på sitt i jordbruket investerade kapital även skulle erhålla
en arbetsinkomst, likvärdig med arbetsinkomsten för jämförliga arbetargrupper
på landsbygden. Med »jämförliga arbetargrupper» kan näppeligen
avses endast den helt okvalificerade arbetskraften. Uttrycket bör i stället
tydas så, att man vid jämförelsen skall utgå från sådana arbetargrupper
på landsbygden, vilkas arbetsprestation i stort sett motsvarar arbetsprestationen
vid skötseln av ett basjordbruk. Skötseln av en sådan gård
kan icke betecknas som ett okvalificerat arbete, i synnerhet icke efter den
omfattande mekanisering, som har ägt rum under senare år. Tvärtom mås
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
te brukaren av ett basjordbruk besitta god yrkeskunskap och förmåga till
självständig planering. Detta gäller särskilt, när man vid jämförelsen utgår
från rationellt drivna gårdar i basjordbrukens storleksgrupp. På grund av
det anförda anser jag, att den jämförelsegrupp som utredningen valt —
industriarbetare och liknande i de två lägsta ortsgrupperna — bör kunna
godtagas.
Jag har icke för avsikt att i föreliggande sammanhang närmare gå in
på de olika beräkningsgrunderna i utredningens inkomstjämförelser. Man
måste konstatera, att utredningens material i yttrandena har lett till högst
skiftande slutsatser om jordbruksbefolkningens relativa inkomstläge. Det
ligger i sakens natur, att ett helt invändningsfritt jämförelsematerial näppeligen
kan förebringas. Detta innebär dock ej, att jag anser fortsatta undersökningar
på området mindre fruktbringande. Tvärtom är det min
åsikt, att större möda än hittills bör läggas ner för belysning av hithörande
spörsmål. Jag vill härvid bland annat hänvisa till en ytterligare intensifiering
av det arbete, som bedrives i samband med den jordbruksekonomiska
undersökningen, så att framför allt säkrare uppgifter om arbetsåtgången
kan erhållas. Vidare torde det vara önskvärt, att olika specialundersökningar
på området utföres, varvid man exempelvis bör söka få en säkrare uppfattning
om den jordbruksekonomiska undersökningens representativitet.
Av väsentlig betydelse är också, att en mera omfattande undersökning av
konsumtionen hos jordbruksbefolkningen och jämförliga grupper snarast
kommer till stånd.
Ehuru jag är medveten om att brister vidlåder det statistiska material,
varpå utredningen byggt sina beräkningar och slutsatser, anser jag tillräcklig
grund dock föreligga för antagandet, att den i 1947 års riksdagsbeslut
åsyftade inkomstlikställigheten i huvudsak uppnåtts vid utgången av
den tid utredningens jämförelser avser. Vid den närmare utformningen av
det prissättningssystem, som jag i det följande kommer att föreslå, måste
självfallet hänsyn tagas till de förändringar, som därefter kan ha inträtt.»
Motionerna
I motionerna 1: 555 och II: 690 påpekas, att god överensstämmelse råder
mellan motionärernas och departementschefens uppfattning om inkomstproblemet.
Enligt motionerna följer därav emellertid, att man bör eftersträva
en sådan prissättning, att uppkomsten av plusvarianter ovanför basjordbruksgruppen
och minusvarianter nedanför densamma icke onödigtvis
accentueras. Departementschefens uppfattning, att skötseln av ett basjordbruk
icke kan betecknas som okvalificerat arbete, understrykes i motionerna.
Detsamma gäller departementschefens krav på att en mera omfattande
undersökning av konsumtionen hos jordbruksbefolkningen och jämförliga
grupper snarast kommer till stånd.
Enligt motionerna I: 556 och II: 684 är det troligt, att de senaste årens
prissättning på jordbruksprodukter resulterat i en försämring av jordbru
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
9
karnas arbetsinkomster från det egentliga jordbruket. Vidare framhålles, att
man vid diskussion om inkomstlikställigheten jämför å ena sidan en jordbrukare
med ett väl rationaliserat basjordbruk, vilken även är företagsledare,
och å andra sidan löntagargrupper i låga inkomstskikt, och att skäl
talar för att man här bör jämföra med bättre kvalificerade yrkesgrupper.
Under åberopande av att jordbrukarna sedan år 1952/53 har fått vidkännas
en inkomstförsämring samtidigt som lönerna för industriarbetare stigit
väsentligt, understrykes i motionerna I: 558 och II: 688, att hänsyn till
denna försämring bör tagas vid den närmare utformningen av prissättningssystemet.
Vidare anföres, att jordbruksprisutredningen genom att utgå från
den jordbruksekonomiska undersökningen har baserat sin inkomstjämförelse
på ett alltför positivt urval av gårdar samt att basjordbrukarna i fråga om
inkomstlikställighet bör jämföras med yrkesskickliga arbetare inom industrien.
Enligt motionerna är det också angeläget, att sådant material snarast
möjligt införskaffas, som medger, att prissättningssystemet kan utformas
på grundval av jämförelser mellan timlöner och att hänsyn då även
tages till s. k. obekväm arbetstid. Vidare vänder man sig i motionerna mot
att jordbruksprisutredningen har betraktat en tredjedel av jordbrukarnas
kapitalinkomster såsom härrörande från värdestegringar och inräknat denna
del i arbetsinkomsterna. I motionerna hemställes, att de sålunda anförda
synpunkterna måtte beaktas vid den närmare utformningen av prissättningssystemet.
Utskottet
En jämförelse av inkomstläget hos olika befolkningsgrupper är förenad
med betydande svårigheter, särskilt om inkomsterna hos en företagargrupp
skall jämföras med inkomsterna hos en löntagargrupp. Bland annat uppstår
svårbemästrade problem, när man vill nå fram till företagarens arbetsersättning.
Svårigheterna i fråga framträdde tydligt, när 1942 års jordbrukskommitté
utförde sina inkomstjämförelser. Jordbruksprisutredningen, som
har mött samma problem, har på grundval av olika undersökningar sökt
erhålla underlag för en allmän bedömning av huruvida jordbruksbefolkningens
inkomster vid rationellt skötta gårdar i storleksgruppen 10—20
hektar fortfarande mera väsentligt kan anses avvika från inkomsterna hos
jämförliga befolkningsgrupper.
Utredningen har i väsentlig mån sökt hålla sig till de jämförelsegrunder,
som uppställdes i 1947 års riksdagsbeslut. Beträffande jordbrukarna skall
man enligt detta beslut utgå från arbetskraften vid rationellt drivna gårdar
i storleksgruppen 10—20 hektar. Enligt motionerna I: 558 och II: 088 kan
det ifrågasättas, huruvida icke utredningen bland annat genom att grunda
jämförelserna på material från den jordbruksekonomiska undersökningen
har baserat sina undersökningar av jordbrukets inkomstförhållanden på ett
alltför positivt urval av gårdar. Utskottet vill emellertid påminna om att
man redan i 1947 års riksdagsbeslut avsåg, att kalkyler på grundval av upp
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
gifter från den jordbruksekonomiska undersökningen skulle upprättas till
ledning för prissättningen. Även om de i nämnda undersökning ingående
gårdarna onekligen representerar ett positivt urval, torde det sålunda stå helt
i överensstämmelse med grunderna för 1947 års riksdagsbeslut att vid jordbrukspolitiska
bedömningar acceptera nämnda jordbruk som jämförelsegrupp.
Utskottet vill emellertid hänvisa till vad nedan säges om vikten av
intensifierade statistiska undersökningar för belysandet av jordbruksbefolkningens
inkomstläge. Härigenom ernås även en säkrare uppfattning om
den jordbruksekonomiska undersökningens representativitet.
Utredningen har jämfört jordbrukarnas inkomster med den genomsnittliga
industriarbetarlönen i de två lägsta ortsgrupperna vid den vid jämförelseperioden
gällande dyrortsgrupperingen. Utskottet delar departementschefens
uppfattning, att utredningen härmed i huvudsak har utgått från en
jämförelsekategori, som kan anses motsvara de i förut nämnda riksdagsbeslut
uppställda kraven. Det bör betonas, att en begränsning av jämförelsegruppen
till helt okvalificerad arbetskraft icke kan anses motiverad. Såsom
departementschefen också framhållit, kan skötseln av ett basjordbruk
icke betecknas som ett okvalificerat arbete. Jämförelsen bör i stället, som
departementschefen framhåller, i synnerhet efter den omfattande mekanisering
som har ägt rum under senare år, göras med sådana arbetargrupper
på landsbygden, vilkas arbetsprestationer i stort sett motsvarar arbetsprestationen
vid skötseln av ett basjordbruk. Från denna utgångspunkt kommer
utskottet till det resultatet att jämförelsen bör ske med industriarbetare och
liknande inom de två lägsta dyrortsgrupperna, d. v. s. för närvarande andra
och tredje ortsgruppen. Därvid skall hänsyn tagas till jordbruksnäringens
omfattning inom var och en av dessa ortsgrupper. I motionerna I: 558 och
II: 688 har hemställts, att yrkesskickliga arbetare inom industrien skall tagas
till jämförelsegrupp i detta sammanhang. Utskottet, som anser att industriarbetarna
i stor utsträckning bör kunna hänföras under begreppet yrkesskickliga
arbetare, är icke berett att förorda att jämförelsegruppen anges
på annat sätt än som skett i propositionen.
I motionerna I: 558 och II: 688 har hemställts, att sådant material snarast
möjligt införskaffas, att prissättningssystemet kan utformas på grundval av
jämförelser mellan timlöner och att hänsyn då även tages till s. k. obekväm
arbetstid. Även om en jämförelse på grundval av timlöner teoretiskt sett
kunde anses befogad, är de praktiska möjligheterna för sådan jämförelse
tills vidare mycket begränsade, eftersom tillförlitliga uppgifter om den effektiva
arbetstiden inom jordbruket saknas. De olikartade förhållandena inom
jordbruk och industri gör det vidare tvivelaktigt, huruvida material av tillräcklig
tillförlitlighet över huvud taget kan frambringas. Enligt utskottets
mening bör givetvis det arbete, som bedrives bland annat för att förbättra
arbetsredovisningen i den jordbruksekonomiska undersökningen, fullföljas.
Samtidigt är utskottet dock icke berett att tillstyrka, att inkomstjämförelser
framdeles skall ske på grundval av timlöner. Såsom inledningsvis framhållits,
är det vidare knappast möjligt att göra här berörda inkomstjäm
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
11
förelser till en exakt mätning. Det torde även framdeles bli fråga om att
på grundval av ett fylligt statistiskt material söka bilda sig en allmän uppfattning
om jordbruksbefolkningens inkomstläge i förhållande till jämförliga
befolkningsgruppers.
I motionerna I: 558 och II: 688 har erinringar vidare riktats mot att jordbruksprisutredningen
vid beräkningen av brukares arbetsinkomst på grundval
av material från den jordbruksekonomiska undersökningen icke har räknat
med täckning av räntekostnaderna med utgångspunkt från tillgångarnas
fulla marknadsvärde. Vid beräkning av arbetsinkomsten uppkommer nämligen
spörsmålet hur man skall bestämma storleken av det investerade kapital,
på vilket räntekostnader räknas. En del av det kapitalbelopp, som
representeras av nuvarande jordbruksvärden, liksom en del av nuvarande
förmögenheter motsvaras icke av gjorda investeringar utan har framkommit
genom värdestegringar på i främsta rummet fastigheterna. Räknar man räntekostnad
även på kapital, som motsvarar denna värdestegring, leder det
till att vissa inkomster, vilka eljest skulle redovisas som arbetsinkomster,
överflyttas till kapitalinkomsten. Utredningen har ansett, att jordbrukaren
bör tillgodoräknas ränteinkomst för kapitalbelopp med ett realvärde, som
utgör summan av hans tidigare förmögenhet (eget kapital) och löpande sparande.
Däremot är det enligt utredningens mening icke berättigat, att ränta
tillgodoräknas honom på eget kapital, som framkommit genom prisstegringar.
Vid en jämförelse med andra befolkningsgrupper bör enligt utredningen
den del av kapitalinkomsten, som motsvarar ränta på dylikt eget kapital,
likställas med arbetsinkomst. Eftersom det i föreliggande sammanhang
gäller en jämförelse mellan de genomsnittliga inkomsterna för en viss grupp
jordbruksföretagare och en viss grupp av löntagare, bör enligt utskottets mening
utredningens här återgivna resonemang godtagas.
I likhet med departementschefen vill utskottet understryka vikten av
att de statistiska undersökningarna för belysande av jordbruksbefolkningens
inkomstläge intensifieras. Departementschefen har i detta sammanhang bland
annat hänvisat till vissa specialundersökningar, och utskottet förutsätter, att
dessa snarast möjligt fullföljes. Det är enligt utskottets uppfattning av synnerligen
stor betydelse att säkrast möjliga underlag för bedömning av hithörande
spörsmål skapas.
Utskottet ansluter sig slutligen till departementschefens uppfattning, att
det av jordbruksprisutredningen framlagda materialet har gett tillräcklig
grund för antagandet, att den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställigheten
i huvudsak hade uppnåtts vid utgången av den tid, utredningens
jämförelser avser. Det är samtidigt tydligt, att icke oväsentliga förändringar
sedan dess har inträffat. Hänsyn härtill bör, i enlighet med vad
departementschefen har framhållit, tagas vid den närmare utformningen
av det i propositionen föreslagna nya prissättningssystemet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
3. Det svenska jordbruket och utlandsmarknaden
Jordbruksprisutredningen
Beträffande av jordbruksprisutredningen framförda synpunkter hänvisas
till redogörelsen i propositionen s. 37—39.
Departementschefen
Departementschefen understryker, att de naturliga förutsättningarna för
jordbruk i Sverige icke är sämre än i andra länder, åtminstone såvitt avser
våra egentliga jordbruksbygder. Även i andra områden kan jordbruk ofta
bedrivas på ett samhällsekonomiskt förmånligt sätt, exempelvis i kombination
med skogsbruk. Departementschefen påpekar vidare, att våra jordbrukare
har visat sig snabbt kunna utnyttja landvinningarna på jordbruksteknikens
område. I princip instämmer departementschefen i att en ytterligare
förbättring av konkurrenskraften hos vårt jordbruk förutsätter en
fortsatt strukturrationalisering, eftersom driftsrationaliseringen och den inre
rationaliseringen endast då kan göra verkligt betydande framsteg. Han påpekar
i detta sammanhang, att möjligheterna att effektivisera produktionen
är omfattande i åtskilliga andra länder och att detta förhållande ytterligare
understryker nödvändigheten av att alla möjligheter att förbättra vårt jordbruks
effektivitet tillvaratages. I fråga om prisutvecklingen på den internationella
marknaden anför departementschefen bland annat följande.
»Jag har nyligen i propositionen 1955: 180 berört utvecklingstendenserna
på den internationella marknaden. Jag framhöll i detta sammanhang, att
man ej kan bortse från vissa moment, som tyder på att priserna på den
internationella marknaden på längre sikt kan utsättas för ett icke obetydligt
tryck. Emellertid syntes mig riskerna för ett kraftigt och genomgripande
prisfall icke vara överhängande för närvarande. Överskottslagren har hittills
kunnat hållas under kontroll, och ett alltför hårt tryck på de internationella
priserna har förhindrats. Det torde också ligga i olika länders
intresse med hänsyn till deras egen nationella jordbrukspolitik att allvarligare
störningar på den internationella marknaden undvikes. De aktuella
överskotten är i stor utsträckning statskontrollerade, och man kommer säkerligen
i det längsta att avstå från åtgärder, som kan leda till häftiga internationella
prisfall.
Det nu sagda gäller närmast de aktuella förhållandena. Jag har tidigare
påpekat de betydande effektiviseringsmöjligheterna inom stora delar av det
europeiska jordbruket. Utnyttjas dessa, vilket i och för sig förefaller sannolikt,
kan produktionen komma att stiga mycket kraftigt. Med hänsyn till
det europeiska jordbrukets struktur torde produktionsökningen i så fall
främst komma att gälla animalieprodukter. Å andra sidan bör man kunna
räkna med att den fortgående höjningen av inkomstnivån jämte befolk
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
13
ningsökningen i Europa skall leda till en ökad efterfrågan på jordbruksprodukter.
Huruvida balans mellan produktion och konsumtion kan uppnås
vid en oförändrad prisnivå, är emellertid osäkert. Ovissheten beträffande
den internationella utvecklingen måste naturligtvis beaktas vid utformningen
av ett nytt system för prissättningen på jordbrukets produkter.
Man bör därför vara beredd att framdeles taga frågan om jordbrukets gränsskydd
under omprövning.»
Motionerna
I motionerna 1: 558 och II: 688 framhålles, att stora produktionsreserver
föreligger i flertalet västeuropeiska länder, där jordbrukets rationalisering
icke har hunnit så långt som i vårt land, samt att jordbruksproduktionen
kan väntas öka i sådana länder och komma att trycka priserna på den internationella
marknaden. Enligt motionerna har tendenser i den riktningen
redan framträtt. Vidare framhålles, att det stora riskmomentet utgöres av
de amerikanska över skottslagren — den återhållsamma politiken i Förenta
staterna anses kunna bli genombruten med en press nedåt av den internationella
prisnivån som följd. Enligt motionerna utvecklas jordbruksproduktionen
i världen av olika orsaker snabbare än den köpkraftiga konsumtionsefterfrågan,
och priserna på den internationella marknaden tenderar
därvid att falla i förhållande till priserna på industrivaror.
Utskottet
Vad i propositionen anförts angående det svenska jordbruket och utlandsmarknaden
har ej givit utskottet anledning till erinran. Åtskilliga
skäl synes tala för att vårt jordbruk på längre sikt kan frambringa jordbruksprodukter
lika billigt som jordbruket i flertalet andra länder. Likaledes
torde man i princip kunna instämma i att en förbättring av konkurrenskraften
hos vårt jordbruk förutsätter en fortsatt strukturrationalisering,
eftersom driftsrationaliseringen och den inre rationaliseringen i väsentlig
mån sammanhänger med en sådan. Med hänsyn till de omfattande
effektiviseringsmöjligheterna i andra länder är det angeläget, att alla möjligheter
att förbättra vårt jordbruks effektivitet tillvaratages, så att dess
konkurrensläge gentemot utlandet icke försämras.
Bedömningen av den framtida utvecklingen på den internationella livsmedelsmarknaden
är självfallet förenad med betydande svårigheter. Även om
riskerna för ett genomgripande prisfall, såsom departementschefen påpekat,
icke synes överhängande för närvarande, bör ovissheten beträffande den
internationella utvecklingen naturligtvis beaktas vid utformningen av ett
nytt system för prissättningen på jordbruksprodukter. Systemet bör sålunda
med hänsyn härtill förses med vissa spärregler.
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
4. Utformningen av gränsskyddet med hänsyn till handelspolitiken och
det internationella samarbetet
Jordbruksprisutredningen
Beträffande av jordbruksprisutredningen framförda synpunkter hänvisas
till redogörelsen i propositionen s. 45—46.
Departementschefen
Enligt departementschefen torde det råda enighet om önskvärdheten av
att en friare internationell handel med jordbruksprodukter kommer till
stånd. I detta sammanhang understrykes emellertid, att det givetvis båtar
föga, om kvantitativa handelsrestriktioner avskaffas men samtidigt ersättes
med höga och eventuellt helt prohibitiva tullar eller importavgifter. Förutsättningen
för att ett frigörande av den internationella handeln med jordbruksprodukter
skall leda till en stabilare internationell marknad är sålunda,
att detta förknippas med åtaganden om begränsning av gränsskyddet i
andra former. Departementschefen anför vidare.
»Strävandena att åstadkomma en friare internationell handel med jordbruksprodukter
har hittills icke lett till mera långtgående resultat beträffande
de viktigaste av dessa produkter. Kvantitativa handelshinder har än så
länge avskaffats endast i begränsad omfattning. I vissa fall har de visserligen
slopats men samtidigt har tullhöjningar ägt rum. Det omfattande
skydd, som olika länder anser sig böra lämna sin jordbruksproduktion,
medför att de icke vill avhända sig de möjligheter, som kvantitativa restriktioner
lämnar i skyddshänseende.
Det torde vara föga givande att spekulera över hur snart en mera allmän
liberalisering av den internationella handeln med jordbruksprodukter kan
komma till stånd. Det är tydligt, att framsteg på området endast kan vinnas
genom ett samfällt handlande från berörda länders sida. Vårt land medverkar
aktivt i det arbete, som på det internationella planet bedrives för en
friare handel. Å andra sidan kan Sverige enligt min mening icke ensidigt
avstå från möjligheten att tillämpa kvantitativa handelsregleringar, så länge
sådana allmänt tillämpas i andra länder. Detta innebär emellertid icke, att
vi som regel bör bygga vårt gränsskydd på ifrågavarande regleringar. Det
kan tvärtom ur vissa synpunkter, vilka jag senare närmare kommer att beröra,
vara fördelaktigt att även under nuvarande förhållanden medge eu
friare handel, samtidigt som möjligheten lämnas öppen att under särskilda
omständigheter tillgripa mera vittgående regleringar.»
Motionerna
Enligt motionerna 1:558 och 11:688 har de under våren 1955 slutförda
förhandlingarna om en översyn av GATT visat, att jordbruksprisutredning
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
15
ens bedömning av möjligheterna för ett inom nära framtid förestående, mer
allmänt frigörande av den internationella handeln icke varit realistisk.
Utskottet
Det är tydligt att den långtgående protektionismen i olika länder i väsentlig
mån har bidragit till att överskottssvårigheter har uppstått på den
internationella marknaden. Genom protektionistiska åtgärder höjes nämligen
den inländska prisnivån i såväl producent- som konsumentledet. Uppstår
på den internationella marknaden överskott av en produkt och leder
detta till ett prisfall på denna marknad, påverkas priserna i olika länder
icke därav. Lägre priser vid internationell handel leder således icke till en
konsumtionsökning, som skulle absorbera överskottet. Ej heller medför
sänkta internationella priser, att produktionen av överskottsvaran begränsas.
Dessa förhållanden leder således till att riskerna för kraftiga prisfluktuationer
på den internationella marknaden blir större än om fri handel skulle
ha rått länderna emellan.
I likhet med departementschefen vill utskottet understryka, att det givetvis
är av ringa nytta, om kvantitativa handelsrestriktioner avskaffas men
samtidigt ersättes med höga och eventuellt helt prohibitiva tullar eller importavgifter.
Emellertid har strävanden att åstadkomma en friare internationell
handel på jordbruksområdet hittills icke lett till några mera betydande
resultat. Utskottet vill instämma i departementschefens uttalande,
att framsteg på området endast kan vinnas genom ett samfällt handlande
från berörda länders sida och att Sverige icke ensidigt kan avstå från möjligheten
att tillämpa kvantitativa handelsregleringar, så länge sådana allmänt
förekommer i andra länder. Såsom departementschefen påpekar, torde
det sistnämnda icke behöva innebära, att vårt gränsskydd som regel bör
bygga på kvantitativa regleringar. Det kan sålunda under vissa förhållanden
vara fördelaktigt att suspendera ifrågavarande regleringar och medge friare
handel, om möjlighet finns, att i särskilda fall åter kunna tillgripa desamma.
5. Förhållandena i slättbygderna som underlag för prisstödets avvägning
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 51—53.
Departementschefen
Departementschefen anför i berörda fråga bland annat följande.
»Jag är icke beredd att förorda en höjning av kraven på produklionseffektivitet
vid sådana brukningsdelar, vilkas driftsresultat skall ligga till grund
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
för bedömningen av effekten av åtgärder, som vidtages för att fullfölja den
jordbrukspolitiska målsättningen. Fortfarande ligger den övervägande delen
av bondejordbruken i storleksgrupperna under 20 hektar. Enligt 1951
års jordbruksräkning omfattade sålunda storleksgruppen 10—20 hektar
62 procent av samtliga brukningsdelar över 10 hektar. Enligt 1944 års jordbruksräkning
var motsvarande siffra endast obetydligt högre. En avvägning
av prisstödet med utgångspunkt från förhållandena i storleksgruppen 20—30
hektar skulle följaktligen även under nuvarande förhållanden innebära, att
den avsedda inkomstlikställigheten skulle begränsas till en mindre del av den
i jordbruket arbetande befolkningen, något som uppenbarligen strider mot
andemeningen i 1947 års riksdagsbeslut. Jag vill i detta sammanhang påpeka,
att enligt av utredningen redovisade siffror skillnaden mellan produktionskostnaderna
i storleksgrupperna 10—20 hektar och 20—30 hektar i
början av 1940-talet uppgick till 7 procent och i början av 1950-talet till
9 procent.
Mot utredningens förslag, att den allmänna prisavvägningen framdeles
skall ske med utgångspunkt från förhållandena i storleksgruppen 10—20
hektar i slättbygderna har jag i princip intet att invända. Det torde vara
en fördel, att man vid den allmänna prisavvägningen utgår från jordbruk,
som är förhållandevis enhetliga till sin karaktär och vilkas brukare har sin
huvudsakliga utkomst av jordbruket. Man undviker då de svårigheter, som
uppstår, om man i föreliggande sammanhang även medtager jordbruk, där
en betydande del av inkomsten härrör från skogsnäringen och inkomsten
sålunda i väsentlig grad påverkas av svängningar i priserna på skogsprodukter.
Emellertid innebär denna min ståndpunkt icke, att man vid prispolitiska
bedömningar bör bortse från hur inkomstförhållandena utvecklas vid
basjordbruken i skogsbygderna. Utredningen har påvisat, att inkomstnivån
i skogsbygderna under perioden 1946/47—1952/53 i genomsnitt har motsvarat
inkomstnivån vid jordbruk i slättbygderna, dock att inkomsterna i
skogsbygderna har varierat betydligt mera än i slättbygderna. Det finnes
sålunda skäl antaga, att man, om förhållandena vid basjordbruken i slättbygderna
tages till utgångspunkt för den allmänna prisavvägningen, icke
kommer att utgå från jordbruk med ett i stort sett annat genomsnittligt
inkomstläge än vad som skulle ha varit fallet, därest hänsyn även tagits till
förhållandena vid basjordbruken i skogsbygderna. Man bör dock självfallet
även framdeles ha uppmärksamheten riktad på huruvida denna inkomstlikhet
under en följd av år genomsnittligt kommer att föreligga.»
Motionerna
Enligt motionerna I: 550 och II: 680 kan, genom att en viss typ av brukningsdelar
— i detta fall storleksgruppen 10—20 hektar i södra och mellersta
Sveriges slättbygder — utgör centralt kalkylunderlag, de klassbetonade
orättvisorna i fråga om jordbrukets inkomster befaras bli ännu större än
hittills. Enligt motionerna borde den nya prispolitiken i stället ha baserats
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
17
på de skiftande betingelserna vid jordbruk av olika storlek och i skilda delar
av landet med särskilt tillgodoseende av det mindre jordbrukets och konsumenternas
intressen. Särskilda kalkyler bör enligt motionärerna uppgöras,
avseende dels det mindre jordbruket i södra och mellersta Sveriges skogsoch
dalbygder, dels det mindre jordbruket i Norrland.
Att styra prissättningen för hela Sveriges jordbruk efter slättbygdernas
basjordbruk kan enligt motionerna 1:555 och 11:690 medföra uppenbara
olägenheter. Sålunda påpekas, att lönsamheten vid slättbygdernas basjordbruk
i väsentlig mån påverkas av priserna på vete, oljeväxter, sockerbetor
och potatis, vilket gör det svårt att uteslutande lägga dessa till grund för en
bedömning av det stora antal jordbruk, vilkas huvudsakliga inkomst grundas
på animaliska produkter. Å andra sidan måste man enligt motionerna
erkänna, att det möter stora svårigheter att få ett bokföringsmässigt fast
grepp om en lanthushållning, som i hög grad är sammanvävd med skogsbruk.
