Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955

1955-03-10 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1955:9, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 9—11

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955

1

Nr 9

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl.

Maj.ts proposition med förslag till lag om proportion

nellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige

m. m.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 23 februari 1955 hänvisat

en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 81, vari

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 11 februari 1955, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige

m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdagsmannaval

eller ock val inom kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige,

municipalfullmäktige eller kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma vara

proportionellt, skola därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till

efterrättelse.

2 §•

Vid valet utses av och bland de i valet deltagande erforderligt antal personer

att vid valförrättningen biträda ordföranden.

Där ordföranden med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan anledning

finner det nödigt, äger han att, sedan valsedlarna avlämnats och

innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens

fortsättande och avslutande. Då så sker, skola av och bland de i valet deltagande

utses minst två personer att såsom vittnen närvara vid den fortsatta

valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna

förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill

samt därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens

fortsättande borttages, skall ordföranden i vittnenas närvaro förvissa sig,

1—502 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 5 samt. 2 avd. Nr 9—11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955

att sigillen äro obrutna. Särskild kungörelse om dag för valförrättningens

fortsättande erfordras ej.

3 §.

Val skall förrättas med valsedlar. För att bliva gällande skola valsedlarna

vara enkla och slutna samt före namnen upptaga partibeteckning

(partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av de väljande eller

för viss meningsriktning) men i övrigt vara omärkta.

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Sedeln må ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet

avser.

Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å

något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas,

eller upptager valsedel namn å någon, som ej är valbar, anses sådant namn

såsom obefintligt. Äro å valsedel upptagna flera namn än vad ovan är medgivet,

anses det eller de sista övertaliga namnen som obefintliga.

4 §•

De avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma

partibeteckning bilda en grupp.

Inom varje grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan namnen å gruppens valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel

gäller för det namn, som står först å sedeln, så länge detta namn ej

erhållit rum i ordningen. Därefter gäller valsedeln för det namn, vilket,

bortsett från namn som redan erhållit plats i ordningen, står främst å

sedeln.

Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst, valsedel

gällande för sitt andra namn som en halv röst, valsedel gällande

för sitt tredje namn som en tredjedels röst, och så vidare efter samma

grund.

Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som

erhållit högsta rösttalet.

5 §.

1 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de

olika valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas

den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna

jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att

gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen

inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och

så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955

3

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu

icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för

varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet

av gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit

platser från två grupper, skall dock vid beräkning av det antal platser, som

utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit

platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels

plats; och så vidare efter samma grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare

jämförelse.

2 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

står främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.

6 §.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

7 §•

Vid val av suppleanter skall vad här ovan är stadgat i fråga om val av

ledamöter äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för

ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:

a) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den

grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga

suppleanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med

högre rösttal.

b) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn

blivit tidigare uppfört i den jämlikt 4 § bestämda ordningen inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller

flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats

honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1955, då lagen den (i juni 1930 (nr

254) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma

m. in. upphör att gälla.

Fortsättes efter nya lagens ikraftträdande valförrättning, som dessförinnan

påbörjats, skall dock å förrättningen i dess helhet tidigare lag äga

tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

Beträffande motiveringen till lagförslaget får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen

fogade protokollsutdraget.

Gällande bestämmelser. Lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt

vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. innehåller i 4 §

regler för tillsättandet av platser inom en grupp med samma partibeteckning.

Sammanräkningen sker enligt en kombinerad rangordnings- och reduktionsmetod

på följande sätt.

De avgivna valsedlarna ordnas först i grupper, så att sedlar med samma

partibeteckning bilda en grupp. Inom varje grupp fastställes därefter, i

den mån detta är erforderligt för utseende av det antal personer valet

gäller, ordningen mellan namnen å gruppens valsedlar. Så långt följande

förutsättningar äro uppfyllda tillämpas därvid rangordningsregeln. Om

samma namn står först på mer än hälften av gruppens valsedlar (gruppens

rösttal) blir detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar,

som ha samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens

rösttal, även samma andra namn, blir detta namn gruppens andra;

upptaga valsedlar, som ha samma första och samma andra namn samt utgöra

mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, även samma tredje namn,

blir detta gruppens tredje namn, o. s. v. efter samma grunder.

I den mån ordningen inom gruppen ej längre kan bestämmas enligt

denna rangordningsregel därför att splittringen inom gruppen är större

än nyss förutsatts, fortsättes sammanräkningen enligt reduktionsregeln.

