Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hörselvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1955-04-26 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:104, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hörselvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

Nr 104

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

hörselvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna

95 och 96, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna till Bidrag till anskaffande och drift

av hörapparater ett anslag av 500 000 kronor samt till Bidrag till Hörselfrämjandet

ett anslag av 65 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 96, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 18 februari

1955, framlagt de förslag vilka framgår av den följande redogörelsen.

Inledningsvis lämnas en redogörelse för ett av särskilt tillkallade sakkunniga

(kommittén för dövhetens bekämpande) avgivet betänkande angående

hörselvården (SOU 1954: 14) samt en allmän orientering om hörselskadorna.

Härutinnan får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

(s. 2—6).

l:o) Hörselvårdens organisation. Kungl. Maj:t har (s. 6—16) föreslagit

riksdagen att godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna

riktlinjer för hörselvårdens framtida organisation.

Efter att ha lämnat en redogörelse för nuvarande förhållanden och kommitténs

organisationsförslag samt däröver avgivna yttranden (se s. 6—14)

anför departementschefen, att hittills icke några mer exakta beräkningar

verkställts rörande hörselskadornas utbredning i vårt land. Enligt vad

kommittén uppgivit kan antalet hörselskadade uppskattas till omkring

100 000. Det är icke osannolikt, att antalet i verkligheten är större.

Kommittén har enligt departementschefens mening lämnat en mycket

belysande översikt över hörselskadornas verkningar i skilda avseenden. Av

denna framgår bl. a., att arten och graden av en hörselskada liksom sättet

och tiden för dennas uppkomst är av stor betydelse för verkningarnas natur

och omfattning. En allvarlig hörselskada kan menligt inverka på individens

möjligheter till utbildning och deltagande i arbetslivet samt på hela hans

personlighetsutveckling. Den hörselskadades svårigheter att nå språklig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

5

kontakt med andra misstolkas ofta och kan stundom uppfattas som intellektuell

underlägsenhet. Omgivningens bristande förståelse för hörseldefekten

medför icke sällan, att den hörselskadade undviker umgänge. Känslan

av isolering förstärkes härigenom och kan ge anledning till psykiska depressionstillstånd.

Från samhällsekonomisk synpunkt innebär förekomsten

av hörselskador givetvis minskade insatser i produktionslivet.

För att förebygga och bota hörselskadorna samt för att mildra deras

sociala och psykiska verkningar kräves åtgärder främst av medicinsk, teknisk,

pedagogisk och social art. På grund av snabba framsteg inom berörda

områden har under senare år kampen mot dövheten kunnat föras med

allt större framgång. Departementschefen delar dock kommitténs uppfattning,

att ett starkt behov av en effektivare hörselvård föreligger. Vid remissbehandlingen

har denna uppfattning också vunnit allmän anslutning.

En effektivisering av den hörselvårdande verksamheten lär icke kunna

ernås utan ökade insatser från det allmännas sida. Kommittén har för sin

del ansett det naturligt, att den lokala hörselvården anslutes till den befintliga

sjukvårdsorganisationen under landstingskommunalt huvudmannaskap.

I en fullt utbyggd hörselvårdsorganisation bör enligt kommittén finnas

hörcentraler vid eller i anslutning till öronavdelningarna vid landstingens

och städernas sjukvårdsanstalter. Hörcentralernas verksamhet bör

avse såväl öppen som sluten vård. Till den öppna vården räknar kommittén

främst mottagning för hörselkontroll, hörselmätning och apparattilldelning

samt till den slutna vården främst medicinsk behandling av hörselsjukdomarna.

Verksamheten vid hörcentralerna föreslås skola ledas av

öronläkare med audiologisk utbildning och erfarenhet med biträde av för

verksamheten särskilt utbildad personal.

I likhet med i ärendet hörda myndigheter ansluter sig departementschefen

i huvudsak till kommitténs förslag om den lokala hörselvårdens

organisation. Landsting och städer utanför landsting — i den fortsatta

framställningen innefattas nämnda städer i begreppet landsting, där ej

annat angives — har redan tagit sig an en icke ringa del av hörselvården.

I sjukvårdshuvudmännens regi har redan inrättats 15 hörcentraler, och

ytterligare 5 centraler torde tillkomma under innevarande år. Att utbyggnaden

av hörcentraler i landstingens regi hittills skett i ganska begränsad

omfattning torde främst ha bottnat i ovisshet om statsmakternas inställning

till organisationens utformning samt var ansvaret på olika plan för hörselvården

skall ligga. En förutsättning för en mera planmässigt utbyggd hörselvård

torde därför vara, att statsmakterna tager ställning till hur hörselvården

lämpligen bör organiseras och vem som skall ha ansvaret för densamma.

