Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan om anslag till Odlingsoch byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter in. m. jämte i ämnet väckta motioner. Till Odlingsoch byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter in. m. har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 3 300 000 kronor.

1955-03-22 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1955:9, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan om anslag till Odlingsoch byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter in. m. jämte i ämnet väckta motioner. Till Odlingsoch byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter in. m. har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 3 300 000 kronor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

1

Nr 9

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda hemställan om anslag till Odlings- och

byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter

in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Till Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter

in. m. har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 3 300 000 kronor.

Av detta belopp har 1 500 000 kronor ställts till lantbruksstyrelsens och

1 800 000 kronor till domänstyrelsens förfogande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 137, s. 238—240) har Kungl. Maj :t

föreslagit riksdagen att till ändamålet för budgetåret 1955/56 anvisa ett

oförändrat förslagsanslag av 3 300 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,

till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:376 av herr Olsson,

Erik, m. fl., och II: 252 av herr Lindström m. fl., vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta uppdraga åt Kungl. Maj :t att verkställa en snabbutredning

om på vad sätt den påbörjade upprustningen av de norrländska

fjällägenheterna kan påskyndas och fullföljas och att förelägga 1956 års

riksdag de förslag utredningen kan föranleda.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna torde utskottet få hänvisa

till dessa.

över motionerna har yttranden inhämtats från lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen

och 1948 års kronolägenhetsutredning.

Lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen har i sina anslagsäskanden hemställt,

att anslaget för nästa budgetår skall upptagas med oförändrat belopp

av (1 500 000 + 1 800 000 =) 3 300 000 kronor. Av det utav lantbruksstyrelsen

äskade beloppet avses 79 000 kronor till avträdesersättningar, flyttningsbidrag

och jämförliga utgifter. Domänstyrelsen har för samma ändamål

beräknat 300 000 kronor.

Till stöd för sin framställning har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak

följande.

Lantbruksnämnderna har beräknat medelsbehovet för innevarande och

nästa budgetår till sammanlagt 3 796 000 kronor. Då för innevarande budgetår

anvisats 1 500 000 kronor, skulle det sålunda finnas ett medelsbehov

för nästa budgetår av 2 296 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för innevarande och nästföregående budgetår har

lantbruksstyrelsen framhållit angelägenheten av att de lägenheter, som överförts

eller beräknas komma att överföras till norrländska fjällägenheter,

iståndsättes inom en snar framtid. Såsom styrelsen i sina anslagsäskanden

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. AV 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

för innevarande budgetår anfört, torde det totala antalet lägenheter, som

överförts eller beräknas komma att överföras till norrländska fjällägenheter,

icke komma att bli mer än sammanlagt omkring 140 mot tidigare preliminärt

beräknade cirka 300. Medelsbehovet under budgetåret 1955/56 för

iordningställande av norrländska fjällägenheter har av nämnderna beräknats

till inalles 815 000 kronor. Sammanlagt närmare 200 lägenheter har av

nämnderna beräknats komma att kvarbli enligt äldre upplåtelsekontrakt. Å

en stor del av dessa sistnämnda lägenheter är byggnaderna så dåliga, att

snar hjälp från det allmännas sida är erforderlig för deras nödtorftiga

iståndsättande. Härvidlag kan komma i fråga s. k. byggnadshjälp enligt

bestämmelserna i kungörelsen 1950: 339. Denna byggnadshjälp, som är särskilt

påkallad inom Norrbottens län, har för budgetåret 1955/56 beräknats

draga en kostnad av tillhopa 920 000 kronor. Med hänsyn till alltjämt rådande

höga byggnadskostnader torde emellertid en viss återhållsamhet böra

iakttagas med igångsättande av i varje fall mera omfattande byggnadsarbeten

i fråga om både norrländska fjällägenheter och lägenheter, vartill nyssberörda

s. k. byggnadshjälp skall utgå. Jämväl vissa andra omständigheter,

såsom svårighet att anskaffa byggnadskunnigt folk i erforderlig omfattning,

synes kunna medföra, att medelsbehovet för åsyftade byggnadsändamål blir

mindre än nämnderna beräknat. Lantbruksstyrelsen har därför begränsat

sin framställning till att gälla oförändrad medelsanvisning.

