Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående barnmorskeväsendets organisation och den förebyggande mödravården m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1955-05-17 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1955:6, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående barnmorskeväsendets organisation och den förebyggande mödravården m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 1

Nr 6

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

barnmorskeväsendets organisation och den

förebyggande mödravården m. m. dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 25 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 129, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att

dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till avlöning åt

distriktsbarnmorskor m. in., som i propositionen förordats, att med särskilt

nämnt undantag tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;

dels godkänna de ändrade grunder för bidrag till förebyggande mödraoch

barnavård, som i propositionen förordats, att tillämpas fr. o. m. den

1 januari 1956;

dels godkänna de ändrade grunder för kostnadsfritt tillhandahållande av

läkemedel åt vissa kvinnor, lidande av havandeskapssjukdomar, som i propositionen

förordats, att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;

dels ock medgiva att för anordnande av försöksverksamhet med speciell

kontroll av havande kvinnor, lidande av vissa sjukdomar, må för budgetåret

1955/56 från förslagsanslaget till Bidrag till avlöningar m. m. inom

förebyggande mödra- och barnavård disponeras ett belopp av högst 5 000

kronor.

I anledning av propositionen har inom riksdagen väckts sju motioner,

nämligen

inom första kammaren

nr 435 av herrar Huss och Sunne,

nr 436 av fru Svenson m. fl. och

nr 437 av fru Hamrin-Thorell m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 549 av fröken Liljedahl m. fl.,

nr 550 av fröken Höjer m. fl.,

nr 551 av fru Sjöstrand m. fl. och

nr 552 av fru Nilsson.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen 1:435 och 11:550,

I: 436 och II: 549 samt I: 437 och II: 551.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 0 samt. 2 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i anslutning till redogörelsen

för de delar av Kungl. Maj :ts förslag, som motionärernas yrkanden

i varje särskilt fall avser.

Propositionen och motionerna har hänvisats till statsutskottet. Efter

överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har propositionen

och motionerna hänskjutits till behandling av sammansatt statsoch

andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som ligger till grund för de framlagda förslagen,

ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina

yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag rörande

barnmorskeväsendets organisation, syftande till en rationalisering

av den öppna förlossningsvården och ett bättre tillvaratagande av distriktsbarnmorskornas

arbetskraft. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar

i grunderna för statsbidrag till distriktsbarnmorskornas avlöning.

Den förebyggande mödravården föreslås skola utvidgas och intensifieras

i vissa hänseenden. Sålunda föreslås, att mödravården skall omfatta kostnadsfri

skärmbildsundersökning i vissa fall samt mödragymnastik. En

utvidgad eftervård för nyblivna mödrar, omfattande en tid av åtta veckor

efter förlossningen med rätt till läkarkontroll och kostnadsfria läkemedel

i viss utsträckning inom den statsunderstödda mödravårdens ram, föreslås

kunna införas av de huvudmän, som så önskar.

Slutligen förordas en försöksverksamhet med speciell kontroll av havande

kvinnor, lidande av vissa sjukdomar.

Barnmorskeväsendets organisation m. m.

Inledning

Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget rörande barnmorskeväsendets

organisation in. m. har i samråd med särskilda experter utarbetats av

en inom medicinalstyrelsen utsedd delegation, i det följande kallad utredningen.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i utredningens förslag och

i yttrandena över detsamma såvitt rör förevarande avsnitt hänvisas till

propositionen s. 9—23. Här torde endast böra framhållas att utredningen

vid övervägande av frågan hur den öppna förlossningsvården bör organiseras

för framtiden funnit att förhållandena inom vårt land är så olikartade,

att det icke är möjligt att föreslå en för alla delar av landet enhetlig

organisationsform. Utredningen har funnit, att fyra olika organisations
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6'' år 1955 3

former bör komma i fråga. Utredningen betecknar dessa typ A, typ B, typ C

och typ D. Typ A utgöres av den hittillsvarande organisationen med

distriktsbarnmorska som arbetar helt i den öppna vården och utan anslutning

till förlossningsanstalt. Typ B utgör en organisationsform, där

distriktsbarnmorskorna arbetar delvis i öppen och delvis i sluten \ård.

Typ C utgör en organisationsform, där befattningarna som distriktssköterska

och distriktsbarnmorska innehas av samma person, distriktssköterske-barnmorska.

Organisationsformen typ D innebär att beredskapen för

de fåtaliga hemförlossningarna helt övertages av förlossningsanstalt och

att alltså i den öppna vården endast tjänstgör barnmorskor för den förebyggande

mödravården.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, berör till en början

utvecklingen på förlossningsvårdens område och de

problem som uppkommit i anslutning härtill samt anför:

»Under loppet av endast ett par decennier har på förlossningsvårdens område

i vårt land försiggått en anmärkningsvärd utveckling, vilken inneburit

en radikal förskjutning av tyngdpunkten på området från öppen till sluten

vård. Under det att antalet anstaltsförlossningar år 1930 utgjorde endast

24 procent av det totala antalet, utfördes år 1953 106 910 av totalt 110 600

eller inemot 97 procent av förlossningarna på anstalt. Orsakssammanhanget

bakom denna omvälvning är komplicerat men torde intimt vara förknippat

med den medicinska och sociala utveckling som ägt rum under samma

tid. I första hand har givetvis de ökade resurserna på den slutna förlossningsvårdens

område utgjort förutsättningen för den skedda förändringen.

Antalet vårdplatser på förlossningsanstalter, som år 1940 utgjorde 2 674,

hade sålunda år 1953 ökat till 3 620. Icke endast det stegrade antalet vårdplatser

utan även en förbättrad medicinsk utrustning, ägnad att skänka

ökad trygghet åt den blivande och nyblivna modern, torde emellertid ha

varit pådrivande faktorer. Härtill kommer så en rad sociala förändringar,

som verkat i samma riktning. Tillgången till säkrare och bättre kommunikationer

har sålunda underlättat införandet av den blivande modern till förlossningsanstalt

och har säkerligen också haft en viss psykologisk betydelse

genom att skapa större tillförsikt hos henne om att hinna nå anstalten i

rätt tid. Förhållandena på bostadsmarknaden, särskilt i tätorterna, med

svårigheter att erhålla bostad samt de ofta knappa utrymmen, som de

moderna bostäderna erbjuder, torde också ha medverkat till att kvinnorna

i allt större omfattning sökt sig till förlossningsanstalterna. ökade möjligheter

att genom den sociala hemhjälpsorganisationen erhålla hjälp med

skötseln av hemmet under bortovaron, tillkomst av väntehem för blivande

mödrar in. in. lärer likaledes ha underlättat denna utveckling.

I rcmissutlåtandena över det föreliggande utredningsförslaget har skilda

uppfattningar framförts rörande lämpligheten och önskvärdheten av den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

fortgående minskningen av antalet hemförlossningar. Å ena sidan har härvid

hävdats, att en förlossning i det normala fallet icke är mera komplicerad

än att den med fördel kan ske i hemmet och att det av denna anledning

icke är rimligt, att den dyrbara anstaltsorganisationen belastas med andra

än sådana förlossningsfall, där komplikationer kan befaras eller har tillstött.

Å andra sidan har framhållits, att anstaltsförlossningen erbjuder

sådana fördelar och anstalterna f. n. förfogar över tillgång på vårdplatser

i sådan utsträckning, att den pågående utvecklingen mot sluten vård bör

uppmuntras och påskyndas.

För egen del sätter jag starkt i fråga, att man genom propaganda eller

upplysningsverksamhet skulle i mera avsevärd grad kunna påverka utvecklingen

i riktning mot flera förlossningar i hemmen. Vilken uppfattning

man än må ha om de båda vårdformernas företräden resp. nackdelar, är

jag därför övertygad om att hemförlossningarna även i fortsättningen kommer

att utgöra en obetydlig andel i det totala antalet förlossningar. Sannolikt

kommer hemförlossningarna ytterligare att minska i antal.

Även om man anser, att kvinnor som så önskar i görligaste mån bör få

förlossningen utförd i hemmet, blir det, därest utvecklingen fortskrider i

hittillsvarande riktning, förr eller senare oundvikligt att taga ställning till

frågan, om en särskild kår av befattningshavare, vars primära om också

ej enda uppgift är att ombesörja förlossningar i hemmen, rimligen kan vidmakthållas.

I detta sammanhang må även beaktas, att antalet hemförlossningar

i stora delar av vårt land redan nu sjunkit till en sådan nivå, att det

ansetts vara risk för att distriktsbarnmorskorna icke kan bibehålla sina

färdigheter i förlossningskonsten.»

