Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare jämte i ämnet väckta motioner.

1955-05-03 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

1

Nr 113

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans

lärare jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

253, s. 523—525 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Folkskolor

in. in.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder för budgetåret 1955/56 anvisa

ett förslagsanslag av 5 500 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 98, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25

februari 1955, föreslagit riksdagen

att godkänna av departementschefen i sistnämnda statsrådsprotokoll förordade

ändringar i fråga om dels skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder åt folkskolans lärare, dels lärares skyldighet att mottaga

tjänstebostad, dels tjänstebostads beskaffenhet m. m. i vissa hänseenden,

dels hyressättningen för folkskolans tjänstebostäder, dels ock statsbidrag

till anskaffande av dylika tjänstebostäder, samt

att medgiva, att under budgetåret 1955/56 må beviljas byggnadsbidrag

till tjänstebostäder för folkskolans lärare med tillhopa högst 6 000 000

kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Nilsson in. fl. (I: 314) och den andra inom andra kammaren av herr

Onsjö m. fl. (II: 316), i vilka nemställts

att riksdagen måtte besluta att de nya bestämmelser om högre byggnadsbidrag

till tjänstebostäder för lärare som kan bli följden av Kungl.

Maj:ts proposition till årets riksdag kommer att tillämpas med retroaktiv

verkan för bostäder, som blivit föremål för Kungl. Maj:ts bidragsbeslut

från och med 1 januari 1951, samt

att riksdagen måtte besluta att till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag

till tjänstebostäder för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av

10 000 000 kronor,

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 0 sand. År 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

dels en inom första kammaren av herr Sundvik väckt motion (1:416),

vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 98

måtte i Kungl. Maj:ts förslag vidtaga de ändringar, som föranledes av vad

i motionen anförts,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Anderberg m. fl. (I: 420) och den andra inom andra kammaren av

herr Nilsson i Göingegården m. fl. (II: 525), i vilka hemställts att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 98 måtte besluta

att bestämmelserna i § 52 folkskolestadgan angående skoldistrikts skyldighet

att anskaffa tjänstebostäder erhåller en sådan ändrad lydelse, att

därav framgår, att vid hyresmarknadens bestämmande jämväl kommun

och kommunägt företag tillhöriga bostäder får medräknas, samt att hyresmarknadsområdets

gränser utsträckes från två kilometer till ett avstånd

av omkring fyra kilometer från skolan,

att i fråga om rätten att bibehålla en en gång anvisad tjänstebostad och

om vad som skall förstås med anvisad bostad vidtages de justeringar, som

föranledes av vad i motionen anförts,

att i fråga om hyressättningen denna anpassas till det av tjänstebostadsutredningen

avgivna förslaget, samt

att i fråga om statsbidraget statsbidragsbeloppen och retroaktiviteten

anpassas till det förslag, som avgivits av sakkunniga för översyn av vissa

statsbidrag på skolväsendets område,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Fritiof Karlsson in. fl. (I: 434) och den andra inom andra kammaren

av herr Larsson i Luttra m. fl. (II: 534), i vilka hemställts att riksdagen

vid behandling av propositionen nr 98 måtte besluta,

att utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit i hyresgrupp 1 må utgå ett tillläggsbidrag

med 4 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare

och med 2 000 kronor för tjänstebostad åt annan lärare samt att under

budgetåret 1955/56 må beviljas ett byggnadsbidrag till tjänstebostäder för

folkskolans lärare med tillhopa högst 6 750 000 kronor,

att statsbidragsbeloppet icke må överstiga 50 procent av de styrkta

byggnadskostnaderna,

att hyreshöjningen med 40 procent må gälla även beträffande sådana

A-bostäder, som tagits i bruk före den 31 december 1950 men efter nämnda

tidpunkt undergått sådan reparation och modernisering, att de kan jämställas

med nybyggda bostäder, samt även beakta vad i motionen i övrigt

anförts,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Holmberg och Senander

väckt motion (II: 524), vari hemställts att riksdagen måtte besluta

att med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i övrigt rörande tjänstebostäder

för folkskolans lärare fastställa statsbidraget för sådan bostad åt ordinarie

lärare till 27 000 kronor samt för bostad åt annan lärare till 20 000 kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

3

dock med en maximering av statsbidragen till 50 procent av de styrkta

byggnadskostnaderna, samt

att medgiva att under budgetåret 1955/56 må beviljas byggnadsbidrag

till tjänstebostäder för folkskolans lärare med tillhopa 7 500 000 kronor.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet

— i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande — hänvisa

till motionerna I: 416, I: 420, II: 316, II: 524 och II: 534.

Inledning

Vid höstsessionen av 1946 års riksdag beslöts en genomgripande nyreglering

av bestämmelserna om folkskolans tjänstebostäder, med giltighet från

och med den 1 juli 1947. Härvid infördes också för första gången statsbidrag

till uppförande och reparation av dylika bostäder. Tjänstebostadshyrorna

fastställdes sedermera genom beslut av 1947 års riksdag. De bestämmelser

om tjänstebostäderna, som blev en följd av 1946—1947 års

riksdagsbeslut, är i korthet följande. Skyldighet för vissa skoldistrikt att

tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans lärare återfinnes i 52 § folkskolestadgan.

Angående lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad stadgas

i 26 § avlöningsreglementet för folkskolan. I boställsordningen för folkskolans

lärare av den 30 december 1946 (SFS 1946: 883) finnes bestämmelser

rörande tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet in. m. I boställsordningen

har också intagits bestämmelserna om hyresbeloppen (hyresavdragen),

medan skyldigheten för lärarna att erlägga hyra i form av

avdrag på avlöningen stadgas i den nyssnämnda 26 § avlöningsreglementet.

Statsbidrag till uppförande och reparation av tjänstebostad utgår enligt

kungörelsen den 30 december 1946 (nr 887) angående statsbidrag till

tjänstebostäder för folkskolans lärare.

Vad statsbidragen på skolväsendets område beträffar har de senaste

årens av löne- och prisnivåns höjningar betingade fluktuationer i kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun medfört upprepade krav på omprövning

av bidragsgrunderna och därvid bland annat i fråga om bidragen till

anskaffande av tjänstebostäder. Dessa krav föranledde Kungl. Maj:t att

framlägga förslag till 1952 års riksdag om viss höjning av bland annat

bidragen till tjänstebostäder i avvaktan på en översyn genom särskilda

sakkunniga.

I anslutning härtill tillkallade departementschefen, med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande, den 10 april 1952 sex sakkunniga för omprövning

av grunderna för bland annat statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans

lärare.

De sakkunniga — som antagit benämningen sakkunniga för översyn av

vissa statsbidrag -på skolväsendets område — har den 15 oktober 1954 av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

givit betänkande och förslag rörande statsbidrag till anskaffande av

tjänstebostäder för folkskolans lärare m. m. (SOU 1954:27). Häröver har

yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande av statens

folkskolinspektörer, av länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret, bostadsstyrelsen,

1952 års tjänstebostadsutredning och allmänna statsbidragsutredningen

samt av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund, varjämte Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund,

Sveriges småskollärarinneförbund, Sveriges överlärarförbund

samt Sveriges allmänna organist- och kantorsförening inkommit med gemensamt

yttrande.

Tjänstebostadsbeståndet

De sakkunniga har införskaffat och sammanställt en del statistiska uppgifter

beträffande tjänstebostadsbeståndet vid utgången av vårterminen

1953. Av dessa uppgifter torde här få intagas följande.

Av nedanstående sammanställningar framgår antalet tjänstebostäder,

fördelade på olika delar av riket och på respektive lärarkategorier

(Tabell A) samt på hyresgrupper (Tabell B).

Tabell

A

Tab

s 11 B

Landsdel

Antal tjänste- bostäder

Därav för

Hyresgrupp

Antal tjänste- bostäder

ord.

folkskollärare

annan lärare

Götaland

5 317

2 994

2 323

1

8316

2

1 765

Svealand . .

2 818

1 588

1 230

3

119

4

15

Norrland

2 080

1 201

879

5

—

Summa

10215

5 783

4 432

10215

Antalet lärartjänster utgjorde enligt uppgift från skolöverstyrelsen

31 836 vid utgången av vårterminen 1953, varav 15 445 ordinarie folkskollärartjänster

och 16 391 lärartjänster av annan kategori, d. v. s. »annan

lärare». Om det procentuella förhållandet mellan antalet med tjänstebostäder

försedda lärare och det totala antalet lärare beräknas, erhålles för

landet i dess helhet till resultat att för 32 procent av lärartjänsterna i riket

finns tjänstebostad. Tjänstebostadsprocenten för ordinarie folkskollärare

utgör 37 och för annan lärare 27.

Då emellertid tjänstebostäder enligt gällande bestämmelser behöver finnas

endast på skolorter utan hyresmarknad, synes den nu gjorda jämförelsen

mellan antalet tjänstebostäder och det totala antalet lärartjänster icke

ge en klar bild av tillgången på tjänstebostäder i förhållande till behovet.

För att ernå ett i huvudsak rättvisande resultat, bör som jämförelseobjekt

användas icke det totala antalet lärartjänster utan antalet sådana tjänster

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

5

i landsbygdsdistrikten. Antalet lärartjänster på landsbygden uppgick till

sammanlagt 19 846, varav 10 098 för ordinarie folkskollärare och 9 748 för

annan lärare. En jämförelse med nu angivna antal lärartjänster som grund

ger till resultat en betydligt högre tjänstebostadsprocent, nämligen omkring

50. För de båda lärarkategorierna ordinarie folkskollärare och »annan

lärare» skulle resultatet vid användande av detta beräkningssätt bliva 57

respektive 45 procent.

Antalet A-bostäder utgjorde vårterminen 1953 för ordinarie folkskollärare

2 736 eller 47 procent av hela antalet bostäder för dylika lärare. Motsvarande

siffror för annan lärare var 1 234 respektive 28. Antalet C-bostäder

åter uppgick till 1 473 eller 25 procent av hela antalet bostäder för ordinarie

lärare samt till 1 956 eller 44 procent av antalet bostäder för annan lärare.

Av samtliga tjänstebostäder utgjorde 39 procent A-bostiider, 28 procent

B-bostäder och 33 procent C-bostäder. A-bostäderna utgjorde sålunda eu

större del än bostäder tillhörande någon av de övriga bostadsklasserna, då

man ser till hela antalet tjänstebostäder liksom bostäder för enbart ordinarie

folkskollärare, medan däremot antalet C-bostäder var störst, då det

gäller annan lärare. För den sistnämnda kategorien av lärare var alltså

bostadsstandarden lägst, så långt klassindelningen enligt 20 § boställsordningen

kan anses giva representativt uttryck för tjänstebostädernas

standard.

I enlighet med de förutsättningar, som nu råder beträffande skyldigheten

att tillhandahålla tjänstebostäder, har folkskolinspektörerna verkställt en

bedömning av det totala antalet tjänstebostäder, som skulle vara erforderligt

höstterminen 1958. Tjänstebostadsbehovet bär därvid uppskattats till

7 846 för ordinarie folkskollärare och 5 229 för annan lärare eller totalt

13 075. Detta skulle vid jämförelse med antalet bostäder vid utgången av

vårterminen 1953 innebära, att — om nu gällande bestämmelser ifråga om

.skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder bibehålies oförändrade — en

ökning av omkring 2 050 tjänstebostäder för ordinarie folkskollärare och

omkring 800 för annan lärare eller sammanlagt omkring 2 850 skulle vara

erforderlig under femårsperioden fram till år 1958.

Skolväsendets beroende av lärarbostäder

Under detta avsnitt har departementscliejen anfört följande.

I likhet med de sakkunniga anser jag tillkomsten av bostadsförsörjningslagen

icke utesluta behovet av särskilda bestämmelser och åtgärder beträffande

lärarnas bostadsfråga. Enligt min mening är tjänstebostäder!!» ännu

så länge av stor betydelse för folkskoleväsendet på landsbygden. Jag anser

mig därför icke för närvarande kunna förorda en avveckling av tjänstebostadssystemet

för folkskolans lärare men föreslår i det följande vissa

åtgärder, som minskar behovet av dylika bostäder.

I olika sammanhang har under årens lopp framkommit, att förhållandena

beträffande tjänstebostäderna för folkskolans lärare och de bestämmelser,

som reglerar dessa förhållanden, icke är fullt tillfredsställande. Den av de

sakkunniga verkställda utredningen visar detsamma. Tidpunkten för en

revision av vissa av de nu gällande bestämmelserna om tjänstebostäderna

torde sålunda vara inne. Det av de sakkunniga framlagda förslaget synes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

mig vara väl motiverat och avvägt och därför lämpligt att i huvudsak

läggas till grund för de ändringar, som bör vidtagas. Jag framlägger därför

i det följande förslag i ämnet, i huvudsak grundade på det angivna sakkunnigbetänkandet

och avsedda att genomföras från och med den 1 juli 1955.

Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärarbostäder

Enligt 52 § folkskolestadgan åligger det skoldistrikt att åt lärare tillhandahålla

tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i boställsordningen

givna eller med stöd av densamma meddelade bestämmelserna,

om på ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke finnes

hyresmarknad för sådana bostäder. Boställsordningens 1 § 2 mom.

stadgar, att varje bostad, som av skoldistriktet upplåtits till lärare vid av

distriktet inrättad folk- eller småskola, är tjänstebostad under förutsättning,

att bostaden enligt föreskrifterna i boställsordningen kan hänföras

till någon av de i föreskrifterna angivna klasserna. Undantag från denna

regel kan icke förekomma på grund av andra omständigheter än sådana,

som äger samband med bostadens beskaffenhet.

Som av de nyss återgivna bestämmelserna framgår är sålunda för närvarande

skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärare tjänstebostad

knuten till begreppet »hyresmarknad». Detta begrepp har sedan länge

varit omstritt, då det visat sig förenat med vissa svårigheter att i praktiken

tillämpa detsamma. Av bestämmelserna torde ävenledes framgå, att

skoldistrikt, som — oaktat att hyresmarknad enligt 52 § folkskolestadgan

kan anses föreligga — uthyr bostad åt läraren, skall anses upplåta denna

bostad åt honom som tjänstebostad och sålunda på för sådan bostad gällande

villkor, om bostaden blott uppfyller boställsordningens krav. Gällande

bestämmelser öppnar sålunda möjligheter för lärare att begära, att

en av kommunen åt honom enligt vanliga hyresvillkor upplåten bostad

skall förklaras såsom tjänstebostad. De kan sålunda utnyttjas av läraren

i syfte att erhålla lägre hyra än som eljest skulle behöva erläggas å allmänna

hyresmarknaden. Så har också skett i en del fall (jfr. t. ex. Regeringsrättens

årsbok 1952 ref. 6 och 1954 not E 36). Mot bakgrunden av

den mera aktiva bostadspolitik, som 1947 års bostadsförsörjpingslag numera

ger kommunerna möjlighet att bedriva, torde detta icke längre vara

befogat, uttalar de sakkunniga. Mot begreppet hyresmarknad har även

riktats den kritiken, att det icke angives på vad sätt man skall konstatera

huruvida hyresmarknad finnes eller ej.

Efter att ha påtalat dessa nackdelar med det nuvarande systemet har

de sakkunniga ansett sig böra ingå på en omprövning av hyresmarknadsbegreppet.

Då denna omprövning emellertid icke lett till tillfredsställande

resultat, har de sakkunniga i stället framlagt förslag om en annan metod

för bestämmandet av skyldigheten för skoldistrikt att hålla tjänstebostäder

för folkskolans lärare. Metoden skulle innebära upprättande av tät
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955 7

ortsförteckningar, d. v. s. förteckningar å skolorter, som är belägna

inom bebyggelseområden (tätorter) av sådan karaktär, att skyldighet

att tillhandahålla tjänstebostad prövats icke böra föreligga. Härom

anför de sakkunniga ytterligare följande.

Med skolort avses här icke ett administrativt område utan den plats, där

skola är belägen. Vid upprättandet av sådana förteckningar skall man

fästa mindre avseende vid, om hyresmarknad enligt gällande praxis förefinnes

eller icke. och i stället beakta huruvida respektive bebyggelseomrades

storlek och struktur m. in. gör det sannolikt, att läraren där kan erhålla

bostad utan att tjänstebostad tillhandahålles. Lärarens möjligheter att fa

bostad skall därvid icke bedömas med hänsyn till dagens läge å bostadsmarknaden

utan efter vad som normalt kan vara att påräkna. Bebyggelseområdets

storlek, läge och struktur samt av kommunen visad vilja att lösa

bostadsfrågan för kommunens invånare bör vara grunden för dess upptagande

å tätortsförteckningen. Skolort bör få uppföras å förteckningen

även då densamma är belägen utanför tätort men på högst fyra kilometers

avstånd från dennas gräns. En särskild tätortsförteckning skall upprättas

för varje inspektionsområde.

Frågan om vilka orter, som bör uppföras a tätortsförteckningarna,

utvecklar de sakkunniga närmare genom följande uttalanden,

som de sakkunniga benämner anvisningar för upprättande

av förslag till tätortsförteckningar.

Till grund för övervägandena om vilka orter, som skall uppföras a tätortsförteckningarna,

bör läggas de förteckningar å tätorter, vilka uppgjorts

av statistiska centralbyrån i anslutning till bearbetningen av material från

den senaste folkräkningen.

Med ledning av dessa förteckningar å tätorter bör folkskolinspektörerna

— var och en för sitt inspektionsområde — uppgöra förslag till tätortsförteckningar

och därvid beakta följande.

Samtliga städer och köpingar skall medtagas å tätortsförteckning. Detta

utesluter emellertid inte, att tjänstebostäder i vissa fall kan erforaras i

»icke-tätortsdelar» av en del städer och köpingar. Sadana delar skall då

undantagas vid uppförande av staden eller köpingen å förslaget.

I fråga om övriga orter inom inspektionsområdet skall gälla, att tätorter

med minst 900 invånare skall medtagas samt därutöver mindre orter, där

svårigheter kan antagas icke uppkomma för lärare att erhålla bostad utan

att tjänstebostad tillhandahålles. Vid prövningen, huruvida sådan mindre

ort skall medtagas bör hänsyn icke tagas till dagens läge på bostadsmarknaden.

