Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändamålsenlig reglering av tiderna för allmänna val. Konstitutionsutskottet har till prövning i ett sammanhang upptagit motionen i första kammaren nr 12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson, Erik, och motionen i andra kammaren nr 381 av herr Haltén m. fl., vilkas behandling uppskjutits till höstsessionen.

1955-11-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1955:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändamålsenlig reglering av tiderna för allmänna val. Konstitutionsutskottet har till prövning i ett sammanhang upptagit motionen i första kammaren nr 12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson, Erik, och motionen i andra kammaren nr 381 av herr Haltén m. fl., vilkas behandling uppskjutits till höstsessionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

1

Nr 22

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om ändamålsenlig reglering av tiderna för allmänna

val.

Konstitutionsutskottet har till prövning i ett sammanhang upptagit motionen

i första kammaren nr 12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson,

Erik, och motionen i andra kammaren nr 381 av herr Haltén m. fl., vilkas

behandling uppskjutits till höstsessionen.

I motionen I: 12 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.

Maj :t hemställa om en förutsättningslös utredning, syftande till en ändamålsenligare

samordning av valtider och mandatperioder vid de politiska

och kommunala allmänna valen samt valen till kyrkofullmäktige, samt att

detta arbete eventuellt kan få ingå som en detalj i 1954 års författnmgsutredning».

I motionen II: 381 hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

ville anhålla om en utredning under vilka förutsättningar kyrkofullmäktigevalen

må kunna företagas samtidigt med andra kommunala val».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hanvisa

till respektive motioner.

Gällande rätt. Ordinarie allmänna politiska och kommunala val

förrättas vart fjärde år på så sätt, att andrakammarvalen omväxla med

landstingsmannavalen och de primärkommunala valen, däri inräknade valen

till kyrkofullmäktige, med två års mellanrum. Vad tidpunkten på året

angår stadgas i lagen om val till riksdagen, att de ordinarie valen i hela

riket till andra kammaren skola förrättas tredje söndagen i september

månad. Beträffande de ordinarie allmänna kommunala valen stadgas numera

i kommunala vallagen, att val av landstingsman samt av kommunalrespektive

stadsfullmäktige skola förrättas likaledes tredje söndagen i september

månad, ävensom att val av municipalfullmäktige skola förrättas första

söndagen i oktober månad samt val av kyrkofullmäktige tredje söndagen

i oktober månad.

Historik. Den nuvarande ordningen med omväxlande ordinarie andrakammarval

och allmänna kommunalval med två års mellanrum å for hela

riket gemensamma valdagar är det slutliga resultatet av ett reformarbete,

som påbörjades år 1917 genom en riksdagsskrivelse i ämnet (nr 308). Alltsedan

tvåkammarsystemets tillkomst var valperioden för andra kammaren

tre år; de ordinarie valen förrättades sedan år 1909 i september månad

1 llihang till riksdagens protokoll 1955. !5 samt. 2 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

näst före början av den valperiod, för vilken de gällde. Valen till landsting

samt till kommunal- och stadsfullmäktige förrättades för en tid av fyra

ar; halva antalet ledamöter i de olika korporationerna valdes vartannat årvalen

ägde rum i december månad utom landstingsmannavalen samt stadsfullmäktigevalen

i Stockholm, som förrättades i mars månad.

Enligt de år 1917 gällande bestämmelserna skulle sålunda under en tolvårsperiod

tio allmänna val förrättas. Det reformarbete, som nämnda år påbörjades,

hade till syfte bl. a. att nedbringa antalet valrörelser. År 1919 ändrades

valperioden för andra kammaren från tre till fyra år; samtidigt ändrades

valperioden för första kammaren från sex till åtta år. Beträffande

dag för val till andra kammaren fastställdes år 1921, att ordinarie val skulle

aga rum å en för hela riket gemensam valdag, nämligen tredje söndagen i

september månad. Viss jämkning av valdag kunde dock förekomma; denna

möjlighet upphörde i samband med att bestämmelser om institutet röstning

i främmande valdistrikt m. m., i vad avser andrakammarval, åren 1934_-

1937 antogos och genomfördes.