Departementschefen har anfört följande.

»Mot styrelsernas anslagsberäkningar för nästa budgetår har jag icke något

att erinra. Medelsanvisningen torde sålunda böra ske med oförändrade

belopp av 1 500 000 kronor till lantbruksstyrelsen och 1 800 000 kronor till

domänstyrelsen. I likhet med vad nu gäller torde det få ankomma på Kungl.

Maj :t att sedermera fastställa ram för verksamheten ävensom att vid behov

medgiva höjning av denna.»

Lantbruksstyrelsen har i sitt den 12 februari 1955 dagtecknade yttrande

över motionerna redogjort för den verksamhet, som hittills bedrivits för

iståndsättning av de i motionerna avsedda lägenheterna. För att belysa verksamhetens

omfattning och det nuvarande läget har lantbruksstyrelsen i yttrandet

redovisat visst från lantbruksnämnderna genom snabbremiss införskaffat

utredningsmaterial. Styrelsen har vidare förklarat sig beredd att

iöretaga den ytterligare utredning, som erfordras för ställningstagande till

förevarande frågor, och att framlägga förslag till åtgärder i samband med

avgivandet av sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57. I lantbruksstyrelsens

yttrande anföres sålunda följande.

I motionerna har närmast berörts förhållandena vid de s. k. jämtländska

arrendelägenheterna å renbetesfjällen, men framställningen torde avse även

de lägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län, som

i likhet med de jämtländska arrendelägenheterna står under lantbruksorganisationens

förvaltning.

Lägenheterna i Jämtland och lägenheterna i Väster- och Norrbottens lappmarker

har olika ursprung. De jämtländska arrendelägenheterna har tidigare

utgjort delar av i enskild ägo varande fjällhemman, som av kronan

under åren 1888—1943 inköpts för utvidgning av renbetesfjällen, därvid inägojordarna

som regel utarrenderats till de tidigare hemmansägarna eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

3

deras avkomlingar. Lägenheterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och

Norrbottens län utgöres med få undantag av fjällägenheter, upplåtna jämlikt

bestämmelserna i kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 109). Därjämte förekommer

här även ett fåtal s. k. skogstorp och odlingslägenheter. Gemensamt

lör samtliga har varit, att de varit genom kontrakt upplåtna med optionsrätt

för arvinge. Den kontraktsenliga upplåtelsetiden har i regel varit i fråga

om de jämtländska arrendelägenheterna 20 år och beträffande fjällägenheterna

50 år. Innehavarna av de jämtländska arrendelägenheterna har icke

erlagt kontanta arrenden men har varit ålagda viss byggnadsskyldighet.

Fjällägenhetsinnehavarna i Västerbotten och Norrbotten har haft att erlägga

ett mindre årsarrende på i allmänhet mellan 5 och 15 kronor men har icke

haft någon byggnads- eller odlingsskyldighet. Till samtliga de lägenheter,

varom här är fråga, hör betydande naturaförmåner, nämligen dels fritt bete

för kreaturen å särskilt angivna områden å kronomark samt i viss omfattning

rätt till jakt och fiske utan kostnad, dels ock fritt husbehovsvirke till

byggnader och stängsel in. m. samt till vedbrand. Vidare kunde kontanta bidrag

i viss utsträckning lämnas enligt de äldre bestämmelserna. Sålunda

kunde innehavare av fjällägenhet tillerkännas dels byggnadshjälp upp till

500 kronor per lägenhet och dels förbättringsbidrag för bostadsbyggnaden

med högst 3 000 kronor ävensom bidrag med högst 1 000 kronor för anordnande

av ledningar och förbättring av vattentäkt. — Skatt och annan

allmän tunga för lägenheterna fick innehavarna tidigare intill den 1 juli

1947 själva betala. Innehavarna av skogstorp och odlingslägenheter blev

dock från 1932 befriade från skyldighet att ansvara för å lägenheten belöpande

skatt.

