Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder till förhindrande av införsel i landet av skadegörare i vegetabiliska produkter.

1955-12-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1955:40, Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder till förhindrande av införsel i landet av skadegörare i vegetabiliska produkter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1955

1

Nr 40

Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder till förhindrande

av införsel i landet av skadegörare i vegetabiliska

produkter.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 37, av herr Huss har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t hemställa om uppdrag åt statens växtskyddsanstalt att företaga

utredning och skyndsamt inkomma med förslag till bestämmelser om

krav på frihet från skadegörare i importerade vegetabiliska produkter och

om inspektion vid import av sådana varor.

Beträffande det närmare innehållet i motionen torde utskottet få hänvisa

till denna.

Över motionen har utskottet låtit inhämta yttranden från lantbruksstyrelsen,

generaltullstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens jordbruksnämnd —

efter hörande av representanter för spannmålshandeln, kvarnindustrien

och andra berörda näringar — statens växtskyddsanstalt, statens institut för

folkhälsan och Sveriges lantbruksförbund.

Lantbruksstyrelsen har i yttrande, dagtecknat den 5 april 1955, anfört

följande.

Statens växtskyddsanstalt har inrättats för att genom olika åtgärder bereda

den svenska växtodlingen inom jordbruk och trädgårdsskötsel skydd

mot sjukdomar och skador, orsakade av växtparasiter. Anstaltens arbete består

huvudsakligen i att utforska skadegörarnas natur i syfte att finna och

bland växtodlarna kunna rekommendera lämpliga bekämpningsåtgärder.

Resultatet av detta arbete kan icke bli effektivt, om det icke kombineras

med ett verksamt skydd mot införsel av växtparasiter från främmande länder.

Under de senare åren har importen av vegetabiliska produkter utökats

avsevärt. Allt flera nya länder har efter hand sökt marknad för sina varor

i Sverige. För att belysa utvecklingen kan anföras att enligt 1949 års växtskyddsutredning

uppgick importen av inspektionspliktiga växter i Stockholm

år 1949 till ca 20 000 kollin. Motsvarande import uppgår f. n. till ca

53 000 kollin per år. Därmed har också riskerna för införsel av växtparasiter

ökat.

Anstalten utövar enligt gällande bestämmelser viss växtskyddskontroll i

importhamnarna. I en till jordbruksdepartementet i november 1954 inlämnad

promemoria har anstalten närmare redogjort för den nuvarande inspektionsverksamheten

och framhållit att gällande bestämmelser är starkt

föråldrade och därför bör bli föremål för översyn. Styrelsen delar denna

uppfattning och anser, att gällande bestämmelser i fråga om krav på frihet

från skadegörare i importerade varor icke synes vara till fyllest och

att en utökning av inspektionsrätten därför synes böra övervägas. Detta gäl
1

Bihctng till riksdagens protokoll 1955. iO samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr bo år 1955

ler icke blott vegetabiliska utan även animaliska produkter. En skärpning

av bestämmelserna torde dock medföra behov av ökade resurser för anstalten.

I åtskilliga andra länder tillmätes importkontrollen mycket stor betydelse

såsom åtgärd att begränsa växtparasiters skadegörelser. Det kan nämnas,

att man bl. a. i Schweiz med framgång använt sig av begasning av

växter och vissa vegetabiliska produkter såsom komplettering till inspektionen

av importvaran. Begasningen utföres i för ändamålet inrättade gaskammare,

såväl fasta som transportabla. Genom detta förfaringssätt har

man kunnat åstadkomma ett effektivt skydd mot införsel av bl. a. skadeinsekter.

I vårt land saknas emellertid såväl befogenheter som utrustning

för ett sådant tillvägagångssätt.

Såsom exempel på en farlig växtparasit har motionären särskilt anfört

mjölbaggen. Denna skadegörare har tyvärr redan fått fäste i Sverige och

anställer stora skador. Det är dock angeläget att de åtgärder, som vidtages

för att bekämpa skadegöraren inom landet, icke äventyras därigenom att

nya smittohärdar ständigt tillätes uppträda i form av från utlandet importerade,

av mjölbaggen angripna varupartier. Mjölbaggen är emellertid blott

en av de många farliga skadegörare, som kan komma in i landet med importerade

vegetabiliska produkter och spridas vidare.

Enligt styrelsens mening synes en effektiv importkontroll, förenad med

förebyggande bekämpningsåtgärder vid import av främst vegetabiliska produkter

vara av väsentlig betydelse. Åtgärder på ifrågavarande område torde

emellertid beröra icke blott anstalten utan jämväl andra myndigheter. Styrelsen

har, i likhet med anstalten, uppmärksamheten riktad på frågan om

hehovet av en effektivare importkontroll och avser att i samråd med berörda

myndigheter upptaga densamma till övervägande.

Generaltullstijrelsen, som infordrat särskilda yttranden från tulldirektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, tullkamrarna i Hälsingborg,

Landskrona, Norrköping, Strömstad, Gävle och Haparanda samt gränstullkammaren

i Karlstad, har i remissyttrande den 25 mars 1955 anfört följande.

Vissa av tullmyndigheterna har vid enstaka tillfällen uppmärksammat,

att till riket inkomna partier vegetabiliska produkter vid införseln varit mer

eller mindre svårt angripna av skadegörare. Tullverkets möjligheter att upptäcka

och förhindra införseln av skadegörare är emellertid starkt begränsade.

