Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående högertrafikfrågan jåmte i ämnet väckta motioner.

1955-05-13 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:131, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående högertrafikfrågan jåmte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

År 131—132

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

1

Nr 131

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

högertrafikfrågan jåmte i ämnet väckta motioner.

(4 :e avd.)

I propositionen nr 111 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 25

februari 1955, föreslagit riksdagen att dels avgiva yttrande i anledning av

ett av föredragande departementschefen framlagt förslag angående högertrafikfrågan,

dels uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde till

en av departementschefen förordad folkomröstningsnämnd utse en rådgivande

parlamentarisk kommitté, dels ock för budgetåret 1955/56 anvisa

följande anslag, nämligen dels till Statlig upplysningsverksamhet vid 1955

års folkomröstning under sjätte huvudtiteln ett anslag av 2 550 000 kronor,

dels till Administration av 1955 års folkomröstning under elfte huvudtiteln

ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Sedan riksdagen i skrivelse den 2 december 1953, nr 399, anhållit, att

Kungl. Maj:t ville utreda förutsättningarna för vårt land att under den

närmaste framtiden genomföra en övergång till högertrafik samt för riksdagen

framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning,

tillkallades med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 januari 1954

samma dag sju sakkunniga — 195b års kommitté för utredning om högertrafik

— för att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Kommittén har med skrivelse den 30 oktober 1954 överlämnat sitt betänkande

(SOU 1954: 30).

Kommittén redogör till en början för högertrafikfrågans tidigare behandling

och erinrar i detta hänseende om den utredning i frågan, som

verkställdes av 1939 års högertrafikkommitté (SOU 1940:30) samt om

uttalanden i ämnet dels vid 1939 och 1945 års riksdagar, dels ock av

Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel in. in. (SOU

1953:5).

Kommittén har sökt att med utgångspunkt från tillgängligt statistiskt

material undersöka vissa trafiksäkerhetsfrågor och andra särskilda förhållanden,

som tillmätts betydelse i debatten om övergång till högertrafik.

En redogörelse för dessa undersökningar lämnas å s. 3—7 i propositionen.

Sammanfattningsvis anför kommittén att -— såsom även 1939 års kom
1—930

55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 131—132

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

mitté framhöll — ur teoretisk eller teknisk synpunkt företräde icke kan

ges åt vänstertrafik eller högertrafik. De skäl, som kan anföras mot en

övergång till högertrafik, nämligen den sannolika ökningen på kortare sikt

av olycksriskerna efter trafikomläggningen och de stora kostnaderna för

omläggningen, är i och för sig tungt vägande. Med hänsyn till utvecklingen

av den internationella landsvägstrafiken och det därav betingade intresset

av enhetliga trafikregler länderna emellan finner dock kommittén, att övergång

till högertrafik bör genomföras i vårt land för väg- och gatutrafiken.

På längre sikt synes detta vara fördelaktigt även ur trafiksäkerhetssynpunkt.

För järnvägstrafiken bör enligt kommitténs mening vänstertrafiken bibehållas.

Kommitténs ordförande har i särskilt yttrande anmält en från kommittémajoritetens

uppfattning i huvudfrågan avvikande mening (s. 7

och 8).

Två av kommittéledamöterna har i frågan om en eventuell folkomröstning

anfört följande.

Kommittén har enligt sina direktiv haft till uppdrag att planlägga utredningsarbetet

med tanke på att frågan om övergång till högertrafik skulle

kunna göras till föremål för rådgivande folkomröstning. Kommittén har

således icke haft att ta ställning till frågan om folkomröstning eller icke i

detta spörsmål. Vi har i enlighet härmed tolkat direktiven så, att frågan

om folkomröstning skall prövas i annat sammanhang. Enligt vår personliga

mening synes något principiellt hinder för folkomröstning i ärendet

inte föreligga.

Vidare har en ledamot uttalat att enligt hans uppfattning bör under

alla förhållanden, innan eventuellt beslut om övergång till högertrafik

fattas, folkomröstning äga rum, därest någon väsentligt större del av de med

övergången till högertrafik förenade kostnaderna än vad som föreslagits i

kommitténs betänkande skulle anses böra bestridas med andra medel än

automobilskattemedel.

Kommittén framhåller, att det ur kostnadssynpunkt är angeläget att,

därest en omläggning till högertrafik skall äga rum, denna göres snarast

möjligt. Efter en inventering av verkstadskapaciteten och en bedömning av

hur omställningen bör ske med hänsyn till bl. a. anskaffandet av erforderlig

buffert av vagnar har närmast möjliga tidpunkt ansetts bli år 1959

om beslut angående omläggningen fattas år 1955.

Kommittén utgår i sina kostnadsberäkningar från att en eventuell övergång

till högertrafik äger rum i juni 1959 (t. ex. söndagen den 7). Vid

övergång ett senare år kommer kostnaderna för en omläggning att ha

stegrats.

De totala kostnaderna för en övergång till högertrafik skulle enligt kommittén

uppgå till 215 milj. kr. enligt följande sammanställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

3

Milj. kr.

Spårvagnar ....................................... ^,0

Bussar ............................................. 110,o

Allmänna vägar:

Landsbygd .................................... H>°

Städer .......................................... ^>5

Enskilda vägar (landsbygd och städer) ... 1,5

Järnvägar .......................................... ‘*>°

Skogsbruk .......................................... l’°

Krigsmakt .......................................... 1>5

Bensinstationer ................................. 5,o

Åtgärder mot ökade olycksrisker ............ 2,o

Administration .................................... 1>5

Oförutsett .................................... 5»°

Summa 215,o

Ingenjörsvetenskapsakademien har vid en inom akademien verkställd

undersökning beräknat kostnaderna till sammanlagt 150 milj. kr.

Två av kommitténs ledamöter ha ansett desamma böra beräknas till

högst 170 milj. kr.

