Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgångsåldern för befattningshavare underkastade SPA-reglementct m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1955-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:127, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgångsåldern för befattningshavare underkastade SPA-reglementct m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955

5

Nr 127

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

avgångsåldern för befattningshavare underkastade

SPA-reglementct m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 159 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 18 mars 1955, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i nämnda statsrådsprotokoll förordats utfärda bestämmelser

om ändring i SPA-reglementet ävensom i övrigt erforderliga bestämmelser.

Propositionen

I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1948 års pensionsålderskommitté

i betänkande den 26 maj 1954 (stencilerat) framlagt förslag förordas i

propositionen, att de enligt SPA-reglementet gällande fixa pensionsåldrarna

skall ersättas med ett system med pensioneringsperioder motsvarande det,

som enligt förordningen den 1 juni 1951 (nr 335) gäller i fråga om civila

statstjänstemän. Under pensioneringsperiod skall det i allmänhet vara en befattningshavares

ensak att bestämma den närmare tidpunkten för sin avgång.

Befattningshavares rätt att avgå före pensioneringsperiodens övre gräns

skall emellertid motsvaras av en möjlighet för vederbörande myndighet eller

huvudman att tillse, att en befattningshavares tjänstgöring icke fortgår

längre än han kan på tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Likaså skall

myndigheten eller huvudmannen ha möjlighet att motsätta sig fortsatt

tjänstgöring under perioden, då avgång från tjänsten påkallas av organisatoriska

och liknande förhållanden.

De reguljära pensioneringsperioderna skall enligt förslaget vara tre till

antalet och i princip omfatta

pensioneringsperiod l tiden från uppnådda 60 år till uppnådda 63 år,

pensioneringsperiod 11 tiden från uppnådda 63 år till uppnådda 65 år och

pensioneringsperiod 111 tiden från uppnådda 65 år till uppnådda 66 år.

För de särskilda fall, då det anses erforderligt, att pensioneringsperioden

har annan omfattning i tiden än någon av de reguljära perioderna, skall

finnas en särskild pensioneringsperiod IV, omfattande den tid, som för varje

fall bestämmes.

I propositionen redovisas — efter en inledande redogörelse å s. 2—4 — följande

avsnitt, nämligen SPA-reglementets tillämpningsområde m. m. (s. 4

och 5), SPA-pensioneringens finansiering (s. 5—7), SPA-reglementets pensionsålderssgstem

m. m. (s. 7 och 8), det för civila statstjänstemän m. fl.

gällande systemet med pensioneringsperioder (s. 8—10), 1958 års pensionsålderskommittés

förslag och yttrandena däröver (s. 10—22) samt särskilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955

frågor (s. 22—32). Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen i dessa

delar.

Såsom bilaga till statsrådsprotokollet har fogats 1948 års pensionsålderskommittés

förslag till kungörelse om ändring av SP A-reglemente t den 29

december 1949 (nr 726) (s. 41 o. följ.).

Departementschefen, som på anförda skäl ansett påkallat att SPA-reglementets

avgångsbestämmelser nu upptages till omprövning, har i likhet med

flertalet remissinstanser förordat, att systemet med pensioneringsperioder

nu införes även för SPA-personalen. De nya bestämmelserna föreslås skola

träda i kraft den 1 juli 1955.

Beträffande detaljerna i departementschefens anförande får utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet, s. 32—40.

Motionerna

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

dels en inom andra kammaren av herrar Senander och Johansson i Stockholm

väckt motion (II: 629), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå

Ivungl. Maj:ts förevarande proposition;

dels ock en inom andra kammaren av herr Rubbestad väckt motion

(II: 636), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen nr

159 måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj:t alt utfärda sådana bestämmelser

om ändring i SP A-reglementet, att övre gränsen för pensioneringsperioderna

I och III höjes till 65 respektive 67 år.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionerna.

Utskottet

Det föreliggande propositionsförslaget innebär, att de enligt SPA-reglementet

gällande fixa pensionsåldrarna skall ersättas med ett system med

pensioneringsperioder i likhet med vad som år 1951 skedde beträffande

tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen. Till stöd härför anföres

till en början, att de förhållanden med hänsyn till arbetsmarknad och befolkningsutveckling,

som föranledde övergången beträffande civila statstjänstemän

från fixa pensionsåldrar till pensioneringsperioder, alltjämt

är i oförminskad grad aktuella. Det är —- framhåller departementschefen

— alltjämt synnerligen angeläget, att arbetsduglig äldre arbetskraft tillvaratages

i största möjliga utsträckning. Detta gäller enligt departementschefens

mening även på de verksamhetsområden, där befattningshavarnas pensionering

sker enligt SPA-reglementet. Till förmån för införande av periodsystemet

även på SPA-områdel talar vidare, att man därigenom återfår den

tidigare överensstämmelsen i förutsättningarna för avgångsskyldighet mellan

statstjänstemän och SPA-anslutna, en överensstämmelse som med hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955

7

syn till de nära beröringspunkterna mellan de båda pensionsområdena framstår

som naturlig.

De skäl, som sålunda i propositionen redovisas till stöd för en utsträckning

av periodsystemet även till SPA-området, synes i och för sig bärande.

Rent principiellt måste det — vilket även vitsordats av statens pensionsanstalt

— betecknas som önskvärt att bestämmelserna rörande avgångsåldern

för SPA-klientelet bringas att överensstämma med motsvarande bestämmelser

för den civila statsförvaltningens tjänstemän. Härigenom undvikes

att, såsom f. n. är förhållandet inom av SPA-pensioneringen berörda

undervisningsområden, vid en och samma läroanstalt tillämpas två skilda

pensionsålderssystem, ett för ämneslärare och ett annat för övningslärare.