Motsättningen anses bli mildrad i den mån man ger animalieproduktionen
en sådan plats vid prissättningen, som i annat sammanhang påyrkats
i motionerna.
1 motionerna I: 560 och II: 689 uttalas, att då slättbygdskalkylen föreslås
skola få en dominerande position vid bestämmande av prisstödnivån, detta
har motiverats med att i de delar av landet, där jordbrukets produktionsbetingelser
är sämre än i ifrågavarande slättbygder, skillnaden kan kompenseras
genom skogsinkomster. I och för sig torde erinringar ej vara att anföra
mot detta resonemang. Man kan emellertid ej bortse från att ett stort antal
av Norrlands jordbrukare helt eller delvis saknar tillgång till skog och skogsarbete
eller andra kompletterande förtjänstmöjligheter. I motionerna hemställes
därför, att vid upprättande av ifrågavarande områdeskalkyler liksom
även vid prisavvägningen särskild uppmärksamhet skall ägnas inkomstutvecklingen
vid jordbruk, som saknar eller har otillräcklig skogsareal. Vidare
hemställes, att i ifrågavarande kalkyler inkomst jämförelser skall ske med
jämförbara industriarbetarlöner i de inom respektive område dominerande
ortsgrupperna.
Utskottet
Enligt 1947 års riksdagsbeslut innebär en avvägning av prisstödet med hänsyn
till förhållandena vid rationellt drivna gårdar i storleksgruppen 10--20
hektar ett skäligt hänsynstagande till de faktiska förhållandena inom jordbruket
och till önskemålet, att jordbruksbefolkningen skall uppnå likställighet
i inkomsthänseende med jämförliga befolkningsgrupper. Högre ställda
krav i fråga om produktionseffektivitet ansågs medföra, att den jordbrukspolitiska
målsättningen av inkomstlikställighet endast skulle komma
att omfatta en mindre del av jordbruksbefolkningen. Utskottet anser liksom
departementschefen, att någon höjning av de i 1947 års riksdagsbeslut uppställda
kraven på produktionseffektivitet vid sådana brukningsdelar, vilkas
driftsresultat skall ligga till grund för bedömningen av åtgärder för att full
2
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 39
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
följa den jordbrukspolitiska målsättningen, icke bör äga rum. En sådan
höjning skulle fortfarande leda till att en väsentlig del av jordbruksbefolkningen
icke komme i åtnjutande av den åsyftade likställigheten. Utskottet
vill också erinra om sitt uttalande i samband med frågan om inkomstjämförelser
mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper,
att de grunder, som i föreliggande sammanhang tidigare knäsatts i 1947
års riksdagsbeslut, alltjämt bör gälla.
Utredningens förslag, att den allmänna prisavvägningen framdeles skulle
ske med utgångspunkt från förhållandena vid gårdar i slättbygderna i storleksgruppen
10—20 hektar, har i princip godkänts av departementschefen.
Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för ett sådant ställningstagande.
Ifrågavarande bygder, som omfattar Skåne—Hallands slättbygder, mellanbygden
i Skåne, slättbygderna i Blekinge och södra Kalmar län, Öland
och Gotland, östgötaslätten och Vänerslätten, Värmlands läns slättbygd samt
Mälar- och Hjälmarbygden, svarar för över 60 procent av värdet utav jordbrukets
totala avsaluproduktion. Inom området faller över hälften av landets
samtliga brukningsdelar i basjordbrukens storleksgrupp. Denna svarar
vidare i slättbygderna för hälften av samtliga jordbruk över 10 hektar. Jordbruksprisutredningens
undersökningar visar, att inkomsterna vid basjordbruken
i slättbygderna i genomsnitt under ett antal år har legat ungefär i
nivå med inkomsterna vid ifrågavarande jordbruk i övriga delar av landet.
Inkomsterna i slättbygderna uppvisar dock mindre årliga variationer än inkomsterna
i övriga områden.
Som skäl för att taga förhållandena i slättbygderna till utgångspunkt för
den allmänna prisavvägningen kan först och främst anföras, att man i sådant
fall utgår från jordbruk, som är förhållandevis enhetliga till sin karaktär
och vilkas brukare erhåller sin huvudsakliga inkomst från jordbruket.
Utgår man i stället från jordbruk, där en betydande del av inkomsten hänför
sig till skogsnäringen, kommer beräkningarna att uppvisa betydande
variationer i inkomstförhållandena, hänförliga till ett annat område än
den egentliga jordbruksproduktionen. Vid en årlig prissättning skulle detta
leda till att fluktuationerna i de internationella priserna på skogsprodukter
ständigt skulle påverka prissättningen på jordbruksvaror. Detta har
varit anledningen till att jordbruksprisutredningen vid utformningen av ett
prissättningssystem med rörliga importavgifter har rekommenderat att slättbygdskalkylerna
skall få en central ställning. Även vid det föreslagna prissättningssystemet
skall man i första hand utgå från förhållandena i
slättbygderna, exempelvis när enligt givna regler en revision av systemet
påkallas under löpande prissättningsperiod. Utskottet anser sig kunna tillstyrka
propositionens förslag i denna del, men vill samtidigt starkt understryka
departementschefens uttalande, att man även framdeles bör ha uppmärksamheten
riktad på huruvida likställighet i inkomsthänseende i genomsnitt
under ett antal år kommer att föreligga mellan basjordbruken i slättbygderna
och i övriga områden. Det är således enligt utskottets mening angeläget,
att vid den periodiska översynen av prissättningssystemet uppgifter
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
19
även föreligger om inkomstutvecklingen vid basjordbruken i skogsbygderna.
Om så anses påkallat, bör därvid hänsyn få tagas till förhållandena i dessa
bygder.
I motionerna I: 560 och II: 689 har hemställts, att vid upprättandet av områdeskalkyler
och vid prisavvägningen särskild uppmärksamhet skall ägnas
inkomstutvecklingen vid jordbruk, som saknar eller har otillräcklig skogsareal,
och att i ifrågavarande kalkyler inkomstjämförelser skall ske med
jämförbara industriarbetarlöner i de inom respektive område dominerande
ortsgrupperna. Utskottet anser sig icke böra tillstyrka vad som i motionerna
sålunda anförts. Det bör framhållas, att det här gäller frågan om
underlag för en generell prissättning och att avvägningen av denna icke kan
ske med utgångspunkt från förhållandena vid jordbruk av särskild beskaffenhet.
De problem, som föreligger vid dylika jordbruk, bör lösas på annat
sätt. Vidare anser utskottet, att man icke bör ange de jämförelsegrupper, som
skall tillämpas i sådana områdeskalkyler, vilka bland annat torde komma
att uppgöras på grundval av material från den jordbruksekonomiska undersökningen.
Vid det föreslagna prissättningssystemet kommer dessa kalkyler
icke direkt att ligga till grund för prissättningen, och anledning saknas
sålunda att i föreliggande sammanhang närmare gå in på berörda fråga.
6. Småbruksfrågan
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens synpunkter hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 58—59.
Departementschefen
Efter att ha berört formerna för småbruksstödet enligt 1947 års riksdagsbeslut
angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken anför departementschefen
följande.
»Enligt min mening hör småbruksfrågan till de viktigaste av de spörsmål,
som berör landsbygdens livsvillkor. 1950 års folkräkning gav vid
handen, att 213 000 män var sysselsatta vid jordbruk i storleksgruppen
2—10 hektar. Hur inkomstförhållandena gestaltar sig för denna betydande
befolkningsgrupp är givetvis av stort intresse. Trots ett ofta mycket intensivt
utnyttjande av tillgängliga produktionsresurser saknar många av dessa
mindre brukningsdelar möjlighet att ge sina brukare skäliga inkomster
vid en prisnivå, som i fråga om bättre lottade jordbruk lämnar en tillfredsställande
bärgning. Frånvaro av särskilda stödåtgärder åt det mindre jordbruket
skulle därför medföra, att man på landsbygden under den förut berörda
övergångstiden fick en stor befolkningsgrupp, som — oavsett arbetsvilja
och skötsamhet — måste nöja sig med en väsentligt lägre levnadsstandard
än jämförliga arbetargrupper.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
Av det anförda torde framgå, att det måste anses som ett skäligt krav,
att visst särskilt stöd fortfarande skall utgå till de innehavare av nyssnämnda
brukningsdelar, vilka enligt 1947 års riksdagsbeslut tillerkänts sådant,
under den mera långsiktiga omställningsprocess, strukturrationaliseringen innebär.
Det är emellertid självfallet ingalunda betydelselöst för det mindre
jordbruket, hur det allmänna prisstödet åt jordbruket utformas. Den väsentliga
delen av småbrukets inkomster konstitueras under alla förhållanden
av de generella produktpriserna. Ändringar i gränsskyddet eller, vid
oförändrat gränsskydd, i de internationella priserna påverkar nämligen
såväl det mindre som det större jordbrukets inkomster på i princip likartat
sätt. Ett tillfredsställande allmänt jordbruksskydd kommer sålunda
även småbruket tillgodo. Därmed är dock icke sagt, att utformningen av
det generella prisstödet åt jordbruket och frågan om småbruksstöd direkt
behöver sammankopplas. Ur vissa synpunkter torde det tvärtom få anses
vara önskvärt, att en sådan omedelbar sammankoppling icke sker. Vid
båda de system, som utredningen framlagt i fråga om prissättningen på
jordbruksprodukter, kan särskilda åtgärder vid sidan om det generella
prisstödet vidtagas till stöd åt småbruket. Ändringar i det generella prisstödet
innebär sålunda icke, att utformningen av småbruksstödet därmed
fastlåses. Till skillnad från vissa remissinstanser delar jag därför utredningens
åsikt, att frågan om särskilt stöd åt småbruket icke bör behandlas
i detta sammanhang. Jag har emellertid för avsikt att inom kort begära
Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för utredning
av nämnda fråga.»
Motionerna
I motionerna 1: 550 och II: 680 hemställes, att särskilda kalkyler skall
upprättas för det mindre jordbruket i södra och mellersta Sveriges skogsoch
dalbygder samt i Norrland, ävensom att dessa kalkyler skall få eu med
det centrala kalkylunderlaget likvärdig ställning så till vida, att de bör läggas
till grund för socialt betonade stödåtgärder. Motionärerna hemställer vidare,
att leveranstillägget för mjölk höjes med 5 öre/kg och att det extra
mjölkpristillägget för Norrland fördubblas.
I motionerna I: 555 och II: 690 åberopas departementschefens uttalande,
att det självfallet ingalunda är betydelselöst för det mindre jordbruket
hur det allmänna prisstödet utformas, och att den väsentliga delen av småbrukets
inkomster under alla förhållanden konstitueras av de generella produktpriserna.
Detta uttalande anses stödja vad i motionerna i annat sammanhang
anförts i fråga om mjölkproduktionen.
I motionerna 1:556 och 11:684 anföres, att för småbruken, vilka i huvudsak
är inriktade på animalier och annan arbetskrävande produktion, en
snar och genomgripande rationalisering torde vara svår och alltför kapitalkrävande
att genomföra samt att småbrukarna, som redan nu tillhör de
lägsta inkomstklasserna, kan komma i en relativt ännu sämre ställning. Det
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
21
påpekas, att en utredning visserligen har igångsatts angående särskilt stöd
åt småbruket, men att dess arbete knappast kan väntas vara klart i så god
tid, att resultaten därav kan bli till någon ledning för bedömandet av det nu
föreliggande förslaget. Därtill kommer, att utredningens direktiv icke är sådana,
att hela frågekomplexet angående småbrukets framtida förutsättning
och struktur, ställning och lönsamhet kan förväntas bli behandlat. I motionerna
påpekas vidare, att svårigheterna för jordbruken i Norrland speciellt
träder i förgrunden. Det anses angeläget, att den nu pågående småbruksutredningen
får i så måtto vidgade direktiv att hela problemet kan
undersökas.
Enligt motionerna I: 558 och II: 688 är det angeläget, att det särskilda
prisstödet och andra åtgärder till stöd åt småbruket snarast möjligt utformas
på sådant sätt, att en tillfredsställande inkomstutveckling kan uppnås
vid ifrågavarande jordbruk. Man understryker vikten av att den utredning,
som tillsatts för prövning av denna fråga, fullföljes så skyndsamt som möjligt
och att förslag förelägges riksdagen, så att småbruksstödet snabbt
kan inpassas i det nya prissättningssystemet.
Utskottet
I likhet med departementschefen anser utskottet, att småbruksfrågan tillhör
de viktigaste av de spörsmål, som berör landsbygdens livsvillkor. Jordbruksprisutredningen
har emellertid funnit, att ifrågavarande problem fallit
utanför ramen för dess utredningsuppdrag. Utredningen har dock anfört,
att enligt dess inkomstundersökningar det genomsnittliga inkomstläget vid
jordbruk under 10 hektar trots särskilt stöd är icke obetydligt lägre än vid
basjordbruken. Särskilda stödåtgärder åt det mindre jordbruket är därför
enligt utredningens uppfattning fortfarande påkallade.
Det är självfallet av stor betydelse för det mindre jordbruket, hur det allmänna
prisstödet åt jordbruket utformas. Såsom departementschefen anför,
konstitueras den väsentliga delen av småbrukets inkomster under alla förhållanden
av de generella produktpriserna. Sjunkande priser på småbrukets
viktigaste avsaluprodukter skulle sålunda vid oförändrade särskilda stödåtgärder
hårt drabba en befolkningsgrupp, vars inkomster redan nu torde
vara tämligen låga. Utskottet vill därför understryka vad som i motionerna
I: 556 och II: 684 anföres om att småbrukets speciella förhållanden så långt
möjligt bör beaktas vid utformningen av det nya prissättningssystemet. Utskottet
vill vidare i likhet med departementschefen framhålla, att ändringen
i det generella prisstödet icke innebär, att utformningen av småbruksstödet
därmed fastlåses.
Den i propositionen varslade utredningen om småbruksstöd har blivit tillsatt.
Utskottet förutsätter, att denna utredning får möjlighet alt upptaga
småbruksproblemet till en allsidig prövning.
Då i enlighet med det anförda frågor om avvägningen av småbruksstödet
icke skall behandlas i föreliggande sammanhang, avstyrker utskottet vad
i detta hänseende hemställts i motionerna I: 550'' och II: 680.
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
7. Formerna för prisstödet
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 59.
Departementschefen
»1942 års jordbrukskommitté, vars betänkande låg till grund för 1947
års riksdagsbeslut, diskuterade ingående ett system — den s. k. lågprislinjen
— enligt vilket det allmänna icke alls eller endast i mycket begränsad
omfattning vidtager importbegränsande åtgärder med påföljd, att konsumentpriserna
mer eller mindre anpassar sig till världsmarknadspriserna.
Kommittén berörde därvid de regleringstekniska möjligheterna att för olika
produkter genomföra detta system, varvid konstaterades, att systemet icke
var tänkbart i fråga om vissa produkter och endast med betydande svårigheter
skulle kunna genomföras i fråga om andra.
I likhet med utredningen anser jag, att lågprislinjen icke utgör en lämplig
och framkomlig väg. De tekniska förutsättningarna att för olika produkter
tillämpa denna linje har enligt min mening icke nämnvärt förändrats. Det
må framhållas, att en sänkning av fodermedelspriserna i samband med genomförandet
av lågprislinjen, något som omnämnes av konjunkturinstitutet
i dess yttrande, torde leda till att arealerna för fodersäd kommer att användas
för odling av andra produkter, samtidigt som vår animalieproduktion
hänvisas att bygga på importerade fodermedel. En sådan utveckling,
vilken skulle medföra en ökning av vår totala överskottsproduktion, är ur
olika synpunkter icke önskvärd. Därjämte är det över huvud synnerligen
diskutabelt, huruvida lågprislinjen samhällsekonomiskt är att föredraga
framför prisstöd genom gränsskydd. Erfarenheterna från de länder, som
har lämnat stöd åt jordbruket i form av omfattande allmänna subventioner,
torde i varje fall icke odelat mana till efterföljd. För min del är jag därför
av den meningen att jordbruksstödet liksom för närvarande främst bör lämnas
i form av gränsskydd.»
Motionerna
I motionerna I: 555 och II: 690 påpekas, att departementschefens resonemang
i fråga om sänkning av fodermedelspriserna i samband med genomförandet
av lågprislinjen torde kunna anföras som argument mot en utpräglad
lågprislinje, men att det icke kan åberopas gentemot ett moderat krav
på större hänsyn till det mindre jordbruket vid foderprisernas avvägning.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
23
Utskottet
Vad i propositionen anföres om formerna för prisstödet har ej givit utskottet
anledning till erinran.
8. Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 76—83.
Departementschefen
»I direktiven till jordbruksprisutredningen framhöll jag, att det jordbrukspolitiska
program, som stadfästes i 1947 års riksdagsbeslut, i stort
sett visat sig ändamålsenligt. Enligt min mening saknades därför anledning
att ompröva huvudgrunderna i detta program. Såsom mål för jordbrukspolitiken
skulle således alltjämt gälla de principer i fråga om inkomstlikställigheten,
som inrymmes i nämnda riksdagsbeslut. Som utredningen
framhåller medför detta, att valmöjligheterna i fråga om prissättningssystem
begränsas såtillvida, att skyddet åt jordbruksnäringen måste ges
en viss grad av rörlighet. Därigenom uteslutes varje system, som innebär
att jordbruksstödet skall utgå i form av tullar eller helt fasta importavgifter.
Detta förhållande sammanhänger dock i och för sig icke enbart
med nämnda målsättning utan är även en följd av de speciella produktionsoch
marknadsförhållanden, som råder på jordbruksområdet. Sålunda tager
det relativt lång tid att anpassa produktionsunderlaget inom jordbruket
till marknadsmässiga förändringar. Vidare är jordbruksproduktionen i hög
grad beroende av väderleksförhållandena, varför man inom jordbruket icke
med samma säkerhet som inom åtskilliga andra näringar kan uppnå en planerad
produktionsvolym. På grund härav ökas riskerna för tvära kastningar
i priserna på såväl den inhemska som den internationella marknaden. Härtill
kommer, att på den internationella jordbruksmarknaden föreligger betydande
skillnader mellan de vid internationella transaktioner tillämpade priserna
samt priserna i import- och exportländerna. Allt detta gör, att ett för
längre tid fastställt gränsskydd kan leda till en inkomslbildning för jordbruksbefolkningen,
som väsentligt avviker från vad som förutsatts.
Sedan början av 1940-talet har prissättningen på jordbruksprodukter
skett med ledning av en kalkyl över jordbrukets totala intäkter och kostnader.
I 1947 års riktlinjer förutsatte man, att stödet åt jordbruket skulle
lämnas i form av ett gränsskydd och att sålunda något garantiprissystem
icke längre skulle tillämpas. Därvid utgick man från att priserna på den
internationella marknaden skulle ligga lägre än på den svenska. Så blev
emellertid icke fallet förrän något år in på 1950-talet. I stället måste den
24 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
import, som krävdes för folkförsörjningen, ske till högre priser än de inländska,
varvid staten fick bära förlusterna vid försäljningen av importkvantiteterna
till inom landet gällande priser. Prisstödsbehovet för jordbruket
aktualiserades sålunda betydligt senare än man hade räknat med i
1947 års riktlinjer. Sedan priserna på den internationella marknaden reducerats,
har emellertid prisstödet åt vårt jordbruk utformats i huvudsaklig
överensstämmelse med nämnda riktlinjer. Det tidigare för olika produkter
gällande garantiprissystemet har sålunda stegvis avvecklats, varvid särskilda
utrikeshandelsorgan skapats för de viktigare jordbruksprodukterna. Vissa
icke obetydliga överskott av jordbruksprodukter har samtidigt avlastats på
den utländska marknaden till lägre priser än de svenska. Därvid har den
principen tillämpats, att varje produktionsgren skall bära de förluster, som
uppstår i samband med produkternas försäljning i utlandet till lägre priser
än de inhemska. Därmed har förändringarna i exportpriserna kommit att i
viss mån påverka prisbildningen inom landet.
Jag har tidigare anslutit mig till utredningens av flertalet remissinstanser
understödda förslag, att prisstödet åt jordbruket även framdeles skall
lämnas främst i form av gränsskydd. Beträffande utformningen av detta
gränsskydd har utredningen framlagt två system. Det ena, system A, ansluter
sig i princip ganska nära till det prissättningsförfarande, som hittills
har tillämpats. Prissättningsperioden är sålunda relativ kort, i regel ett år,
och prissättningen sker med ledning av material angående jordbrukets
samlade intäkter och kostnader. Utredningen har dock därvid förordat, att
övervägandena skall grundas på ett mera mångsidigt material än vad som
hittills har varit fallet.
Det är tydligt, att ett prissättningsförfarande med nyssnämnda utformning
ger jordbruksbefolkningen långtgående garantier för att dess inkomstutveckling
ej alltför mycket kommer att avvika från den i 1947 års riktlinjer
förutsatta. Å andra sidan förutsätter ett sådant system täta ingripanden
i prisbildningen. Med detta system skulle bland annat importavgifterna
ständigt varieras i anslutning till förskjutningarna i den internationella
prisnivån. Redan detta förhallande ger anledning att söka finna någon annan
form för att bestämma gränsskyddet åt jordbruket. Dessutom gör överskottsproduktionen
av jordbruksprodukter det angeläget, att prisbildningen
på sådana produkter får en närmare anknytning till den internationella utvecklingen.
Man bör icke heller bortse från att ett prissättningssystem,
vid vilket med korta mellanrum ett mångskiftande och invecklat kalkylmaterial
måste bedömas, blir ytterst svårförståeligt för allmänheten.
Lantbruksförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk har i sina
yttranden över utredningens förslag skisserat ett system, som i huvudsak
ansluter sig till system A men enligt vilket importavgifterna för en del
produkter skall hållas oförändrade under ett år. Enligt min uppfattning
vinner man dock föga med en sådan modifikation. Genom att importavgifterna
bindes endast för ett år uppnås nämligen icke den eftersträvade anknytningen
till de mera långsiktiga förändringarna på den internationella
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
25
marknaden. Som förut nämnts har berörda organisationer sedermera anslutit
sig till en annan utformning av prissättningen.
Det andra av utredningen utarbetade och av utredningsmajoriteten förordade
systemet — system B — bygger på tanken att statsmakterna vid
avvägningen av gränsskyddet icke skall i främsta rummet fästa sig vid
hur jordbrukets inkomstläge blir under ett enstaka år, utan genom en
lämplig avvägning av gränsskyddet söka åstadkomma, att den i 1947 års
riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten uppnås i genomsnitt under en
följd av år. Produktpriserna får vid detta system ett visst spelrum, inom
vilket de ganska omedelbart påverkas av den internationella prisutvecklingen.
Som följd härav kan jordbrukarnas inkomstläge under enstaka
år komma att inom relativt vida marginaler avvika från vad som avsetts
vid den jordbrukspolitiska målsättningen. Man antager dock, att dessa avvikelser
under en längre period kommer att utjämna varandra, så att man
för hela tillämpningsperioden sett uppnår den åsyftade genomsnittsnivån.
Vid system B erhålles en önskvärd anknytning till den internationella
marknadsutvecklingen. Jag har tidigare framhållit, att överskottsproduktionen
genom att respektive produktionsgrenar får bära de förluster, som
uppstår vid exportförsäljningar till lägre priser än de svenska, skapar ett
visst samband mellan den internationella och den inhemska prisutvecklingen,
oavsett vilket prissättningssystem som tillämpas inom landet. Vid system
B blir anknytningen betydligt mera omedelbar. Det finnes därför skäl att
förutsätta, att genom en anknytning till utvecklingstendenserna på den internationella
marknaden en ekonomiskt fördelaktig avvägning i produktionens
fördelning mellan olika varor kan erhållas. Självfallet måste man söka
åstadkomma en anpassning av produktionens fördelning till marknadsförhållandena
även vid en årlig prissättning med en relativt detaljerad bestämning
av de inhemska priserna. Det blir dock då icke fråga om en mer
eller mindre automatisk anknytning utan om en bedömning, där även andra
än marknadsmässiga synpunkter kommer att göra sig gällande. System B
torde däremot medföra en friare marknadsordning på jordbruksområdet
och synes även komma att medföra en begränsning av detaljregleringarna.
Vidare besitter systemet vissa ur handelspolitiska synpunkter icke betydelselösa
fördelar.
Emellertid kan enligt min mening åtskilliga väsentliga anmärkningar
med fog riktas även mot system B. Som utredningen påpekat, innebär systemet,
att såväl jordbrukarna som konsumenterna tager vissa vinstchanser
och vissa förlustrisker med hänsyn till den internationella prisutvecklingen.
Dessa är emellertid icke av samma betydelse för den enskilde konsumenten
som för den enskilde jordbrukaren. Skulle exempelvis priserna
på samtliga jordbruksprodukter sjunka till i system B angivna nedre prisgränser,
skulle detta under i övrigt oförändrade förhållanden medföra en
kraftig sänkning av inkomstläget för jordbruksbefolkningen. Blir detta fallet
några år i följd, kan jordbrukets ekonomiska ställning komma alt undergrävas.
För konsumenterna å andra sidan innebär en höjning av samt
-
26 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
liga priser till den övre prisgränsen visserligen en väsentlig stegring av
levnadskostnaderna, men effekten på deras levnadsstandard blir ändå icke
tillnärmelsevis av samma omfattning som effekten av motsvarande prisnedgång
på jordbruksbefolkningens levnadsvillkor. Det är också klart, att en
prisstegring förbättrar den enskilde jordbrukarens ekonomiska läge långt
mera än en lika stor prissänkning den enskilde konsumentens. Vad som ur
jordbruksbefolkningens synpunkt är väsentligt är emellertid, att man erhåller
en viss trygghet i inkomsthänseende, och icke, alt man under vissa
omständigheter kan uppnå högre inkomster än vad som förutsatts vid den
allmänna avvägningen av prisstödet.
Utredningen anför, att den internationella prisbildningen på jordbruksprodukter
nu har nått en vis grad av stabilitet och antager att prisändringarna
på den internationella marknaden kommer att gå i än den ena än den
andra riktningen för de olika varorna. Mot denna utredningens bedömning
har invändningar framställts i flera remissyttranden. Det är givetvis förenat
med stora svårigheter att något så när säkert bedöma den framtida
prisutvecklingen på den internationella marknaden. Den stigande animalieproduktionen
i Europa kan, som jag förut framhållit, leda till en nedgång
i animaliepriserna. Vidare bör i sammanhanget observeras de risker, som
den redan föreliggande överskottsproduktionen av vissa jordbruksprodukter
i Förenta staterna innebär för prisutvecklingen under de närmaste åren.
Å andra sidan kan en del faktorer andragas, som torde verka stabiliserande
på den internationella prisutvecklingen, och det finns enligt min mening
icke anledning att vänta nagot allmänt kraftigt prisfall under de närmaste
åren.
Utredningen har fäst stor vikt vid att en friare handel med jordbruksprodukter
länderna emellan kommer till stånd. Det är tydligt, att möjligheterna
till den liberalisering av den internationella handeln, som utredningen
har räknat med, i viss mån har påverkat dess omdöme i fråga
om den väntade stabiliteten i de internationella priserna. Som jag tidigare
berört, ger de nyligen slutförda förhandlingarna angående en översyn av
bestämmelserna i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) icke stöd
för en optimistisk syn på ett inom nära framtid förestående mera allmänt
frigörande av den internationella handeln. — Det må här — helt vid sidan
av det nu framförda resonemanget — anmärkas, att frågan om handeln
med länder, där denna är helt statskontrollerad, saknar aktualitet i förevarande
sammanhang.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig icke kunna förorda system
B i dess av utredningen framlagda utformning såsom en godtagbar lösning
av jordbrukets prissättningsproblem. Riskerna för att jordbruksbefolkningen
vid detta system skall få en betydligt lägre inkomststandard än vad
som förutsatts i 1947 års riktlinjer är enligt min mening stora. Eftersläpningen
i förhållande till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper
kan bli betydande, och det kan bli förenat med stora svårigheter att
återhämta en sådan eftersläpning vid den med flera års mellanrum åter
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
27
kommande översynen av systemet. Emellertid anser jag, att önskemålen
om en friare marknadsordning på jordbruksområdet är mycket beaktansvärda.