Departementschefen behandlar vidare spörsmål rörande barnmorskeväsendets

organisation samt anför i denna del:

»I flera av de avgivna yttrandena över utredningsförslaget har gjorts gällande,

att tidpunkten nu är inne för en avveckling av distriktsbarnmorskeorganisationen.

Kritik har riktats mot utredningen för att den icke upptagit

denna fråga till en förutsättningslös prövning. Även om en principdiskussion

av detta problemkomplex skulle ha kunnat vara av visst värde,

må dock erinras, att utredningsuppdraget ytterst grundat sig på riksdagsrevisorernas

år 1947 avgivna berättelse, vari framhölls angelägenheten av

att inom ramen för gällande organisation ernå en förbättrad samverkan

mellan den slutna och öppna förlossningsvården. För egen del anser jag

en sådan avveckling icke nu vara aktuell. Härvid har jag särskilt beaktat

distriktsbarnmorskornas viktiga uppgifter inom den förebyggande mödravården

och eftervården. Man bör emellertid på olika vägar åstadkomma

en nedskärning av barnmorskeorganisationen till en omfattning, som är

rimlig i förhållande till arbetsuppgifterna. Den av utredningen verkställda

tidsundersökningen visar nämligen, att en stor del av barnmorskekåren

numera, ehuru barnmorskorna vid sidan av den egentliga förlossningsvår
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr G är 1955

den är verksamma inom förebyggande mödravård in. in. icke kan beredas

full sysselsättning. I första hand bör man härvid inrikta sig på att en

och samma barnmorska så långt detta är praktiskt möjligt skall användas

i såväl öppen som sluten förlossningsvård. I den mån detta icke låter

sig göra med hänsyn till avstånd eller andra förhållanden, bör en sådan

utvidgning av barnmorskedistrikten företagas, som med hänsyn till de

nutida kommunikationsmedlen är möjlig. Slutligen kan också en viss

kombination av barnmor ske- och sjuksköterskeverksamhet komma i fråga.

De olika typer av organisationsformer, som utredningen föreslagit, synes

mig härvid öppna möjligheter att åstadkomma en anpassning till det

aktuella läget. Jag anser det emellertid icke nödvändigt att binda utvecklingen

till några få angivna organisationstyper. Fastmera bör det ankomma

på medicinalstyrelsen och huvudmännen att inom ramen för gällande författningsbestämmelser

fritt från alla dogmatiska hänsyn genomföra en

sådan ordning som bedömes förena rimliga krav på god vård åt blivande

och nyblivna mödrar med önskemålet om en rationellt arbetande kår av

befattningshavare för ändamålet.

Jag är starkt medveten om att tillgodoseendet av båda dessa intressen

i många fall kommer att möta betydande svårigheter och att utarbetandet

av nya planer för den öppna förlossningsvården kommer att kräva ett

intensivt samarbete mellan huvudmännen och medicinalstyrelsen. Självfallet

bör huvudmännens önskemål härvid i största möjliga utsträckning

tillmötesgås. Sannolikt får de nya planerna lov att fastställas successivt för

de olika landstingskommunerna och städerna utanför landsting samt härefter

i mån av behov göras till föremål för översyner och justeringar.»

I fortsättningen behandlar departementschefen vissa frågor rörande de

särskilda organisationstyperna och i anslutning härtill vissa

utbildningsfrågor samt anför:

»Vad angår de olika föreslagna organisationstyperna vill jag här endast

kortfattat beröra några speciella spörsmål. Den försöksverksamhet, som

på medicinalstyrelsens föranstaltande bedrivits i Södermanlands och Västmanlands

län, visar, att ganska betydande rationaliseringar kan vinnas

inom vissa områden, därest distriktsbarnmorskorna enligt fastställt arbetsschema

tjänstgör på förlossningsanstalt under de tider, som ej åtgår för

deras arbetsuppgifter i öppen vård. De besparingar, som på detta sätt kan

vinnas genom personalindragningar, kommer dock till övervägande del förlossningsanstalterna

till godo. Med hänsyn härtill talar starka skäl för

statskontorets uppfattning, att statsbidrag ej bör utgå för den tid, som

distriktsbarnmorska i område organiserat enligt utredningens typ B tjänstgör

på anstalt. För att huvudmännen skall stimuleras alt införa denna

organisationstyp i alla områden, där den kan anses lämplig, vill jag emellertid

förorda, att statsbidrag tillsvidare får utgå oavkortat för tjänstgöringstiden

på anstalt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

Den av utredningen såsom typ C betecknade organisationsformen med

distriktssköterske-barnmorska, som handhar såväl distriktssköterskans som

distriktsbarnmorskans arbetsuppgifter, synes i och för sig synnerligen användbar

för vissa delar av vårt land. Med ytterligare minskat antal hemförlossningar

kommer enligt min uppfattning inrättandet av kombinerade

distriktssköterske- och distriktsbarnmorsketjänster att få allt större aktualitet.

Såsom understrukits i flera remissyttranden, torde det emellertid bli

svårt att i någon större utsträckning rekrytera dylika tjänster med hänsyn

till såväl nuvarande långa utbildningstider som de tjänstgöringsförhållanden

och befordringsmöjligheter dessa befattningar erbjuder. Det är därför skäl

att tillsvidare gå fram med viss försiktighet vid inrättandet av tjänster som

distriktssköterske-barnmorskor.

För egen del anser jag den nuvarande utbildningstiden av närmare fem

år för distriktssköterske-barnmorskorna vara så lång, att det bör övervägas,

huruvida möjlighet finns att med en förkortad utbildningstid tillgodose kravet

på erforderlig kompetens att inneha kombinerade distriktssköterske- och

barnmorsketjänster. Jag överväger därför att inom den närmaste tiden föreslå

Kungl. Maj :t att föranstalta om en särskild utredning av denna fråga. I

avvaktan på resultatet av en sådan utredning är jag icke beredd att förorda

utredningens förslag, att en särskild kurs under nästa år skall anordnas

vid statens distriktssköterskeskola för utbildning av sjuksköterske-barnmorskor

till distriktssköterske-barnmorskor. I enlighet med vad styrelsen

för statens institut för folkhälsan uttalat i sitt yttrande över utredningens

förslag bör dock ett antal distriktssköterske-barnmorskor kunna utbildas

under de ordinarie kurserna vid skolan för att täcka den närmaste tidens

behov.

De förslag angående ändrad lönesättning och ökat statsbidrag för distriktssköterske-barnmorskebefattningarna,

som framförts vid remissbehandlingen,

kan jag heller icke biträda i avvaktan på den ifrågasatta utredningen.

En organisation av förlossningsvården enligt typ D, innebärande att

beredskapen för hemförlossningar helt övertages av förlossningsanstalten,

har av utredningen förutsatts skola i första hand ifrågakomma inom städer

utom landsting, vilka redan enligt gällande bestämmelser må undantagas

från indelningen i barnmorskedistrikt, men försöksvis kunna prövas

även i andra städer. Naturligtvis finnes anledning att gå fram med försiktighet,

när det gäller att införa en organisationsform av ny typ som den

ifrågavarande. För tättbebyggda samhällen med centralt belägen förlossningsanstalt

och goda kommunikationer synes emellertid organisationsformen

kunna erbjuda påtagliga fördelar ur rationaliseringssynpunkt. Jag

anser därför skäl finnas för att densamma skall kunna genomföras även

utanför de landstingsfria städerna, om huvudmannen har intresse för en

sådan organisation.

Vid organisation av förlossningsvården enligt typ D måste beaktas, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 7

förlossningsanstalten i princip skall hålla tillfredsställande beredskap för

hemförlossningar. Med det mycket ringa antal förlossningar i hemmen, som

redan f. n. är regel i de mera tättbebyggda områden, där organisationstypen

kan användas, torde denna beredskapsskyldighet knappast bli betungande

för anstalterna. Frågans räckvidd belyses av att ar 1952 utfördes sammanlagt

endast 95 hemförlossningar i städerna utom landsting mot 24 411 anstaltsförlossningar.

De merkostnader, som förlossningsanstalterna vid en

organisation enligt typ D kan komma att få vidkännas för beredskap för

hemförlossningar, torde bli så ringa, att det mot bakgrunden av de rationaliseringar,

som står att vinna, icke förefaller motiverat att f. n. införa särskilda

bestämmelser om statsbidrag härför.