Byggnaderna å lägenheterna har i stor utsträckning varit efter nutida bedömningsgrunder

undermåliga redan vid uppförandet och har i många fall

genom eftersatt underhåll alltmer försämrats. Det må nämnas att det, då

egnahemsorganisationen år 1947 övertog förvaltningen av lägenheterna, förekom,

att lägenhetsinnehavare med familj bodde i en genom vägg av enklaste

slag avskärmad del av ladugården, i en stuga om kammare och kök etc.

Efter utredning av dåvarande generaldirektören Lennart Berglöf beslöt

1947 års riksdag, att lägenheterna skulle från och med den 1 juli 1947 överföras

till egnahemsorganisationens förvaltning och att en inventering av

dem skulle verkställas som underlag för avgörande av deras framtida disposition.

De lägenheter, som prövades böra bestå för framtiden, skulle efter

medgivande av Kungl. Maj :t i varje enskilt fall kunna överföras till s. k.

norrländska fjällägenheter, en ny upplåtelseform, innebärande bl. a. att

byggnadsskyldigheten komme att åvila kronan. Av de övriga lägenheterna

borde en del utan dröjsmål nedläggas, och på de återstående skulle begränsade

investeringar göras så att de kunde nyttjas ytterligare någon tid, detta

med tanke på att de befintliga arrendatorerna skulle kunna bo kvar under

något så när drägliga förhållanden.

Utredningsmannen hade till grund för nyssnämnda riksdagsbeslut uppskattat

kostnaderna för lägenheternas iordningställande vid deras överföring

till norrländska fjällägenheter till i medeltal 8 000 kronor för varje lägenhet.

Den anbefallda inventeringen utfördes så snabbt personalresurserna medgav

under åren 1947—1952. Redan vid denna framgick, all kostnaderna

högst väsentligt komme atl överstiga de tidigare uppskattade. Delvis berodde

detta på ökade kostnader för material och arbetskraft. Den främsta anledningen

var dock alt behovet av nybyggnads- och förbättringsåtgärder tidigare

uppskattats alldeles för lågt.

År 1950 fattade riksdagen beslut om ändrade bestämmelser beträffande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

åtgärder å sådana lägenheter, som icke bleve omförda till norrländska fjälllägenheter.

Den väsentliga nyheten var, att innehavare av sådana lägenheter

kunde tillerkännas s. k. byggnadslijälp upp till 80 och i vissa fall 90 procent

av kostnaderna för att iordningställa byggnaderna å lägenheten.

År 1951 framlade lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden en flerårsplan

för upprustningen. Däri beräknades uppskattningsvis, att cirka 300

lägenheter skulle överföras till norrländska fjällägenheter och att kostnaderna

härför skulle komma att uppgå till cirka 7,5 miljoner kronor, d. v. s.

25 000 kronor per lägenhet. Det erforderliga anslagsbeloppet föreslogs bli

fördelat på fem år.

Därefter har läget ånyo förändrats bl. a. dels genom att den år 1952 slutförda

inventeringen och erfarenheterna från den påbörjade byggnadsverksamheten

visat, att kostnaderna även 1951 varit uppskattade i underkant,

dels genom att arbets- och materialpriserna fortlöpande stigit. Särskilt framträder

detta vid enstaka byggnadsprojekt i så avlägsna trakter, varom här

är fråga.

Under de fyra första budgetåren 1948/49—1951/52 anslogs tillsammans

1 050 000 kronor, d. v. s. i genomsnitt 262 500 kronor per budgetår, till

lantbruksorganisationen för hithörande ändamål. Sedan kostnaderna för

nödvändiga reparationer, för avträdesersättningar och flyttningsbidrag vid

nedläggande av lägenheter m. m. avräknats, återstod medel till ny- eller

ombyggnad endast av några få lägenheter per år.

Från och med budgetåret 1952/53 har anslaget för hithörande ändamål

utgjort 1 500 000 kronor per budgetår. Därmed har en mer betydande verksamhet

för upprustning av lägenheterna kunnat igångsättas, och de anslagna

medlen har även utnyttjats till fullo.