Importen av sådana produkter varom här är fråga sker nämligen vanligtvis

i stora partier, varför en fullständig kontroll vid införseln skulle

innebära ett synnerligen omständligt förfarande. Dessutom torde, därest

fråga är om endast en lindrigare infektering, förekomsten av skadegörare

knappast utan synnerligen ingående undersökning kunna konstateras i samband

med lossning och tulltaxering.

Beträffande införsel av potatis samt vissa fröer och levande växter in. in.

föreskrives i allmänhet såsom villkor för införseln, att importören för tullmyndigheten

företer intyg rörande vissa förhållanden om den importerade

varan. Detta system synes fungera tillfredsställande. Det kunde möjligen

vara av värde att även intyg om frihet från skadegörare företeddes vid införsel

av vegetabiliska produkter.

Emellertid kan ifrågasättas, om motionens syfte kan uppnås enbart genom

skärpning av importkontrollen av vegetabiliska produkter. I motionen

avsedda skadegörare torde nämligen kunna införas till riket även på annat

sätt än i sådana produkter. För att effektivt kunna förhindra införseln av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1955

3

förrådsskadedjur synes därför alla hithörande spörsmål böra göras till

föremål för utredning i ett sammanhang. En sådan utredning torde, i den

män den kommer att beröra kontrollföreskrifter vid införsel av varor, böra

ske i samråd med styrelsen.

I sitt yttrande, dagtecknat den 29 mars 1955, har veterinårstyrelsen framhållit

följande.

Den befattning, som styrelsen jämlikt gällande lagstiftning har att taga

med andra till införsel i riket avsedda vegetabiliska produkter än hö och

halm från av boskapspest eller mul- och klövsjuka smittat land, hänför sig

uteslutande till det emballage, vari desamma är inneslutna.

Enligt kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 220) angående vad som skall

iakttagas vid införsel av fodermedel in. m. från utrikes ort, som förklarats

smittad av mul- och klövsjuka, skall vissa desinfektionsåtgärder vidtagas

med avseende å förut begagnade säckar, vari importerade varor av ifrågavarande

slag icke sällan är inneslutna. Styrelsen äger dock rätt att vid

införsel från visst land eller viss landsdel medge undantag från sagda således

enbart med hänsyn till faran för spridande av mul- och klövsjuka genom

emballaget meddelade bestämmelser.

I detta sammanhang kan styrelsen nämna, att utomlands gjorda erfarenheter

talar för att mul- och klövsjukevirus även kan spridas genom de

vegetabiliska produkterna såsom sådana. Fördenskull överväger styrelsen

att hemställa om bemyndigande att, där så befinnes påkallat, meddela vissa

föreskrifter i syfte att på ett fullständigare sätt än hittills kunna undanröja

faran av ett införande till riket av mul- och klövsjuka i samband med import

av vegetabiliska produkter.

Styrelsen är icke av den uppfattningen, att i sistnämnda syfte givna föreskrifter

skulle samtidigt kunna tillgodose det i motionen framförda intresset

att förhindra införsel till riket av skadegörande insekter och andra

lägre djur samt av lägre växter i samband med import av vegetabiliska

produkter. Styrelsen understryker dock vikten av att nödvändiga åtgärder

även i detta avseende vidtages men kan för sin del icke lämna någon anvisning

på det lämpligaste sättet härför.

Statens jordbruksnämnd — som tillika överlämnat införskaffade yttranden

från Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, Svenska lantmännens

riksförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening,

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter, Kooperativa förbundet,

Föreningen svenska handelskvarnar, Svenska kvarnföreningen, Sveriges potatisodlares

riksförbund och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund — har i

sitt remissyttrande, dagtecknat den 29 mars 1955, anfört följande.

Att skadeinsekter och liknande skadegörare, som inkommer i landet vid

import av skilda slag av vegetabiliska produkter, kan åsamka såväl jordbruket

och dess binäringar som importörerna och handeln i övrigt betydande

förluster och olägenheter, bestyrkes i de till nämnden inkomna ytlrandena.

Angelägenheten ur allmän synpunkt av att man i möjligaste män

söker eliminera dessa förluster och olägenheter ligger i öppen dag. Eu utredning

om de åtgärder, som lämpligen kan komma i fråga till förhindrande

av fortsatt införsel av ifrågavarande, med skadegörare infekterade produkter,

framstår därför som angelägen. Nämnden tillstyrker för sin del afl

växtskyddsanstalten erhåller i uppdrag att efter samråd med berörda organisationer

inom näringslivet företaga eu dylik utredning och till Kungl.

Maj:t inkomma med de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1955

Vid utredningen bör givetvis hänsyn tagas till de speciella förhållanden

på spannmålshandelns område, som berörts i vissa av de till nämnden avgivna

yttrandena. Enligt nämndens mening synes det vidare angeläget, alt

utredningen även uppmärksammar de problem i samband med importen av

potatis, som berörts i yttrandet från Sveriges potatisodlares riksförbund.

I sitt den 12 mars 1955 avgivna yttrande har Svensk spannmålshandel,

ekonomisk förening, uttalat följande.