Kommittén erinrar i finansieringsfrågan om att enligt direktiven för

dess arbete de av eu omläggning till högertrafik föranledda kostnaderna

A varje fall till väsentlig del skall täckas av automobilskattemedel, med

hänsyn till att en omläggning i första hand får anses vara ett bilismens

intresse.

För finansieringen av kostnaderna föreslår kommittén införande av särskilda

tilläggsskatter å drivmedel för budgetåren 1955/56—1958/59 så utformade,

att skatterna beräknas inbringa ett par hundra miljoner kronor

för ifrågavarande fyra år. Enligt vad som för närvarande är känt angående

storleken av drivmedelsförbrukningen och dess sannolika utveckling, synes

sådana skatter i anslutning till nu gällande grunder för drivmedelsskatterna

böra bestämmas till tre öre för liter bensin, motorsprit och brännolja.

Beträffande den beräknade storleken av sålunda inflytande skattemedel

samt den av kommittén föreslagna fördelningen av desamma torde få hänvisas

till propositionen (s. 13 och 14). Även i dessa frågor ha reservationer

avgivits av vissa ledamöter (s. 14—16).

Remissyttranden ha avgivits av ett sjuttiotal myndigheter och sammanslutningar

(s. 16—26).

Departementschefen erinrar inledningsvis om att frågan om övergång

till högertrafik i riket sedan slutet av 1920-talet varit föremål för stor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskotlels utlåtande nr 131 dr 1955

uppmärksamhet i vårt land och vid åtskilliga tillfällen aktualiserats hos

statsmakterna genom motioner i riksdagen, uttalanden av olika utredningar

och framställningar från i saken intresserade samt anför vidare härom

följande.

Senast har 1954 års kommitté för utredning om högertrafik, som tillkallats

sedan riksdagen vid 1953 års höstsession anhållit om utredning i

frågan, förordat övergång till högertrafik på vägarna vid lämplig tidpunkt,

exempelvis i början av juni 1959. Kommittén har visserligen funnit, att

den sannolika ökningen av olycksriskerna under en övergångstid i samband

med trafikomläggningen och de stora kostnaderna för reformen —

av kommittén beräknade till 215 milj. kr. — i och för sig är tungt vägande

skäl mot eu övergång till högertrafik. Sett på längre sikt har kommittén

emellertid ansett en övergång vara förenad med fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt

genom bortfall av de olyckor, som beror på de från angränsande

länder avvikande körreglerna. Detta förhållande samt utvecklingen

av den internationella landsvägstrafiken och det därav betingade intresset

av enhetliga trafikregler länderna emellan har kommittén ansett väga

tyngre än de skäl, som talar mot en trafikomläggning. För finansiering av

kostnaderna för reformen har kommittén föreslagit särskilda tilläggsskatter

om tre öre per liter bensin, motorsprit och brännolja, att utgå

under fyra års tid. Av de automobilskattemedel, som sålunda beräknas inflyta,

skulle kostnaderna för åtgärder beträffande landsbygdens allmänna

vägar m. in. helt bestridas, varjämte statsbidrag skulle utgå med i princip

95 % för åtgärder i fråga om allmänna vägar i städerna, enskilda

vägar, skogsbruk, krigsmakt, spårvägar och hussar samt 90 % i fråga om

säkerhetsanordningar vid järnvägar.

Mot kommitténs förslag i huvudfrågan har reservation avgivits av dess

ordförande, som icke ansett de för en övergång till högertrafik anförda

skälen uppväga de med en trafikomläggning förenade kostnaderna och

olägenheterna. Avvikande meningar har anförts inom kommittén även

rörande reformens finansiering.

Vad beträffar remissmyndigheternas inställning till kommitténs förslag

i huvudfrågan kan rent allmänt sägas, att trafikomläggningen tillstyrkts

i den övervägande delen yttranden, men att antalet remissinstanser,

som avstyrkt eller uttalat betänkligheter eller som fogat förbehåll till

sina tillstyrkanden, icke är obetydligt. Anmärkningsvärt är att länsstyrelserna

i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län — landsändar med

livliga vägtrafikförbindelser med högertrafikländer — avstyrkt eller uttalat

starka betänkligheter mot reformen. Det är även värt att notera, att

de tre organisationer, som företräder trafikbilägarnas intressen, avstyrkt

kommitténs förslag och ställt sig ganska likgiltiga till högertrafiken som

sådan.

I folkomröstningsfrågan anför statsrådet följande.

Det kan sålunda konstateras, att meningarna rörande en trafikomläggning

i riket är delade, liksom de varit vid de tidigare tillfällen, då frågan

varit aktuell. Med hänsyn härtill och då frågan om en övergång till högertrafik

måste betecknas som en fråga av stor vikt för allmänheten till följd

av den genomgripande ändring i medborgarnas trafikvanor, som en omläggning

innebär, synes tanken på att inhämta medborgarnas uppfattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

o

genom eu rådgivande folkomröstning i fragan ligga nära till hands, kn

sådan anordning har också i tidigare sammanhang diskuterats. Jag vill

erinra om att andra lagutskottet vid 1945 års riksdag uttalade, att högertrafikreformen

ej borde komma till stånd, om den ej omfattades av folkets

breda lager samt ifrågasatte om icke folkmeningen borde undersökas

genom folkomröstning.'' I det nu aktuella kommittéförslaget har folkomröstningsfrågan

icke berörts av utredningens majoritet, men tre ledamöter

har gjort uttalanden, som kan sägas innebära, att de i princip accepterar

tanken på en folkomröstning i ärendet. I remissyttrandena över förslaget och

i den offentliga debatt, som förts i frågan, har emellertid flera argument

mot eu folkomröstning i högertrafikfrågan anförts. Det har sålunda gjorts

gällande, att spörsmålet är alltför komplicerat för att lämpa sig för referendum.

Enligt min mening bör dock den upplysningskampanj, som jag

förutsätter kommer att föregå omröstningen, ge medborgarna förutsättningar

att taga objektivt grundad ställning till frågan. Det har mot eu

folkomröstning om högertrafiken vidare invänts, att folkmeningen är alltför

lättpåverkad samt att stora kostnader är förbundna med en omröstning.

