Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1955-05-10 · 56 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 54 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:122, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

1

Nr 122

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

vissa frågor rörande försöksverksamheten med

nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta

motioner. (2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

178, s. 347—358 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Skolöverstyrelsen:

Försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett

reservationsanslag av 600 000 kronor.

I samma proposition har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt

237, s. 499) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för

budgetåret 1955/56 till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag beräkna

ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 120, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

25 februari 1955, jämte redogörelse för den under skolöverstyrelsens ledning

pågående allmänna försöksverksamheten framlagt förslag beträffande

medelsanvisningen för budgetåret 1955/56 till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag

ävensom de övriga förslag angående vissa frågor rörande

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m., som framgar av den

följande redogörelsen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande

redovisade motioner.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den

mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll.

Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten
Under

denna rubrik har i propositionen nr 120 (avsnitt I, s. 3—25) behandlats

vissa spörsmål rörande försöken med enhetsskoleorganisationen

och försöksverksamheten inom det högre skolväsendet.

Försöken med enhetsskoleorganisationen nådde läsåret

1953/54 inom de första försöksdistrikten klass 9. Verksamheten omfattade

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 132

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

sammanlagt 37 distrikt. Antalet läraravdelningar ökade från 1 009 till

1 525 och antalet barn i försöksavdelningarna från 22 725 till 35 784.

I fråga om det högre skolväsendet lämnas en redogörelse för

försöken med särskild realexamen, organiserad läxhjälp, muntlig framställning,

särskild studentexamensprövning och fast linjedelning på flickskolans

högstadium.

Departementschefen har anfört följande.

^ För första gången har enhetsskolans hela lärogång prövats i praktiken.

Erfarenheter föreligger nu av den förberedande yrkesutbildning, som skall

meddelas i klass 9 y. Även om utbildningen i framtiden kan rikare förgrenas,

har dock detta första försök visat, att programmet är genomförbart.

Det organisationsarbete, som måste utföras innan denna yrkesutbildning

överallt kan förverkligas, är visserligen stort och i mer än ett avseende

krävande, men det finnes ingen anledning att tveka och se tillbaka.

Skolöverstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att yrkesskolväsendet

bygges ut, så att en naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkesskola

kan komma till stånd, samt att någon form av komplettering ordnas

för lärjungarna i 9 y, så att dessa utan tidsförlust kan fortsätta med praktisk

utbildning av kvalificerat slag. Båda önskemålen torde kunna successivt

realiseras om riksdagen bifaller den proposition angående utbyggnad

av yrkesutbildningen, som Ivungl. Maj:t på mitt förslag beslutat. Den nya

organisationen på yrkesutbildningens område torde komma att växa fram

parallellt med enhetsskolans högstadium under en beräknad tid av femton

år; den utgör en väsentlig del av det program för förbättrad yrkesutbildning,

vari 9 y ingår, och skapar några av de nödvändiga förutsättningarna

för enhetsskolans slutliga och allmänna genomförande.

Ett betydande organisationsarbete återstår dock även för enhetsskolans

allmänbildande uppgifter. Beslut fattades vid fjolårets riksdag om åtgärder

till förbättrande av liirarrekryteringen på högstadiet. Hur väl de behövdes

framgår av de nya siffror om lärarkårens sammansättning, som

skolöverstyrelsen i år meddelat. Men det är uppenbart, att resultaten av de

beslutade åtgärderna först småningom kan komma enhetsskolan till del

och möjliggöra en snabbare utbyggnad.

Härjämte måste de pedagogiska grundvalarna för enhetsskolans arbete

målmedvetet förstärkas. Vad det gäller är i synnerhet att skapa förutsättningarna

för ett framgångsrikt arbete även i landsbygdens skolor, där ingen

stark uppsortering av lärjungematerialet kan komma i fråga, Icke heller

detta planeringsarbete är snabbt och lätt genomförbart. »Det förarbete,

som måste utföras, för att skolans inre arbete skall kunna uppbära reformen,

är stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer», yttrade dåvarande

departementschefen vid framläggandet av 1950 års skolproposition (s. 582).

Av skolöverstyrelsens redogörelse framgår icke, efter vilka grunder klasserna

i enhetsskolans sjunde och åttonde klasser i praktiken formeras. Det

är dock begripligt, om man mångenstädes tillgripit tämligen omfattande

differentieringar, eftersom man måst gå till verket utan det pedagogiska

förarbete, som alltifrån början ansetts oundgängligen nödvändigt. Skolöverstyrelsen

har i detta läge funnit det nödvändigt att särskilda försöksskolor

inrättas för att jämna vägen för systematiska försök med undervisning

i odifferentierade klasser på högstadiet. Av dess i maj 1954 gjorda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

framställning i detta ämne framgår bland annat, att man vid folkskoleseminariet

för manliga elever i Göteborg, som har en försökslinje i sin

övningsskola, förklarat sig villig att på högstadiet så långt möjligt bedriva

undervisningen i odifferentierade klasser. Genom sadana försök torde successivt

komma att klargöras, vilka hjälpmedel som bör ställas till lärarnas förfogande

för att möjliggöra en fruktbärande undervisning även under de

besvärliga förhållanden, varunder de minsta centralskolorna måste arbeta.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 juni 1954 bemyndigat skolöverstyrelsen

att verkställa utredning rörande inrättandet av särskilda försöksskolor

såsom ett led i den systematiska försöksverksamheten.

I avvaktan på de erfarenheter, som vid dessa och andra skolor successivt

kommer att göras, måste den redan pågående undervisningen i enhetsskolans

klasser utformas så ändamålsenligt som det är möjligt med våra

nuvarande resurser. Av försöksberättelsen framgår, att överstyrelsen har

under utarbetande nya kursplaner för enhetsskolans högstadium. Hänsyn

skall därvid tagas till olika lärjungegruppers behov. De teoretiskt bäst begåvade

skall sättas i tillfälle att såväl i språk som i en del andra ämnen prestera

mer än vad som enligt nuvarande bestämmelser vanligen kan ske.

Enkla och mera praktiskt inriktade kurser kommer att utarbetas för de

mindre språkbegåvade. En särskilt avpassad utbildning skall tillhandahållas

hjälpklassbarnen. Ett arbete som det av överstyrelsen påbörjade

synes mig svara mot det faktiska läget för närvarande vid flertalet av våra

enhetsskolor och kan mycket väl genomföras, utan att man behöver tappa

ur sikte angelägenheten av att de skolor, som måste hålla tillsammans ett

heterogent lärjungematerial, bereds så gynnsamma betingelser som möjligt

för sin undervisning. Över huvud visar årets försöksredogörelse, att åtskilliga

detaljer i enhetsskolans organisation kan behöva jämkas och successivt

förbättras, sedan erfarenhet nu vunnits av lärogången i hela^dess längd. I

den mån sådana åtgärder är av beskaffenhet att pakalla Kungl. Maj:ts

prövning, torde jag längre fram få återkomma, sedan formliga förslag framlagts

av överstyrelsen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Öhman och Helmer Persson (I: 95) samt den andra inom andra

kammaren av herr Johansson i Stockholm m. fl. (II: 113), i vilka yrkats

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning

jämte förslag om demokratisering av den högre undervisningen respektive

rekryteringen till statsförvaltningen, med direktiven utformade i

huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna angivna punkter,

dels och två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Arrhén (I: 303) och den andra inom andra kammaren av herr

Nilsson i Göingegården m. fl. (II: 390), i vilka hemställts att riksdagen i

avvaktan på ett preciserat förslag till 195G års riksdag måtte uppdraga

åt Kungl. Maj:t att för budgetåret 1955/56 genom att inrätta parallellavdelningar

i existerande realskolors lägsta klass eller genom att stödja ökat

inrättande av inbyggda realskolor i folkskolan eller genom andra tillfälliga

anordningar provisoriskt avhjälpa svårigheterna för studiebegåvade i de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

just nu särskilt stora barnkullarna att i samma utsträckning som tidigare

födda barnkullar beredas möjligheter till den högre skolans undervisning.

De i motionerna 1:95 och II: 113 åsyftade åtgärderna har sammanfattats

i följande punkter.

1. Enhetsskolans genomförande forceras.

2. De medel, som skolöverstyrelsen anser erforderliga för uppförande

av skolbyggnader, inklusive gymnastiksalar, badanläggningar etc., ställes

till förfogande.

3. Utbildningen av lärare för enhetsskolans högstadium forceras.

4. Erforderliga resurser ställes till skolöverstyrelsens förfogande för att

pedagogiskt och organisatoriskt med framgång kunna leda verksamheten.

5. Barnbidragen höjes, i första hand så att det ursprungliga realvärdet

återställes.

6. Läroverks- och gymnasieelever tillförsäkras från fyllda 16 år stipendier,

som i erforderliga fall motsvarar inom näringslivet utgående avtalsenliga

lärlingslöner.

7. Stipendierna åt studerande vid universitet och högskolor anpassas

så, att alla mindre bemedlade, som styrkt sin studielämplighet, kommer

i åtnjutande av dem, och att anslagsramen vidgas i överensstämmelse med

de för varje år redovisade behoven.

8. Omedelbara åtgärder för slopande respektive omarbetning av gällande

bestämmelser rörande examina, kompetens etc. för att möjliggöra rekrytering

till statsförvaltningen på demokratiska grunder.

I motionerna 1:303 och 11:390 har anförts bland annat följande.

Vad som här förordas är alltså att man tills vidare som ett provisorium,

innan enhetsskolan inom de närmaste åren funnit sin form genom försöksverksamheten,

skulle både bibehålla de äldre skolorna vid försöksskolornas

sida och därutöver ge dem möjlighet att ge, låt oss säga, även elever med

18 poäng i intagningskvot undervisning i den högre skolformen. Denna

tillfälliga ansvällning av den gamla skolans elevkårer har ingenting att

göra med diskussionen om och den förklarliga observansen på den framväxande

nya skolan. Det rör sig endast om att se till, att icke de under

övergångstiden levande generationerna komma i kläm.

Det skulle, utöver vad som här anförts, även låta sig tänkas att i de nu

fungerande folkskolorna ytterligare bygga in realskoleundervisning av

typen 1947 års skolor eller att vidtaga provisoriska åtgärder, innebärande

att det bästa urvalet av de från de högre skolorna avvisade finge läsa

samma kurser som nuvarande realskolans lägsta klass, när de börja i folkskolans

femte klass. Härvid skulle den fördelen kunna utvinnas, att lärarfrågan

kunde lättare lösas. Behovet bleve en folkskollärare, behörig i engelska,

eller en folkskollärare, kompletterad med en ämneslärare i engelska.

Det senare alternativet vore givetvis att föredraga, om tillgången det möjliggör.

Städernas skolor torde ej få svårigheter att organisera klasser av här

avsedd typ, och en samverkan med andra kommuner läte sig även tänkas.

En vinst skulle på detta sätt uppstå för både samhället och de enskilda,

om skoltiden på detta sätt kunde förkortas med ett år för dem, som ej

kommit in i l5, men som tänkt att senare vinna inträde i l4.

En kombination av de här föreslagna utvägarna synes bäst tjäna syftet,

nämligen att i görligaste mån befria de ökade barnkullarna från särskilt

1940-talets första år från den nu av tvingande skäl alltför rigorösa sov
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

5

ringen framför realskolorna av äldre typ. Även de barn, det här gäller, de

av dessa skäl avvisade, böra under nu föreliggande förhållanden erhålla en

chans till att söka tillgodogöra sig den nuvarande högre skolans kursinnehåll.

Intet bör för ett folk vara dyrbarare än dess unga generationer. Det nuvarande

poängsystemets nödtvungna hjärtlöshet vid avvisandet framför

den högre skolans portar innebär bland annat också ett slöseri med barnens

kompetens. De bli avvisade, inte därför, att de ej skulle ha möjlighet att

tillgodogöra sig den högre skolans undervisning fram till en realexamen,

utan därför att den gamla skolan ej får utveckla sig ytterligare, samtidigt

med att den nya skolan ej är färdig med sina organisationsproblem av olika

slag. Då förhållandena nu blivit sådana, förefaller det vara enbart ett

utslag av sunt förnuft, om riksdagen ville fatta de beslut, som med anledning

därav befinnas ändamålsenliga, hela tiden utan att ändra något i de

beslut, varom alla partier voro eniga 1950.

Vissa frågor rörande statliga realskolor

inom försöksdistrikten

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 120 (avsnitt II, s. 26—35) föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1954/55—

1956/57 provisoriskt reglera de av departementschefen berörda ekonomiska

och organisatoriska frågor, som sammanhänger med de statliga realskolornas

ställning i försöksdistrikten och med samordnandet av högre skolor och

försöksskolan i dylika distrikt.

Departementschefen har under detta avsnitt anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen förfares vid samordnande

av statlig realskola och försöksskola i ett försöksdistrikt antingen sa att

realskolan i takt med utbyggandet av försöksskolans högstadium successivt

avvecklas och förpuppas eller ock så att realskolan bibehålies som en

statlig sektion av kommunens skolväsende, varvid dock i organisatoriskt

hänseende realskolan på olika sätt anpassas till försöksverksamheten. Det

första alternativet har hittills tillämpats beträffande realskolorna i Timrå,

Svedala och Nederkalix. Det senare alternativet har kommit till användning

i vissa större försöksdistrikt, såsom Huskvarna, Sundbyberg, Bollnäs,

Skellefteå m. fl. Anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen

har därvid skett på olika sätt, beroende av den lokala utformningen

av det högre skolväsendet, de högre skolornas upptagningsområden

m. m.

För lösandet av de ekonomiska och administrativa problem, som närmast

sammanhänger med avvecklingen av en statlig realskola i ett försöksdistrikt

men som även berör de fall, där realskolan tills vidare bibehålies, har vid

1952 års riksdag uppdragits vissa riktlinjer, avsedda att i första hand tilllämpas

för perioden 1951/52—1953/54. Den av skolöverstyrelsen i somras

gjorda framställningen i ämnet syftar endast till en provisorisk lösning för

budgetåret 1954/55 av vissa hithörande frågor och den avser för övrigt

blott några få av de försöksdistrikt, som här är aktuella.

Jag vill för egen del framhålla, att det synes svårt att på förhand ange

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

några riktlinjer för en definitiv reglering av de ekonomiska och organisatoriska

problem, som uppkommer vid införande av försöksverksamhet i

skoldistrikt, där statlig realskola och eventuellt även andra högre skolor

finnes. Måhända gäller detta icke i så hög grad när realskolan successivt

avvecklas och sedan förpuppas. Men beträffande de fall, där realskolan avses

skola tills vidare bibehållas, visar de senaste årens erfarenheter med all

tydlighet, att anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen

med nödvändighet måste ske på olika vägar alltefter

skiftande lokala förhållanden; i dessa fall är problemlösningarna ingalunda

entydiga. Utan en särskild undersökning av hithörande frågor kan

enligt min mening några fasta riktlinjer för reglering av de ekonomiska

och organisatoriska förhållandena ej genomföras. Med avseende

å de faktiska lokala förhållanden och omständigheter, som därvid

måste beaktas, synes numera ett tillräckligt, om än säkerligen ej

fullständigt erfarenhetsmaterial föreligga. Det kommer att ytterligare kompletteras,

sedan skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Majrts i det

föregående återgivna beslut avgivit förslag till bestämmelser i fråga om

de för realskola och enhetsskola gemensamma ekonomiska förhållandena i

Skellefteå, Sundsvall och Falun. Åtskilliga andra frågor av mera allmän

beskaffenhet rörande statens understöd till skolväsendet är numera också

föremål för behandling inom särskilda utredningar. Jag erinrar om allmänna

statsbidragsutredningen och sakkunnigutredningen för vissa statsbidragsfrågor

på skolväsendets område. De med ett framtida avskaffande

av terminsavgifterna vid de högre skolorna förknippade frågorna är vidare

under övervägande inom realslcoleutredningen.

I avvaktan på resultatet av den undersökning, som sålunda enligt min

mening nu bör komma till stånd, torde böra utverkas riksdagens bemyndigande

för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall provisoriskt

reglera de ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger med

de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten och med samordnandet

av högre skolor och försöksskolor i dylika distrikt. Bemyndigandet

torde, såvitt nu kan bedömas, lämpligen böra avse perioden 195J/55—

1956/57.

Av vad jag i det föregående anfört, framgår att jag anser mig icke heller

kunna på förhand precisera de linjer, efter vilka förevarande olika problem

bör provisoriskt lösas under nämnda tidsperiod. Vissa allmänna normer

samt vissa redan nu förutsebara problemställningar torde dock kunna

anges.

Sålunda bör enligt min mening de vid 1952 års riksdag uppdragna riktlinjerna

alltjämt vara vägledande för de fall, där den statliga realskolan

avvecklas och förpuppas. Kommunerna synes alltså i dylika fall alltjämt

böra kunna erhålla särskilt statsbidrag till ersättning för de fyllnadsbelopp

av statsmedel, som vid realskolans bibehållande skulle ha utgått för täckande

av ljus- och vedkassornas utgifter. Bidragsbeloppet synes kunna

beräknas på grundval av det hittills tillämpade treårsgenomsnittet, där ej

särskilda lokala förhållanden gör att en dylik medeltalsberäkning blir missvisande.

Frågan huruvida och i vad mån förevarande bidrag skall utgå

bör vidare alltjämt bedömas med beaktande av storleken av de byggnadsbidrag,

som utgått eller må utgå till kommunen för skolbyggnadsföretag,

avseende lokaler för försöksskolans högstadium eller ersättningslokaler för

sådana utrymmen, som tas i anspråk för högstadiet. Jag erinrar om att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

både Timrå och Nederkalix skoldistrikt under senare tid erhållit betydande

bidrag för dessa ändamål.

Även i de fall, där realskolan bibehålies vid sidan av försöksverksamheten,

bör såsom hittills i regel terminsavgiftssystemet avskaffas vid realskolan

och kommunen övertaga motsvarande kostnader, i den män de ej

täckes av statsbidrag till ljus- och vedkassan eller av andra inkomstkällor.

Vad gäller lärartjänsterna vid realskolan bör framhållas, att realskolan

efter en avveckling visserligen förpuppas och saknar lärjungar och i regel

även rektor, men att detta formellt likväl ej innebär att den nedlägges;

så länge det är fråga om försöksverksamhet bör ett slutligt nedläggande ej

ske. Lärartjänsterna i kunskapsämnen bör således fortfarande kvarstå på

realskolans stat. De kan då antingen återbesättas i hittillsvarande omfattning

eller ock vakanssättas utan att uppehållas med vikarie. I det förstnämnda

fallet är lärarna enligt kungörelsen 1951: 598 skyldiga att helt eller

delvis fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet på försöksskolans högstadium;

i det senare fallet inrättas i stället motsvarande antal tjänster på försöksskolans

högstadium. Från ekonomiska synpunkter är det utan betydelse

vilken väg som väljes, tv i båda fallen står staten för hela avlöningskostnaden.

Såvitt gäller övningslärartjänster och vaktmästartjänster får observeras,

att för avlönande av kommunalt anställda övningslärare statsbidrag utgår

med 78 procent och att till kostnaderna för kommunala vaktmästartjänster

intet statsbidrag utgår. Frågan huruvida övningslärartjänster och vaktmästartjänster

skall återbesättas på realskolans stat i de fall, där realskolan

avvecklas och förpuppas, synes liksom frågan om ersättning för bidrag till

ljus- och vedkassornas utgifter böra bedömas mot bakgrunden av de byggnadsbidrag,

som utgått eller må utgå för försöksskolans högstadium.

I de fall, där realskolan bibehålies men likväl på ett eller annat sätt

hopkrympes för anpassningen till försöksverksamheten, kan givetvis för

den kvarvarande delen av realskolan uppstå en minskning i behovet av

tjänster av nu avsedda slag. Hur därvid bör förfaras är i hög grad beroende

av skiftande lokala förhållanden. Även här bör emellertid beaktas bland

annat det eventuella byggnadsbidrag, som kommunen må erhålla för sådana

lokaler för försöksskolans högstadium, som eljest måst uppföras för

realskolans behov.

Där övningslärare och vaktmästare alltjämt är anställda vid realskolan,

bör de givetvis vara skyldiga att tjänstgöra även vid försöksskolan.

I distrikt, där den statliga realskolan avvecklas och förpuppas, synes i

regel de administrativa uppgifter, som handhafts av rektor vid realskolan,

böra ankomma på den särskilda skolstyrelsen. Realskolornas bibliotek, materiel

och samlingar bör utan ersättning få nyttjas för försöksskolans, räkning.

Eventuella behållningar av kassor och fonder torde, där dessa ej kan

nyttjas för föreskrivna ändamål och permutation i vederbörlig ordning ej

sker, i regel böra fonderas i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

frågan om realskolans nedläggande.

