Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till kasstiftelsen.
1955-05-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:123, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till kasstiftelsen.
Dokumentets text
Nr 123—124
Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955
1
Hr 123
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till
kasstiftelsen.
(3:e
S:t Luavd.
)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Mogård m. fl. (I: 70) och den andra inom andra kammaren av herr
Rimmerfors m. fl. (II: 87), har hemställts, att riksdagen måtte besluta om
ett årligt anslag till S:t Lukasstiftelsen på 25 000 kronor att utgå från och
med innevarande år.
Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts följande.
S:t Lukasstiftelsen, som är en sammanslutning av läkare, själavårdare och
lekmän, inom vilken direktor Göte Bergsten, känd för sina insatser på människovärdens
område, var verksam till sin död 1954, bedriver sedan mer än
tio år tillbaka en hjälpverksamhet med sikte på människovärdens tre grundformer
— den kroppsliga, den själsliga och den andliga. Denna verksamhet
utövar stiftelsen genom anlitande av:
a) medicinsk sakkunskap, varöver stiftelsen förfogar dels direkt genom
läkare inom sin egen ledning och bland sina medlemmar, dels indirekt genom
utomstående läkare, till vilka stiftelsen kan hänvisa med stöd av sina relationer
och sin allmänna erfarenhet;
(Till undvikande av missförstånd må framhållas, att stiftelsen icke lämnar
direkt behandling av kroppslig sjukdom, men den hänvisar hjälpsökande,
som befinnes eller kan antagas lida av kroppslig sjukdom, till läkare eller
sjukhus.)
b) psykologisk sakkunskap, som förmedlas av utbildade psykiatrer, psykoterapeuter
och psykologer, verksamma både inom och utom stiftelsen;
c) själavårdande verksamhet, i allmänhet meddelad av häri särskilt utbildade
eller eljest erfarna personer, knutna till stiftelsen.
Genom sin verksamhet åsyftar stiftelsen framför allt att hjälpa människor,
som befinna sig i själsliga konflikttillstånd och livsåskådningskriser eller
som lida av neuroser eller av anpassnings- och samlevnadsproblem, kort sagt
människor som ha personliga svårigheter av olika slag, vilka de ej själva
förmå lösa. Religiös propaganda bedrives ej inom stiftelsen. Sitt syftemål
söker stiftelsen förverkliga bland annat genom rådgivningsverksamhet i
enskilda samtal med hjälpsökande, föredragsserier, samlingar i form av
s. k. retreater samt kurs- och utbildningsverksamhet, avsedd för präster och
pastorer, läkare, praktiskt verksamma psykologer, kuratorer, personalkonsulenter
in. fl.
En så betingad och inriktad samverkan mellan olika fackmän, som här angivits
och som kräves i ett mentalhygieniskt och själavårdande psykologiskt
arbete av denna art, torde åtminstone i organiserad form sakna motstycke i
vårt land och sannolikt även i Europa.
Stiftelsen består för närvarande av cirka 1 100 medlemmar, av vilka de
flesta äro sammanslutna i sju lokalavdelningar, nämligen i Stockholm, Göte
1
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 123—124
opaginerad Kontrollera mot PDF
Q
Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955
borg, Uppsala, Västerås, Borås, Halmstad och Jönköping. Sitt säte har stiftelsen
i Stockholm, med lokaler vid Rådmansgatan 69.
Huvuddelen av sin verksamhet utövar stiftelsen från sitt institut för själavård
och psykisk rådgivning, vilket är förlagt till samma adress. Där mottagas
även de hjälpsökande. Största delen av dessa kommer på eget initiativ,
men en stor del remitteras till institutet från sjukhus såväl i Stockholm som
i landsorten, från sociala institutioner, pastorsämbeten och frikyrkoförsamlingar.
De flesta hjälpsökande höra hemma i Stockholm med omnejd, men
många komma från andra delar av landet. Stiftelsen vakar över att de själavårdspsykologer,
som arbeta vid institutet, ha specialkompetens och äro inställda
på att samarbeta med läkare.
Sedan år 1952 driver stiftelsen ett gästhem i Dalarö med plats för 25 gäster.
Hemmet är framför allt avsett för människor, som utan att vara direkt sjuka
behöva en tids vila och avkoppling i miljö av stillhet och lugn. Andlig vård
och psykisk rådgivning lämnas av specialutbildade själavårdare från institutet,
vilka ha regelbundna mottagningar på hemmet minst två dagar i veckan.
Till hemmet hänvisas ofta konvalescenter av läkare och kuratorer vid sjukhusen.
Genom bland annat en särskild frisängsfond skapas möjligheter att
bereda även obemedlade eller mindre bemedlade personer tillfälle till en tids
vistelse på hemmet.