Avgörande vikt bör även fästas vid den omständigheten, att man såväl inom

SPA-området som inom de områden, där pensioneringen sker enligt de statliga

reglementena, har att räkna med en viss personalcirkulation därigenom

att befattningshavare övergår från den ena pensioneringen till den andra.

Exempel på sådana personalgrupper utgör övningslärarna och sjuksköterskorna.

Förslaget att även för SPA-personalens del ersätta de nuvarande

fixa pensionsåldrarna med ett periodsystem har också tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av flertalet berörda myndigheter m. fl. Statens pensionsanstalt

har dock ifrågasatt den verkliga effekten i periodsystemet. 1951 års

pensionsutredning har mot bakgrunden av främst åldersstrukturen inom

befolkningen uttalat tvivel rörande lämpligheten av det föreslagna periodsystemet

och därjämte anfört, att därest avgångsreglerna för de av periodsystemet

nu omfattade anställningshavarna kommer att bli reviderade inom

en nära framtid, det måste betraktas som diskutabelt om systemet nu bör

utsträckas till ett nytt område, inom vilket både de organisatoriska och de

pensionstekniska förutsättningarna medför särskilda problem. För det fall

att det nuvarande periodsystemet skulle vara att uppfatta som en mera definitiv

lösning av pensionsåldersproblemet, har pensionsutredningen på närmare

anförda skäl uttalat, att ett tungt vägande skäl emot att införa periodsystemet

på SPA-området ligger i den finansieringsteknik, som tillämpas på

detta område. Departementschefen har i fråga om periodsystemets värde

inte kunnat finna den framförda kritiken ge belägg för att systemet har

mindre tillfredsställande effektivitet; han framhåller även att hänsyn måste

tagas till att systemet ifråga varit i tillämpning endast under kort tid.

I fråga om periodsystemets mer eller mindre tillfredsställande effektivitet

är utskottet för sin del ense med departementschefen därom, att den tid som

förflutit från det statsmakterna år 1951 beslutade om systemets införande

vid den civila statsförvaltningen är alltför kort för att härvidlag tillåta några

säkra omdömen; härutinnan hänvisar utskottet till sitl denna dag avgivnr

utlåtande i anledning av riksdagens år 1954 församlade revisorers berättelse

i vad densamma avser tillämpningen av gällande pensionsålderssystem. Från

denna utgångspunkt finner utskottet hinder inte behöva möta mot den föreslagna

utvidgningen. En annan fråga är, huruvida de i propositionen berörda

speciella omständigheterna på SPA-området anses vara av den betydelse, att

allvarligare betänkligheter mot en sådan utvidgning kan resas. Såsom de
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 127 år 1955

partementschefen framhållit synes emellertid de befarade svårigheterna för

huvudmännen att i vissa fall på avsett sätt tillämpa de nya bestämmelserna

kunna undgås genom erforderligt samråd med pensionsans tälten. Vad särskilt

beträffar den finansieringsteknik som gäller för SPA-pensioneringen,

anser sig utskottet knappast behöva räkna med några allvarligare intressemotsättningar

mellan huvudmännen och staten, i vart fall inte inom de betydande

områden av pensioneringen, där huvudmannaskapet representeras

av kommuner och landsting.

Mot en övergång nu till periodsystemet på SPA-området kan måhända

invändas, att frågan om pensioneringssystemets framtida utformning över

huvud f. n. är föremål för omprövning av 1951 års pensionsutredning. Oavsett

det ställningstagande från statsmakternas sida, vartill pensionsutredningens

överväganden i sinom tid må komma att ge anledning, torde i allt

fall få förutsättas att tidpunkten för ett slutligt ställningstagande är relativt

avlägsen. Häri ligger enligt utskottets mening ett skäl för att den i och för

sig eftersträvansvärda likformigheten på pensionsområdet nu tillskapas. En

övergång nu till periodsystemet på SPA-området torde för övrigt icke behöva

uppfattas som ett definitivt val mellan olika möjligheter beträffande pensionsåldrarnas

framtida avvägning.

Vid de överväganden utskottet ägnat den föreliggande frågan har utskottet

fördenskull stannat vid att tillstyrka, att systemet med pensioneringsperioder

göres tillämpligt även på SPA-området.

I fråga om periodsystemets närmare utformning — innebärande att detsamma

i möjligaste mån anpassas till det för den civila statsförvaltningen

redan gällande systemet — ansluter sig utskottet till propositionsförslaget.

Vad propositionen i övrigt innehåller har inte givit utskottet anledning till

erinran.

Av det sagda följer, att utskottet inte kan biträda det i motionen II: 629

framställda yrkandet om avslag på propositionen. Yrkandet i motionen

11:636 om höjning av övre gränsen för vissa pensioneringsperioder avser

en fråga, som med hänsyn till det tidigare anförda ej bör prövas i detta sammanhang,

och kan fördenskull ej i nuvarande läge tillstyrkas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 11:629 och 11:636, bemyndiga

Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i statsrådsprotokollet över civilärenden för den 18 mars

1955 förordats utfärda bestämmelser om ändring i SPA-reglementet

ävensom i övrigt erforderliga bestämmelser.

Stockholm den 10 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 126.

550942 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.