Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändamålsenlig reglering av tiderna för allmänna val. Konstitutionsutskottet har till prövning i ett sammanhang upptagit motionen i första kammaren nr 12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson, Erik, och motionen i andra kammaren nr 381 av herr Haltén m. fl., vilkas behandling uppskjutits till höstsessionen.
1955-11-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1955:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändamålsenlig reglering av tiderna för allmänna val. Konstitutionsutskottet har till prövning i ett sammanhang upptagit motionen i första kammaren nr 12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson, Erik, och motionen i andra kammaren nr 381 av herr Haltén m. fl., vilkas behandling uppskjutits till höstsessionen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
1
Nr 22
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om ändamålsenlig reglering av tiderna för allmänna
val.
Konstitutionsutskottet har till prövning i ett sammanhang upptagit motionen
i första kammaren nr 12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson,
Erik, och motionen i andra kammaren nr 381 av herr Haltén m. fl., vilkas
behandling uppskjutits till höstsessionen.
I motionen I: 12 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj :t hemställa om en förutsättningslös utredning, syftande till en ändamålsenligare
samordning av valtider och mandatperioder vid de politiska
och kommunala allmänna valen samt valen till kyrkofullmäktige, samt att
detta arbete eventuellt kan få ingå som en detalj i 1954 års författnmgsutredning».
I motionen II: 381 hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ville anhålla om en utredning under vilka förutsättningar kyrkofullmäktigevalen
må kunna företagas samtidigt med andra kommunala val».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hanvisa
till respektive motioner.
Gällande rätt. Ordinarie allmänna politiska och kommunala val
förrättas vart fjärde år på så sätt, att andrakammarvalen omväxla med
landstingsmannavalen och de primärkommunala valen, däri inräknade valen
till kyrkofullmäktige, med två års mellanrum. Vad tidpunkten på året
angår stadgas i lagen om val till riksdagen, att de ordinarie valen i hela
riket till andra kammaren skola förrättas tredje söndagen i september
månad. Beträffande de ordinarie allmänna kommunala valen stadgas numera
i kommunala vallagen, att val av landstingsman samt av kommunalrespektive
stadsfullmäktige skola förrättas likaledes tredje söndagen i september
månad, ävensom att val av municipalfullmäktige skola förrättas första
söndagen i oktober månad samt val av kyrkofullmäktige tredje söndagen
i oktober månad.
Historik. Den nuvarande ordningen med omväxlande ordinarie andrakammarval
och allmänna kommunalval med två års mellanrum å for hela
riket gemensamma valdagar är det slutliga resultatet av ett reformarbete,
som påbörjades år 1917 genom en riksdagsskrivelse i ämnet (nr 308). Alltsedan
tvåkammarsystemets tillkomst var valperioden för andra kammaren
tre år; de ordinarie valen förrättades sedan år 1909 i september månad
1 llihang till riksdagens protokoll 1955. !5 samt. 2 avd. Nr 22
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
näst före början av den valperiod, för vilken de gällde. Valen till landsting
samt till kommunal- och stadsfullmäktige förrättades för en tid av fyra
ar; halva antalet ledamöter i de olika korporationerna valdes vartannat årvalen
ägde rum i december månad utom landstingsmannavalen samt stadsfullmäktigevalen
i Stockholm, som förrättades i mars månad.
Enligt de år 1917 gällande bestämmelserna skulle sålunda under en tolvårsperiod
tio allmänna val förrättas. Det reformarbete, som nämnda år påbörjades,
hade till syfte bl. a. att nedbringa antalet valrörelser. År 1919 ändrades
valperioden för andra kammaren från tre till fyra år; samtidigt ändrades
valperioden för första kammaren från sex till åtta år. Beträffande
dag för val till andra kammaren fastställdes år 1921, att ordinarie val skulle
aga rum å en för hela riket gemensam valdag, nämligen tredje söndagen i
september månad. Viss jämkning av valdag kunde dock förekomma; denna
möjlighet upphörde i samband med att bestämmelser om institutet röstning
i främmande valdistrikt m. m., i vad avser andrakammarval, åren 1934_-
1937 antogos och genomfördes.
I anslutning till ändringen av valperioden in. m. för andra kammaren bestämdes
beträffande de beslutande kommunala organen under åren närmast
efter 1919 dels, att den successiva förnyelsen skulle bortfalla, dvs. vederbörande
korporation skulle väljas på en gång i sin helhet, dels, att valen
skulle ställas i ett sådant förhållande till andrakammarvalen, att ordinarie allmänna
val regelbundet återkommevartannat år, dels att de kommunala valen
skulle i huvudsak förläggas till samma tid av året. Sålunda fastställdes, att
landstingsmannavalen, liksom andrakammarvalen, i princip skulle äga rum
tredje söndagen i september månad; i vissa fall kunde jämkning av valdag
forekomma. Beträffande val av kommunal- och stadsfullmäktige bestämdes,
att dessa skulle förrättas under tiden den 16 september—den 20 oktober
respektive under tiden den 16 september—-den 30 november. Sådant val fick
ej förrättas samma dag som landstingsmannaval för vederbörande valdistrikt.
I Stockholm skulle stadsfullmäktigeval fortfarande äga rum i mars månad.
År 1926 upphävdes förbudet mot kommunal- och stadsfullmäktigevalens
sammanförande med landstingsmannavalen, och i samband därmed utsattes
den 13 september såsom första dag för förrättande av val av förstnämnda
slag. I stor utsträckning komma nu dessa val att sammanföras med landstingsmannavalen.
År 1936 sammanfördes landstingsmannavalen och stadsfullmäktigevalen
i rikets samtliga städer, alltså även i Stockholm, obligatoriskt
till en och samma dag, tredje söndagen i september månad. Slutligen
genomfördes år 1942 en ytterligare koncentration av de kommunala
valen i samband med att bestämmelser infördes om rätt för väljare att vid
kommunala val i vissa fall avlämna valsedel å postanstalt m. m. Sålunda
stadgades, att även kommunalfullmäktigevalen skulle förrättas tredje söndagen
i september månad. Beträffande municipalfullmäktigevalen _ vilka
enligt tidigare ordning skulle förrättas å söndag under tiden den 13 september—den
20 oktober, dock ej å samma dag som landstingsmannaval —
bestämdes, att de skulle förrättas första söndagen i oktober månad.
3
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
Vidare beslöts år 1942, att kyrkofullmäktigevalen skulle förrättas tredje
söndagen i oktober månad. Tidigare gällde, att val av kyrkofullmäktige för
församling, som bestod av enbart landsbygd eller av landsbygd och stad,
skulle förrättas å söndag under tiden den 13 september—den 20 oktober och
för annan församling å söndag under tiden den 13 september—den 30 november.
Det stadgades uttryckligen, att kyrkofullmäktigeval ej fingo sammanföras
med borgerliga kommunalval. Kyrkofullmäktigevalen kunde vara
av tre slag, nämligen val av kyrkofullmäktige för församling, för kyrklig
samfällighet och för skoldistrikt. Samtliga tre slag av kyrkofullmaktigeval
fingo ej förrättas samtidigt i samma valdistrikt. Då mer än ett kyrkofullmäktigeval
komme i fråga endast i undantagsfall och då antalet deltagare
vore betydligt lägre vid kyrkofullmäktigeval än vid övriga val, upphävdes
detta förbud år 1942, varvid sålunda kyrkofullmäktigevalen förlädes till en
för hela riket gemensam valdag, tredje söndagen i oktober månad.
Vad först beträffar den genom de förevarande motionerna I: 12 och II: 381
aktualiserade frågan om landstingsmannavalens sammanförande med andrakammarvalen
har denna vid flera tillfällen i anledning av motioner
varit föremål för riksdagens prövning, under de båda senaste decennierna
åren 1935, 1937, 1940i och 1951. Riksdagen har vid alla dessa tillfällen i enlighet
med konstitutionsutskottets hemställan avslagit motionerna.
I de tidigare motionerna i ämnet har framhållits bl. a., att landstingsmannavalen
fått en alltmer utpräglad politisk karaktär och att samhörigheten
därför vore större mellan andrakammarvalen och landstingsmannavalen
än mellan de sistnämnda valen och kommunal- och stadsfullmäktigevalen1.
De politiska valen borde sammanföras och frigöras från förbindelsen med
valen till de kommunala representationerna. Ett dylikt sammanförande behövde
icke medföra, att andrakammarvalens politiska karaktär inverkade
störande på landstingsmannavalen i samma grad som dessa genom sin politiska
prägel verkade förryckande på valen till primärkommunala församlingar.
Ett annat skäl till sammanförande vore, att erfarenheten visat, att
partiuppdelningen bland väljarna vore i stort sett densamma vid landstingsmannaval
som vid andrakammarval. Att de politiska avgörandena, i den mån
dessa skedde genom valen, då skulle komma att försiggå med fyraåriga mellanrum
skulle sannolikt icke förminska allmänhetens intresse vid valtillfällena
utan tvärtom stimulera intresset och låta valen framstå som verkligt
stora och viktiga händelser. Därjämte skulle den föga demokratiskt
verkande tendensen till uppdrivande av valkostnaderna motverkas genom
valrörelsernas sammanförande. Om andrakammarvalen och landstingsmannavalen
sammanfördes, funnes möjlighet att förlägga samtliga kommunala
val till samma förrättning, något som nu icke läte sig göra.
i Motionerna i: 222 och 11:396 år 1935 av herr Elof Andersson m. fl. resp. av herr Anders
son i Rasjön rn. fl., I: 25 och II: 45 år 1937 av herr Hamrin in. fl. resp. herr Andersson i Rasjön
m. fl., 1:53 och 11:97 år 1940 av herr Sam Larsson m. fl. resp. av herr Österström in. fl., 1:114
och II: 154 år 1951 av herr Sunne m. fl. resp. av herr Ahlsten in. fl.
4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
Konstitutionsutskottet har gentemot ett sammanförande av andrakammarvalen
och landstingsmannavalen framhållit bl. a., att i viss omfattning
andra synpunkter gjorde sig gällande vid landstingsmannavalen än vid
andrakammarvalen och att denna olikhet sannolikt skulle försvinna vid
ett sammanförande av de båda slagen av val1. Vidare har betonats, att en
viss tillfällig folkstämning kunde göra sig gällande och trycka sin prägel
på ett val, vilket kunde vara mindre lyckligt redan när det gällde ett enda
val och i än högre grad när det vore fråga om samtliga de val, som direkt
eller indirekt vore utslagsgivande för riksdagens sammansättning. Ett sammanförande
medförde vidare, att den förskjutning inom väljarkåren, som
under loppet av fyra år kunde inträffa, icke utan en upplösning av andra
kammaren med säkerhet kunde konstateras under hela denna tid. Det vore
aven av värde, att de s. k. urväljarna till riksdagen icke alltför sällan sattes
i tillfälle att deltaga i val av rikspolitisk betydelse, så att hos dem icke skapades
likgiltighet för det politiska livet. Ett sammanförande kunde också
leda till att första kammarens konstitutionella ställning undergrävdes. Sedan
reformen om obligatoriskt sammanförande av landstingsmannaval och
kommunal- respektive stadsfullmäktigeval genomförts har framhållits bl. a.,
att mot ett sammanförande av landstingsmannavalen och andrakammarvalen
även talade, att nämnda reform prövats och till sina verkningar befunnits
ändamålsenlig. Vidare har anförts, att syftemålet med det framförda
förslaget icke skulle kunna uppnås utan att antingen även stadsfullmäktigevalen
i de städer, som ej deltoge i landsting, löstes från sitt nuvarande
samband med övriga primärkommunala val och sammanfördes med
andrakammarvalen eller den år 1937 avskaffade elektorsinstitutionen återinfördes.
—
Vad härefter beträffar det genom de båda förevarande motionerna aktualiserade
spörsmålet om lämpligaste tidpunkten för förrättande av kyrkofullmaktigevalen
har även detta tidigare vid flera tillfällen i anledning av
motioner varit föremål för riksdagens prövning. 1 dessa motioner har ifrågasatts
kyrkofullmäktigevalens obligatoriska eller fakultativa sammanförande
med landstingsmannavalen och kommunal- respektive stadsfullmäktigevalen.