I och med att realskolan avvecklas eller krympes, minskas automatiskt

de statliga anslagsmedlen till biträdespersonal på rektorsexpeditionen, bibliotekariearvodc

m. m. Den ökade kostnad, som därmed uppstår för kommunen,

torde i regel få anses uppvägd av de statsbidrag, som i olika hänseenden

utgår till försöksskolan, bland annat i form av särskilt försökskostnadsbidrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Den fackliga ledningen i försöksdistrikten

m. m.

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 120 (avsnitt III, s. 36—64) föreslagit

riksdagen att godkänna av departementschefen förordade grunder beträffande

dels vidgad behörighet till distriktsöverlärartjänster i försöksdistrikten

m. m., dels förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten

och i skoldistrikt med i folkskolan inbyggda realskollinjer, dels

ock statsbidrag till kostnader för studieledararvode m. m., att tillämpas

tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56.

Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 maj 1954 har Läroverkslärarnas riksförbund

hemställt om en lösning snarast möjligt av frågan om den kommunala

skolledarorganisationen och skolledarskapet i skoldistrikt, i vilka

försöksverksamhet bedrives eller i folkskolan inbyggda realskollinjer förekommer.

Förbundets framställning avser en provisorisk anordning i avvaktan

på det förslag, som 1951 års skolstyrelseutredning enligt givna direktiv

har att framlägga i frågan.

Över framställningen har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen och

1951 års skolstyrelseutredning. Skolöverstyrelsen har därvid, liksom vid

flera tidigare tillfällen, understrukit nödvändigheten av att varje stadium

av enhetsskolan erhåller en för stadiet i fråga utbildad och erfaren ledare.

Enligt överstyrelsens mening kan det bland annat med hänsyn till det stora

ansvar och den omfattande arbetsbörda, som åvilar överlärarna i skoldistrikt

med enhetsskola eller inbyggd realskola, knappast vara rationellt

att låta dessa, utöver de många nya och omfattande arbetsuppgifter av

organisatorisk art, som försöksverksamhet med nioårig enhetsskola eller

utökning av folkskolan med inbyggd realskola medför, belastas även med

de speciella och mycket krävande arbetsuppgifter, som sammanhänger med

den direkta pedagogiska ledningen av högstadiet.

Överstyrelsen har i anledning av riksförbundets framställning hemställt,

att — därest skolstyrelseutredningen icke skulle framlägga förslag till definitiva

bestämmelser i frågan i så god tid, att det kunde läggas till grund

för proposition till 1955 års riksdags vårsession — Kungl. Maj:t måtte

anmoda utredningen att, med beaktande av riksförbundets framställning,

framlägga förslag till provisoriska bestämmelser på sådant sätt, att förslaget

kan föranleda proposition till nämnda riksdag.

Skolstyrelseutredningen har i sitt yttrande över riksförbundets framställning

anmält, att utredningen i de av förbundet berörda avseendena

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

ämnade avge förslag inom sådan tid att det kunde läggas till grund för

proposition till 1955 års riksdag.

Med skrivelse den 3 november 1954 har skolstyrelseutredningen i enlighet

därmed avlämnat förslag (stencilerat) till provisorisk reglering från och

med budgetåret 1955/56 av vissa frågor rörande den lokala fackliga ledningen

av försöksverksamheten och i folkskola inbyggd realskollinje. Med

hänsyn till den utveckling försöksverksamheten nu nått och sedan ordinarie

tjänster för lärare i kunskapsämnen från och med budgetaret 1954/55

inrättats i försöksdistrikten, är det enligt utredningens mening av flera

skäl angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt organisationen av försöksverksamhetens

lokala fackliga ledning. Emellertid är, framhåller utredningen

vidare, spörsmålet om den fackliga ledningen endast en del av den

större frågan om skolväsendets lokala ledning överhuvudtaget, vilken i

sin helhet skall omfattas av utredningens förslag. Den lokala ledningen har

i sin tur ett samband med utformningen av skolans regionala ledning, vilken

fråga också faller inom utredningens uppdrag. Möjligen kan det, anför

utredningen, synas olämpligt att nu bryta ut en delfraga ur detta sammanhang.

Behovet av snara åtgärder i syfte att förstärka den fackliga

ledningen i försöksdistrikten och distrikt med i folkskolan inbyggd realskola

är dock enligt utredningens uppfattning så stort, att dylika åtgärder

icke bör anstå till dess ett slutligt förslag till lösning av hela det nämnda

frågekomplexet föreligger.

Över skolstyrelseutredningens förslag har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen

— efter hörande av samtliga folkskolinspektörer och skolstyrelserna

i försöksdistrikten — statskontoret och statens lönenämnd ävensom

av Rektorernas riksförening, Läroverkslärarnas riksförbund, Sveriges

överlärarförbund, Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges folkskollärarförbund

och Sveriges folkskollärarinneförbund (gemensamt yttrande),

Sveriges småskollärarinneförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund samt Skolstyrelseförbundens rikskommitté.

Nuvarande förhållanden

Försöksdistrikt

I 39 av de 46 försöksdistrikten läsåret 1954/55 fungerar distriktsöverlärare

som kommunal skolledare. I 5 av distrikten är kommunal folkskolinspektör

skolledare. I Stockholms skoldistrikt är skolledningen organiserad

på särskilt sätt. I ett försöksdistrikt, Sundbyberg, utövas ledningen av

folkskoleväsendet av en särskild skolchef, som jämväl har att utan ersättning

uppehålla rektorstjänsten vid samrealskolan i Sundbyberg (Kungl.

Maj:ts beslut den 12 oktober 1951 och den 14 maj 1954; jämför 28 § de

särskilda bestämmelserna för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,

statsliggaren s. 680—685).

Befattning som kommunal folkskolinspektör må, liksom skolchefsbefattningen

i Sundbybergs skoldistrikt, ej vara förenad med lärartjänst vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

folkskoleväsendet. Distriktsöverlärare däremot skall inneha ordinarie folkskollärartjänst

i skoldistriktet. Under innehav av distriktsöverlärartjänsten

frånträdes utövningen av folkskollärartjänsten. Distriktsöverläraren har

emellertid att meddela undervisning i viss omfattning, närmare angiven

i 4 § avlöningsreglementet för folkskolan. För distriktsöverlärare i försöksdistrikten

må doek enligt Ivungl. Majrts beslut den 12 augusti 1949 och

den 7 mars 1952 undervisningsskyldigheten nedsättas under de i avlöningsreglementet

föreskrivna minimigränserna. För distriktsöverlärare i distrikt

med försöksavdelningar i sjunde eller högre klass äger sålunda skolöverstyrelsen

nedsätta antalet veckotimmar med högst sex timmar under det

antal, som skulle ha fastställts, därest försöksverksamhet ej bedrivits, dock

att undervisningsskyldigheten ej må understiga fem veckotimmar. Sistnämnda

antal är redan enligt avlöningsreglementet minimum för de större

distrikten (40 eller flera läraravdelningar).

Beträffande den pedagogiska delen av skolledningen i försöksdistrikten

har Kungl. Maj:t för några försöksdistrikt medgivit särskilda anordningar.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1953 skall rektor för samrealskolan

i Huskvarna tills vidare vara pedagogisk ledare för försöksverksamheten

i Huskvarna skoldistrikt. Vidare har Kungl. Maj:t genom särskilda

beslut den 10 september 1954 under vissa villkor medgivit anställande

under läsåret 1954/55 av studieledare för högstadierna i Bollnäs stads och

landskommuns försöksdistrikt, Sköns försöksdistrikt samt Timrå försöksdistrikt.

Skolstyrelseutredningen framhåller inledningsvis att försöksverksamheten

för de därav berörda distriktsöverlärarna medfört

a) ökat antal klasser på högstadiet (tre i stället för en eller två) med ämneslärarundervisning

i samtliga;

b) ansvar för försöksverksamhetens utformning och bedrivande;

c) högst väsentligt ökat antal kollegier, klass- och ämneskonferenser;

d) ökat lärarantal, bland annat tillhörande andra lärarkategorier än tidigare;
e)

ökat organisationsarbete särskilt avseende högstadiet.

Utöver den förutberörda möjligheten till nedsättning av undervisningsskyldigheten

för distriktsöverlärarna i försöksdistrikten samt den medgivna

anordningen med särskilda pedagogiska ledare i några distrikt har

vissa ytterligare åtgärder vidtagits för att lätta skolledarnas arbetsbörda

i försöksdistrikten. Härom anför utredningen bland annat följande.

Ett visst biträde med den pedagogiska ledningen lämnas genom den

konsulentverksamhet, som under skolöverstyrelsens centrala ledning bedrives

i försöksdistrikten. Av naturliga skäl har denna verksamhet dock

endast kunnat få begränsad omfattning. Enligt av utredningen inhämtade

uppgifter uppgick de speciellt inom försöksverksamheten tjänstgörande

konsulenternas sammanlagda tjänstgöringstid under läsåret 1953/54 till

320,5 dagar. Då försöksdistriktens antal var 37, innebär det i medeltal

8,6 konsulentdagar per distrikt. I jämförelse med läsåret 1953/54 föreligger

en minskning med i det närmaste två dagar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Av betydelse i detta sammanhang är också den i samtliga försöksdistrikt

med högstadium verksamme yrkesvalsläraren. Denne är vanligen en heltidsanställd

lärare vid skolan och samtidigt arvodestagare inom arbetsmarknadsverket.

I hans verksamhet ingår dels undervisning (yrkesvägledning)

och kontaktarbete (samråd i yrkesvalsfrågor med lärare, läkare,

skolsköterska, målsmän och arbetsförmedling), som helt betalas av skolan,

och dels enskild yrkesvägledning, informationsmöten med föräldrar om

yrkesvalsproblem, "kontakt med arbetsgivar- och arbetstagarparterna, vilken

verksamhet arvoderas av arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte skall

yrkesvalsläraren biträda den kommunale skolledaren med organiserandet

av klass 9 y.

Skoldistrikt med inbyggda realskollinjer

Innevarande läsår finnes inbyggda realskollinjer, förutom i Stockholm

(språklinjen vid Stockholms folkskolors sångklasser och den teoretiska

linjen vid 1947 års skolor i Stockholm), i följande skoldistrikt: Halmstad,

Linköping, Lund, Malmö, Skövde, Tibro, Västeras och Växjö. Det sammanlagda

antalet klassavdelningar på dessa linjers högstadium uppgår

till 63. Från och med nästa läsår tillkommer inbyggda linjer i Täby, Umeå

landskommuns, Umeå stads och Uppsala skoldistrikt.

Bestämmelser rörande i folkskolan inbyggda realskollinjer har meddelats

av Kungl. Maj: t den 4 juni 1954 (statsliggaren s. 685 och 686). Enligt

4 § dessa bestämmelser skall vad i stadgan för kommunala realskolor sägs

om kollegium, klasskonferens och ämneskonferens samt rektors åligganden

äga motsvarande tillämpning för realskollinje, varvid föreskrifterna rörande

rektor skall avse den kommunale skolledare inom skoldistriktet, som

skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen bestämmer. Denna föreskrift

innebär, att kommunal folkskolinspektör, s. k. annan överlärare eller distriktsöverlärare

kan komma i fråga för uppgiften. Däremot kan rektor

för i kommunen befintlig högre skola icke utses till ledare för den inbyggda

linjen; ej heller kan någon av lärarna förordnas.

Enligt rådande ordning måste således, framhåller skolstyrelseutredningen,

i de ifrågavarande distrikten folkskolinspektör eller överlärare utöver

sina övriga åligganden åtaga sig uppgifter som, om kommunal realskola

upprättats, ankommit på en för dylik skola särskilt förordnad rektor.

Skolstyrelseutredningens förslag

Skolstyrelseutredningen föreslår följande.

A. Behörighet till distriktsöverlärartjänst i försöksdistrikt

in. m.

1. Utöver nuvarande behörighetsbestämmelser skall gälla, att jämväl

ordinarie lärare, som är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst

i kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)

på försöksskolas högstadium, skall vara b e h ö r i g att i skoldistrikt eller

vid skola, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bcdrives eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

medgivits, inneha distriktsöverlärartjänst (rektorstjänst) eller befattning

som s. k. annan överlärare (rektorsbefattning).

2. Benämningarna distriktsöverlärare och överlärare avskaffas

i samtliga skoldistrikt och ersättes med titeln rektor.

3. Förordnas ordinarie lärare, som avses i p. 1, såsom rektor i försöksdistrikt,

skall Kungl. Maj:t för ett år i sänder fastställa rektorns lön.

B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten
4.

Vid skola eller i skoldistrikt, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

bedrives och där den facklige skolledaren icke äger utbildning

för och erfarenhet av undervisning på såväl låg- och mellanstadiet som

högstadiet, skall studieledare — benämnd studierektor — få

anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av det stadium

eller de stadier, som skolledaren icke själv kan anses representera. Äger

skolledare kompetens att leda försöksskolans alla stadier, skall studieledare

kunna anställas för det stadium, skolstyrelsen prövar lämpligt.

5. Det skall ankomma på skolstyrelsen att bestämma, huruvida

studierektor skall finnas i distriktet, dock att skolöverstyrelsens

medgivande skall fordras, om distrikt med mindre än

20 läraravdelningar önskar anställa studierektor eller om distrikt önskar

anställa mer än en studierektor.

6. För studierektor skall gälla särskild instruktion.

7. Studierektor skall förordnas av skolstyrelsen för ett år i sänder.

Om ej särskilt hinder möter, skall behörig lärare, som är anställd vid försöksskola

i distriktet, förordnas. Möter hinder däremot, må efter skolöverstyrelsens

medgivande lärare vid annan, närbelägen skola förordnas.

Formellt behörig att förordnas som studierektor för försöksskolans

högstadium skall lärare vara, som är behörig till ordinarie lärartjänst i

kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)

å nämnda högstadium.

(Beträffande sistnämnda fråga har ledamoten Sävborg i särskilt yttrande

föreslagit, att behörighetsbestämmelsen utformas så, att studierektor

på högstadiet skall vara behörig till ordinarie adjunktstjänst vid kommunal

realskola eller ock ha av skolöverstyrelsen förklarats behörig till

här avsedd studierektorsbefattning.)

Behörig att förordnas som studierektor för försöksskolas låg- och mellanstadier

skall lärare vara, som är behörig till ordinarie små- eller folkskollärartjänst.

Såsom studierektor skall endast kunna förordnas lärare, som av statens

folkskolinspektör förklarats lämplig för uppgiften. Innan skolstyrelsen utfärdar

förordnande för studierektor, skall därför ansökningshandlingarna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

av styrelsen insändas till folkskolinspektören, som skall yttra sig över de

sökandes lämplighet.

8. Studierektor skall erhålla nedsättning i den undervisning sskyldighet,

vilken åligger honom som lärare, med ett i förhållande

till antalet lärara vdelningar på stadiet varierande antal veckotimmar. edsättningen

skall medges av skolöverstyrelsen enligt följande tabell.

Högstadiet kl. 7—9

Låg- och mellanstadiet kl. 1—6

Antal

Antal

Antal

Antal

avdelningar

timmar nedsättning

avdelningar

timmar nedsättning

4—9

4-6

8—18

4-8

9—14

6-8

18-28

6—10

14—

8-12

28-

8-14

9. Studierektor skall erhålla särskilt arvode, varierande med hänsyn

till storleken av det stadium, för vilket han är anställd. Arvodet bör, pa

grundval av de uppgifter och den ställning studierektor enligt utredningens

förslag skall ha, bestämmas av Kungl. Maj:t efter förhandlingar med berörda

personalorganisationer.

10. Till arvode åt studierektor i försöksdistrikt skall statsbidrag

utgå efter samma grunder som till lön åt lärare i kunskapsämnen å försöksskolans

högstadium.

C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda re a 1 sk o11 i njer

Vad under B. föreslagits för att provisoriskt tillgodose försöksdistriktens

behov av förstärkt pedagogisk ledning av högstadiet skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande skoldistrikt med i folkskolan inbyggd realskollinje.

Statsbidrag till arvode åt studierektor skall dock utga enligt de

för statsbidrag till avlöning åt rektor vid kommunal realskola gällande

grunderna.

Departementschefen

Departementschejen har anfört följande.

Vid 1950 års riksdags behandling av frågan om riktlinjer för enhetsskolans

ledning och lokala organisation (prop. 133, Särsk U 3, Rskr 403) ansågs

prövningen av vissa spörsmål böra ytterligare förberedas genom särskild

utredning. Detta gällde främst frågorna om mellaninstanser för den

nya skolan, om den lokala ledningen och organisationen av skolväsendet

samt om lärartillsättningen. Dessa utredningsuppdrag har lämnats åt 1951

års skolstyrelseutredning. Redan tidigt stod det emellertid klart, att i

och med försöksverksamhetens successiva utbyggande vissa provisoriska

anordningar i förevarande hänseenden maste vidtagas utan hinder av det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1055

pågående utredningsarbetet. Vid 1952 års riksdag (prop. 224, KU 26, Rskr

407) fattades sålunda beslut om en provisorisk samordning av den lokala

skolledningen i försöksdistrikten. Bestämmelser härom har meddelats i lagen

den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall. Vid 1954

års riksdag (prop. 137, SU 141, Rskr 327) blev det nödvändigt att i samband

med beslut om inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen

på försöksskolans högstadium också pröva frågan om provisoriska bestämmelser

rörande förfarandet vid tillsättning av dylika tjänster. Föreskrifter

i detta hänseende har utfärdats av Ivungl. Maj:t den 4 juni 1954

samt intagits i de särskilda bestämmelserna beträffande försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola.

Det nu till prövning föreliggande förslaget avser provisoriska bestämmelser

rörande den fackliga och pedagogiska ledningen i försöksdistrikten.

Försöksverksamheten har för de lokala skolledarna ostridigt medfört en

ökad arbetsbörda med uppgifter av i många avseenden helt nya slag samt

ett ökat ansvar. Då den fackliga ledningen med få undantag rekryterats

från folkskolans lärarkår, är det helt naturligt, att erfarenhet av de med

ämnesundervisningen på högstadiet förbundna pedagogiska och organisatoriska

problemen i stor utsträckning saknas hos försöksdistriktens skolledare.

Fn tillfredsställande lösning av detta spörsmål kan emellertid icke

åstadkommas endast genom den i och för sig fullt följdriktiga åtgärden att

vidga behörigheten till skolledarbefattningarna så, att även ämneslärarutbildade

skolledare kan komma i fråga. En ämneslärarutbildad skolledare

saknar nämligen i regel utbildning för klasslärarundervisningen på låg- och

mellanstadiet samt erfarenhet beträffande folkskolans pedagogiska och organisatoriska

problem. Endast rent undantagsvis torde man kunna räkna

med att få en sådan skolledare, som fackligt och pedagogiskt behärskar

försöksskolans samtliga stadier. Jag har för egen del blivit övertygad om

att det för försöksverksamhetens ändamålsenliga bedrivande är nödvändigt

att nu vidtaga åtgärder för att förstärka den lokala pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten. Med hänsyn till att på försöksskolans högstadium

från och med innevarande budgetår inrättats ordinarie lärartjänster

i kunskapsämnen med andra behörighetsvillkor än vad som gäller beträffande

folkskollärartjänst, synes det såsom jag nyss antytt icke heller böra

anstå med att vidga behörigheten till försöksdistriktens skolledarbefattningar

så, att även lärare, behöriga till de nya ordinarie tjänsterna, kan

komma i fråga till nämnda befattningar.

Skolstyrelseutredningens förslag beträffande den pedagogiska ledningen

avser även de i folkskolan inbyggda realskollinjerna. För intagning på dessa

linjer gäller vissa betygskrav; studiemålet är realexamen. Behovet av en

förstärkt pedagogisk ledning för dessa examenslinjer torde icke kunna

ifrågasättas.

Såsom framhållits såväl av skolstyrelseutredningen som i ett flertal remissyttranden

är spörsmålet om den fackliga och pedagogiska ledningen

endast en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning och

organisation. Denna fråga har i sin tur samband med utformningen av skolans

regionala ledning, dvs mellaninstansväsendet. Med hänsyn till att hela

detta problemkomplex ännu befinner sig på utredningsstadiet, kan det i

nuvarande läge uppenbarligen endast bli fråga om provisoriska åtgärder i

de hänseenden, som här är aktuella. Jag vill understryka provisoriekaraktären

— som för övrigt också får ses mot bakgrunden av att det här är

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

15

fråga om försök med nya skolformer — samt framhålla, att den ståndpunkt

till förevarande spörsmål, som statsmakterna nu må komma att

intaga, icke får anses bindande för den slutgiltiga utformningen av den

lokala fackliga och pedagogiska ledningen inom skolväsendet. Jag får i

detta sammanhang även erinra om att jag vid anmälan i propositionen

1955:40 av frågan om fortsatt giltighet av 1952 års särskilda skolstyrelselag

— utan att ta ståndpunkt till spörsmålet om när en slutgiltig lagstiftning

rörande organisationen av skolväsendets lokala ledning borde kunna

träda i kraft — ansett att 1952 års lag borde erhålla fortsatt giltighet åtminstone

intill utgången av juni 1957.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika punkterna i skolstyrelseutredningens

föreliggande förslag och därmed sammanhängande

frågor.

