Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare jämte i ämnet väckta motioner.
1955-05-03 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
1
Nr 113
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans
lärare jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
253, s. 523—525 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Folkskolor
in. in.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 5 500 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 98, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25
februari 1955, föreslagit riksdagen
att godkänna av departementschefen i sistnämnda statsrådsprotokoll förordade
ändringar i fråga om dels skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder åt folkskolans lärare, dels lärares skyldighet att mottaga
tjänstebostad, dels tjänstebostads beskaffenhet m. m. i vissa hänseenden,
dels hyressättningen för folkskolans tjänstebostäder, dels ock statsbidrag
till anskaffande av dylika tjänstebostäder, samt
att medgiva, att under budgetåret 1955/56 må beviljas byggnadsbidrag
till tjänstebostäder för folkskolans lärare med tillhopa högst 6 000 000
kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Nilsson in. fl. (I: 314) och den andra inom andra kammaren av herr
Onsjö m. fl. (II: 316), i vilka nemställts
att riksdagen måtte besluta att de nya bestämmelser om högre byggnadsbidrag
till tjänstebostäder för lärare som kan bli följden av Kungl.
Maj:ts proposition till årets riksdag kommer att tillämpas med retroaktiv
verkan för bostäder, som blivit föremål för Kungl. Maj:ts bidragsbeslut
från och med 1 januari 1951, samt
att riksdagen måtte besluta att till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag
till tjänstebostäder för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
10 000 000 kronor,
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 0 sand. År 111
2
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
dels en inom första kammaren av herr Sundvik väckt motion (1:416),
vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 98
måtte i Kungl. Maj:ts förslag vidtaga de ändringar, som föranledes av vad
i motionen anförts,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Anderberg m. fl. (I: 420) och den andra inom andra kammaren av
herr Nilsson i Göingegården m. fl. (II: 525), i vilka hemställts att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 98 måtte besluta
att bestämmelserna i § 52 folkskolestadgan angående skoldistrikts skyldighet
att anskaffa tjänstebostäder erhåller en sådan ändrad lydelse, att
därav framgår, att vid hyresmarknadens bestämmande jämväl kommun
och kommunägt företag tillhöriga bostäder får medräknas, samt att hyresmarknadsområdets
gränser utsträckes från två kilometer till ett avstånd
av omkring fyra kilometer från skolan,
att i fråga om rätten att bibehålla en en gång anvisad tjänstebostad och
om vad som skall förstås med anvisad bostad vidtages de justeringar, som
föranledes av vad i motionen anförts,
att i fråga om hyressättningen denna anpassas till det av tjänstebostadsutredningen
avgivna förslaget, samt
att i fråga om statsbidraget statsbidragsbeloppen och retroaktiviteten
anpassas till det förslag, som avgivits av sakkunniga för översyn av vissa
statsbidrag på skolväsendets område,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Fritiof Karlsson in. fl. (I: 434) och den andra inom andra kammaren
av herr Larsson i Luttra m. fl. (II: 534), i vilka hemställts att riksdagen
vid behandling av propositionen nr 98 måtte besluta,
att utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit i hyresgrupp 1 må utgå ett tillläggsbidrag
med 4 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare
och med 2 000 kronor för tjänstebostad åt annan lärare samt att under
budgetåret 1955/56 må beviljas ett byggnadsbidrag till tjänstebostäder för
folkskolans lärare med tillhopa högst 6 750 000 kronor,
att statsbidragsbeloppet icke må överstiga 50 procent av de styrkta
byggnadskostnaderna,
att hyreshöjningen med 40 procent må gälla även beträffande sådana
A-bostäder, som tagits i bruk före den 31 december 1950 men efter nämnda
tidpunkt undergått sådan reparation och modernisering, att de kan jämställas
med nybyggda bostäder, samt även beakta vad i motionen i övrigt
anförts,
dels ock en inom andra kammaren av herrar Holmberg och Senander
väckt motion (II: 524), vari hemställts att riksdagen måtte besluta
att med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i övrigt rörande tjänstebostäder
för folkskolans lärare fastställa statsbidraget för sådan bostad åt ordinarie
lärare till 27 000 kronor samt för bostad åt annan lärare till 20 000 kronor,
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
3
dock med en maximering av statsbidragen till 50 procent av de styrkta
byggnadskostnaderna, samt
att medgiva att under budgetåret 1955/56 må beviljas byggnadsbidrag
till tjänstebostäder för folkskolans lärare med tillhopa 7 500 000 kronor.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet
— i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande — hänvisa
till motionerna I: 416, I: 420, II: 316, II: 524 och II: 534.
Inledning
Vid höstsessionen av 1946 års riksdag beslöts en genomgripande nyreglering
av bestämmelserna om folkskolans tjänstebostäder, med giltighet från
och med den 1 juli 1947. Härvid infördes också för första gången statsbidrag
till uppförande och reparation av dylika bostäder. Tjänstebostadshyrorna
fastställdes sedermera genom beslut av 1947 års riksdag. De bestämmelser
om tjänstebostäderna, som blev en följd av 1946—1947 års
riksdagsbeslut, är i korthet följande. Skyldighet för vissa skoldistrikt att
tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans lärare återfinnes i 52 § folkskolestadgan.
Angående lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad stadgas
i 26 § avlöningsreglementet för folkskolan. I boställsordningen för folkskolans
lärare av den 30 december 1946 (SFS 1946: 883) finnes bestämmelser
rörande tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet in. m. I boställsordningen
har också intagits bestämmelserna om hyresbeloppen (hyresavdragen),
medan skyldigheten för lärarna att erlägga hyra i form av
avdrag på avlöningen stadgas i den nyssnämnda 26 § avlöningsreglementet.
Statsbidrag till uppförande och reparation av tjänstebostad utgår enligt
kungörelsen den 30 december 1946 (nr 887) angående statsbidrag till
tjänstebostäder för folkskolans lärare.
Vad statsbidragen på skolväsendets område beträffar har de senaste
årens av löne- och prisnivåns höjningar betingade fluktuationer i kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun medfört upprepade krav på omprövning
av bidragsgrunderna och därvid bland annat i fråga om bidragen till
anskaffande av tjänstebostäder. Dessa krav föranledde Kungl. Maj:t att
framlägga förslag till 1952 års riksdag om viss höjning av bland annat
bidragen till tjänstebostäder i avvaktan på en översyn genom särskilda
sakkunniga.
I anslutning härtill tillkallade departementschefen, med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande, den 10 april 1952 sex sakkunniga för omprövning
av grunderna för bland annat statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans
lärare.
De sakkunniga — som antagit benämningen sakkunniga för översyn av
vissa statsbidrag -på skolväsendets område — har den 15 oktober 1954 av
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
givit betänkande och förslag rörande statsbidrag till anskaffande av
tjänstebostäder för folkskolans lärare m. m. (SOU 1954:27). Häröver har
yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande av statens
folkskolinspektörer, av länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret, bostadsstyrelsen,
1952 års tjänstebostadsutredning och allmänna statsbidragsutredningen
samt av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund, varjämte Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund,
Sveriges småskollärarinneförbund, Sveriges överlärarförbund
samt Sveriges allmänna organist- och kantorsförening inkommit med gemensamt
yttrande.
Tjänstebostadsbeståndet
De sakkunniga har införskaffat och sammanställt en del statistiska uppgifter
beträffande tjänstebostadsbeståndet vid utgången av vårterminen
1953. Av dessa uppgifter torde här få intagas följande.
Av nedanstående sammanställningar framgår antalet tjänstebostäder,
fördelade på olika delar av riket och på respektive lärarkategorier
(Tabell A) samt på hyresgrupper (Tabell B).
Tabell
A
Tab
s 11 B
Landsdel
Antal tjänste- bostäder
Därav för
Hyresgrupp
Antal tjänste- bostäder
ord.
folkskollärare
annan lärare
Götaland
5 317
2 994
2 323
1
8316
2
1 765
Svealand . .
2 818
1 588
1 230
3
119
4
15
Norrland
2 080
1 201
879
5
—
Summa
10215
5 783
4 432
10215
Antalet lärartjänster utgjorde enligt uppgift från skolöverstyrelsen
31 836 vid utgången av vårterminen 1953, varav 15 445 ordinarie folkskollärartjänster
och 16 391 lärartjänster av annan kategori, d. v. s. »annan
lärare». Om det procentuella förhållandet mellan antalet med tjänstebostäder
försedda lärare och det totala antalet lärare beräknas, erhålles för
landet i dess helhet till resultat att för 32 procent av lärartjänsterna i riket
finns tjänstebostad. Tjänstebostadsprocenten för ordinarie folkskollärare
utgör 37 och för annan lärare 27.
Då emellertid tjänstebostäder enligt gällande bestämmelser behöver finnas
endast på skolorter utan hyresmarknad, synes den nu gjorda jämförelsen
mellan antalet tjänstebostäder och det totala antalet lärartjänster icke
ge en klar bild av tillgången på tjänstebostäder i förhållande till behovet.
För att ernå ett i huvudsak rättvisande resultat, bör som jämförelseobjekt
användas icke det totala antalet lärartjänster utan antalet sådana tjänster
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
5
i landsbygdsdistrikten. Antalet lärartjänster på landsbygden uppgick till
sammanlagt 19 846, varav 10 098 för ordinarie folkskollärare och 9 748 för
annan lärare. En jämförelse med nu angivna antal lärartjänster som grund
ger till resultat en betydligt högre tjänstebostadsprocent, nämligen omkring
50. För de båda lärarkategorierna ordinarie folkskollärare och »annan
lärare» skulle resultatet vid användande av detta beräkningssätt bliva 57
respektive 45 procent.
Antalet A-bostäder utgjorde vårterminen 1953 för ordinarie folkskollärare
2 736 eller 47 procent av hela antalet bostäder för dylika lärare. Motsvarande
siffror för annan lärare var 1 234 respektive 28. Antalet C-bostäder
åter uppgick till 1 473 eller 25 procent av hela antalet bostäder för ordinarie
lärare samt till 1 956 eller 44 procent av antalet bostäder för annan lärare.
Av samtliga tjänstebostäder utgjorde 39 procent A-bostiider, 28 procent
B-bostäder och 33 procent C-bostäder. A-bostäderna utgjorde sålunda eu
större del än bostäder tillhörande någon av de övriga bostadsklasserna, då
man ser till hela antalet tjänstebostäder liksom bostäder för enbart ordinarie
folkskollärare, medan däremot antalet C-bostäder var störst, då det
gäller annan lärare. För den sistnämnda kategorien av lärare var alltså
bostadsstandarden lägst, så långt klassindelningen enligt 20 § boställsordningen
kan anses giva representativt uttryck för tjänstebostädernas
standard.
I enlighet med de förutsättningar, som nu råder beträffande skyldigheten
att tillhandahålla tjänstebostäder, har folkskolinspektörerna verkställt en
bedömning av det totala antalet tjänstebostäder, som skulle vara erforderligt
höstterminen 1958. Tjänstebostadsbehovet bär därvid uppskattats till
7 846 för ordinarie folkskollärare och 5 229 för annan lärare eller totalt
13 075. Detta skulle vid jämförelse med antalet bostäder vid utgången av
vårterminen 1953 innebära, att — om nu gällande bestämmelser ifråga om
.skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder bibehålies oförändrade — en
ökning av omkring 2 050 tjänstebostäder för ordinarie folkskollärare och
omkring 800 för annan lärare eller sammanlagt omkring 2 850 skulle vara
erforderlig under femårsperioden fram till år 1958.
Skolväsendets beroende av lärarbostäder
Under detta avsnitt har departementscliejen anfört följande.
I likhet med de sakkunniga anser jag tillkomsten av bostadsförsörjningslagen
icke utesluta behovet av särskilda bestämmelser och åtgärder beträffande
lärarnas bostadsfråga. Enligt min mening är tjänstebostäder!!» ännu
så länge av stor betydelse för folkskoleväsendet på landsbygden. Jag anser
mig därför icke för närvarande kunna förorda en avveckling av tjänstebostadssystemet
för folkskolans lärare men föreslår i det följande vissa
åtgärder, som minskar behovet av dylika bostäder.
I olika sammanhang har under årens lopp framkommit, att förhållandena
beträffande tjänstebostäderna för folkskolans lärare och de bestämmelser,
som reglerar dessa förhållanden, icke är fullt tillfredsställande. Den av de
sakkunniga verkställda utredningen visar detsamma. Tidpunkten för en
revision av vissa av de nu gällande bestämmelserna om tjänstebostäderna
torde sålunda vara inne. Det av de sakkunniga framlagda förslaget synes
6
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
mig vara väl motiverat och avvägt och därför lämpligt att i huvudsak
läggas till grund för de ändringar, som bör vidtagas. Jag framlägger därför
i det följande förslag i ämnet, i huvudsak grundade på det angivna sakkunnigbetänkandet
och avsedda att genomföras från och med den 1 juli 1955.
Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärarbostäder
Enligt 52 § folkskolestadgan åligger det skoldistrikt att åt lärare tillhandahålla
tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i boställsordningen
givna eller med stöd av densamma meddelade bestämmelserna,
om på ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke finnes
hyresmarknad för sådana bostäder. Boställsordningens 1 § 2 mom.
stadgar, att varje bostad, som av skoldistriktet upplåtits till lärare vid av
distriktet inrättad folk- eller småskola, är tjänstebostad under förutsättning,
att bostaden enligt föreskrifterna i boställsordningen kan hänföras
till någon av de i föreskrifterna angivna klasserna. Undantag från denna
regel kan icke förekomma på grund av andra omständigheter än sådana,
som äger samband med bostadens beskaffenhet.
Som av de nyss återgivna bestämmelserna framgår är sålunda för närvarande
skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärare tjänstebostad
knuten till begreppet »hyresmarknad». Detta begrepp har sedan länge
varit omstritt, då det visat sig förenat med vissa svårigheter att i praktiken
tillämpa detsamma. Av bestämmelserna torde ävenledes framgå, att
skoldistrikt, som — oaktat att hyresmarknad enligt 52 § folkskolestadgan
kan anses föreligga — uthyr bostad åt läraren, skall anses upplåta denna
bostad åt honom som tjänstebostad och sålunda på för sådan bostad gällande
villkor, om bostaden blott uppfyller boställsordningens krav. Gällande
bestämmelser öppnar sålunda möjligheter för lärare att begära, att
en av kommunen åt honom enligt vanliga hyresvillkor upplåten bostad
skall förklaras såsom tjänstebostad. De kan sålunda utnyttjas av läraren
i syfte att erhålla lägre hyra än som eljest skulle behöva erläggas å allmänna
hyresmarknaden. Så har också skett i en del fall (jfr. t. ex. Regeringsrättens
årsbok 1952 ref. 6 och 1954 not E 36). Mot bakgrunden av
den mera aktiva bostadspolitik, som 1947 års bostadsförsörjpingslag numera
ger kommunerna möjlighet att bedriva, torde detta icke längre vara
befogat, uttalar de sakkunniga. Mot begreppet hyresmarknad har även
riktats den kritiken, att det icke angives på vad sätt man skall konstatera
huruvida hyresmarknad finnes eller ej.
Efter att ha påtalat dessa nackdelar med det nuvarande systemet har
de sakkunniga ansett sig böra ingå på en omprövning av hyresmarknadsbegreppet.
Då denna omprövning emellertid icke lett till tillfredsställande
resultat, har de sakkunniga i stället framlagt förslag om en annan metod
för bestämmandet av skyldigheten för skoldistrikt att hålla tjänstebostäder
för folkskolans lärare. Metoden skulle innebära upprättande av tät
-
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955 7
ortsförteckningar, d. v. s. förteckningar å skolorter, som är belägna
inom bebyggelseområden (tätorter) av sådan karaktär, att skyldighet
att tillhandahålla tjänstebostad prövats icke böra föreligga. Härom
anför de sakkunniga ytterligare följande.
Med skolort avses här icke ett administrativt område utan den plats, där
skola är belägen. Vid upprättandet av sådana förteckningar skall man
fästa mindre avseende vid, om hyresmarknad enligt gällande praxis förefinnes
eller icke. och i stället beakta huruvida respektive bebyggelseomrades
storlek och struktur m. in. gör det sannolikt, att läraren där kan erhålla
bostad utan att tjänstebostad tillhandahålles. Lärarens möjligheter att fa
bostad skall därvid icke bedömas med hänsyn till dagens läge å bostadsmarknaden
utan efter vad som normalt kan vara att påräkna. Bebyggelseområdets
storlek, läge och struktur samt av kommunen visad vilja att lösa
bostadsfrågan för kommunens invånare bör vara grunden för dess upptagande
å tätortsförteckningen. Skolort bör få uppföras å förteckningen
även då densamma är belägen utanför tätort men på högst fyra kilometers
avstånd från dennas gräns. En särskild tätortsförteckning skall upprättas
för varje inspektionsområde.
Frågan om vilka orter, som bör uppföras a tätortsförteckningarna,
utvecklar de sakkunniga närmare genom följande uttalanden,
som de sakkunniga benämner anvisningar för upprättande
av förslag till tätortsförteckningar.
Till grund för övervägandena om vilka orter, som skall uppföras a tätortsförteckningarna,
bör läggas de förteckningar å tätorter, vilka uppgjorts
av statistiska centralbyrån i anslutning till bearbetningen av material från
den senaste folkräkningen.
Med ledning av dessa förteckningar å tätorter bör folkskolinspektörerna
— var och en för sitt inspektionsområde — uppgöra förslag till tätortsförteckningar
och därvid beakta följande.
Samtliga städer och köpingar skall medtagas å tätortsförteckning. Detta
utesluter emellertid inte, att tjänstebostäder i vissa fall kan erforaras i
»icke-tätortsdelar» av en del städer och köpingar. Sadana delar skall då
undantagas vid uppförande av staden eller köpingen å förslaget.
I fråga om övriga orter inom inspektionsområdet skall gälla, att tätorter
med minst 900 invånare skall medtagas samt därutöver mindre orter, där
svårigheter kan antagas icke uppkomma för lärare att erhålla bostad utan
att tjänstebostad tillhandahålles. Vid prövningen, huruvida sådan mindre
ort skall medtagas bör hänsyn icke tagas till dagens läge på bostadsmarknaden.