Om det med hänsyn till ortens läge och struktur in. m. kan förutsättas

finnas vilja och intresse från kommunala myndigheters sida att i

stiftelseform eller annorledes, genom insatser för bildande av bostadsrättsförening

av något slag eller genom att stödja enskilda initiativ medverka

till att lärarpersonalen erhåller bostäder å öppna bostadsmarknaden, utgör

detta ett skäl att medta orten å förslaget till tätortsförteckning, även om

invånarantalet skulle vara relativt litet.

Det bör beaktas, att inte bara från varandra klart avgränsade tätortsbildningar

finnes, utan ofta kan tätortsbildningarna vara mer eller mindre

sammanhängande även i områdena utanför en större tätort. Det bör i dylika

fall iakttas, att tätort, som kanske endast har några hundra invånare men

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 195-3

År belägen så nära annan tätort av liknande storlek, att orterna i fråga

tillsammans är jämförbara med större tätorter, också kan uppföras å förteckningen

tillsammans med den närbelägna tätorten.

När det gäller avstånd mellan skolan och ett någorlunda närbeläget tätortsområdes

gräns, bör uppmärksammas, att ort, där skola är belägen och

som icke fyller det i huvudregeln angivna kravet på tätort, ändock undantagsvis

kan uppföras å tätortsförteckningen, om den är belägen på sädant

avstånd från å förteckningen upptagen tätort, att restiden och sättet för

förflyttningen mellan bostaden och skolan kan betraktas såsom rimliga ur

lärarens synpunkt samt anordningen för skolans vidkommande kan anses

godtagbar. Härvid bör förefintligheten av lämplig kommunikationsmöjlighet

tillmätas avgörande betydelse.

Det bör emellertid också beaktas, att i vissa fall tätort, som har mera än

900 invånare, ändock inte bör upptagas å förteckningen på grund av ortens

allmänna struktur. Det kan exempelvis förhålla sig så, att man i industrioch

brukssamhällen med relativt stort invånarantal praktiskt taget endast

har egnahemsbebyggelse med enfamiljshus och så gott som helt saknar

bebyggelse med hyreshus. I sådant fall kan möjligheter för lärare att få

bostad å allmänna bostadsmarknaden vara obefintliga trots ortens storlek.

Orten bör därför icke medtagas å förteckningen. Detsamma kan gälla för

t. ex. ett brukssamhälle, där bruket håller bostäder för sina anställda men

andra bostäder — bortsett kanske från egna hem av enfamilj styp — saknas.

Det nu angivna undantaget skall dock ej gälla beträffande tätorter av nu

nämnd karaktär, därest kommunen ordnar lärarens bostad på allmänna

bostadsmarknaden. I sådana fall gäller alltså huvudregeln, och tätorten

medtages i vanlig ordning i förteckningen.

I god tid före femårsperiods utgång bör Kung], Maj:t eller, efter Kungl.

Nlaj :ts förordnande, skolöverstyrelsen med ledning av vunna erfarenheter

utfärda anvisningar om vad som skall beaktas vid revision av de tätortsförteckningar,

som gäller för löpande period.

Beträffande det administrativa förfarandet vid tätortsförteckningarnas

upprättande in. in. föreslår de sakkunniga följande.

Då tätortsförteckningarna skall vara representativa för de verkliga förhållandena

och alltså bygga på ingående kännedom om de olika skolorterna,

bör det ankomma på folkskolinspektörerna att uppgöra förslag till förteckningar.

Dessa bör av inspektörerna överlämnas till vederbörlig länsstyrelse,

som bör bereda kommuner och lärare tillfälle att inom viss tid inkomma

med eventuella erinringar mot desamma. Efter denna tids utgång

skall länsstyrelsen pröva förslagen och de däröver avgivna yttrandena och

fastställa tätortsförteckning att gälla för de följande fem kalenderåren.

Över länsstyrelses beslut i dessa ärenden må besvär anföras hos Kungl.

Maj:t (i ecklesiastikdepartementet) av kommuner och lärare.

De fastställda tätortsförteckningarna bör intagas i länskungörelserna och

även på annat sätt bringas till kommunernas och lärarnas kännedom.

Vidkommande sådana ändringar, som undantagsvis må göras under löpande

giltighetstid, uttalar de sakkunniga följande.

Om en ort, som icke är upptagen å förteckningen under femårsperioden

på grund av tillkomsten av en industri eller andra särskilda omständigheter

så väsentligt ändrat karaktär, att orten, därest revision av tätortsförteckningen

varit förestående, uppenbarligen skulle kommit att uppföras

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

å förteckningen, bör kommunen i fråga kunna omedelbart bli befriad från

skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostad åt lärare genom att nyanskaffa

tjänstebostad. Ansökan härom bör ingivas till folkskolinspektören. Denne

bör med eget yttrande översända den till länsstyrelsen, som bör bereda

lärarna tillfälle att inom viss angiven tid inkomma med eventuella erinringar.

Därefter skall länsstyrelsen avgöra ärendet. Den omständigheten att

ort på detta sätt befrias från tjänstebostadsskyldighet skall icke inverka

på kringliggande skolorters ställning i tjänstebostadshänseende under den

löpande femårsperioden. ,

Undantagsvis kan å ort, som är uppförd i tätortsförteckningen och alltsa

befriad från att tillhandahålla tjänstebostad åt lärare, kommunen av särskild

anledning — t. ex. att skolväsendet i kommunen skall centraliseras

och lärarna i samband därmed måste företaga flyttning från sina hittillsvarande

bostäder i närheten av de skolor, som skall nedläggas, och att

lämpliga bostäder icke kan beräknas stå till förfogande för dem i den nya

centralskolans närhet — vilja uppföra tjänstebostäder för lärarna i fråga

eller vissa av dem. I sådant fall bör Kungl. Maj:t kunna pröva framställning

från kommunen om rätt för denna att — utan hinder av att orten i fråga

är upptagen i tätortsförteckningen — komma i åtnjutande av fastställt

statsbidrag för uppförande av tjänstebostäder för dessa lärare. Sadan framställning

bör ingivas via folkskolinspektören, länsstyrelsen och skolöverstyrelsen,

vilka myndigheter skall avgiva utlåtande över framställningen

och därvid till- eller avstyrka densamma. De sakkunniga förutsätter, att

dylikt medgivande icke skall komma att lämnas annat än i särskilda undantagsfall.

Slutligen har de sakkunniga som bilaga till betänkandet fogat p r e 1 im

inär a f ö r s 1 a g till tätortsförteckningar för de olika inspektionsområdena

i samtliga län. Dessa förslag har sammanställts med ledning av

från vederbörande folkskolinspektörer infordrade uppgifter. Enligt de sakkunnigas

mening torde, därest beslut i huvudsaklig överensstämmelse med

av dem nu redovisade riktlinjer fattas, dessa förslag kunna överlämnas till

länsstyrelserna för behandling i den ordning, de sakkunniga förordat. De

sakkunnigas preliminära förslag till tätortsförteckningar har fogats såsom

bilaga till ovannämnda statsrådsprotokoll för den 25 februari 1955.

Departementschefen har anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått kan de bestämmelser, vilka

nu reglerar skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärarbostäder, knappast

betecknas som fullt tillfredsställande. Erfarenheten har visat, att de

i vissa fall givit upphov till meningsskiljaktigheter mellan kommuner och

lärare. De sakkunniga har därför framlagt förslag om en annan metod

för bestämmande av skoldistrikts tjänstebostadsskyldighet. Denna metod

innebär, att förteckningar över orter, där sådan skyldighet prövas icke

skola föreligga — s. k. tätortsförteckningar — upprättas. Härigenom skulle

enligt de sakkunnigas mening förenämnda meningsskiljaktigheter komma

att minska i antal och i varje fall koncentreras till tidpunkterna för upprättande

av nya förteckningar.

De flesta remissmyndigheterna har godtagit de sakkunnigas förevarande

förslag; vissa myndigheter dock under uttryckligt betonande av förslagets

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1055

provisoriska karaktär. För egen del bär jag också blivit övertygad om lämpligheten

av att de sakkunnigas förslag nu genomföres. Visserligen kommer

det säkerligen i en hel del fall att bli svårt att avgöra, om en viss ort bör

upptagas på tätortsförteckning eller ej. De sakkunniga har emellertid sökt

minska dessa svårigheter på olika sätt. Dels har de föreslagit ett administrativt

förfarande som innebär, att folkskolinspektörerna skall upprätta

förslag till tätortsförteekningar och att länsstyrelserna skall bereda vederbörande

kommuner och lärare tillfälle att inkomma med eventuella erinringar

mot förslagen, innan länsstyrelserna beslutar i ämnet. Detta svnes

mig lämpligt; jag vill endast framhålla att enligt min mening folkskolinspektörerna

också bör ha överläggningar med kommunerna och lärarna

innan förslagen utformas. Vidare har de sakkunniga angivit vissa anvisningar

för upprättandet av tätortsförteckningarna. Dessa anvisningar är

relativt utförliga och synes mig ägnade att underlätta prövningen av tveksamma

fall. Emellertid kan jag icke helt dela de sakkunnigas uppfattning

i alla hänseenden. Sålunda vill jag icke i lika hög grad som de sakkunniga

binda de myndigheter, som skall upprätta tätortsförteckningarna, genom en

huvudregel att tätorter med minst 900 invånare skall medtagas på förteckningarna.

Det angivna invånarantalet bör tjäna till ledning men icke betraktas

som någon bindande regel. Jag kan vidare ej nu medverka till ett

genomförande av de sakkunnigas förslag, att det avstånd från skolan, inom

vilket hyresmarknadsort eller tätort skall finnas för att skoldistriktet skall

vara befriat från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad utsträckes från

hittills tillämpade två kilometer till fyra kilometer. Däremot kan jag förorda,

att man i fortsättningen fäster större vikt vid kommunikationsförhållandena

mellan bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga

man kan bortse från om det angivna avståndet är mer än två kilometer. °

Jag delar de sakkunnigas uppfattning om att det är skäligt att befria en

kommun från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder, om det finns

vilja och intresse hos de kommunala myndigheterna att medverka till att

lärarpersonalen erhåller bostäder i öppna marknaden. I likhet med vissa

remissmyndigheter vill jag emellertid betona, att dylik vilja och dylikt intresse

måste ha tagit sig uttryck i klart påvisbara konkreta åtgärder.

De sakkunnigas uppfattning om vikten av att tätortsförteckningarna

blir gällande under relativt långa perioder utan andra ändringar än de, där

alldeles särskilda skäl föreligger, delar jag till fullo. De sakkunniga har föreslagit,

att tätortsförteckningarna för varje gång skall fastställas för eu femårsperiod.

Detta förslag synes mig i och för sig väl avvägt.

Jag tillstyrker också de sakkunnigas förslag beträffande det administrativa

förfarandet. Detta innebär bl. a., att tätortsförteckningarna skall fastställas

av länsstyrelserna. Mot detta har ett par länsstyrelser och statskontoret

framfört den erinringen, att i enhetlighetens intresse förteckningarna

bör åtminstone första gången fastställas av Ivungl. Maj:t. Även om jag förstår

dessa synpunkter, måste jag dock finna länsstyrelserna i besittning av

väsentligt bättre möjligheter än Kungl. Maj:t att bedöma dessa rent lokala

förhållanden. Gentemot den av 1952 års tjänstebostadsutredning uttalade

farhågan, att fastställandet första gången skall draga långt ut på tiden,

får jag framhålla, att, eftersom preliminära förslag till tätortsförteekningar

redan föreligger (se bilaga 2 till sakkunnigbetänkandet och bilagan till detta

Protokoll), länsstyrelserna torde ha alla möjligheter att påskynda fastställandet.

Länsstyrelserna torde sålunda vara oförhindrade att företaga sådana

förberedande åtgärder, att arbetet med tätortsförteckningarna kan avslutas

relativt snart efter riksdagens beslut i frågan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

Slutligen vill jag uttala, att jag i likhet med statskontoret icke kan dela

de sakkunnigas uppfattning, att statsbidrag undantagsvis skulle få utga

till uppförande eller anskaffande av tjänstebostäder pa ort, som finns upptagen

på tätortsförteckning. Tätortsförteckningarna bör enligt min mening

vara undantagslöst avgörande icke bara för kommunernas skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostad utan även för statens ekonomiska engagemang

beträffande dylika bostäder.

I motionerna I: 520 och 11:525 har i förevarande hänseenden anförts

bland annat följande.

Departementschefen har förklarat sig dela de sakkunnigas uppfattning

om att det är skäligt att befria eu kommun från skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder, om det finns vilja och intresse hos de kommunala

myndigheterna att medverka till att lärarpersonalen erhåller bostäder i

öppna marknaden, men har samtidigt betonat, att dylik vilja och dylikt

intresse måste ha tagit sig uttryck i klart pavisbara konkreta åtgärder.

Detta låter visserligen säga sig, men uttalandena synes alltför obestämda

för att kunna tjäna till ledning vid prövningen av vilka orter som skall

medtagas i tätortsförteckningarna.

Förslaget till upprättande av tätortsförteckningar innebär sålunda icke

någon oangriplig lösning av en i och för sig svårlöst fråga. De bristfälliglieter,

som kännetecknar det nuvarande hyresmarknadsbegreppet, är främst

hänförliga till det förhållandet, att kommun tillhöriga fastigheter icke får

medräknas i hyresmarknaden. Denna brist skulle emellertid kunna avhjälpas

med en ny definition av begreppet hyresmarknad, som beaktar

den kommunala bostadsverksamheten i vilken form den än sker. En ändring

av stadgandet i 52 § 2 folkskolestadgan, som toge hänsyn härtill,

skulle till väsentlig del undanröja den kritik, som kan riktas mot det nuvarande

hyresmarknadsbegreppet.

En annan bärande invändning, som kan resas mot det nuvarande hyresmarknadsbegreppet,

är den snäva gränsdragningen för hyresmarknadsområdet.

Tillkomsten av nya kommunikationsmedel och förbättrade kommunikationer

har medfört att avstånden krympt. Trafikväsendets utvecklingtorde

komma att leda till att olägenheterna med att bostaden icke ligger

i närheten av arbetsplatsen ytterligare reduceras. Departementschefen har

icke biträtt de sakkunnigas förslag att utsträcka det avstånd från skolan,

inom vilket hyresmarknadsort eller tätort skall finnas, för att skoldistriktet

skall vara befriat från tjänstebostadsskyldighet, från hittills tillämpade

två kilometer till fyra kilometer, varemot han förordat, att man i fortsättningen

fäster större vikt vid kommunikationsförhållandena mellan

bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga man kan bortse

från om det angivna avståndet är mer än två kilometer. Härtill kan anmärkas,

att den nu gällande tvåkilometersgränsen mellan hyresmarknadsorten

och skolan hänför sig till farbar väg, vilket förutsätter att kommunikationsförhållandena

varit bestämmande för gränsdragningen. Vilka krav

som skall ställas på kommunikationsförhållandena för att dessa skall anses

särskilt lämpliga har icke närmare angivits. Uttalandet är därjämte sa till

vida oklart, att detsamma gäller avståndet mellan bostaden och skolan.

Det är ju i detta sammanhang icke fråga om tjänstebostads belägenhet

utan om uppdragande av gränserna för hyresmarknadsort eller tätort, där
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

vid hänsyn får tagas till bostadsbeståndet i dess helhet. Skall orten medtagas

i tätortsförteckningen skall ju skoldistriktet icke vara skyldigt att

tillhandahålla tjänstebostäder i tätorten, och i sådant fall är det ju lärarens

ensak var han bor inom området. Uttalandet blir därför förståeligt först

om man utbyter »bostaden» mot »hyresmarknadsorten» eller »tätorten».

Då skolskjutsar för barn kan anordnas, där skolvägen kan vara drygt fyra

kilometer för mindre barn, frågar man sig varför icke en sådan''sträcka

skulle kunna godkännas såsom avstånd mellan skolan och hyresmarknadsområdets

gränser. På den punkten lämnar propositionen icke någon förklaring.

Om hyresmarknadsbegreppet vidgas till att omfatta jämväl kommun

och kommunägt företag tillhöriga bostäder och en sträcka av omkring

fyra km godtages såsom avstånd mellan skolan och hyresmarknadsområdets

gränser, torde de hittills ej sällan förekommande meningsskiljaktigheterna

angående möjligheten att få respektive skyldigheten att tillhandahålla

tjänstebostäder komma att till väsentlig del minska i antal.

Jämväl i motionerna 1:434- och II: 534 har såsom allmän regel förordats,

att skolort bör få uppföras i tätortsförteckningen, då den är belägen på

högst fyra kilometers avstånd från tätorts gräns.

Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad

De föreskrifter, som reglerar lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad,

återfinnes som förut nämnts i 26 § avlöningsreglementet för folkskolan.

Huvudregeln är, att lärare obetingat är skyldig att mottaga tjänstebostad,

då han anvisas bostad, som till beskaffenhet och storlek står i överensstämmelse

med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av

boställsordningen meddelade bestämmelserna. En avvikelse från denna

regel kan göras, då läraren anvisats bostad av skoldistrikt, som icke har

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Länsstyrelsen kan nämligen i

sådant fall, om det med hänsyn till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt,

på framställning av läraren och efter hörande av folkskolinspektören befria

läraren från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden. I fråga om tjänstebostads

belägenhet stadgas i 5 § 1 mom. boställsordningen för folkskolans

lärare, att sådan bostad skall vara förlagd till särskilt hus »i skolans

närhet».

De sakkunniga framlägger till en början förslag om vissa ändringar beträffande

lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. De föreslår sålunda,

att skyldighet att mottaga tjänstebostad alltid gkall föreligga för lärare, när

kommun har skyldighet att hålla tjänstebostäder, samt att dylik skyldighet

för lärare skall gälla även i det fall. att tjänstebostadsskyldighet för

kommunen ej föreligger men denna likväl ställer tjänstebostad av klass A

till förfogande. Därutöver bör enligt de sakkunnigas mening gälla, att

lärare, som vid tidpunkt, då kommuns skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder

upphör, är innehavare av tjänstebostad, övergångsvis, så länge

han kvarstår i samma tjänst, skall vara berättigad till dylik bostad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

Härefter förordar de sakkunniga en föreskrift innefattande undantag

från förut återgivna bestämmelse, att tjänstebostad skall vara förlagd till

särskilt hus »i skolans närhet». Deras förslag innebär, att lärare skall vara

skyldig att bebo befintlig tjänstebostad vid nedlagd skola, för såvitt bostaden

med beaktande av föreliggande omständigheter kan anses vara belägen

på rimligt avstånd från tjänstgöringsplatsen. Härom uttalar de sakkunniga

bland annat följande.

