Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1955-02-23 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1955:6, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
1
Nr 6
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
I en till riksdagen den 21 januari 1955 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 57, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbrulcsärenden för samma
dag föreslagit riksdagen, att dels till stödlån till jordbrukare å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor, dels
medgiva att bidrag med anledning av 1954 års skördeskador må med anlitande
av tillgängliga medel under reservationsanslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område utlämnas till ett belopp av högst 6 000 000
kronor i enlighet med de grunder, som förordats i propositionen.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
I samband med propositionen har utskottet behandlat två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänskjutna likalydande motioner, nämligen I: 392 av
herr Persson, Helmer, och herr Norling samt II: 488 av herrar Holmberg och
Senander, vari hemställts att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts föreliggande
proposition med följande ändringar
1. att till stödlån till jordbrukare måtte å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisas
ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor;
2. att ur detta anslag måtte 20 000 000 kronor ställas till Kungl. Maj :ts
förfogande att utgå som kontanta bidrag till jordbrukare i övre Norrland,
som drabbats av skördeskador; samt
3. att räntan på de av Kungl. Maj :t föreslagna stödlånen måtte fastställas
till 3,5 procent.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.
Med anledning av de skador, som uppstått på 1950 och 1951 års skördar,
anvisades under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till
jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1950/51, dels ock ett investeringsanslag av
20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52. Enligt
beslut av 1952 års riksdag (prop. 1952: 253, JoU 58, rskr. 448) fick
nämnda två investeringsanslag tagas i anspråk jämväl för utlämnande av
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 6
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
stödlån med anledning av 1952 års skördeskador. Vidare anvisades av 1953
års riksdag under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån
till jordbrukare ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1952/53.
Efter förslag i propositionen 1954:223 medgav föregående års riksdag
enligt i huvudsak de grunder, som förordats i propositionen, att nu omförmälda
tidigare anvisade investeringsanslag fick tagas i anspråk för utlämnande
av stödlån med anledning av 1954 års skördeskador samt anvisade
till samma ändamål under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till
Stödlån till jordbrukare ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor (prop.
1954: 223, JoU 47, rskr. 392). Bestämmelser rörande sistnämnda låneverksamhet
har meddelats i kungörelsen den 10 december 1954 (nr 723) om
stödlån till jordbrukare.
Till komplettering av de år 1952 beslutade stödlånen lämnades även särskilda
bidrag utan återbetalningsskyldighet på villkor, som närmare utformades
av lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation.
För ändamålet användes medel, som redan tillförts
i ordbruket inom jordbrukskalkylens ram men som icke tagits i anspråk.
Sammanlagt stod cirka 5 000 000 kronor till förfogande för sådana bidrag.
I skrivelse den 4 januari 1955 har statens jordbruksnämnd hemställt, dels
att ytterligare 25 000 000 kronor måtte anvisas till stödlån åt jordbrukare
på grund av 1954 års skördeskador, dels att till jordbrukare, som särskilt
hårt drabbats av skördeskadorna, måtte få utbetalas särskilda bidrag utan
återbetalningsskyldighet. För sistnämnda ändamål föreslås skola användas
5 000 000 kronor av beräknade besparingar å reservationsanslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1954/55.
Framställningen har föregåtts av överläggningar mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation, vid vilka förhandlingsdelegationen
godtagit nämndens förslag angående bidragsbeloppets storlek. Nämnden
har i ärendet även samrått med chefen för lantbruksstyrelsen, vilken
förklarat sig biträda nämndens framställning.
Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse först en redogörelse för en utredning
rörande omfattningen av skadorna på 1954 års skörd. Utredningen
bygger dels på skörderapporterna för den 15 oktober 1954, dels på vissa i
samband med dessa rapporter från hushållningssällskapen inhämtade uppgifter,
dels ock på de särskilda lokala undersökningar i vissa län, för vilka
närmare redogjorts redan i propositionen 1954: 223 (s. 3—6).
Uppgifterna från hushållningssällskapen visar enligt jordbruksnämndens
sammanställningar, att skördeskadorna geografiskt sett kan lokaliseras till
i huvudsak två områden, nämligen ett i norra Sverige, bestående av Västerbottens
och Norrbottens ävensom vissa delar av Västernorrlands län, samt
ett i södra Sverige, bestående av delar utav Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Hallands län. Dessutom har delar av Jönköpings och
Älvsborgs län drabbats av skördeskador. Inom övriga delar av landet har
skörden skadats i enstaka kommuner.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
3
Skördeskador, överstigande 40 procent av värdet av normalskörd har förekommit
endast i Västerbotten och Norrbotten samt inom ett fåtal kommuner
i Kronobergs, Kristianstads och Malmöhus län. Inom tio av hushållningssällskapsområdena
har skadorna icke varit av sådan omfattning, att 20 procent
av en normal skörd för hela församlingar eller större områden inom
församlingar skadats.