I övrigt har vad utredningen föreslagit i organisationsfrågan icke givit

mig anledning till erinringar eller särskilt uttalande.»

I fråga om barnmorskornas arbetsuppgifter framhåller

departementschefen:

»Med hänsyn till att barnmorskorna för framtiden kommer att erhålla

en tvåårig grundläggande utbildning i sjukvård har utredningen föreslagit,

att de i större utsträckning än hittills skall betros med sjukvårdande uppgifter

i hemmen och på sina mottagningar. I den mån distriktssköterskorna

behöver en avlastning, framför allt i fråga om beredskapstjänsten i sin

verksamhet, och en kombination av sjukvårdande uppgifter och övriga barnmorskeförrättningar

låter sig förena med den rationalisering av barnmorskeväsendet

som nyss berörts, biträder jag vad utredningen anfört i

denna del. De farhågor för infektionsrisker o. d. som uttalats i vissa

remissyttranden synes mig överdrivna och torde i varje fall ej vara större

för distriktsbarnmorskornas del än för distriktssköterskorna, som ju vid

sidan av sina sjukvårdande uppgifter även har hälsotillsyn, bl. a. beträffande

spädbarn. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att meddela bestämmelser

rörande de inskränkningar i barnmorskornas sjukvårdande

verksamhet, som är påkallade, t. ex. ifråga om vård av epidemiskt sjuka.

Den ändring av barnmorskeförordningen, som föranledes av förslaget, avser

jag att närmare beröra vid anmälan av propositionen med förslag till förordning

om distriktsbarnmorskor.»

Departementschefen anför beträffande utformningen av bestämmelserna

om statsbidrag till distriktsbarnmorskas avlöning och

därmed sammanhängande frågor:

»I det föregående bar jag föreslagit, att tjänstgöring på förlossningsanstalt,

som distriktsbarnmorska fullgör inom ramen för organisationstyp B,

tillsvidare icke skall föranleda nedsättning av statsbidraget till distriktsbarnmorskans

avlöning. Såsom utredningen framhållit, bör annan form av

inkallelse till anstaltstjänstgöring i princip icke ske utan att vikarie förordnas

för den inkallade, varför rätten till helt statsbidrag omedelbart

borde upphöra vid sådan inkallelse. På av utredningen anförda skäl anser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

jag mig emellertid kunna tillstyrka, att nedsättning av statsbidraget icke

skall ske, om inkallelsen omfattat högst en månad av kalenderåret. Har

vikarie varit förordnad på befattningen, bör helt statsbidrag utgå även

vid längre tids inkallelse.

Då de ändrade bestämmelserna för avdragsfri inkallelse icke torde böra

träda i kraft, förrän medicinalstyrelsen fastställt nya planer för förlossningsvården

för riket i dess helhet, föreslår jag, att Kungl. Maj :t utverkar

riksdagens bemyndigande att fastställa tidpunkten för ikraftträdandet,

sedan medicinalstyrelsen anmält att översynen slutförts.

I detta sammanhang anhåller jag att få beröra en nyligen aktualiserad

fråga om statsbidrag till distriktsbarnmorskas avlöning. Enligt statsbidragslcungörelsen

utgår statsbidrag endast för distriktsbarnmorskebefattning, som

uppehållits av legitimerad barnmorska under minst tre fjärdedelar av kalenderåret.

I en hos Kungl. Maj :t gjord ansökning har nu Gotlands läns

landstings förvaltningsutskott anhållit om statsbidrag för år 1953 för en

barnmorsketjänst, som uppehållits under 272 dagar. Länsstyrelsen i länet

har under åberopande av att tre fjärdedelar av året utgör 273 3/« dagar ansett

sig ej kunna bevilja statsbidraget. Det har upplysts, att tjänsteinnehavaren

under nära tre månader av året uppehållit barnmorskebefattningar

hos annat landsting. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har länsstyrelsen,

statskontoret och riksräkenskapsverket tillstyrkt bifall till framställningen.

Om riksdagen icke gör erinran häremot, avser jag att föreslå

Kungl. Maj.t medgiva, att statsbidrag får utgå i detta fall.

Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget har från åtskilliga håll

yrkats, att bestämmelserna om statsbidrag till distriktsbarnmorskas avlöning

skulle ändras, så att däri blott stadgades, att bidrag skall utgå med

hälften av faktiskt utbetalda löneförmåner. Då denna fråga, såsom utredningen

framhållit, är av principiell natur och berör även andra befattningshavare

än distriktsbarnmorskor, anser jag, att den bör upptagas i ett

större sammanhang. Jag är sålunda icke beredd att nu föreslå någon ändring

på denna punkt.»

Frågan om statsbidrag till resor inom vissa planlagda

områden beröres även:

»I likhet med statskontoret finner jag mig icke kunna biträda utredningens

förslag att statsbidragsrätten för barnmorskors och sjuksköterskors resor

inom öppen förlossningsvård samt förebyggande mödra- och barnavård

skulle utvidgas alt gälla även utgifter för resor företagna enbart inom stads,

köpings eller municipalsamhälles planlagda område. Dessa utgifter torde

till övervägande delen utgöras av spårvagns- och bussavgifter i stadstrafik.

I städerna utanför landsting bör särskilda utgifter för sådana resor kunna

undvikas genom att befattningshavarna tillhandahålles frikort på stadens

kommunikationsmedel.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 9

Viss fråga om central ledning och tillsyn behandlas även av

departementschefen, som i denna del anför:

»Frågan om första distriktssköterska skall biträda barnmorskestyrelsen

med den centrala ledningen av och tillsyn över barnmorskeväsendet bör i

första hand avgöras av huvudmannen. Då första distriktssköterskornas

arbetsuppgifter lärer komma att upptagas till behandling av kommittén,

för översyn av hälso- och sjukvården, är jag icke beredd att nu taga ställning

till denna fråga eller till vilka utbildningskrav, som skall ställas på

sådan befattningshavare.»

I fråga om ikraftträdandet av de av departementschefen förordade

ändringarna i statsbidragsbestämmelserna ansluter sig denne till medicinalstyrelsens

förslag att ändringarna med undantag för stadgandet om

avdragsfri inkallelse av distriktsbarnmorska till tjänstgöring på förlossningsanstalt

bör träda i kraft den 1 januari 1956.

Departementschefen anför vidare:

»Vilka besparingar organisationsförslagens genomförande kan komma att

medföra blir, såsom utredningen framhållit, beroende av resultatet av medicinalstyrelsens

omprövning av planerna för de olika landstingskommunerna.

Då de nya planerna i vart fall icke kommer att kunna träda i kraft

före den 1 januari 1956 och statsbidragen utgår kalenderårsvis i efterskott,

påverkas icke de anslagsberäkningar för budgetåret 1955/56, som gjorts i

årets statsverksproposition, av förslagens genomförande.»

I förevarande avsnitt behandlar departementschefen även frågan om

statsbidrag till samtliga av distriktssköterskor med

flera befattningshavare i tjänsten företagna resor

inom hälso- och sjukvården och anför:

»I anslutning till vad jag nu anfört, vill jag erinra om, att frågan om

statsbidrag till alla av distriktssköterskor företagna resor inom hälso- och

sjukvården upptogs i motioner till 1954 års riksdag (I: 191 och II: 186).

Med anledning härav uttalade statsutskottet (uti. nr 11, p. 94), att utskottet

i likhet med motionärerna ansåg, att ikraftträdandet av lagen om allmän

sjukförsäkring komme att aktualisera denna fråga. Ur denna synpunkt

förelåge starka skäl för motionärernas yrkande om skyndsamt förslag

rörande ett administrativt lätthanterligt bidrag till samtliga av distriktssköterska

företagna resor i hälso- och sjukvårdsangelägenheter. Utskottet

förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t ägnade frågan erforderlig uppmärksamhet

även utan särskild framställning från riksdagens sida.

Såsom jag antydde i årets statsverksproposition (XI, s. 305 f), har denna

fråga varit föremål för beredning inom inrikesdepartementet. Härvid har

en promemoria med förslag till bestämmelser i ämnet utarbetats och blivit

föremål för remissbehandling. Förslaget innebär i huvudsak, att statsbidrag

skulle utgå för samtliga av distriktssköterska, distriktsbarnmorska

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

eller distriktssköterske-barnmorska i tjänsten företagna resor samt för inom

förebyggande mödra- och barnavård särskilt anställd barnmorskas eller

sjuksköterskas resor i tjänsten. Vid resor i sjukvård skulle av den enskilde

få uttagas visst maximibelopp, förslagsvis högst tre kronor. Statsbidraget

föreslås till 30 procent, inom de nordliga länen förhöjt till 40 resp. 50 procent

av de sammanlagda resekostnaderna. Förslaget har beräknats medföra

en kostnadsökning för staten av cirka 750 000 kronor årligen.