I likhet med kommittén förordar departementschefen, att jämväl

den öppna hörselvården anslutes till den befintliga landstingskommunala

sjukvårdsorganisationen. Departementschefen utgår från att ett dylikt

ställningstagande från statsmakternas sida i förening med en väsentligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 10b år 1955

utvidgad statsbidragsgivning till anskaffande av hörapparater skall medverka

till att hörcentraler upprättas inom samtliga sjukvårdsområden inom

en snar framtid. I anledning av vad landstingsförbundets styrelse anfört

därom uttalas, att huvudmännen självfallet bör lämnas frihet att anpassa

organisationens detaljutformning efter de lokala förhållandena.

Landstingsförbundets styrelse har förklarat sig villig att anordna de kurser,

som erfordras för att tillgodose behovet av utbildning och fortbildning

av hörselvårdsassistenter. Styrelsen har vidare förklarat sig villig dels att

efter särskild överenskommelse mottaga deltagare till dessa kurser även från

städer, som önskar få dylik personal utbildad, och dels att genom cirkulär

till hörselvårdsassistenterna fortlöpande hålla dessa underrättade om utvecklingen

inom området. Under sådana förhållanden och då medicinalstyrelsen

avses skola fastställa plan för ifrågavarande kurser, finner departementschefen

i likhet med kommittén icke påkallat att föreslå särskilda

åtgärder från statsmakternas sida i fråga om denna kursverksamhet.

Om departementschefen sålunda anser sig kunna godtaga kommitténs

förslag i avseende på den lokala hörselvården, är departementschefen däremot

icke beredd att förorda tillskapandet av en central institution av den

karaktär och omfattning, som kommittén föreslagit. De uppgifter, som

tänkes skola åvila den centrala institutionen, anses nämligen kunna fullgöras

av det vid karolinska sjukhuset belägna audiologiska laboratoriet

samt övriga centra för undervisning och forskning inom otologi vid de

medicinska lärosätena. En förutsättning härför anses dock vara, att dessa

centra erhåller ökade personella och materiella resurser, varvid i första

hand en upprustning av det audiologiska laboratoriet vid karolinska sjukhuset

bör ifrågakomma.

Sistnämnda laboratorium har hittills trots begränsade resurser gjort

betydande insatser på hörselvårdens område. Utbyggnaden av hörcentraler

har skett i intimt samarbete med laboratoriet, vilket även bedriver en omfattande

utbildningsverksamhet för läkare och hörselvårdsassistenter. Det

synes departementschefen i hög grad angeläget, att denna verksamhet kan

ytterligare intensifieras. Enligt vad departementschefen under hand inhämtat

är detta emellertid icke möjligt, därest icke viss personalförstärkning

erhålles. I första hand erfordras tillgång till en utbildningstjänst för läkare.

Avsaknaden av en dylik befattning försvårar f. n. i hög grad utbyggnaden

av den lokala hörselvården. Då departementschefen finner det synnerligen

önskvärt att tillskapa förbättrade utbildningsmöjligheter för läkare inom

audiologien, anser han sig böra förorda inrättande vid laboratoriet av en

förste underläkartjänst fr. o. m. nästa budgetår. Kostnaden härför, 21 924

kronor, anses böra bestridas från den under karolinska sjukhusets avlöningsanslag

upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal. Denna anslagspost, som är av förslagsanslags natur, har i årets

statsverksproposition föreslagits uppförd med i runt tal 14 miljoner kro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

7

nor. Någon ändring i förslaget till avlöningsstat för karolinska sjukhuset

anses icke vara påkallad.

Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen tillgodoser hörselvården

i vårt land inte i tillräcklig mån de krav, som betingas av de

snabba framstegen inom medicinens och teknikens områden samt utvecklingen

av de mot dövheten riktade åtgärderna av pedagogisk och social

art. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens uppfattning att

hörselvården behöver effektiveras och att detta inte kan ske utan en ökad

insats från det allmännas sida.

Kungl. Maj :ts förslag i fråga om den lokala hörselvårdens organisation

innebär, att hörcentraler, avsedda för såväl öppen som sluten vård, skall

finnas vid eller i anslutning till öronavdelningarna vid landstingens och

storstädernas sjuk vårdsanstalter. Då detta synes innebära en naturlig utveckling

av de initiativ, sjukvårdshuvudmännen tagit redan innan frågan

om huvudmannaskapet för hörselvården fått en lösning, tillstyrker utskott

tet Kungl. Maj :ts förslag. Härvid vill utskottet understryka, att huvudmännen

bör lämnas frihet att anpassa organisationens detaljutformning

efter de lokala förhållandena.

Utskottet har med tillfredsställelse uppmärksammat, att landstingsförbundets

styrelse förklarat sig villig att även fortsättningsvis anordna de

kurser, som erfordras för utbildning och fortbildning av hörselvårdsassistenter.

Då garantier härigenom torde vinnas för en effektiv utbildning

utan onödiga kostnader, synes, såsom departementschefen framhållit, några

särskilda åtgärder från statsmakternas sida i fråga om denna kursverksamhet

inte erforderliga.

