Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till den borgerliga kommunen av handläggningen av ekonomiska angelägenheter, som avse kyrkliga ändamål, m. m.

1955-02-24 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1955:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om överflyttning till den borgerliga kommunen av handläggningen av ekonomiska angelägenheter, som avse kyrkliga ändamål, m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1955

Nr 4

^ Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om överflyttning till den borgerliga kommunen

av handläggningen av ekonomiska angelägenheter,

som avse kyrkliga ändamål, m. m.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 9

i första kammaren av herr Eriksson m. fl. och nr 1 i andra kammaren

av herr Lundberg m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte besluta i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning med uppgift

att ompröva, huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägenheter,

jämväl i vad de avse kyrkliga ändamål, må kunna handläggas av

den myndighet, som äger besluta om den borgerliga kommunens ekonomiska

angelägenheter, och i god tid före 1958 framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda, samt utreda frågan om den kyrkliga kommunens

samhälleliga och rättsliga ställning i dess helhet».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Den borgerliga kommunens kompetensområde bär i 3 § kommunallagen

den 18 december 1953 helt allmänt angivits vara att vårda kommunens

angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar

tillkommer annan. Enligt 1 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

äger i princip varje tei''ritoriell församling att själv vårda

sina gemensamma kyrkliga angelägenheter. I sistnämnda lags 2 § bär en

mera noggrann gräns för den kyrkliga kommunens kompetens dragits

genom följande uppräkning av vad som menas med kyrkliga angelägenheter:

åtgärder till främjande av församlingsvården och särskilda anoi-dningar

till kyrkomusikens höjande, tillsättande och avskedande av kyrkobetjänte,

prästerskapets, kyrkomusikers och kyrkobetjäntes löneförmåner,

kyrkomedels användande, hushållning med och vård om kyrkans egendom

ävensom församlingen tillhöiäg, för kyrkliga ändamål avsedd egendom,

byggande och underhåll av kyrka, församlingshus samt tjänstebostäder

för prästerskap, kyrkomusiker och kyrkobetjänte jämte vad till

sådan byggnad hör, avgifter till kyrka jämte dithöxande anstalter, åtgärder

till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten, fördelning av

bänkrum i kyrkan, anskaffande och ordnande av begravningsplats samt

avgifter för gravplatser och för begagnande av kyrkklockor och annan

kyrkans egendom, upprättande och underhåll av församlingen tillhörigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1955 ä

folkbibliotek (församlingsbibliotek) samt lokal för och avgifter till sådant

bibliotek.

För Stockholms församlingar gäller lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

i Stockholm, vars 1 och 2 §§ innehålla bestämmelser, motsvarande

de ovan anförda.

Den kyrkliga kommunens beslutanderätt utövas å kyrkostämma eller

av kyrkofullmäktige, som skall finnas i församling med mer än 1 500 invånare

och jämväl kan finnas i mindre församlingar. År 1950 fanns

kyrkostämma i 1 410 församlingar och kyrkofullmäktige i 1 136 församlingar.

Grundvalen för den kyrkliga kommunens beslutande organ skiljer sig

så till vida frän den borgerliga kommunens förhållanden, att endast de,

som tillhöra svenska kyrkan, äga deltaga i kyrkostämma och ha rösträtt

vrid kyrkofullmäktigeval.

Den kyrkliga kommunen har en från den borgerliga kommunen helt

skild drätsel med egen medelsförvaltning och egen utdebitering. Kommunallagarna

anvisa icke någon ordning för gemensam budgetberedning

eller annat ekonomiskt samarbete. Sådant samarbete förekommer dock i

vissa fall.

Före 1862 års kommunalförfattningar handlades kommunens kyrkliga

öeh borgerliga angelägenheter gemensamt å sockenstämman under ordförandeskap

av församlingens kyrkoherde. Kravet att de allt talrikare

borgerliga angelägenheterna måtte utsöndras från den kyrkliga stämman

var en av anledningarna till 1862 års kommunalförfattningsrevision.

Den gräns, som genom 1862 års författningar drogs mel Jan den kyrkliga

och den borgerliga kommunens kompetens, är i huvudsak densamma,

som återfinnes i den nuvarande församlingsstyrelselagen, dock med det

viktiga undantaget, att folkskoleväsendet helt hörde till den kyrkliga

kommunen.

