Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

1955-05-10 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1955:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. m.

Genom en den 4 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 118, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll,

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp,

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till

förordning om ändrad lydelse av § 53 mom. 1 förordningen den 3 februari

1928 (nr 49) angående beskickningar och konsulat,

dels ock lämnat riksdagen tillfälle att avgiva yttrande över de av föredragande

departementschefen angivna grunderna rörande ersättning för

sjukhjälp utom riket.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. (> sand. 2 avd. Nr 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 19, 20, 28, 38 och 41 §§ lagen den 3 januari

1947 om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har kommun------

Allmän sjukkassa-----

Om redare för svenskt fartyg jämlikt

sjömanslagen haft att vid sjömans

sjukdom vidkännas kostnad

som ovan i 14—18 §§ avses, äger

han hos den sjukkassa, där sjömannen

är försäkrad, erhålla gottgörelse

för kostnaden enligt bestämmelserna

i denna lag; dock må ersättning

utgå högst med belopp, som skulle

hava utgivits, därest kostnaden uppkommit

vid den sjukes vistelse inom

sjukkassans verksamhetsområde.

motsvarande kostnad.

— av tillsynsmyndigheten.

Om redare för svenskt fartyg jämlikt

sjömanslagen haft att vid sjömans

sjukdom vidkännas kostnad

som ovan i 14—18 §§ avses, äger

han hos den sjukkassa, där sjömannen

är försäkrad, erhålla gottgörelse

för kostnaden enligt bestämmelserna

i denna lag.

20 §.

Om ersättning--—---Konungen meddelar.

Har redare för svenskt fartyg jämlikt

sjömanslagen haft att för sjömans

sjukvård utom riket vidkännas

kostnad, som omfattas av föreskrifter,

meddelade med stöd av

första stycket, äger han från den

sjukkassa, där sjömannen är försäkrad,

i den ordning Konungen bestämmer

erhålla gottgörelse för

kostnaden enligt nämnda föreskrifter.

1

1 Senaste lydelse, se beträffande 19, 28 och 41 §§ SFS 1953: 569 och beträffande 38 §

SFS 1954:244.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 är 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har genom utrikesförvaltningens

försorg åt försäkrad lämnats ekonomiskt

bistånd avseende sjukvård

utom riket, äger utrikesförvaltningen

från den sjukkassa, som den försäkrade

tillhör, erhålla gottgörelse

därför enligt vad i andra stycket

sägs.

Konungen äger-------

Har arbetstagare, som i första

stycket avses, icke eller endast delvis

undantagits från sjukpenningförsäkringen,

äger arbetsgivaren i

arbetstagarens ställe hos sjukkassan

uppbära arbetstagaren tillkommande

sjukpenning jämte barntillägg, i

den mån nämnda sjukhjälp icke

överstiger den utbetalda lönen.

28 §.

— vid sjukdom.

Har arbetstagare, som i första

stycket avses, icke eller endast delvis

undantagits från sjukpenningförsäkringen,

äger arbetsgivaren i

arbetstagarens ställe hos sjukkassan

uppbära eller, när fråga är om sjöman

som drabbats av sjukdom utom

riket, i den ordning Konungen

bestämmer från sjukkassan erhålla

arbetstagaren tillkommande sjukpenning

jämte barntillägg, i den mån

nämnda sjukhjälp icke överstiger

den utbetalda lönen.

—--- —- — avtalet gäller.

Utgöres lön------ — kommunal inkomstskatt.

Har försäkrad, som drabbats av

sjukdom utom riket, därvid erhållit

underhåll genom utrikesförvaltningens

försorg, äger förvaltningen från

den sjukkassa, som den försäkrade

tillhör, i den ordning Konungen bestämmer

erhålla den försäkrade tillkommande

sjukpenning jämte barntillägg,

i den män sådan sjukhjälp

icke överstiger utgivet underhåll.

Överenskommelse att

38

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjuk\årdsförsäkringen

och försäkringen

för tilläggssjukpenning. Bidraget

§•

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjukvårdslorsäkringen

och försäkringen

för tilläggssjukpenning. Bidraget

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

(Gällande lydelse)

skall för varje kalenderår utgöra,

såvitt angår sjukvårdsförsäkringen

en tiondels procent och beträffande

försäkringen för tilläggssjukpenning

en procent, allt av den lön i penningar

eller naturaförmåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till arbetstagare

anställda hos honom. Härvid

skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,

som jämlikt 28 § undantagits

från försäkringen för tilläggssjukpenning,

och ej heller till arbetstagares

lön i vad lönen överstiger femtontusen

kronor för år räknat. För beräkning

av naturaförmåner skall

gälla vad i 8 § sägs. Grundas försäkringsavgift,

som arbetsgivaren

skall erlägga jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring,

å särskild beräkning

av arbetstagares lön, skall

den sålunda beräknade lönen ligga

till grund jämväl vid beräkningen

av bidrag som i denna paragraf sägs.

Angående debitering

(Föreslagen lydelse)

skall för varje kalenderår utgöra,

såvitt angår sjukvårdsförsäkringen

en tiondels procent och beträffande

försäkringen för tilläggssjukpenning

en procent, allt av den lön i penningar

eller naturaförmåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till sådana

hos honom anställda arbetstagare,

som äro obligatoriskt försäkrade enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring.

Härvid skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,

som jämlikt 28 § undantagits

från försäkringen för tilläggssjukpenning

eller som är utländsk

sjöman, vilken ej är mantalsskriven

i riket, och ej heller till arbetstagares

lön i vad lönen överstiger femtontusen

kronor för år räknat. För

beräkning av naturaförmåner skall

gälla vad i 8 § sägs. Grundas försäkringsavgift,

som arbetsgivaren skall

erlägga jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring,

å särskild beräkning

av arbetstagares lön, skall den sålunda

beräknade lönen ligga till

grund jämväl vid beräkningen av

bidrag som i denna paragraf sägs.

- — därom förordnar.

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår-----— 75 procent.

Konungen äger--- —---av desamma.

Angående sjukhjälpsbidrag till

centralsjukkassa för utgifter för

sjukvård utom riket gäller vad därom

är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1956; dock skall 38 § i den

nya lydelsen lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1955.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

5

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 21 maj 1954 om modei skaps
-

hjälp skall erhålla följande ändrade

(Gällande hjdelse)

12

Arbetsgivare är skyldig att för

varje kalenderår erlägga bidrag till

kostnaderna för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner,

som han under året utgivit till arbetstagare

anställda hos honom. I

fråga om sådant bidrag skall i övrigt

tillämpas vad som i 38 och 39 §§

lagen om allmän sjukförsäkring finnes

stadgat om arbetsgivares bidrag

till försäkringen för tilläggssjukpenning.

lydelse.

(Föreslagen hjdelse)

§•

Arbetsgivare är skyldig att för

varje kalenderår erlägga bidrag till

kostnaderna för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner,

som han under året utgivit till sådana

hos honom anställda arbetstagare,

som äro obligatoriskt försäkrade

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

I fråga om sådant bidrag

skall i övrigt tillämpas vad som i 38

och 39 §§ lagen om allmän sjukförsäkring

finnes stadgat om arbetsgivares

bidrag till försäkringen för

tilläggssjukpenning.

Denna lag länder till efterrättelse

från och med den 1 januari 1955.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av § 53 mom. 1 förordningen den 3 februari

1928 (nr 49) angående beskickningar och konsulat

Härigenom förordnas, att § 53 mom. 1 förordningen den 3 februari 1928

angående beskickningar och konsulat skall hava ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

1. Skall kostnaden--—

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1956.

(Föreslagen lydelse)

§ 53.

— — är berättigad.