Om dessa argument, som egentligen drabbar folkomröstningsinstitutet

som sådant, skulle ges beaktande, torde snart sagt ingen reform anses

kunna bli föremål för ett referendum. Ett annat ofta återkommande

argument är att, om kostnaderna för reformen skall betalas av bilismen,

det är oriktigt att undersöka uppfattningen även hos folk, som icke äger

motorfordon. Härom kan sägas, att — bortsett från att man, med hänsyn

till trolig övervältring av större eller mindre del av kostnaderna på

allmänheten,'' ej med säkerhet vet, hur kostnaderna för reformen slutligen

kommer att fördela sig på olika befolkningsgrupper — högertrafikfrågan

icke uteslutande är av ekonomisk natur och att även andra trafikanter

än de, som betalar bilskatt, i hög grad berörs av en trafikomläggning.

Slutligen har invänts, att en folkomröstning medför tidsutdräkt

innan beslut i frågan kan fattas; detta dröjsmål förlänger det nuvarande

osäkerhelst i Ilståndet, varjämte kostnaderna för reformen och olycksriskerna

under övergångstiden kan öka vid ett genomförande vid en senare

tidpunkt än vad kommittén förutsatt. För egen del anser jag emellertid,

att om en folkomröstning i och för sig anses önskvärd, olägenheterna med

ett uppskov om ungefär ett år, innan principbeslut i huvudfrågan kan

fattas, icke är av den storleksordningen, att de bör lägga hinder i vägen

för ett referendum i frågan, särskilt som arbetsmarknads- och konjunkturläget

ej ter sig särdeles gynnsamt för att snart påbörja de för omläggningen

erforderliga arbetena. Med hänsyn till ärendets vikt och de delade

meningar, som yppats i själva sakfrågan, anser jag det lämpligt, att folkets

mening i högertrafikfrågan inhämtas, och jag förordar sålunda en allmän

folkomröstning i ärendet.

Ett viktigt problem är utformningen av själva frågeställningen vid folkomröstningen.

Många möjligheter är härvid tänkbara, från eu enda enkelt

utformad fråga om höger- eller vänstertrafik önskas, till en lång rad

frågor angivande olika alternativ rörande de spörsmål, om vilka delade

meningar visat sig föreligga. Med hänsyn till de betydande direkta kostnaderna

för reformen torde det för eu del medborgares ställningstagande

till spörsmålet, om en trafikomläggning bör ske, bli utslagsgivande på

vilket sätt kostnaderna skall finansieras. Ur denna synpunkt skulle eu rad

alternativa frågor vara att föredraga. Mot en sådan lösning talar emeller
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

tid, att ett någorlunda uttömmande angivande av olika tänkbara alternativ

skulle ge upphov till en stor mängd frågor, som skulle göra omröstningen

invecklad och medföra allvarliga svårigheter att ur omröstningsresultatet

utläsa den verkliga folkmeningen. Enligt min åsikt bör därför endast en

fråga, avsedd att besvaras med ja eller nej, uppställas och denna fråga

avse önskvärdheten av en övergång till högertrafik på vägarna. Dock bör

i detta fall även medborgare, som ställer sig likgiltiga eller av andra skäl

icke vill taga ställning till spörsmålet om höger- eller vänstertrafik, ges

möjligheter att uttryckligen ge denna sin mening till känna vid omröstningen;

detta synes lämpligen kunna ske genom avlämnande av eu blank

röstsedel. Någon uppdelning av rösterna på olika kategorier, t. ex. efter

de röstandes kön, ålder och körkortsinnehav, anser jag mig ej böra förorda.

Beträffande finansieringsfrågan gör departementschefen följande uttalande.

På grund av de delade meningar, som inom kommittén och bland remissinstanserna

visat sig föreligga rörande finansieringsfrågan samt med

hänsyn till vad jag tidigare anfört om sagda frågas betydelse för vissa

medborgargruppers ställningstagande till reformen över huvud, synes det

mig påkallat, att statsmakterna redan nu i princip tar ställning till hur

kostnaderna för en eventuell högertrafikreform skall täckas.

Vad då först beträffar de totala direkta kostnaderna för reformen föreligger

olika beräkningsresultat, nämligen dels ingenjörsvetenskapsakademiens

från år 1953 om 150 milj. kr., dels kommittémajoritetens om ca

215 milj. kr., dels ock reservanternas om 170 milj. kr. Ingenjörsvetenskapsakademien

har sedermera i sitt yttrande över kommittébetänkandet

ansett sig kunna utgå från, att omläggningen kommer att kosta ca 200

milj. kr. För medborgarnas vägledning vid folkomröstningen torde det

vara tillfyllest att ange, att kostnaderna beräknas uppgå till ett belopp av

storleksordningen 200 milj. kr. för en trafikomläggning år 1959. Jag vill

understryka, att häri icke ligger något som helst ställningstagande till tidpunkten

för en eventuell reform.

Vid utredningens tillsättande utgick jag ifrån, att kostnaderna för eu

omläggning i varje fall till huvudsaklig del skulle täckas av automobilskattemedel,

med hänsyn till att en övergång till högertrafik i första hand

finge anses vara ett bilismens intresse. Inom kommittén, vari riksdagens

samtliga demokratiska partier varit representerade, har någon gensaga

ej riktats häremot, även om delade meningar förelegat när det gällt att

fastställa storleken av den kostnadsandel, som borde falla på automobilskattemedlen.

I detta hänseende torde kommittémajoritetens i det föregående

antydda förslag i huvudsak böra läggas till grund för ett eventuellt

framtida beslut om trafikomläggning. Det synes icke påkallat att statsmakterna

i detta sammanhang tager definitiv ställning till den närmare utformning

av statsbidragsbestämmelserna och de mera detaljerade föreskrifterna

om vad som skall avräknas mot automobilskattemedlen.