Ur många synpunkter är det nämligen önskvärt samt med hänsyn till
såväl jordbruket som samhällsekonomien fördelaktigt, om en närmare anknytning
till den internationella marknadsutvecklingen kan erhållas. Det
är vidare önskvärt, att prissättningen på jordbruksprodukter kan ske på
längre sikt än vad som hittills varit fallet. Ej heller system A är därför enligt
min mening någon lämplig lösning i prissättningsfrågan.
Som nyss nämnts beror mina betänkligheter mot system B främst på att
grundförutsättningen för systemet — stabiliteten på den internationella
marknaden — icke med tillräcklig säkerhet kan anses föreligga. Riskerna
för inkomstminskning inom ramen för de för olika produkter angivna
prisgränserna är för den enskilde jordbrukaren så betydande, att de för
honom icke uppväges av motsvarande möjligheter till inkomststegring
Det synes mig därför vara nödvändigt att i möjligaste mån minska dessa
risker. Det kompromissförslag, som redovisas i jordbruksnämndens remissyttrande,
utgör enligt min mening en i föreliggande sammanhang
framkomlig väg.»
Motionerna
I motionerna I: 556 och II: 684 framhålles att, om lönsamheten för jordbruket
icke bedömes varje år för sig utan för en längre period, innebörden
blir, att goda år får jämna ut dåliga år. När detta gäller i fråga om inkomsterna,
bör det enligt motionerna också gälla vid beskattningen, eftersom
jordbrukarna eljest torde ha små möjligheter att i praktiken göra någon
utjämning. Motionärerna hemställer därför, att möjligheter till resultatutjämning
i beskattningshänseende skall tillskapas även för jordbrukets
del.
I nyssnämnda motioner yrkas vidare, att förutsättningen för tillämpningen
av det nya prissättningssystemet skall vara, att den enligt 1947 års beslut
åsyftade inkomstlikställigheten mellan jordbrukare och jämförliga
befolkningsgrupper uppnås. Det anföres att, om utvecklingen skulle leda
till faktiska priser, som i så hög grad avviker från mittpriserna, att den
åsyftade inkomstlikställigheten uppenbarligen icke uppnås, systemet redan
under övergångstiden bör kunna omprövas.
I motionen 1:557 anföres, att det nu för löntagarna föreligger årligen
återkommande avtalsförhandlingar och lönejusteringar samt att det är
verklighetsfrämmande att tro, att detta förhållande kommer att ändras.
Vidare anses stor risk föreligga för dumpingartad export till vårt land vid
den föreslagna liberaliseringen av importen, och det uttalas, att man torde
ha anledning att räkna med att de svenska producentpriserna snarare kommer
att hålla sig vid den nedre prisgränsen än vid mittprisnivån. Enligt
motionen synes systemet med treårig giltighetstid icke — även med beaktande
av särskilda spärregler — vara ägnat alt för jordbrukarna skapa den
28
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
trygghet och garanti, som anges i 1947 års beslut om inkomstlikställighet.
Motionären hemställer därför, att en årlig översyn av systemet skall äga
rum, varefter av utfallet påkallade ändringar i systemet skall underställas
riksdagen.
Enligt motionen I: 563 är det motiverat att uppskjuta hela frågan om det
nya prissättningssystemet, tills de båda utredningar, som för närvarande
sysslar med småbruksproblemet, är färdiga med sina förslag. En annan omständighet,
som enligt motionärens uppfattning talar för uppskov med frågan
i dess helhet, anges vara de mycket flytande ekonomiska förhållandena
med årligen återkommande löne- och inkomsthöjningar för andra
befolkningsgrupper än jordbrukare samt de stora prisvariationerna på den
internationella marknaden. I motionen hemställes därför, att riksdagen
måtte besluta att avslå propositionen.
Utskottet
I 1947 års riksdagsbeslut sattes inkomstlikställigheten mellan jordbruksbefolkningen
och jämförliga befolkningsgrupper som ett centralt mål för
vår jordbrukspolitik. Beträffande de vägar, på vilka det jordbrukspolitiska
målet skulle kunna realiseras, hänvisade man i beslutet dels till vad som
skulle vinnas genom fortsatt rationalisering, dels till prisreglerande åtgärder
i form av importskydd. Utvecklingen sedan 1947 har lett till en icke
oväsentlig förbättring av jordbruksbefolkningens inkomstläge. Denna har i
enlighet med 1947 års riktlinjer i hög grad möjliggjorts av den rationalisering
och effektivisering av jordbruksproduktionen, som har ägt rum. Vidare
har den förda prispolitiken varit av stor betydelse för inkomstbildningen
hos jordbruksbefolkningen.
Vid utformningen av ett nytt prissättningssystem har förenligheten med
inkomstlikställighetsprincipen satts som ett ovillkorligt kriterium. Detta
har lett till att stödet åt jordbruksnäringen måst utformas på annat sätt
än stödet åt övriga näringsgrenar. För dessa lämnas som bekant gränsskydd
i form av tullar, som hålles oförändrade under en lång följd av år.
Då tullarna sålunda icke ändras i samband med förändringar i importpriserna,
påverkar internationella prisförändringar direkt de inhemska priserna.
På jordbruksområdet föreligger emellertid särskilt betydande skillnader
mellan priserna vid internationell handel samt hemmamarknadspriserna
i export- och importländerna. Såsom departementschefen påpekar,
tager det relativt lång tid att anpassa produktionsunderlaget inom jordbruket
till marknadsmässiga förändringar. Riskerna för tvära kastningar i priserna
på såväl den inländska som den internationella marknaden ökas därigenom.
Ett för längre tid fastställt gränsskydd i form av tullar kan sålunda
leda till att inkomstbildningen hos jordbruksbefolkningen väsentligt kommer
att avvika från målsättningen om inkomstlikställighet.
På grund av sin oförenlighet med principen om inkomstlikställighet har
systemet med tullskydd avförts från diskussionen om lämpligt prisstödssy
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
29
stem för jordbruket. Jordbruksprisutredningen har ej heller ansett det tillfredsställande
att prisstödet och därmed utvecklingen av jordbrukarnas inkomster
via arbetskostnadsberäkningen automatiskt skall knytas till arbetslönens
utveckling eller till inkomstnivån för någon annan befolkningsgrupp.
Det skulle även enligt utskottets mening vara olämpligt att ställa
inkomstutvecklingen inom en näringsgren av sådan storleksordning som
jordbruket i nära beroende av löneavtal och löneutvecklingen inom andra,
helt ovidkommande näringsgrenar.
Under en lång följd av år har prissättningen på jordbruksprodukter hos
oss skett enligt ett system, som bygger på principen, att man med utgångspunkt
från fortlöpande beräkningar av jordbrukets intäkter och kostnader
fastställer en för gränsskyddets omfattning vägledande intäktssumma. Vid
tillämpningen av detta prissättningssystem har inkomstutvecklingen för
jordbruket i stort sett kunnat göras oberoende av produktionsutvecklingen,
och avvikelser från den som rimlig ansedda inkomstutvecklingen har kunnat
hållas inom relativt snäva gränser. Emellertid har prissättningen därvid
blivit förhållandevis bunden. Visserligen har sedan början av 1950-talet
garantipriserna stegvis avvecklats, men genom att tillämpa rörliga importavgifter,
som kan varieras efter förändringarna i importpriserna, samt
ett system med importmonopol har man kunnat hålla avvikelserna från de
vid prissättningen fastställda priserna inom tämligen snäva gränser. Det
system, som jordbruksprisutredningen alternativt har framlagt i sitt betänkande
(system A), har väsentliga drag gemensamt med det nu tillämpade.
Prissättningsperioden är sålunda tämligen kort, men till skillnad
från det nuvarande systemet skulle prissättningen här ske på grundval av
ett mera mångsidigt material rörande jordbrukets ekonomiska förhållanden
än vad som för närvarande är fallet. Därigenom har man hoppats
komma ifrån en ur olika synpunkter icke önskvärd bundenhet vid ett bestämt
kalkylunderlag.
Det andra av utredningen utformade systemet (system B), vilket förordas
av dess majoritet, innebär en viss brytning med principen om fortlöpande
kostnadstäckning. Även vid detta system utgår man från principen
om inkomstlikställighet, men man avväger prisstödet så, att nämnda princip
kan väntas bli realiserad för genomsnittet av en följd av år. Vid detta
system skulle såväl jordbrukarna som konsumenterna få taga vissa vinstchanser
och vissa förlustrisker med hänsyn till den internationella prisutvecklingen.
Departementschefen har ingående diskuterat fördelarna och olägenheterna
hos de båda systemen och bland annat funnit, att systemet med inom
vissa gränser fasta importavgifter (system B) medför alltför stora risker
för att jordbruksbefolkningen skall få en lägre inkomststandard än vad som
förutsattes i 1947 års riktlinjer. Samtidigt betonar han, att önskemålen om
friare marknadsordning på jordbruksområdet och närmare anknytning till
den internationella marknadsutvecklingen är mycket beaktansvärda. Han
bär därför ej heller funnit systemet med rörliga importavgifter vara en
30
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
lämplig lösning i prissättningsfrågan. Departementschefens betänkligheter
mot systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter i dess av utredningen
framlagda utformning föranledes huvudsakligen av ovissheten om
den internationella prisutvecklingen. Även enligt utskottets uppfattning bör
dessa risker icke bagatelliseras. Å andra sidan är det enligt utskottets mening
av utomordentligt stor betydelse, att en friare marknadsordning kan
uppnås på jordbruksområdet samtidigt som man bevarar inkomstlikställighetsprincipen
som ledstjärna vid prisstödets avvägning.
i samband med remissbehandlingen av utredningsförslaget har en kompromisslösning
framlagts av representanter för olika organisationer. I likhet
med departementschefen anser utskottet, att den komplettering av systemet,
som föreslås i nämnda kompromissförslag, på ett tillfredsställande
sätt minskar de risker, som systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter
eljest kan anses medföra. Enligt utskottets uppfattning är det också
värdefullt, att enighet om prissättningens utformning har kunnat nås
mellan berörda organisationer.
I motionerna I: 556 och II: 684 har betonats, att förutsättningen för tilllämpningen
av det nya prissättningssystemet är att den i 1947 års riksdagsbeslut
åsyftade inkomstlikställigheten uppnås. Såsom framgår av det
följande, har departementschefen i likhet med utredningen förutsatt, att
mittpriserna mellan prisgränserna i utgångsläget fastställes så, att nämnda
likställighet kan anses uppnådd och att mittpriserna vid de fastställda importavgifterna
i stort sett kan realiseras i utgångsläget.
I nämnda motioner har vidare hemställts, att möjligheter till resultatutjämning
i beskattningshänseende skall införas även för jordbrukets del.
Till denna fråga torde emellertid enligt utskottets mening ställning icke
böra tagas i förevarande sammanhang.
Av vad sålunda anförts följer, att utskottet icke biträder vare sig det i
motionen I: 557 framställda yrkandet om årlig översyn av systemet eller
det yrkande om avslag å propositionen, som innefattas i motionen I: 563.
Beträffande sistnämnda motion vill utskottet bland annat hänvisa till vad
det tidigare anfört om att ändringen av det generella prisstödet ingalunda
innebär, att frågan om särskilt stöd åt småbruket fastlåses och att följaktligen
de båda frågorna icke behöver behandlas i ett sammanhang.
9. Prisgränser
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen i
propositionen s. 68—70.
Departementschefen
»För viktigare jordbruksprodukter bör fastställas en övre och en nedre
prisgräns. Dessa prisgränser bör hänföra sig till en för produkten veder
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
31
tagen marknadsnotering. Prisgränserna avses skola fastställas så, att mittprisnivån
mellan dem i huvudsak kan anses ge jordbruksbefolkningen den
i 1947 års riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten. Jag anser mig icke i
föreliggande sammanhang böra ange, vilken genomsnittlig prisnivå som
kan antagas ge jordbruksbefolkningen denna likställighet. Det bör få ankomma
på statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar med jordbrukets
representanter till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i fråga om prisgränserna
för olika varor. Här vill jag därför inskränka mig till att angiva
det avstånd mellan prisgränserna uttryckt i procent av mittpriset för varje
produkt, som man bör tillämpa. I fråga om storleken av dessa avstånd får
jag anföra följande.
Eftersom importavgiften skall hållas oförändrad så länge det inhemska
priset ligger mellan prisgränserna, kommer inom dessa gränser prisförändringarna
på den internationella marknaden att ganska omedelbart påverka
den inhemska prisutvecklingen. Alltför vida intervaller mellan prisgränserna
kan medföra, att avvikelserna i jordbruksbefolkningens inkomstläge
från vad som förutsatts vid den jordbrukspolitiska målsättningen tidvis
kan bli mycket betydande. Å andra sidan medför alltför snäva prisgränser,
att den åsyftade anknytningen till den internationella marknaden blir för
begränsad. Man skulle då icke erhålla en sådan prisbildning inom landet,
som leder till en anpassning av produktionen till den mera långsiktiga utvecklingen
på den internationella marknaden. Utredningen har i sitt förslag
i allmänhet satt prisgränserna till ± 10 eller ± 15 procent från mittpriset.
Vid den utformning, som systemet erhållit i utredningens förslag,
kan dessa intervaller ur såväl jordbrukar- som konsumentsynpunkt synas
vara alltför vida. Då jag emellertid i det följande kommer att föreslå särskilda
spärregler utöver de i utredningsförslaget angivna, anser jag, att
man i stort sett kan utgå från de av utredningen föreslagna intervallerna.
I vissa fall har jag dock ansett mig böra föreslå något snävare intervaller
än de i utredningsförslaget angivna.
Mellan prisgränserna bör import efter erläggande av fastställd importavgift
få verkställas av vem som helst. De importmonopol och övriga kvantitativa
utrikeshandelsbegränsningar, som för närvarande finnes på jordbruksområdet,
bör således icke tillämpas i detta fall. Däremot bör kvantitativa
utrikeshandelsregleringar även i fortsättningen få förekomma för att
hindra, att prisgränserna över- eller underskrides.
Vid tillämpningen av här ifrågavarande system bör man med alla till
buds stående medel hindra, att priset på någon produkt överstiger resp. understiger
någon av prisgränserna. När den övre prisgränsen överskrides, bör
det ankomma på statens jordbruksnämnd att stegvis minska importavgiften för
denna produkt. Vid fortsatt prisstegring bör nedsättningen av importavgiften
kunna ske till noll. Stiger det inhemska priset ytterligare, trots att importavgiften
slopats, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av
jordbruksnämnden, återinföra kvantitativ exportreglering eller pålägga exportavgifter.
Därest kvantitativa exportregleringar tillgripes, bör för de vik
-
32
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
tigare jordbruksprodukterna de särskilda utrikeshandelsorganen handha all
export. Kvantitativa regleringar skall dock icke vidtagas omedelbart då den
övre prisgränsen tangeras, utan först när det inhemska priset har uppnått
en nivå, som något överstiger den övre prisgränsen. För de viktigare jordbruksprodukterna
bör jordbruksnämnden, efter överläggningar med jordbrukets
organisationer, inkomma med förslag angående de nivåer, vid vilka
dylika åtgärder bör övervägas.
Det bör å andra sidan ankomma på jordbruksnämnden att vidtaga höjningar
av importavgifterna, om den nedre prisgränsen för en vara underskrides.
Man bör dock i regel icke höja avgiften utöver 25 procent av importpriset.
Sjunker importprisnivån för någon produkt så mycket, att det inhemska
priset även vid en importavgift av nämnda storlek underskrider den
nedre prisgränsen, bör kvantitativ importreglering kunna tillgripas för att
skydda denna prisgräns. För de mera betydelsefulla varorna, för vilka särskilda
utrikeshandelsorgan finnes, bör den kvantitativa regleringen ske genom
att nämnda organ liksom nu får handha all import. Organen bör dock
vara skyldiga att i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de anvisningar,
som jordbruksnämnden meddelar. Nämnden bör erhålla bemyndigande att
i enlighet med nu nämnda regler vidtaga ändringar i importavgifterna. Däremot
bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av jordbruksnämnden,
besluta huruvida kvantitativt gränsskydd skall tillgripas eller en
ytterligare höjning av importavgifterna skall vidtagas.»
Motionerna
Enligt propositionen skall kvantitativ importreglering kunna tillgripas,
när inlandspriset sjunker under den nedre prisgränsen. Enligt motionerna
I: 558 och II: 688 kan med hänsyn till riskerna för spekulationsimport, som
torde finnas vid det föreslagna systemet, möjligheterna till kvantitativ importbegränsning
icke anses vara tillfredsställande. Det anföres, att importörer
kan, särskilt vid dumpingtillfällen, införa så stora kvantiteter jordbruksprodukter,
att överskott uppstår inom landet. Spekulationsimport torde
enligt motionärernas mening dessutom kunna komma att försvåra uppnåendet
av inkomstlikställigheten enligt den s. k. 6-procentregeln. I motionerna
hemställes därför, att kvantitativ importreglering utöver vad som
föreslagits i propositionen skall kunna tillgripas redan då risker kan bedömas
föreligga för att genom en alltför omfattande import den nedre prisgränsen
skall komma att underskridas.
Utskottet
I likhet med departementschefen vill utskottet förorda, att för viktigare
jordbruksprodukter skall fastställas en övre och en nedre prisgräns, hänförliga
till en för produkten vedertagen marknadsnotering. Utskottet vill
särskilt understryka departementschefens uttalande, att prisgränserna skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
33
fastställas så, att mittprisnivån mellan dem i huvudsak kan anses ge jordbruksbefolkningen
den i 1947 års riktlinjer åsyftade inkomstlikställigheten.
1 propositionen har ställning icke tagits till frågan om vilken genomsnittlig
prisnivå som kan antagas motsvara sådan likställighet. Utskottet vill erinra
om att det tidigare har anslutit sig till departementschefens uttalande, att
ifrågavarande likställighet i stort sett kan antagas ha förelegat vid utgången
av den tid, jordbruksprisulredningens inkomstjämförelser avsåg. Emellertid
har inkomsterna hos såväl jordbruksbefolkningen som jämförliga befolkningsgrupper
sedan dess ändrats. Hänsyn därtill bör självfallet tagas vid
bestämmandet av mittpriserna och prisgränserna. Utskottet ansluter sig härvid
till propositionens förslag, att det bör ankomma på statens jordbruksnämnd
att, efter förhandlingar med jordbrukets representanter, till Kungl.
Maj :t inkomma med förslag i fråga om prisgränserna för olika varor. Med
ledning av detta bör därefter förslag om systemets konkreta utformning
föreläggas riksdagen.
Mellan prisgränserna bör import, såsom departementschefen föreslagit, efter
erläggande av fastställd importavgift få verkställas av vem som helst.
Utskottet vill i detta sammanhang avstyrka vad som i motionerna I: 558 och
II: 688 yrkats om möjligheterna att i vissa fall tillgripa kvantitativa handelsregleringar
redan innan den nedre prisgränsen har underskridits. Därvid far
utskottet i första hand hänvisa till de olika spärregler, som systemet har omgetts
med. Vidare må framhållas, att den i motionerna föreslagna anordningen
enligt utskottets mening icke står i överensstämmelse med systemets
allmänna utformning. Införes möjlighet att tillgripa kvantitativa utrikeshandelsregleringar
redan när det inhemska priset ligger inom prisgränserna,
kan krav på införandet av sådana regleringar komma att uppställas när
som helst, varigenom ett av de främsta syftena med systemet — en närmare
anknytning mellan prisutvecklingen på de inländska och de internationella
marknaderna — skulle gå förlorat. I likhet med departementschefen
vill utskottet därför förorda, att importmonopol och övriga kvantitativa utrikeshandelsbegränsningar,
som för närvarande finns på jordbruksområdet,
icke skall tillämpas, så länge priset på en vara ligger inom prisgränserna.
Utskottet vill därvid understryka, att de kvantitativa utrikeshandelsregleringarna
icke avskaffas utan endast suspenderas, så länge inlandspiiset
ligger inom fastställda prisgränser. Brister denna förutsättning, skall
dylika regleringar få förekomma även framdeles.
Enligt det föreslagna systemet skall man på allt sätt söka hindra att priset
på någon produkt överstiger respektive understiger vederbörande prisgräns.
Utskottet har intet att erinra mot de medel, som har angivits i propositionen
såsom lämpliga att använda för sådant ändamål, överskrides den
övre prisgränsen hör det således ankomma på statens jordbruksnämnd alt
stegvis reducera importavgiften för produkten i fråga, varvid nedsällningen
av importavgiften vid fortsatt prisstegring skall kunna ske till noll. Stiger
det inhemska priset, trots att importavgiften slopats, hör Kungl. Maj :t äga
befogenhet att åter införa kvantitativ exportreglcring eller pålägga exporl
i{
Biliang till riksdagens protokoll 195!). 10 samt. Nr 39
34
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
avgift. Vid tillämpning av kvantitativa exportregleringar bör för viktigare
jordbruksprodukter de särskilda utrikesliandelsorganen handha all export.
Såsom i propositionen anföres bör dock kvantitativa regleringar icke vidtagas
omedelbart då den övre prisgränsen tangeras. För de viktigare jordbruksprodukterna
bör jordbruksnämnden, efter överläggningar med jordbrukets
organisationer, till Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående de nivåer,
vid vilka dylika åtgärder bör övervägas. Frågan om ifrågavarande nivåer
bör, liksom övriga spörsmål i samband med den konkreta utformningen av
systemet, före ikraftträdandet underställas riksdagens prövning.
Därest den nedre prisgränsen för en produkt underskrides, bör det i enlighet
med propositionens förslag ankomma på jordbruksnämnden att höja
importavgifterna. Departementschefen föreslår därvid, att importavgiften
som regel icke bör höjas utöver 25 procent av importpriset och att, om det
inhemska priset vid en importavgift av nämnda storlek ändå underskrider
den nedre prisgränsen, kvantitativ importreglering skall kunna tillgripas för
att skydda denna gräns. Utskottet har intet att erinra mot vad sålunda föreslagits
och tillstyrker alltså, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att,
efter förslag av jordbruksnämnden, besluta huruvida kvantitativt gränsskydd
skall tillgripas eller om en ytterligare höjning av importavgifterna bör vidtagas.
Ej heller i övrigt har utskottet någon erinran mot vad som i propositionen
har föreslagits i föreliggande sammanhang.
10. Import- och regleringsavgifter
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 70—72.
Departementschefen
»Så länge det inhemska priset för en produkt ligger mellan prisgränserna,
bör den vid systemets ikraftträdande fastställda importavgiften icke ändras.
Det bör ankomma på statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar med
jordbrukets organisationer till Kungl. Maj :t framlägga förslag beträffande
den importavgift, som skall tillämpas mellan prisgränserna. Avgifterna bör
därvid fastställas så, att vid de importpriser, som bedömes såsom mest sannolika
vid rådande marknadsläge, mittprisnivån mellan prisgränserna i stort
sett kan uppnås. Självfallet blir även bedömningen av vilken mittprisnivå,
som kan antagas ge jordbruksbefolkningen den åsyftade inkomstlikställigheten,
avgörande i detta sammanhang.
I några remissyttranden har framhållits önskvärdheten av att gränsskyddet
för olika produkter blir så enhetligt som möjligt. Även om jag principiellt
är av samma uppfattning, anser jag mig dock icke kunna föreslå,
att enhetligheten tages till ovillkorlig utgångspunkt vid bestämningen av
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955 35
importavgifterna. Vid ett konsekvent genomförande av eu sådan princip
kommer nämligen gränsskyddet för vissa produkter att alltför mycket avvika
från det nuvarande. För vissa grupper av jordbrukare kan detta medföra
betydande svårigheter. Skäl kan även föreligga att ge ett något högre
skydd åt en viss produkt för att bibehålla en ur beredskapssynpunkt önskvärd
produktion. Hänsyn måste uppenbarligen tagas till här nämnda förhållanden
vid bedömningen av gränsskyddet för olika produkter.
Vad beträffar priskontroll i fråga om jordbruksvaror har statens priskontrollnämnd
i sitt remissyttrande anfört, att enligt dess mening priskontrollen
i industri- och handelsledet även fortsättningsvis bör bibehållas:
Även Landsorganisationen anser, att behovet av marginalkontroll alltjämt
föreligger. Jag vill påminna om att frågan om priskontroll för närvarande är
föremål för översyn inom en särskild utredning. Det bör i det sammanhanget
avgöras, om och i vad mån priskontrollen i förädlings- och handelsled för
olika produkter skall bibehållas. Däremot är det givet, att priskontroll icke
skall förekomma i fråga om producentpriserna.
För de produkter, som omfattas av jordbruksregleringen, bör i enlighet
med utredningens förslag de tullar, som för närvarande utgår, slopas i samband
med att det av mig förordade systemet genomföres. För dessa produkter
kommer då följaktligen framdeles endast importavgifter att tillämpas.
Detta innebär en viss minskning av statskassans inkomster, då importavgifterna
i motsats till tullar, såsom jag i det följande närmare kommer att beröra,
icke torde böra inflyta i statskassan utan användas till regleringsändamål
på jordbruksområdet.
Enligt min mening är det bland annat ur praktisk synpunkt önskvärt,
att avgiftsskyddet för en produkt icke uppdelas på tull och importavgift.
Dessutom bör, såsom tidigare nämnts, avgiftsskyddet för en produkt kunna
helt borttagas för att hindra, att dess pris stiger över den övre prisgränsen.
Detta kan icke ske i den angivna ordningen, om en del av skyddet utgår i
form av en utav riksdagen på längre sikt fastställd tull. Slutligen bör enligt
min principiella uppfattning, till vilken jag återkommer, inflytande importavgifter
få användas för regleringsändamål på jordbruksområdet.
Enligt gällande bestämmelser skall generaltullstyrelsen månadsvis til!
jordbruksnämnden inleverera inflytande införselavgifter genom insättande
av avgifterna, efter avdrag av restitutioner, på ett för nämndens räkning
upprättat konto i Sveriges kreditbank. Nämnden äger, såsom tidigare nämnts,
disponera de på kontot inncstående medlen för regleringsändamål på jordbruksområdet.
Under sistförflutna budgetår bar de inlevererade medlen
uppgått till cirka 35 miljoner kronor. Efter ikraftträdandet av det nya prissättningssystemet
kan beloppet antagas stiga avsevärt. Det kommer sålunda
att röra sig om betydande belopp och det är därför rimligt att Kungl. Maj:t
har direkt inflytande på dispositionen av ifrågavarande medel. Det bör därför
ankomma på Kungl. Maj:t att årligen efter förslag av jordbruksnämnden
meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen av importavgifterna
för det framförliggande året. Detta torde lämpligen kunna ske genom
36
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
att nämnden i samband med sina sedvanliga anslagsäskanden till prisregierande
åtgärder på jordbrukets område redovisar beräkningar rörande storleken
av inflytande importavgifter under det framförliggande året ävensom
avgiver förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande
medel. Det torde vidare böra övervägas, att nämnden i fortsättningen vid
avgivande av beräkning och dispositionsförslag rörande importavgifterna redovisar
utfallet för tilländalupet år ävensom en reviderad beräkning för
det löpande året.
