Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgångsåldern för befattningshavare underkastade SPA-reglementct m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1955-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:127, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgångsåldern för befattningshavare underkastade SPA-reglementct m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955
5
Nr 127
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
avgångsåldern för befattningshavare underkastade
SPA-reglementct m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 159 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 18 mars 1955, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i nämnda statsrådsprotokoll förordats utfärda bestämmelser
om ändring i SPA-reglementet ävensom i övrigt erforderliga bestämmelser.
Propositionen
I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1948 års pensionsålderskommitté
i betänkande den 26 maj 1954 (stencilerat) framlagt förslag förordas i
propositionen, att de enligt SPA-reglementet gällande fixa pensionsåldrarna
skall ersättas med ett system med pensioneringsperioder motsvarande det,
som enligt förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) gäller i fråga om civila
statstjänstemän. Under pensioneringsperiod skall det i allmänhet vara en befattningshavares
ensak att bestämma den närmare tidpunkten för sin avgång.
Befattningshavares rätt att avgå före pensioneringsperiodens övre gräns
skall emellertid motsvaras av en möjlighet för vederbörande myndighet eller
huvudman att tillse, att en befattningshavares tjänstgöring icke fortgår
längre än han kan på tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Likaså skall
myndigheten eller huvudmannen ha möjlighet att motsätta sig fortsatt
tjänstgöring under perioden, då avgång från tjänsten påkallas av organisatoriska
och liknande förhållanden.
De reguljära pensioneringsperioderna skall enligt förslaget vara tre till
antalet och i princip omfatta
pensioneringsperiod l tiden från uppnådda 60 år till uppnådda 63 år,
pensioneringsperiod 11 tiden från uppnådda 63 år till uppnådda 65 år och
pensioneringsperiod 111 tiden från uppnådda 65 år till uppnådda 66 år.
För de särskilda fall, då det anses erforderligt, att pensioneringsperioden
har annan omfattning i tiden än någon av de reguljära perioderna, skall
finnas en särskild pensioneringsperiod IV, omfattande den tid, som för varje
fall bestämmes.
I propositionen redovisas — efter en inledande redogörelse å s. 2—4 — följande
avsnitt, nämligen SPA-reglementets tillämpningsområde m. m. (s. 4
och 5), SPA-pensioneringens finansiering (s. 5—7), SPA-reglementets pensionsålderssgstem
m. m. (s. 7 och 8), det för civila statstjänstemän m. fl.
gällande systemet med pensioneringsperioder (s. 8—10), 1958 års pensionsålderskommittés
förslag och yttrandena däröver (s. 10—22) samt särskilda
6
Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955
frågor (s. 22—32). Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen i dessa
delar.
Såsom bilaga till statsrådsprotokollet har fogats 1948 års pensionsålderskommittés
förslag till kungörelse om ändring av SP A-reglemente t den 29
december 1949 (nr 726) (s. 41 o. följ.).
Departementschefen, som på anförda skäl ansett påkallat att SPA-reglementets
avgångsbestämmelser nu upptages till omprövning, har i likhet med
flertalet remissinstanser förordat, att systemet med pensioneringsperioder
nu införes även för SPA-personalen. De nya bestämmelserna föreslås skola
träda i kraft den 1 juli 1955.
Beträffande detaljerna i departementschefens anförande får utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet, s. 32—40.
Motionerna
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
dels en inom andra kammaren av herrar Senander och Johansson i Stockholm
väckt motion (II: 629), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå
Ivungl. Maj:ts förevarande proposition;
dels ock en inom andra kammaren av herr Rubbestad väckt motion
(II: 636), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen nr
159 måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj:t alt utfärda sådana bestämmelser
om ändring i SP A-reglementet, att övre gränsen för pensioneringsperioderna
I och III höjes till 65 respektive 67 år.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionerna.
Utskottet
Det föreliggande propositionsförslaget innebär, att de enligt SPA-reglementet
gällande fixa pensionsåldrarna skall ersättas med ett system med
pensioneringsperioder i likhet med vad som år 1951 skedde beträffande
tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen. Till stöd härför anföres
till en början, att de förhållanden med hänsyn till arbetsmarknad och befolkningsutveckling,
som föranledde övergången beträffande civila statstjänstemän
från fixa pensionsåldrar till pensioneringsperioder, alltjämt
är i oförminskad grad aktuella. Det är —- framhåller departementschefen
— alltjämt synnerligen angeläget, att arbetsduglig äldre arbetskraft tillvaratages
i största möjliga utsträckning. Detta gäller enligt departementschefens
mening även på de verksamhetsområden, där befattningshavarnas pensionering
sker enligt SPA-reglementet. Till förmån för införande av periodsystemet
även på SPA-områdel talar vidare, att man därigenom återfår den
tidigare överensstämmelsen i förutsättningarna för avgångsskyldighet mellan
statstjänstemän och SPA-anslutna, en överensstämmelse som med hän
-
Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955
7
syn till de nära beröringspunkterna mellan de båda pensionsområdena framstår
som naturlig.
De skäl, som sålunda i propositionen redovisas till stöd för en utsträckning
av periodsystemet även till SPA-området, synes i och för sig bärande.
Rent principiellt måste det — vilket även vitsordats av statens pensionsanstalt
— betecknas som önskvärt att bestämmelserna rörande avgångsåldern
för SPA-klientelet bringas att överensstämma med motsvarande bestämmelser
för den civila statsförvaltningens tjänstemän. Härigenom undvikes
att, såsom f. n. är förhållandet inom av SPA-pensioneringen berörda
undervisningsområden, vid en och samma läroanstalt tillämpas två skilda
pensionsålderssystem, ett för ämneslärare och ett annat för övningslärare.