Enligt föreningen bar man inom spannmåls- och fodermedelshandeln sedan

länge haft uppmärksamheten riktad på här ifrågavarande problem och

använt olika bekämpningsmedel. Försök har bl. a." skett genom Svenska

spannmålsaktiebolagets försorg, vilka försök visar de stora svårigheter, som

föreligger att under olika förhållanden kunna uppnå effektiv utrotning av

skadedjuren. Bästa resultatet har vunnits genom gasning, vilken metod dock

i allmänhet förutsätter, att den angripna varan behandlas i tillslutet rum.

1 fråga om spannmål har även vacuumtorkning visat goda resultat. Antalet

dylika torkar i landet är dock mycket litet.

Motionären har ifrågasatt, att man genom en övervakning vid import av

vegetabiliska produkter skall söka hindra införsel av förrådsskadegörare.

Föreningen framhåller emellertid, att en sådan kontroll är svår att genomföra

bl. a. av det skälet att här åsyftade skadegörare ej endast uppträder

i vegetabiliska produkter utan även kan förekomma i de mest skilda

varuslag. Vidare hänvisar föreningen till de ekonomiska risker för importörer

av spannmål och fodermedel, som ett införande av bestämmelser om

krav på frihet från skadegörare i importvarorna skulle komma att medföra.

En lösning av detta problem synes därför enligt föreningens mening böra i

första rummet uppnås genom en internationell överenskommelse om företagande

av bekämpningsåtgärder i exportländerna.

Föreningen finner det i likhet med motionären vara av värde, att ifrågavarande

spörsmål blir föremål för en utredning, vilken emellertid icke enbart

bör ha till uppgift att undersöka möjligheterna för åstadkommande av

förebyggande åtgärder utan även söka finna lämpliga utvägar för att begränsa

här ifrågavarande skadeverkningar och hindra spridningen av de

skadegörare, som kommer in i landet/Föreningen förutsätter att vid en

sådan utredning representanter för spannmålshandeln och kvarnindustrien

blir i tillfälle deltaga.

Svenska lantmännens riksförbund, som varit företrätt i en arbetsgrupp,

vilken inom Svensk spannmålshandel förberett och utformat närmast föregående

yttrande, hänvisar i en den 14 mars 1955 dagtecknad skrift till detta

yttrande och instämmer i detsamma.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har i sitt yttrande,

dagtecknat den 12 mars 1955, anfört följande.

Den av motionären berörda företeelsen, förekomsten av skadegörande insekter

i vegetabiliska produkter, har mycket länge varit känd inom spannmåls-

och fodermedel sbranschen. I åtskilliga fall har importerade varupartier

visat sig innehålla dylika skadegörare, vilket åsamkat firmorna i

branschen olägenheter och förluster. Förutom den svartbruna mjölbaggen

är kvarnmottet och majsviveln relativt vanliga, varjämte emellanåt uppträtt

den farliga caprabaggen. Importfirmorna har själva sökt vidtaga åtgärder

för att utrota dessa skadegörare respektive förhindra vidare spridning

av desamma. Erfarenheterna har emellertid visat, att det är förenat med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1955

5

betydande svårigheter såväl att i tid upptäcka förekomsten av skadegörande

insekter i importvarorna som att över huvud gardera sig mot förekomsten av

sådana. Förhållandena synes på senare år ha förbättrats genom de ökade

möjligheter till renhållning, som de moderna magasinen erbjuder, varjämte

genom DDT-preparaten tillgång numera finnes till värdefulla bekämpningsmedel.

För dagen är därför ifrågavarande företeelse knappast något så stort

problem, som motionären synes förutsätta. Det skulle givetvis vara av värde

om importhandeln i sina strävanden att komma till rätta med ifrågavarande

företeelser kunde erhålla ökat bistånd från den statliga växtskyddsinspektionens

sida. Tyngdpunkten i eventuella åtgärder från det allmännas

sida torde enligt föreningens mening böra läggas mera på denna sida av

saken och mindre på kontrollsidan. Föreningen har emellertid för sin del

icke något att erinra emot att det undersökes, huruvida särskilda åtgärder

är möjliga att vidtaga till förhindrande av införsel av vegetabiliska varor,

vilka innehåller dylika skadegörare. Därvid utgår föreningen dock från att

importhandeln icke för ändamålet ålägges kontroll eller kostnader, som icke

står i rimlig proportion till de värden saken gäller.

Föreningen tillstyrker således att den i motionen begärda utredningen

kommer till stånd och hemställer, att representanter för importhandeln beredes

tillfälle att medverka vid densamma. Att uppmärksamma är emellertid,

att det länge framstått som erforderligt, att växtskyddsanstalten utbygges

och ges ökade resurser att handha sina betydelsefulla uppgifter samt

att framställning nyligen gjorts från olika håll, att denna större fråga snarast

måtte göras till föremål för utredning. Då det torde kunna förutsättas,

att utredning i detta senare ämne inom en nära framtid ovillkorligen måste

komma till stånd, föreslår föreningen, att nämnda utredning jämväl får

omfatta den i motionen berörda frågan; båda frågorna torde lämpligen böra

behandlas i sammanhang med varandra. Vid sagda utredning torde även

böra till behandling upptagas frågan, i vad mån förutsättningar finnes att

på det internationella planet få till stånd åtgärder på området.

I yttrande den 14 mars 1955 har Föreningen Sveriges spannmåtsintressenter

framhållit följande.

