Utlåtande i anledning av dels Kungl Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946
1955-05-17 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
S2LU 1955:5, Utlåtande i anledning av dels Kungl Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946
Dokumentets text
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 1
Nr 5
Utlåtande i anledning av dels Kungl Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 18 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 128, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialäranden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,
och
2) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag
till änkor och änklingar med barn;
dels ock för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa
1) till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 1 365 000 000
kronor, och
2) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag
av 12 300 000 kronor.
I samband med propositionen har utskottet behandlat
dels sex i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
de likalydande motionerna nr 456 i första kammaren av fru SjöströmBengtsson
och nr 564 i andra kammaren av herr Lundqvist in. fl.,
de likalydande motionerna nr 477 i första kammaren av herr Svärd och
nr 586 i andra kammaren av fru Boman m. fl.,
motionen nr 577 i andra kammaren av fru Löfqvist m. fl., samt
motionen nr 585 i andra kammaren av herr Anderson i Sundsvall m. fl.;
dels o c 1c den före propositionens avlämnande väckta motionen nr 400
i andra kammaren av herr Johanson i Västervik.
Propositionen har hänvisats, såvitt angår anslag under femte huvudtiteln
till statsutskottet, samt i övrigt till lagutskott. I den del vari propositionen
hänvisats till lagutskott har den tilldelats andra lagutskottet. Motionen
11:400 har hänskjutits till statsutskottet. Övriga motioner har hänskjutits
till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.
Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har
propositionen och motionerna överlämnats till sammansatt stats- och andra
lagutskott.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. 2 avd. Nr 5
2
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena lämnas i det
följande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.
De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1940 (nr 431)
om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom., 4 §, 5 §, 6 § 2 och 3 inom., 7 §, 9 §
och 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lvdelse)
3
4 mom. Änka, som vid mannens
frånfälle fyllt femtiofem år och varit
gift med honom minst fem år, äger,
såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,
rätt till folkpension i form
av änkepension. Ingår hon nytt
äktenskap, upphör rätten till änkepension.
Till änka, som fyllt femtiofem år,
må, om hon uppnått denna ålder under
samma kalenderår som det, varunder
mannen avlidit, eller när eljest
särskilda skäl föranleda därtill,
änkepension utgå, oaktat hon vid
mannens frånfälle ej fyllt femtiofem
år.
4
1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår allmän
ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat föl
1
Senaste lydelse, se beträffande 3 § 4 mom.
1952: 396 samt beträffande 9 § SFS 1954: 134.
(Föreslagen lydelse)
§•
4 mom. Änka, som fyllt femtiofem
år, äger, om hon uppnått denna ålder
senast under det kalenderår, varunder
mannen avlidit, och varit gift
med honom minst fem år, rätt till
folkpension i form av änkepension,
såframt hon ej eljest åtnjuter
folkpension. Ingår hon nytt äktenskap,
upphör rätten till änkepension.
Till änka, som fyllt femtiofem år,
må, när särskilda skäl föranleda därtill,
änkepension utgå, även om hon
uppnått denna ålder efter det kalenderår,
varunder mannen avlidit, eller
varit gift med honom kortare tid än
fem år.
§•
1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår allmän
ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat föl
SFS
1948: 732, beträffande 4—7 §§ och 18 § SFS
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 S
(Gällande lydelse)
jer av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter folkpension eller
till vars hustru i 5 § omförmält hustrutillägg
utgår, 800 kronor samt för
annan pensionsberättigad 1 000 kronor.
2 mom. Till envar--------
Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 600 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter folkpension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 800 kronor till annan pensionsberättigad.
3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 600
kronor om året.
5
Till pensionsberättigads hustru,
som själv ej åtnjuter folkpension,
utgår hustrutillägg, därest
hustrun fyllt sextio år och makarna
varit gifta minst fem år. När särskilda
skäl därtill föranleda, må hustrutillägg
utgå, oaktat hustrun ej fyllt
sextio år. Hustrutillägg utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 600
kronor om året. Hustrutillägg utgår
endast om det överstiger belopp, varmed
mannens folkpension skall minskas,
då hustrutillägg beviljas.
6
2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen beräkning
av förhållandet mellan de all
-
(Föreslagen lydelse)
jer av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter ålderspension eller
tilläggspension eller till vars
hustru i 5 § omförmält hustrutillägg
utgår, 1 360 kronor, för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter enbart
grundpension, 1 500 kronor samt för
annan pensionsberättigad i 700 kronor.
- •—- -— — om året.
Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 1 160 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter folkpension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 1500 kronor till annan pensionsberättigad.
3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 1 360
kronor om året.
§•
Till pensionsberättigads hustru,
som själv ej åtnjuter folkpension,
utgår hustrutillägg, därest
hustrun fyllt sextio år och makarna
varit gifta minst fem år. När särskilda
skäl därtill föranleda, må hustrutillägg
utgå, oaktat hustrun ej fyllt
sextio år eller makarna varit gifta
kortare Hd än fem år. Hustrutillägg
utgör, där ej annat följer av vad nedan
sägs, 1 360 kronor om året. Hustrutillägg
utgår endast om det överstiger
belopp, varmed mannens folkpension
skall minskas, då hustrutilllägg
beviljas.
§•
2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen beräkning
av förhållandet mellan det all
-
4
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
männa levnadskostnaderna under
varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna
i juni 1946. På
grundval härav fastställer Konungen
senast den 22 i nästpåfoljande kvartals
första månad det procenttal
(pensionspristalet), som utmärker
angivna förhållande. Sålunda fastställt
pensionspristal skall gälla från
och med månaden närmast efter den,
varunder det fastställts, till och med
den månad, då nytt pensionspristal
faststålles.
3 mom. För varje hel mångfald av
fem, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat
30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg,
40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
Där pensionspristalet, efter att hava
stigit med hel mångfald av fem,
åter nedgår, skall indextillägget utgå
efter oförändrade grunder, så
länge pensionspristalet överstiger
närmast lägre hela mångfald av fem.
männa prisläget under varje månad
och prisläget i december 1951. På
grundval härav fastställer Konungen
senast den 5 i andra månaden efter
den, som beräkningen avser, det procenttal
(pensionspristalet), som utmärker
angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal skall gälla
under tredje månaden efter den, som
beräkningen avser.
3 mom. För varje hel mångfald av
tre, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat
40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för ånkepensionsberåttigad och
för hustru, som uppbär hustrutillågg,
samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
Där pensionspristalet, efter att hava
stigit med hel mångfald av tre,
åter nedgår, skall indextillägget utgå
efter oförändrade grunder, så
länge pensionspristalet överstiger
närmast lägre hela mångfald av tre.
§•
Där kommun---såsom folkpension.
Kommunalt bostadstillägg utgår Kommunalt bostadstillägg utgår
enligt de grunder kommunen be- enligt de grunder kommunen bestämmer.
Avvikelse från vad nedan stämmer. Avvikelse från vad nedan
i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke
äga rum och ej heller må för rätt äga rum och må för rätt till kommu
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 B
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till kommunalt bostadstillägg ford- nalt bostadstillägg ej fordras viss
ras viss tids bosättning inom kom- tids bosättning inom kommunen eller
munen eller uppställas annat därmed uppställas annat därmed jämförligt
jämförligt villkor. villkor; ej heller må, om Konungen
så föreskriver, för pensionsberättigad,
som är bosatt i ålderdomshem eller
därmed likställt hem, utgå högre
kommunalt bostadstillägg än som följer
av sådan föreskrift.
Om kommuns--— ofördröj ligen underrättas.
9
Har gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad
i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med, bortsett från
indextillägg, högst 400 kronor om
året. Sådan förmån må utgå även om
folkpension sedermera tillerkännes
den pensionsberättigades make, dock
endast i den mån makarnas sammanlagda
pensionsförmåner icke
därigenom komma att överstiga beloppet
av den tidigare utgående folkpensionen.
Vad nu—-------— —
18
2 mom. För tid, under vilken pensionsberättigad
är intagen å fattigvårdssamhälle
tillhörig anstalt eller
mot avgift, som av fattigvårdssamhälle
erlägges, åtnjuter vård eller försörjning
å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället
uppbära honom tillkommande
folkpension samt därav
tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna
för vården eller försörjningen
och i senare fallet utgiven dagavgift
och annan vårdkostnad; dock skall
fattigvårdssamhället vara skyldigt att
§•
Har gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad
i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med, bortsett från
indextillägg, högst 1 100 kronor om
året. Sådan förmån må utgå även om
folkpension sedermera tillerkännes
den pensionsberättigades make, dock
endast i den mån makarnas sammanlagda
pensionsförmåner icke
därigenom komma att överstiga beloppet
av den tidigare utgående folkpensionen.
--10 §.
§•
2 inom. För tid, under vilken pensionsberättigad
är intagen å fattigvårdssamhälle
tillhörig anstalt eller
mot avgift, som av fattigvårdssamhälle
erlägges, åtnjuter vård eller försörjning
å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället
uppbära honom tillkommande
folkpension samt därav
tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna
för vården eller försörjningen
och i senare fallet utgiven dagavgift
och annan vårdkostnad; dock skall
fattigvårdssamhället vara skyldigt
6
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
(Gällande lydelse)
av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla
den pensionsberättigade
16 kronor och därutöver för december
månad 8 kronor eller, där den pensionsberättigade
på grund av sitt tillstånd
ej kan begagna sig av kontanta
medel, använda motsvarande belopp
för ökande av hans trivsel eller eljest
Lill hans personliga nytta. Lag samma
vare, då fattigvårdssamhälle haft kostnader
för vård av pensionsberättigad
under sådana omständigheter, att
samhället är berättigat till ersättning
jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den 14
juni 1918 om fattigvården.
Vad här —--av barnavårdsnä
(Föreslagen lydelse)
att av pensionsbeloppet månatligen
tillhandahålla den pensionsberättigade
30 kronor eller, där den pensionsberättigade
på grund av sitt tillstånd
ej kan begagna sig av kontanta medel,
använda motsvarande belopp för
ökande av hans trivsel eller eljest till
hans personliga nytta. Lag samma
vare, då fattigvårdssamhälle haft
kostnader för vård av pensionsberättigad
under sådana omständigheter,
att samhället är berättigat till ersättning
jämlikt 40 § 3 mom. i lagen den
14 juni 1918 om fattigvården.