Vid remissbehandlingen har statskontoret riktat principiella invändningar

mot förslaget samt funnit den föreslagna överflyttningen av kostnaderna

på statsverket med hänsyn till konsekvenserna icke tillrådlig. Frågan om

ökat statligt stöd på förevarande område borde därför enligt statskontoret

prövas allenast i samband med en allmän omläggning av statsbidragsgivningen

till landstingen. Även allmänna statsbidragsutredningen har gjort

erinringar av principiell natur och anfört, att därest tanken på att inom

en nära framtid företaga en radikal förenkling av systemet för statsbidrag

till sekundärkommunerna skulle hållas aktuell, nya statsbidragsregler,

som skulle få en allenast begränsad giltighetstid, borde undvikas. Ett ytterligare

skäl härför vore enligt utredningen, att det ifrågasatta statsbidraget

skulle bli av så ringa storlek, att det kunde sägas sakna betydelse för dessa

kommuners ekonomi. Även de remissinstanser, som i princip godtagit förslaget,

har riktat invändningar mot detsamma i väsentliga delar. Medicinalstyrelsen

och Svenska landstingsförbundet har sålunda ansett de föreslagna

statsbidragsgrunderna alltför snävt tilltagna samt föreslagit en höjning av

bidraget till 50 resp. 60 och 70 procent.

Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för statsverket finner

jag mig för egen del icke kunna föreslå en ändring av statsbidragsgrunderna

på förevarande relativt begränsade område i enlighet med departementspromemorian.

Att å andra sidan genomföra ett enhetligt statsbidragssystem

på området inom ramen för statens nuvarande kostnader härför

förefaller ogörligt med tanke på att från bl. a. Svenska landstingsförbundets

sida yrkats ytterligare höjning av statsbidraget i förhållande till det

aktuella förslaget. I detta läge anser jag mig därför böra avstå från att

f. n. framlägga något förslag i ämnet. Frågan torde därmed i enlighet med

statskontorets och allmänna statsbidragsutredningens förslag få anstå till

dess spörsmålet om en omläggning av systemet för statsbidrag till landstingen

kan upptagas i ett vidare sammanhang.»

Motioner

I motionerna I: 436 och II: 549 hemställes »att riksdagen måtte besluta

att statsbidrag skall utgå till samtliga av distriktssköterskor m. fl. företagna

resor i tjänsten efter samma grunder som nu gälla beträffande statsbidrag

till resor i förebyggande mödra- och barnavård».

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 11

I motionerna I■'' 437 och II: 551 — i vad avser förevarande avsnitt

framföres synpunkter på de föreslagna organisationsformerna för den

öppna förlossningsvården varjämte vissa frågor rörande distriktsbarnmorskornas

utbildning beröres. Motionärerna hemställer att riksdagen

måtte beakta de anförda synpunkterna.

Utskottet

Den utveckling som på senare år ägt rum i vart land på förlossningsvårdens

område och som inneburit att antalet hemförlossningar fortgående

minskat och att kvinnorna i allt större omfattning sökt sig till förlossningsanstalterna

har självfallet aktualiserat en rad problem rörande förlossningsvårdens

organisation för framtiden och därmed sammanhängande

frågor. Om antalet hemförlossningar även i fortsättningen kommer att

utgöra endast en obetydlig del av det totala antalet förlossningar • vilket

utskottet håller för sannolikt — uppkommer frågan om det kan vara

riktigt att för framtiden bibehålla en kår av befattningshavare, vars huvudsakliga

arbetsuppgift är att biträda med hemförlossningar. Röster har

höjts för att den förefintliga organisationen med distriktsbarnmorskor

borde avvecklas och andra organisationsformer sättas i dess ställe.

Utskottet delar departementschefens mening att en sådan avveckling

icke nu är aktuell. Att det emellertid med hänsyn till den riktning, som

utvecklingen på förevarande område tagit, är nödvändigt att ompröva den

förefintliga organisationen av den öppna förlossningsvården finner utskottet

klart. Det gäller härvid att med beaktande av de olika förhållanden,

som är rådande i skilda delar av vårt land, genomföra en sådan ordning

att de inom den öppna förlossningsvården arbetande barnmorskorna erhåller

full sysselsättning samtidigt som de blivande och nyblivna mödrarna

beredes så god vård som rimligen kan påfordras. De av utredningen föreslagna

organisationstyperna, som synes utskottet väl lämpade för olika

förhållanden i landet, kan härvid tagas till utgångspunkt. Som departementschefen

framhållit hör emellertid utvecklingen icke bindas vid några

få organisationstyper. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen och huvudmännen

att genomföra en sådan ordning som med hänsyn till skilda förhållanden

och önskemål är mest lämplig.

Beträffande de av utredningen föreslagna organisationstyperna vill

utskottet här endast beröra några detaljer i anslutning till de synpunkter

som anförts i motionerna I: 437 och II: 551. I dessa motioner uttalas hl. a.

att det för organisationstyperna A och B är av vikt att de kompletteras

med bestämmelser om ambulerande barnmorskor, som kan rycka in som

vikarier. Givet är att behov av vikarie kan föreligga exempelvis under

semester eller vid sjukdom. Såvitt angår organisationstyp B hör det dock i

princip icke förekomma alt förordna vikarie under lid da distriktsharn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

morska tjänstgör å förlossningsanstalt. Grundtanken bakom denna organisationstyp

är att distriktsbarnmorskorna skall insättas till arbete å förlossningsanstalt

i den mån de icke har full sysselsättning i den öppna

vården, och att beredskapen för hemförlossningar under sådan tid övertages

av distriktsbarnmorska i intilliggande distrikt eller av förlossningsanstalten.

Det måste anses oförenligt med denna tanke att vikarie skall

förordnas för den till anstaltstjänstgöring inkallade barnmorskan.

I fråga om typ C delar utskottet departementschefens uppfattning att med

hänsyn till rekryteringssvårigheterna försiktighet tills vidare bör iakttagas

vid inrättande av tjänster såsom distriktssköterske-barnmorska. Utskottet

finner det lämpligt att den av departenienschefen förebådade särskilda

utredningen rörande utbildningen för sådana tjänster kommer till

stånd. I anledning av vad i motionerna 1:437 och 11:551 anförts i fråga

om lönesättningen för dessa tjänster vill utskottet endast uttala att lönefrågan

lämpligen torde böra prövas sedan resultatet av en sådan utredning

föreligger.

Vad avser organisationstyp D är utskottet ense med motionärerna därom

att beredskapen för hemförlossningar å förlossningsanstalterna givetvis

bör vara fullt betryggande. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen och

huvudmännen att vidtaga sådana åtgärder som må befinnas erforderliga

till säkerställande av denna beredskap.

I motionerna 1:437 och 11:551 beröres även spörsmål rörande barnmorskornas

utbildning. Utskottet finner icke skäl att framföra särskilda

önskemål angående utbildningens anordnande men förutsätter att dessa

frågor ägnas sådan uppmärksamhet från medicinalstyrelsens sida att utbildningen

blir så ändamålsenlig som med hänsyn till tillgängliga resurser

är möjligt.

De av departementschefen förordade bestämmelserna rörande statsbidrag

till distriktsbarnmorskors avlöning finner utskottet i nuvarande läge

väl avvägda, och utskottet tillstyrker alltså desamma. Likaså tillstyrker

utskottet att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att fastställa tidpunkten

för ikraftträdandet av de ändrade bestämmelserna för avdragsfri inkallelse

till anstaltstjänstgöring.

Utskottet har ej heller något att erinra mot att statsbidrag för år 1953

utgår för den av departementschefen omförmälda distriktsbarnmorskebefattningen

inom Gotlands län.