År 1903 antogs emellertid en särskild lag angående folkskoleväsendet i

Stockholm, enligt vilken detta med vissa undantag skulle utgöra en för

hela staden gemensam angelägenhet, vilken staden såsom kommun hade

att vårda. Efter åtskillig diskussion tillkom lagen den 25 juni 1909 ang.

folkskoleväsendet i vissa städer, enligt vilket i städer, där stadsfullmäktige

fanns, Kungl. Maj :t kunde förordna, att skolväsendet skulle omhänderhavas

av den borgerliga kommunen.

År 1919 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga

för att utreda frågan, huruvida och i vad mån representativt system

kunde införas även inom den kyrkliga kommunen. Sedan sakkunniga

börjat sitt arbete, väcktes vid 1919 års riksdag motion (II: 38) av herrar

Ulrik Leander och Ola Jeppsson om att utredningen måtte utvidgas till att

avse, huruvida icke alla kostnader för kyrkliga ändamål och för folkskole
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1955

väsendet borde beslutas och handhavas av den borgerliga kommunens

organ. Motionen tillstyrktes av konstitutionsutskottet i så måtto, att utskottet

hemställde om riksdagsskrivelse med anhållan om utredning av

frågan.

I utskottsutlåtandet (nr 17) angående denna motion framhölls bl. a.

hurusom den förefintliga dualismen mellan borgerlig och kyrklig kommun

åstadkommit svårigheter att avväga kommunens utgifter med hänsyn

till kommunmedlemmarnas skatteförmåga, och anfördes vidare:

»Granskas närmare de utgifter, vilka äro av kyrklig natur, synes uppenbart,

att grundade skäl knappast kunna göras gällande mot att överföra

beslutanderätten över vissa sådana utgifter till den borgerliga kommunen.

Sålunda torde bland annat frågor om utgifter för anläggning och underhåll

av kyrkogård, vilka icke endast beröra medlemmar av statskyrkan utan

även övriga statsmedborgare, böra handläggas och avgöras av de borgerliga

myndigheterna.---Var gränsen skall sättas mellan de kyrkliga ut
gifter,

som böra överföras till den borgerliga kommunen, och de kyrkliga

utgifter, som uteslutande böra vara en den kyrkliga kommunens angelägenhet,

torde icke utan en mera ingående undersökning kunna avgöras. En

dylik undersökning torde böra verkställas av Kungl. Maj :t. Utskottet anser

sig därför böra föreslå skrivelse i detta syfte. För att utredningen måtte

läggas fullständigt förutsättningslös, torde den lämpligen böra omfatta frågan,

huruvida och i vilken omfattning beslutanderätten över kyrkliga utgifter

må kunna överföras till den borgerliga kommunen.»

Motionen avslogs i första kammaren, men de sakkunniga upptogo på

eget initiativ frågan till behandling (SOU 1923: 4, s. 174). De ansågo, att

om de borgerliga kommunerna övertoge beslutanderätten i församlingarnas

ekonomiska angelägenheter, i flera hänseenden betydande svårigheter skulle

komma att inställa sig. Historiskt och principiellt skulle en sådan anordning

enligt de sakkunnigas uppfattning betyda ingenting mindre än en fullständig

återgång till förhållandena inom primärkommunerna före 1862 åns

stora reform. De omständigheter, som just bidrogo till att göra den gamla

ordningen ohållbar och i stället medverkade till att åvägabringa den skilsmässa

mellan kyrklig och borgerlig kommun, som 1862 kom till stånd,

hade, sades det, icke i någon mån försvagats utan fastmera tillvuxit i

styrka. Efter en närmare granskning av de problem en överflyttning skulle

föra med sig kommo de sakkunniga till det resultatet, att någon allmän

överflyttning av ärenden från kyrklig till borgerlig kommunalmyndighet

icke borde äga rum. Enligt de sakkunnigas mening uteslöte detta däremot

icke, att en annan fördelning av arbetsuppgifterna mellan den kyrkliga och

den borgerliga kommunen kunde förordas.