För närvarande upptages i icke obetydlig utsträckning regleringsavgifter
på jordbruksprodukter i syfte att utjämna producentpriserna inom landet.
I den mån avgifter av ifrågavarande slag förekommer, bör de utgå även
vid import. I annat fall skulle nämligen gränsskyddet komma att minskas
med avgifternas belopp. Även de avgifter, som upptages för att utjämna
exportförluster, bör av samma skäl utgå på importerade kvantiteter.
Restitution av importavgift bör liksom hittills lämnas vid export av färdigprodukt,
vari avgiftsbelagd vara ingår, motsvarande den fördyring produkten
undergår på grund av avgiftsbeläggningen.»
Motionerna
I motionerna 1: 550 och II: 680 hemställes, att statlig priskontroll skall
upprätthållas i förädlings- och handelsleden på alla viktigare jordbruksprodukter
samt beträffande vegetabilieproduktionen på brukningsdelar,
överstigande 50 hektar, också i produktionsledet.
I motionerna I: 555 och II: 690 uttryckes betänkligheter mot att regleringsavgifterna
— inklusive de tullmedel, som enligt förslaget skall omvandlas
till dylika — utan att passera statskassan skall inlevereras direkt
till ett konto, som står till jordbruksnämndens förfogande för regleringsändamål.
Om ett dylikt förfarande skall godtagas, måste det enligt motionärerna
vara som ett av praktiska hänsyn motiverat undantag från vedertagna
beskattnings- och budgetprinciper. Som ett sådant kan motionärerna,
om också med stor tvekan, gå med på att anordningen prövas under
den treårsperiod, som besluten nu närmast gäller. Motionärerna anser vidare,
att en fullständig och klar redovisning för varje år bör lämnas riksdagen
i fråga om den specialbudget, som föreslås skola upprättas angående
användningen av regleringsinedlen. I motionerna beröres vidare frågan om
påläggandet av särskilda regleringsavgifter, vilken anses böra bli föremål för
närmare överväganden.
I motionerna I: 558 och II: 688 påpekas, att importavgifterna enligt propositionen
skall användas till regleringsändamål på jordbruksområdet. Enligt
gällande bestämmelser insättes importavgiftsmedlen på ett för jordbruksnämndens
räkning upprättat konto i Sveriges kreditbank. Då enligt
motionärernas uppfattning dessa medel är av stor betydelse för jordbrukets
kreditförsörjning, hemställer motionärerna, att medlen även skall få fonderas
hos jordbrukskasserörelsen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
37
Utskottet
Enligt systemet bör vid dess ikraftträdande fastställd importavgift icke
ändras, så länge det inhemska priset för varan i fråga ligger mellan prisgränserna.
Såsom tidigare nämnts, bör det ankomma på jordbruksnämnden
att, efter förhandlingar med jordbrukets organisationer, till Kungl. Maj:t
framlägga förslag beträffande de importavgifter, som bör tillämpas mellan
prisgränserna. Utskottet vill understryka vad i propositionen anföres därom,
att avgifterna bör fastställas så, att vid de importpriser, som bedömes
såsom mest sannolika vid rådande marknadsläge, mittprisnivån mellan
prisgränserna i stort sett kan uppnås. Förutsättningen för systemet är så^
ledes, att de mittpriser, som ger jordbruksbefolkningen den i 1947 års riksdagsbeslut
åsyftade inkomstlikställigheten, i stort sett kan realiseras i utgångsläget.
Vad i propositionen anförts rörande priskontroll samt slopandet av vissa
för närvarande utgående tullar har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet avstyrker således vad som i fråga om priskontroll hemställts
i motionerna 1:550 och 11:680. Beträffande importavgifterna har
utskottet intet att erinra mot att dessa i enlighet med propositionen skall
få användas för regleringsändamål på jordbruksområdet. I motionerna
I: 555 och II: 690 har uttalats att en fullständig och klar redovisning för varje
år bör lämnas riksdagen över den specialbudget, som föreslås skola upprättas
angående användningen av ifrågavarande regleringsmedel. Även enligt
utskottets uppfattning bör riksdagen ha full insyn i fråga om dispositionen
av nämnda medel. Utskottet vill därför förorda, att Kungl. Maj:t
årligen till riksdagen skall avge beräkning och dispositionsförslag rörande
importavgifterna ävensom redovisa utfallet för tilländalupet år och lämna
en reviderad beräkning för det löpande året.
I motionerna 1:558 och 11:688 har hemställts, att importavgiftsmedlen
även skall få fonderas hos jordbrukskasserörelsen. Utskottet anser, att det
i föreliggande sammanhang rör sig om en på Kungl. Maj :t ankommande
förvaltningsfråga, som icke bör föranleda något uttalande från riksdagens
sida.
I propositionen föreslås, att de regleringsavgifter, som avses skola utgå
för att utjämna producentpriserna inom landet, samt de avgifter, som skall
upplagas för att utjämna exportförluster, även bör utgå på importerade
kvantiteter. Eftersom i annat fall gränsskyddet skulle minskas med avgifternas
belopp, tillstyrker utskottet propositionen i denna del.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att restitution av importavgift
liksom hittills bör lämnas vid export av färdigprodukt, vari avgiltsbelagd
vara ingår, med belopp motsvarande den fördyring, produkten
undergår på grund av avgiftsbeläggningen.
38
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
11. Exportförhållanden
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 72—74.
Departementschefen
»Liksom hittills bör staten medverka vid uppbörden av de avgifter, som
för att täcka förluster vid export till lägre priser än de inhemska måste
tågas ut på den inom landet saluförda produktionen. Några befogade invändningar
torde icke kunna riktas mot att även importavgiftsmedel användes
för sådant ändamål. Skulle dylika medel icke få användas därtill,
kunde det ur jordbrukets synpunkt bli fördelaktigt, om produktionen utav
olika varor fördelades så, att största möjliga självförsörjning för varje produkt
uppnåddes och importen begränsades till ett minimum. En sådan utveckling
synes dock näppeligen kunna anses vara samhällsekonomiskt eftersträvansvärd.
Med hänsyn till våra produktionsförutsättningar kan det nämligen
vara ekonomiskt välmotiverat att komplettera den inhemska försörjningen
av vissa produkter med import, samtidigt som man exporterar överskott
av andra produkter till lägre priser än de inom landet gällande. Det
föreligger sålunda goda skäl att använda importavgiftsmedel för att täcka
exportförluster. Därvid bör regeln vara, att importavgiften för en viss produkt
skall användas för att täcka förluster i samband med export av samma
eller likartad produkt. Importavgifterna på fodermedel bör dock få fördelas
mellan de olika produktionsgrenarna i ungefärligt förhållande till deras
användning av fodermedel.
, De nuvarande organen för utrikeshandeln, Svensk köttliandel, Sveriges export-
och importförening för ägg och Svensk spannmålshandel, bör även
efter systemets genomförande vara kvar såsom exportorgan inom resp. områden.
De bör i enlighet med allmänna direktiv från Kungl. Maj :t få disponera
medel, som inflyter i form av reglerings- och importavgifter, dock med
undantag för clearingavgifterna för fettvaror. Det bör delegeras åt dem
att inom ramen för nämnda direktiv bestämma storleken av eventuella exjxjrtbidrag.
I direktiven bör ingå, att medlen ej får användas för utbetalande
av exportbidrag, om det inhemska priset å vederbörande produkt överstiger
den övre prisgränsen. I princip bör det stå var och en fritt att verkställa
export utan bidrag. Emellertid bör möjlighet finnas att taga exportavgifter,
när det utländska priset överstiger det inhemska. Även dessa avgifter
bör få användas för regleringsändamål.
Exportorganen bör, i motsats till vad som hittills varit fallet, efter det
nya systemets ikraftträdande erlägga importavgifter i vanlig ordning.
Utredningen har föreslagit, att de särskilda exportorganen bör erhålla
möjlighet att använda till deras förfogande stående avgiftsmedel för att
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
39
stödja forsknings- och försöksverksamheten samt upplysningsverksamheten
på jordbrukets område, i den män så kan ske utan att organens övriga verksamhet
röner inverkan därav. Ehuru det enligt min mening är av stor betydelse
att effektiviseringen inom jordbruksnäringen på allt sätt främjas,
finner jag mig icke kunna tillstyrka utredningens ifrågavarande förslag.»
Utskottet
Utskottet finner sig böra tillstyrka, att staten liksom hittills skall medverka
vid uppbörden av de avgifter, som för att täcka förluster vid export
till lägre priser än de inhemska måste uttagas på den inom landet saluförda
produktionen, liksom även att importavgiftsmedel skall få användas
för nämnda ändamål. Regeln bör därvid i enlighet med departementschefens
förslag vara, att importavgifter för en viss produkt skall användas
för att täcka förluster i samband med export av samma eller likartad produkt.
Importavgifterna på fodermedel bör emellertid få fördelas mellan de
olika produktionsgrenarna i ungefärligt förhållande till dessas användning
av fodermedel.
Vad i propositionen anförts angående arbetsformerna för de nuvarande
organen för utrikeshandeln har ej heller givit utskottet anledning till erinran.
Enligt vad utskottet erfarit, har under senare år vissa avgiftsmedel
använts för att stödja forsknings-, försöks- och upplysningsverksamheten
på jordbrukets område. Utskottet förutsätter, att detta även framdeles får
bli fallet i nuvarande omfattning. Det bör därvid ankomma på Kungl. Maj :t
att vid den årliga prövningen av jordbruksnämndens förslag rörande den
huvudsakliga användningen av ifrågavarande avgiftsmedel upptaga till behandling
frågan, huruvida dessa i begränsad omfattning skall få disponeras
för sådan forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet, vartill bidrag
för närvarande utgår.
12. Särskilda spärregler
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 69. Det s. k. kompromissförslaget redovisas i propositionen
s. 108—113.
Departementschefen
»Vid övergången till det nya systemet för prissättningen skall gränsskyddet
avvägas så, att den i 1947 års riktlinjer avsedda inkomstlikställigheten
förverkligas. Emellertid kan sedermera sådana förskjutningar inträffa, att
denna likställighet rubbas. Så kan exempelvis bli fallet, om den fortsatta
rationaliseringen inom jordbruket sker i annan takt än inom andra näring
-
40
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
ar. Som tidigare anförts, torde rationaliseringen inom jordbruket under efterkrigsåren
ha gått minst lika snabbt som inom industrien. Emellertid har
rationaliseringen på många brukningsdelar, särskilt de större, redan nu
nått så långt, att några ytterligare mera betydande resultat i detta hänseende
näppeligen är att emotse. För jordbruket i dess helhet kan därför rationaliseringstakten
så småningom kommer att minska. Om jordbruket i
fortsättningen rationaliseras långsammare än andra näringar, kan jordbruket
vid oförändrat gränsskydd uppenbarligen förlora den inkomstlikställighet,
som förutsättes skola finnas i utgångsläget. Skiljaktigheter i rationaliseringstakten
gör sig emellertid i föreliggande sammanhang gällande mera
på lång sikt. Hänsyn till dessa bör därför lämpligen tagas vid den allmänna
översyn av systemet, som föreslås skola äga rum med vissa års mellanrum.
Inkomstlikställigheten kan även rubbas av andra orsaker. Eftersom importavgifter
och prisgränser anges i nominella värden, kan uppenbarligen
en förändring i penningvärdet leda till en avsevärd förskjutning av jordbruksbefolkningens
inkomstläge. Utredningen framhåller, att en justering
av prisgränserna och importavgifterna är ofrånkomlig vid starka förskjutningar
i penningvärdet. Därest en sådan justering icke vidtages, minskas jordbrukets
möjligheter att vid sjunkande penningvärde uppnå den avsedda reella
inkomstnivån, å andra sidan skulle jordbruket vid stigande penningvärde
därigenom kunna uppnå ett högre inkomstläge än som avsetts vid utformningen
av systemet.
En justering för starkare förskjutningar i penningvärdet är enligt min
mening nödvändig. Såsom angivits i kompromissförslaget torde socialstyrelsens
konsumentprisindex — efter att ha rensats från inverkan av allmän
omsättningsskatt eller därmed jämförligt system av punktskatter samt
bostadskostnaderna så länge bostadsposten i index huvudsakligen återspeglar
hyresförändringen i flerfamiljshus — i förevarande sammanhang kunna
tjäna som mätare av förskjutningarna i penningvärdet. Kompromissförslaget
innebär vidare i denna del att — då index ändras med minst 5 procent, räknat
från systemets genomförande resp. närmast föregående justeringstillfälle
— motsvarande ändringar i samtliga importavgifter och prisgränser skall
vidtagas. Detta betyder, att avgifterna och prisgränserna avses skola hållas
oförändrade, räknat i konstant penningvärde. Penningvärdeförändringen
kan beräknas bli helt kompenserad, när denna förändring inom landet åtföljes
av en motsvarande penningvärdeförändring i andra länder, som påverkar
de internationella jordbrukspriserna, eller när ändringar i prisgränserna
direkt påverkar producentpriserna. Är däremot penningvärdeförändringen
isolerad till vårt land och är de nominella världsmarknadspriserna oförändrade,
erhålles icke sådan effekt. Som förut nämnts ingår 5-procentregeln i
kompromissförslaget. Även om återverkningen av regeln på de verkliga producentpriserna
uppenbarligen är svår att bedöma, finner jag vid nu angivna
förhållande icke böra föreslå någon ändring i utformningen av densamma.
Den i utgångsläget avvägda inkomstlikställigheten kan även rubbas vid
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
41
en förskjutning av priserna på den internationella marknaden. Enligt min
mening är det nödvändigt, att en särskild spärregel införes mot möjligheten,
att inlandspriserna därvid mera långvarigt tenderar att genomsnittligt ligga
vid en nivå, som skiljer sig väsentligt från den genomsnittliga mittprisnivån,
utan att därför priserna på de enskilda varorna ligger utanför prisgränserna.
Det i jordbruksnämndens remissyttrande redovisade kompromissförslaget
upptager en spärregel, som enligt min uppfattning utgör en
i föreliggande sammanhang godtagbar lösning.
I enlighet med kompromissförslaget vill jag förorda, att man skall beräkna
en producentprisindex, omfattande alla viktigare produkter i prissättningssystemet.
Denna index bör uppgöras med fasta vikter, som skall
avse totalt producerade kvantiteter under en viss basperiod, samt korrigeras
för penningvärdesförändring med användning av socialstyrelsens konsumentprisindex,
varvid den senare bör justeras för samma faktorer som
vid tillämpningen av den nyss angivna 5-procentregeln. Producentprisindex
bör beräknas månadsvis. Én närmare uppläggning av här ifrågavarande
producentprisindex har skisserats i en bilaga till jordbruksnämndens remissyttrande.
Jag är emellertid icke beredd att nu i vidare man taga ställning
till den närmare utformningen av indexberäkningen, utan det bör få
ankomma på jordbruksnämnden att i samband med det blivande förslaget
om fastställande av prisgränser och importavgifter för olika produkter m. m.
efter samråd med jordbrukets organisationer inkomma med detaljerat förslag
i denna fråga.
Producentprisindex bör inställas på 100 vid prissättningsperiodens början.
Utan hänsyn till den periodiska översynen av systemet avses översyn skola
äga rum, när avvikelsen från 100 uppgår till minst 6 enheter och sådana
avvikelser beräknade för de månader i följd, för vilka de registrerats, har
uppnått summan 30. Då denna spärregel trätt i funktion, bör jordbruksnämnden
i den mån så är möjligt justera importavgifterna på sådant sätt,
att producentpriserna återföres till mittprisnivåerna. Innebörden av denna
s. k. 6-procentregel är, att jordbruket erhåller viss garanti för att mittprisnivån
skall återställas, om världsmarknadspriserna genomgående reduceras
och förutsättningen för systemet — uppnådd stabilitet på den internationella
marknaden — sålunda visar sig icke vara för handen. I kompromissförslaget
har uttalats, att man vid justering av importavgifterna endast undantagsvis
bör höja dessa över 25 procent av det enligt jordbrukspiisutredningens
metod beräknade importvärdet.
Vid nyssnämnda justering bör till utgångspunkt tagas en för alla varor
lika stor procentuell förändring av avgifterna. Emellertid bör jordbruksnämnden
ha möjlighet att, efter förhandlingar med jordbrukets oiganisationcr,
taga särskild hänsyn till vissa för jordbruket betydelsefulla produkter
för det speciella fall, att starka fluktuationer i utlandet inträffat, vilka
synes sakna reell grund i den internationella marknadsutvecklingen pa längre
sikt. Om jordbruket inom en icke alltför avlägsen lid före justeringstillfället
har legat på lägre eller högre inkomstnivå än som motsvarar inkoinstlikstäl
-
42
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
lighet enligt 1947 års riktlinjer, bör jordbruksnämnden ha möjlighet att, efter
förhandlingar med jordbrukets organisationer, taga hänsyn därtill såtillvida,
att importavgifterna skall kunna ändras i mindre mån än som
föranledes av 6-procentregeln.
Var för sig skall 5-procentregeln och 6-procentregeln tillämpas med utgångspunkt
från basårets prisgränser och avgifter. Visar sålunda 5-procentregeln,
att en viss procentuell justering bör ske med utgångspunkt från
basläget, skall vid genomförandet härav avräknas den justering, som —
med samma utgångspunkt — kan ha ägt rum med tillämpning av 6-procentregeln.
»
Motionerna
Enligt motionerna I: 555 och II: 690 synes konstruktionen av 6-procentregeln
ytterligare böra övervägas. Motionärerna anför, att om prisläget skall
återföras till mittprisnivån, detta innebär, att det i vissa lägen skulle vara
en fördel att öka avvikelsen från denna för att så mycket snabbare få
mittprisnivån återställd.
I motionerna I: 556 och II: 684 uttalas att, eftersom prissättningen skall
ske för relativt lång tid, behovet av verksamt inflationsskydd framstår som
särskilt påtagligt. Den korrektionsregel, som föreslagits härför, kan enligt
motionärernas mening komma att leda till ej obetydliga eftersläpningar.
Justeringen får sålunda omedelbar verkan beträffande gränsskydd och
prisgränser men endast indirekt på jordbruksprodukternas priser. Därmed
får systemet enligt motionärerna en tendens att göra inflationsriskerna särskilt
besvärande för jordbruket.
Inkomstlikställigheten kan enligt motionerna I: 558 och II: 688 icke upplätthållas
genom den i propositionen föreslagna justeringen för penningvärdeförändringen.
Motionärerna hemställer, att 5-procentregeln skall utformas
så, att importavgiften vid justeringstillfället ändras med 5 procent
av det mittpris, som gällde vid bestämmandet av prisgränserna. Motionärerna
anser vidare, att man bör uppmärksamma de risker, som den inhemska
prisbildningen kan utsättas för genom import av dumpingkaraktär. Det kan
enligt motionärerna befaras, att på grund av spekulationsimport producentprisindex
under kanske en eller två månader går ned med mer än 6 enheter
för att sedan genom importörernas kontroll över utbudet få stiga över
6-procentgränsen, varefter under en följande månad producentprisindex åter
får gå ned under denna gräns. Genom sådana åtgärder skulle den stipulerade
månadsföljden brytas och 6-procentregeln icke träda i kraft. Motionärerna
hemställer därför, att kravet på månadsföljd skall utgå ur bestämmelserna,
och föreslår att 6-procentregeln i stället bör träda i kraft, när producentprisindex
gått ned med minst 6 enheter i så många månader under
en tid av ett år, oberoende av månadsföljden, att summan 30 uppnåtts.
I sistnämnda motioner uttalas vidare, att det i propositionen framhålles,
att man vid justering av importavgifterna endast undantagsvis bör höja
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
43
dessa över 25 procent av det enligt jordbruksprisutredningens metod beräknade
importvärdet. Motionärerna delar uppfattningen, att det är önskvärt,
att importavgifterna icke blir alltför stora i förhållande till importvärdena.
De anser det dock vara anledning att understryka, att detta icke får hindra,
att det skydd kommer till stånd, som erfordras för upprätthållandet av inkomstlikställighet.
Utskottet
Importavgifterna och prisgränserna skall enligt propositionen anges i nominella
värden. Sker därefter under systemets tillämpningsperiod en avsevärd
förskjutning i penningvärdet, kan detta uppenbarligen leda till betydande
ändringar i jordbruksbefolkningens inkomstläge. Jordbruksprisutredningen
framhöll därför, att en justering av prisgränserna och importavgifterna
var nödvändig vid starka förskjutningar i penningvärdet och föreslog med
anledning härav en justeringsregel. Denna regel, som även ingår i kompromissförslaget,
innebär att, då socialstyrelsens konsumentprisindex —
efter att ha rensats från inverkan av allmän omsättningsskatt eller därmed
jämförligt system av punktskatter samt bostadskostnader, så länge bostadsposten
i denna index huvudsakligen återspeglar hyresförändringen i flerfamiljshus
— ändras med minst 5 procent, räknat från systemets genomförande
respektive närmast föregående justeringstillfälle, motsvarande ändringar
i samtliga importavgifter och prisgränser skall vidtagas. Det bör observeras,
att justeringen skall gälla importavgiften och således icke priset på
en vara. Ligger priset på produkten mellan prisgränserna, blir den effektiva
prishöjningen betydligt lägre än 5 procent. Är exempelvis importpriset 4
kr/kg och importavgifter 1 kr/kg, höjes vid nämnda justering importavgiften
till 1,05 kr/kg. Det inhemska priset blir följaktligen 5,05 kr/kg eller
1 procent högre än före justeringen. I det anförda exemplet har förutsatts,
att importpriset har hållit sig oförändrat. Tankegången vid utformningen av
regeln har tydligen varit, att en penningvärdeförändring sällan är endast en
nationell företeelse och att, om penningvärdeförändringen inom landet åtföljes
av en motsvarande penningvärdeförändring i andra länder, regeln vid den
här återgivna utformningen kommer att fungera på ett tillfredsställande sätt.
Departementschefen uttalar, att återverkningen av regeln på de verkliga producentpriserna
uppenbarligen är svår att bedöma. Han åberopar emellertid,
att 5-procentregeln ingår i kompromissförslaget och att han därför icke ansett
sig böra föreslå någon ändring i utformningen av densamma.
I motionerna I: 558 och II: 688 föreslås, att importavgiften vid justeringstillfället
skall ändras med 5 procent av det mittpris, som gällde vid bestämmandet
av prisgränserna. I ett i motionerna återgivet exempel skulle emellertid
den föreslagna justeringen innebära, att importavgiften höjdes med ej
mindre än 26 procent. I det fall, då den inländska penningvärdeförändringen
åtföljes av en motsvarande förskjutning i penningvärdet utomlands, skulle
den i motionerna föreslagna justeringen således leda till en stark överkom
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
pensation. Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna biträda motionärernas
förslag.
Utskottet har ansett sig icke böra rikta någon erinran mot departementschefens
förslag i fråga om 5-procentregeln i och för sig. Emellertid vill utskottet
i likhet med departementschefen understryka, att regelns återverkningar
på de verkliga producentpriserna är svåra att bedöma. Därest den
penningvärdeförändring, som utlöser 5-procentregeln, är en helt eller väsentligen
till vårt land begränsad företeelse, kan emellertid effekten av regeln
bli mindre tillfredsställande. Utskottet förutsätter därför, att Kung].
Maj:t framdeles kommer att ha uppmärksamheten riktad på denna fråga.
I fråga om 6-procentregeln har utskottet funnit sig böra lämna den i
propositionen föreslagna utformningen i princip utan erinran. Utskottet anser
sig sålunda icke böra tillstyrka det i motionerna 1:558 och 11:688
framlagda ändringsförslaget. Nämnda förslag innebär, att kravet på månadsföljd
skall utgå och 6-procentregeln träda i kraft, när producentprisindex
gått ner med minst 6 enheter i så många månader under en tid av ett
år, oberoende av månadsföljden, att summan 30 uppnåtts. En så långt gående
uppmjukning av 6-procentregeln är utskottet icke berett att tillstyrka.
Avsikten med den har nämligen varit att lämna skydd vid mera långvariga
förskjutningar i de internationella priserna. Däremot kan utskottet förorda
att spärregeln far träda i kraft även om summan 30 enheter uppnås under
en 12-månadersperiod först genom en sammanläggning av enheter för olika
månader, som visserligen icke följer på varandra, men där dock avbrottet
icke uppgår till mer än en månad. Utskottet anser i likhet med departementschefen
att importavgifterna icke annat än i undantagsfall bör
överstiga 25 procent av importpriset.
13. Ikraftträdande och allmän översyn av systemet
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 75—76.
Departementschefen
»Det här angivna systemet bör införas fr. o. m. produktionsåret 1956/57.
Som förut nämnts, bör det ankomma på jordbruksnämnden att, efter förhandlingar
med jordbrukets organisationer, till Kungl. Maj :t ingiva förslag
angående prisgränser och importavgifter för de särskilda produkterna
in. m. Det är min avsikt att, under förutsättning att det av mig föreslagna
systemet godkännes av riksdagen, våren 1956 för riksdagen framlägga ett
konkret förslag till systemets närmare utformning för olika varor och till
erforderliga författningsföreskrifter. Därvid kan eventuellt hänsyn även
behöva tagas till strävandena mot ett vidgat samarbete mellan de nordiska
länderna. Utredningen har föreslagit, att en allmän översyn av systemet
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
45
skall verkställas fem år efter dess ikraftträdande. Samma tillämpningsperiod
har också angivits i det i jordbruksnämndens remissyttrande redovisade
kompromissförslaget. Styrelserna för Sveriges lantbruksförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk har emellertid vid behandlingen av nämnda
kompromissförslag ansett, att möjlighet bör finnas att efter tre år vidtaga
den justering av systemet, som kan motiveras av erfarenheterna. Då
det är förenat med betydande svårigheter att nu helt överblicka systemets
verkningar, vill jag för min del förorda, att en allmän översyn av systemet
skall äga rum tre år från ikraftträdandet.
Vid den periodiska översynen av systemet bör bland annat utredas, hur
jordbruksbefolkningens inkomstläge utvecklats under tillämpningsperioden
samt huruvida inkomstlikställighet uppnåtts vid det givna gränsskyddet.
Anses ändringar i systemet påkallade, bör frågan härom underställas
riksdagen. I detta sammanhang må anmärkas, att en översyn av systemet,
utöver vad som förut angivits, kan bli nödvändig vid mera betydande förändringar
i växelkurserna.»
Motionerna
Enligt motionerna I: 558 och II: 688 torde böra uppmärksammas, att inkomstlikställigheten
kan rubbas under regleringsperioden genom de inkomstförbättringar,
som andra grupper kan vinna genom löneavtal eller löneglidning.
önskvärt synes enligt motionärerna vara, att även för löntagargrupperna
finge gälla lika långa löneavtal som för jordbrukarna. En sådan kongruens
mellan löneavtalen på arbetsmarknaden och jordbrukets prisreglering
skulle enligt motionärernas mening främja en lugn samhällsekonomisk
utveckling. Därest så icke sker och under avtalsperioden en mera betydande
förskjutning i relationen mellan jordbrukarnas och industriarbetarnas inkomster
skulle inträffa till följd av förändringar i det allmänna löneläget,
bör enligt motionärerna förhandlingar kunna påfordras i syfte att återställa
relationen vid utgångsläget. I motionerna hemställes därför, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t skall begära skyndsam utredning och förslag rörande komplettering
av systemet i detta hänseende.
Utskottet
I likhet med departementschefen förordar utskottet, att det i propositionen
angivna systemet skall införas fr. o. m. produktionsåret 1956/57 samt att ett
konkret förslag rörande systemets närmare utformning för olika varor ävensom
erforderliga författningsföreskrifter våren 1956 framlägges för riksdagen.