Vad departementschefen anfört i anledning av kommitténs förslag angående

tillskapandet av en central institution för hörselvården föranleder

ej erinran från utskottets sida. Utskottet understryker, att de ökade personella

och materiella resurserna bör fördelas på de medicinska lärosätena

så, att allmänheten i skilda delar av landet erhåller såvitt möjligt likvärdig

tillgång till de tjänster, dessa centra avses skola erbjuda.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 18 februari

1955 angivna riktlinjer för hörselvårdens framtida organisation.

2:o) Bidrag till anskaffande av hörapparater. Kungl. Maj:t har (s. 16—

33) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade

ändrade grunder för beviljande av statsbidrag till anskaffande av

hörapparater, dels ock till Bidrag till anskaffande av hörapparater för

budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

450 000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

Å s. 16—28 i statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för nuvarande

förhållanden, kommitténs förslag i vad avser anskaffande och drift av

hörapparater samt remissyttrandena.

Departementschefen anför, att bidrag av statsmedel till anskaffande av

hörapparat f. n. utgår endast till person, som av öronläkare förklarats

vara för sitt arbete i behov av hörapparat och som på grund av sin ekonomiska

ställning kan antagas icke vara i stånd att utan bidrag skaffa

sig sådan apparat. På grund av anslagets otillräcklighet har utbetalade

bidrag i regel varit mindre än som förutsatts i bestämmelserna. Av samma

skäl har bidrag till drift av hörapparat över huvud icke kunnat beviljas.

Bidrag har hittills icke lämnats till personer över pensionsåldern och

mera sällan till personer över 60 år. Hörselskadade barn och ungdomar

har icke kunnat få bidrag från nämnda anslag, men från allmänna arvsfonden

har sammanlagt 240 000 kronor beviljats till anskaffande av hörapparater

åt sistnämnda kategori. Dessa medel torde nu vara i det närmaste

förbrukade och något nytt anslag från fonden torde f. n. icke kunna

påräknas.

Kommittén har ansett, att nuvarande behovsprövning —• såväl beträffande

vederbörandes behov av hörapparat för sitt arbete som den ekonomiska

behovsprövningen — bör slopas samt att varje svensk medborgare,

som på grund av allvarlig hörselnedsättning behöver hörapparat, skall kunna

få bidrag till anskaffande av dylik apparat. I flertalet remissyttranden har

kommitténs förslag i denna del tillstyrkts. Erinringar har dock framförts

mot vissa delar av förslaget.

För egen del framhåller departementschefen till en början, att det för

hörselvårdens effektivisering och av sociala skäl måste anses angeläget, att

det allmänna mera verksamt än hittills underlättar de hörselskadades möjligheter

att skaffa hörapparater. Av särskild vikt är, att i barna- och ungdomsåren

inträdande hörselskador effektivt motverkas och att skadornas

verkningar i möjligaste mån begränsas. För hörselskadade i arbetsför ålder

är hörapparat ofta en oundgänglig förutsättning för bl. a. möjligheten att

deltaga i arbetslivet och där göra en fullgod insats. Beträffande åldringarna

har anförts, att dessa i regel för sin försörjning är mindre beroende av hörapparat

än yngre personer. Åldringarna har emellertid ofta svårigheter på

grund av sämre synförmåga och minskad rörlighet och detta i förening

med dålig hörsel kan väsentligt försvåra vederbörandes möjligheter till

umgänge med andra och att reda sig på egen hand. Främst av dessa skäl

bör enligt departementschefens mening åldringar icke undantagas från bidragsrätt.

I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser departementschefen

sålunda i princip, att varje person med allvarlig hörselskada,

som av öronläkare konstaterats vara i behov av hörapparat, bör

vara berättigad till bidrag för anskaffande av en sådan apparat. Härmed är

dock icke sagt, att även den ekonomiska behovsprövningen bör avskaffas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

9

Olika omständigheter har bidragit till att icke oväsentliga prissänkningar

på hörapparater inträffat under senare tid. Det synes icke osannolikt, att

den tekniska utvecklingen liksom tillkomsten av fler hörcentraler och en

vidgad bidragsgivning för anskaffande av dylika apparater skall möjliggöra

ytterligare prissänkningar. Härtill kommer, att den av departementschefen

förordade utvidgningen av den bidragsberättigade personkretsen till barn,

åldringar och andra, som icke i och för sig behöver apparater för sitt arbete,

sannolikt kommer att medföra så stora krav på bidrag, att en begränsning

blir nödvändig. Av dessa skäl är departementschefen i likhet med statskontoret

och förvaltningsutskotten i två landsting icke beredd att förorda,

att den ekonomiska behovsprövningen för ifrågavarande bidrag slopas.

Enligt för närvarande tillämpad praxis vid behovsprövningen utgör den

övre gränsen för beviljande av apparatbidrag en taxerad inkomst av för

ensamstående person 5 500 kronor samt för makar tillsammans 7 000 kronor.