Föreningen delar motionärens synpunkter beträffande önskvärdheten av

att import av vegetabiliska produkter såvitt möjligt befrias från insektsskadegörare.

Genomförandet av praktiska åtgärder med sådant syfte torde

dock enligt föreningens uppfattning under nu föreliggande förhållanden

vara förenat med nära nog oöverkomliga svårigheter.

Förrådsinsekter såsom or, kornvivel, risvivel, plattbaggar etc. torde i

större eller mindre grad förekomma icke blott inom lagerlokaler i vårt land,

utan förhållandena härutinnan torde vara enahanda så gott som världen

runt. Även om av levande insekter starkt infekterade varor förhindras att

komma in i landet i samband med importen av här ifrågakommande artiklar,

lär det svårligen kunna undvikas att importvaror behäftas med ägg, som

sedermera utvecklar insekter.

Härtill kommer alt exportländerna alltmer övergår till ett försäljningssystem,

grundat på i exporthamnen inlastad vara, vilken icke kan underkännas

eller avvisas av mottagaren, då den anländer till importorten. Även om

certifikat utfärdas å den inlastade varan, utvisande att varan icke är bemängd

med t. ex. baggar, kan den vid framkomsten till bestämmelseplatsen

likväl uppvisa sådana på grund av insektsinfeklion under transporten.

I regel sker dessa leveranser på hasis av internationella avtal, vilka allmänt

tillämpas som grundval för marknadsmässiga förbindelser. Alt bär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr kO år 1955

vid påfordra särföreskrifter eller undantagsvillkor för Sveriges vidkommande

i fråga om insektsskadegörare är knappast uttryck för ett realistiskt betraktelsesätt,

särskilt som vårt land ur världsmarknadssynpunkt är av alltför

ringa betydelse. Att å andra sidan avvisa en leverans under hänvisning

till ett inspektionsutlåtande eller myndighets beslut om lossningsförbud till

följd av förekomsten av skadeinsekter torde i sina verkningar leda till att

importen stoppas.

Härav framgår att frågan om insektsskadegörare är ett internationellt

problem, som knappast kan lösas av ett enskilt land. En lösning torde förutsätta

internationella överväganden. Spörsmålet torde enligt förbundets

uppfattning lämpligen böra prövas av den europeiska samarbetsorganisationen

(OEEC) eller av den internationella födoämnes- och livsmedelsorganisationen

(FAO).

Bekämpningen av insektsskadegörare erbjuder utan tvivel viktiga uppgifter

för forskningen. Det gäller att finna medel, som kan motverka eller neutralisera

insektsskador och skapa hållbara skyddsgarantier mot insektsexpansioner

inom lagerlokalerna.

Förbundet anser sig för sin del icke vara berett att intaga en definitiv

ståndpunkt till utrednings- och inspektionskravet.

Kooperativa förbundet har i sitt den 17 mars 1955 avgivna yttrande anfört

följande.

Det måste anses som en angelägen uppgift att med alla till buds stående

medel hindra spridning av insekter och andra lägre djur, som förorsakar

skadegörelse på lagrade vegetabiliska produkter och därav beredda livsmedel

och då framför allt förhindra en import av dessa djur. Det är säkerligen

stora värden, vilka varje år går förlorade för det svenska folkhushållet genom

de skador, som dessa förrådsskadedjur orsakar. Därtill åsamkas handel

och industri stora kostnader att i förebyggande syfte genom gasning och

annan desinfektion söka förhindra spridning av sådana parasiter. Med tanke

på dessa kostnader och ur hygienisk synpunkt är det uppenbart, att alla åtgärder,

som kan vidtagas för att hindra dessa skadedjur att komma in i landet,

förtjänar allt stöd.

Vid utredning av de olika åtgärder, som bör vidtagas, har man bl. a. att taga

hänsyn till vilka förutsättningar som finnes att inom internationell handel i

kontrakt och andra köpeavtal gentemot säljare och avlastare föreskriva, att

spannmål och fodervaror är absolut fria från omskrivna skadedjur. Ifrågavarande

klausul måste även i någon form tillämpas i fraktavtal och sådana

handlingar, som rör transport på land och i sjöfart. Det förekommer också

ofta att oceangående fartyg på väg till vårt land fraktar varor till mellanliggande

länder. Risk för infektion av skadedjur finnes under dessa transporter.

Det är av allt att döma ovisst, om man även med besiktningscertifikat

i alla världshamnar kan i partier upp till 10 000 ton få en garanti för att

det i emballage och varor icke får finnas någon enda av dessa vanligt förekommande

parasiter.

Det är många faktorer, som bör utredas, innan någon ställning kan tagas

till vilka förebyggande åtgärder, som kan och bör vidtagas vid köp i ursprungslandet,

inlastning, transporter och kontroll här i landet vid landtagning,

transport och lagring.

Förbundet biträder med hänvisning till det nyss anförda den väckta motionen

med det tillägget att i utredningen bör deltaga icke endast växtskyddsanstalten

utan även representanter för handeln med spannmål och fodermedel

samt kvarnarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr AO år 1055

7

Föreningen Svenska handelskvarnar har begränsat sitt den 14 mars 1955

avgivna yttrande till att endast gälla kvarnspannmål, således import av vete,

råg och grynhavre, och därvid uttalat följande.