Jag biträder utredningens förslag, att även ordinarie lärare, som är behörig

att söka och innehava ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolas

högstadium, skall vara behörig att i försöksdistrikt inneha

tjänst som distriktsöverlärare eller annan överlärare. Förordnas dylik ordinarie

lärare att vara distriktsöverlärare eller annan överlärare, torde det

få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, huru skall förfaras med vederbörandes

ordinarie lärartjänst under förordnandetiden.

I anledning av vad skolöverstyrelsen anfört på denna punkt synes det

mig böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, om speciella skäl föreligger,

medge behörighet till här avsedda slcolledartjänster även för annan lärare

än sådan ordinarie lärare, som är behörig till ordinarie tjänst i kunskapsämnen

på försöksskolans högstadium. Jag utgår emellertid från att dylika

undantagsfall kommer att bli ytterst fåtaliga.

Skolstyrelseutredningen har övervägt, huruvida den vidgade behörigheten

till skolledartjänst bör avse även distrikt med inbyggd realskollinje,

men avstått från att framlägga förslag härom. I princip ansluter jag mig

till utredningens uppfattning på denna punkt. Med hänsyn till att realskollinjerna

i regel omfattar mycket få avdelningar i förhållande till det

totala antalet avdelningar i distrikten, synes nämligen någon generell vidgning

av behörigheten till skolledarbefattningarna i dessa distrikt icke vara

oundgängligen påkallad, i varje fall ej under provisorietiden. I anslutning

till vad skolöverstyrelsen och Stockholms folkskoledirektion anfört i detta

hänseende, bör dock enligt min mening Kungl. Maj:t äga medge, att en på

motsvarande sätt som för försöksdistrikten vidgad behörighet till skolledarbefattningarna

får tillämpas i sådana skoldistrikt med inbyggda realskollinjer,

där antalet avdelningar på de inbyggda linjerna är särskilt stort eller

där eljest speciella lokala förhållanden kan motivera ett undantag. Jag

syftar härvid närmast på de överlärardistrikt i Stockholm, där verksamhet

med 1947 års skolor prövas över hela distriktet i kombination med successivt

framväxande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola.

Med anledning av Läroverkslärarnas riksförbunds förslag beträffande de

kommunala inspektörsbefattningarna får jag framhålla, att nuvarande bestämmelser

i folkskolestadgan angående behörighet till dylika befattningar

icke torde få anses innebära något ovillkorligt krav på avlagd folkskollärarexamen

samt att uttrycket »folkskolan» i den åberopade bestämmelsen

i § 8 c i stadgan torde få anses omfatta även försöksskolans högstadium,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

där sådant finnes i distriktet. Någon jämkning av ifrågavarande bestämmelser

är enligt min mening icke nu motiverad.

Skolstyrelseutredningen har i detta sammanhang föreslagit, att bena mningarna

distriktsöverlärare och överlärare skall avskaffas i samtliga

skoldistrikt och ersättas med titeln rektor. Vid remissbehandlingen har ett

flertal jämkningar i detta förslag påyrkats. För egen del anser jag mig

icke böra tillstyrka, att under provisorietiden någon ändring vidtages beträffande

benämningarna på de olika skolledarna. Frågan härom synes ej

böra prövas förrän i samband med utredningens slutliga förslag rörande

organisationen av skolväsendets lokala ledning. I anslutning härtill förordar

jag, att sådan pedagogisk ledare, som avses i utredningens förslag,

tills vidare benämnes studieledare.

Vad gäller frågan om 1 ö n åt distriktsöverlärare, som är behörig till ordinarie

lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolans högstadium eller i

läroämnen på inbyggd realskollinje, anser jag i likhet med utredningen,

att löneförmånerna bör fastställas av Kungl. Maj:t efter framställning i

varje särskilt fall. Jag förutsätter, att löneförmånerna därvid icke bestämmes

att utgå efter förmånligare grunder än som skulle ha gällt därest läraren

inplacerats i den för vederbörande distriktsöverlärartjänst tillämpliga

lönegraden, såvida icke läraren därigenom skulle komma att lida löneminskning.

I intet fall bör löneförmånerna fastställas till högre belopp än

vad som motsvarar lönen i den högsta lönegraden för distriktsöverlärartjänst,

dvs Cb 6. Beträffande annan överlärares avlöningsförmåner utöver

folkskollärarlönen finnes för närvarande inga statliga bestämmelser. Jag

ifrågasätter ingen ändring i detta hänseende. I likhet med utredningen finner

jag icke heller skäl föreligga för att göra någon ändring i folkskolestadgans

och avlöningsreglementets bestämmelser rörande tillsättning av och

undervisningsskyldighet för här ifrågavarande skolledare.

Jag ansluter mig till den av utredningen förordade principen för provisorisk

förstärkning av den pedagogiska ledningen .i försöksdistrikten. Där

den facklige skolledaren icke äger utbildning för och erfarenhet av undervisning

på såväl låg- och mellanstadiet som högstadiet, bör alltså studieledare

få anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av

det stadium, som skolledaren icke själv kan anses representera. Jag utgår

därvid från att låg- och mellanstadiet i nu förevarande hänseende alltid

skall anses utgöra ett stadium. Skulle undantagsvis skolledaren äga kompetens

att leda försöksskolans alla stadier, bör studieledare kunna få anställas

för det stadium, som skolstyrelsen prövar lämpligt. Jag kan således

icke biträda skolöverstyrelsens mening, att det i sist åsyftade fall skulle

ankomma på överstyrelsen att avgöra för vilket stadium studieledare bör

anställas.

Utredningen har föreslagit, att det skall ankomma på skolstyrelsen

att bestämma, huruvida studieledare skall finnas i distriktet, dock att

skolöverstyrelsens medgivande skall fordras, om distrikt

med mindre än 20 läraravdelningar önskar anställa studieledare eller om

distrikt önskar anställa flera än en studieledare. Överstyrelsen har däremot

förordat, att det skall föreligga skyldighet för distrikt med minst 20 läraravdelningar

att anställa studieledare, där ej överstyrelsen medger undantag

från dylik skyldighet. För egen del ansluter jag mig till vad utredningen

föreslagit i detta hänseende. Utformningen av den pedagogiska ledningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

17

i försöksdistrikten bör således i första hand vara beroende av de lokala

initiativen. Det kan enligt min mening icke förutsättas annat än att distrikten

kommer att tillvarataga möjligheten att anställa studieledare, där

en sådan förstärkning är påkallad. Det står fullt i överensstämmelse med

försöksverksamhetens syfte, att frihet även lämnas för lokala initiativ till

förstärkning av den pedagogiska ledningen genom andra anordningar än

anställande av här avsedda studieledare. I dylika fall bör såsom villkor för

statsbidrag till kostnaderna — beträffande vilken fråga jag återkommer

i det följande — gälla att anordningarna godkänts av skolöverstyrelsen.

I övrigt torde samarbetet mellan de lokala skolledningarna samt den regionala

och centrala ledningen av försöksverksamheten medverka till att

olika förekommande anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen

icke blir felaktigt inriktade.

I likhet med skolöverstyrelsen instämmer jag i vad utredningen anfört

därom, att tillkomsten av studieledare icke skall medföra någon förändring

1 skolledarens ställning såsom närmast under skolstyrelsen ansvarig för försöksskolans

ledning. Vad gäller arbetsuppgifterna för studieledare och i

samband därmed instruktionen för dylik befattningshavare har vid

remissbehandlingen åtskilliga olika synpunkter anförts. Det bör enligt min

mening beaktas, att det även här är fråga om försöksverksamhet i egentlig

mening. Det kan självfallet erbjuda svårigheter att på förhand göra

en från alla synpunkter tillfredsställande avgränsning mellan skolledarens

och studieledarens arbetsområden, särskilt som denna avgränsning i de

enskilda fallen kan vara beroende både av lokala förhållanden och av vederbörande

befattningshavares personliga egenskaper och förutsättningar.

Det sistnämnda talar närmast för att normalinstruktionen ej bör bli för

detaljerad, samtidigt som dock en alltför summarisk instruktion kan medföra

risker för att studieledaren i förhållande till skolledaren får en otillräckligt

självständig eller en alltför dominant ställning. Studieledaren får

givetvis ej åläggas uppgifter av biträdeskaraktär eller sådana administrativa

uppgifter, som ej direkt sammanhänger med utövandet av den pedagogiska

ledningen. Då de här angivna och i remissyttrandena i övrigt framförda

synpunkterna synes mig ha blivit i det stora hela tillfredsställande

tillgodosedda i utredningens instruktionsförslag, bör det ankomma på skolöverstyrelsen

att fastställa provisorisk normalinstruktion för studieledare i

huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Vad därefter gäller frågan om behörighet till studieledarbefattning

och förord n ande av studieledare vill jag först understryka, att den

provisoriska studieledarbefattningen endast skall vara en med lärartjänst

förenad arvodessyssla. Behörighetsbestämmelserna synes icke böra göras

detaljerade och onödigt invecklade, och förfarandet vid förordnande av studieledare

synes kunna utformas på ett enkelt sätt utan nagon alltför komplicerad

procedur och därmed förenad tidsutdräkt. De förslag och erinringar,

som vid remissbehandlingen framförts på denna punkt, synes i

många avseenden knappast ägnade att förenkla behörighetsvillkoren och

förordnandeproceduren. Jag har, med utgångspunkt i vad jag nu framhållit.

ansett mig böra biträda skolöverstyrelsens mening såtillvida, att jag

icke finner några generella behörighetsvillkor med avseende å avlagda examina

böra uppställas. I stället bör i varje särskilt fall såsom villkor gälla,

att sökande förklaras lämplig för befattningen med hänsyn till sin utbildning,

erfarenhet och övriga egenskaper.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19oö. (> sand. Nr ti!

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Det enda formella behörighetsvillkoret bör således vara, att vederbörande

är lärare; det ligger ju för övrigt helt i sakens natur. Vad sedan gäller

frågan om vilken myndighet, som bör verkställa lämplighetsprövningen,

ansluter jag mig till utredningens förslag, att denna prövning skall ankomma

på statens folkskolinspektör. Förordnande å studieledarbefattning bör,

såsom utredningen förordat, meddelas av skolstyrelsen, som därvid har att

förordna någon av de lämpligförklarade. Mot skolstyrelsens beslut om förordnande

bör besvär på materiella grunder ej få anföras.

Som huvudregel bör gälla, att studieledaren skall vara lärare vid försöksskolan.

Endast om särskilda skäl föreligger, bör lärare vid annan skola få

inneha studieledarförordnande vid försöksskola. Fråga om medgivande

härtill bör, såsom utredningen förordat, prövas av skolöverstyrelsen.

Vad jag nu föreslagit rörande behörighet till studieledarbefattning och

förordnande av studieledare bör tillämpas för såväl högstadiet som lågoch

mellanstadiet.

Den av utredningen föreslagna nedsättningen i den undervisningsskyldighet,

som skall åligga studieledaren i hans egenskap av lärare,

har av skolöverstyrelsen bedömts vara tillmätt i knappaste laget, medan

däremot statskontoret förordat snävare nedsättningsmöjligheter. Jag har

för egen del ansett mig böra godtaga utredningens förslag på denna punkt

med några mindre jämkningar avseende intervallerna för antalet avdelningar,

vilka icke lämpligen synes böra skära i varandra. Mitt förslag

framgår av följande sammanställning.

Högstadiet

antal avd.

(kl. 7—9)

nedsättn.

Låg- och mellanstadiet (kl. 1—6)

antal avd. nedsättn.

4-9

4-6

8-19

4-8

10—14

6-8

20-29

6-10

15—

8—12

30-

8-14

I enlighet med utredningens förslag bör nedsättningen bestämmas av

skolöverstyrelsen inom de här angivna intervallerna.

Jag är icke nu beredd att ta ställning till frågan om storleken av det

arvode, som bör utgå till studieledare. Det torde böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta härom. Jag vill i detta sammanhang framhålla,

att det i vissa försöksdistrikt, där även högre skolor förekommer, kan befinnas

lämpligt att förordna rektor vid dylik högre skola att vara studieledare

vid försöksskolan. Särskilt torde en dylik anordning aktualiseras

för sådana försöksdistrikt, där den högre skolans mot försöksskolans högstadium

svarande klasser successivt avvecklas i takt med högstadiets utbyggande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i dylika och liknande

fall beluta, huruvida och i vad mån studieledararvode skall utgå.

Inrättande av studieledarbefattningar i försöksdistrikten i enlighet med

vad jag nu förordat kommer att medföra kostnader dels för studieledararvoden,

dels för arvoden åt timlärare för de timmar, varmed undervisningsskyldigheten

för studieledarna nedsättes. Dessa kostnader torde få

anses utgöra merkostnader på grund av försöksverksamheten. Med hänsyn

härtill synes statsbidrag till ifrågavarande kostnader tills vidare

böra utgå med 100 procent.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Därest försöksdistrikt tillämpar annan, av skolöverstyrelsen godkänd

anordning för förstärkning av den pedagogiska ledningen än anställande

av studieledare i enlighet med vad jag i det föregående anfört, synes statsbidrag

böra utgå högst med belopp, motsvarande de kostnader, som skulle

ha uppkommit för distriktet, om den vanliga ordningen tillämpats. Det

torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att för dylikt distrikt efter erforderliga

beräkningar fastställa det sammanlagda högsta statsbidragsbeloppet

för varje redovisningsår.

Här ifrågavarande statsbidragskostnader, som i vad gäller timarvoden

för nedsättningstimmar synes kunna grovt beräknas till sammanlagt omkring

130 000 kronor för nästa redovisningsår, torde böra bestridas ur

förslagsanslaget till Folkskolor in. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor. Bidraget torde böra utanordnas enligt samma förskotts- och

slutregleringssystem, som gäller för försöksskolans övriga lönekostnadsbidrag.

Nämnda anslag kommer därvid att påverkas av de nya kostnaderna

först från och med budgetåret 1956/57.

Såsom jag redan inledningsvis framhållit bör en förstärkning av den pedagogiska

ledningen komma till stånd även beträffande de i folkskolan

inbyggda realskollinjerna. I fråga om lärarpersonalen och

statsbidrag till avlöning åt lärare vid dessa examenslinjer tillämpas enligt

beslut vid 1954 års riksdag samma bestämmelser som för kommunal respektive

praktisk kommunal realskola. Bland annat med hänsyn härtill

anser jag mig böra förorda följande särskilda regler för inbyggd linje i

nu förevarande hänseenden. Studieledare för examenslinjen skall anställas,

såvida ej skolöverstyrelsen medger undantag från denna skyldighet

eller tillämpning av annan anordning för den pedagogiska ledningens förstärkning.

För behörighet till studieledarbefattning bör, liksom beträffande

behörighet till rektorstjänst vid kommunal realskola, krävas behörighet

till ordinarie ämneslärartjänst. Studieledare bör, liksom ämneslärare, förordnas

av skolstyrelsen utan föregående prövning av statlig myndighet.

Den i det föregående av mig förordade lägsta latituden för timnedsättning

på högstadiet bör tillämpas även om antalet klassavdelningar på linjen

understiger fyra. Statsbidrag bör utgå med 78 procent av kostnaderna för

studieledararvode och timarvoden för nedsättningstimmar.

Beträffande den pedagogiska ledningen för de inbyggda linjerna synes i

övrigt de grunder, som jag förut förordat med avseende å försöksdistrikten,

böra äga motsvarande tillämpning. Kostnaderna för timarvode för nedsättningstimmarna

vid de inbyggda linjerna torde grovt kunna uppskattas

till sammanlagt omkring 50 000 kronor för nästa redovisningsår.

De av mig i det föregående förordade grunderna beträffande vidgad behörighet

till distriktsöverlärartjänster i försöksdistrikten m.m. samt för

förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda realskollinjer ävensom för statsbidrag

till studieledararvode m.m. torde böra underställas riksdagens godkännande.

Av riksdagen godkända grunder i niimnda hänseenden torde böra

tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56. Det torde få

ankomma på Kung]. Maj:t att senare efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela bestämmelser i anslutning till dessa grunder ävensom utfärda i

övrigt erforderliga föreskrifter i de hithörande frågor, som jag i det föregående

icke närmare berört.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Motioner

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Arrhén (I: 433) och den andra inom andra kammaren av herr Nilsson

i Göingegården (II: 546), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 120 måtte besluta,

att lönesättningen för skolledare inom försöksdistrikten skall avvägas

med tanke på bland annat, att tjänstinnehavarna skall kunna rekryteras

bland ordinarie lärare i 29 lönegraden,

att studieledarna i frågor, som gäller det stadium, för vilket de förordnats,

skall ges en efter skolöverstyrelsens bedömande självständig ställning

med egen beslutanderätt utan att önskemålet att skolan skall ha en enda

chef åsidosättes,

att skolöverstyrelsen skall pröva studieledarens behörighet och avgiva

förslag,

att besvär över skolstyrelses tillsättning av studieledare skall kunna

anföras på materiella grunder, samt

att såsom formell behörighet för studieledaruppdrag skall gälla adjunktskompetens

eller behörighetsförklaring av skolöverstyrelsen,

dels ock en inom andra kammaren av fröken Vinge m. fl. väckt motion

(II: 547), vari hemställts

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 120 måtte fastställa

en lönegradsplacering för distriktsöverlärare i försöksdistrikten — s. k.

skolchef stjänst — som bättre tar hänsyn till ifrågavarande tjänsters stora

krav på innehavaren samt önskvärdheten av att även adjunkter stimuleras

att söka, samt

att nedsättning i undervisningsskyldighet som åligger studieledare i egenskap

av lärare upptages till behandling vid förhandlingar med berörda personalorganisationer,

varvid en större nedsättning i undervisningsskyldigheten

i distrikt med stort antal klassavdelningar i första hand eftersträvas.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna I: 433 och II: 547.

Särskilda bestämmelser beträffande verksamheten

på försöksskolans högstadium

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 120 (avsnitt IV, s. 65—91) föreslagit

riksdagen

att godkänna av departementschefen angivna grunder dels för särskilda

bestämmelser beträffande verksamheten på försöksskolans högstadium,

dels ock rörande statsbidrag till avlöning åt lärare i praktiska ämnen å den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

21

praktiska linjen av 1947 års skolor i Stockholm, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1955/56 samt

att till Folkskolor m. in.: Försökskostnadsbidrag för budgetåret 1955/56

under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

Inledning

Till och med läsåret 1950/51 var det tekniskt möjligt att beträffande

försöksdistrikten i huvudsak tillämpa de för den nuvarande folkskolan

gällande författningsbestämmelserna rörande lärares anställnings- och avlöningsförhållanden

samt statsbidrag m. m. Då försöksverksamheten läsåret

1951/52 för första gången nådde upp i enhetsskolans högstadium,

blev det nödvändigt att tillskapa vissa särskilda bestämmelser i nämnda

hänseenden. Frågan härom upptogs vid 1951 års riksdag i propositionen

nr 155, vari behandlades spörsmål om lärarkategorier och kompetenskrav,

anställningsform och tillsättningsförfarande, undervisningsskyldighet, löneställning

samt statsbidrag m. m., allt avseende lärarpersonalen på högstadiet.

Med stöd av riksdagens beslut i anledning av nämnda proposition (SU 126,

Rskr 207) utfärdade Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 särskilda bestämmelser

beträffande försöksverksamheten inom vissa skoldistrikt m. m. Dessa bestämmelser

ägde enligt riksdagsbeslutet giltighet under budgetåren

1951/52—1953/54. Sedan 1952 års riksdag (höstsessionen) i anledning av

propositionen 1952: 241 fattat beslut om ändrad lönegradsplacering för

bland annat lärartjänster vid de högre statliga och kommunala skolorna

(SU 230, Rskr 438), vidtogs med giltighet från och med den 1 januari 1953

vissa ändringar i bestämmelserna genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj

1953.

I och med att verksamheten på försöksskolans högstadium utbyggdes,

aktualiserades frågan om särskilda statsbidrag till denna verksamhet. Spörsmålet

härom prövades vid 1953 års riksdag (prop. 126, SU 139, Rskr 276).

Därvid beslöts, att de nya statsbidragsgrunderna — som i vissa hänseenden

fick retroaktiv verkan från och med budgetåret 1952/53 — skulle jämte

1951 års särskilda föreskrifter, i vad dessa tillkommit på grundval av riksdagens

beslut, äga tillämpning till och med budgetåret 1954/55.

