Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen 771. in.

1955-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:107, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen 771. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955

1

Nr 107

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen

771. in.

(3:e avd.)

I propositionen nr 155 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 18 mars 1955,

föreslagit riksdagen att dels godkänna de riktlinjer för främjande av rekryteringen

till polisen, vilkas genomförande försöksvis förordats av departementschefen,

dels ock till Bidrag till främjande av rekryteringen i

vissa polisdistrikt för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 390 000 kronor, därav 292 500 att avräknas mot automobilskattemedlen.

Inom inrikesdepartementet har en utredning rörande polisens rekrytering

och behov av semester- och sjukvikarier samt rekryteringspersonalens ekonomiska

villkor företagits. Synpunkterna i frågan har sammanfattats i

en departementspromemoria, vilken varit föremål för remissbehandling.

I statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för nuvarande ordning, tidigare

förslag samt föreliggande förslag jämte över detsamma avgivna yttranden.

I dessa delar får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (s. 2—7).

För egen del anför departementschefen följande.

Frågan om polispersonalens rekrytering och därmed sammanhängande

ekonomiska spörsmål har under senare tid uppmärksammats vid olika tillfällen.

Sålunda har bl. a. 1948 års polisutbildningskommitté behandlat hithörande

frågor. På grundval av kommitténs betänkande framlades i proposition

nr 175/1954 vissa förslag om polisens utbildning. I proposition nr

75/1954 upptogs frågan om polispersonalens avlöningsförmåner och föreslogs

bl. a., att polisdistrikten skulle vara skyldiga att avlöna polisaspiranter

och tillfällig polispersonal enligt polislönereglementet samt att vissa elever

i konstapelsldassen vid statens polisskola under skoltiden skulle äga åtnjuta

dagarvode. Emellertid kvarstår alltjämt för de mindre polisdistrikten

vissa problem rörande rekryteringen, vilka jag anser bör vinna statsmakternas

beaktande och som jag i det följande upptager till behandling.

Inledningsvis vill jag i korthet redogöra för olikheterna i rekryteringsförfarandet

inom de större och de mindre polisdistrikten. I de större polisdistrikten

— vartill jag i detta sammanhang räknar sådana med minst tio

polismän för egentlig polisverksamhet — torde frekvensen av ledigheter och

avgång i allmänhet vara så stor, att en eller flera aspiranter kan beredas

kontinuerlig sysselsättning i distriktet. Då behovet av aspiranter således

Ii i han g till riksdagens protokoll 1955. (i sand. Nr 107

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955

här är stadigvarande, torde det, såsom i promemorian förutsatts och av

flertalet remissmyndigheter godtagits, böra ankomma på polisdistrikten att

för ändamålet på personalplanerna upptaga särskilda aspiranttjänster, i

den mån icke antalet ordinarie tjänster är så avvägt, att behovet av rekryterings-

och vikariepersonal är täckt inom ramen för detta antal. I distrikt,

där behov av aspiranttjänster sålunda föreligger men sådana tjänster likväl

icke inrättats, anser jag, att landsfogdarna i länen samt polisväsendets

organisationsnämnd bör verka för deras inrättande.

I sådana polisdistrikt, som har mindre än tio polismän och till vilka

statsbidrag utgår jämlikt 15 g 2 mom. polislagen, är det oftast icke möjligt

att kontinuerligt sysselsätta en eller flera aspiranter. Inom dessa distrikt

förekommer därför vanligen icke några särskilda rekryteringstjänster och

följaktligen ej heller några aspirantanställda polismän.

Dessa distrikt tillgodoser nu rekryteringen på det sättet, att personer,

som har för avsikt att ägna sig åt polismannabanan, i mån av tillgång till

vikariat arvodesanställes som vikarier i distrikten. När vikariatet upphör,

är vederbörande hänvisad att söka sig ett vikariat inom ett annat polisdistrikt.

Kan vederbörande icke erhålla något vikariat, måste han oftast för

sin utkomst skaffa sig en tillfällig sysselsättning av annat slag, intill dess

han på nytt erhåller ett vikariat.

Inom varje län finnes en kader av personer, som har för avsikt att bli

polismän och som, i avvaktan på att erhålla en fast anställning i något

polisdistrikt, tjänstgör som vikarier på sätt nyss angivits. Dessa personer

benämner jag i det följande (polis-)rekryter.