Föreningen erinrar om att inköpen av främmande spannmål verkställes

på grundval av inom den internationella handeln gällande kontraktsbestämmelser,

avseende spannmål av olika typ, kvalitet och leveransvillkor. Kvaliteten

från vissa länder bestämmes av indelningen i kvalitetsklasser. Från

andra länder måste man köpa fair average quality, alltså god genomsnittskvalitet.

Ett enskilt land kan i dessa sammanhang icke rimligen uppställa anspråk

på särbestämmelser med hänsyn till insektsrisken vid varans ankomst till

importhamnen, ej heller begära att den internationella handeln skall uppfylla

vissa specialfordringar beträffande insektsskydd för det enstaka landets

räkning. Att företaga inköpen på annat sätt än de internationella handelsvillkoren

föreskriver kan åtminstone för närvarande ej ske.

Den moderna kvarnindustrien i Sverige torde dessutom erbjuda betryggande

garantier mot införsel av skadeinsekter med egentliga spridnings- och förökningsmöjligheter

inom vårt land. Importen försiggår ju i huvudsak till

de större kvarnarna i besittning av mekaniska lossningsanordningar och

maskinell rensningsutrustning. Likaså underkastas spannmålen tvättning

och annan behandling, som torde medföra, att de påtalade riskerna för insektsskador

väsentligen elimineras.

En kontroll av importen av kvarnspannmål måste för att kunna tillförsäkras

ett objektivt värde förbindas med befogenheten för kontrollant eller

kontrollorgan att förbjuda lossning av last med förekomst av skadegörare.

Därigenom kan en importör tillfogas orimliga förluster, frånsett att själva

kontrollåtagandet kan skapa brydsamma komplikationer. Om kontrollant

eller kontrollorgan nödgas medgiva importen och begränsa kraven till eu

omsorgsfull rensning av den importerade varan, har ingenting vunnits genom

inspektionen, eftersom rensnings- och behandlingsproceduren, som nyss

anförts, genomföres även vid frånvaro av sådan kontroll.

Förbundet har emellertid ingenting att erinra mot att den föreslagna utredningen

verkställes, varvid styrelsen förutsätter alt utredningskommittén

sammansättes under hänsynstagande till olika intresseinriktningar.

I sitt yttrande, dagtecknat den 18 mars 1955, har Svenska kvarnföreningen

endast uttalat det önskemålet, att växtskyddsanstalten vid den föreslagna

utredningen anlitar kvarnteknisk expertis. Föreningen har vidare förklarat

sig beredd att på anmodan lämna lämpliga anvisningar.

Sveriges potatisodlares riksförbund har i sitt den 17 mars 1955 dagtecknade

yttrande framhållit följande.

Växtskyddsanstaltens befogenheter rörande potatisimporten regleras av

ett flertal kungörelser från åren 1927, 1929 och 1936. 1 de äldre av dessa

kungörelser ålägges vissa befogenheter »statens potatisinspektion», vilken

numera upphört. Enligt vad förbundet erfarit synes man inom anstalten vara

tveksam huruvida dessa befogenheter numera överförts på anstalten. I varje

fall torde den kontroll över importpotatis, som utövats under sista tiden, i

huvudsak endast ha skett genom granskning av i exportländerna utfärdade

sundhetsintyg över potatisen.

Vad beträffar spörsmålet om vilka länder, som enligt kungörelserna kan

komma i fråga som exportörer till Sverige, har anstalten beviljat dispenser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1955

i ganska stor utsträckning, givetvis med uppställande av särskilda villkor,

som ur växtskyddssynpunkt anses betryggande.

De sjukdomar, som enligt nuvarande förordningar kan föranleda inskränkningar

av importen, är potatiskräfta, potatisål och potatismal samt

koloradoskalbaggen. Andra potatissjukdomar kan däremot icke föranleda

inskränkningar i importen, därest sundhetscertifikat för partierna godkännes

av anstalten.

Utan tvekan synes nu gällande förordningar vara otillräckliga och måhända

även otidsenliga och lämnar icke fullt betryggande garantier mot att genom

eventuell import potatissjukdomar kan införas i landet till skada för

det svenska jordbruket. En översyn av gällande bestämmelser på området

är därför i hög grad befogad.

Förbundet tillstyrker därför motionen. Därvid förutsätter förbundet, att

utredningens uppdrag jämväl kommer att omfatta de speciella frågor, som

uppkommer i samband med import av potatis.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund har i yttrande, avgivet den 14 mars

1955, anfört följande.

Förbundet erinrar om de betydande förluster, som sjukdomar och skadedjur

kan åstadkomma — och har åstadkommit — för den svenska fruktodlingen.

Hit hör sålunda rönnbärsmal, skorv, fruktmögel, frostfjäril, mal- och

vecklar fjärilar, bladlöss, bladloppor, spinn, gloesporium-röta m. in. Tidigare

kunde angrepp av här angivna slag vara totalförödande. Numera kan

man dock som regel genom besprutningar skydda frukten mot dessa skadeverkningar.

Bland de sjukdomar för vilka man ännu icke lyckats lösa växtskyddsproblemet

hör Gloesporium-rötan, som angriper frukten under lagringen

och begränsar möjligheterna till ekonomisk långtidslagring av svensk

frukt.