De i anslutning till avgivandet av nu ifrågavarande uppgifter av hushållningssällskapen
lämnade svarsskrivelserna ger en ytterligare belysning av
skördeutfallet, skördeskador^ och de metoder, som använts vid avgränsningen
av skadeområdena. Jordbruksnämnden har sammanfattat de i skrivelserna
framförda synpunkterna. Beträffande den närmare redogörelsen härför
hänvisas till framställningen på s. 4—8 i propositionen. Här torde endast få
intagas följande synpunkter.
Områden där skördeskadorna inom kommun eller
del av kommun överstiger 20 procent.
Västerbottens län. En nedsättning av det skördade grovfodrets näringsvärde
bestyrkes av höanalyser, som givit 20—35 procent sämre resultat än
normalt. Kvaliteten är på en del hö så undermålig, att detta vid utfodring
kan väntas förorsaka störningar i djurens hälsotillstånd. De vid mejerierna
inom länet invägda mjölkkvantiteterna visar också redan en påtaglig nedgång,
beroende på såväl mindre individuell produktion som ökad utslagning.
Skador på mellan 20 och 40 procent har uppgivits för 12 kommuner
samt överstigande 40 procent för 15 kommuner.
Norrbottens län. En detaljerad uppskattning av skadorna på stråfodret
har genomförts under den gångna sommaren, varvid som grund för utredningen
legat uppgifter lämnade från jordbrukarna och ett antal stickprovskontroller
utförda av lantbruksnämndens eller hushållningssällskapets befattningshavare.
Liknande undersökning har även utförts för potatis och
fodersäd. Skador på mellan 20 och 40 procent har uppgivits för 13 socknar
och skador överstigande 40 procent för 20 socknar.
På grundval av de i hushållningssällskapens skrivelser lämnade uppgifterna
har jordbruksnämnden företagit uppskattningar av skördeskadornas
omfattning. Nämnden har därvid sökt göra en värdering av förlusten inom
de områden, för vilka uppgivits mer än tjugoprocentiga skador.
Jordbruksnämnden uttalar, att de anförda beräkningarna av skördeskadorna
naturligtvis är mycket ungefärliga, beroende dels på den osäkerhet
i skördeuppskattningarna, som man alltid får räkna med vid onormalt
skördeutfall, dels på osäkerheten i det uppgiftsmaterial, som framkommit i
skrivelserna från flera hushållningssällskap. För två län, Norrbottens och
Malmöhus län, har visst jämförelsematerial funnits tillgängligt, och detta
har fått belysa osäkerheten.
Eu sådan jämförelse ger enligt jordbruksnämnden eu antydan om att den
beräkning, som grundats på de individuella uppgifterna, har en helt annan
grad av säkerhet än de uppskattningar av skadeproeenten, som utförts
kommunvis genom hushållningssällskapets försorg. Huruvida eu liknande
osäkerhet förelegat i andra län vid bedömningen av skadornas omfattning
kan icke avgöras med bestämdhet. Uppgifterna som lämnats för Norrbottens
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
län tyder emellertid på att så kan ha varit fallet. Under alla förhållanden
synes man enligt nämnden kunna utgå från att ett uppgivet belopp av cirka
90 000 000 kronor överstiger skördeskadornas totala omfattning.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse efter redogörelsen för de verkställda
undersökningarna av skördeskadornas omfattning upplyst, att nämnden
— sedan riksdagen bifallit propositionen 1954: 223 om utlämnande av
stödlån till jordbrukare och kungörelse angående stödlån utfärdats — den
14 december 1954 höll sammanträde med jordbrukets förhandlingsdelegation
och representanter för lantbruksstyrelsen, varvid eventuella ytterligare
åtgärder för att mildra verkningarna av skördeskadorna diskuterades. Vid
denna tidpunkt hade emellertid endast en mindre del av de väntade ansökningarna
om stödlån kommit in till lantbruksnämnderna. Det blev härigenom
enligt nämnden vid sammanträdet klarlagt, att man kunde ta slutlig
ställning till regleringen av skördeskadorna, först sedan riksdagen avslutat
sin höstsession. Man nådde vidare enighet om att ett nytt sammanträde
skulle hållas omedelbart efter det att ansökningstiden för stödlånen
gått ut, d. v. s. efter den 31 december 1954. Vid detta sammanträde skulle
såväl lånebehovet som frågan om kontanta bidrag till de av skördeskadorna
hårdast drabbade jordbrukarna tagas upp till förnyad behandling.