Landsfogdarna i länen eftersträvar som regel att sörja för att rekryterna

har kontinuerlig sysselsättning som vikarier. Det torde emellertid vara

synnerligen svårt att undvika ett uppehåll i vikariatstjänstgöringarna. Rekryterna

kan sålunda ej tillförsäkras en jämn anställning och inkomst.

Sistnämnda förhållande utgör säkerligen en väsentlig orsak till förekommande

rekryteringssvårigheter. Såsom framhållits i promemorian och

understrukits av remissmyndigheterna torde därför åtgärder böra vidtagas

för att undanröja nu angivna olägenheter. Dessa åtgärder bör i första hand

syfta till att åstadkomma en central överblick inom länen över tillgången

på rekryter och vikariat, så att alla möjligheter att erbjuda rekryterna

vikariattjänstgöring verkligen tillvaratages. Det torde emellertid icke kunna

undvikas, att någon eller några rekryter trots dessa åtgärder kommer att

gå utan sysselsättning under vissa perioder. För att så ej skall ske förordar

jag, att rekryter, som förklarat sig vilja ifrågakomma härför, under eventuella

uppehåll i vikariattjänstgöringen, beredes tjänstgöring vid statspolisen

eller i annan lämplig ordning utan direkt anknytning till visst polisdistrikt.

Kostnaderna för deras avlöning under denna tid torde böra bestridas

av statsverket. Härför är det emellertid icke nödvändigt att inrätta

en statlig aspirantkår såsom föreslagits i promemorian. Jag förordar i stället,

att polisdistrikt, i vilket rekryt förordnas såsom vikarie, skall bibehålla

rekryten i sin tjänst, intill dess nytt vikariat tillträdes, men, då det löpande

vikariatet upphör, tillhandahålla honom för tjänstgöring vid statspolisen

eller motsvarande efter landsfogdens bestämmande. Polisdistriktet bör av

statsverket erhålla full gottgörelse i form av statsbidrag till rekrytens avlöning

under den tid han fullgör sådan polistjänst. Skulle rekryten sedermera

erhålla nytt vikariat i det distrikt, som tillhandahåller honom, eller

förordnas såsom vikarie i något annat av länets polisdistrikt, skall förstnämnda

distrikt icke längre tillhandahålla honom för särskild polistjänst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955

3

Gäller det ett vikariat i annat distrikt än det som tillhandahållit honom,

skall han alltså entledigas från sin arvodesbefattning i sistnämnda distrikt.

Jag förordar sålunda, att rekryteringen av polisen i de mindre polisdistrikten

försöksvis stödjes på sätt jag nu angivit. För genomförande

härav anser jag följande åtgärder böra vidtagas.

Landsfogdarna bör i administrativ ordning åläggas att upprätta fullständiga

personalkort för varje rekryt i länet. Polischeferna i landsbygdsdistrikten

bör uppmanas att till landsfogden i god tid anmäla uppkommande

vikariat. Genom detta system erhålles en central överblick över såväl tillgång

på rekryter som vikariat. Enär det enligt polislagen ankommer på

polischeferna att förordna vikarier, bör vidare polischeferna i de berörda

distrikten anmodas att som vikarie godtaga den person eller någon av de

personer, som landsfogden anvisar. Vidare bör polisdistrikten förbinda sig,

att då ett vikariat, som uppehälles av polisrekryt, upphör, och rekryten icke

kan beredas fortsatt vikariat i annat polisdistrikt, bibehålla rekryten vid

hans arvodesanställning samt — mot full gottgörelse i form av statsbidrag

— tillhandahålla honom för den polistjänst landsfogden bestämmer. Varje

polisrekryt bör beredas tillfälle att avge en försäkran, att han är villig att

vid uppehåll i vikariatstjänstgöring med bibehållna löneförmåner fullgöra

sådan polistjänstgöring, som nyss sagts.

Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka, att vad jag här föreslagit

i fråga om viss arvodesanställd polispersonal icke avsetts innebära

avvikelse från den normala ordningen, att — då vakans föreligger å tjänst,

som är upptagen i personalstat och vilken icke kunnat besättas med ordinarie

innehavare — polisaspirantanställning i löneteknisk mening i förekommande

fall skall användas.