I första hand bör enligt de sakkunnigas mening prövas, om lärare kan

bebo tjänstebostaden vid den nedlagda skolan och alltså dagligen färdas

mellan denna bostad och tjänstgöringsplatsen. Detta är en fråga, som maste

avgöras från fall till fall med beaktande av bade avstandet och föiefintlighefen

av allmänna kommunikationer samt under hänsynstagande till att

läraren själv måste bestrida sina resekostnader. Med hänsyn emellertid till

intresset att bostaden i fråga blir utnyttjad bör läraren mot erläggande av

skälig ersättning kunna få medfölja skolskjuts, om utrymmet det medgiver.

Enär avgörandet om läraren kan bebo bostaden eller icke, såsom nyss

sagts, är beroende på omständigheterna i det särskilda fallet, varibland

icke blott tillgängliga vägförbindelser och kommunikationsmedel utan även

olägenheterna för läraren och skolan bör beaktas, är det synnerligen tveksamt,

om någon avståndsgräns över huvud kan uppdragas. Då emellertid

behov av en sådan gräns torde föreligga som riktpunkt för de överväganden,

som här måst göras, förordar de sakkunniga —- under samtidigt framhållande

av att någon precisering av denna gräns icke bör ske i författningstexten

— att man väljer samma avståndsgräns som i praktiken tillämpas

vid avgörande av frågan huruvida skolskjutsar för folkskolebarn skall

anordnas eller icke d. v. s. omkring 4 km från ^skolan, farbar väg. Om

tjänstebostaden är belägen på längre avstånd från skolan, anser de sakkunniga

det icke vara skäligt att lärare skall vara skyldig bebo den. Da det

ifrågavarande avståndet nämnvärt överskrides, bör det sålunda vara beroende

av frivillig överenskommelse mellan skoldistriktet och läraren, huruvida

denne skall utnyttja tjänstebostaden i fråga.

Om en tjänstebostad är belägen inom det angivna ungefärliga avstandet

från skolan, innebär således den förordade regeln, att bostaden under återstående

livslängd skall kunna utnyttjas som tjänstebostad, Skyldighet

för lärare måste därför finnas att under angivna förutsättningar mottaga

densamma. Denna skyldighet skall icke allenast gälla för den lärare, som

innehade bostaden vid den tidpunkt då skolindragningen verkställdes, utan

för varje lärare, som därefter får den sig anvisad som tjänstebostad. Om

bostaden däremot är belägen på längre avstånd från skolan än som nyss

avsetts, kan läraren vägra att längre bebo den eller att mottaga densamma.

Vägrar läraren kan fråga om anordnande av tjänstebostad i den nya skolans

närhet uppkomma.

Departementschefen har anfört följande.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om lärares skyld

tjänstebostad bär jag endast den erinran

jhet att mottaga

att göra, att jag icke kan tillstyrka

den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen i kilometernvstand

från 1 till 4 km vid fall av skyldighet att bebo tjänstebostad vid nedlagd

skola. Jag förordar, att lärarens s kyld i 1

diet i dvlikt fall endast gäller om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

bostaden kan sägas ligga i nya skolans närhet, varvid uttrycket »i skolans

närhet» skall tolkas på hittills brukligt sätt. Med detta undantag tillstyrker

jag de sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt av betänkandet.

I motionerna 1:1^20 och 11:525 har i förevarande hänseenden anförts

bland annat följande.

Genom den föreslagna formuleringen av 1 § 2 mom. boställsordningen

har de sakkunniga förklarat sig vilja förhindra att varje av skoldistriktetkommunen

åt lärare upplåten bostad blir insynad och, därest den kan

klassificeras, förklarad såsom tjänstebostad. Såvitt gäller bostad, som

anvisats lärare av skoldistrikt, som är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad,

torde icke vara något att anmärka mot stadgandets avfattning

ur ren tolkningssynpunkt. Vad däremot beträffar bostad, som lärare eljest

är skyldig att mottaga, kan det befaras, att rättstillämpningen kan föranleda

sådana resultat, som icke här avsetts. Enligt 26 § 1 mom. andra

stycket avlöningsreglementet för folkskolan i den föreslagna lydelsen skall

lärare vara skyldig mottaga tjänstebostad av klass A, som av skoldistriktet

anvisats honom i det fall, att kommuner saknar skyldighet att tillhandahålla

lärare tjänstebostäder. En sålunda anvisad bostad skall utgöra

tjänstebostad. Om man tänker sig ett sådant fall att en lärare redan

nu har en bostad i en kommunen eller i ett kommunalt företag tillhörig

fastighet, som visserligen upplåtits till honom såsom hyresbostad men som

läraren med stöd av gällande bestämmelser fått klassificerad och som oberoende

av det tidigare hyresavtalet förklarats såsom tjänstebostad, skulle

läraren, oavsett att orten kommit att upptagas i tätortsförteckningen, med

stöd av 1 § 2 mom. boställsordningen i dess föreslagna nya lydelse även

1 fortsättningen kunna göra anspråk på bostaden såsom tjänstebostad.

Det kan visserligen invändas, att skoldistriktet icke behöver anvisa honom

en sådan bostad såsom tjänstebostad, men med den innebörd som rättspraxis

hittills tillagt uttrycket »anvisa» (se exempelvis det av de sakkunniga

refererade lyckselefallet samt regeringsrättens utslag den 19 januari

1954 i fråga om Stora Kopparberg) torde det i praktiken ställa sig omöjligt

för en kommun att få bostaden betraktad såsom uthyrd i öppna marknaden.

Därest förslaget i 26 § 1 mom. tredje stycket avlöningsreglementet

för folkskolans lärare om rätt för lärare att få bibehålla tjänstebostad blir

lag, kan en lärare redan med stöd av detta stadgande bibehålla sin tjänstebostad.

Först om stadgandet skulle utgå, blir det anförda exemplet aktuellt.

Men bestämmelsen i 1 § 2 mom. boställsordningen har en vidare räckvidd.

Det skulle, såsom det är avfattat, kunna tillämpas även för sådana

bostäder, som »anvisas» (med den innebörd som rättspraxis givit åt detta

uttryck) åt nytillträdande lärare, som icke förut har tjänstebostad. Därmed

skulle syftet med tätortsförteckningarna till stor del kunna förfelas.

Uttrycket »anvisa» måste sålunda klart preciseras. Stadgandena i 1 §

2 mom. boställsordningen och i 26 § 1 mom. första stycket avlöningsreglementet

för folkskolan bör därför utformas så, att därav med nödig tydlighet

framgår, att såsom tjänstebostäder skall betraktas endast sådana bostäder,

som vid upplåtelsen uttryckligen angivits skola utgöra tjänstebostäder.

De sakkunniga har föreslagit införande av ett nytt stadgande i 26 §

1 mom. sista stycket avlöningsreglementet för folkskolan, varigenom rät
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

15

tighet införts för lärare att bibehålla eu en gång anvisad tjänstebostad,

oaktat sådana ändrade förhållanden inträtt, att skoldistrikts skyldighet

att tillhandahålla tjänstebostäder upphört. Detta ändringsförslag har de

sakkunniga icke närmare motiverat. De har endast funnit sig böra uttala,

att de anser det skäligt att en sådan förmån beredes vederbörande lärare.

I propositionen har detta förslag, som innebär en skärpning av gällande

bestämmelser i ämnet, icke kommenterats, och följaktligen har icke heller

remissvägen framförd kritik häremot återgivits. Då tjänstebostadsskyldigheten

uppgivits vara stadgad i undervisningens intresse och det föreslagna

stadgandet svårligen kan anses uppbäras av ett sådant intresse, är

en dylik undantagsbestämmelse enligt vår mening omotiverad.

Jämväl i motionen 1:416 har uttalats, att anledning icke finnes att tillförsäkra

lärare, som då kommunens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder

upphör innehar tjänstebostad, rätt till dylik bostad, så länge han

kvarstår i samma tjänst.

Tjänstebostädernas beskaffenhet m. m.

a) Golvyta

I 7 § boställsordningen meddelas följande föreskrifter.

Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare skall omfatta en sammanlagd

golvyta av omkring 90 m2, lämpligt fördelade på minst tre rum och kök och

för annan lärare en yta av omkring 60 m2, lämpligt fördelade på minst två

rum och kök.

I en tjänstebostads sammanlagda golvyta inräknas sådana utrymmen

som kapprum, skafferi, garderober, badrum och wc men däremot ej utrymme

å vind, i källare eller i uthus.

Under vissa förhållanden kan ensamstående ordinarie folkskollärare anvisas

tjänstebostad av den mindre typen. Detta äger tillämpning, om för

ordinarie folkskollärare avsedd bostad ej står till förfogande eller om läraren

själv önskar mindre bostad.

De sakkunniga upptar till en början ett omtvistat spörsmål till behandling,

nämligen frågan om tolkningen av det vid måttbestämning av tjänstebostads

golvyta använda uttrycket »omkring». I detta uttryck bör

enligt de sakkunnigas uppfattning inläggas möjlighet till variation av golvytan

såväl uppåt som nedåt med högst fem kvadratmeter. Kommun bör

dock därför icke betagas rätt att, om den så finner påkallat, bygga större

tjänstebostad än en dylik tolkning medger. Kostnaderna för den del, varmed

ytstorleken vid sådant förhållande överskrides, bör emellertid helt

bestridas av kommunen.

Slutligen föreslår de sakkunniga, att i 7 § boställsordningen intages föreskrift

därom, att i tjänstebostads golvyta icke må inräknas — förutom

utrymme å vind, i källare och i uthus — innerväggar och murstockar. De

sakkunniga framhåller därvid, att varken innerväggar eller murstockar i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

överensstämmelse med 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag och enligt

tillämpad praxis inräknas i golvytan samt att detta torde böra framgå av

författningstexten.

b) Våningsliöjd

I 6 § boställsordningen stadgas följande. Därest ej byggnadsstadgans

bestämmelser annat föranleder, skall våningshöjden i tjänstebostads boningsrum

vara omkring 2,90 meter, räknat från golv till golv. I vindsvåning

må dock under samma förutsättning våningshöjden kunna nedgå

till 2,70 meter samt undantagsvis i någon del av ett rum till 2,io meter.

Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skall förut angivna

våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av bjälklaget

överstiger 32 centimeter.

De sakkunniga föreslår en reduktion av samtliga nyss återgivna måttuppgifter

och anför därom huvudsakligen följande.

I anslutning till nu gällande byggnadsstadga bör en justering göras av de

måttuppgifter, som reglerar våningshöjden. För att överensstämmelse skall

ernås med byggnadsstadgans bestämmelser bör sålunda våningshöjden i

boningsrum, som ej är belägna i vindsvåning, nedsättas till 2,70 meter och

för boningsrum i vindsvåning till 2,40 meter. Våningshöjden i vindsvåning

kan nu undantagsvis i någon del av ett rum nedgå till 2,io meter. Denna

bestämmelse saknar motsvarighet i byggnadsstadgan men ifrågavarande

måttuppgift synes i analogi med den reduktion, som i övrigt gjorts för

vindsvåning, böra nedsättas till 1,80 meter. Tjockleken av bjälklag bör i

överensstämmelse med byggnadsstadgan vara 30 centimeter. Skulle i byggnadsstadgan

angivna mått ändras, förutsätter de sakkunniga, att motsvarande

ändringar vidtages i boställsordningen.

De nu förordade ändringarna av bestämmelserna angående våningshöjden

innebär sålunda såväl en reduktion av tjänstebostädernas volym som

en anpassning av deras standard i detta avseende till vad som gäller för bostadslägenheter

i allmänhet. Genom ändringarna torde en icke obetydlig

besparing i byggnadskostnaderna åstadkommas.

c) Skilda ingångar

I 5 § 3 mom. boställsordningen stadgas bland annat, att, om flera tjänstebostäder

är inrymda i samma hus, de skall vara försedda med var sin

ingång, där förhållandena sådant medgiver.

Den nyss återgivna regeln om skilda ingångar har i olika sammanhang

rönt kritik från såväl statsmakternas som kommunernas sida. Det torde

härvidlag ej endast vara kostnadsfrågan, som föranlett kritik, utan även

den omständigheten att anordningen icke överensstämmer med praxis vid

annan hyreshusbebyggelse. De sakkunniga har övervägt problemet och

funnit en viss uppmjukning av den nu gällande regeln erforderlig. Härom

anför de sakkunniga bland annat följande.

Man bör inte förbise, att det lätt kan uppstå viss irritation mellan lärare,

om de är hänvisade till att såväl i som utom tjänsten ha med varandra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

17

att göra i den dagliga rutinen, och man måste också beakta, att läraren är

skyldig mottaga anvisad tjänstebostad och därför icke helt kan jämföras

med vanliga hyresgäster. De sakkunniga har dock kommit till den uppfattningen

i nu förevarande fråga, att tjänstebostäderna, då flera bostäder

är inrymda i samma hus, bör vara försedda med var sin ingång endast i

den mån detta kan anses motiverat av bostadssedvänjan å orten. I detta

uttalande inlägger de den betydelsen, att skilda ingångar till bostäderna

skall ordnas, om det på orten är vanligt med bostadshus, som innehåller

endast en familjebostad. Förekommer däremot på orten bebyggelse i form

av flerfamiljshus, där lägenheter har gemensam ingång, bör lärarna få underkasta

sig samma betingelser i fråga om kommunikationer till sina lägenheter

som övriga bostadsinnehavare i sådana hus.

cl) Garage

I gällande boställsordning finns inga bestämmelser om garage. De

sakkunniga har i enlighet med sina direktiv upptagit frågan om garage till

behandling och framlagt följande synpunkter och förslag.

Med den utveckling, som ägt rum på senare år, har det blivit vanligare

på landsbygden, att lärare liksom andra har bil. Behovet av garage i anslutning

till tjänstebostäderna har därför ökat. Det torde dock knappast röra

sig om något allmänt förekommande behov bland lärarna. Någon föreskrift

av innebörd att tjänstebostad obligatoriskt skall vara försedd med garage

kan därför icke vara erforderlig. Då garage ändock uppföres vid tjänstebostäder

bör det heller icke anses tillhöra densamma. Skyldighet för bostadsinnehavaren

att mottaga garage, som är uppfört i anslutning till

bostaden, bör i konsekvens härmed icke anses föreligga.

När en kommun uppför garage vid eller i anslutning till tjänstebostad,

bör den emellertid kunna räkna med att få hyra ut garaget. Läraren skall

först erbjudas hyra detsamma, även om han icke har bil. Om läraren emellertid

icke önskar disponera garaget, bör kommunen äga rätt att hyra ut

det till utomstående person. I sådant fall bör läraren vara skyldig att ombesörja

eldning av garaget, då det är anslutet till samma centralvärmeanläggning,

som är inrättad för hans tjänstebostad. Enär läraren bekostar

bränslet bör han — då han icke själv disponerar garaget — åtnjuta ersättning

av kommunen för garagets uppvärmning efter självkostnadspris.

I direktiven har det framhållits, att en alldeles fri liyressättning onekligen

inrymmer en möjlighet till att giva läraren en förmån, som går utöver

avlöningsreglementets regler. Med den nu föreslagna anordningen torde det

ligga i kommunens intresse att utfå hyresersättning för garaget, oavsett om

läraren eller någon utomstående disponerar det. Om läraren begagnar sig

av sin företrädesrätt att hyra garaget, bör den hyra han skall erlägga ansluta

sig till ortens pris. Med hänsyn till att garaget enligt de sakkunnigas

mening icke skall anses tillhöra tjänstebostäder bör något statsbidrag icke

utgå för uppförande av garage.

e) Köksutrustning

I boställsordningens § 8 c) finnes intagen en bestämmelse, att köket skall

vara försett med skafferi, diskbänk och erforderliga skåp samt, där så av

eldningsförhållandena påkallas, vedlår.

2 — Ii ihan g till riksdagen* protokoll 10 (> sand. Nr lid

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

De sakkunniga föreslår, att nyssnämnda bestämmelse utbytes mot eu

föreskrift, att köket skall vara försett med sedvanlig inredning, däri inbegripet

kylskåp.

f) Tvättstuga m. m.

Enligt bestämmelserna i boställsordningens § 8 d) skall till tjänstebostad

höra hushållskällare, erforderligt utrymme för bränsleförråd, tvättstuga

samt, där förhållandena sådant medgiva, torkrum eller torkvind.

De sakkunniga föreslår, att nyss återgivna bestämmelse ersättes med

föreskrift därom, att tjänstebostad skall vara försedd med hushållskällare

och erforderligt utrymme för bränsleförråd samt tillgång till tvättstuga

och torkutrymme.

Departementschefen har anfört följande.

Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga om tjänstebostads

golvyta synes mig skäligt och väl avvägt. Jag ansluter mig därför i

denna del helt till de sakkunniga, dock att jag i anledning av bostadsstyrelsens

påpekande föreslår, att beteckningen »golvyta» utbytes mot »lägenhetsyta».

De sakkunnigas förslag till ändringar i bestämmelserna om våningshöjcl

har avstyrkts av bostadsstyrelsen under hänvisning till att 1951

års byggnadsutrednings förslag bör avvaktas, innan ändring av nämnda

bestämmelser vidtages. Då det måste dröja relativt länge innan ändrade

bestämmelser i anledning av byggnadsutredningens kommande förslag kan

genomföras, bör enligt min mening statsbidragssakkunnigas förslag nu godtagas.