Med stöd av 1953 års riksdags beslut har Kungl. Maj:t den 30 juni 1953

utfärdat »Särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med

nioårig enhetsskola», vilka bestämmelser alltså gäller intill utgången av

innevarande budgetår. Såvitt rör lärarpersonalen på högstadiet har bestämmelserna,

med verkan från och med den 1 juli 1954, undergått tämligen

genomgripande ändringar, sedan 195/ års riksdag dels i anledning av propositionen

nr 137 (SU 141, Rskr 327) godkänt grunder beträffande bland

annat inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen på försöksskolans

högstadium, provisoriskt förfarande vid tillsättning av dylika tjänster

samt förflyttningsskyldighet för ordinarie lärare i kunskapsämnen på

försöksskolans högstadium, dels ock i anledning av propositionerna nr 149

och 160 (SU 139 och 140, Rskr 325 och 326) fattat beslut om inrättande

av ordinarie folkskollärartjänster i 23 lönegraden bland annat på försöksskolans

högstadium samt om grunder för avlöning vid dylika tjänster m. m.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen är de särskilda försöksskolebestäinmelserna

för fortsatt giltighet efter utgången av innevarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

budgetår i vissa hänseenden beroende av riksdagens beslut. Bestämmelserna

innehåller, förutom de föreskrifter som grundar sig på förutberörda beslut

av 1951—1954 års riksdagar, jämväl en mängd rent administrativa föreskrifter.

Bestämmelserna är i sin nu gällande lydelse intagna i statsliggaren

för budgetåret 1954/55 s. 680—685. Såsom framgår av den inledande paragrafen

gäller bestämmelserna — där ej annat angives — försöksskolornas

högstadium, alltså klasserna 7—9. Beträffande det närmare innehållet i

bestämmelserna torde här få hänvisas till statsliggaren.

Vid sidan av de särskilda försöksskolebestämmelserna gäller beträffande

verksamheten på högstadiet bland annat olika av Kungl. Maj:t utfärdade,

för alla försöksdistrikt tillämpliga föreskrifter rörande förstärkningsanordningar,

regionalt samarbete, skolplikt vid nioårig försöksskola, m. m.

Den 16 juli 1954 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöverstyrelsen att,

efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen

och de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område, uppgöra och inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till dels de

särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,

som bör gälla från och med budgetåret 1955/56, dels ock de

bestämmelser i övrigt rörande med försöksverksamheten sammanhängande

anordningar på skolväsendets område, som överstyrelsen finner böra utfärdas

för tillämpning från och med nämnda budgetår.

I anledning därav har skolöverstyrelsen, efter samråd med nämnda

ämbetsverk och sakkunniga, med skrivelse den 15 december 1954 till Kungl.

Maj:t avlämnat förslag till särskilda bestämmelser om försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits

av statskontoret, statens lönenämnd, riksräkenskapsverket, statens pensionsanstalt,

överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och

de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område

ävensom av Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Läroverkslärarnas riksförbund, Statens

folkskolinspektörers förbund, Städernas folkskolinspektörsförbund,

Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund

(gemensamt yttrande) samt Svenska facklärarförbundet.

Därjämte har Stockholms folkskoledirektion inkommit med yttrande

i ärendet.

Skolöverstyrelsens förslag

Skolöverstyrelsens förslag innebär — förutom viss omdisposition av nuvarande

bestämmelser — dels åtskilliga ändringar och nya föreskrifter i

hänseenden, beträffande vilka Kungl. Maj:t äger besluta utan riksdagens

medverkan, dels ock ändrade eller nya bestämmelser i frågor, som torde böra

anmälas för eller underställas riksdagen. I nu förevarande sammanhang

behandlas endast de spörsmål, för vilkas prövning riksdagens medverkan

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

synts erforderlig. Detta gäller i första hand frågor om provisorisk reglering

av anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. beträffande lärare

för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y, inrättande av ordinarie

övningslärartjänst er på högstadiet samt viss jämkning av grunderna

för försökskostnadsbidraget och bidraget till viss undervisningsmateriel.

I samband därmed anmäles vidare frågan om medelsanvisningen för nästa

budgetår under anslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag.

Därjämte upptas vissa högstadiet avseende spörsmål om inrättande av

parallellavdelningar, inställande av undervisningen för deltagande i pedagogiskt

samarbete, nedsättning av undervisningsskyldighet i vissa fall,

språktillägg och flyttningskostnadsersättning. Slutligen behandlas frågan

om förlängd giltighet av de med riksdagens medverkan tillkomna bestämmelser,

som avses icke skola ändras till sin innebörd, och i samband därmed

spörsmålet om de nya försöksskolebestämmelsernas giltighetstid över

huvud taget.

Skolöverstyrelsens förslag omfattar även vissa föreskrifter rörande tjänsteoch

familjepension för de lärarkategorier på högstadiet, beträffande vilka

pensionsfrågan ännu icke prövats av statsmakterna. Detta spörsmål behandlas

i annat sammanhang på föredragning av chefen för civildepartementet.

A. Lärare för den förberedande yrkesundervisningen

i klass 9y

Gällande bestämmelser. Beträffande verksamheten i klass 9 y

gäller — utöver övriga för försöksverksamheten meddelade föreskrifter —

i huvudsak följande bestämmelser.

För undervisningen i yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i klass

9 y skall vara anställda yrkeslärare. För elevernas handledning under yrkespraktik

i näringslivet må anlitas särskilda s. k. handledare.. Heltidstjänst

som yrkeslärare ledigförklaras och tillsättes i samma ordning som ickeordinarie

folkskollärartjänst. Sökande till yrkeslärarbefattning skall av överstyrelsen

ha förklarats behörig att antagas till lärare vid försöksskola i det

eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar. „ . .. . .

I heltidstjänst i kunskapsämnen på högstadiet må inräknas undervisning

i övningsämnen och yrkesämnen med tillhopa högst en tredjedel av det sammanlagda

antalet veckotimmar på tjänsten. I övningslärartjänst vid försöksskola,

med vilken är förenad undervisningsskyldighet i övningsämne

minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas jämväl undervisning i yrkesämnen,

dock ej med högre timantal än vad som motsvarar timtalet för övningsämnet

eller övningsämnena. Undervisning i yrkesämne må vidare såsom

fyllnadstjänstgöring inräknas i tjänst som fast anställd yrkeslärare vid

central verkstadsskola, i övningslärartjänst vid statlig eller högre kommunal

skola eller folk- och fortsättningsskola enligt nyssnämnda för övmngslärare

vid försöksskola gällande bestämmelser, samt, i en omfattning mot
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

svarande högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar på

tjänsten, i tjänst som lärare i teoretiska eller praktiska läroämnen vid statlig

eller högre kommunal skola.

Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp, motsvarande

skolans samtliga kostnader för ifrågavarande ändamål, dock med högst 7

kronor 40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesundervisningsanstalt

utgår motsvarande statsbidrag med 78 procent av totalkostnaderna,

dock med högst 5 kronor 75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara

av betydelse för yrkesundervisningens ändamålsenliga bedrivande att anställa

lärare med särskild kompetens eller särskilda kvalifikationer eller

föreligger eljest särskilda skäl må skolöverstyrelsen underställa Kungl.

Maj :t fråga om statsbidrag till avlöning åt yrkeslärare med högre belopp

för undervisningstimme än nu angivits.

Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal

anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften av det för avdelningen

normala elevantalet består av elever, vilka i skolpliktshänseende tillhör

klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag enligt samma grunder som för

bidrag till avlöning åt yrkeslärare i försöksskola. Enligt dessa grunder utgår

också statsbidrag till kostnaderna för ersättning för fyllnadstjänstgöring i

yrkesämne.

Förslag. Skolöverstyrelsen framhåller, att åtskilliga faktorer, som föranlett

att regleringen av avlönings- och anställningsförhållandena m. m.

för lärarna i klass 9 y erhållit en helt provisorisk karaktär, fortfarande

kvarstår. Ovisshet råder sålunda beträffande den framtida utformningen

av lönefrågorna för yrkeslärarna inom yrkesundervisningen, vilka därför

endast fått en provisorisk lösning. Vidare erinrar överstyrelsen om att frågan

om yrkeslärarkårens utbildning ännu icke blivit löst i vad gäller utbildningen

av lärarinnor i husligt arbete och vissa andra lärare. Med hänsyn

härtill anser överstyrelsen en definitiv lönereglering för lärarna i 9 y

ännu icke böra genomföras. Anställningsförhållandena synes alltjämt böra

givas en provisorisk utformning. Då emellertid erfarenhet numera vunnits

rörande ett stort antal för löneförhållandenas bedömning grundläggande

faktorer, anser överstyrelsen, att förutsättningar föreligger för en fastare

utformning av den provisoriska regleringen än vad hittillsvarande förhållanden

medgivit.

Den förberedande yrkesundervisningen innefattar yrkesämnen med såväl

vrkesteoretiskt som yrkespraktiskt innehåll. Inom flertalet linjer har undervisningen

en övervägande praktisk inriktning med visst mindre teoriinslag

som naturligt komplement till den yrkespraktiska undervisningen. Den

yrkesteoretiska undervisningen torde, framhåller överstyrelsen, med hänsyn

till ämnesinnehåll och uppläggning i allmänhet kunna jämställas med den

undervisning i praktiska läroämnen, som bedrives vid praktiska realskolor

och motsvarande skolformer. På lärarna i dessa ämnen torde också i allmänhet

böra uppställas behörighetskrav, som gäller för ämneslärare i praktiska

läroämnen vid sådana skolformer. De yrkesteoretiska ämnena bör därför

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

erhålla beteckningen praktiska läroämnen och yrkeslärarna i

dessa ämnen i princip anställas som ämneslärare i praktiska

läroämnen och anställningsvillkoren regleras i anslutning härtill. Yrkeslärare

med övervägande yrkespraktisk undervisning bör fortfarande

benämnas yrkeslärare. Den yrkespraktiska undervisningen innefattar

ämneskretsen jordbrukspralctik, trädgårdsskötsel, husdjursskötsel, skogsvårdspraktik,

avverkning och transport, hushållsarbete, sömnad, kontorsgöromål,

butiksgöromål, verkstadsarbete och snickeri. Som en sammanfattande

beteckning torde böra väljas termen yrkesarbete.

För yrkeslärarna bör — bortsett från lärarna i husligt arbete —

enligt överstyrelsens mening i princip krävas motsvarande behörighet som

för yrkeslärarna vid centrala verkstadsskolor. Undervisningen ligger på

samma nivå som de centrala verkstadsskolornas första årskurs och kan på

de yrkesområden, där en direkt jämförelse kan göras, sägas ha i stort sett

samma uppläggning och kursinnehåll. Med hänsyn härtill bör, fortsätter

överstyrelsen, löneställningen i princip avvägas efter för de centrala verkstadsskolorna

gällande förhållanden och lönesystemet i övrigt i tillämpliga

delar anknyta till dessa skolors system. Överstyrelsen föreslår, att heltidsanställda

yrkeslärare placeras i lönegrad Ce 20.

Vad beträffar undervisningen i husligt arbete (yrkesarbetet hushållsarbete

och sömnad jämte motsvarande praktiska läroämnen, nämligen

kostlära, hemvårdslära med material- och redskapslära, hemekonomi, barnavård

med demonstrationer samt sönmadsteori), bör denna enligt överstyrelsens

förslag i anställningshänseende jämställas med motsvarande övningsämnen

(hushållsgöromål och kvinnlig slöjd) och lärarna anställas som

övningslärare, varvid dock löneställningen och kompetenskraven bör anknytas

till för kommunala flickskolor gällande förhållanden.

B. Övningslärare

Enligt gällande bestämmelser skall stadgan och avlöningsreglementet

för övningslärare samt med stöd av dessa utfärdade författningar

äga motsvarande tillämpning beträffande övningslärare på försöksskolans

högstadium. Därvid skall de särskilda föreskrifterna för folkskolan

gälla, dock att ordinarie tjänst ej må inrättas och att beträffande kompetenskrav

och löneställning skall tillämpas bestämmelserna för övningslärare

vid kommunal realskola.

Skolöverstyrelsen föreslår — med erinran om att ordinarie ämneslärartjänster

numera kan inrättas på försöksskolans högstadium — att

även ordinarie övningslärartjänster skall få inrättas på högstadiet. Överstyrelsen

finner vidare en ändring av nuvarande försöksskolebestämmelser

påkallad i avseende å undervisningsskyldigheten för gymnastiklärare. Enligt

12 § 2 mom. övningslärarstadgan må gymnastiklärare, som handhar

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

planläggning och övervakande av elevernas friluftsverksamhet vid allmänt

läroverk, högre kommunal skola eller privatläroverk, härför tillgodoräkna

en veckotimme, därest han vid skolan undervisar 14—20 veckotimmar, och

två veckotimmar, därest hans undervisning överstiger 20 veckotimmar.

Då uppgiften att planlägga och övervaka elevernas fritidsverksamhet är i

huvudsak av samma omfattning och innebörd för högstadiets gymnastiklärare

som för motsvarande lärare vid kommunala realskolor, bör enligt

överstyrelsens mening tillgodoräkning enligt nyssnämnda föreskrift i övningslärarstadgan

medges även för högstadielärarna.

C. Försökskostnadsbidrag in. in.

Gällande bestämmelser m. in. Försökskostnadsbidraget utgör

ett av leden i statens särskilda bidrag till försöksverksamheten med nioårig

enhetsskola (prop. 1953:126, SU 139, Rskr 276). Försökskostnadsbidraget

avses skola utgöra kompensation till försöksdistrikten för på högstadiet

ökade kostnader främst i fråga om läroböcker, förbruknings- och undervisningsmateriel,

skolskjutsar och inackordering. Enligt gällande försöksskolebestämmelser

skall försökskostnadsbidraget — som utanordnas för

löpande budgetår — beräknas efter antalet elever på vederbörande försöksskolas

högstadium vid läsårets början och utgå till distrikt i stad eller

köping med 15 kronor per elev och läsår och till annat distrikt med 22 kronor

per elev och läsår, dock att försöksdistrikt i stad eller köping med särskilt

omfattande glesbebyggelse må, efter medgivande av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall, åtnjuta försökskostnadsbidrag med det högre av nämnda

belopp. Medel för ändamålet har sedan budgetåret 1953/54 anvisats under

ett särskilt riksstatsanslag, Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag. För

budgetåret 1953/54 var anslaget, som då inkluderade vissa retroaktiva

bidrag, upptaget med 156 000 kronor; nettoutgiften för samma budgetår

uppgick till 127 246 kronor. För innevarande budgetår är anslaget uppfört

med 140 000 kronor (statsliggaren s. 688).

Vid 1953 års riksdag beslöts också att för försöksdistriktens del införa

bland annat ett särskilt tilläggsbidrag till det för folkskolan utgående statsbidraget

till lokaler och inventarier. Gällande bestämmelse härom har följande

lydelse.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av nya skollokaler åt försöksdistrikt —

eller, där försöksverksamheten icke omfattar hela distriktet, motsvarande skolområde

eller överlärardistrikt — genom nybyggnad eller om- och tillbyggnad eller genom ianspråktagande

av kommunal byggnad eller inköp av annan befintlig byggnad samt för utförande

av mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten å befintliga skollokaler ävensom

för anskaffande av den första uppsättningen inventarier till klassrum, gymnastiksalar,

slöjdsalar och skolkök samt, såvitt gäller den förberedande yrkesundervisningen, till

skolverkstäder och andra lärosalar för denna undervisning må — oavsett för vilket eller

vilka stadier av försöksdistriktets (skolområdets, överlärardistriktets) skolväsen lokalerna

äro avsedda — utöver statsbidrag enligt kungörelsen den 31 december 1915 (nr 882) angående

statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet utgå särskilt statsbidrag,

motsvarande 8 procent av det statsbidragsbelopp, som utgår enligt nyssnämnda kungörelse.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 195-5

Till bestridande av kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvändiga

inventarier i undervisningslokaler för klass 9y må efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall statsbidrag utgå jämväl, då förutsättningar för statsbidrag enligt bestämmelserna

i nyssnämnda kungörelse ej föreligga.

Förslag. Beträffande anslaget till försökskostnadsbidrag för budgetåret

1955/56 har skolöverstyrelsen i sina ordinarie anslagsäskanden föreslagit

en av det ökande elevantalet på högstadiet betingad höjning av anslaget

med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

I förslaget till försöksskolebestämmelser förordar överstyrelsen vidare,

att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver förut angivna belopp förhöjt

försökskostnadsbidrag, om Kungl. Maj:t med hänsyn till skatteunderlag

eller andra liknande förhållanden så prövar skäligt. För ändamålet beräknar

överstyrelsen för nästa budgetår en anslagshöjning med 60 000 kronor

utöver det förut angivna beloppet av 200 000 kronor. Till stöd härför anför

överstyrelsen följande.

I motionen II: 135 till 1954 års riksdag hemställdes, att till försöksdistrikt

med särskilt omfattande glesbebyggelse, högt skattetryck eller

andra speciella svårigheter, efter Kungl. Majrts prövning i varje särskilt

fall finge utgå försökskostnadsbidrag med upp till 22 kronor i stad eller

köping och upp till 33 kronor i landsbygdsdistrikt per elev och år.

I utlåtande 1954: 8 avstyrkte statsutskottet motionen under hänvisning

bland annat till att det för försöksdistrikten gällande särskilda

statsbidragssystemet, vari försökskostnadsbidraget utgjorde ett led, borde

i oförändrat skick prövas under den av 1953 ars riksdag beslutade tidsperioden.

Utskottet förutsatte emellertid, att vid den omprövning av hithörande

statsbidragsfrågor, som komme att verkställas, behovet av att differentiera

statsbidragen efter distriktens för försöksverksamhetens bedrivande varierande

förutsättningar i ekonomiska och andra hänseenden upptoges till

förnyat övervägande med ledning av då vunna erfarenheter samt med beaktande

av övriga på förevarande spörsmål inverkande omständigheter.

Vid avvägningen av den kompensation för merkostnader till följd av försöksverksamheten,

som beslutats av 1953 års riksdag, har hänsyn icke ansetts

böra tagas till olika förutsättningar försöksdistrikten emellan i annan

mån, än att försökskostnadsbidraget differentierats efter geografiska grunder.

Såsom i motionen framhållits torde emellertid särskilt i kommuner med

svagt skatteunderlag eller i övrigt mindre tillfredsställande ekonomiska förhållanden

försöksverksamheten icke sällan draga dryga kostnader, som

endast ofullständigt täckes av författningsenligt utgående statsbidrag. I likhet

med motionären finner överstyrelsen det därför angeläget att åtgärder

vidtages, som i möjligaste mån undanröjer de ekonomiska konsekvenserna

i angivna hänseende.

Beträffande den förut återgivna bestämmelsen om bidrag till lokaler

och inventarier föreslår överstyrelsen ett tillägg av innebörd, att efter Kungl.

Maj:ts prövning statsbidrag skall få utgå jämväl till anskaffande av den

första uppsättningen nödvändiga inventarier och undervisningsmateriel för

sådan undervisning i yrkesarbete eller praktiskt läroämne, som ej är anknuten

till viss undervisningslokal.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

D. Övrigafrågor

a) Inrättande av p a r a 11 e 11 a v d e 1 n i n g a r

Enligt de för folkskolestadiet nu gällande anvisningarna beträffande

lärjungarnas fördelning på läraravdelningar m. m. (kungörelsen 1950: 137)

må vid skola eller skolenhet, där lärjungeantalet ej överstiger sammanlagt

500, inom varje årsklass inrättas en parallellavdelning för varje påbörjat

35-tal lärjungar. Överstiger lärjungeantalet 500 bör medeltalet lärjungar

i läraravdelningarna på folkskolestadiet icke understiga 32. För försöksskolans

högstadium finnes inga särskilda bestämmelser i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen föreslår nu beträffande högstadiet, att klassavdelning

skall få uppdelas i parallellavdelningar för varje påbörjat 30-tal lärjungar.

b) Pedagogiskt samarbete

Enligt § 43 mom. 5 folkskolestadgan må skolstyrelse efter bemyndigande

av vederbörande folkskolinspektör förordna om undervisningens inställande

högst tre dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att under

pågående termin deltaga i kurser eller möten, som är av betydelse för hans

lärarverksamhet. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 september 1953 äger

skolöverstyrelsen medge, att undervisningen vid försöksskola må därutöver

inställas högst två dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att

åhöra annan lärares undervisning. Detta beslut har anmälts för riksdagen

i propositionen 1954: 137 (s. 26). Skolöverstyrelsen föreslår nu att bemyndigandet

av den 11 september 1953 skall gälla även för att bereda lärare

tillfälle att deltaga i kurser eller möten av betydelse för försöksverksamheten.

c) Nedsättning av undervisningsskyldighet

Enligt § 133 mom. 9 läroverksstadgan må för lärare, som ålagts omfattande

arbetsuppgifter utom den egentliga undervisningstiden, den eljest

stadgade undervisningsskyldigheten kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens

medgivande med mera än två undervisningstimmar per

vecka. Enligt § 72 mom. 3 stadgan för kommunala realskolor kan, då särskilda

skäl prövas föreligga, minskning av den stadgade undervisningsskyldigheten

för ämneslärare medges av skolöverstyrelsen, dock ej med mer än

högst två undervisningstimmar i veckan i varje särskilt fall. Någon motsvarande

föreskrift för försöksskolans högstadium har icke intagits i nu

gällande försöksskolebestämmelser. Skolöverstyrelsen förklarar, att det

hittills rått tvekan, om överstyrelsen haft möjlighet att nedsätta undervisningsskyldigheten

för lärare med speciella arbetsuppgifter på högstadiet.