För att belysa verksamhetens omfattning och det nuvarande läget har

lantbruksstyrelsen genom snabbremiss från lantbruksnämnderna införskaffat

visst utredningsmaterial, som i sammanfattning visar följande.

Totala antalet lägenheter utgjorde år 1948, då lantbruksorganisationen

övertog förvaltningen, 473, därav 152 jämtländska arrendelägenheter och

321 fjällägenheter in. in. ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens

län. Av sagda lägenheter har 90 nedlagts, varvid ägovidden i en del fall

tillförts andra lägenheter som utvidgning. Nedläggning har förekommit endast,

då lägenhetsinnehavarna varit införstådda därmed, och i förekommande

fall har avträdesersättningar och flyttningsbidrag lämnats. Kostnader

härför har under de senaste åren tillsammans uppgått till cirka 167 000

kronor. Ytterligare 35 å 40 lägenheter torde komma att försvinna genom

sammanslagning eller nedläggning, i en del fall som följd av sjöregleringar.

— På senare tid har vidare frågan blivit aktuell, huruvida vissa lägenheter

skall få försäljas. I två fall har Kungl. Maj :t nyligen medgivit försäljning,

och ett tjugotal andra lägenhetsinnehavare har begärt att få friköpa sina

lägenheter.

Vad kvarstående lägenheter beträffar har lantbruksnämnderna i första

hand fått inrikta sina insatser på sådana fall, där familjer med barn bott

under mer eller mindre hälsovådliga förhållanden, och vidare sådana där

ekonomibyggnaderna var särskilt undermåliga. Därvid har givetvis beaktats,

att överföring till norrländska fjällägenheter och genomgripande förbättringsåtgärder

företagits beträffande lägenheter, som prövats böra bibehållas

på längre sikt, medan investeringarna å övriga begränsats till vad som är

nödvändigt för nyttjandet under en begränsad tid.

Hittills har 17 norrländska fjällägenheter helt färdigställts, och arbetena

pågår och är till cirka 75 procent utförda å 37 andra sådana lägenheter. Kostnaderna

för dessa 54 lägenheter uppgår till cirka 2,7 miljoner kronor. Vidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

5

liar av tillgängliga medel cirka 0,3 miljoner kronor avsatts för beslutade

arbeten, varigenom ytterligare 8 norrländska fjällägenheter skulle färdigställas.

_

Byggnadshjälp har av lantbruksnämnderna beslutats till åtgärder a 112

lägenheter till ett belopp av sammanlagt cirka 1,3 miljoner kronor. De ifrågavarande

åtgärderna har helt utförts å 53 lägenheter, till viss del å 39 lägenheter

och ännu icke påbörjats å övriga 20 lägenheter.

Slutligen bör nämnas, att medel ur det s. k. kolonisationsanslaget i viss

mån användes till anläggningar in. in. för gemensamt bruk lör tlera lägenheter,

t. ex. för elektrifiering, vattenledningar och i vissa fall för husbehovssågar,

genom vilka byggnadsvirke kan framställas till förmånligt pris. Till

sådana gemensamma anläggningar har använts cirka 164 000 kronor.

Vad beträffar de lägenheter, som ännu icke varit föremål för någon ovan

redovisad åtgärd, står frågan om deras framtida disposition ännu öppen.

Lantbruksnämnderna har preliminärt beräknat att 78 av dem skulle komma

att föreslås att bli överförda till norrländska fjällägenheter.

Kostnaderna för iordningställande av de 54 norrländska fjällägenheter,

som färdigställts eller är under arbete, har visat sig uppgå till i medeltal

cirka 50 000 kronor per lägenhet, och för de övriga 8 sådana lägenheter, till

vilka medel avsatts, skulle kostnaderna enligt de aktuella kostnadskalkylerna

uppgå till cirka 37 000 kronor per lägenhet.