Som av den tidigare redogörelsen framgått, höjes dessa inkomstgränser

med vissa belopp, då vederbörande har minderåriga barn. Med

hänsyn såväl till det bidragsbelopp departementschefen senare föreslår skall

tillkomma barn, som till önskvärdheten av att granskningsarbetet underlättas,

förordas, att bidrag må beviljas endast om vederbörandes till statlig

inkomstskatt taxerade inkomst enligt nästföregående års taxering icke överstiger

för ensamstående person 5 500 kronor och för makar tillsammans

8 000 kronor, samt att nämnda gränser tillämpas oavsett antalet barn. Som

villkor bör vidare gälla, att vederbörande ej påförts statlig förmögenhetsskatt.

Vad därefter angår bidragets storlek har kommittén ansett, att barn

och ungdom bör ges en särställning och att för denna kategori erforderliga

hörapparater helt bör bekostas av statsmedel. Någon åldersgräns för

denna förmån har emellertid icke föreslagits, och i ett yttrande ifrågasättes

att gränsen sättes vid 21 år. Då kommittén som motiv för ett förmånligare

bidrag åt denna grupp av hörselskadade särskilt framhållit, att

hörapparat är ett oundgängligt hjälpmedel för barnet att på bästa sätt

tillgodogöra sig skolans undervisning, förordar departementschefen, att hörapparat

helt bekostas av statsmedel för barn upp till 16 år. Från den behovsprövning

departementschefen tidigare föreslagit bör sålunda denna kategori

undantagas.

För övriga kategorier förordas, att bidrag till anskaffande av hörapparat

utgår med 2/3 av apparatkostnaden, dock högst 100 kronor. Som villkor bör

gälla, att den hörselskadades behov av hörapparat fastställts av öronläkare

samt att hörapparaten är av godkänd typ. Närmare bestämmelser torde få

meddelas av medicinalstyrelsen, till vars disposition förevarande anslag

torde ställas fr. o. in. nästkommande budgetår. Beträffande villkoren för

utbyte av hörapparat torde i huvudsak böra gälla vad kommittén härutinnan

förordat. I detta sammanhang betonas vikten av en tillfredsställande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 10b år 1955

kontroll. Till förhindrande av missbruk torde bl. a. register över bidragsmottagarna

upprättas.

Av tidigare angivna skäl har bidrag till drift av hörapparat hittills icke

kunnat beviljas. Åtskilliga remissmyndigheter, bl. a. statskontoret och

landstingsförbundets styrelse, har avstyrkt förslaget om införande av ett

dylikt bidrag. Även om enligt departementschefens mening vissa skäl talar

för att ett dylikt bidrag bör utgå i vart fall till barn, anser departementschefen

att med ett ställningstagande till denna fråga bör tills vidare anstå.

Därvid hänvisas främst till att kommittén räknat med att den tekniska

utvecklingen kan medföra möjligheter att högst väsentligt nedbringa kostnaderna

för apparaternas drift och att den därför funnit det mycket vanskligt

att taga ställning till frågan om en lämplig bidragsgivning för ifrågavarande

ändamål. Därjämte framhålles, att ett driftbidrag skulle medföra

ett icke oväsentligt administrativt merarbete. Departementschefen är på

av kommittén anförda skäl icke heller beredd förorda, att bidrag utgår till

reparationer och service.

Sveriges hörapparatleverantörers förening har i sitt yttrande förordat,

att bidrag även bör utgå till inköp av hörapparater av godkänd typ, som

försäljes i den privata handeln. I anledning härav framhålles, att förevarande

bidrag hittills endast utgått till hörapparater, som utprovats genom

särskilt utbildad personal, anställd hos Hörselfrämjandet eller av resp. sjukvårdshuvudmän.

Någon ändring härutinnan har icke föreslagits av kommittén

och kan icke heller av departementschefen tillstyrkas. Något tvång

för den hörselskadade att inköpa hörapparat hos hörcentral eller vederbörande

landstingssjukhus föreligger givetvis icke, men statsbidrag utgår

icke för på annat håll inköpt apparat. Det förutsättes, att i de landstingsområden,

där hörcentral icke inrättats den 1 januari 1956, fr. o. m. denna

dag vid lämpligt lasarett ordnas utlämning av i vederbörlig ordning utprovade

hörapparater.

Beträffande den föreslagna statliga hörselvårdsnämnden har flertalet

remissmyndigheter ifrågasatt behovet och lämpligheten av ett sådant fristående

organ. För egen del föreslår departementschefen i nära anslutning

till vad stadsförbundets sjukvårdsdelegation anfört, att de uppgifter, som

enligt kommittén tillagts nämnden, handhaves av medicinalstyrelsen som

den centrala sjukvårdsmyndigheten. Ett rådgivande organ anses emellertid

böra ställas till styrelsens förfogande med uppgift att följa utvecklingen på

hörselvårdens område samt till styrelsen avgiva förslag särskilt vad angår

de apparattyper, för vilka statsbidrag bör utgå. I nämnden bör förutom

audiologisk expertis ingå representanter för landstingsförbundet och stadsförbundet,

de hörselskadade, handelskammarnämnden och priskontrollnämnden.