I detta hänseende föreslogo de sakkunniga en överflyttning från den

kyrkliga till den borgerliga kommunen av ärenden rörande folkskole- och

fortsättningsskoleundervisningen jämte dithörande anstalter, barnavårds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1955

7

ärenden och ärenden rörande biblioteksväsendet. Beträffande frågor rörande

ordnande av begravningsplatser ställde sig de sakkunniga tveksamma, men

stannade för att sådana ärenden borde handläggas inom den kyrkliga kommunen.

Beträffande budgetärendens behandling föreslogo de sakkunniga

viss gemensamhet mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen.

De sakkunnigas förslag föranledde icke någon omedelbar lagstiftning

men låg delvis till grund för 1930 års lag om församlingsstyrelse.

År 1924 lades hela den samhälleliga barnavårdsverksamheten under den

borgerliga kommunen.

Frågan om förhållandet mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen

behandlades av 1929 års kyrkomöte. I anslutning till en inom kyrkomötet

väckt motion (nr 37) hemställde mötet (skrivelse nr 22), att Kungl.

Maj :t ville vid det slutliga utarbetandet av förslag till lag om församlingsstyrelse

tillse, att inga åtgärder vidtoges, som kunde vara ägnade att försvaga

den kyrkliga församlingens dittillsvarande självständighet eller försvåra

strävandena att göra henne alltmera skickad att lösa de henne påvilande

uppgifterna, särskilt i fråga om det inre församlingsarbetet.

I samband med 1930 års revision av kommunallagstiftningen antogs

lagen om skolstyrelse i vissa kommuner, som innebar, att skolärendena

också i landskommuner med kommunalfullmäktige kunde läggas under

den borgerliga kommunens organ. Departementschefen anförde därvid

(Kungl. Maj :ts proposition nr 100, s. 78—79) såsom med reformen förknippade

fördelar, att bättre reda och enhetlighet vid det kommunala budgetarbetet

skulle vinnas genom att skolutgifterna behandlades tillsammans

med övriga större kommunala utgiftsposter samt att det kyrkliga livet

skulle främjas genom att prästerna befriades från ansvaret för skolväsendet

och därav följande omfattande administrativa göromål.

På förslag av konstitutionsutskottet (utlåtande nr 31, s. 9) beslöt riksdagen,

att överflyttning skulle vara obligatorisk i alla kommuner, där kommunal-

eller stadsfullmäktige funnos och där kommunens gränser sammanföllo

med skoldistriktets. Skyldighet att utse fullmäktige ålåg då kommuner

med minst 1 500 invånare.

Vid skolstyrelselagens ikraftträdande hörde folkskoleväsendet till den

borgerliga kommunen allenast i 95 städer. Året efter ikraftträdandet låg

folkskoleväsendet under den kyrkliga kommunen i 1 390 kommuner, därav

11 städer, och under den borgerliga kommunen i 1 141 kommuner, därav

103 städer. År 1940 skedde eu ytterligare förskjutning i riktning mot borgerligt

skolväsende, beroende på att kommunallagarna år 1938 ändrats på

det sätt, att kommun tillkommande beslutanderätt skulle utövas av fullmäktige

redan om kommunens invånarantal översteg 700. Efter 1940 var

fördelningen av skolväsendet mellan kyrkliga och borgerliga kommuner

relativt konstant fram till den 1 januari 1952, då kommunindelningsrcformen

medförde en mycket stark förskjutning. Genom att skoldistrikten an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1955

passades efter de nya kommunerna och dessas omfång ökades, skapades

nämligen förutsättningar för tillämpning av skolstyrelselagen på långt flera

håll. Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari i år (nr 296

år 1954), bär folk- och fortsättningsskoleväsendet principiellt gjorts till en

den borgerliga kommunens angelägenhet.

I de till 1930 års riksdag (Kungl. Maj ris proposition nr 100) framlagda

förslagen till lag om församlingsstyrelse m. m. sköts spörsmålet om förskjutning

av kompetensgränsen helt åsido. Emellertid väcktes vid samma

riksdag motion (I: 299) av herr Johan Nilsson i Malmö, vari yrkades utredning

av frågan i överensstämmelse med vad konstitutionsutskottet hemställt

åi 1919. Utskottet avstyrkte motionen, som också avslogs av riksdagen.