Det torde vara anledning att antaga, att de först iordningställda norrländska

fjällägenheterna utgjort ett urval med hänsyn till nödlägen och

därför haft sämre byggnader och krävt mer genomgripande upprustning än

genomsnittet för de lägenheter, som skall bibehållas. Det synes emellertid

vara realistiskt att för de lägenheter, som i fortsättningen överföres till norrländska

fjällägenheter, räkna med byggnadskostnader, som icke ligger lägre

än för de nyssnämnda åtta lägenheter, som nu närmast är avsedda att iordningställas.

I de 112 fall, där byggnadshjälp hittills beviljats, har denna utgått med i

regel 80 procent av de beräknade byggnadskostnaderna och uppgått i medeltal

till ungefär 11 700 kronor per lägenhet. Byggnadshjälpen, som varierat

starkt mellan olika lägenheter, har i många fall endast avsett mindre omfattande

ombyggnader och reparationer, men i en del fall uppgått till omkring

25 000 kronor.

Det torde icke vara osannolikt att byggnadshjälpen för återstående lägenheter

kommer att draga högre genomsnittsbelopp än det nyss nämnda.

Lantbruksstyrelsen är emellertid icke beredd att utan närmare utredning,

som kräver genomgång av det hos lantbruksnämnderna befintliga materialet,

beräkna "tidsåtgång och kostnader för upprustning av de berörda lägenheterna.

Det är dock tydligt, att kostnaderna blir högre än som för några år

sedan kunde beräknas.

Lantbruksstyrelsen anser det liksom motionärerna angeläget, att upprustningen

av lägenheterna fortsättes i tillfredsställande snabb takt. Mot bakgrunden

av det anförda är det för ändamålet nödvändigt, att verksamheten

erhåller ökade resurser.

Styrelsen måste understryka, att förvaltningen och upprustningen av dessa

avlägsna lägenheter kräver stora arbetsinsatser från lantbruksnämnderna

och att lantbruksnämndernas personalresurser är så begränsade att byggnadsverksamheten

inom den nu gällande kostnadsramen endast med stora

svårigheter kan fullföljas. En forcering förutsätter ofrånkomligt att ytterligare

personal avdelas för ändamålet, vilket dock utan ökning av personal
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

staben torde kunna ske om en del av sakanslaget får användas för administration

m. m. av byggnadsverksamheten. Vidare bör framhållas, att det

synes möjligt att i viss mån förenkla och förbilliga verksamheten. I sådant

syfte torde böra övervägas, att upprustningen ordnas så att den företrädesvis

utföres av lägenhetsinnehavarna själva med stöd i form av byggnadshjälp.

Styrelsen är beredd att företaga den ytterligare utredning, som erfordras

för ställningstagande till de berörda frågorna, och att framlägga förslag till

åtgärder i samband med avgivandet av sina anslagsäskanden för budgetåret

1956/57.

Domänstyrelsen har i sitt den 14 februari 1955 avgivna yttrande anfört i

huvudsak följande.

Jämlikt kungörelsen angående upplåtelse av norrländska fjällägenheter

m. in. den 20 juni 1947 må å renbetesfjällen i Jämtlands län samt å kronomark

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län, då så finnes

påkallat med hänsyn till den allmänna samfärdseln eller eljest ur allmän

synpunkt, upplåtas norrländsk fjällägenhet. Bestämmelserna i författningen

överensstämmer i övrigt i allt väsentligt med bestämmelserna om kronotorp

i kungörelsen den 17 juni 1943 utom i så måtto, att beslut om upplåtande

av fjällägenhet meddelas av Konungen, att fjällägenhet står under lantbruksnämndens

vård och förvaltning, att upplåtelsen icke är förenad med arbetsskyldighet

på kronoskogarna samt att inlösen av lägenheten ej kan ske.

Genom att i motionerna ifrågasättes, att skogsinkomsterna från renbetesfjällcn

skulle användas för att åstadkomma forcerad upprustning av bvggnadsbeståndet

synes de i första hand avse de arrendelägenheter, som tillkommit

i Jämtlands län i slutet av 1800-talet genom att, vid då genomförda

inköp och expropriationer av hemman för utvidgning av renbetesfjällen,

till de förutvarande ägarna på arrende upplåtits byggnaderna och den odlade

jorden. Behovet av bostadsförbättringar torde dock få anses lika trängande

i fråga om de inom lappmarken ovan odlingsgränsen belägna lägenheterna.

Avkastningen av de jämtländska renbetesfjällens skogar ingår i statens

lappfond, vilken enligt givna bestämmelser skall användas till stöd för de

renskötande. lapparna. Anslag till byggnader på fjällägenheter synes icke

kunna beviljas med mindre att — om sådant eventuellt förekommer — arrendatorn

av en lägenhet är renskötande lapp.

Styrelsen anser sig böra framhålla, att riksdagens revisorer i § 22 av berättelsen

för år 1952 föreslagit överförande till domänfonden av skogsavkastningen

från renbetesfjällen. Sedermera har Kungl. Maj :t, med anledning

av riksdagens skrivelse nr 227/1953, genom brev den 30 juni 1954 uppdragit

åt domänstyrelsen att verkställa utredning angående förutsättningarna för

och konsekvenserna av den ifrågasatta organisationsförändringen samt att

til] Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utredning pågår för närvarande.

Genomföres den sålunda föreslagna överflyttningen torde icke heller då

några medel från skogsavkastningen kunna ställas till förfogande för upprustningen

av lägenheterna. Det är dessutom att märka, att endast en del av

skogstillgången på renbetesfjällen härrör från de inköpta och exproprierade

hemmanen och att icke alla inköp och exproprieringar följts av upplåtelse

av arrendelägenhet. Huru stor del av skogen som tillförts renbetestjällen

genom köp och expropriation torde numera knappast vara möjligt

att fastställa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

7

För närvarande bestrides kostnaderna för byggnader på fjällägenheterna

av särskilt anslag på riksstaten, vilket vartdera av budgetåren 1953/54 och

1954/55 uppgått till 1 500 000 kronor. För 1955/56 är samma belopp föreslaget

i statsverkspropositionen. Styrelsen vill erinra om att den upprustning

av liknande lägenheter (kronolägenheter enligt kungörelsen den 2 juni 1950

nr 339), som handhas av domänstyrelsen, bekostas av medel från samma

riksstatsanslag. Anslaget till domänstyrelsen har för vart och ett av ovannämnda

budgetår uppgått till 1 800 000 kronor. Behovet av förbättringar

torde vara lika stort för dessa som för fjällägenheterna, varför, såvitt styrelsen

kan bedöma, upprustningen av de olika kategorierna torde böra ske

i ungefär samma takt. Därest snabbare upprustning av i motionen berörda

lägenheter, än vad nuvarande anslag medger, skulle anses av nöden påkallad,

synes det ökade medelsbehovet böra täckas genom ökning av sagda anslag.

I sitt den 11 februari 1955 dagteeknade yttrande har 19''i8 års kronolägenhetsutredning

anfört, att utredningen finner snabba och effektiva åtgärder

böra vidtagas för ett iståndsättande av de i motionerna åsyftade lägenheterna.

Det torde enligt utredningens mening icke vara behövligt att låta dessa

åtgärder fördröjas genom nya tidsödande undersökningar. Härom har utredningen

anfört följande.

Föreskrifter om statens medverkan till förbättring av byggnadsbeståndet

på fjällägenheter och liknande lägenheter ovan odlingsgränsen har meddelats

dels i kungörelse den 20 juni 1947 (nr 267; ändr. 337/1950) angående

upplåtelse av norrländska fjällägenheter, m. in. och dels, beträffande

andra ställen än som enligt samma kungörelse överförts till s. k. norrländska

fjällägenheter, i ett kungl. brev den 2 juni 1950 angående upplåtelsevillkoren

för kronotorp m. m. Vad som vid 1950 års riksdag — efter förslag

av kronolägenhetsutredningen — blivit bestämt i fråga om kronotorp

har genom dessa föreskrifter också gjorts tillämpligt på fjällägenheter. Verksamheten

för förbättring av fjällägenheter har emellertid även efter tillkomsten

av de nya bestämmelserna fått relativt ringa omfattning.