För finansiering av de på automobilskattemedlen ankommande kostnaderna

har kommittén föreslagit en tillfällig drivmedelsskatt om tre öre per

liter under fyra år. Två reservanter inom kommittén har ansett denna

skattehöjning obefogad med hänsyn till dels de reservationsmedelsbehållningar,

som till följd av tillämpat system med kalenderårsredovisning av

väganslagen föreligger vid varje budgetårs utgång, dels ock det överskott

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955 7

i övrigt på automobilskattemedlens specialbudget, som redan uppstått och

kan väntas ytterligare öka. Även ett mycket stort antal remissinstanser

har ansett, att utrymme för reformen finnes inom ramen för nuvarande

beskattning. Jag vill erinra om, att enligt beräkningarna i årets statsverksproposition

ett överskott om 76,i milj. kr. skulle uppstå på specialbudgeten

för budgetåret 1955/56. Den begränsning av väginvesteringsverksamheten,

som tills vidare skett under innevarande kalenderår, kan dessutom komma

alt medföra ytterligare reservationer på anslagen utöver vad man normalt

har att räkna med. Huruvida sådana begränsningar kommer att erfordras

även under de närmast följande åren eller om möjligheter skall föreligga

att taga i anspråk reservationsmedelsbehallningarna för ökade in\esteringai

i vägväsendet kan icke nu med säkerhet bedömas. Undei alla förhallanden

torde — även bortsett från de av den nyligen beslutade investeringsavgiften

på bilar härflytande inkomsterna, vilka enligt uttalande i propositionen

1955: 36 skall reserveras för en utökning av väginvesteringsverksamheten

när en sådan framstår som konjunkturpolitiskt önskvärd

under de närmaste åren överskott komma att föreligga på automobilskattemedlens

specialbudget. Huruvida kostnaderna för en eventuell högertrafikreform

helt eller till någon del skall kunna bestridas med ianspråktagande

av detta överskott och den av de sakkunniga föreslagna tillfälliga extrabeskattningen

skall kunna underlåtas, är emellertid en fråga, som får prövas

senare, när förhållandena, bl. a. med hänsyn till det reala utrymmet för

en önskvärd utvidgning av den egentliga väginvesteringsverksamheten,

bättre kan överblickas.

Den skisserade ordningen för reformens finansiering torde icke böra

anges i själva lagen om folkomröstningen utan bringas till de röstberättigades

kännedom genom den upplysningsverksamhet, som jag i det följande

vill närmare beröra.

Rörande utformningen av bestämmelserna om folkomröstningen får jag

hänvisa till vad chefen för justitiedepartementet anför i en särskild denna

dag anmäld proposition med förslag till lag om folkomröstning angående

högertrafik.

Vad slutligen angår frågan i vad mån statlig upplysningsverksamhet

bör bedrivas i samband med folkomröstningen anför departementschefen

följande.

Chefen för justitiedepartementet uttalade i propositionen nr 1954: 193

bl. a., att han ansåg det vara statens ofrånkomliga skyldighet att tillse, att

medborgarna bleve allsidigt och i erforderlig utsträckning informerade om

de frågor, beträffande vilka staten begärde att medborgarna skulle yttra

sig; för upplysningsverksamhet borde därför vid varje folkomröstning ett

statligt anslag ställas till förfogande. Eu preliminär undersökning hade

givit vid handen, att utgifterna för en sådan upplysningsverksamhet måhända

skulle uppgå till 3 å 5 milj. kr. för varje omröstning. Föredragande

departementschefen uttalade vidare, att ett statligt anslag lör ändamålet

borde få disponeras ej endast av ja- och nej-sidan, utan även av dem som

ansåg, alt man ej borde taga bestämd ståndpunkt eller som ville främja

eu kompromisslinje. Den närmare fördelningen av anslaget syntes böra

handhavas förslagsvis av en utav riksdagen tillsatt nämnd, vilken även

borde få i uppgift att behandla övriga frågor rörande den statliga upplysningsverksamheten.

Departementschefen ansåg emellertid icke dessa spörs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1953

mål vara tillräckligt genomdiskuterade för att slutlig ställning skulle

kunna tagas till dem, utan förklarade sig ha för avsikt att låta närmare

utreda, hur en effektiv upplysningsverksamhet borde vara organiserad.

I enlighet med vad som sålunda uttalats förordar jag, att ett anslag till

statlig upplysningsverksamhet vid folkomröstningen i högertrafikfrågan

anvisas. Vad beträffar den tilltänkta utredningen har chefen för justitiedepartementet

den 11 februari 1955 bemyndigats att tillkalla en särskild

sakkunnig för ändamålet. Utredningsarbetet torde knappast kunna ske så

snabbt, att resultatet skulle kunna tillgodogöras vid den nu aktuella folkomröstningen.

Fastmera torde utredningsarbetet delvis komma att bygga

på de erfarenheter, som man får av upplysningsverksamheten vid denna

tolkomröstning. Verksamheten får således nu en viss försöksprägel. Jag

vill här skissera hur jag tänker mig huvuddragen av denna verksamhet vid

den nu aktuella folkomröstningen.

Ansvaret för upplysningsverksamheten bör åvila en av Kungl. Maj:t

utsedd nämnd om tre personer (folkomröstningsnämnden). Till denna

nämnds förfogande bör stå en parlamentarisk kommitté med uppgift att

lämna nämnden råd i olika frågor. Sagda kommitté — i vilken högertrafik-

och vänstertrafikanhängare bör vara lika representerade, tillhopa

förslagsvis tio personer — torde böra utses av riksdagens talmanskonferens.

Det torde åligga folkomröstningsnämnden att dels själv bedriva objektiv

upplysningsverksamhet rörande en trafikomläggning, dels verka för att

de olika åsiktsriktningarna organiserar en upplysnings- och propagandaverksamhet

var och en för sin linje.