Utskottet övergår härefter till att behandla vissa frågor rörande statsbidrag

för barnmorskors och andra befattningshavares resor. För närvarande

gäller enligt kungörelsen den 30 juni 1947 om statsbidrag till avlöning

åt distriktsbarnmorskor m. in. att statsbidrag för distriktsbarnmorskas

resor för att biträda vid förlossning i hemmet och för att lämna eftervård

i hemmet utgår inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län

med 70 procent, inom Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 13

lands län med 60 procent och inom riket i övrigt med 50 procent av de sammanlagda

resekostnaderna. I resekostnaderna må icke inräknas utgifter

för resor, företagna enbart inom stads, köpings eller municipalsamhälles

planlagda område. Vidare utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1944 angående

statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård statsbidrag för

barnmorskas eller sjuksköterskas resor för hembesök hos havande kvinnor,

mödrar och barn efter huvudsakligen samma grunder som för distriktsbarnmorskas

resor i eftervård. Till andra av distriktssköterska företagna

resor än sådana som äger rum inom den förebyggande mödra- och barnavården

utgår icke något särskilt statsbidrag.

Vad först angår av utredningen föreslagen utvidgning av statsbidragsrätten

för barnmorskors och sjuksköterskors resor inom öppen förlossningsvård

samt förebyggande mödra- och barnavård att gälla även utgifter

för resor företagna enbart inom stads, köpings eller municipalsamhälles

planlagda område ansluter sig utskottet till departementschefens uttalanden,

och utskottet väll sålunda härutinnan icke nu förorda någon ändring

i gällande bestämmelser.

I motionerna 1: 436 och II: 549 har framställts yrkande som syftar till

införande av ett enhetligt statsbidrag för alla av distriktssköterskor m. fl.

i tjänsten företagna resor. Det uttalas att detta bör bestämmas i enlighet

med vad som för närvarande gäller för resor inom den förebyggande mödraoch

barnavården. Motionärerna framhåller att det nuvarande systemet,

enligt vilket statsbidrag utgår till vissa resor men ej till andra, är förenat

med praktiska olägenheter och en komplicerad administration. Motionärerna

påpekar vidare att det förhållandet att patienten själv har att bestrida

distriktssköterskas resa i sjukvårdssyfte kan föranleda att patienten föredrar

att även för mindre åkommor tillkalla läkare, vars resor ju till 3/4 bekostas

av sjukförsäkringen. Detta skulle, menar motionärerna, medföra en

onödig belastning av läkarna.

Som av den ovan intagna redogörelsen för departementschefens ställningstagande

i frågan framgår bär inom inrikesdepartementet upprättats

en promemoria med förslag till bestämmelser i ämnet. Vid remissbehandling

av promemorian har mot det framlagda förslaget framställts vässa invändningar

både av principiell natur och i fråga om de föreslagna statsbidragsgrunderna.

Utskottet finner i överensstämmelse med vad departementschefen uttalat,

att det icke kan vara lämpligt att genomföra en ändring av statsbidragsgrunderna

på förevarande relativt begränsade område. I likhet med departementschefen

ger utskottet sin anslutning till statskontorets och allmänna

statsbidragsutredningens förslag att frågan bör få anstå till dess

spörsmålet om en omläggning av systemet för statsbidrag till landstingen

kan upptagas i ett vidare sammanhang. Utskottet kan alltså icke nu tillstyrka

bifall till det i motionerna I: 436 och II: 549 framställda yrkandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen i denna del icke

något yttrande från utskottets sida.

Förebyggande mödravård

Utredningen och remissyttrandena

För utredningens förslag rörande den förebyggande mödravården har i

propositionen å s. 32—38 lämnats en redogörelse, till vilken utskottet får

hänvisa. I fråga om vad vid remissbehandlingen såvitt avser förevarande

avsnitt förekommit hänvisar utskottet till s. 38—44 i propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen anför inledningsvis:

»Vilken andel den förebyggande mödravården haft i den mycket gynnsamma

utveckling, som under de sista årtiondena ägt rum i fråga om

minskad barnadödlighet och sjunkande antal dödsfall i havandeskaps- och

förlossningssjukdomar, är det självfallet omöjligt att uttala sig om. Det

måste beaktas, att utbyggnaden av mödravården försiggått under en tid

av intensivt forskningsarbete på medicinens område, som burit rik frukt

i form av nya läkemedel och förbättrade behandlingsmetoder. Utan överdrift

kan dock sägas, att den förebyggande mödravården utgör ett värdefullt

instrument för att i praktiken omsätta de nya medicinska rönen.

Genom den medicinska kontrollen av de havande kvinnorna har sålunda

skapats möjligheter att på ett tidigt stadium upptäcka och behandla sjukdomar

och komplikationer av betydelse för graviditeten samt bedriva en

effektiv profylaktisk verksamhet. En ytterligare intensifiering av mödravården

kan sannolikt giva ytterligare positiva resultat. Helt allmänt vill

jag emellertid som min uppfattning framhålla, att det finns skäl att härvid

iakttaga försiktighet. Den rådande bristen på läkare kan komma en alltför

kraftig utbyggnad att i verkligheten stanna på papperet. Vidare kan

befaras, att alltför många undersökningar och kontrollbesök för olika

ändamål kan avskräcka de blivande mödrarna från att anlita den förebyggande

mödravården. Det bör slutligen i sammanhanget icke förbises,

att den obligatoriska sjukförsäkringen och läkemedelsreformen skapat

större förutsättningar än tidigare för havande kvinnor och nyblivna mödrar

att även utanför mödravårdens ram erhålla läkarvård och läkemedel

till överkomliga kostnader.»

Departementschefen behandlar härefter frågan om skärmbild sundersökning

och anför i denna del:

»Vad angår den av utredningen föreslagna skärmbildsundersökningen

av blivande mödrar, vore det i och för sig önskvärt, om alla havande kvinnor

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 ur 1955 15

obligatoriskt inom den statsunderstödda förebyggande mödravårdens ram

kunde underkastas skärmbildsundersökning vid centraldispensärerna. Med

hänsyn till de invändningar, som gjorts i vissa remissyttranden i fråga om

möjligheterna att genomföra utredningens förslag, anser jag mig emellertid

ej kunna tillstyrka en så långt gående åtgärd. Däremot förordar jag,

att mödravårdsorganens läkare i alla sådana fall, där det av någon anledning

kan misstänkas eller befaras, att en gravid kvinna lider av tuberkulos,

bör remittera henne till centraldispensären för skärmbildsundersökning.

Sådan remiss bör ske ej blott om kvinnans hälsotillstånd ger skäl för

misstanke, att hon lider av tuberkulos, utan även t. ex. om tuberkulos förekommer

eller tidigare förekommit i hennes familj eller om kvinnans bostads-

eller miljöförhållanden i övrigt kan anses innebära särskild risk

för tuberkulossmitta. Skärmbildsundersökningen bör i sådana fall vara

kostnadsfri för patienten och statsbidrag utgå för undersökningen i enlighet

med de för dispensärvården gällande bestämmelserna. För kvinnornas

resor till dispensärorganen i de berörda fallen tillstyrker jag vidare,

att statsbidrag må utgå efter de grunder, som gäller för resor i förebyggande

mödravård. Med den betydligt nedskurna omfattning skärmbildsundersökningen

kommer att få enligt mitt förslag, räknar jag med

att kostnaderna härför skall komma att stanna vid väsentligt lägre belopp

än utredningen kalkylerat med, högst något tiotusental kronor per år.

Bl. a. med hänsyn härtill är jag ej beredd att i detta sammanhang förorda

någon ändring av de nuvarande statsbidragsgrunderna för dispensärverksamheten.

Vad jag nu föreslagit skall självfallet ej utgöra hinder för de huvudmän

som så önskar att utan statsbidrag bedriva en mera omfattande skärmbildsundersökning

av blivande mödrar.»

Beträffande den föreslagna försöksverksamheten med speciell

kontroll av havande kvinnor, lidande av vissa

sjukdomar, framför departementschefen följande synpunkter:

»Det tidigare av medicinalstyrelsen framförda förslaget angående anordnande

av försöksverksamhet med speciell kontroll av havande kvinnor,

lidande av vissa sjukdomar fann jag mig vid anmälan av 1953 års statsverksproposition

för det dåvarande ej kunna biträda. Emellertid torde en

försöksverksamhet av detta slag i syfte att klarlägga, i vilka fall en påbörjad

graviditet utan risk för kvinnan och det väntade barnet kan fullföljas

trots komplikationer i form av hjärt-, njur- eller andra svårare

sjukdomar, kunna giva värdefulla erfarenheter för behandlingen av havande

kvinnor för framtiden. Härigenom torde även vissa typfall kunna

utgallras, vilka i fortsättningen kan kontrolleras på mödravårdsorganen,

varvid dyrbar specialistbehandling undvikes. På grund av det anförda

finner jag mig nu böra förorda, att medel beräknas för eu försöksverksamhet

med denna målsättning. Verksamheten bör bedrivas efter de rikt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

linjer medicinalstyrelsen föreslagit men torde enligt mitt förmenande böra

begränsas till ett hundratal patienter vid mödravårdscentraler av typ I.