Den yrkesmässiga fruktodlingen omfattar f. n. ca 6 000 ha med ett totalt

produktionsvärde av ca 100 miljoner kronor per år. De ekonomiska verkningarna

av sjukdoms- och skadedjursangrepp kommer därför även totalt

sett att bli betydande. I de flesta fall är det väl icke möjligt att ange, på vilket

sätt sjukdomar eller skadedjur inkommit i landet. I en råd fali bär man

dock klara belägg för att införandet skett i samband med import av vegetabiliska

produkter. Här skall endast erinras om några skadedjur, som under

senare tid tillförts vår fauna av skadedjur inom fruktodlingen, nämligen

bladlusen och körsbärsflugan. Bladlusen, som härstammar från Nordamerika,

anses vara äppelträdens farligaste skadedjur till följd av de ödeläggande

angrepp, som dessa djur åstadkommer. Körsbärsflugan angriper körsbär och

bigarråer, och angreppen är stundom så intensiva, att det inträffar att hälften

av bären innehåller larver och är odugliga till konsumtion. Körsbärsflugan

har införts till vårt land med importerade bigarråer från Mellan- och Sydeuropa.

Ett annat skadedjur, som påträffats här i landet men ännu ej vunnit

fäste, är San José-sköldlusen, som svårt angriper flertalet fruktträd och

bärbuskar. Även detta skadedjur synes vinna spridning icke blott genom

import av levande växter utan även genom införsel av färsk frukt.

Mot bakgrunden av vad här sagts finner förbundet i likhet med motionären

synnerligen angeläget, att en tillfredsställande inspektion vid import av

vegetabiliska produkter kan komma till stånd för förhindrande av att växtsjukdomar

och skadedjur på detta sätt införes i landet. Förbundet instämmer

därför helt i motionärens yrkande angående en allmän översyn av bestämmelserna

på detta område.

Statens växtskyddsanstalt har i sitt den 11 februari 1955 dagtecknade yttrande

framhållit följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr AO år 1955

9

Växtskyddsanstalten har liksom den tidigare zoologiska avdelningen i den

förutvarande centralanstalten för jordbruksförsök ständigt haft sin uppmärksamhet

riktad på det förhållandet att importerade livsmedel och fodervaror

av vegetabiliskt ursprung mycket ofta är angripna av skadedjur, som

i vissa fall med stor lätthet kan spridas här. Anstalten har dock icke någon

möjlighet att med sina nuvarande resurser effektivt hindra införseln av sådana

skadegörare, utan har måst inskränka sig till att undersöka möjligheterna

att bekämpa dessa skadegörare inom landet och att lämna allmänheten

råd och upplysningar om hur bekämpningen bör utföras. Vad anstalten

hittills uträttat i detta avseende i samarbete med hälsovårds- och andra

berörda myndigheter har utan tvivel varit till stort gagn för landet.

Det bör emellertid i detta sammanhang erinras om att åtskilliga av dessa

skadegörare i stor utsträckning även angriper produkter av animaliskt ursprung

och därför mycket lätt införes och sprides även med sådana produkter.

Många av de skadegörare, som förekommer i importvarorna, är emellertid

redan så allmänna överallt i landet, att de måste anses fullständigt

införlivade med vår fauna. Att numera åstadkomma deras fullständiga utrotande

inom landet ligger därför utom möjligheternas gräns.

Den av motionären särskilt omnämnda svartbruna mjölbaggen (Tribolium

destructor) har enligt trovärdiga uppgifter inkommit till landet under förra

hälften av 1930-talet med importerat frö, avsett till foder åt burfåglar, d. v. s.

med varor, som helt undandrar sig anstaltens kontroll. Svartbruna mjölbaggen,

som är en ytterst polyfag art och som även kan angripa skinn- och pälsvaror,

spred sig under krigsåren med stor hastighet över stora delar av landet,

ej minst på grund av den vitt utbredda hamstringen, särskilt av mjöl,

gryn och liknande produkter. Den skarpa, om karbol erinrande lukt, som

de fullbildade skalbaggarna meddelar åt de angripna produkterna, föranledde

— enligt vad anstalten med säkerhet kunnat konstatera — att stora

mängder livsmedel i onödan bortkastades och förstördes, trots att det i

många fall hade varit ganska lätt att genom kokning eller upphettning befria

sådana produkter som t. ex. havregryn och liknande från all lukt. Tyvärr

var det dock ej alltid den egendomliga lukten, som föranledde varornas

bortkastande. Ofta ansågs blotta förekomsten av skadedjuren vara skäl nog

därtill. Motionärens jämförelse mellan svartbruna mjölbaggen och vägglusen

torde emellertid innebära en viss överdrift, enär mjölbaggen aldrig på minsta

sätt angriper människan och ej heller, så vitt bekant, har någon som helst

betydelse som smittospridare.

Nu har det dessbättre visat sig att svartbruna mjölbaggen med stor framgång

kunnat bekämpas i de fall då fröfirmor, kvarnar och liknande förelag,

sedan de uppmärksammats på sin roll som ofrivilliga distributörer av detta

skadedjur, på allvar tagit itu med dess bekämpning. Den upplysningsverksamhet,

som anstalten bedrivit — ej sällan med värdefullt bistånd av hälsovårdsmyndigheterna

— har otvivelaktigt redan uträttat mycket gott. En intensifierad

upplysningskampanj torde helt säkert kunna leda till ytterligare

förbättringar av den nuvarande situationen.