De nya överläggningarna ägde rum den 4 januari 1955. Härvid meddelade
chefen för lantbruksstyrelsen, att enligt från lantbruksnämnderna inkomna
uppgifter antalet före ansökningstidens utgång den 31 december 1954 ingivna
ansökningar om stödlån på grund av 1954 års skördeskador uppgick
till närmare 13 000, innefattande begäran om lån med sammanlagt cirka
36 000 000 kronor. Såsom lån hade t. o. m. den 31 december 1954 beviljats
omkring 6 000 000 kronor. Med ledning av upplysningar från nämnderna
beräknade lantbruksstyrelsen det återstående lånebehovet till omkring
28 000 000 kronor. Därvid var emellertid att märka, att uppgifterna om lånebehovet
var ungefärliga samt att ansökningar, som inkommit efter den
31 december 1954, skulle tagas upp till prövning av lantbruksnämnderna,
om särskilda skäl därtill föranledde. Sådana ansökningar kunde väntas inkomma
i relativt stort antal, och det skulle vara önskvärt, att nämnderna
kunde vara relativt liberala vid bedömningen av huruvida de skulle upptagas
till saklig prövning. Med beaktande härav kunde enligt lantbruksstyrelsen
det totala lånebehovet uppskattas till åtminstone 35 000 000 kronor.
Då endast omkring 11 800 000 kronor står till förfogande för ifrågavarande
ändamål, erfordras alltså ett anslag av ytterligare minst 23 000 000
kronor. Med hänsyn till att beräkningen av lånebehovet alltjämt är omgiven
med rätt stora osäkerhetsmarginaler anser sig emellertid jordbruksnämnden
icke kunna uppskatta det samlade behovet av ytterligare medel
till lägre belopp än 25 000 000 kronor.
Vad härefter angår frågan om kontanta bidrag till de av skördeskadorna
hårdast drabbade jordbrukarna knyter nämnden i sin förevarande skrivel
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
5
se an till det i nämndens skrivelse den 19 oktober 1954 (prop. 1954: 223,
s. 8) gjorda påpekandet, att vissa besparingar kan påräknas på det för
innevarande regleringsår anvisade prisregleringsanslaget å 200 000 000 kronor
till följd av, bland annat, en reduktion av medelsbehovet för mjölkpristilläggen.
Nämnden föreslår med utgångspunkt från vissa överväganden i detta
ämne, att av den besparing på mjölkpristilläggen, som kan påräknas under
löpande regleringsår, 5 000 000 kronor får användas till kontanta bidrag åt
jordbrukare, som är i trängande behov av ekonomiskt stöd till följd av att
de drabbats av skördeskador utav katastrofal natur. Detta förslag kan sägas
innebära, att staten till förmån för dessa jordbrukare avstår från den »anslagsvinst»,
som i annat fall skulle uppkomma för staten på grund av årets
skördeskador.
Jordbruksnämnden upplyser, att jordbrukets förhandlingsdelegation vid
sammanträdet den 4 januari 1955 godtog nämndens förslag angående bidragsbeloppets
storlek. I fråga om formerna för utbetalning av bidraget var
däremot meningarna delade.
Nämnden föreslår därefter, att de kontanta bidragens fördelning skall genomföras
i två etapper. I den första företages centralt en fördelning av totalbeloppet
på lantbruksnämnderna av lantbruksstyrelsen i samråd med representanter
för jordbruksnämnden, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk. Den slutliga fördelningen sker därefter lokalt
genom lantbruksnämndernas försorg, vilka därvid lämpligen bör ha kontakt
med representanter för jordbrukets organisationer.
Bidragen bör vidare enligt jordbruksnämnden ges den formen, att stödlånen,
efter särskild ansökning och prövning, helt eller delvis avskrives.
Möjligheten bör emellertid hållas öppen att pröva ansökningar om bidrag
även från jordbrukare, som icke ansökt om stödlån. Avskrivningen av stödlånen
kan lämpligen företagas på den eller de första amorteringar av lånen,
som ursprungligen avsetts skola komma till stånd.
Med en till jordbruksdepartementet den 21 januari 1955 inkommen skrivelse
har Norrbottens läns hushållningssällskap för kännedom överlämnat
dels en av länsveterinären Nils Enequist verkställd undersökning om inverkan
av det skördeskadade fodret på kreaturens hälsotillstånd i Norrbottens
län, dels ock inom sällskapet gjorda sammanställningar av utvecklingen
utav mjölkinvägningen vid mejeri, slakten och foderinköpen under hösten
1954 jämfört med motsvarande tid år 1953.
Av Enequists undersökning framgår, bland annat, att en stor del av korna
i Norrbottens län för att skydda sig mot bristtillstånd minskat sin mjölkproduktion
Vissa kor har dock så stora mjölkanlag, att de i samband med
kalvning m. m. har haft svårt att minska produktionen, varför de råkat ut
för bristtillstånd. Härutöver har förekommit mögelförgiftningar och andra
foderskador. Bristerna i foderstaterna har hos korna visat sig antingen i
form av akuta sjukdomar, såsom pareser, kramper m. m., eller i form av
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
allmän svaghet, mag- och tarmrubbningar samt sterilitet. Vanligast synes
därvid pareserna ha varit. Dessa anses i normala fall vara relativt lätta att
bota, men sjukdomen har i Norrbottens län under hösten 1954 uppträtt atypiskt
med diarré, kramp och hjärtsvaghet, och dödsprocenten i densamma
har varit stor (omkring 10 procent). I fråga om svinen nämnes, att ett antal
fall av toxisk leverdystrofi uppträtt i Piteå veterinärdistrikt i samband med
utfodring med malet hö. Beträffande hästarna anför Enequist, att bristtillstånden
ännu ej manifesterat sig i sjukdomstillstånd sannolikt beroende på
att hästarna i allmänhet ännu ej satts i timmerarbete. Där så skett, har
emellertid den svaga utfodringen i kombination med hårt arbete haft till
följd ett kraftigt uppblossande av den smittsamma blodbristen.