Nämnden bör bestå av en ordförande och högst 7 ledamöter

samt utses av Kungl. Maj :t på förslag av medicinalstyrelsen efter hörande

av vederbörande organisation eller myndighet. Närmare bestämmelser angående

nämndens uppgifter föreslås få meddelas av Kungl. Maj:t. Till leda
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

11

möterna i nämnden bör utgå arvode för sammanträden i enlighet med kommittékungörelsens

bestämmelser. Kostnaderna härför anses böra bestridas

från den under medicinalstyrelsens avlöningsanslag upptagna anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t.

I anledning av vad kommittén och vissa remissmyndigheter anfört om

apparatsortimentet framhålles angelägenheten av att antalet apparattyper

hålles inom en mycket begränsad ram i syfte att nedbringa kostnaderna

för såväl den enskilde som statsverket. Ekonomiska synpunkter

bör emellertid icke få vara helt avgörande, då ett visst ehuru starkt begränsat

sortiment kan vara motiverat av bl. a. psykologiska skäl. Av vikt är därjämte

att hänsyn tages icke blott till apparatens pris och kvalitet utan även

till andra omständigheter av betydelse i sammanhanget, främst behovet av

en tillfredsställande organisation för batteriförsäljning och service. Slutligen

bör eftersträvas, att de tekniska framstegen på området kan tillgodogöras

med beaktande av att ett alltför snabbt utbyte av apparattyper kan

försvåra en gynnsam prisutveckling och en tillfredsställande service.

Vid sina kostnadsberäkningar har kommittén utgått från, att kvalitativt

goda rörförstärkta hörapparater genom landstingens inköpscentral skall

kunna erhållas till ett pris av omkring 150 kronor per styck. Då kommittén

vidare räknat med, att den hörselskadade i regel borde betala en tredjedel

av apparatkostnaden, skulle på statsverket komma en kostnad av omkring

100 kronor per apparat. För budgetåret 1955/56 beräknar kommittén ett

bidragsbehov till 7 500 apparater och i enlighet härmed ett medelsbehov av

750 000 kronor.

För egen del framhåller departementschefen, att betydande svårigheter

föreligger att beräkna anslagsbehovet redan med hänsyn till att säkra uppgifter

om antalet personer i behov av hörapparat icke föreligger. Kommittén

har uppgivit, att de hörselskadades antal kan uppskattas till omkring

100 000. Denna siffra är som tidigare anförts sannolikt för låg. Hur många

av dessa, som är i behov av apparat, undandrager sig bedömande. Exakta

uppgifter föreligger icke heller om antalet hörselskadade, som innehar hörapparat,

men antalet sådana personer torde f. n. uppgå till omkring 25 000.

En viss osäkerhet måste sålunda vidlåda anslagsberäkningarna i avbidan

på närmare erfarenhet av bidragsbehovet. Eu högst väsentlig reducering av

medelsbehovet i förhållande till kommitténs förslag följer emellertid av vad

departementschefen i det föregående förordat i fråga om den ekonomiska

behovsprövningen. Å andra sidan uppkommer ett ökat medelsbehov i förhållande

till kommitténs kostnadsberäkningar, då kommittén icke synes ha

beaktat de ekonomiska konsekvenserna av en förmånligare bidragsgivning

till barn och ungdom.

I detta sammanhang erinras om, att det torde dröja ännu någon tid,

innan hörcentraler med apparatutprovning och apparattilldelning inrättats

i samtliga sjukvårdsområden. Vidare måste beaktas, att en förutsättning

för beviljande av bidrag är att den hörselskadades behov av hörapparat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

fastställts av öronläkare samt att apparaten utprovats av särskilt utbildad

personal. Då organisationens kapacitet är och även under de närmaste åren

torde bli begränsad, kommer detta förhållande givetvis också att påverka

medelsbehovet. Med de av departementschefen föreslagna bidragsvillkoren

erfordras dock en väsentlig ökning av ifrågavarande anslag, som för innevarande

budgetår är upptaget med 110 000 kronor.

Med hänsyn till att de medel, som av allmänna arvsfonden beviljats till

hörapparater åt barn och ungdom, nu torde vara i det närmaste förbrukade,

förordas, att de av departementschefen föreslagna bidragsvillkoren

för anskaffande av hörapparat åt barn upp till 16 år tillämpas fr. o. m. den

1 juli 1955. För övriga kategorier av hörselskadade anses de av departementschefen

förordade bidragsvillkoren träda i kraft först fr. o. in. den

1 januari 1956. Härför talar, att landstingen bör beredas möjlighet till eu

viss övergångstid, innan de nya bidragsvillkoren samt den nya ordningen

för apparatutlämning träder i kraft. En utvidgad bidragsgivning anses nämligen

ställa större anspråk på den lokala hörselvårdsorganisationen. Landstingen

anses därför böra ha viss tid för vidtagande av de åtgärder till organisationens

utbyggande, som kan påkallas av förevarande förslag. Med utgångspunkt

härifrån samt med beaktande av att bidrag bör av medicinalstyrelsen

utbetalas kvartalsvis i efterskott, föreslås, att förevarande anslag,

som framdeles bör benämnas Bidrag till anskaffande av hörapparater och

erhålla förslagsanslags karaktär, för budgetåret 1955/56 uppföres med

450 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lindahl (I: 419) och den andra inom andra kammaren av fru Ingenäs