Som ovan anförts utövar stiftelsen även en särskild kurs- och utbildningsverksamhet.
Denna, som huvudsakligen drives genom institutet, är avsedd att
giva en särskild utbildning åt personer, som redan äro verksamma inom
praktisk yrkesverksamhet på människovärdens område. Som elever kunna
antagas läkare, präster och pastorer, socialarbetare, praktiskt verksamma
psykologer och andra personer i människovårdande eller socialvårdande arbetsuppgifter.
Examen avlägges i följande ämnen: psykologi, neurologi, psykiatri,
neuroslära, psykoterapi, själavårdspsykologi och själavårdslära.
Stiftelsens verksamhet har hittills finansierats på följande sätt:
a) genom besöksavgifter till institutet. Dessa, som hittills varit frivilliga,
uppgå till genomsnittligt cirka 7 kronor per besök. (Obemedlade personer
lämna i regel ingen avgift.)
b) genom medlemsavgifter; även dessa äro frivilliga. De uppgå genomsnittligt
till cirka 7 kronor per medlem och år.
c) genom avgifter till kurser, seminarieövningar och föreläsningar, kollekt
vid föredrag o. d.
d) genom gåvor och insamlingar från medlemmar och utomstående personer
samt genom anslag från stiftelser, institutioner m. m.
Inkomstkällorna enligt a)—c) äro helt otillräckliga och kunna icke täcka
ens hälften av stiftelsens och institutets utgifter.
Gästhemmets ekonomi, vilken är skild från stiftelsens och institutets, beräknas
icke kunna lämna något bidrag till finansieringen. Icke heller kan
något väsentligt bidrag beräknas komma från lokalavdelningarna, vilkas
ekonomi även uppgives vara blygsam. En särskild insamlingsverksamhet för
inrättande av gästhem och sjukhem, den s. k. landsinsamlingen, har annat
syfte än att skaffa fram medel till stiftelsens och institutets löpande utgifter.
Drygt hälften av stiftelsens utgifter måste därför bestridas genom inkomstkällor
enligt d) här ovan.
Att förståelsen för och uppskattningen av stiftelsens verksamhet är stor,
därom vittna de bidrag, som under årens lopp lämnats av enskilda personer
och stiftelser. Från Stockholms stad har för åren 1953—1955 lämnats ett årligt
anslag å 10 000 kronor, varjämte kung], pensionsstyrelsen år 1954 anslagit
ett belopp på 15 000 kronor till viss ombyggnad av gästhemmet. Stor
Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955
3
offervilja präglar även stiftelsens medlemmar och medarbetare, vilket bland
annat framgår därav, att av dem som arbeta inom stiftelsen — frånsett de
anställda — endast ett fåtal uppbär ekonomiskt vederlag. Där sådant förekommer,
är detsamma som regel betydligt lägre än vad vederbörande kunnat
uppnå i det vanliga förvärvslivet.
Den med åren utvidgade verksamhet, som blivit följden av att stiftelsen
och dess institut kontinuerligt ställes inför ökade krav, allteftersom dess
verksamhet blivit mer känd och uppskattad, medför behov av ökade ekonomiska
resurser för stiftelsen och dess institut. Framför allt är det den omständigheten,
att fast anställda personer och fast knutna medarbetare i
större omfattning än tidigare måste användas i stiftelsens tjänst, som för
närvarande och för framtiden ställer avsevärt större krav på dess ekonomi.
För år 1955 föreligger sålunda ett budgeterat underskott på över 37 000
kronor.
Det är därför icke möjligt för stiftelsen att bedriva sin verksamhet i den
omfattning som vore erforderlig och önskvärd, om icke ytterligare inkomstkällor
kunna tillskapas. Med hänsyn till det utomordentligt behjärtansvärda
syftet med stiftelsens verksamhet, människovärd och utbildning i människovärd,
torde det få anses vara av stort allmänt intresse, att stiftelsen får fortsätta
och om möjligt utvidga sitt arbete. Det ligger nära till hands att ställa
stiftelsens verksamhet och syftemål i samband med det förslag till lag om
socialhjälp m. m., som socialvårdskommittén utarbetat och som är avsett
att föreläggas innevarande års riksdag. Den hjälp som detta lagförslag åsyftar
ligger väl i linje med stiftelsens verksamhet.
över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, socialstyrelsen avgivit yttrande. Styrelsen har anfört följande.
Enligt stiftelsens stadgar och enligt vad som framgår av bilagda av socialstyrelsen
införskaffade uppgifter angående S:t Lukasstiftelsens ändamål,
verksamhet och ekonomi är stiftelsen en sammanslutning av själavårdare,
läkare och lekmän och har till uppgift att främja vård av behövande sjuka,
särskilt sådana fall där vårdbehovet har sin grund i psykiska konflikt- och
svaghetstillstånd.
Redogörelsen visar även att verksamheten bedrives på olika linjer samt
att stiftelsen förutom behandlingen av enskilda personer även driver ett gästhem
i Dalarö med 25 platser samt har särskild utbildningsverksamhet bland
personer, som äro lämpliga att deltaga i stiftelsens psykologiska behandling
och själavårdande verksamhet. Utbildningen omfattar såväl en lägre som eu
högre kurs. Från den högre kursen erhålles särskilt diplom rörande genomgången
utbildning.
Helt allmänt vill socialstyrelsen betona vikten av att legitimerade läkare
i alla sjukdomsfall få ta ansvar för diagnostisering, behandling och vård.
Detta krav på medicinsk sakkunskap måste också tillgodoses i psykosomatiska
sjukdomsfall. Många patienters sjukdomstillstånd förvärras och tillfrisknandet
fördröj es ofta genom konflikter och bekymmer av olika slag.
I dylika fall anlitas hjälp av kuratorer både vid sjukhusen och vid hemsjukvård,
och den kommunala socialvården spelar även en viktig roll. Att hjälpa
sjuka personer att återvända till arbetslivet så snart som möjligt och med
så fullständigt återvunnen hälsa som möjligt är ett intresse icke blott för
den enskilde utan även för samhället. Enskilda föreningars medverkan i sådan
verksamhet är därför att hälsa med tillfredsställelse.
Enligt socialstyrelsens uppfattning finnes sålunda behov av en sådan verksamhet,
som för närvarande utövas av S:t Lukasstiftelsen.
4
Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955
Stiftelsens inkomster utgöras för närvarande av medlemsavgifter, mindre
donationer samt bidrag från Stockholms stad för åren 1953 och 1954 med
20 090 kronor. Från pensionsstyrelsen har under år 1954 bidrag utgått till
reparation av kök i det nyanlagda gästhemmet. Staten för år 1955 redovisar
ett beräknat underskott på sammanlagt 37 800 kronor, vartill kommer ev.
driftsunderskott för gästhemmet.
Då stiftelsen för fullgörande av sina skilda arbetsuppgifter måste ha tillgång
till skickliga läkare, psykologer, präster och socialarbetare, är det uppenbart,
att stiftelsens inkomster icke ens tillnärmelsevis kunna täcka kostnaderna
för verksamheten.
S:t Lukasstiftelsens verksamhet står öppen för alla grupper av människor,
som äro i behov av stiftelsens rådgivning och stöd. Socialstyrelsen anser det
därför motiverat, att statsbidrag beviljas till verksamheten. Mot det i motionen
föreslagna beloppet 25 000 kronor har styrelsen icke någon erinran
att göra. Socialstyrelsen vill sålunda tillstyrka, att S:t Lukasstiftelsen för
budgetåret 1955/56 beviljas bidrag med 25 000 kronor.
Ltskottet har vidare hemställt om och mottagit yttrande över motionerna
från svenska kyrkans diakonistyrelse, som anfört i huvudsak följande.
Det synes klart, att stiftelsen bedriver en verksamhet, som i dagens situation
är mycket angelägen. Från de mest skilda håll uttalar man sig om stiftelsens
verksamhet med både respekt och tacksamhet. De uppgifter stiftelsen
satt sig före äro av sådan art, att de knappast böra övertagas av ett statligt
organ, men å andra sidan är det ett allmänsamhälleligt intresse, att verksamheten
får fortsätta.
Ett studium av stiftelsens ekonomi visar att i fråga om gästhemsverksamheten
löpande utgifter täckas av inkomsterna, medan däremot önskvärd avskrivning
samt avsättande av reparationsfond är otänkbar, att beträffande
själva stiftelsen ett mindre underskott föreligger samt att beträffande institutet,
som synes vara själva centrum i stiftelsens allmännyttiga verksamhet,
utgifterna endast till något över hälften täckas av inkomsterna. Det
ekonomiska läget är direkt prekärt. De möjligheter som synas stå till buds
att sanera ekonomien äro antingen höjande av rådfrågningsavgifterna, ökande
av de enskilda gåvorna, statsunderstöd eller nedskärning av utgifterna.
Vad höjningen av rådfrågningsavgifterna angår, synes den vägen knappast
rekommendabel. Det är tvärtom önskvärt att rådfrågningsavgifterna sättas
så pass lågt, att ingen av kostnadsskäl avskräckes från att anlita institutets
rådgivning.
Enskilda gåvor inflyta i ökad utsträckning, men verksamheten kan inte
annat än förlora på om dess ledande krafter måste begränsa sin terapeutiska
verksamhet för att i stället använda tid till insamlingsresor.
En nedskärning av utgifterna måste bli ofrånkomlig om icke inkomsterna
ökas, men den torde i så fall i första hand gå ut över de redan mycket lågt
satta arvodena till de på stiftelsen anställda. För en sådan verksamhet, som
stiftelsen bedriver, är det emellertid ett oeftergivligt villkor, att endast verkligt
goda krafter anställas. Det förtroende stiftelsen redan på så många håll
vunnit torde alldeles särskilt ha sin grund i det utomordentliga sätt, på vilket
stiftelsens ledande krafter vetat att handha sin uppgift. Därför vore en
nedskärning av utgifterna en mycket olycklig utväg.
Vad beträffar bidrag från det allmännas sida är att anteckna, att Stockholms
stad sista åren lämnat ett anslag med 10 000 kronor. Därutöver erhåller
stiftelsen inga kommunala anslag eller landstingsbidrag. Del bör övervägas,
huruvida stiftelsens verksamhet är så pass riksomfattande att stats
-
Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955
5
bidrag är motiverat. Klientelet synes till fem sjättedelar komma från Storstockholm
och endast en sjättedel från övriga delar av landet. Denna senare
del tycks dock vara stadd i ständig ökning. Därtill kommer, att stockholmsklientelet
till stor del består av inflyttade från andra delar av landet, vilka
genom omplantering i storstadsmiljön råkat i kriser och svårigheter. Vidare
bedriver stiftelsen en omfattande föredrags- och kursverksamhet, som avser
landet i dess helhet.
Då det i budgeten för år 1955 beräknade underskottet, 6 600 kronor på
stiftelsen och 31 200 kronor på institutet, icke torde bero på någon tillfällig
stegring av utgifterna, synes det styrelsen synnerligen välmotiverat, att
ett årligt statsbidrag på sätt motionärerna föreslå utgår till stiftelsen.
Utskottet. Såsom motionärerna framhållit och remissinstanserna understrukit
torde den av S:t Lukasstiftelsen bedrivna verksamheten tillgodose
ett visst samhällsintresse. För egen del har utskottet kommit till den uppfattningen,
att verksamheten närmast bör ses som ett komplement till den
socialvård i ordets vidaste bemärkelse, som meddelas i samhällelig regi. Utskottet
anser det därför motiverat med en utredning, huruvida och i vad
mån stiftelsen skall kunna beredas erforderligt stöd.
Som svenska kyrkans diakonistyrelse framhållit synes böra övervägas
huruvida stiftelsens verksamhet är så riksomfattande att statsbidrag är
motiverat, eller om det bör ankomma på kommunala huvudmän att i likhet
med Stockholms stad stå för. bidragsgivningen. Härvidlag synes det utskottet
inte uteslutet att en närmare utredning kan komma att visa, att skilda
principer bör tillämpas för stiftelsens olika grenar. Utskottet vill också erinra
om att pensionsstyrelsen redan ansett sig kunna bidraga till iståndsättandet
av stiftelsens gästhem i Dalarö, vars karaktär nära torde ansluta till
konvalescenthemmens. I den mån en vidgad statsbidragsgivning anses kunna
komma i fråga, måste jämväl närmare övervägas, på vad sätt denna bäst
skall utformas för att tillgodose de i viss mån motstridiga kraven på administrativ
lätthanterlighet och en ur principiell synpunkt riktig anknytning
till statlig verksamhet av närbesläktad art. Även önskemålet att stiftelsen
skall kunna bibehållas som en enskild institution utan starkare medinflytande
från det allmännas sida än som betingas av hänsynen till den nödvändiga
kontrollen å användningen av skattemedlen eller statliga fondmedel
hör i detta sammanhang vinna beaktande.
Närmare utredning i nu antydda hänseenden och av frågan, i vad mån
ett undantag i detta särskilda fall kan medges från den allmänna regeln om
största varsamhet vid utvidgning av den statliga bidragsgivningen till att
avse nya ändamål, har inte kunnat verkställas av utskottet. Utskottet är
därför inte berett att tillstyrka medelsanvisning enligt motionärernas förslag.
Emellertid synes det angeläget, att Kungl. Maj:t, för den händelse stiftelsen
själv skulle inkomma med en framställning av motsvarande innebörd
som motionernas, gör frågan till föremål för en förutsättningslös utredning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
6
Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955
att riksdagen må i anledning av motionerna I: 70 och II: 87
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.
Stockholm den 10 maj 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Näsgård, Leander, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom,
Sundelin, Gustaf Andersson, Einar Persson, Birger Andersson, Bergman
och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Svensson i Ljungskile,
Åkerström, Hoppe, Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge,
Thapper, Onsjö, Nihlfors och Almgren.
Reservationer
1) av herrar Karl Andersson och Hesselbom
2) av fröken Elmén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:286 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till S:t Lukasstiftelsen. a1 i texten