Om det med hänsyn till ortens läge och struktur in. m. kan förutsättas
finnas vilja och intresse från kommunala myndigheters sida att i
stiftelseform eller annorledes, genom insatser för bildande av bostadsrättsförening
av något slag eller genom att stödja enskilda initiativ medverka
till att lärarpersonalen erhåller bostäder å öppna bostadsmarknaden, utgör
detta ett skäl att medta orten å förslaget till tätortsförteckning, även om
invånarantalet skulle vara relativt litet.
Det bör beaktas, att inte bara från varandra klart avgränsade tätortsbildningar
finnes, utan ofta kan tätortsbildningarna vara mer eller mindre
sammanhängande även i områdena utanför en större tätort. Det bör i dylika
fall iakttas, att tätort, som kanske endast har några hundra invånare men
8
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 195-3
År belägen så nära annan tätort av liknande storlek, att orterna i fråga
tillsammans är jämförbara med större tätorter, också kan uppföras å förteckningen
tillsammans med den närbelägna tätorten.
När det gäller avstånd mellan skolan och ett någorlunda närbeläget tätortsområdes
gräns, bör uppmärksammas, att ort, där skola är belägen och
som icke fyller det i huvudregeln angivna kravet på tätort, ändock undantagsvis
kan uppföras å tätortsförteckningen, om den är belägen på sädant
avstånd från å förteckningen upptagen tätort, att restiden och sättet för
förflyttningen mellan bostaden och skolan kan betraktas såsom rimliga ur
lärarens synpunkt samt anordningen för skolans vidkommande kan anses
godtagbar. Härvid bör förefintligheten av lämplig kommunikationsmöjlighet
tillmätas avgörande betydelse.
Det bör emellertid också beaktas, att i vissa fall tätort, som har mera än
900 invånare, ändock inte bör upptagas å förteckningen på grund av ortens
allmänna struktur. Det kan exempelvis förhålla sig så, att man i industrioch
brukssamhällen med relativt stort invånarantal praktiskt taget endast
har egnahemsbebyggelse med enfamiljshus och så gott som helt saknar
bebyggelse med hyreshus. I sådant fall kan möjligheter för lärare att få
bostad å allmänna bostadsmarknaden vara obefintliga trots ortens storlek.
Orten bör därför icke medtagas å förteckningen. Detsamma kan gälla för
t. ex. ett brukssamhälle, där bruket håller bostäder för sina anställda men
andra bostäder — bortsett kanske från egna hem av enfamilj styp — saknas.
Det nu angivna undantaget skall dock ej gälla beträffande tätorter av nu
nämnd karaktär, därest kommunen ordnar lärarens bostad på allmänna
bostadsmarknaden. I sådana fall gäller alltså huvudregeln, och tätorten
medtages i vanlig ordning i förteckningen.
I god tid före femårsperiods utgång bör Kung], Maj:t eller, efter Kungl.
Nlaj :ts förordnande, skolöverstyrelsen med ledning av vunna erfarenheter
utfärda anvisningar om vad som skall beaktas vid revision av de tätortsförteckningar,
som gäller för löpande period.
Beträffande det administrativa förfarandet vid tätortsförteckningarnas
upprättande in. in. föreslår de sakkunniga följande.
Då tätortsförteckningarna skall vara representativa för de verkliga förhållandena
och alltså bygga på ingående kännedom om de olika skolorterna,
bör det ankomma på folkskolinspektörerna att uppgöra förslag till förteckningar.
Dessa bör av inspektörerna överlämnas till vederbörlig länsstyrelse,
som bör bereda kommuner och lärare tillfälle att inom viss tid inkomma
med eventuella erinringar mot desamma. Efter denna tids utgång
skall länsstyrelsen pröva förslagen och de däröver avgivna yttrandena och
fastställa tätortsförteckning att gälla för de följande fem kalenderåren.
Över länsstyrelses beslut i dessa ärenden må besvär anföras hos Kungl.
Maj:t (i ecklesiastikdepartementet) av kommuner och lärare.
De fastställda tätortsförteckningarna bör intagas i länskungörelserna och
även på annat sätt bringas till kommunernas och lärarnas kännedom.
Vidkommande sådana ändringar, som undantagsvis må göras under löpande
giltighetstid, uttalar de sakkunniga följande.
Om en ort, som icke är upptagen å förteckningen under femårsperioden
på grund av tillkomsten av en industri eller andra särskilda omständigheter
så väsentligt ändrat karaktär, att orten, därest revision av tätortsförteckningen
varit förestående, uppenbarligen skulle kommit att uppföras
9
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
å förteckningen, bör kommunen i fråga kunna omedelbart bli befriad från
skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostad åt lärare genom att nyanskaffa
tjänstebostad. Ansökan härom bör ingivas till folkskolinspektören. Denne
bör med eget yttrande översända den till länsstyrelsen, som bör bereda
lärarna tillfälle att inom viss angiven tid inkomma med eventuella erinringar.
Därefter skall länsstyrelsen avgöra ärendet. Den omständigheten att
ort på detta sätt befrias från tjänstebostadsskyldighet skall icke inverka
på kringliggande skolorters ställning i tjänstebostadshänseende under den
löpande femårsperioden. ,
Undantagsvis kan å ort, som är uppförd i tätortsförteckningen och alltsa
befriad från att tillhandahålla tjänstebostad åt lärare, kommunen av särskild
anledning — t. ex. att skolväsendet i kommunen skall centraliseras
och lärarna i samband därmed måste företaga flyttning från sina hittillsvarande
bostäder i närheten av de skolor, som skall nedläggas, och att
lämpliga bostäder icke kan beräknas stå till förfogande för dem i den nya
centralskolans närhet — vilja uppföra tjänstebostäder för lärarna i fråga
eller vissa av dem. I sådant fall bör Kungl. Maj:t kunna pröva framställning
från kommunen om rätt för denna att — utan hinder av att orten i fråga
är upptagen i tätortsförteckningen — komma i åtnjutande av fastställt
statsbidrag för uppförande av tjänstebostäder för dessa lärare. Sadan framställning
bör ingivas via folkskolinspektören, länsstyrelsen och skolöverstyrelsen,
vilka myndigheter skall avgiva utlåtande över framställningen
och därvid till- eller avstyrka densamma. De sakkunniga förutsätter, att
dylikt medgivande icke skall komma att lämnas annat än i särskilda undantagsfall.
Slutligen har de sakkunniga som bilaga till betänkandet fogat p r e 1 im
inär a f ö r s 1 a g till tätortsförteckningar för de olika inspektionsområdena
i samtliga län. Dessa förslag har sammanställts med ledning av
från vederbörande folkskolinspektörer infordrade uppgifter. Enligt de sakkunnigas
mening torde, därest beslut i huvudsaklig överensstämmelse med
av dem nu redovisade riktlinjer fattas, dessa förslag kunna överlämnas till
länsstyrelserna för behandling i den ordning, de sakkunniga förordat. De
sakkunnigas preliminära förslag till tätortsförteckningar har fogats såsom
bilaga till ovannämnda statsrådsprotokoll för den 25 februari 1955.
Departementschefen har anfört följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgått kan de bestämmelser, vilka
nu reglerar skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärarbostäder, knappast
betecknas som fullt tillfredsställande. Erfarenheten har visat, att de
i vissa fall givit upphov till meningsskiljaktigheter mellan kommuner och
lärare. De sakkunniga har därför framlagt förslag om en annan metod
för bestämmande av skoldistrikts tjänstebostadsskyldighet. Denna metod
innebär, att förteckningar över orter, där sådan skyldighet prövas icke
skola föreligga — s. k. tätortsförteckningar — upprättas. Härigenom skulle
enligt de sakkunnigas mening förenämnda meningsskiljaktigheter komma
att minska i antal och i varje fall koncentreras till tidpunkterna för upprättande
av nya förteckningar.
De flesta remissmyndigheterna har godtagit de sakkunnigas förevarande
förslag; vissa myndigheter dock under uttryckligt betonande av förslagets
10
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1055
provisoriska karaktär. För egen del bär jag också blivit övertygad om lämpligheten
av att de sakkunnigas förslag nu genomföres. Visserligen kommer
det säkerligen i en hel del fall att bli svårt att avgöra, om en viss ort bör
upptagas på tätortsförteckning eller ej. De sakkunniga har emellertid sökt
minska dessa svårigheter på olika sätt. Dels har de föreslagit ett administrativt
förfarande som innebär, att folkskolinspektörerna skall upprätta
förslag till tätortsförteekningar och att länsstyrelserna skall bereda vederbörande
kommuner och lärare tillfälle att inkomma med eventuella erinringar
mot förslagen, innan länsstyrelserna beslutar i ämnet. Detta svnes
mig lämpligt; jag vill endast framhålla att enligt min mening folkskolinspektörerna
också bör ha överläggningar med kommunerna och lärarna
innan förslagen utformas. Vidare har de sakkunniga angivit vissa anvisningar
för upprättandet av tätortsförteckningarna. Dessa anvisningar är
relativt utförliga och synes mig ägnade att underlätta prövningen av tveksamma
fall. Emellertid kan jag icke helt dela de sakkunnigas uppfattning
i alla hänseenden. Sålunda vill jag icke i lika hög grad som de sakkunniga
binda de myndigheter, som skall upprätta tätortsförteckningarna, genom en
huvudregel att tätorter med minst 900 invånare skall medtagas på förteckningarna.
Det angivna invånarantalet bör tjäna till ledning men icke betraktas
som någon bindande regel. Jag kan vidare ej nu medverka till ett
genomförande av de sakkunnigas förslag, att det avstånd från skolan, inom
vilket hyresmarknadsort eller tätort skall finnas för att skoldistriktet skall
vara befriat från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad utsträckes från
hittills tillämpade två kilometer till fyra kilometer. Däremot kan jag förorda,
att man i fortsättningen fäster större vikt vid kommunikationsförhållandena
mellan bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga
man kan bortse från om det angivna avståndet är mer än två kilometer. °
Jag delar de sakkunnigas uppfattning om att det är skäligt att befria en
kommun från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder, om det finns
vilja och intresse hos de kommunala myndigheterna att medverka till att
lärarpersonalen erhåller bostäder i öppna marknaden. I likhet med vissa
remissmyndigheter vill jag emellertid betona, att dylik vilja och dylikt intresse
måste ha tagit sig uttryck i klart påvisbara konkreta åtgärder.
De sakkunnigas uppfattning om vikten av att tätortsförteckningarna
blir gällande under relativt långa perioder utan andra ändringar än de, där
alldeles särskilda skäl föreligger, delar jag till fullo. De sakkunniga har föreslagit,
att tätortsförteckningarna för varje gång skall fastställas för eu femårsperiod.
Detta förslag synes mig i och för sig väl avvägt.
Jag tillstyrker också de sakkunnigas förslag beträffande det administrativa
förfarandet. Detta innebär bl. a., att tätortsförteckningarna skall fastställas
av länsstyrelserna. Mot detta har ett par länsstyrelser och statskontoret
framfört den erinringen, att i enhetlighetens intresse förteckningarna
bör åtminstone första gången fastställas av Ivungl. Maj:t. Även om jag förstår
dessa synpunkter, måste jag dock finna länsstyrelserna i besittning av
väsentligt bättre möjligheter än Kungl. Maj:t att bedöma dessa rent lokala
förhållanden. Gentemot den av 1952 års tjänstebostadsutredning uttalade
farhågan, att fastställandet första gången skall draga långt ut på tiden,
får jag framhålla, att, eftersom preliminära förslag till tätortsförteekningar
redan föreligger (se bilaga 2 till sakkunnigbetänkandet och bilagan till detta
Protokoll), länsstyrelserna torde ha alla möjligheter att påskynda fastställandet.
Länsstyrelserna torde sålunda vara oförhindrade att företaga sådana
förberedande åtgärder, att arbetet med tätortsförteckningarna kan avslutas
relativt snart efter riksdagens beslut i frågan.
11
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
Slutligen vill jag uttala, att jag i likhet med statskontoret icke kan dela
de sakkunnigas uppfattning, att statsbidrag undantagsvis skulle få utga
till uppförande eller anskaffande av tjänstebostäder pa ort, som finns upptagen
på tätortsförteckning. Tätortsförteckningarna bör enligt min mening
vara undantagslöst avgörande icke bara för kommunernas skyldighet att
tillhandahålla tjänstebostad utan även för statens ekonomiska engagemang
beträffande dylika bostäder.
I motionerna I: 520 och 11:525 har i förevarande hänseenden anförts
bland annat följande.
Departementschefen har förklarat sig dela de sakkunnigas uppfattning
om att det är skäligt att befria eu kommun från skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder, om det finns vilja och intresse hos de kommunala
myndigheterna att medverka till att lärarpersonalen erhåller bostäder i
öppna marknaden, men har samtidigt betonat, att dylik vilja och dylikt
intresse måste ha tagit sig uttryck i klart pavisbara konkreta åtgärder.
Detta låter visserligen säga sig, men uttalandena synes alltför obestämda
för att kunna tjäna till ledning vid prövningen av vilka orter som skall
medtagas i tätortsförteckningarna.
Förslaget till upprättande av tätortsförteckningar innebär sålunda icke
någon oangriplig lösning av en i och för sig svårlöst fråga. De bristfälliglieter,
som kännetecknar det nuvarande hyresmarknadsbegreppet, är främst
hänförliga till det förhållandet, att kommun tillhöriga fastigheter icke får
medräknas i hyresmarknaden. Denna brist skulle emellertid kunna avhjälpas
med en ny definition av begreppet hyresmarknad, som beaktar
den kommunala bostadsverksamheten i vilken form den än sker. En ändring
av stadgandet i 52 § 2 folkskolestadgan, som toge hänsyn härtill,
skulle till väsentlig del undanröja den kritik, som kan riktas mot det nuvarande
hyresmarknadsbegreppet.
En annan bärande invändning, som kan resas mot det nuvarande hyresmarknadsbegreppet,
är den snäva gränsdragningen för hyresmarknadsområdet.
Tillkomsten av nya kommunikationsmedel och förbättrade kommunikationer
har medfört att avstånden krympt. Trafikväsendets utvecklingtorde
komma att leda till att olägenheterna med att bostaden icke ligger
i närheten av arbetsplatsen ytterligare reduceras. Departementschefen har
icke biträtt de sakkunnigas förslag att utsträcka det avstånd från skolan,
inom vilket hyresmarknadsort eller tätort skall finnas, för att skoldistriktet
skall vara befriat från tjänstebostadsskyldighet, från hittills tillämpade
två kilometer till fyra kilometer, varemot han förordat, att man i fortsättningen
fäster större vikt vid kommunikationsförhållandena mellan
bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga man kan bortse
från om det angivna avståndet är mer än två kilometer. Härtill kan anmärkas,
att den nu gällande tvåkilometersgränsen mellan hyresmarknadsorten
och skolan hänför sig till farbar väg, vilket förutsätter att kommunikationsförhållandena
varit bestämmande för gränsdragningen. Vilka krav
som skall ställas på kommunikationsförhållandena för att dessa skall anses
särskilt lämpliga har icke närmare angivits. Uttalandet är därjämte sa till
vida oklart, att detsamma gäller avståndet mellan bostaden och skolan.
Det är ju i detta sammanhang icke fråga om tjänstebostads belägenhet
utan om uppdragande av gränserna för hyresmarknadsort eller tätort, där
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
vid hänsyn får tagas till bostadsbeståndet i dess helhet. Skall orten medtagas
i tätortsförteckningen skall ju skoldistriktet icke vara skyldigt att
tillhandahålla tjänstebostäder i tätorten, och i sådant fall är det ju lärarens
ensak var han bor inom området. Uttalandet blir därför förståeligt först
om man utbyter »bostaden» mot »hyresmarknadsorten» eller »tätorten».
Då skolskjutsar för barn kan anordnas, där skolvägen kan vara drygt fyra
kilometer för mindre barn, frågar man sig varför icke en sådan''sträcka
skulle kunna godkännas såsom avstånd mellan skolan och hyresmarknadsområdets
gränser. På den punkten lämnar propositionen icke någon förklaring.
Om hyresmarknadsbegreppet vidgas till att omfatta jämväl kommun
och kommunägt företag tillhöriga bostäder och en sträcka av omkring
fyra km godtages såsom avstånd mellan skolan och hyresmarknadsområdets
gränser, torde de hittills ej sällan förekommande meningsskiljaktigheterna
angående möjligheten att få respektive skyldigheten att tillhandahålla
tjänstebostäder komma att till väsentlig del minska i antal.
Jämväl i motionerna 1:434- och II: 534 har såsom allmän regel förordats,
att skolort bör få uppföras i tätortsförteckningen, då den är belägen på
högst fyra kilometers avstånd från tätorts gräns.
Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad
De föreskrifter, som reglerar lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad,
återfinnes som förut nämnts i 26 § avlöningsreglementet för folkskolan.
Huvudregeln är, att lärare obetingat är skyldig att mottaga tjänstebostad,
då han anvisas bostad, som till beskaffenhet och storlek står i överensstämmelse
med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av
boställsordningen meddelade bestämmelserna. En avvikelse från denna
regel kan göras, då läraren anvisats bostad av skoldistrikt, som icke har
skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Länsstyrelsen kan nämligen i
sådant fall, om det med hänsyn till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt,
på framställning av läraren och efter hörande av folkskolinspektören befria
läraren från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden. I fråga om tjänstebostads
belägenhet stadgas i 5 § 1 mom. boställsordningen för folkskolans
lärare, att sådan bostad skall vara förlagd till särskilt hus »i skolans
närhet».
De sakkunniga framlägger till en början förslag om vissa ändringar beträffande
lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. De föreslår sålunda,
att skyldighet att mottaga tjänstebostad alltid gkall föreligga för lärare, när
kommun har skyldighet att hålla tjänstebostäder, samt att dylik skyldighet
för lärare skall gälla även i det fall. att tjänstebostadsskyldighet för
kommunen ej föreligger men denna likväl ställer tjänstebostad av klass A
till förfogande. Därutöver bör enligt de sakkunnigas mening gälla, att
lärare, som vid tidpunkt, då kommuns skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder
upphör, är innehavare av tjänstebostad, övergångsvis, så länge
han kvarstår i samma tjänst, skall vara berättigad till dylik bostad.
