Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946

1955-05-17 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1955:5, Utlåtande i anledning av dels Kungl Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 1

Nr 5

Utlåtande i anledning av dels Kungl Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 18 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 128, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialäranden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

och

2) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag

till änkor och änklingar med barn;

dels ock för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 1 365 000 000

kronor, och

2) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag

av 12 300 000 kronor.

I samband med propositionen har utskottet behandlat

dels sex i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna nr 456 i första kammaren av fru SjöströmBengtsson

och nr 564 i andra kammaren av herr Lundqvist in. fl.,

de likalydande motionerna nr 477 i första kammaren av herr Svärd och

nr 586 i andra kammaren av fru Boman m. fl.,

motionen nr 577 i andra kammaren av fru Löfqvist m. fl., samt

motionen nr 585 i andra kammaren av herr Anderson i Sundsvall m. fl.;

dels o c 1c den före propositionens avlämnande väckta motionen nr 400

i andra kammaren av herr Johanson i Västervik.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår anslag under femte huvudtiteln

till statsutskottet, samt i övrigt till lagutskott. I den del vari propositionen

hänvisats till lagutskott har den tilldelats andra lagutskottet. Motionen

11:400 har hänskjutits till statsutskottet. Övriga motioner har hänskjutits

till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har

propositionen och motionerna överlämnats till sammansatt stats- och andra

lagutskott.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. 2 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena lämnas i det

följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1940 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom., 4 §, 5 §, 6 § 2 och 3 inom., 7 §, 9 §

och 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lvdelse)

3

4 mom. Änka, som vid mannens

frånfälle fyllt femtiofem år och varit

gift med honom minst fem år, äger,

såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,

rätt till folkpension i form

av änkepension. Ingår hon nytt

äktenskap, upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,

må, om hon uppnått denna ålder under

samma kalenderår som det, varunder

mannen avlidit, eller när eljest

särskilda skäl föranleda därtill,

änkepension utgå, oaktat hon vid

mannens frånfälle ej fyllt femtiofem

år.

4

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår allmän

ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat föl
1

Senaste lydelse, se beträffande 3 § 4 mom.

1952: 396 samt beträffande 9 § SFS 1954: 134.

(Föreslagen lydelse)

§•

4 mom. Änka, som fyllt femtiofem

år, äger, om hon uppnått denna ålder

senast under det kalenderår, varunder

mannen avlidit, och varit gift

med honom minst fem år, rätt till

folkpension i form av änkepension,

såframt hon ej eljest åtnjuter

folkpension. Ingår hon nytt äktenskap,

upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,

må, när särskilda skäl föranleda därtill,

änkepension utgå, även om hon

uppnått denna ålder efter det kalenderår,

varunder mannen avlidit, eller

varit gift med honom kortare tid än

fem år.

§•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår allmän

ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat föl
SFS

1948: 732, beträffande 4—7 §§ och 18 § SFS

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 S

(Gällande lydelse)

jer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller

till vars hustru i 5 § omförmält hustrutillägg

utgår, 800 kronor samt för

annan pensionsberättigad 1 000 kronor.

2 mom. Till envar--------

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 600 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension eller

vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt 800 kronor till annan pensionsberättigad.

3 mom. Änkepension utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 600

kronor om året.

5

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. När särskilda

skäl därtill föranleda, må hustrutillägg

utgå, oaktat hustrun ej fyllt

sextio år. Hustrutillägg utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 600

kronor om året. Hustrutillägg utgår

endast om det överstiger belopp, varmed

mannens folkpension skall minskas,

då hustrutillägg beviljas.

6

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan de all
-

(Föreslagen lydelse)

jer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter ålderspension eller

tilläggspension eller till vars

hustru i 5 § omförmält hustrutillägg

utgår, 1 360 kronor, för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter enbart

grundpension, 1 500 kronor samt för

annan pensionsberättigad i 700 kronor.

- •—- -— — om året.

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 1 160 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension eller

vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt 1500 kronor till annan pensionsberättigad.

3 mom. Änkepension utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 1 360

kronor om året.

§•

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. När särskilda

skäl därtill föranleda, må hustrutillägg

utgå, oaktat hustrun ej fyllt

sextio år eller makarna varit gifta

kortare Hd än fem år. Hustrutillägg

utgör, där ej annat följer av vad nedan

sägs, 1 360 kronor om året. Hustrutillägg

utgår endast om det överstiger

belopp, varmed mannens folkpension

skall minskas, då hustrutilllägg

beviljas.

§•

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan det all
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

männa levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna

i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i nästpåfoljande kvartals

första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt

pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter den,

varunder det fastställts, till och med

den månad, då nytt pensionspristal

faststålles.

3 mom. För varje hel mångfald av

fem, varmed pensionspristalet överstiger

100, utgör indextillägget för år

räknat

30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att hava

stigit med hel mångfald av fem,

åter nedgår, skall indextillägget utgå

efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

männa prisläget under varje månad

och prisläget i december 1951. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 5 i andra månaden efter

den, som beräkningen avser, det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal skall gälla

under tredje månaden efter den, som

beräkningen avser.

3 mom. För varje hel mångfald av

tre, varmed pensionspristalet överstiger

100, utgör indextillägget för år

räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, ävensom

för ånkepensionsberåttigad och

för hustru, som uppbär hustrutillågg,

samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att hava

stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skall indextillägget utgå

efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av tre.

§•

Där kommun---såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår Kommunalt bostadstillägg utgår

enligt de grunder kommunen be- enligt de grunder kommunen bestämmer.

Avvikelse från vad nedan stämmer. Avvikelse från vad nedan

i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke

äga rum och ej heller må för rätt äga rum och må för rätt till kommu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 B

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till kommunalt bostadstillägg ford- nalt bostadstillägg ej fordras viss

ras viss tids bosättning inom kom- tids bosättning inom kommunen eller

munen eller uppställas annat därmed uppställas annat därmed jämförligt

jämförligt villkor. villkor; ej heller må, om Konungen

så föreskriver, för pensionsberättigad,

som är bosatt i ålderdomshem eller

därmed likställt hem, utgå högre

kommunalt bostadstillägg än som följer

av sådan föreskrift.

Om kommuns--— ofördröj ligen underrättas.

9

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas

honom med, bortsett från

indextillägg, högst 400 kronor om

året. Sådan förmån må utgå även om

folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make, dock

endast i den mån makarnas sammanlagda

pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu—-------— —

18

2 mom. För tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller

mot avgift, som av fattigvårdssamhälle

erlägges, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället

uppbära honom tillkommande

folkpension samt därav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen

och i senare fallet utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad; dock skall

fattigvårdssamhället vara skyldigt att

§•

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas

honom med, bortsett från

indextillägg, högst 1 100 kronor om

året. Sådan förmån må utgå även om

folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make, dock

endast i den mån makarnas sammanlagda

pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

--10 §.

§•

2 inom. För tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller

mot avgift, som av fattigvårdssamhälle

erlägges, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället

uppbära honom tillkommande

folkpension samt därav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen

och i senare fallet utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad; dock skall

fattigvårdssamhället vara skyldigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

(Gällande lydelse)

av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla

den pensionsberättigade

16 kronor och därutöver för december

månad 8 kronor eller, där den pensionsberättigade

på grund av sitt tillstånd

ej kan begagna sig av kontanta

medel, använda motsvarande belopp

för ökande av hans trivsel eller eljest

Lill hans personliga nytta. Lag samma

vare, då fattigvårdssamhälle haft kostnader

för vård av pensionsberättigad

under sådana omständigheter, att

samhället är berättigat till ersättning

jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den 14

juni 1918 om fattigvården.

Vad här —--av barnavårdsnä

(Föreslagen lydelse)

att av pensionsbeloppet månatligen

tillhandahålla den pensionsberättigade

30 kronor eller, där den pensionsberättigade

på grund av sitt tillstånd

ej kan begagna sig av kontanta medel,

använda motsvarande belopp för

ökande av hans trivsel eller eljest till

hans personliga nytta. Lag samma

vare, då fattigvårdssamhälle haft

kostnader för vård av pensionsberättigad

under sådana omständigheter,

att samhället är berättigat till ersättning

jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den

14 juni 1918 om fattigvården.

Denna lag träder i kraft såvitt angår

7 § i dess nya lydelse den 1 juli

1955 och i övrigt den 1 januari 1956,

då lagen den 20 mars 1953 (nr 10b)

om höjning av folkpensioner m. m.

skall upphöra att gälla.

Pensionsstyrelsen har att, utan särskild

ansökan därom, omräkna vid utgången

av år 1955 utgående änkepension

och hustrutillägg i enlighet med

bestämmelserna i denna lag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 7

Förslag''

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (ur 531) om bidrag

till änkor och änklingar med barn

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och

änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har änka eller änkling under

Har änka eller änkling under sin

vårdnad barn i äktenskapet med den

avlidne maken eller annat barn, vilket

vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, och bär

barnet icke fyllt tio år, äger vårdnadshavaren,

under förutsättning att

lian stadigvarande bor tillsammans

med barnet, av allmänna medel för

egen del erhålla bidrag i enlighet med

vad nedan stadgas.

Rätt till--— — ---till bidrag.

Bidraget utgår-------— denna lag.