I fråga om bestämmelsen om skilda ingångar ansluter jag mig

till de sakkunnigas förslag och föreslår alltså en viss uppmjukning av gällande

bestämmelse. Även i fråga om tvättstuga m. m. tillstyrker

jag de sakkunnigas förslag. Beträffande köksutrustning delar jag

de sakkunnigas uppfattning men förordar, i anslutning till ett förslag av

lärarorganisationerna, den ändringen av de sakkunnigas förslag, att bestämmelsen

fastslår, att köket skall vara försett med »tidsenlig» inredning,

ej »sedvanlig» som de sakkunniga föreslagit. Jag avser icke härigenom att

åstadkomma en skärpning av bestämmelsen, så att tjänstebostadsköken

vid varje tidpunkt skall stå på toppen av modern bekvämlighet. Men onekligen

är uttrycket »sedvanlig inredning» mycket vagt och kan — om man

däri skulle inlägga en lokal betydelse — ibland kanske innebära ganska små

krav på praktisk, modern inredning.

Vad slutligen angår frågan om garage rymmer den i sig många intrikata

och svårlösta spörsmål. De sakkunnigas överväganden och förslag

synes mig i stort sett väl avvägda och skäliga från såväl skoldistriktens

som tjänstebostadsinneliavarnas synpunkt. Emellertid har en hel del erinringar

framförts i remissyttrandena, särskilt i skolöverstyrelsens. Jag har

icke kunnat underlåta att finna skäl tala för ett genomförande också av

vissa av överstyrelsens förslag. Då jag nu dock tillstyrker de sakkunnigas

förslag med det enda undantag, som av det följande framgår, sker det

med den reservationen, att jag icke är helt övertygad om att detta innebär

den slutgiltiga lösningen på alla de spörsmål, som sammanhänger med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

garagen. Det undantag från de sakkunnigas förslag, som jag föreslår, avser

ersättningen för garagets uppvärmning i sådant fall, då garaget är anslutet

till samma centralvärmeanläggning som tjänstebostaden men läraren icke

förhyr garaget. I dylikt fall måste ju läraren, som har att ombesörja uppvärmning

av tjänstebostaden, också ombesörja uppvärmning av garaget.

Men han bör icke bara åtnjuta ersättning för sistnämnda uppvärmning efter

självkostnadspris utan även åtnjuta skälig ersättning för beräknat merarbete

i anledning av denna utökning av uppvärmningsvolymen.

Hyressättningen för lärarbostäder

Nu utgående hyror. De hyresavdrag som det åligger tjänstebostadsinnehavare

att vidkännas såsom ersättning för tjänstebostad har

fastställts år 1947 och redovisas under 21 § i boställsordningen (SFS nr

545/1947). Hyresavdragen inkluderar icke kostnaderna för bränsle. De i

de fem hyresgrupperna gällande årliga hyresavdragen för olika bostadstyper

redovisas i följande tabell.

För tjänstebostad

Hyresgrupp

Omfattande omkring

Hänförd

till klass

1

2

3

4

5

Å r s h y r a

! 45 kvadratmeter .........

A

516

672

828

984

1140

B

384

504

624

744

864

C

240

312

384

456

528

60 eller 65 kvadratmeter ..

A

696

912

1128

1344

1560

B

528

696

864

1032

1 200

C

336

432

528

624

720

; 90 kvadratmeter .........

A

.888

1 161

1 440

1 716

1 992

B

684

900

1 116

1 332

1 548

C

432

564

696

828

960

Det må här påpekas, att 81 procent av tjänstebostäderna är belägna

på hyresgrupp 1, 18 procent på hyresgrupp 2 och sammanlagt 1 procent på

hyresgrupperna 3 och 4. Ingen tjänstebostad finns på hyresgrupp 5. Till

klass A är hänförda 39 procent, till klass B 28 procent och till klass C 33

procent av samtliga tjänstebostäder.

Såsom utgångspunkt för en omprövning av hyror och statsbidrag har de

sakkunniga i betänkandet redovisat följande uppgifter om byggnadsko

s t n ad e r och årskostnader för nybyggda tjänstebostäder.

Kostnadsberäkningarna har utförts inom bostadsstyrelsen.

Byggnadskostnaderna har beräknats för trähus med sådant utförande

och med sådan utrustning som är ordinär vid den statliga egnahemsbelåningen.

Kostnadsnivån vid årsskiftet 1953—1954 har legat till grund för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

beräkningarna. En lägenhet på 90 m2 (för ordinarie folkskollärare) och en

på 60 m2 (för annan lärare) har kostnadsberäknats. Med yta avses lägenhetsyta,

därvid innerväggar, trappor och murstockar ej inräknats. Lägenheterna

har antagits inrymda dels i friliggande enfamiljshus (lägenheten

på 90 m2 även i radhus), dels i tvåfamiljshus med lägenheten på 90 nr

i bottenplanet och lägenheten på 60 m2 i övre planet, dels slutligen i fyrfamilj

shus med två lägenheter på 90 m2 och två på 60 m2.

Byggnadskostnad i kronor per lägenhet i

Södra

Mellersta

Norra

Sverige

Sverige

Sverige

00 m2-lägenhet

enfamiljshus i ett plan eller radhus ..

46 000

50 000

56 000

tvåfamiljshus ........................

41 000

45 000

50 000

fyrafamiljslms .......................

38 000

42 000

46 000

60 ml-lägenhet

enfamiljshus i ett plan ..............

35 000

38 000

42 000

tvåfamiljshus ........................

30 000

33 000

37 000

fyrafamiljshus .......................

29 000

32 000

36 000

Då byggnadskostnaderna varierar inom olika delar av landet, har kostnaderna

beräknats för hus uppförda i södra Sverige (representerat av Skånes

landsbygd), i mellersta Sverige (representerat av Örebro och Västmanlands

läns landsbygd) och i övre Norrland (representerat av Norrbottens kustland).

För stenhus torde man böra räkna med 5 å 10 procent högre kostnader.

I förestående kostnader ingår icke några tomtkostnader, anslutningsavgifter

för vatten och avlopp eller kostnader för planering av tomt. Uppskattningsvis

kan, så vitt gäller landsbygden och de mindre tätorterna,

kostnaderna för en tomt på cirka 1 000 in2 och för vatten och avlopp uppgå

till omkring 4 000 kronor.

De sakkunniga framhåller, att meningarna givetvis kan vara delade,

om de redovisade byggnadskostnaderna är ett riktigt mått på byggnadskostnaderna

för nyuppförda lärarbostäder. Avsikten har emellertid endast

varit att få en ungefärlig bild av byggnadskostnaderna. Den slutliga avvägningen

av statsbidragets storlek måste ändock bli tämligen schematisk.

Årskostnaderna, frånsett bränslekostnader, har beräknats enligt följande

antaganden.

Årliga driftkostnader i kronor för

90 m2-lägenheten

60 m2-lägenheten

(45 000 kr)

(33 000 kr)

Underhåll och reparationer ............

450

330

Vatten ...............................

30

25

Renhållning ...........................

35

25

Sotning ...............................

15

10

Försäkring ............................

30

20

Summa

560

410

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

21

Kommunal fastighetsskatt och särskilt fastighetsskötararvode har icke

inräknats i driftkostnaderna. Kostnader för underhåll och reparationer har

beräknats till 1 procent av byggnadskostnaderna. Andra driftkostnadsposter

än underhåll och reparationer har icke antagits variera med byggnadskostnaderna.

De sålunda erhållna summorna motsvarar en driftkostnad av 1,25 procent

av byggnadskostnaderna.

I ovannämnda betänkande har underhållskostnaderna och omkostnaderna

i övrigt ansetts böra uppskattas till minst 1,25 procent av byggnadskostnaderna.

För beräkning av kapitalkostnaderna har antagits, att kommunerna finansierar

byggnadskostnaderna med lån, vilka löper med 3,6 procent ränta.

Husen har antagits böra avskrivas på 60 år. Kapitalkostnaderna har då

beräknats motsvara en annuitet av 4,1 procent.

I förenämnda betänkande antogs, att kostnaderna för ränta och amortering

vid en räntesats av 3 procent kunde uppskattas till 3,75 procent för

hus av trä.

I efterföljande tablå redovisas årskostnaderna för de olika hus- och

lägenhetstyperna.

Årskostnad i kronor per lägenhet i

Södra

Mellersta

Norra

Sverige

Sverige

Sverige

90 mr-liigenhet

enfamiljshus i ett plan eller radhus ....

2 456

2 660

2 966

tvåfamiljshus ........................

2 201

2 405

2 660

fyrafamiljshus .......................

2 048

2 252

2 456

60 mr-lägenhet

enfamiljshus i ett plan ..............

1 865

2 018

2 222

tvåfamiljshus ........................

1 610

1 7h3

1 967

fyrafamiljshus .......................

1 559

1 712

1 916

De sammanlagda årskostnaderna, frånsett bränslekostnader, uppgår till

5,3 ä 5,4 procent av byggnadskostnaderna.

För att belysa sambandet mellan byggnadskostnader, årskostnader, hyror

och statsbidrag redovisas i betänkandet följande exempel.

Ex. 1. 90 kvadratmeters lägenhet.

Byggnadskostnad: 45 000 kronor.

Hyra: 888 kronor i grupp 1 och 1 164 kronor i grupp 2.

Statsbidrag: 18 000 kronor.

Årskostnad: med bortseende från statsbidraget = 2 405 kronor.

» : med hänsyn tagen till statsbidraget = (560 -j- 4,1 pro
cent

X 27 000) = 1 667 kronor.

» : som icke täcks av hyran — 779 kronor i grupp 1 och

503 kronor i grupp 2.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1935

Ex. 2. 60 kvadratmeters lägenhet.

Byggnadskostnad: 33 000 kronor.

Hyra: 696 kronor i grupp 1 och 912 kronor i grupp 2.

Statsbidrag: 12 000 kronor.

Årskostnad: med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor.

» : med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 -j- 4,1 pro
cent

X 21 000) — 1 271 kronor.

» : som icke täcks av hyran = 575 kronor i grupp 1 och

359 kronor i grupp 2.

Av de faktiska årskostnaderna, d. v. s. årskostnaderna med hänsyn

tagen till statsbidraget, kommer sålunda i dessa exempel kommunerna att

få svara för omkring 45 procent i grupp 1 och omkring 30 procent i grupp 2.

De sakkunniga har, när de efter den förestående kostnadsredogörelsen

skall framlägga sina synpunkter och förslag, till en början uttalat, att de

vid sin prövning av statsbidragets storlek och konstruktion funnit, att det

råder ett sådant samband mellan statsbidraget och hyrorna, att de ansett

sig böra upptaga även hyressättningen till övervägande. De har också påpekat,

att det vid införandet av de nuvarande statsbidragen bland annat

förutsatts, att bidragets syfte var att möjliggöra för de skoldistrikt, som

är skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, att utan att bliva mer betungade

än andra distrikt tillhandahålla fullgoda tjänstebostäder. Skoldistrikten

skulle sålunda kunna påräkna ett så stort statsbidrag, att ränta

och amortering på den del av byggnadskostnaderna, som icke täcktes av

statsbidraget, samt driftkostnaderna skulle täckas av den för vederbörande

tjänstebostad fastställda hyran.

Som skäl för en omprövning av den nuvarande hyressättningen

anför de sakkunniga bland annat följande.

Av förut redovisade exempel framgår, att nu gällande hyror för A-bostäder

endast täcker en del av årskostnaderna — beräknade med hänsyn

till det nuvarande statsbidraget — för nybyggda tjänstebostäder. I hvresgrupp

1 täcker hyran omkring 55 procent och i hyresgrupp 2 omkring 70

procent av dessa kostnader. För att det förut refererade syftet med statsbidraget

skall uppnås, d. v. s. skoldistriktet få täckning för sina kostnader,

skulle sålunda antingen hyrorna eller statsbidraget eller både hyrorna och

statsbidraget behöva höjas.

Sedan år 1945 har hyrorna för lägenheter uthyrda i öppna marknaden

stigit. Genomsnittshyrorna inom olika kvalitetsgrupper har ökat till följd

av tillkomsten av nya lägenheter, avgång av gamla och förbättring av

befintliga lägenheter, för vilka hyreshöjningar medgivits inom ramen av

gällande hyresreglering. Sedan hyresåret 1950/51 har även generella hyreshöjningar

beslutats. Ett sammanfattande men visserligen approximativt uttryck

för de hyreshöjningar, som ägt rum, är ökningen av bostadsposten

i levnadskostnadsindex. För år 1945 var index för bostadsposten 102 och

för juni 1954 var index 129, vilket motsvarar en höjning med drygt 25 procent.

Sedan de sakkunniga redogjort för den nuvarande hyressättningen

och de skäl, som enligt deras uppfattning motiverar en omprövning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

densamma, har de sakkunniga framlagt förslag till en provisorisk

lösning av detta problem. T sådant syfte föreslår de, att hyresbeloppen

för samtliga lärarbostäder tills vidare uppräknas med omkring

25 procent. De sakkunniga har därvid övervägt två alternativ för en ändrad

hyressättning, nämligen, å ena sidan, en generell hyreshöjning och,

å andra sidan, en kombination av sådan höjning och reviderad hyresgruppering

genom ett slopande av hyresgrupp 1. De sakkunniga har emellertid

stannat för det första alternativet: detta närmast med hänsyn till att det

innebär en enkel provisorisk justering i avvaktan på de förslag tjänstebostadsutredningen

kan komma att avlämna. Det andra alternativet har

de sakkunniga även avvisat därför, att det, enligt vad de funnit, i praktiken

skulle innebära ett avskaffande av hela hyresgrupperingen.

1952 års tjänstebostadsutredning har i sitt remissyttrande ingående behandlat

frågan om hyressättningen för lärarbostäderna och därvid ansett

sig kunna konstatera, att folkskolans lärare med enbart en 25-procentig

höjning av gällande hyror skulle komma i åtnjutande av en avsevärd

subvention vad beträffar de på senare år nybyggda tjänstebostäderna. Utredningen

har därför för sin del funnit en längre gående hyreshöjning vara

ofrånkomlig beträffande bostäder, nybyggda efter år 1950. Härom anför

och föreslår utredningen följande.

Hyrorna för dessa bostäder bör icke rimligen sättas lägre än 1 800 kronor

för bostad för ordinarie folkskollärare och 1 320 kronor för bostad för annan

lärare. Utredningen har därvid räknat med ett kvadratmeterpris på 20 kronor

för den förra bostaden och 22 kronor för den senare. Framhållas bör, att

dessa hyror innebär en betydande rabattering med hänsyn till tjänstebostadstvånget.

De sålunda förordade hyrorna, vilka bör gälla för nybyggda bostäder

i såväl hyresgrupp 1 som hyresgrupp 2 — några skäl för eu differentiering

har utredningen icke ansett föreligga, eftersom hyresgrupperingen

icke kan anses ge något tillnärmelsevis rättvisande uttryck för byggnadskostnadsskillnaderna

på olika orter — skulle medföra en hyreshöjning för

90 kvadratmeter — bostäderna i hyresgrupp 1 med 103 procent och i hyresgrupp

2 med 54 procent samt för 60 kvadratmeter-bostäderna i hyresgrupp

1 med 89 procent och i hyresgrupp 2 med 45 procent. Dessa hyreshöjningar

framstår måhända såsom kraftiga. Utredningen får emellertid

framhålla, att höjningar av motsvarande storleksordning i icke så få fall

förekommit vid de på sista tiden genomförda hyresregleringarna för tjänstebostäder

inom olika förvaltningsområden. Utredningen föreslår vidare

att de här förordade hyreshöjningarna för folkskolans lärare — i anslutning

till de principer, som av statens järnvägar tillämpats vid 1953 års hyresreglering

— uttages successivt med ett års-intervaller, på så sätt att första

året uttages en hyra som med 25 procent överstiger nu gällande hyra och

under därpå följande år den sålunda förhöjda hyran ökad med 25 procent

o. s. v. intill dess den fulla hyran uppnåtts. Om ny hyresgäst inflyttar i

lägenhet under den tid denna sucessiva hyreshöjning pågår, bör emellertid

den nye tjänstebostadsinnehavaren erlägga hyrans fulla belopp. Detsamma

skall givetvis också gälla beträffande lärare som efter hyresregleringens

ikraftträdande såsom första hyresgäst inflyttar i nybyggd bostad.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1933

Departementschefen bär anfört följande.

Kostnaderna för folkskolans tjänstebostäder betalas för närvarande från

tre skilda håll, nämligen av staten, tjänstebostadsinnehavarna och kommunerna.

Staten ger bidrag till anskaffningskostnaderna, vilket medför minskning

av kommunernas kapitalkostnader för bostäderna och därmed minskning

också av kommunernas årskostnader för bostäderna. De lärare, som

bebor tjänstebostäder^, betalar hyra därför. Denna hyra täcker dock icke

helt årskostnaderna, varför en del av dessa slutligt faller på kommunerna.

Kommunernas andel i kostnaderna för tjänstebostäder^ bär på grund

av kostnadsstegringar av olika slag ökat icke oväsentligt sedan 1946—17,

då statens bidrag första gången bestämdes och då hyresbeloppen fastställdes.

Statens bidrag har provisoriskt höjts år 1952 med 50 procent. Hvresbeloppen

däremot — som icke innefattar någon ersättning för bränsle —

har k\ arstatt oförändrade ända sedan den 1 juli 1947. Detta har inneburit

en betydande ekonomisk förmån för de c:a tiotusen folk- och småskollärare,

som bebor tjänstebostäder. För dem, som bebor äldre tjänstebostäder, har

det inneburit den förmanen, att de undsluppit de generella hyreshöjningar,

som under de sista åren fastställts för äldre hyreslägenheter i allmänhet.

För de lärare, som bebor nya tjänstebostäder, har det inneburit en förmån

därigenom, att de i motsats till vanliga hyresgäster icke behövt betala hyra

heraknad på de väsentligt högre byggnadskostnader, som gäller sedan

några år.

I det betänkande om folkskolans tjänstebostäder, som nu förelio-o-er till

behandling, har de sakkunniga beaktat de förändringar i kostnadsansvaret,

som mträffat genom de angivna förhållandena. Innan de sakkunniga i

enlighet med små direktiv företagit en utredning rörande behovet av en

ökning av statens bidrag till tjänstebostadsanskaffning, har de därför undersökt

skahgheten av eu höjning av tjänstebostadshyrorna. De sakkunmga

har därvid funnit en generell hyreshöjning fullt befogad. Av flera skäl

främst att en nu genomförd hyreshöjning bör vara en provisorisk justering

i avvaktan på de förslag, som 1952 års tjänstebostadsutredning kan

komma att avlämna — har de sakkunniga föreslagit en generell höjning av

samtliga de nu gällande hyrorna med omkring 25 procent. Procenttalet har

valts under åberopande av att bostadsposten i levnadskostnadsindex höjts

med ungefär 25 procent från år 1945 till juni 1954.

