Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om årlig livränta åt f. d. lokomotiveldaren Axel Leonard Ekman.

1955-04-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:110, Utlåtande i anledning av väckta motioner om årlig livränta åt f. d. lokomotiveldaren Axel Leonard Ekman.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110 år 1955

7

Nr 110

Utlåtande i anledning av väckta motioner om årlig livränta

åt f. d. lokomotiveldaren Axel Leonard Ekman.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ragnar Persson (1:249) och den andra inom andra kammaren av

herr Bengtsson i Halmstad m. fl. (II: 371), har hemställts, att riksdagen

måtte tillerkänna Axel Leonard Ekman, Halmstad, ett årligt belopp motsvarande

den summa som Ekman skulle erhållit i livränta om hans olycksfall

i tid hade anmälts.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 11:371 följande.

Den 12 maj 1914 inträffade på Oskarströms järnvägsstation en olyckshändelse

varvid dåvarande lokomotiveldaren Axel Leonard Ekman, född

den 1 januari 1886, vid vagnväxling blev så svårt skadad att vänstra armen

måste amputeras. Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag, som vid tidpunkten

för olyckshändelsen var Ekmans arbetsgivare, tillsåg aldrig att Ekman

utfick den livränta som han borde vara berättigad till. Företaget var

vid denna tidpunkt anslutet till dåvarande Enskilda järnvägars försäkringsförening,

ett företag som senare övertogs av riksförsäkringsanstalten.

I och med att Enskilda järnvägars försäkringsförening övertogs av riksförsäkringsanstalten

övertog också denna anstalt utbetalningsansvaret för

från försäkringsföreningen utgående livräntor, men riksförsäkringsanstalten

har svarat Axel Ekman, att då hans fall aldrig blivit anmält ej heller

riksförsäkringsanstalten kan utbetala någon livränta.

Efter olyckshändelsen blev Ekman anställd som kontorist vid HNJ, och

denna anställning hade han även sedan SJ övertog företaget. Ekman pensionerades

1949.

Ekman har hela tiden levat i den föreställningen att livränta skulle, om

inte förr, utgå i samband med att han blev pensionerad. Denna uppfatttning

har naturligtvis varit felaktig, men den förklarar varför inte Ekman

tidigare påtalat missförhållandet. Resultatet har nu därför blivit, som

Ekman en smula drastiskt uttrycker det, »jag har mist min arm, fått ha

alla de olägenheter som invaliditeten medfört, aldrig kunnat nå den tjänsteplacering

som lokförare som jag annars skulle uppnått, och ändå bär jag

aldrig fått ett öres ersättning för mina lidanden».

Det är helt naturligt, som fallet nu ligger till, att det inte finns några

möjligheter att på rättslig väg vinna någon ändring. Enda möjligheten

synes vara att riksdagen beviljar Ekman ett årligt belopp under återstående

tiden av hans levnad, vilket motsvarar vad Ekman skulle ha erhållit

per år om olycksfallet hade blivit riktigt behandlat från början.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 110 År 1955

Ö\er förebärande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

Ekman, som är född den 1 januari 1886, anställdes i tillfällig tjänst

\id föiutvarande Halmstad—Nässjö järnvägar (HNJ) den 1 december 1901.

Efter verkstads- och loktjänst befordrades han den 1 januari 1914 till

ordinarie lokeldare. I anledning av de skador, som åsamkats Ekman vid

olycksfallet den 12 maj sistnämnda år, överfördes han till expeditionstjänst

å HNJ förrådsavdelning i Halmstad, där han den 1 januari 1945 betordrades

till kontorist. Vid statens övertagande av den enskilda banan

den 1 juli 1945 övergick Ekman i statens järnvägars tjänst och kvarstod

där intill den 1 lebruari 1949, då han avgick med ålderspension.

Fr. o. in. januari 1953, under vilken månad Ekman uppnått 67 års ålder,

är pensionens grundbelopp 280 kronor per månad, varå för närvarande utgår

rörligt tillägg med 160 kronor 28 öre. Pensionsförmånerna utöver folkpension

utgöra alltså 440 kronor 28 öre per månad, d. v. s. 5 283 kronor

36 öre per år.

Med hänsyn till att riksförsäkringsanstalten, i fråga om ansvar för

olycksfall i arbete, den 1 januari 1945 övertog Enskilda järnvägars försäkringsanstalt

mot olycksfall, hos vilken HNJ hade sina anställda försäkrade,

och järnvägsföretaget först ett halvår senare införlivades med statens järnvägar,

anser järnvägsstyrelsen, att — därest riksdagen skulle finna skäligt

tillerkänna Ekman viss ersättning för de honom vid olycksfallet i fråga

åsamkade skadorna — denna ersättning dock icke bör utgå av statens järnvägars

medel.

Utskottet. Det i motionerna väckta förslaget avser, att riksdagen skulle

träda hjälpande emellan genom att bevilja förre lokeldaren Axel Leonard

Ekman —- vilken uppbär författningsenlig tjänstepension med, utöver folkpension,

för närvarande 5 283 kronor om året — särskild årlig ersättning

i anledning av ett olycksfall som drabbade honom år 1914. Detta olycksfall

har emellertid, enligt vad som i motionerna uppgivits, aldrig anmälts

till vederbörande försäkringsinrättning. Enligt utskottets mening kan det

av principiella skäl knappast ifrågakomma att nu genom särskilt riksdagsbeslut

bereda Ekman åsyftad gottgörelse. Utskottet håller för övrigt före

att frågan om en eventuell ersättning till Ekman i omhandlade hänseende

i första hand bör prövas av Kungl. Maj :t, något som — såvitt kunnat utrönas

— inte synes ha skett.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:249 och 11:371 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 29 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 108.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.