13
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
Härefter förordar de sakkunniga en föreskrift innefattande undantag
från förut återgivna bestämmelse, att tjänstebostad skall vara förlagd till
särskilt hus »i skolans närhet». Deras förslag innebär, att lärare skall vara
skyldig att bebo befintlig tjänstebostad vid nedlagd skola, för såvitt bostaden
med beaktande av föreliggande omständigheter kan anses vara belägen
på rimligt avstånd från tjänstgöringsplatsen. Härom uttalar de sakkunniga
bland annat följande.
I första hand bör enligt de sakkunnigas mening prövas, om lärare kan
bebo tjänstebostaden vid den nedlagda skolan och alltså dagligen färdas
mellan denna bostad och tjänstgöringsplatsen. Detta är en fråga, som maste
avgöras från fall till fall med beaktande av bade avstandet och föiefintlighefen
av allmänna kommunikationer samt under hänsynstagande till att
läraren själv måste bestrida sina resekostnader. Med hänsyn emellertid till
intresset att bostaden i fråga blir utnyttjad bör läraren mot erläggande av
skälig ersättning kunna få medfölja skolskjuts, om utrymmet det medgiver.
Enär avgörandet om läraren kan bebo bostaden eller icke, såsom nyss
sagts, är beroende på omständigheterna i det särskilda fallet, varibland
icke blott tillgängliga vägförbindelser och kommunikationsmedel utan även
olägenheterna för läraren och skolan bör beaktas, är det synnerligen tveksamt,
om någon avståndsgräns över huvud kan uppdragas. Då emellertid
behov av en sådan gräns torde föreligga som riktpunkt för de överväganden,
som här måst göras, förordar de sakkunniga —- under samtidigt framhållande
av att någon precisering av denna gräns icke bör ske i författningstexten
— att man väljer samma avståndsgräns som i praktiken tillämpas
vid avgörande av frågan huruvida skolskjutsar för folkskolebarn skall
anordnas eller icke d. v. s. omkring 4 km från ^skolan, farbar väg. Om
tjänstebostaden är belägen på längre avstånd från skolan, anser de sakkunniga
det icke vara skäligt att lärare skall vara skyldig bebo den. Da det
ifrågavarande avståndet nämnvärt överskrides, bör det sålunda vara beroende
av frivillig överenskommelse mellan skoldistriktet och läraren, huruvida
denne skall utnyttja tjänstebostaden i fråga.
Om en tjänstebostad är belägen inom det angivna ungefärliga avstandet
från skolan, innebär således den förordade regeln, att bostaden under återstående
livslängd skall kunna utnyttjas som tjänstebostad, Skyldighet
för lärare måste därför finnas att under angivna förutsättningar mottaga
densamma. Denna skyldighet skall icke allenast gälla för den lärare, som
innehade bostaden vid den tidpunkt då skolindragningen verkställdes, utan
för varje lärare, som därefter får den sig anvisad som tjänstebostad. Om
bostaden däremot är belägen på längre avstånd från skolan än som nyss
avsetts, kan läraren vägra att längre bebo den eller att mottaga densamma.
Vägrar läraren kan fråga om anordnande av tjänstebostad i den nya skolans
närhet uppkomma.
Departementschefen har anfört följande.
Mot de sakkunnigas förslag i fråga om lärares skyld
tjänstebostad bär jag endast den erinran
jhet att mottaga
att göra, att jag icke kan tillstyrka
den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen i kilometernvstand
från 1 till 4 km vid fall av skyldighet att bebo tjänstebostad vid nedlagd
skola. Jag förordar, att lärarens s kyld i 1
diet i dvlikt fall endast gäller om
14 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
bostaden kan sägas ligga i nya skolans närhet, varvid uttrycket »i skolans
närhet» skall tolkas på hittills brukligt sätt. Med detta undantag tillstyrker
jag de sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt av betänkandet.
I motionerna 1:1^20 och 11:525 har i förevarande hänseenden anförts
bland annat följande.
Genom den föreslagna formuleringen av 1 § 2 mom. boställsordningen
har de sakkunniga förklarat sig vilja förhindra att varje av skoldistriktetkommunen
åt lärare upplåten bostad blir insynad och, därest den kan
klassificeras, förklarad såsom tjänstebostad. Såvitt gäller bostad, som
anvisats lärare av skoldistrikt, som är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad,
torde icke vara något att anmärka mot stadgandets avfattning
ur ren tolkningssynpunkt. Vad däremot beträffar bostad, som lärare eljest
är skyldig att mottaga, kan det befaras, att rättstillämpningen kan föranleda
sådana resultat, som icke här avsetts. Enligt 26 § 1 mom. andra
stycket avlöningsreglementet för folkskolan i den föreslagna lydelsen skall
lärare vara skyldig mottaga tjänstebostad av klass A, som av skoldistriktet
anvisats honom i det fall, att kommuner saknar skyldighet att tillhandahålla
lärare tjänstebostäder. En sålunda anvisad bostad skall utgöra
tjänstebostad. Om man tänker sig ett sådant fall att en lärare redan
nu har en bostad i en kommunen eller i ett kommunalt företag tillhörig
fastighet, som visserligen upplåtits till honom såsom hyresbostad men som
läraren med stöd av gällande bestämmelser fått klassificerad och som oberoende
av det tidigare hyresavtalet förklarats såsom tjänstebostad, skulle
läraren, oavsett att orten kommit att upptagas i tätortsförteckningen, med
stöd av 1 § 2 mom. boställsordningen i dess föreslagna nya lydelse även
1 fortsättningen kunna göra anspråk på bostaden såsom tjänstebostad.
Det kan visserligen invändas, att skoldistriktet icke behöver anvisa honom
en sådan bostad såsom tjänstebostad, men med den innebörd som rättspraxis
hittills tillagt uttrycket »anvisa» (se exempelvis det av de sakkunniga
refererade lyckselefallet samt regeringsrättens utslag den 19 januari
1954 i fråga om Stora Kopparberg) torde det i praktiken ställa sig omöjligt
för en kommun att få bostaden betraktad såsom uthyrd i öppna marknaden.
Därest förslaget i 26 § 1 mom. tredje stycket avlöningsreglementet
för folkskolans lärare om rätt för lärare att få bibehålla tjänstebostad blir
lag, kan en lärare redan med stöd av detta stadgande bibehålla sin tjänstebostad.
Först om stadgandet skulle utgå, blir det anförda exemplet aktuellt.
Men bestämmelsen i 1 § 2 mom. boställsordningen har en vidare räckvidd.
Det skulle, såsom det är avfattat, kunna tillämpas även för sådana
bostäder, som »anvisas» (med den innebörd som rättspraxis givit åt detta
uttryck) åt nytillträdande lärare, som icke förut har tjänstebostad. Därmed
skulle syftet med tätortsförteckningarna till stor del kunna förfelas.
Uttrycket »anvisa» måste sålunda klart preciseras. Stadgandena i 1 §
2 mom. boställsordningen och i 26 § 1 mom. första stycket avlöningsreglementet
för folkskolan bör därför utformas så, att därav med nödig tydlighet
framgår, att såsom tjänstebostäder skall betraktas endast sådana bostäder,
som vid upplåtelsen uttryckligen angivits skola utgöra tjänstebostäder.
De sakkunniga har föreslagit införande av ett nytt stadgande i 26 §
1 mom. sista stycket avlöningsreglementet för folkskolan, varigenom rät
-
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
15
tighet införts för lärare att bibehålla eu en gång anvisad tjänstebostad,
oaktat sådana ändrade förhållanden inträtt, att skoldistrikts skyldighet
att tillhandahålla tjänstebostäder upphört. Detta ändringsförslag har de
sakkunniga icke närmare motiverat. De har endast funnit sig böra uttala,
att de anser det skäligt att en sådan förmån beredes vederbörande lärare.
I propositionen har detta förslag, som innebär en skärpning av gällande
bestämmelser i ämnet, icke kommenterats, och följaktligen har icke heller
remissvägen framförd kritik häremot återgivits. Då tjänstebostadsskyldigheten
uppgivits vara stadgad i undervisningens intresse och det föreslagna
stadgandet svårligen kan anses uppbäras av ett sådant intresse, är
en dylik undantagsbestämmelse enligt vår mening omotiverad.
Jämväl i motionen 1:416 har uttalats, att anledning icke finnes att tillförsäkra
lärare, som då kommunens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder
upphör innehar tjänstebostad, rätt till dylik bostad, så länge han
kvarstår i samma tjänst.
Tjänstebostädernas beskaffenhet m. m.
a) Golvyta
I 7 § boställsordningen meddelas följande föreskrifter.
Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare skall omfatta en sammanlagd
golvyta av omkring 90 m2, lämpligt fördelade på minst tre rum och kök och
för annan lärare en yta av omkring 60 m2, lämpligt fördelade på minst två
rum och kök.
I en tjänstebostads sammanlagda golvyta inräknas sådana utrymmen
som kapprum, skafferi, garderober, badrum och wc men däremot ej utrymme
å vind, i källare eller i uthus.
Under vissa förhållanden kan ensamstående ordinarie folkskollärare anvisas
tjänstebostad av den mindre typen. Detta äger tillämpning, om för
ordinarie folkskollärare avsedd bostad ej står till förfogande eller om läraren
själv önskar mindre bostad.
De sakkunniga upptar till en början ett omtvistat spörsmål till behandling,
nämligen frågan om tolkningen av det vid måttbestämning av tjänstebostads
golvyta använda uttrycket »omkring». I detta uttryck bör
enligt de sakkunnigas uppfattning inläggas möjlighet till variation av golvytan
såväl uppåt som nedåt med högst fem kvadratmeter. Kommun bör
dock därför icke betagas rätt att, om den så finner påkallat, bygga större
tjänstebostad än en dylik tolkning medger. Kostnaderna för den del, varmed
ytstorleken vid sådant förhållande överskrides, bör emellertid helt
bestridas av kommunen.
Slutligen föreslår de sakkunniga, att i 7 § boställsordningen intages föreskrift
därom, att i tjänstebostads golvyta icke må inräknas — förutom
utrymme å vind, i källare och i uthus — innerväggar och murstockar. De
sakkunniga framhåller därvid, att varken innerväggar eller murstockar i
16 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
överensstämmelse med 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag och enligt
tillämpad praxis inräknas i golvytan samt att detta torde böra framgå av
författningstexten.
b) Våningsliöjd
I 6 § boställsordningen stadgas följande. Därest ej byggnadsstadgans
bestämmelser annat föranleder, skall våningshöjden i tjänstebostads boningsrum
vara omkring 2,90 meter, räknat från golv till golv. I vindsvåning
må dock under samma förutsättning våningshöjden kunna nedgå
till 2,70 meter samt undantagsvis i någon del av ett rum till 2,io meter.
Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skall förut angivna
våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av bjälklaget
överstiger 32 centimeter.
De sakkunniga föreslår en reduktion av samtliga nyss återgivna måttuppgifter
och anför därom huvudsakligen följande.
I anslutning till nu gällande byggnadsstadga bör en justering göras av de
måttuppgifter, som reglerar våningshöjden. För att överensstämmelse skall
ernås med byggnadsstadgans bestämmelser bör sålunda våningshöjden i
boningsrum, som ej är belägna i vindsvåning, nedsättas till 2,70 meter och
för boningsrum i vindsvåning till 2,40 meter. Våningshöjden i vindsvåning
kan nu undantagsvis i någon del av ett rum nedgå till 2,io meter. Denna
bestämmelse saknar motsvarighet i byggnadsstadgan men ifrågavarande
måttuppgift synes i analogi med den reduktion, som i övrigt gjorts för
vindsvåning, böra nedsättas till 1,80 meter. Tjockleken av bjälklag bör i
överensstämmelse med byggnadsstadgan vara 30 centimeter. Skulle i byggnadsstadgan
angivna mått ändras, förutsätter de sakkunniga, att motsvarande
ändringar vidtages i boställsordningen.
De nu förordade ändringarna av bestämmelserna angående våningshöjden
innebär sålunda såväl en reduktion av tjänstebostädernas volym som
en anpassning av deras standard i detta avseende till vad som gäller för bostadslägenheter
i allmänhet. Genom ändringarna torde en icke obetydlig
besparing i byggnadskostnaderna åstadkommas.
c) Skilda ingångar
I 5 § 3 mom. boställsordningen stadgas bland annat, att, om flera tjänstebostäder
är inrymda i samma hus, de skall vara försedda med var sin
ingång, där förhållandena sådant medgiver.
Den nyss återgivna regeln om skilda ingångar har i olika sammanhang
rönt kritik från såväl statsmakternas som kommunernas sida. Det torde
härvidlag ej endast vara kostnadsfrågan, som föranlett kritik, utan även
den omständigheten att anordningen icke överensstämmer med praxis vid
annan hyreshusbebyggelse. De sakkunniga har övervägt problemet och
funnit en viss uppmjukning av den nu gällande regeln erforderlig. Härom
anför de sakkunniga bland annat följande.
Man bör inte förbise, att det lätt kan uppstå viss irritation mellan lärare,
om de är hänvisade till att såväl i som utom tjänsten ha med varandra
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
17
att göra i den dagliga rutinen, och man måste också beakta, att läraren är
skyldig mottaga anvisad tjänstebostad och därför icke helt kan jämföras
med vanliga hyresgäster. De sakkunniga har dock kommit till den uppfattningen
i nu förevarande fråga, att tjänstebostäderna, då flera bostäder
är inrymda i samma hus, bör vara försedda med var sin ingång endast i
den mån detta kan anses motiverat av bostadssedvänjan å orten. I detta
uttalande inlägger de den betydelsen, att skilda ingångar till bostäderna
skall ordnas, om det på orten är vanligt med bostadshus, som innehåller
endast en familjebostad. Förekommer däremot på orten bebyggelse i form
av flerfamiljshus, där lägenheter har gemensam ingång, bör lärarna få underkasta
sig samma betingelser i fråga om kommunikationer till sina lägenheter
som övriga bostadsinnehavare i sådana hus.
cl) Garage
I gällande boställsordning finns inga bestämmelser om garage. De
sakkunniga har i enlighet med sina direktiv upptagit frågan om garage till
behandling och framlagt följande synpunkter och förslag.
Med den utveckling, som ägt rum på senare år, har det blivit vanligare
på landsbygden, att lärare liksom andra har bil. Behovet av garage i anslutning
till tjänstebostäderna har därför ökat. Det torde dock knappast röra
sig om något allmänt förekommande behov bland lärarna. Någon föreskrift
av innebörd att tjänstebostad obligatoriskt skall vara försedd med garage
kan därför icke vara erforderlig. Då garage ändock uppföres vid tjänstebostäder
bör det heller icke anses tillhöra densamma. Skyldighet för bostadsinnehavaren
att mottaga garage, som är uppfört i anslutning till
bostaden, bör i konsekvens härmed icke anses föreligga.
När en kommun uppför garage vid eller i anslutning till tjänstebostad,
bör den emellertid kunna räkna med att få hyra ut garaget. Läraren skall
först erbjudas hyra detsamma, även om han icke har bil. Om läraren emellertid
icke önskar disponera garaget, bör kommunen äga rätt att hyra ut
det till utomstående person. I sådant fall bör läraren vara skyldig att ombesörja
eldning av garaget, då det är anslutet till samma centralvärmeanläggning,
som är inrättad för hans tjänstebostad. Enär läraren bekostar
bränslet bör han — då han icke själv disponerar garaget — åtnjuta ersättning
av kommunen för garagets uppvärmning efter självkostnadspris.
I direktiven har det framhållits, att en alldeles fri liyressättning onekligen
inrymmer en möjlighet till att giva läraren en förmån, som går utöver
avlöningsreglementets regler. Med den nu föreslagna anordningen torde det
ligga i kommunens intresse att utfå hyresersättning för garaget, oavsett om
läraren eller någon utomstående disponerar det. Om läraren begagnar sig
av sin företrädesrätt att hyra garaget, bör den hyra han skall erlägga ansluta
sig till ortens pris. Med hänsyn till att garaget enligt de sakkunnigas
mening icke skall anses tillhöra tjänstebostäder bör något statsbidrag icke
utgå för uppförande av garage.
e) Köksutrustning
I boställsordningens § 8 c) finnes intagen en bestämmelse, att köket skall
vara försett med skafferi, diskbänk och erforderliga skåp samt, där så av
eldningsförhållandena påkallas, vedlår.
2 — Ii ihan g till riksdagen* protokoll 10 (> sand. Nr lid
18
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
De sakkunniga föreslår, att nyssnämnda bestämmelse utbytes mot eu
föreskrift, att köket skall vara försett med sedvanlig inredning, däri inbegripet
kylskåp.
f) Tvättstuga m. m.
Enligt bestämmelserna i boställsordningens § 8 d) skall till tjänstebostad
höra hushållskällare, erforderligt utrymme för bränsleförråd, tvättstuga
samt, där förhållandena sådant medgiva, torkrum eller torkvind.
De sakkunniga föreslår, att nyss återgivna bestämmelse ersättes med
föreskrift därom, att tjänstebostad skall vara försedd med hushållskällare
och erforderligt utrymme för bränsleförråd samt tillgång till tvättstuga
och torkutrymme.
Departementschefen har anfört följande.
Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga om tjänstebostads
golvyta synes mig skäligt och väl avvägt. Jag ansluter mig därför i
denna del helt till de sakkunniga, dock att jag i anledning av bostadsstyrelsens
påpekande föreslår, att beteckningen »golvyta» utbytes mot »lägenhetsyta».
De sakkunnigas förslag till ändringar i bestämmelserna om våningshöjcl
har avstyrkts av bostadsstyrelsen under hänvisning till att 1951
års byggnadsutrednings förslag bör avvaktas, innan ändring av nämnda
bestämmelser vidtages. Då det måste dröja relativt länge innan ändrade
bestämmelser i anledning av byggnadsutredningens kommande förslag kan
genomföras, bör enligt min mening statsbidragssakkunnigas förslag nu godtagas.