Med hänsyn till fodrets dåliga kvalitet finner Enequist, att djuren hittills
klarat sig rätt bra, även om avkastningen blivit liten. Vidare konstateras, att
sjukdomstillstånden ej varit så påtagliga i de delar av länet, där relativt
stora mängder tillskottsfoder kunnat inköpas. Vad gäller framtiden måste
man emellertid räkna med en försämring av djurens kondition och av höets
vitaminhalt. Med hänsyn härtill finner Enequist det nödvändigt att till överkomliga
priser anskaffa mera foder av god kvalitet, såsom prima hö, melass,
betfor, vetekli samt mineral- och vitaminfoder, om kreatursstammen i Norrbottens
län utan alltför stor avgång skall kunna bibehållas fram till sommarbetet
1955.
Av de utav hushållningssällskapet gjorda sammanställningarna framgår
hland annat, att mjölkinvägningen inom Norrbottens läns producentförenings
område under tiden augusti—december 1954 varit i genomsnitt 23,3
procent lägre än under samma tid år 1953. I kommentaren till sammanställningarna
uttalas, att den låga invägningen kan väntas bestå ej blott under
återstående del av vintern utan även under den kommande sommaren till
följd av en betydande utslagning. Beträffande storboskap har nämligen
slakten under tiden augusti—december 1954 enligt uppgifter från Norrbottens
slakteriförening varit nära 9 procent större än ett år tidigare. Foderinköpen
slutligen har under hösten 1954 ökat högst väsentligt. Enligt uppgifter
från Norrbottens lantmannaförbund uppgår ökningen för hö respektive
fodersäd och mineralfoder till 16 respektive 25—30 procent, för oljekraftfoder
till 55 procent och för betfor till 73 procent. I fråga om melass har
försäljningen hösten 1954 varit mer än fyra gånger så stor som hösten 1953.
I detta sammanhang torde även få anmälas, att lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 8 januari 1955 hemställt om ett särskilt statsbidrag å 8 500 kronor
till Norrbottens läns hushållningssällskap till täckande av de extra kostnader,
som sällskapet fått vidkännas i samband med inventeringen av 1954
års skördeskador i Norrbottens län.
Över jordbruksnämndens framställning har statskontoret och riksräkenskapsverket
avgivit utlåtanden den 12 respektive den 15 januari 1955.
Statskontoret förklarar sig icke ha funnit anledning till erinran mot jordbruksnämndens
framställning i vad den avser utlämnande av stödlån och
medelsanvisning därtill. Därest statsbidrag anses böra utgå, synes sådana
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
7
enligt statskontoret endast böra utlämnas efter behovsprövning, lämpligen
— såsom jordbruksnämnden förordat— i den formen, att viss del av utlämnat
stödlån avskrives. Avskrivning bör därvid verkställas först sedan låntagaren
under viss tid fullgjort amorteringar och övriga lånevillkor utan
anmärkning. Låntagaren bör då kunna befrias från den eller de sista amorteringarna.
Bidrag bör enligt statskontorets mening ej ifrågakomma i fall,
då lån icke begärts. Statskontoret förutsätter, att det belopp, som kan komma
att utgå i statsbidrag, skall avräknas, när de av jordbruksnämnden omnämnda
förhandlingarna i sinom tid upptages angående den kompensation,
som jordbruket kan göra anspråk på, i den mån kostnadsstegringar
inträffar. Om sådan avräkning icke göres, bör enligt statskontorets mening
bidragskostnaderna redovisas under särskilt anslag.
Riksräkenskapsverket finner det icke blott lämpligt utan även önskvärt,
att de av jordbruksnämnden föreslagna bidragen för jordbrukare, som erhållit
stödlån, lämnas i den formen, att stödlånen helt eller delvis avskrives.
Riksräkenskapsverket, som förutsätter, att de av jordbruksnämnden begärda
ytterligare medlen till stödlån får anvisas på tilläggsstat till riksstaten för
löpande budgetår, anser det, med hänsyn till de genom gällande budgetordning
fastställda formerna för redovisningen av ianspråktagna medel för avskrivning
av gjorda investeringar, nödvändigt att samtidigt å tilläggsstat
under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar uppföres ett
anslag, från vilket medel till täckning av angivna avskrivningar av stödlånen
kan anvisas att utgå. Det föreligger emellertid intet hinder för att sistnämnda
anslag uppföres med ett formellt belopp av 100 kronor och att sedan till
anslaget av den vid innevarande budgetårs ingång förefintliga reservationen
å anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område överföres ett
mot behovet av avskrivningsmedel svarande belopp.
