Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen 771. in.
1955-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:107, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen 771. in.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955
1
Nr 107
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen
771. in.
(3:e avd.)
I propositionen nr 155 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 18 mars 1955,
föreslagit riksdagen att dels godkänna de riktlinjer för främjande av rekryteringen
till polisen, vilkas genomförande försöksvis förordats av departementschefen,
dels ock till Bidrag till främjande av rekryteringen i
vissa polisdistrikt för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 390 000 kronor, därav 292 500 att avräknas mot automobilskattemedlen.
Inom inrikesdepartementet har en utredning rörande polisens rekrytering
och behov av semester- och sjukvikarier samt rekryteringspersonalens ekonomiska
villkor företagits. Synpunkterna i frågan har sammanfattats i
en departementspromemoria, vilken varit föremål för remissbehandling.
I statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för nuvarande ordning, tidigare
förslag samt föreliggande förslag jämte över detsamma avgivna yttranden.
I dessa delar får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (s. 2—7).
För egen del anför departementschefen följande.
Frågan om polispersonalens rekrytering och därmed sammanhängande
ekonomiska spörsmål har under senare tid uppmärksammats vid olika tillfällen.
Sålunda har bl. a. 1948 års polisutbildningskommitté behandlat hithörande
frågor. På grundval av kommitténs betänkande framlades i proposition
nr 175/1954 vissa förslag om polisens utbildning. I proposition nr
75/1954 upptogs frågan om polispersonalens avlöningsförmåner och föreslogs
bl. a., att polisdistrikten skulle vara skyldiga att avlöna polisaspiranter
och tillfällig polispersonal enligt polislönereglementet samt att vissa elever
i konstapelsldassen vid statens polisskola under skoltiden skulle äga åtnjuta
dagarvode. Emellertid kvarstår alltjämt för de mindre polisdistrikten
vissa problem rörande rekryteringen, vilka jag anser bör vinna statsmakternas
beaktande och som jag i det följande upptager till behandling.
Inledningsvis vill jag i korthet redogöra för olikheterna i rekryteringsförfarandet
inom de större och de mindre polisdistrikten. I de större polisdistrikten
— vartill jag i detta sammanhang räknar sådana med minst tio
polismän för egentlig polisverksamhet — torde frekvensen av ledigheter och
avgång i allmänhet vara så stor, att en eller flera aspiranter kan beredas
kontinuerlig sysselsättning i distriktet. Då behovet av aspiranter således
Ii i han g till riksdagens protokoll 1955. (i sand. Nr 107
2
Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955
här är stadigvarande, torde det, såsom i promemorian förutsatts och av
flertalet remissmyndigheter godtagits, böra ankomma på polisdistrikten att
för ändamålet på personalplanerna upptaga särskilda aspiranttjänster, i
den mån icke antalet ordinarie tjänster är så avvägt, att behovet av rekryterings-
och vikariepersonal är täckt inom ramen för detta antal. I distrikt,
där behov av aspiranttjänster sålunda föreligger men sådana tjänster likväl
icke inrättats, anser jag, att landsfogdarna i länen samt polisväsendets
organisationsnämnd bör verka för deras inrättande.
I sådana polisdistrikt, som har mindre än tio polismän och till vilka
statsbidrag utgår jämlikt 15 g 2 mom. polislagen, är det oftast icke möjligt
att kontinuerligt sysselsätta en eller flera aspiranter. Inom dessa distrikt
förekommer därför vanligen icke några särskilda rekryteringstjänster och
följaktligen ej heller några aspirantanställda polismän.
Dessa distrikt tillgodoser nu rekryteringen på det sättet, att personer,
som har för avsikt att ägna sig åt polismannabanan, i mån av tillgång till
vikariat arvodesanställes som vikarier i distrikten. När vikariatet upphör,
är vederbörande hänvisad att söka sig ett vikariat inom ett annat polisdistrikt.
Kan vederbörande icke erhålla något vikariat, måste han oftast för
sin utkomst skaffa sig en tillfällig sysselsättning av annat slag, intill dess
han på nytt erhåller ett vikariat.
Inom varje län finnes en kader av personer, som har för avsikt att bli
polismän och som, i avvaktan på att erhålla en fast anställning i något
polisdistrikt, tjänstgör som vikarier på sätt nyss angivits. Dessa personer
benämner jag i det följande (polis-)rekryter.