Denna lag träder i kraft såvitt angår
7 § i dess nya lydelse den 1 juli
1955 och i övrigt den 1 januari 1956,
då lagen den 20 mars 1953 (nr 10b)
om höjning av folkpensioner m. m.
skall upphöra att gälla.
Pensionsstyrelsen har att, utan särskild
ansökan därom, omräkna vid utgången
av år 1955 utgående änkepension
och hustrutillägg i enlighet med
bestämmelserna i denna lag.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 7
Förslag''
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (ur 531) om bidrag
till änkor och änklingar med barn
Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och
änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Har änka eller änkling under
Har änka eller änkling under sin
vårdnad barn i äktenskapet med den
avlidne maken eller annat barn, vilket
vid makens död stadigvarande
vistades i makarnas hem, och bär
barnet icke fyllt tio år, äger vårdnadshavaren,
under förutsättning att
lian stadigvarande bor tillsammans
med barnet, av allmänna medel för
egen del erhålla bidrag i enlighet med
vad nedan stadgas.
Rätt till--— — ---till bidrag.
Bidraget utgår-------— denna lag.
Vårdnadshavare, som---— med vårdnadshavare^
Vid tillämpningen---mellan makarna.
sin
vårdnad barn i äktenskapet med den
avlidne maken eller annat barn, vilket
vid makens död stadigvarande
vistades i makarnas hem, och har
barnet icke fyllt tolv år, äger vårdnadshavaren,
under förutsättning att
han stadigvarande bor tillsammans
med barnet, av allmänna medel för
egen del erhålla bidrag i enlighel med
vad nedan stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1956; och skall härvid vad som
är stadgat i andra stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen denna dag
(nr ) angående ändring i lagen om
folkpensionering äga motsvarande
tillämpning såvitt angår bidrag enligt
denna lag.
1 Senaste lydelse se SFS 1952: 398.
8
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt gällande bestämmelser utgår folkpension — frånsett kommunalt
bostadstillägg — med följande årsbelopp, nämligen a) ålderspension för
ogift med ett grundbelopp å 1 000 kronor samt åtta indextillägg å vartdera
50 kronor ävensom s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag om höjning
av folkpensioner m. m. å 400 kronor eller med sammanlagt 1 800 kronor;
b) ålderspension för envar av två pensionsberättigade makar med ett
grundbelopp å 800 kronor, åtta indextillägg å vartdera 40 kronor och standardförhöjning
å 320 kronor eller med sammanlagt 1 440 kronor; c) invalidpension
och sjukbidrag med samma belopp som ålderspension, dock att
av grundbeloppet i detta fall 200 kronor utgör grundpension och resten
tilläggspension; samt d) änkepension och hustrutillägg med ett grundbelopp
å 600 kronor, åtta indextillägg å vartdera 30 kronor och standardförhöjning
å 240 kronor eller med sammanlagt 1 080 kronor. Bidrag enligt
1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn utgår med belopp
som under d) nämnts.
I propositionen föreslås, att änkepension, hustrutillägg och bidrag till änkor
och änklingar med barn skall höjas till belopp som nämnts under b)
ovan. Vidare föreslås, att i samtliga fall i grundbeloppet resp. tilläggspensionen
skall inarbetas sex av de åtta indextilläggen ävensom standardförhöjningen.
I samband därmed föreslås vissa tekniska ändringar i folkpensioneringslagens
indexreglering.
Rörande änkepension och hustrutillägg föreslås vidare viss uppmjukning
av kravet på fem års äktenskap för rätt till förmån; och i fråga om bidragen
till änkor och änklingar med barn förordas, att åldersgränsen för barn,
som bidragstagaren skall ha under sin vårdnad för rätt till bidrag, höjes
från tio till tolv år.
Den del av folkpensionen som, då pensionsberättigad är intagen bl. a.
å ålderdomshem, enligt folkpensioneringslagen alltid skall tillhandahållas
honom för personligt bruk föreslås höjd från 200 till 360 kronor om året.
Slutligen föreslås, att i folkpensioneringslagen intages en bestämmelse om
rätt för Kungl. Maj :t att maximera kommunalt bostadstillägg för den som
är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem.
Ändringarna avses skola träda i kraft i sistnämnda avseende den 1 juli
1955 och i övrigt den 1 januari 1956.
Förslaget beräknas medföra en årlig kostnadsökning av omkring 13 milj.
kronor, såvitt angår änkepensioner och hustrutillägg, och omkring 2,4 milj.
kronor vad angår bidrag till änkor och änklingar med barn. Av dessa merkostnader
beräknas omkring 7,2 resp. 1,4 milj. kronor komma att belöpa på
statsverket och resten på kommunerna.
För budgetåret 1955/56 äskas anslag dels till Bidrag till folkpensioner
in. m. med 1 365 milj. kronor och dels till Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn in. m. med 12,3 milj. kronor.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 9
Gällande bestämmelser m. m.
Beträffande innehållet i gällande bestämmelser får utskottet hänvisa till
den översikt som lämnas i propositionen s. 9—13. En redogörelse för änkepensioneringskommitténs
betänkande (SOU 1952: 36) lämnas i propositionen
s. 13—25. För de över betänkandet avgivna remissyttrandena redogöres
i propositionen s. 25—31. Även i nu nämnda hänseenden torde utskottet få
hänvisa till propositionen. Detsamma torde få gälla beträffande de i propositionen
lämnade särskilda redogörelserna för fråga rörande pensionspristalets
beräkning s. 31—32 och anslagsfrågor s. 32—34.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, hänvisar i propositionen
till en början rörande vissa av änkepensioneringskommittén framlagda
förslag till att dessa upptagits till behandling i annat sammanhang.
Vad nu sagts gäller av kommittén föreslagna åtgärder för inplacering av
ensamställda kvinnor i förvärvslivet, bl. a. genom viss omskolningsverksamhet.
I detta hänseende hänvisas till vad härom anförts i årets statsverksproposition
under femte huvudtiteln punkt 53. Av redogörelsen i statsverkspropositionen
framgår, att arbetsmarknadsstyrelsen tagit upp frågan
om de lämpliga utbildningsvägarna för den hittills i ringa utsträckning bedrivna
omskolningsverksamheten för änkor, frånskilda m. fl. Styrelsen har
funnit, att den mest ändamålsenliga lösningen är att bereda ensamstående
kvinnor samma utbildnigsmöjligheter som partiellt arbetsföra. Departementschefen
har icke haft något att erinra häremot men har ansett att verksamheten
i avvaktan på ytterligare erfarenheter bör bedrivas på försök och
i begränsad omfattning.
Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 5 tillstyrkt den föreslagna försöksverksamheten
för de ensamstående kvinnorna, och riksdagen har godkänt
utlåtandet i denna del.
Kommitténs förslag i övrigt, avseende utvidgningar och förbättringar av
de understödsformer, som står berörda kvinnogrupper till buds, har likaledes
— anför departementschefen vidare — redan realiserats i viss omfattning.
Sålunda hade genom den år 1953 företagna höjningen av de särskilda
barnbidragen vad kommittén i detta hänseende föreslagit blivit tillgodosett.
Departementschefen anför beträffande änkepensioneringskommitténs förslag
ytterligare bl. a.:
»Kommittén har föreslagit dels en väsentlig utvidgning av kretsen
av de änkepensionsberättigade, dels att änke- och änklingsbidraget
skall, under benämningen vårdnadsbidrag, utvidgas
att omfatta även frånskilda och ogifta kvinnor med minderåriga barn.
Kommitténs förslag i denna del har i remissyttrandena varit föremål för
10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
delade meningar, varvid bl. a. uttryckts uppfattningen att nu ifrågavarande
behovsfall hellre bör tillgodoses inom ramen för den nya socialhjälpen.
Med hänsyn till------kan jag inte biträda förslaget om en utvidg
ning
av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt kommittén förordat,
ej heller dess förslag om vårdnadsbidrag. Förevarande frågekomplex, varav
de ensamstående mödrarnas problem utgör en väsentlig del och vars behandling
därför synes böra ingå som ett led i den familjesociala politiken i övrigt,
torde böra göras till föremål för förnyat övervägande men först sedan en
kartläggning skett av de aktuella hjälpbehoven för de ensamställda kvinnorna
och av de förutnämnda reformernas inverkan härvidlag. Att den inventering
av de familjepolitiska åtgärderna, som igångsatts av 1954 års familjeutredning,
i detta sammanhang kominer alt bli av stor betydelse är
självfallet.»
I fortsättningen behandlar departementschefen en rad olika spörsmål och
anför därvid beträffande vissa frågor, i vilka förslag genom propositionen
framlägges för riksdagen, bl. a. följande.
»Innan jag lämnar frågan om den förmånsberättigade personkretsen vill
jag beröra några detalj spörsmål, som aktualiserats av kommittén eller genom
uttalanden i remissyttrandena. Den första frågan gäller kravet på
minst fem års äktenskap för rätt till änkepension eller
hustrutillägg. I ett remissyttrande har förordats en uppmjukning
av detta krav, så att en änka, som uppbär änkepension eller änkebidrag
och gifter om sig med en folkpensionär — ett ej så ovanligt fall — kan erhålla
hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år. En sådan
ändring finner jag rimlig men anser att den bör utformas så, att ifrågavarande
kvinna senare också kan bli berättigad till änkepension, om den nya
mannen skulle do innan äktenskapet varat fem år. Jag vill förorda att ändringen
ges sådan utformning att den nu förefintliga dispensmöjligheten i fråga
om änkeåldern resp. hustrutilläggsåldern även omfattar äktenskapstiden.
Vad angår den för rätt till änke- och änklingsbidrag
uppställda åldersgränsen för barnet har änkepensioneringskommittén
prövat om en höjning kan anses påkallad, men med hänsyn
bl. a. till den av kommittén föreslagna utbyggnaden av änkepensionerna
har kommittén ansett den nuvarande tioårsgränsen kunna bibehållas. I
några remissyttranden har dock förordats en höjning, i ett fall till tolv år,
i ett annat fall till att omfatta hela skolåldern. Enligt min mening måste
tioårsgränsen anses för låg. Visserligen kan väl sägas, att barnet efter denna
ålder icke längre behöver samma passning och övervakning som tidigare erfordrats
och att modern därför skulle kunna ha större möjligheter att ägna
sig åt förvärvsarbete. Men å andra sidan är åren närmast efter tioårsåldern
eu känslig period i barnets utveckling, då det är i stort behov av personlig
kontakt med modern och behöver en känsla av trygghet, som ej kan erhållas
i ett hem där modern en stor del av dagen är borta på arbete och under
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år lt)55 11
återstående tiden har sina hemsysslor att sköta. Jag vill därför förorda att
åldersgränsen nu höjes till tolv år.
Vad härefter angår förmånernas storlek avser änkepensioneringskommitténs
förslag en höjning av beloppen av änkepension och
ä n k e- och änklingsbidrag. Rörande de nuvarande beloppen avlolkpensioner
och änke- och änklingsbidrag skall först i korthet nämnas följande.
Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för
gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, utgår
med 1 000 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg (åtta tillägg å
50 kronor) samt 400 kronor i s. k. standardförhöjning enligt 1953 års lag
om höjning av folkpensioner m. in., sammanlagt 1 800 kronor, allt för år
räknat. För gift pensionsberättigad, vars make uppbär ålderspension, tilläggspension
eller hustrutillägg, utgår den allmänna ålderspensionen med
800 kronor i grundbelopp, 320 kronor i indextillägg (åtta tillägg å 40 kronor)
samt 320 kronor i standardhöjning, tillhopa 1 440 kronor, allt per år.
För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension, utgår
allmän ålderspension med 800 kronor i grundbelopp, 400 kronor i indextillägg
och 400 kronor i standardförhöjning, tillhopa 1 600 kronor, allt per
år. Invalidpension och sjukbidrag utgår för berörda persongrupper med motsvarande
belopp som ålderspensionen, dock att förutnämnda grundbelopp
här är uppdelade å 200 kronor i grundpension och resten (800 eller 600 kronor)
i tilläggspension. Den allmänna ålderspensionen inklusive indextilllägg
och standardförhöjning är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst
och förmögenhet och motsvarande gäller grundpensionen. Invalidpensionen
och sjukbidraget i övrigt är däremot inkomstprövade. Hustrutillägget
och änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget, vilka samtliga är
inkomstprövade, utgår med 600 kronor i grundbelopp, 240 kronor i indextillägg
(åtta tillägg å 30 kronor) samt 240 kronor i standardförhöjning, sammanlagt
1 080 kronor, allt för år. Utöver de angivna beloppen utgår kommunalt
bostadstillägg till pensions- och bidragsberättigade i kommuner, som
beslutat om införande av sådant tillägg. Dessa tillägg, som är inkomstprövade,
uppgår till varierande belopp i de olika kommunerna.
Kommittéförslaget innebär, att änkepensionen och änke- och änklingsbidraget
skall höjas till vad som utgår i närmast högre beloppsgrupp, alltså
till 800 kronor i grundbelopp och 320 kronor i indextillägg. Standardförhöjningen
hade ännu icke införts, när kommitténs förslag framlades. Kommittén,
som förutsätter att inkomstprövningen av dessa förmåner bibehålies,
bär motiverat höjningen med att de gällande beloppen måste anses otillräckliga.
Vid avvägningen av del ursprungliga beloppet byggde man på antagandet
att förevarande personer vanligen vore relativt arbetsföra så alt
de kunde bidraga till sin försörjning med minst så stort belopp som motsvarade
den avdragsfria inkomsten, dåmera 400 kronor per år, men utredningen
framhåller, att en verkställd undersökning av änkornas förhållanden
visar, att detta antagande inte håller streck för eu icke obetydlig del
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
av dem. I dessa fall hade de vanligen ingen egen inkomst. Att av den anledningen
höja änkepensionens belopp till vad som ansetts böra vara ett skäligt
belopp för den ensamstående invalidpensionären har kommittén å andra
sidan ej velat förorda, enär den som konstaterats vara invalid i folkpensioneringslagens
mening under alla omständigheter borde vara berättigad till något
högre belopp än den som vore relativt arbetsför och ännu ej uppnått
pensionsåldern.
Den av kommittén föreslagna, något lägre böjningen har i allmänhet vunnit
anslutning från remissinstansernas sida. Pensionsstyrelsen bar dock föreslagit,
att grundbeloppet skall bibehållas oförändrat men indextillägget i
stället höjas till vad som utgår i högsta beloppsgruppen. En sådan anordning,
som om den genomfördes borde avse samtliga pensionsförmåner, skulle
innebära en principiell omläggning av indexsystemet inom folkpensioneringen,
som jag icke är beredd att acceptera. Jag vill i stället förorda kommitténs
förslag i denna del.
Kommittén har ej ansett sadant samband föreligga mellan änkepensionen
och hustrutillägget att en höjning av den förra nödvändiggör en höjning
jämväl av hustrutillägget men har lämnat öppet om detta tillägg bör höjas
av annan anledning. Enligt min mening synes hustrutillägget böra undergå
en motsvarande höjning som änkepensionen. Vad kommittén anfört till
stöd för höjningen av änkepensionen synes med fullt fog kunna åberopas
även i fråga om hustrutilläggen, i all synnerhet som det här gäller kvinnor
i en högre åldersgrupp; den regelmässiga nedre åldersgränsen för hustrutiHäggen
ligger som bekant vid €0 år men för änkepensionen vid 55 år. Vid
den ursprungliga avvägningen av de olika pensionsbeloppen framhölls visserligen,
att hustrutillägget borde bestämmas till sådant belopp, att mannens
pension jämte hustrutillägg uppginge till något lägre belopp än vad makarna
gemensamt skulle ägt uppbära, därest jämväl hustrun varit pensionsberättigad.
Då hustrun vore arbetsför, syntes det nämligen böra vara möjligt
för makarna att reda sig pa mindre folkpension än om båda vore arbetsoförmögna.
Med den böjning av hustrutillägget som jag nu förordar
skulle det bli samma belopp i båda fallen, men detta bör enligt min åsikt
ej föranleda betänkligheter, eftersom hustrutillägget ju är inkomstprövat
och hustruns arbetsinkomst därför kommer att inverka reducerande på tilllägget.
Den höjning av änkepensionen, hustrulillägget samt änke- och änklingsbidraget
som jag salunda finner böra vidtagas innebär, att grundbeloppet höjes
till 800 kronor och indextillägget till 320 kronor ävensom att standardlorhöjningen
i analogi härmed höjes till 320 kronor, allt för år räknat.»
Vidare behandlar departementschefen frågor om inräknande av
standar dför höj ningen och vissa indextillägg i folkpensionernas
grundbelopp samt om en ny indexregleri ng. I dessa
frågor anför departementschefen efter den ovan återgivna redogörelsen för
förslagen till höjning av änkepensionen m. in.:
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1055 13
»I samband med denna beloppshöjning torde frågan om inräknande av
standardförhöjningen i folkpensionernas grundbelopp böra upptagas. Att
förhöjningen icke redan från början inarbetades i grundbeloppen var beroende
av flera skäl, bl. a. att reformen därigenom kunde genomföras snabbare,
vilket ansågs vara av vikt. En höjning av grundbeloppen medför vissa
ändringar i tekniskt avseende i det nuvarande indexsystemet inom folkpensioneringen.
Detta system bygger på principen att varje femprocentig ökning
av folkpensionärernas levnadskostnader skall medföra en motsvarande förhöjning
av folkpensionernas grundbelopp. Därest standardförhöjningen inräknas
i grundbeloppen, föranleder detta, att de gällande indextilläggen ej
kommer att stå i motsvarande förhållande till grundbeloppen. Innan jag går
vidare in på hithörande frågor anser jag mig böra i korthet beröra vissa bestämmelser
rörande indexregleringen.
Socialstyrelsen har att verkställa beräkning av förhållandet mellan de
allmänna levnadskostnaderna under varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna
i juni 1946, dvs. vid tillkomsten av den nuvarande folkpensioneringslagen.
Nämnda månad utgör således indexregleringens basperiod. På
grundval av dessa beräkningar fastställer Kungl. Maj :t under nästpåföljande
kvartals första månad det procenttal, pensionspristalet, som utmärker
angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal gäller fr. o. m. månaden
efter den, varunder det fastställts, t. o. m. den månad, då nytt pensionspristal
fastställes. De indexintervall som utlöser ändring i indextillläggen
har, såsom framgår av vad nyss sagts, bestämts till fem enheter.
För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100,
utgives sålunda indextillägg motsvarande fem procent av grundbeloppet.
Vid nedgående pensionspristal bortfaller inte det senast tillkomna indextillägget
förrän pensionspristalet nedgått under närmast lägre hela femtal.
F. n. utgår åtta indextillägg. Indextilläggens belopp i de olika beloppsgrupperna
har jag angivit i det föregående.
I samband med frågan om inräknande av standardförhöjningen i grundbeloppen
bör, eftersom summan av indextilläggen nu kommit att uppgå till
så stora belopp jämfört med huvudförmånerna, även övervägas att inarbeta
några av tilläggen i grundbeloppen. En sådan åtgärd medför i sin tur, att
man även bör flytta basperioden, eftersom de nya grundbeloppen då ej längre
ger uttryck för förmånernas värde vid tiden för folkpensioneringslagens
tillkomst utan vid en senare tidpunkt. Enligt min mening bör inte ifrågakomma
att inräkna alla nuvarande indextillägg, enär någon marginal bör
f innas. Jag förordar, att sex av de åtta indextilläggen skall inräknas i grundbeloppen
samtidigt med standardförhöjningen. De kvarvarande två indcxlillläggens
belopp bör därvid bibehållas. De nya förmånsbeloppen blir sålunda
följande. Den allmänna ålderspensionen för ogift pensionsberättigad och för
gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån, blir 1 700
kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 50 kronor, sammanlagt
1 800 kronor. För gift pensionsberättigad, vars make uppbär enbart grundpension,
blir den allmänna ålderspensionen 1 500 kronor, vartill kommer
14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 är 195ä
två indextillägg å vartdera 50 kronor, tillhopa 1 600 kronor. Uppbär maken
ålderspension, tilläggspension eller hustrutillägg, blir den allmänna ålderspensionen
1 360 kronor, vartill kommer två indextillägg å vartdera 40 kronor,
tillhopa 1 440 kronor. Invalidpension och sjukbidrag kommer att för
berörda persongrupper utgå med motsvarande belopp som ålderspensionen,
dock att grundbeloppet i dessa fall blir uppdelat å 200 kronor i grundpension
och resten (1 500, 1 300 resp. 1 160 kronor) i tilläggspension. Vad
slutligen angår änkepensionen, hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget
kommer dessa att uppgå till 1 360 kronor, vartill kommer två indextiHägg
å vartdera 40 kronor, sammanlagt 1 440 kronor. De sammanlagda
beloppen blir alltså desamma som f. n., med undantag av att sistnämnda
förmåner flyttas upp i närmast högre beloppsgrupp.
Den föreslagna ordningen medför vissa tekniska ändringar i indexregleringen,
nämligen att indexintervallerna bestämmes till tre enheter samt
att basperioden flyttas till december 1951. Det kan anmärkas, att detta inte
innebär någon ändring i principerna för den nuvarande indexregleringen,
vilka principer jag ej finner anledning av ompröva i detta sammanhang,
samt att de nya indexintervallerna reellt sett motsvarar de tidigare. Förslaget
innebär, att två indextillägg utgår så länge pensionspristalet överstiger
103 och ej uppgår till 109.
Som förut nämnts har socialstyrelsen att varje kvartal beräkna förhållandet
mellan de allmänna levnadskostnaderna vid beräkningstillfället och vid
indexregleringens basperiod, vilken beräkning sedan ligger till grund för pcnsionspristalels
bestämmande. Dessa förändringar har mätts med utgångspunkt
från socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som ävenledes beräknas
kvartalsvis. Emellertid har i Kungl. brev den 27 mars 1954 i enlighet med
beslut vid förra årets riksdag förordnats, att levnadskostnadsindexen skall
fr. o. m. den 1 juli samma år ersättas av en ny indexserie, benämnd konsumentprisindex.
En omläggning av pensionspristalets beräkning måste med
hänsyn härtill övervägas och socialstyrelsen anbefalldes att utarbeta förslag
i frågan. I avbidan härpå förordnades i nyssnämnda brev, att levnadskostnadsindex
skulle beräknas även för andra halvåret 1954 i enlighet med
de före den 1 juli 1954 gällande grunderna för att möjliggöra pensionspristalets
beräkning i avvaktan på ändrade anvisningar härom.
Socialstyrelsen har nu föreslagit, att pensionspristalet framdeles skall anknytas
till den nya konsumentprisindexen. Denna index beräknas för varje
månad, och socialstyrelsen förordar, att pensionspristalet likaledes fastställes
månadsvis. Mot socialstyrelsens förslag, som biträtts av övriga berörda
fackmyndigheter, har jag ingen erinran. Det må nämnas, alt den gamla och
den nya beräkningsmetoden enligt vad verkställda beräkningar utvisar ger
alldeles samma resultat i fråga om pensionspristalet.»
Departementschefen upptar i fortsättningen — utöver de av änkepensioneringskommittén
väckta frågorna — till behandling ytterligare två spörsmål
som rör folkpensioneringen samt anför:
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 15
»Det ena avser eu höjning av de s. k. fickpeng a r n a till sådana
folkpensionärer, vilkas folkpension jämlikt 18 § 2 mom. lolkpensioneringslagen
uppbäres av kommunen (fattigvårdssamhället), som därav äger tillgodogöra
sig vissa kostnader för vederbörandes vård och försörjning. Det
belopp av folkpensionen som i dessa fall dock alltid skall tillhandahållas
den pensionsberättigade för lians personliga bruk eller, om han på grund
av sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, skall användas för
hans personliga nytta, har i lagen alltsedan dess tillkomst år 1946 varit
bestämt till 200 kronor om året. Detta belopp är ett minimibelopp och i
många kommuner har man på senare år avstått mera till den pensionsberättigade.
Det bör tilläggas, att kommunen givetvis ej får tillgodogöra sig
större belopp av pensionen än som motsvarar förutnämnda kostnader. Med
hänsyn till penningvärdesutvecklingen sedan nyssnämnda belopp bestämdes
synes det vara rimligt, att detta belopp nu höjes till 360 kronor om året,
en ökning som motsvarar den höjning folkpensionsförmånerna undergått
under motsvarande tid. Jag förordar därför en sådan höjning men vill därvid
tillägga, att det givetvis även framdeles skall vara kommunerna obetaget
att ställa större belopp till vederbörandes förfogande.
Det andra spörsmålet avser storleken av de kommunala bostadstilläggen
till folkpensionärer, som beretts plats
på ålderdomshem. Genom lagändring år 1952 ersattes som bekant
vid 1954 års ingång det statliga bostadstillägget, som bekostades delvis av
staten och delvis av kommunerna och som utgick med vissa i folkpensioneringslagen
fastställda belopp för olika bostadskostnadsgrupper, ävensom det
av vederbörande kommun beslutade och bekostade särskilda bostadstillägget
av ett enhetligt bostadstillägg. Detta tillägg, det kommunala bostadstilllägget,
bekostas av staten och kommunerna, varvid storleken av kommunens
andel är avvägd efter dess skatteunderlag, dock utgörande högst 60 och
lägst 25 procent.
Rörande det kommunala bostadstillägget gäller vidare enligt 7 § folkpensioneringslagen,
att det tillkommer kommunen att besluta huruvida sådant
tillägg skall utgå i kommunen samt att bestämma de grunder, efter
vilka tillägget skall utgå. I två avseenden är dock kommunen härvidlag
bunden av lagens bestämmelser. Sålunda skall inkomstprövning av tillägget
ske enligt folkpensioneringslagens regler, och för rätt till tillägg får ej uppställas
krav på viss tids bosättning i kommunen eller därmed jämförligt
villkor.
När de kommunala bostadstilläggen tillkom uttalades från några håll
farhågor för att kommunerna skulle bli alltför generösa när det gällde att
fastställa grunder för tilläggen, liksom det för övrigt inte saknades farhågor
i motsatt riktning. Bland de omständigheter, som främst ansågs tala för
att kommunerna borde kunna ges frihet att bestämma tilläggen, var finansieringsfrågans
lösning. Det förhållandet att kommunerna skulle själva få svara
för en väsentlig del av kostnaderna — de mera bärkraftiga kommunerna
ända upp till 60 procent — ansågs komma att verka återhållande.
16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
Praktiskt taget alla kommuner har nu infört kommunala bostadstillägg.
Beloppen har i de kommunala grunderna bestämts på varierande sätt. Sålunda
har beloppet i många kommuner helt eller delvis anknutits till vederbörandes
faktiska bostadskostnad, i andra kommuner har angivits ett
bestämt, av bostadskostnaden oberoende belopp. Vanligen har uppställts
samma regler för folkpensionärer på ålderdomshem som för andra tilläggsberättigade,
men ett mindre antal kommuner har särbestämmelser för de
förra.
I kommuner där bostadskostnaden inverkar på bostadstilläggets storlek
skall pensionsnämnden vid uträkningen av bostadstillägget för den som är
på ålderdomshem verkställa en beräkning av dennes bostadskostnad. Det
har visat sig att denna beräkning skett på mycket varierande sätt i de olika
kommunerna.
Härvid är att märka, att kommunen äger bestämma ej blott det kommunala
bostadstilläggets storlek utan även avgiftssättningen på ålderdomshemmet.
Därest kommunen såsom vanligen sker höjer avgiften i takt med
bostadstillägget, bortfaller för kommunens del den återhållande verkan som
kommunbidraget förutsatts skola ha vid avvägningen av bostadstillägget.
Detta bidrag återbekommer ju kommunen i form av avgift på ålderdomshemmet.
Genom att höja bostadstillägget och därmed också statens kostnad
för detta kan kommunen efter gottfinnande öka det statsbidrag till
driften av ålderdomshemmet, som det kommunala bostadstillägget innebär.
När det gäller anordnande eller om- och tillbyggnad av ålderdomshem äger
kommun erhålla visst statsbidrag, men i fråga om detta — och motsvarande
gäller andra statsbidrag till kommunal verksamhet — äger kommunen icke
själv bestämma storleken av statsbidraget. I detta fall är statsbidraget på
visst sätt avvägt efter en beräknad medelkostnad per vårdplats.
De stora skiljaktigheterna i fråga om beräkningen av folkpensionärernas
bostadskostnader på ålderdomshem har ansetts nödvändiggöra vissa regler
för skapande av större enhetlighet och för förhindrande av alltför hög uppskattning
av denna kostnad. Med hänsyn härtill har pensionsstvrelsen i meddelande
till pensionsnämnderna förklarat, att styrelsen i princip inte kunde
godkänna att bostadstillägget i förevarande fall beräknades efter en högre
kostnad för bostad med värme än 500 kronor om året. Skillnad skulle därvid
inte göras mellan om pensionären hade eget rum eller delade rum med
en eller med flera andra personer; eljest skulle ändringar i detta förhållande,
något som skedde tid efter annan, kunna föranleda täta omregleringar
av bostadstillägget. I kommuner, där bostadstillägget anknutits till
bostadskostnaden, har pensionsstyrelsens anvisning som regel följts, men
i några fall har pensionsstyrelsen funnit sig böra nedsätta bostadstillägget i
enlighet med vad nyss sagts. I de fall där besvär anförts och avgjorts av
Kungl. Maj :t har pensionsstyrelsens beslut fastställts. Det är att märka,
att dessa beslut icke inneburit ett frångående av bestämmelserna i de kommunala
grunderna för bostadstillägget i fråga utan blott gällt en ändrad
uppskattning av vederbörandes bostadskostnad, som ju ej direkt fixerats i
grunderna.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 17
I ett antal kommuner har emellertid bostadstillägget till ålderdomshemspensionärer
bestämts till visst belopp i de kommunala grunderna, under
det att tillägget för andra tilläggsberättigade är anknutet till bostadskostnaden.
I vissa fall har därvid det angivna beloppet bestämts med utgångspunkt
från en högre bostadskostnad på ålderdomshemmet än förut angivits.
Det synes tveksamt, om en nedsättning av bostadstillägget bär kan göras på
samma sätt som skett i de förut berörda fallen, eftersom beloppet fixerats
i de av kommunen antagna grunderna och dessa ej torde kunna frångås
vid beräkningen av bostadstillägget annat än om och i den mån de innehåller
bestämmelser avvikande från lagens absoluta regler, något som det ju
här ej är fråga om. En tillämpning av pensionsstyrelsens begränsningsregel i
förevarande fall synes förutsätta en ändring i folkpensioneringslagen på
denna punkt.
Av vad jag förut anfört torde framgå, att det ej kan anses tillfredsställande
om det i fråga om bostadstilläggen till de på ålderdomshem intagna
saknas möjlighet för staten att ingripa återhållande. Genom den begränsningsregel
som pensionsstyrelsen tillämpat har det varit möjligt att göra en
önskvärd reglering i flertalet fall, en reglering som kan sägas i viss mån
vara analog med den som gäller i fråga om statsbidraget till anordnande av
ålderdomshem, i det att den anknyter till en beräknad medelkostnad per
pensionär på ålderdomshem. Beloppet 500 kronor, som måhända i vissa fall
kan anses vara i underkant för en pensionär på enkelrum, måste å andra
sidan även ses mot bakgrund av att det är vanligt att både tre och fyra inackorderas
i samma rum på ålderdomshemmen, i vilket fall »hyran» för
detta rum skulle beräknas till 1 500 resp. 2 000 kronor. En differentiering
efter rumsbeläggningen kan av skäl som angivits i det föregående icke
lämpligen göras.
Den sålunda uppställda begränsningsregeln sörjer enligt min mening för
en rimlig avvägning mellan statens och kommunernas intressen i förevarande
fall. För undanröjande av de hinder som enligt vad förut sagts torde
föreligga mot en tillämpning av regeln i vissa fall förordar jag, att i folkpensioneringslagen
göres härför påkallad ändring. Lämpligast synes vara,
att till 7 § andra stycket fogas en bestämmelse av innebörd att för pensionsberättigad,
som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem,
ej må, därest Konungen så förordnat, utgå högre kommunalt bostadstillägg
än som följer av de föreskrifter som därvid meddelas av Konungen. Uttrycket
ålderdomshem och därmed likställt hem bör härvid ges samma innebörd
som det f. n. har i fattigvårdslagstiftningen.
Begränsningsregeln bör sålunda enligt min mening lämpligen icke intagas
i lagen ntan i särskild författning. Regeln torde böra utformas så, att
kommunalt bostadstillägg till den som är bosatt i nyss angivet hem ej må,
i vad bostadstillägget är avsett att bereda täckning för vederbörandes bostads-
och bränslekostnader, överstiga angivet belopp. Detta gränsbelopp torde
i nuvarande läge böra fastställas till 500 kronor om året. Möjlighet till
viss dispens från regeln synes böra finnas, exempelvis för fall då pensions
2
liihnng till riksdagens protokoll 1955. 0 samt. 2 avd. Nr 5
18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
tagaren jämlikt övergångsbestämmelse vid de kommunala bostadstilläggens
tillkomst äger uppbära kommunalt bostadstillägg till belopp motsvarande
tidigare statligt bostadstillägg å mer än 500 kronor. Beloppet för sistnämnda
tillägg kunde nämligen i vissa fall uppgå till 600 kronor.»
Av den special motivering departementschefen lämnar till de
framlagda förslagen till ändringar i folkpensioneringslagen och lagen om
bidrag till änkor och änklingar med barn må här återgivas följande.
»I 9 § återfinnes en bestämmelse om viss dispens från inkomstprövningsreglerna
i det fallet, då gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension,
före 60 års ålder blivit helt oförmögen till arbete men ej är berättigad
till blind- eller vårdtillägg. När särskilda skäl föranleder därtill må
nämligen, även om enligt reglerna för inkomstprövningen ingen eller lägre
tilläggspension skulle utgå, sådan pension tillerkännas vederbörande med
högst 400 kronor om året. Därvid erhåller denne, utöver grundpensionen å
200 kronor, även standardförhöjning och indextillägg med fullt belopp
(400 + 8 X 50 =) 800 kronor, enär dessa förmåner enligt nyssnämnda regler
minskas först sedan tilläggspensionen fallit bort. Den som får tilläggspension
med det högsta beloppet 400 kronor erhåller sålunda sammanlagt
(200 -f- 400 + 800 = ) 1 400 kronor om året. Inräknandet av standardförhöjningen
och flertalet indexlillägg i tilläggspensionen bör föranleda, att det i
9 § stadgade beloppet 400 kronor höjes till 1 100 kronor, för att den i 9 §
givna dispensregeln skall framdeles ge samma resultat som hittills eller
(200 + 1 100 + 2 X 50 =) 1 400 kronor. Härav påkallad ändring har föreslagits
i 9 §.
Ändringen i 7 § föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1955, under det att
övriga ändringar avses träda i kraft den 1 januari 1956. Pensionspristalet
skulle sålunda komma att fastställas enligt de nya reglerna första gången i
januari 1956 att tillämpas under nästföljande månad. Till dess måste pensionspristalet
bestämmas med tillämpning av nuvarande bestämmelser, vilket
förutsätter att levnadskostnadsindex beräknas även för månaderna mars, juni
och september innevarande år. Det på grundval av sistnämnda månads indextal
beräknade pensionspristalet, som fastställes i oktober, skall därvid gälla
under tiden november 1955—januari 1956. Med anledning av vad nu sagts
bär jag för avsikt att i annat sammanhang denna dag föreslå Kungl. Maj:t
alt förordna, att levnadskostnadsindex skall beräknas för månaderna mars,
juni och september 1955.
Vid reformens ikraftträdande utgående änkepensioner och hustrutillägg bör
uppräknas av pensionsstyrelsen utan särskild ansökning. Föreskrift härom
har upptagits i övergångsbestämmelserna.
Förslaget till lag angående ändring i lagen om bidrag
till änkor och änklingar med barn upptager en ändring
avseende höjningen av åldersgränsen för barnet. Däremot erfordras
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 19
ingen ändring med anledning av den föreslagna höjningen av bidraget, eftersom
lagen i fråga om beloppet blott hänvisar till vad i folkpensioneringslagen
stadgas om änkepension. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1956.»
I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår under förslagsanslagen
till Bidrag till folkpensioner m. in. och till Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn m. in. anför departementschefen:
»För innevarande budgetår har anvisats under rubriken Bidrag till folkpensioner
m. in. ett förslagsanslag av 1 085 milj. kronor och under rubriken
Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 243 milj. kronor. Dessa båda
anslag har, med hänsyn till den nu föreslagna inräkningen av flertalet indextillägg
i folkpensionernas grundbelopp, i årets statsverksproposition (V
ht p. 93) sammanförts under ett anslag under rubriken Bidrag till folkpensioner
m. in.
Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde de totala kostnaderna under
budgetåret 1955/56 komma att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser,
uppgå till 1 278 milj. kronor för folkpensionerna frånsett indextillägg, av
vilket belopp 1 086 milj. kronor kunde beräknas belöpa på staten. För indextilläggen
beräknades totalkostnaderna till 305,7 milj. kronor, varav 280,7
milj. kronor beräknas falla på staten. Därvid har förutsatts, att pensionspristalet
förblir mellan 135 och 145, motsvarande mellan 103 och 109 enligt den
nu föreslagna ändrade skalan. Under det gemensamma anslaget för nästa
budgetår har preliminärt upptagits ett avrundat belopp av 1 365 milj. kronor.
Anslagsökningen i förhållande till de för innevarande budgetår anvisade
anslagen föranledes huvudsakligen av att under detta budgetår tillkommit
ett indextillägg utöver det antal för vilket anslag beräknats.
Den av mig förordade höjningen av änkepensioner och hustrutillägg kan
beräknas medföra en årlig kostnadsökning av ca 13 milj. kronor eller, eftersom
reformen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956, en ökning med
ca 6,5 milj. kronor för nästa budgetår. Kommunernas bidragsandel i fråga
om dessa förmåner kan uppskattas till 44,5 procent, varför det kan beräknas
att ca 2,9 milj. kronor kommer att belöpa på kommunerna och ca 3,6 milj.
kronor på staten. De föreslagna ändringarna i övrigt i fråga om folkpensionernas
grundbelopp och indexregleringen medför ingen kostnadsökning.
Den 11 februari 1955 anmälde jag i statsrådet fråga om viss samordning
mellan den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen m. m., varvid
förordnades att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över bl. a. ett förslag till
lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring. Den berörda frågan
avsåg bl. a. förhindrande av å ena sidan uppkomsten av luckor i det skydd som
den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen erbjuder och å andra
sidan dubbelersättningar därifrån. Därvid förordade jag i fråga om sjukförsäkringen
bl. a. viss förlängning av sjukhjälpstiden för förvärvsarbetande
personer, som åtnjuter invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg.
Vad åter angår folkpensioneringen förordade jag bl. a., all sjukhjälp
20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
från allmän sjukkassa ej skulle räknas som inkomst vid folkpensioneringens
inkomstprövning ävensom att vid retroaktiv utbetalning av folkpensionsförmåner
som nyss sagts skulle göras visst avdrag å folkpensionsbeloppet för
sjukpenning och barntillägg från allmän sjukkassa, varvid det avdragna beloppet
skulle utbetalas till sjukkassan. Kostnaderna för denna reform, som
avsågs träda i kraft den 1 januari 1956, är vanskliga att beräkna men för
folkpensioneringens del kan reformen antagas verka i såväl utgiftshöjande
som utgiftsminskande riktning. Nämnda förslag torde sålunda ej behöva påverka
nu ifrågavarande anslag.
Jag har för avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj :t att förelägga årets
riksdag förslag om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor. I detta
sammanhang må nämnas, att denna uppräkning kan antagas medföra viss
minskning av folkpensionsförmåner till sådana livräntetagare, men storleken
av kostnadsminskningen till följd härav synes svår att beräkna.
Med hänsyn till den ringa storleken av den för höjningen av änkepensioner
och hustrutillägg beräknade kostnadsökningen jämfört med hela anslagsbeloppet
och då folkpensionskostnaderna synes komma att påverkas i minskande
riktning genom nyssnämnda förslag om uppräkning av äldre yrkesskadelivräntor,
förordar jag att förslagsanslaget till Bidrag till folkpensioner m. m.
för nästa budgetår uppföres med det preliminärt beräknade beloppet 1 365
milj. kronor.
Vad åter angår förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders barn m. in. är detta för innevarande budgetår uppfört med 12,1
milj. kronor. Under detta anslag anvisas medel för såväl särskilda barnbidrag
som änke- och änklingsbidrag.
Enligt pensionsstyrelsens beräkningar torde totalkostnaderna under budgetåret
1955/56 komma att, med tillämpning av nuvarande bestämmelser,
uppgå till 16 milj. kronor för de särskilda barnbidragen och 4,3 milj. kronor
för änke- och änklingsbidragen, av vilka kostnader (6,8 -j- 1,9) 8,7 milj. kronor
kunde beräknas belöpa på kommunerna och (9,2 + 2,4) 11,6 milj. kronor
på staten.
Den nu föreslagna höjningen av änke- och änklingsbidragen torde medföra
en merkostnad av 1 milj. kronor om året samt den höjda åldersgränsen för
barnet en kostnad av 1,4 milj. kronor för år, varav 0,2 milj. kronor kan beräknas
avse kommunala bostadstillägg. Eftersom reformen avses träda i kraft
den 1 januari 1956, torde hälften av nämnda belopp falla på nästa budgetår.
Vid beräkningen har gjorts samma antagande i fråga om pensionspristalet
som nyss i fråga om folkpensionsanslaget. Kommunernas bidragsandel kan
beräknas till 55 procent i fråga om bostadstilläggen och till 40 procent för
änke- och änklingsbidragen i övrigt. Av kostnaderna för nästa budgetår
torde alltså 0,7 milj. kronor belöpa på staten och 0,5 milj. kronor på kommunerna.
De nyss berörda förslagen om samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen
och folkpensioneringen samt om uppräkning av vissa äldre yrkes
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 21
skadelivräntor berör även de under förevarande anslag hörande förmånerna
men torde i kostnadshänseende komma att motväga varandra när det gäller
detta anslag, varför de ej synes böra föranleda någon ändring av anslagsberäkningen.
Jag föreslår sålunda, att till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn m. m. äskas ett förslagsanslag av (11,6 -f- 0,7) 12,3 milj. kronor för
nästa budgetår.»
Den av departementschefen ovan berörda frågan om viss samordning
mellan den allmänna sjukförsäkringen och folkpensioneringen m. m. —
vilken enligt departementschefen ej torde påverka nu ifrågavarande anslag
— har sedermera framlagts för riksdagen i propositionen nr 114 samt tillstyrkts
av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 28.
Jämväl frågan om uppräkning av vissa äldre yrkesskadelivräntor har
numera förelagts riksdagen, nämligen genom propositionerna nr 156 och
158. Sammansatt stats- och andra lagutskott har, såvitt nu är av betydelse,
tillstyrkt propositionerna i sitt utlåtande nr 1.
Motionerna
I motionen 11:577 beröres frågan om änkepension och yrkas, att
riksdagen måtte beakta i motionen framförda synpunkter beträffande skälighetsprövning
av rätt till änkepension enligt indikationen »särskilda skäl».
Motionärerna har angivit sina synpunkter på följande sätt:
I gällande lag ges möjlighet till dispens under åberopande av särskilda
skäl för den som blivit änka före 55 års ålder. Denna dispensgivning har
emellertid tillämpats mycket restriktivt. I samband med det nu framlagda
lagförslaget vore det önskvärt att även ramen för skälighetsprövningen
vidgades. Vid den dispensgivning som hittills förekommit, har åldern icke
beaktats som den enda avgörande faktorn. Det förtjänar understrykas, att
skiftande förhållanden i fråga om försörjningsmöjligheter, yrkesutbildning
in. in. bör tillmätas väl så stor betydelse. En änka som under längre
eller kortare tid kunnat klara försörjningsproblemet kan icke för närvarande
få sin rätt till pension omprövad för den händelse försörjningsmöjligheterna
upphör. En änka, som t. ex. skött hushållet åt hemmavarande barn
under några år efter makens död men efter barnens familjebildning måste
söka sysselsättning utom hemmet, kan få ännu större svårigheter att konkurrera
på arbetsmarknaden än om hon sökt arbete omedelbart efter makens
död. Ju äldre hon blir och ju längre hon är bunden vid uppgiften som
husmor, desto svårare får hon att återinpassas i arbetslivet, även om hon
haft förvärvsarbete före äktenskapets ingående. Hennes situation är i sådana
fall att jämföra med den partiellt arbetsföres. Många olika exempel
kunde anföras där det vore väl motiverat att införa en skälighetsprövning
av äldre änkors rätt till pension i anslutning till indikationen »särskilda
skäl». Behovsprövningen torde få betraktas som eu garanti för att den som
genom förvärvsarbete eller på annat sätt har sin försörjning tryggad icke
kommer i åtnjutande av de i lagen stipulerande förmånerna.
22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
Ur samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga synpunkter kan det
ej vara klokt att fastlåsa prövningsförfarandet inom alltför snäva gränser.
Ett sådant tillämpningssystem befrämjar inte vederbörandes strävanden att
hävda sig på arbetsmarknaden. Om änkorna har vetskap om att de kan få
sina fall prövade vid den tidpunkt, då försörjningsproblemet blir aktuellt,
även om denna tidpunkt inte sammanfaller med makens frånfälle, får de
ökad trygghet och därmed ökad benägenhet att så långt möjligt själva klara
sin försörjning. En skälighetsprövning enligt anförda principer skulle därjämte
överensstämma med vad som redan tillämpas vid beviljandet av hustrutillägg
på grund av »särskilda skäl».
De likalydande motionerna 1: 456 och II: 564 upptar en fråga, som icke
närmare berörts i propositionen, nämligen om den ålder då hustrutillägg
kan utges. Då rätten till hustrutillägg är inkomstprövad synes
det — anför motionärerna — skäligt, att sannna åldersgräns tillämpas som
för änkepension. Med hänvisning härtill föreslås i motionerna »att riksdagen
vid behandling av proposition nr 128 måtte besluta att i § 5 göra den
ändring i föreslagen lydelse att till pensionsberättigads hustru, som själv
ej åtnjuter folkpension, utgår hustrutillägg, därest hustrun fyllt femtiofem
år och makarna varit gifta minst fem år, etc.; att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag för härför erforderlig författningstext».
I de likalydande motionerna 1:477 och 11:586 beröres frågan om den
för rätt till änkc- och änkling sbidrag uppställda åldersgränsen
för barnet och hemställes, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts proposition nr 128/1955 i vad den avser förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar
med barn». I propositionen föreslås i denna del, att åldersgränsen för
barnet höjes från 10 till 12 år. Den i propositionen föreslagna höjningen av
beloppet av dylika bidrag beröres icke av ifrågavarande författningsändring.
I motionen 11:585 slutligen beröres den föreslagna maxim e ringen
av vissa kommunala bostadstillägg och hemställes, »att
riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 128 måtte avslå
det av Kungl. Maj:t under 7 § i lagen om folkpensionering begärda bemyndigandet
att på det sätt som i propositionen föreslagits maximera de kommunala
bostadstilläggen till folkpensionär, som är bosatt i ålderdomshem
eller därmed likställt hem».
I den före propositionens avlämnande väckta motionen 11:400 hemställes
»att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj :t om förslag till 1956 års riksdag
att de nu påtagliga orättvisorna mot folkpensionärerna i fråga om de kommunala
bostadstilläggen mildras eller helt elimineras». Motionären anför,
att enda lösningen torde vara att staten påtager sig en större del av kostnaden
för de kommunala bostadstilläggen.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 23
Utskottet
Änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget, vilka båda är inkomstprövade,
utgår nu med 600 kronor i grundbelopp, 240 kronor i indextillägg
(åtta tillägg å 30 kronor) samt 240 kronor i standardhöjning, sammanlagt
1 080 kronor, allt för år. I propositionen föreslås att nämnda förmåner
höjes från 1 080 till 1 440 kronor. Utskottet hälsar med tillfredsställelse, att
förslag nu framlagts till förbättring av änkepensionen och änke- och änklingsbidraget
och finner den föreslagna höjningen väl avvägd samt tillstyrker
alltså propositionen i denna del.
I motionen II: 577 framlägges vissa synpunkter på tillämpningen i praxis
av regeln, att änkepension, när särskilda skäl föranleder därtill, må kunna
utgå, oaktat änkan vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år, och uttalas, att
dispensgivningen hittills varit mycket restriktiv, samt förordas, att ramen
för skälighetsprövningen vidgas.
Utskottet vill i denna fråga till eu början erinra om följande. Spörsmålet
att åstadkomma en mjukare övergång mellan olika grupper av änkor i vad
angår 55-årsregeln kan tänkas löst på olika sätt. Redan i sitt förslag till
den nuvarande folkpensioneringslagen övervägde socialvårdskommittén ett
uppslag med sådant syfte. Enligt detta skulle änkepensionen utgå med ett
reducerat belopp — 2/3 resp. 1/3 av full pension — till änkor, som vid
mannens bortgång fyllt allenast 54 resp. 53 år. Denna anordning avvisade
dock kommittén själv, bl. a. på den grund att pensionsbeloppen skulle bli
för små för att vara effektiva. Emellertid kan man, i stället för att ge alla
änkor som vid änkeblivandet tillhört viss åldersgrupp en reducerad pension,
lämna ett begränsat antal änkor i övergångsgrupperna pension med
fullt belopp. Härigenom skulle den nämnda olägenheten med socialvårdskommitténs
uppslag bortfalla. Denna senare linje följdes då man genom beslut
vid 1948 års riksdag öppnade möjlighet till änkepension för en änka,
även om hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år. Andra lagutskottet uttalade
vid sin behandling av ärendet, att den eftersträvade gradvisa övergången
lämpligen finge åstadkommas på så vis, att förutsättningarna för att änka
skall bli pensionsberättigad, oaktat hon vid mannens frånfälle ej uppnått
55 års ålder, skärptes, ju längre tid som förflutit mellan mannens död och
hennes 55-årsdag. Någon bestämd maximigräns för denna tidrymd syntes
utskottet icke böra fastställas, men densamma borde i överensstämmelse
med tanken hos socialvårdskommittén i dess ovan berörda förslag som regel
icke överskrida två år. Då pensionen börjar utgå vid uppnådda 55 års
ålder, skulle eljest mellan änkeblivandet och den första utbetalningen av
pensionen förflyta alltför lång tid. Vid bedömande av om särskilda skäl
förelåge borde vidare hänsyn tagas till andra angivna förhållanden. Därvid
finge den omständigheten huruvida änkan kunnat återinpassas i förvärvslivet
avgörande betydelse.
Utskottet vill i frågan om en utvidgning utöver enligt de riktlinjer, som i
24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
det föregående angivits, anföra följande. Änkepensionen utgår enligt huvudregeln
till kvinnor som på grund av relativt hög ålder och efter tämligen
långt äktenskap i allmänhet har svårigheter att få något förvärvsarbete av
betydelse när mannen avlidit. Generellt sett föreligger här ett behov som ej
kan fullt tillgodoses genom kvinnans egna insatser i förvärvslivet. Dessa fall
är därför lämpade för en hjälpform av socialförsäkringstyp, där reglerna
kan göras mer stela och schematiska. Den i motionen avsedda utvidgningen
avser fall, där hjälpbehov enligt de angivna schematiska reglerna ej förutsättes,
men där dock av särskilda skäl ett hjälpbehov föreligger. Givetvis
bör samhället även i sådana fall kunna träda hjälpande emellan. Men enligt
utskottets mening är folkpensioneringen icke den mest lämpade formen
för hjälp i dylika fall. — Änkepensioneringskommittén har för sin del föreslagit
en icke oväsentlig utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade.
De regler kommittén därvid uppställt — med olika möjligheter till
undantag och skälighetsprövning — belyser alt det, när man går utanför
den nuvarande kretsen av änkepensionsberättigade, knappast går att konstruera
schematiska regler som ger rättvisa. Som utskottet ovan anmärkt
bör en socialförsäkringsform som folkpensioneringen ta sikte på fall som
kan bedömas just efter sådana mer schematiska regler. De fall där särskilda
skäl föreligger till att samhället hjälper trots att dessa regler ej är tillämpliga
bör hänföras till en hjälpform som byggs upp på en allmän behovsprövning.
På riksdagens bord ligger nu förslag till lag om socialhjälp. Denna
hjälpform, som avses skola träda i stället för fattigvården, synes utskottet
bättre lämpad för de i motionen åsyftade fallen. Utskottet kan därför
icke biträda förslaget i motionen om en utvidgning av den särskilda behovsprövningen
inom ramen för folkpensioneringen i nu förevarande hänseende.
I fråga om hustrutilläggen, som nu utgår med samma belopp som änkepensionen
eller alltså tillhopa 1 080 kronor om året, föreslås i propositionen
samma höjning, till 1 440 kronor, som i fråga om änkepensionen. I de fall
där ej annat föranledes av inkomstprövningen kommer två makar, av vilka
mannen är folkpensionsberättigad och hustrun uppbär hustrutillägg, enligt
förslaget — i motsats till vad som nu är fallet — att tillsammans uppbära
samma belopp som om jämväl hustrun varit pensionsberättigad. Förslaget
innebär en betydande förbättring av makarnas standard, då hustrulillägg
utgår. I motionerna 1:456 och 11:564 yrkas härutöver, att hustrutilläggsåldern
skall sänkas från 60 till 55 år.
Utskottet tillstyrker den föreslagna höjningen av beloppet av hustrutilllägget
men kan däremot icke tillstyrka förslaget om en sänkning av liustrutilläggsåldern.
I de fall där hjälpbehov här kan föreligga bör enligt utskottets
mening liksom i fråga om de yngre änkorna den föreslagna nya socialhjälpslagen
kunna bli av betydelse. Mot en sänkning talar också att tendensen
nu med hänsyn till befolkningsutvecklingen och läget på arbetsmarknaden
går mot en höjning av pensionsåldern.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 25
I folkpensioneringslagen finns stadgad viss dispensmöjlighet i fråga om
den s. k. änkeåldern och i fråga om hustrutilläggsåldern, men däremot är
kravet på minst fem års äktenskap för rått till änkepension eller huslrutilllägg
ovillkorligt. I propositionen föreslås nu en uppmjukning även i sist
berörda hänseende. Änkepension och hustrutillägg föreslås sålunda, när särskilda
skäl föranleder därtill, kunna utgå, oaktat äktenskapet icke varat så
lång tid som fem år. Härmed åsyftas, enligt vad departementschefen utvecklat,
sådana fall där en änka, som uppbär änkepension eller änkebidrag,
gifter om sig med en folkpensionär. Till följd av omgiftet förlorar hon då
pensionen eller bidraget. En sådan omgift änka skall enligt förslaget kunna
erhålla hustrutillägg i det nya äktenskapet, även innan detta bestått fem år,
och hon skall senare också kunna bli berättigad till änkepension, om den
nye mannen skulle do, innan det äktenskapet varat fem år. Utskottet finner
det välmotiverat och förordar, att hustrutillägg resp. änkepension skall
kunna utgå i de av departementschefen angivna fallen. Det genom propositionen
framlagda lagförslaget går i den utformning det erhållit i och för
sig längre än vad som skulle erfordras för att täcka dessa fall. Dessa låter
sig emellertid knappast lagtekniskt sammanfattas i ett klart och enkelt stadgande,
som i sig på en gång förenar önskad fasthet och smidighet, och utskottet
tillstyrker därför den föreslagna lagändringen trots den formellt vidsträckta
avfattning som undantagsregeln därigenom kommer att erhålla.
För att undvika att lagstadgandet kommer till användning i vidare omfattning
än vad utskottet ovan förordat är det angeläget, att pensionsstyrelsen
med uppmärksamhet följer pensionsnämndernas tillämpning av den nya bestämmelsen.
Bidrag till änkor och änklingar med barn utgår nu under förutsättning,
bl. a., att barnet icke fyllt tio år. Departementschefen har funnit denna åldersgräns
för låg, och i propositionen har föreslagits, att bidragen skall utgå
tills barnet fyllt tolv år. I de likalydande motionerna I: 477 och II: 586 yrkas
att detta förslag måtte avslås. Motionärerna anför, att det avgörande då
man väljer åldersgränsen bör vara barnets behov av manuell skötsel, och
pekar på att detta behov minskar, sedan barnet uppnått tioårsåldern. Utskottet
vill erinra om att det här är fråga om barn i familjer som splittrats
genom att den ena av föräldrarna avlidit. För dessa barn torde i särskilt hög
grad gälla, alt de, då de närmast efter tioårsåldern kommer in i eu känsligperiod
i sin utveckling, är i stort behov av personlig kontakt med den efterlevande
av föräldrarna. I bidragsfallen är det regelmässigt — bidragen är
inkomstprövade — fråga om fall där modern lever efter och ensam måste
draga försorg om barnet. Det är från de ovan berörda synpunkterna ett önskemål,
att modern så länge som möjligt kan ge sin tid åt hemmet och icke
tvingas att ägna i vart fall hela dagen åt förvärvsarbete utom hemmet. —
Såsom motionärerna framhåller torde visserligen barnet i allmänhet icke
efter uppnådda tolv års ålder ha passerat den känsliga perioden i sin utveckling.
Detta talar emellertid närmast för att höja åldersgränsen utöver vad
26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 ur 1955
departementschefen förordat. Ett sådant förslag — åldersgränsen skulle höjas
så att den omfattade hela skolåldern — har också framställts under remissbehandlingen
av änkepensioneringskommitténs betänkande. Utskottet,
som finner en höjning av åldersgränsen önskvärd, anser den av departementschefen
gjorda avvägningen lämpligen böra i nuvarande läge godtagas och
tillstyrker propositionens förslag.
Den år 1953 genomförda s. k. standardhöjningen av folkpensionsförmånerna
innebar en väsentlig förbättring av dessa förmåner. I de s. k. grundbeloppen
kom detta emellertid ej till synes. Höjningen genomfördes -— bl. a.
därför att reformen ansågs kunna på det sättet föras ut i livet snabbare —
genom en särskild lag om höjning av folkpensioner m. m. Nu föreslås, att
standardhöjningen — utan förändring av förmånernas realvärde — skall
inarbetas i grundbeloppen och att den särskilda lagen i samband därmed
skall upphöra att gälla. Jämväl sex av de nu utgående åtta indextilläggen föreslås
inarbetade i grundbeloppen. Att icke alla tilläggen medtagits har departementschefen
motiverat med att någon marginal bör finnas. Utskottet
tillstyrker den föreslagna inarbetningen.
Vid angivandet i lagtexten av de nya grundbeloppen har i 4 § 2 mom. folkpensioneringslagen
beträffande tilläggspensionen — i motsats till vad som
skett i 4 § 1 mom. beträffande ålderspensionen — i fråga om gift pensionsberättigad
icke särskilt upptagits det fall att maken åtnjuter enbart grundpension.
Dylika fall kan emellertid förekomma, och enligt vad utskottet erfarit
föreligger f. n. åtminstone ett sådant fall. Utskottet får därför föreslå,
att lagtexten ändras att täcka jämväl nu berörda fall, varvid en redigering
i enlighet med vad som i propositionen föreslås i avseende å ålderspension
erhålles.
Inarbetningen av standardhöjningen och vissa av indextilläggen i grundbeloppen
för med sig, att vissa tekniska ändringar i indexregleringen måste
göras. Indexintervallerna bör sålunda bestämmas till tre i stället för som nu
fem enheter, och basperioden bör flyttas från juni 1946 till december 1951.