Härvid är icke ordningen mellan namnen på valsedlarna avgörande utan

endast storleken av deras rösttal. Frånvaron av varje rangordning tar sig

uttryck däri att varje å en valsedel upptaget namn tillgodoräknas sedelns

hela rösttal. Rösttalen fastställas genom särskilda sammanräkningar, varvid

valsedel, som ej fått något namn placerat, räknas som en hel röst, valsedel

med ett namn placerat räknas som en halv röst, sedel med två namn

placerade som en tredjedels röst o. s. v. För varje gång kommer det namn

närmast i ordningen, som sammanlagt får högsta rösttalet.

I ett väsentligt avseende äro således de båda regler, vilka innefattas i

den gällande metoden för platsfördelning inom partierna, uppbyggda efter

helt skilda principer. Vid tillämpningen av reduktionsregeln är ordningen

mellan namnen på valsedlarna likgiltig, medan denna enligt rangordningsregeln

som namnet anger är avgörande. Enligt rangordningsregeln kan

nämligen en valsedel ej tillgodoräknas ett därå upptaget namn förrän samtliga

ovanför befintliga namn blivit placerade.

Fördelningen av platserna mellan de olika valsedelgrupperna (partierna)

sker liksom vid förstakammarvalen —• tidigare även vid andrakammarvalen

och de kommunala valen -— i enlighet med d’Hondts metod

(5 §).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955 5

Frågan i vilka fall val som förrättas inom kommunala församlingar

skola vara proportionella besvaras ej i 1930 års lag, utan man har här att

gå till kommunallagen och motsvarande författningar. I 22 § 19o3 års

kommunallag stadgas sålunda att val av kommunens styrelse liksom i allmänhet

av nämnder in. in. skall vara proportionellt, om det begäres av ett

visst antal bland de väljande. Även 1954 års landstingslag liksom lagen

om församlingsstyrelse upptager en motsvarande bestämmelse.

Historik. Användning av den kombinerade rangordnings- och reduktionsmetoden

vid tillsättande av platser inom en grupp med samma partibeteckning

föreskrevs första gången år 1909 i samband med att proportionellt

valsätt infördes vid val till riksdagens båda kamrar, val till landsting

och stadsfullmäktige samt utskottsval inom riksdagens kamrar.

Sedan proportionalitetsprincipen utsträckts till att gälla även vissa val

inom landsting och stadsfullmäktige, upptogos motsvarande bestämmelser

för dessa val i en år 1913 utfärdad stadga. Genom ändring i stadgan år

1918 kom denna att avse även proportionella val å kommunalstämma och

kyrkostämma, inom kommunalfullmäktige in. m.

1913 års stadga ersattes sedermera av 1930 års lag. Samtidigt fingo

proportionalitetsbestämmelserna tillämpning även å val inom kyrkofullmäktige.

Reglerna för namnens ordnande inom partierna bibehöllos enligt 1930

års lag i sak oförändrade, oaktat redan åren 1921 och 1922 för riksdagsmannaval

och kommunalval införts en annan sammanräkningsmetod för

platstillsättningen, d’Hondt-Phragméns metod, varvid tillämpas absolut

rangordning, d. v. s. principen att namn som står längre ned på en röstsedel

icke i något fall tages i betraktande förrän samtliga högre upp stående

namn blivit valda.

I den nu gällande riksdagsstadgan av år 1949 har för val av riksdagens

utskott likaledes den äldre rangordnings- och reduktionsmetoden bibehållits.

Vid flera tillfällen tidigare har i den offentliga debatten behandlats frågan

om att vid valen inom de kommunala representationerna ersätta gällande

sammanräkningsmetod med annat system. Frågan har varit uppe

vid 1921, 1922, 1927 och 1947 års riksdagar samt diskuterats i kommittébetänkanden

av år 1921 och 1947.

Vid 1950 års riksdag togs frågan upp i ett flertal motioner (I: 39, II: 22,

344). Samtliga motionärer ställde sig kritiska till gällande bestämmelser

och krävde revidering av dessa. Bland annat framhölls, att det, om rösttalen

för två eller flera grupper av kandidatnamn voro lika, helt kunde bero på

slumpen, vilka som valdes, då valsedelns namnordning vid tillämpning av

reduktionsregeln är helt likgiltig.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte (uti. nr 5) i anledning av nämnda

motioner en utredning av frågan om revision av 1930 års lag om propor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

tionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. in. i syfte

att undanröja rådande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med

samma partibeteckning. Resultatet av denna utredning borde sedan enligt

utskottets mening kunna tjäna till vägledning vid en revision av 1949 års

riksdagsstadga.