Rätteligen borde enligt riksräkenskapsverket av budgettekniska skäl också
uppföras ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln för bidrag till sådana
jordbrukare, som ej erhåller stödlån. Enär dessa bidrag sammanlagt torde
komma att uppgå till ett jämförelsevis ringa belopp, vill riksräkenskapsverket
icke motsätta sig, att bidragen anvisas att utgå från prisregleringsanslaget,
även om regleringen av utbetalningarna skulle förenklas genom anvisning
av ett särskilt anslag, som kunde ställas till lantbruksstyrelsens förfogande.
Över lantbruksstyrelsens framställning om bidrag till Norrbottens läns
hushållningssällskap för kostnader i samband med inventeringen av skördeskadorna
år 1954 har statskontoret avgivit utlåtande den 12 januari 1955.
Statskontoret förklarar sig därvid med hänsyn till föreliggande omständigheter
ej vilja motsätta sig bifall till styrelsens hemställan.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»Frågan om statligt stöd åt de jordbrukare, som år 1954 lidit skördeskador
på grund av ogynnsam väderlek, underställdes genom propositionen
1954: 223 riksdagens prövning. Enligt riksdagens beslut, som i huvudsak
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
innebar bifall till propositionen, kan sådana jordbrukare under vissa förutsättningar
erhålla stödlån av statsmedel. Låneverksamheten skall enligt
beslutet finansieras dels genom anlitande av odisponerade medel — omkring
6 800 000 kronor — av de investeringsanslag, som riksdagen tidigare
anvisat till stödlån i anledning av skördeskador under åren 1950—1952,
dels genom ett av 1954 års riksdag till Stödlån till jordbrukare anvisat investeringsanslag
å 5 000 000 kronor. Med hänsyn till svårigheten att med tillförlitlighet
beräkna medelsbehovet har förutsatts, att ytterligare medel framdeles
kan komma att erfordras.
Enligt vad jordbruksnämnden upplyst i sin skrivelse den 4 januari 1955
representerar de före ansökningstidens utgång den 31 december 1954 ingivna
låneansökningar, som redan bifallits eller preliminärt ansetts kunna
bifallas, ett sammanlagt belopp av omkring 34 000 000 kronor. Såsom nämnden
anfört, erfordras emellertid härutöver vissa medel för låneansökningar,
som ingivits därefter men likväl bör upptagas till prövning. På grund härav
och med hänsyn till att beräkningen av lånebehovet alltjämt är ganska osäker,
tillstyrker jag jordbruksnämndens förslag, att för utlämnande av stödlån
skall ytterligare anvisas ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor.
Anslaget torde böra uppföras å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1954/55 under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, samt benämnas
Stödlån till jordbrukare.
Vid anmälan av propositionen 1954: 223 framhöll jag, bland annat, att
förslaget om stödlån då framlades i syfte att skapa möjlighet för snar hjälp
till de jordbrukare, som var i trängande behov därav. Jag förklarade mig
emellertid ha för avsikt att — sedan jordbruksnämnden avslutat en närmare
undersökning av skördeskadornas art och omfattning — på nytt taga
upp frågan om bistånd åt de av skördeskadorna drabbade och därvid överväga,
om och i vilken mån ytterligare hjälpåtgärder, däribland eventuellt
i form av behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyldighet, kunde befinnas
påkallade. Riksdagen hade icke något att invända mot nämnda uttalanden
och erinrade därjämte om att jordbruksnämnden som en tänkbar
utväg att bestrida kostnaderna för eventuella bidrag angivit de besparingar,
som under innevarande budgetår till följd av minskade mjölkleveranser
kommer att uppstå å den del av reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område, som avsetts för mjölkpristillägg.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har jordbruksnämnden
nu slutfört sin utredning angående skadorna på 1954 års skörd samt
underställt ärendet Kungl. Maj :ts prövning. Utredningen ger vid handen,
att skadorna geografiskt kan lokaliseras till i huvudsak två områden, ett
i norra Norrland och ett i södra Götaland. Därjämte har emellertid delar av
Jönköpings och Älvsborgs län drabbats av svårare skador. Inom övriga delar
av landet har skörden i allmänhet skadats endast i enstaka kommuner.
I de av de ogynnsamma väderleksförhållandena drabbade områdena har
skadorna i icke obetydlig utsträckning varit av mycket allvarlig karaktär
och orsakat de enskilda jordbrukarna betydande avbräck. Genom att jord
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
9
brukarna beretts möjlighet till lån, har verkningarna av skördeskadorna i
viss män mildrats. Emellertid förhåller det sig utan tvekan så, att den ekonomiska
ställningen för åtskilliga av de jordbrukare, som särskilt hårt drabbats
av skadorna, försämrats i sådan utsträckning, att det icke är tillräckligt
med lånemöjligheterna. Enligt min mening är det därför nödvändigt att för
dylika fall bereda tillfälle till ytterligare hjälp.