Överstyrelsen föreslår nu för högstadiet en föreskrift av samma innebörd

som den för realskolorna i detta hänseende gällande bestämmelsen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

29

d) Fyllnadstjänstgöring

Enligt gällande försöksskolebestämmelser må i tjänst som lärare i läroämnen

vid statlig eller högre kommunal skola inräknas undervisning i

kunskapsämnen på försöksskolas högstadium eller, beträffande undervisning

i engelska, på försöksskolas mellanstadium eller inom folkskolan i

övrigt. Har lärare i läroämnen vid statlig eller högre kommunal skola

dylik fyllnadstjänstgöring, må lärare vid försöksskolan fullgöra viss del

av sin undervisningsskyldighet vid den högre skolan. Skolöverstyrelsen

föreslår att dessa bestämmelser kompletteras med en föreskrift av innebörd,

att i heltidstjänst i läroämnen vid försöksskola skall kunna efter

medgivande av överstyrelsen inräknas tjänstgöring i läroämnen vid statlig

eller högre kommunal skola även i andra fall än som avses i nu gällande

bestämmelser.

e) Språktillägg och flyttningskostnadsersättning

I anslutning till 1954 års riksdags beslut rörande folk- och småskollärares

avlöningsförhållanden m. m. (prop. 160, SU 140, Rskr 326) har i 23 §

4 mom. avlöningsreglementet för folkskolan (Arf) och 12 § tilläggsbestämmelserna

till Arf införts föreskrifter om språktillägg, innebärande att dylikt

tillägg skall utgå till lärare vid folkskola, mindre folkskola eller småskola

inom vissa av rikets nordligaste gränsorter. Tilläggsbeloppet utgör för ordinarie

och extra ordinarie lärare 600 kronor per läsår och för extra lärare

med föreskriven examen 2 kronor 20 öre per anställningsdag.

Enligt 25 § Arf utgår ersättning för flyttningskostnad endast då ordinarie

lärare i folkskolan förflyttas på grund av indragning av övertalig tjänst

eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan samt under förutsättning

att förflyttningen medför ändring av stationeringsort eller innebär

åläggande att byta bostad. För lärare, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente

(Saar) är tillämpligt, utgår flyttningskostnadsersättning enligt

33 § 3 mom. Saar, innebärande bland annat, att dylik ersättning utgår

jämväl då ordinarie eller extra ordinarie lärare skall tillträda högre tjänst,

som avses i Saar (dock ej vid befordran inom reglerad befordringsgång),

eller till- eller frånträda förordnande å högre dylik tjänst.

Då grunderna beträffande anställnings- och avlöningsförhållanden in. in.

för lärarna på försöksskolans högstadium år 1951 prövades av riksdagen

(prop. 155, SU 126, llskr 207), erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande att besluta

rörande tillämpning av Saar och Arf å nämnda lärare. Enligt gällande

försöksskolebestämmelser skall för lärare i kunskapsämnen och folkskollärare

i 23 lönegraden Arf och med stöd av detta utfärdade författningar äga motsvarande

tillämpning, dock att dels lärare skall placeras och uppflyttas i

löneklass på sätt som enligt Saar gäller för motsvarande lärare vid kommunal

realskola, dels ordinarie adjunkt eller ämneslärare skall vara underkastad

samma förflyttningsskyldighet som enligt 13 § 13. Saar gäller för ordinarie

lärare vid högre kommunal skola, dels ock lönetillägg enligt 23 § Arf icke

skall tillkomma ifrågavarande liirare. För folkskollärare i 23 lönegraden

giiller dessutom vissa av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 meddelade bestämmelser

angående bland annat lön under tjänstledighet samt förllvttningsskyldighet

(statsliggaren s. 687 och 688).

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Skolöverstyrelsen föreslår nu att språktillägg skall inom de ifrågavarande

orterna få utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare

med full tjänstgöring på högstadiet (för folkskollärare med tjänstgöring

av sistnämnda slag gäller kungl. brev den 6 juni 1952 angående avlöningsförmåner

för folkskollärare vid full tjänstgöring vid högre skola, statsiiggaren

s. 617). Överstyrelsen åberopar svårigheterna att förvärva kvalificerade

lärare till dessa trakter samt framhåller, att för folkskollärare

tjänstgöring på högstadiet i vissa fall medför sämre löneförmåner än inom

folkskolan i övrigt, därest språktillägget bortfaller; i andra fall blir löneökningen

väl blygsam.

Överstyrelsen föreslår vidare, att lärare på högstadiet skall äga åtnjuta

ersättning för flyttningskostnad samt rätt till anstånd med ändring av

stationeringsort enligt de för lärare vid kommunala realskolor gällande

grunderna.

f) Försöksskolebestämmelsernas giltighet

Skolöverstyrelsen föreslår, att försöksskolebestämmelserna med de av

överstyrelsen förordade ändringarna och tilläggen skall gälla från och med

den 1 juli 1955, dock att vissa av överstyrelsen föreslagna bestämmelser

rörande pension avses skola lända till efterrättelse från och med den 1 juli

1951.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan undervisningen

i yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i försöksskolans klass

9 y enligt nu gällande bestämmelser bestridas på följande olika sätt och med

statsbidrag enligt följande olika grunder:

a) I heltidstjänst i kunskapsämnen vid försöksskola må inräknas undervisning

i yrkesämnen vid skolan med högst en tredjedel av det sammanlagda

antalet veckotimmar på tjänsten (15 § tredje st.). Statsbidrag till

avlöning åt lärare i kunskapsämnen utgår med 100 procent (22 § 1 mom.).

b) I övning slär artjänst vid försöksskola, med vilken är förenad undervisningsskyldighet

i övningsämne minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas

undervisning i yrkesämnen vid skolan, dock ej med högre timtal än

vad som motsvarar timtalet för övningsämnet eller övningsämnena (16 §).

Statsbidrag till avlöning åt övningslärare utgår enligt folkskolans grunder,

alltså med 78 procent (22 § 2 mom.).

c) Undervisning i yrkesämne må såsom fyllnadstjänstgöring inräknas i

tjänst som fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola, i övningslärartjänst

vid statlig eller högre kommunal skola eller folk- och fortsättning

sskola enligt de bestämmelser, som angivits under b), samt — i en omfattning

motsvarande högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar

på tjänsten — i tjänst som lärare i läroämnen vid statlig eller

högre kommunal skola (20 §). Försöksdistriktet har att till den skola, vid

vilken tjänsten är placerad, utge ersättning med belopp, motsvarande det

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 19öd

31

timarvode, som skulle ha utgått, därest läraren fullgjort ifrågavarande undervisning

såsom tilläggstimmar vid den egna skolan. Till dylik ersättning

utgår statsbidrag enligt de grunder, som anges i det följande under d) (23 g

2 mom.).

d) Undervisningen i yrkesämnen bestrides i övrigt av yrkeslärare, för

vilka inga av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmelser gäller (17—

19 §§). Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp motsvarande

skolans samtliga kostnader för ändamålet, dock med högst 7 kronor

40 öre för undervisningstimmc (till kommunal yrkesskola utgår nu statsbidrag

med 78 procent av totalkostnaderna, dock med högst 5 kronor

75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara av betydelse för yrkesundervisningens

ändamålsenliga bedrivande att anställa lärare med särskild

kompetens eller särskilda kvalifikationer eller föreligger eljest särskilda skäl,

äger Kungl. Maj:t medge statsbidrag med högre belopp per undervisningstimme

än nyss sagts (22 § 3 mom.).

e) Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal

anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften består av elever,

vilka i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag

med under d) angivet belopp.

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit en provisorisk tjänste- och lönereglering

för lärare i klass 9 v, innebärande dels inrättande av lönegradsplacerade

yrkeslärartjänster, dels inrättande av särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster

för undervisning i de yrkesteoretiska ämnena, dels ock införande

av möjlighet att för undervisning i husligt arbete anställa yrkeslärare såsom

övningslärare med tjänstgörings- och avlöningsförhållanden anknutna till

de för övningslärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd vid kommunal

flickskola gällande grunderna. Mot detta förslag har vid remissbehandlingen

starka betänkligheter anförts av statskontoret och statens lönenämnd.

Statskontoret har sålunda bestämt avstyrkt bifall till förslaget, medan lönenämnden

för sin del, utan att ha blivit övertygad om att tiden är mogen fölen

reglering av hithörande spörsmål i enlighet med överstyrelsens förslag,

icke velat motsätta sig ett genomförande av detta, dock med vissa jämkningar

i olika hänsenden.

För egen del finner jag mig icke kunna biträda överstyrelsens ifrågavarande

förslag. Det är enligt min mening ej välbetänkt att i nuvarande

läge, innan frågan om en tjänste- och lönereglering för de kommunala yrkesskolornas

yrkeslärare prövats, genomföra en dylik provisorisk reglering för

försöksskolans yrkeslärare. Jag har vidare icke blivit övertygad om behovet

och lämpligheten av att för (len förberedande undervisningen i yrkesteoretiska

ämnen i klass 9 y inrätta särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster

efter förebild av förhållandena vid de praktiska kommunala realskolorna.

Jag anser mig icke heller kunna tillstyrka den av överstyrelsen föreslagna

särställningen för yrkeslärare i husligt arbete.

Med hänsyn till vikten av att försöken med den förberedande yrkesundervisningen

i klass 9 y bedrives på ett ändamålsenligt sätt och att försöksdistriktens

möjligheter att rekrytera lärare för denna undervisning på allt

sätt underlättas, har jag emellertid övervägt vilka anordningar i detta syfte,

som lämpligen kan vidtagas utan att frågan om en fastare reglering av de

mom skolväsendet kommunalt anställda yrkeslärarnas tjänstgörings- och

avlöningsförhållanden föregripes. Det måste härvid beaktas, bland annat,

att försöksskolorna till stor del är belägna på orter, där undervisning i öv
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

rigt på högstadienivån antingen helt saknas eller ock är anordnad i begränsad

utsträckning och där alltså tillgången på lärare utanför försöksskolan

är av liten omfattning. För lärarrekrvteringen och för ett ändamålsenligt

utnyttjande av den disponibla arbetskraften är det av vikt att kunna

genom olika kombinationer bereda lärarna full tjänstgöring. I detta syfte

är bland annat möjligheterna till fyllnadstjänstgöring av icke oväsentlig

betydelse. De nuvarande, till sin konstruktion rätt olika anordningarna för

att bestrida den förberedande yrkesundervisningen får ses mot bakgrunden

av dessa förhållanden. Det är önskvärt, att dessa anordningar i organisatoriskt

hänseende icke ytterligare kompliceras. Jag har emellertid funnit

det möjligt att medelst vissa mindre jämkningar av de nuvarande bestämmelserna

åstadkomma tills vidare godtagbara lösningar av de problem,

som på detta område är mest trängande.

Samtidigt med dessa jämkningar bör i anslutning till den statsbidragsrelorm

för de kommunala yrkesskolorna, som i annat sammanhang föreslås,

genomföras en omläggning av statsbidragsgrunderna för den förberedande

yrkesundervisningen i syfte att bereda skoldistrikten full ersättning för de

avlöningskostnader, som kan anses böra rimligen följa med denna undervisning.

Omläggningen av statsbidragsgrunderna syftar främst på bidraget till

kostnaderna för avlöning av yrkeslärare, där 100-procentsregeln hittills

stått i relation till maximeringen av motsvarande statsbidrag vid de kommunala

yrkesskolorna.

Med dessa utgångspunkter har jag ansett mig böra föreslå följande

ändringar beträffande de nyss under a)—e) angivna anordningarna.

a) Den rent yrkesteoretiska undervisningen i klass 9 y är för närvarande

av större omfattning endast på handelslinjen. Det är också främst på denna

linje, som det torde föreligga ett klart motiverat behov av att i vissa ämnen

ha tillgång till lärare med högre kompetens än vad egentliga yrkeslärare i

regel besitter. Med hänsyn härtill bör möjligheten att i lärartjänst i kunskapsämnen

inräkna undervisning i yrkesämnen utökas till att omfatta

högst två tredjedelar av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten,

såvitt gäller de rent yrkesteoretiska ämnena på handelslinjen (enligt gällande

förebild till timplanen för klass 9 y: handelsräkning, handelslära, räkenskapslära,

ekonomisk geografi och affärskorrespondens). Därest dylik

tjänst med mer än en tredjedel av undervisningsskyldigheten i yrkesämnen

ledigförklaras i ämneskombination, som är tillåten för ordinarie adjunktstjänst

(se läroverksstadgan § 175 mom. 3) eller för ämneslärartjänst (se

statsliggaren s. 631) vid praktisk kommunal realskola, bör den få vara ordinarie,

om denna anställningsform eljest gäller för tjänsten. Fastställer överstyrelsen

inom ramen av ifrågavarande ämnen på handelslinjen annan ämneskombination

än de nyss åsyftade, bör tills vidare endast icke-ordinarie

anställning medges. I övrigt bör de enligt a) nu gällande bestämmelserna —

även i fråga om statsbidrag ■— alltjämt gälla. Dock torde Ivungl. Maj:t böra

äga att, om särskilda skäl föreligger, efter prövning i det enskilda fallet

medge inräkning av yrkesämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten

även i fråga om andra yrkesteoretiska ämnen än förut

angivits. Ett dylikt bemyndigande synes erforderligt bland annat med hänsyn

till att tid efter annan försök med nya linjegrenar inom klass 9 y prövas

och timplanerna ändras.

b) På grund av att lärarna i husligt arbete mera sällan har dubbelkompetens

( i både hushållsgöromål och sömnad), torde det i de mindre och

medelstora försöksdistrikten vara förenat med svårigheter att åstadkom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

33

ma fulltidstjänstgöring för en yrkeslärare i husligt arbete. Antalet timmar

enligt nu gällande förebild till timplanen är på husmodersgrenen i hushåll

16 och i sömnad och barnavård 7 samt på lanthushållsgrenen i hushåll 13,

i sömnad och barnavård 6 och i trädgårdsskötsel m. m. 4. Med hänsyn härtill

torde det vara nödvändigt att i större utsträckning än beträffande andra

yrkesämnen utnyttja övningslärare för undervisningen i husligt arbete.

För att därvid möjliggöra en tillfredsställande lärarrekrytering torde den

nuvarande regeln, att antalet veckotimmar i yrkesämnen för övningslärare

ej får överstiga antalet veckotimmar i övningsämnen, böra hävas såvitt

gäller yrkesämnen i husligt arbete. Den grundläggande bestämmelsen om

att det alltid skall ingå minst 8 veckotimmar övningsämnen i övningslärartjänst

bör däremot bibehållas. Nuvarande grunder för statsbidrag till avlöning

åt övningslärare torde böra bibehållas.

c) De nuvarande organisatoriska bestämmelserna om fyllnadstjänstgöring

i yrkesämnen synes icke böra ändras. De jämkningar, som under a) och

b) föreslagits med avseende å möjligheterna för lärare i kunskapsämnen och

övningslärare vid den egna försöksskolan att undervisa i yrkesämnen, bör

alltså icke gälla beträffande motsvarande fyllnadstjänstgöringsfall. Med utgångspunkt

i den vid 1953 års riksdag tills vidare antagna principen, att

statsbidrag till avlöning åt lärare för den förberedande yrkesundervisningen

i klass 9 y skall utgå med 100 procent och med hänsyn till vad jag i det följande

under d) ämnar föreslå, torde statsbidrag till den ersättning, som försöksdistrikt

enligt vederbörliga bestämmelser har att utge för fyllnadstjänstgöringen,

böra tills vidare utgå med 100 procent.

d) Vid en omprövning av grunderna för statsbidraget till kostnaderna

för avlöning åt yrkeslärare synes mig särskilt följande omständigheter böra

beaktas. Med nuvarande statsbidragsbelopp — högst 7 kronor 40 öre per

undervisningstimme — torde försöksdistrikten icke utan förhållandevis betydande

egna ekonomiska insatser kunna ge sina yrkeslärare någon fastare

anställning. Ehuru det nuvarande statsbidragsbeloppet formellt är avsett

att utgöra 100 procent av avlöningskostnaderna, torde det i de flesta

fall icke räcka ens till timarvodesavlöning. I annat sammanhang föreslås

nu en förbättring av statsbidraget till de kommunala yrkesskolorna, bland

annat för avlöningskostnader. Förslaget innebär på denna punkt också en

väsentlig förenkling av statsbidragssystemet. Även för försöksskolans klass

9 y synes det vara motiverat såväl att lyfta statsbidragsnivån upp till den

antagliga verkliga och samtidigt från det allmännas synpunkter godtagbara

lönekostnadsnivån som att förenkla statsbidragssystemet; den nuvarande

maximeringen av statsbidragsbeloppet per undervisningstimme medför

självklart komplicerade statsbidragsrekvisitioner och tidsödande granskning.

Den grundläggande statsbidragsregeln bör, liksom hittills, tills vidare

vara, att statsbidraget till kostnaderna för avlöning åt yrkeslärare skall

utgå med belopp motsvarande distriktets samtliga kostnader för ändamålet.

När det sedan gäller den erforderliga maximeringen av statsbidraget, synes

i första hand den ändringen böra vidtagas, att bidraget bestämmes per

veckotimme, som angives i den för undervisningen i vederbörlig ordning

fastställda timplanen, i stället för såsom nu per fullgjord undervisningstimme.

Genom denna ändring kommer statsbidrag att beräknas även för

avlöning under helgdagar, lov eller motsvarande ledighet, vilket från rekryteringssynpunkt

är av betydelse. Det är vidare väsentligt enklare att

3 — lliliang till riksdagens ''protokoll 1055. 6 samt. Nr 122

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

beräkna totalantalet veckotimmar i yrkesämnen med avdrag för de veckotimmar,

som bestritts enligt a)—c), än att göra motsvarande uträkning

med avseende å antalet undervisningstimmar.

Det synes vidare lämpligt, att maximeringen av statsbidraget i förhållande

till distriktets verkliga kostnader icke, såsom nu, göres för varje

timme utan att den i stället tar sikte på det sammanlagda belopp, som för

helt redovisningsår skall utgå i statsbidrag för ifrågavarande, i gällande

timplan upptagna veckotimmar. Genom en dylik maximering möjliggöres

för distriktet att, inom ramen för det relativt lätt uppskattade totalbidraget

för redovisningsåret, själv göra den differentiering av avlöningen, som kan

befinnas påkallad vid anställande av den för skilda slag av yrkesundervisning

erforderliga arbetskraften. Vidare underlättas statsbidragsrekvisitionen

och granskningen av densamma högst väsentligt.

Vad därefter gäller storleken av det statsbidragsbelopp per veckotimme,

som skall reglera storleken av det maximala statsbidraget för helt redovisningsår,

må följande synpunkter anföras. Beloppet torde böra ortsgrupperas

men däremot icke i övrigt differentieras; en gradering alltefter yrkesgren

torde med hänsyn till den mångförgrenade verksamheten i klass 9 y icke

kunna genomföras på ett rättvist sätt och torde för övrigt icke vara ändamålsenlig

för att få fram ett tillfredsställande men samtidigt enkelt statsbidragssystem.

Det bör vidare beaktas att det i vissa fall kan bli nödvändigt

att såsom timlärare i de yrkesteoretiska ämnena anlita relativt högt avlönad

arbetskraft, exempelvis adjunkts- eller ämneslärarkompetenta lärare, vilka

kan förutsättas kräva timarvode såsom för övertimmar vid den egna skolan,

medan i andra fall åter förhållandevis billig arbetskraft kan utnyttjas. I

praktiken torde avlöningskostnaderna för den förberedande yrkesundervisningen

alltså spridas över en ganska vid skala, såväl i fråga om själva avlöningsnivån

som beträffande begreppet full tjänstgöring (exempelvis för

adjunkts- och ämneslärarkompetenta lärare genomsnittligt 21,5—26,5 veckotimmar,

för övningslärare 30 veckotimmar, för vissa yrkeslärare 37—45

veckotimmar). För att rekrytera ett tillfredsställande urval av yrkeslärare

för olika grenar kan det vara nödvändigt för distriktet att bereda lärare

en fastare anställning medelst vissa avlöningsförmåner under tjänstledighet,

sjukdom, o. d. Statsbidraget bör rimligen avses skola innefatta täckning

även för dylika kostnader.