Eu stadigvarande förbättring torde emellertid ej kunna nås, såvida icke

lämpliga åtgärder vidtages för att hindra mjölbaggens upprepade införande i

landet. Det är visserligen ingalunda säkert men dock icke uteslutet, att den

mer än en gång under de senaste årtiondena införts med vegetabiliska produkter.

Svarlhruna mjölbaggen är dock icke det enda skadedjur, vars införsel

synes böra förhindras. Andra sådana skadedjur är exempelvis australiska

tjuvbaggen (Ptinus taclus) och kvarnmottet (Ephestia kiihniella) och

möjligen även andra, vilka anstalten dock på grund av den korta lid, som

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 40

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1955

tillmätts för avgivande av detta yttrande, icke anser sig kunna närmare ange.

Vad särskilt kvarnmottet beträffar har det ofta visat sig, att utförda och

i och för sig framgångsrika men dyrbara bekämpningar gjorts om intet

därigenom att skadedjuret på nytt införts från utlandet eller spritts från

andra smittohärdar i landet.

En övervakning och kontroll av importen av vegetabiliska produkter vore

otvivelaktigt önskvärd ur många synpunkter, men möjligheterna att åstadkomma

en sådan kontroll synes f. n. vara mycket små. På grund av att en

del av här åsyftade skadegörare även medföljer animalieprodukter, torde

kontrollen för att bli fullt effektiv även böra omfatta sådana ävensom

vissa emballage och förpackningsmaterial. En sådan kontroll faller

f. n. helt utanför anstaltens verksamhetsområde. De trenne växtinspektörer,

som är i anstaltens tjänst — i Stockholm, Göteborg och Malmö —

kan för övrigt icke belastas med ytterligare inspektionsåligganden. Redan

långt innan inspektionsbefattningarna inrättades var växtimporten av sådan

omfattning att inspektionerna måste inskränkas till enbart stickprovsmässiga

undersökningar. De framställningar om inspektionsverksamhetens förstärkande

och effektivisering, som vid olika tillfällen framförts från skilda

håll, har icke föranlett några åtgärder.

Det är tänkbart att bestämmelser, innebärande att importerade produkter

av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung skall åtföljas av certifikat om produkternas

frihet från farliga skadegörare, skulle kunna ha i någon mån välgörande

effekt. Sådana certifikat måste dock granskas och godkännas innan

produkterna får införas i landet. Då uppkommer spörsmålet vilken eller

vilka myndigheter, som skall verkställa denna granskning, särskilt i fråga

om certifikat för produkter av icke vegetabiliskt ursprung.

I detta samband torde böra erinras om att European Plant Protection Organisation

(EPPO) på sitt program upptagit förhindrandet av förrådsskadedjurens

spridning och fördenskull rekommenderar en internationell överenskommelse

om bekämpningsåtgärder mot sådana skadedjur redan i exportlandet.

Anstalten framhåller vidare, att blott och bart en importkontroll icke

torde vara till fyllest utan torde böra kompletteras med åtgärder till förhindrande

av skadegörarnas spridning inom landet, när de, som i många fall

redan skett, en gång råkat införas här.

Motionärens hemställan är otvivelaktigt värd all uppmärksamhet. Men

av vad som här anförts framgår, att den i motionen upptagna frågan dels

berör flera myndigheter än anstalten, dels ock svårligen låter sig lösryckas

ur sitt sammanhang med övriga inspektionsfrågor på växtskyddets område.

Därför torde en utredning i frågan icke böra uppdragas åt anstalten enbart

utan jämväl åt lantbruksstyrelsen samt hälsovårds- och tullmyndigheter

ävensom åt representanter för spannmålshandeln, kvarnindustrien och andra

berörda näringar. Behovet av en allmän översyn av gällande importbestämmelser

samt en förbättring av inspektionsavdelningens arbetsmöjligheter

har för övrigt redan, om ock i mycket kortfattad form, framhållits i en

promemoria, som den 1 november 1954 insänts till chefen för jordbruksdepartementet.

I yttrande, dagtecknat den 29 mars 1955, har statens institut för folkhälsan

anfört följande.

De skador, som produkter av vegetabiliskt ursprung och särskilt vegetabiliska

livsmedel utsättes för genom levande skadegörare av olika slag, medför

årligen stora ekonomiska förluster. Inom landet vidtagna åtgärder för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1955

11

att bekämpa dylika skadegörare torde i stor utsträckning bli illusoriska, om

man icke samtidigt effektivt hindrar eller åtminstone avsevärt försvårar för

dylika skadegörare att inkomma i landet. Risken för att i vårt land tidigare

lielt okända skadegörare kan införas och snabbt nå stor spridning är betydande.

Som exempel härpå nämner motionären den svartbruna mjölbaggen

(Tribolium destructor), som år 1934 för första gången iakttogs i Sverige, sedan

den året förut beskrivits som ny för vetenskapen. Redan år 1935 anträffades

den t. ex. i Stockholm allmänt i butikernas och hushållens livsmedelsförråd.

Ett annat liknande exempel är körsbärsflugan (Rhagoletis cerasi),

som i början av 1930-talet också var helt okänd i vårt land. Flugan infördes

genom import av starkt infekterade bigarråer från Tjeckoslovakien och Italien

och synes nu vara ganska allmänt spridd i våra körsbärsodlingar.