I sitt utlåtande framhöll utskottet, att omständigheterna vid ett i motionerna

omnämnt val hade visat, att olägenheter kunde uppkomma vid fördelningen

av platser inom ett parti enligt stadgandena i nämnda lag. Utskottet

anförde vidare: »Osäkerheten rörande de härom gällande författningsbestämmelsernas

rätta tolkning liksom risken för att väljarnas mening icke

skall komma till rättvist uttryck i valresultatet utgöra enligt utskottets

mening bärande skäl för en revision av desamma. Härvid bör om möjligt

en enklare sammanräkningsmetod eftersträvas än den vid riksdagsmannaval

och kommunalval gällande. Denna skulle nämligen genom sin invecklade

beskaffenhet sannolikt komma att medföra tolkningssvårigheter vid

tillämpningen särskilt inom de kommunala församlingarna.»

Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar.

Riksdagen hemställde därefter i skrivelse till Kungl. Maj :t den 11 mars

1950 (nr 61) under åberopande av nämnda utskottsutlåtande om ifrågavarande

utredning.

1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning erhöll den 5 maj 1950

i uppdrag att utreda frågan om revision av 1930 års lag. Utredningen har

i ett den 26 maj 1954 avlämnat betänkande, del VI Om proportionella val

inom kommunala representationer in. m. (SOU 1954: 17), behandlat

nämnda fråga.1 Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

I betänkandet lämnar utredningen å s. 19—24 en redogörelse för en av

utredningen företagen undersökning rörande rangordnings- och reduktionsmetodens

allmänna verkningssätt samt de olägenheter, som kunna anses

förbundna med metoden.

Utredningen finner till en början, att en allvarlig invändning mot metoden

är den dualism, som kommit att utmärka metoden. Kombinationen av

två olika regler måste verka förvirrande, särskilt som de båda reglerna

kunna isägas bygga på helt motsatta principer. Enligt rangordningsregeln

få namnen på en valsedel endast tagas i betraktande i den ordning de äro

uppförda å sedeln; ett lägre stående namn kan således icke tillgodogöra

sig ens någon del av valsedelns röstvärde, innan de högre stående namnen

vunnit placering. Rangordningen är med andra ord absolut. Enligt reduktionsregeln

är däremot ordningen mellan namnen likgiltig; samtliga namn

1 Betänkandet är undertecknat av f. d. ledamoten av första kammaren landshövdingen

K. J. Olsson, ledamoten av första kammaren borgarrådet J. Bergvall, lagmannen

C. O. Engqvist, ledamoten av andra kammaren professorn E. Håstad, ledamoten av andra

kammaren folkskolläraren G. Skoglund och ledamoten av första kammaren professorn

S. Wahlund.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

7

på en valsedel få vid sammanräkningarna tillgodogöra sig ett lika röstvärde.

Det är detta förhållande som måste väcka gensaga. Man kan nämligen

våga antagandet, att väljarna uppgöra sina valsedlar under den förutsättningen,

att namnen företrädesvis skola väljas i den ordning i vilken

de upptagits på valsedeln. Erfarenheterna från den tid, då rangordningsoch

reduktionsmetoden även tillämpades för bl. a. andrakammar- och landstingsvalen,

bekräfta också riktigheten av detta antagande. Att få väljarna

att uppgöra sina valsedlar under hänsynstagande till dessa båda motstridiga

principer är givetvis ogörligt, i synnerhet som det ofta icke är möjligt

att på förhand bedöma i vilka fall den ena eller den andra regeln kommer

att tillämpas.

Den mest påtalade svagheten hos rangordnings- och reduktionsmetoden

ligger — framhåller utredningen — däri, att faran för s. k. dekapitering

är betydande. Med dekapitering avses en sådan valmanöver, som medvetet

eller omedvetet förhindrar invalet av ett partis främsta kandidater. Minoritetsgrupper

inom partierna kunna genom strykningar av de främsta och

därför mest omstridda namnen eller genom att framföra valsedlar, som

blott upptaga ett eller några enstaka på huvudlistan sämre placerade namn,

åstadkomma att rangordningen spränges. Liknande förhållanden med ofta

alldeles oberäkneliga valutslag kunna — till följd av enstaka strykningar

på valsedlarna — lätteligen uppkomma i de fall, då rangordningen brytes

i ett tidigt skede och ett flertal platser finnas att fördela. Denna risk för

dekapitering måste därför betraktas som en mycket allvarlig anmärkning

mot den gällande sammanräkningsmetoden. Utredningen påvisar även

andra, ehuru mindre betydande olägenheter, som äro förbundna med det

nuvarande systemet, och uttalar sammanfattningsvis:

»De anmärkningar, som under årens lopp ha framförts i fråga om rangordnings-

och reduktion smet o d ens sätt att verka, ha i allmänhet varit föranledda

av de ofta slumpartade resultat, som erhöllos i samband med metodens

tidigare användning vid andrakammar- och landstingsvalen. Däremot

har mera sällan någon kritik riktats mot verkningarna av metoden inom

dess nuvarande tillämpningsområde. Detta torde sammanhänga med att vid

såväl valen inom landsting in. in. som vid riksdagens utskottsval i den

mån dessa val över huvud taget förrättats enligt proportionell metod —

sammanhållningen inom de olika partigrupperna i allmänhet varit så stor,

att samtliga platser kunnat besättas i kraft av absolut rangordning. Några

olägenheter av metoden ha därför knappast kunnat uppmärksammas.

Skulle det emellertid i något fall uppstå betydande oenighet inom ett parti

vad beträffar kandidatnamnens ordnande på valsedeln, kunna lätt bristerna

i metoden framträda. Särskilt synes det härvid vara svårt att undvika risk

för s. k. dekapitering.»

Utredningen har undersökt de olika metoder, som skulle kunna tänkas

ersätta den nu gällande. Man har därvid sökt finna eu sa enkel metod som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

möjligt. Den d’Hondt-Phragménska fördelningsregeln, som gäller vid riksdags-

och kommunalval, bär sålunda ansetts olämplig på grund av att den

kan medföra svåra och tidsödande sammanräkningar med risk för misstag.

Eftersom den största olägenheten med det nuvarande systemet enligt utredningens

åsikt är att detta är uppbyggt efter två motsatta principer, bör

det vid reformering av valsystemet enligt utredningens mening vara en riktlinje,

att denna dualism upphäves eller åtminstone väsentligt reduceras

till sin betydelse.

Utredningen anför vidare, att felaktigheterna i metoden för de ifrågavarande

valen framträda först när rangordningen spränges och man blir

tvungen att övergå till en fördelning i enlighet med reduktionsregeln. Av

denna anledning synes det utredningen klart, att rangordningen bör på

något sätt utsträckas. De vid olika slags val vunna praktiska erfarenheter na

ha också visat, att väljarna vid uppgörandet av sina valsedlar i allmänhet

utgå från den förutsättningen, att ordningen mellan namnen skall vara

åtminstone i viss mån avgörande.

Bland de allmänna krav som enligt utredningens uppfattning måste

ställas på en godtagbar sammamräkningsmetod är vidare att den såvitt

möjligt icke skall giva rum för slumpmässigt valutslag eller locka till taktiska

valmanipulationer. Med utgångspunkt från dessa allmänna riktlinjer

för en reform diskuterar utredningen i det följande olika tänkbara metoder

och kommer fram till fem olika sammanräkningsprinciper, av utredningen

benämnda 1) relativ rangordning med rörligt streck, 2) enkel absolut rangordning,

3) absolut rangordning kombinerad med relativ rangordning med

rörligt streck, 4) fördelning efter förminskad valkvot (Droops metod) jämte

såsom andrahandsförfarande relativ rangordning med rörligt streck samt

5) begagnande av fraktionsbeteckningar samt fördelning efter relativ rangordning

med fast streck.

Den närmare innebörden av var och en av dessa metoder diskuteras utförligt

i betänkandet (s. 25—49), till vilket utskottet får hänvisa.

Som slutsats rörande undersökningarna av de fem metodernas verkningssätt

och konstruktion fastslår utredningen, att envar av dessa metoder

har ej obetydliga företräden framför det gällande systemet. Efter ingående

jämförelser mellan de olika metoderna kommer utredningen till det resultatet,

att metoden med enkel absolut rangordning är att föredraga. Principen

om absolut rangordning ligger redan nu till grund för platstillsättningen

vid de ifrågavarande valen såvitt angår förstahandsförfarandet. Ett

accepterande av metoden med enkel absolut rangordning innebär alltså

endast den ändringen i rådande förhållanden att samma princip utsträckes

till att gälla samtliga fördelningsfall. Utredningen förordar därför, att den

gällande rangordnings- och reduktionsmetoden skall ersättas med enkel

absolut rangordningsmetod (imetod 2). Denna metod innebär följande:

Liksom hittills skola avgivna valsedlar, vilka befunnits giltiga, först ordnas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

9

i grupper efter sin partibeteckning, varefter i den mån det erfordras ordningen

mellan namnen inom varje grupp bestämmes genom särskilda sammanräkningar.