m. fl. (II: 523), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj :ts proposition nr 96 måtte besluta dels att bidrag till inköp av hörapparat

bestämmes till I 2/3 av kostnaden, dock högst 200 kronor, dels att

driftbidrag till rörförstärkt hörapparat skall utgå med ett fast årligt belopp

av 40 kronor till vuxna och 80 kronor till barn, dels ock att vid behovsprövningen

inkomstberäkningarna baseras på den beskattningsbara inkomsten

och ej på den taxerade samt att nuvarande tilläggsavdrag för barn bibehålies,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Huss m. fl. (I: 438) och den andra inom andra kammaren av fru

Sjöstrand m. fl. (11:533), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 96 måtte uttala, att även person som efter ^provning

av hörapparattyp hos hörcentral eller vederbörande landstingssjukhus

köper apparaten i enskild handel må anses berättigad till statsbidrag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, hänvisas

till motionerna II: 523 och 1: 438.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr iOk år 1955

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär i huvudsak, att kretsen av hörselskadade,

som tillerkännes bidragsrätt, vidgas till att omfatta även barn

under 16 år samt ungdom och åldringar samt att bidrag till anskaffande av

hörapparat skall utgå med hela anskaffningskostnaden utan ekonomisk behovsprövning

för barn upp till 16 år men för övriga kategorier med */* av

apparatkostnaden, dock högst 100 kronor, under förutsättning att vederbörandes

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst enligt nästföregående

års taxering inte överstiger för ensamstående person 5 500 kronor och för

makar tillsammans 8 000 kronor samt att vederbörande ej påförts statlig

förmögenhetsskatt. För samtliga bidragsberättigade skall vidare gälla att

den hörselskadades behov av hörapparat fastställts av öronläkare samt att

hörapparaten är av godkänd typ och inköps hos hörcentral eller vederbörande

sjukhus.

I motionerna 1: 438 och II: 533 har vad angår sistnämnda villkor yrkats,

att statsbidrag skulle utgå även till person som efter utprovning av hörapparattyp

hos hörcentral eller vederbörande landstingssjukhus köper av

tekniska högskolans laboratorium för transmission godkänd apparat i enskild

handel.

Utskottet vill med anledning härav erinra, att kommittén för dövhetens

bekämpande i sitt betänkande motiverat sitt av departementschefen upptagna

förslag bl. a. med att ur administrativ och ekonomisk synpunkt en

apparat är den bästa lösningen, medan ur medicinskt-akustisk synpunkt

antalet typer utan olägenhet kan inskränkas till två å tre. Ifrågavarande

förslag har av kommittén även motiverats med att ett ständigt utbyte av

hörapparattypen kommer att försvåra en gynnsam prisutveckling och att

äventyra en tillförlitlig service, varjämte av priskontrollnämnden uttalats,

att den konkurrens, som råder inom ifrågavarande bransch inte medför en

rationell distribution med låga priser utan tar sig uttryck bl. a. i att företagen

med bibehållande av relativt höga priser ökar sina reklam-, försäljnings-

och övriga kostnader. Under hänvisning härtill och då utskottet tar

för givet, att medicinalstyrelsen och dess hörselvårdsnämnd kommer att

bevaka de hörselskadades intresse av att apparatanskaffningen kan ske på

billigaste och lämpligaste sätt får utskottet, som erinrar om att, enligt

departementschefens förslag, den som så önskar skall vara oförhindrad

att inköpa hörapparat i den enskilda handeln, avstyrka dessa motioner.

Vad angår storleken av det föreslagna statsbidraget har i motionerna

I: 419 och II: 523 yrkats, att detta skall bestämmas till */* av apparatkostnaden,

dock högst 206 kronor. Utskottet, som inhämtat att priset på de av

landstingens inköpscentral tillhandahållna hörapparaterna med transistorer

f. n. ligger mellan 180 och 300 kronor samt att priserna alltjämt visar sjunkande

tendens är med hänsyn härtill inte berett att tillstyrka detta yrkande

i motionerna.

Däremot finner utskottet yrkandet i dessa motioner — I: 419 och II: 523

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

— att driftbidrag till rörförstärkt hörapparat skall utgå med ett fast årligt

belopp av 40 kronor till vuxna och 80 kronor till barn i viss mån beaktansvärt.

Då emellertid, som svenska landstingsförbundet framhållit, utvecklingen

går i riktning mot de driftbilliga transistorapparaterna —- enligt till

utskottet lämnad uppgift beräknas dessa draga en årlig driftkostnad av

endast 10—30 kronor — och införandet av ett driftbidrag skulle medföra

ett mycket betydande administrativt merarbete, finner utskottet, som förutsätter

att Kungl. Maj :t ägnar förevarande spörsmål vederbörlig uppmärksamhet,

välbetänkt att med ett ställningstagande till denna fråga får tills

vidare anstå.