Bland förebyggande åtgärder för att bekämpa skadegörarna vore enligt

institutets uppfattning en importkontroll av stort värde. I syfte att minska

risken för införsel av speciellt farliga skadegörare finnes redan nu bestämmelser,

vilka har varit av stor betydelse. Sålunda har vid flera tillfällen

allvarliga tillbud till införsel av koloradoskalbaggen härigenom kunnat stoppas.

Behovet av allmängiltiga bestämmelser om en sådan importkontroll synes

emellertid vara stort, och institutet tillstyrker därför motionärens hemställan

om utredning i ärendet. I de förslag till kontrollbestämmelser, som

genom en utredning kan komma att föreslås, bör härvid om möjligt nu gällande

specialbestämmelser rörande olika skadegörare inarbetas. Motionärens

förslag att utredningen skulle uppdragas åt växtskyddsanstalten kan institutet

ej biträda. Frågan är nämligen av så stor betydelse ur andra än rena

växtskyddssynpunkter, exempelvis med hänsyn till födoämneshygien och

handel, att representanter även för dessa intressen bör lämnas tillfälle medverka

vid utredningen.

Rörande kontrollens organisation anser institutet, att denna kan utbyggas

med den inspektionsavdelning som stomme, som anstalten redan nu äger

för utförande av nyssnämnda särskilda importkontrolluppgifter.

Sveriges lantbruksförbund har slutligen i yttrande den 16 mars 1955 anfört

följande.

I motionen erinras om att växtskyddsanstalten som en av sina viktigare

uppgifter har att »göra undersökningar och utredningar angående sådan

skadegörelse på lagrade vegetabiliska produkter och därav beredda livsmedel,

som förorsakas av insekter och andra lägre djur samt av lägre växter,

ävensom angående medlen att förekomma och hejda dylik skadegörelse».

Enligt motionärens uppfattning måste åtskilliga åtgärder i kampen mot förrådsskadegörarna

liksom åtgärder mot andra parasiter och sjukdomar vara

av förebyggande natur. Han bedömer därför såsom en mycket viktig åtgärd,

att spridning av dessa skadegörare och då framför allt en import av dem

förhindras med alla till bnds stående medel. Med hänvisning till nu gällande

särskilda bestämmelser rörande införsel av levande växter och växtdelar, väsentligen

sådana, vilka kan tänkas bli föremål för fortsatt odling i vårt land,

och under åberopande av motionärens nyssnämnda mening om riskerna beträffande

införsel till landet av farliga förrådsskadegörare föreslår motionänären

utredning i ärendet.

I likhet med motionären finner förbundet denna fråga mycket viktig. Förbundet

anser sig därför böra tillstyrka, att en utredning kommer till stånd.

Vid eu utredning synes kontakt böra tagas med den internationella organisationen

Furopean Plant Protection Organisation (FPPO), som på sitt arbetsprogram

har bl. a. en internationell kontroll på ifrågavarande område.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr W år 1955

EPPO:s principiella ståndpunkt är, att denna kontroll bör ske icke i importlandet

utan i exportlandet, där den lättare kan genomföras. Förbundet framhåller

även att, därest växtskyddsanstalten skulle få svara jämväl för nu

ifrågavarande verksamhet, det torde vara nödvändigt med en utökning av

anstaltens personal. Enligt vad förbundet under hand inhämtat, kan nämligen

anstalten med nuvarande personalresurser icke påtaga sig en ny uppgift

av förevarande art.

Utskottet. I motionen I: 37 framhålles, att bekämpningen av förrådsskadegörare

icke kan bli effektiv, om den icke kombineras med ett verksamt

skydd mot att växtparasiter införes från främmande länder. För detta ändamål

finnes f. n. bestämmelser utfärdade angående krav på frihet från skadegörare

i importerade varor, varjämte statens växtskyddsanstalt genom sina

växtinspektörer i några större importhamnar utövar viss kontroll av bestämmelsernas

efterlevnad. Enligt motionären synes emellertid nuvarande

bestämmelser på området icke vara till fyllest. Bl. a. saknas föreskrifter om

kontroll i samband med införsel av vegetabiliska produkter. Motionären

hemställer därför, att åt växtskyddsanstalten skall uppdragas att företaga

utredning och inkomma med förslag angående sådana föreskrifter.

Med anledning av motionärens framställning vill utskottet vitsorda, att

en effektiv importkontroll, förenad med förebyggande bekämpningsåtgärder

vid import av främst vegetabiliska produkter, uppenbarligen är av väsentlig

betydelse. Av utredningen i ärendet framgår emellertid, att lantbruksstyrelsen

ävensom anstalten redan ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet.

Vid särskild föredragning inför utskottet har härutinnan upplysts, att styrelsen

i samråd med anstalten påbörjat en utredning i ämnet under innevarande

höst samt att det förslag, vartill utredningen kan föranleda, kommer

att avlämnas till Kungl. Maj :t under år 1956. Motionens syfte torde härmed

vara nått. Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

att motionen I: 37 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 december 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Nord*, Jon Jonsson*,

Bertil Andersson, Hansson, Eskilsson*, Mossberger och Franzén; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö*, Hseggblom, Antby,

Jonsson i Strömsund och Pettersson i Dahl*, fru Eriksson i Hallstahammar,

herr Ahlsten, fru Lindskog och herr Nilsson i Lönsboda*.

* Ej närvarande vid justeringen.

551563. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.