I fråga om bestämmelsen om skilda ingångar ansluter jag mig
till de sakkunnigas förslag och föreslår alltså en viss uppmjukning av gällande
bestämmelse. Även i fråga om tvättstuga m. m. tillstyrker
jag de sakkunnigas förslag. Beträffande köksutrustning delar jag
de sakkunnigas uppfattning men förordar, i anslutning till ett förslag av
lärarorganisationerna, den ändringen av de sakkunnigas förslag, att bestämmelsen
fastslår, att köket skall vara försett med »tidsenlig» inredning,
ej »sedvanlig» som de sakkunniga föreslagit. Jag avser icke härigenom att
åstadkomma en skärpning av bestämmelsen, så att tjänstebostadsköken
vid varje tidpunkt skall stå på toppen av modern bekvämlighet. Men onekligen
är uttrycket »sedvanlig inredning» mycket vagt och kan — om man
däri skulle inlägga en lokal betydelse — ibland kanske innebära ganska små
krav på praktisk, modern inredning.
Vad slutligen angår frågan om garage rymmer den i sig många intrikata
och svårlösta spörsmål. De sakkunnigas överväganden och förslag
synes mig i stort sett väl avvägda och skäliga från såväl skoldistriktens
som tjänstebostadsinneliavarnas synpunkt. Emellertid har en hel del erinringar
framförts i remissyttrandena, särskilt i skolöverstyrelsens. Jag har
icke kunnat underlåta att finna skäl tala för ett genomförande också av
vissa av överstyrelsens förslag. Då jag nu dock tillstyrker de sakkunnigas
förslag med det enda undantag, som av det följande framgår, sker det
med den reservationen, att jag icke är helt övertygad om att detta innebär
den slutgiltiga lösningen på alla de spörsmål, som sammanhänger med
19
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
garagen. Det undantag från de sakkunnigas förslag, som jag föreslår, avser
ersättningen för garagets uppvärmning i sådant fall, då garaget är anslutet
till samma centralvärmeanläggning som tjänstebostaden men läraren icke
förhyr garaget. I dylikt fall måste ju läraren, som har att ombesörja uppvärmning
av tjänstebostaden, också ombesörja uppvärmning av garaget.
Men han bör icke bara åtnjuta ersättning för sistnämnda uppvärmning efter
självkostnadspris utan även åtnjuta skälig ersättning för beräknat merarbete
i anledning av denna utökning av uppvärmningsvolymen.
Hyressättningen för lärarbostäder
Nu utgående hyror. De hyresavdrag som det åligger tjänstebostadsinnehavare
att vidkännas såsom ersättning för tjänstebostad har
fastställts år 1947 och redovisas under 21 § i boställsordningen (SFS nr
545/1947). Hyresavdragen inkluderar icke kostnaderna för bränsle. De i
de fem hyresgrupperna gällande årliga hyresavdragen för olika bostadstyper
redovisas i följande tabell.
För tjänstebostad
Hyresgrupp
Omfattande omkring
Hänförd
till klass
1
2
3
4
5
Å r s h y r a
! 45 kvadratmeter .........
A
516
672
828
984
1140
B
384
504
624
744
864
C
240
312
384
456
528
60 eller 65 kvadratmeter ..
A
696
912
1128
1344
1560
B
528
696
864
1032
1 200
C
336
432
528
624
720
; 90 kvadratmeter .........
A
.888
1 161
1 440
1 716
1 992
B
684
900
1 116
1 332
1 548
C
432
564
696
828
960
Det må här påpekas, att 81 procent av tjänstebostäderna är belägna
på hyresgrupp 1, 18 procent på hyresgrupp 2 och sammanlagt 1 procent på
hyresgrupperna 3 och 4. Ingen tjänstebostad finns på hyresgrupp 5. Till
klass A är hänförda 39 procent, till klass B 28 procent och till klass C 33
procent av samtliga tjänstebostäder.
Såsom utgångspunkt för en omprövning av hyror och statsbidrag har de
sakkunniga i betänkandet redovisat följande uppgifter om byggnadsko
s t n ad e r och årskostnader för nybyggda tjänstebostäder.
Kostnadsberäkningarna har utförts inom bostadsstyrelsen.
Byggnadskostnaderna har beräknats för trähus med sådant utförande
och med sådan utrustning som är ordinär vid den statliga egnahemsbelåningen.
Kostnadsnivån vid årsskiftet 1953—1954 har legat till grund för
20
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
beräkningarna. En lägenhet på 90 m2 (för ordinarie folkskollärare) och en
på 60 m2 (för annan lärare) har kostnadsberäknats. Med yta avses lägenhetsyta,
därvid innerväggar, trappor och murstockar ej inräknats. Lägenheterna
har antagits inrymda dels i friliggande enfamiljshus (lägenheten
på 90 m2 även i radhus), dels i tvåfamiljshus med lägenheten på 90 nr
i bottenplanet och lägenheten på 60 m2 i övre planet, dels slutligen i fyrfamilj
shus med två lägenheter på 90 m2 och två på 60 m2.
Byggnadskostnad i kronor per lägenhet i
Södra
Mellersta
Norra
Sverige
Sverige
Sverige
00 m2-lägenhet
enfamiljshus i ett plan eller radhus ..
46 000
50 000
56 000
tvåfamiljshus ........................
41 000
45 000
50 000
fyrafamiljslms .......................
38 000
42 000
46 000
60 ml-lägenhet
enfamiljshus i ett plan ..............
35 000
38 000
42 000
tvåfamiljshus ........................
30 000
33 000
37 000
fyrafamiljshus .......................
29 000
32 000
36 000
Då byggnadskostnaderna varierar inom olika delar av landet, har kostnaderna
beräknats för hus uppförda i södra Sverige (representerat av Skånes
landsbygd), i mellersta Sverige (representerat av Örebro och Västmanlands
läns landsbygd) och i övre Norrland (representerat av Norrbottens kustland).
För stenhus torde man böra räkna med 5 å 10 procent högre kostnader.
I förestående kostnader ingår icke några tomtkostnader, anslutningsavgifter
för vatten och avlopp eller kostnader för planering av tomt. Uppskattningsvis
kan, så vitt gäller landsbygden och de mindre tätorterna,
kostnaderna för en tomt på cirka 1 000 in2 och för vatten och avlopp uppgå
till omkring 4 000 kronor.
De sakkunniga framhåller, att meningarna givetvis kan vara delade,
om de redovisade byggnadskostnaderna är ett riktigt mått på byggnadskostnaderna
för nyuppförda lärarbostäder. Avsikten har emellertid endast
varit att få en ungefärlig bild av byggnadskostnaderna. Den slutliga avvägningen
av statsbidragets storlek måste ändock bli tämligen schematisk.
Årskostnaderna, frånsett bränslekostnader, har beräknats enligt följande
antaganden.
Årliga driftkostnader i kronor för
90 m2-lägenheten
60 m2-lägenheten
(45 000 kr)
(33 000 kr)
Underhåll och reparationer ............
450
330
Vatten ...............................
30
25
Renhållning ...........................
35
25
Sotning ...............................
15
10
Försäkring ............................
30
20
Summa
560
410
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
21
Kommunal fastighetsskatt och särskilt fastighetsskötararvode har icke
inräknats i driftkostnaderna. Kostnader för underhåll och reparationer har
beräknats till 1 procent av byggnadskostnaderna. Andra driftkostnadsposter
än underhåll och reparationer har icke antagits variera med byggnadskostnaderna.
De sålunda erhållna summorna motsvarar en driftkostnad av 1,25 procent
av byggnadskostnaderna.
I ovannämnda betänkande har underhållskostnaderna och omkostnaderna
i övrigt ansetts böra uppskattas till minst 1,25 procent av byggnadskostnaderna.
För beräkning av kapitalkostnaderna har antagits, att kommunerna finansierar
byggnadskostnaderna med lån, vilka löper med 3,6 procent ränta.
Husen har antagits böra avskrivas på 60 år. Kapitalkostnaderna har då
beräknats motsvara en annuitet av 4,1 procent.
I förenämnda betänkande antogs, att kostnaderna för ränta och amortering
vid en räntesats av 3 procent kunde uppskattas till 3,75 procent för
hus av trä.
I efterföljande tablå redovisas årskostnaderna för de olika hus- och
lägenhetstyperna.
Årskostnad i kronor per lägenhet i
Södra
Mellersta
Norra
Sverige
Sverige
Sverige
90 mr-liigenhet
enfamiljshus i ett plan eller radhus ....
2 456
2 660
2 966
tvåfamiljshus ........................
2 201
2 405
2 660
fyrafamiljshus .......................
2 048
2 252
2 456
60 mr-lägenhet
enfamiljshus i ett plan ..............
1 865
2 018
2 222
tvåfamiljshus ........................
1 610
1 7h3
1 967
fyrafamiljshus .......................
1 559
1 712
1 916
De sammanlagda årskostnaderna, frånsett bränslekostnader, uppgår till
5,3 ä 5,4 procent av byggnadskostnaderna.
För att belysa sambandet mellan byggnadskostnader, årskostnader, hyror
och statsbidrag redovisas i betänkandet följande exempel.
Ex. 1. 90 kvadratmeters lägenhet.
Byggnadskostnad: 45 000 kronor.
Hyra: 888 kronor i grupp 1 och 1 164 kronor i grupp 2.
Statsbidrag: 18 000 kronor.
Årskostnad: med bortseende från statsbidraget = 2 405 kronor.
» : med hänsyn tagen till statsbidraget = (560 -j- 4,1 pro
cent
X 27 000) = 1 667 kronor.
» : som icke täcks av hyran — 779 kronor i grupp 1 och
503 kronor i grupp 2.
22
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1935
Ex. 2. 60 kvadratmeters lägenhet.
Byggnadskostnad: 33 000 kronor.
Hyra: 696 kronor i grupp 1 och 912 kronor i grupp 2.
Statsbidrag: 12 000 kronor.
Årskostnad: med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor.
» : med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 -j- 4,1 pro
cent
X 21 000) — 1 271 kronor.
» : som icke täcks av hyran = 575 kronor i grupp 1 och
359 kronor i grupp 2.
Av de faktiska årskostnaderna, d. v. s. årskostnaderna med hänsyn
tagen till statsbidraget, kommer sålunda i dessa exempel kommunerna att
få svara för omkring 45 procent i grupp 1 och omkring 30 procent i grupp 2.
De sakkunniga har, när de efter den förestående kostnadsredogörelsen
skall framlägga sina synpunkter och förslag, till en början uttalat, att de
vid sin prövning av statsbidragets storlek och konstruktion funnit, att det
råder ett sådant samband mellan statsbidraget och hyrorna, att de ansett
sig böra upptaga även hyressättningen till övervägande. De har också påpekat,
att det vid införandet av de nuvarande statsbidragen bland annat
förutsatts, att bidragets syfte var att möjliggöra för de skoldistrikt, som
är skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, att utan att bliva mer betungade
än andra distrikt tillhandahålla fullgoda tjänstebostäder. Skoldistrikten
skulle sålunda kunna påräkna ett så stort statsbidrag, att ränta
och amortering på den del av byggnadskostnaderna, som icke täcktes av
statsbidraget, samt driftkostnaderna skulle täckas av den för vederbörande
tjänstebostad fastställda hyran.
Som skäl för en omprövning av den nuvarande hyressättningen
anför de sakkunniga bland annat följande.
Av förut redovisade exempel framgår, att nu gällande hyror för A-bostäder
endast täcker en del av årskostnaderna — beräknade med hänsyn
till det nuvarande statsbidraget — för nybyggda tjänstebostäder. I hvresgrupp
1 täcker hyran omkring 55 procent och i hyresgrupp 2 omkring 70
procent av dessa kostnader. För att det förut refererade syftet med statsbidraget
skall uppnås, d. v. s. skoldistriktet få täckning för sina kostnader,
skulle sålunda antingen hyrorna eller statsbidraget eller både hyrorna och
statsbidraget behöva höjas.
Sedan år 1945 har hyrorna för lägenheter uthyrda i öppna marknaden
stigit. Genomsnittshyrorna inom olika kvalitetsgrupper har ökat till följd
av tillkomsten av nya lägenheter, avgång av gamla och förbättring av
befintliga lägenheter, för vilka hyreshöjningar medgivits inom ramen av
gällande hyresreglering. Sedan hyresåret 1950/51 har även generella hyreshöjningar
beslutats. Ett sammanfattande men visserligen approximativt uttryck
för de hyreshöjningar, som ägt rum, är ökningen av bostadsposten
i levnadskostnadsindex. För år 1945 var index för bostadsposten 102 och
för juni 1954 var index 129, vilket motsvarar en höjning med drygt 25 procent.
Sedan de sakkunniga redogjort för den nuvarande hyressättningen
och de skäl, som enligt deras uppfattning motiverar en omprövning av
23
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
densamma, har de sakkunniga framlagt förslag till en provisorisk
lösning av detta problem. T sådant syfte föreslår de, att hyresbeloppen
för samtliga lärarbostäder tills vidare uppräknas med omkring
25 procent. De sakkunniga har därvid övervägt två alternativ för en ändrad
hyressättning, nämligen, å ena sidan, en generell hyreshöjning och,
å andra sidan, en kombination av sådan höjning och reviderad hyresgruppering
genom ett slopande av hyresgrupp 1. De sakkunniga har emellertid
stannat för det första alternativet: detta närmast med hänsyn till att det
innebär en enkel provisorisk justering i avvaktan på de förslag tjänstebostadsutredningen
kan komma att avlämna. Det andra alternativet har
de sakkunniga även avvisat därför, att det, enligt vad de funnit, i praktiken
skulle innebära ett avskaffande av hela hyresgrupperingen.
1952 års tjänstebostadsutredning har i sitt remissyttrande ingående behandlat
frågan om hyressättningen för lärarbostäderna och därvid ansett
sig kunna konstatera, att folkskolans lärare med enbart en 25-procentig
höjning av gällande hyror skulle komma i åtnjutande av en avsevärd
subvention vad beträffar de på senare år nybyggda tjänstebostäderna. Utredningen
har därför för sin del funnit en längre gående hyreshöjning vara
ofrånkomlig beträffande bostäder, nybyggda efter år 1950. Härom anför
och föreslår utredningen följande.
Hyrorna för dessa bostäder bör icke rimligen sättas lägre än 1 800 kronor
för bostad för ordinarie folkskollärare och 1 320 kronor för bostad för annan
lärare. Utredningen har därvid räknat med ett kvadratmeterpris på 20 kronor
för den förra bostaden och 22 kronor för den senare. Framhållas bör, att
dessa hyror innebär en betydande rabattering med hänsyn till tjänstebostadstvånget.
De sålunda förordade hyrorna, vilka bör gälla för nybyggda bostäder
i såväl hyresgrupp 1 som hyresgrupp 2 — några skäl för eu differentiering
har utredningen icke ansett föreligga, eftersom hyresgrupperingen
icke kan anses ge något tillnärmelsevis rättvisande uttryck för byggnadskostnadsskillnaderna
på olika orter — skulle medföra en hyreshöjning för
90 kvadratmeter — bostäderna i hyresgrupp 1 med 103 procent och i hyresgrupp
2 med 54 procent samt för 60 kvadratmeter-bostäderna i hyresgrupp
1 med 89 procent och i hyresgrupp 2 med 45 procent. Dessa hyreshöjningar
framstår måhända såsom kraftiga. Utredningen får emellertid
framhålla, att höjningar av motsvarande storleksordning i icke så få fall
förekommit vid de på sista tiden genomförda hyresregleringarna för tjänstebostäder
inom olika förvaltningsområden. Utredningen föreslår vidare
att de här förordade hyreshöjningarna för folkskolans lärare — i anslutning
till de principer, som av statens järnvägar tillämpats vid 1953 års hyresreglering
— uttages successivt med ett års-intervaller, på så sätt att första
året uttages en hyra som med 25 procent överstiger nu gällande hyra och
under därpå följande år den sålunda förhöjda hyran ökad med 25 procent
o. s. v. intill dess den fulla hyran uppnåtts. Om ny hyresgäst inflyttar i
lägenhet under den tid denna sucessiva hyreshöjning pågår, bör emellertid
den nye tjänstebostadsinnehavaren erlägga hyrans fulla belopp. Detsamma
skall givetvis också gälla beträffande lärare som efter hyresregleringens
ikraftträdande såsom första hyresgäst inflyttar i nybyggd bostad.
24
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1933
Departementschefen bär anfört följande.
Kostnaderna för folkskolans tjänstebostäder betalas för närvarande från
tre skilda håll, nämligen av staten, tjänstebostadsinnehavarna och kommunerna.
Staten ger bidrag till anskaffningskostnaderna, vilket medför minskning
av kommunernas kapitalkostnader för bostäderna och därmed minskning
också av kommunernas årskostnader för bostäderna. De lärare, som
bebor tjänstebostäder^, betalar hyra därför. Denna hyra täcker dock icke
helt årskostnaderna, varför en del av dessa slutligt faller på kommunerna.
Kommunernas andel i kostnaderna för tjänstebostäder^ bär på grund
av kostnadsstegringar av olika slag ökat icke oväsentligt sedan 1946—17,
då statens bidrag första gången bestämdes och då hyresbeloppen fastställdes.
Statens bidrag har provisoriskt höjts år 1952 med 50 procent. Hvresbeloppen
däremot — som icke innefattar någon ersättning för bränsle —
har k\ arstatt oförändrade ända sedan den 1 juli 1947. Detta har inneburit
en betydande ekonomisk förmån för de c:a tiotusen folk- och småskollärare,
som bebor tjänstebostäder. För dem, som bebor äldre tjänstebostäder, har
det inneburit den förmanen, att de undsluppit de generella hyreshöjningar,
som under de sista åren fastställts för äldre hyreslägenheter i allmänhet.
För de lärare, som bebor nya tjänstebostäder, har det inneburit en förmån
därigenom, att de i motsats till vanliga hyresgäster icke behövt betala hyra
heraknad på de väsentligt högre byggnadskostnader, som gäller sedan
några år.
I det betänkande om folkskolans tjänstebostäder, som nu förelio-o-er till
behandling, har de sakkunniga beaktat de förändringar i kostnadsansvaret,
som mträffat genom de angivna förhållandena. Innan de sakkunniga i
enlighet med små direktiv företagit en utredning rörande behovet av en
ökning av statens bidrag till tjänstebostadsanskaffning, har de därför undersökt
skahgheten av eu höjning av tjänstebostadshyrorna. De sakkunmga
har därvid funnit en generell hyreshöjning fullt befogad. Av flera skäl
främst att en nu genomförd hyreshöjning bör vara en provisorisk justering
i avvaktan på de förslag, som 1952 års tjänstebostadsutredning kan
komma att avlämna — har de sakkunniga föreslagit en generell höjning av
samtliga de nu gällande hyrorna med omkring 25 procent. Procenttalet har
valts under åberopande av att bostadsposten i levnadskostnadsindex höjts
med ungefär 25 procent från år 1945 till juni 1954.