Landsfogdarna i länen eftersträvar som regel att sörja för att rekryterna
har kontinuerlig sysselsättning som vikarier. Det torde emellertid vara
synnerligen svårt att undvika ett uppehåll i vikariatstjänstgöringarna. Rekryterna
kan sålunda ej tillförsäkras en jämn anställning och inkomst.
Sistnämnda förhållande utgör säkerligen en väsentlig orsak till förekommande
rekryteringssvårigheter. Såsom framhållits i promemorian och
understrukits av remissmyndigheterna torde därför åtgärder böra vidtagas
för att undanröja nu angivna olägenheter. Dessa åtgärder bör i första hand
syfta till att åstadkomma en central överblick inom länen över tillgången
på rekryter och vikariat, så att alla möjligheter att erbjuda rekryterna
vikariattjänstgöring verkligen tillvaratages. Det torde emellertid icke kunna
undvikas, att någon eller några rekryter trots dessa åtgärder kommer att
gå utan sysselsättning under vissa perioder. För att så ej skall ske förordar
jag, att rekryter, som förklarat sig vilja ifrågakomma härför, under eventuella
uppehåll i vikariattjänstgöringen, beredes tjänstgöring vid statspolisen
eller i annan lämplig ordning utan direkt anknytning till visst polisdistrikt.
Kostnaderna för deras avlöning under denna tid torde böra bestridas
av statsverket. Härför är det emellertid icke nödvändigt att inrätta
en statlig aspirantkår såsom föreslagits i promemorian. Jag förordar i stället,
att polisdistrikt, i vilket rekryt förordnas såsom vikarie, skall bibehålla
rekryten i sin tjänst, intill dess nytt vikariat tillträdes, men, då det löpande
vikariatet upphör, tillhandahålla honom för tjänstgöring vid statspolisen
eller motsvarande efter landsfogdens bestämmande. Polisdistriktet bör av
statsverket erhålla full gottgörelse i form av statsbidrag till rekrytens avlöning
under den tid han fullgör sådan polistjänst. Skulle rekryten sedermera
erhålla nytt vikariat i det distrikt, som tillhandahåller honom, eller
förordnas såsom vikarie i något annat av länets polisdistrikt, skall förstnämnda
distrikt icke längre tillhandahålla honom för särskild polistjänst.
Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955
3
Gäller det ett vikariat i annat distrikt än det som tillhandahållit honom,
skall han alltså entledigas från sin arvodesbefattning i sistnämnda distrikt.
Jag förordar sålunda, att rekryteringen av polisen i de mindre polisdistrikten
försöksvis stödjes på sätt jag nu angivit. För genomförande
härav anser jag följande åtgärder böra vidtagas.
Landsfogdarna bör i administrativ ordning åläggas att upprätta fullständiga
personalkort för varje rekryt i länet. Polischeferna i landsbygdsdistrikten
bör uppmanas att till landsfogden i god tid anmäla uppkommande
vikariat. Genom detta system erhålles en central överblick över såväl tillgång
på rekryter som vikariat. Enär det enligt polislagen ankommer på
polischeferna att förordna vikarier, bör vidare polischeferna i de berörda
distrikten anmodas att som vikarie godtaga den person eller någon av de
personer, som landsfogden anvisar. Vidare bör polisdistrikten förbinda sig,
att då ett vikariat, som uppehälles av polisrekryt, upphör, och rekryten icke
kan beredas fortsatt vikariat i annat polisdistrikt, bibehålla rekryten vid
hans arvodesanställning samt — mot full gottgörelse i form av statsbidrag
— tillhandahålla honom för den polistjänst landsfogden bestämmer. Varje
polisrekryt bör beredas tillfälle att avge en försäkran, att han är villig att
vid uppehåll i vikariatstjänstgöring med bibehållna löneförmåner fullgöra
sådan polistjänstgöring, som nyss sagts.
Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka, att vad jag här föreslagit
i fråga om viss arvodesanställd polispersonal icke avsetts innebära
avvikelse från den normala ordningen, att — då vakans föreligger å tjänst,
som är upptagen i personalstat och vilken icke kunnat besättas med ordinarie
innehavare — polisaspirantanställning i löneteknisk mening i förekommande
fall skall användas.