Vad angår den objektiva upplysningsverksamheten har nämnden att

utarbeta en broschyr, vari argumenten för och emot trafikomläggningen

framföres samt förutsättningarna vid folkomröstningen i vad avser finansieringen

av en eventuell reform redovisas. Genom nämndens försorg och

på statens bekostnad tryckes broschyren och distribueras till samtliga hushåll

i landet, varjämte den tillhandahålles på samtliga postanstalter och

på beskickningar och konsulat i utlandet. Broschyren bör på omröstningsdagen

i lämpligt antal exemplar hållas tillgänglig vid omröstningslokalerna.

— Nämnden bör även söka hos Radiotjänst utverka, att en serie radioprogram

i frågan anordnas.

I fråga om de olika meningsriktningarnas egen propagandaverksamhet

skall nämnden taga kontakt med befintliga organisationer, som kan antagas

vilja propagera för höger- respektive vänstertrafik, eller verka för

att intressesammanslutningar med sagda syfte skapas. Det torde ligga närmast

till hands att ett centralt organ för var och en av de båda sidorna

organiseras. Propagandan kan bedrivas i många former, t. ex. genom flygblad,

affischer, film, annonser, föredrag och offentliga möten. Ett statligt

anslag bör stå till nämndens disposition för understöd av verksamheten,

att fördelas lika mellan de båda sidorna. Nämnden bör noga pröva, att

bidragstagare är representativ för vederbörande meningsriktning och har

möjligheter att på ett tillfredsställande sätt bedriva propaganda i saken,

och nämnden bär även fortlöpande kontrollera de statliga bidragens användning.

Självfallet bör nämnden, innan statsbidrag fördelas, tillse att det

finns företrädare för båda åsiktsriktningarna, som anses kunna anförtros

statsbidrag. — Bidrag till propaganda för någon tredje ståndpunkt anser

jag icke böra utgå i den nu aktuella folkomröstningskampanjen, men jag

understryker att mitt ställningstagande icke bör vara prejudicerande för

eventuella kommande folkomröstningar i andra frågor

c» o

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 År 1955

9

Under anslaget till den statliga upplysningsverksamheten beräknar jag

kostnaderna för broschyrens utformning, tryckning och distribuering —

som jag förutsätter kommer att ske i form av betalt gruppkorsband —

inklusive kostnaderna för nämnden och det rådgivande organet, till ca

550 000 kr. För understöd av propaganda föreslår jag, att ett belopp om

2 000 000 kr. anvisas. Anslaget bör således uppföras med 2 550 000 kr.

Dessutom erfordras ett anslag för kostnader i samband med omröstningsförfarandet,

d. v. s. för anskaffande av röstsedlar och kuvert, för röstmottagning

på postanstalter o. dyl. Med ledning av utgifterna för 1952

års val till riksdagens andra kammare beräknar jag anslaget till 1 000 000

kr. Då administreringen av folkomröstningen torde ankomma på inrikesdepartementet,

synes anslaget böra uppföras under elfte huvudtiteln.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Björnberg m. fl. (1:431) och den andra inom andra kammaren

av herr Håstnd in. fl. (11:545), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte besluta dels att begränsa anslaget

till statlig upplysningsverksamhet till 550 000 kronor, avseende uteslutande

utformning, tryckning och distribution av en objektiv broschyr

i ämnet, dels att i övrigt beakta vad i motionen anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Englund in. fl. (1:453) och den andra inom andra kammaren av

herr Gustafsson i Borås in. fl. (11:544), i vilka hemställts, att riksdagen

med bifall i övrigt till vad som föreslås i förevarande proposition måtte

anvisa följande anslag, nämligen

a) till statlig upplysningsverksamhet vid 1955 års folkomröstningar

under sjätte huvudtiteln ett anslag av 3 000 000 kronor;

b) till administration av 1955 års folkomröstningar under elfte huvudtiteln

ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor;

dels en inom första kammaren av herrar Sigfrid Larsson och Franzén

väckt motion (1:454), i vilken hemställts att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte besluta att till statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning under sjätte huvudtiteln i enlighet

med Kungl. Maj :ts förslag anslå 550 000 kronor till täckande av kostnaderna

för en broschyrs utformning, tryckning och distribution, inklusive

kostnaderna för den föreslagna nämnden och rådgivande organet, men

avslå Kungl. Maj :ts förslag om understöd av propaganda med ett belopp

av två miljoner kronor;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr O bion in. fl. (1:469) och den andra inom andra kammaren av

herr Ohlin in. fl. (11:580), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte dels till statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning under sjätte huvudtiteln

anvisa ett anslag av 550 000 kronor, innebärande eu nedskärning av Kungl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 131 är 1955

Maj:ts förslag med 2 000 000 kronor, dels i övrigt beakta vad i motionen

anförts;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Svensson i Stenkyrka och

Johansson i Mysinge väckt motion (.11:563), i vilken hemställts att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag under punkterna II och Illa) i

förevarande proposition med anhållan dels om att riksdagen uppdrager åt

talmanskonferensen att såsom biträde till folkomröstningsnämnden utse

en rådgivande parlamentarisk kommitté, dels om ett anslag för budgetåret

1955/56 under sjätte huvudtiteln å 2 550 000 kronor till statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionerna II: 545, I: 453, I: 454, II: 580 och II: 563.

Utskottet. I sitt den 30 oktober 1954 avgivna betänkande (SOU 1954: 30)

har 1954 års kommitté för utredning om högertrafik förordat, att övergång

till högertrafik för väg- och gatutrafiken genomföres i vårt land.

Något förslag om att underställa frågan allmän folkomröstning har icke

framlagts av kommittén, men tre av dess ledamöter ha i särskilda Yttranden

förklarat sig i princip icke ha något att erinra däremot. Departementschefen

har för sin del intagit den ståndpunkten, att det med hänsyn

till ärendets vikt och de delade meningar som under remissbehandlingen

av kommitténs betänkande yppats rörande trafikomläggningen som sådan

måste anses lämpligt, att folkets mening i högertrafikfrågan inhämtas. Utskottet

delar denna uppfattning och tillstyrker sålunda Kungl. Maj:ts förslag

om en allmän folkomröstning i ärendet.