Med dessa överväganden har jag ansett mig böra föreslå, att ifrågavarande

statsbidragsbelopp per veckotimme avväges till följande belopp i kronor

räknat: Ortsgrupp

2 3 4 5

370 385 400 415

Krontalen utgör ungefär 1/35 av belopp mellan 22 och 23 löneklassen. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga jämkningar

av dessa krontal i den mån så påkallas med hänsyn till ändringar av den

för statstjänstemännen gällande allmänna lönenivån.

e) För att icke vid försöksverksamhetens bedrivande valet mellan att

anordna den förberedande yrkesundervisningen i försöksskolan och att

förlägga den till kommunal yrkesskola skall influeras av ekonomiska synpunkter,

bör tills vidare alltjämt gälla den principen, att till avlöning åt

lärare i sådan yrkesavdelning vid kommunal yrkesskola, som till mer än

hälften av det för avdelningen normala elevantalet består av elever, vilka

i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, statsbidrag skall utgå

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

35

med 100 procent av avlöningskostnaderna. För här avsedd yrkesskolavdelning

bör alltså det statsbidrag till avlöningskostnader, som i annat sammanhang

föreslås, uppräknas till 100 procent.

Med anledning av den av Stockholms folkskoledirektion i samband med

remissbehandlingen gjorda framställningen rörande bland annat statsbidrag

till avlöning åt lärare i praktiska ämnen på den praktiska linjen av 1947 års

skolor i Stockholm förordar jag, att den nu gällande statsbidragsgrunden

omlägges i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

förordat. Statsbidrag bör således utgå med 78 procent av distriktets kostnader

för ändamålet, dock ej med högre sammanlagt belopp för redovisningsår

än som motsvarar ett visst statsbidragsbelopp per veckotimme. Sistnämnda

belopp synes böra avvägas till 320 kronor. Det bör ankomma på

skolöverstyrelsen att bestämma det högsta antal veckotimmar per läsår,

för vilket statsbidrag må utgå.

Merkostnaderna för den omläggning av statsbidragsgrunderna för avlöning

åt yrkeslärare, som jag nu förordat, synes för nästa redovisningsår

kunna uppskattas till ett sammanlagt belopp av mellan 200 000 och 250 000

kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag, att från och med nästa budgetår

ordinarie övningslärartjänster skall få inrättas på försöksskolans

högstadium. Jag har icke heller någon erinran mot förslaget, att

bestämmelserna om undervisningsskyldighet för gymnastiklärare på högstadiet

utformas så, att lärare, vilken handhar planläggning och övervakande

av elevernas friluftsverksamhet, för dessa uppgifter må tillgodoräkna

veckotimmar enligt samma grunder, som i detta hänseende gäller för gymnastiklärare

vid kommunal realskola. Jag får i anslutning härtill anmäla,

att skolöverstyrelsen och statskontoret i annat sammanhang tillstyrkt bifall

till en ansökning av Sköns försöksdistrikt om rätt till här avsedd tillgodoräkning

för en gymnastiklärare under redovisningsåret 1954/55. Om ej

riksdagen framställer någon erinran däremot, torde Kungl. Maj:t vilja bifalla

denna ansökning och eventuellt andra liknande ansökningar, som kan

komma att göras för innevarande redovisningsår.

Den automatiska ökningen för nästa budgetår av medelsanvisningen

under förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag

torde i enlighet med skolöverstyrelsens beräkningar böra

uppskattas till 60 000 kronor. Skolöverstyrelsen har på denna punkt vidare

föreslagit, att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver det enligt gällande

grunder utgående bidraget förhöjt bidragsbelopp, om Kungl. Maj:t så

prövar skäligt med hänsyn till skatteunderlag eller andra liknande förhållanden.

För detta ändamål har överstyrelsen beräknat en anslagshöjning

med ytterligare 60 000 kronor. Jag finner mig emellertid icke böra tillstyrka

någon ändring beträffande grunderna för försökskostnadsbidragets storlek.

Förevarande anslag, som nu är uppfört med 140 000 kronor, torde alltså för

nästa budgetår böra höjas med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag, att Kungl. Maj:t skall

äga att efter prövning i varje särskilt fall medge bidrag till den första

uppsättningen nödvändiga i n v e n t a r i e r o c h u n d e rvisningsmateriel

för sådan undervisning, som ej iir anknuten till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

viss undervisningslokal. Denna bidragsmöjlighet bör dock enligt min mening

endast gälla den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y och den

torde, såsom statsbidragssakkunniga framhållit, i fråga om undervisningsmateriel

endast böra avse stadigvarande dylik materiel. Förevarande bidrag,

som innebär en komplettering av det för folkskolan utgående byggnadsbidraget,

avses skola beräknas enligt samma grunder, som gäller för sistnämnda

bidrag.

I fråga om grunderna för inrättande av parallellavdelning ar på

försöksskolans högstadium har skolöverstyrelsen föreslagit en regel av innebörd,

att parallellavdelning skall få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.

För egen del anser jag mig i nuvarande läge, med hänsyn bland annat till

rådande lärarbrist inom skolväsendet, icke kunna för försöksskolans högstadium

i princip förorda ett lägre delningstal än det som för närvarande

tillämpas beträffande de med högstadiet parallella skolformerna. Som huvudregel

bör alltså gälla, att parallellavdelning må inrättas för varje påbörjat

35-tal lärjungar. Det synes mig dock angeläget att undantag göres

för odifferentierade klasser på högstadiet. I dylika klasser bör parallellavdelning

få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.

Beträffande förstärkningsanordningar i försöksskolan torde det liksom

hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som i dylikt hänseende gäller för de högre skolornas motsvarande

stadium.

Jag har ingen erinran mot att den genom Kungl. Maj:ts beslut den 11

september 1953 medgivna möjligheten att i försöksdistrikt inställa undervisningen

högst två dagar per läsår för visst pedagogiskt samarbete

får utnyttjas även för att ge lärare tillfälle att deltaga i kurser eller

möten av betydelse för försöksverksamheten.

Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 26) beslöts beträffande un der vi sningsskyldigheten

för lärarna i kunskapsämnen på högstadiet,

att denna skulle helt överensstämma med undervisningsskyldigheten för

motsvarande lärare vid kommunala realskolor. Statsmakterna har således

redan godkänt den av överstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i särskilda

fall för lärare i kunskapsämnen nedsätta den eljest stadgade undervisningsskyldigheten

med högst två veckotimmar. En föreskrift rörande denna möjlighet

torde böra inflyta i försöksskolebestämmelserna.

En utvidgning av möjligheterna till fyllnadstjänstgöring för

lärare i kunskapsämnen på högstadiet synes angelägen bland annat från

rekryteringssynpunkt. Jag har ingen erinran mot överstyrelsens förslag på

denna punkt. Fyllnadstjänstgöringen bör kunna avse även annan försöksskolas

högstadium.

Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 30) erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande

att besluta rörande tillämpningen av Saar och Arf å högstadiets lärare i

kunskapsämnen. Detta bemyndigande synes alltjämt böra gälla, enär ingetdera

reglementet utan särskilda ändringar är möjligt att tillämpa beträffande

ifrågavarande lärare.

Jag biträder överstyrelsens förslag rörande flyttningskostnad sersättning

och anstånd med ändring av stationeringsort, vilket förslag

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

37

alltså bör gälla med avseende å de lönegradsplacerade lärarna på högstadiet.

Språktillägg utgår enligt beslut vid fjolårets riksdag till lärare i folkskolan

i finskspråkiga bygder. Jag är icke beredd att förorda, att rätten

till språktillägg utsträckes till att gälla för andra lärarkategorier. Beträffande

folkskollärare med full tjänstgöring vid högre skolor, bland annat vid

försöksskolans högstadium, får jag erinra om att det enligt beslut vid 1950

års riksdag (prop. 185, SU 163, Rskr 299) och 1952 års riksdag (prop. 153,

SU 175, Rskr 334) ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma storleken av

de tilläggsarvoden, som må utgå till dylika folkskollärare. Det torde också

få ankomma på Kungl. Maj:t att senare pröva de vid remissbehandlingen

gjorda framställningarna om inarbetande i försöksskolebestämmelserna av

Saars föreskrifter rörande bland annat partiell tjänstledighet och tjänstledighet

för studier.

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla ett här tidigare icke berört

spörsmål, nämligen frågan om utbyte av ordinarie lärartjänst

i kunskapsämnen mot extra ordinarie dylik

tjänst på högstadiet. Enligt beslut vid 1952 års riksdag (prop. 153, SU 175,

Rskr 334) må såsom ett led i åtgärderna för avhjälpande av lärarbristen

vid de högre skolorna sådant utbyte ske beträffande visst antal ordinarie

lärartjänster vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor m.fl. läroanstalter.

Närmare bestämmelser härom har intagits i kungl. brev den 19

december 1952 (statsliggaren s. 619). Den huvudsakliga innebörden av dessa

bestämmelser är, att ordinarie tjänst, som varit ledigförklarad minst två

gånger under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie

innehavare, må kunna utbytas mot extra ordinarie tjänst med samma lönegradsnummer

eller mot extra ordinarie tjänst med det lägre av de två för

ordinarie tjänst av motsvarande slag gällande lönegradsnumren. Till utbytestjänst

som adjunkt i Ce 27 må därvid ifrågakomma även den, som ej

genomgått praktisk lärarkurs (provår) och till utbytestjänst som ämneslärare

i Ce 25 även den, som icke i fråga om omfattningen av fullgjord

tjänstgöring uppfyller kraven för extra ordinarie anställning. Från försöksdistriktens

sida har framställts önskemål om möjligheter till liknande åtgärder

beträffande adjunkts- och ämneslärartjänster på försöksskolans högstadium.

Med hänsyn till den mycket kännbara lärarbristen på högstadiet

synes dessa önskemål böra tillgodoses. Jag förordar därför, att utbyte enligt

samma grunder som för de högre skolorna skall från och med nästa budgetår

få ske beträffande sammanlagt 20 adjunkts- och ämneslärartjänster

på försöksskolans högstadium.

I den mån jag icke i det föregående föreslagit ändring eller tillägg beträffande

de av riksdagen vid skilda tillfällen godkända grunderna för högstadieverksamheten

i olika hänseenden, torde de av riksdagen sålunda godkända

grunderna böra gälla i oförändrad form.

Grunderna för högstadieverksamheten torde, med de ändringar och tilllägg

som i det föregående förordats, lämpligen böra erhålla giltighet

tills vidare. De bestämmelser, som bör utfärdas med stöd av riksdagens

beslut, och i övrigt erforderliga föreskrifter rörande försöksverksamheten

torde liksom hittills böra sammanarbetas till särskilda försöksskolebestämmelser.

I dessa torde även böra införas de föreskrifter, som påkallas

i anledning av vad jag under föregående avsnitt förordat beträffande

opaginerad Kontrollera mot PDF

08

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

den fackliga ledningen i försöksdistrikten. De nya försöksskolebestämmelserna

torde alltså icke böra tidsbegränsas till sin giltighet utan synes böra

gälla tills vidare från och med budgetåret 1955/56. Det torde få framhållas,

att statsmakterna under de närmaste åren synes komma att få ta ställning

till åtskilliga spörsmål, som på olika sätt sammanhänger med försöksskolebestämmelsernas

utformning; jag erinrar om de frågor rörande skolväsendet,

som för närvarande är föremål för överväganden inom 1951 års skolstyrelseutredning

och allmänna statsbidragsutredningen samt av de särskilda statsbidragssakkunniga

för skolväsendet.

Slutligen torde jag i förevarande sammanhang få erinra om att dels 1945

års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, där i särskilda fall omständigheterna

det föranleda, besluta om statsbidrag till kommunal skola utan hinder

av att någon mindre avvikelse från de av riksdagen beträffande statsbidraget

fastställda grunderna och villkoren ägt rum, dels ock 1949 års

riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, då det kan finnas påkallat för att

möjliggöra försöksanordningar inom skolväsendets område, medge avvikelser

från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens medverkan (1945

års åttonde huvudtitel, s. 386; 1949 års åttonde huvudtitel, s. 254). Dessa

bemyndiganden torde liksom hittills böra gälla även med avseende å i särskilda

fall möjligen erforderliga avvikelser från de försöksskolebestämmelser,

som tillkommit med riksdagens medverkan.

Motion

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Larsson i Hedenäset väckt motion (II: 531), vari hemställts

att riksdagen i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 120 må, utöver vad i propositionen föreslagits, besluta

att anvisa ett förslagsanslag av 60 000 kronor att efter Kungl. Maj:ts

prövning fördelas som förstärkt försökskostnadsbidrag till försöksdistrikt,

där detta med hänsyn till ett svagt skatteunderlag, långa avstånd eller

andra liknande förhållanden prövas skäligt, samt

att språktillägg må utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare

med full tjänstgöring på högstadiet i försöksdistrikt beläget inom

rikets finskspråkiga bygder.

I motionen har anförts bland annat följande.

Uppenbart måste väl vara, att kostnadsökningen för skolskjutsar och

inackordering blir betydligt större i distrikt med utpräglad glesbebyggelse

och stora avstånd. Likaså torde det ej kunna undvikas, att samma blir förhållandet

vid anskaffandet av läroböcker, förbruknings- och undervisningsmateriel,

såväl i små skoldistrikt där mindre mängder av varje slag skall

anskaffas som i distrikt där denna materiel skall utdistribueras till skolenheter

belägna långt ifrån varandra. Jämväl i andra hänseenden torde

dessa faktorer, distriktens storlek i fråga om å ena sidan folkmängd och å

andra sidan ytvidd, inverka betydligt på försökskostnadernas storlek per

elev. Härtill kommer, att i distrikt med svagt skatteunderlag varje höj
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

ning av det kommunala medelsbehovet blir ytterligt kännbar för de enskilda

skattebetalarna. I den mån rena försökskostnader tillätes orsaka

ett förhöjt medelsbehov i kommunerna, kan detta befaras få mindre önskvärda

konsekvenser i fråga om kommunernas intresse för att bedriva och

fullfölja försöksverksamheten.

Erinras må jämväl om att då beslutet om försöksverksamhet fattades,

förutsattes det vara önskvärt, att sådan verksamhet komrae att bedrivas

under olika geografiska och ekonomiska betingelser. Säkerligen är det

om försöksverksamheten skall kunna leda fram till en utformning av den

nya skolan som gör den tillämplig under olika betingelser — angeläget

att den prövas även under förhållanden, som i och för sig är mindre gynnsamma.

Fråga är väl om det ej är allra viktigast, att försöksverksamhet

bedrives just i sådana kommuner, där svårigheterna är störst. Då försöksverksamheten

till sist är avsedd att tjäna hela landets undervisningsväsen,

måste man starkt ifrågasätta lämpligheten av att vid reglerande av statens

medverkan till försökskostnaderna dessa förhållanden ej beaktas på ett

tillfredsställande sätt.

Som av ovan anförda framgår har vid riksdagsbehandlingen år 1954

förutsatts, att en omprövning av frågan om differentieringsmöjligheter av

förevarande statsbidrag bör företagas. Den instans, som närmast har att

följa utvecklingen på detta område, skolöverstyrelsen, har även framlagt

förslag till en sådan differentiering. Det måste även vara i konsekvens

med statsutskottets uttalande år 1954, att riksdagen i år beslutar i enlighet

med vad av skolöverstyrelsen föreslagits.

Vid 1954 års riksdag beslöts om språktillägg till folkskollärare i den

egentliga folkskolan med tjänstgöring i rikets finskspråkiga bygder. Författningarna

härom har getts en sådan utformning, att de ej ansetts tilllämpliga

i fråga om lärare i dessa bygder med tjänstgöring på enhetsskolans

högstadium. I anledning härav har skolöverstyrelsen i sin framstälb

ning hemställt, att språktillägg skall inom de ifrågavarande orterna få

utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare med full

tjänstgöring på högstadiet. Denna framställning har, sasom av propositionen

framgår, tillstyrkts av statens lönenämnd. Det oaktat har Kungl.

i\laj:t ej biträtt förslaget i fråga.

Étt, sådant beslut skulle enligt mitt förmenande leda till synnerligen

orimliga och beklagliga konsekvenser. Jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse

nr 496/54 erhåller folkskollärare, som tjänstgör på enhetsskolans högstadium,

utöver sin avlöning ett dagarvode med 2 kronor 50 öre för tid under

läsåret som han tjänstgör på högstadiet. Fn folkskollärare med tjänstgöring

inom den egentliga folkskolan inom i detta sammanhang aktuella

finskspråkiga trakter erhåller ett språktillägg av 600 kronor per år. Om

han därjämte undervisar i engelska eller tyska i minst två veckotimmar,

erhåller han ett ytterligare tillägg av 450 kronor. Sammanlagt innebär

detta att en sådan folkskollärare erhåller ett lönetillägg av 1 050 kronor,

eller närmare 400 kronor mera än vad en folkskollärare med tjänstgöring

på enhetsskolans högstadium erhåller.

Rekryteringen av lärare i allmänhet är synnerligen besvärlig i de finskspråkiga

delarna av landet. Dessa svårigheter är synnerligen accentuerade

i fråga om rekrytering av lärare till enhetsskolans högstadium, i ramför

allt vad gäller lärare med för stadiet föreskriven kompetens, inom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Hietaniemi försöksdistrikt tjänstgör sålunda innevarande läsår endast en

lärare med akademisk examen. Övriga tjänster upprätthålles av folkskollärare,

som av skolöverstyrelsen erhållit föreskriven dispens. Därest dessa

folkskollärare i fortsättningen skall komma i åtnjutande av avlöningsförmåner,

som är sämre än vad som tillkommer deras kolleger på mellanstadiet

inom distriktet, liksom folkskollärare i allmänhet inom närbelägna

skoldistrikt — även sådana med tjänstgöring helt eller delvis i 7:e klassen

vid traditionsbundna skolor — far detta med säkerhet mindre önskvärda

konsekvenser. De redan tidigare synnerligen stora rekryteringssvårighetema

får beräknas bli ännu större. Detta kan näppeligen undvikas gå ut

över försöksverksamheten som sådan och bli en belastning för densamma.

Det måste även medföra svårigheter i framtiden för de elever det närmast

här gäller.

Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m.

Detta reservationsanslag är nu uppfört med 600 000 kronor. Kungl.

Maj:ts förevarande förslag innebär oförändrad medelsanvisning. Beträffande

den beräknade dispositionen av anslaget för nästa budgetår torde få

hänvisas till den i åttonde huvudtiteln, punkten 178, s. 348—357, lämnade

redogörelsen.

Utskottet

Den av skolöverstyrelsen avgivna redogörelsen för erfarenheterna

av den allmänna försöksverksamheten avser försöksåret

1953/54. Under nämnda läsår har försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

i de tidigast startande försöksdistrikten nått upp i klass 9, innebärande

bland annat att för första gången verkställts försök med förberedande

yrkesutbildning i klass 9 y.

Vad departementschefen i propositionen nr 120 anfört i anslutning till

nämnda redogörelse har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet

vill emellertid beträffande ett par av departementschefen icke särskilt

kommenterade punkter i redogörelsen anföra följande.

Skolöverstyrelsen framhåller bland annat, att det angelägna syftet att

tillförsäkra det praktiska livet dess rättmätiga andel av allmänbegåvningama

knappast kan förverkligas med mindre 9 y-linjen i första hand avses

för »tidigt yrkesmogna och väl kvalificerade elever». Den egentliga y-linjen

bör, fortsätter överstyrelsen, på samma sätt som g-linjen vara en tillvalslinje

i ordets egentliga bemärkelse och icke såsom hittills till stor del en

uppsamlingsplats för elever, som icke förmått hävda sig på övriga linjer.

För att kunna locka till sig en större del allmänbegåvningar bör i direkt

anslutning till klass 9 y ordnas kompletteringsmöjligheter med inriktning

pa fortsatt praktisk utbildning av kvalificerat slag, även sådan av gymnasial

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

karaktär. Inte heller bör, anför överstyrelsen därjämte, den egentliga y-linjen

i framtiden såsom hittills utan vidare ta emot hjälpklasselever eller

andra med alltför begränsade förutsättningar att kunna tillgodogöra sig den

utbildning, som här avses. På enhetsskolans högstadium bör enligt överstyrelsens

mening om möjligt ordnas annan och för dessa elever särskilt

avpassad praktisk utbildning. Överstyrelsen upplyser i detta sammanhang,

att en av överstyrelsen tillsatt kommitté redan utreder frågan om hjälpklassklientelets

utbildning på enhetsskolans olika stadier.