Enligt jordbruksnämndens förslag bör det ytterligare stödet ges i form av
efter särskild ansökning behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Det totala beloppet för dylika bidrag har av nämnden föreslagits till
5 000 000 kronor och avses skola bestridas av medel, som beräknas komma
att sparas på ur prisregleringsanslaget utgående statliga mjölkpristillägg
till följd av de i samband med skördeskadorna minskade mjölkleveranserna
till mejeri. Av vad i ärendet förekommit framgår, att det vid överläggningarna
i frågan mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation rått
enighet om att bidragen bör bestridas av denna besparing och att det totala
bidragsbeloppet bör utgöra 5 000 000 kronor. I fråga om fördelningen av bidragen
har meningarna däremot varit delade. Sålunda har vissa av ledamöterna
i förhandlingsdelegationen förordat, att generella bidrag skall utgå.
Flertalet ledamöter liksom även lantbruksstyrelsen har däremot biträtt nämndens
förslag.
För min del vill jag biträda förslaget, att den ytterligare hjälpen skall
lämnas i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Beträffande fördelningen av bidragen vill jag understryka, att syftet med
dessa uppenbarligen bör vara att bringa hjälp åt sådana av skördeskador
drabbade jordbrukare, som är i störst behov därav och beträffande vilka
man kan räkna med att bidragen verkligen kommer till nytta. Med hänsyn
till att endast begränsade medel kan stå till förfogande för ändamålet torde
redan ur denna synpunkt ett system med generellt utgående bidrag vara
olämpligt. Jag ansluter mig därför till jordbruksnämndens förslag, att bidrag
skall utgå efter behovsprövning. Det synes mig därvid angeläget, att bidragen
ej beviljas efter några alltför schematiska regler utan — med nödig hänsyn
tagen till det disponibla totalbeloppet — så långt möjligt awäges efter
det föreliggande hjälpbehovet, i den mån detta uppkommit genom skördeskador
Jordbruksnämndens
förslag innebär som nämnt, att ett belopp av 5 000 000
kronor skall ställas till förfogande för bidragsgivningen. Av utredningen i
ärendet framgår emellertid, att de ogynnsamma väderleksförhållandena skapat
ett speciellt problem för jordbrukarna i övre Norrland. Där har nämligen
den ovanligt rikliga nederbörden i juli och augusti 1954 medfört en mycket
bekymmersam fodermedelssituation. Sålunda har hushållningssällskapet i
Norrbottens län beräknat, att länets jordbrukare, efter en minskning av sina
kreatursbesättningar med i genomsnitt 12 procent, under vinterhalvåret
1954—1955 måste inköpa icke mindre än omkring 22 000 ton bo, 4 800 lon
melass och 7 150 ton betfor utöver normala inköp av äggvitcrikl koncentrerat
foder och mineralfoder. Den av länsveterinären i Norrbottens län verk
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 ur 1955
ställda undersökningen visar vidare, att allvarliga bristtillstånd hos husdjuren
uppkommit bland annat till följd av skördens dåliga kvalitet. Enär situationen
i detta hänseende kan väntas bli förvärrad under vinterns lopp, är det
enligt länsveterinären nödvändigt att anskaffa foder av god kvalitet till överkomlig
kostnad. Detta speciella problem för jordbrukarna i övre Norrland
påkallar enligt min mening särskilt beaktande.
På grund av nyssberörda förhållande föreslår jag, att den av jordbruksnämnden
förordade medelsanvisningen ökas till 6 000 000 kronor att utlämnas
på de av nämnden föreslagna villkoren. Av detta belopp bör 1 000 000
kronor få användas för att förstärka bidragsgivningen till jordbrukarna i
övre Norrland utöver vad jordbruksnämnden avsett med sitt förslag. Med
hänsyn till skadornas omfattning och karaktär torde största delen av sistnämnda
belopp böra utgå till jordbrukare i Norrbottens län.
Av de anvisade medlen bör såsom jordbruksnämnden föreslagit 5 000 000
kronor centralt fördelas pa lantbruksnämnderna av lantbruksstyrelsen i
samråd med representanter för jordbruksnämnden, Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk. Återstoden — 1 000 000 kronor
torde i enahanda ordning böra fördelas på lantbruksnämnderna i
övre Norrland. Ehuru denna särskilda medelsanvisning närmast är föranledd
av den uppkomna fodermedelssituationen, bör enligt min mening några
speciella villkor icke uppställas för bidragens användning. Den slutliga
fördelningen av de till förfogande ställda medlen bör i enlighet med jordbruksnämndens
förslag äga rum genom lantbruksnämndernas försorg. Därvid
bör vederbörande lantbruksnämnd samråda med representanter för hushållningssällskapet
och jordbrukets organisationer.