I anslutning till ändringen av valperioden in. m. för andra kammaren bestämdes

beträffande de beslutande kommunala organen under åren närmast

efter 1919 dels, att den successiva förnyelsen skulle bortfalla, dvs. vederbörande

korporation skulle väljas på en gång i sin helhet, dels, att valen

skulle ställas i ett sådant förhållande till andrakammarvalen, att ordinarie allmänna

val regelbundet återkommevartannat år, dels att de kommunala valen

skulle i huvudsak förläggas till samma tid av året. Sålunda fastställdes, att

landstingsmannavalen, liksom andrakammarvalen, i princip skulle äga rum

tredje söndagen i september månad; i vissa fall kunde jämkning av valdag

forekomma. Beträffande val av kommunal- och stadsfullmäktige bestämdes,

att dessa skulle förrättas under tiden den 16 september—den 20 oktober

respektive under tiden den 16 september—-den 30 november. Sådant val fick

ej förrättas samma dag som landstingsmannaval för vederbörande valdistrikt.

I Stockholm skulle stadsfullmäktigeval fortfarande äga rum i mars månad.

År 1926 upphävdes förbudet mot kommunal- och stadsfullmäktigevalens

sammanförande med landstingsmannavalen, och i samband därmed utsattes

den 13 september såsom första dag för förrättande av val av förstnämnda

slag. I stor utsträckning komma nu dessa val att sammanföras med landstingsmannavalen.

År 1936 sammanfördes landstingsmannavalen och stadsfullmäktigevalen

i rikets samtliga städer, alltså även i Stockholm, obligatoriskt

till en och samma dag, tredje söndagen i september månad. Slutligen

genomfördes år 1942 en ytterligare koncentration av de kommunala

valen i samband med att bestämmelser infördes om rätt för väljare att vid

kommunala val i vissa fall avlämna valsedel å postanstalt m. m. Sålunda

stadgades, att även kommunalfullmäktigevalen skulle förrättas tredje söndagen

i september månad. Beträffande municipalfullmäktigevalen _ vilka

enligt tidigare ordning skulle förrättas å söndag under tiden den 13 september—den

20 oktober, dock ej å samma dag som landstingsmannaval —

bestämdes, att de skulle förrättas första söndagen i oktober månad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

Vidare beslöts år 1942, att kyrkofullmäktigevalen skulle förrättas tredje

söndagen i oktober månad. Tidigare gällde, att val av kyrkofullmäktige för

församling, som bestod av enbart landsbygd eller av landsbygd och stad,

skulle förrättas å söndag under tiden den 13 september—den 20 oktober och

för annan församling å söndag under tiden den 13 september—den 30 november.

Det stadgades uttryckligen, att kyrkofullmäktigeval ej fingo sammanföras

med borgerliga kommunalval. Kyrkofullmäktigevalen kunde vara

av tre slag, nämligen val av kyrkofullmäktige för församling, för kyrklig

samfällighet och för skoldistrikt. Samtliga tre slag av kyrkofullmaktigeval

fingo ej förrättas samtidigt i samma valdistrikt. Då mer än ett kyrkofullmäktigeval

komme i fråga endast i undantagsfall och då antalet deltagare

vore betydligt lägre vid kyrkofullmäktigeval än vid övriga val, upphävdes

detta förbud år 1942, varvid sålunda kyrkofullmäktigevalen förlädes till en

för hela riket gemensam valdag, tredje söndagen i oktober månad.

Vad först beträffar den genom de förevarande motionerna I: 12 och II: 381

aktualiserade frågan om landstingsmannavalens sammanförande med andrakammarvalen

har denna vid flera tillfällen i anledning av motioner

varit föremål för riksdagens prövning, under de båda senaste decennierna

åren 1935, 1937, 1940i och 1951. Riksdagen har vid alla dessa tillfällen i enlighet

med konstitutionsutskottets hemställan avslagit motionerna.

I de tidigare motionerna i ämnet har framhållits bl. a., att landstingsmannavalen

fått en alltmer utpräglad politisk karaktär och att samhörigheten

därför vore större mellan andrakammarvalen och landstingsmannavalen

än mellan de sistnämnda valen och kommunal- och stadsfullmäktigevalen1.