Beträffande utformningen av själva frågeställningen vid folkomröstningen

har departementschefen avvisat tanken på att till besvarande skulle

uppställas eu rad alternativa frågor. Ett någorlunda uttömmande angi''ande

av olika tänkbara alternativ anses nämligen komma att ge upphov

till en stor mängd frågor, vilka skulle göra omröstningen invecklad och

medföra allvarliga svårigheter att ur omröstningsresultatet utläsa den verkliga

folkmeningen. Enligt departementschefens åsikt bör därför endast

en fråga, avsedd att besvaras med ja eller nej, uppställas och denna fråga

avse önskvärdheten av en övergång till högertrafik på vägarna. Samtidigt

förutsättes dock att medborgare, som ställa sig likgiltiga eller av andra

skäl icke vilja taga ställning till förevarande spörsmål, skola beredas möjlighet

att uttryckligen ge denna sin mening till känna vid omröstningen

genom avlämnande av en blank röstsedel.

I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt,

att frågeställningen vid folkomröstningen utformas så enkelt som möjligt.

Vad departementschefen härutinnan anfört och förordat ger därför i princip

icke anledning till någon erinran från utskottets sida. Det synes dock

utskottet tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga för redovisning av även

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 är 1955

11

en tredje ståndpunkt vid själva omröstningen, vilket måste komma att komplicera

förfarandet. Utskottet vill likväl icke motsätta sig departementschefens

förslag.

I och för genomförande av folkomröstningen har Ivungl. Maj:t, såsom

utskottet i det följande kommer att närmare beröra, äskat dels ett anslag

till statlig upplysningsverksamhet av 2 550 000 kronor och dels ett anslag

till administration av 1 000 000 kronor. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts

förslag i övrigt har i de likalydande motionerna 1:453 och 11:544 hemställts,

att ifrågavarande båda anslag måtte uppräknas med respektive

450 000 och 500 000 kronor, vilket ansetts erforderligt för att hestrida merkostnaderna

för den särskilda folkomröstning rörande medborgarnas inställning

till den principiella utformningen av bestämmelserna mot onykterhet

i biltrafiken, vilken enligt motionärernas mening bör ordnas samtidigt

med folkomröstningen rörande högertrafiken. Med hänsyn till vad

utskottet ovan anfört beträffande angelägenheten av att själva frågeställningen

vid den i förevarande proposition behandlade folkomröstningen utformas

så enkelt som möjligt och då detta syfte torde motverkas av ett

sammanförande av helt artskilda spörsmål enligt motionärernas förslag,

har emellertid utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till nyssnämnda

motioner.

De totala kostnaderna för en eventuell högertrafikreform har departementschefen

ansett kunna angivas till ett belopp av storleken 200 milj.

kronor. Förutsättningen härför är att omläggningen sker år 1959; med

detta konstaterande har departementschefen dock icke velat binda sig för

någon bestämd tidpunkt i förevarande avseende. Av vissa i propositionen

redovisade skäl har departementschefen å andra sidan funnit påkallat, att

statsmakterna redan nu i princip taga ställning till finansieringsfiågan.

För egen del har departementschefen därvidlag förordat, att i varje fall

större delen av ovannämnda kostnader skola bestridas av automobilskattemedel

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av förut omförmälda kommitté

framlagt förslag. Huruvida det överskott som beräknas uppstå på

automobilskattemedlens specialbudget skall göra det möjligt att tillämpa

den sålunda förordade finansieringsmetoden utan tillfällig skattehöjning

är enligt departementschefen ett spörsmål som får prövas senare, då förhållandena,

bl. a. med hänsyn till det reala utrymmet för eu önskvärd utvidgning

av den egentliga väginvesteringsverksamlieten, bättre kunna överblickas.

Vad departementschefen i nu berörda delar anfört och förordat kan utskottet

i allt väsentligt biträda. Utskottet utgår därvid från att, i den mån

möjligheter att utnyttja automobilskattemedelsfondens överskott för finansiering

av en eventuell övergång til 1 högertrafik visa sig föreligga, dessa

möjligheter också komma att begagnas. Härutinnan delar utskottet alltså

den uppfattning som kommit till uttryck i de båda likalydande motionerna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 131 ur 1935

1:469 och 11:580. Med anledning av vad i nämnda motioner liksom i

motionerna 1:431 och 11:545 uttalats angående tidpunkten för ifrågavarande

trafikomläggning vill utskottet dessutom framhålla, att det självfallet

framstår såsom önskvärt att densamma i förekommande fall genomföres

år 1959 enligt kommitténs förslag.

I nära anslutning till vissa uttalanden i propositionen 1954: 193 har departementschefen

förordat, att ett anslag till statlig upplysningsverksamhet

vid folkomröstningen i högertrafikfrågan anvisas. Ansvaret för ifrågavarande

verksamhet anses böra åvila en av Kungl. Maj :t utsedd nämnd

om tre personer, kallad folkomröstningsnämnden, till vars förfogande skall

stå en parlamentarisk kommitté med uppgift att lämna nämnden råd i

olika frågor. På nämnden skall ankomma att dels själv bedriva objektiv

upplysningsverksamhet rörande en trafikomläggning, dels verka för att

de olika åsiktsriktningarna organisera en upplysnings- och propagandaverksamhet

var och en för sin linje. I förstnämnda avseende förutsättes

nämnden bl. a. skola utarbeta en broschyr, vari argumenten för och emot

trafikomläggningen tramföras samt förutsättningarna för finansieringen

a'' en eventuell reform redovisas. I fråga om de olika meningsriktningarnas

egen propagandaverksamhet skall nämnden taga kontakt med befintliga

organisationer, som kunna antagas vilja propagera för höger- respektive

vänstertrafik, eller verka för att intressesammanslutningar med sagda

syfte skapas. Av förenämnda anslag skall nämnden disponera visst belopp

för understöd av propagandaverksamheten, att fördelas lika mellan

de båda sidorna. Bidrag till propaganda för någon tredje ståndpunkt anses

däremot icke böra utgå i den nu aktuella folkomröstningskampanjen.