Vid 1942 års riksdag gjordes vissa ändringar i den särskilda lagen''om

församlingsstyrelse i Stockholm. En utredningsman, kammarrådet Tom

Wohlin, förordade en total kyrklig samfällighet i ekonomiskt hänseende

av stadens samtliga territoriella församlingar och fann en överflyttning av

de kyrkliga ekonomiska angelägenheterna till den borgerliga kommunens

beslutandeorgan motiverad (SOU 1940: 1). En annan utredningsman, professor

Äke Hassler, förordade däremot en partiell kyrklig samfällighet och

menade, att systemet med anslagsbeviljande från församlingarnas sida icke

innebar några praktiska olägenheter utan fastmera utgjorde en värdefull

komplettering av stadsfullmäktiges anslagsverksainhet på ifrågavarande område

(SOU 1941: 31). Det av Hassler utarbetade förslaget låg till grund för

statsmakternas beslut.

År 1943 togs frågan ånyo upp i riksdagen genom en motion av herr Lundberg

i Uppsala (II: 10). Konstitutionsutskottet avstyrkte, ehuru med reservation

av fem ledamöter, i utlåtande (nr 1) motionen och yttrade därvid:

»Motionären har icke angivit hur han tänkt sig den ifrågasatta uppdelningen

av församlingarnas angelägenheter genomförd. För utskottet står det

klart, att den skulle erbjuda stora, måhända oöverstigliga svårigheter. I

varje fall skulle tankens genomförande medföra, att blott ett ganska litet

antal ärenden bleve kvar under församlingarnas vård. Att för dessa frågor

bibehålla en särskild kyrklig kommunal organisation skulle emellertid icke

gärna kunna komma i fråga. Ett beträdande av den av motionären föreslagna

vägen skulle därför få till följd den kyrkliga kommunens försvinnande

och uppgående i den borgerliga. En åtgärd med sådana konsekvenser

— vilka motionären för övrigt knappast torde ha tagit i betraktande — kan

utskottet för sin del ej tillstyrka.»

Riksdagen avslog motionen utan votering.

Vid 1949 års riksdag tog herr Lundberg, denna gång jämte nio medmotionärer,

ånyo upp frågan. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen (utlåtande

nr 15) och hänvisade därvid i första hand till vad utskottet anfört

1943. Därjämte påpekades, att vid beslutandet av kommunindelningsreformen

förutsatts, att ett motsvarande sammanförande av församlingar till

storförsamlingar icke skulle ifrågakomma. Utskottet fortsatte:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1955

»Vidhålla statsmakterna denna uppfattning, är redan av praktiska skäl

ogörligt att nu låta den borgerliga kommunen övertaga den kyrkliga kommunens

beslutanderätt i ekonomiska frågor. Skulle åter storförsainlingar

utbildas, som sammanfölle med de nya storkommunerna, innebure det ett

upprivande av pastoratsgränserna, vilket i sin tur skulle åstadkomana

synnerliga komplikationer både i fråga om den ecklesiastika jordens förvaltning

och prästerliga befattningshavares ställning.»

Fem utskottsledamöter reserverade sig utan att angiva något yrkande.

Riksdagen följde konstitutionsutskottet och avslog motionen.

Åren 1950—1953 verkställde pastoratsindelningssakkunniga utredning

om en revision av pastoratsindelningen i riket in. m. De sakkunniga hade

i och för sig icke anledning att gå in på frågan om gränsen mellan den

kyrkliga och den borgerliga kommunens kompetens, men liksom pastoratsindelningen

tjänade till viss vägledning vid bildandet av de nya storkommunerna,

så kom också storkommunindelningen att spela en roll vid försöken

att skapa en förbättrad pastoratsindelning. Pastoratsindelningssakkunniga

ha i sitt förslag (SOU 1953: 11) eftersträvat antingen full kongruens

mellan storkommun och pastorat eller inpassning av flera pastorat

inom en kommuns ram. Avvikelser härifrån ha dock måst göras i ganska

många fall. Sakkunnigas förslag har ännu inte lett till omreglering av

pastoraten.