Vid departementsberedningen av förslaget har det ansetts böra undersökas,
om det icke vore skäligare och lämpligare med en viss differentieringav
hyreshöjningen. Därvid har det dels i anslutning till ett uttalande i lä”
rarorganisationernas remissyttrande ifrågasatts en differentiering så, att
hyreshöjningen bleve procentuellt större för de bättre bostäderna än för
de samre och dels i anslutning till 1952 års tjänstebostadsutrednings utlåtande
ifrågasatts en större höjning för nybyggda bostäder än för äldre.
Sedan skäl befunnits föreligga för en differentiering i båda de angivna hänseendena,
har överläggningar härom hållits med representanter för vissa
av lärarorganisationerna. Dessa har emellertid av principiella skäl ansett
sig icke kunna tillstyrka någon differentiering.
För egen del har jag blivit övertygad om skäligheten av att en hvreshöjmng
för folkskolans tjänstebostäder nu verkställes och att denna höjning
differentieras i båda de antydda hänseendena. Jag föreslår sålunda eu höj”
mng av tjänstebostadshyrorna med ungefär 30 procent för A-bostäderna,
ungefär 25 procent för B-bostäderna och ungefär 15 procent för C-bostä
-
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
25
derna. För de A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjänstebostäder
efter den 31 december 1950, föreslår jag emellertid en hyreshöjning
med ungefär 40 procent. Dessa mina förslag innebär i medeltal för samtliga
nu befintliga tjänstebostäder en hyreshöjning med ungefär 25 procent.
Den av mig föreslagna höjningen föranleder — efter vederbörlig jämkning
av årsbeloppen dels för att dessa skall bli med 12 jämnt delbara och
dels för att skillnadsbeloppet mellan de olika hyresgrupperna skall bli lika
stort för bostäder av en och samma klass och av enahanda storlek — de
nya tjänstebostadshyror som framgår av efterföljande tablåer.
A. Årsliyror för A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjänstebostäder
efter den 31 dec. 1950
Tjänstebostad omfattande omkring
Hj
resgrupp
1
2
3
4
5
45 kvadratmeter.............
720
936
1152
1368
1584
60 eller 65 kvadratmeter........
972
1272
1 572
1872
2172
90 kvadratmeter.............
1 248
1632
2016
2 400
2 784
B. Årshyror för övriga tjänstebostäder
För tjänstebostad
Hyresgrupp
omfattande omkring
hänförd till klass
1
2
3
4
5
45 kvadratmeter ....
A
672
876
1080
1 284
1 488
B
480
624
768
912
1 056
C
276
360
444
528
612
60 eller 65 kvadratmeter
A
900
1 188
1 476
1 764
2 052
B
660
864
1 068
1272
1476
C
384
492
600
708
816
90 kvadratmeter ....
A
1 152
1 512
1 872
2 232
2 592
B
852
1128
1 404
1680
1956
C
492
648
804
960
1 116
1 anslutning till vad som varit brukligt vid de sista årens hyreshöjningar
för statliga tjänstebostäder (jämför 1952 års tjänstebostadsutrednings remissutlåtande)
förordar jag, att den av mig föreslagna hyreshöjningen uttages
successivt, så att från och med den 1 juli 1955 uttages hela hyreshöjningen
i de fall, där denna utgör högst 25 procent, men blott 25 procents
hyreshöjning i de fall, där hela höjningen utgör mer än 25 procent,
d. v. s. för A-bostäderna. Återstående hyreshöjning uttages från och med
den 1 juli 1956.
Det må slutligen påpekas, att de av mig nu föreslagna hyreshöjningarna
utgör ett provisorium i avvaktan på de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna,
som kan bli en följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kommande
förslag.
I motionerna 1: 430 och 11:525 har i förevarande hänseende anförts följande.
26
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
I fråga om hyressättningen förutsätter visserligen propositionen något
liögre liyror än de sakkunnigas förslag. Enligt vår mening hade vid avvägningen
av hyresbeloppen större hänsyn bort tagas till vad 1952 års
tjänstebostadsutredning anfört i sitt över betänkandet avgivna yttrande
(propositionen, sid. 35—37). Särskilt som vi betraktar det nu föreliggande
förslaget som ett provisorium i avvaktan på tjänstebostadssystemets avveckling,
måste det vara angeläget att redan nu bringa hyressättningen
något närmare den öppna marknadens hyror.
I motionerna 1:434 och 11:534 har uttalats följande.
Beträffande hyressättningen har Kungl. Maj:t föreslagit, att hyran skall
höjas med 40 procent för de A-bostäder, som första gången tagits i bruk
som tjänstebostäder efter den 31 december 1950. Det måste emellertid
anses riktigt, att den 40-procentiga hyreshöjningen även får tillämpas för
sådana A-bostäder, som tagits i bruk redan före den 31 december 1950 men
el ter nämnda datum undergått sådan reparation och modernisering att de
kan jämställas med nybyggda bostäder.
Statsbidrag till lärarbostäder
Gällande bestämmelser. Statsbidrag till tjänstebostäder för
folkskolans lärare utgår enligt kungörelsen den 30 december 1946 (SFS nr
887). Enligt^senaste lydelsen av denna kungörelse (SFS nr 600/1952) må
skoldistrikt åtnjuta följande belopp i statsbidrag för anskaffande av tjänstebostad
genom nybyggnad: 18 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare
(i regel lägenhet på ca 90 kvadratmeter om minst tre rum och
kök) och 12 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare (lägenhet på ca 60
kvadratmeter om minst två rum och kök). Statsbidraget får dock icke överstiga
fyrtio procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Nämnda belopp
fastställdes år 1952, sedan byggnadskostnadsstegringen nödvändiggjort en
höjning av de ursprungliga beloppen, 12 000 respektive 8 000 kronor.
Uppgifter om byggnads kostnader och årskostnader för
nybyggda tjänstebostäder har lämnats i föregående kapitel.
Statsbidragets storlek bestämmer fördelningen mellan stat och kommun
av kostnaderna för tillhandahållandet av tjänstebostäder. Till följd av de
senaste årens prishöjningar på byggnadsmarknaden har eu förskjutninginträtt
i denna kostnadsfördelning. Utvecklingen under de senaste åren har
sålunda medfört ökade kostnader för kommunerna. Enligt direktiven har
det därför ålegat de sakkunniga att ompröva statsbidraget till såväl form
som storlek. Beträffande bidragets form har emellertid de sakkunnigas
handlingsfrihet begränsats med hänsyn till allmänna statsbidragsutredningens
arbete. Endast sådana ändringsförslag, som fölle inom ramen för det
nuvarande bidragssystemet, skulle sålunda enligt direktiven upptagas. I
fråga om kostnadsfördelningen borde de sakkunniga vid sin översyn noga
beakta den aktuella ekonomiska situationen för å ena sidan staten och å
27
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
den andra primärkommunerna. Översynen borde alltså icke innebära ett
automatiskt återställande av tidigare gällande kostnadsfördelning.
Till åtlydnad härav har de sakkunniga verkställt en översyn av den nuvarande
bidragsgivningen till tjänstebostäder för folkskolans läiare och
med anledning därav funnit sig böra framlägga förslag om en uppr ä kning
av de nu utgående statsbidragsbeloppen. Beloppet
för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare föreslås sålunda höjt till
24 000 kronor och motsvarande belopp för tjänstebostad åt annan lärare
till 18 000 kronor, dock att statsbidragsbeloppet icke må överstiga femtio
procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Uppföres bostad å ort, som
är hänförd till hyresgrupp 1, bör dessutom enligt de sakkunnigas mening
såsom tillägg till nyssnämnda statsbidragsbelopp ytterligare utgå 6 000
kronor för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare och 4 000 kronor för
tjänstebostad åt annan lärare. På grund av sambandet mellan hyror och
statsbidrag bör även den förordade ändringen av statsbidragssystemet enligt
de sakkunnigas uppfattning bli av provisorisk natur. För en sådan
lösning talar också, framhåller de sakkunniga vidare, den omständigheten,
att allmänna statsbidragsutredningen kommer att ompröva även
dessa statsbidrag.
I sakkunnigbetänkandet har lämnats en redogörelse för de överväganden,
som föranlett de sakkunniga att framlägga nu ifrågavarande
förslag. Av denna redogörelse torde här få återges följande.
De sakkunniga har till grund för omprövningen av statsbidraget lagt den
principen, att kommunerna helt eller åtminstone inbördes i samma grad
skall erhålla täckning för sina kostnader i samband med tillhandahållandet
av tjänstebostäder. Avgörande för bidragets storlek i de enskilda fallen blir
i enlighet härmed dels de faktiska årskostnaderna, som i första hand bestämmes
av byggnadskostnaderna, dels de hyror, som kommunerna äger
tillgodogöra sig. Hyressättningen blir sålunda av betydelse för såväl bidragets
konstruktion som storlek. Efterföljande tabell utvisar det erforderliga
statsbidraget i kronor och i procent av byggnadskostnaderna för olika husoch
lägenhetstyper under förutsättning av de av de sakkunniga i ett tidigare
sammanhang förordade hyrorna.
Som framgår av tabellen varierar behovet av bidrag avsevärt med den
hyra, som får uttagas. Vid ett enhetligt statsbidrag kommer kommunerna
att i mycket olika grad få bära kostnaderna för tjänstebostadsbyggandet.
Några skäl för ett sådant förhållande föreligger icke enligt de sakkunnigas
mening, och en enkel differentiering av bidraget, beroende på i vilken hyresgrupp
kommunen är placerad, får därför anses motiverad. Även för eu
differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna torde skäl kunna
åberopas. Detta framgår av tabellen såvitt gäller variationerna i byggnadskostnader
för olika hustyper. Man har även att ta hänsyn till byggnadskostnadsvariationerna
mellan olika landsdelar. För ett hus med en lagenhet
om 00 kvadratmeter och eu om 60 kvadratmeter har man normalt
mellan södra och norra Sverige lika stora variationer i det erforderliga bidraget
som mellan den i tabellen redovisade dyraste och billigaste hustypen.
28
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
Lägenhetstyp/hustyp
Byggnadskostnad (Bk), kr
Årskostnad (Åk), kr
Erforderligt bidrag i kronor per lägenhet resp. i % av bygg- nadskostnaden vid nu utgående hyror i resp. hyresgrupper höj- da med 25 %
(utan bränslekostn.)
Hyresgrupp 1
Hyresgrupp 2
Hyresgrupp 3
A. 90 mr-lägenhet
Hyra: 1 128 kr
Hyra: 1 464 kr
Hyra: 1 800 kr
1- 90 nr i ett plan eller radhus
Bk 50 000
Åk 2 660
37 400 kr 75 %
29 200 kr 58 %
21 000 kr 42 %
2. 90 m2 i bottenplan och
60 m2 i överplan
Bk 45 000
Åk 2 405
31 100 kr 69 %
23 010 kr 51 %
•
14 800 kr 33 %
[ 3. 2 st. 90 m2 och 2 st. 60 nr
Bk 42 000
Åk 2 252
27 400 kr 65 %
19 200 kr 46 %
11 000 kr 26 %
!
B. 60 mr-lägenhet
Hyra: 888 kr
Hyra: 1 152 kr
Hyra: 1 416 kr
4. 60 nr i ett plan
Bk 38 000
Åk 2 018
27 600 kr 73 %
21 100 kr 56 %
14 700 kr 39 %
1
5. 90 m2 i bottenplan och
00 m2 i överplan
Bk 33 000
Åk 1763
21 300 kr 65 %
14 900 kr 45 %
8 500 kr 26 %
6. 2 st. 90 m2 och 2 st. 60 m2
Bk 32 000
Åk 1 712
20 100 kr 63 %
13 700 kr 43 %
7 200 kr 23 %
»..,?''ör ,cn differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna finnes
iotjande alternativ:
a) statsbidraget utgår med en viss bestämd procent av byggnadskostnaderna
dock med den spärregeln att bidraget högst får uppgå till ett visst
belopp. (Detta alternativ överensstämmer i princip med det nuvarande
systemet.)
b) statsbidraget utgår med varierande procentsatser av byggnadskostnaoerna
beroende på dessas storlek (ju högre byggnadskostnader desto högre
procentuellt bidrag). En variant av detta alternativ är att statsbidraget
hxeras till vissa belopp i kronor vid olika stora byggnadskostnader. Även
här bör finnas en spärregel, enligt vilken bidraget högst får uppgå till ett
visst belopp.
De sakkunniga har funnit, att alternativet b) vore att föredraga med
hänsyn till att behovet av bidrag blir relativt större med högre bvggnadskostnader.
Detta framgår även av tabellen.
De sakkunniga har sålunda funnit skäl tala för en differentiering av bidraget
efter byggnadskostnaderna. Kommuner med hög byggnadskostnadsmvå
och kommuner, som av ett eller annat skäl måste förlägga lärarbostaden
till en dyrare hustyp, skulle da få större bidrag och kommer sålunda
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1953
29
icke i ett sämre läge än kommuner med lag byggnadskoslnadsnivå och
kommuner, som kan förlägga bostaden till en billigare hustyp. Med hänsyn
till clels att en differentiering av bidraget efter byggnadskostnaderna skulle
komplicera den administrativa handläggningen, dels att tjänstebostadsutredningens
och statsbidragsutredningens förslag bör avvaktas, torde emellertid
alternativ b) icke böra väljas. Den differentiering av bidraget som
den nuvarande spärregeln innebär bör dock fortfarande finnas.
De nu utgående statsbidragen har de sakkunniga funnit i nuvarande läge
uppenbart för laga. Även om hyrorna höjs på sätt de sakkunniga föreslagit,
har kostnadsutvecklingen inneburit, att kommunerna skulle komma att
belastas med betydande kostnader vid tillhandahållandet av nybyggda
tjänstebostäder i hyresgrupperna 1 och 2, där övervägande antalet tjänstebostäder
är belägna. De sakkunniga har dock icke ansett sig böra föreslå
en sådan höjning av bidragen, att kommunerna i genomsnitt skulle få samtliga
kostnader för de nybyggda tjänstebostäderna tåckta. Den förordade
hyreshöjningen konnner att gälla inte bara nybyggda bostäder inom kommunen
utan även redan befintliga. Hyreshöjningarna för de sistnämnda
bostäderna torde inte helt åtgå för täckning av de höjda driftkostnaderna
för dessa, varför man torde ha anledning att räkna med att en del av de
medgivna hyreshöjningarna kan disponeras för att täcka kostnaderna för
de nybyggda bostäderna.
De sakkunniga har vid prövningen av statsbidragets storlek och differentiering
utgått från de uppgifter, som redovisas i tabellen. Den genomsnittliga
byggnadskostnaden för en nyuppförd lägenhet på 90 m2 har uppskattats
till cirka 47 000 kronor och för en lägenhet på 60 m2 till cirka
37 000 kronor. De sakkunniga är medvetna om att lägenheter, uppfyllande
boställsordningens krav, under senare år endast i undantagsfall kunnat
uppföras till dessa kostnader och att beloppen därför kan förefalla knappt
tilltagna. Då man enligt de sakkunnigas uppfattning kan räkna med sjunkande
bvggnadskostnader, och då det måste anses rimligt att vid utmätandet
av statsbidragens storlek söka medverka till att kommunerna iakttar
skälig sparsamhet har de sakkunniga emellertid ansett sig ha fog för
att lägga dessa belopp för byggnadskostnaderna till grund för de statsbidrag,
som de sakkunniga finner motiverade. För fastställandet av statsbidragets
maximibelopp i kronor har de sakkunniga salunda utgått
från dessa genomsnittliga byggnadskostnader och närmare prövat till vilken
procent av dem bidraget högst bör uppgå. Som jämförelseled har därvid
tagits det erforderliga bidraget i hyresgrupp 2. De sakkunniga har funnit
ett bidrag på 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna rimligt avvägt
för nybyggnader inom denna grupp. Bidraget bör dock få uppgå till högst
24 000 kronor för en lägenhet på 90 kvadratmeter och högst 18 000 kronor
för en lägenhet på 60 kvadratmeter. Statsbidraget bör i princip beräknas
på detta sätt i samtliga hyresgrupper.
Den differentiering av bidraget efter hyresgrupp, som ansetts motiverad,
synes främst böra tillgodose det större bidragsbehovet i hyresgrupp 1, där
hyresinkomsten är mindre. En administrativt enkel form för en sådan differentiering
synes vara att •— utan hinder av 50-procentregeln — ge ett
tilliiggsbidrag till de bostäder, som uppföres i kommun, hänförd till hyresgrnpp
1. Efter viss justering nedåt av de i tabellen redovisade differenserna
mellan de erforderliga bidragen i grupp 1 och grupp 2 har de sakkunniga
ansett, att dessa tiliäggsbidrag i hyresgrupp 1 bör uppgå till 6 000 kronor
30
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
för en lägenhet på 90 kvadratmeter och 4 000 kronor för en lägenhet på GO
kvadratmeter. Bidragen skulle alltså i grupp 1 kunna bli högst 30 000 respektive
22 000 kronor.
I hyresgrupp 3 — med stor sannolikhet den enda grupp utöver 1 och 2 i
vilken nybyggnad i fortsättningen kommer att äga rum — skulle bidrag
beräknade enligt förut förordade princip, d. v. s. samma bidrag som för
hyresgrupp 2, på grund av hyresinkomstens storlek resultera i större belopp
än de som enligt tabellen synas vara erforderliga. De sakkunniga har emellertid
icke funnit anledning att föreslå några särskilda regler för beräkning
av bidraget i denna grupp med hänsyn till att orterna i gruppen företrädesvis
är belägna i Norrland, där byggnadskostnaderna är högre än de som
legat till grund för beräkningarna i tabellen och där följaktligen även det
erforderliga bidraget är högre.