De politiska valen borde sammanföras och frigöras från förbindelsen med

valen till de kommunala representationerna. Ett dylikt sammanförande behövde

icke medföra, att andrakammarvalens politiska karaktär inverkade

störande på landstingsmannavalen i samma grad som dessa genom sin politiska

prägel verkade förryckande på valen till primärkommunala församlingar.

Ett annat skäl till sammanförande vore, att erfarenheten visat, att

partiuppdelningen bland väljarna vore i stort sett densamma vid landstingsmannaval

som vid andrakammarval. Att de politiska avgörandena, i den mån

dessa skedde genom valen, då skulle komma att försiggå med fyraåriga mellanrum

skulle sannolikt icke förminska allmänhetens intresse vid valtillfällena

utan tvärtom stimulera intresset och låta valen framstå som verkligt

stora och viktiga händelser. Därjämte skulle den föga demokratiskt

verkande tendensen till uppdrivande av valkostnaderna motverkas genom

valrörelsernas sammanförande. Om andrakammarvalen och landstingsmannavalen

sammanfördes, funnes möjlighet att förlägga samtliga kommunala

val till samma förrättning, något som nu icke läte sig göra.

i Motionerna i: 222 och 11:396 år 1935 av herr Elof Andersson m. fl. resp. av herr Anders

son i Rasjön rn. fl., I: 25 och II: 45 år 1937 av herr Hamrin in. fl. resp. herr Andersson i Rasjön

m. fl., 1:53 och 11:97 år 1940 av herr Sam Larsson m. fl. resp. av herr Österström in. fl., 1:114

och II: 154 år 1951 av herr Sunne m. fl. resp. av herr Ahlsten in. fl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

Konstitutionsutskottet har gentemot ett sammanförande av andrakammarvalen

och landstingsmannavalen framhållit bl. a., att i viss omfattning

andra synpunkter gjorde sig gällande vid landstingsmannavalen än vid

andrakammarvalen och att denna olikhet sannolikt skulle försvinna vid

ett sammanförande av de båda slagen av val1. Vidare har betonats, att en

viss tillfällig folkstämning kunde göra sig gällande och trycka sin prägel

på ett val, vilket kunde vara mindre lyckligt redan när det gällde ett enda

val och i än högre grad när det vore fråga om samtliga de val, som direkt

eller indirekt vore utslagsgivande för riksdagens sammansättning. Ett sammanförande

medförde vidare, att den förskjutning inom väljarkåren, som

under loppet av fyra år kunde inträffa, icke utan en upplösning av andra

kammaren med säkerhet kunde konstateras under hela denna tid. Det vore

aven av värde, att de s. k. urväljarna till riksdagen icke alltför sällan sattes

i tillfälle att deltaga i val av rikspolitisk betydelse, så att hos dem icke skapades

likgiltighet för det politiska livet. Ett sammanförande kunde också

leda till att första kammarens konstitutionella ställning undergrävdes. Sedan

reformen om obligatoriskt sammanförande av landstingsmannaval och

kommunal- respektive stadsfullmäktigeval genomförts har framhållits bl. a.,

att mot ett sammanförande av landstingsmannavalen och andrakammarvalen

även talade, att nämnda reform prövats och till sina verkningar befunnits

ändamålsenlig. Vidare har anförts, att syftemålet med det framförda

förslaget icke skulle kunna uppnås utan att antingen även stadsfullmäktigevalen

i de städer, som ej deltoge i landsting, löstes från sitt nuvarande

samband med övriga primärkommunala val och sammanfördes med

andrakammarvalen eller den år 1937 avskaffade elektorsinstitutionen återinfördes.

—

Vad härefter beträffar det genom de båda förevarande motionerna aktualiserade

spörsmålet om lämpligaste tidpunkten för förrättande av kyrkofullmaktigevalen

har även detta tidigare vid flera tillfällen i anledning av

motioner varit föremål för riksdagens prövning. 1 dessa motioner har ifrågasatts

kyrkofullmäktigevalens obligatoriska eller fakultativa sammanförande

med landstingsmannavalen och kommunal- respektive stadsfullmäktigevalen.