Beträffande utformningen av bidragsgivningen kan jag i stort sett biträda
vad jordbruksnämnden därvidlag föreslagit. Bidragen synes sålunda i första
hand böra lämnas i form av avskrivning av en eller flera amorteringar å
slödlån, som beviljats på grund av skördeskada under år 1954. Enligt min
mening torde det emellertid böra avgöras från fall till fall vilken eller vilka
amorteringar som därvid skall komma i fråga. Med hänsyn till de skiftande
situationer, som kan föreligga, vill jag därjämte föreslå, att möjlighet skall
finnas att utgiva kontant bidrag. Särskilt i övre Norrland, där på grund av
den särskilda medelsanvisningen av 1 000 000 kronor bidragsmöjligheterna
blir något större än i landet i övrigt, torde behov därav föreligga. Såsom
nämnden föreslagit bör även jordbrukare, som icke ansökt om stödlån, kunna
komma i åtnjutande av bidrag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att meddela
närmare föreskrifter i ämnet.
Lantbruksstyrelsens framställning om ett särskilt statsbidrag å 8 500 kronor
till täckande av Norrbottens läns hushållningssällskaps särskilda kostnader
i samband med inventeringen av 1954 års skördeskador finner jag mig
böra biträda. Därest riksdagen bifaller förslaget om utlämnande av bidrag
i anledning av dylika skördeskador, torde sålunda av det härför anvisade be
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
11
loppet 8 500 kronor få disponeras till ersättning till Norrbottens läns hushållningssällskap.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit beträffande bidrag till av
1954 års skördeskador hårt drabbade jordbrukare torde av tillgängliga medel
under reservationsanslaget för innevarande budgetår till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område få disponeras högst 6 000 000 kronor för ändamålet.
I den mån bidragen lämnas i form av avskrivning å stödlån, som
beviljats i anledning av nämnda skördeskador, bör medel till täckning av
dessa avskrivningar beredas från ett å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1954/55 under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar
uppfört anslag. Såsom riksräkenskapsverket anfört, torde ifrågavarande anslag
endast behöva upptagas med ett formellt belopp, och medelsbehovet tillgodoses
genom överförande av ett mot avskrivningarna svarande belopp från
reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Chefen
för finansdepartementet kommer senare under riksdagens lopp att göra
hemställan härom i samband med anmälan av proposition angående ytterligare
anslagsäskanden å tilläggsstat II. Sådana bidrag, som lämnas kontant,
torde få anvisas att utgå från prisregleringsanslaget.»
Utskottet. Vid behandlingen av propositionen 1954: 223 tillstyrkte utskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 47, att hjälp i form av stödlån
skulle kunna lämnas till de jordbrukare, som på grund av felslagen
skörd år 1954 lidit mera betydande förlust och av denna anledning behövde
ekonomiskt bistånd. Utskottet förordade tillika, att för bestridande av utgifterna
för stödlånen skulle tagas i anspråk dels ett belopp av omkring
6 800 000 kronor, som kvarstod odisponerat av tidigare till stödlån åt jordbrukare
anvisade investeringsanslag, dels därutöver ett nytt investeringsanslag
av 5 000 000 kronor. Vid sitt ställningstagande till propositionens förslag
hade utskottet bl. a. tagit fasta på departementschefens uttalande, att
han hade för avsikt att — sedan statens jordbruksnämnd slutfört en närmare
undersökning av skördeskadornas art och omfattning — på nytt taga
upp frågan om bistånd åt de av skördeskadorna drabbade och därvid överväga,
om och i vilken mån ytterligare hjälpåtgärder, däribland eventuellt i
form av behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyldighet, kunde befinnas
påkallade.
Såsom framgår av det föregående har jordbruksnämnden i skrivelse den
4 januari 1955 framlagt förslag om dels ytterligare medel till stödlån, dels
särskilda bidrag.
Vad till en början angår medelsbehovet för stödlånen bär i skrivelsen uppgivits
att före ansökningstidens utgång den 31 december 1954 inkommit
låneansökningar, som redan bifallits eller preliminärt funnits kunna bifallas,
till ett sammanlagt belopp av omkring 34 000 000 kronor. Därutöver bar
emellertid vissa medel ansetts erforderliga för låneansökningar, som ingivits
efter nämnda lid men likväl funnits böra upptagas till prövning. Enligt vad
generaldirektören och chefen för lantbruksstyrelsen vid särskild föredrag
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
ning inför utskottet uppgivit, har styrelsen nämligen i sina direktiv till lantbruksnämnderna
angående låneverksamheten föreskrivit att nämnderna
skulle till prövning upptaga alla ansökningar, som inkommit under januari
1955. Senare inkomna ansökningar borde däremot enligt samma föreskrift
upptagas till prövning endast om sökanden kunde anföra godtagbara
skäl för sin underlåtenhet att ingiva ansökan i rätt tid eller om nämnden
skulle finna särskilt ömmande omständigheter föreligga. Kungl. Maj :t har
i anslutning till jordbruksnämndens förslag förordat, att för ändamålet skall
anvisas ytterligare 25 000 000 kronor. Då denna beräkning synes vara väl
avvägd i förhållande till det föreliggande lånebehovet, biträder utskottet
förslaget. Detta innebär, att utskottet avstyrker bifall till yrkandet i motionerna
I: 392 och II: 488, att ett belopp av 50 000 000 kronor skall beräknas
för ändamålet.