I den mån läkarbehandling, som patienterna åtnjuter under försöksverksamheten,

är att hänföra till läkarvård som omfattas av sjukförsäkringen,

bör enligt min mening ersättning härför utgivas av sjukkassorna. Med

hänsyn till vad jag sålunda anfört och då verksamheten torde böra igångsättas

under senare hälften av budgetåret 1955/56, torde högst 5 000 kronor

komma att erfordras för sagda budgetår. Medlen torde få bestridas från

förslagsanslaget till Bidrag till avlöningar m. in. inom förebyggande mödraoch

barnavård. Såsom jag anförde vid anmälan av nämnda anslag i årets

statsverksproposition (XI, s. 321), synes det relativt ringa belopp, som

äskas för ändamålet, icke påverka anslagsberäkningen för nästa budgetår,

varför någon omräkning av anslaget nu icke synes erforderlig.»

Såvitt angår barnmorskans arbetsuppgifter och härvid särskilt frågan

om antalet kontrollbesök hos barnmorska gör departementschefen

följande uttalande:

»Vad utredningen föreslagit i fråga om barnmorskans arbetsuppgifter i

allmänhet i den förebyggande mödravården har i huvudsak icke givit mig

anledning till erinran. I detta sammanhang vill jag dock framhålla, att

det av utredningen förordade antalet kontrollbesök hos barnmorska, tio

besök för ett normalfall, högst väsentligt överstiger vad som hittills varit

brukligt. Icke i någon del av landet förekom sålunda under år 1953 mer

än i medeltal fyra kontrollbesök hos barnmorska per blivande moder. I

flertalet barnmorskedistrikt låg medeltalet mellan ett och två besök. Oaktat

i vissa internationella rekommendationer angivits, att 14 kontrollbesök

borde företagas i ett normalfall, förutsätter jag, att viss återhållsamhet

kommer att iakttagas vid bestämmandet av antalet kontrollbesök. Endast

om avvikelser från det för en graviditet normala i visst fall ger anledning

till tätare kontroller, synes mig ett så stort antal som tio besök böra förekomma.

»

I det följande behandlar departementschefen även frågan om mödragymnastik

och framhåller i denna del:

»Utredningens förslag, att den förebyggande mödravården skall utvidgas

att även omfatta mödragymnastik kan jag i allt väsentligt biträda. Jag

delar utredningens uppfattning, att undervisningen om möjligt bör meddelas

av barnmorska och sjukgymnast i samarbete, varvid barnmorskan

meddelar hälsovårdsundervisning och sjukgymnasten leder gymnastiken

och avslappningstekniken. Som utredningen framhållit, finns dock sjukgymnaster

icke att tillgå överallt, varför barnmorskorna på sina håll torde

få leda undervisningen i mödragymnastik på egen hand. Då vidare alla

barnmorskor ännu icke erhållit utbildning i mödragymnastik, lärer verksamheten

få utbyggas successivt. Jag vill dock erinra om att jag i 1955

års statsverksproposition (XI, s. 321) föreslagit decentraliserade kurser i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 17

ämnet för ytterligare 200 barnmorskor. Med en sådan utbildningstakt torde

hela barnmorskekåren inom ett par år vara kompetent att handha ifrågavarande

undervisning. Liksom i fråga om barnmorskekontrollerna synes

en viss försiktighet i fråga om antalet lektioner i mödragymnastik böra

iakttagas. Särskilt på landsbygden torde det eljest bli svårt att engagera

de blivande mödrarna häri i avsedd omfattning. Angeläget är naturligtvis

också, att undervisningen i mödragymnastik i största möjliga utsträckning

meddelas i anslutning till kvinnornas besök på mödravårdsorganen

och på barnmorskornas egna mottagningar.»

Beträffande spörsmålet om en utvidgad eftervård anför departementschefen:
»Ett

av medicinalstyrelsen tidigare framfört förslag om utvidgning av

den vid mödravårdsorganen meddelade vården att omfatta även eftervård

fann jag mig nödsakad avstyrka i 1953 års statsverksproposition. Med

hänsyn till de fördelar för de blivande mödrarna, som en sådan utvidgning

skulle innebära, är jag emellertid nu beredd att i princip förorda,

att den förebyggande mödravården utvidgas att omfatta även eftervård

av den nyblivna modern under en tid av åtta veckor efter förlossningen

i enlighet med utredningens förslag. Som jag tidigare antytt, bör emellertid

stor försiktighet iakttagas, när det gäller reformer, som ställer ökade

krav på landets resurser på sjukvårdsområdet. Jag förordar därför, att

någon obligatorisk skyldighet för huvudmännen att införa ifrågavarande

eftervård icke föreskrives utan att huvudmännen själva fritt skall få avgöra,

om de vill genomföra denna utvidgning av mödravården. Vidare

kan jag icke tillstyrka, att den nyblivna modern under eftervårdstiden

skall äga avlägga flera än ett statsbidragsberättigat läkarbesök på mödravårdsorgan.

Konstateras vid detta besök sjuklighet eller svaghet hos kvinnan

som fordrar fortsatt läkarvård, bör läkaren således hänvisa henne

att i sedvanlig ordning söka vård utanför mödravårdens ram, varvid den

allmänna sjukförsäkringens ersättningsregler träder i funktion. Det av

mig förordade läkarbesöket skall i första hand avse en kontroll av att

kvinnan efter förlossningen på normalt sätt återhämtar sina krafter och

att komplikationer i hennes tillstånd icke inträffat. För en sådan kontroll

erforderliga undersökningar bör alltså utföras av läkaren. Självfallet skall,

såsom även utredningen framhållit, vården icke avse annan sjukdom eller

svaghet än sådan, som föranletts av havandeskapet eller förlossningen.

1 den mån läkares medverkan vid preventivmedelsutprovning och rådgivning

angående förebyggande födelsekontroll kan anses erforderlig, höidet

ifrågavarande läkarbesöket erbjuda lämpligt tillfälle härtill.

Statsbidrag till läkarens arvode för eftervårdsbesök torde böra utgå med

samma belopp som för förvårdsbesök inom mödravården eller 2 kronor

75 öre per undersökning. Då alla huvudmän icke torde komma att i varje

fall omedelbart införa eftervårdsmottagningar och alla i den förebyggande

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. ti samt. 2 avd. Nr ti

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

mödravården inskrivna kvinnor knappast heller torde komma att utnyttja

möjligheten till eftervårdsbesök hos läkaren, räknar jag med att statsverkets

kostnader åtminstone till en början kommer att ligga väsentligt

lägre än det belopp, 215 000 kronor per år, som utredningen beräknat

härför.

För kvinnans resa till läkarmottagningen för eftervårdsbesöket föreslår

jag statsbidrag efter samma grunder som eljest gäller för mödravårdspatienternas

resor. Det av utredningen härför beräknade beloppet, 25 000

kronor per år, torde få betraktas som ett maximum.

Slutligen förordar jag utredningens förslag, att läkemedel skall kostnadsfritt

tillhandahållas kvinnorna för sjukdomar, förorsakade av havandeskapet,

under eftervårdstiden efter motsvarande principer som under förvårdstiden.

Den av mig förordade begränsningen av antalet läkarbesök

på mödravårdsorganen under eftervårdstiden innebär i detta hänseende,

att mödravårdsläkaren vid eftervårdsbesöket äger utfärda anvisning på

läkemedel mot sjukdomar sammanhängande med havandeskapet eller förlossningen,

som han härvid konstaterar, men att, om ytterligare förskrivning

av sådana läkemedel sedermera erfordras, annan läkare får anlitas

härför och läkemedlet sålunda icke tillhandahålles kostnadsfritt inom den

förebyggande mödravårdens ram. Kostnadsökningen i anledning av förslaget

torde bli relativt obetydlig.

Skyddsläkemedel tillhandahålles redan f. n. även ammande kvinnor kostnadsfritt.

I fråga om tillhandahållandet av sådana läkemedel innebär den

utvidgade eftervården således icke någon förändring.»