Enligt de föreslagna schematiska reglerna för beräkning av bidragets
storlek kommer det givetvis att uppkomma fall, där skäl för ett större
bidrag kan föreligga, därför att geografiska förhållanden och kommunikationerna
gör byggnadskostnaderna onormalt höga. Kungl. Maj:t bör därför
enligt de sakkunnigas mening ha befogenhet att i undantagsfall, då särskilda
skäl därtill föranleda, bestämma bidraget till högre belopp än enligt de
generella reglerna.
De nu förordade statsbidragsbeloppen kan givetvis framstå som relativt
höga, jämförda med de nuvarande beloppen. De sakkunniga framhåller
emellertid, att de föreslagna beloppen bör bedömas mot bakgrunden av
den byggnads- och driftkostnadsutveckling, som ägt rum under senare år,
och de relativt låga hyror, som även efter den föreslagna höjningen skulle
utgå särskilt i hyresgrupp 1. De sakkunniga har vidare icke ansett skäl
föreligga att frångå principen att statsbidraget i stort sett skall täcka de
merkostnader för skolväsendet, som faller å kommuner, vilka har att tillhandahålla
tjänstebostäder för lärare. De sakkunniga erinrar i detta sammanhang
om att enligt deras förslag antalet orter med tjänstebostadsskyldighet
beräknas minska i förhållande till vad som nu gäller. Detta innebär,
att man får en mindre total kostnadsökning än den föreslagna höjningen
av statsbidragen skulle ha medfört vid ett bibehållande av nuvarande omfattning
av tjänstebostadsskyldigheten.
Vid bedömningen av de föreslagna bidragsbeloppen bör vidare erinras om
den subvention, som staten lämnar det allmänna bostadsbyggandet. För
närvarande utgöres subventionen till nybyggnad av enfamiljs- och tvåfamiljshus
av dels en under i första hand tio år ränte- och amorteringsfri del
av egnahemslånet på 8 000 kronor, dels en garanterad ränta på bottenlån
på 3 procent, dels ock en till 3 procent fastställd ränta på egnahemslånet. I
huvudsak motsvarande produktionssubventioner utgår också för flerfamiljshus.
Slutligen uttalar de sakkunniga, att statsbidrag till lärarbostäder bör få
utgå icke endast då bostäderna inrymmes i särskilda för lärare avsedda
bostadshus utan även i sådana fall, då skoldistrikt avser att anvisa lägenhet
till lärare såsom tjänstebostad i av kommunen eller s. k. allmännyttigt företag
ägt hyreshus. I dessa fall kan bidraget av praktiska skäl eventuellt böra
konstrueras som ett löpande årligt bidrag, därvid de föreslagna engångsbidragen,
minskade med vad som i allmänna produktionssubventioner belöper
å ifrågavarande bostad, fördelas med lika belopp på samma tidspe
-
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
31
riod, som gäller för de statliga bostadslånens amortering. Vad nu sagts bör
gälla jämväl i det fall att skoldistrikt förvärvar lägenhet i av bostadsrättsförening
ägd fastighet och anvisar denna såsom tjänstebostad.
Departementschefen har anfört följande.
De sakkunnigas förslag i fråga om statens bidrag till anskaffande av
tjänstebostäder för folkskolans lärare har föranlett vitt skilda uttalanden
i remissutlåtandena. Redan av denna anledning finns det därför skäl att
noga överväga, vad som beträffande detta statsbidrag är skäligt och kimpligt
att göra i nuvarande läge, då förslag, som kan beröra tjänstebostiiderna,
relativt snart kan förväntas från såväl allmänna statsbidragsutredningen
som 1952 års tjänstebostadsutredning. Ett ytterligare och än starkare
skäl för en omprövning i nu förevarande sammanhang av de sakkunnigas
förslag är, att detta förslag står i direkt samband med de sakkunnigas
hyreshöjningsförslag, vilket jag icke tillstyrkt oförändrat. De statsbidrag,
som de sakkunniga föreslagit höjda, är bidragen till anskaffande av
tjänstebostäder, ej bidragen till reparationer och förbättringar. Nyanskaffningsbidragen
avser i regel nybyggda bostäder och nästan uteslutande Abostäder.
För dessa har jag föreslagit en hyreshöjning med ungefär 40 procent,
under det att de sakkunniga även för dessa bostäder föreslog 25 procents
hyreshöjning.
De sakkunniga har framhållit, att på grund av sambandet mellan hyror
och statsbidrag även en eventuell ändring av statsbidragens belopp bör bli
av provisorisk natur. Jag delar denna uppfattning och vill särskilt understryka
den därför, att enligt min mening statsbidraget under provisorietiden
måste utmätas med viss försiktighet, så att icke statens bidrag vid
en slutlig reglering av hyrorna eller av annat skäl relativt snart visar sig
ha blivit för stort.
Jag kan därför icke tillstyrka statsbidrag av sådan storleksordning, att
dessa bidrag skulle täcka hela den del av tjänstebostadskostnaden, som
icke täckes av hyrorna. En viss del av nämnda kostnader måste kommunerna
enligt min uppfattning alltfort bära.
Efter de nu nämnda övervägandena har jag funnit skäligt föreslå, att
statens bidrag till anskaffande av tjänstebostäder för folkskolans lärare
höjes med 2 000 kronor för alla slagen av bostäder, alltså från 18 000 kronor
till 20 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och från
12 000 kronor till 14 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare.
I likhet med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret, vissa länsstyrelser,
allmänna statsbidragsutredningen och svenska landskommunernas förbund
kan jag icke tillstyrka särskilda tilläggsbidrag för tjänstebostäder i hyresgrupp
1.
Den nuvarande maximeringen till 40 procent av de styrkta byggnadskostnaderna
bör enligt min mening bestå. Jag kan alltså icke tillstyrka de
sakkunnigas förslag om en höjning av denna gräns till 50 procent. I likhet
med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna statsbidragsutredningen
avstyrker jag också förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj:t
att i undantagsfall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna.
Jag kan ej heller ansluta mig till de sakkunnigas uttalande om lämpligheten
av att statsbidrag i vissa angivna fall skulle få ges i form av ett löpande
årligt bidrag.
De sakkunniga har i samband med sina kostnadsberäkningar upptagit
32 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
till behandling frågan om tidpunkten för de nya statsbidragsbeloppens
ikraftträdande. De har därvid funnit vissa skäl tala för retroaktiv tillämpning
och ifrågasatt, om icke den av dem förordade höjningen av statsbidragsbeloppen
borde tillämpas retroaktivt beträffande samtliga av Kungl.
Maj:t efter 1951 års ingång beviljade statsbidrag till uppförande av tjänstebostäder.
Tidpunkten för den nya höjningen skulle då sammanfalla med
tidpunkten för ikraftträdandet av 1952 års provisoriska statsbidragshöjning.
Kostnaderna för en dylik retroaktiv tillämpning av deras förslag
uppskattar de sakkunniga till i avrundat belopp 10 miljoner kronor.
För egen del är jag icke beredd att tillstyrka någon retroaktiv tillämpning
av de nya statsbidragsbeloppen. Jag föreslår, att dessa belopp skall
gälla för de tjänstebostäder, beträffande vilka Kungl. Maj:t meddelar biclragsbeslut
efter den 30 juni 1955.
Till stöd för de i motionerna I: 434 och II: 534 gjorda yrkandena om
vissa tilläggsbidrag för tjänstebostäder i hvresgrupp 1 samt om maximering
av statsbidraget till högst 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna
har anförts huvudsakligen följande.
De i propositionen framlagda förslagen innebär givetvis i icke obetydlig
utsträckning förbättrade villkor för de kommuner, som måste anskaffa
tjänstebostäder för folkskolans lärare. För hyresgrupp 2 och högre grupper
synes förslagen väl motsvara de sakkunnigas intentioner. För hyresgrupp 1,
som omfattar 81 procent av samtliga tjänstebostäder, medför Kungl. Maj :ts
förslag dock icke den förbättring, som vi anser vara nödvändig. Kommunerna
i hyresgrupp 1 får bära betydligt större kostnader för tjänstebostäderna
än andra kommuner. Enligt de sakkunnigas förslag skulle kommunerna
i hyresgrupp 1 kompenseras härför genom ett särskilt tilläggsbidrag.
Enligt vår mening bör i hyresgrupp 1 utgå ett sådant tilläggsbidrag, som
vid den av Kungl. Maj:t föreslagna hyressättningen för nya A-bostäder
täcker kommunernas årskostnader i samma utsträckning som skulle blivit
fallet enligt de sakkunnigas förslag.
Sambandet mellan byggnadskostnader, årskostnader, hyror och statsbidrag
har i de sakkunnigas betänkande belysts i ett par exempel, som
också redovisas i propositionen. I exempel 1, som gäller lägenhet på 90 m2
(för ordinarie folkskollärare), har byggnadskostnaderna beräknats till
45 000 kronor, de årliga driftkostnaderna till 560 kronor och de årliga
kapitalkostnaderna efter en annuitet av 4,1 procent. Vid nuvarande statsbidrag
blir de faktiska årskostnaderna, d. v. s. årskostnaderna med hänsyn
tagen till statsbidraget, 1 667 kronor. Vid nuvarande hyressättning faller
i hyresgrupp 1 på kommunerna 779 kronor eller cirka 47 procent av dessa
årskostnader.
Enligt de sakkunnigas förslag till statsbidrag och hyressättning skulle
förhållandena i exempel 1 för hyresgrupp 1 bli följande:
90 kvadratmeters lägenhet
Byggnadskostnad 45 000 kronor
Hyra 1 110 kronor
Statsbidrag 22 500 + 6 000 = 28 500 kronor
Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 2 405 kronor
Årskostnad med hänsyn tagen till statsbidraget = (560 -)- 4,x procent X
16 500) = 1 236: 50
Årskostnad som icke täcks av hyran = 126: 50 kronor
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
33
På kommunerna skulle alltså falla cirka 10 procent av de faktiska årskostnaderna
enligt de sakkunnigas förslag. Enligt Kungl. Maj:ts förslag till
statsbidrag och hyressättning skulle förhållandena i exempel 1 för hyresgrupp
1 bli följande:
90 kvadratmeters lägenhet
Byggnadskostnad 45 000 kronor
Hyra 1 248 kronor
Statsbidrag 18 000 kronor
Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 2 405 kronor
Årskostnad med hänsvn tagen till statsbidraget = (560 -f- 4,1 procent X
27 000) = 1 667 kronor
Årskostnad som icke täcks av hyran = 419 kronor
På kommunerna skulle alltså enligt Kungl. Maj:ts förslag falla cirka 25
procent av de faktiska årskostnaderna. För att kommunen vid den av
Kungl. Maj:t föreslagna hyressättningen skulle få svara för lika stor del av
de faktiska årskostnaderna som enligt de sakkunnigas förslag krävs ett
statsbidrag till anskaffande av lägenheten på 24 171 kronor.
Exempel 2 i de sakkunnigas betänkande gäller lägenhet på 60 m2 (för
annan lärare), varvid byggnadskostnaderna beräknats till 33 000 kronor,
de årliga driftkostnaderna till 410 kronor och de årliga kapitalkostnaderna
efter en annuitet av 4,1 procent. Vid nuvarande statsbidrag blir de faktiska
årskostnaderna 1 271 kronor. Vid nuvarande hyressättning faller härav 575
kronor eller 45 procent på kommun i hyresgrupp 1.
Enligt de sakkunnigas förslag till statsbidrag och hyressättning skulle
förhållandena i exempel 2 för hyresgrupp 1 bli följande:
60 kvadratmeters lägenhet
Byggnadskostnad 33 000 kronor
Hyra 870 kronor
Statsbidrag 16 500 -j- 4 000 = 20 500 kronor
Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor
Årskostnad med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 + 4,1 procent X
12 500) = 922: 50 kronor
Årskostnad som icke täcks av hyran = 52: 50 kronor
På kommuner i hyresgrupp 1 skulle alltså enligt de sakkunnigas förslag
falla cirka 5,7 procent av de faktiska årskostnaderna. Enligt Kungl. Maj:ts
förslag till statsbidrag och hyressättning skulle förhållandena i exempel 2
för hyresgrupp 1 bli följande:
60 kvadratmeters lägenhet
Byggnadskostnad 33 000 kronor
Hyra 972 kronor
Statsbidrag 13 200 kronor
Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor
Årskostnad med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 + 4,1 procent X
19 800) = 1 221: 80 kronor
Årskostnad som icke täcks av hyran = 249: 80 kronor
På kommuner i hyresgrupp 1 skulle alltså falla cirka 20 procent av de
faktiska årskostnaderna enligt Kungl. Maj:ts förslag. För att kommunen
3 — Bihang till riksdagens protokoll 195-5. 6 samt. Nr 113
34
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
vid den av Kungl. Maj:t föreslagna hyressättningen skulle få svara för 10
procent av de faktiska årskostnaderna krävs ett statsbidrag till anskaffande
av lägenheten med 16 342 kronor.
Det bör i detta sammanhang understrykas, att byggnadskostnaderna
erfarenhetsmässigt är betydligt högre än vad som räknats med i de sakkunnigas
betänkande och exemplen ovan. Kommun i hyresgrupp 2 skulle enligt
såväl de sakkunnigas som Kungl. Maj ds förslag få svara för cirka
2 procent av de faktiska årskostnaderna för en lägenhet på 90 m2. För
lägenhet på 60 in2 skulle de sakkunnigas förslag innebära, att hyran helt
täckte de faktiska årskostnaderna, medan enligt Kungl. Majds förslag
cirka 10 procent av dessa kostnader skulle få bäras av kommun i hyresgrupp
2. För kommunerna i hyresgrupp 2 och högre grupper bör alltså
Kungl. Majds förslag enligt vår mening vara acceptabelt. Starka skäl kan
enligt vår mening anföras för en revision av hyresgrupperingen. I nuvarande
läge torde dock icke en sådan kunna genomföras. I hyresgrupp 1
bör statsbidraget till anskaffande av lägenhet enligt vår uppfattning nu
därför ökas utöver vad Kungl. Majd föreslagit, så att kommunen inte behöver
svara för mer än cirka 10 procent av de faktiska årskostnaderna.
Vi föreslår därför, att i hyresgrupp 1 utöver det generella statsbidraget på
20 000 kronor för lägenhet på 90 nr och 14 000 kronor för lägenhet på
60 m2 skall utgå ett tilläggsbidrag på 4 000 respektive 2 000 kronor.
Om man i enlighet med vad som föreslås i propositionen räknar med en
nybyggnad av ungefär 183 större och 95 mindre tjänstebostäder om året
och att cirka 81 procent av dessa skulle falla inom hyresgrupp 1, skulle
vårt förslag medföra en ökad kostnad av cirka 750 000 kronor per år. Vi
föreslår därför, att byggnadsbidraget till tjänstebostäder för folkskolans
lärare uppräknas till 6 750 000 kronor.
Enligt Kungl. Maj ds förslag skall maximeringen av statsbidraget till
40 procent av de styrkta byggnadskostnaderna fortfarande bestå. De sakkunniga
hade föreslagit, att statsbidraget skulle få utgå med högst 50 procent
av de styrkta byggnadskostnaderna. Förutsättningen för att kommunerna
skall kunna få ett tillfyllestgörande bidrag är enligt vår mening, att
det får uppgå till högst 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna.
Det i motionen 11:524 gjorda yrkandet om bidragsbelopp å 27 000
respektive 20 000 kronor överensstämmer med vad skolöverstyrelsen i sitt
remissyttrande på denna punkt föreslagit.
Yrkanden om tillämpning av de förhöjda statsbidragsbeloppen retroaktivt
från och med den 1 januari 1951 har framställts i motionerna 1:314
och II: 316 samt I: 420 och II: 525. I de förstnämnda motionerna — vilka
väckts i anslutning till statsverkspropositionen — har anförts bland annat
följande.
De nuvarande statsbidragen är uppenbarligen för låga för att kunna
täcka de ökade byggnadskostnaderna. Vi hälsar därför med tillfredsställelse
att riksdagen nu får tillfälle att taga ställning till en förbättring av
dessa bidrag. Vi anser det dock icke tillräckligt, att bidragsökningen kommer
endast sådana bostäder tillgodo, vilka blir föremål för Kungl. Maj:ts
bidragsbeslut efter den 1 juli 1955. De nuvarande bidragen har nämligen
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
35
visat sig otillräckliga även för den period de varit tillämpliga. 1952 års
riksdag kunde icke överblicka behovet av ökade bidrag och därför ej heller
fatta ett definitivt beslut och lät därför bidragsstorleken få karaktären
av ett provisorium, något som vi här ytterligare vill understryka. Och detta
provisorium gäller alla Kungl. Maj:ts bidragsbeslut på detta område från
den 1 januari 1951. Det beslut, som 1955 års riksdag kommer att fatta i
denna fråga, måste taga hänsyn till detta förhållande.
Bidragsförhöjningens provisoriska karaktär kan — vilket också poängterats
av de sakkunniga — ha medfört att en del kommuner låtit uppförandet
av tjänstebostäder anstå i avvaktan på ett sedermera förhöjt
bidrag. Vad angår kommuner, som byggt behövliga tjänstebostäder efter
1952 års beslut, måste det anses skäligt, att de i efterhand kompenseras för
de större kostnader de fått vidkännas på den grund att hittillsvarande
statsbidrag varit otillräckliga.
Kostnadsberäkningar
Under en följd av år har å riksstatens åttonde huvudtitel uppförts ett
förslagsanslag till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder.
Från detta anslag utbetalas statsbidrag till skoldistrikt dels vid nybyggnad
av tjänstebostad och vid inredande av tjänstebostad i inköpt eller annorledes
förvärvad byggnad, dels ock vid om- eller tillbyggnad eller mer omfattande
ändringsarbeten å sådan tjänstebostad, som vid kungörelsens den
30 december 1946 (SFS nr 887/1946, ändrad 600/1952) ikraftträdande icke
motsvarade boställsordningens krav i vissa avseenden.
Om utgivande av statsbidrag meddelar Kungl. Maj:t beslut i samband
med godkännande av byggnadsritningar för vederbörligt byggnadsarbete.
Utbetalning av beviljat statsbidrag sker först sedan byggnadsarbetet utförts
och avsynats samt godkänts. Till följd av att statsbidragets utbetalning
i allmänhet sker först något budgetår efter det, varunder bidraget beviljats,
beslutar riksdagen årligen dels om storleken av det riksstatsanslag,
som skall uppföras i riksstaten för närmast följande budgetår, dels ock intill
vilket belopp Kungl. Maj:t under samma budgetår må bevilja byggnadsbidrag
till tjänstebostäder.
Förevarande anslag har för innevarande budgetår upptagits med
4 800 000 kronor, varjämte riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t må under
nämnda budgetår bevilja bidrag ur anslaget med tillhopa högst
6 000 000 kronor. För nästa budgetår har i statsverkspropositionen, åttonde
huvudtiteln, punkten 253, anslaget föreslagits uppfört med 5 500 000
kronor.
Det för en femårsperiod vid oförändrade statsbidragsgrunder behövliga
nybyggnadsbehovet av tjänstebostäder uppskattas av de sakkunniga till
2 063 bostäder för ordinarie folkskollärare och till 797 för annan lärare,
d. v. s. till i genomsnitt 412 större och 160 mindre lärarbostäder för år.
Genomföres åter det av de sakkunniga förordade tätortsförteckningssystemet
torde en viss minskning av ifrågavarande nybyggnadsbehov uppkom
-
36
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
ma. Vid sådant förhållande beräknar de sakkunniga nybyggnadsbehovet
för en femårsperiod till 1 250 bostäder för ordinarie folkskollärare och 650
för annan lärare, motsvarande ett årligt nybyggnadsbehov av 250 större
och 130 mindre bostäder. Tätortsförteckningssystemets införande minskar
alltså i viss utsträckning nybyggnadsbehovet och därmed även anslagsbehovet
till statsbidrag. Denna minskning motverkas emellertid av den
av de sakkunniga förordade höjningen av statsbidragsbeloppen. De årliga
kostnaderna för statsbidrag till tjänstebostäder under en femårsperiod beräknar
de sakkunniga vid oförändrade statsbidragsgrunder till ett avrundat
belopp av 9 400 000 kronor samt vid bifall till tätortsförteckningssystemets
införande och till den förordade höjningen av statsbidragsbeloppen
till i runt tal 9 850 000 kronor, allt under den förutsättningen att förut angivna
nybyggnadsbehov i båda fallen helt tillgodoses under femårsperioden.
De sakkunniga har emellertid icke räknat med att hela nybyggnadsbehovet
skall kunna helt tillgodoses under en femårsperiod. De har i stället
utgått från att det i praktiken kommer att bli ett tjänstebostadsbyggande
av i stort sett samma omfattning som under de tre senast tilländalupna
budgetåren. Vid sådant förhållande torde enligt de sakkunnigas beräkningar
anslaget till statsbidrag till tjänstebostäder under de närmaste åren
kunna begränsas till i genomsnitt omkring 8 000 000 kronor, varav
1 000 000 kronor skulle falla å statsbidrag till ombyggnader m. m. av äldre
tjänstebostäder. Vid bedömande av detta ökade anslagsbehov torde böra
beaktas, att det nu föreliggande behovet av nya tjänstebostäder beräknas
bli täckt tidigare — sannolikt inom loppet av sju å åtta år — än man med
hittillsvarande byggnadstakt kunnat räkna med. Enligt de sakkunnigas
uppfattning bör också ett införande av tätortsförteckningssystemet efter
en viss övergångsperiod leda till ett undan för undan minskat behov av
att bygga nya tjänstebostäder, då det kan förutsättas, att allt flera orter
kommer att uppföras å tätortsförteckningarna.
Departementschefen har anfört följande.
De sakkunniga har vid sina kostnadsberäkningar utgått ifrån, att det
under de närmast kommande åren kommer att bli ett tjänstebostadsbyggande
av i stort sett samma omfattning som under de tre budgetåren
1951/54. Genom de sakkunnigas olika förslag — främst tätortsförteckningarna
— antages ett nu beräkningsbart nybyggnadsbehov bli täckt
inom loppet av 7 å 8 år.
Enligt min mening är det av finansiella skäl motiverat, att man tills
vidare icke överskrider den kostnadsram av 6 miljoner kronor för tjänstebostadsbidragen,
som gällt sedan budgetåret 1953/54. Jag förordar därför,
att den av riksdagen fastställda maximisumman för Kungl. Maj:ts bidragsbeslut
åtminstone för nästa budgetår men även —- om ej ändrade förhållanden
inträder — för de närmast därpå följande budgetåren bibehålies
vid 6 miljoner kronor. Sker så, kommer också det årliga anslagsbehovet
från och med budgetåret 1956/57 och tills vidare att vara ungefär 6 miljoner
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
37
Därest av anslaget årligen ungefär 1 miljon kronor avses för reparationsoch
förbättringsarbeten, kommer med de av mig förordade statsbidragsbeloppen
bidrag årligen att kunna ges för nybyggnad av ungefär 183 större
och 95 mindre tjänstebostäder (enligt den proportion, som följer av de
sakkunnigas uppgift om nybyggnadsbehovet: 1 250 större och 650 mindre
bostäder under närmaste femårsperiod). Mitt förslag innebär alltså, att
nybyggnadsbehovet blir täckt på knappt sju år. Årligen kommer statsbidrag
att kunna beviljas för ungefär 275 nya tjänstebostäder. Detta innebär
en viss minskning mot budgetåret 1953/54 (300 tjänstebostäder) men
en ökning i jämförelse med budgetåren 1951/52 och 1952/53 (256 respektive
243 tjänstebostäder).
Utskottet
Vad först gäller frågan om folkskoleväsendets beroende
av lärarbostäder har de sakkunniga ansett sig kunna konstatera,
att möjligheterna att på lämpligt sätt upprätthålla skolväsendet alltjämt är
beroende av att den erforderliga lärarpersonalen kan få sin bostadsfråga
ordnad på ett tillfredsställande sätt och att detta på den egentliga landsbygden
icke kan beräknas bli fallet med mindre tjänstebostadssystemet
bibehålies.
Departementschefen, som i likhet med de sakkunniga ansett tillkomsten
av 1947 års bostadsförsörjningslag icke utesluta behovet av särskilda bestämmelser
och åtgärder beträffande lärarnas bostadsfråga, har funnit
tjänstebostäderna ännu så länge vara av stor betydelse för folkskoleväsendet
på landsbygden. Departementschefen har därför ansett sig icke kunna
för närvarande förorda en avveckling av tjänstebostadssystemet för folkskolans
lärare.
Utskottet finner sig kunna ansluta sig till departementschefens sålunda
redovisade ställningstagande men vill samtidigt framhålla, att utskottet
förväntar att frågan om skälen för tjänstebostadssystemets bibehållande
på folkskoleväsendets område kommer under förnyat övervägande i samband
med prövningen av 1952 års tjänstebostadsutrednings blivande betänkande.
Skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder är för närvarande knuten till hyresmarknadsbegreppet.
Innebörden av detta begrepp har sedan länge varit omstridd och
det har visat sig förenat med vissa svårigheter att i praktiken tillämpa
detsamma. Det förhåller sig vidare enligt gällande regler bland annat så,
att, oaktat att hyresmarknad kan anses föreligga, en av kommun åt lärare
på vanliga hyresvillkor upplåten bostad kan insynas och förklaras såsom
tjänstebostad.
T syfte att åstadkomma mera preciserade grunder för bestämmande av
huruvida skoldistrikt skall ha skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad
38
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
har departementschefen i enlighet med de sakkunnigas förslag förordat
införande av s. k. tiitortsförteckningar. Dessa förteckningar avses skola
upptaga sådana orter, där skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad icke
prövas föreligga. Förteckningarna skall upprättas av folkskolinspektörerna,
efter överläggningar med kommunerna och lärarna, samt därefter fastställas
av länsstyrelserna för femårsperiod. Kommunerna och lärarna skall
beredas tillfälle att inkomma med erinringar, innan förteckning fastställes.
Till ledning för upprättandet av tätortsförteckningarna avses särskilda anvisningar
skola utfärdas. I det föregående har redogjorts för vad de sakkunniga
och departementschefen anfört med avseende å innehållet i dessa
anvisningar.
I motionerna I: 420 och II: 525 har i detta sammanhang yrkats, att
bestämmelserna i § 52 folkskolestadgan angående skoldistrikts skyldighet
att anskaffa tjänstebostäder erhåller en sådan ändrad lydelse, att därav
framgår, att vid hyresmarknadens bestämmande jämväl kommun och kommunägt
företag tillhöriga bostäder får medräknas.
Enligt utskottets mening synes den av de sakkunniga föreslagna, av
departementschefen tillstyrkta metoden med särskilda tätortsförteckningar
för bestämmande av skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder
vara en lämplig åtgärd för att åstadkomma en entydig författningsreglering
beträffande tjänstebostadsskyldigheten. I valet mellan att
antingen i författningstexten söka precisera hyresmarknadsbegreppet eller
grunda tjänstebostadsskyldigheten på tätortsförteckningar anser utskottet
det senare alternativet avgjort vara att föredraga, med hänsyn till att tätortsförteckningarna,
sedan de väl fastställts, icke lämnar utrymme för
några skiljaktiga tolkningar beträffande skoldistriktens tjänstebostadsskyldighet.
Tätortsförteckningarna — vilkas tillkomst jämväl beräknas komma
att medföra en väsentlig begränsning av nybyggnadsbehovet — bör såsom
departementschefen framhållit undantagslöst vara avgörande för skoldistriktens
skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Av detta skäl finner
utskottet sig icke böra biträda det i motionerna I: 420 och II: 525 gjorda
yrkandet, att — vid sidan av tätortsförteckningarna — hyresmarknadsbegreppet
skulle i vissa avseenden preciseras i författningstexten. Beträffande
syftet med det motionsvis gjorda yrkandet på denna punkt får utskottet
erinra om att departementschefen förklarat sig dela de sakkunnigas
uppfattning, att det är skäligt att befria en kommun från skyldighet att
tillhandahålla tjänstebostäder, om det finnes vilja och intresse hos de kommunala
myndigheterna att medverka till att lärarpersonalen erhåller bostäder
i öppna marknaden. Departementschefen har därvid betonat, att dylik
vilja och dylikt intresse måste ha tagit sig uttryck i klart påvisbara konkreta
åtgärder. Mot detta uttalande beträffande innebörden av anvisningarna
för tätortsförteckningarnas upprättande — vilket uttalande innebär
att bland annat bostäder, som äges eller förvaltas av kommuner eller kom
-
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
39
munägda företag eller liknande organ, skall beaktas vid upprättande av
tätortsförteckningarna — synes enligt utskottets mening någon erinran icke
kunna riktas. Syftet med det på denna punkt motionsvis gjorda yrkandet
torde därmed få anses vara tillgodosett.
Vid tillämpningen av det nuvarande hyresmarknadsbegreppet är bostads
belägenhet i förhållande till skolan av betydelse. Gränsen för det område,
inom vilket hyresmarknad skall finnas för att skoldistrikt skall vara befriat
från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostad, har ansetts icke böra
gå på längre avstånd från skolan än ungefär två kilometer farbar väg. De
sakkunniga har nu förordat, att skolort — d. v. s. den plats där skolan
är belägen — bör få uppföras på tätortsförteckningen även då skolorten är
belägen utanför tätort men på högst fyra kilometers avstånd från dennas
gräns. Departementschefen har emellertid förklarat sig icke nu kunna
medverka till att det avstånd från skolan, inom vilket hyresmarknadsort
eller tätort skall finnas för att skoldistriktet skall vara befriat från skyldighet
att tillhandahålla tjänstebostad, utsträckes från hittills tillämpade
två kilometer till fyra kilometer. Samtidigt har dock departementschefen
förordat, att man i fortsättningen fäster större vikt vid kommunikationsförhållandena
mellan bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga
man kan bortse från om det angivna avståndet är mer än två kilometer.
I motionerna I: 420 och II: 525 har i förevarande hänseende yrkats, att
avståndet mellan hyresmarknadsområdets gräns och skolan utsträckes från
två till fyra kilometer. I motionerna I: 434 och II: 534 har förordats, att
den allmänna regeln skall i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag
vara, att skolort bör få uppföras i förteckningen, då densamma är belägen
på högst fyra kilometers avstånd från tätortsgräns.
Utskottet har vid sin prövning, med beaktande av de många olika faktorer
som inverkar på bedömningen av förevarande spörsmål, kommit till
följande uppfattning. Såsom allmän norm bör gälla, att skolort, som är belägen
inom fyra kilometers avstånd från tätorts gräns, bör upptagas i tätortsförteckningen.
Denna regel torde emellertid icke böra tillämpas helt
undantagslöst. I de fall, där kommunikationsförhållandena mellan tätorten
och skolorten prövas vara direkt olämpliga, synes ifrågavarande avstånd
skäligen icke böra utsträckas utöver två kilometer. I de fall åter,
där kommunikationsförhållandena befinnes särskilt lämpliga, bör avståndet
kunna utsträckas utöver fyra kilometer. De av utskottet nu angivna
normerna ger självfallet utrymme för ett visst mått av skönsmässigt bedömande,
men detta synes utskottet riktigt, då prövningen av förevarande
spörsmål i praktiken — vid upprättandet av tätortsförteckningarna —
ofrånkomligen måste ske med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall
utan någon absolut bundenhet vid formella regler.
Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat beträffande skol
-
40 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
distriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder har icke givit utskottet
anledning till erinran eller till annat uttalande än att utskottet
förutsätter, att de av de sakkunniga försöksvis upprättade, till propositionen
såsom bilaga fogade tätortsförteckningama underställes kommunerna
och lärarna, innan de blir föremål för länsstyrelsernas slutliga provning.
Beträffande lärares skyldighet att in o 11 a g a t j ä nstebostad
innebär departementschefens förslag, att skyldighet att
mottaga tjänstebostad alltid skall föreligga för lärare, när skoldistriktet har
skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad, att dylik skyldighet skall gälla
även i det fall att tjänstebostadsskvldighet för skoldistriktet ej föreligger,
men distriktet likväl ställer tjänstebostad av klass A till förfogande, att
lärare skall vara skyldig att bebo tjänstebostad vid nedlagd skola, om bostaden
kan sägas ligga i den nya skolans närhet, samt att — såsom en
övergångsbestämmelse — lärare, som vid tidpunkt då skoldistrikts tjänstebostadsskyldighet
upphör är innehavare av tjänstebostad, skall övergångsvis,
så länge han kvarstår i samma tjänst, vara berättigad till tjänstebostad.
Utskottet tillstyrker bifall till vad departementschefen sålunda föreslagit.
Med anledning av de i förevarande sammanhang motionsvis gjorda
yrkandena får utskottet anföra följande.
I motionerna I: 420 och II: 525 har påyrkats en sådan utformning av
den blivande författningstexten, att därav tydligt framgår att såsom tjänstebostäder
skall betraktas endast sådana bostäder, som vid upplåtelsen
uttryckligen angivits skola utgöra tjänstebostäder. Enligt motionärernas
mening skulle den av de sakkunniga föreslagna formuleringen av 1 § 2 mom.
boställsordningen för folkskolans lärare och 26 § 1 mom. avlöningsreglementet
för folkskolan kunna tolkas så, att lärare, som nu har bostad i en
kommunen eller kommunägt företag tillhörig fastighet i tätort och som
med stöd av gällande bestämmelser fått denna bostad förklarad såsom
tjänstebostad, skulle även i fortsättningen kunna göra anspråk på bostaden
såsom tjänstebostad, oaktat att orten upptages i tätort sförteckningen.
Motionärerna har även befarat att den av de sakkunniga föreslagna författningstexten
skulle kunna tolkas så, att bostad, som av kommunen eller
kommunägt företag framdeles upplåtes åt nytillträdande lärare, skulle
kunna förklaras för tjänstebostad.
Med vad sålunda anförts i motionerna I: 420 och II: 525 sammanhänger
det i motionen 1:416 framställda yrkandet, avseende att den av departementschefen
föreslagna övergångsbestämmelsen icke skall göras tillämplig
beträffande lärare, som på grund av nu gällande bestämmelser fått sin
bostad förklarad för tjänstebostad, trots att vid bostadsupplåtelsen hyresmarknad
förelegat på orten.
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
41
Utskottet får i anledning av det nyss angivna, i motionerna I: 420 och
II: 525 gjorda yrkandet, understryka, att departementschefen — som icke
haft att i förevarande sammanhang ta ståndpunkt till författningstextens
utformning i detalj — avsett att tätortsförteckningarna undantagslöst skall
vara avgörande för kommunernas skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder.
Av detta uttalande, till vilket utskottet i det föregående anslutit
sig, följer att bostad, som inom en på förteckningen uppförd ort upplåtes
åt lärare, icke kan förklaras för tjänstebostad. Det kan sålunda förutsättas
att författningstexten utformas så, att de i motionerna I: 420 och II: 525
i detta hänseende uttalade önskemålen blir helt tillgodosedda.
Den av de sakkunniga föreslagna, av departementschefen förordade
övergångsbestämmelsen åsyftar uppenbarligen endast de fall, där hyresmarknad
icke förefunnits och därmed tjänstebostadsskyldighet ansetts
föreligga vid upplåtelsen, men där denna skyldighet upphör genom ortens
upptagande på tätortsförteckningen. Däremot inbegripes icke sådana fall,
där vid upplåtelsen hyresmarknad förelegat och sålunda tjänstebostadsskyldighet
ej förefunnits, men där läraren likväl på grund av hittillsvarande
bestämmelser fått bostaden förklarad för tjänstebostad. Med denna
innebörd av övergångsbestämmelsen torde det i motionen I: 416 gjorda
yrkandet vara tillgodosett.
Utskottet har icke funnit sig böra biträda det i motionerna I: 420 och
II: 525 framställda yrkandet, att ifrågavarande övergångsbestämmelse
skulle helt slopas.
Vad departementschefen föreslagit beträffande tjänstebostäder
n a s beskaffenhet m. in. i vissa hänseenden föranleder ingen
erinran från utskottets sida.
Kostnaderna för folkskolans tjänstebostäder bestrides för närvarande
av staten, tjänstebostadsinnehavarna och kommunerna. Statsbidraget utgår
såsom engångsbidrag, vilket medför minskning av kommunernas kapitalkostnader
för bostäderna och därmed minskning av kommunernas årskostnader.