Den absoluta rangordningen kommer därvid till uttryck

genom att varje valsedel — i olikhet med vad enligt reduktionsregeln är

fallet -— varje gång gäller endast för ett namn, nämligen det som står först

på sedeln, eller, sedan ett eller flera av de på sedeln upptagna namnen

placerats, det som därefter står främst. Så länge valsedel gäller för sitt

första namn räknas den som en röst. Valsedel gällande för sitt andra namn

räknas som en halv röst, valsedel gällande för sitt tredje namn som en tredjedels

röst o. s. v. efter samma grund. Vid varje sammanräkning kommer det

namn närmast i ordningen som erhållit högsta rösttalet.

Utredningen föreslår att den förordade metoden upptages i en ny lag

om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige

in. m. och att 1930 års lag upphäves. Rörande lagförslaget yttrar utredningen,

att enär det utan vidare torde stå klart att vid protokollering av sammanräkningen

rösttal och röstvärden böra angivas i sådan omfattning att

en tydlig bild av förfarandet erhålles, särskild bestämmelse om protokolls

innehåll, motsvarande den som finnes i 1930 års lag, ansetts icke erforderlig.

I förslaget har den nya sammanräkningsmetoden intagits i 4 §. Övriga

paragrafer ha oförändrade överförts från 1930 års lag bortsett från att i

regeln om lagens tillämpningsområde i 1 § gjorts en jämkning till följd

av att kommunalstämma, municipalstämma och allmän rådstuga numera

avskaffats.

I ett särskilt yttrande har ledamoten av utredningen herr Håstad uttalat,

att ett fakultativt system med fraktionsbeteckning skulle undanröja vissa

risker för bristande proportionell rättvisa, som äro förknippade med den

av utredningen förordade metoden. Herr Håstad förklarar emellertid, att

han, då han hyser den uppfattningen att den av utredningen föreslagna

metoden i praktiken torde kunna fungera på ett nöjaktigt sätt och då densamma

erbjuder den största enkelheten, anslutit sig till utredningens förslag.

Remissbehandlingen. Utredningens förslag har för yttrande remitterats

till nära hundratalet myndigheter, organ och sammanslutningar. Alla

remissinstanser utom en — Svenska stadsförbundet — ha klart tillstyrkt

införandet av den föreslagna nya sammanräkningsmetoden eller lämnat

förslaget härutinnan utan erinran. I stadsförbundets yttrande anföres, att

den i betänkandet föreslagna metoden med enkel absolut rangordning enligt

förbundets mening innebär förbättringar i jämförelse med gällande

system för platsfördelningen inom partigrupp vid proportionella val inom

kommunala representationer, varför förbundet närmast skulle vilja förorda

denna metod. Förbundet anser sig å andra sidan icke kunna bortse

från att även denna metod synes ha sina svagheter. Utan att uttala någon

bestämd mening angående möjligheterna alt också komma till rätta med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

dessa svagheter ifrågasätter stadsförbundet fördenskull, om icke förevarande

spörsmål bör bli föremål för ny prövning, innan ställning tages till

utredningens törslag. Vid yttrandet har fogats en inom förbundets kansli

utarbetad promemoria, vari ytterligare en fördelningsmetod skisserats.

Propositionen. Föredragande departementschefen har anslutit sig till

utredningens val av metoden med enkel absolut rangordning och om denna

uttalat: »Den eliminerar helt risken för dekapitering. I fråga om möjligheten

att företaga lönande uppdelningsmanövrer har konstaterats att metoden,

liksom även ett par av de andra prövade metoderna, väl icke innefattar

en absolut garanti däremot i alla lägen. Möjligheten torde emellertid

kunna betecknas som mera teoretisk. Den förefinnes endast i vissa

speciella fall och för att kunna begagna den fordras f. ö. vetskap om motsidans

avsikter och kännedom om de skilda gruppernas exakta styrkeförhållande

och ordningsföljden mellan namnen. Slutligen är den enkla

absoluta rangordningen överlägsen de andra metoderna i konstruktivt avseende

och lätt att tillämpa.» Beträffande den av Svenska stadsförbundet

skisserade metoden säger departementschefen, att den enligt vad en undersökning

givit vid handen visserligen synes avhjälpa några av de brister,

som den enkla absoluta rangordningen åtminstone teoretiskt är behäftad

med. Den har emellertid andra fel, som kunna medföra en oriktig valutgång,

och den måste betecknas såsom alltför invecklad och svår att tilllämpa

för att kunna ifrågakomma vid valen inom de kommunala representationerna.

