Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till kasstiftelsen.

1955-05-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:123, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till kasstiftelsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 123—124

Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955

1

Hr 123

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till

kasstiftelsen.

(3:e

S:t Luavd.

)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Mogård m. fl. (I: 70) och den andra inom andra kammaren av herr

Rimmerfors m. fl. (II: 87), har hemställts, att riksdagen måtte besluta om

ett årligt anslag till S:t Lukasstiftelsen på 25 000 kronor att utgå från och

med innevarande år.

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts följande.

S:t Lukasstiftelsen, som är en sammanslutning av läkare, själavårdare och

lekmän, inom vilken direktor Göte Bergsten, känd för sina insatser på människovärdens

område, var verksam till sin död 1954, bedriver sedan mer än

tio år tillbaka en hjälpverksamhet med sikte på människovärdens tre grundformer

— den kroppsliga, den själsliga och den andliga. Denna verksamhet

utövar stiftelsen genom anlitande av:

a) medicinsk sakkunskap, varöver stiftelsen förfogar dels direkt genom

läkare inom sin egen ledning och bland sina medlemmar, dels indirekt genom

utomstående läkare, till vilka stiftelsen kan hänvisa med stöd av sina relationer

och sin allmänna erfarenhet;

(Till undvikande av missförstånd må framhållas, att stiftelsen icke lämnar

direkt behandling av kroppslig sjukdom, men den hänvisar hjälpsökande,

som befinnes eller kan antagas lida av kroppslig sjukdom, till läkare eller

sjukhus.)

b) psykologisk sakkunskap, som förmedlas av utbildade psykiatrer, psykoterapeuter

och psykologer, verksamma både inom och utom stiftelsen;

c) själavårdande verksamhet, i allmänhet meddelad av häri särskilt utbildade

eller eljest erfarna personer, knutna till stiftelsen.

Genom sin verksamhet åsyftar stiftelsen framför allt att hjälpa människor,

som befinna sig i själsliga konflikttillstånd och livsåskådningskriser eller

som lida av neuroser eller av anpassnings- och samlevnadsproblem, kort sagt

människor som ha personliga svårigheter av olika slag, vilka de ej själva

förmå lösa. Religiös propaganda bedrives ej inom stiftelsen. Sitt syftemål

söker stiftelsen förverkliga bland annat genom rådgivningsverksamhet i

enskilda samtal med hjälpsökande, föredragsserier, samlingar i form av

s. k. retreater samt kurs- och utbildningsverksamhet, avsedd för präster och

pastorer, läkare, praktiskt verksamma psykologer, kuratorer, personalkonsulenter

in. fl.

En så betingad och inriktad samverkan mellan olika fackmän, som här angivits

och som kräves i ett mentalhygieniskt och själavårdande psykologiskt

arbete av denna art, torde åtminstone i organiserad form sakna motstycke i

vårt land och sannolikt även i Europa.

Stiftelsen består för närvarande av cirka 1 100 medlemmar, av vilka de

flesta äro sammanslutna i sju lokalavdelningar, nämligen i Stockholm, Göte
1

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 123—124

opaginerad Kontrollera mot PDF

Q

Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955

borg, Uppsala, Västerås, Borås, Halmstad och Jönköping. Sitt säte har stiftelsen

i Stockholm, med lokaler vid Rådmansgatan 69.

Huvuddelen av sin verksamhet utövar stiftelsen från sitt institut för själavård

och psykisk rådgivning, vilket är förlagt till samma adress. Där mottagas

även de hjälpsökande. Största delen av dessa kommer på eget initiativ,

men en stor del remitteras till institutet från sjukhus såväl i Stockholm som

i landsorten, från sociala institutioner, pastorsämbeten och frikyrkoförsamlingar.

De flesta hjälpsökande höra hemma i Stockholm med omnejd, men

många komma från andra delar av landet. Stiftelsen vakar över att de själavårdspsykologer,

som arbeta vid institutet, ha specialkompetens och äro inställda

på att samarbeta med läkare.

Sedan år 1952 driver stiftelsen ett gästhem i Dalarö med plats för 25 gäster.

Hemmet är framför allt avsett för människor, som utan att vara direkt sjuka

behöva en tids vila och avkoppling i miljö av stillhet och lugn. Andlig vård

och psykisk rådgivning lämnas av specialutbildade själavårdare från institutet,

vilka ha regelbundna mottagningar på hemmet minst två dagar i veckan.

Till hemmet hänvisas ofta konvalescenter av läkare och kuratorer vid sjukhusen.

Genom bland annat en särskild frisängsfond skapas möjligheter att

bereda även obemedlade eller mindre bemedlade personer tillfälle till en tids

vistelse på hemmet.

Som ovan anförts utövar stiftelsen även en särskild kurs- och utbildningsverksamhet.

Denna, som huvudsakligen drives genom institutet, är avsedd att

giva en särskild utbildning åt personer, som redan äro verksamma inom

praktisk yrkesverksamhet på människovärdens område. Som elever kunna

antagas läkare, präster och pastorer, socialarbetare, praktiskt verksamma

psykologer och andra personer i människovårdande eller socialvårdande arbetsuppgifter.

Examen avlägges i följande ämnen: psykologi, neurologi, psykiatri,

neuroslära, psykoterapi, själavårdspsykologi och själavårdslära.

Stiftelsens verksamhet har hittills finansierats på följande sätt:

a) genom besöksavgifter till institutet. Dessa, som hittills varit frivilliga,

uppgå till genomsnittligt cirka 7 kronor per besök. (Obemedlade personer

lämna i regel ingen avgift.)

b) genom medlemsavgifter; även dessa äro frivilliga. De uppgå genomsnittligt

till cirka 7 kronor per medlem och år.

c) genom avgifter till kurser, seminarieövningar och föreläsningar, kollekt

vid föredrag o. d.

d) genom gåvor och insamlingar från medlemmar och utomstående personer

samt genom anslag från stiftelser, institutioner m. m.

Inkomstkällorna enligt a)—c) äro helt otillräckliga och kunna icke täcka

ens hälften av stiftelsens och institutets utgifter.

Gästhemmets ekonomi, vilken är skild från stiftelsens och institutets, beräknas

icke kunna lämna något bidrag till finansieringen. Icke heller kan

något väsentligt bidrag beräknas komma från lokalavdelningarna, vilkas

ekonomi även uppgives vara blygsam. En särskild insamlingsverksamhet för

inrättande av gästhem och sjukhem, den s. k. landsinsamlingen, har annat

syfte än att skaffa fram medel till stiftelsens och institutets löpande utgifter.

Drygt hälften av stiftelsens utgifter måste därför bestridas genom inkomstkällor

enligt d) här ovan.

Att förståelsen för och uppskattningen av stiftelsens verksamhet är stor,

därom vittna de bidrag, som under årens lopp lämnats av enskilda personer

och stiftelser. Från Stockholms stad har för åren 1953—1955 lämnats ett årligt

anslag å 10 000 kronor, varjämte kung], pensionsstyrelsen år 1954 anslagit

ett belopp på 15 000 kronor till viss ombyggnad av gästhemmet. Stor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955

3

offervilja präglar även stiftelsens medlemmar och medarbetare, vilket bland

annat framgår därav, att av dem som arbeta inom stiftelsen — frånsett de

anställda — endast ett fåtal uppbär ekonomiskt vederlag. Där sådant förekommer,

är detsamma som regel betydligt lägre än vad vederbörande kunnat

uppnå i det vanliga förvärvslivet.

Den med åren utvidgade verksamhet, som blivit följden av att stiftelsen

och dess institut kontinuerligt ställes inför ökade krav, allteftersom dess

verksamhet blivit mer känd och uppskattad, medför behov av ökade ekonomiska

resurser för stiftelsen och dess institut. Framför allt är det den omständigheten,

att fast anställda personer och fast knutna medarbetare i

större omfattning än tidigare måste användas i stiftelsens tjänst, som för

närvarande och för framtiden ställer avsevärt större krav på dess ekonomi.

För år 1955 föreligger sålunda ett budgeterat underskott på över 37 000

kronor.

Det är därför icke möjligt för stiftelsen att bedriva sin verksamhet i den

omfattning som vore erforderlig och önskvärd, om icke ytterligare inkomstkällor

kunna tillskapas. Med hänsyn till det utomordentligt behjärtansvärda

syftet med stiftelsens verksamhet, människovärd och utbildning i människovärd,

torde det få anses vara av stort allmänt intresse, att stiftelsen får fortsätta

och om möjligt utvidga sitt arbete. Det ligger nära till hands att ställa

stiftelsens verksamhet och syftemål i samband med det förslag till lag om

socialhjälp m. m., som socialvårdskommittén utarbetat och som är avsett

att föreläggas innevarande års riksdag. Den hjälp som detta lagförslag åsyftar

ligger väl i linje med stiftelsens verksamhet.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, socialstyrelsen avgivit yttrande. Styrelsen har anfört följande.

Enligt stiftelsens stadgar och enligt vad som framgår av bilagda av socialstyrelsen

införskaffade uppgifter angående S:t Lukasstiftelsens ändamål,

verksamhet och ekonomi är stiftelsen en sammanslutning av själavårdare,

läkare och lekmän och har till uppgift att främja vård av behövande sjuka,

särskilt sådana fall där vårdbehovet har sin grund i psykiska konflikt- och

svaghetstillstånd.

Redogörelsen visar även att verksamheten bedrives på olika linjer samt

att stiftelsen förutom behandlingen av enskilda personer även driver ett gästhem

i Dalarö med 25 platser samt har särskild utbildningsverksamhet bland

personer, som äro lämpliga att deltaga i stiftelsens psykologiska behandling

och själavårdande verksamhet. Utbildningen omfattar såväl en lägre som eu

högre kurs. Från den högre kursen erhålles särskilt diplom rörande genomgången

utbildning.

Helt allmänt vill socialstyrelsen betona vikten av att legitimerade läkare

i alla sjukdomsfall få ta ansvar för diagnostisering, behandling och vård.

Detta krav på medicinsk sakkunskap måste också tillgodoses i psykosomatiska

sjukdomsfall. Många patienters sjukdomstillstånd förvärras och tillfrisknandet

fördröj es ofta genom konflikter och bekymmer av olika slag.

I dylika fall anlitas hjälp av kuratorer både vid sjukhusen och vid hemsjukvård,

och den kommunala socialvården spelar även en viktig roll. Att hjälpa

sjuka personer att återvända till arbetslivet så snart som möjligt och med

så fullständigt återvunnen hälsa som möjligt är ett intresse icke blott för

den enskilde utan även för samhället. Enskilda föreningars medverkan i sådan

verksamhet är därför att hälsa med tillfredsställelse.

Enligt socialstyrelsens uppfattning finnes sålunda behov av en sådan verksamhet,

som för närvarande utövas av S:t Lukasstiftelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955

Stiftelsens inkomster utgöras för närvarande av medlemsavgifter, mindre

donationer samt bidrag från Stockholms stad för åren 1953 och 1954 med

20 090 kronor. Från pensionsstyrelsen har under år 1954 bidrag utgått till

reparation av kök i det nyanlagda gästhemmet. Staten för år 1955 redovisar

ett beräknat underskott på sammanlagt 37 800 kronor, vartill kommer ev.

driftsunderskott för gästhemmet.

Då stiftelsen för fullgörande av sina skilda arbetsuppgifter måste ha tillgång

till skickliga läkare, psykologer, präster och socialarbetare, är det uppenbart,

att stiftelsens inkomster icke ens tillnärmelsevis kunna täcka kostnaderna

för verksamheten.

S:t Lukasstiftelsens verksamhet står öppen för alla grupper av människor,

som äro i behov av stiftelsens rådgivning och stöd. Socialstyrelsen anser det

därför motiverat, att statsbidrag beviljas till verksamheten. Mot det i motionen

föreslagna beloppet 25 000 kronor har styrelsen icke någon erinran

att göra. Socialstyrelsen vill sålunda tillstyrka, att S:t Lukasstiftelsen för

budgetåret 1955/56 beviljas bidrag med 25 000 kronor.

Ltskottet har vidare hemställt om och mottagit yttrande över motionerna

från svenska kyrkans diakonistyrelse, som anfört i huvudsak följande.

Det synes klart, att stiftelsen bedriver en verksamhet, som i dagens situation

är mycket angelägen. Från de mest skilda håll uttalar man sig om stiftelsens

verksamhet med både respekt och tacksamhet. De uppgifter stiftelsen

satt sig före äro av sådan art, att de knappast böra övertagas av ett statligt

organ, men å andra sidan är det ett allmänsamhälleligt intresse, att verksamheten

får fortsätta.

Ett studium av stiftelsens ekonomi visar att i fråga om gästhemsverksamheten

löpande utgifter täckas av inkomsterna, medan däremot önskvärd avskrivning

samt avsättande av reparationsfond är otänkbar, att beträffande

själva stiftelsen ett mindre underskott föreligger samt att beträffande institutet,

som synes vara själva centrum i stiftelsens allmännyttiga verksamhet,

utgifterna endast till något över hälften täckas av inkomsterna. Det

ekonomiska läget är direkt prekärt. De möjligheter som synas stå till buds

att sanera ekonomien äro antingen höjande av rådfrågningsavgifterna, ökande

av de enskilda gåvorna, statsunderstöd eller nedskärning av utgifterna.

Vad höjningen av rådfrågningsavgifterna angår, synes den vägen knappast

rekommendabel. Det är tvärtom önskvärt att rådfrågningsavgifterna sättas

så pass lågt, att ingen av kostnadsskäl avskräckes från att anlita institutets

rådgivning.

Enskilda gåvor inflyta i ökad utsträckning, men verksamheten kan inte

annat än förlora på om dess ledande krafter måste begränsa sin terapeutiska

verksamhet för att i stället använda tid till insamlingsresor.

En nedskärning av utgifterna måste bli ofrånkomlig om icke inkomsterna

ökas, men den torde i så fall i första hand gå ut över de redan mycket lågt

satta arvodena till de på stiftelsen anställda. För en sådan verksamhet, som

stiftelsen bedriver, är det emellertid ett oeftergivligt villkor, att endast verkligt

goda krafter anställas. Det förtroende stiftelsen redan på så många håll

vunnit torde alldeles särskilt ha sin grund i det utomordentliga sätt, på vilket

stiftelsens ledande krafter vetat att handha sin uppgift. Därför vore en

nedskärning av utgifterna en mycket olycklig utväg.

Vad beträffar bidrag från det allmännas sida är att anteckna, att Stockholms

stad sista åren lämnat ett anslag med 10 000 kronor. Därutöver erhåller

stiftelsen inga kommunala anslag eller landstingsbidrag. Del bör övervägas,

huruvida stiftelsens verksamhet är så pass riksomfattande att stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955

5

bidrag är motiverat. Klientelet synes till fem sjättedelar komma från Storstockholm

och endast en sjättedel från övriga delar av landet. Denna senare

del tycks dock vara stadd i ständig ökning. Därtill kommer, att stockholmsklientelet

till stor del består av inflyttade från andra delar av landet, vilka

genom omplantering i storstadsmiljön råkat i kriser och svårigheter. Vidare

bedriver stiftelsen en omfattande föredrags- och kursverksamhet, som avser

landet i dess helhet.

Då det i budgeten för år 1955 beräknade underskottet, 6 600 kronor på

stiftelsen och 31 200 kronor på institutet, icke torde bero på någon tillfällig

stegring av utgifterna, synes det styrelsen synnerligen välmotiverat, att

ett årligt statsbidrag på sätt motionärerna föreslå utgår till stiftelsen.

Utskottet. Såsom motionärerna framhållit och remissinstanserna understrukit

torde den av S:t Lukasstiftelsen bedrivna verksamheten tillgodose

ett visst samhällsintresse. För egen del har utskottet kommit till den uppfattningen,

att verksamheten närmast bör ses som ett komplement till den

socialvård i ordets vidaste bemärkelse, som meddelas i samhällelig regi. Utskottet

anser det därför motiverat med en utredning, huruvida och i vad

mån stiftelsen skall kunna beredas erforderligt stöd.

Som svenska kyrkans diakonistyrelse framhållit synes böra övervägas

huruvida stiftelsens verksamhet är så riksomfattande att statsbidrag är

motiverat, eller om det bör ankomma på kommunala huvudmän att i likhet

med Stockholms stad stå för. bidragsgivningen. Härvidlag synes det utskottet

inte uteslutet att en närmare utredning kan komma att visa, att skilda

principer bör tillämpas för stiftelsens olika grenar. Utskottet vill också erinra

om att pensionsstyrelsen redan ansett sig kunna bidraga till iståndsättandet

av stiftelsens gästhem i Dalarö, vars karaktär nära torde ansluta till

konvalescenthemmens. I den mån en vidgad statsbidragsgivning anses kunna

komma i fråga, måste jämväl närmare övervägas, på vad sätt denna bäst

skall utformas för att tillgodose de i viss mån motstridiga kraven på administrativ

lätthanterlighet och en ur principiell synpunkt riktig anknytning

till statlig verksamhet av närbesläktad art. Även önskemålet att stiftelsen

skall kunna bibehållas som en enskild institution utan starkare medinflytande

från det allmännas sida än som betingas av hänsynen till den nödvändiga

kontrollen å användningen av skattemedlen eller statliga fondmedel

hör i detta sammanhang vinna beaktande.

Närmare utredning i nu antydda hänseenden och av frågan, i vad mån

ett undantag i detta särskilda fall kan medges från den allmänna regeln om

största varsamhet vid utvidgning av den statliga bidragsgivningen till att

avse nya ändamål, har inte kunnat verkställas av utskottet. Utskottet är

därför inte berett att tillstyrka medelsanvisning enligt motionärernas förslag.

Emellertid synes det angeläget, att Kungl. Maj:t, för den händelse stiftelsen

själv skulle inkomma med en framställning av motsvarande innebörd

som motionernas, gör frågan till föremål för en förutsättningslös utredning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 123 år 1955

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 70 och II: 87

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Näsgård, Leander, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom,

Sundelin, Gustaf Andersson, Einar Persson, Birger Andersson, Bergman

och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Svensson i Ljungskile,

Åkerström, Hoppe, Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge,

Thapper, Onsjö, Nihlfors och Almgren.

Reservationer

1) av herrar Karl Andersson och Hesselbom

2) av fröken Elmén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:286 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till S:t Lukasstiftelsen. a1 i texten