Såsom tidigare nämnts har anslaget till den statliga upplysningsverksamheten

äskats med 2 550 000 kronor. Därav avses 550 000 kronor skola

tagas i anspråk för att bestrida kostnaderna för den ovan berörda broschyrens

utformning, tryckning och distribuering inklusive kostnaderna

för nämnden och det rådgivande organet samt återstoden eller 2 000 000

kronor för understöd av propagandaverksamheten. För kostnader i samband

med själva omröstningsförfarandet har vidare, såsom likaledes omtalats

i det föregående, beräknats ett anslag av 1 000 000 kronor. Då administreringen

av tolkomröstningen torde ankomma på inrikesdepartementet,

har detta anslag ansetts böra uppföras under elfte huvudtiteln.

Motionsledes ha framförts vissa erinringar mot Kungl. Maj :ts förslag

till utformning av den statliga upplysningsverksamheten vid folkomröstningen.

I de förut omförmälda motionerna 1:431 och 11:545 samt 1:469

och II: 580 har sålunda hävdats, att det skulle vara både onödigt och principiellt

betänkligt att anslå statsmedel till de här ifrågavarande båda åsiktsi

iktningarnas propaganda. Motionärerna ha därför föreslagit, att anslaget

till den statliga upplysningsverksamheten måtte anvisas med allenast

550 000 kronor. Samma yrkande har framställts i motionen 1:454. En
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1953

13

ligt motionen It: »63 slutligen skulle någon särskild statlig upplysningsverksamhet

över huvud taget icke vara påkallad i förevarande fall, varför

motionärerna ansett sig kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag allenast beträffande

anslaget till administration av folkomröstningen.

Utskottet delar för sin del den uppfattning som kommit till uttryck i

den förenämnda propositionen 1954: 193, nämligen att det är statens otrånkomliga

skyldighet att tillse, att medborgarna bliva allsidigt och i erforderlig

utsträckning informerade om de frågor, beträffande vilka staten

begär att medborgarna skola yttra sig. I överensstämmelse härmed tillstyrker

utskottet, att ett särskilt anslag till statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning anvisas. Det synes vidare utskottet naturligt,

att detta anslag disponeras jämväl för understöd av den propaganda som

vederbörande meningsriktningar organisera, då detta torde vara förutsättningen

för att utgångsläget beträffande tekniska resurser skall bliva detsamma

för båda parter och viss jämvikt således skapas i propagandakampanjen.

Utskottet kan icke finna något principiellt stötande häri utan anser

det snarare vara en fråga om rättvisa och rent spel. Vid nu angivna

förhållande torde ej heller något vara att erinra mot den organisatoriska

apparat departementschefen bedömt erforderlig för den statliga upplysningsverksamhetens

bedrivande, särskilt som denna verksamhet vid årets

folkomröstning får en viss försöksprägel. Av det nu sagda följer att utskottet,

med godtagande av Kungl. Maj :ts förslag jämväl i vad avser det

förevarande anslagsbeloppets storlek, avstyrker bifall till de i ämnet vackta

motionerna.

Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har ej heller givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och med avslag å motionen II: 563, såvitt nu är i fråga, uppdraga

åt talmanskonferensen att såsom biträde åt folkomröstningsnämnden

utse en rådgivande parlamentarisk kommitté;
III.

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och med avslag å motionerna I: 431 och II: 545, I: 454, I. 469

och 11:580, 1:453 och 11:544 samt 11:563, sistnämnda tre

motioner såvitt de avse förevarande anslag, till Statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning för budgetåret

1955/56 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av

2 550 000 kronor;

IV. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:453 och 11:544, såvitt de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

avse förevarande anslag, till Administration av 1955 års folkomröstning

för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 132.

Reservationer

1) av herrar Näsström och Hesselbom, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I sitt den 30 oktober 1954 avgivna betänkande (SOU 1954: 30) har

1954 års kommitté för utredning om högertrafik förordat, att övergång till

högertrafik för väg- och gatutrafiken genomföres i vårt land. Något förslag

om att underställa frågan allmän folkomröstning har icke framlagts

av kommittén, men tre av dess ledamöter ha i särskilda yttranden förklarat

sig i princip icke ha något att erinra däremot. Departementschefen

har för sin del intagit den ståndpunkten, att det med hänsyn till ärendets

vikt och de delade meningar som under remissbehandlingen av kommitténs

betänkande yppats rörande trafikomläggningen som sådan måste anses

lämpligt, att folkets mening i högertrafikfrågan inhämtas. I enlighet därmed

har departementschefen förordat en allmän folkomröstning i ärendet.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att förenämnda kommitté

tillkallades, sedan riksdagen vid 1953 års höstsession anhållit om utredning

i frågan. Till grund för detta riksdagens beslut låg ett av andra lagutskottet

över två likalydande motioner avgivet utlåtande (nr 39), vari

utskottet efter en ingående redogörelse för olika på förevarande spörsmål

inverkande faktorer gav uttryck åt den uppfattningen, att för Sveriges del

så avsevärda fördelar vore förenade med att övergå till högertrafik, att

vårt land snarast möjligt borde inrikta sig på en sådan övergång. Då

emellertid enligt utskottets mening beslut härom icke borde fattas förrän

det stode klart, att en omläggning kunde genomföras i anslutning till

beslutet, kom utlåtandet att utmynna i en hemställan, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj :t ville utreda förutsättningarna

för vårt land att under den närmaste framtiden genomföra en

övergång till högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

15

Genom sitt godkännande av andra lagutskottets nyssberörda utlåtande

har riksdagen, såsom av det föregående framgår, i princip redan tagit ställning

för en övergång till högertrafik i vårt land. 1953 års beslut kan vidare

sägas ha inneburit en förväntan från riksdagens sida, att Kungl. Maj:t

efter vederbörlig utredning skulle för riksdagen framlägga förslag om en

dylik övergång. Att frågan dessförinnan skulle underkastas allmän folkomröstning

har riksdagen däremot ingalunda avsett. Såsom ovan framhållits

har ej heller den för frågans utredning tillsatta kommittén funnit

detta erforderligt.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då enligt utskottets

mening förevarande spörsmål på grund av sin utpräglat tekniska karaktär

ej heller lämpar sig för folkomröstning, kan utskottet icke tillstyrka Kungl.