I anledning av vad skolöverstyrelsen sålunda anfört får utskottet framhålla,

att det självfallet är angeläget att y-linjen tillföres en större del allmänbegåvningar,

men att man fördenskull icke får utestänga de medelmåttiga

begåvningarna från denna linje. Uppläggningen av y-linjen bör syfta

till att genom olika grenar kunna tillgodose såväl de tidigt yrkesmogna och

väl kvalificerade eleverna som de praktiskt inriktade men ej yrkesbestämda

normalbegåvade eleverna. Det gäller sålunda — och det är för övrigt

tillämpligt för hela enhetsskolan — att vid undervisningen och utbildningen

fästa lika stor vikt vid de medelmåttiga begåvningarna som vid de

väl kvalificerade och vid hjälpklassklientelet. Beträffande hjälpklassklientelet

synes det utskottet angeläget, att en för dylika elever särskilt avpassad

högstadieundervisning prövas.

I detta sammanhang vill utskottet också framhålla vikten av att vid

en bedömning från samhällets synpunkter av de efter hand vunna resultaten

av försöksverksamheten med enhetsskola bedömningen mera än hittills

söker ta sikte på det samlade resultatet av försöken. Man bör se icke

blott till resultatet av undervisningen på g-linjen utan också till vad som

kan ha vunnits genom utbildningen på a- och y-linjema. Man bör icke

heller låta resultaten av undersökningar och jämförelser rörande det uppnådda

kunskapsmåttet uteslutande vara avgörande för ett omdöme om

försöksverksamhetens inriktning. Det är av stor betydelse att man här

också beaktar de andra värden, som enhetsskolans inre arbete skall syfta

till att ge. Att i nuvarande läge statistiskt redovisa de sistnämnda faktorerna

i utvecklingsprocessen måste emellertid helt naturligt erbjuda stora

svårigheter, särskilt med hänsyn till att — såsom föredragande departementschefen

anförde i 1950 års skolproposition — det förarbete som måste

utföras för att skolans inre arbete skall kunna uppbära skolreformen är

stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer. Utskottet vill emellertid understryka

nödvändigheten av att ändamålsenliga metoder utarbetas för att

möjliggöra en bedömning av resultaten inom olika grenar av försöksverksamheten

såväl i fråga om elevernas kunskaper och färdigheter som i fråga

om resultaten av skolans inre arbete.

Skolöverstyrelsen bär i fjol och i år redovisat ett par på olika håll särskilt

uppmärksammade kunskapsjämförelser mellan försöksskolelever och

realskolelever. Läsåret 1952/53 gällde det en jämförande undersökning i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statstitslcottets utlåtande nr 122 år 1955

vissa kunskaps- och färdighetsavseenden mellan försöksskolelever i klass 8

och realskolelever i klass 45. De sistnämnda nådde i alla proven genomsnittligt

bättre resultat än försöksskoleleverna. Läsåret 1953/54 har verkställts

en jämförande undersökning beträffande elever i klasserna 9 g och

5", avseende bland annat vårens realexamensskrivning i engelska. Av de i

denna deltagande eleverna i klass 9 g erhöll endast 38,5 procent av pojkarna

och 46,7 procent av flickorna godkänt betyg.

Enligt utskottets mening ligger det ingenting förvånande i resultaten av

de nämnda kunskapsjämförelserna. Försöksskolan hade läsåret 1953/54

icke hunnit längre i sin utveckling än att de elva tidigast startande försöksdistrikten

för första gången hade ett högstadium omfattande även

nionde klassen. Av dessa distrikt har ett flertal utvalts just med tanke på

att pröva möjligheterna att under ogynnsamma betingelser av olika slag

bedriva försöksverksamhet på högstadiet. Blott 34 procent av de lärare,

som under ifrågavarande läsår tjänstgjorde på försöksskolans högstadium,

hade avlagt akademisk examen. De överåriga eleverna utgjorde i

klass 9 g endast 15,3 procent men i klass 55 ej mindre än 49,7 procent. Av

den första årgången i klass 9 kom endast 1,7 procent från socialgrupp 1,

medan denna grupp i det jämförda realskolematerialet representerades av

14 procent, I fråga om socialgrupp 5 var förhållandet det motsatta — nämligen

11,4 procent i enhetsskolan och 0,8 procent i realskolan.

Självfallet måste inom försöksverksamheten fortlöpande kunskaps- och

färdighetsundersökningar företas för att vinna erfarenheter av hur det pedagogiska

arbetet skall läggas upp och för att få faktiska utgångspunkter

för erforderlig revision av tim- och kursplaner för försöksskolan. Vad sedan

gäller resultaten av de jämförande undersökningarna mellan försöksskolan

och realskolan är enligt utskottets mening jämförelsematerialet ännu alltför

begränsat, läraruppsättningen alltför heterogen, de jämförda elevgrupperna

alltför litet ekvivalenta, kursplanerna alltför olika och försöksskolans

högstadium ännu ej tillräckligt stabiliserat för att man mot bakgrunden

av erfarenheter från realskolan skall kunna — i syfte att föra försöksverksamheten

till ett för skolväsendets reformering positivt resultat —

fälla några bestämda och generella omdömen rörande den fortsatta inriktningen

av försöksverksamheten i pedagogiskt hänseende eller om de resultat

över huvud taget, som kan nås i den blivande enhetsskolan.

I motionerna I: 95 och II: 113 har yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj:t

hemställer om skyndsam utredning jämte förslag om demokratisering av

den högre undervisningen och av rekryteringen till statsförvaltningen. I vad

gäller demokratiseringen av den högre undervisningen har motionärerna

pekat på sådana faktorer som exempelvis snabbare genomförande av enhetsskolan,

ökade anslagsmedel till skolbyggnader, forcering av lärarutbildningen

och förbättrad studiehjälp. Samtliga de av motionärerna i dessa

hänseenden berörda förhållandena är i sina givna sammanhang föremål för

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

vederbörande myndigheters och statsmakternas uppmärksamhet. Vidkommande

demokratiseringen av rekryteringen till statsförvaltningen får utskottet

erinra om att chefen för civildepartementet i ett i andra kammaren

nyligen avgivet svar på enkel fråga förklarat sig avse att i största möjliga

utsträckning söka genomföra de förenklingar i fråga om krav på formell

kompetens inom statsförvaltningen, som kompetensutredningen förordat.

Enligt utskottets mening föreligger icke anledning för riksdagen att hos

Kungl. Maj :t begära en utredning av det slag, som åsyftas i förevarande

motioner. Med hänsyn härtill torde motionerna icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Beträffande den i motionerna I: 303 och II: 390 väckta frågan om möjligheterna

att provisoriskt öka elevintagningen på realskolestadiet genom

att för nästa läsår inrätta ytterligare parallellavdelningar i realskolornas

lägsta klass eller stödja inrättande i folkskolan av flera inbyggda realskollinjer

eller vidtaga andra tillfälliga anordningar får utskottet anföra följande.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på skolöverstyrelsen

att besluta om inrättande av parallellavdelningar i realskolans första klass,

varvid dock skall iakttagas att dylika avdelningar icke må inrättas till större

antal än som medgivits för närmast föregående läsår, såvida icke särskilda

omständigheter prövas till annat föranleda. Överstyrelsen har jämväl

att bestämma antalet klassavdelningar av sjunde klassen på de inbyggda

linjerna. Det av motionärerna upptagna spörsmålet måste självfallet

ses mot bakgrunden av tillgången på lärare och skollokaler. Den faktor,

som för närvarande i hög grad hämmar den av motionärerna åsyftade

breddningen av realskolestadiet, torde främst vara den alltjämt rådande

bristen på akademiskt utbildade lärare. Enligt de för realskoleutredningen

givna direktiven har utredningen att — bland annat efter en prövning av

frågan om den rationella användningen av den akademiskt utbildade lärarkraften

— avge förslag rörande skolväsendets utbyggnad på realskolestadiet

under övergångstiden före enhetsskolans genomförande. Realskoleutredningen

beräknas kunna i huvudsak slutföra sitt arbete under innevarande

år. Utskottet får vidare erinra om att skolöverstyrelsen den 5 januari 1955

tillsatt en särskild planeringskommitté med uppgift att utreda och framlägga

förslag beträffande åtgärder i syfte att för utbildning av de växande

ungdomsårskullarna snabbt och avsevärt öka antalet elevplatser på högstadiet

inom det under överstyrelsen sorterande allmänna skolväsendet.

Direktiven för denna utredning har publicerats i »Aktuellt från skolöverstyrelsen»,

1955 nr 12.

Mot bakgrunden av att utredningar sålunda pågår rörande det i motionerna

I: 303 och II: 390 behandlade spörsmålet synes i nuvarande läge

motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Utskottet tillstyrker, att riksdagen i enlighet med det i propositionen

nr 120 framställda förslaget bemyndigar Kungl. Maj:t att för budgetåren

1954/55—1956/57 provisoriskt reglera de av departementschefen berörda

ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger med de statliga

realskolornas ställning i för söksdis t rik ten och

med samordnandet av högre skolor och försöksskolan i dylika distrikt. I

anslutning härtill får utskottet understryka vad utskottet tidigare (utlåtande

1953: 139) framhållit därom att partiell försöksverksamhet inom ett

och samma distrikt med försöksskola och realskola, vilka i pedagogiskt avseende

hålles skilda från varandra, såvitt möjligt icke bör komma i fråga

i andra fall än där särskilda lokala förhållanden nödvändiggör en dylik organisation,

exempelvis i vissa större skoldistrikt.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det för försöksverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande är nödvändigt att nu vidtaga

åtgärder för att förstärka den lokala pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten. Sedan numera ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen

inrättats pa försöksskolans högstadium, bör det såsom departementschefen

framhållit icke heller anstå med att vidga behörigheten till försöksdistriktens

skolled arbefattningar så, att även lärare,

behöriga till de nya ordinarie tjänsterna, kan komma i fråga till

nämnda befattningar. Utskottet tillstyrker jämväl, att en förstärkning av

den pedagogiska ledningen för de i folkskolan inbyggda realskollinjerna

kommer till stånd.

Utskottet vill samtidigt också understryka vad departementschefen anfört

därom, att det i nuvarande läge endast kan bli fråga om provisoriska

åtgärder i de hänseenden, som här är aktuella. Det beslut i förevarande

frågor, som statsmakterna nu kommer att fatta, får alltså icke anses bindande

för den slutgiltiga utformningen av den lokala fackliga och pedagogiska

ledningen inom skolväsendet.

Beträffande de olika punkterna i departementschefens förslag samt de

i anslutning härtill motionsvis framställda yrkandena får utskottet anföra

följande.

Enligt departementschefens förslag skall även ordinarie lärare, som är

behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolas

högstadium, vara behörig att i försöksdistrikt inneha tjänst

som distriktsöverlärare eller annan överlärare. Vidare avses Kungl. Maj:t

skola äga att dels, om speciella skäl föreligger, medge behörighet till ifrågavarande

skolledartjänster också för annan lärare än sådan ordinarie lärare,

som nyss sagts, dels ock medge, att en på motsvarande sätt som för försöksdistrikten

vidgad behörighet till skolledarbefattningar får tillämpas i

sådana skoldistrikt med inbyggda realskollinjer, där antalet avdelningar

på de inbyggda linjerna är särskilt stort eller där eljest speciella lokala för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

45

hållanden kan motivera ett undantag. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen

sålunda förordat.

Utskottet har vidare funnit sig böra biträda departementschefens mening,

att under provisorietiden någon ändring icke bör vidtagas beträffande

benämningarna på de olika skolledarna. Utskottet vill emellertid

framhålla angelägenheten av att vid den definitiva regleringen av hithörande

frågor titulaturen för dessa befattningshavare blir så enkel och klar som

möjligt.

Mot bakgrunden av frågeställningen, huruvida lönen vid en befattning

skall avvägas uteslutande med hänsyn till arbetsuppgifternas beskaffenhet

eller om den därjämte skall differentieras alltefter befattningshavarens formella

kompetens, är det förenat med betydande svårigheter att tillfredsställande

lösa spörsmålet om avlöningsförmåner åt distriktsöverlärare,

som är behörig till ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolans

högstadium eller i läroämnen på inbyggd realskollinje. Utskottet

tillstyrker departementschefens förslag, att nämnda löneförmåner under

provisorietiden skall fastställas av Kungl. Maj:t efter framställning i

varje särskilt fall. Beträffande grunderna för denna prövning har departementschefen

förutsatt, att löneförmånerna icke skall bestämmas att utgå

efter förmånligare grunder än som skulle ha gällt därest läraren inplacerats

i den för vederbörande distriktsöverlärartjänst tillämpliga lönegraden,

såvida icke läraren därigenom skulle komma att lida löneminskning. Enligt

departementschefens mening bör vidare löneförmånerna i intet fall fastställas

till högre belopp än som motsvarar lönen i den högsta lönegraden

för distriktsöverlärartjänster, Cb 6 (löneklass 32).

I motionerna I: 433 och II: 546 samt II: 547 har på denna punkt framställts

yrkanden i syfte att ifrågavarande löneförmåner skall avvägas så,

att tjänstinnehavarna kan rekryteras även bland adjunkter i 29 lönegraden.

Utskottet — som vill framhålla att under de närmaste åren nya förordnanden

av distriktsöverlärare torde komma att bli aktuella endast i ett

mindre antal fall — anser för sin del, att under provisorietiden de av departementschefen

förordade grunderna för avvägningen av ifrågavarande

löneförmåner bör tillämpas som huvudregel. Enligt utskottets mening skulle

emellertid en undantagslös tillämpning av nämnda grunder under vissa

förutsättningar kunna leda till ett från rekryteringssynpunkter helt otillfredsställande

resultat. Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra

förorda, att vid särskilda förhållanden även i andra fall än då fråga är om

täckande av löneminskning avsteg skall kunna göras från den av departementschefen

förordade anknytningen av avlöningsförmånernas storlek till

de belopp, som motsvarar lönen i de för distriktsöverlärartjänsterna nu

gällande lönegraderna.

Beträffande förstärkningen av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten

ansluter utskottet sig till departementschefens förslag, att stu
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

dieledare skall få anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen

av det stadium, som den facklige skolledaren icke själv kan anses

representera, samt att, om undantagsvis skolledaren skulle äga kompetens

att leda försöksskolans alla stadier, studieledare bör kunna få anställas för

det stadium, som skolstyrelsen prövar lämpligt. Utskottet delar också departementschefens

uppfattning, att det skall ankomma på skolstyrelsen

att bestämma, huruvida studieledare skall finnas i distriktet, dock att

skolöverstyrelsens medgivande skall fordras, om distrikt med mindre än 20

läraravdelningar önskar anställa studieledare eller om distrikt önskar anställa

flera än en studieledare. Samtidigt vill utskottet understryka vad

departementschefen anfört därom, att det står i full överensstämmelse med

försöksverksamhetens syfte, att frihet lämnas för lokala initiativ till förstärkning

av den pedagogiska ledningen genom andra anordningar än anställande

av här avsedda studieledare.

Vad departementschefen uttalat beträffande avvägningen mellan skolledarens

och studieledarens ställning och arbetsuppgifter har icke givit utskottet

anledning till erinran. Utskottet förordar i likhet med departementschefen,

att det skall ankomma på skolöverstyrelsen att fastställa provisorisk

normalinstruktion för studieledare i huvudsaklig överensstämmelse

med skolstyrelseutredningens förslag. Syftet med det i motionerna

I: 433 och II: 546 på denna punkt framställda yrkandet synes utskottet

väl kunna tillgodoses med en dylik lösning.

I fråga om behörighet till studieledarbefattning och förordnande

av studieledare innebär departementschefens förslag, att såsom

behörighetsvillkor skall i varje särskilt fall gälla att sökande förklaras

lämplig för befattningen med hänsyn till sin utbildning, erfarenhet och övriga

egenskaper, att denna prövning skall ankomma på statens folkskolinspektör,

att förordnande å befattningen skall meddelas av skolstyrelsen för

någon av de lämpligförklarade samt att besvär på materiella grunder ej

skall få anföras mot skolstyrelsens beslut.

I motionerna I: 433 och II: 546 har i avseende å högstadiet yrkats, att

såsom formellt behörighetsvillkor för studieledarbefattning skall gälla adjunktskompetens

eller generell behörighetsförklaring av skolöverstyrelsen,

att skolöverstyrelsen skall pröva sökandes lämplighet och avge förslag rörande

befattningens tillsättande samt att besvär över skolstyrelsens beslut

om förordnande skall kunna anföras på materiella grunder.

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka, att den provisoriska

studieledarbefattningen endast skall vara en med lärartjänst förenad

arvodessyssla. Behörighetsbestämmelserna bör därför icke göras detaljerade

och onödigt invecklade, och förfarandet vid förordnande av studieledare

bör kunna utformas på ett enkelt sätt utan någon alltför komplicerad

procedur och därmed förenad tidsutdräkt. Utskottet — som finner

det vara en riktig lösning att ej förlägga den administrativa prövningen av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

47

förevarande frågor till högre instans än folkskolinspektörerna, vilka utgör

den nuvarande mellaninstansen — ansluter sig till departementschefens

förslag och avstyrker alltså bifall till motionerna I: 433 och II: 546, såvitt

nu är i fråga.

Vad departementschefen förordat beträffande nedsättning i den unde rvisningsskyldighet,

som skall åligga studieledare i hans egenskap

av lärare, föranleder ingen erinran från utskottets sida. I motionen II: 547

har — med angivande av att departementschefens förslag provisoriskt bör

kunna tillämpas — yrkats, att frågan om nedsättningen av undervisningsskyldigheten

för studieledare skall upptagas till behandling vid förhandlingar

med berörda personalorganisationer. Enligt utskottets mening är det

icke lämpligt att vid nyinrättande av befattningar av ifrågavarande slag

spörsmålet om utformningen av befattningshavarnas arbetsuppgifter göres

till föremål för förhandlingar med vederbörande personalorganisationer;

arbetsuppgifterna bör i dylika fall bestämmas av statsmakterna utan bundenhet

vid någon på förhand träffad förhandlingsöverenskommelse. Utskottet

finner sig därför icke böra tillstyrka bifall till det motionsvis gjorda

yrkandet.

Såsom departementschefen föreslagit bör det få ankomma på Kungl.

Maj:t att besluta om det arvode, som bör utgå till studieledare.

Utskottet ansluter sig vidare till vad departementschefen förordat rörande

förstärkning av den pedagogiska ledningen beträffande de i folkskolan

inbyggda realskollinjerna.

I fråga om statsbidrag innebär departementschefens förslag, att

bidrag skall utgå till kostnaden för studieledararvoden och för timlärararvoden

de timmar, varmed undervisningsskyldigheten nedsättes, med 100

procent såvitt gäller försöksdistrikten och med 78 procent såvitt gäller de

inbyggda realskollinjerna. Därest annan, av skolöverstyrelsen godkänd anordning

för förstärkning av den pedagogiska ledningen än anställande av

här åsyftad studieledare tillämpas, avses bidrag skola utgå högst med det

belopp, som skulle erhållits, om den vanliga ordningen tillämpats. Utskottet

tillstyrker bifall till vad departementschefen sålunda föreslagit.

Utskottet biträder jämväl departementschefens förslag beträffande ändrade

grunder för anordnande av undervisningen i yrkesämnen

i klass 9 y. Förslaget innebär i huvudsak ökade möjligheter att i lärartjänst

i kunskapsämnen och övningslärartjänst i husligt arbete inräkna undervisning

i yrkesämnen, förbättrat statsbidrag till den ersättning, som försöksdistrikt

har att utge för fyllnadstjänstgöring i yrkesämnen, ävensom en

förenkling samt en icke oväsentlig förstärkning av statsbidraget till avlöning

åt yrkeslärare. Förslaget omfattar jämväl en motsvarande förenkling

och uppräkning av statsbidraget till avlöning åt lärare i praktiska

ämnen på den praktiska linjen av 1947 års skolor i Stockholm.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Vad departementschefen förordat rörande ändrade bestämmelser i fråga

om övningslärartj änster, statsbidrag till den första uppsättningen

nödvändiga inventarier och stadigvarande undervisningsmateriel,

inställande av undervisningen för lärarnas deltagande

i pedagogiskt samarbete, undervisningsskyldigheten

för lärare i kunskapsämnen, fyllnadstj änstgöring samt

utbyte av ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen har icke heller givit

utskottet anledning till erinran.

Försökskostnad sbidrag utgår enligt nu gällande grunder till

försöksdistrikt i stad eller köping med 15 kronor per högstadieelev och

läsår samt till annat försöksdistrikt med 22 kronor per högstadieelev och

läsår. Efter medgivande av Kungl. Maj:t må distrikt i stad eller köping

med särskilt omfattande glesbebyggelse åtnjuta försökskostnadsbidrag med

det högre av nämnda belopp. Skolöverstyrelsen har i sitt förslag till nya

försöksskolebestämmelser förordat, att försöksdistrikt skall kunna få ett

utöver angivna belopp förhöjt försökskostnadsbidrag, om Kungl. Maj:t

med hänsyn till skatteunderlag eller andra liknande förhållanden så prövar

skäligt. Departementschefen har emellertid funnit sig icke böra tillstyrka

någon ändring beträffande grunderna för försökskostnadsbidragets storlek.