Vid departementsberedningen av förslaget har det ansetts böra undersökas,

om det icke vore skäligare och lämpligare med en viss differentieringav

hyreshöjningen. Därvid har det dels i anslutning till ett uttalande i lä”

rarorganisationernas remissyttrande ifrågasatts en differentiering så, att

hyreshöjningen bleve procentuellt större för de bättre bostäderna än för

de samre och dels i anslutning till 1952 års tjänstebostadsutrednings utlåtande

ifrågasatts en större höjning för nybyggda bostäder än för äldre.

Sedan skäl befunnits föreligga för en differentiering i båda de angivna hänseendena,

har överläggningar härom hållits med representanter för vissa

av lärarorganisationerna. Dessa har emellertid av principiella skäl ansett

sig icke kunna tillstyrka någon differentiering.

För egen del har jag blivit övertygad om skäligheten av att en hvreshöjmng

för folkskolans tjänstebostäder nu verkställes och att denna höjning

differentieras i båda de antydda hänseendena. Jag föreslår sålunda eu höj”

mng av tjänstebostadshyrorna med ungefär 30 procent för A-bostäderna,

ungefär 25 procent för B-bostäderna och ungefär 15 procent för C-bostä
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

25

derna. För de A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjänstebostäder

efter den 31 december 1950, föreslår jag emellertid en hyreshöjning

med ungefär 40 procent. Dessa mina förslag innebär i medeltal för samtliga

nu befintliga tjänstebostäder en hyreshöjning med ungefär 25 procent.

Den av mig föreslagna höjningen föranleder — efter vederbörlig jämkning

av årsbeloppen dels för att dessa skall bli med 12 jämnt delbara och

dels för att skillnadsbeloppet mellan de olika hyresgrupperna skall bli lika

stort för bostäder av en och samma klass och av enahanda storlek — de

nya tjänstebostadshyror som framgår av efterföljande tablåer.

A. Årsliyror för A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjänstebostäder

efter den 31 dec. 1950

Tjänstebostad omfattande omkring

Hj

resgrupp

1

2

3

4

5

45 kvadratmeter.............

720

936

1152

1368

1584

60 eller 65 kvadratmeter........

972

1272

1 572

1872

2172

90 kvadratmeter.............

1 248

1632

2016

2 400

2 784

B. Årshyror för övriga tjänstebostäder

För tjänstebostad

Hyresgrupp

omfattande omkring

hänförd till klass

1

2

3

4

5

45 kvadratmeter ....

A

672

876

1080

1 284

1 488

B

480

624

768

912

1 056

C

276

360

444

528

612

60 eller 65 kvadratmeter

A

900

1 188

1 476

1 764

2 052

B

660

864

1 068

1272

1476

C

384

492

600

708

816

90 kvadratmeter ....

A

1 152

1 512

1 872

2 232

2 592

B

852

1128

1 404

1680

1956

C

492

648

804

960

1 116

1 anslutning till vad som varit brukligt vid de sista årens hyreshöjningar

för statliga tjänstebostäder (jämför 1952 års tjänstebostadsutrednings remissutlåtande)

förordar jag, att den av mig föreslagna hyreshöjningen uttages

successivt, så att från och med den 1 juli 1955 uttages hela hyreshöjningen

i de fall, där denna utgör högst 25 procent, men blott 25 procents

hyreshöjning i de fall, där hela höjningen utgör mer än 25 procent,

d. v. s. för A-bostäderna. Återstående hyreshöjning uttages från och med

den 1 juli 1956.

Det må slutligen påpekas, att de av mig nu föreslagna hyreshöjningarna

utgör ett provisorium i avvaktan på de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna,

som kan bli en följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kommande

förslag.

I motionerna 1: 430 och 11:525 har i förevarande hänseende anförts följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

I fråga om hyressättningen förutsätter visserligen propositionen något

liögre liyror än de sakkunnigas förslag. Enligt vår mening hade vid avvägningen

av hyresbeloppen större hänsyn bort tagas till vad 1952 års

tjänstebostadsutredning anfört i sitt över betänkandet avgivna yttrande

(propositionen, sid. 35—37). Särskilt som vi betraktar det nu föreliggande

förslaget som ett provisorium i avvaktan på tjänstebostadssystemets avveckling,

måste det vara angeläget att redan nu bringa hyressättningen

något närmare den öppna marknadens hyror.

I motionerna 1:434 och 11:534 har uttalats följande.

Beträffande hyressättningen har Kungl. Maj:t föreslagit, att hyran skall

höjas med 40 procent för de A-bostäder, som första gången tagits i bruk

som tjänstebostäder efter den 31 december 1950. Det måste emellertid

anses riktigt, att den 40-procentiga hyreshöjningen även får tillämpas för

sådana A-bostäder, som tagits i bruk redan före den 31 december 1950 men

el ter nämnda datum undergått sådan reparation och modernisering att de

kan jämställas med nybyggda bostäder.

Statsbidrag till lärarbostäder

Gällande bestämmelser. Statsbidrag till tjänstebostäder för

folkskolans lärare utgår enligt kungörelsen den 30 december 1946 (SFS nr

887). Enligt^senaste lydelsen av denna kungörelse (SFS nr 600/1952) må

skoldistrikt åtnjuta följande belopp i statsbidrag för anskaffande av tjänstebostad

genom nybyggnad: 18 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare

(i regel lägenhet på ca 90 kvadratmeter om minst tre rum och

kök) och 12 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare (lägenhet på ca 60

kvadratmeter om minst två rum och kök). Statsbidraget får dock icke överstiga

fyrtio procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Nämnda belopp

fastställdes år 1952, sedan byggnadskostnadsstegringen nödvändiggjort en

höjning av de ursprungliga beloppen, 12 000 respektive 8 000 kronor.

Uppgifter om byggnads kostnader och årskostnader för

nybyggda tjänstebostäder har lämnats i föregående kapitel.

Statsbidragets storlek bestämmer fördelningen mellan stat och kommun

av kostnaderna för tillhandahållandet av tjänstebostäder. Till följd av de

senaste årens prishöjningar på byggnadsmarknaden har eu förskjutninginträtt

i denna kostnadsfördelning. Utvecklingen under de senaste åren har

sålunda medfört ökade kostnader för kommunerna. Enligt direktiven har

det därför ålegat de sakkunniga att ompröva statsbidraget till såväl form

som storlek. Beträffande bidragets form har emellertid de sakkunnigas

handlingsfrihet begränsats med hänsyn till allmänna statsbidragsutredningens

arbete. Endast sådana ändringsförslag, som fölle inom ramen för det

nuvarande bidragssystemet, skulle sålunda enligt direktiven upptagas. I

fråga om kostnadsfördelningen borde de sakkunniga vid sin översyn noga

beakta den aktuella ekonomiska situationen för å ena sidan staten och å

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

den andra primärkommunerna. Översynen borde alltså icke innebära ett

automatiskt återställande av tidigare gällande kostnadsfördelning.

Till åtlydnad härav har de sakkunniga verkställt en översyn av den nuvarande

bidragsgivningen till tjänstebostäder för folkskolans läiare och

med anledning därav funnit sig böra framlägga förslag om en uppr ä kning

av de nu utgående statsbidragsbeloppen. Beloppet

för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare föreslås sålunda höjt till

24 000 kronor och motsvarande belopp för tjänstebostad åt annan lärare

till 18 000 kronor, dock att statsbidragsbeloppet icke må överstiga femtio

procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Uppföres bostad å ort, som

är hänförd till hyresgrupp 1, bör dessutom enligt de sakkunnigas mening

såsom tillägg till nyssnämnda statsbidragsbelopp ytterligare utgå 6 000

kronor för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare och 4 000 kronor för

tjänstebostad åt annan lärare. På grund av sambandet mellan hyror och

statsbidrag bör även den förordade ändringen av statsbidragssystemet enligt

de sakkunnigas uppfattning bli av provisorisk natur. För en sådan

lösning talar också, framhåller de sakkunniga vidare, den omständigheten,

att allmänna statsbidragsutredningen kommer att ompröva även

dessa statsbidrag.

I sakkunnigbetänkandet har lämnats en redogörelse för de överväganden,

som föranlett de sakkunniga att framlägga nu ifrågavarande

förslag. Av denna redogörelse torde här få återges följande.

De sakkunniga har till grund för omprövningen av statsbidraget lagt den

principen, att kommunerna helt eller åtminstone inbördes i samma grad

skall erhålla täckning för sina kostnader i samband med tillhandahållandet

av tjänstebostäder. Avgörande för bidragets storlek i de enskilda fallen blir

i enlighet härmed dels de faktiska årskostnaderna, som i första hand bestämmes

av byggnadskostnaderna, dels de hyror, som kommunerna äger

tillgodogöra sig. Hyressättningen blir sålunda av betydelse för såväl bidragets

konstruktion som storlek. Efterföljande tabell utvisar det erforderliga

statsbidraget i kronor och i procent av byggnadskostnaderna för olika husoch

lägenhetstyper under förutsättning av de av de sakkunniga i ett tidigare

sammanhang förordade hyrorna.

Som framgår av tabellen varierar behovet av bidrag avsevärt med den

hyra, som får uttagas. Vid ett enhetligt statsbidrag kommer kommunerna

att i mycket olika grad få bära kostnaderna för tjänstebostadsbyggandet.

Några skäl för ett sådant förhållande föreligger icke enligt de sakkunnigas

mening, och en enkel differentiering av bidraget, beroende på i vilken hyresgrupp

kommunen är placerad, får därför anses motiverad. Även för eu

differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna torde skäl kunna

åberopas. Detta framgår av tabellen såvitt gäller variationerna i byggnadskostnader

för olika hustyper. Man har även att ta hänsyn till byggnadskostnadsvariationerna

mellan olika landsdelar. För ett hus med en lagenhet

om 00 kvadratmeter och eu om 60 kvadratmeter har man normalt

mellan södra och norra Sverige lika stora variationer i det erforderliga bidraget

som mellan den i tabellen redovisade dyraste och billigaste hustypen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

Lägenhetstyp/hustyp

Byggnadskostnad (Bk), kr

Årskostnad (Åk), kr

Erforderligt bidrag i kronor per lägenhet resp. i % av bygg- nadskostnaden vid nu utgående hyror i resp. hyresgrupper höj- da med 25 %

(utan bränslekostn.)

Hyresgrupp 1

Hyresgrupp 2

Hyresgrupp 3

A. 90 mr-lägenhet

Hyra: 1 128 kr

Hyra: 1 464 kr

Hyra: 1 800 kr

1- 90 nr i ett plan eller radhus

Bk 50 000

Åk 2 660

37 400 kr 75 %

29 200 kr 58 %

21 000 kr 42 %

2. 90 m2 i bottenplan och

60 m2 i överplan

Bk 45 000

Åk 2 405

31 100 kr 69 %

23 010 kr 51 %

•

14 800 kr 33 %

[ 3. 2 st. 90 m2 och 2 st. 60 nr

Bk 42 000

Åk 2 252

27 400 kr 65 %

19 200 kr 46 %

11 000 kr 26 %

!

B. 60 mr-lägenhet

Hyra: 888 kr

Hyra: 1 152 kr

Hyra: 1 416 kr

4. 60 nr i ett plan

Bk 38 000

Åk 2 018

27 600 kr 73 %

21 100 kr 56 %

14 700 kr 39 %

1

5. 90 m2 i bottenplan och

00 m2 i överplan

Bk 33 000

Åk 1763

21 300 kr 65 %

14 900 kr 45 %

8 500 kr 26 %

6. 2 st. 90 m2 och 2 st. 60 m2

Bk 32 000

Åk 1 712

20 100 kr 63 %

13 700 kr 43 %

7 200 kr 23 %

»..,?''ör ,cn differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna finnes

iotjande alternativ:

a) statsbidraget utgår med en viss bestämd procent av byggnadskostnaderna

dock med den spärregeln att bidraget högst får uppgå till ett visst

belopp. (Detta alternativ överensstämmer i princip med det nuvarande

systemet.)

b) statsbidraget utgår med varierande procentsatser av byggnadskostnaoerna

beroende på dessas storlek (ju högre byggnadskostnader desto högre

procentuellt bidrag). En variant av detta alternativ är att statsbidraget

hxeras till vissa belopp i kronor vid olika stora byggnadskostnader. Även

här bör finnas en spärregel, enligt vilken bidraget högst får uppgå till ett

visst belopp.

De sakkunniga har funnit, att alternativet b) vore att föredraga med

hänsyn till att behovet av bidrag blir relativt större med högre bvggnadskostnader.

Detta framgår även av tabellen.

De sakkunniga har sålunda funnit skäl tala för en differentiering av bidraget

efter byggnadskostnaderna. Kommuner med hög byggnadskostnadsmvå

och kommuner, som av ett eller annat skäl måste förlägga lärarbostaden

till en dyrare hustyp, skulle da få större bidrag och kommer sålunda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1953

29

icke i ett sämre läge än kommuner med lag byggnadskoslnadsnivå och

kommuner, som kan förlägga bostaden till en billigare hustyp. Med hänsyn

till clels att en differentiering av bidraget efter byggnadskostnaderna skulle

komplicera den administrativa handläggningen, dels att tjänstebostadsutredningens

och statsbidragsutredningens förslag bör avvaktas, torde emellertid

alternativ b) icke böra väljas. Den differentiering av bidraget som

den nuvarande spärregeln innebär bör dock fortfarande finnas.

De nu utgående statsbidragen har de sakkunniga funnit i nuvarande läge

uppenbart för laga. Även om hyrorna höjs på sätt de sakkunniga föreslagit,

har kostnadsutvecklingen inneburit, att kommunerna skulle komma att

belastas med betydande kostnader vid tillhandahållandet av nybyggda

tjänstebostäder i hyresgrupperna 1 och 2, där övervägande antalet tjänstebostäder

är belägna. De sakkunniga har dock icke ansett sig böra föreslå

en sådan höjning av bidragen, att kommunerna i genomsnitt skulle få samtliga

kostnader för de nybyggda tjänstebostäderna tåckta. Den förordade

hyreshöjningen konnner att gälla inte bara nybyggda bostäder inom kommunen

utan även redan befintliga. Hyreshöjningarna för de sistnämnda

bostäderna torde inte helt åtgå för täckning av de höjda driftkostnaderna

för dessa, varför man torde ha anledning att räkna med att en del av de

medgivna hyreshöjningarna kan disponeras för att täcka kostnaderna för

de nybyggda bostäderna.

De sakkunniga har vid prövningen av statsbidragets storlek och differentiering

utgått från de uppgifter, som redovisas i tabellen. Den genomsnittliga

byggnadskostnaden för en nyuppförd lägenhet på 90 m2 har uppskattats

till cirka 47 000 kronor och för en lägenhet på 60 m2 till cirka

37 000 kronor. De sakkunniga är medvetna om att lägenheter, uppfyllande

boställsordningens krav, under senare år endast i undantagsfall kunnat

uppföras till dessa kostnader och att beloppen därför kan förefalla knappt

tilltagna. Då man enligt de sakkunnigas uppfattning kan räkna med sjunkande

bvggnadskostnader, och då det måste anses rimligt att vid utmätandet

av statsbidragens storlek söka medverka till att kommunerna iakttar

skälig sparsamhet har de sakkunniga emellertid ansett sig ha fog för

att lägga dessa belopp för byggnadskostnaderna till grund för de statsbidrag,

som de sakkunniga finner motiverade. För fastställandet av statsbidragets

maximibelopp i kronor har de sakkunniga salunda utgått

från dessa genomsnittliga byggnadskostnader och närmare prövat till vilken

procent av dem bidraget högst bör uppgå. Som jämförelseled har därvid

tagits det erforderliga bidraget i hyresgrupp 2. De sakkunniga har funnit

ett bidrag på 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna rimligt avvägt

för nybyggnader inom denna grupp. Bidraget bör dock få uppgå till högst

24 000 kronor för en lägenhet på 90 kvadratmeter och högst 18 000 kronor

för en lägenhet på 60 kvadratmeter. Statsbidraget bör i princip beräknas

på detta sätt i samtliga hyresgrupper.

Den differentiering av bidraget efter hyresgrupp, som ansetts motiverad,

synes främst böra tillgodose det större bidragsbehovet i hyresgrupp 1, där

hyresinkomsten är mindre. En administrativt enkel form för en sådan differentiering

synes vara att •— utan hinder av 50-procentregeln — ge ett

tilliiggsbidrag till de bostäder, som uppföres i kommun, hänförd till hyresgrnpp

1. Efter viss justering nedåt av de i tabellen redovisade differenserna

mellan de erforderliga bidragen i grupp 1 och grupp 2 har de sakkunniga

ansett, att dessa tiliäggsbidrag i hyresgrupp 1 bör uppgå till 6 000 kronor

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

för en lägenhet på 90 kvadratmeter och 4 000 kronor för en lägenhet på GO

kvadratmeter. Bidragen skulle alltså i grupp 1 kunna bli högst 30 000 respektive

22 000 kronor.

I hyresgrupp 3 — med stor sannolikhet den enda grupp utöver 1 och 2 i

vilken nybyggnad i fortsättningen kommer att äga rum — skulle bidrag

beräknade enligt förut förordade princip, d. v. s. samma bidrag som för

hyresgrupp 2, på grund av hyresinkomstens storlek resultera i större belopp

än de som enligt tabellen synas vara erforderliga. De sakkunniga har emellertid

icke funnit anledning att föreslå några särskilda regler för beräkning

av bidraget i denna grupp med hänsyn till att orterna i gruppen företrädesvis

är belägna i Norrland, där byggnadskostnaderna är högre än de som

legat till grund för beräkningarna i tabellen och där följaktligen även det

erforderliga bidraget är högre.