Tjänstebostadsinnehavarna erlägger hyra, som dock icke helt
täcker årskostnaderna, varför en del av dessa slutligt faller på kommunerna.
Frågorna om hyressättningen och avvägningen av
statsbidraget har alltså ett bestämt samband med varandra.
Tjänstebostadshyrorna är nu differentierade alltefter hvresgrupper, ytinnehåll
och kvalitetsklass. Hyresbeloppens storlek har angivits i den förut
lämnade redogörelsen. Statsbidraget utgår för närvarande med 18 000 kronor
för tjänstebostad för ordinarie lärare (i regel lägenhet på cirka 90 kvadratmeter
om minst tre rum och kök) samt med 12 000 kronor för tjänstebostad
åt annan lärare (lägenhet på cirka 60 kvadratmeter om minst två
42
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
rum och kök). Statsbidraget må dock ej överstiga 40 procent av de styrkta
byggnadskostnaderna.
De sakkunniga har föreslagit en uppräkning av samtliga hyresbelopp
med omkring 25 procent samt i anslutning därtill förordat, att statsbidragsbeloppen
höjes till 24 000 respektive 18 000 kronor, dock högst 50 procent
av de styrkta byggnadskostnaderna. Därjämte har de sakkunniga för tjänstebostäder
i hyresgrupp 1 föreslagit tilläggsbidrag å 6 000 respektive 4 000
kronor, att utgå utan hinder av 50-procentmaximeringen.
Departementschefens förslag innebär dels en höjning av tjänstebostadshyrorna
med ungefär 40 procent för de A-bostäder, som första gången
tagits i bruk som tjänstebostäder efter den 31 december 1950, ungefär 30
procent för övriga A-bostäder, ungefär 25 procent för B-bostäder samt
ungefär 15 procent för C-bostäder, dels ock — med bibehållande av den
nuvarande maximeringen till 40 procent av de styrkta byggnadskostnaderna
— en höjning av statsbidragsbeloppen till 20 000 respektive 14 000
kronor.
Till utskottets prövning föreligger i före varande hänseenden jämväl ett
antal motionsvis framställda yrkanden.
I motionerna I: 420 och II: 525 har yrkats, att hyressättningen anpassas
till vad 1952 års tjänstebostadsutredning förordat i sitt remissyttrande
samt att statsbidragsbeloppen anpassas till de sakkunnigas förslag.
I motionerna I: 434 och II: 534 har yrkats, dels att hyreshöjningen med
40 procent skall gälla även de A-bostäder, som tagits i bruk före den 1
januari 1951 men efter denna tidpunkt undergått sådan reparation och
modernisering, att de kan jämställas med nybyggda bostäder, dels att i
hyresgrupp 1 skall utgå tilläggsbidrag med 4 000 kronor för tjänstebostad
för ordinarie lärare och 2 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare, dels
ock att statsbidraget maximeras till 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna.
I motionen II: 524 har yrkats, att statsbidragsbeloppen höjes till 27 000
respektive 20 000 kronor med en maximering till 50 procent av de styrkta
byggnadskostnaderna.
Departementschefen har föreslagit, att de förhöjda statsbidragsbeloppen
skall gälla för de bostäder, beträffande vilka Kungl. Maj:t meddelar bidragsbeslut
efter den 30 juni 1955. I motionerna I: 314 och II: 316 samt
1:420 och 11:525 har yrkats, att statsbidragshöjningen skall tillämpas
retroaktivt beträffande samtliga av Kungl. Maj:t efter 1951 års ingång
beviljade statsbidrag.
Vad först gäller tjänstebostadshyran bör denna enligt utskottets mening
i princip avvägas så, att hyresbeloppet täcker årskostnaden för bostaden,
i den mån hyran icke befinnes böra av olika skäl nedsättas under det belopp,
som motsvarar årskostnaden. De nuvarande hyresbeloppen har gällt
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
43
sedan år 1947. De fastställdes på grundval av 1945 års hyresräkning, som
avsåg förhållandena under hyresåret 1945—46. Hyran för A-bostad om
90 kvadratmeter utgör i hyresgrupperna 1, 2 och 3 respektive 888, 1 164
och 1 440 kronor. Enligt departementschefens förslag kommer motsvarande
hyresbelopp för under de senare åren uppförda A-bostäder att uppgå
till 1 248, 1 632 och 2 016 kronor. Den genomsnittliga verkliga byggnadskostnaden
för här avsedd A-bostad har under perioden sommaren 1951—
sommaren 1953 uppgått till cirka 55 000 kronor. Den sammanlagda årskostnaden,
frånsett bränslekostnaden, kan med nämnda byggnadskostnad
beräknas till omkring 2 900 kronor, motsvarande 5,3 ä 5,4 procent av byggnadskostnaden.
Även med den 40-procentiga hyreshöjning, som departementschefen
föreslagit, blir det alltså en högst betydande hyresrabatt för
tjänstebostadsinnehavaren. Utskottet får också erinra om att 1952 års
tjänstebostadsutredning i sitt remissyttrande ansett hyran för de nyare
A-bostäderna av den större typen icke böra sättas lägre än 1 800 kronor i
hyresgrupperna 1 och 2, motsvarande en hyreshöjning med 103 respektive
54 procent.
Även om hänsyn t ages till de omständigheter, bland annat svårigheterna
att erhålla lärare på landsbygden, som kan tala för att tjänstebostadshyrorna
för folkskolans lärare bör hållas på en relativt låg nivå, torde alltså
starka skäl kunna anföras för en ytterligare höjning av hyresbeloppen utöver
vad departementschefen föreslagit. Utskottet får i detta sammanhang
också peka på det förhållandet, att den i departementschefens förslag bibehållna
differensen mellan hyresbeloppen i hyresgrupp 1 och 2 numera
ingalunda har någon full motsvarighet i variationen i byggnadskostnaderna
mellan dessa hyresgrupper. Skäl kan därför anföras även för en viss revision
av hyresgrupperingen för ifrågavarande tjänstebostäder.
Mot de nu anförda synpunkterna måste emellertid vägas två omständigheter
av synnerlig betydelse. Departementschefen har framhållit, att
de av honom föreslagna hyreshöjningarna utgör ett provisorium i avvaktan
på de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna, som kan bli en
följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kommande förslag. Frågan om
hyressättningen för folkskolans tjänstebostäder kan salunda väntas komma
upp till förnyat bedömande i ett större sammanhang, varvid jämväl spörsmålet
om bibehållande av den nuvarande hyresgrupperingen för dessa
bostäder torde tagas under övervägande. Därtill kommer, att det av departementschefen
nu framlagda förslaget till hyreshöjningar grundats på
resultatet av vissa med lärarorganisationerna i ämnet hållna överläggningar.
Utan att utgöra en formell förhandlingsöverenskommelse torde
departementschefens förslag likväl fa anses i sak innefatta en öveienskommelse
med vederbörande personalorganisationer.
44
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 19,55
Mot bakgrunden av sistberörda förhållanden har utskottet i nuvarande
läge icke ansett sig böra frångå departementschefens föreliggande förslag
beträffande höjning av tjänstebostadshyrorna. Därav följer att utskottet
avstyrker bifall till motionerna I: 420 och II: 525, såvitt i dessa motioner
yrkats en anpassning av hyressättningen till tjänstebostadsutredningens
förslag. Även om skäl kan anföras för en enhetlig hyressättning beträffande
A-bostädeina och i vart fall beträffande sådana A-bostäder, som oavsett
byggnadsåret kvalitetsmässigt måste anses likvärdiga, har utskottet likväl.
med hänsyn till att det här är fråga om ett provisorium, icke heller funnit
sig böra biträda det i motionerna I: 434 och II: 534 på denna punkt framställda
yrkandet.
o Vad därefter gäller spörsmålet om statsbidraget till tjänstebostäderna
får utskottet till en början erinra om att det vid införandet av de nuvarande
statsbidragen förutsattes bland annat, att bidragets syfte var att
möjliggöra för de skoldistrikt, som är tjänstebostadsskyldiga, att tillhandahalla
fullgoda tjänstebostäder utan att därför bli mera betungade än andra
distrikt. Skoldistrikten skulle sålunda kunna påräkna ett så stort statsbidrag,
att ränta och amortering pa den del av byggnadskostnaderna, som
icke täcktes av statsbidraget, samt driftkostnaderna skulle täckas av den
för tjänstebostaden fastställda hyran. Detta syftemål bör enligt utskottets
mening alltjämt i princip vara vägledande för statsbidragsavvägningen.
Utskottets ställningstagande till det föreliggande förslaget påverkas emellertid
av det förhållandet, att statsbidragsfrågans lösning liksom den av
utskottet nyss förordade hyressättningen måste bli av provisorisk natur i
avvaktan på de förslag, som relativt snart kan förväntas från såväl 1952 års
tjänstebostadsutredning som allmänna statsbidragsutredningen. Från denna
synpunkt finnes det enligt utskottets mening tillräckligt fog för departementschefens
uppfattning, att statsbidraget under provisorietiden måste
utmätas med en viss försiktighet, så att icke statsbidraget vid en slutlig
reglering beträffande hyrorna eller av annat skäl framdeles visar sig ha
blivit för stort. Utskottet anser sig i nuvarande läge kunna, dock endast
såsom ett provisorium, godtaga departementschefens ståndpunkt, att statsbidragen
icke nu bör utmätas så, att de täcker hela den del av tjänstebostadskostnaden,
som ej täckes av hyrorna.
Mot bakgrunden av dessa synpunkter och med erinran om att förevarande
statsbidrag inkluderar de eljest utgående allmänna bostadssubventionerna
får utskottet beträffande statsbidragets utformning anföra följande.
Utskottet har icke funnit sig böra frångå departementschefens förslag
om en höjning av statsbidragsbeloppen till 20 000 respektive 14 000 kronor,
såvitt gäller tjänstebostäder i högre hvresgrupp än den lägsta. Vad
däremot gäller tjänstebostäder i hvresgrupp 1 är det uppenbart, att eu till
-
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
45
lämpning av samma bidragsbelopp som för de högre hyresgrupperna i alltför
otillräcklig grad minskar kommunandelen i kostnaderna, så länge den
mot de verkliga byggnadskostnaderna och årskostnaderna numera icke svarande
differensen i hyresnivån mellan hyresgrupp 1 och övriga hyresgrupper
måste bibehållas. Utskottet har i det föregående på angivna skäl avstått
från att nu förorda en hyreshöjning utöver vad departementschefen
föreslagit. Det återstår då endast att överväga möjligheten av att — på
sätt i motionerna I: 420 och II: 525 samt I: 434 och II: 534 förordats —
ge ett tilläggsbidrag för hyresgrupp 1 för att tillrättalägga här avsedda
missförhållande beträffande relationen mellan de årskostnader inom olika
hyresgrupper, som tills vidare bör falla på kommunerna. Utskottet har därvid
funnit sig böra biträda det i sistnämnda båda motioner framställda
yrkandet, att i hyresgrupp 1 skall — utöver de av departementschefen
föreslagna bidragsbeloppen å 20 000 kronor respektive 14 000 kronor —
utgå tilläggsbidrag med 4 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie lärare
och med 2 000 kronor för annan lärare.
Enligt nu gällande bestämmelser får statsbidraget icke överstiga 40 procent
av de styrkta byggnadskostnaderna. Departementschefen har föreslagit,
att denna maximeringsregel skall gälla även i fortsättningen. Detta
skulle innebära, att den generella förhöjningen av statsbidragsbeloppen till
20 000 och 14 000 kronor icke skulle kunna helt uttagas vid lägre byggnadskostnader
än 50 000 respektive 35 000 kronor. Då det är angeläget att
stimulera kommunerna att söka nedpressa byggnadskostnaderna anser utskottet
sig böra tillstyrka, att i anslutning till vad i motionerna I: 434 och
II: 534 samt 11:524 påyrkats maximeringen bestämmes till 50 procent av
de styrkta byggnadskostnaderna. De av utskottet förordade tilläggsbidragen
bör dock utgå utan hinder av maximeringsregeln.
Innebörden av utskottets ställningstaganden i statsbidragsfrågan i jämförelse
med vad departementschefen förordat belyses av följande sammanställning.
I denna har angivits storleken av den på kommunen fallande
årskostnaden vid tillämpning av departementschefens förslag och utskottets
förslag. De för exemplifieringen använda byggnadskostnaderna är dels
de av bostadsstyrelsen i samband med sakkunnigutredningen beräknade
kostnaderna (47 000 och 37 000 kronor) och dels, för större bostad, den
genomsnittliga verkliga kostnaden under perioden sommaren 1951—sommaren
1953 (55 000 kronor; motsvarande siffra för mindre bostad är 38 000
kronor). För närvarande är närmare 99 procent av tjiinstebostäderna belägna
i hyresgrupp 1 och 2. Efter tätortsförteckningamas införande torde
tjänstebostadsskyldigheten inom hyresgrupp 3 komma att minska ännu
mera och begränsas till ett fåtal orter inom norrlands- och skärgårdskommuner,
diir byggnadskostnaderna kan antagas ligga betydligt högre än de
nyss angivna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
90 ms A-bostad
Byggnads-
kostnad
kr
Kommunens andel
i årskostnaderna kr
Departementschefens förslag
Utskottets förslag
hyresgrupp
hyresgrupp
hyresgrupp
hyresgrupp
hyresgrupp
hyresgrupp
1
2
3
1
2
3
47 000
468
84
-300
255
35
— 349
55 000
747
363
— 20
583
363
— 20
60 m‘ A-bostad
Byggnads-
kostnad
kr
Kommunens andel i årskostnaderna kr
Departementschefens förslag
Utskottets förslag
hyresgrupp
1
hyresgrupp
2
hyresgrupp
3
hyresgrupp
1
hyresgrupp
2
hyresgrupp
3
37 000
381
81
— 219
299
81
— 219
Med hänsyn till den betydande utgiftsökning för statsverket, som en
retroaktiv tillämpning av statsbidragsförhöjningen skulle medföra, har utskottet
icke ansett sig böra biträda de i motionerna I: 314 och II: 316 samt
I: 420 och IT: 525 därom gjorda yrkandena. Utskottet tillstyrker departementschefens
förslag, att de höjda statsbidragsbeloppen skall gälla för de
tjänstebostäder, beträffande vilka Kungi. Majrt meddelar bidragsbeslut
efter den 30 juni 1955.
Departementschefen har beträffande kostnadsberäkningarna
framhållit, att det av finansiella skäl är motiverat att man tills
vidare under de närmaste budgetåren icke överskrider den kostnadsram
av 6 miljoner kronor för tjänstebostadsbidragen, som gällt sedan budgetåret
1953/54. Departementschefen har med utgångspunkt häri och med
hänsyn till de av honom föreslagna statsbidragsbeloppen beräknat, att en
kostnadsram av 6 miljoner kronor skulle medgiva ett årligt bidragsbeviljande
för nybyggnad av drygt 180 större och 95 mindre bostäder. Med de
av utskottet förordade tilläggsbidragen skulle bidragsramen behöva ökas
till 6 750 000 kronor för att den årliga nybyggnationen skulle få den av
departementschefen beräknade omfattningen. Utskottet har emellertid i
avvaktan på utfallet av tätortsförteckningarnas upprättande och med hänsyn
bland annat till den allmänna aterhallsamhet, som kan förväntas på
byggnadsmarknaden, icke funnit nödvändigt, att för nästa budgetår fastställes
en större bidragsram än 6 miljoner kronor. Detta möjliggör beviljande
av statsbidrag för nybyggnad av cirka 160 större och 80 mindre bostäder.
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
47
Utskottet avstyrker således bifall till de i motionerna I: 434 och II: 534
samt II: 524 gjorda yrkandena om en högre bidragsram för nästa budgetår.
Slutligen biträder utskottet Kungl.Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda
förslag om en automatisk höjning av förslagsanslaget till Folkskolor
m. m.: Bvggnadsbidrag till tjänstebostäder med 700 000 kronor till
5 500 000 kronor. Då utskottet i det föregående ställt sig avvisande till
tanken på en retroaktiv tillämpning av statsbidragsförhöjningen, följer
därav att utskottet avstyrker bifall till det i motionerna I: 314 och II: 316
gjorda yrkandet om medelsanvisning för nämnda ändamål.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört och föreslagit, får
utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
I: 420 och II: 525 samt I: 434 och II: 534, samtliga
motioner såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet förordade
ändringar i fråga om skoldistrikts skyldighet att
tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans lärare;
b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1955
förordade ändringar i fråga om dels lärares skyldighet att
mottaga tjänstebostad, dels ock tjänstebostads beskaffenhet
m. m. i vissa fall;
c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 420 och II: 525 samt 1:434 och
II: 534, samtliga motioner såvitt här är i fråga, godkänna
av departementschefen förordade ändringar i fråga om
hyressättningen för folkskolans tjänstebostäder;
d) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
I: 314 och II: 316, I: 420 och II: 525, I: 434 och
II: 534 samt II: 524, samtliga motioner såvitt här är i fråga,
godkänna av utskottet förordade ändringar i fråga om
statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare;
e) i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 434 och II: 534 samt II: 524, samtliga
motioner såvitt här är i fråga, medgiva, att under budgetåret
1955/56 må beviljas byggnadsbidrag till tjänstebostäder
för folkskolans lärare med tillhopa högst 6 000 000
kronor;
f) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 314 och II: 316, såvitt här är i fråga, till
Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder för
48
Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955
budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 5 500 000 kronor;
II. att motionerna I: 420 och II: 525, såvitt de ej behandlats
under I. a), c) och d) samt i den mån de ej i övrigt
blivit tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
III.
att motionen 1:416, i den mån den ej blivit tillgodosedd
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 maj 1955
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Iwar Anderson,
Näsgård, Leander, Näsström, Hesselbom, Gustaf Andersson, Thun,
Axel Andersson, Nils Theodor Larsson, Elfving, fröken Ranmark, herrar
Arrhén och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Bergström,
Andersson i Malmö, Lindholm, Eriksson i Sandby, Åkerström, Hoppe,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Birke, fröken Vinge
och herr Svensson i Stenkyrka.
Reservation
av herr Malmborg i Skövde.
Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955
551007
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande tjänstebostädema för folkskolans lärare jämte i ämnet väckta a1 i texten