Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till parkettläggaren S. E. V. Jansson för skada uppkommen under militärtjänstgöring.

1955-04-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:112, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till parkettläggaren S. E. V. Jansson för skada uppkommen under militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1955

11

Nr 112

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till

parkettläggaren S. E. V. Jansson för skada uppkommen

under militärtjänstgöring.

I en inom andra kammaren av herr Lundberg väckt motion (II. 18) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta, att enligt de normer, som gäller

för ersättning från 1950 års militärersättningsförordning, till parkettläggaren

värnpliktige 285-47-38 Sune Evert Vilhelm Jansson, Lppsala, endera

från riksförsäkringsanstalten eller från det under tolfte huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till Diverse pensioner och understöd in. m. skall utbetalas

ersättning för skada uppkommen under militärtjänstgöring.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Under militärtjänst 24 augusti till 4 oktober 1952 ådrog sig parkettläggaren

vpl 285-47-38 Sune Evert Vilhelm Jansson, Uppsala, en svår ögonskada.

Trots att skadan uppenbarligen uppkommit under militärtjänst har

riksförsäkringsanstalten avslagit Janssons framställning om ersättning under

hans ca 12 månaders sjukdomstid, och försäkringsrådet har fastställt

detta beslut.

Vid inskrivningen till denna repetitionstjänst vädjade Jansson om uppskov,

då han under tiden 15 maj till 15 juni varit sjukskriven för legnbågshinneinflammation

och av sjukhusläkaren uppmanats till viss försiktighet.

Hans begäran avslogs av militärläkaren, som förklarade, att han var fullt

frisk. Efter en veckas påfrestande tjänstgöring, vari ingick transport å

öppet bilflak, etc., förnyades begäran om uppskov, och vid detta tillfälle

ställde Jansson till militärläkaren dr Kindstrand frågan: »Vad händer om

jag skulle bli oförmögen till tjänst och arbete på grund av eventuell ögonskada?»

Han fick då ett bryskt svar och en förklaring, att det behövde han

inte ängslas för, ty kronan lämnade ersättning med hänsyn till den civila

inkomsten — cirka 15 000 kr. 1951 — genom riksförsäkringsanstalten, och

läkaren förklarade, att Jansson var fullt frisk, men gav rådet att Jansson

å »Tempo» skulle kunna inköpa ett par solglasögon för 50 öre. Transporter

å öppna bilflak, cykelåkning i regn, tältslagning i mörker etc. ingick i

Janssons fortsatta tjänstgöring. Vid tältslagning i mörker den 19 september

1952 fick han ett slag av en grankvist mot högra ögat. När det återstod

ungefär en vecka av tjänstgöringen mörknade det för höger öga, och Jansson

fick remiss till akademiska sjukhuset, där han den 1 oktober 1952 intogs

å ögonkliniken för vård av näthinneavlossning i höger öga, och sjukdomstillståndet

varade fram till den 8 oktober 1953.

Skadan anmäldes till riksförsäkringsanstalten i oktober 19o2, och in

läkarutlåtande och intyg kan bl. a. anföras. Riksförsäkringsanstaltens läkare

docent Kornerup ställde i ett yttrande den 14 november 1952 diagnosen nät
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1955

hinneavlossning i högra ögat och yttrade: »Det är ingalunda uteslutet, att

slaget mot höger öga den 19 september kan ha vållat avlossningen. Den har

med all sannolikhet intet med den tidigare iriten att göra.» I förnyat yttrande

den 21 november anses tillståndet efter militärtjänstgöringen vara

en följd av den första näthinneavlossningen. Professor Gunnar von Bahr

vid ögonkliniken i Uppsala anför bl. a. i ett intyg den 18 april 1953:

»Sjukdomstillståndet är sålunda till sin natur oklart och på grund av sin

ovanliga karaktär mycket svårbedömt.

Uppenbart är, att sjukdomen yppats under militärtjänst, då han vid undersökning

vid dennas början icke företett tecken på pågående ögonsjukdom.