Till täckande av de statsbidrag, som kan komma ifråga till de polisdistrikt,
som skulle komma att tillhandahålla polisrekryter, torde till länsstyrelsernas
förfogande böra ställas särskilda medel. Därest man utgår från
att i genomsnitt fyra rekryter i varje län under drygt fyra månader om
året kommer att fullgöra tjänstgöring vid statspolisen (motsvarande),
skulle för varje län utgå i runt tal 12 000 kronor eller totalt i runt tal
290 000 kronor. Härvid utgår jag ifrån att liksom f. n. semestervikariat
inom ett distrikt i viss utsträckning skall bestridas av polismän från angränsande
distrikt samt att rekryter som regel icke nyanställes för utpräglade
korttidsvikariat.
Då polisrekryten, enligt vad här angivits, kommer att vid varje tillfälle
vara arvodesanställd, och då han själv förklarat sig villig att under uppehåll
i vikariatstjänstgöring åtaga sig annan tjänstgöring på oförändrade
lönevillkor, vilken tjänstgöring tillkommit för att bereda honom en jämn
sysselsättning, räknar jag med att för statsverkets del resekostnadsersättning
endast kommer att utgå för resa till orten för den särskilda polistjänsten
samt resekostnadsersättning och traktamente för tjänsteresor i denna polistjänst.
Jag förutsätter slutligen, att det skall ankomma på det polisdistrikt, i
vilket polisrekryten vid varje tillfälle skall fullgöra vikariatstjänstgöring,
att betala honom resekostnadsersättning för hans resa från bostadsorten
eller förutvarande tjänstgöringsort till distriktet.
Till reseersättningar beräknar jag genomsnittligt 4 000 kronor per länsstyrelse
eller totalt 96 000 kronor. Vid bifall till mina förslag skulle således
erfordras (290 000 + 96 000) 386 000 eller avrundat 390 000 kronor. Härav
4
Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955
torde, som i promemorian föreslagits, tre fjärdedelar böra avräknas mot
automobilskattemedlen.
Medlen torde böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag, vilket jag
föreslår skall erhålla benämningen Bidrag till främjande av rekryteringen
i vissa polisdistrikt. I syfte att begränsa utgifterna synes sådana åtgärder
böra vidtagas av Kungl. Maj :t, att länsstyrelserna icke utan Kungl. Maj :ts
medgivande äger överskrida dem av anslaget tilldelade medel.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår att det för de större polisdistrikten
inte i och för sig torde föreligga större svårigheter att genom
lämpliga åtgärder av organisatorisk och löneteknisk art täcka behovet av
rekryterings- och vikariepersonal inom polisväsendet. Däremot torde det,
som departementschefen framhållit, i de mindre polisdistrikten ofta inte
vara möjligt att kontinuerligt sysselsätta polisaspiranter, något som säkerligen
utgör en väsentlig orsak till rekryteringssvårigheterna i dessa distrikt.
Av denna anledning tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag, att statligt
stöd försöksvis skall lämnas till rekryteringen av polisen i de mindre distrikten.
Mot departementschefens i sådant syfte framlagda förslag, vilkas närmare
innebörd framgår av den förestående redogörelsen, har utskottet intet
att erinra. Utskottet understryker härvidlag att dessa förslag inte får anses
medge avvikelse från den normala ordningen att polisaspirantanställning
i löneteknisk mening i förekommande fall skall användas, då vakans föreligger
å tjänst, som är upptagen i personalstat och vilken inte kunnat besättas
med ordinarie innehavare. Då de föreslagna åtgärderna förutsatts
skola vidtagas på försök, anser sig utskottet kunna räkna med att Kungl.
Maj :t med uppmärksamhet följer verkningarna av den nya anordningen
och, om anledning därtill ges, underställer riksdagen de förslag till jämkningar,
vilka bör vidtagas på grund av vunna erfarenheter för tillgodoseende
av önskemålet att anordningen samtidigt skall bli så litet kostnadskrävande
och så effektiv som möjligt.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna de riktlinjer för främjande av rekryteringen
till polisen, vilkas genomförande försöksvis förordats av
departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 18 mars 1955;
b) till Bidrag till främjande av rekryteringen i vissa
polisdistrikt för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 390 000 kronor, därav 292 500
kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
Stockholm den 29 april 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Leander, fröken Andersson, herrar Näsström, Hesselbom, Sundelin,
Einar Persson, Birger Andersson, Lodenius, Olsén, Ivar Nilzon och
Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Andersson i
Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Johansson
i Mysinge, Petterson i Degerfors, Birke, fru Ericsson i Luleå, herrar
Nihlfors, Gustafsson i Stockholm, Andreasson och fröken Ager.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ;proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m. a1 i texten