I nämnda motioner — I: 419 och II: 523 — har slutligen yrkats att vid

den ekonomiska behovsprövningen inkomstberäkningarna skulle baseras

på den beskattningsbara inkomsten och ej på den taxerade samt att nuvarande

tilläggsavdrag för barn skulle bibehållas. Utskottet vill med anledning

härav erinra om att ett flertal statsbidragsförfattningar på hälsooch

sjukvårdsområdet bygger på kungörelsen angående statsbidrag till

lindring i läkarvårdskostnaderna för mindre bemedlade å landsbygden samt

att i denna kungörelse den övre gränsen för beviljande av statsbidrag bestämts

till en taxerad inkomst av 5 400 kronor. Då enhetliga principer för

statsbidragsgivningen på förevarande område enligt utskottets mening får

anses vara av värde, ej minst ur administrativ synpunkt, och tillräckliga

skäl knappast anförts för en uppräkning av de av departementschefen föreslagna

taxerade beloppen, kan utskottet inte heller tillstyrka detta yrkande

i motionerna.

Under åberopande av det anförda och då utskottet funnit sig kunna godtaga

vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört

ävensom anslagsberäkningarna hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 438 och II: 533 samt I: 419 och

II: 523

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 18 februari 1955 förordade

ändrade grunder för beviljande av statsbidrag till anskaffande

av hörapparater;

b) till Bidrag till anskaffande av hörapparater under elfte

huvudtiteln för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag

av 450 000 kronor.

3:o) Bidrag till Hörselfrämjandet. Kungl. Maj :t har (s. 33—38) föreslagit

riksdagen att till Bidrag till Hörselfrämjandet för budgetåret 1955/56

under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag av 65 000 kronor.

Hörselfrämjandet har hemställt, att anslaget höjes från 65 000 kronor

till 160 310 kronor, varav 82 310 kronor till verksamheten i den form den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

15

hittills bedrivits, 58 000 kronor till lokalföreningarnas verksamhet och

20 000 kronor till avlönande av sekreterare på föreningens centralbyrå.

Beträffande kommitténs förslag samt däröver avgivna yttranden hänvisas

till statsrådsprotokollet (s. 33—35).

Departementschefen anför, att ej mindre än 15 hörcentraler redan inrättats

i sjukvårdshuvudmännens regi och att ytterligare 5 sådana centraler

torde tillkomma under innevarande år. I samband med behandlingen

av frågan om hörselvårdens lokala organisation har departementschefen

uttalat, att han utgår från att ett fastläggande av ett landstingskommunalt

ansvar jämväl för den öppna hörselvården i förening med en väsentligt

utvidgad statsbidragsgivning till anskaffande av hörapparater skall medverka

till att hörcentraler upprättas inom samtliga sjukvårdsområden inom

snar framtid. Vid sådant förhållande och då departementschefen dessutom

tidigare förordat, att medicinalstyrelsen i fortsättningen skall disponera

anslaget till anskaffande av hörapparater och utbetala bidrag från detsamma,

räknar departementschefen med att Hörselfrämjandets bestyr med

hörapparatutprovning och bidragsgivning kommer att starkt minska och

inom en relativt snar framtid helt upphöra. Såsom departementschefen anförde

i fjolårets statsverksproposition, anser departementschefen det uppenbart,

att landstingens ökade insatser måste medföra en begränsning av

arbetsuppgifterna för föreningen och därmed en minskning av dess personalbehov.

Dessutom underströks i 1953 års statsverksproposition angelägenheten

av, att föreningen i tid avpassade sin verksamhet efter de förändrade

förhållandena. Så länge föreningen sysslar med hörapparatutprovning och

bidragsgivning bör emellertid staten lämna erforderligt ekonomiskt stöd

för denna verksamhets uppehållande. Staten bör därjämte i viss utsträckning

bidraga till kostnaderna för den verksamhet, som finnes böra ankomma

på föreningen inom den nya organisationens ram. Föreningen har

för nästa budgetår hemställt om en avsevärd höjning av nuvarande anslag.

Med hänsyn till osäkerheten i beräkningsgrunderna och med beaktande i

övrigt av vad statskontoret anfört anser sig departementschefen emellertid

icke böra tillstyrka någon ökad medelstilldelning utan förordar, att anslaget

uppföres med samma belopp som i gällande riksstat eller med 65 000

kronor.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer därför,

att riksdagen må till Bidrag till Hörselfrämjandet under

elfte huvudtiteln för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag

av 65 000 kronor.

4:o) Undersökning rörande hörselskador till följd av buller. Kungl. Maj:t

har (s. 38—46) föreslagit riksdagen att till Undersökning rörande hörsel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

skador till följd av buller för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 47 000 kronor.