Vårdnadshavare, som---— med vårdnadshavare^

Vid tillämpningen---mellan makarna.

sin

vårdnad barn i äktenskapet med den

avlidne maken eller annat barn, vilket

vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, och har

barnet icke fyllt tolv år, äger vårdnadshavaren,

under förutsättning att

han stadigvarande bor tillsammans

med barnet, av allmänna medel för

egen del erhålla bidrag i enlighel med

vad nedan stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1956; och skall härvid vad som

är stadgat i andra stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen denna dag

(nr ) angående ändring i lagen om

folkpensionering äga motsvarande

tillämpning såvitt angår bidrag enligt

denna lag.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 398.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt gällande bestämmelser utgår folkpension — frånsett kommunalt

bostadstillägg — med följande årsbelopp, nämligen a) ålderspension för

ogift med ett grundbelopp å 1 000 kronor samt åtta indextillägg å vartdera

50 kronor ävensom s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag om höjning

av folkpensioner m. m. å 400 kronor eller med sammanlagt 1 800 kronor;

b) ålderspension för envar av två pensionsberättigade makar med ett

grundbelopp å 800 kronor, åtta indextillägg å vartdera 40 kronor och standardförhöjning

å 320 kronor eller med sammanlagt 1 440 kronor; c) invalidpension

och sjukbidrag med samma belopp som ålderspension, dock att

av grundbeloppet i detta fall 200 kronor utgör grundpension och resten

tilläggspension; samt d) änkepension och hustrutillägg med ett grundbelopp

å 600 kronor, åtta indextillägg å vartdera 30 kronor och standardförhöjning

å 240 kronor eller med sammanlagt 1 080 kronor. Bidrag enligt

1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn utgår med belopp

som under d) nämnts.

I propositionen föreslås, att änkepension, hustrutillägg och bidrag till änkor

och änklingar med barn skall höjas till belopp som nämnts under b)

ovan. Vidare föreslås, att i samtliga fall i grundbeloppet resp. tilläggspensionen

skall inarbetas sex av de åtta indextilläggen ävensom standardförhöjningen.

I samband därmed föreslås vissa tekniska ändringar i folkpensioneringslagens

indexreglering.

Rörande änkepension och hustrutillägg föreslås vidare viss uppmjukning

av kravet på fem års äktenskap för rätt till förmån; och i fråga om bidragen

till änkor och änklingar med barn förordas, att åldersgränsen för barn,

som bidragstagaren skall ha under sin vårdnad för rätt till bidrag, höjes

från tio till tolv år.

Den del av folkpensionen som, då pensionsberättigad är intagen bl. a.

å ålderdomshem, enligt folkpensioneringslagen alltid skall tillhandahållas

honom för personligt bruk föreslås höjd från 200 till 360 kronor om året.

Slutligen föreslås, att i folkpensioneringslagen intages en bestämmelse om

rätt för Kungl. Maj :t att maximera kommunalt bostadstillägg för den som

är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem.

Ändringarna avses skola träda i kraft i sistnämnda avseende den 1 juli

1955 och i övrigt den 1 januari 1956.

Förslaget beräknas medföra en årlig kostnadsökning av omkring 13 milj.

kronor, såvitt angår änkepensioner och hustrutillägg, och omkring 2,4 milj.

kronor vad angår bidrag till änkor och änklingar med barn. Av dessa merkostnader

beräknas omkring 7,2 resp. 1,4 milj. kronor komma att belöpa på

statsverket och resten på kommunerna.

För budgetåret 1955/56 äskas anslag dels till Bidrag till folkpensioner

in. m. med 1 365 milj. kronor och dels till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn in. m. med 12,3 milj. kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 9

Gällande bestämmelser m. m.

Beträffande innehållet i gällande bestämmelser får utskottet hänvisa till

den översikt som lämnas i propositionen s. 9—13. En redogörelse för änkepensioneringskommitténs

betänkande (SOU 1952: 36) lämnas i propositionen

s. 13—25. För de över betänkandet avgivna remissyttrandena redogöres

i propositionen s. 25—31. Även i nu nämnda hänseenden torde utskottet få

hänvisa till propositionen. Detsamma torde få gälla beträffande de i propositionen

lämnade särskilda redogörelserna för fråga rörande pensionspristalets

beräkning s. 31—32 och anslagsfrågor s. 32—34.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, hänvisar i propositionen

till en början rörande vissa av änkepensioneringskommittén framlagda

förslag till att dessa upptagits till behandling i annat sammanhang.

Vad nu sagts gäller av kommittén föreslagna åtgärder för inplacering av

ensamställda kvinnor i förvärvslivet, bl. a. genom viss omskolningsverksamhet.

I detta hänseende hänvisas till vad härom anförts i årets statsverksproposition

under femte huvudtiteln punkt 53. Av redogörelsen i statsverkspropositionen

framgår, att arbetsmarknadsstyrelsen tagit upp frågan

om de lämpliga utbildningsvägarna för den hittills i ringa utsträckning bedrivna

omskolningsverksamheten för änkor, frånskilda m. fl. Styrelsen har

funnit, att den mest ändamålsenliga lösningen är att bereda ensamstående

kvinnor samma utbildnigsmöjligheter som partiellt arbetsföra. Departementschefen

har icke haft något att erinra häremot men har ansett att verksamheten

i avvaktan på ytterligare erfarenheter bör bedrivas på försök och

i begränsad omfattning.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 5 tillstyrkt den föreslagna försöksverksamheten

för de ensamstående kvinnorna, och riksdagen har godkänt

utlåtandet i denna del.

Kommitténs förslag i övrigt, avseende utvidgningar och förbättringar av

de understödsformer, som står berörda kvinnogrupper till buds, har likaledes

— anför departementschefen vidare — redan realiserats i viss omfattning.

Sålunda hade genom den år 1953 företagna höjningen av de särskilda

barnbidragen vad kommittén i detta hänseende föreslagit blivit tillgodosett.

Departementschefen anför beträffande änkepensioneringskommitténs förslag

ytterligare bl. a.:

»Kommittén har föreslagit dels en väsentlig utvidgning av kretsen

av de änkepensionsberättigade, dels att änke- och änklingsbidraget

skall, under benämningen vårdnadsbidrag, utvidgas

att omfatta även frånskilda och ogifta kvinnor med minderåriga barn.

Kommitténs förslag i denna del har i remissyttrandena varit föremål för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

delade meningar, varvid bl. a. uttryckts uppfattningen att nu ifrågavarande

behovsfall hellre bör tillgodoses inom ramen för den nya socialhjälpen.

Med hänsyn till------kan jag inte biträda förslaget om en utvidg
ning

av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt kommittén förordat,

ej heller dess förslag om vårdnadsbidrag. Förevarande frågekomplex, varav

de ensamstående mödrarnas problem utgör en väsentlig del och vars behandling

därför synes böra ingå som ett led i den familjesociala politiken i övrigt,

torde böra göras till föremål för förnyat övervägande men först sedan en

kartläggning skett av de aktuella hjälpbehoven för de ensamställda kvinnorna

och av de förutnämnda reformernas inverkan härvidlag. Att den inventering

av de familjepolitiska åtgärderna, som igångsatts av 1954 års familjeutredning,

i detta sammanhang kominer alt bli av stor betydelse är

självfallet.»

I fortsättningen behandlar departementschefen en rad olika spörsmål och

anför därvid beträffande vissa frågor, i vilka förslag genom propositionen

framlägges för riksdagen, bl. a. följande.

»Innan jag lämnar frågan om den förmånsberättigade personkretsen vill

jag beröra några detalj spörsmål, som aktualiserats av kommittén eller genom

uttalanden i remissyttrandena. Den första frågan gäller kravet på

minst fem års äktenskap för rätt till änkepension eller

hustrutillägg. I ett remissyttrande har förordats en uppmjukning

av detta krav, så att en änka, som uppbär änkepension eller änkebidrag

och gifter om sig med en folkpensionär — ett ej så ovanligt fall — kan erhålla

hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år. En sådan

ändring finner jag rimlig men anser att den bör utformas så, att ifrågavarande

kvinna senare också kan bli berättigad till änkepension, om den nya

mannen skulle do innan äktenskapet varat fem år. Jag vill förorda att ändringen

ges sådan utformning att den nu förefintliga dispensmöjligheten i fråga

om änkeåldern resp. hustrutilläggsåldern även omfattar äktenskapstiden.

Vad angår den för rätt till änke- och änklingsbidrag

uppställda åldersgränsen för barnet har änkepensioneringskommittén

prövat om en höjning kan anses påkallad, men med hänsyn

bl. a. till den av kommittén föreslagna utbyggnaden av änkepensionerna

har kommittén ansett den nuvarande tioårsgränsen kunna bibehållas. I

några remissyttranden har dock förordats en höjning, i ett fall till tolv år,

i ett annat fall till att omfatta hela skolåldern. Enligt min mening måste

tioårsgränsen anses för låg. Visserligen kan väl sägas, att barnet efter denna

ålder icke längre behöver samma passning och övervakning som tidigare erfordrats

och att modern därför skulle kunna ha större möjligheter att ägna

sig åt förvärvsarbete. Men å andra sidan är åren närmast efter tioårsåldern

eu känslig period i barnets utveckling, då det är i stort behov av personlig

kontakt med modern och behöver en känsla av trygghet, som ej kan erhållas

i ett hem där modern en stor del av dagen är borta på arbete och under

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år lt)55 11

återstående tiden har sina hemsysslor att sköta. Jag vill därför förorda att

åldersgränsen nu höjes till tolv år.

Vad härefter angår förmånernas storlek avser änkepensioneringskommitténs

förslag en höjning av beloppen av änkepension och

ä n k e- och änklingsbidrag. Rörande de nuvarande beloppen avlolkpensioner

och änke- och änklingsbidrag skall först i korthet nämnas följande.

Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för

gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, utgår

med 1 000 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg (åtta tillägg å

50 kronor) samt 400 kronor i s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag

om höjning av folkpensioner m. in., sammanlagt 1 800 kronor, allt för år

räknat. För gift pensionsberättigad, vars make uppbär ålderspension, tilläggspension

eller hustrutillägg, utgår den allmänna ålderspensionen med

800 kronor i grundbelopp, 320 kronor i indextillägg (åtta tillägg å 40 kronor)

samt 320 kronor i standardhöjning, tillhopa 1 440 kronor, allt per år.

För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension, utgår

allmän ålderspension med 800 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg

och 400 kronor i standardförhöjning, tillhopa 1 600 kronor, allt per

år. Invalidpension och sjukbidrag utgår för berörda persongrupper med motsvarande

belopp som ålderspensionen, dock att förutnämnda grundbelopp

här är uppdelade å 200 kronor i grundpension och resten (800 eller 600 kronor)

i tilläggspension. Den allmänna ålderspensionen inklusive indextilllägg

och standardförhöjning är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst

och förmögenhet och motsvarande gäller grundpensionen. Invalidpensionen

och sjukbidraget i övrigt är däremot inkomstprövade. Hustrutillägget

och änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget, vilka samtliga är

inkomstprövade, utgår med 600 kronor i grundbelopp, 240 kronor i indextillägg

(åtta tillägg å 30 kronor) samt 240 kronor i standardförhöjning, sammanlagt

1 080 kronor, allt för år. Utöver de angivna beloppen utgår kommunalt

bostadstillägg till pensions- och bidragsberättigade i kommuner, som

beslutat om införande av sådant tillägg. Dessa tillägg, som är inkomstprövade,

uppgår till varierande belopp i de olika kommunerna.

Kommittéförslaget innebär, att änkepensionen och änke- och änklingsbidraget

skall höjas till vad som utgår i närmast högre beloppsgrupp, alltså

till 800 kronor i grundbelopp och 320 kronor i indextillägg. Standardförhöjningen

hade ännu icke införts, när kommitténs förslag framlades. Kommittén,

som förutsätter att inkomstprövningen av dessa förmåner bibehålies,

bär motiverat höjningen med att de gällande beloppen måste anses otillräckliga.

Vid avvägningen av del ursprungliga beloppet byggde man på antagandet

att förevarande personer vanligen vore relativt arbetsföra så alt

de kunde bidraga till sin försörjning med minst så stort belopp som motsvarade

den avdragsfria inkomsten, dåmera 400 kronor per år, men utredningen

framhåller, att en verkställd undersökning av änkornas förhållanden

visar, att detta antagande inte håller streck för eu icke obetydlig del

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

av dem. I dessa fall hade de vanligen ingen egen inkomst. Att av den anledningen

höja änkepensionens belopp till vad som ansetts böra vara ett skäligt

belopp för den ensamstående invalidpensionären har kommittén å andra

sidan ej velat förorda, enär den som konstaterats vara invalid i folkpensioneringslagens

mening under alla omständigheter borde vara berättigad till något

högre belopp än den som vore relativt arbetsför och ännu ej uppnått

pensionsåldern.

Den av kommittén föreslagna, något lägre böjningen har i allmänhet vunnit

anslutning från remissinstansernas sida. Pensionsstyrelsen bar dock föreslagit,

att grundbeloppet skall bibehållas oförändrat men indextillägget i

stället höjas till vad som utgår i högsta beloppsgruppen. En sådan anordning,

som om den genomfördes borde avse samtliga pensionsförmåner, skulle

innebära en principiell omläggning av indexsystemet inom folkpensioneringen,

som jag icke är beredd att acceptera. Jag vill i stället förorda kommitténs

förslag i denna del.

Kommittén har ej ansett sadant samband föreligga mellan änkepensionen

och hustrutillägget att en höjning av den förra nödvändiggör en höjning

jämväl av hustrutillägget men har lämnat öppet om detta tillägg bör höjas

av annan anledning. Enligt min mening synes hustrutillägget böra undergå

en motsvarande höjning som änkepensionen. Vad kommittén anfört till

stöd för höjningen av änkepensionen synes med fullt fog kunna åberopas

även i fråga om hustrutilläggen, i all synnerhet som det här gäller kvinnor

i en högre åldersgrupp; den regelmässiga nedre åldersgränsen för hustrutiHäggen

ligger som bekant vid €0 år men för änkepensionen vid 55 år. Vid

den ursprungliga avvägningen av de olika pensionsbeloppen framhölls visserligen,

att hustrutillägget borde bestämmas till sådant belopp, att mannens

pension jämte hustrutillägg uppginge till något lägre belopp än vad makarna

gemensamt skulle ägt uppbära, därest jämväl hustrun varit pensionsberättigad.

Då hustrun vore arbetsför, syntes det nämligen böra vara möjligt

för makarna att reda sig pa mindre folkpension än om båda vore arbetsoförmögna.

Med den böjning av hustrutillägget som jag nu förordar

skulle det bli samma belopp i båda fallen, men detta bör enligt min åsikt

ej föranleda betänkligheter, eftersom hustrutillägget ju är inkomstprövat

och hustruns arbetsinkomst därför kommer att inverka reducerande på tilllägget.

Den höjning av änkepensionen, hustrulillägget samt änke- och änklingsbidraget

som jag salunda finner böra vidtagas innebär, att grundbeloppet höjes

till 800 kronor och indextillägget till 320 kronor ävensom att standardlorhöjningen

i analogi härmed höjes till 320 kronor, allt för år räknat.»

Vidare behandlar departementschefen frågor om inräknande av

standar dför höj ningen och vissa indextillägg i folkpensionernas

grundbelopp samt om en ny indexregleri ng. I dessa

frågor anför departementschefen efter den ovan återgivna redogörelsen för

förslagen till höjning av änkepensionen m. in.:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1055 13

»I samband med denna beloppshöjning torde frågan om inräknande av

standardförhöjningen i folkpensionernas grundbelopp böra upptagas. Att

förhöjningen icke redan från början inarbetades i grundbeloppen var beroende

av flera skäl, bl. a. att reformen därigenom kunde genomföras snabbare,

vilket ansågs vara av vikt. En höjning av grundbeloppen medför vissa

ändringar i tekniskt avseende i det nuvarande indexsystemet inom folkpensioneringen.

Detta system bygger på principen att varje femprocentig ökning

av folkpensionärernas levnadskostnader skall medföra en motsvarande förhöjning

av folkpensionernas grundbelopp. Därest standardförhöjningen inräknas

i grundbeloppen, föranleder detta, att de gällande indextilläggen ej

kommer att stå i motsvarande förhållande till grundbeloppen. Innan jag går

vidare in på hithörande frågor anser jag mig böra i korthet beröra vissa bestämmelser

rörande indexregleringen.

Socialstyrelsen har att verkställa beräkning av förhållandet mellan de

allmänna levnadskostnaderna under varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna

i juni 1946, dvs. vid tillkomsten av den nuvarande folkpensioneringslagen.

Nämnda månad utgör således indexregleringens basperiod. På

grundval av dessa beräkningar fastställer Kungl. Maj :t under nästpåföljande

kvartals första månad det procenttal, pensionspristalet, som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal gäller fr. o. m. månaden

efter den, varunder det fastställts, t. o. m. den månad, då nytt pensionspristal

fastställes. De indexintervall som utlöser ändring i indextillläggen

har, såsom framgår av vad nyss sagts, bestämts till fem enheter.

För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100,

utgives sålunda indextillägg motsvarande fem procent av grundbeloppet.

Vid nedgående pensionspristal bortfaller inte det senast tillkomna indextillägget

förrän pensionspristalet nedgått under närmast lägre hela femtal.

F. n. utgår åtta indextillägg. Indextilläggens belopp i de olika beloppsgrupperna

har jag angivit i det föregående.

I samband med frågan om inräknande av standardförhöjningen i grundbeloppen

bör, eftersom summan av indextilläggen nu kommit att uppgå till

så stora belopp jämfört med huvudförmånerna, även övervägas att inarbeta

några av tilläggen i grundbeloppen. En sådan åtgärd medför i sin tur, att

man även bör flytta basperioden, eftersom de nya grundbeloppen då ej längre

ger uttryck för förmånernas värde vid tiden för folkpensioneringslagens

tillkomst utan vid en senare tidpunkt. Enligt min mening bör inte ifrågakomma

att inräkna alla nuvarande indextillägg, enär någon marginal bör

f innas. Jag förordar, att sex av de åtta indextilläggen skall inräknas i grundbeloppen

samtidigt med standardförhöjningen. De kvarvarande två indcxlillläggens

belopp bör därvid bibehållas. De nya förmånsbeloppen blir sålunda

följande. Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för

gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, blir 1 700

kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 50 kronor, sammanlagt

1 800 kronor. För gift pensionsberättigad, vars make uppbär enbart grundpension,

blir den allmänna ålderspensionen 1 500 kronor, vartill kommer

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 är 195ä

två indextillägg å vartdera 50 kronor, tillhopa 1 600 kronor. Uppbär maken

ålderspension, tilläggspension eller hustrutillägg, blir den allmänna ålderspensionen

1 360 kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 40 kronor,

tillhopa 1 440 kronor. Invalidpension och sjukbidrag kommer att för

berörda persongrupper utgå med motsvarande belopp som ålderspensionen,

dock att grundbeloppet i dessa fall blir uppdelat å 200 kronor i grundpension

och resten (1 500, 1 300 resp. 1 160 kronor) i tilläggspension. Vad

slutligen angår änkepensionen, hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget

kommer dessa att uppgå till 1 360 kronor, vartill kommer två indextiHägg

å vartdera 40 kronor, sammanlagt 1 440 kronor. De sammanlagda

beloppen blir alltså desamma som f. n., med undantag av att sistnämnda

förmåner flyttas upp i närmast högre beloppsgrupp.

Den föreslagna ordningen medför vissa tekniska ändringar i indexregleringen,

nämligen att indexintervallerna bestämmes till tre enheter samt

att basperioden flyttas till december 1951. Det kan anmärkas, att detta inte

innebär någon ändring i principerna för den nuvarande indexregleringen,

vilka principer jag ej finner anledning av ompröva i detta sammanhang,

samt att de nya indexintervallerna reellt sett motsvarar de tidigare. Förslaget

innebär, att två indextillägg utgår så länge pensionspristalet överstiger

103 och ej uppgår till 109.

Som förut nämnts har socialstyrelsen att varje kvartal beräkna förhållandet

mellan de allmänna levnadskostnaderna vid beräkningstillfället och vid

indexregleringens basperiod, vilken beräkning sedan ligger till grund för pcnsionspristalels

bestämmande. Dessa förändringar har mätts med utgångspunkt

från socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som ävenledes beräknas

kvartalsvis. Emellertid har i Kungl. brev den 27 mars 1954 i enlighet med

beslut vid förra årets riksdag förordnats, att levnadskostnadsindexen skall

fr. o. m. den 1 juli samma år ersättas av en ny indexserie, benämnd konsumentprisindex.

En omläggning av pensionspristalets beräkning måste med

hänsyn härtill övervägas och socialstyrelsen anbefalldes att utarbeta förslag

i frågan. I avbidan härpå förordnades i nyssnämnda brev, att levnadskostnadsindex

skulle beräknas även för andra halvåret 1954 i enlighet med

de före den 1 juli 1954 gällande grunderna för att möjliggöra pensionspristalets

beräkning i avvaktan på ändrade anvisningar härom.

Socialstyrelsen har nu föreslagit, att pensionspristalet framdeles skall anknytas

till den nya konsumentprisindexen. Denna index beräknas för varje

månad, och socialstyrelsen förordar, att pensionspristalet likaledes fastställes

månadsvis. Mot socialstyrelsens förslag, som biträtts av övriga berörda

fackmyndigheter, har jag ingen erinran. Det må nämnas, alt den gamla och

den nya beräkningsmetoden enligt vad verkställda beräkningar utvisar ger

alldeles samma resultat i fråga om pensionspristalet.»

Departementschefen upptar i fortsättningen — utöver de av änkepensioneringskommittén

väckta frågorna — till behandling ytterligare två spörsmål

som rör folkpensioneringen samt anför:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 15

»Det ena avser eu höjning av de s. k. fickpeng a r n a till sådana

folkpensionärer, vilkas folkpension jämlikt 18 § 2 mom. lolkpensioneringslagen

uppbäres av kommunen (fattigvårdssamhället), som därav äger tillgodogöra

sig vissa kostnader för vederbörandes vård och försörjning. Det

belopp av folkpensionen som i dessa fall dock alltid skall tillhandahållas

den pensionsberättigade för lians personliga bruk eller, om han på grund

av sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, skall användas för

hans personliga nytta, har i lagen alltsedan dess tillkomst år 1946 varit

bestämt till 200 kronor om året. Detta belopp är ett minimibelopp och i

många kommuner har man på senare år avstått mera till den pensionsberättigade.

Det bör tilläggas, att kommunen givetvis ej får tillgodogöra sig

större belopp av pensionen än som motsvarar förutnämnda kostnader. Med

hänsyn till penningvärdesutvecklingen sedan nyssnämnda belopp bestämdes

synes det vara rimligt, att detta belopp nu höjes till 360 kronor om året,

en ökning som motsvarar den höjning folkpensionsförmånerna undergått

under motsvarande tid. Jag förordar därför en sådan höjning men vill därvid

tillägga, att det givetvis även framdeles skall vara kommunerna obetaget

att ställa större belopp till vederbörandes förfogande.

Det andra spörsmålet avser storleken av de kommunala bostadstilläggen

till folkpensionärer, som beretts plats

på ålderdomshem. Genom lagändring år 1952 ersattes som bekant

vid 1954 års ingång det statliga bostadstillägget, som bekostades delvis av

staten och delvis av kommunerna och som utgick med vissa i folkpensioneringslagen

fastställda belopp för olika bostadskostnadsgrupper, ävensom det

av vederbörande kommun beslutade och bekostade särskilda bostadstillägget

av ett enhetligt bostadstillägg. Detta tillägg, det kommunala bostadstilllägget,

bekostas av staten och kommunerna, varvid storleken av kommunens

andel är avvägd efter dess skatteunderlag, dock utgörande högst 60 och

lägst 25 procent.

Rörande det kommunala bostadstillägget gäller vidare enligt 7 § folkpensioneringslagen,

att det tillkommer kommunen att besluta huruvida sådant

tillägg skall utgå i kommunen samt att bestämma de grunder, efter

vilka tillägget skall utgå. I två avseenden är dock kommunen härvidlag

bunden av lagens bestämmelser. Sålunda skall inkomstprövning av tillägget

ske enligt folkpensioneringslagens regler, och för rätt till tillägg får ej uppställas

krav på viss tids bosättning i kommunen eller därmed jämförligt

villkor.

När de kommunala bostadstilläggen tillkom uttalades från några håll

farhågor för att kommunerna skulle bli alltför generösa när det gällde att

fastställa grunder för tilläggen, liksom det för övrigt inte saknades farhågor

i motsatt riktning. Bland de omständigheter, som främst ansågs tala för

att kommunerna borde kunna ges frihet att bestämma tilläggen, var finansieringsfrågans

lösning. Det förhållandet att kommunerna skulle själva få svara

för en väsentlig del av kostnaderna — de mera bärkraftiga kommunerna

ända upp till 60 procent — ansågs komma att verka återhållande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

Praktiskt taget alla kommuner har nu infört kommunala bostadstillägg.

Beloppen har i de kommunala grunderna bestämts på varierande sätt. Sålunda

har beloppet i många kommuner helt eller delvis anknutits till vederbörandes

faktiska bostadskostnad, i andra kommuner har angivits ett

bestämt, av bostadskostnaden oberoende belopp. Vanligen har uppställts

samma regler för folkpensionärer på ålderdomshem som för andra tilläggsberättigade,

men ett mindre antal kommuner har särbestämmelser för de

förra.

I kommuner där bostadskostnaden inverkar på bostadstilläggets storlek

skall pensionsnämnden vid uträkningen av bostadstillägget för den som är

på ålderdomshem verkställa en beräkning av dennes bostadskostnad. Det

har visat sig att denna beräkning skett på mycket varierande sätt i de olika

kommunerna.

Härvid är att märka, att kommunen äger bestämma ej blott det kommunala

bostadstilläggets storlek utan även avgiftssättningen på ålderdomshemmet.

Därest kommunen såsom vanligen sker höjer avgiften i takt med

bostadstillägget, bortfaller för kommunens del den återhållande verkan som

kommunbidraget förutsatts skola ha vid avvägningen av bostadstillägget.

Detta bidrag återbekommer ju kommunen i form av avgift på ålderdomshemmet.

Genom att höja bostadstillägget och därmed också statens kostnad

för detta kan kommunen efter gottfinnande öka det statsbidrag till

driften av ålderdomshemmet, som det kommunala bostadstillägget innebär.

När det gäller anordnande eller om- och tillbyggnad av ålderdomshem äger

kommun erhålla visst statsbidrag, men i fråga om detta — och motsvarande

gäller andra statsbidrag till kommunal verksamhet — äger kommunen icke

själv bestämma storleken av statsbidraget. I detta fall är statsbidraget på

visst sätt avvägt efter en beräknad medelkostnad per vårdplats.

De stora skiljaktigheterna i fråga om beräkningen av folkpensionärernas

bostadskostnader på ålderdomshem har ansetts nödvändiggöra vissa regler

för skapande av större enhetlighet och för förhindrande av alltför hög uppskattning

av denna kostnad. Med hänsyn härtill har pensionsstvrelsen i meddelande

till pensionsnämnderna förklarat, att styrelsen i princip inte kunde

godkänna att bostadstillägget i förevarande fall beräknades efter en högre

kostnad för bostad med värme än 500 kronor om året. Skillnad skulle därvid

inte göras mellan om pensionären hade eget rum eller delade rum med

en eller med flera andra personer; eljest skulle ändringar i detta förhållande,

något som skedde tid efter annan, kunna föranleda täta omregleringar

av bostadstillägget. I kommuner, där bostadstillägget anknutits till

bostadskostnaden, har pensionsstyrelsens anvisning som regel följts, men

i några fall har pensionsstyrelsen funnit sig böra nedsätta bostadstillägget i

enlighet med vad nyss sagts. I de fall där besvär anförts och avgjorts av

Kungl. Maj :t har pensionsstyrelsens beslut fastställts. Det är att märka,

att dessa beslut icke inneburit ett frångående av bestämmelserna i de kommunala

grunderna för bostadstillägget i fråga utan blott gällt en ändrad

uppskattning av vederbörandes bostadskostnad, som ju ej direkt fixerats i

grunderna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 17

I ett antal kommuner har emellertid bostadstillägget till ålderdomshemspensionärer

bestämts till visst belopp i de kommunala grunderna, under

det att tillägget för andra tilläggsberättigade är anknutet till bostadskostnaden.

I vissa fall har därvid det angivna beloppet bestämts med utgångspunkt

från en högre bostadskostnad på ålderdomshemmet än förut angivits.

Det synes tveksamt, om en nedsättning av bostadstillägget bär kan göras på

samma sätt som skett i de förut berörda fallen, eftersom beloppet fixerats

i de av kommunen antagna grunderna och dessa ej torde kunna frångås

vid beräkningen av bostadstillägget annat än om och i den mån de innehåller

bestämmelser avvikande från lagens absoluta regler, något som det ju

här ej är fråga om. En tillämpning av pensionsstyrelsens begränsningsregel i

förevarande fall synes förutsätta en ändring i folkpensioneringslagen på

denna punkt.

Av vad jag förut anfört torde framgå, att det ej kan anses tillfredsställande

om det i fråga om bostadstilläggen till de på ålderdomshem intagna

saknas möjlighet för staten att ingripa återhållande. Genom den begränsningsregel

som pensionsstyrelsen tillämpat har det varit möjligt att göra en

önskvärd reglering i flertalet fall, en reglering som kan sägas i viss mån

vara analog med den som gäller i fråga om statsbidraget till anordnande av

ålderdomshem, i det att den anknyter till en beräknad medelkostnad per

pensionär på ålderdomshem. Beloppet 500 kronor, som måhända i vissa fall

kan anses vara i underkant för en pensionär på enkelrum, måste å andra

sidan även ses mot bakgrund av att det är vanligt att både tre och fyra inackorderas

i samma rum på ålderdomshemmen, i vilket fall »hyran» för

detta rum skulle beräknas till 1 500 resp. 2 000 kronor. En differentiering

efter rumsbeläggningen kan av skäl som angivits i det föregående icke

lämpligen göras.

Den sålunda uppställda begränsningsregeln sörjer enligt min mening för

en rimlig avvägning mellan statens och kommunernas intressen i förevarande

fall. För undanröjande av de hinder som enligt vad förut sagts torde

föreligga mot en tillämpning av regeln i vissa fall förordar jag, att i folkpensioneringslagen

göres härför påkallad ändring. Lämpligast synes vara,

att till 7 § andra stycket fogas en bestämmelse av innebörd att för pensionsberättigad,

som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem,

ej må, därest Konungen så förordnat, utgå högre kommunalt bostadstillägg

än som följer av de föreskrifter som därvid meddelas av Konungen. Uttrycket

ålderdomshem och därmed likställt hem bör härvid ges samma innebörd

som det f. n. har i fattigvårdslagstiftningen.

Begränsningsregeln bör sålunda enligt min mening lämpligen icke intagas

i lagen ntan i särskild författning. Regeln torde böra utformas så, att

kommunalt bostadstillägg till den som är bosatt i nyss angivet hem ej må,

i vad bostadstillägget är avsett att bereda täckning för vederbörandes bostads-

och bränslekostnader, överstiga angivet belopp. Detta gränsbelopp torde

i nuvarande läge böra fastställas till 500 kronor om året. Möjlighet till

viss dispens från regeln synes böra finnas, exempelvis för fall då pensions
2

liihnng till riksdagens protokoll 1955. 0 samt. 2 avd. Nr 5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

tagaren jämlikt övergångsbestämmelse vid de kommunala bostadstilläggens

tillkomst äger uppbära kommunalt bostadstillägg till belopp motsvarande

tidigare statligt bostadstillägg å mer än 500 kronor. Beloppet för sistnämnda

tillägg kunde nämligen i vissa fall uppgå till 600 kronor.»

Av den special motivering departementschefen lämnar till de

framlagda förslagen till ändringar i folkpensioneringslagen och lagen om

bidrag till änkor och änklingar med barn må här återgivas följande.

»I 9 § återfinnes en bestämmelse om viss dispens från inkomstprövningsreglerna

i det fallet, då gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension,

före 60 års ålder blivit helt oförmögen till arbete men ej är berättigad

till blind- eller vårdtillägg. När särskilda skäl föranleder därtill må

nämligen, även om enligt reglerna för inkomstprövningen ingen eller lägre

tilläggspension skulle utgå, sådan pension tillerkännas vederbörande med

högst 400 kronor om året. Därvid erhåller denne, utöver grundpensionen å

200 kronor, även standardförhöjning och indextillägg med fullt belopp

(400 + 8 X 50 =) 800 kronor, enär dessa förmåner enligt nyssnämnda regler

minskas först sedan tilläggspensionen fallit bort. Den som får tilläggspension

med det högsta beloppet 400 kronor erhåller sålunda sammanlagt

(200 -f- 400 + 800 = ) 1 400 kronor om året. Inräknandet av standardförhöjningen

och flertalet indexlillägg i tilläggspensionen bör föranleda, att det i

9 § stadgade beloppet 400 kronor höjes till 1 100 kronor, för att den i 9 §

givna dispensregeln skall framdeles ge samma resultat som hittills eller

(200 + 1 100 + 2 X 50 =) 1 400 kronor. Härav påkallad ändring har föreslagits

i 9 §.

Ändringen i 7 § föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1955, under det att

övriga ändringar avses träda i kraft den 1 januari 1956. Pensionspristalet

skulle sålunda komma att fastställas enligt de nya reglerna första gången i

januari 1956 att tillämpas under nästföljande månad. Till dess måste pensionspristalet

bestämmas med tillämpning av nuvarande bestämmelser, vilket

förutsätter att levnadskostnadsindex beräknas även för månaderna mars, juni

och september innevarande år. Det på grundval av sistnämnda månads indextal

beräknade pensionspristalet, som fastställes i oktober, skall därvid gälla

under tiden november 1955—januari 1956. Med anledning av vad nu sagts

bär jag för avsikt att i annat sammanhang denna dag föreslå Kungl. Maj:t

alt förordna, att levnadskostnadsindex skall beräknas för månaderna mars,

juni och september 1955.

Vid reformens ikraftträdande utgående änkepensioner och hustrutillägg bör

uppräknas av pensionsstyrelsen utan särskild ansökning. Föreskrift härom

har upptagits i övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om bidrag

till änkor och änklingar med barn upptager en ändring

avseende höjningen av åldersgränsen för barnet. Däremot erfordras

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 19

ingen ändring med anledning av den föreslagna höjningen av bidraget, eftersom

lagen i fråga om beloppet blott hänvisar till vad i folkpensioneringslagen

stadgas om änkepension. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari

1956.»

I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår under förslagsanslagen

till Bidrag till folkpensioner m. in. och till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn m. in. anför departementschefen:

»För innevarande budgetår har anvisats under rubriken Bidrag till folkpensioner

m. in. ett förslagsanslag av 1 085 milj. kronor och under rubriken

Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 243 milj. kronor. Dessa båda

anslag har, med hänsyn till den nu föreslagna inräkningen av flertalet indextillägg

i folkpensionernas grundbelopp, i årets statsverksproposition (V

ht p. 93) sammanförts under ett anslag under rubriken Bidrag till folkpensioner

m. in.

Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde de totala kostnaderna under

budgetåret 1955/56 komma att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser,

uppgå till 1 278 milj. kronor för folkpensionerna frånsett indextillägg, av

vilket belopp 1 086 milj. kronor kunde beräknas belöpa på staten. För indextilläggen

beräknades totalkostnaderna till 305,7 milj. kronor, varav 280,7

milj. kronor beräknas falla på staten. Därvid har förutsatts, att pensionspristalet

förblir mellan 135 och 145, motsvarande mellan 103 och 109 enligt den

nu föreslagna ändrade skalan. Under det gemensamma anslaget för nästa

budgetår har preliminärt upptagits ett avrundat belopp av 1 365 milj. kronor.

Anslagsökningen i förhållande till de för innevarande budgetår anvisade

anslagen föranledes huvudsakligen av att under detta budgetår tillkommit

ett indextillägg utöver det antal för vilket anslag beräknats.

Den av mig förordade höjningen av änkepensioner och hustrutillägg kan

beräknas medföra en årlig kostnadsökning av ca 13 milj. kronor eller, eftersom

reformen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956, en ökning med

ca 6,5 milj. kronor för nästa budgetår. Kommunernas bidragsandel i fråga

om dessa förmåner kan uppskattas till 44,5 procent, varför det kan beräknas

att ca 2,9 milj. kronor kommer att belöpa på kommunerna och ca 3,6 milj.

kronor på staten. De föreslagna ändringarna i övrigt i fråga om folkpensionernas

grundbelopp och indexregleringen medför ingen kostnadsökning.

Den 11 februari 1955 anmälde jag i statsrådet fråga om viss samordning

mellan den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen m. m., varvid

förordnades att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över bl. a. ett förslag till

lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring. Den berörda frågan

avsåg bl. a. förhindrande av å ena sidan uppkomsten av luckor i det skydd som

den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen erbjuder och å andra

sidan dubbelersättningar därifrån. Därvid förordade jag i fråga om sjukförsäkringen

bl. a. viss förlängning av sjukhjälpstiden för förvärvsarbetande

personer, som åtnjuter invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg.

Vad åter angår folkpensioneringen förordade jag bl. a., all sjukhjälp

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

från allmän sjukkassa ej skulle räknas som inkomst vid folkpensioneringens

inkomstprövning ävensom att vid retroaktiv utbetalning av folkpensionsförmåner

som nyss sagts skulle göras visst avdrag å folkpensionsbeloppet för

sjukpenning och barntillägg från allmän sjukkassa, varvid det avdragna beloppet

skulle utbetalas till sjukkassan. Kostnaderna för denna reform, som

avsågs träda i kraft den 1 januari 1956, är vanskliga att beräkna men för

folkpensioneringens del kan reformen antagas verka i såväl utgiftshöjande

som utgiftsminskande riktning. Nämnda förslag torde sålunda ej behöva påverka

nu ifrågavarande anslag.

Jag har för avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj :t att förelägga årets

riksdag förslag om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor. I detta

sammanhang må nämnas, att denna uppräkning kan antagas medföra viss

minskning av folkpensionsförmåner till sådana livräntetagare, men storleken

av kostnadsminskningen till följd härav synes svår att beräkna.

Med hänsyn till den ringa storleken av den för höjningen av änkepensioner

och hustrutillägg beräknade kostnadsökningen jämfört med hela anslagsbeloppet

och då folkpensionskostnaderna synes komma att påverkas i minskande

riktning genom nyssnämnda förslag om uppräkning av äldre yrkesskadelivräntor,

förordar jag att förslagsanslaget till Bidrag till folkpensioner m. m.

för nästa budgetår uppföres med det preliminärt beräknade beloppet 1 365

milj. kronor.

Vad åter angår förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders barn m. in. är detta för innevarande budgetår uppfört med 12,1

milj. kronor. Under detta anslag anvisas medel för såväl särskilda barnbidrag

som änke- och änklingsbidrag.

Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde totalkostnaderna under budgetåret

1955/56 komma att, med tillämpning av nuvarande bestämmelser,

uppgå till 16 milj. kronor för de särskilda barnbidragen och 4,3 milj. kronor

för änke- och änklingsbidragen, av vilka kostnader (6,8 -j- 1,9) 8,7 milj. kronor

kunde beräknas belöpa på kommunerna och (9,2 + 2,4) 11,6 milj. kronor

på staten.

Den nu föreslagna höjningen av änke- och änklingsbidragen torde medföra

en merkostnad av 1 milj. kronor om året samt den höjda åldersgränsen för

barnet en kostnad av 1,4 milj. kronor för år, varav 0,2 milj. kronor kan beräknas

avse kommunala bostadstillägg. Eftersom reformen avses träda i kraft

den 1 januari 1956, torde hälften av nämnda belopp falla på nästa budgetår.

Vid beräkningen har gjorts samma antagande i fråga om pensionspristalet

som nyss i fråga om folkpensionsanslaget. Kommunernas bidragsandel kan

beräknas till 55 procent i fråga om bostadstilläggen och till 40 procent för

änke- och änklingsbidragen i övrigt. Av kostnaderna för nästa budgetår

torde alltså 0,7 milj. kronor belöpa på staten och 0,5 milj. kronor på kommunerna.

De nyss berörda förslagen om samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen

och folkpensioneringen samt om uppräkning av vissa äldre yrkes
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 21

skadelivräntor berör även de under förevarande anslag hörande förmånerna

men torde i kostnadshänseende komma att motväga varandra när det gäller

detta anslag, varför de ej synes böra föranleda någon ändring av anslagsberäkningen.

Jag föreslår sålunda, att till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn m. m. äskas ett förslagsanslag av (11,6 -f- 0,7) 12,3 milj. kronor för

nästa budgetår.»

Den av departementschefen ovan berörda frågan om viss samordning

mellan den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen m. m. —

vilken enligt departementschefen ej torde påverka nu ifrågavarande anslag

— har sedermera framlagts för riksdagen i propositionen nr 114 samt tillstyrkts

av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 28.

Jämväl frågan om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor har

numera förelagts riksdagen, nämligen genom propositionerna nr 156 och

158. Sammansatt stats- och andra lagutskott har, såvitt nu är av betydelse,

tillstyrkt propositionerna i sitt utlåtande nr 1.

Motionerna

I motionen 11:577 beröres frågan om änkepension och yrkas, att

riksdagen måtte beakta i motionen framförda synpunkter beträffande skälighetsprövning

av rätt till änkepension enligt indikationen »särskilda skäl».

Motionärerna har angivit sina synpunkter på följande sätt:

I gällande lag ges möjlighet till dispens under åberopande av särskilda

skäl för den som blivit änka före 55 års ålder. Denna dispensgivning har

emellertid tillämpats mycket restriktivt. I samband med det nu framlagda

lagförslaget vore det önskvärt att även ramen för skälighetsprövningen

vidgades. Vid den dispensgivning som hittills förekommit, har åldern icke

beaktats som den enda avgörande faktorn. Det förtjänar understrykas, att

skiftande förhållanden i fråga om försörjningsmöjligheter, yrkesutbildning

in. in. bör tillmätas väl så stor betydelse. En änka som under längre

eller kortare tid kunnat klara försörjningsproblemet kan icke för närvarande

få sin rätt till pension omprövad för den händelse försörjningsmöjligheterna

upphör. En änka, som t. ex. skött hushållet åt hemmavarande barn

under några år efter makens död men efter barnens familjebildning måste

söka sysselsättning utom hemmet, kan få ännu större svårigheter att konkurrera

på arbetsmarknaden än om hon sökt arbete omedelbart efter makens

död. Ju äldre hon blir och ju längre hon är bunden vid uppgiften som

husmor, desto svårare får hon att återinpassas i arbetslivet, även om hon

haft förvärvsarbete före äktenskapets ingående. Hennes situation är i sådana

fall att jämföra med den partiellt arbetsföres. Många olika exempel

kunde anföras där det vore väl motiverat att införa en skälighetsprövning

av äldre änkors rätt till pension i anslutning till indikationen »särskilda

skäl». Behovsprövningen torde få betraktas som eu garanti för att den som

genom förvärvsarbete eller på annat sätt har sin försörjning tryggad icke

kommer i åtnjutande av de i lagen stipulerande förmånerna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

Ur samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga synpunkter kan det

ej vara klokt att fastlåsa prövningsförfarandet inom alltför snäva gränser.

Ett sådant tillämpningssystem befrämjar inte vederbörandes strävanden att

hävda sig på arbetsmarknaden. Om änkorna har vetskap om att de kan få

sina fall prövade vid den tidpunkt, då försörjningsproblemet blir aktuellt,

även om denna tidpunkt inte sammanfaller med makens frånfälle, får de

ökad trygghet och därmed ökad benägenhet att så långt möjligt själva klara

sin försörjning. En skälighetsprövning enligt anförda principer skulle därjämte

överensstämma med vad som redan tillämpas vid beviljandet av hustrutillägg

på grund av »särskilda skäl».

De likalydande motionerna 1: 456 och II: 564 upptar en fråga, som icke

närmare berörts i propositionen, nämligen om den ålder då hustrutillägg

kan utges. Då rätten till hustrutillägg är inkomstprövad synes

det — anför motionärerna — skäligt, att sannna åldersgräns tillämpas som

för änkepension. Med hänvisning härtill föreslås i motionerna »att riksdagen

vid behandling av proposition nr 128 måtte besluta att i § 5 göra den

ändring i föreslagen lydelse att till pensionsberättigads hustru, som själv

ej åtnjuter folkpension, utgår hustrutillägg, därest hustrun fyllt femtiofem

år och makarna varit gifta minst fem år, etc.; att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag för härför erforderlig författningstext».

I de likalydande motionerna 1:477 och 11:586 beröres frågan om den

för rätt till änkc- och änkling sbidrag uppställda åldersgränsen

för barnet och hemställes, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj:ts proposition nr 128/1955 i vad den avser förslag till lag angående

ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn». I propositionen föreslås i denna del, att åldersgränsen för

barnet höjes från 10 till 12 år. Den i propositionen föreslagna höjningen av

beloppet av dylika bidrag beröres icke av ifrågavarande författningsändring.

I motionen 11:585 slutligen beröres den föreslagna maxim e ringen

av vissa kommunala bostadstillägg och hemställes, »att

riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 128 måtte avslå

det av Kungl. Maj:t under 7 § i lagen om folkpensionering begärda bemyndigandet

att på det sätt som i propositionen föreslagits maximera de kommunala

bostadstilläggen till folkpensionär, som är bosatt i ålderdomshem

eller därmed likställt hem».

I den före propositionens avlämnande väckta motionen 11:400 hemställes

»att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj :t om förslag till 1956 års riksdag

att de nu påtagliga orättvisorna mot folkpensionärerna i fråga om de kommunala

bostadstilläggen mildras eller helt elimineras». Motionären anför,

att enda lösningen torde vara att staten påtager sig en större del av kostnaden

för de kommunala bostadstilläggen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 23

Utskottet

Änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget, vilka båda är inkomstprövade,

utgår nu med 600 kronor i grundbelopp, 240 kronor i indextillägg

(åtta tillägg å 30 kronor) samt 240 kronor i standardhöjning, sammanlagt

1 080 kronor, allt för år. I propositionen föreslås att nämnda förmåner

höjes från 1 080 till 1 440 kronor. Utskottet hälsar med tillfredsställelse, att

förslag nu framlagts till förbättring av änkepensionen och änke- och änklingsbidraget

och finner den föreslagna höjningen väl avvägd samt tillstyrker

alltså propositionen i denna del.

I motionen II: 577 framlägges vissa synpunkter på tillämpningen i praxis

av regeln, att änkepension, när särskilda skäl föranleder därtill, må kunna

utgå, oaktat änkan vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år, och uttalas, att

dispensgivningen hittills varit mycket restriktiv, samt förordas, att ramen

för skälighetsprövningen vidgas.

Utskottet vill i denna fråga till eu början erinra om följande. Spörsmålet

att åstadkomma en mjukare övergång mellan olika grupper av änkor i vad

angår 55-årsregeln kan tänkas löst på olika sätt. Redan i sitt förslag till

den nuvarande folkpensioneringslagen övervägde socialvårdskommittén ett

uppslag med sådant syfte. Enligt detta skulle änkepensionen utgå med ett

reducerat belopp — 2/3 resp. 1/3 av full pension — till änkor, som vid

mannens bortgång fyllt allenast 54 resp. 53 år. Denna anordning avvisade

dock kommittén själv, bl. a. på den grund att pensionsbeloppen skulle bli

för små för att vara effektiva. Emellertid kan man, i stället för att ge alla

änkor som vid änkeblivandet tillhört viss åldersgrupp en reducerad pension,

lämna ett begränsat antal änkor i övergångsgrupperna pension med

fullt belopp. Härigenom skulle den nämnda olägenheten med socialvårdskommitténs

uppslag bortfalla. Denna senare linje följdes då man genom beslut

vid 1948 års riksdag öppnade möjlighet till änkepension för en änka,

även om hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år. Andra lagutskottet uttalade

vid sin behandling av ärendet, att den eftersträvade gradvisa övergången

lämpligen finge åstadkommas på så vis, att förutsättningarna för att änka

skall bli pensionsberättigad, oaktat hon vid mannens frånfälle ej uppnått

55 års ålder, skärptes, ju längre tid som förflutit mellan mannens död och

hennes 55-årsdag. Någon bestämd maximigräns för denna tidrymd syntes

utskottet icke böra fastställas, men densamma borde i överensstämmelse

med tanken hos socialvårdskommittén i dess ovan berörda förslag som regel

icke överskrida två år. Då pensionen börjar utgå vid uppnådda 55 års

ålder, skulle eljest mellan änkeblivandet och den första utbetalningen av

pensionen förflyta alltför lång tid. Vid bedömande av om särskilda skäl

förelåge borde vidare hänsyn tagas till andra angivna förhållanden. Därvid

finge den omständigheten huruvida änkan kunnat återinpassas i förvärvslivet

avgörande betydelse.

Utskottet vill i frågan om en utvidgning utöver enligt de riktlinjer, som i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

det föregående angivits, anföra följande. Änkepensionen utgår enligt huvudregeln

till kvinnor som på grund av relativt hög ålder och efter tämligen

långt äktenskap i allmänhet har svårigheter att få något förvärvsarbete av

betydelse när mannen avlidit. Generellt sett föreligger här ett behov som ej

kan fullt tillgodoses genom kvinnans egna insatser i förvärvslivet. Dessa fall

är därför lämpade för en hjälpform av socialförsäkringstyp, där reglerna

kan göras mer stela och schematiska. Den i motionen avsedda utvidgningen

avser fall, där hjälpbehov enligt de angivna schematiska reglerna ej förutsättes,

men där dock av särskilda skäl ett hjälpbehov föreligger. Givetvis

bör samhället även i sådana fall kunna träda hjälpande emellan. Men enligt

utskottets mening är folkpensioneringen icke den mest lämpade formen

för hjälp i dylika fall. — Änkepensioneringskommittén har för sin del föreslagit

en icke oväsentlig utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade.

De regler kommittén därvid uppställt — med olika möjligheter till

undantag och skälighetsprövning — belyser alt det, när man går utanför

den nuvarande kretsen av änkepensionsberättigade, knappast går att konstruera

schematiska regler som ger rättvisa. Som utskottet ovan anmärkt

bör en socialförsäkringsform som folkpensioneringen ta sikte på fall som

kan bedömas just efter sådana mer schematiska regler. De fall där särskilda

skäl föreligger till att samhället hjälper trots att dessa regler ej är tillämpliga

bör hänföras till en hjälpform som byggs upp på en allmän behovsprövning.

På riksdagens bord ligger nu förslag till lag om socialhjälp. Denna

hjälpform, som avses skola träda i stället för fattigvården, synes utskottet

bättre lämpad för de i motionen åsyftade fallen. Utskottet kan därför

icke biträda förslaget i motionen om en utvidgning av den särskilda behovsprövningen

inom ramen för folkpensioneringen i nu förevarande hänseende.

I fråga om hustrutilläggen, som nu utgår med samma belopp som änkepensionen

eller alltså tillhopa 1 080 kronor om året, föreslås i propositionen

samma höjning, till 1 440 kronor, som i fråga om änkepensionen. I de fall

där ej annat föranledes av inkomstprövningen kommer två makar, av vilka

mannen är folkpensionsberättigad och hustrun uppbär hustrutillägg, enligt

förslaget — i motsats till vad som nu är fallet — att tillsammans uppbära

samma belopp som om jämväl hustrun varit pensionsberättigad. Förslaget

innebär en betydande förbättring av makarnas standard, då hustrulillägg

utgår. I motionerna 1:456 och 11:564 yrkas härutöver, att hustrutilläggsåldern

skall sänkas från 60 till 55 år.

Utskottet tillstyrker den föreslagna höjningen av beloppet av hustrutilllägget

men kan däremot icke tillstyrka förslaget om en sänkning av liustrutilläggsåldern.

I de fall där hjälpbehov här kan föreligga bör enligt utskottets

mening liksom i fråga om de yngre änkorna den föreslagna nya socialhjälpslagen

kunna bli av betydelse. Mot en sänkning talar också att tendensen

nu med hänsyn till befolkningsutvecklingen och läget på arbetsmarknaden

går mot en höjning av pensionsåldern.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 25

I folkpensioneringslagen finns stadgad viss dispensmöjlighet i fråga om

den s. k. änkeåldern och i fråga om hustrutilläggsåldern, men däremot är

kravet på minst fem års äktenskap för rått till änkepension eller huslrutilllägg

ovillkorligt. I propositionen föreslås nu en uppmjukning även i sist

berörda hänseende. Änkepension och hustrutillägg föreslås sålunda, när särskilda

skäl föranleder därtill, kunna utgå, oaktat äktenskapet icke varat så

lång tid som fem år. Härmed åsyftas, enligt vad departementschefen utvecklat,

sådana fall där en änka, som uppbär änkepension eller änkebidrag,

gifter om sig med en folkpensionär. Till följd av omgiftet förlorar hon då

pensionen eller bidraget. En sådan omgift änka skall enligt förslaget kunna

erhålla hustrutillägg i det nya äktenskapet, även innan detta bestått fem år,

och hon skall senare också kunna bli berättigad till änkepension, om den

nye mannen skulle do, innan det äktenskapet varat fem år. Utskottet finner

det välmotiverat och förordar, att hustrutillägg resp. änkepension skall

kunna utgå i de av departementschefen angivna fallen. Det genom propositionen

framlagda lagförslaget går i den utformning det erhållit i och för

sig längre än vad som skulle erfordras för att täcka dessa fall. Dessa låter

sig emellertid knappast lagtekniskt sammanfattas i ett klart och enkelt stadgande,

som i sig på en gång förenar önskad fasthet och smidighet, och utskottet

tillstyrker därför den föreslagna lagändringen trots den formellt vidsträckta

avfattning som undantagsregeln därigenom kommer att erhålla.

För att undvika att lagstadgandet kommer till användning i vidare omfattning

än vad utskottet ovan förordat är det angeläget, att pensionsstyrelsen

med uppmärksamhet följer pensionsnämndernas tillämpning av den nya bestämmelsen.

Bidrag till änkor och änklingar med barn utgår nu under förutsättning,

bl. a., att barnet icke fyllt tio år. Departementschefen har funnit denna åldersgräns

för låg, och i propositionen har föreslagits, att bidragen skall utgå

tills barnet fyllt tolv år. I de likalydande motionerna I: 477 och II: 586 yrkas

att detta förslag måtte avslås. Motionärerna anför, att det avgörande då

man väljer åldersgränsen bör vara barnets behov av manuell skötsel, och

pekar på att detta behov minskar, sedan barnet uppnått tioårsåldern. Utskottet

vill erinra om att det här är fråga om barn i familjer som splittrats

genom att den ena av föräldrarna avlidit. För dessa barn torde i särskilt hög

grad gälla, alt de, då de närmast efter tioårsåldern kommer in i eu känsligperiod

i sin utveckling, är i stort behov av personlig kontakt med den efterlevande

av föräldrarna. I bidragsfallen är det regelmässigt — bidragen är

inkomstprövade — fråga om fall där modern lever efter och ensam måste

draga försorg om barnet. Det är från de ovan berörda synpunkterna ett önskemål,

att modern så länge som möjligt kan ge sin tid åt hemmet och icke

tvingas att ägna i vart fall hela dagen åt förvärvsarbete utom hemmet. —

Såsom motionärerna framhåller torde visserligen barnet i allmänhet icke

efter uppnådda tolv års ålder ha passerat den känsliga perioden i sin utveckling.

Detta talar emellertid närmast för att höja åldersgränsen utöver vad

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 ur 1955

departementschefen förordat. Ett sådant förslag — åldersgränsen skulle höjas

så att den omfattade hela skolåldern — har också framställts under remissbehandlingen

av änkepensioneringskommitténs betänkande. Utskottet,

som finner en höjning av åldersgränsen önskvärd, anser den av departementschefen

gjorda avvägningen lämpligen böra i nuvarande läge godtagas och

tillstyrker propositionens förslag.

Den år 1953 genomförda s. k. standardhöjningen av folkpensionsförmånerna

innebar en väsentlig förbättring av dessa förmåner. I de s. k. grundbeloppen

kom detta emellertid ej till synes. Höjningen genomfördes -— bl. a.

därför att reformen ansågs kunna på det sättet föras ut i livet snabbare —

genom en särskild lag om höjning av folkpensioner m. m. Nu föreslås, att

standardhöjningen — utan förändring av förmånernas realvärde — skall

inarbetas i grundbeloppen och att den särskilda lagen i samband därmed

skall upphöra att gälla. Jämväl sex av de nu utgående åtta indextilläggen föreslås

inarbetade i grundbeloppen. Att icke alla tilläggen medtagits har departementschefen

motiverat med att någon marginal bör finnas. Utskottet

tillstyrker den föreslagna inarbetningen.

Vid angivandet i lagtexten av de nya grundbeloppen har i 4 § 2 mom. folkpensioneringslagen

beträffande tilläggspensionen — i motsats till vad som

skett i 4 § 1 mom. beträffande ålderspensionen — i fråga om gift pensionsberättigad

icke särskilt upptagits det fall att maken åtnjuter enbart grundpension.

Dylika fall kan emellertid förekomma, och enligt vad utskottet erfarit

föreligger f. n. åtminstone ett sådant fall. Utskottet får därför föreslå,

att lagtexten ändras att täcka jämväl nu berörda fall, varvid en redigering

i enlighet med vad som i propositionen föreslås i avseende å ålderspension

erhålles.

Inarbetningen av standardhöjningen och vissa av indextilläggen i grundbeloppen

för med sig, att vissa tekniska ändringar i indexregleringen måste

göras. Indexintervallerna bör sålunda bestämmas till tre i stället för som nu

fem enheter, och basperioden bör flyttas från juni 1946 till december 1951.

De nya indexintervallerna motsvarar reellt sett de tidigare. — Sedan levnadskostnadsindex,

som nu ligger till grund för beräkningen av det s. k. pensionspristalet

och därmed för när indextillägg till folkpensionsförmånerna

skall utgå, i enlighet med beslut vid förra årets riksdag ersatts av en ny indexserie,

konsumentprisindex, föreslås nu i propositionen, att pensionspristalet

framdeles skall anknytas till den nya konsumentprisindexen. Eljest

skulle man nödgas att, för uträknande av pensionspristalet, i fortsättningen

beräkna även levnadskostnadsindex. Av socialstyrelsen verkställda beräkningar

för vissa månader utvisar, att skillnaden mellan pensionspristalen

enligt den föreslagna och den hittills använda beräkningsmetoden ä.r helt

obetydlig och att de båda metoderna efter avrundning till hela tal för nämnda

månader ger helt överensstämmande resultat i fråga om pensionspristalet.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna nya

indexregleringen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1!)55 27

Sådana folkpensionärer, vilkas folkpension enligt stadgande i folkpensioneringslagen

uppbäres av kommunen, skall i s. k. fickpengar tillhandahållas

ett belopp som i lagen alltsedan dess tillkomst år 1946 varit bestämt till

200 kronor om året. lleloppet föreslås nu med hänsyn till främst penningvärdesutvecklingen

höjt till 360 kronor om året. ökningen svarar mot den

höjning folkpensionsförmånerna undergått under motsvarande tid. Utskottet

tillstyrker den föreslagna höjningen.