Till täckande av de statsbidrag, som kan komma ifråga till de polisdistrikt,

som skulle komma att tillhandahålla polisrekryter, torde till länsstyrelsernas

förfogande böra ställas särskilda medel. Därest man utgår från

att i genomsnitt fyra rekryter i varje län under drygt fyra månader om

året kommer att fullgöra tjänstgöring vid statspolisen (motsvarande),

skulle för varje län utgå i runt tal 12 000 kronor eller totalt i runt tal

290 000 kronor. Härvid utgår jag ifrån att liksom f. n. semestervikariat

inom ett distrikt i viss utsträckning skall bestridas av polismän från angränsande

distrikt samt att rekryter som regel icke nyanställes för utpräglade

korttidsvikariat.

Då polisrekryten, enligt vad här angivits, kommer att vid varje tillfälle

vara arvodesanställd, och då han själv förklarat sig villig att under uppehåll

i vikariatstjänstgöring åtaga sig annan tjänstgöring på oförändrade

lönevillkor, vilken tjänstgöring tillkommit för att bereda honom en jämn

sysselsättning, räknar jag med att för statsverkets del resekostnadsersättning

endast kommer att utgå för resa till orten för den särskilda polistjänsten

samt resekostnadsersättning och traktamente för tjänsteresor i denna polistjänst.

Jag förutsätter slutligen, att det skall ankomma på det polisdistrikt, i

vilket polisrekryten vid varje tillfälle skall fullgöra vikariatstjänstgöring,

att betala honom resekostnadsersättning för hans resa från bostadsorten

eller förutvarande tjänstgöringsort till distriktet.

Till reseersättningar beräknar jag genomsnittligt 4 000 kronor per länsstyrelse

eller totalt 96 000 kronor. Vid bifall till mina förslag skulle således

erfordras (290 000 + 96 000) 386 000 eller avrundat 390 000 kronor. Härav

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955

torde, som i promemorian föreslagits, tre fjärdedelar böra avräknas mot

automobilskattemedlen.

Medlen torde böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag, vilket jag

föreslår skall erhålla benämningen Bidrag till främjande av rekryteringen

i vissa polisdistrikt. I syfte att begränsa utgifterna synes sådana åtgärder

böra vidtagas av Kungl. Maj :t, att länsstyrelserna icke utan Kungl. Maj :ts

medgivande äger överskrida dem av anslaget tilldelade medel.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår att det för de större polisdistrikten

inte i och för sig torde föreligga större svårigheter att genom

lämpliga åtgärder av organisatorisk och löneteknisk art täcka behovet av

rekryterings- och vikariepersonal inom polisväsendet. Däremot torde det,

som departementschefen framhållit, i de mindre polisdistrikten ofta inte

vara möjligt att kontinuerligt sysselsätta polisaspiranter, något som säkerligen

utgör en väsentlig orsak till rekryteringssvårigheterna i dessa distrikt.

Av denna anledning tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag, att statligt

stöd försöksvis skall lämnas till rekryteringen av polisen i de mindre distrikten.

Mot departementschefens i sådant syfte framlagda förslag, vilkas närmare

innebörd framgår av den förestående redogörelsen, har utskottet intet

att erinra. Utskottet understryker härvidlag att dessa förslag inte får anses

medge avvikelse från den normala ordningen att polisaspirantanställning

i löneteknisk mening i förekommande fall skall användas, då vakans föreligger

å tjänst, som är upptagen i personalstat och vilken inte kunnat besättas

med ordinarie innehavare. Då de föreslagna åtgärderna förutsatts

skola vidtagas på försök, anser sig utskottet kunna räkna med att Kungl.

Maj :t med uppmärksamhet följer verkningarna av den nya anordningen

och, om anledning därtill ges, underställer riksdagen de förslag till jämkningar,

vilka bör vidtagas på grund av vunna erfarenheter för tillgodoseende

av önskemålet att anordningen samtidigt skall bli så litet kostnadskrävande

och så effektiv som möjligt.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna de riktlinjer för främjande av rekryteringen

till polisen, vilkas genomförande försöksvis förordats av

departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för den 18 mars 1955;

b) till Bidrag till främjande av rekryteringen i vissa

polisdistrikt för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 390 000 kronor, därav 292 500

kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 29 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 107 år 1955

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Leander, fröken Andersson, herrar Näsström, Hesselbom, Sundelin,

Einar Persson, Birger Andersson, Lodenius, Olsén, Ivar Nilzon och

Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Andersson i

Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Hoppe, fröken Elmén, herrar Johansson

i Mysinge, Petterson i Degerfors, Birke, fru Ericsson i Luleå, herrar

Nihlfors, Gustafsson i Stockholm, Andreasson och fröken Ager.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ;proposition angående vissa åtgärder för att främja rekryteringen till polisen m. m. a1 i texten