Departementschefen berör i fortsättningen frågor rörande omfattningen

av barnmorskors deltagande i den förebyggande mödravården

samt anför:

»Liksom utredningen anser jag, att den ökade tillgången på barnmorskor

och dessas i allmänhet minskade arbetsbörda skapat förutsättningar för

att de i större omfattning än hittills skall deltaga inom den förebyggande

mödravården. Härav föranledd ändring av barnmorskeförordningen ämnar

jag beröra i propositionen med förslag till förordning om distriktsbarnmorskor.

Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka, att den utvidgade

eftervården av mödrar skärper kraven på en samordning framför

allt i fråga om hembesöken i mödravård och barnavård, så att dubbla

besök i hemmet av olika befattningshavare såvitt möjligt undvikes. Jag

förutsätter, att medicinalstyrelsen kommer att ha sin uppmärksamhet på

detta spörsmål och söka åvägabringa en lämplig samordning.

Ehuru jag biträder utredningens uppfattning, att barnmorska som regel

bör biträda vid läkarmottagningarna på mödravårdsorganen — liksom

sjuksköterska i princip bör deltaga i barnavårdsmottagningarna — är jag

dock icke beredd att förorda, att kategoriska bestämmelser härom införes

i statsbidragsförfattningen. En viss frihet för huvudmännen bör alltjämt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 19

kvarstå att insätta distriktssköterskan vid mödravårdsmottagningarna.

Särskilt vid vakanser samt vid ledighet för semester o. d. synes det erforderligt,

att barnmorska och sjuksköterska kan vikariera för varandra.

Jag förordar därför, att de nuvarande alternativa bestämmelserna lämnas

oförändrade.»

Såvitt angår anslagsfrågan uttalar departementschefen slutligen:

»De ändringar i statsbidragsbestämmelserna, som föranledes av vad jag

nu föreslagit, torde böra träda i kraft den 1 januari 1956. Då statsbidragen

till förebyggande mödra- och barnavård samt till dispensärverksamhet för

tuberkulosens bekämpande utgår kalenderårsvis i efterskott, påverkas medelsbehovet

för nästa budgetår i allmänhet icke av ändringarna. Undantag

utgör den vidgade rätten till kostnadsfria läkemedel under eftervårdstiden.

Förslaget i denna del torde dock, såsom jag anfört i årets statsverksproposition,

icke i nämnvärd utsträckning komma att inverka på medelsbehovet

för nästa budgetår under förslagsanslaget till Läkemedel åt vissa

kvinnor och barn. Någon omräkning av nämnda anslag synes därför icke

erforderlig.»

Motioner

1 motionerna I: 435 och II: 550 hemställes »att riksdagen måtte besluta,

att statsbidrag enligt de för dispensärvården gällande bestämmelserna i

kungörelsen den 18 juni 1937 med senare företagna ändringar skall utgå

till skärmbildsundersökningar av gravida kvinnor i de landstingskommuner,

vilka fattar beslut om att obligatorisk dylik undersökning för denna grupp

skall ske; samt att ett förslagsanslag på 30 000 kronor härför anslås».

I motionerna 1: 437 och II: 551 — såvitt rör förevarande avsnitt — anhålles

att riksdagen måtte beakta i motionerna framförda synpunkter avseende

antalet kontrollbesök av blivande mödrar hos barnmorska, mödragymnastik

samt kurser för barnmorskor i upplysning angående födelsekontroll.

I motionen II: 552 hemställes att riksdagen med bifall i övrigt till propositionens

förslag måtte besluta »sådana ändringar i de föreslagna grunderna

för förebyggande mödra- och barnavård att kostnadsfri skärmbildsundersökning

blir obligatorisk för blivande mödrar; att under havandeskap

tio kontrollbesök hos barnmorska (eller i förekommande fall av barnmorska)

fastställes som miniminorm för s. k. normalfall; att i fall av sjukdom,

som föranletts av havandeskapet eller förlossningen, läkarvård och

medicin under eftervården -— åtta veckor — erhålles kostnadsfritt».

Utskottet

Mot de av departementschefen inledningsvis framförda synpunkterna

beträffande den förebyggande mödravården bar utskottet icke funnit anledning

till erinran. Vad avser frågan om skärinbildsundersökning har ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

redningen förordat att alla blivande mödrar bör undergå sådan undersökning

samt föreslagit att denna bör uppdragas åt dispensärvårdens organ

och ske efter remiss från vederbörande mödravårdsorgan. Utredningen har

vidare föreslagit att statsbidrag för ändamålet bör utgå i enlighet med de

för dispensärvården gällande bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni

1937 angående statsbidrag till dispensärverksamheten för tuberkulosens

bekämpande, vilket innebär att landstingskommunerna — men ej städer

utanför landsting — erhåller statsbidrag med 50 öre per skärmbild. Vidare

föreslås att de blivande mödrarnas resor till dispensärorganen skall bestridas

i enlighet med reglerna för mödravården och av dess anslag. Utredningen

har beräknat att den föreslagna utvidgningen av skärmbildsundersökningen

skulle medföra en kostnadsökning för statsverket per år av

omkring 30 000 kronor för själva undersökningarna och något mindre än

100 000 kronor för resor. Departementschefen har med hänsyn till de invändningar

som gjorts i vissa remissyttranden i fråga om möjligheterna

att genomföra utredningens förslag icke ansett sig kunna tillstyrka en så

långt gående åtgärd men förordat att mödravårdsorganens läkare i alla sådana

fall, där det av någon anledning kunde misstänkas eller befaras, att en

gravid kvinna lede av tuberkulos, borde remittera henne till centraldispensären

för skärmbildsundersökning. Sådan remiss borde enligt departementschefen

ske ej blott om kvinnans hälsotillstånd gåve skäl för misstanke att

hon lede av tuberkulos, utan även t. ex. om tuberkulos förekomme eller tidigare

förekommit i hennes familj eller om kvinnans bostads- eller miljöförhållanden

i övrigt kunde anses innebära särskild risk för tuberkulossmitta.

Departementschefen har uttalat att undersökningen borde vara kostnadsfri

för patienten och att statsbidrag för undersökningen och resor borde

utgå efter de grunder som utredningen föreslagit.

Utskottet finner vad departementschefen föreslagit i fråga om omfattningen

av skärmbildsundersökningar utgöra en lämplig lösning av förevarande

spörsmål och tillstyrker även att statsbidrag utgår i enlighet med

vad departementschefen förordat. Utskottet kan alltså icke biträda det

förslag som väckts i motionen 11:552, att kostnadsfri skärmbildsundersökning

skall bli obligatorisk för blivande mödrar eller det i motionerna 1: 435

och II: 550 framställda yrkandet att statsbidrag enligt för dispensärvården

gällande bestämmelser skall utgå för skärmbildsundersökning av gravida

kvinnor i de landstingskommuner, där beslut fattats om obligatorisk

skärmbildsundersökning av denna kategori. Som departementschefen framhållit

utgör vad i propositionen föreslagits självfallet icke något hinder för

de huvudmän som så önskar att utan statsbidrag bedriva en mera omfattande

skärmbildsundersökning av blivande mödrar.

Utskottet ansluter sig till departementschefens förslag om anordnande

av försöksverksamhet med speciell kontroll av havande kvinnor, lidande

av vissa sjukdomar. De av departementschefen uppdragna riktlinjerna för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 21

denna verksamhet finner utskottet ändamålsenliga. Departementschefen

har, med hänvisning till att verksamheten torde böra igångsättas under senare

hälften av budgetåret 1955/56, beräknat medelsbehovet för sagda budgetår

till högst 5 000 kronor och uttalat att medlen torde få bestridas från

förslagsanslaget till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande modraoch

barnavård. Vidare bär departementschefen framhållit att beloppet icke

syntes påverka anslagsberäkningen för nästa budgetår, varför någon omräkning

av anslaget nu icke syntes erforderlig. Utskottet godtager departementschefens

beräkningar och har ej heller i övrigt någon erinran mot del

sagda.

Departementschefen har även berört utredningens förslag i fråga om

barnmorskans arbetsuppgifter och härvid särskilt uppehållit sig Aid frågan

om det antal kontrollbesök som en blivande moder bör avlägga hos barnmorska.

Departementschefen anmärker att en viss återhållsamhet böi

iakttagas vid bestämmandet av antalet kontrollbesök och att det av utredningen

för normalfall förordade antalet, tio, borde förekomma ondast

om avvikelser från det för en graviditet normala i visst fall gåve anledning

till tätare kontroller. Denna fråga har även behandlats i några motioner!

I motionerna I: 437 och II: 551 har uttalats att tio besök boide vai a

det normala, och i motionen 11:552 har yrkats att nämnda antal måtte

fastställas som miniminorm för normalfall.