I fråga om de kommunala bostadstilläggen, vilka med vissa inskränkningar

utgår enligt grunder som kommunen bestämmer samt bekostas av

staten och kommunen, föreslås i propositionen för visst fall en inskränkning

i kommunernas bestämmanderätt. Enligt förslaget må, där Konungen

så förordnar, för pensionsberättigad som är bosatt i ålderdomshem eller

därmed likställt hem, ej utgå högre kommunalt bostadstillägg än som följer

av sådan föreskrift. I motionen II: 585 yrkas avslag å propositionen i denna

del.

Bakgrunden till Kungl. Maj :ts förslag är, att i ett antal kommuner bostadstillägget

till ålderdomshemspensionärer bestämts till visst belopp i de

kommunala grunderna under det att tillägget för andra tilläggsberättigade

anknutits till den faktiska bostadskostnaden, samt att härvid det för ålderdomshemspensionärerna

i grunderna angivna beloppet bestämts med utgångspunkt

från en högre bostadskostnad på ålderdomshemmen än vad som enligt

Kungl. Maj :ts mening kan godtagas. Genom att höja bostadstillägget för

ålderdomshemspensionärerna och därmed också statens kostnad för detta

tillägg kan — anför departementschefen — kommunen efter behag öka det

statsbidrag till driften av ålderdomshemmet, som det kommunala bostadstillägget

utgör. Departementschefen erinrar i sammanhanget om att statsbidraget

till anordnande av eller till- och ombyggnad av ålderdomshem icke

kan av kommunen själv till storleken bestämmas utan är på visst sätt avvägt

efter en beräknad medelkostnad per vårdplats.

Utskottet tillstyrker att Kungl. Maj :t lämnas det nu begärda bemyndigandet

att genom utfärdande av föreskrifter förhindra att statsbidraget till de

kommunala bostadstilläggen utnyttjas på sätt som påtalas i propositionen.

Motionen II: 585 avstyrkes alltså. Mot de riktlinjer för utformandet av Kungl.

Maj:ts föreskrifter som angivits i propositionen har utskottet ej funnit anledning

till erinran. Utskottet förutsätter att, därest ändrade förhållanden

det påkallar, föreskrifterna anpassas därefter.

I den före propositionens avlämnande väckta motionen II: 400 beröres också

frågor om det kommunala bostadstillägget. Motionären pekar på att bostadstillägget

utgår med olika belopp i olika kommuner och uttalar, att det

inte kan vara riktigt att låta pensionärernas standard vara avhängig av vad

kommunerna anser sig kunna kosta på sig i förevarande hänseende. Enda

lösningen torde — anföres i motionen — vara, att staten påtager sig en större

del av kostnaden för de kommunala bostadstilläggen.

Spörsmålet om fördelningen av folkpensionskoslnaderna mellan stat och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

kommun har vid flera tillfällen prövats av riksdagen. De nu gällande reglerna

har väsentligen tillkommit genom beslut vid 1947 och 1952 års riksdagar.

Vid den sistnämnda riksdagen var framför allt frågan om finansieringen

av de kommunala bostadstilläggen aktuell. I motioner till fjolårets

riksdag, 1:363 och 11:381 samt 1:401 och 11:514, yrkades, att riksdagen

skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om en utredning resp. en omprövning rörande

fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.

Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade motionerna

i sitt utlåtande nr 1 år 1954, framlade i utlåtandet vissa utredningar

rörande nämnda fördelning, till vilka här torde få hänvisas. Det sammansatta

stats- och andra lagutskottet uttalade, att det för sin del ansåge

det önskvärt, att samtliga i utlåtandet berörda, för kommunernas ekonomi

betydelsefulla omständigheter bleve belysta genom en allsidig utredning. Härvid

borde särskild uppmärksamhet ägnas frågan rörande skiljaktigheter i

fråga om kostnadsbelastningen för folkpensionsändamål de olika kommunerna

emellan.

Vad angår tidpunkten för en sådan utredning som nyss berörts anmärkte

utskottet, att en siffermässig belysning av verkningarna i olika avseenden

av standardtilläggens införande år 1953 och den från och med år 1954 ikraftträdda

kommunbidragsreformen inte kunde antagas föreligga förrän sedan

viss tid förflutit. Vad nu sagts gällde även beträffande verkningarna av den

allmänna sjukförsäkringen. Utskottet hänvisade vidare till att en lag om socialhjälp

kunde förväntas bli förelagd 1955 års riksdag och uttalade, att eu

sådan lagstiftning vid bedömande av kommunernas belastning för sociala

ändamål tydligen bleve av stor betydelse. Slutligen hänvisade utskottet till

att den allmänna statsbidragsutredningen räknade med att under år 1955

avgiva förslag rörande utformningen av statsbidrag till kommunala ändamål.

Prövningen av detta förslag torde — anförde utskottet — få konsekvenser

även för bedömningen av frågan om kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna.

Sammanfattningsvis anförde det sammansatta stats- och andra lagutskottet:
Det

kan sålunda råda viss tvekan angående möjligheterna att inom den

närmaste tiden i erforderlig mån överblicka hithörande förhållanden. Det utredningsarbete,

som utskottet i det föregående förordat, bör utmynna i förslag

som kan ligga till grund för mera långsiktiga beslut och kräver därför

hänsynstagande till verkningarna av det lagstiftningsarbete å det sociala området,

som ägt rum eller är att förvänta under den närmaste tiden. Det är

sålunda nu knappast möjligt att taga ställning till den närmare tidpunkt när

utredningsarbetet lämpligen bör påbörjas. Utskottet förväntar emellertid, att

Kungl. Maj :t med särskild uppmärksamhet följer utvecklingen på området

och vid lämplig tidpunkt låter verkställa en allsidig utredning.

Riksdagen beslöt på utskottets hemställan att i skrivelse till Kungl. Maj :t

som sin mening giva till känna vad utskottet anfört. — Förslag till lag om

socialhjälp har som ovan berörts numera framlagts.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 29

Den i nu förevarande motion, II: 400, berörda frågan om ändring av statsbidragsreglerna

för de kommunala bostadstilläggen bör enligt utskottets mening

icke —- på sätt som skulle bli en följd av ett bifall till motionärernas

förslag -— brytas ut ur sitt sammanhang med fördelningen i övrigt mellan

stat och kommun av folkpensionskostnaderna utan torde få behandlas i detta

större sammanhang vid en tidpunkt när man bättre kan överblicka samtliga

hithörande förhållanden. Motionen bör därför enligt utskottets mening

icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Mot de i propositionen gjorda beräkningarna av anslag till Bidrag till folkpensioner

in. m. och till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. m. har utskottet — som erinrar om att andra lagutskottet i sitt utlåtande

nr 28 tillstyrkt den vid beräkningen av anslagsäskandena berörda propositionen

nr 114 och att sammansatt stats- och andra lagutskott i sitt utlåtande

nr 1 tillstyrkt de likaledes vid anslagsberäkningarna berörda propositionerna

156 och 158 såvitt nu är av betydelse — ej funnit anledning till erinran.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering — måtte med avslag å

motionerna I: 456 och II: 564 samt II: 585 för sin del antaga

nämnda förslag med den ändringen, att 4 § 2 mom. erhåller

följande, såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

2 mom. Till envar-------

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 1 160 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension eller

vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt 1 500 kronor till annan pensionsberättigad.

----om året.

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 1 160 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller

tilläggspension eller vars hustru

uppbär hustrutillägg, 1 300 kronor till

gift pensionsberättigad, vars make

åtnjuter enbart grundpension, samt

1 500 kronor till annan pensionsberättigad.

B. att riksdagen — med avslag å motionerna 1:477 och

II: 586 — måtte för sin del antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 26 juli

1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955

C. att motionerna

1) 11:577 samt

2) 11:400

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

D. att riksdagen måtte för budgetåret 1955/56 under femte

huvudtiteln anvisa

1) till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av

1 365 000 000 kronor; samt

2) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. in. ett förslagsanslag av 12 300 000 kronor.

Stockholm den 17 maj 1955

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

GUSTAF KARLSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Jacobsson,

Åkerström, Onsjö* och Gustafsson i Skellefteå;

från andra lagutskottet: herrar Nils Elowsson, Magnusson, Alvar Andersson,

Jacobsson i Tobo, fru Johansson i Norrköping* och herr Bengtsson i

Varberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Magnusson, som ansett

a) att i utskottets motivering av det stycke som börjar å s. 25 med orden

»Bidrag till» bort utgå det avsnitt som börjar med orden »Motionärerna anför»

och som slutar vid styckets slut med »tillstyrker propositionens förslag»

samt att utskottet — med hänvisning till vad i motionerna I: 477 och II: 586

anförts — bort, med tillstyrkande av nämnda motioner, avstyrka Kungl.

Maj :ts förslag i propositionen i vad gäller ändring i lagen den 26 juli 1947

(nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn; samt

b) att utskottets hemställan under B. och D. bort ha följande lydelse:

B. att riksdagen — med bifall till motionerna I: 477 och 11:586 — måtte

avslå det vid propositionen fogade förslaget till lag angående ändring i lagen

den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 31

D. att---anvisa

1) till---kronor; samt

2) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag

av 11 900 000 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.