Samband med det uppgivna, uppenbarligen mycket lindriga traumat

mot ogat den 19 september 1952 är icke sannolikt, då Jansson icke företer

för tiaumatisk a\lossning karakteristisk halbildning. För samband med den

tidigare regnbågshinneinflammationen i båda ögonen i maj—juni 1952

finnes intet be\is. Nämnvärd irisretning har senare icke förekommit i

ögonen. Även om det kan ifrågasättas, att såväl irisretning som exsudition

från åderhinnan kunna ha någon gemensam orsak, kan det enligt min

mening icke göras gällande, att sådan finnes, när ingen sådan kunnat påvisas.

L r

Militärtjänsten har för Jansson förorsakat för honom ovanliga fysiska

påfrestningar av olika slag. Andra förhållanden, som kunnat påverka hans

hälsotillstånd under tiden för denna, äro icke kända. Jag finner det därför

skäligt att Janssons ögonsjukdom, som yppats under militärtjänst, även

anses som sannolikt orsakad av denna.»"

Även docent Granström konstaterar, att näthinneavlossningen yppats under

militärtjänst och att »avlossningen kan vara en följd av den uppgivna

skadan den 19 september 1952».

Riksförsäkringsanstaltens beslut meddelades 25 november 1952 och löd:

»Riksförsäkringsanstalten har till prövning förehaft frågan, huruvida ersättning

skulle kunna tillerkännas Eder jämlikt bestämmelserna i 1950 års

militärersättningsförordning för näthinneavlossning i högra ögat.

Härvid har Riksförsäkringsanstalten funnit någon ersättning jämlikt omföl

mälda förordning icke kunnat tillerkännas Eder, enär skälig anledning

finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak

an Eder militärtjänstgöring och att denna icke väsentligen bidragit därtill.»

Vilken annan orsak (den måste väl ligga på det medicinska området och

undgått alla läkarna) som åsyftas lämnas ingen upplysning om; inte heller

delges den juridiska innebörden i uttrycket »väsentligen bidragit därtill».

Riksförsäkringsanstaltens beslut delgavs Jansson under tid då han vistades

å sjukhus, där han var ålagd absolut stillhet i sängläge och förbundna

ö8on> °ch verkställdes av polisman, som även avfattade ett överklagande till

försäkringsrådet, som i svar den 21 juni 1954 meddelade att »Försäkringsrådet

finner ej skäl göra ändring i överklagade beslutet», och därmed grusades

alla förväntningar om ersättning för sjukdom och förlorad arbetsförtjänst.

Janssons sjukdom varade från 1 oktober 1952 till 8 oktober 1953, och den

krävde vid olika tillfällen längre sjukhusvistelse. Under viss tid krävdes

absolut stillaliggande sängläge med förbundna ögon; han genomgick bl. a.

två operationer — diatermikoagulationer på ögats yta för att söka fastlöda

näthinnan; Jansson hade vård- och försörjningsplikt till två barn;

han fick själv söka anskaffa medel för sjukvård och övriga kostnader etc.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1955

13

Även om socialvården måste anlitas medförde allt detta mycket stora psykiska

och fysiska lidanden och påfrestningar, orsakade av en skada som

yppats under militärtjänst, vilken påtvungits honom trots energiska försök

att få uppskov.

Enligt läkarnas samstämmiga yttrande var Jansson fullt frisk när han

påbörjade militärtjänstgöringen. På grund av den övervunna regnbågshinneinflammationen

före tjänstgöringen vädjade Jansson ändock till militärläkaren

om uppskov, för att ingen som helst risk för ett återfall skulle uppkomma.

Jansson blev då bryskt avvisad med att han var fullt frisk och att

riksförsäkringsanstalten skulle betala ersättning om sjukdom uppstod. Under

dessa förhållanden skulle Jansson möjligen ytterligare kunnat tillgripa

vägran att infinna sig till militärtjänst, men då både militärläkaren

och andra ansåg, att han var fullt frisk, torde väl eu sådan vägran medfört

straffpåföljd, enär en inkallelse till militärtjänst är tvingande. Konsekvenserna

av riksförsäkringsanstaltens tolkning av 1950 års författning skulle

då föra till att möjligheter för en inkallad att vägra inställa sig till tjänstgöring

skulle införas i lag och att denna vägran skulle kunna ske trots

läkares och myndighets utlåtande, såvida risk för hälsa och ekonomisk

skada förelåge. Vart konsekvenserna av en sådan uppmjukning skulle föra

är för lekmannen svårbedömt.

Då läkarna anser Janssons sjukdom vara mycket ovanlig och svårbedömd

men anser det fastslaget, att skadan yppats och ögonskadan sannolikt

orsakats under militärtjänstgöring, borde ändock detta vara avgörande vid

ett bedömande av skadeersättningen. Detta trots det juridiska bedömandet,

att det inte finns skälig anledning antaga att sjukdomen förorsakats av

militärtjänstgöring och att denna icke väsentligen bidragit därtill.

Starka skäl talar för att Jansson är berättigad till ersättning enligt bestämmelserna

i 1950 års militärersättningsförordning; i varje fall torde

detta vara överensstämmande med förordningens andemening. Riksdagen

borde därför söka lindra den ekonomiska och psykiska skada, som Jansson

utan eget förvållande åsamkats genom sin militärtjänstgöring. Om detta

efter ett riksdagsbeslut kan ske genom riksförsäkringsanstalten eller om

ersättning skall utgå från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

»Diverse pensioner och understöd in. in.» torde lämpligen prövas

av vederbörande riksdagsutskott, till vilket motionen remitteras.

Utskottet. Av handlingarna i förevarande ärende inhämtas, att de läkare,

som utlåtit sig rörande den ögonsjukdom som yppats under Janssons militärtjänstgöring,

uttalat stor osäkerhet rörande sjukdomsorsaken. Riksförsäkringsanstaltens

vederbörande läkare, docenten T. G. Kornerup, har emellertid

funnit det ingalunda uteslutet, att det slag mot höger öga som inträffade

den 19 september 1952 kan ha vållat näthinneavlossningen; samme

läkare uttalar vidare att näthinneavlossningen med all sannolikhet

inte haft något samband med den ögonsjukdom, irit, varav Jansson före

inryckningen till militärtjänst lidit, men från vilken han vid tiden för inryckningen

varit återställd. Professor G. von Bahr vid ögonkliniken i Uppsala

har för sin del funnit skäligt att näthinneavlossningen, som yppats

under militärtjänstgöringen, även anses som sannolikt orsakad av denna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1955

Docenten K. O. Granström åter har i utlåtande till försäkringsrådet som

sin åsikt uttalat, att det vore osannolikt att sjukdomen orsakats av militärtjänsten,

men tillägger att fallet ifråga är egendomligt och svårbedömt

samt sjukdomens orsak helt okänd.

För egen del finner utskottet mot bakgrunden av vad i ärendet förekommit

det inte kunna med säkerhet uteslutas, att näthinneavlossningen vållats

av militärtjänstgöringen. Med hänsyn härtill finner utskottet skäligt,

att Jansson beredes ersättning som om 1950 års militärersättningsförordning

varit i förevarande fall tillämplig. Såvitt handlingarna utvisar, har

Jansson på grund av ifrågavarande sjukdom varit intagen för vård å ögonkliniken

i Uppsala följande tider, nämligen den 1—den 24 oktober samt

den 27 oktober—den 15 november 1952, den 5 januari—den 3 februari,

den 3—den 23 mars, den 9 juni—den 18 juli samt den 17 augusti—den 8

oktober 1953. Det vill förefalla, som om Jansson under de mellan sjukhusvistelserna

fallande perioderna varit arbetsoförmögen, i varje fall såvitt

rör tiden den 15 november 1952—den 5 januari 1953. Under tidsperioderna

den 23 mars—den 9 juni och den 18 juli—den 17 augusti 1953 har

Jansson varit ordinerad stillhet; under båda dessa perioder har han drabbats

av recidiv. Efter den 8 oktober 1953 synes Jansson ha varit återställd

från sin sjukdom.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 18, medgiva

att till Sune Evert Vilhelm Jansson i Uppsala må på grund

av i ärendet omnämnd sjukdom från anslaget till Diverse

pensioner och understöd in. m. utbetalas ersättning, som om

1950 års militärersättningsförordning varit tillämplig.

Stockholm den 29 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 108.

Sthlm 1955. K. L. Beckmjr.s Bokti.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:259 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ersimning till parkettUggaren S. E. Y. Jansson för skada uppkommen under militärtjänstgöring. a1 i texten