Är svensk sjöman, som är försäkrad

jämlikt lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

till följd av sjukdom i behov av

sjukvård och underhåll, utan att sådana

omständigheter åro för handen

som avses i första stycket eller

i mom. 2, åligger det konsul att förskottera

kostnaden härför med belopp,

som med iakttagande av tillbörlig

sparsamhet kan anses erforderligt.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår grunderna rörande ersättning

för sjukhjälp utom riket, till statsutskottet och i övrigt till behandling

av lagutskott. I vad propositionen hänvisats till lagutskott har den

tilldelats andra lagutskottet. Efter överenskommelse mellan statsutskotiet

och andra lagutskottet har propositionen i sin helhet hänskjutits till behandling

av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i det följande, hänvisa till propositionen. En redogörelse för gällande

bestämmelser återfinnes i propositionen å s. 9—18. I fråga om vad som

förekommit vid remissbehandlingen av de betänkanden som ligger till grund

för förslagen hänvisas till s. 41—53 i propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

Ett vid propositionen fogat utkast till kungörelse angående sjukhjälp

utom riket enligt lagen om allmän sjukförsäkring fogas vid detta utlåtande

såsom bilaga.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den, som är försäkrad enligt lagen om allmän

sjukförsäkring, på grund av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen enligt

nämnda lag skall äga rätt till ersättning för utgifter för sjukvård utom

riket.

Ersättning för utgifter för utrikes åtnjuten läkarvård föreslås utgå med

SU av läkarens arvode, som dock anses ej böra få beräknas till högre

belopp än 25 kr. för varje besök. Ersättning för utgifter för sjukhusvård

utomlands förordas utgå med belopp, motsvarande vårdavgiften, dock

maximerad till 35 kr. per vårddag.

Statsbidrag föreslås utgå till sjukkassorna med Vä av utgifterna för

läkarvården och, såvitt angår sjukhusvården, utgifterna efter avdrag av

3 kr. per vårddag.

Angivna regler föreslås skola gälla även för sjömännens vidkommande.

Emellertid föreslås härutöver vissa särskilda åtgärder genom utrikesmyndighets

försorg för att tillförsäkra sjöfolket kostnadsfri sjukvåid

beträffande tid, då det s. k. redaransvaret inte gäller, eller då ersättning

inte utgår i annan ordning. I samband härmed föreslås utrikesförvaltningen

få viss regressrätt mot den allmänna sjukförsäkringen.

Redarna — som enligt sjukförsäkringslagen ha regressrätt mot den

allmänna sjukförsäkringen för av dem utbetald sjuklön och för sjukersättning

inom riket — föreslås erhålla sådan regressrätt även med avseende

å ersättning för sjukvård utom riket. Vidare föreslås att redarna

befrias från skyldigheten att erlägga arbetsgivarbidrag till den allmänna

sjukförsäkringen beträffande utländska, i Sverige ej mantalsskrivna

sjömän.

För att underlätta handläggningen av frågor främst avseende sjöfolkets

sjukförsäkring föreslås att för ändamålet en serviceavdelning inrättas

i riksförsäkringsanstalten.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför:

»I 20 § SFL1 stadgas att rörande ersättning för sjukvård utom riket skall

gälla de föreskrifter Konungen meddelar. Vid prövning av ett av särskild

utredningsman framlagt förslag i detta hänseende har emellertid visat sig

1 Med förkortningen SFL avses här och i det följande lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

att, därest dylika föreskrifter skall resultera i ersättningar av betydelse för

de försäkrade, vissa merkostnader för sjukförsäkringen uppstår; och dessa

kostnader torde till avsevärd del belasta statsverket. Ifrågavarande spörsmål

synes därför böra underställas riksdagens prövning.

Sjukförsäkringen av de i utländsk fart sysselsatta sjömännen inom den

svenska handelsflottan har behandlats först av 1946 års sjömanskommitté

och därefter av en särskilt förordnad utredningsman. Kommittén

har för dessa sjömän — även de utländska — föreslagit en särskild sjukförsäkring

vid sidan av den allmänna sjukförsäkringen. Utredningsmannen

har däremot förordat att sjömännen, i den mån de omfattas av den

aUmänna sjukförsäkringen, skall åtnjuta sitt försäkringsskydd inom denna

försäkrings ram på samma sätt som övriga försäkrade samt att särskilda

åtgärder i förevarande avseende inte skall vidtagas för de övriga sjömännen,

för vilkas del det i sjömanslagen lagfästa skyddet anses vara tillfyllest.

Ifrågavarande spörsmål äger uppenbarligen ett intimt samband med

varandra. Vid lösningen av frågan om ersättning för sjukvård utom riket

måste hänsyn tagas till de ombordanställdas intressen, i den mån dessa

arbetstagare omfattas av den allmänna sjukförsäkringen. Sättet för lösningen

av spörsmålet om sjömännens sjukförsäkring beror i betydande

man av huruvida den allmänna försäkringen, tillsammans med andra föreskrivna

skyddsanordningar, ger sjöfolket ett godtagbart skydd vid sjukdom.

Även ur finansiell och administrativ synpunkt sammanhänger de båda

frågorna nära. De bör därför prövas i ett sammanhang.

Till en början vill jag anföra vissa allmänna synpunkter på ifrågavarande

problem. De skäl, som kan anföras för att sjömännens sjukförsäkring

skall ske inom den allmänna försäkringens ram, synes mig tungt vägande.

Det skydd, som enligt 1952 års sjömanslag tillkommer de ombordanställda

vid sjukdom på grund av det s. k. redaransvaret, skapar avsevärd

trygghet för de anställda. Någon anledning att minska detta skydd till följd

av den allmänna sjukförsäkringens genomförande torde inte finnas; och redarna

bör alltså liksom hittills bekosta de i sjömanslagen föreskrivna förmånerna.

Det framgår av utredningen i ärendet, att vad nu anförts kan tillgodoses

utan att någon utbrytning av sjömännens sjukförsäkring sker ur den

allmänna sjukförsäkringen. Utredningen ger vidare belägg för att det är möjligt

att utan en sådan utbrytning tillförsäkra sådana ombordanställda, som

omfattas av den allmänna försäkringen, ett i stort sett lika gott försäkringsskydd

som övriga försäkrade. Ur finansiell och administrativ synpunkt skulle

en utbrytning med stor sannolikhet medföra betydande merutgifter och svårigheter.

I detta sammanhang må pekas på, att den försäkringssolidaritet

mellan alla befolkningsgrupper, som utmärker den allmänna sjukförsäkringen,

innebär att de som befinner sig i aktivt förvärvsarbete bidrager till utgifterna

för Övriga kategorier försäkrade samt att yngre och äldre försäkrade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 är 1955

9

erlägger avgifter efter samma grunder till försäkringen. En utbrytning av

en kategori kan medföra krav från andra kategorier om motsvarande anordningar.

I detta avseende vill jag erinra om att det inte ansetts böra

ifrågakomma att undantaga de stats- och kommunalanställda tjänstemännen

från den allmänna försäkringen. Såsom principerna för sjukpenningförsäkringen

utformats, skulle avsevärda tillämpningssvårigheter uppkomma,

om de ombordanställda, vilka i stor utsträckning tidvis har annat

förvärvsarbete, skulle utbrytas ur försäkringen. Att besvärligheter ifråga

om medlemsregistreringen skulle uppkomma är uppenbart.

Gentemot dessa skäl för att bibehålla de ombordanställda inom den allmänna

sjukförsäkringen kan huvudsakligen anföras att en särskild försäkring

skulle medföra lättnad för redare och försäkrade därutinnan att de

finge ha att göra med endast ett försäkringsorgan samt att även utländska

sjömän generellt kunde omfattas av en sådan försäkring. Den förra fördelen

torde emellertid kunna vinnas genom särskilda administrativa anordningar

inom den allmänna försäkringen. Vad angår de ombordanställda, som inte

omfattas av den allmänna sjukförsäkringen, anser jag att såvitt nu är i

fråga skäl inte föreligger att för deras del vidtaga några särskilda åtgärder.

I enlighet härmed förordar jag, att de ombordanställda sjukförsäkras

efter samma grunder, som gäller för övriga som omfattas av försäkringen.

Av vad nu sagts är det uppenbart att inom den allmänna sjukförsäkringens

ram ersättning för sjukvård utom riket skall utgå till de ombordanställda.

Enligt utredningen bör emellertid viss ersättning för sjukvård utom

riket utgå även till alla andra, som är sjukvårdsförsäkrade. Förslaget härom

har under remissbehandlingen allmänt godtagits; och jag kan för egen

del ansluta mig till detsamma i denna del.