De nya indexintervallerna motsvarar reellt sett de tidigare. — Sedan levnadskostnadsindex,
som nu ligger till grund för beräkningen av det s. k. pensionspristalet
och därmed för när indextillägg till folkpensionsförmånerna
skall utgå, i enlighet med beslut vid förra årets riksdag ersatts av en ny indexserie,
konsumentprisindex, föreslås nu i propositionen, att pensionspristalet
framdeles skall anknytas till den nya konsumentprisindexen. Eljest
skulle man nödgas att, för uträknande av pensionspristalet, i fortsättningen
beräkna även levnadskostnadsindex. Av socialstyrelsen verkställda beräkningar
för vissa månader utvisar, att skillnaden mellan pensionspristalen
enligt den föreslagna och den hittills använda beräkningsmetoden ä.r helt
obetydlig och att de båda metoderna efter avrundning till hela tal för nämnda
månader ger helt överensstämmande resultat i fråga om pensionspristalet.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna nya
indexregleringen.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1!)55 27
Sådana folkpensionärer, vilkas folkpension enligt stadgande i folkpensioneringslagen
uppbäres av kommunen, skall i s. k. fickpengar tillhandahållas
ett belopp som i lagen alltsedan dess tillkomst år 1946 varit bestämt till
200 kronor om året. lleloppet föreslås nu med hänsyn till främst penningvärdesutvecklingen
höjt till 360 kronor om året. ökningen svarar mot den
höjning folkpensionsförmånerna undergått under motsvarande tid. Utskottet
tillstyrker den föreslagna höjningen.
I fråga om de kommunala bostadstilläggen, vilka med vissa inskränkningar
utgår enligt grunder som kommunen bestämmer samt bekostas av
staten och kommunen, föreslås i propositionen för visst fall en inskränkning
i kommunernas bestämmanderätt. Enligt förslaget må, där Konungen
så förordnar, för pensionsberättigad som är bosatt i ålderdomshem eller
därmed likställt hem, ej utgå högre kommunalt bostadstillägg än som följer
av sådan föreskrift. I motionen II: 585 yrkas avslag å propositionen i denna
del.
Bakgrunden till Kungl. Maj :ts förslag är, att i ett antal kommuner bostadstillägget
till ålderdomshemspensionärer bestämts till visst belopp i de
kommunala grunderna under det att tillägget för andra tilläggsberättigade
anknutits till den faktiska bostadskostnaden, samt att härvid det för ålderdomshemspensionärerna
i grunderna angivna beloppet bestämts med utgångspunkt
från en högre bostadskostnad på ålderdomshemmen än vad som enligt
Kungl. Maj :ts mening kan godtagas. Genom att höja bostadstillägget för
ålderdomshemspensionärerna och därmed också statens kostnad för detta
tillägg kan — anför departementschefen — kommunen efter behag öka det
statsbidrag till driften av ålderdomshemmet, som det kommunala bostadstillägget
utgör. Departementschefen erinrar i sammanhanget om att statsbidraget
till anordnande av eller till- och ombyggnad av ålderdomshem icke
kan av kommunen själv till storleken bestämmas utan är på visst sätt avvägt
efter en beräknad medelkostnad per vårdplats.
Utskottet tillstyrker att Kungl. Maj :t lämnas det nu begärda bemyndigandet
att genom utfärdande av föreskrifter förhindra att statsbidraget till de
kommunala bostadstilläggen utnyttjas på sätt som påtalas i propositionen.
Motionen II: 585 avstyrkes alltså. Mot de riktlinjer för utformandet av Kungl.
Maj:ts föreskrifter som angivits i propositionen har utskottet ej funnit anledning
till erinran. Utskottet förutsätter att, därest ändrade förhållanden
det påkallar, föreskrifterna anpassas därefter.
I den före propositionens avlämnande väckta motionen II: 400 beröres också
frågor om det kommunala bostadstillägget. Motionären pekar på att bostadstillägget
utgår med olika belopp i olika kommuner och uttalar, att det
inte kan vara riktigt att låta pensionärernas standard vara avhängig av vad
kommunerna anser sig kunna kosta på sig i förevarande hänseende. Enda
lösningen torde — anföres i motionen — vara, att staten påtager sig en större
del av kostnaden för de kommunala bostadstilläggen.
Spörsmålet om fördelningen av folkpensionskoslnaderna mellan stat och
28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
kommun har vid flera tillfällen prövats av riksdagen. De nu gällande reglerna
har väsentligen tillkommit genom beslut vid 1947 och 1952 års riksdagar.
Vid den sistnämnda riksdagen var framför allt frågan om finansieringen
av de kommunala bostadstilläggen aktuell. I motioner till fjolårets
riksdag, 1:363 och 11:381 samt 1:401 och 11:514, yrkades, att riksdagen
skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om en utredning resp. en omprövning rörande
fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.
Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade motionerna
i sitt utlåtande nr 1 år 1954, framlade i utlåtandet vissa utredningar
rörande nämnda fördelning, till vilka här torde få hänvisas. Det sammansatta
stats- och andra lagutskottet uttalade, att det för sin del ansåge
det önskvärt, att samtliga i utlåtandet berörda, för kommunernas ekonomi
betydelsefulla omständigheter bleve belysta genom en allsidig utredning. Härvid
borde särskild uppmärksamhet ägnas frågan rörande skiljaktigheter i
fråga om kostnadsbelastningen för folkpensionsändamål de olika kommunerna
emellan.
Vad angår tidpunkten för en sådan utredning som nyss berörts anmärkte
utskottet, att en siffermässig belysning av verkningarna i olika avseenden
av standardtilläggens införande år 1953 och den från och med år 1954 ikraftträdda
kommunbidragsreformen inte kunde antagas föreligga förrän sedan
viss tid förflutit. Vad nu sagts gällde även beträffande verkningarna av den
allmänna sjukförsäkringen. Utskottet hänvisade vidare till att en lag om socialhjälp
kunde förväntas bli förelagd 1955 års riksdag och uttalade, att eu
sådan lagstiftning vid bedömande av kommunernas belastning för sociala
ändamål tydligen bleve av stor betydelse. Slutligen hänvisade utskottet till
att den allmänna statsbidragsutredningen räknade med att under år 1955
avgiva förslag rörande utformningen av statsbidrag till kommunala ändamål.
Prövningen av detta förslag torde — anförde utskottet — få konsekvenser
även för bedömningen av frågan om kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna.
Sammanfattningsvis anförde det sammansatta stats- och andra lagutskottet:
Det
kan sålunda råda viss tvekan angående möjligheterna att inom den
närmaste tiden i erforderlig mån överblicka hithörande förhållanden. Det utredningsarbete,
som utskottet i det föregående förordat, bör utmynna i förslag
som kan ligga till grund för mera långsiktiga beslut och kräver därför
hänsynstagande till verkningarna av det lagstiftningsarbete å det sociala området,
som ägt rum eller är att förvänta under den närmaste tiden. Det är
sålunda nu knappast möjligt att taga ställning till den närmare tidpunkt när
utredningsarbetet lämpligen bör påbörjas. Utskottet förväntar emellertid, att
Kungl. Maj :t med särskild uppmärksamhet följer utvecklingen på området
och vid lämplig tidpunkt låter verkställa en allsidig utredning.
Riksdagen beslöt på utskottets hemställan att i skrivelse till Kungl. Maj :t
som sin mening giva till känna vad utskottet anfört. — Förslag till lag om
socialhjälp har som ovan berörts numera framlagts.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 29
Den i nu förevarande motion, II: 400, berörda frågan om ändring av statsbidragsreglerna
för de kommunala bostadstilläggen bör enligt utskottets mening
icke —- på sätt som skulle bli en följd av ett bifall till motionärernas
förslag -— brytas ut ur sitt sammanhang med fördelningen i övrigt mellan
stat och kommun av folkpensionskostnaderna utan torde få behandlas i detta
större sammanhang vid en tidpunkt när man bättre kan överblicka samtliga
hithörande förhållanden. Motionen bör därför enligt utskottets mening
icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Mot de i propositionen gjorda beräkningarna av anslag till Bidrag till folkpensioner
in. m. och till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
m. m. har utskottet — som erinrar om att andra lagutskottet i sitt utlåtande
nr 28 tillstyrkt den vid beräkningen av anslagsäskandena berörda propositionen
nr 114 och att sammansatt stats- och andra lagutskott i sitt utlåtande
nr 1 tillstyrkt de likaledes vid anslagsberäkningarna berörda propositionerna
156 och 158 såvitt nu är av betydelse — ej funnit anledning till erinran.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag angående ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering — måtte med avslag å
motionerna I: 456 och II: 564 samt II: 585 för sin del antaga
nämnda förslag med den ändringen, att 4 § 2 mom. erhåller
följande, såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
2 mom. Till envar-------
Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 1 160 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter folkpension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 1 500 kronor till annan pensionsberättigad.
----om året.
Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, t i 11- läggspension med 1 160 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller
tilläggspension eller vars hustru
uppbär hustrutillägg, 1 300 kronor till
gift pensionsberättigad, vars make
åtnjuter enbart grundpension, samt
1 500 kronor till annan pensionsberättigad.
B. att riksdagen — med avslag å motionerna 1:477 och
II: 586 — måtte för sin del antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 26 juli
1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn;
30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955
C. att motionerna
1) 11:577 samt
2) 11:400
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
D. att riksdagen måtte för budgetåret 1955/56 under femte
huvudtiteln anvisa
1) till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av
1 365 000 000 kronor; samt
2) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
m. in. ett förslagsanslag av 12 300 000 kronor.
Stockholm den 17 maj 1955
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
GUSTAF KARLSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Jacobsson,
Åkerström, Onsjö* och Gustafsson i Skellefteå;
från andra lagutskottet: herrar Nils Elowsson, Magnusson, Alvar Andersson,
Jacobsson i Tobo, fru Johansson i Norrköping* och herr Bengtsson i
Varberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Magnusson, som ansett
a) att i utskottets motivering av det stycke som börjar å s. 25 med orden
»Bidrag till» bort utgå det avsnitt som börjar med orden »Motionärerna anför»
och som slutar vid styckets slut med »tillstyrker propositionens förslag»
samt att utskottet — med hänvisning till vad i motionerna I: 477 och II: 586
anförts — bort, med tillstyrkande av nämnda motioner, avstyrka Kungl.
Maj :ts förslag i propositionen i vad gäller ändring i lagen den 26 juli 1947
(nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn; samt
b) att utskottets hemställan under B. och D. bort ha följande lydelse:
B. att riksdagen — med bifall till motionerna I: 477 och 11:586 — måtte
avslå det vid propositionen fogade förslaget till lag angående ändring i lagen
den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn;
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5 år 1955 31
D. att---anvisa
1) till---kronor; samt
2) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag
av 11 900 000 kronor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.