Enligt de föreslagna schematiska reglerna för beräkning av bidragets

storlek kommer det givetvis att uppkomma fall, där skäl för ett större

bidrag kan föreligga, därför att geografiska förhållanden och kommunikationerna

gör byggnadskostnaderna onormalt höga. Kungl. Maj:t bör därför

enligt de sakkunnigas mening ha befogenhet att i undantagsfall, då särskilda

skäl därtill föranleda, bestämma bidraget till högre belopp än enligt de

generella reglerna.

De nu förordade statsbidragsbeloppen kan givetvis framstå som relativt

höga, jämförda med de nuvarande beloppen. De sakkunniga framhåller

emellertid, att de föreslagna beloppen bör bedömas mot bakgrunden av

den byggnads- och driftkostnadsutveckling, som ägt rum under senare år,

och de relativt låga hyror, som även efter den föreslagna höjningen skulle

utgå särskilt i hyresgrupp 1. De sakkunniga har vidare icke ansett skäl

föreligga att frångå principen att statsbidraget i stort sett skall täcka de

merkostnader för skolväsendet, som faller å kommuner, vilka har att tillhandahålla

tjänstebostäder för lärare. De sakkunniga erinrar i detta sammanhang

om att enligt deras förslag antalet orter med tjänstebostadsskyldighet

beräknas minska i förhållande till vad som nu gäller. Detta innebär,

att man får en mindre total kostnadsökning än den föreslagna höjningen

av statsbidragen skulle ha medfört vid ett bibehållande av nuvarande omfattning

av tjänstebostadsskyldigheten.

Vid bedömningen av de föreslagna bidragsbeloppen bör vidare erinras om

den subvention, som staten lämnar det allmänna bostadsbyggandet. För

närvarande utgöres subventionen till nybyggnad av enfamiljs- och tvåfamiljshus

av dels en under i första hand tio år ränte- och amorteringsfri del

av egnahemslånet på 8 000 kronor, dels en garanterad ränta på bottenlån

på 3 procent, dels ock en till 3 procent fastställd ränta på egnahemslånet. I

huvudsak motsvarande produktionssubventioner utgår också för flerfamiljshus.

Slutligen uttalar de sakkunniga, att statsbidrag till lärarbostäder bör få

utgå icke endast då bostäderna inrymmes i särskilda för lärare avsedda

bostadshus utan även i sådana fall, då skoldistrikt avser att anvisa lägenhet

till lärare såsom tjänstebostad i av kommunen eller s. k. allmännyttigt företag

ägt hyreshus. I dessa fall kan bidraget av praktiska skäl eventuellt böra

konstrueras som ett löpande årligt bidrag, därvid de föreslagna engångsbidragen,

minskade med vad som i allmänna produktionssubventioner belöper

å ifrågavarande bostad, fördelas med lika belopp på samma tidspe
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

31

riod, som gäller för de statliga bostadslånens amortering. Vad nu sagts bör

gälla jämväl i det fall att skoldistrikt förvärvar lägenhet i av bostadsrättsförening

ägd fastighet och anvisar denna såsom tjänstebostad.

Departementschefen har anfört följande.

De sakkunnigas förslag i fråga om statens bidrag till anskaffande av

tjänstebostäder för folkskolans lärare har föranlett vitt skilda uttalanden

i remissutlåtandena. Redan av denna anledning finns det därför skäl att

noga överväga, vad som beträffande detta statsbidrag är skäligt och kimpligt

att göra i nuvarande läge, då förslag, som kan beröra tjänstebostiiderna,

relativt snart kan förväntas från såväl allmänna statsbidragsutredningen

som 1952 års tjänstebostadsutredning. Ett ytterligare och än starkare

skäl för en omprövning i nu förevarande sammanhang av de sakkunnigas

förslag är, att detta förslag står i direkt samband med de sakkunnigas

hyreshöjningsförslag, vilket jag icke tillstyrkt oförändrat. De statsbidrag,

som de sakkunniga föreslagit höjda, är bidragen till anskaffande av

tjänstebostäder, ej bidragen till reparationer och förbättringar. Nyanskaffningsbidragen

avser i regel nybyggda bostäder och nästan uteslutande Abostäder.

För dessa har jag föreslagit en hyreshöjning med ungefär 40 procent,

under det att de sakkunniga även för dessa bostäder föreslog 25 procents

hyreshöjning.

De sakkunniga har framhållit, att på grund av sambandet mellan hyror

och statsbidrag även en eventuell ändring av statsbidragens belopp bör bli

av provisorisk natur. Jag delar denna uppfattning och vill särskilt understryka

den därför, att enligt min mening statsbidraget under provisorietiden

måste utmätas med viss försiktighet, så att icke statens bidrag vid

en slutlig reglering av hyrorna eller av annat skäl relativt snart visar sig

ha blivit för stort.

Jag kan därför icke tillstyrka statsbidrag av sådan storleksordning, att

dessa bidrag skulle täcka hela den del av tjänstebostadskostnaden, som

icke täckes av hyrorna. En viss del av nämnda kostnader måste kommunerna

enligt min uppfattning alltfort bära.

Efter de nu nämnda övervägandena har jag funnit skäligt föreslå, att

statens bidrag till anskaffande av tjänstebostäder för folkskolans lärare

höjes med 2 000 kronor för alla slagen av bostäder, alltså från 18 000 kronor

till 20 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och från

12 000 kronor till 14 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare.

I likhet med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret, vissa länsstyrelser,

allmänna statsbidragsutredningen och svenska landskommunernas förbund

kan jag icke tillstyrka särskilda tilläggsbidrag för tjänstebostäder i hyresgrupp

1.

Den nuvarande maximeringen till 40 procent av de styrkta byggnadskostnaderna

bör enligt min mening bestå. Jag kan alltså icke tillstyrka de

sakkunnigas förslag om en höjning av denna gräns till 50 procent. I likhet

med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna statsbidragsutredningen

avstyrker jag också förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj:t

att i undantagsfall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna.

Jag kan ej heller ansluta mig till de sakkunnigas uttalande om lämpligheten

av att statsbidrag i vissa angivna fall skulle få ges i form av ett löpande

årligt bidrag.

De sakkunniga har i samband med sina kostnadsberäkningar upptagit

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

till behandling frågan om tidpunkten för de nya statsbidragsbeloppens

ikraftträdande. De har därvid funnit vissa skäl tala för retroaktiv tillämpning

och ifrågasatt, om icke den av dem förordade höjningen av statsbidragsbeloppen

borde tillämpas retroaktivt beträffande samtliga av Kungl.

Maj:t efter 1951 års ingång beviljade statsbidrag till uppförande av tjänstebostäder.

Tidpunkten för den nya höjningen skulle då sammanfalla med

tidpunkten för ikraftträdandet av 1952 års provisoriska statsbidragshöjning.

Kostnaderna för en dylik retroaktiv tillämpning av deras förslag

uppskattar de sakkunniga till i avrundat belopp 10 miljoner kronor.

För egen del är jag icke beredd att tillstyrka någon retroaktiv tillämpning

av de nya statsbidragsbeloppen. Jag föreslår, att dessa belopp skall

gälla för de tjänstebostäder, beträffande vilka Kungl. Maj:t meddelar biclragsbeslut

efter den 30 juni 1955.

Till stöd för de i motionerna I: 434 och II: 534 gjorda yrkandena om

vissa tilläggsbidrag för tjänstebostäder i hvresgrupp 1 samt om maximering

av statsbidraget till högst 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna

har anförts huvudsakligen följande.

De i propositionen framlagda förslagen innebär givetvis i icke obetydlig

utsträckning förbättrade villkor för de kommuner, som måste anskaffa

tjänstebostäder för folkskolans lärare. För hyresgrupp 2 och högre grupper

synes förslagen väl motsvara de sakkunnigas intentioner. För hyresgrupp 1,

som omfattar 81 procent av samtliga tjänstebostäder, medför Kungl. Maj :ts

förslag dock icke den förbättring, som vi anser vara nödvändig. Kommunerna

i hyresgrupp 1 får bära betydligt större kostnader för tjänstebostäderna

än andra kommuner. Enligt de sakkunnigas förslag skulle kommunerna

i hyresgrupp 1 kompenseras härför genom ett särskilt tilläggsbidrag.

Enligt vår mening bör i hyresgrupp 1 utgå ett sådant tilläggsbidrag, som

vid den av Kungl. Maj:t föreslagna hyressättningen för nya A-bostäder

täcker kommunernas årskostnader i samma utsträckning som skulle blivit

fallet enligt de sakkunnigas förslag.

Sambandet mellan byggnadskostnader, årskostnader, hyror och statsbidrag

har i de sakkunnigas betänkande belysts i ett par exempel, som

också redovisas i propositionen. I exempel 1, som gäller lägenhet på 90 m2

(för ordinarie folkskollärare), har byggnadskostnaderna beräknats till

45 000 kronor, de årliga driftkostnaderna till 560 kronor och de årliga

kapitalkostnaderna efter en annuitet av 4,1 procent. Vid nuvarande statsbidrag

blir de faktiska årskostnaderna, d. v. s. årskostnaderna med hänsyn

tagen till statsbidraget, 1 667 kronor. Vid nuvarande hyressättning faller

i hyresgrupp 1 på kommunerna 779 kronor eller cirka 47 procent av dessa

årskostnader.

Enligt de sakkunnigas förslag till statsbidrag och hyressättning skulle

förhållandena i exempel 1 för hyresgrupp 1 bli följande:

90 kvadratmeters lägenhet

Byggnadskostnad 45 000 kronor

Hyra 1 110 kronor

Statsbidrag 22 500 + 6 000 = 28 500 kronor

Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 2 405 kronor

Årskostnad med hänsyn tagen till statsbidraget = (560 -)- 4,x procent X

16 500) = 1 236: 50

Årskostnad som icke täcks av hyran = 126: 50 kronor

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

33

På kommunerna skulle alltså falla cirka 10 procent av de faktiska årskostnaderna

enligt de sakkunnigas förslag. Enligt Kungl. Maj:ts förslag till

statsbidrag och hyressättning skulle förhållandena i exempel 1 för hyresgrupp

1 bli följande:

90 kvadratmeters lägenhet

Byggnadskostnad 45 000 kronor

Hyra 1 248 kronor

Statsbidrag 18 000 kronor

Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 2 405 kronor

Årskostnad med hänsvn tagen till statsbidraget = (560 -f- 4,1 procent X

27 000) = 1 667 kronor

Årskostnad som icke täcks av hyran = 419 kronor

På kommunerna skulle alltså enligt Kungl. Maj:ts förslag falla cirka 25

procent av de faktiska årskostnaderna. För att kommunen vid den av

Kungl. Maj:t föreslagna hyressättningen skulle få svara för lika stor del av

de faktiska årskostnaderna som enligt de sakkunnigas förslag krävs ett

statsbidrag till anskaffande av lägenheten på 24 171 kronor.

Exempel 2 i de sakkunnigas betänkande gäller lägenhet på 60 m2 (för

annan lärare), varvid byggnadskostnaderna beräknats till 33 000 kronor,

de årliga driftkostnaderna till 410 kronor och de årliga kapitalkostnaderna

efter en annuitet av 4,1 procent. Vid nuvarande statsbidrag blir de faktiska

årskostnaderna 1 271 kronor. Vid nuvarande hyressättning faller härav 575

kronor eller 45 procent på kommun i hyresgrupp 1.

Enligt de sakkunnigas förslag till statsbidrag och hyressättning skulle

förhållandena i exempel 2 för hyresgrupp 1 bli följande:

60 kvadratmeters lägenhet

Byggnadskostnad 33 000 kronor

Hyra 870 kronor

Statsbidrag 16 500 -j- 4 000 = 20 500 kronor

Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor

Årskostnad med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 + 4,1 procent X

12 500) = 922: 50 kronor

Årskostnad som icke täcks av hyran = 52: 50 kronor

På kommuner i hyresgrupp 1 skulle alltså enligt de sakkunnigas förslag

falla cirka 5,7 procent av de faktiska årskostnaderna. Enligt Kungl. Maj:ts

förslag till statsbidrag och hyressättning skulle förhållandena i exempel 2

för hyresgrupp 1 bli följande:

60 kvadratmeters lägenhet

Byggnadskostnad 33 000 kronor

Hyra 972 kronor

Statsbidrag 13 200 kronor

Årskostnad med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor

Årskostnad med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 + 4,1 procent X

19 800) = 1 221: 80 kronor

Årskostnad som icke täcks av hyran = 249: 80 kronor

På kommuner i hyresgrupp 1 skulle alltså falla cirka 20 procent av de

faktiska årskostnaderna enligt Kungl. Maj:ts förslag. För att kommunen

3 — Bihang till riksdagens protokoll 195-5. 6 samt. Nr 113

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

vid den av Kungl. Maj:t föreslagna hyressättningen skulle få svara för 10

procent av de faktiska årskostnaderna krävs ett statsbidrag till anskaffande

av lägenheten med 16 342 kronor.

Det bör i detta sammanhang understrykas, att byggnadskostnaderna

erfarenhetsmässigt är betydligt högre än vad som räknats med i de sakkunnigas

betänkande och exemplen ovan. Kommun i hyresgrupp 2 skulle enligt

såväl de sakkunnigas som Kungl. Maj ds förslag få svara för cirka

2 procent av de faktiska årskostnaderna för en lägenhet på 90 m2. För

lägenhet på 60 in2 skulle de sakkunnigas förslag innebära, att hyran helt

täckte de faktiska årskostnaderna, medan enligt Kungl. Majds förslag

cirka 10 procent av dessa kostnader skulle få bäras av kommun i hyresgrupp

2. För kommunerna i hyresgrupp 2 och högre grupper bör alltså

Kungl. Majds förslag enligt vår mening vara acceptabelt. Starka skäl kan

enligt vår mening anföras för en revision av hyresgrupperingen. I nuvarande

läge torde dock icke en sådan kunna genomföras. I hyresgrupp 1

bör statsbidraget till anskaffande av lägenhet enligt vår uppfattning nu

därför ökas utöver vad Kungl. Majd föreslagit, så att kommunen inte behöver

svara för mer än cirka 10 procent av de faktiska årskostnaderna.

Vi föreslår därför, att i hyresgrupp 1 utöver det generella statsbidraget på

20 000 kronor för lägenhet på 90 nr och 14 000 kronor för lägenhet på

60 m2 skall utgå ett tilläggsbidrag på 4 000 respektive 2 000 kronor.

Om man i enlighet med vad som föreslås i propositionen räknar med en

nybyggnad av ungefär 183 större och 95 mindre tjänstebostäder om året

och att cirka 81 procent av dessa skulle falla inom hyresgrupp 1, skulle

vårt förslag medföra en ökad kostnad av cirka 750 000 kronor per år. Vi

föreslår därför, att byggnadsbidraget till tjänstebostäder för folkskolans

lärare uppräknas till 6 750 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj ds förslag skall maximeringen av statsbidraget till

40 procent av de styrkta byggnadskostnaderna fortfarande bestå. De sakkunniga

hade föreslagit, att statsbidraget skulle få utgå med högst 50 procent

av de styrkta byggnadskostnaderna. Förutsättningen för att kommunerna

skall kunna få ett tillfyllestgörande bidrag är enligt vår mening, att

det får uppgå till högst 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna.

Det i motionen 11:524 gjorda yrkandet om bidragsbelopp å 27 000

respektive 20 000 kronor överensstämmer med vad skolöverstyrelsen i sitt

remissyttrande på denna punkt föreslagit.

Yrkanden om tillämpning av de förhöjda statsbidragsbeloppen retroaktivt

från och med den 1 januari 1951 har framställts i motionerna 1:314

och II: 316 samt I: 420 och II: 525. I de förstnämnda motionerna — vilka

väckts i anslutning till statsverkspropositionen — har anförts bland annat

följande.

De nuvarande statsbidragen är uppenbarligen för låga för att kunna

täcka de ökade byggnadskostnaderna. Vi hälsar därför med tillfredsställelse

att riksdagen nu får tillfälle att taga ställning till en förbättring av

dessa bidrag. Vi anser det dock icke tillräckligt, att bidragsökningen kommer

endast sådana bostäder tillgodo, vilka blir föremål för Kungl. Maj:ts

bidragsbeslut efter den 1 juli 1955. De nuvarande bidragen har nämligen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

35

visat sig otillräckliga även för den period de varit tillämpliga. 1952 års

riksdag kunde icke överblicka behovet av ökade bidrag och därför ej heller

fatta ett definitivt beslut och lät därför bidragsstorleken få karaktären

av ett provisorium, något som vi här ytterligare vill understryka. Och detta

provisorium gäller alla Kungl. Maj:ts bidragsbeslut på detta område från

den 1 januari 1951. Det beslut, som 1955 års riksdag kommer att fatta i

denna fråga, måste taga hänsyn till detta förhållande.

Bidragsförhöjningens provisoriska karaktär kan — vilket också poängterats

av de sakkunniga — ha medfört att en del kommuner låtit uppförandet

av tjänstebostäder anstå i avvaktan på ett sedermera förhöjt

bidrag. Vad angår kommuner, som byggt behövliga tjänstebostäder efter

1952 års beslut, måste det anses skäligt, att de i efterhand kompenseras för

de större kostnader de fått vidkännas på den grund att hittillsvarande

statsbidrag varit otillräckliga.

Kostnadsberäkningar

Under en följd av år har å riksstatens åttonde huvudtitel uppförts ett

förslagsanslag till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder.

Från detta anslag utbetalas statsbidrag till skoldistrikt dels vid nybyggnad

av tjänstebostad och vid inredande av tjänstebostad i inköpt eller annorledes

förvärvad byggnad, dels ock vid om- eller tillbyggnad eller mer omfattande

ändringsarbeten å sådan tjänstebostad, som vid kungörelsens den

30 december 1946 (SFS nr 887/1946, ändrad 600/1952) ikraftträdande icke

motsvarade boställsordningens krav i vissa avseenden.

Om utgivande av statsbidrag meddelar Kungl. Maj:t beslut i samband

med godkännande av byggnadsritningar för vederbörligt byggnadsarbete.