Avgörande vikt bör även fästas vid den omständigheten, att man såväl inom
SPA-området som inom de områden, där pensioneringen sker enligt de statliga
reglementena, har att räkna med en viss personalcirkulation därigenom
att befattningshavare övergår från den ena pensioneringen till den andra.
Exempel på sådana personalgrupper utgör övningslärarna och sjuksköterskorna.
Förslaget att även för SPA-personalens del ersätta de nuvarande
fixa pensionsåldrarna med ett periodsystem har också tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av flertalet berörda myndigheter m. fl. Statens pensionsanstalt
har dock ifrågasatt den verkliga effekten i periodsystemet. 1951 års
pensionsutredning har mot bakgrunden av främst åldersstrukturen inom
befolkningen uttalat tvivel rörande lämpligheten av det föreslagna periodsystemet
och därjämte anfört, att därest avgångsreglerna för de av periodsystemet
nu omfattade anställningshavarna kommer att bli reviderade inom
en nära framtid, det måste betraktas som diskutabelt om systemet nu bör
utsträckas till ett nytt område, inom vilket både de organisatoriska och de
pensionstekniska förutsättningarna medför särskilda problem. För det fall
att det nuvarande periodsystemet skulle vara att uppfatta som en mera definitiv
lösning av pensionsåldersproblemet, har pensionsutredningen på närmare
anförda skäl uttalat, att ett tungt vägande skäl emot att införa periodsystemet
på SPA-området ligger i den finansieringsteknik, som tillämpas på
detta område. Departementschefen har i fråga om periodsystemets värde
inte kunnat finna den framförda kritiken ge belägg för att systemet har
mindre tillfredsställande effektivitet; han framhåller även att hänsyn måste
tagas till att systemet ifråga varit i tillämpning endast under kort tid.
I fråga om periodsystemets mer eller mindre tillfredsställande effektivitet
är utskottet för sin del ense med departementschefen därom, att den tid som
förflutit från det statsmakterna år 1951 beslutade om systemets införande
vid den civila statsförvaltningen är alltför kort för att härvidlag tillåta några
säkra omdömen; härutinnan hänvisar utskottet till sitl denna dag avgivnr
utlåtande i anledning av riksdagens år 1954 församlade revisorers berättelse
i vad densamma avser tillämpningen av gällande pensionsålderssystem. Från
denna utgångspunkt finner utskottet hinder inte behöva möta mot den föreslagna
utvidgningen. En annan fråga är, huruvida de i propositionen berörda
speciella omständigheterna på SPA-området anses vara av den betydelse, att
allvarligare betänkligheter mot en sådan utvidgning kan resas. Såsom de
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955
partementschefen framhållit synes emellertid de befarade svårigheterna för
huvudmännen att i vissa fall på avsett sätt tillämpa de nya bestämmelserna
kunna undgås genom erforderligt samråd med pensionsans tälten. Vad särskilt
beträffar den finansieringsteknik som gäller för SPA-pensioneringen,
anser sig utskottet knappast behöva räkna med några allvarligare intressemotsättningar
mellan huvudmännen och staten, i vart fall inte inom de betydande
områden av pensioneringen, där huvudmannaskapet representeras
av kommuner och landsting.
Mot en övergång nu till periodsystemet på SPA-området kan måhända
invändas, att frågan om pensioneringssystemets framtida utformning över
huvud f. n. är föremål för omprövning av 1951 års pensionsutredning. Oavsett
det ställningstagande från statsmakternas sida, vartill pensionsutredningens
överväganden i sinom tid må komma att ge anledning, torde i allt
fall få förutsättas att tidpunkten för ett slutligt ställningstagande är relativt
avlägsen. Häri ligger enligt utskottets mening ett skäl för att den i och för
sig eftersträvansvärda likformigheten på pensionsområdet nu tillskapas. En
övergång nu till periodsystemet på SPA-området torde för övrigt icke behöva
uppfattas som ett definitivt val mellan olika möjligheter beträffande pensionsåldrarnas
framtida avvägning.
Vid de överväganden utskottet ägnat den föreliggande frågan har utskottet
fördenskull stannat vid att tillstyrka, att systemet med pensioneringsperioder
göres tillämpligt även på SPA-området.
I fråga om periodsystemets närmare utformning — innebärande att detsamma
i möjligaste mån anpassas till det för den civila statsförvaltningen
redan gällande systemet — ansluter sig utskottet till propositionsförslaget.
Vad propositionen i övrigt innehåller har inte givit utskottet anledning till
erinran.
Av det sagda följer, att utskottet inte kan biträda det i motionen II: 629
framställda yrkandet om avslag på propositionen. Yrkandet i motionen
11:636 om höjning av övre gränsen för vissa pensioneringsperioder avser
en fråga, som med hänsyn till det tidigare anförda ej bör prövas i detta sammanhang,
och kan fördenskull ej i nuvarande läge tillstyrkas.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 11:629 och 11:636, bemyndiga
Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i statsrådsprotokollet över civilärenden för den 18 mars
1955 förordats utfärda bestämmelser om ändring i SPA-reglementet
ävensom i övrigt erforderliga bestämmelser.
Stockholm den 10 maj 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 126.
550942 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.