På en punkt förordar departementschefen ändring av 1930 års lag utöver

vad utredningen föreslagit. I 3 § uppställas vissa krav på hur en

valsedel skall vara beskaffad. Rndast beträffande det krav, som går ut på

att sedlarna skola vara enkla och slutna, är uttryckligen utsagt att ett åsidosättande

därav medför att sedeln är ogiltig. Uppenbarligen måste emellertid

detsamma gälla i fråga om bestämmelsen att sedlarna skola vara försedda

med partibeteckning men i övrigt omärkta. Så är förhållandet beträffande

motsvarande bestämmelse i lagen om val till riksdagen och kommunala

vallagen. Departementschefen förordar därför, att 3 § omarbetas

så, att detta klart framgår.

Utskottet. Utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 5 vid 1950 års riksdag att det visat sig, att tillämpningen av 1930 års

lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma

m. m. kunde medföra olägenheter, då det gällde att enligt rangordningsoch

reduktionsregeln fördela platser inom grupp med samma partibeteckning.

Fördenskull ansåg utskottet det nödvändigt, att gällande regler reformerades.

Folkomröstnings- och valsättsutredningens betänkande kommer

utskottet att vidhålla denna uppfattning. Då det med skäl torde kunna antagas,

att väljarna uppgöra sina valsedlar under den förutsättningen, att

namnen företrädesvis skola väljas i den ordning, i vilken de upptagits å

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

11

valsedeln, är det befogat att utsträcka rangordningsprincipens tillämpning.

Mot den av utredningen förordade och av Kungl. Maj:t i propositionen

föreslagna metoden kan visserligen, såsom i det föregående framhållits, invändas,

att den i vissa, om än sällan uppkommande lägen kan leda till

resultat, som strida mot proportionell rättvisa. Då det visat sig, att avsevärt

mera invecklade regler skulle erfordras för att undanröja riskerna

för sådan bristande rättvisa, har utskottet vägt fördelarna av att den i

propositionen föreslagna metoden är lättillämplig mot nackdelarna av att

samma metod i vissa lägen kan medföra mindre god proportionalitet. Därvidlag

har utskottet ansett det avgörande böra vara, att sådana regler

skapas, som utan anlitande av måhända svårtillgänglig expertis kunna tilllämpas

i de väljande, kommunala församlingar, som avses med lagförslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen måtte antaga det i föreliggande proposition,

nr 81, framlagda förslaget till lag om proportionellt valsätt

vid val inom landsting, kommunalfullmäktige in. in.

Stockholm den 10 mars 1955

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Englund, Hällgren, Damström,

Weiland, Herlitz*, Fritiof Karlsson, Erik Olsson och Olsén*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Håstad*, Spångberg, Jonsson i

Haverö, Olsson i Mora*, Larsson i Julita, Hammar, Larsson i Hedenäset och

Andersson i Linköping.

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herr Håstad:

Såsom jag framhållit i ett särskilt yttrande i 1950 års folkomröstningsoch

valsättsutrednings ovan refererade betänkande har jag kunnat acceptera

det nu av utskottet tillstyrkta förslaget till valmetod därför att denna

är enkel och sannolikt i det praktiska livet kommer att ge nöjaktiga resultat.

Ä andra sidan bör riksdagen när den nu medverkar till en ny

metod ha klart för sig att denna i vissa lägen kan leda till resultat, som

svårligen kunna godtagas som proportionella. Ex. 15 i betänkandet (s. 31)

åskådliggör detta:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

ABC

_B_D

29 15 56

Om tre platser skola tillsättas väljas enligt den nya metoden C, A och

B, trots att listan CD har mer än hälften av rösterna. Det är fara värt att

vetskapen om metodens gynnsamma verkningar för på visst sätt kombinerade

smågrupper skall fresta en partiminoritet att genom uppdelning söka

tillskansa sig något mandat mer än som denna enligt alla proportionalistiska

grundsatser är berättigad till.

Då andra tänkbara enkla metoder också kunna göras till föremål för

invändningar har jag kommit till den slutsatsen att den nu föreslagna metodens

svagheter väga mindre tungt än de fördelar, som denna erbjuder

med hänsyn till enkelhet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av vissa postavgifter. s. 9 i texten