Vid samtliga tillfällen har konstitutionsutskottet avstyrkt och

riksdagen avvisat förslag om sådant sammanförande.

I de motioner som tidigare väckts i förevarande ämne har framhållits

bl. a., att syftet med att förlägga kyrkofullmäktigevalen till en annan tidpunkt

än Övriga kommunala val — nämligen att låta de kyrkliga valen få

en opolitisk prägel — ej kunnat nås2. Samma politiska lokalorganisationer,

som uppträdde vid de borgerliga valen, hade nämligen i stort sett hand

även om kyrkofullmäktigevalen. I själva verket visade det sig, att det på

det hela taget rådde samma partipolitiska fördelning i de kyrkliga som i de

1 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1035, nr K år 1937, nr 6 år 1940, nr 9 år 1951.

- Motionerna 1-120 och 11:251 år 1935 av herr Bjurström m. f]., resp. av herr Olsson i Mora

m. It, 11:18 ar 1949 av herr Nilsson i Kristinehamn, 1:21 och 11:28 år 1952 av herr Larsson,

Nils August, m. fl., resp. av herr Niisson i Kristinehamn och herr Andersson i Malmö.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

5

boi-gerliga beslutande organen. Det vore vidare opraktiskt att behöva anordna

en särskild valförrättning för kyrkofullmäktigevalen endast en månad

efter de borgerliga valen. En sådan anordning medförde dryga kostnader

både för det allmänna och för partierna. Att valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalen

vore lågt hade sin förklaring bl. a. däri, att det vore svårt

lör partierna att ånyo väcka intresse för en valförrättning så snart efter

det att en omfattande valrörelse avslutats. Det syntes meningslöst att längre

upprätthålla förbudet mot de kyrkliga valens sammanförande med övriga

kommunala val.

Gentemot ett sådant, vare sig obligatoriskt eller fakultativt sammanförande

av kyrkofullmäktigevalen med de övriga nu nämnda kommunala valen har

konstitutionsutskottet tidigare framhållit bl. a., att det visserligen vore riktigt

att vid kyrkofullmäktigevalen i flertalet församlingar mer och mer kommit

till användning antingen valsedlar med de politiska partiernas beteckningar

eller av dessa partier upprättade samlingslistor1. Detta förhållande

berättigade dock enligt utskottets mening ej till slutsatsen att kyrkofullmäktigevalen

skulle vara politiserade i det närmaste i samma grad som de borgerliga

kommunalvalen. Även valtekniska skäl talade mot ett sammanförande

av kyrkliga och borgerliga kommunalval. Mer än två allmänna val kunde

nämligen icke lämpligen sammanföras till en och samma valförrättning, och

i de om än sällsynta fall, då två eller tre kyrkliga val samtidigt skulle äga

rum i en församling, kunde dessa därför icke tänkas förrättade gemensamt

med annat allmänt val. Efter genomförandet av kommunindelningsreformen

har utskottet dessutom anfört, att den omständigheten att den tidigare regelmässiga

överensstämmelsen mellan den borgerliga och den kyrkliga primärkommunen

härigenom för flertalet kommuner försvunnit syntes göra

det naturligare, att valen till kyrkofullmäktige genomgående anordnades

som en helt fristående valförrättning.

Motionerna. I motionen 1:12 av herr Svedberg, Erik, och herr Olsson,

Erik, göres gällande, att den nuvarande ordningen beträffande tiden

för förrättandet av de olika allmänna valen till andra kammaren, landstingen,

kommunal- och stadsfullmäktige samt kyrkofullmäktige icke vore tillfredsställande

och att enighet i varje fall syntes råda om att det system som

tillämpades vid val till kyrkofullmäktige icke vore lämpligt. Ett åskådligt

exempel härpå gavs hösten 1954, när valen i september till kommuner och

landsting i oktober åtföljdes av val till kyrkofullmäktige, varvid dessa sista

val närmast fingo karaktären av ett »påhäng» och samlade ringa intresse. För

alt råda bot på denna valtrötthet borde tidsmomentet för själva valförrättningen

rationaliseras. Att sammanföra kyrkofullmäktigevalen med andrakammarvalen

vore mindre lämpligt, eftersom kyrkofullmäktigevalen därigenom

sannolikt skulle få eu onödigt dominerande politisk prägel. Om

åter valen förrättades samtidigt med landstingsmannavalen respektive kommunal-

och stadsfullmäktigevalen skulle detta medföra, att valhandlingen

1 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 1935, nr 4 år 1919, nr 6 år 1952.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

bleve mera komplicerad för väljarna. En naturlig (och närliggande) lösning

förefölle det däremot motionärerna vara att föra samman valen till

landstingen med valdagen och mandatperioden för andrakammarvalen samt

att förrätta kyrkofullmäktigevalen samtidigt med valen till kommunal- och

stadsfullmäktige. Denna ordning skulle få till följd, att verkligt stora valrörelser

skulle behöva förekomma endast vart fjärde år vid riksdags- och

landstingsmannavalen, medan däremot de egentliga kommunalvalen — även

om de givetvis icke skulle komma att förlora sin politiska karaktär — skulle

kunna äga rum under större aktgivande på lokala synpunkter. Motionärerna

framhålla vidare, att en fördel med egentliga valrörelser med fyraårsintervaller

även skulle vara, att ökade utrymmen skulle skapas, i fråga om såväl

tid som kostnader, för folkomröstningar i speciella frågor med därmed sammanhängande

central partipropaganda. Därjämte skulle ett samordnande av

andrakammar- och landstingsmannavalen få till följd, att de politiska sammansättningarna

i riksdagens första och andra kammare till tiden skulle

komma varandra närmare.

I motionen 11:381 av herr Hallén m. fl. framhålles —- efter en utförlig

historisk redogörelse — att de valtekniska svårigheterna naturligtvis finge

allvarligt beaktas, när fråga uppkomme om sammanförande till samma

valförrättning av flera än två val men att viktigare än dessa rent tekniska

svårigheter vore frågan, huruvida kassationsprocenten kunde väntas stiga i

sådan omfattning, att valresultaten i vissa valdistrikt bleve missvisande. En

företagen undersökning visade dock, att så icke vore fallet. Kassationssiffrorna

vid två samtidiga val hade tvärtom visat sig vara så obetydliga, att det

ej heller syntes möta något hinder att samtidigt ha tre valförrättningar. Vore

man tveksam härom, borde kombinationen andrakammarval-landstingsmannaval

och kommunala-kyrkliga val övervägas. Avgörande borde vara, att

kyrkofullmäktigevalen ej längre skedde separat. Någon olägenhet av att

sammanföra kyrkliga och kommunala val syntes icke föreligga, men däremot

medförde de separata kyrkofullmäktigevalen uppenbar olägenhet. Tidpunkten

vore olämplig och partiernas ekonomiska resurser uttömda, och valen

ägde rum i trötthetens tecken med obetydligt valdeltagande. Det vore ett

demokratiens intresse, att medborgarrätten att rösta utövades i normal omfattning.

Det gällde användningen av medborgarnas skattemedel, och det

vore otillfredsställande, att de som skulle handlägga dessa ärenden hade

fått denna sin fullmakt av en så fåtalig väljargrupp.

Utskottet. Vad först beträffar frågan om landstingsmannavalens skiljande

från kommunal- respektive stadsfullmäktigevalen och deras sammanförande

med andrakammarvalen får utskottet erinra om att den år 1954 tillsatta

författningsutredningen till behandling skall upptaga bl. a. spörsmålet om

folkrepresentationens uppbyggnad och funktionssätt, varvid utredningen

förutsättningslöst skall undersöka frågan om övergång till enkammarsystem.

Om utredningen skulle föreslå införande av enkammarsystem, är det enligt

direktiven naturligt att tänka sig en folkrepresentation framsprungen ur

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

7

allmänna direkta val, som förrättas samtidigt över hela landet. Skulle en

sådan övergång till enkammarsystem framdeles äga rum, saknas det enligt

utskottets mening anledning att rubba den nuvarande ordningen med samtidigt

förrättade landstingsmannaval och kommunal- respektive stadsfullmäktigeval.