Vid samtliga tillfällen har konstitutionsutskottet avstyrkt och
riksdagen avvisat förslag om sådant sammanförande.
I de motioner som tidigare väckts i förevarande ämne har framhållits
bl. a., att syftet med att förlägga kyrkofullmäktigevalen till en annan tidpunkt
än Övriga kommunala val — nämligen att låta de kyrkliga valen få
en opolitisk prägel — ej kunnat nås2. Samma politiska lokalorganisationer,
som uppträdde vid de borgerliga valen, hade nämligen i stort sett hand
även om kyrkofullmäktigevalen. I själva verket visade det sig, att det på
det hela taget rådde samma partipolitiska fördelning i de kyrkliga som i de
1 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1035, nr K år 1937, nr 6 år 1940, nr 9 år 1951.
- Motionerna 1-120 och 11:251 år 1935 av herr Bjurström m. f]., resp. av herr Olsson i Mora
m. It, 11:18 ar 1949 av herr Nilsson i Kristinehamn, 1:21 och 11:28 år 1952 av herr Larsson,
Nils August, m. fl., resp. av herr Niisson i Kristinehamn och herr Andersson i Malmö.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
5
boi-gerliga beslutande organen. Det vore vidare opraktiskt att behöva anordna
en särskild valförrättning för kyrkofullmäktigevalen endast en månad
efter de borgerliga valen. En sådan anordning medförde dryga kostnader
både för det allmänna och för partierna. Att valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalen
vore lågt hade sin förklaring bl. a. däri, att det vore svårt
lör partierna att ånyo väcka intresse för en valförrättning så snart efter
det att en omfattande valrörelse avslutats. Det syntes meningslöst att längre
upprätthålla förbudet mot de kyrkliga valens sammanförande med övriga
kommunala val.
Gentemot ett sådant, vare sig obligatoriskt eller fakultativt sammanförande
av kyrkofullmäktigevalen med de övriga nu nämnda kommunala valen har
konstitutionsutskottet tidigare framhållit bl. a., att det visserligen vore riktigt
att vid kyrkofullmäktigevalen i flertalet församlingar mer och mer kommit
till användning antingen valsedlar med de politiska partiernas beteckningar
eller av dessa partier upprättade samlingslistor1. Detta förhållande
berättigade dock enligt utskottets mening ej till slutsatsen att kyrkofullmäktigevalen
skulle vara politiserade i det närmaste i samma grad som de borgerliga
kommunalvalen. Även valtekniska skäl talade mot ett sammanförande
av kyrkliga och borgerliga kommunalval. Mer än två allmänna val kunde
nämligen icke lämpligen sammanföras till en och samma valförrättning, och
i de om än sällsynta fall, då två eller tre kyrkliga val samtidigt skulle äga
rum i en församling, kunde dessa därför icke tänkas förrättade gemensamt
med annat allmänt val. Efter genomförandet av kommunindelningsreformen
har utskottet dessutom anfört, att den omständigheten att den tidigare regelmässiga
överensstämmelsen mellan den borgerliga och den kyrkliga primärkommunen
härigenom för flertalet kommuner försvunnit syntes göra
det naturligare, att valen till kyrkofullmäktige genomgående anordnades
som en helt fristående valförrättning.
Motionerna. I motionen 1:12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson,
Erik, göres gällande, att den nuvarande ordningen beträffande tiden
för förrättandet av de olika allmänna valen till andra kammaren, landstingen,
kommunal- och stadsfullmäktige samt kyrkofullmäktige icke vore tillfredsställande
och att enighet i varje fall syntes råda om att det system som
tillämpades vid val till kyrkofullmäktige icke vore lämpligt. Ett åskådligt
exempel härpå gavs hösten 1954, när valen i september till kommuner och
landsting i oktober åtföljdes av val till kyrkofullmäktige, varvid dessa sista
val närmast fingo karaktären av ett »påhäng» och samlade ringa intresse. För
alt råda bot på denna valtrötthet borde tidsmomentet för själva valförrättningen
rationaliseras. Att sammanföra kyrkofullmäktigevalen med andrakammarvalen
vore mindre lämpligt, eftersom kyrkofullmäktigevalen därigenom
sannolikt skulle få eu onödigt dominerande politisk prägel. Om
åter valen förrättades samtidigt med landstingsmannavalen respektive kommunal-
och stadsfullmäktigevalen skulle detta medföra, att valhandlingen
1 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 1935, nr 4 år 1919, nr 6 år 1952.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
bleve mera komplicerad för väljarna. En naturlig (och närliggande) lösning
förefölle det däremot motionärerna vara att föra samman valen till
landstingen med valdagen och mandatperioden för andrakammarvalen samt
att förrätta kyrkofullmäktigevalen samtidigt med valen till kommunal- och
stadsfullmäktige. Denna ordning skulle få till följd, att verkligt stora valrörelser
skulle behöva förekomma endast vart fjärde år vid riksdags- och
landstingsmannavalen, medan däremot de egentliga kommunalvalen — även
om de givetvis icke skulle komma att förlora sin politiska karaktär — skulle
kunna äga rum under större aktgivande på lokala synpunkter. Motionärerna
framhålla vidare, att en fördel med egentliga valrörelser med fyraårsintervaller
även skulle vara, att ökade utrymmen skulle skapas, i fråga om såväl
tid som kostnader, för folkomröstningar i speciella frågor med därmed sammanhängande
central partipropaganda. Därjämte skulle ett samordnande av
andrakammar- och landstingsmannavalen få till följd, att de politiska sammansättningarna
i riksdagens första och andra kammare till tiden skulle
komma varandra närmare.
I motionen 11:381 av herr Hallén m. fl. framhålles —- efter en utförlig
historisk redogörelse — att de valtekniska svårigheterna naturligtvis finge
allvarligt beaktas, när fråga uppkomme om sammanförande till samma
valförrättning av flera än två val men att viktigare än dessa rent tekniska
svårigheter vore frågan, huruvida kassationsprocenten kunde väntas stiga i
sådan omfattning, att valresultaten i vissa valdistrikt bleve missvisande. En
företagen undersökning visade dock, att så icke vore fallet. Kassationssiffrorna
vid två samtidiga val hade tvärtom visat sig vara så obetydliga, att det
ej heller syntes möta något hinder att samtidigt ha tre valförrättningar. Vore
man tveksam härom, borde kombinationen andrakammarval-landstingsmannaval
och kommunala-kyrkliga val övervägas. Avgörande borde vara, att
kyrkofullmäktigevalen ej längre skedde separat. Någon olägenhet av att
sammanföra kyrkliga och kommunala val syntes icke föreligga, men däremot
medförde de separata kyrkofullmäktigevalen uppenbar olägenhet. Tidpunkten
vore olämplig och partiernas ekonomiska resurser uttömda, och valen
ägde rum i trötthetens tecken med obetydligt valdeltagande. Det vore ett
demokratiens intresse, att medborgarrätten att rösta utövades i normal omfattning.
Det gällde användningen av medborgarnas skattemedel, och det
vore otillfredsställande, att de som skulle handlägga dessa ärenden hade
fått denna sin fullmakt av en så fåtalig väljargrupp.
Utskottet. Vad först beträffar frågan om landstingsmannavalens skiljande
från kommunal- respektive stadsfullmäktigevalen och deras sammanförande
med andrakammarvalen får utskottet erinra om att den år 1954 tillsatta
författningsutredningen till behandling skall upptaga bl. a. spörsmålet om
folkrepresentationens uppbyggnad och funktionssätt, varvid utredningen
förutsättningslöst skall undersöka frågan om övergång till enkammarsystem.
Om utredningen skulle föreslå införande av enkammarsystem, är det enligt
direktiven naturligt att tänka sig en folkrepresentation framsprungen ur
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
7
allmänna direkta val, som förrättas samtidigt över hela landet. Skulle en
sådan övergång till enkammarsystem framdeles äga rum, saknas det enligt
utskottets mening anledning att rubba den nuvarande ordningen med samtidigt
förrättade landstingsmannaval och kommunal- respektive stadsfullmäktigeval.