I motionen II: 531 har yrkats, att förstärkt försökskostnadsbidrag skall

efter Kungl. Maj:ts prövning kunna tilldelas försöksdistrikt, där så med

hänsyn till svagt skatteunderlag, långa avstånd eller andra liknande förhållanden

prövas skäligt.

Utskottet får för sin del i denna fråga anföra följande. Vid urvalet av

försöksdistrikt har en av principerna varit att pröva försöksverksamhet

med enhetsskola även i sådana distrikt, där ett genomförande av enhetsskolan

kunde antagas vara förenat med svårigheter av skilda slag. Vid avvägningen

av den kompensation för merkostnader till följd av försöksverksamheten

på enhetsskolans högstadium, som beslöts vid 1953 års riksdag,

ansågs hänsyn icke böra tagas till dylika olika förutsättningar i annan mån

än att försökskostnadsbidraget schematiskt differentierades efter vissa geografiska

grunder. Enligt de erfarenheter, som numera kunnat vinnas, är

det emellertid ostridigt att även andra omständigheter, såsom varierande

ekonomiska betingelser och olikartad struktur i skilda hänseenden, påverkar

storleken av vissa försöksdistrikts merkostnader för högstadieverksamheten

i sådan grad, att nu utgående statsbidrag är uppenbart otillräckligt

för att täcka merkostnaderna. Att statsbidragsvägen exakt utjämna dessa

kostnader mellan distrikten är självfallet ogörligt. Emellertid synes det utskottet

bland annat från psykologiska synpunkter vara av väsentlig betydelse,

att de försöksdistrikt, som under speciellt ogynnsamma betingelser

bedriver en högstadieverksamhet, varav erfarenheterna kommer försöksverksamheten

i stort till godo, stimuleras i sitt arbete. I detta syfte synes,

i avvaktan på den allmänna omprövningen av statens bidrag till kostna
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

49

derna för skolväsendet, ett stimulansbidrag i form av förstärkt försökskostnadsbidrag

ändamålsenligt. I överensstämmelse med vad i motionen

11:531 påyrkats förordar utskottet därför, att Kungl. Maj :t skall kunna

efter framställning i varje särskilt fall medge ett extra bidrag åt sådana

försöksdistrikt, för vilka högstadieverksamheten av olika skäl prövas medföra

särskilt betungande ekonomiska konsekvenser. Det bör få ankomma

på Kungl. Maj:t att inom en av riksdagen godkänd ram bestämma storleken

av de extra bidragen, vilka bör utgå såsom engångsbelopp och alltså

ej direkt knytas till grunderna för det reguljära försökskostnadsbidraget.

Medel för ändamålet torde böra anvisas under anslaget till Folkskolor

m. in.: Försök skostnadsbidra g. I motionen II: 531 har

föreslagits ett belopp av 60 000 kronor. Utskottet anser för sin del, att

ramen för de extra bidragen kan för nästa budgetår begränsas till 40 000

kronor. Med hänsyn härtill och då den automatiska höjningen av anslaget

i enlighet med departementschefens förslag bör beräknas till 60 000 kronor,

torde anslaget — som nu är uppfört med 140 000 kronor — för nästa budgetår

böra höjas med sammanlagt 100 000 kronor till 240 000 kronor.

Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang lämnar

riksdagen redogörelse för fördelningen av här avsedda extra försökskostnadsbidrag.

Beträffande grunderna för inrättande av parallellavdelningar

på försöksskolans högstadium har departementschefen i nuvarande läge ansett

sig icke kunna i princip förorda ett lägre delningstal än det som för

närvarande tillämpas för de med högstadiet parallella skolformerna, nämligen

delning för varje påbörjat 35-tal elever. För odifferentierade klassavdelningar

bör dock enligt departementschefens förslag parallellavdelning

få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever. Med tanke på försöken med

enhetsskolans åsyftade arbetsmetoder är det enligt utskottets mening angeläget,

att klassavdelningarna på högstadiet icke är så stora att försöken

i dessa hänseenden försvåras. Med hänsyn till rådande lärarbrist inom skolväsendet

har utskottet emellertid icke velat motsätta sig vad departementschefen

på denna punkt förordat.

Departementschefens förslag, att det liksom hittills skall få ankomma

på Kungl. Maj:t att besluta beträffande förstärkningsanordningar i försöksskolan

har icke givit utskottet anledning till erinran eller annat uttalande

än att utskottet särskilt vill understryka vikten av att, i de fall där

elever i klass 9 a och 9 g måste bilda en gemensam avdelning, tillfredsställande

möjligheter beredes för uppdelning av avdelningen i undervisningsgrupper.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det alltjämt bör

få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta rörande tillämpningen av Saar

och Arf å högstadiets lärare. Utskottet har icke heller någon erinran mot

4 — Bihany till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 122

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

de av departementschefen förordade grunderna för flyttningskos tnadsersättning

och anstånd med ändring av stationeringsort.

I motionen II: 531 har i överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen

framlagt men av departementschefen icke biträtt förslag hemställts, att

spraktillägg skall utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till

folkskollärare med full tjänstgöring på högstadiet i försöksdistrikt inom

rikets finskspråkiga bygder. Utskottet får erinra om att språktillägg införts

för vissa lärare i den egentliga folkskolan enligt beslut av 1954 års

riksdag. Detta beslut tillkom på grundval av en med vederbörande lärarorganisationer

träffad förhandlingsöverenskommelse. I likhet med departementschefen

är utskottet icke berett att förorda, att rätten till språktillägg

nu utsträckes till att gälla för andra lärarkategorier än dem, som omfattades

av förhandlingsöverenskommelsen på denna punkt. Utskottet avstyrker

därför bifall till det i förevarande hänseende motionsvis gjorda yrkandet.

I enlighet med vad departementschefen förordat bör de nya försöksskolebestämmelserna

gälla tills vidare från och med budgetåret

1955/56. Såsom departementschefen framhållit torde statsmakterna under

de närmaste åren komma att få ta ställning till åtskilliga spörsmål, som på

olika sätt sammanhänger med försöksskolebestämmelsernas utformning. De

av departementschefen berörda bemyndigandena av 1945 och 1949 års

riksdagar bör liksom hittills gälla även med avseende å i särskilda fall

möjligen erforderliga avvikelser från de försöksskolebestämmelser, som tillkommit

med riksdagens medverkan.

Vad slutligen gäller Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda

förslag beträffande reservationsanslaget till Skolöverstyrelsen:

Försöksverksamhet m. m. tillstyrker utskottet, att detta anslag

för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp, 600 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

I. att motionerna 1:95 och II: 113 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

II. att motionerna I: 303 och II: 390 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att för

budgetåren 1954/55—1956/57 provisoriskt reglera de av

departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 25 februari 1955 berörda ekonomiska och

organisatoriska frågor, som sammanhänger med de statliga

realskolornas ställning i försöksdistrikten och med samordnandet

av högre skolor och försöksskolan i dylika distrikt;
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

51

IV. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna

I: 433 och II: 546 samt II: 547, samtliga motioner

såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet förordade

grunder beträffande vidgad behörighet till distriktsöverlärartjänster

i försöksdistrikten m. m., att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1955/56;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 433 och II: 546 samt II: 547, samtliga

motioner såvitt här är i fråga, godkänna av departementschefen

förordade grunder beträffande förstärkning

av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda realskollinjer, att tilllämpas

tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56;

c) godkänna av departementschefen förordade grunder

beträffande statsbidrag till kostnader för studieledararvode

m. m., att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1955/56;

V. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen

II: 531, såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet förordade

grunder för särskilda bestämmelser beträffande

verksamheten på försöksskolans högstadium, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1955/56;

b) godkänna av departementschefen angivna grunder rörande

statsbidrag till avlöning åt lärare i praktiska ämnen

å den praktiska linjen av 1947 års skolor i Stockholm, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56;

c) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen

II: 531, såvitt här är i fråga, till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag

för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 240 000 kronor;

VI. att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet

m. m. för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 600 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Näsgård, Leander, Näsström, Iiesselbom, Einar Persson, Birger

Andersson, Bergman, Axel Andersson, Nils Theodor Larsson, Elfving,

Arrhén och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Svensson i Ljungskile,

Åkerström, Hoppe, Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mvsinge,

Thapper, Onsjö, Blidfors och fröken Vinge.

Reservationer

1) beträffande erfarenheterna av den allmänna försöksverksamheten av

herrar Ohlon, Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att

utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 41 börjar med orden

»I detta», till och med det stycke, som på s. 42 slutar med orden »blivande

enhetsskolan», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utvecklingen på försöksverksamhetens område synes, sedan fjolårets

rapport avgavs, i stort sett ha skärpt de iakttagelser, som då redovisades.

Bristen på kompetenta lärare på enhetsskolans högstadium är fortfarande

framträdande. Endast 34 % ha avlagt akademisk examen. De lärare, som

i A-formens skolor undervisa i engelska, ha en högst skiftande kompetens.

I klasserna 5 och 6 ha dock huvuddelen, 85 respektive 84 %, lägst skolöverstyrelsens

behörighet för sådan undervisning men endast 12 respektive

10 % akademiskt betyg i ämnet. I motsvarande klasser av B-form har

däremot ej ens hälften, 44 %, lägst skolöverstyrelsens behörighet. Här har

enligt årets redogörelse t. o. m. en försämring med 4 % inträtt sedan närmast

föregående rapport från försöksverksamheten. Detta förhållande

måste, med hänsyn till enhetsskolans möjligheter att i detta ämne ge en

grundval för ämnets fortsatta studium, te sig oroväckande och föranleda

särskild uppmärksamhet. Målet bör uppenbarligen vara att intressera de

akademiskt utbildade för tjänstgöring inom enhetsskolan. I den föreliggande

propositionen, nr 120, har enligt utskottets mening en dylik målsättning

icke på alla punkter beaktats. Utskottet gör i det följande under

respektive avdelningar påpekanden härom. Om det är så — som ofta brukar

framhållas — att bristen på akademiker bland lärarna inom enhetsskolan

utgör en av orsakerna till dess dåliga kunskapsresultat, böra uppenbarligen

åtgärderna syfta till att närma och icke till att fjärma de akademiskt

utbildade från enhetsskolan.

I fjolårets rapport betonade skolöverstyrelsen vikten av elevmaterialets

uppdelning på olika utbildningslinjer och uttalade bl. a. i sina avslutande

kommentarer: ''Den fortsatta utdifferentieringen av enhetsskolans högstadium

åt både teoretiskt och praktiskt håll anser överstyrelsen vara för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

söksverksamhetens viktigaste uppgift för den närmaste framtiden.’ Dessa

synpunkter återkomma även i årets rapport, ytterligare accentuerade i de

rapporter, som ingått från dem, som leda försöksarbetet ute i distrikten.

Beträffande högstadiet anses allmänt, att en differentiering från klass 7 är

nödvändig och kravet på gruppundervisning i matematik, främmande språk

och modersmålet i klasserna 5—6 synes ha ökat. Inom överstyrelsen pågår

just nu utarbetande av nya bestämmelser för språkundervisningen på högstadiet,

varvid man dels inriktar sig på mera krävande kurser för studiebegåvade,

dels ock enklare och mera praktiskt inriktade kurser för de

mindre språkbegåvade. Utskottet uttalar för sin del sin tillfredsställelse

med överstyrelsens initiativ i dessa avseenden och finner det högst angeläget,

att fortsatt uppmärksamhet ägnas högstadiets liksom även de övriga

utbildningslinjernas kursplaner. Det måste nämligen enligt utskottets mening

te sig nödvändigt att tillse, att icke den tillämnade enhetsskolan inför

allmänheten framstår som en sämre form av utbildning, särskilt vad dess

högstadium angår, än vad den tidigare utbildningen erbjudit. Utskottet vill

också, liksom överstyrelsen, erinra om, att redan skolkommissionen (SOU

1948:27, s. 159) framhöll, att bestämda krav på färdighet bland annat i

engelska språkets skrivning borde upprätthållas för de elever, som önskade

fortsätta på gymnasiet,

Det ligger i sakens natur, att en försöksverksamhet under arbetets gång

finner anledning att rucka på sina metoder och krav. J\är det sker, är det

att betrakta som ett sundhetstecken. Överstyrelsen anmärker, att behovet

av en omarbetning av kursplanerna för de elever, som pa högstadiet äro

inriktade på gymnasiet, ''framgått vid de under året i klasserna 9 a och 9 g

jämsides med i realskolans klass 53 gjorda kunskaps- och färdighetsundersökningar

i engelska’. Att resultatet av dessa jämförelser för enhetsskolans

del blev dåligt är under för dagen föreliggande förutsättningar icke ägnat

att inge förvåning. I den engelska skrivningen i 9 g var medelbetyget för

pojkarna Bc och för flickorna låg det mellan Bc och B. Godkänt betyg

eller däröver fick bara 38 % av pojkarna och 46,7 % av flickorna. Medelbetyget

i realskolans klass 55 var Ba. Utskottet finner i likhet med överstyrelsen

att full anledning därför finnes, att åtgärder av den art, som

förordats, vidtagas. Försöken äro i detta sammanhang emellertid av intresse

även i andra avseenden. De visa nämligen samtidigt, att realskoleklassen

även var den jämförda klassen i enhetsskolan överlägsen, när det

gällde sådana områden, som angivits ligga enhetsskolan särskilt om hjärtat,

i detta fall ordförståelse samt förmågan att läsa och uppfatta texter. Lnhetsskoleklassen

hade här betyg mellan B och något över B+, medan realskoleklassens

betyg var Ba. Det förefaller emellertid utskottet icke vara

utan värde, om de nya metoder för språkundervisningen, som skolkommissionen

tänkte sig böra känneteckna undervisningen i enhetsskolan, bleve

prövade även i de nu fungerande realskolorna, där, enligt 1950 års beslut,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

likaså försöksverksamhet bör äga rum. Det vill visserligen av årets jämförelseförsök

synas, som om realskolans undervisningsresultat på området

redan nu vore överlägset enhetsskolans men det synes samtidigt möjligt,

att en kombination av de äldre och nyare metoderna kunde ge ett för det

allmänna syftet värdefullt tillskott ur pedagogisk synpunkt.

Även i s. k. bokkunskap, d. v. s. förmågan att samla fakta och material

med hjälp av olika uppslagsböcker, är skillnaden till realskoleklassens förmån

statistiskt säkerställd. Detta är desto mera värt att uppmärksamma,

som det gjorts gällande, att bristen på kunskaper inom försöksverksamheten

skall uppvägas av att eleverna blir bättre övade i användandet avuppslagsböcker.

Utskottet vill emellertid icke motsätta sig — i trots av vad som här

ovan i detta sammanhang uttalats — att, som departementschefen föreslår,

''särskilda försöksskolor inrättas för att jämna vägen för systematiska försök

med undervisning i odifferentierade klasser på högstadiet’. Dessa skolor

skulle ha till uppgift att klargöra, vilka ''hjälpmedel som bör ställas till

lärarnas förfogande för att möjliggöra en fruktbärande undervisning även

under de besvärliga förhållanden varunder de minsta centralskolorna måste

arbeta’. Utskottet finner denna synpunkt beaktansvärd, främst med hänsyn

till förhållandena inom vissa delar av landsbygden. För huvuddelen avlandsbygden

torde emellertid lösningen av centralskoleproblemet vara att

söka i tillskapandet av högre befolkningsunderlag än vad nu flertalet av

storkommunerna förmå erbjuda. Dylika synpunkter äro även av betydelse

för lösandet av yrkesutbildningsfrågan. Tvånget att differentiera elevmaterialet,

vilket försöksverksamheten hittills understrukit, kommer säkerligen

att länka in utvecklingen i denna riktning genom upprättande av centralskolor

med så stort elevantal, att en differentiering på de olika linjerna

kan företagas. Av särskild vikt synes i detta sammanhang vara, att samläsning

mellan 9 a och 9 g undvikes. I samband härmed vill utskottet, i

likhet med vad chefen för försöksavdelningen i överstyrelsen nyligen framhållit

i ett föredrag (''På försök’, 1955: 2, s. 8), även understryka, att

endast den linje på enhetsskolans högstadium, som i 9 g har sin avslutningsklass,

kan leda fram till en examen, jämförlig med den nuvarande

realexamen. Enär vissa missförstånd uppstått bland allmänheten med anledning

av en olycklig formulering vid inbjudan till försöksverksamhet med

enhetsskola, förtjänar detta förhållande att markeras.

Utskottet vill slutligen betona att även med all uppskattning för den

möda, som försöksavdelningen inom överstyrelsen hittills med begränsade

medel till sitt förfogande nedlagt, måste en förstärkning av de grenar av

verksamheten, som sysslar med bearbetningen av försökens resultat och

erfarenheter, vara både önskvärd och nödvändig, särskilt som nu enhetsskolans

hela lärogång kan prövas i praktiken. Detta var för övrigt även

uttalat i 1950 års riksdagsbelut. Där talades om att bl. a. statens psyko
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

55

logisk-pedagogiska institut, det centrala organet för vårt lands vetenskapliga

expertis på området, borde sättas i stånd att i dessa sammanhang göra

sin insats. Det är sannolikt, att överstyrelsens försöksavdeining, betungad

med väldiga organisatoriska uppgifter på olika områden, icke själv kan

lösa den mångfald av problem, som här kan väntas. Det skulle, enligt utskottets

mening, även ligga ett värde däri att få det urval av vetenskaplig

kapacitet det här gäller konfronterat med de olika praktiska uppgifterna.

Det vore i sanning svårförståeligt, om landets vetenskapligt mest framstående

expertis rörande de problem, inför vilka försöksverksamheten dagligen

ställes, även i fortsättningen hölles fjärmad från för deras utbildning

och kompetens centrala arbetsuppgifter under en utveckling, som på ett

avgörande sätt berör åtminstone den närmaste generationens uppfostringsoch

utbildningsfrågor. Ett förtroendefullt samarbete mellan representanterna

för försöksverksamhetens teori och praktik är i det föreliggande läget

i allra högsta grad värt att förorda. Det ömsesidiga givandet och tagandet

under denna konfrontation innesluter de bästa möjligheterna att gagna ett

gemensamt syfte.

Utskottet vill med anledning av årets försöksredogörelse till sist åter

uttala sin tillfredsställelse över att enhetsskolans organisation i överensstämmelse

med riksdagens intentioner 1950 befinner sig i oavlåtlig utveckling

i syfte att förbättra den och sätta den i stånd att mera tillfredsställande

motsvara på den ställda förhoppningar. Detta är den enda riktiga vägen

att skänka enhetsskolan det förtroende inför allmänheten, utan vilket den

ej kan förväntas fylla den uppgift, som under vissa förutsättningar tillämnades

den genom 1950 års riksdagsbeslut.»

2) beträffande motionerna I: 303 och II: 390 av herr Arrlién.

3) beträffande förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten

av herrar Ohlon, Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka

ansett att utskottet bort dels förorda skyldighet för försöksdistrikt med

minst 20 läraravdelningar att anställa ''studieledare, såvida icke skolöverstyrelsen

medger undantag, dels ock förorda bifall till de i motionerna

1:433 och 11:546 framställda yrkandena, att såsom formellt behörighetsvillkor

för studieledarbefattning på högstadiet skall gälla adjunktskompetens

eller generell behörighetsförklaring av skolöverstyrelsen, att skolöverstyrelsen

skall pröva sökandes lämplighet och avge förslag rörande dylik befattnings

tillsättande och att besvär över skolstyrelsens beslut om förordnande

skall kunna anföras på materiella grunder, samt att fördenskull utskottets

hemställan under IV. b) bort ha följande lydelse:

»b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 433 och II: 546 ävensom med avslag å motionen II: 547,

samtliga motioner såvitt här är i fråga, godkänna av ut
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

skottet förordade grunder beträffande förstärkning av den

pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda realskollinjer, att tillämpas tills

vidare från och med redovisningsåret 1955/56;»

4) beträffande särskilda bestämmelser rörande verksamheten på försöksskolans

högstadium av herrar Malmborg i Skövde, Svensson i Ljungskile,

fröken Elmén och fröken Vinge, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka

bifall till det i motionen II: 531 framställda yrkandet, att språktillägg skall

utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare med full tjänstgöring

på högstadiet i försöksdistrikt inom rikets finskspråkiga bygder, samt

att därför utskottets hemställan under V. a) bort ha följande lydelse:

»a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionen II: 531, såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet

förordade grunder för särskilda bestämmelser beträffande

verksamheten på försöksskolans högstadium, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56;»

Stockholm 1955 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

561091

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring t kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten