Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels riksdagens år 1954 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser tillämpningen av gällande pensionsålderssystem, dels ock väckta motioner om utsträckning av vissa pensionerings perioder för statstjänstemän.

1955-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:126, Utlåtande i anledning av dels riksdagens år 1954 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser tillämpningen av gällande pensionsålderssystem, dels ock väckta motioner om utsträckning av vissa pensionerings perioder för statstjänstemän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 126—127

Statsutskottets utlåtande nr 126 år 1955

1

Nr 126

Utlåtande i anledning av dels riksdagens år 1954 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av

statsverket, i vad berättelsen avser tillämpningen av

gällande pensionsålderssystem, dels ock väckta motioner

om utsträckning av vissa pensionerings perioder

för statstjänstemän.

(5:e avd.)

Statsutskottet får härmed dels underställa riksdagens prövning riksdagens

år 1954 församlade revisorers berättelse, i vad den avser tillämpningen av

gällande pensionsålderssystem, jämte i anledning därav till Kungl. Maj :t

avgivna utlåtanden, dels ock avge utlåtande angående vissa i ämnet föreliggande

motioner.

Under civildepartementet, § 34, har revisorerna upptagit frågan om tilllämpningen

av gällande pensionsålderssystem med pensioneringsperioder

för olika grupper av befattningshavare (del I, s. 283—298; reservation s. 298

—300).

Revisorerna har till en början redogjort för tillkomsten av gällande bestämmelser

på förevarande område och därefter redovisat resultatet av en

undersökning, huru systemet med pensioneringsperioder utfallit i praktiken

(s. 283—294).

I sitt uttalande (s. 294—298) anför revisorerna avslutningsvis bl. a. följande.

När 1951 års riksdag på förslag av Kungl. Maj :t beslöt införa de nya

grunderna för ålderspensioneringen förväntades, att anställningshavarna

i allmänhet skulle kvarbliva i tjänst kortare eller längre tid, sedan respektive

pensioneringsperiods nedre gräns, d. v. s. i allmänhet den tidigare

fixerade pensionsåldern, uppnåtts. Härigenom skulle i verkligheten en höjning

av pensionsåldern inträda. De numera vunna erfarenheterna torde

emellertid få anses giva vid handen, att den med reformen avsedda höjningen

av avgångsåldern kommit till stånd allenast i ringa utsträckning.

Ehuru endast en relativt kort tid förflutit, sedan riksdagen fattat beslut i

frågan, anse sig revisorerna med hänsyn till angivna förhållanden böra

fästa uppmärksamheten på denna. Revisorerna avse härmed icke att förorda,

att systemet med pensioneringsperioder skall övergivas. Erinras må

att 1954 års riksdag icke bifallit en motion om upphävande av detta och

om återgång till fasta pensionsåldrar. Revisorerna anse emellertid, att åtgärder

böra vidtagas för tillvaratagandet av den äldre arbetskraften. Vad

som härvid torde kunna komma i fråga är att förutsättningslöst ompröva

tjänsternas inplacering i de olika perioderna. En i varje fall måttlig höjning

av den nedre gränsen för period I, 60 år, torde även höra övervägas. Därest

1 It i haag till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 126—127

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 126 år 1955

med hänsyn till arbetsuppgifternas art en sådan höjning icke anses böra

genomföras för vissa befattningar, böra dessa hänföras till period IV.

I avgiven reservation har herr Hällgren på anförda skäl förklarat sig anse,

att revisorerna saknat tillräcklig anledning att på sätt som skett avlåla

skrivelse i förevarande ärende.

Utlåtanden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, statens

pensionsanstalt, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens

riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Statstjänarkartellen

(del II, s. 278—292).

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Karl Persson m. fl.

(I: 242) och den andra inom andra kammaren av herr Rubbestad m. fl.

(11:425), i vilka hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla

om vidtagande av sådan ändring i tjänstepensionsreglementet, att pensioneringsperioderna

I och III utsträckes till 65 resp. 67 år.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisar utskottet till motionen

II: 425.

Utskottet. På grundval av ett utav 1948 års pensionsålderskommitté framlagt

förslag ersattes från och med den 20 juni 1951 de för de civila statstjänstemännen

dittills gällande fixa pensionsåldrarna av ett system med

pensioneringsperioder. Karakteristiskt för detta system är att det under pensioneringsperioden

i allmänhet är befattningshavarens ensak att bestämma

den närmare tidpunkten för sin avgång. Hans rätt att avgå före pensioneringsperiodens

övre gräns motsvaras emellertid av en möjlighet för vederbörande

myndighet att tillse, att tjänstgöringen inte fortgår längre än han

kan tillfredsställande fullgöra sin tjänst. Myndigheten har vidare möjlighet

att motsätta sig fortsatt tjänstgöring under perioden, då avgång från tjänsten

betingas av organisatoriska eller liknande förhållanden.

Systemet med pensioneringsperioder inom den civila statsförvaltningen —

vars införande och närmare utformning grundade sig på en förhandlingsöverenskommelse

med vederbörande personalorganisationer — har sålunda

nu ägt tillämpning under endast inemot fyra år. Riksdagens revisorer, som

ägnat frågan om tillämpningen av pensionsålderssystemet en ingående belysning,

har emellertid för sin del funnit, att den med reformen avsedda

höjningen av avgångsåldrarna icke i avsedd utsträckning kommit till stånd.

Av denna anledning har revisorerna uttalat sig till förmån för en förutsättningslös

omprövning av tjänsternas placering i de olika perioderna i förening

med övervägande av en »måttlig» höjning av den nedre gränsen för

period I, allt i syfte att skapa ökade förutsättningar för tillvaratagande av

den äldre arbetskraften. Revisorernas uttalanden har dock inte vunnit någon

allmän anslutning från de hörda myndigheternas och organisationernas sida.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med hänvisning till hittills gjorda erfarenheter

förklarat sig tveksam, huruvida för arbetsmarknadsverkets del en höjning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 126 år 1955

3

av den nedre gränsen för befattningshavare i pensioneringsperiod I bör

genomföras; förslaget att med huvudsaklig utgångspunkt från förhållandena

vid kommunikationsverken höja sagda gräns bör enligt styrelsens mening

icke ges generell tillämpning utan bör prövas med hänsyn till förhållandena

inom varje verk. Statskontoret — som hl. a. riktat den anmärkningen

mot den av revisorerna redovisade undersökningen, att materialet i alltför

stor utsträckning hämtats från kommunikationsverken —- har ej kunnat

finna utredningens resultat nedslående i vart fall beträffande till perioderna

II och III hänförlig personal, helst som utredningen visar en stigande tendens

att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder. Statskontoret påpekar

även att utredningen visat att myndigheterna i stort sett är positivt inställda

till systemet i fråga. Statskontoret anser att periodsystemet tillämpats alltför

kort tid för att medge några säkra slutsatser beträffande systemets verkningar.

Oavsett det värde som bör tillmätas resultatet av den av revisorerna

verkställda utredningen bör emellertid enligt statskontorets mening en omprövning

av i allt fall de lägre pensionsåldrarna vara sakligt väl motiverad.

Av personalorganisationerna har Tjänstemännens centralorganisation bl. a.

erinrat att införandet år 1951 av systemet i fråga och detsammas utformning

grundat sig på en förhandlingsöverenskommelse samt att denna åtgärd bedömts

kunna föranleda konsekvenser även i andra hänseenden, vilken fråga

emellertid hänskjutits till prövning av 1951 års pensionsutredning. Tjänstemännens

centralorganisation förutsätter vidare, att de förslag som i sinom

tid kommer att framläggas av nämnda utredning även kommer att leda

till förhandlingar med organisationerna. Dessa förhållanden är enligt Centralorganisationens

mening i och för sig tillfyllest för den slutsatsen, alt

revisorernas synpunkter och uttalanden icke f. n. bör föranleda någon åtgärd.

Statstjänstemännens riksförbund har icke kunnat finna, att anledning

f. n. föreligger till en omprövning eller revision av gällande pensionsålderssystem.

Sveriges akademikers centralorganisation avstyrker den föreslagna

omprövningen. Statstjänarkartellen slutligen kan med hänsyn till

den korta tid som förflutit, sedan pensionsåldersfrågan senast övervägdes,

icke dela revisorernas uppfattning om att det nu är anledning överväga

någon höjning av den för den lägsta pensioneringsperioden gällande undre

gränsen samt erinrar om den år 1951 igångsatta utredningen om det statliga

pensionssystemet över huvud taget.

De synpunkter på den av revisorerna väckta frågan, åt vilka de hörda

myndigheterna och organisationerna givit uttryck, förtjänar enligt utskottets

mening beaktande. Jämväl utskottet hyser den uppfattningen att den tidrymd,

som förflutit sedan statsmakterna beslutade om en övergång från

fixa pensionsåldrar till ett system med pensioneringsperioder, är alltför kort

för att tillåta säkra slutsatser rörande verkningarna på längre sikt av detta

system. I förevarande sammanhang bör inte heller bortses från den högkonjunktur,

som under de senaste åren varit rådande på den allmänna arbetsmarknaden.

Denna omständighet, liksom andra i remissyttrandena berörda

speciella faktorer, t. ex. rationaliseringsåtgärder inom statsförvalt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 126 år 1955

ningen, gör det enligt utskottets mening särskilt vanskligt att på basis av

det utav revisorerna förebragta utredningsmaterialet fälla något bestämt omdöme

i den ena eller den andra riktningen rörande utfallet av systemet med

rörliga pensionsåldrar.

Vid angivna förhållanden och då vidare hela problemkomplexet rörande

det statliga pensionsväsendet för närvarande är under omprövning inom 1951

års pensionsutredning, synes några särskilda åtgärder härutöver i anledning

av den av revisorerna väckta frågan inte i förhandenvarande läge påkallade.

Av det sagda följer, att utskottet icke tillstyrker det i motionerna I: 242

och 11:425 framförda yrkandet i fråga om utsträckning av pensioneringsperioderna

I och III.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att den av riksdagens år 1954 församlade revisorer upptagna

frågan om tillämpningen av gällande pensionsålderssystem

ej må föranleda någon riksdagens åtgärd;

II. att motionerna I: 242 och II: 425 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Leander, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom, Sundelin,

Gustaf Andersson, Einar Persson, Birger Andersson, Ragnar Persson, Nils

Theodor Larsson och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Svensson i Ljungskile,

Åkerström, Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Thapper,

Onsjö, Nihlfors, Svensson i Alingsås och Almgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.