Vidkommande härefter frågan om hur reglerna för sjukvård

utom riket bör utformas har den ersättning härför, som enligt

utredningsförslaget skall tillkomma alla sjukvårdsförsäkrade, den s. k.

grundersättningen, ansetts böra begränsas till ersättning för läkarvård

och sjukhusvård. I vissa remissyttranden har ifrågasatts, att ersättning

skall utgå även för vissa resekostnader eller att möjlighet skall föreligga

att under särskilda förhållanden utge ersättning för andra utgifter än de

nämnda. För egen del anser jag den av utredningsmannen föreslagna begränsningen

vara välbetänkt i nuvarande läge. Frågan torde framdeles

kunna bli föremål för omprövning, därest så skulle finnas påkallat av

erfarenheterna.

Vad angår storleken av den ersättning för läkarvård uto m1

a n d s, som skall utgå till alla försäkrade, har utredningen föreslagit,

att den skall utgöra tre fjärdedelar av kostnaden, som dock skall få beräknas

till högst 25 kr. vid varje besök den sjuke gör hos läkaren och högst

30 kr. vid varje besök läkaren gör hos den sjuke. I nämnda maximibelopp

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

skall inräknas särskilda ersättningar, som läkaren kan betinga sig för förbandsmateriel,

läkemedel, resor in. m. Under remissbehandlingen har olika

meningar yppats på denna punkt. I en del fall har man ansett de föreslagna

beloppen för höga; i andra yttranden har de ansetts för låga, särskilt

såvitt angår utomeuropeiska länder.

Enligt min mening bör vid beloppens bestämmande hållas i minnet,

att man här rör sig på ett nytt och oprövat område och att därför viss

försiktighet bör iakttagas. Den föreslagna ersättningen kan måhända synas

väl hög för de övriga nordiska ländernas del. Jag kommer emellertid att

i det följande föreslå särskilda bestämmelser avseende läkarvård i land,

med vilket överenskommelse i sjukförsäkringsfrågan ingåtts. Med hänsyn

härtill och då ett enhetligt ersättningsbelopp i förevarande hänseende

synes vara att föredraga förordar jag, att läkarens arvode maximeras

till 25 kr.

Vid bedömandet av frågan om storleken av ersättningen för

sjukhusvård bör hållas i minnet att, då jämförelse göres med sjukhusersättningarna

i Sverige, sjukhusvården härstädes väsentligen bekostas

av skattemedel. Det torde vara skäligen meningslöst att ersätta utgifter

för sjukhusvård utom riket med ett belopp, som allenast motsvarar vårdavgiften

4 allmän sal å svenskt hemortssjukhus dvs. i regel 3 kr. Jag anser

mig med hänsyn härtill böra biträda den princip — den medförda subventionens

princip — som ligger till grund för förslaget i detta avseende. Detta

innebär inte, att jag anser att å sjukförsäkringen skall stanna större utgifter

för sjukhusvård utom riket än för sådan vård i riket. Det torde tvärtom

vara naturligt att mellanskillnaden — som inte gärna kan fördelas på de

olika sjukhushuvudmännen i Sverige — täckes genom ett statsbidrag. Det

av utredningsmannen föreslagna maximibeloppet av 35 kr. för dag, räknat

såsom ett genomsnittsbelopp för sjukhusvårdsperioden, har i vissa remissyttranden

ansetts alltför lågt, särskilt i fråga om utomeuropeiska länder.

Av samma skäl som jag åberopat i fråga om ersättningen för läkarvård anser

jag mig inte kunna föreslå någon höjning av beloppet. Då detta i övrigt

synes lämpligt avvägt kan jag godtaga detsamma.

De o in bor dan ställdas sjukvård ersättes under i sjömanslagen

angivna tider och förutsättningar helt av redaren. Denne kan alltså

få utge ersättning med högre belopp och för flera slag av utgifter än som

här föreslagits utgå i grundersättning. De ombordanställda torde sålunda

få anses väl tillgodosedda såvitt angår de utgifter som omfattas av redaransvaret.

Vad däremot angår sjukvårdsutgifter, som inte faller under redaransvaret,

skulle de ombordanställda, om inte särskilda anordningar

vidtagits, få nöja sig med grundersättning. Denna torde dock, särskilt i vissa

länder, knappast vara tillräcklig att ge ett skydd som motsvarar det som

skulle ha tillkommit sjömannen om han vistats i Sverige.

Utredningsmannen rörande frågan om sjukvård utom riket har funnit

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

att de nu anförda skälen motiverar att inom sjukförsäkringen utgives en

särskild t i 11 ägg ser sätt ning till sjömän för sjukvårdskostnader

utom riket. Förslaget härom har i de flesta remissyttrandena i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret har dock avstyrkt detsamma.

I detta sammanhang bör erinras om den hjälp, som av utrikesförvaltningen

lämnas nödställda sjömän i utlandet. Svensk konsul äger sålunda

enligt förordningen den 3 februari 1928 (nr 49) angående beskickningar

och konsulat lämna sjömän, som råkat i nöd under sådana omständigheter

att hjälp i annan ordning inte tillkommer honom eller kan utverkas för

honom, försträckning för avhjälpande av de mest trängande behoven. I

dylika fall skall sjömannen underskriva eu förbindelse om återbetalningsskyldighet.

Den svenske konsuln erhåller täckning för sina utlägg från det

till utrikesdepartementets förfogande stående anslaget till gottgörelse av

kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare. Det ankommer

härefter på utrikesdepartementet att, därest fordringen ej finnes böra avskrivas,

återkräva förskotterat belopp. Återbetalade belopp tillföres anslaget

i fråga. Enligt vad jag inhämtat belöper sig de återbetalda beloppen till

endast några tiotusental kronor om året.

Enligt utredningsförslaget skall tilläggsersättningen endast utgå till sjöman,

vilkens tjänsteförhållande upphör å utrikes ort och som insjuknar

inom 30 dagar under fortsatt uppehåll i utlandet. Ersättningen skall utgå

med belopp, som tillsammans med grundersättningen täcker erforderliga

kostnader för läkar- och sjukhusvård. Ersättning skall däremot inte utgå

för andra sjukvårdskostnader.

I vissa remissyttranden har påtalats, att den nämnda tiden av 30 dagar

är för kort; man har också fäst uppmärksamheten på svårigheten att avgöra,

huruvida ett insjuknande skett under den föreslagna trettiodagarstiden.

Även i fråga om förmånens storlek har viss kritik yppats.

Uppenbart är att, även om den föreslagna tilläggsförmånen skulle införas,

sjömännen kommer alt ha behov av hjälp från utrikesförvaltningens

sida för den händelse de drabbas av sjukdom i utlandet. Den särskilda sjukhjälpen

utöver grundersättningen till utomlands insjuknade sjömän skulle

sålunda komma att omhänderhavas såväl av utrikesförvaltningen som

sjukförsäkringens organ — enligt utredningsförslaget skulle riksförsäkringsanstalten

i viss utsträckning handha administrationen av den föreslagna

tilläggsersättningen, vilken skulle helt finansieras av statsmedel.

Med hänsyn till vad nu anförts och då vidare svårigheter synes föreligga

att på ett tillfredsställande sätt avgränsa tilläggsförmånens räckvidd har

jag funnit övervägande skäl tala för att en sådan förmån inte införes.

Vad nyss sagts innebär inte att jag anser att hjälpen till sjömän vid

utomlands iråkad sjukdom bör bli mindre än vad med utredningsförslaget

åsyftats. .lag anser emellertid, alt denna hjälpfråga bör ordnas på sådant sätt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

att svensk sjöman skall för erforderlig sjukvård utom riket äga få kostnaderna

täckta genom utrikesmyndighetens försorg, och detta även om han

inte kan anses vara nödställd. Utrikesförvaltningen bör i gengäld få lyfta den

sjukvårdsersättning, som tillkommer sjömannen från den allmänna sjukförsäkringen.

Beträffande eventuellt överskjutande belopp bör återkravsrätt

mot sjöman inte föreligga, utan kostnaden bör stanna å statsverket.

Ett bifall till vad jag sålunda föreslagit medför att nettobelastningen å

det förutnämnda till utrikesdepartementets förfogande ställda anslaget å

ena sidan kommer att öka något, med hänsyn till att återbetalningsskyldigheten

i förevarande avseende slopas, och å andra sidan minska genom

att en stor del av utgifterna vid sjukdom utomlands för såväl sjömän som

andra svenskar kommer att täckas av sjukförsäkringen. Anledning torde

icke föreligga att, innan erfarenhet av de föreslagna åtgärdernas verkningar

föreligger, räkna med ändring av anslagets nettobelastning.

I den mån svensk medborgare på grund av konventioner med

utländsk makt äger utbekomma sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen

i vistelselandet skall enligt utredningsförslaget vad han sålunda kan

utfå avdragas från den ersättning, som eljest skulle tillkomma honom från

den allmänna sjukförsäkringen. Vederbörande skulle sålunda kunna erhålla

sjukhjälp såväl på grund av konvention som från den allmänna sjukförsäkringen.

Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Särskilt såvitt

angår sjukvård, som ersatts enligt lagstiftningen i något av våra nordiska

grannländer, synes det mindre tilltalande om den svenska sjukförsäkringen

skall till svenska medborgare utgiva merförmåner utöver

dem som eljest utgår till grannlandets inbyggare.

I vissa gränsområden, särskilt såvitt angår Norge, förekommer det att

befolkningen anlitar läkare och ibland även sjukvårdsanstalt i grannlandet

samt att läkare från grannlandet kallas till sjukbesök i Sverige. Enligt

utredningsförslaget skall riksförsäkringsanstalten äga för dylika fall bestämma,

att för läkarvård och i samband därmed företagna resor ersättning

skall utgå enligt bestämmelserna i SFL, därvid skall så anses som om

vården meddelats i Sverige av svensk läkare. Medicinalstyrelsen har i anledning

härav erinrat om att utredning av hithörande frågor pågår genom

en särskild nordisk samarbetsnämnd. Från riksförsäkringsanstaltens sida

har påpekats, att förutsättning för att ersättningsrätt enligt SFL skall

kunna helt utnyttjas i dylika fall måste vara, att läkaren lämnar de uppgifter

angående vården, som erfordras till följd av läkarvårdstaxa^

Frågan om rätt till sjukhjälp i land, med vilket Sverige slutit konvention

i sjukförsäkringsavseende, synes vara i behov av närmare övervägande,

därvid de olika omständigheter som kan föreligga inom resp. länder bör

beaktas och i möjlig mån tillses att ersättning inte utgår enligt såväl

svensk som utländsk lagstiftning. Jag instämmer därför i ett av riksförsäkringsanstalten

framlagt förslag att det i detta sammanhang endast före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 19oo 13

skrives att, där överenskommelse träffas med främmande makt om utgivande

av sjukhjälp, för vilken ersättning kan utgå enligt de eljest gallande

bestämmelserna om ersättning för sjukvård utom riket, dessa bestämmelser

skall gälla sjukhjälp vid vård, som meddelats inom den främmande

maktens territorium endast i den mån Kungl. Maj :t så förordnat. Även

rörande ersättning för sjukvård, som vid försäkrads vistelse i gränsområde

till Finland eller Norge, meddelats i något av dessa länder, synes det böra

ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter. Däremot

torde det i detta sammanhang ej böra komma i fråga att meddela bestämmelser

om ersättning för här i landet meddelad läkarvård av annan läkare

än sådan som har svensk legitimation.

Jag övergår så till frågan om sjömännens sjukpenningförsäkring

och vissa därmed sammanhängande frågor. Utredningsförslaget

angående sjöfolket och den allmänna sjukförsäkringen innebär i detta hänseende,

att ombordanställds sjukpenningklass under ombordanställningstiden

och därmed hans sjukförsäkringsavgift och sjukpenning under den

redarskyddade tiden skall bestämmas efter den utgående lönen vid ombordanställningen.

Utredningsmannen har ansett att detta förslag skall

kunna utan lagändring genomföras genom att riksförsäkringsanstalten

skriftligen ger sjukkassorna anvisning att verkställa ombordanställds placering

i sjukpenningklass på det föreslagna sättet. Den föreslagna oidningen

skulle medföra att redarens regressrätt mot sjukförsäkringen kunde beräknas

på grundval av den faktiskt utgående lönen, överensstämmelse skulle

också komma att råda mellan den preliminära avgift som av sjömannen

uttages såsom preliminärskatt och den slutliga avgift som påföres honom.

Förslaget har i denna del avstyrkts av riksförsäkringsanstalten. Ett genomförande

av förslaget skulle enligt anstalten innebära ett frångående

av de principer, som ligger till grund för den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

och skulle i många fall leda till, att sjukkassan måste ställa

sjömannen utanför sjukpenningförsäkringen, då kassan mottagit anmälan

att hans ombordanställning upphört. A andra sidan har föi slaget förordats

i remissyttrandena från sjöfartshåll.

Det torde inte gå att bortse från vad riksförsäkringsanstalten sålunda

anfört; och det bör enligt min mening vara möjligt att genom lämpliga anordningar

inom sjukförsäkringens administration, såvitt den berör de ombordanställdas

sjukförsäkring, tillmötesgå önskemålen att beräkningen av

regressanspråken inte skall medföra allt för stort arbete. Ser man fiågan

ur de ombordanställdas synpunkt innebär den av riksförsäkringsanstalten

intagna ståndpunkten alt dessa, liksom övriga sjukpenningförsäkrade, blir

försäkrade efter en genomsnittlig årlig arbetsinkomst. Eftersom det torde

vara likgiltigt för de ombordanställda bur de är försäkrade under den redarskyddade

tiden, lär denna metod vara till fördel för dem. De blir näm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

ligen väl skyddade av sjukpenningförsäkringen under de perioder, då de

normalt inte arbetar eller under vilka de bär en låg arbetsinkomst. Den

omständigheten, att de under ombordanställningen kan få något för högt

preliminärskatteavdrag i förhållande till det dåvarande försäkringsskyddet,

kompenseras av att de under viloperioderna är försäkrade utan att preliminärt

erlägga någon avgift.

Med hänsyn till vad nu anförts ansluter jag mig till riksförsäkringsanstaltens

uppfattning i denna del och anser, att särbestämmelser beträffande

sjömännens sjukpenningförsäkring inte bör utfärdas.

Utredningsmannen har berört möjligheterna att samordna den lön, som

enligt sjömanslagen skall tillkomma oinbordanställd vid sjukdom, med

sjukpenningförsäkringen. En svårighet härutinnan ligger däri att sjömanslagens

bestämmelser i detta avseende är tvingande samt att, om lönen inte

kan nedsättas för sjukpenningberättigande tid, sjömannens inkomst blir

högre än eljest på grund av att den del av lönen som motsvarar sjukpenningen

är skattefri (sjukpenningen förutsättes regelmässigt i dessa fall

tillkomma redaren). Utredningsmannen anser sig dock kunna fastslå, att

lagstiftningen inte avsett att föreskriva mera än att sjuk oinbordanställd

under viss tid inte skall i lönehänseende försättas i sämre läge än då han

är frisk. Med denna utgångspunkt anser utredningsmannen det vara självklart,

att sjöfartsnäringens parter äger avtala om sådan ändring av den

till sjuk ombordanställd utgående lönen att — schablonmässigt sett — den

ombordanställdes nettolön alltid blir densamma. Mot vad utredningsmannen

sålunda anfört har någon gensaga ej rests under remissbehandlingen;

och någon åtgärd från statsmakternas sida i förevarande avseende torde

inte vara påkallad för det närvarande.

Utredningsmannen rörande frågan om ersättning för sjukvård utom riket

har funnit att särskild ersättning för läkemedel, som inköpes utomlands,

inte skall utgå från sjukförsäkringen. Även utredningsmannen beträffande

sjöfolkets sjukförsäkring har uppehållit sig vid läkemedelsfrågan

och därvid framhållit, att skäl inte syntes föreligga att föreslå särskilda

regler för det fall att redare utom riket för ombordanställds räkning

eller genom denne inköper läkemedel beträffande vilka kostnaden skall

stanna å redaren. Däremot borde befälhavare eller redare vid inköp jämlikt

skeppsapotekskungörelsen av sådana receptbelagda läkemedel, som avses

i förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, i rabatteringshänseende

jämställas med den person å vilken förordningen äger

tillämpning.

Riksförsäkringsanstalten har häremot invänt bland annat att de läkemedel,

som skall finnas i skeppsapoteken i regel torde vara så prisbilliga,

att de vid enskild förskrivning inte skulle berättiga till någon rabatt eller

endast obetydlig sådan. Jag intager i sak samma ståndpunkt som riksför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955 15

säkringsanstalten och kan således inte tillstyrka, att läkemedelsrabatteringen

kommer till användning vid upphandling för skeppsapoteken.

Ett spörsmål, som tilldragit sig särskild uppmärksamhet, är frågan om

redarens regressrätt, dvs. redarens rätt att hos den allmänna

sjukkassan uppbära den sjukhjälp, som för den genom redarförpliktelsen

skyddade tiden skulle tillkomma sjömannen. På grund av en i SFL upptagen

bestämmelse (28 § första stycket) äger redare sådan regressrätt

såvitt angår de sjömannen tillkommande sjukpenningförmånerna. Bestämmelserna

i 19 § SFL ger vidare redare viss regressrätt såvitt avser

ersättning för i Sverige meddelad sjukvård. Någon uttrycklig bestämmelse,

som reglerar motsvarande spörsmål avseende ersättning utom riket, finnes

däremot inte.

Otvivelaktigt innebär införandet av de i det föregående föreslagna förmånerna

av ersättning för läkar- och sjukhusvård, att inte obetydliga delar

av de med redarförpliktelsen förbundna kostnaderna avseende de i Sverige

sjukförsäkrade sjömännen kommer att överflyttas från redare till sjukkassorna,

därest redarna erhåller regressrätt beträffande förevarande sjukvårdsersättning.

För en sådan regressrätt talar emellertid olika skäl. Redare

får liksom övriga arbetsgivare utgiva bidrag till sjukkassorna; och

de ombordanställda får erlägga avgifter till dessa kassor såsom andra

medlemmar. Såframt redarna tillerkännes regressrätt, kommer de ombordanställdas

sjukvårdsförsäkring att utnyttjas ungefär på samma sätt som

andra arbetstagares. Någon anledning finnes då inte att fastställa särskilda

avgifter för de ombordanställda — något som skulle medföra synnerligen

svårlösta problem av ekonomisk och administrativ natur. Det synes inte

heller vara motiverat att låta ersättningen för sjukvård utom riket ur regressrättssynpunkt

intaga en särställning i förhållande till ÖMiga sjukhjälpsförmåner

enligt SFL. Slutligen må påpekas att eftersom regressrätt

föreligger för redare i fråga om sjukvårdsersättning, som utgai enligt jikesskadeförsäkringslagen,

redarna skulle i viss mån komma i ett sämre

läge än för närvarande, om regressrätt inte medgåves för sjukvård utom

riket enligt SFL. I den mån dylika förmåner införes i SFL, kommer nämligen

för samordningstidens del de enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgående

förmånerna att minska. Jag föreslår därför, alt det i SFL fastslas, att

redares regressrätt jämväl skall avse ersättning för sjukvård utom riket.

1 detta sammanhang torde även böra upptagas frågan om regressrätt

för utrikesförvaltningen i de fall denna vid svensk medborgares

sjukdom utomlands haft utgifter för dennes vård och uppehälle.

Såvitt de ombordanställda angår synes det naturligt att utrikesförvaltningen

i förevarande avseende försättes i samma läge som redare, därest,

såsom jag föreslagit, svensk konsul skall förskottera kostnaden för i

Sverige sjukförsäkrad svensk sjömans sjukvård utomlands i den mån

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 dr 1955

redaransvaret inte är tillämpligt. Regressrätten bör avse ej blott direkta

sjukvårdsutgifter utan även utgifter för uppehälle under sjukdomstiden.

Härför bör den sjömannen tillkommande sjukpenningen få tagas i anspråk.

Utrikesförvaltningens regressrätt synes emellertid inte böra begränsas

till de ombordanställda utan avse även andra svenskar, som vid sjukdom

erhållit konsulär hjälp. Härigenom bör det bli lättare att återfå för sådana

personer utgivna belopp samtidigt som besväret att kräva fullmakter

av de sjuka blir obehövligt. Även i förevarande hänseende bör alltså bestämmelser

upptagas i SFL.

Med frågan om redares regressrätt mot sjukkassa sammanhänger i viss

mån frågan om skyldighet för redare att erlägga arbetsgivarbidrag

för i Sverige inte sjukförsäkrade utländska

sjömän. Båda frågornas lösning berör nämligen det förhandlingsmässiga

utgångsläget, då avtal mellan sjöfolkets parter skall träffas angående

kompensation till sjömännen från redarna för den del av sjukförsäkringsavgifterna,

som belöper å den redarskyddade tiden; denna avgiftsdel är

ur sjömännens synpunkt inte till nytta för dem men väl för redarna. Uppenbart

är att de utgiftslättnader, som kan uppkomma för redare såväl genom

regressrätten som genom en minskad bidragsplikt till sjukförsäkringen,

kan bidraga till att skapa förutsättningar för en sådan avgiftskompensation.

Utredningsmannen rörande sjöfolkets sjukförsäkring föreslår, att arbetsgivarbidraget

till sjukförsäkringen —- och moderskapshjälpen — till de i

Sverige inte mantalsskrivna utländska ombordanställda skall nedsättas till

0,4 % av lönerna. Nämnda procentsats har ansetts motsvara den besparing

i fråga om avgifter till yrkesskadeförsäkringen, som skulle uppkomma

genom samordningen. Häremot har under förslagets remissbehandling invänts,

att arbetsgivarbidraget i sin helhet tillfaller sjukförsäkringen samt

att avgifterna till yrkesskadeförsäkringen måste anpassas efter yrkesskadeförsäkringens

skyldighet att svara för utgifterna för de utländska sjömännen

omkring en fjärdedel av hela antalet — jämväl under samordningstiden.

Det har därför yrkats att arbetsgivarbidrag ej skall utgå

för ifrågavarande utländska sjömän. Riksförsäkringsanstalten har i samband

härmed framfört tanken, att högre yrkesskadeförsäkringsavgifter

skall beräknas för de inte sjukförsäkrade sjömännen än för de sjukförsäkrade.

Härigenom kompenserades i huvudsak den lägre kostnad för

utländska sjömän, som eljest skulle uppkomma, därest arbetsgivarbidrag

inte utginge för dessa.

Det torde förhålla sig så, att sjöfartsnäringen i det avseende det nu

gäller intager en särställning. Den bedrives sålunda i stor utsträckning

utom riket och med hjälp av utländska anställda, som ofta saknar all

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955 17

anknytning till det svenska samhället. Vidare har redarna genom sjömanslagen

pålagts ganska omfattande förpliktelser mot de anställda, förpliktelser

vartill motsvarighet saknas på andra områden. Vidtages en sådan

differentiering av yrkesskadeförsäkringsavgifterna, som av riksförsäkringsanstalten

föreslagits, behöver man ej befara att den situationen uppstår,

att den utländska arbetskraften blir nämnvärt billigare för redaren än

den svenska. Såsom under remissbehandlingen påpekats, är det knappast

motiverat att uttaga viss del av arbetsgivarbidraget för de utländska

sjömännen i anledning av att dessa är yrkesskadeförsäkrade. Jag tillstyrker

därför att redarna befrias från skyldigheten att erlägga arbetsgivarbidrag

till den allmänna sjukförsäkringen (och moderskapshjälpen)

för i Sverige inte mantalsskrivna utländska ombordanställda.

Vad härefter angår kostnadsfrågan torde den bidragslättnad,

som enligt vad nu föreslagits skulle tillkomma redarna, belöpa sig till

omkring 1/2 milj. kr. om året. Då de totala arbetsgivarbidragen till sjukförsäkringen

(och moderskapshjälpen) kan beräknas till mer än 200 milj.

kr. om året, kommer den föreslagna ändringen inte att märkbart påverka

avgiftsberäkningarna inom sjukkassorna.

De finansiella konsekvenserna för statens del av de nu framlagda förslagen

synes — om man bortser från en mindre ökning av kostnaderna

för riksförsäkringsanstalten •— inskränka sig till kostnaderna för statsbidraget

till sjukvården utom riket. Den sålunda uppkommande ökningen

av statens bidrag till den allmänna sjukförsäkringen kan antagas utgöra

1 runt tal 1 milj. kr. om året.

Givetvis är det angeläget, att den administrativa handläggningen

av ärendena rörande de ombordanställdas sjukförsäkring ordnas

på ett rationellt sätt. Det har framhållits, att för såväl redare som

utrikesförvaltningens organ är av vikt, att man i dessa ärenden kan vända

sig till valfri sjukkassa eller att ärendenas handläggning på ett eller annat

sätt centraliseras. För redares utnyttjande av regressrätten anses det sålunda

vara betydelsefullt, att redaren slipper hänvända sig till ett stort

antal sjukkassor. För utlandsmyndigheten är det av stor betydelse att en

enda myndighet i Sverige handlägger dylika ärenden. Vad särskilt angår

sjukvårdsersättningen torde det såväl för de försäkrade som för sjukkassorna

vara önskvärt, att något eller några försäkringsorgan finnes,

som har tillgång till språkkunniga befattningshavare samt erfarenhet

rörande utländska sjukvårdsförhållanden.

Vid övervägande av hithörande spörsmål har jag därför kommit till den

uppfattningen att det föreligger behov av särskilda anordningar med avseende

å de ombordanställda. Dessa utgör den ojämförligt största gruppen

av sjukförsäkrade, som för sitt arbete är hänvisade att i stor utsträckning

2 — Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. 2 avd. Nr 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

vistas utomlands. De är genom sjömanslagen skyddade genom särskild

lagstiftning, som resulterar i att redarna får ett starkt ekonomiskt intresse

av deras sjukförsäkring. De ombordanställda behöver, trots nämnda skydd,

inte sällan anlita konsulär hjälp. Yrkesskadeförsäkringen omfattar samtliga

de ombordanställda, varigenom gränsdragningsproblem uppkommer

mellan dessas sjuk- och yrkesskadeförsäkringar.

Övriga personer, som insjuknar utomlands, har oftast möjligheter att

senast vid hemkomsten erhålla sin ersättning direkt från den sjukkassa

de tillhör. I de fall, där språkliga eller andra problem skulle uppstå för

kassan, hör denna kunna hänvända sig till vederbörande centralsjukkassa

eller till riksförsäkringsanstalten för erhållande av bistånd. Emellertid

synes i de fall, då konsulär myndighet haft att utge bistånd vid försäkrads

sjukdom, utrikesförvaltningen böra ha möjlighet att liksom i fråga

om sjömännen vända sig till riksförsäkringsanstalten för utkrävande av

den sjukhjälp, som må tillkomma vederbörande från sjukförsäkringen.

Åtgärderna i detta hänseende bör sålunda begränsas att avse sjöfolket

samt de fall, där utrikesförvaltningen fått förskjuta sjukhjälp åt andra

än sjömän. Eftersom riksförsäkringsanstalten såväl är tillsynsmyndighet

för de allmänna sjukkassorna som — i sin egenskap av yrkesskadeförsäkringsinrättning

— har ett stort antal ombordanställda försäkrade hos

sig, synes övervägande skäl tala för att anstalten blir det serviceorgan,

som skall utgöra en förmedlande länk mellan å ena sidan redare, utrikesförvaltning

och i utlandet vistande sjömän samt å andra sidan vederbörande

allmänna sjukkassor.

Riksförsäkringsanstalten skall i sin berörda egenskap äga mottaga regresskrav

och verkställa utbetalningar samt hos vederbörande sjukkassor

återkräva vad sålunda utbetalats. Det torde bli erforderligt att inom anstalten

upplägges ett register över de sjömän i utrikes fart, som är sjukförsäkrade,

samt att inom sjukkassorna göres annoteringar till förhindrande

av att utbetalningar göres både till redare eller utrikesförvaltning

och till sjömännen själva.

Anmälningar om arbetsanställningar rörande de ombordanställda bör

kunna ske genom riksförsäkringsanstaltens förmedling. Därest anmälningarna

även innehåller uppgifter rörande den anställdes löneförhållanden,

synes det kunna övervägas att riksförsäkringsanstalten, i samband

med att anmälan vidarebefordras till sjukkassan, ger denna en anvisning

rörande vederbörandes lämpliga inplacering i sjukpenningklass. Härigenom

skulle kunna vinnas att en enhetlig praxis i detta avseende kommer till

stånd, något som i sin tur skulle vara av betydelse vid bedömning av

värdet av redarnas regressrätt. Det synes tills vidare böra få ankomma

på riksförsäkringsanstalten och sjukkassorna samt sjöfartens parter att

söka utfinna de lämpligaste metoderna för anmälningsförfarandet och

inplaceringen av de ombordanställda i sjukpenningklasser. Eftersom det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955 19

kan antagas att härvid ett mera omfattande anmälningsförfarande överenskommes,

än det som föreskrives i förordningen om skyldighet för arbetsgivare

att anmäla arbetsanställning, torde för närvarande någon ändring

i nämnda förordning inte vara nödvändig. Det torde för övrigt vara

lämpligt att med sådan ändring får anstå till dess hithörande förhållanden

kan bättre överblickas.

Vid den av mig föreslagna lösningen av det administrativa handhavandet

av sjömännens sjukförsäkring torde behovet av anteckning i sjöfartsbok

eller avräkningsbok bli mindre än eljest. Emellertid synes det för

sjömannen vara betydelsefullt att han lätt kan visa att han är sjukförsäkrad

i Sverige. En anteckning härom synes därför böra göras i sjömannens

avräkningsbok. Denna anteckning synes enklast kunna göras av

befälhavaren. Någon uttrycklig författningsbestämmelse härom torde ej

erfordras.

Frågan om sättet för verkställande av sjukanmälan beträffande sjömän

i utrikes fart torde inom ramen av gällande lagstiftning kunna lösas genom

att sjukkassorna erhåller anvisningar i frågan från riksförsäkringsanstalten.

Givet är att riksförsäkringsanstaltens nyss berörda serviceverksamhet

kommer att föranleda behov av viss personalökning. Serviceavdelningen

bör förläggas till den sjukkassebyrå, som har tillsyn över sjukkassornas

allmänna förvaltning. Tills vidare torde det ökade personalbehovet kunna

tillgodoses genom att någon eller några av de befattningshavare, som blir

övertaliga å anstaltens yrkesskadesida, behålles i tjänst längre tid än

eljest skolat vara fallet samt därvid överföres till nyssnämnda byrå.

Personalfrågan torde därefter få prövas i samband med statbehandlingen

för budgetåret 1956/57.

Vad slutligen angår tiden för ikraftträdandet av vad jag här

föreslagit må erinras om att reformerna för sitt genomförande förutsätter

att vissa relativt tidsödande förberedelsearbeten vidtages. Jag avser härvid

bl. a. lösandet av frågorna om sjuk vårdser sättningar na i vissa grannländer

och vid vård i vissa gränsområden samt utfärdandet och distribuerandet

av nya instruktioner för den konsulära förvaltningen. Jag föreslår därför,

att reformerna icke genomföres förrän från och med den 1 januari 1956.

I fråga om beräkningen av arbetsgivarbidraget torde anledning saknas

att tillämpa andra regler för innevarande år än för framtiden. I denna

del synes förslaget böra genomföras retroaktivt från och med den 1 januari

1955.»

Speciahnoti vering

Beträffande detaljbestämmelserna i de framlagda författningsförslagen

anför departementschefen:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

»Förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring

19 och 20 §§.

Bestämmelsen i 19 § tredje stycket SFL torde böra begränsas att avse

ersättning för sjukvård inom riket. Sista punkten av stycket bör därför

utgå. I gengäld bör 20 § kompletteras med bestämmelser om regressrätt

för kostnader för sjukvård utom riket. I ett nytt andra stycke föreslås

sålunda bestämmelser om redares regressrätt och i ett nytt tredje stycke

om utrikesförvaltningens regressrätt.

Enligt 28 § tredje stycket sjömanslagen skall kostnaden för sjukhusvård,

läkarbehandling och läkemedel till svensk sjöman, som kvarlämnats i utlandet

behäftad med könssjukdom i smittsamt skede, bestridas av statsmedel

såvitt avser tiden efter det sjömannens anställning upphört. Någon

ändring härutinnan är ej påkallad. I den mån staten sålunda bestrider

sjukvårdsutgifter för sjömannen, uppkommer för denne inga kostnader

i förevarande hänseende, och regressrätt från utrikesförvaltningens sida

mot sjukförsäkringen föreligger följaktligen ej i dylikt fall.

28 §.

I paragrafens andra stycke föreslås ett tillägg i syfte att möjliggöra för

redare att i förevarande avseende vända sig till riksförsäkringsanstalten,

å vilken det sedan ankommer att av vederbörande sjukkassa uttaga vad

av anstalten i sjukkassans ställe utgivits.

Bestämmelserna i femte stycket åsyftar att tillförsäkra utrikesförvaltningen

regressrätt gentemot sjukförsäkringen även beträffande sjukpenningförmåner.

Detta synes så mycket mera motiverat, som det inte sällan

torde vara svårt att vid sjukvård utomlands skilja på utgifter för sjukvård

och för underhåll. Utrikesförvaltningen skall äga uttaga även förevarande

regressfordringar genom riksförsäkringsanstaltens förmedling. Det

torde böra observeras, att de föreslagna bestämmelserna i såväl detta

stycke som i 20 § tredje stycket ej blott avser ombordanställda utan även

övriga försäkrade, som vid sjukdom erhållit konsulär hjälp.

38 §.

I det föregående har föreslagits att arbetsgivarbidrag inte skall uttagas

för utländsk sjöman, vilken ej är mantalsskriven i riket. En bestämmelse

härom har upptagits i första stycket.

Det synes lämpligt att i samband härmed vidtaga en jämkning av förevarande

paragraf även i annat avseende. Vid tillkomsten av bestämmelserna

om arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen har avsikten varit att

detta bidrag och avgifterna till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

skall avse samma personer och samma lönesummor, i den mån annat

inte uttryckligen angivits. Emellertid avser denna paragraf vid en strikt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955 21

tolkning även arbetstagare, som på grund av längre tids vistelse utomlands

inte är obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade. I förtydligande syfte bör

därför i paragrafen uttryckligen angivas att arbetsgivarbidraget endast

skall avse arbetstagare, som omfattas av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

En motsvarande ändring bör ske i 12 § lagen om moderskap

shjälp.

41 §.

Eftersom förmånerna vid sjukvård utom riket inte är detalj reglerade i

SFL har det inte synts lämpligt att i lagen intaga bestämmelserna om

statsbidrag till nämnda förmåner. I ett nytt tredje stycke i denna paragraf

har därför skett en hänvisning till särskilda bestämmelser om ifrågavarande

statsbidrag. Det har förutsatts att sådana bestämmelser skall inflyta

i den kungörelse, som Kungl. Maj :t utfärdar angående sjukhjälp

utom riket.

Förslaget till lag angående ändring av 12 § lagen om moderskapshjälp

Härom må hänvisas till vad anförts vid 38 § SFL.

Förelaget till fcicidxirg cin ardrad Iydelee av § 53 m c in. 1 förordningen

angående beskickningar och konsulat

Ett nytt andra stycke föreslås upptaget under paragrafens första moment.

Genom bestämmelserna i det nya stycket införes skyldighet för konsul

att, i de fall momentets första stycke eller paragrafens andra moment inte

är tillämpliga, bekosta sjukvård och underhåll för sjukförsäkrad svensk

sjöman och detta även i sådana fall, då sjömannen har egna tillgångar. En

i vederbörlig ordning verkställd anteckning i sjömannens sjöfartsbok eller

avräkningsbok rörande hans sjukförsäkring bör anses utgöra tillräckligt

bevis om försäkringstillhörigheten.

I övrigt hänvisas till vad som anförts under 19 och 20 §§ SFL.

Utkastet till kungörelse angående sjukhjälp utonr riket enligt lagen

om allmän sjukförsäkring

1 §■

Av lydelsen framgår att kostnaderna för sjukhjälpen skall åvila den

obligatoriska sjukvårdsförsäkringen. Vidare framgår att ersättning inte

skall utgå, då behovet av vården uppkommit redan innan den försäkrade

lämnade Sverige. Det är däremot intet som hindrar att sjukvård i ett främmande

land ersättes trots att vårdbehovet uppkommit i ett annat främmande

land.

2 och 3 §§.

Angående dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

4 §•

Paragrafen bör kunna tillämpas även för det fall att med vården utan

risk eller större obehag kunnat anstå till dess den försäkrade återkommit

till Sverige.

5 och 6 §§.

Angående dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande 6 § må även hänvisas till vad ovan anförts vid 41 § SFL.

7 §•

I denna paragraf återfinnes tillämpningsbestämmelser till 20 § andra

stycket och 28 § andra stycket SFL. Tillämpningsbestämmelser till 20 §

tredje stycket och 28 § femte stycket SFL förutsättes bli utfärdade särskilt.

8 §•

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke innebär en utvidgning i förhållande

till de i kungörelsen i övrigt förefintliga förmånsbestämmelserna.

Fordran å att sjukhjälpsbehovet uppkommit utom riket upprätthålles

nämligen inte i det fall, som här avses. Om någon insjuknar på svenska

sidan om gränsen till Finland eller Norge inom visst gränsområde och

han erhåller läkar- eller sjukhusvård i något av nämnda länder förutsättes

sålunda ersättning härför kunna utgå. Ersättningen skall dock i

sådant fall högst utgå enligt bestämmelserna i SFL. Då regleringen av hithörande

frågor tarvar ytterligare utredning, förutsättes Kungl. Maj :t få utfärda

närmare bestämmelser härom vid en senare tidpunkt.

Det har inte varit möjligt att i detta sammanhang upptaga den ur

principiell synpunkt betydelsefulla frågan om ersättning för läkarvård som

i Sverige meddelas av läkare, vilken är legitimerad i något av grannländerna.

»

Lagrådet

Lagrådets utlåtande har inhämtats över förslagen till lag angående ändring

i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt

lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om

moderskapshjälp. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Utskottet

Vad först angår frågan huruvida de ombordanställdas sjukförsäkring bör

ske inom den allmänna sjukförsäkringens ram eller i form av en särskild

försäkring vill utskottet till en början erinra om det skydd som enligt 1952

års sjömanslag tillkommer de ombordanställda vid sjukdom på grund av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955 23

det s. k. redaransvaret, och vilket innebär att dessa i stor utsträckning tillförsäkrats

såväl sjuklön som ersättning för sjukvård på redarnas bekostnad.

Det nu framlagda förslaget innebär icke någon ändring i fråga om

dessa förmåner. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till de av departementschefen

nu föreslagna särskilda anordningarna för den administrativa

handläggningen av sjömännens sjukförsäkring synes någon vägande invändning

icke kunna framställas mot att sjömännen bibehålies inom den

allmänna sjukförsäkringen. Utskottet delar alltså de synpunkter åt vilka

departementschefen givit uttryck i fråga om fördelarna med att de ombordanställda

sjukförsäkras efter samma grunder som gäller för övriga vilka

omfattas av försäkringen, och utskottet ansluter sig till förslaget härom.

Även förslaget att viss ersättning för sjukvård utom riket bör utgå till

alla som är sjukvårdsförsäkrade tillstyrkes av utskottet. De föreslagna

bestämmelserna för denna sjukhjälp finner utskottet i nuvarande läge väl

avvägda, och utskottet godtager desamma. Som departementschefen framhållit

kan det förhållandet att man här rör sig på ett nytt och oprövat område

motivera att en viss försiktighet iakttages vid bestämmande av ersättningsbeloppens

storlek. Utskottet förutsätter att en omprövning kommer

att ske, därest så med hänsyn till erfarenheterna skulle finnas påkallat.

Utskottet vill i fråga om ersättningen för sjukhusvård särskilt understryka

det lämpliga i att — såsom föreslagits — föreskriften om högsta utgående

ersättning anknytes till vårdperioden och utformas så att den sammanlagda

ersättningen för sådan period inte får beräknas högre än efter visst

belopp för dag. Utskottet förordar att denna bestämmelse tillämpas så att

om vid ett sjukdomsfall ett kortare uppehåll i sjukhusvistelsen äger rum,

de båda etapperna av sjukhusvistelsen anses hänförliga till samma vårdperiod.