Enligt utredningens mening är detta beklagligt. Såsom framhållits i de

remitterade motionerna kan det ur såväl skogsbrukets som turismens synpunkter

föreligga ett intresse av att någon bebyggelse finnes i ifrågavarande

trakter av vårt land, och detta kan vara till fördel även i andra avseenden.

När nu en del invånare i dessa trakter är beredda att stanna här, trots den

isolering och de olägenheter som detta medför för dem, synes staten icke

böra undandraga dem det stöd till förbättring av lägenheterna som förutsatts

skola lämnas enligt nyssnämnda föreskrifter. Visserligen finnes inga

garantier för att även en kommande generation skall vilja bo kvar på lägenheterna,

men detta är en risk som måste tagas också då det gäller annan

bebyggelse. Även om det visar sig att en eller annan av lägenheterna framdeles

skulle komma att övergivas, håller sig dock den kapitalförstöring, som

detta skulle innebära, inom en mycket begränsad ram. Utredningen förutsätter

för övrigt, att det skall vara möjligt att, där det råder tveksamhet,

om eu lägenhet kommer att utnyttjas under en längre framtid, inskränka

förbättringsarbetena till del mest behövliga utan hinder av eljesl tillämpade

principer för den statliga bostadspolitiken.

Att det anses nödvändigt att i dagens läge ur

hålla tillbaka såväl statliga som privata investeringar, synes icke heller utgöra

tillräcklig grund för alt avvisa de blygsamma önskemål som kan framkomma

om förbättring i olika avseenden av förhållandena i de kapitalfatti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

ga delarna av Norrland. Det synes föreligga så mycket mindre skäl att ur

sistberörda synpunkt fördröja en upprustning av fjällägenheterna, som arbetet

härmed till stor del torde kunna utföras med anlitande av arbetskraft,

som finnes tillgänglig på platsen, utan att detta går ut över tillgodoseendet

av arbetskraftsbehoven för andra ändamål.

Utredningen vill tillägga att det här är fråga om att bättra levnadsförhållandena

för en i många avseenden åsidosatt kategori av vårt folk och

att det knappast synes försvarligt att — om över huvud taget åtgärder skall

komma till stånd — uppskjuta dessa ytterligare år från år och låta familjerna

vänta på att få bo i människovärdiga bostäder.

I detta sammanhang vill utredningen med tanke på såväl bär avsedda

som andra typer av lägenheter i Norrland beklaga, att icke åtgärder vidtagits

för nedbringande av byggnadskostnaderna i denna landsdel, vilken fråga

bl. a. diskuterats i ett av särskilda sakkunniga den 5 december 1949 avgivet

betänkande angående förbättring av bostadsförhållandena på vissa orter

med särskilt höga byggnadskostnader.

Under åberopande av det anförda får utredningen meddela, att utredningen

finner snabba och effektiva åtgärder böra vidtagas för ett iståndsättande

av de i motionerna åsyftade lägenheterna. Det borde icke vara behövligt att

låta dessa åtgärder fördröjas genom nya tidsödande undersökningar.

Utskottet. Utskottet har icke något att erinra mot den av Kungl. Maj:t

föreslagna medelsanvisningen under anslaget. För nästa budgetår torde sålunda

för ändamålet böra anvisas ett oförändrat belopp av 3 300 000 kronor,

varav 1 500 000 kronor till lantbruksstyrelsens och 1 800 000 kronor till domänstyrelsens

verksamhet.

I motionerna 1: 376 och II: 252 har föreslagits, att riksdagen måtte uppdraga

åt Kungl. Maj:t att verkställa en snabbutredning om på vad sätt den

påbörjade upprustningen av de norrländska fjällägenheterna kan påskyndas

och fullföljas och att förelägga 1956 års riksdag de förslag utredningen

kan föranleda. Utskottet har vid olika tillfällen under senare år tillstyrkt

motionsvis framställda yrkanden om ökad medelsanvisning under förevarande

anslag i syfte att få till stånd en utökad verksamhet för upprustning av,

bland andra, nyssnämnda lägenheter. Senast år 1952 uttalade utskottet sålunda,

att avgörande skäl förelåge för att upprustningen av ifrågavarande

lägenheter borde bedrivas i en snabbare takt än vad dittills varit fallet. Till

stöd för denna uppfattning talade icke minst beaktansvärda sociala motiv.

Utskottet åberopade även önskvärdheten av att för framtiden i någon

mån trygga tillgången på arbetskraft för skogsbrukets behov. I enlighet med

utskottets förslag höjde 1952 års riksdag det för lantbruksstyrelsens verksamhet

avsedda beloppet från 500 000 till 1 500 000 kronor. Även om denna

ökade medelsanvisning, såsom framgår av lantbruksstyrelsens yttrande,

medfört att en mer betydande verksamhet på området kunnat igångsättas

under de senaste åren, delar utskottet i likhet med remissinstanserna i princip

de av motionärerna framförda synpunkterna beträffande angelägenheten

utav att av framför allt nyss angivna skäl ytterligare påskynda den ifrågavarande

upprustningen. Utskottet vill emellertid understryka det i motionerna

berörda förhållandet att det även med hänsyn till den ökade turismen

måste anses vara ett allmänt intresse att någon bebyggelse finnes i ifrå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

9

gavarande trakter av vårt land. Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande utförligt

redogjort för omfattningen av verksamheten och det nuvarande läget

på området. Lantbruksstyrelsen har även framhållit, att styrelsen icke utan

närmare undersökning kunnat beräkna tidsåtgång och kostnader för upprustning

av de lägenheter, som ännu icke blivit iståndsatta. Styrelsen har

emellertid samtidigt förklarat sig beredd att företaga den ytterligare utredning,

som erfordras för ställningstagande till de berörda frågorna, och att

framlägga förslag till åtgärder i samband med avgivandet av sina anslagsäskanden

för budgetåi''et 1956/57. Härigenom kan, enligt utskottets mening,

syftet med de nu föreliggande motionerna förväntas bli tillgodosett. Utskottet

räknar därvid med att lantbruksstyrelsen kommer att framlägga förslag

angående den härför erforderliga ökningen av anslaget samt att under utredningen

all möjlig hänsyn skall tagas till vad i motionerna anförts i ämnet.

Vidare förutsättes att lantbruksstyrelsen bereder turismens och friluftslivets

organisationer tillfälle att framlägga sina synpunkter på kronolägenheternas

betydelse för turismen och friluftslivet i olika former samt överväger

i vilken mån önskemål från dessa håll i detta sammanhang kan tillmötesgås.

Slutligen vill utskottet framhålla att det i samband med utredningen

lämpligen synes böra övervägas, huruvida icke lantbruksnämnderna

inom ramen för de medel, som ställes till förfogande för ändamålet, i större

utsträckning än vad nu är fallet bör givas ökade möjligheter att självständigt

besluta i ärenden angående upprustning av de lägenheter, varom här är

fråga. En dylik decentralisering torde nämligen, enligt utskottets mening, i

väsentlig grad kunna bidraga till att effektivisera verksamheten på förevarande

område.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts framställning

till Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av

vissa kronolägenheter m. m. å riksstaten för budgetåret 1955

/56 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

3 300 000 kronor; samt

2) att motionerna I: 376 och II: 252 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR GUSTAFSON

2 Bihang till riksdagens protokoll 195''). 10 samt. Nr 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren*, Anderberg, Lage Svedberg’,

Jon Jonsson, Bertil Andersson, Sundberg, Hansson, Eskilsson, Bror Nilsson

och Uno Olofsson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina,

Andersson i Hyssna, Antby*, Jonsson i Strömsund*, Agerberg*, Lindström,

Svensson i Vä och Nilsson i Lönsboda*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Lindström.

550641. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela dispens från vissa bestämmelser i syfte att a1 i texten