Men kommer författningsutredningen att föreslå tvåkammarsystemets
bibehållande, skall den enligt direktiven ingå i prövning jämväl av frågan
om vilka åtgärder som erfordras för att rationalisera och effektivisera den
nuvarande ordningen; principen om kamrarnas lika behörighet och myndighet
i alla frågor finge härvid ej anses höjd över diskussion. Författningsutredningen
skal! enligt direktiven vidare ingå i prövning av den av
utskottet år 1953 i anledning av en motion (I: 97 av herr Herlitz) förordade
utredningen av frågan om breddning av valmansunderlaget för första kammaren.
Utskottet vill härvid erinra om att i motionen framhållits, att en sådan
breddning kunde ske bl. a. genom utvidgning av den nuvarande av
landstingsmän eller av landstingsmän och stadsfullmäktige bestående elektorsförsamlingen
med särskilda genom allmänna val utsedda elektorer. De
resultat som författningsutredningen för sin del kan komma till vid undersökning
av nu nämnda spörsmål kunna, enligt utskottets mening, ge den
anledning att pröva frågan om ändrad tidpunkt för landstingsmannavalen.
Direktiven äro tillräckligt allmänt hållna för att medgiva detta utan att riksdagen
i anledning av förevarande motioner i skrivelse till Kungl. Maj t behöver
hemställa om deras komplettering i nämnda avseende.
Vad härefter beträffar frågan om sammanförande av kyrkofullmäktigevalen
med borgerliga kommunalval får utskottet erinra om att enligt numera
tillgänglig valstatistik för kyrkofullmäktigevalen år 1954 valdeltagandet
i hela landet var 14,8 procent, medan det år 1950 var 18,8 procent. Även
om dessa siffror delvis ha sin förklaring i förekomsten av samlingslistor och
i ett svagare intresse för dessa val, delar utskottet den i de båda förevarande
motionerna framförda uppfattningen att ett så lågt valdeltagande ur allmän
synpunkt är otillfredsställande. Utskottet håller vidare före, att den
sena tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen, tredje söndagen i oktober månad,
är mindre lämplig, särskilt med hänsyn till de klimatiska förhållandena
vid denna tid av året i stora delar av vårt land.
Då frågan om ändamålsenligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen nu
ånyo aktualiserats genom förevarande motioner, finner utskottet det därför
önskvärt, att detta spörsmål utredes, vilket lämpligen kunde ske genom
1953 års församlingsstyrelsekommitté. Denna har nämligen till huvuduppgift
att verkställa översyn av gällande församlingsstyrelselagstiftning i syfte
hl. a. att åvägabringa största möjliga överensstämmelse mellan de kyrkliga
och borgerliga kommunalförfattningarna; enligt direktiven är det de sakkunniga
obetaget att till prövning upptaga även andra frågor rörande församlingsstyrelselagstifiningen,
vilka uppkomma under arbetets gång. Kommittén
synes böra få i uppdrag att pröva olika möjliga lösningar av frågan
om lämplig tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen. Utskottet vill emellertid
8 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955
härvid framhålla, att det enligt dess mening icke bör ifrågakomma att sammanföra
kyrkofullmäktigevalen med landstingsmannavalen och kommunalrespektive
stadsfullmäktigevalen. De i det föregående redovisade, vid tidigare
tillfällen framförda skälen mot ett sådant sammanförande av tre allmänna
val till en valförrättning äro enligt utskottets mening alltjämt bärande.
Mer än två allmänna val böra redan av valtekniska skäl i princip ej förrättas
samtidigt.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 12 och
II: 381, i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att frågan
om lämpligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen för övervägande
överlämnas till 1953 års församlingsstyrelsekommitté;
samt
2) att motionerna
a) I: 12 och
b) 11:381
i övrigt icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 november 1955
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Wahlund, Damström, Pettersson,
Weiland, Herlitz*, Fritiof Karlsson, Erik Olsson, Sörlin och Lundström;
samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast,
Norén i Hornö, Spångberg, Nordkvist i Kalmar, Nilsson i Göingegården,
Hammar och fru Wallin.
* Ej närvarande vid justeringen.
551791 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.