Men kommer författningsutredningen att föreslå tvåkammarsystemets

bibehållande, skall den enligt direktiven ingå i prövning jämväl av frågan

om vilka åtgärder som erfordras för att rationalisera och effektivisera den

nuvarande ordningen; principen om kamrarnas lika behörighet och myndighet

i alla frågor finge härvid ej anses höjd över diskussion. Författningsutredningen

skal! enligt direktiven vidare ingå i prövning av den av

utskottet år 1953 i anledning av en motion (I: 97 av herr Herlitz) förordade

utredningen av frågan om breddning av valmansunderlaget för första kammaren.

Utskottet vill härvid erinra om att i motionen framhållits, att en sådan

breddning kunde ske bl. a. genom utvidgning av den nuvarande av

landstingsmän eller av landstingsmän och stadsfullmäktige bestående elektorsförsamlingen

med särskilda genom allmänna val utsedda elektorer. De

resultat som författningsutredningen för sin del kan komma till vid undersökning

av nu nämnda spörsmål kunna, enligt utskottets mening, ge den

anledning att pröva frågan om ändrad tidpunkt för landstingsmannavalen.

Direktiven äro tillräckligt allmänt hållna för att medgiva detta utan att riksdagen

i anledning av förevarande motioner i skrivelse till Kungl. Maj t behöver

hemställa om deras komplettering i nämnda avseende.

Vad härefter beträffar frågan om sammanförande av kyrkofullmäktigevalen

med borgerliga kommunalval får utskottet erinra om att enligt numera

tillgänglig valstatistik för kyrkofullmäktigevalen år 1954 valdeltagandet

i hela landet var 14,8 procent, medan det år 1950 var 18,8 procent. Även

om dessa siffror delvis ha sin förklaring i förekomsten av samlingslistor och

i ett svagare intresse för dessa val, delar utskottet den i de båda förevarande

motionerna framförda uppfattningen att ett så lågt valdeltagande ur allmän

synpunkt är otillfredsställande. Utskottet håller vidare före, att den

sena tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen, tredje söndagen i oktober månad,

är mindre lämplig, särskilt med hänsyn till de klimatiska förhållandena

vid denna tid av året i stora delar av vårt land.

Då frågan om ändamålsenligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen nu

ånyo aktualiserats genom förevarande motioner, finner utskottet det därför

önskvärt, att detta spörsmål utredes, vilket lämpligen kunde ske genom

1953 års församlingsstyrelsekommitté. Denna har nämligen till huvuduppgift

att verkställa översyn av gällande församlingsstyrelselagstiftning i syfte

hl. a. att åvägabringa största möjliga överensstämmelse mellan de kyrkliga

och borgerliga kommunalförfattningarna; enligt direktiven är det de sakkunniga

obetaget att till prövning upptaga även andra frågor rörande församlingsstyrelselagstifiningen,

vilka uppkomma under arbetets gång. Kommittén

synes böra få i uppdrag att pröva olika möjliga lösningar av frågan

om lämplig tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen. Utskottet vill emellertid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1955

härvid framhålla, att det enligt dess mening icke bör ifrågakomma att sammanföra

kyrkofullmäktigevalen med landstingsmannavalen och kommunalrespektive

stadsfullmäktigevalen. De i det föregående redovisade, vid tidigare

tillfällen framförda skälen mot ett sådant sammanförande av tre allmänna

val till en valförrättning äro enligt utskottets mening alltjämt bärande.

Mer än två allmänna val böra redan av valtekniska skäl i princip ej förrättas

samtidigt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 12 och

II: 381, i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att frågan

om lämpligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen för övervägande

överlämnas till 1953 års församlingsstyrelsekommitté;

samt

2) att motionerna

a) I: 12 och

b) 11:381

i övrigt icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 november 1955

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Wahlund, Damström, Pettersson,

Weiland, Herlitz*, Fritiof Karlsson, Erik Olsson, Sörlin och Lundström;

samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast,

Norén i Hornö, Spångberg, Nordkvist i Kalmar, Nilsson i Göingegården,

Hammar och fru Wallin.

* Ej närvarande vid justeringen.

551791 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.