I anslutning till arbetet med 1953 års kommunallag bär en revision av

1930 års allmänna församlingsstyrelselag påbörjats. För detta ändamål har

år 1953 tillsatts en församlingsstyrelsekommitté. Dess huvuduppgift är att

verkställa utredning rörande den kyrkliga kommunallagstiftningens anpassning

efter den — då föreslagna — nya allmänna kommunallagen sålunda’,

att i den mån icke sakliga skäl betinga skiljaktigheter, överensstämmelse

bör råda i form och innehåll mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunalförfattningarna.

I direktiven -för utredningen angivas olika frågor,

som kommittén särskilt bör uppmärksamma. Dit hör »en över hela linjen

klarare gränsdragning mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunernas

kompetensområden». De sakkunniga böra »därvid tillika beakta, i vad mån

innehållet i och utformningen av den nuvarande kompetensregleringen för

församlingarna över huvud taget är i dagens läge tillfredsställande, samt

föreslå de jämkningar därabi som må befinnas påkallade».

Utskottet

Förevarande motioner ha samma syfte som de 1943 och 1949 behandlade.

Utskottet anser liksom vid behandlingen av de tidigare motionerna, att ett

beträdande av den i motionerna föreslagna vägen skulle få till följd den

kyrkliga kommunens försvinnande och uppgående i den borgerliga. De

skäl, som åberopades för folkundervisningens överflyttning till den borgerliga

kommunen, kunna nämligen icke utan vidare åberopas för en fort
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1955

satt överflyttning dit av de ärendegrupper, som fortfarande liöra till den

kyrkliga kommunen. Deras karaktär är rent kyrklig och deras omfattning

är ej heller större än att också en överflyttning i begränsad utsträckning

allvarligt måste äventyra den kyrkliga kommunala organisationens

existens. Ej heller kan det, sedan skolärendena nu i princip helt överflyttats

till den borgerliga kommunen, pekas på någon speciell grupp av kyrkokommunala

ärenden, som med större fördel skulle kunna handläggas av

den borgerliga kommunen.

Motionärerna ha vidare enligt utskottets mening underskattat de svårigheter,

som en sammanslagning av den kyrkliga och den borgerliga kommunen

skulle föra med sig. Det sönderbrytande av den nuvarande församlingsindelningen,

som skulle bliva en konsekvens av motionärernas

resonemang, komme utan tvivel att skapa utomordentligt komplicerade

problem. Bland rent faktiska svårigheter må pekas på de invecklade kyrkliga

äganderättsförhållandena, som icke kunna undgå att rubbas vid ett

avskaffande av den kyrkliga kommunens förvaltningsorgan.

Härtill kommer, att motionärerna näppeligen påvisat några påtagliga

nackdelar med den nuvarande organisationen. Den dubbla budgetbehandlingen

torde knappast vålla kommunmedlemmarna nämnvärda olägenheter.

Samverkan under hand mellan kyrklig och borgerlig kommun vid

budgetbehandlingen har för övrigt visat sig kunna komma till stånd utan

uttrycklig författningsföreskrift. Möjligheterna att genom kyrkokommunala

val påverka de kyrkliga organens sammansättning torde utgöra fullt

tillräckligt korrektiv mot olämplig handläggning av kyrkliga budgetfrågor.

Vad sålunda anförts finner utskottet i och för sig utgöra tillräcklig anledning

att avstyrka förevarande motioner. Under erinran tillika om att

pastoratsindelningssakkunnigas utredning ännu icke lett till någon Kungl.

Maj :ts åtgärd samt att församlingsstyrelsekommitténs utredning icke avslutats

får utskottet därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 9 och II: 1, icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1955

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Damström, Pettersson, Weiland, Fritiof

Karlsson*, Erik Olsson, Olsén*, Ollén*, Bror Nilsson, Sörlin och Arrhén*;

samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Fast, Norén, Spångberg, Olsson

i Mora, Nilsson i Göingegården, Edberg, Harnrin, Larsson i Hedenäset och

Stenberg*.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1955

11

Reservation

av herrar Sörlin, Spångberg och Edberg, som inom utskottet yrkat, att

utskottet mätte hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

utredning huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägenheter

i vad de avse kyrkliga ändamål må kunna handläggas

av organ, som äger besluta om den borgerliga kommunens

ekonomiska angelägenheter, samt om den kyrkliga

kommunens samhälleliga och rättsliga ställning i dess helhet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.