Maj :ts förslag om en folkomröstning i ärendet. Utskottet hyser i stället

den åsikten, att Kungl. Maj:t direkt för riksdagen bör framlägga proposition

med förslag om övergång till högertrafik, vilket synes kunna ske

redan vid höstsessionen av innevarande års riksdag.

Vid den av utskottet sålunda intagna ståndpunkten saknar utskottet anledning

att närmare ingå på de i ämnet väckta motionerna, vilka samtliga

i princip äro positivt inställda till tanken på en folkomröstning i detta

fall. Då i motionen II: 563 yrkats helt avslag på vissa delar av den förevarande

propositionen, kommer utskottet dock att tillstyrka nämnda motion.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet anfört;

II. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 563, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag att riksdagen

måtte uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde åt

folkomröstningsnämnden utse en rådgivande parlamentarisk

kommitté;

III. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:563, såvitt

nu är i fråga, och med avslag å motionerna 1:431 och

II: 545, I: 454, I: 469 och II: 580 samt I: 453 och II: 544, sistnämnda

båda motioner såvitt nu är i fråga, avslå Kungl.

Maj :ts förslag om anslag till statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning;

IV. alt riksdagen må, med avslag å motionerna I: 453 och

II: 544, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om

anslag till administration av 1955 års folkomröstning.»

2) av fröken Andersson, herrar Sundelin, Alfred Nilsson, Aastrup, Skoglund

i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Ståhl, Snensson i Ljungskile, Cassel

och fröken Ager, vilka ansett att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 131 dr 1955

dels det stycke av utskottets yttrande, soin på s. 10 börjar med »I likhet»

och på s. 11 slutar med »departementschefens förslag», bort ha följande

lydelse:

»I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt,

att frågeställningen vid folkomröstningen utformas så enkelt som möjligt.

Vad departementschefen härutinnan anfört och förordat ger därför

i princip icke anledning till någon erinran från utskottets sida. Enligt utskottets

mening föreligga dock icke tillräckliga skäl för redovisning av

även en tredje ståndpunkt vid själva omröstningen, vilket måste komma

att komplicera förfarandet. I överensstämmelse härmed anser sig utskottet

böra förorda, att den vid omröstningen uppställda frågan skall

kunna besvaras med allenast ja eller nej.»

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13, som börjar med »Utskottet

delar» och slutar med »till erinran», bort ha följande lydelse:

»Att statsmedel tagas i anspråk för utgivande i samband med folkomröstningen

av en broschyr i rent objektivt upplysningssyfte finner utskottet

för sin del motiverat. Utskottet kan därför icke biträda det i motionen

11:563 framställda yrkandet, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

förslag om ett särskilt anslag till statlig upplysningsverksamhet i förevarande

fall. Det vill emellertid synas utskottet, som om medelsanvisningen

med fördel skulle kunna begränsas till det belopp av 550 000 kronor

som erfordras för utformning, tryckning och distribution av en dylik

broschyr. Att härutöver bevilja 2 milj. kronor såsom understöd åt de

båda åsiktsriktningarnas propaganda måste nämligen anses helt överflödigt,

då, såsom i de i ämnet väckta motionerna framhållits, behovet av

ytterligare information med all säkerhet torde kunna tillgodoses genom

de instrument för upplysning som redan finnas. Den organisatoriska apparat

departementschefen föreslagit för genomförandet av den statliga upplysningsverksamheten

lärer vidare få betraktas såsom uppenbart överdimensionerad.

Även av principiella skäl ställer sig utskottet avvisande till

tanken på statsunderstödd propaganda i folkomröstningsfrågor.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och i anslutning till de

motionsledes framförda yrkandena anser sig utskottet böra förorda, att

det av Kungl. Maj :t äskade anslaget till statlig upplysningsverksamhet nedräknas

till 550 000 kronor, att disponeras på sätt i det föregående närmare

berörts. Utskottet avstyrker vidare Kungl. Maj :ts förslag i vad det avser

inrättandet av en särskild folkomröstningsnämnd med tillhörande parlamentariska

kommitté.

Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning till erinran.

»

dels ock utskottets hemställan under II. och III. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 563, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag att riksdagen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1955

17

måtte uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde åt

folkomröstningsnämnden utse en rådgivande parlamentarisk

kommitté;

III. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

och med bifall till motionerna I: 431 och II: 545, I: 454 samt

1:469 och 11:580 och med avslag å motionerna 1:453 och

II: 544 samt II: 563, sistnämnda tre motioner såvitt de avse

förevarande anslag, till StatNg upplysningsverksamhet vid

1955 års folkomröstning för budgetåret 1955/56 under sjätte

huvudtiteln anvisa ett anslag av 550 000 kronor;»

3) av herrar Johansson i Mysinge och Svensson i Stenkyrka, vilka ansett

att vid den nu föreslagna folkomröstningen någon särskild statlig upplysningsverksamhet

icke är påkallad och att därför utskottets hemställan

under II. och III. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:563, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag att riksdagen

måtte uppdraga åt talmanskonferensen att såsom biträde åt

folkomröstningsnämnden utse en rådgivande parlamentarisk

kommitté;

III. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 563, såvitt

nu är i fråga, och med avslag å motionerna 1: 431 och

II: 545, I: 454, I: 469 och II: 580 samt I: 453 och II: 544, sistnämnda

båda motioner såvitt nu är i fråga, avslå Kungl.

Maj :ts förslag om anslag till statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning;»

4) av herrar Sundelin och Svensson i Ljungskile.

2—936 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. G samt. Nr 131 132

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående högertrafikfrågan. a1 i texten