Såvitt angår frågan huruvida det är motiverat att inom sjukförsäkringen

utgiva en särskild tilläggsersättning till sjömän för sjukvårdskostnader

utom riket delar utskottet departementschefens uppfattning att de ombordanställda

får anses väl tillgodosedda såvitt angår de utgifter som omfattas

av redaransvaret. I fråga om de utgifter som icke omfattas av detta ansvar

skulle emellertid, om särskilda anordningar icke vidtoges, de ombordanställda

knappast genom den ersättning, som enligt förslaget skall tillkomma

alla sjukvårdsför säkrade, erhålla ett skydd som motsvarade det

som skulle ha tillkommit dem vid vistelse inom landet. Departementschefen

har anfört vissa skäl mot att inom sjukförsäkringen skapa särskilda

tilläggsförmåner för de ombordanställda och har i stället föreslagit att

hjälpen till sjömän vid utomlands iråkad sjukdom kompletteras med föreskrift

att svensk sjöman, som omfattas av den allmänna sjukförsäkringen,

skall under tid då redaransvaret icke gäller äga få kostnaderna för erforderlig

sjukvård utom riket täckta genom utrikesförvaltningens försorg och

detta oavsett om sjömannen är nödställd eller ej. Motsvarande föreskrift

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

har föreslagits för det fall att sjöman som nyss nämnts under icke redarskyddad

tid till följd av sjukdom blir i behov av underhåll utom riket.

Utskottet delar de av departementschefen anförda betänkligheterna mot

att införa särskilda tilläggsförmåner för sjömännen inom ramen för den

allmänna sjukförsäkringen och finner departementschefens förslag om

sjukhjälp utom riket genom utrikesförvaltningens försorg vara med hänsyn

till sjömännens speciella förhållanden lämpligt. I propositionen har i

anslutning till vad sålunda förordats föreslagits ett tillägg till § 53 mom. 1

förordningen den 3 februari 1928 (nr 49) angående beskickningar och konsulat.

Denna förordning har utfärdats utan riksdagens hörande, och det är

därför tillfyllest och lämpligast att riksdagen nu allenast avgiver yttrande

över grunderna för det föreslagna tillägget. Som framgår av det föregående

godtager utskottet de angivna grunderna.

Mot de föreslagna bestämmelserna om regressrätt mot den allmänna sjukförsäkringen

för redarnas och utrikesförvaltningens kostnader avseende

sjukhjälp har utskottet icke funnit anledning till erinran. Vad avser utrikesförvaltningens

bistånd till sjömännen i detta hänseende har i propositionen

uttalats att i fråga om utgifter för sjukvård utom riket någon återkravsrätt

mot sjöman icke bör föreligga beträffande belopp som utrikesförvaltningen

icke erhållit täckning för genom att lyfta den sjömannen tillkommande

sjukvårdsersättningen från den allmänna sjukförsäkringen.

Utskottet tillstyrker att någon återkravsrätt icke bör föreligga gentemot

sjöman för sådant belopp som nyss nämnts och att denna kostnad sålunda

skall stanna å statsverket. Utskottet vill här framhålla att motsvarande

regel bör gälla för den del av kostnaden för sjömans underhåll vid sjukdom

som utrikesförvaltningen icke får ersättning för genom sin regressrätt mot

sj ukf örsäkringen.

Förslaget att arbetsgivarbidrag icke skall erläggas för utländsk sjöman

vilken ej är mantalsskriven här i riket och således icke omfattas av den

allmänna sjukförsäkringen anser utskottet vara välbetänkt och utskottet

tillstyrker att sjukförsäkringslagen ändras i enlighet med vad sålunda föreslagits.

Med utländsk sjöman bör härvid avses även statslös sådan.

I övrigt har förslagen i propositionen icke föranlett någon erinran från

utskottets sida och ej heller i övrigt givit utskottet anledning till särskilt

yttrande.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte för sin del antaga de vid propositionen

fogade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj

1954 (nr 266) om moderskapshjälp;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955 25

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört angående

1) grunderna för det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av § 53 mom. 1 förordningen

den 3 februari 1928 (nr 49) angående beskickningar

och konsulat; samt

2) de av föredragande departementschefen i övrigt angivna

grunderna rörande ersättning för sjukhjälp utom

riket.

Stockholm den 10 maj 1955

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet: herrar Iwar Anderson, Bergman, Jacobsson,

Rubbestad, Åkerström och fröken Elmén;

från andra lagutskottet: herr Norman, fru Svenson, herrar

Magnusson, Jacobsson i Tobo, Svensson i Göteborg och Fredriksson.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. 2 avd. Nr 2

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955

Utkast

Bilaga

till

Kungörelse angående sjukhjälp utom riket enligt lagen

om allmän sjukförsäkring

Kungl. Maj :t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna

som följer.

1 §•

Den som är försäkrad jämlikt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring äger på grund av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

enligt nämnda lag vid sjukdom, för vilken behov av vård uppkommit

under den försäkrades vistelse utom riket, rätt till ersättning för utgifter

för sjukvård utom riket enligt vad nedan sägs.

2 §.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår med tre fjärdedelar av läkarens

arvode, som dock ej må beräknas till högre belopp än 25 kronor vid

varje besök.

I arvode, som avses i första stycket, skall inräknas ersättning, som den

försäkrade utgivit till läkaren för läkemedel, sjukvårdsmateriel och läkarens

resa ävensom för sådant intyg av honom, som erfordras för utfående

av sjukpenning.

3 §.

Ersättning för utgifter för sjukhusvård utgår med belopp, motsvarande

den avgift, mot vilken den försäkrade erhållit vården; dock må den sammanlagda

ersättningen för en vårdperiod ej beräknas till högre belopp än

35 kronor för dag.

I avgift, som avses i första stycket, skall inräknas kostnad, som den försäkrade

i anledning av sjukhusvården utgivit i läkararvode eller för läkemedel

och sjukvårdsmateriel.

4 §.

Där det är uppenbart, att försäkrad utom riket åsamkat sig utgifter för

läkar- eller sjukhusvård till högre belopp än som varit erforderligt, må ersättningen

skäligen nedsättas.

5 §•

Har Konungen med främmande makt träffat överenskommelse om utgivande

av ersättning för sjukvård, skall för vård inom sådan makts område

ersättning enligt 2 och 3 §§ utgivas endast i den mån Konungen förordnar

därom.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2 år 1955 27

6 §•

Sjukhjälpsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa för de

utgifter enligt 2 och 3 §§, som under året bestritts av centralsjukkassan och

till denna anslutna lokalsjukkassor, med belopp motsvarande, såvitt angår

läkarvård hälften av utgifterna och beträffande sjukhusvård utgifterna

efter avdrag av tre kronor för varje dag försäkrad beretts sjukhusvård.

7 §•

Redare för svenskt fartyg, vilken jämlikt sjömanslagen haft att vid sjömans

sjukdom vidkännas kostnad enligt denna kungörelse och som enligt

20 § lagen om allmän sjukförsäkring äger erhålla gottgörelse för kostnaden

från den sjukkassa, där sjömannen är försäkrad, har att göra framställning

därom hos tillsynsmyndigheten för den allmänna sjukförsäkringen.

Gottgörelse, som avses i första stycket, utbetalas av tillsynsmyndigheten;

och åligger det vederbörande sjukkassa att till tillsynsmyndigheten utgiva

ersättning för vad denna sålunda utgivit.

Vad i första och andra styckena är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning,

där redare enligt 28 § lagen om allmän sjukförsäkring äger i sjömans

ställe från sjukkassan erhålla sjömannen tillkommande sjukhjälp.

8 §.

I övrigt skall vad i lagen om allmän sjukförsäkring är stadgat rörande ersättning

för utgifter för läkarvård och sjukhusvård i tillämpliga delar lända

till efterrättelse beträffande ersättning enligt denna kungörelse.

Vad enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller om rätt till ersättning

för läkarvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor

skall, i den mån Konungen förordnar därom, äga tillämpning å sjukvård,

som inom Finland eller Norge lämnas försäkrad vilken inom svenskt område

vid riksgränsen mot något av nämnda länder blir i behov av sådan

vård.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1956.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.