Kommittén har avgivit förslag i ämnet, vilka jämte däröver avgivna

yttranden finns intagna i statsrådsprotokollet (s. 38—40).

Styrelsen för statens institut för folkhälsan har hemställt om anvisande

av 125 000 kronor för undersökning av hörselskador till följd av buller.

Departementschefen anför att folkhälsoinstitutet framhållit, att hörselskador

till följd av buller under senare år blivit ett allt större yrkeshygieniskt

problem. Riktigheten av denna uppfattning har också vitsordats av remissinstanserna,

såväl från medicinskt håll som från arbetsgivareföreningen och

landsorganisationen. Man torde sålunda böra räkna med att f. n. ett stort

antal personer är utsatta för buller av sådan styrka, att risk för permanenta

hörselskador kan föreligga. Detta gäller givetvis främst arbetstagare av

olika slag i såväl industriellt som annat arbete, men också en stor del av

allmänheten är i våra dagar utsatt för sådana risker. Detta är så mycket

mera betänkligt som en bullerskada i vanliga fall fortskrider så långsamt,

att ofta först höggradiga hörselsvårigheter föranleder undersökning och

diagnos. Det möter i sådana fall svårigheter eller kan t. o. m. vara omöjligt

att lindra eller bota en uppkommen hörselskada. Framförallt ur arbetarskyddssynpunkt

måste det därför — såsom också arbetarskyddsstyrelsen

framhållit —- vara av stor betydelse, att hörselskador till följd av buller

i möjligaste mån förebygges. Enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag och

i anslutning därtill utfärdade bestämmelser räknas såsom yrkesskada sådan

dövhet eller hörselnedsättning, som framkallats genom inverkan av

buller eller av skakningar eller vibrationer från maskiner eller verktyg.

Enligt gällande arbetarskyddskungörelse åligger det visserligen arbetsgivare

att vid arbete, där arbetstagare under längre tid är utsatt för ihållande

eller med kortare tidsmellanrum regelbundet återkommande buller

eller skakningar såvitt möjligt vidtaga lämpliga skyddsåtgärder. Såsom

från olika håll framhållits är emellertid kunskaperna om vilka former av

buller, som är skadliga, och om bästa sättet att skydda sig mot av buller

orsakade hörselskador i flera avseenden ofullständiga. Hittills utförda

undersökningar på området synes icke ha givit tillräckliga eller entydiga

resultat.

Av det anförda framgår, att det ur skilda synpunkter måste anses angeläget,

att en undersökning av hithörande problem kommer till stånd. I

första hand bör därvid upptagas de betydelsefulla frågorna om vid vilken

ljudnivå, frekvensfördelning och exponeringstid risker för hörselskador

genom buller kan anses föreligga. Den av folkhälsoinstitutets styrelse nu

föreslagna undersökningen synes erbjuda förutsättningar för ett klarläggande

av dessa problem. Undersökningen avses skola ledas av en läkare

vid institutets yrkeshygieniska avdelning med biträde av för ändamålet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 104- år 1955

särskilt anställd teknisk och annan personal samt beräknas pågå under

omkring två år. I samråd med karolinska sjukhusets öronklinik, tekniska

högskolans i Stockholm audiologiska laboratorium och svenska arbetsgivareföreningen

har utarbetats en preliminär plan för undersökningarna,

omfattande bl. a. laboratorie- och fältundersökningar. Såväl planen för

undersökningarna som de för ändamålet beräknade kostnaderna, sammanlagt

125 000 kronor, anses i huvudsak kunna godtagas. Departementschefen

förutsätter, att vid den närmare utformningen av planerna samråd i erforderlig

omfattning äger rum med såväl berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer

som med medicinsk och teknisk expertis. Av förenämnda

belopp om 125 000 kronor hänför sig 39 000 kronor till engångsanskaffning

av vissa instrument m. m. samt 86 000 kronor till rörliga kostnader

under två år. För nästa budgetår skulle sålunda erfordras 82 000

kronor. Såsom framgår av svenska arbetsgivareföreningens yttrande i

ärendet har emellertid föreningen utfäst sig att bidraga till ifrågavarande

undersökning med 35 000 kronor. I enlighet härmed kan medelsbehovet för

budgetåret 1955/56 begränsas till 47 000 kronor.

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit måste det ur skilda

synpunkter anses angeläget, att en undersökning kommer till stånd av frågorna

om vid vilken ljudnivå, frekvensfördelning och exponeringstid risker

för hörselskador genom buller kan anses föreligga. Då den av departementschefen

föreslagna undersökningen synes erbjuda förutsättningar för ett

klarläggande av dessa och övriga hithörande problem samt anslagsberäkningen

inte ger anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Undersökning rörande hörselskador

till följd av buller för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 47 000 kronor.

Stockholm den 26 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 106.

Reservationer

vid punkten 2 (Bidrag till anskaffande av hörapparater)

1) av herr Jacobsson och fröken Elmén;

2) av herr Rubbestad.

2—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 103—100.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:249 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående hörselvårdens organisation m. m. a1 i texten