Utbetalning av beviljat statsbidrag sker först sedan byggnadsarbetet utförts

och avsynats samt godkänts. Till följd av att statsbidragets utbetalning

i allmänhet sker först något budgetår efter det, varunder bidraget beviljats,

beslutar riksdagen årligen dels om storleken av det riksstatsanslag,

som skall uppföras i riksstaten för närmast följande budgetår, dels ock intill

vilket belopp Kungl. Maj:t under samma budgetår må bevilja byggnadsbidrag

till tjänstebostäder.

Förevarande anslag har för innevarande budgetår upptagits med

4 800 000 kronor, varjämte riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t må under

nämnda budgetår bevilja bidrag ur anslaget med tillhopa högst

6 000 000 kronor. För nästa budgetår har i statsverkspropositionen, åttonde

huvudtiteln, punkten 253, anslaget föreslagits uppfört med 5 500 000

kronor.

Det för en femårsperiod vid oförändrade statsbidragsgrunder behövliga

nybyggnadsbehovet av tjänstebostäder uppskattas av de sakkunniga till

2 063 bostäder för ordinarie folkskollärare och till 797 för annan lärare,

d. v. s. till i genomsnitt 412 större och 160 mindre lärarbostäder för år.

Genomföres åter det av de sakkunniga förordade tätortsförteckningssystemet

torde en viss minskning av ifrågavarande nybyggnadsbehov uppkom
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

ma. Vid sådant förhållande beräknar de sakkunniga nybyggnadsbehovet

för en femårsperiod till 1 250 bostäder för ordinarie folkskollärare och 650

för annan lärare, motsvarande ett årligt nybyggnadsbehov av 250 större

och 130 mindre bostäder. Tätortsförteckningssystemets införande minskar

alltså i viss utsträckning nybyggnadsbehovet och därmed även anslagsbehovet

till statsbidrag. Denna minskning motverkas emellertid av den

av de sakkunniga förordade höjningen av statsbidragsbeloppen. De årliga

kostnaderna för statsbidrag till tjänstebostäder under en femårsperiod beräknar

de sakkunniga vid oförändrade statsbidragsgrunder till ett avrundat

belopp av 9 400 000 kronor samt vid bifall till tätortsförteckningssystemets

införande och till den förordade höjningen av statsbidragsbeloppen

till i runt tal 9 850 000 kronor, allt under den förutsättningen att förut angivna

nybyggnadsbehov i båda fallen helt tillgodoses under femårsperioden.

De sakkunniga har emellertid icke räknat med att hela nybyggnadsbehovet

skall kunna helt tillgodoses under en femårsperiod. De har i stället

utgått från att det i praktiken kommer att bli ett tjänstebostadsbyggande

av i stort sett samma omfattning som under de tre senast tilländalupna

budgetåren. Vid sådant förhållande torde enligt de sakkunnigas beräkningar

anslaget till statsbidrag till tjänstebostäder under de närmaste åren

kunna begränsas till i genomsnitt omkring 8 000 000 kronor, varav

1 000 000 kronor skulle falla å statsbidrag till ombyggnader m. m. av äldre

tjänstebostäder. Vid bedömande av detta ökade anslagsbehov torde böra

beaktas, att det nu föreliggande behovet av nya tjänstebostäder beräknas

bli täckt tidigare — sannolikt inom loppet av sju å åtta år — än man med

hittillsvarande byggnadstakt kunnat räkna med. Enligt de sakkunnigas

uppfattning bör också ett införande av tätortsförteckningssystemet efter

en viss övergångsperiod leda till ett undan för undan minskat behov av

att bygga nya tjänstebostäder, då det kan förutsättas, att allt flera orter

kommer att uppföras å tätortsförteckningarna.

Departementschefen har anfört följande.

De sakkunniga har vid sina kostnadsberäkningar utgått ifrån, att det

under de närmast kommande åren kommer att bli ett tjänstebostadsbyggande

av i stort sett samma omfattning som under de tre budgetåren

1951/54. Genom de sakkunnigas olika förslag — främst tätortsförteckningarna

— antages ett nu beräkningsbart nybyggnadsbehov bli täckt

inom loppet av 7 å 8 år.

Enligt min mening är det av finansiella skäl motiverat, att man tills

vidare icke överskrider den kostnadsram av 6 miljoner kronor för tjänstebostadsbidragen,

som gällt sedan budgetåret 1953/54. Jag förordar därför,

att den av riksdagen fastställda maximisumman för Kungl. Maj:ts bidragsbeslut

åtminstone för nästa budgetår men även —- om ej ändrade förhållanden

inträder — för de närmast därpå följande budgetåren bibehålies

vid 6 miljoner kronor. Sker så, kommer också det årliga anslagsbehovet

från och med budgetåret 1956/57 och tills vidare att vara ungefär 6 miljoner

kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

37

Därest av anslaget årligen ungefär 1 miljon kronor avses för reparationsoch

förbättringsarbeten, kommer med de av mig förordade statsbidragsbeloppen

bidrag årligen att kunna ges för nybyggnad av ungefär 183 större

och 95 mindre tjänstebostäder (enligt den proportion, som följer av de

sakkunnigas uppgift om nybyggnadsbehovet: 1 250 större och 650 mindre

bostäder under närmaste femårsperiod). Mitt förslag innebär alltså, att

nybyggnadsbehovet blir täckt på knappt sju år. Årligen kommer statsbidrag

att kunna beviljas för ungefär 275 nya tjänstebostäder. Detta innebär

en viss minskning mot budgetåret 1953/54 (300 tjänstebostäder) men

en ökning i jämförelse med budgetåren 1951/52 och 1952/53 (256 respektive

243 tjänstebostäder).

Utskottet

Vad först gäller frågan om folkskoleväsendets beroende

av lärarbostäder har de sakkunniga ansett sig kunna konstatera,

att möjligheterna att på lämpligt sätt upprätthålla skolväsendet alltjämt är

beroende av att den erforderliga lärarpersonalen kan få sin bostadsfråga

ordnad på ett tillfredsställande sätt och att detta på den egentliga landsbygden

icke kan beräknas bli fallet med mindre tjänstebostadssystemet

bibehålies.

Departementschefen, som i likhet med de sakkunniga ansett tillkomsten

av 1947 års bostadsförsörjningslag icke utesluta behovet av särskilda bestämmelser

och åtgärder beträffande lärarnas bostadsfråga, har funnit

tjänstebostäderna ännu så länge vara av stor betydelse för folkskoleväsendet

på landsbygden. Departementschefen har därför ansett sig icke kunna

för närvarande förorda en avveckling av tjänstebostadssystemet för folkskolans

lärare.

Utskottet finner sig kunna ansluta sig till departementschefens sålunda

redovisade ställningstagande men vill samtidigt framhålla, att utskottet

förväntar att frågan om skälen för tjänstebostadssystemets bibehållande

på folkskoleväsendets område kommer under förnyat övervägande i samband

med prövningen av 1952 års tjänstebostadsutrednings blivande betänkande.

Skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder är för närvarande knuten till hyresmarknadsbegreppet.

Innebörden av detta begrepp har sedan länge varit omstridd och

det har visat sig förenat med vissa svårigheter att i praktiken tillämpa

detsamma. Det förhåller sig vidare enligt gällande regler bland annat så,

att, oaktat att hyresmarknad kan anses föreligga, en av kommun åt lärare

på vanliga hyresvillkor upplåten bostad kan insynas och förklaras såsom

tjänstebostad.

T syfte att åstadkomma mera preciserade grunder för bestämmande av

huruvida skoldistrikt skall ha skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

har departementschefen i enlighet med de sakkunnigas förslag förordat

införande av s. k. tiitortsförteckningar. Dessa förteckningar avses skola

upptaga sådana orter, där skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad icke

prövas föreligga. Förteckningarna skall upprättas av folkskolinspektörerna,

efter överläggningar med kommunerna och lärarna, samt därefter fastställas

av länsstyrelserna för femårsperiod. Kommunerna och lärarna skall

beredas tillfälle att inkomma med erinringar, innan förteckning fastställes.

Till ledning för upprättandet av tätortsförteckningarna avses särskilda anvisningar

skola utfärdas. I det föregående har redogjorts för vad de sakkunniga

och departementschefen anfört med avseende å innehållet i dessa

anvisningar.

I motionerna I: 420 och II: 525 har i detta sammanhang yrkats, att

bestämmelserna i § 52 folkskolestadgan angående skoldistrikts skyldighet

att anskaffa tjänstebostäder erhåller en sådan ändrad lydelse, att därav

framgår, att vid hyresmarknadens bestämmande jämväl kommun och kommunägt

företag tillhöriga bostäder får medräknas.

Enligt utskottets mening synes den av de sakkunniga föreslagna, av

departementschefen tillstyrkta metoden med särskilda tätortsförteckningar

för bestämmande av skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder

vara en lämplig åtgärd för att åstadkomma en entydig författningsreglering

beträffande tjänstebostadsskyldigheten. I valet mellan att

antingen i författningstexten söka precisera hyresmarknadsbegreppet eller

grunda tjänstebostadsskyldigheten på tätortsförteckningar anser utskottet

det senare alternativet avgjort vara att föredraga, med hänsyn till att tätortsförteckningarna,

sedan de väl fastställts, icke lämnar utrymme för

några skiljaktiga tolkningar beträffande skoldistriktens tjänstebostadsskyldighet.

Tätortsförteckningarna — vilkas tillkomst jämväl beräknas komma

att medföra en väsentlig begränsning av nybyggnadsbehovet — bör såsom

departementschefen framhållit undantagslöst vara avgörande för skoldistriktens

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Av detta skäl finner

utskottet sig icke böra biträda det i motionerna I: 420 och II: 525 gjorda

yrkandet, att — vid sidan av tätortsförteckningarna — hyresmarknadsbegreppet

skulle i vissa avseenden preciseras i författningstexten. Beträffande

syftet med det motionsvis gjorda yrkandet på denna punkt får utskottet

erinra om att departementschefen förklarat sig dela de sakkunnigas

uppfattning, att det är skäligt att befria en kommun från skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostäder, om det finnes vilja och intresse hos de kommunala

myndigheterna att medverka till att lärarpersonalen erhåller bostäder

i öppna marknaden. Departementschefen har därvid betonat, att dylik

vilja och dylikt intresse måste ha tagit sig uttryck i klart påvisbara konkreta

åtgärder. Mot detta uttalande beträffande innebörden av anvisningarna

för tätortsförteckningarnas upprättande — vilket uttalande innebär

att bland annat bostäder, som äges eller förvaltas av kommuner eller kom
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

39

munägda företag eller liknande organ, skall beaktas vid upprättande av

tätortsförteckningarna — synes enligt utskottets mening någon erinran icke

kunna riktas. Syftet med det på denna punkt motionsvis gjorda yrkandet

torde därmed få anses vara tillgodosett.

Vid tillämpningen av det nuvarande hyresmarknadsbegreppet är bostads

belägenhet i förhållande till skolan av betydelse. Gränsen för det område,

inom vilket hyresmarknad skall finnas för att skoldistrikt skall vara befriat

från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostad, har ansetts icke böra

gå på längre avstånd från skolan än ungefär två kilometer farbar väg. De

sakkunniga har nu förordat, att skolort — d. v. s. den plats där skolan

är belägen — bör få uppföras på tätortsförteckningen även då skolorten är

belägen utanför tätort men på högst fyra kilometers avstånd från dennas

gräns. Departementschefen har emellertid förklarat sig icke nu kunna

medverka till att det avstånd från skolan, inom vilket hyresmarknadsort

eller tätort skall finnas för att skoldistriktet skall vara befriat från skyldighet

att tillhandahålla tjänstebostad, utsträckes från hittills tillämpade

två kilometer till fyra kilometer. Samtidigt har dock departementschefen

förordat, att man i fortsättningen fäster större vikt vid kommunikationsförhållandena

mellan bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga

man kan bortse från om det angivna avståndet är mer än två kilometer.

I motionerna I: 420 och II: 525 har i förevarande hänseende yrkats, att

avståndet mellan hyresmarknadsområdets gräns och skolan utsträckes från

två till fyra kilometer. I motionerna I: 434 och II: 534 har förordats, att

den allmänna regeln skall i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag

vara, att skolort bör få uppföras i förteckningen, då densamma är belägen

på högst fyra kilometers avstånd från tätortsgräns.

Utskottet har vid sin prövning, med beaktande av de många olika faktorer

som inverkar på bedömningen av förevarande spörsmål, kommit till

följande uppfattning. Såsom allmän norm bör gälla, att skolort, som är belägen

inom fyra kilometers avstånd från tätorts gräns, bör upptagas i tätortsförteckningen.

Denna regel torde emellertid icke böra tillämpas helt

undantagslöst. I de fall, där kommunikationsförhållandena mellan tätorten

och skolorten prövas vara direkt olämpliga, synes ifrågavarande avstånd

skäligen icke böra utsträckas utöver två kilometer. I de fall åter,

där kommunikationsförhållandena befinnes särskilt lämpliga, bör avståndet

kunna utsträckas utöver fyra kilometer. De av utskottet nu angivna

normerna ger självfallet utrymme för ett visst mått av skönsmässigt bedömande,

men detta synes utskottet riktigt, då prövningen av förevarande

spörsmål i praktiken — vid upprättandet av tätortsförteckningarna —

ofrånkomligen måste ske med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall

utan någon absolut bundenhet vid formella regler.

Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat beträffande skol
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

distriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder har icke givit utskottet

anledning till erinran eller till annat uttalande än att utskottet

förutsätter, att de av de sakkunniga försöksvis upprättade, till propositionen

såsom bilaga fogade tätortsförteckningama underställes kommunerna

och lärarna, innan de blir föremål för länsstyrelsernas slutliga provning.

Beträffande lärares skyldighet att in o 11 a g a t j ä nstebostad

innebär departementschefens förslag, att skyldighet att

mottaga tjänstebostad alltid skall föreligga för lärare, när skoldistriktet har

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad, att dylik skyldighet skall gälla

även i det fall att tjänstebostadsskvldighet för skoldistriktet ej föreligger,

men distriktet likväl ställer tjänstebostad av klass A till förfogande, att

lärare skall vara skyldig att bebo tjänstebostad vid nedlagd skola, om bostaden

kan sägas ligga i den nya skolans närhet, samt att — såsom en

övergångsbestämmelse — lärare, som vid tidpunkt då skoldistrikts tjänstebostadsskyldighet

upphör är innehavare av tjänstebostad, skall övergångsvis,

så länge han kvarstår i samma tjänst, vara berättigad till tjänstebostad.

Utskottet tillstyrker bifall till vad departementschefen sålunda föreslagit.

Med anledning av de i förevarande sammanhang motionsvis gjorda

yrkandena får utskottet anföra följande.

I motionerna I: 420 och II: 525 har påyrkats en sådan utformning av

den blivande författningstexten, att därav tydligt framgår att såsom tjänstebostäder

skall betraktas endast sådana bostäder, som vid upplåtelsen

uttryckligen angivits skola utgöra tjänstebostäder. Enligt motionärernas

mening skulle den av de sakkunniga föreslagna formuleringen av 1 § 2 mom.

boställsordningen för folkskolans lärare och 26 § 1 mom. avlöningsreglementet

för folkskolan kunna tolkas så, att lärare, som nu har bostad i en

kommunen eller kommunägt företag tillhörig fastighet i tätort och som

med stöd av gällande bestämmelser fått denna bostad förklarad såsom

tjänstebostad, skulle även i fortsättningen kunna göra anspråk på bostaden

såsom tjänstebostad, oaktat att orten upptages i tätort sförteckningen.

Motionärerna har även befarat att den av de sakkunniga föreslagna författningstexten

skulle kunna tolkas så, att bostad, som av kommunen eller

kommunägt företag framdeles upplåtes åt nytillträdande lärare, skulle

kunna förklaras för tjänstebostad.

Med vad sålunda anförts i motionerna I: 420 och II: 525 sammanhänger

det i motionen 1:416 framställda yrkandet, avseende att den av departementschefen

föreslagna övergångsbestämmelsen icke skall göras tillämplig

beträffande lärare, som på grund av nu gällande bestämmelser fått sin

bostad förklarad för tjänstebostad, trots att vid bostadsupplåtelsen hyresmarknad

förelegat på orten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

41

Utskottet får i anledning av det nyss angivna, i motionerna I: 420 och

II: 525 gjorda yrkandet, understryka, att departementschefen — som icke

haft att i förevarande sammanhang ta ståndpunkt till författningstextens

utformning i detalj — avsett att tätortsförteckningarna undantagslöst skall

vara avgörande för kommunernas skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder.

Av detta uttalande, till vilket utskottet i det föregående anslutit

sig, följer att bostad, som inom en på förteckningen uppförd ort upplåtes

åt lärare, icke kan förklaras för tjänstebostad. Det kan sålunda förutsättas

att författningstexten utformas så, att de i motionerna I: 420 och II: 525

i detta hänseende uttalade önskemålen blir helt tillgodosedda.

Den av de sakkunniga föreslagna, av departementschefen förordade

övergångsbestämmelsen åsyftar uppenbarligen endast de fall, där hyresmarknad

icke förefunnits och därmed tjänstebostadsskyldighet ansetts

föreligga vid upplåtelsen, men där denna skyldighet upphör genom ortens

upptagande på tätortsförteckningen. Däremot inbegripes icke sådana fall,

där vid upplåtelsen hyresmarknad förelegat och sålunda tjänstebostadsskyldighet

ej förefunnits, men där läraren likväl på grund av hittillsvarande

bestämmelser fått bostaden förklarad för tjänstebostad. Med denna

innebörd av övergångsbestämmelsen torde det i motionen I: 416 gjorda

yrkandet vara tillgodosett.

Utskottet har icke funnit sig böra biträda det i motionerna I: 420 och

II: 525 framställda yrkandet, att ifrågavarande övergångsbestämmelse

skulle helt slopas.

Vad departementschefen föreslagit beträffande tjänstebostäder

n a s beskaffenhet m. in. i vissa hänseenden föranleder ingen

erinran från utskottets sida.

Kostnaderna för folkskolans tjänstebostäder bestrides för närvarande

av staten, tjänstebostadsinnehavarna och kommunerna. Statsbidraget utgår

såsom engångsbidrag, vilket medför minskning av kommunernas kapitalkostnader

för bostäderna och därmed minskning av kommunernas årskostnader.

Tjänstebostadsinnehavarna erlägger hyra, som dock icke helt

täcker årskostnaderna, varför en del av dessa slutligt faller på kommunerna.

Frågorna om hyressättningen och avvägningen av

statsbidraget har alltså ett bestämt samband med varandra.

Tjänstebostadshyrorna är nu differentierade alltefter hvresgrupper, ytinnehåll

och kvalitetsklass. Hyresbeloppens storlek har angivits i den förut

lämnade redogörelsen. Statsbidraget utgår för närvarande med 18 000 kronor

för tjänstebostad för ordinarie lärare (i regel lägenhet på cirka 90 kvadratmeter

om minst tre rum och kök) samt med 12 000 kronor för tjänstebostad

åt annan lärare (lägenhet på cirka 60 kvadratmeter om minst två

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

rum och kök). Statsbidraget må dock ej överstiga 40 procent av de styrkta

byggnadskostnaderna.

De sakkunniga har föreslagit en uppräkning av samtliga hyresbelopp

med omkring 25 procent samt i anslutning därtill förordat, att statsbidragsbeloppen

höjes till 24 000 respektive 18 000 kronor, dock högst 50 procent

av de styrkta byggnadskostnaderna. Därjämte har de sakkunniga för tjänstebostäder

i hyresgrupp 1 föreslagit tilläggsbidrag å 6 000 respektive 4 000

kronor, att utgå utan hinder av 50-procentmaximeringen.

Departementschefens förslag innebär dels en höjning av tjänstebostadshyrorna

med ungefär 40 procent för de A-bostäder, som första gången

tagits i bruk som tjänstebostäder efter den 31 december 1950, ungefär 30

procent för övriga A-bostäder, ungefär 25 procent för B-bostäder samt

ungefär 15 procent för C-bostäder, dels ock — med bibehållande av den

nuvarande maximeringen till 40 procent av de styrkta byggnadskostnaderna

— en höjning av statsbidragsbeloppen till 20 000 respektive 14 000

kronor.

Till utskottets prövning föreligger i före varande hänseenden jämväl ett

antal motionsvis framställda yrkanden.

I motionerna I: 420 och II: 525 har yrkats, att hyressättningen anpassas

till vad 1952 års tjänstebostadsutredning förordat i sitt remissyttrande

samt att statsbidragsbeloppen anpassas till de sakkunnigas förslag.

I motionerna I: 434 och II: 534 har yrkats, dels att hyreshöjningen med

40 procent skall gälla även de A-bostäder, som tagits i bruk före den 1

januari 1951 men efter denna tidpunkt undergått sådan reparation och

modernisering, att de kan jämställas med nybyggda bostäder, dels att i

hyresgrupp 1 skall utgå tilläggsbidrag med 4 000 kronor för tjänstebostad

för ordinarie lärare och 2 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare, dels

ock att statsbidraget maximeras till 50 procent av de styrkta byggnadskostnaderna.

I motionen II: 524 har yrkats, att statsbidragsbeloppen höjes till 27 000

respektive 20 000 kronor med en maximering till 50 procent av de styrkta

byggnadskostnaderna.

Departementschefen har föreslagit, att de förhöjda statsbidragsbeloppen

skall gälla för de bostäder, beträffande vilka Kungl. Maj:t meddelar bidragsbeslut

efter den 30 juni 1955. I motionerna I: 314 och II: 316 samt

1:420 och 11:525 har yrkats, att statsbidragshöjningen skall tillämpas

retroaktivt beträffande samtliga av Kungl. Maj:t efter 1951 års ingång

beviljade statsbidrag.

Vad först gäller tjänstebostadshyran bör denna enligt utskottets mening

i princip avvägas så, att hyresbeloppet täcker årskostnaden för bostaden,

i den mån hyran icke befinnes böra av olika skäl nedsättas under det belopp,

som motsvarar årskostnaden. De nuvarande hyresbeloppen har gällt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

43

sedan år 1947. De fastställdes på grundval av 1945 års hyresräkning, som

avsåg förhållandena under hyresåret 1945—46. Hyran för A-bostad om

90 kvadratmeter utgör i hyresgrupperna 1, 2 och 3 respektive 888, 1 164

och 1 440 kronor. Enligt departementschefens förslag kommer motsvarande

hyresbelopp för under de senare åren uppförda A-bostäder att uppgå

till 1 248, 1 632 och 2 016 kronor. Den genomsnittliga verkliga byggnadskostnaden

för här avsedd A-bostad har under perioden sommaren 1951—

sommaren 1953 uppgått till cirka 55 000 kronor. Den sammanlagda årskostnaden,

frånsett bränslekostnaden, kan med nämnda byggnadskostnad

beräknas till omkring 2 900 kronor, motsvarande 5,3 ä 5,4 procent av byggnadskostnaden.

Även med den 40-procentiga hyreshöjning, som departementschefen

föreslagit, blir det alltså en högst betydande hyresrabatt för

tjänstebostadsinnehavaren. Utskottet får också erinra om att 1952 års

tjänstebostadsutredning i sitt remissyttrande ansett hyran för de nyare

A-bostäderna av den större typen icke böra sättas lägre än 1 800 kronor i

hyresgrupperna 1 och 2, motsvarande en hyreshöjning med 103 respektive

54 procent.

Även om hänsyn t ages till de omständigheter, bland annat svårigheterna

att erhålla lärare på landsbygden, som kan tala för att tjänstebostadshyrorna

för folkskolans lärare bör hållas på en relativt låg nivå, torde alltså

starka skäl kunna anföras för en ytterligare höjning av hyresbeloppen utöver

vad departementschefen föreslagit. Utskottet får i detta sammanhang

också peka på det förhållandet, att den i departementschefens förslag bibehållna

differensen mellan hyresbeloppen i hyresgrupp 1 och 2 numera

ingalunda har någon full motsvarighet i variationen i byggnadskostnaderna

mellan dessa hyresgrupper. Skäl kan därför anföras även för en viss revision

av hyresgrupperingen för ifrågavarande tjänstebostäder.

Mot de nu anförda synpunkterna måste emellertid vägas två omständigheter

av synnerlig betydelse. Departementschefen har framhållit, att

de av honom föreslagna hyreshöjningarna utgör ett provisorium i avvaktan

på de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna, som kan bli en

följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kommande förslag. Frågan om

hyressättningen för folkskolans tjänstebostäder kan salunda väntas komma

upp till förnyat bedömande i ett större sammanhang, varvid jämväl spörsmålet

om bibehållande av den nuvarande hyresgrupperingen för dessa

bostäder torde tagas under övervägande. Därtill kommer, att det av departementschefen

nu framlagda förslaget till hyreshöjningar grundats på

resultatet av vissa med lärarorganisationerna i ämnet hållna överläggningar.

Utan att utgöra en formell förhandlingsöverenskommelse torde

departementschefens förslag likväl fa anses i sak innefatta en öveienskommelse

med vederbörande personalorganisationer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 19,55

Mot bakgrunden av sistberörda förhållanden har utskottet i nuvarande

läge icke ansett sig böra frångå departementschefens föreliggande förslag

beträffande höjning av tjänstebostadshyrorna. Därav följer att utskottet

avstyrker bifall till motionerna I: 420 och II: 525, såvitt i dessa motioner

yrkats en anpassning av hyressättningen till tjänstebostadsutredningens

förslag. Även om skäl kan anföras för en enhetlig hyressättning beträffande

A-bostädeina och i vart fall beträffande sådana A-bostäder, som oavsett

byggnadsåret kvalitetsmässigt måste anses likvärdiga, har utskottet likväl.

med hänsyn till att det här är fråga om ett provisorium, icke heller funnit

sig böra biträda det i motionerna I: 434 och II: 534 på denna punkt framställda

yrkandet.

o Vad därefter gäller spörsmålet om statsbidraget till tjänstebostäderna

får utskottet till en början erinra om att det vid införandet av de nuvarande

statsbidragen förutsattes bland annat, att bidragets syfte var att

möjliggöra för de skoldistrikt, som är tjänstebostadsskyldiga, att tillhandahalla

fullgoda tjänstebostäder utan att därför bli mera betungade än andra

distrikt. Skoldistrikten skulle sålunda kunna påräkna ett så stort statsbidrag,

att ränta och amortering pa den del av byggnadskostnaderna, som

icke täcktes av statsbidraget, samt driftkostnaderna skulle täckas av den

för tjänstebostaden fastställda hyran. Detta syftemål bör enligt utskottets

mening alltjämt i princip vara vägledande för statsbidragsavvägningen.

Utskottets ställningstagande till det föreliggande förslaget påverkas emellertid

av det förhållandet, att statsbidragsfrågans lösning liksom den av

utskottet nyss förordade hyressättningen måste bli av provisorisk natur i

avvaktan på de förslag, som relativt snart kan förväntas från såväl 1952 års

tjänstebostadsutredning som allmänna statsbidragsutredningen. Från denna

synpunkt finnes det enligt utskottets mening tillräckligt fog för departementschefens

uppfattning, att statsbidraget under provisorietiden måste

utmätas med en viss försiktighet, så att icke statsbidraget vid en slutlig

reglering beträffande hyrorna eller av annat skäl framdeles visar sig ha

blivit för stort. Utskottet anser sig i nuvarande läge kunna, dock endast

såsom ett provisorium, godtaga departementschefens ståndpunkt, att statsbidragen

icke nu bör utmätas så, att de täcker hela den del av tjänstebostadskostnaden,

som ej täckes av hyrorna.

Mot bakgrunden av dessa synpunkter och med erinran om att förevarande

statsbidrag inkluderar de eljest utgående allmänna bostadssubventionerna

får utskottet beträffande statsbidragets utformning anföra följande.

Utskottet har icke funnit sig böra frångå departementschefens förslag

om en höjning av statsbidragsbeloppen till 20 000 respektive 14 000 kronor,

såvitt gäller tjänstebostäder i högre hvresgrupp än den lägsta. Vad

däremot gäller tjänstebostäder i hvresgrupp 1 är det uppenbart, att eu till
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

45

lämpning av samma bidragsbelopp som för de högre hyresgrupperna i alltför

otillräcklig grad minskar kommunandelen i kostnaderna, så länge den

mot de verkliga byggnadskostnaderna och årskostnaderna numera icke svarande

differensen i hyresnivån mellan hyresgrupp 1 och övriga hyresgrupper

måste bibehållas. Utskottet har i det föregående på angivna skäl avstått

från att nu förorda en hyreshöjning utöver vad departementschefen

föreslagit. Det återstår då endast att överväga möjligheten av att — på

sätt i motionerna I: 420 och II: 525 samt I: 434 och II: 534 förordats —

ge ett tilläggsbidrag för hyresgrupp 1 för att tillrättalägga här avsedda

missförhållande beträffande relationen mellan de årskostnader inom olika

hyresgrupper, som tills vidare bör falla på kommunerna. Utskottet har därvid

funnit sig böra biträda det i sistnämnda båda motioner framställda

yrkandet, att i hyresgrupp 1 skall — utöver de av departementschefen

föreslagna bidragsbeloppen å 20 000 kronor respektive 14 000 kronor —

utgå tilläggsbidrag med 4 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie lärare

och med 2 000 kronor för annan lärare.

Enligt nu gällande bestämmelser får statsbidraget icke överstiga 40 procent

av de styrkta byggnadskostnaderna. Departementschefen har föreslagit,

att denna maximeringsregel skall gälla även i fortsättningen. Detta

skulle innebära, att den generella förhöjningen av statsbidragsbeloppen till

20 000 och 14 000 kronor icke skulle kunna helt uttagas vid lägre byggnadskostnader

än 50 000 respektive 35 000 kronor. Då det är angeläget att

stimulera kommunerna att söka nedpressa byggnadskostnaderna anser utskottet

sig böra tillstyrka, att i anslutning till vad i motionerna I: 434 och

II: 534 samt 11:524 påyrkats maximeringen bestämmes till 50 procent av

de styrkta byggnadskostnaderna. De av utskottet förordade tilläggsbidragen

bör dock utgå utan hinder av maximeringsregeln.

Innebörden av utskottets ställningstaganden i statsbidragsfrågan i jämförelse

med vad departementschefen förordat belyses av följande sammanställning.

I denna har angivits storleken av den på kommunen fallande

årskostnaden vid tillämpning av departementschefens förslag och utskottets

förslag. De för exemplifieringen använda byggnadskostnaderna är dels

de av bostadsstyrelsen i samband med sakkunnigutredningen beräknade

kostnaderna (47 000 och 37 000 kronor) och dels, för större bostad, den

genomsnittliga verkliga kostnaden under perioden sommaren 1951—sommaren

1953 (55 000 kronor; motsvarande siffra för mindre bostad är 38 000

kronor). För närvarande är närmare 99 procent av tjiinstebostäderna belägna

i hyresgrupp 1 och 2. Efter tätortsförteckningamas införande torde

tjänstebostadsskyldigheten inom hyresgrupp 3 komma att minska ännu

mera och begränsas till ett fåtal orter inom norrlands- och skärgårdskommuner,

diir byggnadskostnaderna kan antagas ligga betydligt högre än de

nyss angivna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

90 ms A-bostad

Byggnads-

kostnad

kr

Kommunens andel

i årskostnaderna kr

Departementschefens förslag

Utskottets förslag

hyresgrupp

hyresgrupp

hyresgrupp

hyresgrupp

hyresgrupp

hyresgrupp

1

2

3

1

2

3

47 000

468

84

-300

255

35

— 349

55 000

747

363

— 20

583

363

— 20

60 m‘ A-bostad

Byggnads-

kostnad

kr

Kommunens andel i årskostnaderna kr

Departementschefens förslag

Utskottets förslag

hyresgrupp

1

hyresgrupp

2

hyresgrupp

3

hyresgrupp

1

hyresgrupp

2

hyresgrupp

3

37 000

381

81

— 219

299

81

— 219

Med hänsyn till den betydande utgiftsökning för statsverket, som en

retroaktiv tillämpning av statsbidragsförhöjningen skulle medföra, har utskottet

icke ansett sig böra biträda de i motionerna I: 314 och II: 316 samt

I: 420 och IT: 525 därom gjorda yrkandena. Utskottet tillstyrker departementschefens

förslag, att de höjda statsbidragsbeloppen skall gälla för de

tjänstebostäder, beträffande vilka Kungi. Majrt meddelar bidragsbeslut

efter den 30 juni 1955.

Departementschefen har beträffande kostnadsberäkningarna

framhållit, att det av finansiella skäl är motiverat att man tills

vidare under de närmaste budgetåren icke överskrider den kostnadsram

av 6 miljoner kronor för tjänstebostadsbidragen, som gällt sedan budgetåret

1953/54. Departementschefen har med utgångspunkt häri och med

hänsyn till de av honom föreslagna statsbidragsbeloppen beräknat, att en

kostnadsram av 6 miljoner kronor skulle medgiva ett årligt bidragsbeviljande

för nybyggnad av drygt 180 större och 95 mindre bostäder. Med de

av utskottet förordade tilläggsbidragen skulle bidragsramen behöva ökas

till 6 750 000 kronor för att den årliga nybyggnationen skulle få den av

departementschefen beräknade omfattningen. Utskottet har emellertid i

avvaktan på utfallet av tätortsförteckningarnas upprättande och med hänsyn

bland annat till den allmänna aterhallsamhet, som kan förväntas på

byggnadsmarknaden, icke funnit nödvändigt, att för nästa budgetår fastställes

en större bidragsram än 6 miljoner kronor. Detta möjliggör beviljande

av statsbidrag för nybyggnad av cirka 160 större och 80 mindre bostäder.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

47

Utskottet avstyrker således bifall till de i motionerna I: 434 och II: 534

samt II: 524 gjorda yrkandena om en högre bidragsram för nästa budgetår.

Slutligen biträder utskottet Kungl.Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda

förslag om en automatisk höjning av förslagsanslaget till Folkskolor

m. m.: Bvggnadsbidrag till tjänstebostäder med 700 000 kronor till

5 500 000 kronor. Då utskottet i det föregående ställt sig avvisande till

tanken på en retroaktiv tillämpning av statsbidragsförhöjningen, följer

därav att utskottet avstyrker bifall till det i motionerna I: 314 och II: 316

gjorda yrkandet om medelsanvisning för nämnda ändamål.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört och föreslagit, får

utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna

I: 420 och II: 525 samt I: 434 och II: 534, samtliga

motioner såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet förordade

ändringar i fråga om skoldistrikts skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans lärare;

b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1955

förordade ändringar i fråga om dels lärares skyldighet att

mottaga tjänstebostad, dels ock tjänstebostads beskaffenhet

m. m. i vissa fall;

c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 420 och II: 525 samt 1:434 och

II: 534, samtliga motioner såvitt här är i fråga, godkänna

av departementschefen förordade ändringar i fråga om

hyressättningen för folkskolans tjänstebostäder;

d) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna

I: 314 och II: 316, I: 420 och II: 525, I: 434 och

II: 534 samt II: 524, samtliga motioner såvitt här är i fråga,

godkänna av utskottet förordade ändringar i fråga om

statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare;

e) i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 434 och II: 534 samt II: 524, samtliga

motioner såvitt här är i fråga, medgiva, att under budgetåret

1955/56 må beviljas byggnadsbidrag till tjänstebostäder

för folkskolans lärare med tillhopa högst 6 000 000

kronor;

f) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 314 och II: 316, såvitt här är i fråga, till

Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1955

budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 5 500 000 kronor;

II. att motionerna I: 420 och II: 525, såvitt de ej behandlats

under I. a), c) och d) samt i den mån de ej i övrigt

blivit tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört

och hemställt, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
III.

att motionen 1:416, i den mån den ej blivit tillgodosedd

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Iwar Anderson,

Näsgård, Leander, Näsström, Hesselbom, Gustaf Andersson, Thun,

Axel Andersson, Nils Theodor Larsson, Elfving, fröken Ranmark, herrar

Arrhén och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Bergström,

Andersson i Malmö, Lindholm, Eriksson i Sandby, Åkerström, Hoppe,

Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Birke, fröken Vinge

och herr Svensson i Stenkyrka.

Reservation

av herr Malmborg i Skövde.

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

551007

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande tjänstebostädema för folkskolans lärare jämte i ämnet väckta a1 i texten