Utskottet vill i denna fråga endast uttala, att det icke torde vara lämpligt

att fastställa någon norm för antalet kontrollbesök. Det får med hänsyn

till omständigheterna i varje enskilt fall avgöras hur många besök som kan

anses lämpligt att förorda. Flera besök än som kan anses medicinskt motiverat

bör givetvis inte förekomma.

1 propositionen behandlas även t rågan om mödragymnastik inom ramen

för den förebyggande mödravården. Även denna fråga beröres i motionerna

1:437 och 11:551, i vilka uttalas att denna uppgift bör åvila barnmorskan.

Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad departementschefen

anfört. Frågan huruvida undervisning i mödragymnastik bör meddelas

av barnmorska eller av sjukgymnast eller av bada i samarbete bör enligt

utskottets mening avgöras från fall till fall under hänsynstagande till tillgången

på för ändamålet utbildad arbetskraft. Huruvida det kan anses

lämpligt atl, såsom i motionerna 1:437 och 11:551 föreslagits, utöka de

föreslagna decentraliserade kurserna avseende utbildning i mödragymnastik

till alt omfatta även kurs i upplysning angående födelsekontroll är

eu organisatorisk fråga till vilken utskottet icke anser sig böra taga

ställning.

Departementschefen har, med hänvisning till de fördelar som vore förenade

med en utvidgning av den vid mödravårdsorganen meddelade vården

till att omfatta även eftervård, i princip förordat sådan utvidgning för tiden

åtta veckor efter förlossningen. Med framhållande av att stor försiktighet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

borde iakttagas i fråga om reformer som ställde ökade krav på landets resurser

på sjukvårdsområdet har departementschefen emellertid icke förordat

någon obligatorisk skyldighet för huvudmännen att införa denna

eftervård utan överlämnat till huvudmännen att själva avgöra denna fråga.

Departementschefen har vidare uttalat att han icke kunde tillstyrka att

den nyblivna modern under denna tid skulle äga avlägga mer än ett statsbidragsberättigat

läkarbesök på mödravårdsorganet. Ersättning för den

läkarvård som därutöver kunde befinnas erforderlig finge — enligt departementschefen

— utgå enligt den allmänna sjukförsäkringens bestämmelser.

Utredningen har för den föreslagna utvidgningen av mödravården

räknat med en årlig kostnadsökning för statsverket — avseende statsbidrag

till läkararvoden — å 215 000 kronor. Departementschefen har uttalat att

statsverkets kostnader åtminstone till en början torde komma att ligga

väsentligt lägre än nyssnämnda belopp med hänsyn till att alla huvudmän

icke torde komma att i varje fall omedelbart införa eftervårdsmottagningar

och att alla i den förebyggande mödravården inskrivna kvinnor ej heller

torde komma att utnyttja möjligheten till eftervårdsbesök.

För kvinnas resa till läkarmottagningen för eftervårdsbesöket har departementschefen

föreslagit att statsbidrag skall utgå efter samma grunder

som eljest för mödravårdspatienternas resor. Utredningen har beräknat den

årliga kostnaden härför till 25 000 kronor, vilket belopp departementschefen

ansett böra betraktas som ett maximum.

Departementschefen har förordat att kostnadsfria läkemedel under eftervårdstiden

skall tillhandahållas kvinnorna för av havandeskapet förorsakade

sjukdomar efter samma princip som under förvårdstiden. Den föreslagna

begränsningen av antalet läkarbesök på mödravårdsorganen under

eftervardstiden till ett besök innebär emellertid, framhåller departementschefen,

att kostnadsfria läkemedel inom ramen för den förebyggande mödravården

kan tillhandahållas den nyblivna modern endast vid detta besök.

Departementschefen beräknar att kostnadsökningen i anledning av förslaget

i denna del kommer att bli relativt obetydlig.

Utskottet delar departementschefens uppfattning alt den förebyggande

mödravården i princip bör omfatta även eftervård av den nyblivna modern

under en tid av åtta veckor efter förlossningen. I nuvarande läge måste den

av departementschefen förordade begränsningen av statsbidrag för nämnda

ändamål anses välbetänkt. Även de föreslagna ändrade grunderna för kostnadsfritt

tillhandahållande av läkemedel under nämnda tid finner utskottet

väl avvägda. Utskottet kan alltså icke tillstyrka det i motionen 11:552

framlagda förslaget att vid av havandeskapet eller förlossningen föranledd

sjukdom, läkarvård och medicin skall tillhandahållas kostnadsfritt under

hela eftervården. Det må emellertid erinras om det icke obetydliga skydd

som även dessa kvinnor bereds genom den allmänna sjukförsäkringen samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955 23

genom tillhandahållande av kostnadsfria skyddsläkemedel åt ammande

kvinnor och andra kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Utöver vad nu sagts föranleder propositionen i förevarande del icke något

särskilt yttrande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte, med avslag å motionerna 1: 435

och II: 550 ävensom, såvitt nu är i fråga, motionen II: 552

samt med bifall till förevar ande proposition, nr 129,

dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till avlöning

åt distriktsbarnmorskor m. m., som i propositionen

förordats, att med särskilt nämnt undantag tillämpas

fr. o. m. den 1 januari 1956;

dels godkänna de ändrade grunder för bidrag till förebyggande

mödra- och barnavård, som i propositionen förordats,

att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;

dels godkänna de ändrade grunder för kostnadsfritt tillhandahållande

av läkemedel åt vissa kvinnor, lidande av

havandeskapssjukdomar, som i propositionen förordats, att

tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956;

dels ock medgiva att för anordnande av försöksverksamhet

med speciell kontroll av havande kvinnor, lidande av

vissa sjukdomar, må för budgetåret 1955/56 från förslagsanslaget

till Bidrag till avlöningar m. m. inom förebyggande

mödra- och barnavård disponeras ett belopp av högst 5 000

kronor;

B. att motionerna 1: 436 och II: 549 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1:437 och 11:551 samt 11:552, i den

mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1955

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 6 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Jacobsson,

Rubbestad, Åkerström och fröken Elmén;

från andra lagutskottet: herr Norman, fru Svenson, herr Magnusson,

fru Sandström, herrar Lundberg* och Bengtsson i Varberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Elmén och fru Sandström, vilka ansett

dels att näst sista stycket av utskottets motivering under avsnittet Barnmorskeväsendets

organisation m. m. bort ha följande lydelse:

Det nu gällande systemet för statsbidrag vid tjänsteresor inom hälsooch

sjukvård är förenat med stora olägenheter. De oenhetliga bestämmelserna

förorsakar mycket merarbete för både distriktssköterskorna och huvudmännen

när det gäller att hålla isär kostnaderna för resor inom olika

vårdgrenar, och särskilda svårigheter uppkommer att beräkna hur stor

del av kostnaderna för en resa, omfattande både statsbidragsberättigad

verksamhet och annan, som skall hänföras till den ena eller andra vårdgrenen.

För den enskilde framstår det som omotiverat att han måste betala

distriktssköterskas resekostnader vid sjukbesök medan läkares resa för

samma ändamål till stor del ersättes av den allmänna sjukförsäkringen.

Detta förhållande kan, som motionärerna påpekat, medföra att läkare anlitas

även i sådana fall, då detta ej är motiverat ur vårdsynpunkt. Det är

självfallet ett intresse att detta undvikes. Enligt utskottets mening talar

tungt vägande skäl för införande av ett enhetligt statsbidrag på förevarande

område. Utskottet anser det angeläget att denna fråga snarast bringas till

en lösning och kan icke finna att införande av ett enhetligt statsbidrag på

detta område skulle kunna inverka hindrande vid eventuell framtida omläggning

av statsbidragssystemet i stort. Utskottet förordar sålunda i enlighet

med vad i motionerna 1: 436 och II: 549 hemställts att statsbidrag för

samtliga av distriktssköterska, distriktsbarnmorska och distriktssköterskebarnmorska

i tjänsten företagna resor skall utgå efter samma grunder som

nu gäller vid resor i förebyggande mödra- och barnavård. De ändrade grunderna

bör tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956.

dels ock att utskottet under B. bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 436 och II: 549, måtte godkänna

de av utskottet förordade ändrade grunderna för statsbidrag till av distriktssköterska,

distriktsbarnmorska och distriktssköterske-barnmorska i tjänsten

företagna resor, att tillämpas fr. o. in. den 1 januari 1956.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 53

B06304

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.