Utskottet ansluter sig även till departementschefens förslag, att en allmän
översyn av systemet skall äga rum tre år från ikraftträdandet och att,
om ändringar i systemet då anses påkallade, frågan härom skall underställas
riksdagen. I motionerna I: 558 och II: 688 har hemställts, att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skall begära skyndsam utredning och förslag rörande sådan
komplettering av prissättningssystemet, att vid förändringar i det allmänna
46
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
löneläget under i motionen angivna förutsättningar den avsedda inkomstrelationen
kan återställas. Utskottet anser sig icke böra förorda bifall till vad
som sålunda hemställts i motionerna. Den ifrågasatta ändringen av systemet
strider enligt utskottets mening mot systemets allmänna uppläggning.
Utskottet vill vidare understryka departementschefens uttalande att en
översyn av systemet, utöver vad som förut angivits, kan bli nödvändig And
mera betydande förändringar i växelkurserna. Det torde slutligen vara självklart,
att vid en katastrof artad utveckling för jordbruket, exempelvis på
grund av missväxt, särskilda stödåtgärder bör kunna övervägas.
14. Informationsmaterial om förhållanden i jordbruket
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 75—76.
Departementschefen
»Att prissättningen vid det av mig föreslagna systemet kommer att utformas
för längre perioder än hittills innebär ej, att utvecklingen av de ekonomiska
förhållandena inom jordbruksnäringen kan ägnas mindre uppmärksamhet
än vad som för närvarande är fallet. Tvärtom är det enligt
min mening synnerligen angeläget, att fylligare information än hittills frambringas
för belysning av nämnda förhållanden. Jag åsyftar härvid ej endast
undersökningar om jordbruksbefolkningens relativa inkomstläge utan exempelvis
även undersökningar av den totala produktions- och konsumtionsutvecklingen,
produktionsmedelsanvändningen o. s. v. Vid varje periodisk
översyn av systemet bör ett mångskiftande material föreligga, så att statsmakternas
bedömning vilar på så säker grund som möjligt. Såsom förut angivits,
kan genom att spärregler träder i funktion, en viss översyn av systemet
komma att ske under en löpande prissättningsperiod. Det bör åligga
jordbruksnämnden att ombesörja, att det ekonomiskt-statistiska material,
som kan krävas vid sådana översyner, hålles aktuellt. Jag förutsätter dock,
att den nu gällande gränsdragningen mellan statistiska centralbyrån och
jordbruksnämnden i fråga om insamlandet av statistiskt material alltjämt
skall upprätthållas.»
Utskottet
Utskottet vill helt ansluta sig till vad departementschefen anfört beträffande
informationsmaterial om förhållandena i jordbruket. Det bör understrykas,
att prissättningens utformning för längre perioder på intet sätt får
innebära, att utvecklingen av de ekonomiska förhållandena inom jordbruks
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
47
näringen skall ägnas mindre uppmärksamhet än vad som för närvarande är
fallet. Utskottet förutsätter, att arbetet på ifrågavarande område i stället
intensifieras och att det ekonomisk-statistiska materialet alltmer fullständigas.
15. Brödsäd m. m.
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 127—129.
Departementschefen
»Lämnas gränsskyddet åt brödsädsodlingen i form av importavgifter,
som icke ändras så länge inlandspriset ligger inom fastställda prisgränser,
uppstår vissa icke önskvärda konsekvenser. Brödsädspriserna inom landet
blir vid en dylik utformning av prissättningen ganska omedelbart beroende
av den internationella prisutvecklingen. I och för sig ligger visserligen ett
sådant beroende i det här föreslagna systemets natur. Emellertid måste odlarna
på grund av begränsade lagringsmöjligheter och behovet att skaffa
sig likvida medel saluföra den övervägande delen av saluöverskottet kort
tid efter skörden. De saknar således möjlighet att avvakta den internationella
prisutvecklingen under resten av skördeåret och måste sälja till det
pris, som handeln vid tillfället är villig att ge. Å andra sidan är det naturligt,
att handeln i möjligaste mån söker begränsa sina risker i samband
med eventuella senare prisfall på den internationella marknaden. Det är
därför sannolikt, att handeln vid köp av brödsäd skulle utgå från den mest
pessimistiska bedömningen av den internationella prisutvecklingen under
återstående del av skördeåret. Odlarna skulle följaktligen i regel icke kunna
erhålla ett pris, som motsvarades av det genomsnittliga importpriset under
året jämte importavgiften.
För att undgå de olägenheter, som från odlarsynpunkt kan befaras bli
förenade med en helt fri brödsädsmarknad, har utredningen föreslagit ett
system, som bygger på inlösengaranti och inmalningstvång. Detta förslag
utgör enligt min mening en i föreliggande sammanhang godtagbar lösning.
Vid den förordade utformningen av prissättningen på brödsäd bibehålies
en anknytning till den internationella marknadsutvecklingen, även om anpassningen
av inlandspriserna till förskjutningarna på utlandsmarknaden
i huvudsak kommer att ske årsvis. Också ur administrativ synpunkt synes
utredningens förslag vara den framkomligaste vägen att lösa förut berörda
problem. Jag anser mig därför böra föreslå, att prissättningen på brödsäd
fr. o. in. produktionsåret 1956/57 utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag.
Föreningen Svensk spannmålshandel bör sålunda fastställa inlösenpriser
48
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
för vete och råg att gälla exempelvis per den 1 april. Dessa inlösenpriser
bör, om så erfordras, stödjas genom inmalningstvång. Förutsättningen för
att dylikt tvång skall få tillämpas bör dock vara, att inlösenpriserna har
bestämts med rimlig hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella
marknaden. Så bör anses vara fallet, om beslutet rörande inlösenpriserna
biträtts av statens representanter i föreningen. Under angivna förutsättning
bör det ankomma på jordbruksnämnden att i fall av behov tilllämpa
inmalningstvång för svensk brödsäd för att stödja inlösenpriserna.
Inmalningsprocenten bör bestämmas av nämnden efter samråd med föreningen,
varvid ett 100-procentigt inmalningstvång om möjligt bör undvikas.
Såsom jordbruksnämnden framhållit föreligger viss risk för att utländsk
brödsäd eller svensk brödsäd, som efter export återinföres, utbjudes till
inlösen. Det torde få ankomma på jordbruksnämnden att närmare undersöka
detta spörsmål samt att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om åtgärder
för att hindra att inlösen av sådan vara kommer till stånd.
Stiger utlandspriserna i sådan grad, att export av brödsäd kan ske utan
bidrag, bör exportavgifter kunna uttagas. Häremot svarande avgifter bör
även få uttagas vid export av mjöl.
Prisgränserna för vete och råg torde i enlighet med utredningens förslag
böra fastställas till ±12 procent från mittpriset.
Förmalningsavgift bör liksom hittills få uttagas för att täcka förluster
vid export av brödsäd till lägre priser än de inhemska. Rörande storleken
av förmalningsavgiften vid olika inlösenpriser bör jordbruksnämnden, efter
förhandlingar med jordbrukets organisationer, inkomma med förslag till
Kungl. Maj :t, varvid i enlighet med kompromissförslaget bör tillses att avgiften
på lämpligt sätt minskas vid stigande producentpris.
Utgår förmalningsavgift för vete och råg, bör importen av mjöl och gryn
belastas med en motsvarande avgift. Avgiftens belopp bör fastställas till
kvoten mellan förmalningsavgiften och utmalningsgraden. Den senare bör
bestämmas enligt de grunder, som gäller vid restitution av tull (kvarnindustrirestitution).
Därest inmalningstvång tillämpas, bör importör av vete- och rågmjöl
vara skyldig att inblanda inhemsk vara i samma proportion, som föreskrivits
i fråga om inmalningen.»
Motionerna
I motionerna 1: 555 och II: 690 uttalas viss tveksamhet om huruvida ett
mera bundet pris skall tillämpas för brödsäd än för andra produkter. Motionärerna
vill dock icke motsätta sig, att systemet prövas under tre år.
Utskottet
Enligt utskottets uppfattning kan man icke bortse från de mindre önskvärda
konsekvenser, som ett gränsskydd åt brödsädsodlingen i form av
inom vissa gränser fasta importavgifter kan medföra ur odlarsynpunkt. De
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
49
begränsade lagringsutrymmena, svårigheterna för jordbrukare utan egna
torkar att lagra skördetröskad spannmål jämte jordbrukarnas behov av
likvida medel torde framtvinga tidiga leveranser. Jordbrukarna har följaktligen
icke möjlighet att avvakta den internationella prisutvecklingen
utan måste sälja den övervägande delen av sitt saluöverskott kort tid efter
skörden. Det är samtidigt naturligt, att handeln söker begränsa sina risker
i samband med eventuella senare prisfall på den internationella marknaden
och följaktligen vid sina inköp utgår från den mest pessimistiska bedömningen
av den internationella prisutvecklingen. Följden blir, att producenterna
i regel skulle få ett pris, som är lägre än det genomsnittliga importpriset
under året jämte importavgiften. I likhet med departementschefen anser
utskottet, att det av utredningen föreslagna systemet, som bygger på inlösengaranti
och inmalningstvång, under förhandenvarande omständigheter
utgör en godtagbar lösning. Utskottet har sålunda ej funnit anledning
till någon erinran mot vad departementschefen anfört i fråga om utformningen
av brödsädsregleringen.
16. Fodersäd och andra fodermedel m. m.
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 133—135.
Departementschefen
»Lämnas fodersädspriserna helt utan skydd torde, som jag tidigare berört,
fodersädsarealerna i betydande utsträckning överföras till annan odling
samtidigt som vår animalieproduktion i ökad utsträckning baseras på
importerade fodermedel. Jag har därjämte framhållit, att en därav föranledd
ökning av den totala överskottsproduktionen icke kan anses önskvärd.
Vidare skulle uteblivet stöd åt fodersäden drabba jordbruk i de områden, där
fodersädsodling till avsalu på grund av naturliga produktionsförutsättningar
utgör en väsentlig inkomstkälla. Det synes mig därför befogat, att fodersädsproduktionen
beredes skydd mot utländsk konkurrens i samma ordning
som övriga jordbruksprodukter. Jag anser även skäl föreligga, att influtna
exportavgifler för fodermedel under vissa speciella förhållanden skall få
användas för att stödja exporten av fodersäd. Så hör få ske, om priserna
på fodersäd sjunkit så starkt, att en ytterligare nedgång alltför hårt skulle
drabba de jordbruk, för vilka fodersädsodlingen utgör en dominerande produktionsgren.
För sagda ändamål bör dock få användas endast de medel,
som har influtit genom utförselavgifter på foderspannmål och andra fodermedel.
Trots den angivna möjligheten att under vissa förhållanden avlasta fodersäd
från den inhemska marknaden genom export, kan fodersädspriserna
komma att falla under den nedre prisgränsen. Utredningen påpekar, att det
4 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 39
50
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
å andra sidan i vissa lägen kan finnas anledning att låta fodersädspriserna
överskrida den övre prisgränsen. Detta kan exempelvis anses önskvärt i ett
läge, då vetepriset ligger vid eller överstiger den övre prisgränsen och fläskpriserna
samtidigt är särskilt höga. I likhet med utredningen förordar jag
därför, att ovillkorlig skyldighet att ändra importavgifterna för fodersäd,
så snart den övre prisgränsen uppnåtts, icke bör föreligga. Efter samråd
med jordbrukets organisationer bör dessa avgifter, om särskilda skäl föranleder
därtill, kunna behållas oförändrade även ovanför den övre prisgränsen.
Å andra sidan bör, liksom utredningen föreslagit, med hänsyn till
fodersädens ställning som råvara för den inhemska animalieproduktionen
— förutom sänkning eller slopande av importavgifter — även exportbegränsande
åtgärder få vidtagas, redan när den övre prisgränsen för fodersäd
har uppnåtts.
Utredningens förslag, att rörliga importavgifter även i fortsättningen skall
få användas beträffande majs och oljekraftfoder, anser jag vara väl motiverat.
Vid bestämmande av importavgifterna på dessa produkter bör hänsyn
tagas till konkurrensförhållandena gentemot andra fodermedel samt till
risken för att en stor import kan komma att medföra en icke önskvärd ökning
av överskottsproduktionen på animalieområdet. Storleken av importavgifterna
för ifrågavarande produkter bör fastställas av jordbruksnämnden.
Dessa bör emellertid icke bestämmas till belopp, överstigande 25 procent
av importvärdet. Skulle undantagsvis högre avgifter vara erforderliga,
bör det ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av jordbruksnämnden,
besluta därom.
Prisgränserna för korn och havre torde enligt min mening böra ligga ungefär
± 15 procent från mittpriset.
För maltkorn och grynhavre bör utgå samma importavgift, som vid varje
särskild tidpunkt tillämpas för foderkorn resp. havre. För sorghum, tapioka
(för foderändamål), melass, sockersnitsel, torkad betmassa och hirs bör
utgå samma avgift som för korn. Prisgränser torde icke böra anges för gryn
och mjöl av havre och korn. Importavgiften för dessa produkter bör i stället
fastställas i viss relation till motsvarande avgift för havre resp. korn.
Samma importavgift som för nämnda gryn och mjöl bör utgå på förmalningsprodukter
av majs, sorghum och hirs. För vete- och rågkli bör importavgiften
vara densamma som för korn.»
Motionerna
Enligt motionerna I: 550 och II: 680 är det erforderligt, att fodersäd och
övriga fodermedel, som är av betydelse för det mindre jordbrukets animalieproduktion,
fritages från importavgifter.
Enligt motionerna 1: 555 och II: 690 finns icke grundad anledning att
tillgripa exportpremier i fråga om fodersäd. Även om exceptionella lägen
kan tänkas, då exportpremier skulle vara försvarbara, torde det enligt motionärernas
mening med hänsyn till gjorda erfarenheter vara riktigare att
låta de närmaste tre åren bli en försöksperiod utan en dylik anordning.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
51
Utskottet
Det torde ur olika synpunkter få anses befogat, att fodersädsproduktionen
beredes skydd mot utländsk konkurrens i samma ordning som övriga jordbruksprodukter.
Utskottet har därför icke funnit skäl till erinran mot vad
departementschefen föreslagit under avsnittet om fodersäd och fodermedel
m. in. Det bör i detta sammanhang understrykas, att i den mån importen
av majs och oljekraftfoder icke överstiger vad som svarar mot behovet med
hänsyn till en lämplig sammansättning av foderstaterna, anledning icke
torde finnas att fördyra desamma genom avgiftsbeläggning utöver vad som
kan vara motiverat av hänsyn till behov av medel för täckande av förlusterna
på äggexporten. Emellertid torde man icke undgå att avgiftsbelägga
införseln, när importpriserna är låga, eftersom nämnda fodermedel också
konkurrerar med inhemsk foder säd samt oljekraftfodret därjämte med
raps-, rybs- och senapsmjöl, som framställes av inom landet odlade oljeväxtfröer.
Det kan vidare vara befogat att genom avgiftsbeläggning söka
minska importen av berörda fodermedel, om importen är betydande samtidigt
som överskott på animalieområdet endast med svårighet kan avsättas.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet departementschefens förslag,
att rörliga importavgifter även framdeles skall tillämpas beträffande majs
och oljekraftfoder, väl motiverat. Utskottet förutsätter därvid, att försiktighet
iakttages vid bestämmandet av berörda importavgifter, så att ifrågavarande
fodermedel icke fördyras mer än vad som kan anses nödvändigt
med hänsyn till här framförda synpunkter.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet vad som i fråga om fodersäd
och övriga fodermedel hemställts i motionerna 1:550 och 11:680. Utskottet
anser vidare, i motsats till vad som anförts i motionerna 1: 555 och
II: 690, att influtna exportavgifter för foderspannmål och andra fodermedel
under speciella förhållanden bör få användas för att stödja exporten av
fodersäd. Såsom departementschefen uttalat bör så få ske, om priserna på
fodersäd sjunkit så starkt, att en ytterligare nedgång alltför hårt skulle
drabba sådana jordbruk, där fodersädsodlingen utgör en dominerande produktionsgren.
17. Potatis
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 138.
Departementschefen
»Under senare år har ett intensivt arbete bedrivits för att åstadkomma en
förbättring av den svenska matpotatisens kvalitet. I detta sammanhang kan
sålunda erinras om tillkomsten av den särskilda malpotatiskontrollen
(SMAK). Nämnda strävanden har redan lett till en viss kvalitetshöjning.
52
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
Emellertid är den svenska potatisens kvalitet och sortering fortfarande icke
tillfredsställande. Det är av stort intresse även ur odlarsynpunkt, att en
fortsatt kvalitetsförbättring kommer till stånd. Den svenska matpotatisen
torde nämligen kunna beredas tillfredsställande skydd endast om den ur
kvalitetssynpunkt effektivt kan konkurrera med utländsk vara. Samtidigt
är det tydligt, att arbetet med kvalitetsförbättring kan spolieras, om skyddet
för den inhemska matpotatisen avsevärt nedgår. En viss försiktighet bör
därför enligt min mening iakttagas, när det gäller avvägningen av gränsskyddet
åt potatisodlingen.
Under det senaste året har gränsskyddet åt potatis i huvudsak lämnats genom
rörliga importavgifter, vilka måst ändras upprepade gånger. Det är
tydligt, att importpriserna på potatis kan sjunka mycket lågt, om överskotten
i exportländerna på våren är stora. Ett exportland har då oftast att välja
mellan att utfodra återstående överskott av exportpotatis eller att exportera
detta till ett i förhållande till produktionskostnaderna mycket lågt pris. Så
länge exportpriset överstiger utfodringsvärdet, kommer exporten att framstå
som förmånlig.
Det anförda synes tala mot att skyddet åt matpotatisodlingen lämnas i
den av utredningen föreslagna formen. Då jag emellertid anser det önskvärt,
att det föreslagna systemet icke brytes genom att undantag göres för
enstaka produkter, vill jag trots angivna betänkligheter föreslå, att gränsskyddet
för matpotatis liksom för andra jordbruksvaror skall lämnas i form
av inom vissa prisgränser fast importavgift.
Prisgränserna för matpotatis torde i enlighet med utredningens förslag
böra fastställas till ± 15 procent från mittpriset. För utsädespotatis bör enligt
min mening skyddet i princip utgå med samma belopp som för matpotatis.
I fråga om färskpotatis är jag icke beredd att nu taga ställning till det
framtida skyddet för denna produkt.»
Utskottet
Vad av departementschefen anförts under avsnittet angående potatis har
ej givit utskottet anledning till erinran.
18. Potatisprodukter
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 141—142.
Departementschefen
»Det nuvarande skyddet för potatisprodukter härleder sig från sekelskiftet
och har ytterligare befästs under 1930- och 1940-talen. De speciella
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
53
förhållandena i sandjordsområdena i östra Skåne och västra Blekinge har utgjort
det huvudsakliga motivet för det särskilda stödet åt odlingen av fabrikspotatis.
Denna odling har ansetts vara av central betydelse för jordbrukarbefolkningen
i nämnda trakter, eftersom möjligheterna varit ytterst begränsade
att där i någon nämnvärd omfattning övergå till annan produktion.
Potatisodlingen är vidare arbetskrävande och våra i förhållande till utlandet
höga arbetslöner innebär därför en särskild belastning i konkurrenshänseende.
Ett minskat stöd åt odlingen av fabrikspotatis skulle under dessa
förhållanden medföra en kännbar sänkning av inkomstnivån för berörda
jordbrukare. Utredningen anser emellertid, att förhållandena numera har
ändrats så, att särskilt stöd åt odlingen av fabrikspotatis ej längre är påkallat
i samma utsträckning som tidigare. Utredningen anför, att genom växtodlingens
utveckling andra grödor nu i större omfattning med fördel torde
kunna odlas på sandjordarna i nyssnämnda trakter samt att bland annat
genom ensileringsmetodens utbredning det numera ofta torde vara lönande
att odla fabrikspotatis till foder. Vidare hänvisar utredningen till möjligheterna
att rationalisera både brännvins- och stärkelsetillverkningen samt till
en ytterligare rationalisering av själva odlingen. På grund härav anser utredningen
det möjligt att inom loppet av fyra år väsentligt kunna nedbringa
gränsskyddet åt fabrikspotatisodlingen.
Det är även min uppfattning att man genom en fortsatt rationalisering
kan uppnå en billigare produktion av potatisprodukter. Särskilt i fabrikationsledöt
torde mycket vara att vinna på denna väg. Det är emellertid tydligt,
att rationaliseringsprocessen är tidskrävande. Enligt min mening är
odlingen av fabrikspotatis fortfarande av stor betydelse för inkomstbildningen
i vissa områden. Vid bedömningen av de möjligheter, som föreligger
att reducera gränsskyddet utan att detta leder till ett alltför kännbart inkomstbortfall
för berörda jordbruk, bör hänsyn tagas till nu nämnda förhållanden.
I likhet med utredningen anser jag, att en sänkning av det nuvarande
gränsskyddet för potatisprodukter torde vara möjlig att genomföra.
Jag ansluter mig emellertid till kompromissförslaget, som i denna del innebär,
att det bör ankomma på jordbruksnämnden att senare efter förhandlingar
med jordbrukets organisationer till Kungl. Maj :t avge förslag rörande
längden av den avtrappningsperiod, som kan anses skälig med hänsyn till
föreliggande rationaliseringsmöjligheter. Jag vill i sammanhanget betona att
rationaliseringsmöjligheterna självfallet bör tillvaratagas och att en rationalisering
av odlingen är önskvärd ur såväl samhällsekonomisk som odlarsynpunkt.
I en del yttranden bar framhållits, att sänkningen av gränsskyddet på pötatisprodukter
bör gå längre än vad utredningen föreslagit och att skyddet
helt bör bringas i nivå med det skydd, som lämnas flertalet andra jordbruksvaror.
Såsom framgår av vad utredningen anfört torde emellertid vid nu
kända förhållanden en sådan kraftig sänkning av gränsskyddet icke vara
möjlig. Eu dylik sänkning kunde nämligen innebära, att tillverkningen av
54
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
potatisprodukter i vårt land helt eller till avsevärd del måste nedläggas och
att de jordbrukare, som för sin existens är beroende av fabrikspotatisodling,
skulle råka i stora svårigheter.
Utredningen har icke berört formerna för regleringen av stärkelse- och
potatissprittillverkningen. I propositionen 1954: 180 framförde jag, att enligt
min mening det nuvarande regleringssystemet i fråga om fabrikspotatis
torde vara osmidigt och omständligt och att en omläggning bör äga rum. Jag
föreslog därför, att det skulle uppdragas åt jordbruksnämnden att företaga
drforderliga utredningar och till Kungl. Maj :t inkomma med ett detaljerat
förslag. Ett sådant förslag har nu, som förut nämnts, framlagts i en till
nämndens yttrande fogad promemoria. Det i promemorian föreslagna systemet
utgör enligt min mening en i huvudsak godtagbar lösning i fråga om
formerna för regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen. Frågan
om avvägningen av det framtida stödet åt fabrikspotatisodlingen bör emellertid
liksom för andra produkter senare upptagas till prövning vid förhandlingar
mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer. Jag anser
mig icke heller böra taga ställning till detaljerna i det i nyssnämnda promemoria
föreslagna systemet.
Prisgränserna för stärkelse bör i enlighet med jordbruksnämndens förslag
kunna sättas till ± 13 procent av mittpriset,
Livsmedelsprodukter, i vilka potatis eller stärkelse av potatis m. m. ingår
som råvara, bör — såsom även framhållits av utredningen och 1952 års tulltaxekommitté
— erhålla ett importskydd, som innefattar införselavgiften
för potatis (stärkelse). Skyddet bör enligt min mening utformas som tull
utom i fråga om produkter, som praktiskt taget helt består av potatis eller
stärkelse, såsom potatispulver, gryn av potatisstärkelse o. d. (tapioca- och
sagogryn). Jag föreslår, att sådana produkter som nyss nämnts, inbegripes
i importavgiftssystemet.
Att, på sätt tulltaxekommittén föreslagit, genom speciell nedsättning av införselavgiften
på stärkelse, som importeras för tekniska tillverkningar, underlätta
en övergång till utländsk råvara, kan enligt min mening icke lämpligen
komma i fråga med hänsyn till den stora betydelse, som användningen
av stärkelse till tekniska ändamål har för avsättningen av inhemsk fabrikspotatis.
Jag föreslår därför, att beredda glätt-, appretur- och betmedel, innehållande
stärkelseprodukter, samt stärkelsehaltiga kärnbindemedel liksom
nu är fallet genom avgiftsbeläggning av motsvarande importvaror skall få
ett importskydd, som innefattar kompensation för införselavgiften på däri
ingående stärkelse. Vad beträffar sorbit (sorbitol), som är en kemisk industriprodukt
på stärkelsebas, förutsätter jag däremot, att importskyddet för
denna vara skall lämnas i form av en lämpligt avpassad tull.»
Motionerna
1 motionerna I: 559 och II: 691 erinras om att statsmakterna under senare
år energiskt har gått in för att genom kartellövervakning och till denna
55
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
knutna åtgärder bekämpa konkurrensbegränsningarna inom det enskilda
näringslivet. Motionärerna anser, att det under sådana förhållanden måste
finnas utomordentligt starka skäl för att statsmakterna skall medverka till
att skapa legala monopol inom det privata näringslivet. En första och oavvislig
förutsättning för en sådan medverkan måste enligt motionärernas uppfattning
vara både att det föreligger ett starkt behov av ett sådant monopol
och att dettas skadeverkningar för konsumenterna är oväsentliga. Motionärerna
anser det icke bevisat, att någotdera av dessa villkor är uppfyllt i
fråga om det föreslagna legala monopolet inom stärkelseindustrien. De anfor
bland annat, att enligt tekniska utredningar inom potatisindustriutredningen
produktionskostnaderna för stärkelse skall kunna minskas till mellan hälften
och en tredjedel av vad de nu är. De anser vidare, att rationaliseringen
inom ramen för det existerande monopolet går mycket långsamt.
Motionärerna anför vidare, att fabrikspotatisodlingens betydelse för jordbruken
i Kristianstads och Blekinge län högst avsevärt har minskat under
de två senaste decennierna. I motionerna framhalles, att monopolets avskaffande
sannolikt icke kommer att minska odlarnas förtjänster; om nya företag
kommer in i branschen kan man enligt motionärerna tvärtom räkna med
att konkurrensen om råvaran skall verka höjande på odlarpriset, eftersom
den möjliga rationaliseringsvinsten enligt deras uppfattning väl medger en
sådan stegring inom ramen för ett måttligt gränsskydd. Motionärerna hemställer,
att riksdagen måtte besluta att tillverkningen av potatisstärkelse skall
vara fri och således icke beroende av särskilt tillstand.
I motionen II: 686 hävdas, att man icke kan pasta, att förhallandena för
sandjordbruket i östra Skåne och västra Blekinge numera har ändrats så,
att ett särskilt stöd åt odlingen av fabrikspotatis icke längre är påkallat i
samma utsträckning som tidigare. I dessa trakter utgör enligt motionären
fabrikspotatis jämte råg alltjämt de två huvudgrödorna, och dessa är samtidigt
de viktigaste och nära nog de enda handelsväxterna. Jordbrukarna i
dessa trakter anges således för sin existens fortfarande vara i hög grad beroende
av fabrikspotatisodlingen och skulle enligt motionären råka i stora
svårigheter, om avsättningsmöjligheterna för denna gröda skulle komma att
inskränkas. Detta synes enligt motionärens mening allvarligt kunna riskeras,
om prisgränserna sättes till ±13 procent av mittpriset.
Motionären framhåller tillika, att potatisstärkelsetillverkningen arbetar
under svåra konkurrensförhållanden. Några prisgränser kommer icke att
finnas för produkter, framställda av stärkelse, t. ex. glykos och dextrin. Vid
hård utländsk konkurrens i fråga om dessa färdigprodukter kommer avsättningsmarknaden
att kunna kvarhållas endast genom försäljning av inhemsk
stärkelse för dessa ändamål till reducerat pris. Motionären anser vidare skäl
föreligga för att spännvidden mellan prisgränserna blir densamma för stärkelse
som för socker. I motionen hemställcs således att pi isgränserna pa
stärkelse skall fastställas till ± 10 procent av mittpriset.
56
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
Utskottet
Utskottet ansluter sig till departementschefens uttalande, att man genom
en fortsatt rationalisering kan uppnå en billigare framställning av potatisprodukter.
I detta sammanhang kan också erinras om — vilket bland annat
framhållits i motionerna I: 559 och II: 691 — att vissa för några år sedan
utförda tekniska utredningar har visat, att produktionskostnaderna för stärkelse
kan väsentligt sänkas genom rationalisering av tillverkningen. Samtidigt
som utskottet således betonar, att alla möjligheter att förbilliga framställningen
av potatisprodukter hör tillvaratagas, vill det i likhet med departementschefen
påpeka, att vid bedömningen av gränsskyddet för potatisprodukter
hänsyn bör tagas till att odlingen av fabrikspotatis fortfarande
torde vara av väsentlig betydelse för inkomstbildningen i vissa områden.
Liksom departementschefen förordar utskottet, att det skall ankomma på
jorbi uksnämnden att senare, efter förhandlingar med jordbrukets organisationer,
till Kungl. Maj :t avge förslag om längden av den avtrappningsperiod,
som kan anses skälig med hänsyn till föreliggande rationaliseringsmöjligheter.
Av nu angivna ställningstagande följer också, att utskottet icke tillstyiker
vad som i motionen 11:686 hemställes rörande prisgränserna för
stärkelse.
Formerna för regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen har
icke berörts av jordbruksprisutredningen. Departementschefen anmäler
emellertid, att ett förslag till omläggning av nämnda reglering av jordbruksnämnden
lämnats i en promemoria, som har fogats till dess remissyttrande
över jordbruksprisutredningens förslag. Departementschefen tager icke ställning
till detaljerna i det i denna promemoria föreslagna systemet, men uttalar
att det enligt hans mening torde utgöra en i huvudsak godtagbar lösning
i fråga om formerna för regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen.
I motionerna I: 559 och II: 691 har kritik riktats mot det
i promemorian framförda förslaget att tillverkningen av potatisstärkelse
även framdeles skall vara beroende av särskilt tillstånd, och motionärerna
har hemställt, att riksdagen måtte besluta, att sådan tillverkning skall vara
fri. Enligt utskottets uppfattning torde emellertid i avvaktan på Kungl.
Maj :ts närmare .förslag rörande regleringen av stärkelse- och potatissprittillverkningen
något riksdagens uttalande i frågan icke vara erforderligt.
Det är dock utskottets mening, att man även på detta område bör komma
tram till ett friare regleringssystem.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
57
19. Socker och sockerbetor m. m.
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 150—153.
Departementschefen
»Det gränsskydd, som lämnas sockerproduktionen i vårt land, är icke obetydligt
högre än det skydd, flertalet andra produktionsgrenar inom jordbruket
erhåller. Detta sammanhänger i väsentlig mån med att sockerbetsodlingen
är särskilt arbetskrävande och att våra arbetslöner är höga i förhållande
till utlandets. Det bör emellertid uppmärksammas, att även i andra europeiska
länder skyddet åt sockerproduktionen är högt. Det förhåller sig nämligen
så, att den internationella sockermarknaden i hög grad domineras av
rörsocker, som produceras i transoceana länder med helt andra produktionsförhållanden
än de europeiska. Under senare år har vidare en icke obetydlig
överproduktion förelegat beträffande socker, och det ledande exportlandet
Cuba har haft stora svårigheter att finna avsättning för hela sin i förhållande
till förkrigstiden kraftigt ökade produktion. Priserna vid internationell
handel har på grund härav utsatts för starkt tryck. Det har visat sig förenat
med stora svårigheter att stabilisera de internationella sockerpriserna; sålunda
har man bland annat icke lyckats hindra, att minimipriset i det internationella
sockeravtalet vid vissa tillfällen har underskridits. Denna prisbildning
under trycket av överproduktion bör tagas i betraktande vid bedömning
av den svenska sockerproduktionens konkurrensläge på längre sikt.
Den aktuella relationen mellan det svenska och det utländska sockerpriset
ger sålunda långt ifrån uttryck för produktionskostnaderna hos oss och i
utlandet. Det finnes skäl att förmoda, att en fortsatt ökning av sockerförbrukningen
i världen så småningom kan leda till en bättre balans på den
internationella marknaden och att sockerpriserna då kan komma att stabiliseras
på en högre nivå än den nuvarande. Man torde emellertid böra räkna
med att de internationella sockerpriserna åtminstone under de närmaste åren
kommer att förbli tämligen låga.
Det anförda innebär icke, att möjligheter saknas att under nuvarande
förhållanden på den internationella marknaden nedbringa gränsskyddet för
sockernäringen. Ansträngningar bör självfallet göras att åstadkomma en
billigare produktion och därmed möjliggöra, afl gränsskyddet för sockerproduktionen
kommer att ligga mera i nivå med det skydd, andra produktionsgrenar
inom jordbruket åtnjuter. Därvid bör beaktas att möjligheterna till
ytterligare rationalisering synes vara icke obetydliga. Beträffande odlingen kan
man bland annat räkna med en ökad användning av maskinella hjälpmedel.
Det är emellertid svårt att bedöma, vilket ekonomiskt resultat utvecklingen
på detta område kan komma att ge. En del, som vinnes genom minskad ar
-
58
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
betsförbrukning, förloras nämligen genom att utbytet blir mindre vid användningen
av maskinella hjälpmedel. De största möjligheterna att nedbringa
kostnaderna för den inhemska sockerproduktionen torde därför vara
att söka på fabrikationssidan. I fråga om den tekniska standarden torde
den svenska sockerfabrikationen ligga på en internationellt sett mycket hög
nivå. Ytterligare vinster på detta område torde därför främst kunna vinnas
genom en viss koncentration av odlingen, så att fabrikskapaciteten kan utnyttjas
mera optimalt än vad som för närvarande är fallet. Denna koncentration
är givetvis en process, som betyder en genomgripande omställning
för såväl många betodlare som Svenska sockerfabriksaktiebolaget och den
vid dess fabriker anställda arbetskraften. Det är också betydande investeringar,
som måste göras vid en dylik omläggning, och man kan icke räkna
med att ifrågavarande rationalisering kan genomföras under loppet av
några få år.
Enligt min mening bör man utgå från att en viss koncentration av
fabriksdriften måste ske under de kommande åren. Det är ur såväl jordbrukets
som samhällets synpunkt önskvärt, att en möjligast effektiv och
konkurrenskraftig sockerindustri skapas i vårt land, så att gränsskyddet åt
sockerproduktionen kan nedbringas. Emellertid måste sänkningen av gränsskyddet
anpassas till de reella möjligheterna att rationalisera sockerproduktionen.
Sänkningen får i vart fall icke gå så långt, att sockerproduktionen
sjunker under den nivå, som ur beredskapssynpunkt måste anses önskvärd.
Vid en koncentration av fabriksdriften torde en viss nedskärning av sockerbetsarealen
vara oundviklig. Utredningen har föreslagit, att storleken av
det gränsskydd, som framdeles bör utgå, skall bedömas med utgångspunkt
från behovet för en odling av 40 000—50 000 hektar i de egentliga sockerbetsodlande
områdena i Skåne, Halland och Blekinge. Det betpris, som motsvarar
ett sålunda avvägt gränsskydd, torde icke möjliggöra odling i Linköpings-,
Mörbylånga- och Romadistrikten. Vad beträffar de båda sistnämnda
områdena skulle emellertid en nedläggning av sockerproduktionen
medföra stora svårigheter ej endast för jordbruket inom dessa utan även
för näringslivet i övrigt på Öland och Gotland. Under sådana omständigheter
är det enligt min mening icke försvarligt att nedlägga sockerproduktionen
på dessa Öar, så mycket mindre som man från statsmakternas
sida på senare tid alltmer uppmärksammat de svårigheter, som näringslivet
därstädes har att kämpa med, och genom olika åtgärder sökt ge det ett
behövligt stöd. Det bör vidare påminnas om att sockerbetsodlingen på
Öland och Gotland huvudsakligen bedrives vid mindre brukningsdelar. Man
bör därför i de distrikt, som levererar betor till bruken i Mörbylånga och
Roma, räkna med en framtida odlingsareal av ungefär 5 000—6 000 hektar.
För att upprätthålla ifrågavarande odling bör enligt min mening särskilt
stöd kunna utgå. Samma närings- och befolkningspolitiska skäl kan däremot
icke åberopas, när det gäller sockerbetsodlingen i Östergötland. Även i detta
område är betodlingen visserligen av stor betydelse fö,r många jordbruk.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
59
Emellertid har det visat sig vara förenat med betydande svårigheter att här
uppnå en sådan sockerbetsareal, att kapaciteten hos bruket i Linköping tillfullo
kan utnyttjas. De skäl, som främst kan åberopas för extra stöd åt
betodlingen på Öland och Gotland, föreligger icke i detta fall. Jag anser
mig därför icke kunna föreslå, att särskilt stöd framdeles jämväl skall kunna
utgå till betodlingen i Östergötland.
Som jag förut framhållit, synes det vara förenat med betydande svårigheter
att nu avgöra, i vilken takt effektiviseringsprocessen inom sockerproduktionen
kan genomföras och i anslutning därtill gränsskyddet för socker
kan sänkas. Enligt min mening bör denna fråga bli föremål för ytterligare
överväganden. Det bör därför ankomma på statens jordbruksnämnd att, efter
förhandlingar med jordbrukets organisationer och Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om storleken av det
gränsskydd, som under de närmaste åren skall lämnas sockernäringen. Man
bör därvid utgå från att en viss koncentration av betodlingen skall genomföras
och att riktpunkten på längre sikt bör vara den i det föregående angivna
arealstorleken. I övrigt synes gränsskyddet böra utformas efter i huvudsak
följande riktlinjer.
Utredningens förslag beträffande utformningen av skyddet åt sockernäringen
torde i huvudsak kunna accepteras. Liksom på andra områden bör
även här det nuvarande importmonopolet slopas. För den kommande prissättningsperioden
bör särskilda prisgränser fastställas. Prisgränserna torde
därvid böra sättas till ±10 procent av mittpriset.
För närvarande användes de vinster, som göres vid import av utländskt
socker och utländsk sirap samt vid tillverkningen av produkter av utländska
sockerbetor, till att nedbringa priset på svenskt socker. Så bör enligt min
mening fallet vara även i fortsättningen. En särskild regleringsfond bör därför
upprättas och tillföras de medel, som inflyter i importavgifter för socker,
sirap och sockerbetor. Från fonden bör pristillägg kunna utbetalas, när så
finnes påkallat med hänsyn till prisläget på världsmarknaden eller till den
inhemska odlingens omfattning. I mån av behov bör extra pristillägg kunna
lämnas ur fonden för betor, som levereras från odlingsområdena till bruken
i Roma och Mörbylånga, respektive för vid dessa bruk tillverkat socker.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t efter förslag av jordbruksnämnden
eller — efter Kungl. Maj:ts bemyndigande — på jordbruksnämnden att
besluta om användningen av fonden och storleken av utgående pristillägg.
Därvid bör samråd äga rum med Sveriges betodlares centralförening och
Svenska socker fabriksak liebolaget.
Producentpriset på sockerbetor bör bli en förhandlingsfråga mellan sockerbolaget
och centralföreningen. Vid förhandlingarna bör kunna diskuteras
även andra spörsmål i samband med sockerbetsodlingen. Skulle exempelvis
en viss kvotering av sockerbetsarealen anses nödvändig med hänsyn till
fabrikskapaciteten, bör även detta spörsmål upptagas vid ifrågavarande förhandlingar.
Jordbruksnämnden bör med hänsyn till sin befattning med den
föreslagna regleringsfonden deltaga i förhandlingarna.»
60
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
Motionerna
I motionerna I: 561 och II: 687 framhålles, att sockerproduktionen kräver
relativt stora investeringar och att detta i sin tur medför starka krav på att
odlingen av sockerbetor inom landet blir någorlunda jämn, så att sockerindustriens
kapacitet kan utnyttjas så effektivt som dess säsongmässiga karaktär
medger. Även för själva betodlingen är det enligt motionärerna angeläget,
att arealen kan bli av någorlunda konstant omfattning. De anser det
därför synnerligen betydelsefullt, att prissättningen på sockerbetor äger
rum efter sådana principer, att stabiliteten i odlingen ej äventyras. Motionärerna
anser det föreslagna prissättningssystemet alltför riskfyllt och ur
teknisk synpunkt delvis mycket svårt att genomföra samt hemställer, att
i fråga om sockerbetsodlingen det hittills tillämpade prissättningssystemet
även i fortsättningen skall tillämpas. Motionärerna anser vidare, att prisstödet
bör ges en sådan utformning, att en odling av 40 000—50 000 hektar
i Skåne med intilliggande områden samt en areal av minst 5 600 hektar på
Öland och Gotland kan upprätthållas.
Även i motionerna 1:562 och 11:685 ifrågasättes, om icke importmonopolet
på socker bör bibehållas. Det anföres, att sockernäringen vid flera tilltällen
intagit en särställning i fråga om gränsskyddet, sammanhängande
med de speciella förhållandena på den internationella sockermarknaden
med dumpingpriser o. s. v. Svenska sockerfabriksaktiebolaget har i många
år ensamt handhaft förädlingen av sockerbetor och importen av råsocker
och har enligt motionärernas uppfattning av allt att döma skött denna uppgift
på ett föredömligt sätt. Genom den insyn, staten har beträffande såväl
fabrikations- som odlingsledet, föreligger enligt motionärerna ingen risk för
att sockerpriset blir högre än vad som är skäligt med hänsyn till produktionskostnaderna.
Enligt motionärernas mening talar vidare flera skäl för
att betodlingens nuvarande omfattning, d. v. s. en odling av 50 000—56 000
hektar — därav lägst 5 600 hektar på Öland och Gotland — bibehålies.
I de båda nämnda motionsparen samt i motionerna I: 550 och II: 680 understrykes
den stora betydelse, sockerbetsodlingen på Öland och Gotland
har för jordbruket och näringslivet över huvud taget på dessa öar. Man
hemställer därför, att stödet åt sockerbetsodlingen skall utformas så, att
betodlingen på Öland och Gotland kan upprätthållas. I motionerna 1:561
och II: 687 har därvid hemställts, att särskilt stöd åt betodlingen och sockerindustrien
på Öland och Gotland skall utgå av statsmedel i form av arealbidrag,
vilkas storlek fr. o. in. regleringsåret 1956/57 bestämmes till hälften
av skillnaden i den genomsnittliga årliga bruttointäkten (produktionsvärdet)
per hektar sockerbetor i Skåne, Halland och Blekinge i jämförelse
med Öland och Golland — dock att arealbidraget maximeras till 100 kronor.
I motionerna 1: 562 och II: 685 hemställes, att vid bestämmande av
gränsskyddets storlek hänsyn skall tagas till det extra pristillägg, som bör
utgå för betor från odlingsområdena i Roma och Mörbylånga, ävensom till
traktlindring för betor, odlade i Östergötland.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
61
Utskottet
Den i propositionen föreslagna utformningen av gränsskyddet åt sockernäringen
avviker väsentligt från det system, som sedan länge tillämpats på
detta område. Vid den nuvarande utformningen av regleringssystemet garanteras
enligt årliga avtal mellan Svenska sockerfabriksaktiebolaget och
staten bolaget i stort sett täckning för med sockertillverkningen förbundna
kostnader mot att bolaget till staten redovisar sina inkomster av tillverkningen.
Priset på sockerbetor och fabrikspriset på socker fastställes årligen
efter förhandlingar mellan dels staten och Sveriges betodlares centralförförening,
dels staten och sockerbolaget. Vid förhandlingarna om betpriset
föreligger bland annat vissa beräkningar av produktionskostnaderna vid betodlingen.
Vid bestämmandet av sockerpriset utgår man från det för året förutsatta
betpriset och en kalkyl över framställningskostnaderna för socker.
Sockerbolaget har tillerkänts ensamrätt vid import av socker mot skyldighet
att till staten redovisa intäkterna av försäljningen av importsockret. Såsom
framgår av det anförda har således vid nuvarande system staten ingående
möjligheter att bedöma produktionskostnaderna för socker.
Vid det i propositionen föreslagna systemet skulle bland annat sockerbolagets
importmonopol upphävas och producentpriset på sockerbetor bli
en förhandlingsfråga mellan sockerbolaget och Sveriges betodlares centralorganisation.
Gränsskyddet skulle därvid kompletteras med ett pristilläggsförfarande.
Importavgiftsmedlen skulle föras till en särskild fond, varifrån
pristillägg skulle kunna utbetalas, när så funnes påkallat med hänsyn till
prisläget på världsmarknaden eller till den inhemska odlingens omfattning.
Vid avvägningen av importavgifterna skulle man utgå från att en viss sänkning
kan ske genom att sockertillverkningen förbilligas genom rationalisering.
Det har därvid förutsatts, att rationaliseringen måste medföra en viss
koncentration av fabriksdriften och att en viss nedskärning av sockerbetsarealen
därför är oundviklig.
I vissa motioner har starka betänkligheter uttalats mot den av departementschefen
iörordade utformningen av stödet åt sockernäringen. Även enligt
utskottets uppfattning torde betydande risker vara förenade med det
föreslagna systemet. Först och främst kan anföras, att sockerproduktionen
fordrar betydande investeringar och att det därför är angeläget, att odlingen
av sockerbetor inom landet är någorlunda jämn, så att sockerindustriens
kapacitet så effektivt som möjligt kan utnyttjas. En någorlunda jämn odling
är dock ej önskvärd endast med hänsyn till utnyttjandet av industriens
kapacitet. Även själva odlingen förutsätter bland annat en betydande yrkesskicklighet
hos jordbrukarna och den lejda arbetskraften. Vidare är odlingen
nära sammankopplad med och delvis grundläggande för andra produktionsgrenar
i jordbruket. Med hänsyn till det anförda anser utskottet det angeläget,
att stabiliteten i odlingen icke äventyras. Vid det föreslagna prissättningssystemet
kan emellertid betydande svängningar i priserna komma att
inträffa och medföra ur såväl sockerbolagets som betodlarnas synpunkt
62
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
icke önskvärda fluktuationer i odlingens omfattning. I detta sammanhang
kan också påpekas, att sockerbolaget i sitt remissyttrande har framfört, att
vid det föreslagna systemet den del av betpriset, som skall betalas av bolaget,
måste göras på det sätt rörligt efter eventuella ändringar av fabrikspriset
på socker, att förlustrisker vid prisfall och vinstchanser vid prisstegring
fördelas mellan industrien och odlarna på ett för dessa parter riktigt sätt.
Det bör också framhållas, att gränsskyddet för socker för närvarande torde
vara minst dubbelt så högt som i genomsnitt för övriga jordbruksvaror.
Det torde därför finnas skäl att särbehandla sockernäringen vid utformningen
av gränsskyddet. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig
böra förorda departementschefens förslag.
Utskottet vill således förorda, att sockerbolagets importmonopol bibehålies
och att prissättningen på socker och sockerbetor årligen fastställes efter
förhandlingar mellan berörda parter på liknande sätt som skett de senaste
åren.
Utskottet vill framhålla, att möjligheterna att förbilliga sockerproduktionen
givetvis bör tillvaratagas. Detta torde dock enligt utskottets uppfattning
även kunna ske vid bibehållandet av nuvarande prissättningssystem.
Allt eftersom rationaliseringen fortskrider, kommer det vid förhandlingarna
fastställda sockerpriset givetvis att påverkas härav.
Allmän enighet har rått om att sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen
på Öland och Gotland bör beredas sådana villkor, att den även framdeles
kan upprätthållas. Även utskottet anser, att starka skäl talar för att
särskilt stöd lämnas fabrikationen och odlingen på dessa öar. Utskottet finner
det lämpligt att stödet åt ifrågavarande odling lämnas i form av arealbidrag,
vilkas storlek bestämmes till häften av skillnaden i den genomsnittliga
årliga bruttointäkten (produktionsvärdet) per hektar sockerbetor i Skåne,
Halland och Blekinge i jämförelse med Öland och Gotland, dock att bidraget
maximeras till 100 kronor per hektar. Medel bör liksom eventuellt
fraktbidrag för betor odlade i Östergötland tagas av sockerbolagets intäkter
från försäljningen av importsocker.
Utskottet vill slutligen understryka, att på längre sikt samma prissättningssystem
bör tillämpas för socker som för andra jordbruksalster. Av vad
ovan anförts framgår emellertid, att det torde vara förenat med stora olägenheter
att redan fr. o. m. produktionsåret 1956/57 genomföra departementschefens
förslag och att avgörande skäl sålunda talar för att i fråga
om sockernäringen det nuvarande prissättningssystemet bibehålies under
den kommande treårsperioden. Utskottet förutsätter, att man under denna
period grundligt förbereder införandet av det i propositionen föreslagna systemet
eller ett annat friare system, vartill en fortsatt utredning kan ge anledning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
6a
20. Fettvaror
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 163—165.
Departementschefen
»Det är enligt min mening önskvärt, att stödet åt den inhemska oljeväxtodlingen
i princip lämnas i samma former som stödet åt annan jordbruksproduktion.
Jag anser mig därför böra föreslå, att prisgränser och importavgift
skall fastställas även på detta område. Prisgränserna synes i enlighet
med utredningens förslag böra bestämmas till ±13 procent från mittpriset.
Vid införande av importavgift bör regleringsavgiften reduceras med motsvarande
belopp.
Det torde bli nödvändigt för föreningen Sveriges oljeväxtintressenter att
liksom nu tillämpa ett fast inlösenpris för varje års skörd. Föreningen kan
till följd därav lida förlust, om priserna sjunker under året. Därjämte har
föreningen vissa kostnader för uppsamling och lagring m. m. av oljefröskörden.
Förlust kan dessutom uppkomma i samband med export av oljefröer
och därur utvunna produkter. Samtliga dessa förluster och kostnader bör
täckas av de medel, som inflyter i importavgifter. Dessa avgifter bör därför
tillföras föreningen. I enlighet med utredningens förslag torde därjämte föreningens
konjunkturutjämningsfond i samband med systemets införande
böra tillföras ett belopp av 10 miljoner kronor från jordbruksnämndens fettclearingkassa.
I en del remissyttranden har invändningar rests mot att den nuvarande
fullmakten för Kungl. Maj :t att föreskriva inblandningstvång av inhemsk
olja bibehålies. Med hänsyn till det aktuella marknadsläget synes det dock
vara påkallat, att utredningens förslag i denna fråga godtages.
Invändningar har från flera håll riktats mot att den tekniska industrien
icke avses skola erhålla restitution för erlagda importavgifter. Jag är icke
nu beredd att taga slutlig ställning till denna fråga. Hithörande spörsmål
behöver närmare övervägas och i samband därmed kan eventuellt även
aktualiseras justeringar i fettregleringssystemet. Det bör ankomma på statens
jordbruksnämnd att undersöka dessa frågor och till Kungl. Maj:t inkomma
med de förslag, vartill undersökningen må föranleda.»
Motionerna
Enligt motionerna I: 555 och II: 690 bör bestämmelserna om inblandningstvång
av inhemsk olja i margarin slopas. Motionärerna anser det ej heller
nödvändigt, att man i fråga om oljeväxter tillämpar ett fast inlandspris. Då
Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter tager hand om hela skörden av oljeväxter,
bör det enligt deras mening icke vara någon svårighet att genomföra
64
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
en ordning med efterbetalning på sätt nu sker inom mejeri- och slakteriföreningarna.
Därmed minskas föreningens förlustrisker, varför det enligt
motionerna icke heller torde vara nödvändigt att vid starten tillföra dess
konjunkturutjämningsfond 10 miljoner kronor från fettclearingkassan. Motionärerna
framhåller vidare, att man bör fortsätta arbetet med att på fettregleringsområdet
komma fram till en enklare och friare ordning än den
nuvarande.
Utskottet
Vad departementschefen anfört under avsnittet om fettvaror har ej givit
utskottet anledning till erinran. I motsats till vad som anföres i motionerna
1: 555 och II: 690 är det således enligt utskottets mening ur praktisk synpunkt
lämpligast, att fast inlösenpris fortfarande tillämpas i fråga om oljeväxtfröer.
Likaledes bör den nuvarande fullmakten för Kungl. Maj :t att föreskriva
inblandningstvång bibehållas. En sådan föreskrift torde nämligen
ej kunna undvaras, därest det på grund av avsättningssvårigheter blir nödvändigt
att inblanda härdad rapsolja i margarin.
21. Mjölk och mejeriprodukter
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 170—174.
Departementschefen
»Mjölkproduktionen utgör, som förut nämnts, en väsentlig inkomstkälla
för de mindre jordbruken. Vid dessa är möjligheterna att övergå till annan
produktion ytterst begränsade. Lägre mjölkpriser skulle därför betyda en
stark inkomstminskning för det mindre jordbruket. Det är följaktligen av
vikt, att prissättningssystemet utformas på så sätt, att avsättningsmöjligheterna
för mjölkprodukterna, framför allt smör, icke försämras. Med hänsyn
härtill bör man, såsom utredningen framhållit, undvika åtgärder, som
kan leda till minskad smörförbrukning inom landet. Jag delar fördenskull
utredningens åsikt, att prisspänningen mellan smör och margarin icke nu
bör ökas genom en ensidig sänkning av margarinpriset. Starka skäl talar
däremot för förslaget, att en sänkning vidtages av såväl smör- som margarinpriserna.
En sådan sänkning kan, utan att jordbrukets inkomster därigenom
minskas, möjliggöras genom en motsvarande höjning av priserna på
konsumtionsmjölk och grädde. Utredningen har dessutom förordat, att statens
inkomstminskning på gTund av lägre regleringsavgift på margarinråvaror
skall kompenseras genom en sänkning av det allmänna mjölkpristill1
ägget. Å andra sidan avses jordbrukets inkomstbortfall på grund av lägre
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
65
mjölkpristillägg skola täckas genom en ytterligare höjning av priserna på
konsumtionsmjölk och grädde. Landsorganisationen anför emellertid i sitt
yttrande att, när jordbrukspolitiska överväganden gör det möjligt att sänka
margarinpriset, detta icke bör föranleda, att mjölkkonsumenterna sikall bära
de förluster, som bortfallet av avgiftsmedel åsamkar statsverket. Jag delar
denna uppfattning. Vid en sänkning av margarinpriset bör därför det allmänna
mjölkpristillägget icke ändras. Detta tillägg bör sålunda hållas oförändrat
åtminstone under systemets första tillämpningsperiod. Likaså bör
margarinpriset, sedan nyssnämnda sänkning genomförts, hållas oförändrat
under samma tid. Emellertid uppkommer därvid frågan i vad mån de rationaliseringsvinster,
som under systemets tillämpningsperiod kan uppstå vid fabrikation
och distribution av margarin, skall utjämnas genom avgiftsförändringar
på margarinråvaror eller föranleda sänkt margarinpris. Det torde vara
rimligt, att ifrågavarande rationaliseringsvinster, i den mån de har uppstått
efter systemets ikraftträdande, får koanma konsumenterna till godo.
Utredningen har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om överskottsproduktionen
av mjölk och mejeriprodukter samt har framlagt vissa beräkningar,
som anses tyda på att ett betydande sådant överskott kan uppkomma.
Skäl kan dock andragas för att utredningens farhågor för ett starkt stigande
smöröverskott i viss mån är överdrivna. Emellertid är det tydligt, att
avsättningsmöjligheterna för smör kan väsentligt försämras, därest mjölkproduktionen
i Europa fortsätter att öka, samtidigt som margarinet alltmer
vinner terräng. Såsom jag nyss framhållit, bör sådana åtgärder icke vidtagas,
som kan leda till minskning i den inhemska >smörförbrukningen. Det kan
emellertid också inträffa, att avsättningen av smör på utlandsmarknaden helt
omöj liggöres. Enligt kompromissförslaget bör i en sådan situation ankomma
på statsmakterna att med alla till buds stående medel skaffa avsättningsutrymme
för inhemskt smör på hemmamarknaden.
Vid bestämmandet av prisgränserna för smör torde man böra utgå från det
smörpris, som gäller före den nyss angivna sänkningen.
Avståndet från mittpriset till prisgränserna bör i enlighet med utredningens
förslag fastställas till + 10 procent. Med hänsyn till det föreliggande
kompromissförslaget torde vidare importavgiften mellan prisgränserna för
smör böra fastställas redan nu och därvid bestämmas till 1 kr/kg.
Smörexporten, som för närvarande är centraliserad till Svenska mejeriernas
riksförening (SMR), bör även fortsättningsvis handhas av denna organisation.
Riksföreningen bör därvid, liksom hittills, ha skyldighet att på lika
villkor verkställa export även för utomstående mejerier. Export av smör
utan anlitande av regleringsmedel för täckning av förluster bör dock kunna
ske även direkt av andra företag.
De regleringsmedel, som under tidigare angivna förutsättningar bör få användas
för alt täcka förluster vid export till lägre priser än de inhemska,
utgöres främst av utjämnings- samt försäljnings- och tillverkningsavgifter,
som tages upp av nyssnämnda förening med stöd av statliga förordningar.
Dessutom bör införselavgifter på mjölk och mejeriprodukter samt foderme
5
Ilihang Ull riksdagens protokoll U)ö5. 10 samt. Å r 111)
66
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
del få användas för detta ändamål. Dessa medel kan dock visa sig vara otillräckliga
för att täcka exportförlusterna. Möjlighet bör därför fortfarande
finnas att uttaga allmän mjölkavgift.
Nu angivna medel bör även få användas för att täcka förlusterna vid
export av andra mejeriprodukter än smör. Härvid bör eventuella exportbidrag
beräknas med utgångspunkt från den mängd smör, som den exporterade
varan kan anses motsvara. Export av andra mejeriprodukter än smör
med anlitande av ifrågavarande medel bör få ske även direkt av andra företag
än riksföreningen. De bidrag, som anses böra utgå vid export, bör på förhand
fastställas av riksföreningen.
För ost bör avståndet från mittpriset till prisgränserna fastställas till + 10
procent samt för torrmjölk ävensom kondenserad mjölk och grädde till
± 15 procent.»
Motionerna
I motionerna I: 550 och II: 680 hemställes, att margarinpriset skall sänkas
med 45 öre/kg.
I motionerna 1:555 och 11:690 anföres, att man under de senaste åren
medvetet har sökt krympa den svenska mjölkproduktionen för att på detta
sätt undgå något större exportöverskott på smör. Motionärerna anser, att
denna politik bör omprövas. De framhåller, att utvecklingen av djurhållningen
pekar mot en fortsatt minskning av mjölkproduktionen och att flera
olika omständigheter medverkar härtill.
En fortsatt nedgång i mjölkproduktionen kan enligt motionärerna leda
till avsevärda svårigheter. Enligt deras mening bör man eftersträva en sådan
produktionsinriktning, att på lång sikt tendensen till minskning av
mjölkproduktionen hejdas. En dylik politik torde dock icke kunna föras
med erforderlig målmedvetenhet och kraft ulan att man tager risken att det
under vissa förhållanden, t. ex. efter särskilt goda skördar, kan bli ett större
exportöverskott på smör än man under den senaste tiden räknat med.
Från hela folkhushållets synpunkt innebär en dylik eventualitet dock enligt
motionärernas mening en mindre risk än om en kumulativ process
utlöses, som desorganiserar vår mjölkhushållning. För flertalet jordbrukarfamiljer
skulle den förordade utvecklingen enligt motionärernas uppfattning
vara till obestridlig fördel. Motionärerna anser, att de möjligheter, som
torrmjölken kan ge för att bringa vår mjölkhushållning i ett bättre läge,
utan dröjsmål bör ägnas en närmare utredning.
I motionerna framhålles vidare, att skälen för att pröva sig fram med
ett lägre margarinpris nu är ännu starkare än tidigare. Beträffande prissättningen
på konsumtionsmjölk är enligt motionärernas uppfattning en
viss frihet önskvärd. De marknadsproblem, som finns, och de svårigheter,
som föreligger för mejeriorganisationen att höja priset i förhållande till
avräkningspriset till jordbrukarna, torde enligt motionärernas uppfattning
utgöra ett väsentligt skydd mot att en överdriven prispolitik tillämpas. Stats
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
67
makterna anses dock icke böra avhända sig möjligheterna att inskrida,
om så mot förmodan skulle ske.
I motionerna I: 556 och II: 684 framhålles, att det torde möta betydande
svårigheter att på det i propositionen angivna sättet åstadkomma kompensation
för jordbruket vid en sänkning av smör- och margarinpriserna. Det
anföres, att med hänsyn till mjölkproduktionens bristande lönsamhet och
de tilltagande svårigheterna att försörja även mindre tätorter med konsumtionsmjölk
samt icke minst på grund av småbrukets absoluta beroende av
mjölkproduktionen det är angeläget att söka uppehålla sådana priser på
detta område att produktionskostnaderna blir täckta.
Enligt motionerna I: 558 och II: 688 har förhållandena väsentligt ändrats
sedan propositionen framlades. Till följd av de skördeskador som inträffat
under sommaren har i stora delar av landet nötkreatur måst nedslaktas i
belydande utsträckning. Följden härav synes enligt motionärerna bli en
minskad mjölk- och smörproduktion under flera år. I samma riktning anges
verka fördyringen av och bristen på arbetskraft. En höjning av mjölkpriset
till producenterna synes enligt motionärerna i detta läge vara nödvändig,
om den erforderliga lönsamheten för mjölkproduktionen skall kunna vinnas.
Det framhålles vidare att det ur förbrukningssynpunkt icke kan anses
nödvändigt att företaga någon sänkning av smör- och margarinpriserna.
Eftersom genom årets avtalsrörelse lönerna höjts med i genomsnitt 8—10
procent, torde det enligt motionärernas uppfattning vara möjligt att upprätthålla
förbrukningen även vid ett något högre smörpris än det nuvarande.
Motionärerna förutsättex-, att avvägningen av ifrågavarande priser
upptages till behandling vid de förhandlingar, som förutsättes skola äga
rum mellan jordbruksnämnden och jordbrukets representanter, samt att i
anslutning härtill vid den närmare utformningen av prissättningssystemet
beaktas, att mjölkproduktionen måste tillförsäkras en tillfredsställande lönsamhet.
Utskottet
I slutet av 1940-talet steg mjölkproduktionen betydligt. År 1949/50 uppnåddes
toppsiffran 4 875 miljoner kg för den totala mjölkproduktionen,
vilken då översteg förbrukningen med 375 miljoner kg (motsvarande i smör
räknat 17 miljoner kg). Avsättningsmöjligheterna för smör i utlandet bedömdes
samtidigt vara mindre gynnsamma. Statsmakterna och jordbrukets
organisationer ansåg det på grund härav angeläget att åstadkomma en sådan
omläggning av produktionen, att överskottet fördelades på ett flertal
produkter. Som ett led i denna politik höjdes priserna på brödsäd och fläsk.
Den förbättrade lönsamheten för de sistnämnda produkterna bidrog också
till att mjölkproduktionen under de följande åren begränsades.
Enligt utskottets mening bör man i föreliggande sammanhang bland annat
uppmärksamma, att den på senare tid i många trakter vikande mjölkproduktionen
kan medföra icke obetydliga svårigheter i fråga om mjölk
-
68
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
försörjningen i större konsumtionscentra. Det må här erinras om att antalet
mejerileverantörer, som från 1950 till 1954 minskade med ungefär
18 000, enbart från juni förra året till juni i år har gått ned med över 9 000.
Samtidigt som en tydlig tendens att överge mjölkproduktionen således har
förelegat vid vissa jordbruk, är fortfarande många gårdar starkt bundna
till denna produktion. Vid större och medelstora gårdar måste ej sällan en
betydande vallodling och annan foderproduktion upprätthållas med hänsyn
till jordens beskaffenhet och kravet på lämplig växtföljd. Upprätthållandet
av en viss mjölkproduktion föranledes vidare av det i ladugårdsbyggnader
investerade kapitalet. Bundenheten till mjölkproduktionen är särskilt utpräglad
vid det mindre jordbruket.
Vid det mindre jordbruket finns det knappast någon produktionsgren,
vilken i samma utsträckning som mjölkproduktionen kan ge arbetskraften
sysselsättning och inkomster. Mjölkproduktionen är arbetskrävande, och
mjölkinkomsterna utgör i större utsträckning än inkomsterna för någon
annan jordbruksprodukt ersättning för i produktionen nedlagt arbete, något
som är av stor betydelse för det mindre jordbruket, där arbetskraften
som regel är betydande i förhållande till åkerarealens storlek. I större delen
av Norrland samt i skogsbygderna i de sydligare områdena måste vidare
jordbrukarna i stor utsträckning odla vallar och andra foderväxter,
vilka huvudsakligen måste användas till mjölkproduktionen.
Departementschefen framhåller, att mjölkproduktionen utgör en väsentlig
inkomstkälla för det mindre jordbruket och att lägre mjölkpriser skulle
betyda en stark inkomstminskning för dessa jordbruk. Enligt hans mening
är det därför av vikt, att avsättningsmöjligheterna för mjölkprodukterna,
och framför allt smör, icke försämras. Utskottet vill instämma häri och
framhålla att man bör undvika en sådan ändring av prisrelationerna emellan
smör och margarin, som kan leda till att på grund av minskad smörförbrukning
ett svårsålt smöröverskott uppkommer.
Enligt utskottets uppfattning bör vidare de tidigare berörda riskerna
med en i vissa områden starkt vikande mjölkproduktion icke bagatelliseras.
En fortsatt utveckling i denna riktning kan utsätta mejeriorganisationen
för svåra påfrestningar samt allvarligt äventyra många tätorters försörjning
med konsumtionsmjölk. Med hänsyn till såväl jordbrukets som konsumenternas
intressen bör enligt utskottets mening statsmakterna ägna utvecklingen
på området all uppmärksamhet. Utskottet förutsätter, att vid den
konkreta utformningen av det nya prissättningssystemet de här anförda
synpunkterna beaktas bland annat vid den relativa avvägningen av gränsskyddet.
Utskottet är givetvis medvetet om att en förbättrad lönsamhet för
mjölkproduktionen särskilt under goda skördeår kan leda till att överskotten
på området blir större än vad som under de senaste åren varit fallet.
De exportförluster, som på senare tid har uppstått vid export av mejeriprodukter,
har emellertid varit icke oväsentligt lägre än motsvarande förluster
vid exempelvis export av brödsäd.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet det även motiverat att för
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
69
orda, att den i motionerna 1: 555 och II: 690 föreslagna utredningen angående
torrmjölken kommer till stånd.
Departementschefen har uttalat, att starka skäl kan åberopas för en samtidig
sänkning av smör- och margarinpriserna. Frågan om en ändring av
smör- och margarinpriserna bör dock enligt utskottets mening, såsom departementschefen
också förutsatt, först avgöras i samband med den närmare
utformningen av det föreslagna systemet för prissättningen på jordbruksprodukter.
Härav följer, att utskottet icke biträder yrkandet i motionerna
1: 550 och II: 680 om en sänkning av margarinpriset med 45 öre/kg.
Eftersom införseln av konsumtionsmjölk endast kan påverka priset på
denna vara i begränsade delar av landet, är importavgiften icke avgörande
för prisbildningen på detta område. Enligt utskottets mening är det önskvärt,
att man erhåller en inom vissa gränser fri anpassning av priserna på
konsumtionsmjölk. Samtidigt torde det dock vara motiverat, att statsmakterna
även framdeles får möjlighet att ingripa om priserna på konsumtionsmjölk
skulle stiga alltför starkt. Utskottet anser därför, att prisgränser även
bör fastställas på detta område, och att det allmänna mjölkpristillägget skall
kunna ändras om konsumtionsmjölkpriset överstiger den övre prisgränsen.
Vad i övrigt av departementschefen anförts under avsnittet om mjölk och
mejeriprodukter har ej givit utskottet anledning till erinran.
22. Kött och fläsk m. m.
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 178—179.
Departementschefen
»Det synes ur olika synpunkter önskvärt, att kött och fläsk uppdelas i fler
varugrupper än utredningen föreslagit. Särskilda prisgränser bör sålunda
enligt min mening fastställas för fläsk, nötkött, kalvkött, hästkött samt fåroch
lammkött. Det synes mig därvid önskvärt, att svängningarna kring
mittpriset minskas för nötkött och fläsk. Prisgränserna för dessa bör därför
fastställas till 12 procent från mittpriset i stället för av utredningen föreslagna
15 procent. För kalvkött, hästkött samt får- och lammkött torde däremot
någon hopkrympning av prisgränserna icke vara erforderlig. I överensstämmelse
med kompromissförslaget anser jag, att importavgifterna för
kött och fläsk skall fastställas så att man når upp till ett avgiftsskydd, som
för nötkött, fårkött och fläsk är 5 öre/kg samt för kalvkött 10 öre/kg högre
än det skydd, som skulle utgå enligt utredningens beräkningsmetod.
För svinkroppar ulan huvud torde böra gälla ett särskilt tillägg till importavgiften.
Normalt utgår nämligen för dylika svinkroppar elt pristillägg
av 20 å 25 öre/kg utöver priset för svin med huvud, medan pristillägget på
70
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
från Danmark importerat fläsk är endast 5 öre/kg. Ett tillägg till importavgiften
av 15 öre/kg torde därför vara nödvändigt.
I överensstämmelse med kompromissförslaget anser jag mig böra föreslå,
att importavgiften för samtliga styckade varor, charkuterivaror, organ och
inälvor samt konserver skall fastställas, då såväl nötkötts- som fläskpriset
ligger inom prisgränserna, till ett belopp, som i öre per kilogram motsvarar
150 procent av det ovägda medeltalet av importavgifterna för nötkött och
fläsk.
Uttages slaktdjursavgift, bör vid import motsvarande avgift utgå för kött
och fläsk.
Utrikeshandeln med levande hästar, nötkreatur, får och svin avser såväl
slaktdjur som livdjur. Beträffande slaktdjur bör gälla samma regler, som
angivits för kött resp. fläsk. Slaktutbytet bör beräknas enligt vedertagna
grunder. Livdjur bör i princip ligga utanför det här angivna systemet. I vissa
fall föreligger det emellertid mycket stora svårigheter att kontrollera, huruvida
det är fråga om slaktdjur eller livdjur. Därför bör importavgift uttagas
för samtliga levande djur men avgiftsrestitution medges för livdjur.»
Utskottet
På denna punkt har utskottet icke något att erinra mot vad departementschefen
anfört.
23. Ägg
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 181.
Departementschefen
»Den föreslagna utformningen av gränsskyddet för ägg synes mig vara
ändamålsenlig. Jag anser emellertid i likhet med jordbruksnämnden samt
Sveriges export- och importförening för ägg, att övergången mellan perioder
med skilda prisgränser icke bör bestämmas till en viss dag utan bör kunna
varieras något. Mot det i vissa yttranden framförda förslaget, att bidrag
även skall kunna utbetalas vid export av äggprodukter, har jag intet att
erinra.
Prisgränserna för ägg bör, såsom utredningen föreslagit, fastställas till
omkring ± 15 procent av mittpriset.»
Utskottet
Utskottet biträder vad Kungl. Maj :t föreslagit i denna del.
71
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
24. Övriga produkter
Jordbruksprisutredningen
Beträffande jordbruksprisutredningens förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen s. 183—185.
Departementschefen
»Jag har förut anfört, att potatispulver ävensom tapioka- och sagogryn,
beredda glätt-, appretur- och betmedel innehållande stärkelseprodukter samt
stärkelsehaltiga kärnbindemedel enligt min mening även framdeles bör
omfattas av jordbruksregleringen. Övervägande skäl talar vidare enligt min
uppfattning för att ärter, bönor och linser, tjänliga till människoföda, äggprodukter,
frukt- och mjölksocker, sockerkulör samt sackaros skall lämnas
stöd inom ramen för denna reglering. Frågan om stödet åt hampodlingen
upptages icke till behandling i föreliggande sammanhang. Hampa
bör dock enligt min mening kvarstå som jordbruksregleringsvara, även om
stödet åt denna liksom hittills huvudsakligen kommer att lämnas i annan
form än importskydd. Det bör ankomma på jordbruksnämnden att, efter
överläggning med vederbörande intressenter och i anslutning till vad tidigare
nämnts angående gränsskyddet för närmast motsvarande produkter,
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående det importskydd, som kan
befinnas erforderligt för de varor, varom här är fråga.
Jag anser mig sålunda böra föreslå, att följande produkter, som för närvarande
ingår bland jordbruksregleringsvarorna, fortsättningsvis lämnas
eventuellt erforderligt skydd i form av tull.
Nom. nr
ur
07.04
ur
10.07 j
ur
11.01
ur
11.02 |
ur
12.01
ur
12.03
ur
12.10
ur
15.08
ur
15.10
ur
16.01
19.05
ur
19.07 |
ur
19.08 j
ur
23.00
ur
23.06
ur
35.06
Varuslag
Torkad potatis.
Bovete, kanariefrö och annan spannmål med undantag av
vete, råg, korn, havre, majs, hirs och sorghum; mjöl och
gryn därav.
Ricinolja och oiticicafrö.
Vicker, pelusker, foderärter och foderbönor avsedda till utsäde.
Luzernmjöl (hömjöl), vicker, pelusker, foderärter och foderbönor
för foderändamål.
Oiticicaolja.
Ullfettsyra, linoljesyra, ricinoljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefettsyra.
Korv och liknande varor av tamfågel.
Makaroner, spaghetti och liknande produkter.
Bröd, skeppsskorpor och liknande enklare bakverk utan tillsats
av socker, honung, ägg, fett, ost eller frukt.
Animaliskt mjöl, pulver och avfall för foderändamål.
Vegetabiliskt avfall för foderändamål, ej särskilt nämnt.
Lim och klister, beredda, innehållande stärkelseprodukter,
i detalj handelsförpackningar med en nettovikt av högst 1 kg.
72
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
Som förut nämnts, har önskemål framställts, att vissa produkter, som för
närvarande icke omfattas av jordbruksregleringen, fortsättningsvis skall
lämnas stöd inom ramen för denna reglering. Jag anser mig emellertid icke
i föreliggande sammanhang böra taga ställning i denna fråga. Det bör ankomma
på statens jordbruksnämnd att närmare undersöka huruvida en
utvidgning i fråga om jordbruksregleringsvarorna bör genomföras och inkomma
med eventuella förslag härom till Kungl. Maj :t. Det bör framhållas, att
avgränsningen av jordbruksregleringsvaror icke bör fastlåsas på längre sikt.
Exempelvis kan nya produkter komma i marknaden och skyddet åt dessa
kan behöva lämnas inom ramen för jordbruksregleringen. Å andra sidan
kan ändrade förhållanden medföra, att vissa produkter, som för närvarande
inbegripes under jordbruksregleringen, framdeles lämpligen bör lämnas
stöd i annan form.»
Utskottet
Mot Kungl. Maj :ts framställning på förevarande punkt har utskottet icke
något att erinra.
Utskottets hemställan
Under förmälan, att uttalandena i propositionen, i den mån de icke särskilt
berörts i det föregående, icke föranlett någon erinran från utskottets
sida, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medge, att prissättningen på jordbruksprodukter
fr. o. m. regleringsåret 1956/57 må utformas i
överensstämmelse med de riktlinjer, utskottet angivit i det
föregående, samt således
1) beträffande problem i samband med överskottsproduktionen
av jordbruksprodukter bifalla Kungl. Maj :ts framställning;
2)
i fråga om jordbruksbefolkningens inkomstläge, med
bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag å motionerna
1: 558 och II: 688, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;
3) beträffande det svenska jordbruket och utlandsmarknaden
bifalla Kungl. Maj :ts framställning;
4) i fråga om utformningen av gränsskyddet med hänsyn
till handelspolitiken och det internationella samarbetet
bifalla Kungl. Maj:ts framställning;
5) i vad angår förhållandena i slättbygderna som underlag
för prisstödets avvägning, med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning samt med avslag å motionerna 1:560 och II:
689, godkänna vad utskottet anfört;
6) beträffande småbruksfrågan, med bifajl till, Kungl,.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
73
Maj:ts framställning samt med anledning av motionerna
I: 556 och II: 684 ävensom med avslag å motionerna I: 550
och II: 680 — samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna
vad utskottet anfört;
7) rörande formerna för prisstödet bifalla Kungl. Maj:ts
framställning;
8) i vad angår utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter,
med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med anledning av motionerna I: 556 och II: 684, såvitt
nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 557 samt
1:563, godkänna vad utskottet anfört;
9) i fråga om prisgränser, med bifall till Kungl. Maj :ts
framställning samt med avslag å motionerna I: 558 och II:
688, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
10) beträffande import- och regleringsavgifter, med bifall
till Kungl. Maj :ts framställning samt med anledning av
motionerna 1:555 och 11:690 ävensom med avslag å motionerna
I: 550 och II: 680 samt I: 558 och II: 688 — samtliga
motioner såvitt nu är i fråga — godkänna vad utskottet
anfört;
11) rörande exportförhållanden, med bifall till Kungl.
Maj:ts framställning, godkänna vad utskottet anfört;
12) i fråga om särskilda spärregler, med bifall till Kungl.
Maj:ts framställning ävensom med avslag å motionerna I:
555 och 11:690 samt 1:558 och 11:688 — samtliga motioner
såvitt nu är i fråga — godkänna vad utskottet anfört;
13) , beträffande ikraftträdande och allmän översyn av
systemet, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning ävensom
med avslag å motionerna 1:558 och 11:688, såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
14) angående informationsmaterial om förhållanden i
jordbruket bifalla Kungl. Maj:ts framställning;
15) i vad angår brödsäd m. m. bifalla Kungl. Maj :ts framställning;
16)
beträffande fodersäd och andra fodermedel m. in.,
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom med avslag
å motionerna I: 550 och II: 680 samt I: 555 och II: 690
— samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna vad
utskottet anfört;
17) i fråga om potatis bifalla Kungl. Maj:ts framställning;
18) angående potatisprodukter, med bifall till Kungl.
Maj :ts framställning ävensom med avslag å motionerna I:
559 och 11:691 samt 11:686, godkänna vad utskottet anfört
;
19) beträffande socker och sockerbetor m. m., med anled
-
74
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
ning av Kungl. Maj :ts framställning samt motionerna I: 550
och II: 680, såvitt nu är i fråga, ävensom motionerna I: 561
och II: 687 samt I: 562 och II: 685, godkänna vad utskottet
anfört;
20) angående fettvaror, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning
samt med avslag å motionerna 1:555 och 11:690,
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
21) i fråga om mjölk och mejeriprodukter, med bifall till
Kungl. Maj :ts framställning samt med anledning av motionerna
I: 555 och II: 690 ävensom med avslag å motionerna
I: 550 och II: 680 — samtliga motioner såvitt nu är i fråga
— godkänna vad utskottet anfört;
22) beträffande kött och fläsk m. in. bifalla Kungl. Maj :ts
framställning;
23) i vad angår ägg bifalla Kungl. Maj:ts framställning;
24) i fråga om övriga produkter bifalla Kungl. Maj:ts
framställning.
Stockholm den 24 november 1955
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,
Nord, Jon Jonsson, Bertil Andersson, Hansson, Eskilsson, Mossberger och
Franzén; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Johnsson i Kastanjegården,
Andersson i Hyssna, Hseggblom, Jonsson i Strömsund och Pettersson
i Dahl, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Ekdahl, Svensson i Ljuneskile
och Widén;
dock att vid behandlingen av punkterna
11—18, 20, 22—24 herr Sigfrid Larsson deltagit i stället för herr Franzén,
11—24 fru Lindskog deltagit i stället för fru Eriksson i Hallstahammar,
15—24 herr Hjalmar Nilsson deltagit i stället för herr Bertil Andersson,
samt
19 och 21 herr Ahlsten deltagit i stället för herr Widén.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
75
Särskilt yttrande
Av herr Svensson i Ljungskile, som anfört:
»Redan när 1942 års jordbrukskommitté år 1946 framlade sitt betänkande
med ''riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken’ anförde jag i en reservation
''vissa kompletterande, modererande eller avvikande synpunkter
beträffande den allmänna uppläggningen av vår framtida jordbrukspolitik’.
Den skillnad i grundsyn som därvid kom fram gäller i allt väsentligt även
den återgivning och bearbetning av principprogrammet, som återfinnes i
detta utskottsutlåtande å s. 5—6. Framför allt har jag en annan uppfattning
om både förutsättningar och önskemål för jordbrukspolitiken på längre sikt
än den som utskottsmajoriteten för sin del ger till känna.»
Reservationer
1, Problem i samband med över skottsproduktionen av jordbruksprodukter
Av herrar Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett att sista meningen i det
stycke av utskottets utlåtande på s. 5, som börjar med »Departementschefen
har» och slutar med »överskott föreligger», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Gränsskydd bör, som propositionen förutsätter, endast beredas den produktion,
som kan avsättas på hemmamarknaden, men några statsåtgärder
i syfte att begränsa jordbrukets produktion att blott avse hemmamarknaden
bör icke vidtagas. Den produktionsapparat jordbruket förfogar över
möjliggör en produktion, som överstiger vårt folks behov av livsmedel och
under alla förhållanden är den viktigaste förutsättningen för att man skall
kunna vidmakthålla sådan inkomstnivå för jordbruksbefolkningen, som
motsvarar den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade likställigheten med jämförliga
befolkningsgrupper, att jordbruket fullt utnyttjar de vid jordbruket
bundna produktionsfaktorerna.»
2. Jordbruksbefolkningens inkomstläge
a) Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i
Ljungskile och Widén, vilka ansett att det stycke av utskottets utlåtande på
s. 10, som börjar med »Utredningen bar» och slutar med »i propositionen»,
bort ha följande lydelse:
»Utredningen har — —- —— (lika med utskottet) — — — okvalificerat
arbete. Den jämförelsegrupp, utredningen har valt, bör därför kunna godtagas.
I motionerna 1:558 och 11:688 har emellertid hemställts, att kravet
på jämförelsegruppen skall höjas på så sätt, att man skall utgå från yrkesskickliga
arbetare inom industrien. Samtidigt som utskottet, i enlighet med
76 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
vad som framgår av det anförda, anser att jämförelsegruppen icke bör knytas
till den helt okvalificerade arbetskraften på landsbygden, är det icke
berett att förorda den i motionerna ifrågasatta höjningen beträffande jämförelsegruppen.
Detta skulle nämligen enligt utskottets mening innebära,
att man utginge från en jämförelsegrupp med högre inkomstläge än vad
som avsågs i 1947 års riksdagsbeslut. De grunder, som då angavs för inkomstjämförelsen
och därmed för avvägningen av prisstödet åt jordbruket,
bör enligt utskottets mening alltjämt gälla.»
b) Av herrar Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett att de två sista meningarna
i det stycke av utskottets utlåtande på s. 11, som börjar med »I
motionerna» och slutar med »resonemang godtagas», bort ersättas med text
av följande lydelse:
»Utskottet vill påpeka, att den stora gruppen arrendatorer, som ej kan
tillgodogöra sig prisstegringarna å den arrenderade fastigheten, samt nytillträdande
jordbrukare ej enligt detta beräkningssystem kommer i åtnjutande
av den inkomstlikställighet, som systemet avser att skapa för jordbruksbefolkningen.
Med hänsyn till arrendatorernas och nytillträdande jordbrukares
stora investeringar är det betydelsefullt, att ränteinkomsten, som tillgodoräknas
jordbrukarna, fullt motsvarar de investeringar, som under varje
prissättningsperiod kan anses vara gjorda av dem, som under perioden
äger och brukar jordbruksfastigheterna.»
8. Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter
Av herrar Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett att
dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 30, som börjar med »I nämnda»
och slutar med »förevarande sammanhang», bort ersättas med text av
följande lydelse:
»I nämnda motioner har vidare hemställts, att möjligheter till resultatutjämning
i beskattningshänseende skall införas även för jordbrukets del.
Då det nya prissättningssystemet med inom vissa prisgränser fritt rörliga
priser bygger på att en utjämning inom en prissättningsperiod skall komma
att ske mellan år med olika ekonomiska resultat, bör sådan utjämningsmöjlighet
icke förminskas genom att ett gott års vinst reduceras genom beskattning
innan den användes för att täcka tidigare eller kommande års
förlust. Möjlighet till en sådan utjämning anser utskottet vara av avgörande
betydelse för det nya prissättningssystemets fungerande och vill därför
töreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära, att denna fråga blir föremål
för skyndsam särskild utredning. Detta är så mycket mera befogat, som
frågan om jordbrukets skydd mot skördeskador ännu icke är löst.»
dels efter det stycke av utskottets utlåtande på s. 30, som börjar med
»Av vad» och slutar med »ett sammanhang», bort inskjutas följande stycke:
»Med anledning av vad som framhållits i motionerna 1:556 och 11:684
vill utskottet framhålla, att orsaken till att jordbruksprisutredningen icke
kunde enas om ett gemensamt förslag var bedömningen av världsmarkna
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
77
dens osäkerhet i fråga om jordbruksprodukternas prisbildning. Inom jordbrukarkretsar
fästes alltjämt stort avseende vid detta osäkerhetsmoment.
De i systemet införda spärreglerna avser att skapa viss trygghet för jordbruket,
men ingen känner något om dessa spärreglers effektivitet. Det kan
befaras att deras verkan blir karaktäriserad av betydande eftersläpningar.
Med hänsyn härtill vill utskottet i enlighet med motionerna uttala, att om
utvecklingen skulle leda till faktiska priser, som i så hög grad avviker från
mittpriserna, att den åsyftade inkomstlikställigheten uppenbarligen icke
uppnås, systemet redan under övergångstiden bör kunna omprövas.»
dels ock utskottets hemställan under punkten 8) bort ha följande lydelse:
»8)
i vad angår utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter,
med anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt med bifall till motionerna I: 556 och II: 684, såvitt
nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 557 samt
I: 563, godkänna vad utskottet anfört;»
10. Import- och regleringsavgifter
Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungskile
och Widén, vilka ansett att
dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 37, som börjar med »I propositionen»
och slutar med »denna del», bort ha följande lydelse:
»För närvarande upptages i icke obetydlig utsträckning regleringsavgifter
på jordbruksprodukter bland annat i syfte att utjämna producentpriserna
inom landet. Enligt propositionen skall dessa avgifter utgå även på
importerade varor. Därmed införes ett särskilt moment i det nya prissättningssystemet,
som i övrigt innebär, att inlandspriserna inom prisgränserna
bestämmes av världsmarknadspriserna plus av statsmakterna för en treårsperiod
fastställda importavgifter. Enligt utskottets mening är det angeläget,
att Kungl. Maj:t årligen inför riksdagen redovisar dessa regleringsavgifters
storlek och användning i samma ordning, som av utskottet förordats i
fråga om importavgiftsmedlen.»
dels ock utskottets hemställan under punkten 10) bort ha följande lydelse:
»10)
beträffande import- och regleringsavgif ter, med anledning
av Kungl. Maj:ts framställning samt med bifall
till motionerna 1: 555 och II: 690 ävensom med avslag å
motionerna 1:550 och 11:680 samt 1:558 och 11:688 —
samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna vad
utskottet anfört;»
12. Särskilda spärregler
Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungsk
i le och Widén, vilka ansett att
78
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 44, som börjar med »I fråga»
och slutar med »av importpriset», bort ha följande lydelse:
»I fråga —• —- ■— (lika med utskottet) ---— 30 uppnåtts. Vid en sådan
utformning av regeln kan det dock inträffa, att producentprisindex t. ex. i
början av året understiger 100 med 6 enheter under fyra månader men sedan
på grund av ändrat prisläge på den internationella marknaden stiger till
100 eller därutöver. Under sista månaden av året inträffar emellertid en tillfällig
nedgång i priserna. Vid den i motionerna angivna utformningen kan
detta leda till att 6-procentregeln träder i funktion, något som klart skulle
strida mot avsikten med nämnda spärregel. Syftet med 6-procentregeln är
nämligen att lämna skydd vid verkligt långvariga förskjutningar i de internationella
priserna.
I propositionen har icke angivits den närmare utformningen av den
producentprisindex, som skall ligga till grund vid tillämpandet av 6-procentregeln.
Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt om ställning
till den närmare utformningen av indexberäkningen redan skulle kunnat
tagas i föreliggande sammanhang. Utskottet anser sig böra framhålla önskvärdheten
av att indexberäkningen utformas så, att möjligheter uteslutes att
priserna i vissa lägen tillfälligt påverkas så att 6-procentregelns funktionssätt
ändras. Enligt utskottets uppfattning kan dessa önskemål tillgodoses,
om man i möjligaste mån vid indexberäkningen utgår från partipriserna för
olika produkter. Sålunda bör man enligt utskottets uppfattning vid indexberäkningen
i stället för avräkningspriset på mjölk utgå från priserna på
konsumtionsmjölk och mejeriprodukter. Likaså bör övervägas huruvida beräkningen
icke lämpligen bör grundas på partipriserna för kött och fläsk.»
dels ock utskottets hemställan under punkten 12) bort lyda sålunda:
»12) i fråga om särskilda spärregler, med bifall till Kung],
Maj :ts framställning samt med anledning av motionerna I:
555 och II: 690 ävensom med avslag å motionerna 1: 558 och
II: 688 — samtliga motioner såvitt nu är i fråga — godkänna
vad utskottet anfört;»
13. Ikraftträdande och allmän översyn av systemet
Av herrar Tjällgren, Sigfrid Larsson och Pettersson i Dahl, som anfört:
»Såsom i motionerna I: 558 och II: 688 understrykes, måste värdet av det
föreslagna systemet för prissättningen på jordbrukets produkter bli beroende
av i vilken mån det kan förenas med den målsättning, som angavs genom
riksdagsbeslutet 1947 om riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Enligt 1947
års riktlinjer skall jordbrukspolitiken utformas på sådant sätt, att jordbrukets
folk erhåller inkomstlikställighet med andra jämförbara grupper. I
propositionen framliålles, att detta skall vara målsättningen även vid det föreslagna
prissättningssystemet. Enligt vår mening är det av synnerlig vikt, att
någon ekonomisk eftersläpning för jordbruksnäringen icke får förekomma.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
79
De synpunkter, som i motionerna I: 558 och II: 688 anförts rörande prineiperna
för inkomstlikställigheten och utformningen av prissättningssystemet,
synes oss vara beaktansvärda. Det är angeläget, att sådant statistiskt
material så snart ske kan framskaffas, att inkomstjämförelserna kan bli
så rättvisande som möjligt. För likvärdiga arbetsprestationer, oavsett inom
vilken näringsgren de utföres, bör utgå likvärdiga ersättningar. Den framtida
målsättningen bör därför vara, att inkomstjämförelserna skall ske på grundval
av timlöner och att hänsyn jämväl skall tagas till i vilken mån s. k. obekväm
arbetstid förekommer inom olika sysselsättningar.
Det bör uppmärksammas, att en betydande utveckling ägt rum inom jordbruksdriften,
sedan 1947 års beslut om riktlinjerna för jordbrukspolitiken
fattades. Om en företagare inom jordbruket skall kunna uppnå ett tillfredsställande
resultat, ställes det på honom numera betydligt större fordringar
i fråga om yrkeskunskaper framför allt beträffande ekonomi, maskinteknik,
växtodling och djurskötsel. Jordbrukets företagare kan enligt vår mening
i detta avseende väl jämställas med yrkesskickliga arbetare inom industrien.
Såsom utskottet anför bör småbrukets speciella förhållanden så långt möjligt
beaktas vid utformningen av det nya prissättningssystemet. I de ovannämnda
motionerna understrykes vikten av att det särskilda prisstödet och
andra åtgärder till stöd åt småbruket snarast möjligt utformas på sådant
sätt, att en tillfredsställande inkomstutveckling kan uppnås vid ifrågavarande
jordbruk, samt av att efter pågående utredning småbruksstödet snabbt inpassas
i det nya prissättningssystemet. Det bör starkt understrykas, att småbruket
och det mindre jordbruket även för framtiden är en nödvändig förutsättning
såväl för näringslivets utveckling som för att en levande landsbygd
skall kunna bevaras.
Det nya prissättningssystemet möjliggör en friare marknadsordning inom
jordbruksområdet än enligt nuvarande system med fortlöpande kostnadstäckning.
Förutsättningen för en sådan liberalisering måste vara, att i systemet
infogas sådana skyddsregler, att inkomstlikställigheten garanteras. De synpunkter,
som i de ovannämnda motionerna anförts med avseende härpå, har
på vissa betydelsefulla punkter beaktats av utskottet, framför allt vad beträffar
5- och 6-procentreglerna. Härigenom har bättre garantier erhållits
för målsättningens förverkligande. Det finns dock fortfarande anledning att
befara, att utvecklingen på världsmarknaden kan bli sådan, att den avsedda
inkomstlikställigheten rubbas. Särskilt synes oss risk föreligga för att detta
skall kunna inträffa vid en sådan spekulationsimport, som påtalats i de
nämnda motionerna. Ciivetvis kan dock icke i nuvarande läge någon säkrare
bedömning ske i ifrågavarande avseende. Vi förutsätter, att Kungl. Maj :t har
sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.
Det förslag till nytt prissättningssystem för jordbruket, som utskottet framlagt
på grundval av förevarande proposition och motioner, är att hetrakta
soin en sammanjämkning mellan de olika uppfattningar, som företrätts i
utskottet. Härigenom har de i motionerna I: 558 och II: 688 framförda synpunkterna
i ej oväsentlig mån vunnit beaktande. Vi förutsätter, att hänsyn
80
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 dr 1955
till vad i motionerna anförts tages vid tillämpningen av systemet samt att
vid den allmänna översyn, som skall äga rum vid regleringsperiodens utgång,
frågan om betryggande garantier för målsättningens förverkligande
upptages till allsidig prövning på grundval av de erfarenheter, som då vunnits.
I ett särskilt avseende synes oss dock en ändring i utskottets förslag vara
nödvändig. Såsom i motionerna I: 558 och II: 688 framhålles, kan den avsedda
inkomstlikställigheten befaras bli rubbad under regleringsperioden genom
förskjutningar i inkomstrelationen mellan jordbrukarna och jämförbara
grupper. Sedan den tidsperiod, som jordbruksprisutredningens inkomstundersökningar
avser, har jordbruksbefolkningen i förhållande till industriarbetarna
i betydande utsträckning kommit efter i inkomstutvecklingen.
Hänsyn till denna eftersläpning måste tagas vid den närmare utformningen
av prissättningssystemet. Det kan befaras, att med den utformning av prissättningssystemet,
som utskottet föreslagit, även i framtiden en eftersläpning
för jordbrukets vidkommande kan förekomma. En sådan utveckling synes
oss icke kunna förenas med målsättningen om upprätthållande av inkomstlikställighet
mellan jordbrukets folk och jämförbara grupper. I de ovannämnda
motionerna har uttalats önskvärdheten av att lika långa avtalsperioder
finge gälla för jordbrukarna och löntagargrupperna. En sådan kongruens
mellan löneavtalen på arbetsmarknaden och jordbrukets prisreglering
skulle enligt vår mening främja en lugn samhällsekonomisk utveckling.
Därest så icke sker och under avtalsperioden för jordbruket en mera betydande
förskjutning i relationen mellan jordbrukarnas och industriarbetarnas
inkomster skulle inträffa i följd av förändringar i det allmänna löneläget,
bör förhandlingar i syfte att återställa relationen från utgångsläget kunna
påfordras. Frågan härom är emellertid av den beskaffenheten, att den bör
närmare övervägas. I enlighet med vad som föreslagits i motionerna I: 558
och II: 688 förordar vi, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
skyndsam utredning och förslag rörande sådan komplettering av prissättningssystemet,
att vid mera betydande förändringar i det allmänna löneläget
den avsedda inkomstrelationen återställes.
Under åberopande av det anförda hemställer vi att riksdagen måtte, med
bifall till motionerna I: 558 och II: 688 i den del här är i fråga, hemställa
hos Kungl. Maj :t om skyndsam utredning och förslag rörande sådan komplettering
av prissättningssystemet, att vid förändringar i det allmänna löneläget
under i de nämnda motionerna angivna förutsättningar den avsedda
inkomstrelationen må kunna återställas. Med anledning härav anser vi att
utskottets hemställan under punkten 13) bort ha följande lydelse:
»13) beträffande ikraftträdande och allmän översyn av
systemet, med anledning av Kungl. Maj :ts framställning
ävensom med bifall till motionerna I: 558 och II: 688, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
81
16. Fodersäd och andra fodermedel m. m.
Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungskile
och Widén, vilka ansett att
dels det stycke av utskottets utlåtande på s. 51, som börjar med »Med
hänsyn» och slutar med »dominerande produktionsgren», bort ha följande
lydelse:
»Som ovan framhållits anser utskottet att ett relativt lågt foderpris bör
eftersträvas. Erfarenheterna under de gångna åren visar, att prisstöd och
exportpremier på brödsäd och oljeväxtfröer har en stark återverkan även
på fodersäden. I enlighet med vad som anförts i motionerna I: 555 och II: 690
anser därför utskottet att övervägande skäl talar emot exportpremier på fodersäd,
varför Kungl. Maj :ts förslag avstyrkes i denna del.»;
dels ock utskottets hemställan under punkten 16) bort lyda sålunda:
»16) beträffande fodersäd och andra fodermedel in. in.,
med anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall
till motionerna I: 555 och II: 690 ävensom med avslag
å motionerna I: 550 och II: 680 — samtliga motioner såvitt
nu är i fråga — godkänna vad utskottet anfört;»
19. Socker och sockerbetor m. m.
Av herrar Anderberg, Lage Svedberg, Jon Jonsson, Hjalmar Nilsson, Mossberger,
Gustafson i Dädesjö, Andersson i Hyssna, Jonsson i Strömsund,
Ekdahl och fru Lindskog, vilka ansett att
dels utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
»Ett av de viktigaste syftena med det nya prissättningssystemet är att
genom anknytning av den inhemska prisnivån till prisrelationerna på världsmarknaden
få en samhällsekonomiskt riktigare produktionsinriktning inom
det svenska jordbruket. Sedan flera år har skillnaden mellan inlandspriset
och världsmarknadspriset på socker varit väsentligt större än motsvarande
skillnad för flertalet andra jordbruksprodukter, och gränsskyddet har därför
måst vara tämligen högt. Men just för en vara med ett utomordentligt
gränsskydd måste det enligt utskottets mening vara synnerligen angeläget
att det föreslagna prissättningssystemet icke brytes. Utskottet delar således
departementschefens uppfattning, att stora ansträngningar måste göras för
att genom rationalisering av odlingen och fabrikationen skapa en möjligast
effektiv och konkurrenskraftig sockerindustri i vårt land och därigenom
möjliggöra att gränsskyddet för sockerproduktionen bringas mer i nivå med
det skydd, andra produktionsgrenar inom jordbruket kan komma att åtnjuta.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka uttalandet i propositionen,
att möjligheterna till ytterligare rationalisering synes vara icke obetydliga,
och erinra om alt sockerbolaget i sill remissyttrande i princip hur
biträtt systemet med inom vissa gränser fasta importavgifter. Utskottet är
därvid liksom departementschefen medvetet om alt rationaliseringen 1''örut(>
llilumg till riksdagens protokoll It) samt. Nr .''!!)
82
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
sätter en viss koncentration av fabriksdriften och att en viss nedskärning av
sockerbetsarealen därvid är oundviklig. Det bör i detta sammanhang understrykas,
att nedskärningen av sockerbetsarealen på intet sätt berör odlingen
på Öland och Gotland. Vid det i propositionen föreslagna systemet, som utskottet
också förordar, lämnas fullgoda garantier för denna odlings bibehållande,
och förutsättningen för odlingen på öarna är sålunda på intet sätt
att importmonopolet kvarstår. Frågan om sockerbetsodlingen på Öland och
Gotland och frågan om bibehållandet av importmonopol på socker kan sålunda
icke sammankopplas.
Självfallet bör de reella möjligheterna att rationalisera sockerproduktionen
bli bestämmande vid en sänkning av gränsskyddet för socker. Det bör,
såsom i propositionen föreslagits, ankomma på statens jordbruksnämnd att,
efter förhandlingar med jordbrukets organisationer och Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag om storleken
av det gränsskydd, som under de närmaste åren bör lämnas sockernäringen.
I likhet med departementschefen förordar utskottet, att gränsskyddet för
socker därvid skall avvägas med utgångspunkt från stödbehovet på längre
sikt vid en betodling av 40 000—50 000 hektar i de egentliga sockerbetsodJande
områdena i Skåne, Halland och Blekinge. Enligt utskottets mening
tages vid en sådan avvägning skälig hänsyn till det beredskapsbehov, som
finns beträffande socker.
Utskottet vill även i övrigt tillstyrka den av departementschefen föreslagna
utformningen av gränsskyddet åt sockernäringen. Sålunda bör bl. a. sockerbolagets
importmonopol slopas, prisgränser för socker fastställas till ±10 procent
av mittpriset, särskild regleringsfond inrättas och producentpriset på
sockerbetor bli en förhandlingsfråga mellan sockerbolaget och Sveriges betodlares
centralförening.
Allmän enighet har rått om att sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen
på Öland och Gotland bör beredas sådana villkor, åt! den även framdeles
kan upprätthållas. Utskottet delar helt denna uppfattning och anser, att
starka skäl talar för all särskilt stöd skall lämnas odlingen på dessa öar i
den form departementschefen har föreslagit. Man bör därvid i enlighet med
förslaget i propositionen utgå från en odlingsareal på öarna av ungefär 5 000
—6 000 hektar. Såsom tidigare framhållits, föreligger det icke några svårigheter
att ge ett sådant stöd inom ramen för det nya prissättningssystemet.»
dels ock utskottets hemställan under punkten 19) bort ha följande lydelse:
»19) beträffande socker och sockerbetor in. in., med bifall
till Kungl. Maj :ts framställning samt med anledning av motionerna
I: 550 och II: 680, såvitt nu är i fråga, ävensom med
avslag å motionerna I: 561 och II: 687 samt I: 562 och II: 685,
godkänna vad uIskottet anfört;»
Jordbruksutskottets uttalande nr 3!) år W55
83
20. Fettvaror
Av herrar Nord, Hansson, Johnsson i Kastanjegården, Svensson i Ljungskile
och Widén, vilka anselt alt
dels utskottets utlåtande på s. 64 bort ha följande lydelse:
»Jordbruksprisutredningen har icke upptagit frågan om feltregleringssysteinet
till behandling utan föreslagit, alt detta system skall tillämpas oförändrat.
Departementschefen har emellertid i samband med frågan om restitution
av de föreslagna importavgifterna till tekniska industrien uttalat, att
hithörande spörsmål behöver närmare övervägas och att i samband därmed
eventuellt även justeringar i fettregleringssystemet kan aktualiseras. Utskottet
anser sig böra understryka vad i propositionen sålunda har anförts. Fettregleringssystemet
utgör en utomordentligt ingående och dessutom svåröverskådlig
detaljreglering berörande flera näringsområden och står därmed i
stark kontrast till det friare system, som nu i övrigt föreslagits på jordbruksområdet.
Utskottet finner det lämpligt, att möjligheterna till förenkling av
fettregleringssystemet undersökes av en i vanlig ordning av Kungl. Maj:t
tillsatt utredning. Enligt utskottets mening torde detta utgöra en bättre väg
än propositionens förslag, att det skulle ankomma på den berörda regleringsmyndigheten
att själv undersöka dessa spörsmål.
I anslutning till det anförda anser utskottet, att starka skäl kan åberopas
för vad som i motionerna I: 555 och II: 690 anförts om slopandet av bestämmelserna
angående inblandningstvång. Enligt propositionen är bibehållandet
av dessa bestämmelser nödvändigt med hänsyn till det aktuella marknadsläget.
Jordbruksprisutredningen har nämligen anfört, alt det trots den föreslagna
importavgiften alltjämt kan bli avsevärt billigare att använda härdad
valolja än härdad rapsolja. Enligt utskottets mening är det dock icke befogat
att av angivna skäl bibehålla bestämmelserna om inblandningstvång. Bestämmelser,
som är tillkomna i tydligt syfte alt begränsa den normala handeln
mellan de nordiska länderna, bör enligt utskottets mening icke utan
vidare kvarstå som ett normalt led i ett regleringssystem.
Den inhemska skörden av oljefrö omhänderhas enligt nu gällande ordning
av Sveriges oljeväxtintressenter, ekonomisk förening. I propositionen har föreslagits,
att denna förening även fortsättningsvis skall tillämpa ett fast inlösenpris
för varje års skörd. Utskottet anser i likhet med motionerna I: 555
och II: 690, att bärande skäl icke kan anföras för en sådan ordning. I detta
sammanhang bör bland annat påminnas om alt jordbruksprisutredningen
har uttalat, att viss efterbetalning med hänsyn till det verkliga ekonomiska
utbytet är tänkbar. Enligt utskottets mening bör dessa möjligheter undersökas
och systemet bringas mera i överensstämmelse med de regleringsanordningar,
som har föreslagits för övriga jordbruksalster. Utskottet anser sig
följaktligen ej heller böra förorda, att Sveriges oljeväxtinlressenters konjunkturutjämningsfond
i samband med systemets införande tillföres elt belopp
av 10 miljoner kronor från jordbruksnämndens feltcicaringkassa.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
84 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
dels ock utskottets hemställan under punkten 20) bort lia följande lydelse:
»20)
angående fettvaror, med anledning av Kungl. Maj:ts
framställning samt med bifall till motionerna 1:555 och
II: 690, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
85
Innehållsförteckning
Inledning ................................................................ 1
1. Problem i samband med överskotts produktionen av jordbruksprodukter . . 2
Jordbruksprisutredningen ............................................ 2
Departementschefen .................................................. 2
Motionerna .......................................................... 0
Utskottet ............................................................ 5
2. Jordbruksbefolkningens inkomstläge .................................. 7
Jordbruksprisutredningen ............................................ 7
Departementschefen .................................................. 7
Motionerna .......................................................... *
Utskottet ............................................................ •*
3. Det svenska jordbruket och utlandsmarknaden ........................ 12
Jordbruksprisutredningen ............................................ 12
Departementschefen .................................................. 12
Motionerna .......................................................... 13
Utskottet ............................................................ 13
4. Utformningen av gränsskyddet med hänsyn till handelspolitiken och det
internationella samarbetet ............................................ H
Jordbruksprisutredningen ............................................ H
Departementschefen .................................................. 14
Motionerna .......................................................... 14
Utskottet ............................................................ 15
5. Förhållandena i slättbygderna som underlag för prisstödets avvägning .... 15
Jordbruksprisutredningen ............................................ 15
Departementschefen .................................................. 15
Motionerna .......................................................... 16
Utskottet ............................................................ 17
6. Smäbruksfrägan ...................................................... 19
Jordbruksprisutredningen ............................................ 19
Departementschefen .................................................. 19
Motionerna .......................................................... 20
Utskottet ............................................................ 21
7. Formerna för prisstödet................................................ 22
Jordbruksprisutredningen ............................................ 22
Departementschefen .................................................. 22
Motionerna .......................................................... 22
Utskottet ............................................................ 23
8. Utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter ................ 23
Jordbruksprisutredningen ............................................ 23
Departementschefen .................................................. 23
Motionerna .......................................................... 27
Utskottet ............................................................ 28
86
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3[) år 1955
9. Prisgränser .......................................................... 30
Jordbruksprisutredningen ............................................ 30
Departementschefen ................................................. 30
Motionerna .......................................................... 32
Utskottet ............................................................ 32
JO. Import- och regleringsavgifter ........................................ 34
Jordbruksprisutredningen ............................................ 34
Departementschefen .................................................. 34
Motionerna .......................................................... 3(i
Utskottet ............................................................ 37
11. Exportförhållanden .................................................. 38
Jordbruksprisutredningen ............................................ 38
Departementschefen .................................................. 38
Utskottet ............................................................ 39
12. Särskilda spärregler .................................................. 39
Jordbruksprisutredningen ............................................ 39
Departementschefen .................................................. 39
Motionerna .......................................................... 42
Utskottet ............................................................ 43
13. Ikraftträdande och allmän översyn av systemet ........................ 44
Jordbruksprisutredningen ............................................ 44
Departementschefen .................................................. 44
Motionerna .......................................................... 45
Utskottet ............................................................ 45
l!t. Informationsmaterial om förhållanden i jordbruket ...................... 46
Jordbruksprisutredningen ............................................ 46
Departementschefen .................................................. 46
Utskottet ............................................................ 46
15. Brödsäd m. m......................................................... 47
Jordbruksprisutredningen ............................................ 47
Departementschefen .................................................. 47
Motionerna .......................................................... 48
Utskottet ............................................................ 48
16. Fodersäd och andra fodermedel m. m................................... 49
Jordbruksprisutredningen ............................................ 49
Departementschefen .................................................. 49
Motionerna .......................................................... 50
Utskottet ............................................................ 51
17. Potatis .............................................................. 51
Jordbruksprisutredningen ............................................ 51
Departementschefen .................................................. 51
Utskottet ............................................................ 52
18. Potatisprodukter .................................................... 52
Jordbruksprisutredningen ............................................ 52
Departementschefen .................................................. 52
Motionerna .......................................................... 54
Utskottet ............................................................ 56
.Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1955
87
19. Socker och sockerbetor m. in.
Jordbruksprisutredningen
Departementschefen .......
Motionerna ..............
Utskottet .................
20. Fettvaror .................
Jordbruksprisutredningen
Departementschefen .......
Motionerna ..............
Utskottet .................
21. Mjölk och mejeriprodukter .
Jordbruksprisutredningen
Departementschefen .......
Motionerna ..............
Utskottet .................
22. Kött och fläsk m. m........
Jordbruksprisutredningen
Departementschefen .......
Utskottet ................
23. Ägg ....................
Jordbruksprisutredningen
Departementschefen .......
Utskottet ................
24. övriga produkter .........
Jordbruksprisutredningen
Departementschefen .......
Utskottet ................
Utskottets hemställan..........
Särskilt yttrande ..............
Reservationer ................
57
57
57
60
61
63
63
63
63
64
64
64
64
66
67
69
69
69
70
70
70
70
70
71
71
71
72
72
75
75
651789. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.