Med hänsyn till den ståndpunkt, som utskottet intagit i sitt nyssnämnda
utlåtande nr 47 beträffande räntan å stödlånen, förordar utskottet att motionärernas
yrkande om sänkning av räntefoten till 3,5 procent icke skall
föranleda någon åtgärd.
Vad härefter angår förslaget om att införa särskilda bidrag utan återbetalningsskyldighet
delar utskottet departementschefens uppfattning, att denna
ytterligare hjälp är nödvändig som en komplettering av stödlånen i de
fall, där jordbrukare särskilt hårt drabbats av skördeskadorna. I detta sammanhang
har i propositionen uppmärksamheten riktats på det speciella problem,
som de ogynnsamma väderleksförhållandena skapat för jordbrukare
i övre Norrland. Vid undersökningar, som verkställts i Norrbottens län, har
sålunda framkommit, att fodermedelssituationen är mycket bekymmersam
och att allvarliga bristtillstånd hos husdjuren uppkommit bl. a. till följd av
skördens dåliga kvalitet. På grund härav föreslår Kungl. Maj :t, att 6 000 000
kronor skall ställas till förfogande för bidragsverksamheten och att av detta
belopp 1 000 000 kronor skall få användas för att förstärka bidragsgivningen
till jordbrukarna i övre Norrland. Ifrågavarande medel avses skola bestridas
av den besparing på ur prisregleringsanslaget utgående statliga mjölkpristillägg,
som till följd av de i samband med skördeskadorna minskade
mjölkleveranserna till mejeri kan påräknas under löpande regleringsår. Med
hänsyn jämväl till att jordbrukets förhandlingsdelegation tillstyrkt en sådan
anordning och då icke något synes vara att erinra mot beloppets storlek,
biträder utskottet förslaget. Vid detta ställningstagande avstyrker utskottet
vad i motionerna I: 392 och II: 488 yrkats angående bidragsbeloppet.
I fråga om villkoren för bidragens fördelning och verksamhetens administration
ansluter sig utskottet till vad Kungl. Maj :t härvidlag förordat. Beträffande
utformningen av bidragsgivningen anföres i propositionen, att bidragen
i första hand bör lämnas i form av avskrivning av en eller flera
amorteringar å stödlån, men att därjämte möjlighet skall finnas att utgiva
kontant bidrag. Vid den särskilda föredragning, som nämnts i det föregående,
har rörande denna fråga framhållits, att det icke sällan torde vara
önskvärt, att kontant bidrag kan utgå vid sidan av lån. Om bidragen skall
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år t955
13
lämnas i form av amorteringar å beviljade stödlån, måste nämligen vederbörande
normalt ställa säkerhet för hela det belopp, som tilldelas honom i
stödlån, och således även för den del därav, som i realiteten täckes ur det
beviljade bidraget och som senare skall avskrivas. Detta innebär, att en sökande
kan komma i sämre ställning än vad som blivit fallet, om han fått
dels visst kontant bidrag och dels lån. I det senare alternativet behöver han
nämligen icke ställa säkerhet för större belopp än som verkligen skall återbetalas.
Med hänsyn till vad sålunda framkommit synes det utskottet önskvärt, att
föreskrifterna i ämnet utformas så, att lantbruksnämnderna skall ha frihet
att bestämma, huruvida bidrag skall utgå kontant eller i form av avskrivning
å stödlån. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att — med beaktande av vad utskottet
sålunda förordat — meddela närmare föreskrifter i ämnet.
Kungl. Maj :ts framställning har i övrigt icke givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 392 och II: 488, såvitt nu är i fråga,
till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,
anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor;
2)
med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna 1: 392 och II: 488, såvitt nu är i fråga,
medgiva, att bidrag med anledning av 1954 års skördeskador
må med anlitande av tillgängliga medel under reservationsanslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
utlämnas till ett belopp av högst 6 000 000 kronor i enlighet
med de grunder, som utskottet förordat i det föregående.
B. att motionerna I: 392 och II: 488, såvitt angår yrkandet
att räntan på de av Kungl. Maj :t föreslagna stödlånen skall
fastställas till 3,5 procent, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1955
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Nord, Jon Jonsson,
Sundberg, Eskilsson, Bror Nilsson, Mossberger, William Ohlsson och
Uno Olofsson; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Andersson i Hyssna,
Haeggblom, Antby, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Ekdahl, Svensson
i Vä, Rimås, Arweson och Johansson i öckerö*.
* Ej närvarande vid justeringen.
550496. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:118 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten