Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

1955-05-17 · 82 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 82 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:138, Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

1

Nr 138

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

utbyggnad av yrkesutbildningen m. m. jämte i ämnet

väckta motioner. ^2;a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna

291, 306, 308, 309 och 311, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition, beräkna vissa anslag för budgetåret 1955/56 till yrkesundervisningsändamål.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 139, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25

februari 1955, föreslagit riksdagen att

A. a) godkänna av departementschefen förordade riktlinjer och normer för

dels yrkesutbildningens utbyggnad, dels yrkesskolans arbetsformer, dels

samarbetet mellan yrkesskola och näringsliv och dels yrkesutbildningens

ledning och administration;

b) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för statens

bidrag till yrkesutbildningen;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de av besluten under a) och b)

föranledda författningsföreskrifterna och övriga erforderliga bestämmelser;

B. dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare från

och med budgetåret 1955/56, vidtaga av departementschefen angivna ändringar

i personalförteckningen för överstyrelsen för yrkesutbildning,

dels godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för överstyrelsen

för yrkesutbildning, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1955/56,

dels ock för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa

till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 348 000 kronor,

till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader ett förslagsanslag av

173 500 kronor,

till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Yrkespedagogisk reformverksamhet

ett reservationsanslag av 100 000 kronor,

till Bidrag till driften av centrala yrkesskolor ett förslagsanslag av

9 000 000 kronor,

till Bidrag till driften av lokala yrkesskolor ett förslagsanslag av

29 800 000 kronor,

1 — liihang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 138

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor ett förslagsanslag

av 7 700 000 kronor,

till Kurs för utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter ett reservationsanslag

av 57 000 kronor,

till Studiebidrag och stipendier åt elever vid yrkesskolor ett förslagsanslag

av 7 000 000 kronor,

till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen ett reservationsanslag

av 532 000 kronor samt

till Främjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare ett

förslagsanslag av 350 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

dels de båda likalydande motionerna I: 316 och II: 304 av herr Eskilsson

m. fl. samt herr Agerberg m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte

tillsätta en utredning rörande 9 y-undervisningens framtida utformning och

centrala ledning i vad avser jordbruk och skogsbruk,

dels motionen II: 575 av herr Andersson i Linköping, vari hemställts att

riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till 1956 års riksdag om

statsbidrag till byggandet av lokala yrkesskolor,

dels de båda likalydande motionerna I: 486 och II: 606 av herr Holmqvist

samt herrar Adamsson och Nilsson i Östersund, i vilka hemställts att riksdagen

måtte besluta,

att hela utbyggnaden av yrkesutbildningen genomföres under kommande

tioårsperiod,

att statsbidrag lämnas till byggnader i det kommunala yrkesskoleväsendet

efter samma grunder, som gäller för folkskolan,

att veckotiden för helars-, termins- och specialkurser för samtliga näringsgrenar

maximalt måtte omfatta 40 timmar, samt

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att stipendiesystemet vid yrkesskolorna

överses i syfte att höja stipendierna och öka stipendiemöjligheterna,

dels de båda likalydande motionerna I: 487 och II: 607 av herr Ebbe

Ohlsson m. fl. samt herr Birke m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte

i anledning av proposition nr 139 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om en utredning i syfte att i god tid före nästa års riksdag kunna framlägga

förslag till planering och organisation av yrkesutbildningen för bilbranschens

del, avsedd att bekostas av bilaccismedel,

dels de bada likalydande motionerna I: 488 och II: 601 av herr Arrhén

och fröken Karlsson, i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t snarast uppdrager åt särskilda sakkunniga

att utarbeta ett avlöningsreglemente för lärare vid lokala och centrala

yrkesskolor samt riksskolor,

dels de båda likalydande motionerna I: 489 och II: 605 av fru HamrinThorell

m. jl. och fru Andrén m . fl, i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 139 måtte uttala, att den av Kungl. Maj:t.

föreslagna omläggningen från tvååriga till ettåriga kurser för utbildning av

sysselsättnings- och arbetsterapeuter bör betraktas som provisorisk, samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en omedelbar

snabbutredning, som avser utbyggnad av terapeututbildningen, sa att den

med fasthållande av de kvalitativa fordringarna möjliggör en ökad rekrytering

av arbetsterapeuter,

dels de båda likalydande motionerna I: 490 och II: 603 av herr Bergvall

m. fl. och herr Ohlin m. fl, i vilka hemställts att riksdagen med ändring av

vad Kungl. Maj:t föreslagit i proposition nr 139 måtte besluta,

att till bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor för budgetåret

1955/56 anvisas ett förslagsanslag av 11 miljoner kronor och att statsbidrag

på det sätt sakkunniga föreslagit medges till byggnader vid lokala yrkesskolor

på samma sätt som vid centrala verkstadsskolor, samt

att bidraget till hantverksmästare för lärlingsutbildning ökas från nu utgående

900 till 2 500 kronor och att antalet bidrag ökas till 1 000 för nästa

budgetår,

dels de båda likalydande motionerna I: 491 och II: 604 av herr Sunne

m. fl och herr Nygren m. fl, i vilka hemställts

att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att utredningen om en övningsskola

för utbildning av yrkeslärare fullföljes,

medgiver

att ersättningen till lärlingsombuden höjes från 20 till 50 kronor per

lärling och år,

att antalet bidrag till hantverksmästare för lärlingsutbildning ökas till

650 för nästa budgetår,

att bidragssumman för en minst treårig lärlingsutbildning höjes till 2 500

kronor med tillämpning från och med 1 juli 19d5, sa att de mästare, som

dessförinnan anställt lärling, erhåller bidrag med 1 200 kronor för lärling

som fullgjort första läroåret, 800 kronor för lärling som fullgjort andra läroåret

och 500 kronor för lärling som fullgjort sista läroåret före den 1 juli

1956, samt

anvisar till Främjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare

för budgetåret 1955/56 ett förslagsanslag av 930 000 kronor.

dels motionen II: 600 av herr Holmberg 7n.fl, vari hemställts att riksdagen

måtte besluta,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

att åtgärder vidtages för att förverkliga den i propositionen nr 139 föreslagna

utbyggnaden av yrkesundervisningen på fem år,

att statsbidrag för anordnande av yrkesundervisning skall utgå i enlighet

med förslag av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga,

att undervisningstiden vid yrkesskolor fastställes till högst 40 timmar i

veckan, samt

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om snabbutredning och förslag

i syfte att bereda eleverna vid kommunala och statliga yrkesskolor ersättning

motsvarande den som utgår enligt industriens lärlingsavtal och att

därvid även frågan om företagens medverkan vid finansieringen beaktas,

dels ock motionen II: 602 av herr IVidén in. fl., vari hemställts att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 139 angående utbyggnad av yrkesutbildningen

m. m. måtte uttala att kompletterings- och preparandkurser

för förvärvsarbetande ungdom må anordnas med statsbidrag vid ett

antal handelsgymnasier i likhet med vad redan sker vid tekniska gymnasier.

Beträffande motiveringen för de motions vis gjorda yrkandena hänvisas

till motionerna I: 488 samt II: 304, II: 575, II: 600, II: 602, II: 603, II: 604.

II: 605, II: 606 och II: 607.

Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.

Inledning

1946 års skolkommission hade att syssla inte bara med den allmänbildande

skolan utan även med yrkesutbildningen. Sistnämnda frågor hänsköts

inom kommissionen till en särskild delegation. Innan denna blev färdig

med sitt arbete, beslöt Kungl. Maj:t upplösa 1946 års skolkommission.

I samband därmed bemyndigade Kungl. Maj:t den 30 juni 1952 chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att slutföra

skolkommissionens utredning rörande yrkesutbildningen.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen följande

sakkunniga: riksdagsman Emil Näsström, ordförande, yrkesskoldirektör

Einar Forssell, vice ordförande, fru Rosa Andersson, rektor Ester Arfwedson,

direktör Erik Bengtson, sekreterare (numera chefredaktör) Hilding

Färm, rektor Martin S. Lindström, riksdagsman Oscar Malmborg, direktör

Gerhard Nilsson och riksdagsman Gustav Nilsson. De sakkunniga — som

antog namnet 1952 års yrkesutbildningssakkunniga — har i juni 1954 avlämnat

ett betänkande angående yrkesutbildningen (SOU 1954:11). Vid

utarbetande av betänkandet har till de sakkunnigas förfogande stått ett

stort antal experter.

Över yrkesutbildningssakkunnigas betänkande1 har infordrade utlåtanden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen,

För betänkandet användes i det följande i förekommande fall förkortningen YS.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

statens sakrevision, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för

yrkesutbildning, studiehjälpsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, kommerskollegium, statens hantverksinstitut,

generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, statens brandskola, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, handelsutbildningskommittén,

1948 års tekniska skolutredning, 1951 års skolstyrelseutrednmg,

sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område, 1953

års lärarinneutbildningskommitté och 1948 års konstutredning. Härjämte

har yttranden över betänkandet avgivits av svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), landsorganisationen i Sverige (LO), riksförbundet

landsbygdens folk (RLF), Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

(SHSO), handelns arbetsgivareorganisation (HAO), Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, tjänstemännens centralorganisation

(TCO), yrkeskvinnors samarbetsförbund, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, svenska teknologföreningen, svenska . yrkesskolföreningen,

svenska facklärarförbundet samt styrelsen för föreningen för bistånd åt

lytta och vanföra i Stockholm.

Vissa av de statliga myndigheterna har avgivit sina utlåtanden sedan

de först inhämtat yttranden från underordnade myndigheter. Sålunda har

skolöverstyrelsen inhämtat yttranden från statens och vissa kommunala

folkskolinspektörer. Överstyrelsen för yrkesutbildning har hört styrelserna

för samtliga centrala verkstadsskolor samt styrelserna för ett stort antal

kommunala och enskilda yrkesskolor. Kommerskollegium har infordrat yttranden

från Sveriges industriförbund, kooperativa förbundet samt handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle.

Departementschefen

Departementschefen har inledningsvis anfört följande.

Yrkesutbildning meddelad i skolmässig form, skild från det produktiva

arbetet, är en ganska ny företeelse, utom när det gäller allmänna teoretiska

kunskaper, som kan bilda grunden för arbete inom en rad olika, mera teoretiskt

betonade yrken. I allt större utsträckning har man emellertid under

de senaste decennierna börjat ge utbildning för manuella arbetsuppgifter

i särskilda skolavdelningar under ledning av fackligt och pedagogiskt skolade

lärare i stället för av enbart i yrket skickliga män och kvinnor. Men

ännu är det pedagogiska arbetet på detta område endast i sin början. På

många håll, kanske de flesta, far yrkesskolornas elever lära pa samma sätt

som de ungdomar, som undervisas direkt ute på arbetsplatserna. På andra

håll söker man sig i skolorna fram till nya inlärningsmetoder, betingade

av avskildheten från det produktiva arbetet. Säkerligen kan man på detta

sätt småningom finna effektivare och snabbare vägar att lära, antingen

det gäller några begränsade tempon eller grunden för ett yrke eller yrkesområde.

Det är därför med stort intresse, som jag tagit del av de erfarenheter

och uppslag, som samlats i yrkesutbildningssakkunnigas betänkande om

yrkesutbildningen. Mycket av det som föreslås i betänkandet behöver inte

underställas Kungl. Maj:t eller riksdagen för beslut. De sakkunniga bär

betraktat den skolmässiga yrkesutbildningen i första hand som ett frivilligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

lokalt åtagande. Skolorna och kurserna bör så långt möjligt utformas efter

de lokala instansernas önskemal och behov. I enlighet med denna uppfattning

har manga förslag fatt. formen av råd och uppslag till skolornas

huvudmän. Jag kommer därför i det följande endast att återge vissa delar

av betänkandet om yrkesutbildningen. Men det är min förhoppning, att

de erfarenheter och uppslag, som de sakkunniga samlat från olika håll,

skall komma yrkesskolväsendet till godo genom att utnyttjas, bearbetas

och utvecklas i den lokala planeringen och utbyggnaden av yrkesskolorna.

Den pågående reformen av den allmänbildande skolan innebär inte endast

en utveckling och utbyggnad av denna skola utan också en närmare

anknytning till densamma av de olika möjligheterna till fortsatt utbildning,

teoretisk och praktisk. Allteftersom den 9-åriga skolplikten vinner ökad

spridning, blir det därför nödvändigt att också öka möjligheterna till praktisk

yrkesutbildning i direkt anslutning till den 9-åriga skolan.

De sakkunnigas huvudsynpunkter på yrkesutbildningens organisation

synes mig så betydelsefulla — både med hänsyn till den framväxande 9-åriga

skolan och med hänsyn till vikten av en ändamålsenlig fortsatt yrkesutbildning

— att jag inte tvekar att föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagens

prövning framlägga en proposition i allt väsentligt grundad på de sakkunnigas

förslag. Innan jag övergår till att redogöra för de sakkunnigas förslag

och därav föranledda yttranden samt mina egna ståndpunktstaganden vill

jag dock något närmare redogöra för de bärande tankarna bakom förslagen.

Jag kommer också i fortsättningen av min redogörelse att för riksdagens

kännedom medtaga vissa förslag och synpunkter, som inte kräver

dess ställningstagande.

Yrkesutbildningens utbyggnad

(YS kap. 1, 6, 8, 9, 11)

Yrkesutbildningen och samhället

(YS kap. 1, 6, 11)

Y rkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunnigas utredning om yrkesutbildningen behandlar

främst den utbildning, som bygger på folkskolan eller på enhetsskolans

yrkeslinje. Utredningsuppdraget har närmast gällt utbildningen för näringsgrenarna

industri-hantverk, handel och husligt arbete. Såväl den grundläggande

ny börj arutbildningen för olika personalkategorier som den fortsatta

utbildningen av arbetskraft med kortare eller längre yrkeserfarenhet

berörs. De sakkunniga syftar till att närma yrkesskolans arbetsvillkor och

ekonomiska förutsättningar till den allmänbildande skolans, samtidigt som

formerna för undervisningen anpassas till arbetssättet i näringslivet. På så

sätt vill man bidra till att uppnå större likvärdighet mellan teoretiska och

praktiska studiebanor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

De framlagda förslagen är övervägande av principiell art. Som bilagor

till betänkandet är fogade förslag till ny yrkesskolstadga och statsbidragskungörelse.

Betänkandet innehåller emellertid också en mängd synpunkter och

förslag beträffande yrkesutbildningens utformning, riktade till de lokala

skolledningarna. De sakkunniga har utgått från att yrkesutbildning liksom

hittills skall vara ett frivilligt åtagande både för den som får yrkesutbildning

och för den som ger utbildningen, alltså för skolans huvudman eller

för det företag, där utbildningen sker. Detta har medfört, att en mycket

stor del av de sakkunnigas förslag är rekommendationer snarare än förslag

till bestämmelser.

Mot bakgrunden av det ökande behovet av yrkesutbildning, den allt

större efterfrågan på grundläggande yrkesutbildning utanför produktionen,

friheten från utbildningslagstiftning, de lika utbildningsmöjligheterna för

män och kvinnor samt den framväxande ungdomsskolan anger de sakkunniga

yrkesskolans uppgift. Denna uppgift måste i längden bli att bereda

utbildning i lämplig form och omfattning åt det stora flertalet av

dem, som från enhetsskolan söker sig ut i förvärvsarbete. Detta kan ske

på två vägar, dels i samarbete med företag i form av inbyggda företagsskolor,

dels i form av grundläggande heltidskurser i yrkesskola som förberedelse

för den fortsatta utbildningen — och specialiseringen — i produktionen.

Yrkesskolorna skulle således, från att ha varit i övervägande grad kompletterande

skolor, som främsta uppgift få den grundläggande praktiskteoretiska

yrkesutbildningen på heltid. Det är givet, att, om man vidgar

verksamhetsområdet för yrkesskolornas heltidskurser så väsentligt, som

den nyssnämnda målsättningen skulle göra, man inte kan ge alla elever

en flerårig utbildning. Yrkesskolorna måste i stor utsträckning rikta sig

till andra kategorier än de blivande yrkesarbetarna och därmed jämställda

yrkesgrupper.

Önskemålen för framtiden i fråga om den yrkesutbildning,

som i regel avses börja i och sedan bygga på enhetsskolans klass 9 y eller

motsvarande avslutningsklass i den nuvarande obligatoriska skolan, kan

enligt yrkesutbildningssakkunniga anges i följande punkter (YS s. 18—20):

a. Yrkesskolornas verksamhet måste inriktas dels, såsom hittills övervägande

skett, på yrkesarbetare med flerårig utbildning och därmed jämställda

yrkesgrupper, dels, i betydligt högre grad än hittills, även på andra

yrkesgrupper med mera begränsat utbildningsbehov. Skolan bör i allt större

utsträckning ta hand om den grundläggande ny börjar utbildningen för olika

arbetarkategorier med större eller mindre utbildningsbehov och mer eller

mindre specialiserade och differentierade arbetsuppgifter.

b. Främst blir den egentliga grundutbildningen utanför produktionen

en uppgift för skolan, allteftersom företagen får allt svårare att inrymma

sådan utbildning i produktionen. Heltidsundervisningen måste alltså ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

vecklas, så att den inte bara kvalitativt utan även kvantitativt kan fylla

samhällets behov av yrkesutbildning av skiftande art och grad.

c. \ rkesutbildningen skall i regel — efter den förberedelse av yrkes- och

anlagsorienterande karaktär som ges i enhetsskolan fram till och med dess

åttonde klass — börja med ett års skolmässig eller på annat sätt systematiserad

praktisk-teoretisk undervisning för alla elever i klass 9 y. Denna

yrkesutbildning skall kompletteras med allmänt teoretisk och medbor^erig

undervisning En utbildning av detta slag kan för närvarande också

bygga pa folkskolans sjunde eller åttonde klass. För stora grupper kommer

denna utbildning att utgöra den skolmässiga grunden för fortsatt, övervägande

praktisk yrkesutbildning och träning i produktionen.

d. För vissa ungdomsgrupper måste yrkesutbildningen fortsätta under

ytterhgare ett eller flera år efter 9 y eller liknande förberedande yrkesutbildning

i anslutning till folkskolan. Antingen sker detta helt under skolans

ledning varvid storre delen av undervisningen sker i skolan, dock med

vaxelutbildnmg eller praktik i näringslivet på annat sätt för att ge eleverHf^oHtakt

med produktivt arbete. Eller också skaffar sig eleven praktisk

utbildning sa gott som helt utanför skolan men får en viss teoretisk, praktisk

och allmant medborgerlig undervisning i yrkesskola, antingen i kortare

koncentrerade kurser på heltid eller genom deltidsundervisning viss

tid per vecka.

pen kompletterande undervisningen i yrkesskola förlägges i möjligaste

man till ordinarie arbetstid.

e. Efter den grundläggande utbildningens slut ges möjligheter att i yrkesskola

fortsätta såväl de yrkesteoretiska och praktiska som de medborgerliga

och personlighetsfostrande studierna, dels i kompletterande deltidskurser,

dels i mera kvalificerade fortbildningskurser under kortare eller

längre sammanhängande perioder med heltidsundervisning.

f. I den fortsatta yrkesutbildningen skall de olika ämnena fogas in i ett

sadant sammanhang och ges en sådan inriktning, att studierna pekar fram

mot ett bestämt mal. Detta mal kan sättas högre eller lägre allt efter de

studerande individernas behov, intresse och förmåga. Yrkesutbildningens

olika stadier skall så långt möjligt bygga på varandra, och yrkesutbildningen

skall organiseras som en linje vid sidan av de olika utbildningslinjer,

som bygger pa enhetsskolans teoretiska avslutningsklasser. De utbildmngsvägar,

som enhetsskolan leder till, blir på så sätt parallella, likvärdiga

linjer inom ett enhetligt men rikt differentierat utbildningssystem, där de

Prjj yrkena sätts i paritet med de teoretiska i fråga om rätten till

och de ekonomiska förutsättningarna för en gedigen utbildning.

£■ I

yrkesutbildande kurs utan tidsödande allmänt teoretiska studier mellan de

olika stadierna. I de fall, då man måste uppställa krav på högre allmän

teoretisk skojunderbyggnad för inträde i en yrkesutbildande skola eller

kurs, bör möjligheter ges åt därtill lämpade ungdomar med grundläggande

praktisk yrkesutbildning inom området att på smidigast möjliga sätt inhämta

erforderliga förkunskaper av allmänbildande slag.

h. Vid sidan av den kontinuerliga yrkesutbildningen inom ett och samma

yrkesområde skall vid yrkesskolorna finnas möjligheter till grundläggande

utbildning för personer, som på ett senare stadium övergår till annat

yrke. Denna utbildning skall kunna ske antingen i deltidskurser eller i mera

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

9

koncentrerade heltidskurser. Vidare skall yrkesskolorna vid behov kunna

anordna omskolningskurser.

i. I yrkesundervisningen och den övriga studieverksamhet, som mer eller

mindre direkt anknyter till denna, skall studiemetoder speciellt lämpade

för ett vuxet elevklientel användas och hänsyn därtill tas vid lärarutbildningen.

Denna skall också utformas med sikte på de personlighetsutvecklande

moment — kravet på omdöme, noggrannhet, snabbhet, självständighet,

samarbetsförmåga, ansvarskänsla i arbetet — som måste tillvaratas

i yrkesutbildningen.

j. Yrkesskolväsendets utbyggnad måste ske etappvis. Ungdomsskolans

fullständiga genomförande är ett framtidsmål, som man måste ha för

ögonen. För närvarande kan man inte överblicka mer än en relativt begränsad

period. De sakkunniga har tills vidare räknat med^ femton år.

Under denna tid skall den möjliga utbyggnaden genomföras på ett sådant

sätt, att de stora årskullarna från fyrtiotalets första hälft i största möjliga

utsträckning får tillgång till en planmässig yrkesutbildning.

Yrkesskolornas rekryteringsområden

(YS kap. 8)

Yrkesutbildningssakkunniga

Om yrkesskolan vidgar sitt verksamhetsområde till att omfatta också

andra grupper än de mera kvalificerade yrkesarbetarna, kommer detta

sannolikt att medföra en jämnare rekrytering. Ju mindre specialiserad en

utbildning är, dess mindre konjunkturkänslig bör den vara.

De sakkunniga har pekat på de olika faktorer, som är av betydelse för

rekryteringen till yrkesskolorna: arbetsmarknadens struktur och konjunktur,

den författningsmässiga grunden (frivilligheten), skolans anseende (dess

ledning, lokaler och lärare m. m.). Mot denna bakgrund visar man pa skillnaden

i rekryteringshänseende mellan heltidskurser och deltidskurser. D e 1- tidskurser måste inrättas för ett lokalt begränsat område med utgångspunkt

från det lokalt manifesterade behovet. »Kurserna har inte någon

nämnvärd inverkan på rekryteringen till olika yrken, då de flesta

kursdeltagarna redan har anställning i yrket (möjligen med undantag för

de elementära handelskurserna). Tillströmningen till kurserna är också beroende

av den aktuella åldersfördelningen bland de anställda och av det

lokala arbetsmarknadsläget.» (YS s. 98.) De sakkunniga framhåller deltidskursernas

mindre beroende av fasta lokaler, permanent skolledning och

kontinuerlig verksamhet och slutar med att konstatera: »Vi utgår dock

från att en utbyggnad skall ske även av deltidsundervisningen vid yrkesskolorna

och att man vid byggandet av lokaler för heltidskurser i fråga om

utrymme och utrustning också tar hänsyn till deltidsundervisningen.»

(YS s. 98.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 13S år 1955

Heltidskurserna är på ett helt annat sätt än deltidskurserna beroende

av en långsiktig planering. De kräver fasta lokaler, heltidsanställda

lärare, kontinuerlig ledning och därmed också en fortlöpande elevrekrytering

år efter år. Allmänbildande 9-åriga skolor kommer att finnas i praktiskt

taget varje kommun i landet. I vissa fall kommer två eller flera kommuner

att samarbeta om högstadiet och i synnerhet om yrkesutbildningen.

Men i varje fall kommer det att behövas yrkesskolor — eller yrkesavdelningar

inom enhetsskolan — i avsevärt fler kommuner än nu. För närvarande

är heltidsavdelningar sällsynta i mindre kommuner. De sakkunniga

understryker, att man alltid måste räkna med en centralisering av yrkesutbildningen

på heltid i jämförelse med den allmänbildande skolans högstadium.

Större orter erbjuder bättre möjligheter till differentiering av

yrkesskolans kurser och därmed till ett mera varierat yrkesval än mindre

orter. Men det bör dock vara möjligt att inrätta heltidskurser på mindre

orter i en helt annan utsträckning än hittills. Avdelningar för förberedande

yrkesutbildning bör kunna komma till stånd till och med i kommuner, som

inte har mer än 3 000—4 000 invånare, eller i samarbetsområden med motsvarande

befolkningsunderlag. Men om den grundläggande yrkesutbildningen

i de små kommunerna förlädes helt till skola, skulle eleverna erbjudas

alltför snäva valmöjligheter. En del av undervisningen måste av flera

skäl alltid ordnas utanför yrkesskolorna eller enhetsskolans yrkesbestämda

avdelningar. (YS s. 100—101.)

De sakkunniga räknar med tre olika slag av yrkesskolor ur rekryteringssynpunkt

(YS s. 102—106). De lokala yrkesskolorna vänder sig

till elever, som bor i skolorten. De centrala yrkesskolorna hämtar

sina elever från en större region, i regel ett landstingsområde. Riksskolorna

hämtar sina elever från hela riket eller från en stor del av

riket. Dessa olika slag av skolor har inte endast olika rekryteringsunderlag

utan också i viss mån olika arbetsuppgifter. Medan de lokala skolorna i

sina heltidskurser framför allt kan ta fasta dels på ortens mera speciella

behov, dels på huvudyrken såsom metallyrken, jordbruk och skog, husligt

arbete, handel och kontor, kan de centrala skolorna i första rummet inrikta

sig på yrken med ett något mera begränsat rekryteringsbehov, såsom olika

slag av hantverksyrken, specialiserade yrken inom detaljhandel och kontor,

vissa industriyrken, t. ex. inom textilindustri, kemisk industri o. s. v. Riksskolorna

slutligen utbildar för yrken med ett mycket begränsat rekryteringsbehov,

t. ex. urmakare, optiker m. fl. »mindre» hantverksyrken, arbetsledare

och annan kvalificerad personal för olika industrier. En annan form

av riksskola, som de sakkunniga också anser böra komma till stånd, är

ett slags institut för en viss yrkesgren, vid vilket bedrives utbildning på alla

stadier samt teknisk och pedagogisk forskning. Sådana yrkesinstitut bör

inrättas på orter, där yrkesgrenen i fråga är rikligt företrädd.

De sakkunniga vill inte begränsa de centrala yrkesskolornas verksamhet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

till att avse enbart vissa grupper av yrken med förhållandevis begränsat

rekryteringsbehov. Dessa skolor bör liksom nu de centrala verkstadsskolorna

också erbjuda utbildning för de stora huvudyrkena åt ungdomar från

orter, där yrkesutbildning inte kan fås vare sig i yrkesskola eller i företagen.

De centrala yrkesskolorna kommer att syssla inte endast med den

utbildning, som börjar i och sedan bygger vidare pa 9y utan också med

utbildning som avslutas i och med det nionde skolåret.

Skolor med heltidsundervisning bör vara så stora, att de kan bära upp

en heltidsanställd skolledare. I den mån skolorna anordnar kurser för mer

än ett yrkesområde, är det önskvärt att de olika avdelningarna för

handel, för husligt arbete, för industri-hantverk o. s. v. — får var och en

sin fackkunnige föreståndare, i större skolor överlärare eller rektor.

Allmänna grunder för utbyggnaden av yrkesskolorna

(YS kap. 9)

Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga har begränsat sina förslag i fråga om utbyggnaden

av yrkesskolorna till att avse heltidskurserna.

Vid en utbyggnad av yrkesskolornas heltidsundervisning kan man, säger

de sakkunniga, dels bygga ut redan befintliga skolor, dels sträva efter en

större spridning av utbildningsmöjligheterna. De sakkunniga har stannat

för ett »både — och» med någon tonvikt på den större spridningen. De

sakkunniga anser, att större kommuner bör ha yrkesskolor, som tillgodoser

ett minst 50 % större befolkningsunderlag än den egna kommunens. Detta

leder till att de f. n. ca 40 kommunerna med 20 000 invånare eller mera

bör ha ungefär 60 % av elevplatserna i heltidskurser i sina yrkesskolor. I

jämförelse med nuvarande förhållanden innebär detta en avsevärd spridning

av utbildningsmöjligheterna. Ungdomsarskullarnas ökning i förening

med genomförandet av den 9-åriga skolan och det alltmer minskande utrymmet

för grundläggande utbildning i produktionen kommer att ställa

ökade krav på yrkesskolorna. Skolornas normala kapacitet bör visserligen

anpassas efter genomsnittsårskullarna och inte efter toppårskullarna. Men

utbyggnaden bör forceras, sa att yrkesskolorna kan ta hand om en sa stor

del som möjligt av ungdomarna under toppåren. De sakkunniga föreslår

därför, att utbyggnaden genomföres till fyra femtedelar under de tio första

åren fram till 1965 och den återstående femtedelen fram till 1970. För att

tillgodose toppårskullarna far man vidta utomordentliga åtgärder, i den

män förhållandena på arbetsmarknaden nödvändiggör sådana. Över huvud

taget måste enligt de sakkunniga yrkesskolornas kapacitet och arten av

deras utbildning smidigt kunna anpassas efter förändrade förhållanden på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

arbetsmarknaden, både när det gäller konjunkturläget och när det gäller

produktionssättet och behovet av utbildning för olika yrken och arbetsuppgifter.

Följande tabla, som är hämtad ur betänkandet om yrkesutbildningen

(YS s. 113—114), visar ungdomsårskullamas ökning från 1950 till 1971.

De sakkunniga uppställer ett etappmål, som bör vara uppnått år 1970

och som innebär »en höjning av utbildningskapaciteten i heltidskurser i

statsunderstödda yrkesskolor för hela landet till den för läsåret 1949/50

högsta sammanlagda kapaciteten i olika slag av heltidskurser inom ett enskilt

län». (YS s. 115.) Detta är inte nagot på exakta beräkningar grundat

optimum utan en godtyckligt vald nivå som utgångspunkt för de resonemang,

som därefter följer om behovet av utbildad arbetskraft och skolornas

möjligheter att tillgodose detta behov för de olika näringsgrenarna.

Tablå över antalet ungdomar i åldrarna 15—2J+ år under åren 1950_1971.

Kvarlevandeprocenten har beräknats vara i genomsnitt 95 för åldrarna 15—19 år och 91 för åldrarna

20 24 år. Antalet födda åren 1952—1956 har antagits vara i genomsnitt 105 000—110 000

d.v.s. nagot lägre än hos Hyrenius (Befolkning och samhälle, Tiden 1951), vilkens siffror beräknats

redan 1950.

År

Antal (A)

15—19-åringar

Antal (B)

20—24-åringar

Antal (C)

15—24-åringar

1950 . . .

415 027

455 853

870 880

1951 . . .

412 998

445 476

858 474

1952 . . .

413 563

437 854

851417

1953 . . .

422 042

425 777

847 819

1954 . . .

433 716

418 474

852 190

1955 . . .

443 094

410 659

853 753

1956 . . .

453 344

408 651

861 995

1957 . . .

475 752

409 209

884 961

1958 . . .

505 626

417 600

923 226

1959 . . .

541 357

429 150

970 507

1960 . . .

578 972

438 430

1 017 402

1961 . . .

610198

448 572

1 058 770

1962 . . .

624 277

470 744

1095 021

1963 . . .

625 504

500 304

1 125 808

1964 . . .

612 471

535 658

1148 129

1965 . . .

593 317

572 877

1 166 194

1966 . . .

571 875

603 775

1175 650

1967 . . .

554 258

617 706

1171964

1968 . . .

538 635

618 920

1 157 555

1969 . . .

528 376

606 024

1 134 400

1970 . . .

523 526

587 071

1 110 597

1971 . . .

517 750

565 856

1 083 606

En ökning av skolornas utbildningskapacitet kan ske på två sätt, dels

genom att man ökar antalet avdelningar, dels genom att de avdelningar,

som redan finns, utnyttjas mera intensivt, t. ex. genom en avkortning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

13

utbildningstiden eller genom växelutbildning. Det är emellertid främst genom

en ökning av antalet avdelningar, som någon mera väsentlig ökning

av skolornas kapacitet kan åstadkommas.

De bäst tillgodosedda områdena var 1949/50 Stockholms stad och Norrbottens

län, som båda hade mellan 65 och 70 elevplatser i heltidsskolor per

10 000 invånare mot 37 i genomsnitt för hela landet. För att i genomsnitt

för hela landet komma upp i ungefär 70 elevplatser per 10 000 invånare

skulle man behöva öka antalet elevplatser i heltidskurser på lärlings- och

gymnasiestadiet från 26 000 (1949/50) till 48 000 (1970). Minst 7 000 av

elevplatserna bör dock reserveras för halvårskurser och den årliga kapaciteten

blir därför cirka 55 000 elever. Hur utbyggnaden bör fördela sig mellan

de olika näringsgrenarna framgår av följande tablå (YS s. 127).

Tablå över antalet yrkesverksamma* samt nuvarande och beräknat ungefärligt

antal elevplatser (heltidsundervisning) för yrkesutbildning inom vissa

näringsgrenar.

Siffror inom klämmer ([ ]) anger antalet elevplatser på lärlingsstadiet. Siffror inom parentes anger

beräknat antal yrkesverksamma samt beräknat antal elevplatser per 10 000 yrkesverksamma enligt

de för 1970 antagna talen.

Näringsgren

Antal yrkesverksam- ma 1950 och 1970;

för husligt arbete

antal hushåll 1945

Nuvarande

(1949/50)

antal elevplatser

Beräknat

antal elevplatser

år 1970

Antal

Per

10 000

yrkesv.

Antal

Per

10 000

yrkesv.

Industri och hantverk ....

1 277 202

13 379

105

25 000

195

(1 545 000)

[7 500]

[16 000]

(162)

Handel ..................

484 804

5 056''

104

9-10 0001

196

(560 000)

[3 200]

[6—7 000]

(170)

•Jordbruk m. m.

(ej lanthushåll) .........

639 832

2 820

44

5 000»

70

(535 000)

(84)

Husligt arbete ...........

2 362 000

4 701

20

15 000»

64

25 956

374

55 000

774

1 Häri ingår ej elever vid handelsrealskolorna.

2 Därav dubbelbesättning av elevplatser i halvårskurser ca 1 000.

3 Därav dubbelbesättning av elevplatser i halvårskurser ca 6 000.

* Per 10 000 av hela folkmängden.

Anm: Det antagna antalet yrkesverksamma för 1970 har erhållits på följande sätt: för industri

och hantverk har antagits en ökning med 10 procent för vardera 10-årsperioden från 1950 till

1970, för handel har antagits en ökning med 10 procent från 1950 till 1960 och med 5 procent från

1960 till 1970, för jordbruk m.m. har antagits en minskning med 10 procent från 1950 till 1960

och med 7 procent från 1960 till 1970. Givetvis innebär de på detta sätt erhållna siffrorna ingen

prognos, endast osäkra antaganden. Den antagna ökningen respektive minskningen för de olika

näringsgrenarna är lägre än den, som ägt rum under de senaste decennierna.

För de olika näringsgrenarna innebär den föreslagna ökningen följande.

*) Enligt folkräkningen 1950 för resp. näringsgrenar, således ej antal personer sysselsatta med

visst slag av arbete.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

För industri-hantverk krävs ett årligt tillskott av 12 000 till 15 000 mera

fullständigt utbildade yrkes- och specialarbetare. Om yrkesskolornas kapacitet

reserverades för en 2- till 3-årig utbildning, skulle de således kunna

svara för ungefär hälften av detta behov. Enligt de sakkunnigas uppfattning

bör skolorna dock redan nu i viss utsträckning och senare i ökande

omfattning svara för även den mera kortvariga grundutbildning, som avslutas

i 9y. Detta betyder, att fler ungdomar kan tas in i första årskursen,

medan fortbildningskapaciteten i heltidskurser minskar. Vilken omfattning

det ena och det andra slaget av utbildning får, blir beroende av lokala

bestämmanden och åtgärder.

För handel skulle den föreslagna utbyggnaden räcka att i en ettårig

utbildning ta hand om mellan en tredjedel och hälften av det beräknade

årliga nytillskottet av arbetskraft, dvs 7 000—8 000 av 15 000—20 000.

För husligt arbete skulle utbyggnaden förslå att ge en grundutbildning

motsvarande 9y åt 12 000 elever per år, dvs ungefär en fjärdedel av flickorna,

och dessutom fortsatt utbildning för husligt förvärvsarbete åt cirka

3 000 kvinnor per år.

För jordbruk och skogsbruk med binäringar gör de sakkunniga inga beräkningar.

Den av de sakkunniga föreslagna ökningen innebär för näringsgrenarna

industri-hantverk, handel och husligt arbete (inkl. lanthushåll)

en fördubbling av antalet heltidsavdelningar i yrkesskolor

från ca 1 000 läsåret 1 94 9/5 0 till ca 2 000

år 1 9 7 0.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

Vårt samhälle förändras ständigt. De olika områdena av samhällslivet —

t. ex. det tekniska, det ekonomiska, det sociala och det kulturella — hänger

också numera intimt samman. Utvecklingen på ett område griper därför

in i och påverkar utvecklingen på de andra områdena. För längre perioder

kan man planera endast i stora drag med alla möjligheter öppna till anpassning

och justeringar. Riksdagsbeslutet om skolreformen 1950 drog

upp riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Dessa riktlinjer

ger en ram att fylla ut på det sätt, som de aktuella förhållandena kräver.

Skolan måste nämligen förändras med samhället.

Lika litet som den allmänbildande undervisningen kan yrkesutbildningen

bindas i detalj för längre tid. De kunskaper och färdigheter, som krävs i dag,

är helt andra än de som krävdes för 30 eller bara för 15 år sedan. Tyngdpunkten

i den praktiska utbildningen har förskjutits från uppövandet

av den rent manuella skickligheten till grundläggandet av förståelse för

vad som sker och insikt om vad som måste göras i den ena och den andra

situationen. Arbetssättet på olika områden har utvecklats och blivit mera

komplicerat. Härigenom har kravet på grundläggande utbildning före utträdet

på arbetsmarknaden ökat. En verklig utbildning av åtminstone

grundläggande slag krävs i regel för att eu ung människa numera skall

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13S år 1955

15

kunna finna sig till rätta på en arbetsplats. Men samtidigt har utrymmet

för sådan utbildning i det produktiva arbetet minskat, just genom den

uppdrivna arbetstakten och den dyrbara utrustningen.

Vår nuvarande yrkesskolstadga från år 1918 bygger på den huvudprincipen,

att den praktiska utbildningen skall ske i näringslivet, medan yrkesskolan

skall svara för en viss, huvudsakligen teoretisk, kompletterande

undervisning. Redan några år efter stadgans tillkomst måste man emellertid

göra ett par betydelsefulla tillägg, som möjliggjorde undantag från huvudprincipen.

Småningom har yrkesskolorna kommit mera i förgrunden, därigenom

att de grundläggande heltidskurser vid yrkesskolorna, som ger både

praktisk och yrkesteoretisk utbildning, fått allt större betydelse och allt

flera elever. Dock motsvarar denna del av yrkesskolornas verksamhet ännu

ej den aktuella efterfrågan på sådan utbildning. I det stora hela är efterfrågan

på yrkesutbildning i grundläggande heltidskurser mycket större än

tillgången på sådan utbildning.

Från näringslivets sida råder sedan ett antal år en ökad efterfrågan på

yrkesutbildad arbetskraft. Näringslivet ställer härigenom allt större krav

på yrkesutbildningens kapacitet. Dessa krav kan nu under de närmaste

åren väntas bli förknippade med en ökande efterfrågan på utbildning också

från ungdomarnas sida. De två verksamma faktorerna härvidlag är det

mycket snabbt stigande antalet ungdomar i åldern 15—20 år och förlängningen

av skolplikten med dess närmare anknytning av yrkesskolan till

den allmänbildande skolan.

Mot bakgrunden av dessa olika tendenser, som alla pekar i samma riktning,

föreslår de sakkunniga en kraftig utbyggnad av yrkesskolornas

heltidskurser för förberedande och grundläggande yrkesutbildning.

Jag återkommer längre fram till den kvantitativa omfattningen av denna

utbyggnad. Riktigheten i de sakkunnigas bedömning av det aktuella läget

och av utvecklingstendenserna samt riktigheten i de slutsatser de drar

därav vitsordas av alla remissinstanser. De invändningar, som framkommit,

gäller inte grundprinciperna utan detaljer. Jag vill för min del helt instämma

i vad de sakkunniga anfört om behovet av förberedande eller grundläggande

yrkesutbildning i heltidskurser före utträdet på arbetsmarknaden.

Att en sådan utbildning inte får rikta sig endast till ungdomar, som är

inställda på att skaffa sig mera omfattande kunskaper på ett visst område,

utan också i en helt annan utsträckning än hittills måste vända sig till

ungdomar, som åtminstone till en början tar sikte på mera begränsade

arbetsuppgifter, förefaller mig alldeles klart. Jag är således beredd att

ansluta mig till yrkesutbildningssakkunnigas allmänna riktlinjer för yrkesskolväsendets

utbyggnad.

Förslag om lärlingslag som ett medel att effektivisera yrkesutbildningen

har framförts vid åtskilliga tillfällen, men det har inte varit möjligt

att samla majoritet kring något av dessa förslag. Jag delar de sakkunnigas

och flertalet remissinstansers uppfattning, att en lärlingslag nu synes mindre

motiverad än tidigare. Frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna

framstår för mig som den bästa grunden för yrkesutbildningens

planering och genomförande. Jag är övertygad om att de lokala myndigheterna

och näringslivet med det stöd från statens sida, som jag ämnar

föreslå, skall kunna bygga upp en kvantitativt tillfredsställande, ändamålsenlig

och effektiv yrkesutbildning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1953

Kvinnor och män är i princip likställda, när det gäller rätten till utbildning

i yrkesskola. Otvivelaktigt är emellertid kvinnornas yrkesval mera

ensidigt än männens. För både män och kvinnor gäller tydligen, att de

tvekar att välja ett yrke, som av tradition förbehållits det motsatta könet.

I den mån denna tvekan är sakligt motiverad, finner man nog orsakerna

snarare i förhållanden och bestämmelser inom yrkena än i förhållandena

vid våra yrkesskolor och inställningen hos skolledarna.

Skolan har både möjlighet och skyldighet att medverka till att ungdomarna

väljer yrke främst med hänsyn till den personliga lämpligheten

och icke med hänsyn till vad som ansetts passande. De hinder av praktisk

art för ett fritt yrkesval, som kan finnas vid yrkesskolorna, bör enligt min

mening undanröjas. Men i likhet med yrkesutbildningssakkunniga anser

jag, att skolan kan göra sin största insats för det fria yrkesvalet genom

att ge en fördomsfri uppfostran och en objektiv, allsidig yrkesvägledning.

Säkerligen kan män och kvinnor på den vägen komma fram till större

förståelse för områden, vilka hittills betraktats som »enskilt område» för

den ena parten. Jag tror dock i likhet med de sakkunniga, att flertalet

kvinnor, i varje fall under den period vi nu kan överblicka, i praktiken

kommer att välja yrkesområden, som redan är väl bekanta för kvinnorna.

Av den anledningen anser jag, att man bör ge flickorna bättre möjligheter

i yrkesskolorna inte minst genom att öka kapaciteten i de kurser, som de

nu helst söker sig till. Jag återkommer till denna fråga i samband med

utbyggnadens kvantitet.

Yrkesutbildningssakkunniga vill göra yrkesutbildningen till

ett led i den framväxande ungdomsskolan, d. v. s. till

en av många olika utbildningsvägar, som bygger på den obligatoriska skolan.

Det är en tanke, som jag helt kan ansluta mig till. Skolgång och yrkesutbildning

är icke någonting exklusivt, inriktat på vissa begränsade samhälls-

eller verksamhetsområden. I de allra flesta yrken behövs något slag

av utbildning, den må vara praktisk eller teoretisk, kort eller lång, allmän

eller speciell.

1950 års beslut om enhetsskolan innebar ett erkännande av den allmänt

teoretiska och den mera speciellt yrkesinriktade utbildningens nära samhörighet

med varandra och bådas betydelse för personlighetens utveckling.

Liksom den allmänt teoretiska undervisningen måste ha inslag, som knyter

an till det praktiska livet, måste också den yrkesinriktade undervisningen

ha inslag, som knyter an till andra områden av samhällets ekonomiska

och andliga liv. Jag är därför beredd att medverka till att medborgerligt

och på annat sätt allmänt bildande undervisning

ges rimligt utrymme i yrkesskolornas verksamhet, inte minst för att underlätta

elevernas övergång från yrkesutbildning på ett lägre stadium till

sådan utbildning på ett högre stadium.

Som redan framhållits bör yrkesskolan i framtiden vända sig till fler och

bredare personalkategorier än hittills. Detta betyder bland annat, att den

måste ha både kortare, förberedande kurser och längre, grundläggande

kurser. Men yrkesskolan måste vårda sig om den fortsatta utbildningen

lika mycket som om nybörjarutbildningen. Visserligen bör kapaciteten i

de grundläggande kurserna öka, men det vore olyckligt, om den utbildning

dessa kurser kan ge komme att framstå som skolans enda eller väsentliga

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

uppgift. Den fortsatta utbildningen måste till en del tas om hand av skolorna.

Och man måste också se till att utnyttja skolornas resurser i fråga

om lokaler och utrustning på ett tillfredsställande sätt. Jag anser därför,

att fortbildningen i stor utsträckning bör förläggas till yrkesskolorna^ vare

sig den organiseras av yrkesskolan eller av annan myndighet. Likaså bör

det finnas utrymme i yrkesskolorna för omskolningskurser och annan utbildning

för äldre nybörjare.

Yrkesskolan är på alla stadier en frivillig skola. De som söker sig dit

gör det av fri vilja och därför att de har en bestämd inriktning. Därför

måste yrkesskolans arbete på alla stadier och i alla slag av kurser vara

inriktat på ett s t u d i e m å 1, som tillfredsställer elevernas önskemål och

behov. Det är också nödvändigt, att undervisningen meddelas på ett sätt,

som är anpassat både efter kursinnehållet och efter eleverna. Psykologiskt

och pedagogiskt genomarbetade metoder är lika viktiga i yrkesskolan som

1 den allmänbildande skolan.

Innan jag behandlar yrkesskolornas rekryteringsområden och omfattningen

av yrkesskolväsendets utbyggnad vill jag i likhet med yrkesutbildningssakkunniga,

skolöverstyrelsen^ och överstyrelsen för yrkesutbildning

understryka den betydelse, som måste tillmätas det lokala i n i t i åt iv

e t, både när det gäller skolornas kapacitet och utformningen av den undervisning

de ger. Ytterst måste de lokala myndigheterna avgöra, om utbildning

skall ges, i vilken form den skall ges — i näringslivet eller i skola —

och i senare fallet i vilket slag av skola den skall ges, yrkesskola eller enhetsskola.

Men det lokala beslutet bör fattas mot bakgrunden av en central och

regional planering, som ser till att våra utbildningsresurser blir tillvaratagna

och utnyttjade på bästa sätt. Från statens sida kan det lokala beslutet underlättas

genom att i möjligaste mån lika villkor ges för yrkesutbildningen,

oavsett till vilken skolform den förläggs, givetvis så långt det rör sig om

utbildning, som utan olägenhet kan meddelas också i andra skolor än egentliga

vrkesskolor. Det är också viktigt, att det lokala beslutet fattas med

öppna ögon för sambandet mellan yrkesförberedelsen i den allmänbildande

grundskolan och den egentliga yrkesutbildningen, samt att på varje ort hänsyn

tages till ortens behov och resurser, när det gäller en mera långtgående

yrkesutbildning.

Yrkesutbildningssakkunniga föreslår en indelning av yrkesskolorna

med hänsyn till rekryteringsområdet i lokala skolor, som hämtar

sina elever från ett begränsat geografiskt område, centrala skolor, som

samlar elever från en större region, och riksskolor, som rekryteras med elever

från hela landet eller en större del därav. Enligt de sakkunnigas förslag

skall de lokala och de centrala yrkesskolorna skilja sig endast ifråga om rekryteringsområdet

och de med anledning därav delvis olika utbildningsuppgifterna.

Statsbidraget föreslås vara lika för dessa två slag av skolor,

medan det för riksskolor föreslås något högre. För närvarande råder en betydande

skillnad mellan de tre skoltyperna, icke bara i fråga om rekryteringsområde

och utbildningsuppgifter utan också i fråga om statsbidragets storlek.

Jag kommer i det följande att föreslå en genomgripande omläggning av

statsbidraget till yrkesundervisningen, i huvudsak enligt de sakkunnigas

förslag. Dock anser jag det lämpligt att bibehålla en viss skillnad i statsbidragshänseende

mellan lokala och centrala skolor liksom mellan centrala

skolor och riksskolor.

2 — llihang till riksdagens protokoll 1955. G sand. Nr 138

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

De lokala yrkesskolorna — med undantag av de allra största — kommer

enligt de sakkunnigas förslag att i första rummet i sina heltidskurser ge utbildning

för de s. k. huvudyrkena, d. v. s. de yrken, som har det största antalet

sysselsatta. Dessutom kommer de att ha deltidsundervisning av större

eller mindre omfattning. De centrala skolorna antas komma att ha främst

heltidskurser för yrken med ett något mindre nyrekryteringsbehov än de

egentliga huvudyrkena. De bör också ha möjlighet att ge utbildning för

huvudyrkena åt ungdomar från områden, som saknar lokala skolor eller utbildningsmöjligheter

i näringslivet. Riksskolorna eller riksskolavdelningarna

ger utbildning för s. k. »enstaka yrken» med mycket begränsat rekryteringsbehov.

Både de centrala yrkesskolorna och riksskolorna bör enligt

de sakkunnigas mening utrustas med elevhem.

Till detta p rogram för de olika slagen av yrkesskolor kan jag ansluta

mig. Enligt min uppfattning bör de lokala skolorna i första hand tillgodose

ortens utbildningsbehov och i övrigt behovet av utbildning för mera allmänt

förekommande yrken. Detta torde bl. a. komma att medföra, att de

av de sakkunniga föreslagna kortare heltidskurserna (9y-kurserna) blir

ganska vanliga vid de lokala skolorna. Ibland kan den lokala skolan också

erbjuda fortsatt utbildning i heltidskurser ett eller ett par år efter 9y-kursen.

Men ofta har man kanske inte resurser för ytterligare heltidsundervisning.

Också de centrala yrkesskolorna bör i viss utsträckning anordna

de kortare 9y-kurserna. Men vid dessa skolor bör regelmässigt finnas tillgång

till fortsatt utbildning i heltidskurser efter 9y, inte endast för industrioch

hantverksyrken utan också för andra yrken och områden, där det finns

behov av en mera omfattande skolmässig utbildning.

Det är önskvärt att yrkesskolorna får den ur pedagogisk och ekonomisk

synpunkt lämpligaste storleken. De bör inte genom bristande differentiering

få medverka till ett ensidigt yrkesval. Vid planeringen av yrkesskolväsendets

utbyggnad bör man ta hänsyn både till detta och till önskvärdheten

av att eleverna så långt möjligt kan bo i sina hem under utbildningstiden.

Framför allt gäller detta de yngre eleverna och i all synnerhet

de skolpliktiga elever, som fullgör sista året av sin skolplikt i yrkesskolorna.

Jag är medveten om att man inte helt kan undvika överflyttning

till annan ort av skolpliktiga elever, som bör få börja utbilda sig i en

yrkesskola. I stora områden av vårt land måste yrkesutbildningsproblemet

redan på det förberedandet stadiet till eu del lösas med hjälp av centrala

skolor. Jag har dock velat understryka betydelsen av att de skolpliktiga

eleverna så länge som möjligt får stanna i sina hem, en synpunkt som bl. a.

skolöverstyrelsen betonat.

Det synes mig som om RLF pekat på en möjlighet att utan alltför

stark centralisering åstadkomma skolenheter av7 lämplig storlek också på

landsbygden. Förbundet föreslår, att undervisning för jordbruk och skogsbruk

i vissa fall skall förläggas till vanliga yrkesskolor samt att t. ex. meka11^

utbildning skall kunna anordnas vid lantmannaskolor. Om det visar

sig lämpligt och praktiskt genomförbart, har jag ingenting att invända mot

en sådan anordning.

I de mera tättbefolkade områdena av landet bör rimligen de lokala skolorna

få den största betydelsen. Med lokala skolor avser jag inte endast

skolor drivna av en ensam kommun utan också skolor drivna genom samverkan

mellan två eller flera kommuner. Jag är inte främmande för tanken

att i varje fall till de större lokala skolorna skall kunna knytas avdelningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 195,1

19

också av central- eller riksskolekaraktär. Det förefaller mig realistiskt att

som de sakkunniga gjort för de allra största lokala yrkesskolorna beråkna

ett omkring 50 procent större rekryteringsunderlag än den egna kommunens.

Flertalet kurser vid sådana skolor kan sannolikt — utan att vara

beroende av rekrytering utifrån — dock utan svårighet bereda plats åt

några »utsocknes» elever. Även kurser, som inte kan komma till stånd

utan ett betydande elevtillskott utifrån, bör enligt min mening, om särskilda

skäl talar därför, kunna förläggas till lokala skolor men då jämställas med

avdelningar i centrala skolor.

Vid planeringen av yrkesskolviisendets utbyggnad har yrkesutbildningssakkunniga

som rimligt är begränsat sig till de grundläggande heltidskurserna.

Deltidsundervisningen är förhållandevis lätt att ordna och dessutom

så beroende av det aktuella arbetsmarknadsläget på orten och av

övriga lokala förhållanden, att en central planering på längre sikt icke

gärna är möjlig. Fortbildningskurser med heltidsundervisning på ett högre

stadium än det grundläggande blir kanske relativt fåtaliga — större delen

av fortbildningen torde, bl. a. med hänsyn till elevernas försörjningsplikt,

komma att ske i deltidskurser eller i kortare informationskurser. Jag vill

dock understryka betydelsen av att såväl deltidskurser för egentlig yrkesutbildning

som mera kvalificerade fortsättningskurser med heltidsundervisning

kommer till stånd i önskvärd utsträckning. Med all säkerhet är

behovet på dessa områden icke tillgodosett, trots den betydande utvecklingen

under senare år.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit i runt tal en f ö r d u b b 1 i n g

av den grundläggande heltidsundervisningen på lärlingsstadiet

för näringsgrenarna industri-hantverk, handel och husligt arbete,

d. v. s. en ökning av antalet heltidsavdelningar från 1000 till 2000.

Efter en sådan utökning beräknas yrkesskolorna av varje årskull kunna

ta hand om ungefär hälften av de ungdomar, som inriktar sig på praktiskt

yrkesarbete inom dessa näringsgrenar. Den andra hälften måste redan från

nybörjarstadiet tas om hand av näringslivet. Utgångspunkt för förslaget

är kapaciteten under läsåret 1949/50, och fördubblingen beräknas vara

genomförd år 1970. Förslaget bygger icke på något försök att prognostiskt

bedöma behovet av arbetskraft för varje näringsgren. Men de beräkningar,

med vilka de sakkunniga belyser vad den föreslagna kapaciteten skulle

innebära för de olika näringsgrenarna, visar, att förslaget icke är tilltaget

i överkant utan håller sig inom ramen för vad samhället enligt min mening

bör svara för i fråga om grundläggande heltidsundervisning. Jag vill således

i likhet med yrkesutbildningssakkunniga förorda, att kapaciteten i yrkesskolornas

grundläggande heltidskurser ökas med 100 procent från 1950 till

1970. Fn del av denna ökning har redan skett. Genom att utbyggnadstakten

under de senaste åren varit snabbare än tidigare, blir den nödvändiga utbyggnaden

under de kommande femton åren mindre än de sakkunniga beräknat.

Trots att läget således i närvarande stund iir något bättre än enligt

de sakkunnigas principiella program, anser jag det med hänsyn till det

kraftigt stigande antalet ungdomar nödvändigt att utbyggnadstakten

påskyndas under de första tio åren av femtonårsperioden. De statliga bidragsanslagen

bör beräknas sä, att det blir möjligt att genomföra fyra femte
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

delar av utbyggnaden före år 1966. Även om så sker, bör man vara beredd

att vidtaga vissa krisåtgärder, om det skulle bli svårt att finna lämpliga

anställningar och utbildningsplatser i näringslivet för ungdomen.

Jag är icke beredd, och det torde ej heller vara nödvändigt, att nu taga

ställning till utbyggnaden för varje särskild näringsgren. Som arbetsprogram

förefaller mig de sakkunnigas uppskattningar fullt godtagbara. Jag delar

ej socialstyrelsens farhågor för att den föreslagna omfattningen av den

husliga utbildningen skulle komma att verka hämmande på tillströmningen

av flickor till andra arbetsområden. Allteftersom utbyggnaden av yrkesskolorna

fortskrider, får skolorna givetvis större betydelse för rekryteringen

till arbetsmarknadens olika yrken och yrkesområden. Man måste

vid den lokala, regionala och centrala planeringen se till att icke en subjektiv

efterfrågan från ungdomarnas sida på utbildning för ett visst yrke

eller område leder till överdimensionering med hänsyn till arbetsmarknadens

behov av arbetskraft för området ifråga. Jag är emellertid helt övertygad

om att de ansvariga myndigheterna genom att engagera arbetsmarknadsexpertis

_ i planeringen skall kunna undvika en ödesdiger över- eller

underdimensionering, i synnerhet som den föreslagna totala utbyggnaden

enligt uttalanden av såväl de sakkunniga som flertalet remissinstanser,

bl. a. SAF, LO och arbetsmarknadsstyrelsen, ligger långt under det förutsebara

behovet av utbildad arbetskraft för olika områden.

Jordbruks-, skogs- och fiskeriutbildningens anknytning

till den allmänbildande grundskolans nionde klass och den i samband

därmed behövliga utbyggnaden av yrkesskolorna på dessa områden är

ännu ett olöst problem. Samtliga remissyttranden i denna fråga utmynnar

i en framställning om snar utredning. Problemet sammanhänger nära med

den centrala ledningen av yrkesutbildningen för skilda näringsgrenar. Som

jag längre fram skall motivera, har jag för avsikt att begära Kungl.

Majrts bemyndigande för mig att låta utreda yrkesutbildningens centrala

ledning. Det är min förhoppning, att också organisationen av yrkesutbildningen

för jordbruk, skogsbruk och fiske och dess anknytning till

enhetsskolans förberedande yrkesutbildning snart skall kunna lösas.

Beträffande utbildningen av sjöfolk har kommerskollegium

i samband med remissyttrandet över yrkesutbildningssakkunnigas betänkande

framlagt vissa förslag, som anknyter till vad de sakkunniga anfört

om yrkesskolväsendets organisation. Kommerskollegiets förslag synes

mig böra överlämnas till överstyrelsen för yrkesutbildning för att tagas

i beaktande vid planeringen av sjömansskolornas verksamhet. Förslaget

innehåller ingenting av den art att det nu bör underställas riksdagens

prövning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

21

Yrkesskolans arbetsformer

(YS kap. 10, 12, 13, 14, 15, 16)

Heltidskursemas organisation

(YS kap. 12, 13)

Yrkesutbildningssakkunniga

Utgångspunkten för de sakkunnigas förslag är, att en del av

skolplikten i enhetsskolan skall kunna fullgöras i yrkesskola. I regel

torde det enligt de sakkunniga bli fråga endast om klass 9y, men det

skall — i enlighet med vad som förutsatts av 1946 års skolkommission och

i 1950 års beslut om skolreformen — också vara möjligt för tidigt yrkesvalsmogna

elever att övergå till en minst tvåårig utbildning i yrkesskola

redan efter klass 7 i enhetsskolan.

Läsåret i enhetsskolan (och folkskolan) omfattar 39 veckor med 37 timmars

undervisning per vecka på högstadiet. I klass 9y kan antalet undervisningstimmar

dock uppgå till omkring 40, beroende på hur yrkespraktiken

ordnas. De sakkunniga föreslår, att läsåret vid yrkesskolorna

normalt skall omfatta lägst 39 och högst 42 veckor med möjlighet för tillsynsmyndigheten

att, då särskilda skäl föreligger, medge avkortning till

37 veckor resp. förlängning till 44 veckor. Vid avkortning av läsåret skall

en viss ökning av antalet veckotimmar kunna ske. Det kortare läsåret

om 39 (37) veckor förutsättes komma till användning främst i teoretiskt

betonade kurser, såsom handelskurser och teoretiska industri- eller hantverkskurser,

medan det längre läsåret om 42 (44) veckor skall gälla

främst i kurser med övervägande praktisk undervisning, såsom verkscadskurser

och husmoderskurser. Terminskurs föreslås omfatta mellan 17

och 22 veckor, dock med möjlighet för tillsynsmyndigheten att medge

avkortning till 15 veckor resp. förlängning till 24 veckor. (YS s. 160—161)

Kurser, som inte kan inordnas i normalt arbetsår eller arbetstermin,

skall vara specialkurser. För dessa bestämmes omfattningen i varje

särskilt fall med hänsyn till de speciella önskemålen och syftet med

kursen. Bland specialkurser nämner de sakkunniga barnavårdskurser, kurser

för sjöfolk, omskolnings- och beredskapskurser m. fl. kurser, »där arbetsförhållanden,

säsongväxling, krav på snabbt genomförande m. m. försvårar

eller omöjliggör en anpassning till normalläsåret» (YS s. 161).

Arbetsveckan föreslås för såväl helårs- som termins- och specialkurser

för samtliga näringsgrenar omfatta lägst 37 och högst 45 timmar,

dock med möjlighet för tillsynsmyndigheten att medge avkortning

till 33 veckotimmar i speciella fall. Förlängning av arbetsveckan

utöver 45 veckotimmar skall enligt förslaget däremot icke kunna förekomma.

Inom ramen för de föreslagna högsta resp. lägsta talen för läsår och

arbetsvecka kan en viss anpassning ske till skilda förhållanden. Sålunda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

blir det möjligt att för 9y-kurs i yrkesskola tillämpa samma arbetsvecka

som för sådan kurs i enhetsskola. Vidare blir det möjligt att i fleråriga

kurser börja med en kortare arbetsvecka, t. ex. 40 timmar, och gradvis

öka timtalet, så att arbetsveckan under det sista året omfattar 45 timmar,

varigenom lästiden i skolan småningom närmas till arbetstiden i näringslivet.

I terminskurserna kan det i vissa fall vara nödvändigt att ta större

hänsyn till arbetsmarknadens behov än de föreslagna normaltalen medger

(härav den förutsatta möjligheten till avkortning ända ned till 15

veckor). De sakkunniga pekar framför allt på terminskurser för erfaren

detaljhandelspersonal, som på hösten måste kunna avslutas i god tid

före jul. Så långt möjligt bör terminskurserna förläggas så, att lärarna

kan beredas tillfälle till helårsanställning. (YS s. 162—163)

Den allmänbildande undervisning, som ingår i 9 y,

skall enligt de sakkunniga kunna förläggas antingen till yrkesskola eller

till enhetsskola. De sakkunniga tar inte ställning till vilket som kan anses

principiellt riktigast utan förutsätter, att undervisningen i varje särskilt fall

ordnas på lämpligaste och mest ekonomiska sätt. I de fall, då den allmänbildande

9y-undervisningen förlägges till yrkesskola, bör den enligt de sakkunnigas

uppfattning helst fullgöras helt under det första yrkesskolåret,

även om kursen i yrkesskolan skulle omfatta två eller flera år. I vissa fall

kan en annan anordning beträffande den allmänbildande undervisningen

dock visa sig önskvärd, anser de sakkunniga, t. ex. i tekniska skolor eller

i större industriskolor. Anordningen kan dock medföra den olägenheten,

att elever, som fullgjort sin skolplikt, avbryter yrkesutbildningen innan de

hunnit inhämta hela den till enhetsskolan hörande allmänbildningskursen.

Den allmänbildande undervisningen i yrkesskola bör i viss mån anpassas

till det yrkesområde utbildningen avser. (YS s. 164—165)

De sakkunniga förutsätter för samtliga yrkesområden två slag av

nybörjarkurser med heltidsundervisning, dels 9y-kurser, som hämtar

sina elever från enhetsskolans 8:e klass eller från motsvarande klass i

folkskolan, dels kurser för elever, som genomgått enhetsskolans klass 9a

eller 9g eller som i klass 9y fått endast en allmänpraktisk eller osystematisk

utbildning utan direkt sikte på det yrkesområde kursen i yrkesskola

avser. Omfattar utbildningen endast ett år, måste eleverna i de båda

slagen av nybörjarkurser undervisas var för sig under hela kursen. I

fleråriga kurser bör det vara möjligt att efter ett eller högst två år

föra samman de båda elevkategorierna i gemensamma kurser.

För industri skall de grundläggande heltidskurserna i yrkesskolan kunna

omfatta ett eller två år, för hantverk två eller flera år. För handel

blir den grundläggande utbildningen ett eller två år. För husligt arbete

räknar man med ett halvt eller ett år, som efter lämplig praktik skall

kunna fortsättas med specialutbildning i yrkesskola.

Utbildningen i verkstadskurserna bör systematiseras och intensifieras,

så att en viss avkortning av utbildningstiden blir möjlig.

I varje fall bör 9v i yrkesskola kunna motsvara det första året av en flerårig

utbildning. Fn tvåårig utbildning skulle således motsvaras av 9y plus

ett år, en treårig av 9y plus två år o. s. v. Utbildningsgången — i synnerhet

i de fleråriga kurserna — bör individualiseras, så att eleverna t. ex. i kurser,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

som leder fram till gesällprov, skall kunna avlägga sådant prov inte efter

ett visst antal år utan då de uppnått tillräcklig färdighet och erfarenhet

för det. De sakkunniga framhåller, att det i längden torde bli svårt att

inom yrkesskolorna i större omfattning finna utrymme för en fullständig

hantverkarutbildning. Man torde även för hantverksyrkena i större utsträckning

än hittills få finna kortare utbildningsformer, avsedda att fullföljas

utanför skolan. (YS s. 167)

Elevantalet i kurserna bör enligt de sakkunnigas förslag vara

för industri och hantverkskurser av verkstadskaraktär och för husliga

kurser högst 16,

för handelskurser och teoretiska industri- och hantverkskurser högst 30.

Dessa tal skall i det enskilda fallet kunna både underskridas och överskridas,

men både de lokala skolmyndigheterna och tillsynsmyndigheten

bör sträva efter att hålla kurserna så väl fyllda som möjligt.

Elever, som fullgör 9y i yrkesskola, skall enligt de sakkunnigas förslag

lämna enhetsskolan och skrivas in som elever i yrkesskolan. De tillhör

således yrkesskolan och inte enhetsskolan. Yrkesskolan skall efter

det nionde skolåret utfärda ett betyg, som visar, att eleven fullgjort sin

skolplikt och fått en förberedande eller påbörjad grundläggande yrkesutbildning.

Detta gäller i de fall, då hela undervisningen är förlagd till yrkesskolan.

Hur de sakkunniga tänkt sig betygsfrågan i de fall, då den

allmänbildande undervisningen sker i enhetsskolan men den praktiska

och yrkesteoretiska meddelas i yrkesskolan, framgår icke klart.

Avgångsbetyg från yrkesskolan skall meddelas i vanlig ordning efter

det hela kursen genomgåtts. Efter det andra året av en flerårig utbildning

bör enligt de sakkunnigas förslag ett utbildningsbevis utfärdas, vilket

dock bör formuleras så, att det icke kan förväxlas med ett betyg över

en fullständig kurs. Detta utbildningsbevis kan vara av värde, i synnerhet

om den fortsatta yrkesutbildningen delvis får formen av praktik i

produktivt arbete utanför skolan.

Deltidskursernas organisation

(YS kap. 14)

Y r kesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga räknar med två olika slag av deltidskurser,

nämligen yrkesk urser, som genom en mångsidig undervisning i

flera olika ämnen ger utbildning för ett visst yrke, och ämnes k urse r,

som behandlar ett begränsat ämne. Båda kurstyperna utgör i princip ett

komplement till praktisk utbildning utanför skolan och vänder sig till

elever, som fullgjort sin skolplikt. De kan omfatta både teori och praktik

eller enbart teori. Yrkeskurserna motsvarar de delar av eu grundläggande

heltidskurs, som icke kan inhämtas genom praktiskt arbete på cn arbetsplats.

Med denna uppdelning på två typer av kurser försvinner dels gränsen

mellan den nuvarande lärlingsskolan och yrkesskolan, dels de många

olika kursbeteckningar, som nu förekommer. Utom kurser skall också kunna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

anordnas föreläsningar, antingen fristående eller som ett led i vissa

kurser, företrädesvis på ett högre stadium men ibland också i de grundläggande

kurserna. (YS s. 177—178)

I fråga om deltidskursernas omfattning kan knappast uppställas

lika fasta regler som för heltidskurserna. Yrkeskurserna beräknas

i allmänhet komma att omfatta omkring 200 timmar per år under minst

två år, vilket motsvarar 6 timmars undervisning per vecka under 30 veckor

årligen. Mer än 30 veckor kan man inte räkna med för deltidsundervisningens

vidkommande, anser de sakkunniga, men däremot bör det vara möjligt

att koncentrera kurser till betydligt kortare perioder, när detta visar sig

lämpligt. För ämneskurserna bör kurslängden fastställas med möjlighet

till viss variation för den tid det kan ta att genomföra kursen, t. ex. 90—

110 timmar, 180—220 timmar i stället för 100 resp. 200 timmar. (YS

s. 177—178)

Efter genomgången yrkeskurs bör ett betyg eller utbildningsbevis

meddelas av motsvarande slag som i heltidskurserna. Ämneskurs skall

däremot inte berättiga till sådant utbildningsbevis men väl till ett intyg

eller i vissa fall ett graderat betyg. (YS s. 177—178)

Några nya kurstyper

(YS kap. 15)

Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesskolornas grundläggande heltidskurser för handel och för husligt

arbete kan utan större förändringar anpassas till timplanen för klass 9y.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i samråd med skolöverstyrelsen utarbetat

undervisningsplaner och timplaner för sådana kurser, som är direkt

tillrättalagda med tanke på elever i enhetsskolans sista klass. För industrioch

hantverksyrken finns icke några sådana kortare grundläggande kurser.

De sakkunniga framhåller, att verkstadsskolorna under den relativt

korta tid, som de varit i verksamhet, kommit att bli skolor för utbildning

av yrkesarbetare med en flerårig allroundutbildning. I samband med en

vidgning av yrkesskolans uppgift till att avse även andra kategorier än de

fullt kunniga yrkesarbetarna är det naturligt att även för industri

och hantverk inrätta korta heltidskurser, som kan

ge en grundläggande utbildning (motsvarande klass

9y), avsedd att påbyggas och specialiseras genom mer eller mindre omfattande

fortbildning i näringslivet, eventuellt i samarbete med yrkesskolorna.

De sakkunniga drar upp riktlinjerna för två olika typer av sådana kurser,

system I och system II. (YS s. 187—190) Den förra kurstypen ger

en specialiserad grundutbildning med sikte på bestämda arbetsuppgifter

inom en viss industri, den senare ger en allmän grundutbildning avsedd att

fullföljas genom fortsatt utbildning inom en valfri gren av ett större

yrkesområde. Två exempel på studieplaner enligt system I och ett exempel,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1953

som utgör en mellanform av system I och system II, har bifogats de sakkunnigas

betänkande. Undervisningen enligt system I förutsätter verkstäder

med en rikhaltig och differentierad maskinuppsättnmg, som medger

en relativt långt driven specialtrimning inom de olika^ arbetsmomenten.

Den yrkesteoretiska undervisningen bör drivas ganska långt mom de områden,

som behandlas. För de enskilda eleverna omfattar området ior utbildningen

endast vissa arbetsmoment, och möjligheterna till tortsatt utbildning

begränsas i stort sett till dessa moment. Systemet torde emellertid

möjliggöra ett rationellt utnyttjande av arbetskraften och en högt uppdriven

produktionstakt. De sakkunniga förutsätter, att kurser enhgt detta

system i första hand organiseras i företagsskolor, knutna till enskilda industrier,

och i större lokala eller centrala yrkesskolor, där man kan ha även

två- eller fleråriga kurser och således har förutsättningar att mera helt

utnyttja maskinuppsättningen. .

Kurser enligt system II ger en bred, allmänt praktisk utbildning ior ett

visst yrkesområde. De liknar till sin uppläggning närmast de nuvarande

relativt odifferentierade tvååriga verkstadsskolorna för vissa mdustriyrken.

Tim- och undervisningsplaner för det första aret i sådana kurser har utarbetats

av överstyrelsen för yrkesutbildning, bland annat med sikte pa

klass 9y. Man bör "i en 9y-kurs enligt system II behandla så manga smör

av arbetet som möjligt för att på så sätt ge en översikt över arbetsområdet

och visa på de olika möjligheter det erbjuder. Den yrkesteoretiska^ undei\isningen

bör ha starka inslag av orientering om näringsgrenen draga. Verkstäder

och maskinutrustning kan vara enklare än för system I. Det är

väsentligt, att lärarna är högt kvalificerade yrkeslärare med goda insikter

på olika områden inom näringsgrenen. En utbildning enligt detta system

ger möjligheter till vidareutbildning över ett större fält än enligt system

I Kurstypen lämpar sig enligt de sakkunniga särskilt väl för sådana mindre,

lokala yrkesskolor, som i "regel begränsar sin heltidsundervismng till

ett år (9v). ...... ... , rT

De sakkunniga understryker, att »en grundutbildning enligt system it

både för kommunerna (skoldistrikten) och eleverna öppnar vidare möjligheter

än den mera specialiserade utbildningen enligt system I. Denna mder

däremot fortare till bättre inkomster för eleverna och innebär också för

företagen ett mera ekonomiskt utnyttjande av arbetskraften, förutsatt att

man redan från början kan bilda sig en uppfattning om vilket ellei villca

arbetsmoment eleven bör få specialisera sig på. System I skulle i varje

fall för yrkesskolornas grundläggande undervisning vara en nvhet, under

det att system II innebär cn modifikation av den nu vanliga undervisningsformen

och en anpassning av denna för ett vidare elevkhentel.»

(YS s. 190) , , . . ,

De föreslagna kortare grundläggande kurserna av ovan beskrivna slag

lämpar sig bäst för utbildning av industripersonal, även om också blivande

hantverkare, som icke redan Iran början kan placeras in i cn regelrätt

lärlingsutbildning för sitt speciella yrke, kan ha en viss nytta av att ga

igenom cn kurs enligt system IT.

Med direkt sikte på utbildning av hantverkare föreslås c c n t r a 1 a

han t verks k urser. Undervisningen i sådana kurser skulle motsvara

en treårig yrkeskurs (ungefär 000 timmar). Den centrala hantverkskursen

är således en till heltidskurs koncentrerad längre deltidskurs, framhåller

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

de sakkunniga, och eleverna kan under en tids avbrott i förvärvsarbetet

delta i en hantverkskurs på annan ort. (YS s. 190)

Överstyrelsen för yrkesutbildning framlade 1947 ett detaljerat förslag

till »hantverksskolor», som skulle ge en undervisning motsvarande den

teoretiska utbildningen i tvaariga kurser vid centrala verkstadsskolor.

Kurstiden beräknades uppgå till 20 veckor (600 timmar), fördelade över

två eller tre år. Varje kurs skulle således omfatta en och en halv till två

manader. Undervisningen skulle övervägande omfatta yrkesteore tiska ämnen,

men visst utrymme skulle ges också åt allmänbildande teoretiska

ämnen, gymnastik och vissa praktiska övningar. Som huvudmän tänkte sig

överstyrelsen. i första hand hantverksorganisation eller landsting. Statsbidrag

till driften av kurserna borde utgå efter samma grunder som till

centrala verkstadsskolor men bidraget till anläggningen borde vara högre.

De sakkunniga föreslår, att hantverkskurser i huvudsak enligt överstyrelsens

förslag inrättas. De sakkunniga vill dock icke komma med några

detalj förslag utan anser, att utformningen bör bli beroende av de speciella

behoven för varje särskilt yrke. Statsbidrag bör enligt de sakkunnigas

mening utgå efter samma grunder som till teoretiska industri- och hantverkskurser.

Om en hantverkskurs har riksskolkaraktär, bör bidrag utgå

som till riksskola.

Kurs för sysselsättnings- och arbetsterapeuter

Utbildningen av sysselsättnings- och arbetsterapeuter i Sverige har hittills

skett huvudsakligen genom tvååriga kurser, förlagda till slöjdföreningens

skola i Göteborg och anordnade försöksvis sedan 1949. Hittills har

hållits tre kurser med var och en omkring 20 elever. Tillgången på utbildade

terapeuter motsvarar emellertid enligt uppgift icke efterfrågan.

Med anledning av en motion till 1953 års riksdag uttalade statsutskottet,

att kapaciteten för utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter borde

ökas. Genom beslut den 17 juli 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt överstyrelsen

för yrkesutbildning att inkomma med förslag till en ökning av utbildningsmöjligheterna.

I

I samråd med medicinalstyrelsen har överstyrelsen för yrkesutbildning

den 29 oktober 1953 framlagt ett förslag beträffande utbildningen

av sysselsättnings- och arbetsterapeuter. Förslaget

går i huvudsak ut på att den avsedda utbildningen bör ske genom årligen

återkommande kurser, förlagda till slöjdföreningens skola i Göteborg.

Varje kurs föreslås omfatta ett år. Genom att utbildningstiden sålunda avkortas,

blir det möjligt att varje år utbilda 20 elever i stället för som

hittills 10. För att utbildningen skall kunna genomföras på ett år, måste den

förberedande utbildning i olika slöjdtekniker, som nu ingår i terapeutkursen,

inhämtas före inträdet i kursen. Förändringen motiveras dels av det stora

behovet av terapeuter, dels av den höga standarden hos de antagna vid

de hittills anordnade kurserna. Omläggningen innebär icke en reell förkortning

av utbildningstiden, eftersom den erforderliga förutbildningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

skulle komma att omfatta minst ett år. Snarare innebär omläggningen en

fördelning av utbildningen mellan olika skolor. Utöver förberedande slöjdteknisk

utbildning föreslås också krävas minst 8 månaders tjänstgöring

inom sinnessjukvård, annan sjukvård och som terapeut. Minimiåldern för

inträde föreslås vara 19 år liksom hittills, och som erforderlig skolunderbyggnad

föreslås realexamen, normalskolekompetens, två årskurser vid

folkhögskola eller annan därmed jämförlig utbildning. Enligt en bestämmelse

i samband med beviljande av anslag till de hittillsvarande kurserna bör

tillträde till kurserna företrädesvis beviljas för terapeutverksamhet lämpliga

skötare och sköterskor inom sinnessjukvården samt vissa andra kategorier.

De sökandes lämplighet och meriter har dock hittills medfört, att

kurserna rekryterats huvudsakligen med sökande av annat slag. Någon företrädesrätt

för vissa kategorier av sökande skall enligt överstyrelsens förslag

icke förekomma i fortsättningen.

Terapeutkursen föreslås ställd under överinseende av överstyrelsen för

yrkesutbildning, medan den allmänna tillsynen över utbildningen bör utövas

av en kursnämnd, utsedd av överstyrelsen. Vid sidan av rektorn för

slöjdföreningens skola skall enligt förslaget finnas en deltidsanställd kursledare,

förordnad av överstyrelsen.

Kostnaderna per kurs beräknas till 70 000 kronor, varav 13 000 kronor

till studiehjälp.

Yttranden över överstyrelsens utbildningsförslag har inhämtats

från statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

1952 års yrkesutbildningssakkunniga, svenska landstingsförbundet,

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott, styrelsen för slöjdföreningens

skola i Göteborg och kursnämnden för pågående utbildning, statens

sjukhuspersonals förbund, svenska läkaresällskapet, föreningen för sysselsättnings-

och arbetsterapi samt direktionerna för ett amal sjukhus

och vårdanstalter. .

I samtliga yttranden utom ett tillstyrkes den föreslagna omläggningen

om än i vissa fall med tvekan. Direktionen för Sidsjöns sjukhus avstyrker

förslaget och förordar en utbildning omfattande tre terminer. En grupp

reservanter inom föreningen för sysselsättnings- och arbetsterapi uttalar

sig till förmån för den hittillsvarande tvååriga utbildningen.

Pedagogiska frågor

(YS kap. 16)

Yrkesutbildningssakkunniga

De sakkunniga påpekar följande olika medel att utveckla och föibättia

yrkesundervisningens metodik och göra den alltmera ägnad att motsvara

de höga krav man bör ställa på den: val av lärare med hänsyn till personliga

egenskaper och pedagogisk läggning; yrkesanalys i syfte att utröna de

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

moment, som särskilt bör uppmärksammas och övas; samordnad planering

av yrkespraktik och teori; åskådlighet i bade den praktiska och den teoretiska

undervisningen; lämpliga övningsuppgifter i det praktiska arbetet

och helhetsövningar på sådana områden, där undervisningen i allmänhet

sysslar med enskilda ämnen (t. ex. handeln); ökad användning av växelutbildning

i lämpliga sammanhang i syfte att ge eleverna kännedom om

arbetet i näringslivet; tillhandahallande av läroböcker och kompendier

för eleverna, delvis utarbetade med bidrag av statsmedel, handledningar

för lärarna, lämplig undervisnings- och demonstrationsmateriel, filmer och

bildband; centralbibliotek, som kan stå till förfogande för landets yrkesskolor;

sist men inte minst en effektiv och tillräckligt omfattande lärarutbildning

och fortbildning och en ständigt fortgående yrkespedagogisk

forskning och reformverksamhet.

De sakkunniga föreslår (YS s. 220)

»att överstyrelsen för yrkesutbildning får bemyndigande medgiva, att

statsbidrag ma utgå med belopp motsvarande hela avlöningen åt lärare,

som erhåller överstyrelsens uppdrag att med tjänstledighet under högst ett

arbetsår från ordinarie undervisning planera eller utföra yrkespedagogisk

försöksverksamhet,

att anslaget för utbildning av lärare för yrkesundervisning ökas med

tSO 000 kronor från och med budgetåret 1955/56 för att möjliggöra ökad

utbildning av yrkesskollärare,

att överstyrelsen får i uppdrag att överarbeta det förslag om inrättandet

av en statlig övnings- och försöksskola för yrkesskollärarutbildningen, som

framlagts °av överstyrelsen (SOU 1947:55),

att ett årligt belopp av 50 000 kronor ställes till överstyrelsens förfogande

från och med budgetåret 1955/56 för utarbetande av läroböcker och kompendier

för yrkesundervisningen,

att för handhavande av överstyrelsens förlagsverksamhet från och med

samma budgetår inrättas en tjänst i sådan lönegrad att till densamma kan

förvärvas en för uppgiften fullt kvalificerad kraft,

att anslaget till överstyrelsens pedagogiska reformverksamhet från och

med nyssnämnt budgetår höjes med 25 000 kronor till 75 000 kronor för

att möjliggöra utarbetande av handledningar m. m. för yrkesundervisningen,

att överstyrelsen får i uppdrag att verkställa utredning och till Kungl!

Maj:t avge förslag om utdelning av gratifikationer till lärare, som ställer

yrkespedagogiska uppslag till överstyrelsens förfogande, samt

att frågan om organisationen av överstyrelsens specialbibliotek för yrkesundervisning

upptages vid den översyn av överstyrelsens organisation, som

iore Dadats.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

29

Yrkesutbildningens stadieindelning. Allmänt teoretiska

kompletteringskurser

(YS kap. 10)

Yrkesutbildningssakkunniga

För närvarande tillgodoses behovet av komplettering huvudsakligen

genom preparandkurser, t. ex. förberedande kurser för inträdessökande till

högre tekniska läroverk, seminarier o. s. v., genom studier vid folkhögskolor

eller per korrespondens eller genom studier vid i allmänhet privata kompletteringsskolor.

Flertalet personer, som vill komplettera sin allmänna skolunderbyggnad,

är för närvarande hänvisade till att göra detta pa privat väg.

De sakkunniga redovisar det kompletteringsbehov, som man bör räkna

med i olika ämnen för elever från 9y. Det visar sig, att behovet blir mindre

men också mera varierande, än det är för elever från folkskolan. En elev

kan ha läst engelska hela högstadiet, en annan kan ha läst engelska i klass 8

men ej i klass 9 och en tredje har endast läst språket till och med klass 7.

Även i fråga om andra ämnen, bland annat modersmålet, kan förhållandena

var likartade. (YS s. 186—139)

Med hänsyn dels till det skiftande kompletteringsbehovet hos olika elever,

dels till 9y-elevernas intresse av att få en lika bred allmänbildningsgrund

som övriga elever i de fortbildningsskolor, till vilka de kan komma att

söka, synes de sakkunniga närmast vilja förlägga kompletteringsstudierna

till ämneskurser anordnade gemensamt för personer^ från skilda

arbetsområden och inriktade på olika fortbildningsskolor. Sådana kurser

skulle kunna förläggas till enhetsskolor och allmänna gymnasier, där man

redan har tillgång till lämpliga lärare, eller till fristående skolor för vuxna,

till folkhögskolor och till folkuniversitetet, liksom till de yrkesskolor, som

har resurser för det. (YS s. 142)

De sakkunniga anser emellertid, att det vid sidan av ämneskurser också

bör finnas preparandkurser av den hittills förekommande typen

med sikte på vissa fortbildningsskolor. Sådana kurser bör i första rummet

anordnas i direkt anslutning till fortbildningsskolan eller till en yrkesskola,

som samarbetar med denna. Fördelen med dessa kurser skulle vara, att

de starkare än ämneskurserna anknyter till den kommande utbildningen

och på så sätt blir ett direkt led i utbildningen för det yrke eleverna känner

sig höra till. För ungdomar, som under sin tidigare utbildning haft kontakt

med yrkesskolan, är denna skola en naturligare studieplats än de allmänbildande

skolorna, som de lämnat för åtskilliga år sedan. (YS s. 141)

De sakkunniga ger således icke klart företräde åt vare sig ämneskurserna

eller de yrkesinriktade preparandkurserna utan anser, att utrymme

bör finnas för båda typerna. Korrespondensstudier bör utnyttjas

i kompletteringskurserna, dels i form av vanliga korrespondenskurser

för de elever, som är lämpade för ett sådant studiesätt, dels i form av

kombinerade kurser förlagda t. ex. till folkhögskolor, där man har tillgång

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1955

till lärare, som kan fungera som handledare även om de inte liar ämneskompetens.

Efter genomgångna kompletteringskurser av vilket slag det vara må bör

tillfälle ges till prövning av kompetensen inför en tentator, som är

auktoriserad att avge betyg av samma slag och med samma värde som

betygen i de allmänbildande skolorna.

Slutligen föreslår de sakkunniga, att man vid de högre yrkesutbildande

skolorna skall undersöka, i vad mån även andra elevgrupper än de nu vanliga

skulle kunna tas emot och vilka omläggningar av kurserna detta skulle

kunna medföra.

Förberedande kurs för inträdessökande till handelsgymnasium

I mars 1954 gjorde överstyrelsen för yrkesutbildning framställning till

Kungl. Maj:t om rätt att vid yrkesskolor få inrätta förberedande kurser för

inträdessökande till handelsgymnasier av samma slag som de förberedande

kurserna för inträdessökande till tekniska gymnasier och fack skolor.

I 2 § kungörelsen angående statsunderstödda handelsgymnasier (SFS

1953: 528) föreskrives, att undervisningen vid de tvååriga och fyraåriga

kurserna skall bygga på realexamen (allmän eller praktisk på handelslinje)

eller däremot svarande kunskapsmått. Inträdessökande, som icke

avlagt realexamen eller har normalskolekompetens eller på annat sätt kan

styrka sig ha inhämtat motsvarande kunskapsmått, prövas i ämnena

svenska, tyska, engelska och matematik samt vid ett gymnasium även i

geografi.

Överstyrelsen anser sig ha de bästa erfarenheter av de förberedande

kurserna för inträdessökande till de högre tekniska läroverken och håller

före, att liknande kurser för inträdessökande till handelsgymnasierna skulle

kunna tillföra gymnasierna ett värdefullt elevmaterial. Kurserna skulle ha

en uppgift att fylla icke endast som kompletteringskurser utan också som

repetitionskurser.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

Yrkesskolornas heltidskurser bör enligt min uppfattning vända

sig till elever med studiemål, som varierar såväl när det gäller yrke eller

yrkesområde som när det gäller graden och arten av utbildning. Dessa

kurser bör ge utbildning dels åt ungdomar, som via en flerårig skolmässig

studiegång inriktar sig på ett bestämt yrke, dels åt ungdomar, som genom

i regel högst ettåriga, i vissa fall dock längre kurser önskar förbereda sig

för arbete och eventuellt fortsatt utbildning inom ett större yrkesområde,

dels slutligen åt personer, som önskar fortbilda sig inom ett yrke, som de

redan tillhör, eller skaffa sig grundläggande utbildning för ett nytt yrke.

Yrkesskolan har hittills svarat för endast en ganska obetydlig del av den

grundläggande heltidsundervisningen. Jag förutser, att dess insatser i framtiden

i detta avseende kommer att bli avsevärt större. Men jag vill ännu

en gång understryka vad jag framhöll i avsnittet om yrkesutbildningens

utbyggnad: frågan om var yrkesutbildning utanför produktionen skall ord
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

31

nas -- i yrkesskola, företagsskola eller enhetsskola — måste lösas på det

lokala planet.

Fler och fler ungdomar kommer redan inom skolpliktstidens ram att

gå över till yrkesskola. Det behövs därför allmängiltiga bestämmelser, som

underlättar övergången och samarbetet mellan skolorna.

Både med hänsyn till eleverna och lärarna och med hänsyn till de statsbidragsgrunder,

som jag kommer att föreslå i det följande, är det nödvändigt

med mera enhetliga regler för läsår, termin och arbetsvecka

än som hittills tillämpats inom yrkesundervisningen. Yrkesutbildningssakkunnigas

förslag förefaller mig i dessa avseenden på ett lyckligt

sätt förena enkelhet och fasthet med den anpassningsbarhet, som lokala

förhållanden, behov och önskemål kräver. Jag anser, att man vid utarbetande

av nya undervisningsplaner eller vid omarbetning av redan tillämpade

planer bör söka hålla sig till läsår om 39—42 veckor, terminer om 17—22

veckor och arbetsveckor om 37—45 timmar. Jag förstår emellertid, att det

kan uppkomma tillfällen, då det är motiverat att frångå de regelmässiga

tiderna. Jag har därför ingenting emot, att tillsynsmyndigheten, då det

framstår som motiverat, med högst två veckor underskrider resp. överskrider

de fastslagna intervallerna för läsår och termin. Men jag förutsätter,

att detta icke skall ske i kurser för nybörjare. En kortare arbetsvecka än

37 timmar bör likaså tillämpas med största sparsamhet och endast i teoretiska

kurser med särskilt mycket hemarbete. Det synes mig i fortsättningen

icke finnas anledning att begränsa den yrkesteoretiska undervisningen

till en viss del av arbetsåret. I varje fall bör denna undervisning, liksom i

förekommande fall undervisningen i allmänbildande ämnen, omfatta minst

39 veckor av läsåret. Vid de centrala verkstadsskolorna bör dock tills vidare

tillämpas de nu gällande bestämmelserna, vilka legat till grund för

den vid årets riksdag beslutade löneregleringen.

Att man, trots de möjligheter till anpassning av läsåret efter skilda behov,

som jag funnit lämpligt att medge, i fråga om vissa specialkurser kan behöva

gå helt utanför de normala lästiderna anser jag rimligt och jag har ingenting

att invända mot att så sker.

Frågan om den allmänbildande undervisningens förläggning

till yrkesskola eller enhetsskola för skolpliktiga elever, som får

yrkesutbildning i yrkesskola, måste enligt min uppfattning i det enskilda

fallet lösas med hänsynstagande inte endast till ekonomiska och organisatoriska

förhållanden utan också till elevernas intressen. Därvid tänker jag

främst på vikten av att elevernas avgångsbetyg efter fullgjord skolplikt

grundas på vitsord avgivna av lärare, som haft tillfälle att grundligt lära

känna eleverna och bilda sig en uppfattning om deras prestationsförmåga

i olika avseenden. Avgångsbetyget är för eleverna en viktig handling under

de första åren efter skolan, och det måste ge ett så initierat och rättvist

omdöme som möjligt. Jag förutsätter därför, att man icke förlägger den

allmänbildande undervisningen till yrkesskola i de fall, då den utan olägenheter

kan ske i enhetsskolan. Den allmänbildande undervisning, som eleverna

enligt tim- och kursplanerna för enhetsskolan skall atnjuta under det

sista skolåret, anser jag böra avslutas under det år, som motsvarar 9y, oavsett

i vilket slag av skola undervisningen sker. 1 mitt ställningstagande har

jag tagit fasta på önskvärdheten av att alla elever kommer i åtnjutande

av denna undervisning, vare sig de fullföljer en påbörjad yrkesutbildning

eller ej.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

På orter, där enhetsskola ej är införd, synes lämpligt, att viss allmänbildande

undervisning kan ges eleverna i de grundläggande kurserna i yrkesskolan.

Denna undervisning bör lämpligen motsvara den teoretiska undervisning

i allmänna ämnen, som ges i klass 9 v. I första rummet gäller det

sagda sådana kurser, som tar emot skolpliktiga elever. Men det kan också

vara motiverat att i viss utsträckning meddela allmänbildande undervisning

även i andra yrkesskolkurser. I senare fallet bör det dock i regel ske

utan extra kostnad för statsverket. Jag återkommer längre fram till statsbidragsf

rågan.

Fritt valt arbete ger eleverna möjlighet att ägna sig åt studier,

som de har speciellt intresse för och som kan bli av betydelse för deras personliga

utveckling eller i deras kommande yrkesutövning. Jag anser det

därför angeläget, att denna förmån i största möjliga utsträckning erbjuds

också yrkesskolornas skolpliktiga elever. Givetvis har jag ingenting emot,

att de elever, som så önskar, använder tiden till praktiskt arbete i yrket.

När så sker, bör det dock motiveras av elevernas val hellre än av bristande

förutsättningar hos skolan att erbjuda annan undervisning.

Elever i yrkesskolkurser med övervägande praktiskt arbete har kanske

icke samma behov av gymnastik och liknande avbrott i arbetet som

elever i de allmänbildande skolorna. I åtskilliga av yrkesskolornas kurser,

t. ex. handelskurserna, är arbetet dock lika stillasittande som i de allmänbildande

skolorna. Det kunde därför ur vissa synpunkter finnas skäl för

att undervisning i gymnastik förekom i alla heltidskurser med elever under

20 år. Tills vidare kan jag emellertid icke medge, att gymnastikövningar

anordnas i yrkesskolornas heltidskurser annat än i den utsträckning, som

är möjlig med hänsyn till den aktuella tillgången på lokaler för sådana

övningar.

Svenska yrkesskolföreningens önskemål om friluftsdagar för yrkesskolornas

yngre elever finner jag rimligt. Jag har ingenting att invända

mot att skolstyrelserna får möjlighet att där de så finner påkallat i viss

utsträckning anordna friluftsdagar för heltidskursernas elever. Med hänsyn

till att detta är en nyhet för yrkesskolorna, anser jag dock, att högsta

medgivna antal friluftsdagar per läsår tills vidare bör vara sex.

Jag finner ingen anledning att föreslå några ändringar i de nu gällande

bestämmelserna om minsta antalet elever i statsbidragsberättigade

kurser vid kommunala yrkesskolor. (Gällande bestämmelser är meddelade

i kungl. brev av den 20 juni 1945 med senare ändringar). Jag har dock för

avsikt att föreslå särskilda bestämmelser om statsbidrag till kurser, vari

ingår allmänbildande undervisning motsvarande klass 9y. Mitt förslag i

detta hänseende kommer att ansluta sig till de bestämmelser som gäller

för enhetsskolans torsöksdistrikt.

Beträffande avgångsbet y g för elever i enhetsskolans klass 9 y får

jag uttala följande. Får eleven såväl den allmänbildande undervisningen

som yrkesteori och yrkespraktik i en yrkesskola, talar rätt starka praktiska

skäl för att denna skola, vars lärare är de enda, som undervisat eleven i 9 y,

utfärdar avgångsbetyget. Emellertid synes det mig mycket viktigt, att

småningom alla enhetsskolans elever får avgångsbetyg från denna skola.

Einder en lång övergångstid kommer så inte att vara fallet. Många av enhetsskolans

elever övergår frivilligt till annan skolform med lika högt eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 13S år 1955

högre allmänbildande syfte. Detta kan icke nu ändras. Då det gäller betyget

från 9 y, synes mig dock viktigt, att redan nu sådana åtgärder vidtagas,

som främjar den framtida enhetligheten. Jag föreslår därför, att avgångsbetyg

för elev i 9 y efter fullgjord skolplikt alltid skall utfärdas av enhetsskolan.

Ilar undervisningen helt eller delvis åtnjutits i yrkesskola, skall

avgångsbetygets vitsord i denna del grundas på omdömen, som avgivits

av vederbörande lärare eller handledare i yrkesskolan.

Yrkesutbildningssakkunniga har diskuterat de pedagogiska möjligheterna

att avkorta utbildningstiden i yrkesskola, främst när det gäller

yrken inom industri och hantverk. Allteftersom yrkesundervisningens

metodik förbättras, bör det bli möjligt att på kortare tid uppnå ett lika

gott eller kanske till och med bättre resultat än det man med en mindre utvecklad

metodik behöver längre tid för. Så många ungdomar som möjligt bör

beredas tillgång till utbildning i yrkesskola. Ett medel att öka skolornas

kapacitet utan att försvaga utbildningsresultatet är en avkortning. av

studietiden, föranledd av en effektiviserad och intensifierad undervisning.

Jag delar helt de sakkunnigas uppfattning, att heltidskurser i yrkesskola,

omfattande mer än två år, i allmänhet bör förekomma endast i den män

eleverna icke kan få tillfälle att fullfölja sin utbildning i näringslivet. I vissa

delar av vårt land kan det emellertid också av andra skäl — t. ex. svårigheten

att i hemtrakten finna lämplig anställning — vara motiverat att anordna

fleråriga kurser i yrkesskola. Jag vill i likhet med de sakkunniga understryka

vikten av anknytning till produktivt arbete i en flerårig skolmässig

utbildning, bland annat genom växelutbildning. När det gäller längden

av en utbildning, som endast delvis sker i yrkesskola, kan jag icke komma

med några förslag eller önskemål. Men jag hyser en förhoppning, att de organisationer,

som har att ta ställning till utbildningen för de olika yrkena,

skall finna det möjligt att uppnå en viss avkortning av den sammanlagda

utbildningstiden. En förutsättning härför är givetvis, att den skolmässiga

utbildningen blir verkligt effektiv.

Yrkesutbildningssakkunniga anser, att deltidsundervisningen

vid yrkesskolorna skall kunna omfatta både egentlig yrkesutbildning och

yrkesbetonad kursverksamhet. Jag ansluter mig till denna uppfattning och

har full förståelse för det mindre preciserade utbildningsbehovet hos en

betydande del av yrkesskolornas elevklientel, i synnerhet bland de äldre

eleverna och bland husmödrarna. Men jag vill i detta sammanhang understryka,

att yrkesskolornas huvuduppgift är att medverka i den egentliga

yrkesutbildningen. Ju större ekonomiskt stöd staten ger ät verksamheten,

desto nödvändigare blir det, att medlen används på ett ändamålsenligt sätt.

Jag anser det därför önskvärt, att man iakttar stor varsamhet, när det

gäller att bevilja statsbidrag till kurser, som kan få karaktären av hobbyverksamhet.

Bland annat bör man för de olika kurserna uppställa och

iaktta inträdesvillkor, som garanterar, att undervisningen kan hållas på

avsedd nivå.

De sakkunnigas förslag till omläggning av deltidskursernas organisation

finner jag välmotiverade. Eu uppdelning i yrkes kur ser, som genom

en mångsidig undervisning ger utbildning för ett visst yrke, motsvarande

i huvudsak den yrkestcoretiska undervisningen i en grundläggande tvä
3

— li i It (in g till riksdagens protokoll 105o. 6 samt. År 138

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

eller flerårig heltidskurs, och ämneskurser, som behandlar ett begränsat

ämne, bör underlätta både för inträdessökande och för arbetsgivare

att bedöma kursernas syfte, omfattning och värde.

Jag finner det ur redovisnings- och granskningssynpunkt lämpligt, att

statsbidrag utgår för 100 timmar, 200 timmar o. s. v., men att skolan skall

ha rätt att genomföra kursen på en tid av 90—Ilo timmar, 180—220 timmar

o. s. v. i enlighet med de sakkunnigas förslag. Ett sådant arrangemang

gör det bland annat möjligt för lärarna att anpassa undervisningen efter

elevernas förutsättningar.

Föreläsningar bör liksom hittills i viss utsträckning kunna ingå

i yrkesskolornas verksamhet. I regel blir väl föreläsningarna fristående.

Men jag har ingenting emot att man någon gång, då det anses lämpligt med

hänsyn till kursinnehållet, byter ut enstaka kurslektioner mot föreläsningar.

Detta bör dock givetvis endast ske i kurser, där eleverna har tillräcklig

mognad för att tillgodogöra sig undervisning i föreläsningsform, således

huvudsakligen på ett högre stadium. I de fall, då föreläsningar ersätter

lektioner, kan statsbidrag givetvis också utgå endast med skillnaden mellan

bidraget till föreläsning och det utgående bidraget per lektionstimme. Jag

återkommer till statsbidragsfrågan i det följande.

Jag kommer så till de sakkunnigas förslag beträffande några nya kurstyper.

De av yrkesutbildningssakkunniga föreslagna ettåriga (Oy''1 kurserna

med heltidsundervisning för industri- och hantverksyrken finner

jag vara ett värdefullt tillskott till yrkesskolornas verksamhet. De exempel

på undervisningsplaner för sådana kurser, som de sakkunniga lagt fram

i bilaga till betänkandet, synes mig värda att prövas i lämpligt sammanhang.

Överstyrelsen för yrkesutbildning bör stimulera kunniga och intresserade

lärare att utarbeta ytterligare planer för sådana kurser. I synnerhet

finner jag det angeläget, att särskilt vid de mindre yrkesskolorna kurser för

huvudyrkena kan anordnas i anslutning till de sakkunnigas system II. Vid

utformningen av dessa och andra kurser för nybörjare bör man ta fasta på

övningsuppgifter och teoretiska kunskaper, som kan bli av omedelbar nytta

för eleverna, när de börjar sitt yrkesarbete, och som vidgar deras förståelse

för yrkesområdet och dettas betydelse i samhället. Kanske kan man också

ur en del kurser gallra bort stoff, som eleverna lättare kan tillgodogöra sig

på ett mera framskridet stadium.

Möjligheter har hittills saknats för många lärlingar, som får praktisk

utbildning hos en hantverksmästare, att få kompletterande undervisning i

yrkesskola. Ce ntrala hantverkskurser av det slag, som de

sakkunniga i likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning föreslagit, synes

mig vara en ändamålsenlig lösning av problemet. Jag vill därför föreslå, att

sådana kurser får anordnas efter de föreslagna riktlinjerna. Då kurserna

anordnas av landsting, bör statsbidrag utgå i relation till bidraget till teoretiska

industri- och hantverkskurser vid centrala yrkesskolor. Även till

andra huvudmän bör motsvarande statsbidrag kunna utgå. Dock anser

jag det i senare fallet nödvändigt att i varje fall tills vidare förbehålla

Kungl. Maj:t avgörandet.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om en omläggning av

utbildningen för sysselsättnings- och arbetsterapeuter.

Jag finner det lämpligt att i enlighet med överstyrelsens för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

35

yrkesutbildning förslag från och med hösten 1955 inordna denna utbildning

som ett regelmässigt led i verksamheten vid slöjdföreningens skola i Göteborg.

Kursen bör utformas på det sätt, som överstyrelsen i samråd med

medicinalstyrelsen föreslagit. Den bör således omfatta ett år och ta emot

ungefär 20 elever per år. Under förutsättning att riksdagen anslår medel

till kursen, kommer jag att uppdraga åt överstyrelsen för yrkesutbildning

att utforma kursplan med inträdesfordringar, utse kursnämnd och förordna

kursledare samt ha överinseende över utbildningen. Vid elevintagningen

torde i görligaste mån böra beaktas det stora behovet av sysselsåttningsoch

arbetsterapeuter inom den statliga sinnessjukvården. Till medelsbehovet

återkommer jag i det följande.

Yrkesutbildningssakkunniga har framlagt flera olika förslag, som alla

syftar till utveckling och förbättring av den yrkespedagogiska

verksamheten. Jag har här anledning att redogöra endast för de

förslag, som förutsätter nya eller höjda statsanslag.

Vad först beträffar de sakkunnigas förslag, att ersättning av statsmedel

skall kunna utgå för mistad lön åt lärare, som vill samla och

bearbeta erfarenheterna av yrkespedagogisk försöksverksamhet, utarbeta

övningsserier, göra jämförande metodiska försök o. s. v. finner jag förslaget

beaktansvärt. Den vidgning av yrkesskolornas uppgifter, som kan förutses,

och den ökning av kapaciteten vid dessa skolor, som bör ske, måste

bygga på ständigt förbättrade undervisningsmetoder. Jag finner det angeläget,

att intresserade och för uppgiften lämpliga lärare får tillfälle att

genomarbeta och redovisa sina erfarenheter och försök under lärarverksamheten.

Jag tillstyrker därför att Kungl. Maj:t inhämtar bemyndigande av

riksdagen att efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall medge ersättning

för mistad lön under högst ett år till lärare, som bedriver yrkespedagogisk

försöksverksamhet. Lärare tillerkänd ersättning bör, alltefter lärarens

anställning, tas från förslagsanslaget till driften av centrala resp. lokala

yrkesskolor. Högst fem lärare samtidigt bör kunna åtnjuta sådan ersättning.

En ökning av kapaciteten i yrkesskolornas heltidskurser av den omfattning,

som jag i likhet med yrkesutbildningssakkunniga föreslagit, förutsätter

givetvis en kraftig ökning också av antalet lärare. De sakkunniga

har beräknat, att 1955—1970 cirka 65 lärare för industri-hantverk och cirka

15 för handel skulle behöva utbildas årligen. Läraraspiranterna skulle enligt

de sakkunnigas förslag kunna uppdelas på två kurser per år. Det är

enligt min mening svårt att redan nu förutse det aktuella behovet av nya

lärare för varje år under utbyggnadst iden. För det närmast kommande

budgetåret föreslår jag, att överstyrelsen för yrkesutbildning får medel till

dels två grundläggande yrkespedagogiska kurser om vardera 15 veckor

för sammanlagt 50—60 lärare i industri-hantverk, dels ock två kurser av

samma längd för sammanlagt 25—30 lärare i handelsämnen. Beträffande

den behövliga omfattningen i fortsättningen av såväl den nu angivna kursverksamheten

som övrig yrkeslärarutbildning bör överstyrelsen för varje

år komma med förslag. Jag vill dock förutskicka, att man för de närmaste

åren i regel torde ha anledning att räkna med ungefär samma omfattning,

som föreslås för det kommande budgetåret.

De grundläggande yrkespedagogiska kurserna för lärare i industri-hantverk

och handel tar dels emot personer, som icke tidigare verkat som lärare,

dels personer, som under något eller några år varit anställda som lärare vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

yrkesskola. Allteftersom fler och fler lärare vid skolorna har fått en grundläggande

lärarutbildning, blir kursernas uppgift mer och mer den att utbilda

personer utan tidigare erfarenhet av lärarverksamhet. Med anledning

av vad handelsutbildningskommittén anfört vill jag framhålla, att det icke är

de grundläggande yrkespedagogiska kurserna utan assistentlärartjänstgöringen,

som är närmast jämförbar med de praktiska lärarkurserna för läroverkslärarna.

Jag kan därför icke tillstyrka, att ersättning får utgå under

den pedagogiska utbildningen i vidare mån än nu sker.

Yrkesutbildningssakkunniga har framhållit, att det i längden icke är

möjligt att bedriva en tillfredsställande utbildning av yrkeslärare utan tillgång

till en särskild övningsskola för ändamålet. De sakkunniga

föreslår, under instämmande från åtskilliga remissinstanser, att en sådan

övningsskola snarast inrättas efter detalj utredning av överstyrelsen för

yrkesutbildning. Jag inser, att en dylik övningsskola i och för sig skulle innebära

en förbättring av yrkeslärarutbildningen, men ser för närvarande ingen

möjlighet att föreslå inrättande av en dylik skola. Överstyrelsen för yrkesutbildning

bör därför inrikta sig på andra lösningar av yrkesläraraspiranternas

övningsundervisning. Hittills har de grundläggande yrkespedagogiska kurserna

varit förlagda till Stockholm. Överstyrelsen bör komma med förslag

till de åtgärder, som kan påkallas om en yrkeslärarutbildning bör förläggas

även till annan ort.

Den skolmässiga yrkesutbildningen för vissa yrken har liten omfattning.

Det är knappast möjligt att intressera affärsmässigt drivna förlag att utge

behövliga läroböcker för undervisningen inom just dessa yrken. Överstyrelsen

för yrkesutbildning bör ha möjlighet att bedriva en viss förlagsverksamhet

för att fylla bristen på läroböcker i dylika fall. Av den

anledningen vill jag i likhet med yrkesutbildningssakkunniga föreslå, att till

överstyrelsens förfogande för budgetåret 1955/56 ställs ett belopp av

50 000 kronor för utarbetande av läroböcker och kompendier för yrkesundervisningen.

Beloppet bör anvisas under anslaget till yrkespedagogisk

reformverksamhet. För att överstyrelsen skall kunna bedriva en dylik förlagsverksamhet

och även i övrigt medverka i inventeringen och framställningen

av behövliga läroböcker krävs, att en särskild tjänst inrättas. Jag

vill därför i enlighet med de sakkunnigas förslag, sådant det närmare utformats

i överstyrelsens remissyttrande, föreslå, att för handhavande av

överstyrelsens förlagsverksamhet från och med budgetåret 1955/56 inrättas

en konsulenttjänst i lönegrad Ce 29.

Vid sidan av den yrkespedagogiska försöksverksamhet, vartill mitt nyss

framställda förslag om ersättning i vissa fall av statsmedel för mistad lön

till lärare kan komma att leda, behövs överstyrelsens medverkan också i

annan yrkespedagogisk reformverksamhet. Bland annat

finns ett stort behov av handledningar för yrkeslärare samt av på yrkesanalyser

grundade undervisningsplaner för de viktigaste yrkena och yrkesområdena.

För sådan verksamhet har yrkesutbildningssakkunniga föreslagit

en höjning med 25 000 kronor årligen av det nuvarande anslaget till överstyrelsens

yrkespedagogiska reformverksamhet. Ehuru denna verksamhet

är av stort värde, kan jag icke nu tillstyrka någon ytterligare höjning av

anslaget därtill.

Ur anslaget till yrkespedagogisk reformverksamhet bör även kunna utgå

gratifikationer till lärare, som ställer yrkespedagogiska uppslag till överstyrelsens

förfogande. Innan sådana gratifikationer utdelas, bör överstyrel
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets utlåtande nr 13S år 1955

sen dock utreda och till Kungl. Maj:t avge förslag om formerna för och

den lämpliga storleken av sådana erkännanden.

Frågan om organisationen av överstyrelsens för yrkesutbildning specialbibliotek

föranleder inga förslag från min sida.

Beträffande yrkesutbildningens stadieindelning och behovet av

allmänt teoretiska kompletteringskurser ansluter jag mig helt

till yrkesutbildningssakkunnigas allmänna synpunkter. De högre yrkesutbildande

skolorna bör så långt möjligt bygga på de kunskaper, som ges i de

grundläggande skolorna. Den praktiska och yrkesteoretiska undervisningen

i dessa skolor bör gå jämsides med en viss allmänbildande undervisning.

Men den allmänbildande undervisningen får mte ges så stor omfattning,

att den blir till förfång för yrkesutbildningen i stället för att vara ett stöd

för denna. Det är uppenbart, att en tillfredsställande rekrytering till 9y

och yrkesskolorna underlättas, om eleverna vet med sig att de på ett så litet

tids- och kostnadskrävande sätt som möjligt senare kan komplettera sin allmänt

teoretiska underbyggnad. De sakkunnigas utredning om kompletteringsbehovet

efter enhetsskolans klass 9y klarlägger den betydande skillnaden

mellan kompletteringar efter 7- eller 8-årig folkskola och efter

enhetsskolan. Studiebegåvade elever, som gått i folkskola, har tämligen lika

förutsättningar för fortsatta studier, under det att sådana elever, som gått

i enhetsskola, kan ha läst inte bara olika kurser utan också olika ämnen.

De sakkunnigas förslag till dels preparandkurser, omfattande ett

flertal ämnen och tillrättalagda med sikte på ett visst slag av fortbildningsskolor,

dels ämneskurser, omfattande hela kursinnehållet i ett enskilt

ämne för en eller flera klasser på enhetsskolans högstadium, synes mig

båda vara möjliga lösningar av kompletteringsproblemet. Jag delar dock

skolöverstyrelsens uppfattning, att frågan om dessa kompletteringskursers

utformning och organisation kräver närmare utredning. Denna fråga finner

jag vara en lämplig och angelägen uppgift för samarbetsnämnden mellan

de båda centrala skolmyndigheterna och arbetsmarknadsstyrelsen. Till

samarbetsnämnden återkommer jag längre fram i mitt anförande. Jag har

för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt verken att snarast

komma med de förslag, som samarbetsnämndens utredning av frågan kan

föranleda. Jag förutsätter, att man i denna utredning beaktar den bristande

tillgången på lärare i allmänt teoretiska ämnen och de krav man

med anledning därav — liksom också av ekonomiska skäl — maste ställa

på ett relativt högt elevantal i kurserna. Detta kan bland annat leda till

att preparandkurser, tillrättalagda med sikte på ett visst slag av fortbildningsskolor,

icke kan få komma till stånd i den utsträckning, som överstyrelsen

för yrkesutbildning förordat. Med hänsyn till att jag ansett fragan

böra ytterligare utredas och övervägas inom de berörda verken, är Jag ej

för närvarande beredd att ta ställning till överstyrelsens för yrkesutbildning

framställning om rätt att anordna preparandkurser för inträdessökande

till handelsgymnasierna. Jag iir emellertid icke främmande lör överstyrelsens

synpunkt, att tillrättalagda preparandkurser för eleverna kan medföra

eu önskvärd tidsvinst. I varje fall gäller detta säkerligen lör elever från

folkskolan. Däremot förefaller det mig sannolikt, att änmeskompletteringar

för många elever från enhetsskolan kan vara eu smidigare väg att bredda

den allmänna skolunderbyggnaden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

Slutligen vill jag i likhet med yrkesutbildningssakkunniga uttrycka en

önskan om att yrkesskolmyndigheterna och övriga ansvariga myndigheter

undersöker möjligheterna att i vissa kurser, som nu formellt kräver realexamen

eller motsvarande kunskaper, ta emot elever, som gått i 9y och

sedan skaffat sig praktiska erfarenheter inom ett område. Säkerligen kan

man på det sättet fånga in ett värdefullt elevmaterial, vars väg till fortsatt

utbildning och avancemang bör underlättas, i den mån det är möjligt.

I kurser med sikte på bestämt avgränsade yrken eller arbetsuppgifter, som

ofta snarare kräver omdöme och erfarenhet än djupgående teoretiska kunskaper,

torde det vara möjligt att mot bakgrunden av 9y och en omfattande

praktik meddela de erforderliga kunskaperna.

Samarbete mellan skola och näringsliv

(YS kap. 7)

Yrkesutbildningssakkunniga

De sakkunniga sammanfattar de viktigaste samarbetsformerna för hela

området industri—hantverk, handel och husligt förvärvsarbete i följande

punkter. (YS s. 94—95)

1. Enskilda företag ger i skolmässiga former hela utbildningen, både

praktik och teori. I de flesta fall sker då i varje fall en del av den praktiska

utbildningen i särskild skolavdelning. Denna form är och torde även i fortsättningen

komma att förbli relativt sällsynt, om skolan skall drivas utan

bidrag av statsmedel. Däremot bör inbyggda företagsskolor, som drivs med

statsbidrag, kunna inrättas i ökad utsträckning för såväl påbörjad som

mera fullständig grundläggande utbildning.

2. Den tills vidare vanligaste utbildningsformen för såväl grundläggande

utbildning som fortbildning — senare i varje fall för fortbildningen —

torde komma att vara praktik i näringslivet och kompletterande undervisning

i skola jämsides med praktiken. Praktiken bör ske efter viss plan och

den kompletterande undervisningen genom yrkeskurser direkt anpassade

till praktiken.

För att denna utbildningsform skall ge bästa möjliga resultat företas

vissa åtgärder.

a. Yrkesöverstyrelsens personal för pedagogiskt och kontaktskapande

fältarbete förstärkes. Dessutom är det önskvärt, att utbildningsexperter i

ökad utsträckning engageras hos arbetsmarknadsorganisationerna och deras

yrkesutbildningsorgan. Fackexperterna (eller konsulenterna), såväl de statliga

som de enskilda, skall verka bland annat för en planmässig praktisk

utbildning i företagen och för en närmare anknytning av den kompletterande

undervisningen i skola till den praktiska utbildningen på arbetsplatserna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

b. Företagare och anställda informeras genom fackpress och utbildningsexperter

(konsulenter) om möjligheterna till kompletterande underv isning

i skola, så att dessa möjligheter blir utnyttjade på bästa sätt.

c. Företagare och personal inom företagen stimuleras att medverka som

lärare i skolans kompletterande undervisning. De bör ges tillfälle till pedagogisk

skolning genom försorg av de centrala skolmyndigheterna eller

eventuell organisation, som bedriver kursverksamhet.

d. Genom överenskommelser mellan arbetsgivarorganisationerna och

skolans myndigheter söker man åstadkomma en lämplig förläggning av

den kompletterande undervisningen i skola, så att kvällsundervisning i möjligaste

mån undvikes. Den kompletterande yrkesskolundervisnmg, som

anknyter till en grundläggande utbildning, d. v. s. i regel de två första,

eventuellt också det tredje utbildningsåret, bör givetvis efter avtalsmässig

uppgörelse — förläggas helt till betald arbetstid. I övrigt bör minst

hälften av en kurs vid yrkesskola ske under betald arbetstid och högst

hälften på fritid. .

e. Genom ökat statsbidrag till lärlingsutbildning stimuleras^ hantverksmästare

att åta sig lärlingsutbildning och tillse att lärlingen får även allmän

och yrkesteoretisk undervisning.

3. Skolan svarar till en tid i princip för hela utbildningen, både praktik

och teori. Detta kan ske antingen genom kortare grundkurser om ett halvt

till ett år eller genom två- eller fleråriga grundläggande kurser. Denna

utbildningsform kan modifieras pa olika sätt sa att den, da det är lämpligt,

kan ges under mera produktionsmässiga former än skolan ensam kan astadkomma,

nämligen

a. den praktiska utbildningen utformas med växelundervisning under

senare delen av utbildningen;

b. utbildningen förlägges till inbyggd företagsskola.

Utom ovannämnda tre former, där man kan dra en klar gräns mellan

skolans och arbetslivets uppgifter, finns det andra former, där ibland skolan,

ibland ett företag eller en organisation svarar för en del av utbildningen.

4. Koncentrerade kurser av typ hantverksskolor anordnas som ett led i

den grundläggande utbildningen för hantverk, handel och i vissa fall husligt

arbete. Kurserna kan knytas till yrkesskolor eller förläggas till särskilda

centrala branschskolor. Liknande kurser kan också anordnas för industii,

framför allt i form av centrala branschskolor.

5. Specialkurser för fortbildning anordnas genom samarbete mellan enskilda

företag och branschorganisationer eller yrkesskolor. Kurserna förläggs

antingen till skolor eller till enskilda företag.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

De frågor, som behandlas i yrkesutbildningssakkunnigas kapitel om samarbetet

mellan skola och näringsliv, löranleder icke några egentliga förslag

från min sida.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

I det följande kommer jag att föreslå en viss förstärkning av överstyrelsens

för yrkesutbildning personal, som jag hoppas skall underlätta ämbetsverkets

arbete med organisatoriska och pedagogiska problem inom yrkesundervisningen

i samarbete med andra berörda instanser.

Jag vill icke lämna, detta avsnitt utan att först uttala min tillfredsställelse

över den positiva inställning, som man på alla håll och i synnerhet

hos arbetsmarknadens huvudorganisationer intagit till samarbetsfrågorna.

De sakkunnigas synpunkter på arbetsfördelningen mellan skola och näringsliv,

anpassningen av skolarbetet till den praktiska utbildningen i företagen,

lärarrekryteringen och den lämpliga förläggningen av skolarbetet under

dagen och veckan syns mig helt riktiga. Men det ställer stora krav inte bara

pa skolan utan också på näringslivets organisationer och de enskilda företagarna,

om utbildningsverksamheten skall kunna genomföras efter de riktlinjer,

som de sakkunniga uppdragit. Det är därför med stor glädje jag

tagit del av de mycket positiva uttalanden i dessa frågor, som gjorts av

näringslivets olika organisationer med arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i spetsen.

Yrkesutbildningens ledning och administration

(YS kap. 17)

Förslag

Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga betonar sambandet mellan de olika formerna

för yrkesförberedelse, framför allt den förberedande yrkesutbildningen

i klass 9y i enhetsskolan och den egentliga yrkesutbildningen i yrkesskolorna

och i näringslivet. Det fordras ett ingående samarbete mellan berörda

skolmyndigheter pa skilda plan, lokalt och regionalt såväl som centralt,

för att åtgärderna för yrkesutbildningen på bästa sätt skall kunna samordnas

och sambandet mellan yrkesutbildningens olika led tillvaratagas.

De sakkunniga sammanfattar sina synpunkter sålunda (YS s.

240—243):

Allmänna förutsättningar. Enhetsskolans yrkeslinje ställer

tragan om yrkesutbildningens ledning — lokalt, regionalt och centralt —

i ett annat läge än hittills. Den nuvarande gränsdragningen mellan allmiinbildande

skola och yrkesutbildning synes böra ersättas av en långtgående

samordning mellan den praktiska undervisningen inom enhetsskolan och

arbetet i olika slag av yrkesutbildande skolor.

Lokal ledning. Beträffande den lokala ledningen förutsätter de

sakkunniga en fortsatt tillämpning av den särskilda skolstyrelselagen (SFS

1952: 434), innan definitiva bestämmelser utfärdas. Behovet av prövning

i varje särskilt fall av lämpligheten av gemensam styrelse för enhetsskola

och yrkesskola understrykes särskilt liksom också vikten av tillfredsställande

yrkesutbildnings- och arbetsmarknadsexpertis inom och vid sidan av

skolstyrelsen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

Regional ledning. Om en mellaninstans för det allmänna skolväsendet

inrättas, bör vissa frågor även beträffande yrkesutbildningen uppdras

åt denna. Verksamhetsområdet för en mellaninstans, som sysslar med

yrkesutbildningsfrågor, bör omfatta ett län. Bland annat ur samordningssynpunkt

bör man sikta till att mellaninstansens arbetsuppgifter blir så

likartade som möjligt beträffande de olika skolformer, som kommer att

ligga inom dess verksamhetsfält. Under lång tid framåt kommer emellertid

såväl organisation och administration som omfattning att vara mycket

olika för de olika skolformerna och några generella regler för arbetet i

mellaninstansen torde därför på nuvarande stadium knappast kunna upp
-

ställas.

Med hänsyn till dels en bebådad översyn av yrkesutbildningens centrala

ledning och "överstyrelsens organisation, dels yrkesskolväsendets ännu så

länge relativt begränsade omfattning anser de sakkunniga det lämpligast

att nu endast uppdra vissa mera allmänna principfrågor beträffande yrkesundervisningen

åt mellaninstansen. De sakkunniga föreslår, att mellaninstansens

arbetsuppgifter i fråga om yrkesutbildningen i varje fall tills vidare

begränsas till planering av utbyggnaden i framför allt heltidskurserna

och därmed sammanhängande frågor beträffande lokaler, utnyttjandet av

tillgängliga lärarkrafter samt skolsociala anordningar. Allteftersom yrkesskolväsendet

växer ut och allteftersom man får erfarenhet av hur mellaninstansen

arbetar, kan fördelningen av ärenden^ mellan lokal, regional och

central ledning prövas om. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma

den lämpliga tidpunkten för överlämnandet av ev. nya ärenden åt mellaninstansen.

De sakkunniga förutsätter, att man vid en översyn av överstyrelsens

organisation tar hänsyn till den lämpliga fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan dessa tre instanser.

En särskild tjänsteman, tills vidare i regel deltidsanställd, bör fungera

som föredragande i yrkesutbildningsfrågor vid mellaninstansen. Vederbörande

bör utses i första hand bland lärare och rektorer för yrkesskolorna,

bland utbildningsledare inom enskilda företag eller bland länsarbetsnämn
-

dens personal.

Bland mellaninstansens ledamöter bör finnas minst en särskild representant

för yrkesutbildningen, utsedd av överstyrelsen för yrkesutbildning med

hänsyn till sin allmänna kännedom och helst också praktiska erfarenhet

av yrkesutbildning i skola eller näringsliv. Behovet av särskild arbetsmarknads-

och vrkesutbildningsexpertis bör kunna tillgodoses genom ett expertråd

av liknande slag som det lokala expertrådet för yrkesutbildningen.

Den centrala ledningen a vyrkes utb il d n i n g c n s o 1 ik

a gren a r. Den princip, som kom till uttryck då överstyrelsen för yrkesutbildning

inrättades och som innebär, att frågor rörande yrkesutbildningen

för olika områden bry tes ut från fackämbetsyerken och lägges under

ett särskild utbildningsverk, bör ges en mera vidsträckt tillämpning.

De olika slagen av yrkesutbildning bör så långt möjligt samlas inom ett

centralt ämbetsverk. Sålunda bör bland annat utbildningen för jordbruk,

skogsbruk, sjöfart och fiske samt viss huslig utbildning, som nu ligger under

andra ämbetsverk, läggas under överstyrelsen för yrkesutbildning. Denna

måste dä byggas ut, bland annat med experter representerande även

dessa områden ''såväl bland överstyrelsens ledamöter som bland dess tjänstemän.

Frågan om en omfördelning av yrkesutbildningsårcndena mellan

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

. Överstyrelsens personal bör förstärkas också inom den nuvarande organisationen.

Befattningshavare, kompetenta att medverka i informationsoch

rådgivningsverksamhet ute i skolorna, behövs framför allt inom byråerna

för industri och hantverk samt för handel. Byrån för industri och "hantverk

bör, utöver nuvarande personal, förstärkas med två konsulenter, en

för metallyrken och en för trä- och byggnadsyrken. Inom byrån för handel

bör den pedagogiska verksamheten fördelas mellan byråchefen (handelstekniska

ämnen) och en konsulent för främmande språk, den senare således

en nytillkommande befattningshavare. Vidare bör sektionen för arbetsmarknadsärenden

och statistik utrustas med ytterligare personal, så att

det centrala utrednings- och planeringsarbete beträffande yrkesskolväsendets

utbyggnad, som kommer att krävas vare sig en mellaninstans inrättas

eller ej, kan tillgodoses på bästa sätt. De sakkunniga framhåller, att deras

synpunkter beträffande personalbehovet inom överstyrelsen bör beaktas

vid den bebådade översynen av verkets organisation.

Inom ecklesiastikdepartementet bör yrkesutbildningsfrågorna uppdras åt

en särskild tjänsteman med kansliråds ställning, inte som nu delas på

olika råd, som huvudsakligen handlägger andra frågor.

Enhetsskolans yrkeslinje och den centrala ledningen.

Utformningen av enhetsskolans yrkeslinje kommer att kräva en

samordning inte bara mellan tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningens

olika grenar utan också mellan ledningen av yrkesutbildningen och ledningen

för den allmänbildande skolan. Denna sistnämnda samordning kan

ske pa två sätt, antingen inom ramen för den nuvarande organisationen

med två skilda ämbetsverk eller genom en sammansmältning av alla de

olika tillsynsmyndigheterna inom skolväsendet.

Om man har skilda tillsynsmyndigheter för yrkesutbildningen och för

den allmänbildande skolan, kan samarbetet mellan dessa ske på olika sätt.

Hittills har huvudsakligen förekommit informella underhandskontakter

mellan ämbetsverken i frågor som rör 9 y. Dessa kontakter kan ges en

fastare organisation, dels genom att respektive föredragande inom tillsynsmyndigheten

(myndigheterna) för yrkesutbildningen tillkallas och deltar i

behandlingen av yrkesutbildningsärenden inom skolöverstyrelsen, dels genom

att man inrättar en för överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen

gemensam tjänst av liknande slag som konsulenttjänsterna för

yrkesvägledningen men knuten till överstyrelsens för yrkesutbildning administrativa

byrå. I längden torde emellertid en samordning böra ske även

på annat sätt, antingen i form av en för båda verken gemensam styrelse,

vilket dock torde kunna medföra olägenheter, när det gäller två så stora

ämbetsverk, eller också genom för båda verken gemensamma ledamöter.

En sammansmältning av de olika tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen

och den allmänbildande skolan förutsätter ingående och omfattande

utredningar. De sakkunniga förordar därför i varje fall tills vidare en organisation

efter samma principer som den nuvarande men med största möjliga

samling av yrkesutbildningens olika grenar till ett ämbetsverk och

mera organiserade former för samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna för

den allmänbildande skolan och för yrkesundervisningen.

A d m i n i s t r a t i o n. I anslutning till skolkommissionens förslag om

statsbidrag till yrkesskolväsendet (SOU 1950:44) föreslår de sakkunniga

vissa förenklingar i yrkesutbildningens administration, bland annat beträf
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

fande statsbidragsrekvisitioner, lärarbehörighet, redovisning av antal lärartimmar,

fastställande av undervisningsplaner och upprättande av årsredogörelser.

Närmare utredning av dessa frågor föreslås.

Hittillsvarande och planerat fortsatt samarbete mellan

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen

Under år 1954 aktualiserades frågan om ett intensifierat och effektiviserat

samarbete mellan skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen av två företeelser, dels erfarenheterna från

enhetsskolans yrkesvägledning och förberedande yrkesutbildning, dels de

växande ungdomsårskullarna och en befarad ungdomsarbetslöshet. De tre

verken gjorde en gemensam framställning till Kungl. Maj:t, som resulterade

i ett uppdrag till verken att verkställa utredning till motverkande av

befarad ungdomsarbetslöshet.

I november 1954 hölls ett sammanträde mellan cheferna för de tre verken,

varvid behandlades bl. a. samarbetet mellan verken i frågor av gemensamt

intresse (främst enhetsskolans organisation och utbyggnad) samt

åtgärder till motverkande av en befarad ungdomsarbetslöshet. Verkschefernas

synpunkter och beslut beträffande dessa båda frågor återgavs i protokoll

från sammanträdet på följande sätt.

§ 3.

Samarbetet mellan verken i frågor om enhetsskolans konstruktion och

■utbyggande och andra frågor av gemensamt intresse. Erinrades att skolöverstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen i konsulenterna för yrkesvägledning

hade ett värdefullt kontaktorgan. Vidare erinrades att skolöverstyrelsen

i sitt yttrande över yrkesutbildningssakkunnigas betänkande förordat

inrättandet av en för verken gemensam konsulenttjänst, vars innehavare

kunde förmedla kontakten mellan de båda verken. Även denna

anordning befanns vara av den största betydelse för att trygga ett effektivt

samarbete.

Efter överläggning beslöts följande:

1. För behandling av frågor av större vikt och gemensamt intresse för

de tre verken bör de tre verkscheferna då och då sammanträffa för överläggning

i närvaro av de experter i verken, som behöver medverka i varje

särskilt fall. Sammanträdena organiseras på samma sätt som de överläggningar,

vilka äger rum mellan cheferna för medicinalstyrelsen, socialstyrelsen

och skolöverstyrelsen.

2. Till förberedande av verkschefsmötena och för handläggning av vissa

viktigare löpande frågor av gemensam natur inrättas ett samarbetsorgan,

samarbetsnämnden för yrkesutbildning och arbetsförmedling, sammansatt

av de befattningshavare, som för varje verk utses av verkschefen. Detta

organ sammanträder så ofta så erfordras och har till första uppgift att

kartlägga de närmast aktuella samarbetsfrågorna och föreslå ev. åtgärder

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

till samordning av verkens arbete i dessa frågor. Detaljarbete utföres på

vanligt sätt inom de olika verken.

I nämndens sammanträden deltager de experter från de skilda verken,

som behövs för frågornas bedömning. Som ordförande tjänstgör den i tjänsten

äldste ledamoten. Sekreterare i nämnden utses av denne.

3. Det löpande samarbetet i övrigt mellan de tre verken — vid sidan av

den kontakt, som även i fortsättningen sker mellan verkens chefer och

befattningshavare — ombesörjes av förutnämnda konsulenter.

Det anmäldes, att som ledamöter i nämnden komme att för skolöverstyrelsen

ingå undervisningsrådet Beskow, för arbetsmarknadsstyrelsen

överdirektören Curtman, så länge denne vore i tjänst, och byråchefen Neymark

samt för överstyrelsen för yrkesutbildning byrådirektören Gårdstedt.

§ 4.

Behandlades frågan om verkens åtgärder i anledning av Kungl. Maj:ts

uppdrag till verken att verkställa utredning till motverkande av befarad

ungdomsarbetslöshet.

Det beslöts, att kontakt mellan verken i denna fråga borde ombesörjas

av den förutnämnda nämnden, i vilken vid handläggningen av dessa frågor

komme. att från skolöverstyrelsen som ledamöter ingå ytterligare två undervisningsråd.

Nämnden skulle omedelbart verkställa en inventering av arbetsuppgifterna

på detta område och överväga närmast ifrågakommande åtgärder.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande,

Genom införandet av yrkesutbildning som ett led i den obligatoriska

skolans undervisning har, som yrkesutbildningssakkunniga påpekar, frågan

om yrkesutbildningens ledning lokalt, regionalt och centralt kommit i ett

annat läge än hittills. Den framväxande 9-åriga skolan gör det nödvändigt

med nya eller ändrade bestämmelser i mer än ett avseende. Ännu har man

emellertid alltför begränsad erfarenhet av de organisatoriska och administrativa

problem, som skolreformen och den närmare anknytningen mellan

allmänbildande skola och yrkesskola kommer att medföra, för att några

mera definitiva åtgärder skulle kunna vidtagas. De förslag, jag nu framlägger

i dessa^ frågor, gäller åtgärder, som jag i det aktuella läget anser

lämpliga för åstadkommande av nödvändiga förbättringar och förstärkningar.

De innebär emellertid inte, att jag på någon punkt tagit slutlig

ställning till frågan om yrkesutbildningens ledning eller samarbetet mellan

de berörda ämbetsverken.

I fråga om den lokala ledningen av främst enhetsskolan och

yrkesskolan vill jag erinra om att jag redan till årets riksdag framlagt proposition

om förlängd giltighet till och med den 30 juni 1957 av den särskilda

skolstyrelselagen (SFS 1952:434). När skolstyrelseutredningen avslutat

sitt arbete, har jag för avsikt att lägga fram mera definitiva förslag om

skolväsendets lokala ledning, varvid också yrkesskolans ledning kommer

att behandlas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

45

Även till yrkesskolväsendets regionala le d n i n g får jag anledning

återkomma i samband med skolstyrelseutredningens väntade betänkande.

Yrkesutbildningens centrala ledning är, som yrkesutbildningssakkunniga

framhåller, för närvarande splittrad pa ett stort antal olika

ämbetsverk, som i sin tur sorterar under skilda departement. De sakkunniga

förordar en starkare koncentration enligt den princip, som kom till uttryck,

då överstyrelsen för yrkesutbildning inrättades. Principen innebär

som bekant, att ledningen av yrkesutbildningen för olika näringsgrenar

förs samman i ett gemensamt ämbetsverk.

Ett mycket stort antal remissinstanser har påyrkat snar utredning av

yrkesutbildningens centrala ledning i syfte att åstadkomma^ större enhetlighet

och bättre samarbete. 1952 års riksdag begärde också en dylik utredning.

Enligt min mening är tiden nu inne för en förutsättningslös utredning

av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen. \ id

denna bör undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration till ett

ämbetsverk av den centrala ledningen av alla yrkesutbildningens olika

grenar. Befinnes fördelarna härav överväga, bör den lämpligaste organisationen

av detta ämbetsverk och dess nödvändiga personalbehov utredas.

Befinnes den centrala ledningen alltfort böra vara uppdelad på flera ämbetsverk,

bör undersökas, hur denna uppdelning lämpligast bör göras.

Även vid detta alternativ kan nämligen en viss koncentration vara lämplig.

Vilketdera alternativet, som än befinnes ha de största fördelarna, blir

dock en viktig fråga för utredningen att beakta, hur samarbetet mellan

å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen

och å den andra de berörda fackämbetsverken och skolöverstyrelsen

skall ordnas. Jag ämnar med det snaraste anhålla om Kungl.

Maj:ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa denna

utredning. Skulle — såsom i annat sammanhang ifrågasatts — en särskild

sakkunnigutredning igångsättas rörande vissa yrkesutbildningsproblem på

jordbrukets område, förutsätter jag, att ett erforderligt samarbete och

samråd skall ske mellan de båda utredningarna på de områden, som kan

vara gemensamma.

Med hänsyn till den kommande utredningen liksom till de ännu mycket

begränsade erfarenheterna av försöksverksamheten anser jag det för närvarande

icke möjligt att föreslå några mera betydande förändringar inom

överstyrelsen för Yrkesutbildning. Yrkesskolväsendets utveckling under de

år som förflutit sedan tillkomsten av en särskild överstyrelse för yrkesutbildningen

har emellertid medfört en avsevärd ökning av överstyrelsens

åligganden och det ansvar, som verkschefen har att bära. Jag anser det

därför nödvändigt att redan från och med budgetåret 1955/56 föreslå

vissa förstärkningar inom verket. Till detalj behandlingen av dessa förslag

återkommer jag i samband med mina anslagsåskanden för nästa budgetår.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att yrkesutbildningsfrågorna

skulle uppdras åt en särskild föredragande inom departementet. Jag är icke

beredd att tillstyrka detta förslag.

Samarbetet i fråga om yrkesförberedelsen i och efter enhetsskolan

mellan skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen for

yrkesutbildning är en Iråga, som icke kan ställas pa framtiden, hörsöken

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

med den 9-åriga enhetsskolan och den även i andra sammanhang allt vanligare

anknytningen mellan yrkesskola och allmänbildande skola kräver

med nödvändighet fastare former än hittills för samarbetet mellan de tre

verken.

De åtgärder, som cheferna för skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen vidtagit för att organisera ett

kontinuerligt samarbete mellan de tre verken och som jag tidigare redogjort

för, synes mig väl värda att ta fasta på. Jag är för min del beredd

att stödja och underlätta detta samarbete genom att föreslå inrättande

av en tjänst av det slag, som yrkesutbildningssakkunniga förordat, alltså

en gemensam tjänst för överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen

med tjänsten placerad i det förstnämnda verket. Jag anser det nödvändigt,

att innehavaren av tjänsten får en sådan ställning, att vederbörande

i skilda sammanhang kan delta i plena och andra överläggningar

inom de båda verken. Jag föreslår, att för ändamålet inrättas en tjänst

som förste byråsekreterare i Ce 29. Tjänsten bör knytas till överstyrelsens

för yrkesutbildning första (administrativa) byrå. Innehavaren av tjänsten

bör ha allsidig kännedom om skol- och yrkesutbildningsfrågor samt grundlig

erfarenhet av administrativt arbete. Vederbörandes främsta uppgift bör

vara att enligt direktiv av vederbörande verkschefer utföra det praktiska

arbetet med samordningen av de tre verkens åtgärder i fråga om yrkesvägledning

och förberedande yrkesutbildning i enhetsskolan och folkskolan

samt den egentliga yrkesutbildningen efter den obligatoriska skolans slut.

Jag har icke ansett det nödvändigt att föreskriva någon viss formell kompetens

för tjänstens innehavare. Men genom placeringen på överstyrelsens

första byrå har jag önskat understryka, att större avseende bör fästas vid

administrativa än vid tekniska meriter. Bland de åtgärder, som verkscheferna

vidtagit för att stärka samarbetet mellan verken, är tillsättandet av

en nämnd bestående av en ledamot från vartdera av de tre verken. Jag anser

det lämpligt, att i den föreslagne förste byråsekreterarens tjänsteåligganden

ingår uppdraget som sekreterare i denna nämnd.

Statsbidrag till yrkesutbildningen

(YS kap. 18)

Gällande bestämmelser

Till den kommunala yrkesundervisningen utgår nu statsbidrag till driften

dels med 78 procent på lärarlönerna, dock högst 5: 75 kronor per lärartimme,

dels med 50 procent av de godkända kostnaderna för underhåll och

förbrukning av undervisningsmateriel. I vissa fall kan bidraget till lärarlöner

utgå med i princip 100 procent, dock högst 8: 63 kronor per lärartimme,

och till materiel med 2/s av de godkända kostnaderna. Dessa bidragsgrunder

gäller såväl heltidsundervisning och deltidsundervisning som de

olika näringsgrenarna (industri och hantverk, handel och husligt arbete).

Dessutom utgår statsbidrag till fristående föreläsningar med 12: 50 kronor

då föreläsaren icke uppbär rese- och traktamentsersättning, och 25 kronor,

då föreläsaren har rese- och traktamentsersättning. Slutligen utgår i investeringsbidrag

50 procent (i vissa fall 2/s) av de godkända kostnaderna för

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

47

första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Vid inbyggda

verkstadsskolor utgår statsbidrag endast till lärarlöner, varvid de kommunala

grunderna tillämpas.

Vid de centrala verkstadsskolorna betalar staten som bidrag till driften

dels hela lärarlönen, dels 70 kronor per elev och år i materielbidrag jämte

visst tilläggsbidrag till svetsundervisning, 150 kronor per elev och år till

övriga kostnader, vissa bidrag till sjukvård samt hela kostnaden för olycksfallsförsäkring.

Vidare utgår statsbidrag till investeringar med hälften av

de godkända kostnaderna för lokaler och inredning samt 9/io av kostnaderna

för första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Till elevhem

vid centrala verkstadsskolor utgår statsbidrag med 50 procent av de

godkända kostnaderna. Till riksskolor utgår statsbidrag i vissa fall efter

de grunder, som gäller för kommunala eller centrala yrkesskolor, i andra

fall efter särskilda av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Till statsbidragsberättigade enskilda skolor utgår statsbidrag i vissa fall

efter samma grunder, som gäller för kommunala yrkesskolor. I andra fall

utgår statsbidrag efter särskilda av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Statsbidrag till främjande av praktisk utbildning av lärlingar hos hantverksmästare

utgår med 900 kronor per lärling, utbetalade med 400 kronor

efter första utbildningsåret, med 200 kronor efter andra utbildningsåret

och med 300 kronor efter utbildningstidens slut. Under innevarande budgetår

får beviljas högst 375 bidrag. Statsbidrag kan också på vissa villkor

utgå till mästare, som antar lärling vilken fått utbildning vid verkstadsskola

under högst två år. Vidare utgår statsbidrag till lärlingsombud för

kontroll av lärlingens utbildning med 20 kronor per lärling och år. Om

ombudet är bosatt på annan ort utgår även reseersättning samt traktamente

med 10 kronor per dag för resor i den omfattning överstyrelsen för

yrkesutbildning bestämmer.

Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit en betydande höjning av

statsbidraget till yrkesutbildningen och i samband därmed en omläggning

av statsbidragssystemet i syfte att uppnå större enkelhet i administrationen

och större rättvisa mellan kurser för olika näringsgrenar.

De sakkunnigas förslag går i korthet ut på att samla de skilda bidragen

till driften av skolor och kurser till enhetliga klumpbidrag, att fritt

disponeras av huvudmannen. I fråga om investeringsbidrag till

byggnader anknyter man till de bestämmelser, som gäller eller kan komma

att gälla för folkskolväsendet, och föreslår, att samma villkor skall gälla

för statsbidrag till byggnader för yrkesskolväsendet. I fråga om statsbidrag

till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel anknyter de

sakkunniga till för yrkesskolväsendet nu gällande system men föreslår vissa

ändringar i bidragsprocenten.

De sakkunniga framhåller, att ett statligt avlöningsrcglemente för yrkeslärare

skulle bidra att höja kraven på lärarnas kompetens och därmed

förbättra undervisningen vid yrkesskolorna. Man hemställer därför, att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 13S år 1955

Kungl. Maj:t snarast måtte uppdra åt särskilda sakkunniga att utarbeta

ett statligt avlöningsreglemente för lärare inom yrkesskolväsendet. (YS sid.

246.)

I avsaknad av ett avlöningsreglemente bygger de sakkunniga sina förslag

till statsbidrag på en samlad kostnad per avdelning för heltidskurserna, per

timme för deltidskurserna.

Syftet med de av yrkesutbildningssakkunniga föreslagna statsbidragsgrunderna

är enligt uttalanden av de sakkunniga att

a) ge yrkesskolorna i möjligaste mån samma ekonomiska villkor som de

allmänbildande skolorna;

b) stimulera till en normalisering av yrkeslärarnas löner, som småningom

skall kunna leda fram till ett statligt avlöningsreglemente — redan nu tilllämpas

på åtskilliga orter kommunala avlöningsreglementen för yrkeslärare;
c)

åstadkomma i möjligaste mån samma driftskostnader för huvudmannen

oavsett vilket slag av kurs som inrättas, detta för att främja en ändamålsenlig

utbyggnad av yrkesundervisningen med hänsyn till behovet utan

sidoblickar på kostnaderna för det ena eller det andra slaget av utbildning;

d) förenkla bidragssystemet och minska såväl huvudmännens som tillsynsmyndighetens

och övriga berörda myndigheters arbete med rekvisition,

beviljande och kontroll av statsbidragen.

De sakkunniga föreslår statsbidrag enligt nedanstående,

1. Statsbidrag till driften av heltidskurser vid lokala och

centrala yrkesskolor med viss procent på en för varje näringsgren beräknad

normalkostnad enligt följande:

a) industri och hantverk (kurser med övervägande praktiskt yrkesarbete)

70 procent av 40 000 kr., dvs. 28 000 kr. per år och avdelning;

b) handel och andra övervägande teoretiskt betonade kurser 60 procent

av 30 000 kr., dvs. 18 000 kr. per år och avdelning;

c) husligt arbete 52 procent av 25 000 kr., dvs. 13 000 kr. per år och avdelning;
d)

specialkurser, terminskurser och hantverkskurser med viss proportionell

del resp. -^-J av statsbidraget till heltidskurser.

Bidraget avses i samtliga fall gälla såväl lärarlöner som materiel, administration

och andra omkostnader och föreslås utgå lika för lokala och centrala

skolor. Överstyrelsen för yrkesutbildning skall kunna fastställa lägre

statsbidragsbelopp än de föreslagna, om de verkliga kostnaderna väsentligt

understiger den beräknade normalkostnaden. Statsbidrag efter de grunder,

som gäller för heltidskurser, skall också kunna utgå till deltidskurser, som

anordnas så att de för läraren medför full tjänstgöring av samma slag och

omfattning som i heltidskurs. Normalkostnaden skall varje år fastställas

av Kungl. Maj:t medan procenttalen anges i statsbidragskungörelsen. (YS

sid. 252—254.)

2. Statsbidrag till driften av deltidskurser med 8 resp. 12

kr. per timme. Det högre bidraget avses främst utgå för kurser med adjunktskompetenta

lärare eller kurser med särskilt höga materielkostnader,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

t. ex. svetskurser. Tillsynsmyndigheten skall äga avgöra om det högre eller

lägre bidraget skall utgå. Tillsynsmyndigheten skall också kunna fastställa

lägre statsbidrag än 8 kr., om de verkliga kostnaderna vid någon skola skulle

komma att bli särskilt låga. Bidragsbeloppen skall ändras av Kungl.

Maj:t i samband med ändring av normalkostnaderna för heltidskurser. (YS

sid. 256.)

3. Statsbidrag till driften av riksskolor med 80 procent eller mera

av de godkända kostnaderna. (YS sid. 257)

4. Statsbidrag till driften av inbyggda företagsskolor

med för

a) industri och hantverk samt handel 15 000 respektive 12 000 kr. per år

och avdelning beroende på om skolan svarar för både praktisk och teoretisk

undervisning eller endast för den praktiska;

b) husligt arbete 11 000 resp. 9 000 kr. per år och avdelning beroende på

om skolan svarar för både praktisk och teoretisk undervisning eller endast

för den praktiska. (YS sid. 258.)

5. Statsbidrag till lärlingsutbildning hos hantverksmästare

med 2 500 kr., utbetalade med 1 200 kr. ef ter första utbildningsåret,

800 kr. efter andra och 5 00 kr. ef ter sista utbildningsåret. Bidraget förknippas

med skyldighet för mästaren att ge ledighet för deltagande i skola

under betald arbetstid lägst 320, högst 480 timmar (eller lägst 40, högst 60

arbetsdagar) under loppet av de tre första utbildningsåren eller också på

annat sätt, t. ex. genom handledning vid korrespondensstudier, ombesörja

att lärlingen inhämtar den till yrket hörande teorikursen. (YS sid. 259—

260.)

6. Studiebidrag till lärlingar, som får utbildning hos hantverksmästare

utom lärlingens hemort, med 50 kr. per månad under det första

utbildningsåret. Studiebidraget föreslås utgå på samma sätt som sådant

bidrag till elever i yrkesskolor och således icke behovsprövas. Det är ej

avsett som en löneförmån utan som ett bidrag till de merkostnader lärlingen

åsamkas genom att han inte kan bo hemma. (YS sid. 261.)

7. Statsbidrag till undervisnings- och administrationslok

a 1 e r för yrkesskolväsendet samt till inredning och inventarier i sådana

lokaler enligt samma grunder som för folkskolväsendet, alltså beräknat efter

skatteunderlag. Samma bidragsgrunder föreslås gälla centrala och lokala

skolor. (YS sid. 261—262.)

8. Statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel med 75 procent av de godkända kostnaderna,

lika för centrala och lokala skolor. (YS sid. 262.)

9. Statsbidrag till inrättande av elevhem med 6 500 kr. per elevplats,

dock högst 50 procent av de verkliga kostnaderna. (YS sid. 263.)

Departementschefen.

Departementschefen har i statsbidragsfrågan anfört följande.

I korthet kan yrkesutbildningssakkunnigas huvudförslag i fråga om statens

bidrag till yrkesutbildningen karakteriseras så: 1. väsentligt ökat statsbidrag

till driftkostnader; 2. införande av byggnadsbidrag i samtliga skol
4

— Bihan g till riksdagens protokoll 1055. 6 sand. Nr 138

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1955

former inom yrkesutbildningen; 3. betydande förenkling av statsbidragssystemet

när det gäller driftbidrag.

... ^ om kyggnadsbidragen innebär de sakkunnigas förslag en direkt

jämställdhet med folkskoleväsendet. I fråga om driftbidragen innebär förslaget

för de lokala skolorna i stort en fördubbling av statens bidrag, så att

detta skulle komma att täcka ungefär två tredjedelar av driftkostnaderna

i heltidskurserna mot för närvarande ungefär en tredjedel.

Jag är ense med de sakkunniga om att staten i större utsträckning än

för närvarande bör stödja yrkesutbildningen. Denna utbildningsgrens betydelse

har vuxit kraftigt under de sistförflutna decennierna och kommer

att växa än kraftigare under det närmast kommande. Då yrkesutbildningen

icke är och ej heller avses bli obligatorisk, och då den yrkesutbildning, varom

nu är fråga, icke föreslås bli statlig till någon deh har staten här icke

samma reglerande möjligheter som inom det allmänbildande skolväsendet.

Pa yrkesutbildningens område verkar staten främst genom sin bidragsgivning.

Jag förordar, att denna bidragsgivning från och med nästa budgetår

ökas i betydande omfattning.

Som jag nyss erinrat innebär de sakkunnigas förslag dels väsentlig ökning

av gällande driftbidrag i samband med omläggning av bidragssystemet och

dels en nyhet i form av byggnadsbidrag till alla yrkesskolor. Jag är medveten

om att vissa skäl talar för att staten skall deltaga i de engångsutgifter som

byggandet av nya yrkesskolor medför. Staten ger för närvarande bidrag

till byggandet av centrala verkstadsskolor och sjömansskolor. Dessutom

utgar statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

inom hela yrkesutbildningen. Att märka är å andra sidan, att

staten hittills icke medgivit statsbidrag till primärkommuner för skolbyggnader

i skolformer, som ligger ovanför folkskolan. Jag har vidare vid mitt

övervägande av de sakkunnigas förslag icke kunnat undgå att finna, att

den föreslagna väsentliga ökningen av driftbidragen i det långa loppet

måste verka mer befrämjande på yrkesutbildningen och även i de flesta

fall vara av väsentligt större finansiell betydelse för huvudmännen än engångsbidrag

till byggnader. I nuvarande läge med stark expansion av kommunernas

byggnadsinvesteringar inom en mångfald områden synes man ej

heller böra överskatta behovet av statsbidrag för att önskvärda investeringar

skall göras också på yrkesutbildningens område. Jag är efter dessa

överväganden beredd tillstyrka en höjning av de statliga driftbidragen till

yrkesutbildningen till i huvudsak den av de sakkunniga föreslagna nivån,

men anser mig icke kunna tillstyrka införande av nya former av investeringsbidrag.

Hittills gällande regler för statliga byggnadsbidrag till yrkesskolor

bör alltså gälla även i fortsättningen.

I likhet med yrkesutbildningssakkunniga finner jag en förenkling av

statsbidragssystemet, i vad det gäller driftbidragen till yrkesutbildningen,

synnerligen önskvärd. Jag finner en dylik förenkling i längden nödvändig,

om icke den centrala förvaltningen av yrkesutbildningen skall bli alltför

tung. Även med det statsbidrag, som jag i det följande kommer att föreslå,

blir huvudmännens ekonomiska åtagande så betydande, att de borgar för

en ändamålsenlig användning av tilldelade medel och en grundlig prövning

av eventuella nya åtaganden i form av nya eller utökade kurser.

Soni jag nyss anfört kan jag beträffande storleken av statens engagemang

i huvudsak ansluta mig till det av de sakkunniga föreslagna syste
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1953

51

met för statliga driftbidrag. Jag anser dock, att vissa invändningar, som

framkommit i remissyttrandena, är av den art, att hänsyn bör tas till dem.

I synnerhet gäller detta de betänkligheter, som anförts mot förslaget att

frångå det nu tillämpade systemet med särskilt statsbidrag till lärarlöner

vid de centrala verkstadsskolorna. Mina överväganden har lett till att jag

för lieltidsundervisning vid såväl lokala som centrala yrkesskolor vill

föreslå ett bidragssystem, som utgör en kombination av det som nu tillämpas

vid de centrala verkstadsskolorna och det som de sakkunniga föreslagit.

Sedan jag nu angivit min principiella inställning till de sakkunnigas huvudförslag,

vill jag i det följande punkt för punkt redovisa mitt ställningstagande

till de sakkunnigas olika förslag och börjar därvid med de två

största driftbidragsposterna, nämligen bidrag till driften av centrala och

lokala yrkesskolor.

Till driften av heltidsavdelningar vid c e n t r a 1 a yrkesskolo r föreslår

jag i princip statsbidrag med dels 100 procent av lönerna till lärare,

dels ett visst belopp till övriga kostnader. Detta senare bidrag bör, i den

mån avdelningar inrättas för andra områden än industri-hantverk, bli olika

för olika näringsgrenar. Bidraget till övriga kostnader skall ersätta de skilda

bidrag, som nu utgår till centrala verkstadsskolor och sjömansskolor för

nyanskaffning och komplettering av undervisningsmateriel, underhåll och

förbrukning av undervisningsmateriel, förbrukning av svetsmateriel, sjukvård,

olycksfallsförsäkring och övriga kostnader. Bidraget har beräknats

med ledning av de verkliga kostnaderna vid ett antal skolor. Det bör för

de centrala verkstadsskolornas del utgå med ett sådant belopp, att de hittills

inrättade skolorna icke skall komma att tillerkännas lägre bidrag än

enligt de nu gällande grunderna, så som de kan verka i gynnsammaste fall.

Härigenom kan vissa skolor ibland få högre bidrag än de nu i allmänhet

har. Vid centrala verkstadsskolor bör statsbidrag utom till lärarlöner också,

såsom nu är fallet, utgå till rektorslön. Till centrala yrkesskolor för andra

näringsgrenar än industri och hantverk synes med hänsyn till skolornas

storlek statsbidrag till hel rektorslön ej böra utgå. För att dessa skolor

skall få något bidrag till anställande av rektor, bär jag emellertid i bidraget

till övriga kostnader räknat in ett visst belopp till arvode åt rektor. Bidrag

till sjömansskolor bör utgå efter grunderna för centrala industri- och hantverkskurser

av verkstadsskoltyp, dock att bidrag ej bör utgå till rektorslön

annat än i den mån rektor bestrider undervisning vid skolan.

I detta sammanhang vill jag också ta upp en fråga, som icke berörts av

de sakkunniga. För närvarande finns vid två centrala verkstadsskolor anställda

särskilda ämneslärare, som bestrider viss del av den yrkesteoretiska

undervisningen. Statsbidrag till dessa lärares lön utgår med samma belopp

som till yrkeslärare, men ämneslärarna tjänstgör endast 35 veckor mot

yrkeslärarnas 46. Deras tjänstgöringsskyldighet per vecka är omräknad

efter de grunder, som gäller för omräkning av yrkespraktik till yrkesteori,

dvs. en timme yrkesteoretisk undervisning motsvarar IV2 timme yrkespraktik.

Ifrågavarande ämneslärare har således 30 timmars tjänstgöringsskyldighet

per vecka. I maj 1954 gjorde överstyrelsen för yrkesutbildning eu

framställning om rätt för centrala verkstadsskolan i Karlskrona att lä anställa

särskilda ämneslärare för yrkesteoretisk undervisning. Ämneslärare

av detta slag har oj kunnat anställas utan riksdagens medgivande. Frågan

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

står därför ännu öppen för Karlskronaskolans del. Jag har redan föreslagit,

att samma läsår i regel skall gälla för yrkesteori och yrkespraktik. Som en

konsekvens härav vill jag föreslå, att centrala verkstadsskolor, som så önskar,

skall ha rätt att anställa särskilda lärare för den del av den yrkesteoretiska

undervisningen, som icke kan bestridas av yrkeslärare. Sådana särskilda

ämneslärare skall ha minst 39 veckors arbetsår och samma tjänstgöringsskyldighet

per vecka som yrkeslärare, dock att en timme yrkesteoretisk

undervisning skall anses motsvara 1 % timme yrkespraktik, varför

de skall anses ha full tjänstgöring, då deras undervisning omfattar 30 veckotimmar

yrkesteori. Statsbidrag till ämneslärarnas lön bör utgå efter samma

löneklasser, som gäller för yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att förmånligare grunder

skulle kunna tillämpas för vissa övervägande teoretiska industri- och hantverksgrenar,

t. ex. de så kallade kommunala tekniska skolorna med heltidsundervisning

(Hässleholm, Katrineholm och Örnsköldsvik). Dessa skolor

fungerar som centrala skolor och har i regel ett avsevärt större rekryteringsområde

än de centrala verkstadsskolorna. Till Hässleholms tekniska

skola utgår redan nu ett högre bidrag än det som i regel gäller för kommunala

yrkesskolor. Jag föreslår, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens

medgivande att i avbidan på de förslag, som tekniska skolutredningen

kan komma att framlägga, meddela statsbidrag till heltidskurser vid kommunala

tekniska skolor efter de grunder, som föreslås gälla för centrala

handelskurser och andra övervägande teoretiska heltidskurser. I avsaknad

av lönebestämmelser för lärare vid de tekniska skolorna bör statsbidrag

till lärarlöner tills vidare beräknas efter löneklass 26 för 1 Vs lärare

per avdelning. Detta förslag bygger på samma beräkningsgrund som jag

på grundval av de sakkunnigas förslag kommit fram till för handelskurser

vid lokala yrkesskolor. Om riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts förslag,

har jag för avsikt att uppdraga åt överstyrelsen för yrkesutbildning att

ompröva elevavgifterna vid ifrågavarande tekniska skolor i syfte att om

möjligt fastställa lägre avgifter än de nu gällande. — Jag har redan tidigare

framhållit, att centrala bidragsgrunder bör gälla för centrala hantverkskurser.

Också i detta fall bör utgångspunkten —i enlighet med de sakkunnigas

förslag — vara det årliga bidraget till teoretiska heltidskurser. Lönekostnaden

bör beräknas efter V/>, lärare per avdelning i löneklass 26. Bidraget

bör utgå med det antal 39-delar av årsbidraget, som hantverkskursen

omfattar veckor.

Till heltidsavdelningar vid lokala yrkesskolor föreslår

jag statsbidrag med dels 78 procent av en beräknad normallönekostnad,

dels visst belopp till övriga kostnader, olika för olika näringsgrenar. Jag

vill ej ta ställning till eller söka påverka lönerna vid yrkesskolorna. Det

statsbidragssystem, som jag — bland annat med ledning av rådande bestämmelser

vid de centrala verkstadsskolorna — nu föreslår, bygger på en

viss normallönekostnad per avdelning. Vid beräkningen av denna normallön

utgår jag från i stort sett samma löneklasser, som de sakkunniga ansett

sig böra göra, men vill betona att jag icke därigenom tagit någon ställning

till vilka lönegrader, som bör anses rimliga för olika lärarkategorier.

De sakkunniga räknade med ld/o lärare per avdelning. Undersökningar och

uppskattningar, som företagits inom departementet, leder emellertid till

1 Vs lärare som en mera korrekt avrundning än 1U lärare. I vissa avdelningar

kan visserligen detta tal bli väl lågt genom elevernas uppdelning

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

på skilda ämnen eller i grupper. Men felet torde till stor del uppvägas av

möjligheterna till samundervisning i andra fall. I avdelningar för industri

och hantverk beräknar jag lönen efter löneklass 23. För handel och andra

övervägande teoretiska heltidskurser har jag stannat för löneklass 26 som

ett lämpligt medeltal vid beräkningen av normallönekostnaden. För lärare

i husligt arbete beräknar jag, med utgångspunkt från de löneklasser, som

gäller för ordinarie lärare i hushållsgöromål i olika.skolformer, löneklass 22.

Den beräknade normallönekostnaden per avdelning utgör således för industri

och hantverkskurser av verkstadsskoltyp 1 Vs X löneklass 23, för

handelskurser och andra övervägande teoretiska heltidskurser 1 Vs X löneklass

26 och för husligt arbete 1 Vs X löneklass 22. Lönebidraget bör ortsgruppsgraderas.

# .

Bidraget till övriga kostnader beräknar jag med ledning av de nuvarande

kostnaderna för undervisningsmateriel. Det bör dels ersätta de nuvarande

bidragen till stadigvarande undervisningsmateriel samt till underhåll

och förbrukning av undervisningsmateriel, dels utgöra bidrag till vissa

administrationskostnader.

Mina förslag till s t a t s b i d r ag s gr u n d e r for heltidskurser

vid centrala och lokala yrkesskolor kan sammanfattas på följande

sätt.

a) Centrala yrkesskolor:

kurser för industri och hantverk av verkstadsskoltyp

m. m.

lärare ................................J 100 % av utgående löner

övriga kostnader ...................... 8 000 kronor per år

kurser för handel och andra övervägande teoretiska

kurser

lärare ................................ 100 % av utgående loner

övriga kostnader ...................... 1 500 kronor per år

kurser för husligt arbete

lärare ................................ 100 % av utgående loner

övriga kostnader ...................... 2 000 kronor per ar

I ortsgrupp 3 kommer de utgående bidragen per år och avdelning att

bli i avrundade tal för

industri och hantverk m. m....... 28 000 kronor

handel och andra övervägande

teoretiska kurser.............. 23 000 »

husligt arbete .................. 19 000 »

b) Lokala yrkesskolor:

kurser för industri och hantverk av verkstadsskoltyp
lärare

................................

övriga kostnader ......................

kurser för handel och andra övervägande

teoretiska kurser

lärare ................................

övriga kostnader ......................

78 % av lönen för 1%

lärare i löneklass 23

8 000 kronor per år

78 % av lönen för 1%

lärare i löneklass 26

1 000 kronor per år

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

kurser för husligt arbete

lärare ................................ 78 % av lönen för IV3

lärare i löneklass 22

övriga kostnader ...................... 1 500 kronor per år

I ortsgrupp 3 kommer de utgående bidragen per år och avdelning att bli

i avrundade tal för

industri och hantverk............ 22 000 kronor

handel och andra övervägande

teoretiska kurser.............. 18 000 »

husligt arbete .................. 15 000 »

Statsbidraget till specialkurser och terminskurser bör i enlighet med de

sakkunnigas förslag utgå med det antal 39-delar eller 42-delar av statsbidraget

till heltidskurs, som kursen omfattar veckor. Huruvida man vid

beräkningen av statsbidraget skall utgå från 39 eller 42 veckors läsår, får

avgöras av tillsynsmyndigheten med hänsyn till kursens karaktär av övervägande

praktisk eller övervägande teoretisk utbildning.

Det framgår av det anförda, att de föreslagna driftbidragen är avsedda

att ersätta samtliga nu utgående bidrag till driften av centrala verkstadsskolor

och kommunala yrkesskolor. Övriga statsbidrag gäller investeringar

vid inrättande av nya avdelningar. Jag återkommer senare till dessa bidrag.

I detta sammanhang vill jag dock anföra, att jag i likhet med de sakkunniga

anser, att bidrag efter samma grunder, som nu gäller för inköp av första

uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel, skall kunna utgå

vid inköp av ny materiel till redan befintliga avdelningar, då inköpet föranleds

av en omläggning eller utvidgning av undervisningen. Det bör ankomma

på tillsynsmyndigheten att inom ramen för förslagsanslaget till bidrag

till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor bevilja bidrag till nyss

nämnda inköp, dock med för nästa budgetår sammanlagt högst 100 000

kronor.

Vid den årliga ekonomiska redovisningen måste de lokala yrkesskolorna

i fortsättningen som en särskild post redovisa löner till lärare i heltidskurser.

Om statsbidraget till lärarlöner i samtliga heltidsavdelningar vid en

skola sammanlagt skulle överstiga 78 procent av de verkligen utbetalade

lönerna, skall bidraget justeras så, att det kommer att motsvara 78 procent

av lönekostnaderna i heltidsavdelningarna. Bidraget till övriga kostnader

behöver enligt min mening ej granskas eller justeras i efterhand.

Som villkor för att statsbidrag till heltidsavdelningar efter de grunder

jag nu föreslagit skall kunna utgå bör — utöver de allmänna villkoren beträffande

undervisningens ordnande, lärarnas kompetens samt beskaffenheten

av lokaler och undervisningsmateriel — gälla, dels att de regler för

läsår och arbetsvecka tillämpas, som jag i det föregående föreslagit, dels

att vederbörande avdelning vid igångsättandet har lägst det antal elever,

som angivits i kungl. brev den 20 juni 1945 med senare ändringar.

Om de föreslagna grunderna för statsbidrag till heltidskurser vid lokala

yrkesskolor vinner riksdagens bifall, kommer statsbidraget till sådana enskilda

skolor, som åtnjuter statsbidrag efter samma grunder som

kommunala yrkesskolor, automatiskt att utgå efter de nya grunderna. Jag

vill föreslå Kungl. Maj:t att begära riksdagens bemyndigande att företa

en motsvarande höjning av statsbidraget till de enskilda yrkesskolor, vilka

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Statsutskottets utlåtande nr 13S år 1955

åtnjuter statsbidrag efter särskilda av Kungl. Maj :t fastställda grunder.

Statsbidrag till samtliga enskilda yrkesskolor skall utgå ur förslagsanslaget

till bidrag till driften av lokala yrkesskolor.

Jag anser i likhet med de sakkunniga, att ett visst tillag g sbidrag bör

kunna utgå, då allmänbildande undervisning av det slag, som meddelas i

klass 9y, anordnas för skolpliktiga elever från enhetsskolan, vilka fullgör

det nionde skolåret helt i yrkesskola. Detta bidrag bör avvägas så att det

täcker skillnaden mellan det till avdelningen regelmässigt utgående bidraget,

beräknat per veckotimme efter timtaxan, och 100 procent av timarvodet

efter TA 21. Detta tilläggsbidrag bör vara så enkelt beräknat som

möjligt. Jag föreslår därför, att det icke ortsgruppsgraderas utan utgår

med ett fast belopp, motsvarande medelskillnaden mellan normallönebidraget

i ortsgrupp 3 och timarvodet efter TA 21 i samma ortsgrupp. Med

utgångspunkt i vad jag sålunda förordat föreslår jag, att för allmänbildande

undervisning av nyssnämnt slag i kurser för industri-hantverk och

husligt arbete vid centrala yrkesskolor samt i andra fall, da bidrag i kurser

av nu nämnt slag utgår till hela lönekostnaden, tilläggsbidrag skall utgå

med 60 kronor per veckotimme. I handelskurser och andra övervägande

teoretiska kurser vid centrala yrkesskolor och eljest, då bidrag till lärarlöner

i sådana kurser utgår med 100 procent, erfordras icke tilläggsbidrag. Vid

lokala yrkesskolor bör — då statsbidrag till lärarlöner utgår med 78 procent

av kostnaden — i kurser för industri-hantverk och husligt arbete utga

ett tilläggsbidrag om 160 kronor per veckotimme för allmänbildande undervisning

åt skolpliktiga enhetsskolelever och i kurser för handel samt andra

övervägande teoretiska heltidskurser ett tilläggsbidrag om 110 kronor per

veckotimme för sådan undervisning. En förutsättning för att tilläggsbidrag

av detta slag skall kunna utgå bör vara, att antalet elever i kursen är

minst 12.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att statsbidrag till driften av

inbyggda företagsskolor och -kurser skall kunna utga ej

endast såsom nu är fallet till sådana skolor för industri-hantverk utan också

till skolor för handel och för husligt arbete. Jag anser mig på denna

punkt ej kunna följa de sakkunnigas förslag. Även i fortsättningen synes

statsbidrag endast böra utgå till inbyggda företagsskolor inom industnoch

hantverksområdet. I den mån sådana skolor anordnas som helt enskilda

skolor och företaget således svarar för både praktisk och yrkesteoretisk

undervisning anser jag, att det bör ankomma pa Kungl. Maj:t att

bevilja statsbidrag. Om företaget svarar endast för den praktiska utbildningen

medan den vrkesteoretiska undervisningen förläggs till en kommunal

"yrkesskola, bör‘överstyrelsen för yrkesutbildning såsom hittills ha rätt

att medge statsbidrag. Jag har ingenting att invända mot att man därvid

tillämpar det av de sakkunniga föreslagna systemet med ett avrundat bidragsbelopp

per avdelning, huvudsakligen avseende lårarlönen. Jag iöreslår,

att statsbidrag till enskilda företagsskolor, som anordnar såväl praktisk

som yrkesteoretisk undervisning, efter Kungl. Maj:ts bestämmande

i varje särskilt fall må utgå med högst 13 000 kronor per år och avdelning,

under förutsättning att elevantalet i avdelningen uppgår till minst

åtta. Om elevantalet understiger åtta, skall bidraget utgå med det antal

åttondelar, vartill elevantalet uppgår. Denna reduktionsregel tillämpas för

närvarande vid inbyggda- verkstadsskolor. Om foietagct anordnar endast

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

praktisk utbildning under det att den yrkesteoretiska undervisningen förläggs

till en kommunal yrkesskola, bör statsbidrag utgå med 11 500 kronor

per år och avdelning. Nyss angivna villkor beträffande elevantal och regel

tor reduktion av bidragsbeloppet bör gälla även i detta fall.

Till driften av riksskolor har yrkesutbildningssakkunniga föreslagit

statsmdrag med 80 procent av de godkända kostnaderna. Jag anser det ej

möjligt eller lämpligt att föreslå en generellt verkande regel, innebärande

ett så kraftigt bidrag till en grupp av skolor, beträffande vilka erfarenheten

hittills är så begränsad. Det bör enligt min mening liksom hittills ankomma

på Kungl. Maj:t att efter riksdagens hörande i varje särskilt fall besluta

om statsbidrag till riksskolor. För nästa budgetår, beträffande vilket någon

särskild undersökning av de nuvarande riksskolomas ekonomi med utgångspunkt

i de av mig nu föreslagna nya statsbidragsgrunderna ej kunnat

verkställas, torde Kungl. Maj:t få meddela erforderliga beslut om jämkningar

i hittills tillämpade grunder.

Statsbidrag till driften av deltidskurser vid såväl kommunala

som enskilda yrkesskolor utgår nu med dels ett visst belopp per timme till

lärarlöner, dels i regel 50 procent av kostnaderna för underhåll och förbrukning

samt nyanskaffning av undervisningsmateriel. Yrkesutbildningssakkunniga

har föreslagit, att dessa båda skilda bidrag skall sammanslås till

ett samlat bidrag per undervisningstimme. Jag finner förslaget lämpligt och

ägnat, att medföra en, önskvärd förenkling. I likhet med de sakkunniga

föreslår jag, att statsbidrag till deltidskurser vid centrala, kommunala och

enskilda ^ yrkesskolor under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende

skall utgå^ med i regel 8 kronor per undervisningstimme. Överstyrelsen bör

dock erhålla rätt att efter noggrann prövning medge statsbidrag med

högst 12 kronor per undervisningstimme till sådana kurser, som medför

särskilt dryga kostnader. Sistnämnda slag av kurser kan vara antingen

mera kvalificerade teoretiska kurser, som kräver lärare med adjunktskompetens

eller högre kompetens, eller kurser, som medför speciellt höga materielkostnader,

t. ex. svetskurser, samt behörighetskurser för elektriska

installatörer. I likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning anser jag, att

någon prövning för eventuellt utbetalande av lägre statsbidrag icke skall

behöva komma ifråga. Jag är ej beredd att tillstyrka överstyrelsens förslag,

att det högre bidraget under alla förhållanden skall utgå till landstingens

ambulerande kursverksamhet. Tills vidare anser jag det lämpligare

med transportbidrag efter de grunder som medgivits i kungl. brev den 21 maj

1954, alltså med i regel 50 procent av kostnaderna.

Med någon avvikelse från de sakkunnigas förslag föreslår jag, att statsbidrag

till föreläsningar vid centrala och lokala yrkesskolor skall

utga med 75 procent av de verkliga kostnaderna, dock högst 25 kronor

per föreläsning, då föreläsaren ej uppbär rese- eller traktamentsersättning,

och^ högst 50 kronor per föreläsning, då rese- och traktamentsersättning

utgar. Som jag redan framhållit, anser jag, att föreläsningar i regel bör

anordnas endast i påbyggnads- och fortsättningskurser. Föreläsningar i

n.7.r,Jarkurser bör således förekomma endast i undantagsfall. Fristående

föreläsningar skall kunna anordnas på samma sätt som nu sker.

För studiehjälpen föreslår jag oförändrade statsbidragsgrunder.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

57

Utbildningen av egentliga hantverkare bör i så stor utsträckning som är

möjligt ske i hantverksföretagen. Det är emellertid förenat med betydande

kostnader för de i allmänhet små företagen inom hantverket att åtaga sig

att utbilda en lärling. Det är också för närvarande mycket svårt att finna

lärlingsplatser hos lämpliga hantverksmästare, trots att staten beviljar

statsbidrag till hantverksmästare, som utbildar lärlingar.

Statsbidraget per lärling uppgår sedan 1948 till 900 kronor för en minst

treårig utbildningstid. Under innevarande budgetår kan 375 bidragsrum

beviljas. En av anledningarna till svårigheterna att placera lärlingar för

utbildning hos hantverksmästare är med all säkerhet, att de nu utgående

bidragen icke anses motsvara de kostnader, som utbildningen medför för

mästaren.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att statsbidraget till hantverksmästare,

som utbildar lärlingar, skall höjas till 2 500 kronor per lärling

för en minst treårig utbildningstid. De sakkunniga har vidare föreslagit, att

antalet bidragsrum skall höjas till 1 000 per år. Som ett villkor för bidraget

skall enligt de sakkunniga gälla, att mästaren medger lärlingen ledighet

med bibehållen lärlingslön ett visst antal dagar eller timmar.. Överstyrelsen

för yrkesutbildning synes mig på ett övertygande sätt. ha visat på svårigheterna

att för närvarande upprätthålla ett sådant villkor. I likhet med

överstyrelsen är jag förvissad om att man inom ansvariga hantverkskretsar

kommer att fortsätta arbetet på att utarbeta tillfredsställande läroplaner,

som bygger på ett samspel mellan praktik och yrkesteori. Därigenom kommer

de sakkunnigas syfte att uppnås, utan att statsmakterna går in på

frågor, som helst bör lösas genom avtal mellan parterna. Jag avstyrker

därför förslaget beträffande det särskilda villkoret. En del av det bidragsbelopp,

som de sakkunniga föreslagit, har avsetts skola täcka mästarens

utgifter för lön åt lärlingen under ledighet för yrkesteoretisk undervisning.

I och med att detta villkor för bidraget bortfaller, finns icke längre anledning

att inräkna en sådan kompensation i bidragssumman. Mot bakgrunden

av vad jag nu anfört föreslår jag, att statsbidrag till hantverksmästare,

som åtar sig att utbilda lärlingar, skall utgå med 1 500 kronor per lärling

för en minst treårig utbildningstid. Bidraget bör utbetalas med 800 kronor

efter det första utbildningsåret, 400 kronor efter det andra året och 300

kronor efter utbildningstidens slut. I likhet med yrkesutbildningssakkunniga

anser jag, att antalet bidragsrum bör ökas. Jag är emellertid icke beredd

att omedelbart öka antalet så mycket, som de sakkunniga föreslagit,

utan vill hellre avvakta och se, vilken efterfrågan bidragen, kommer att

röna efter en höjning av beloppet. Jag föreslår, att antalet bidragsrum för

nästa budgetår ökas med 125 till sammanlagt 500. Höjningen av bidragssumman

bör gälla endast de bidrag, som beviljas från och med nästa budgetår.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att studiebidrag efter

samma grunder, som gäller för elever i fleråriga kurser vid yrkesskolor,

skulle kunna utgå till lärling hos hantverksmästare utanför

lärlingens hemort under det första utbildningsåret. Studiehjälp av statsmedel

utgår för närvarande inte på något område till elever, som åtnjuter

lön under utbildningstiden. Jag anser det därför icke möjligt att lägga fram

ett dylikt förslag, vars konsekvenser på andra områden man nu svårligen

kan överblicka.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

Statsbidrag till utbildning av lärare för yrkesundervisningen

bör i enlighet med de sakkunnigas förslag tills vidare utgå

gällande grunder. Detta innebär bl. a., att utbildningskapaciteten

blir direkt beroende av storleken av det reservationsanslag för ändamålet,

som anvisas för varje budgetår. Jag tillstyrker för nästa budgetår det anslag,

som överstyrelsen för yrkesutbildning begärt och som i runt tal överensstämmer

med de sakkunnigas förslag.

Yrkesutbildningssakkunniga har slutligen föreslagit vissa förändringar

i fråga om statsbidragen till investeringar i yrkesskolbyggnader,

elevhem och första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel. Den väsentliga nyheten är här,

att statsbidrag föreslås utgå till undervisnings- och administrationslokaler

inte endast vid centrala utan också vid lokala yrkesskolor. Jag har tidigare

i detta avsnitt anmält, att jag icke kan tillstyrka några nya byggnadsbidrag.

Samtliga nuvarande statliga investeringsbidrag bör tills vidare bibehållas

oförändrade.

Kostnadsberäkningar

(YS:s kap. 19)

Departementschefen har härom anfört följande.

De ändrade statsbidragsgrunder för yrkesutbildningen, som jag i det föregående

föreslagit, avviker på vissa punkter från de sakkunnigas förslag.

Verksamheten vid yrkesskolorna har också under de senaste åren utvecklats

snabbare än de sakkunniga beräknat. Mot bakgrunden av mina egna

förslag och med ledning av uppgifter från överstyrelsen för yrkesutbildning

om yrkesskolornas nuvarande omfattning har jag beräknat statens kostnader

för den föreslagna reformen av yrkesutbildningen, d. v. s. dels höjningen

av statsbidragen och dels utbyggnaden av utbildningen. Jag har i detta

sammanhang begränsat mig till de poster, som gäller den yrkesutbildande

verksamheten i yrkesskolorna och i näringslivet. Till kostnaderna för den

centrala ledningen av yrkesutbildningen återkommer jag i samband med

mina anslagsäskanden för nästa budgetår. Jag börjar med de poster, som

framför allt berörs av de föreslagna nya statsbidragsgrundema.

Till driften av centrala yrkesskolor beräknar jag med nuvarande

omfattning

a) centrala verkstadsskolor och sjömanssskolor (250 avd.)____ 7 000 000

b) tekniska skolor (66 avd.) .............................. 1 518 000

TT , 8 518 000

Utbyggnad (225 avd.) ........................ 5 725 000

Summa 14 243 000

Till driften av h e 1 t i d s k u r s e r vid lokala yrkesskolor

beräknar jag med nuvarande omfattning

a) industri—hantverk (390 avd.) ......................... 8 580 000

b) handel samt enskilda tekniska kurser (245 avd.).......... 4 410 000

c) husligt arbete (225 avd.) .............................. 3 375 000

TT , , 16 365 000

Utbyggnad (625 avd.) ................................ 10 875 000

Summa 27 240 000

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

59

Till driften av deltidskurser vid lokala yrkesskolor beräknar

jag med nuvarande omfattning, vilken utgör ungefär 1 380 000

timmar

a) 345 000 timmar ä 12 kronor........................ 4 140 000

b) 1 035 000 timmar å 8 kronor........................ 8 280 000

Summa 12 420 000

Driftbidrag

Nuva-

Departementschefens förslag

rande

kost-

nader

1

ökning

i ant av

ökning

i ant av

total

ökning

kostnad

kostnad

ändr.

grunder

2

utbygg-

naden

3

ökning

4

1955/56

5

1955/56

6

1969/70

7

1) Centrala yrkesskolor

a) centr. verkst. sk. m. m.

b) tekniska skolor1.....

5 814 000

. i

1186 000

. i

5 725 000

6 911000

. i

3 186 000

. i

9 000 000

14 243000

2) Lokala yrkesskolor

a) heltidskurser1 .......

b) deltidskurser .......

3) Studiehjälp ............

7 800 000

9 000 000

6 500000

11 083 000

3 420 000

10 875 000

4 500 000

i

21 958 000

3 420 000

4 500 000

i

10 580 000

3 420 000

500 000

29 800 000

7 000 000

39 660000

11 000 000

4) Lärlingsbidrag .........

310 000

265 000

190 000

455 000

40 000

350 000

765 000

5) Lärarutbildning ........

380 000

—

152 000

152 000

152 000

532 000

532 000

6) Yrkesped. reformv.....

50 000

—

50 000

50 000

50 000

100 000

100 000

7) Terapeutkurs ..........

51 000

—

6 000

6 000

6 000

57 000

57 000

Summa

29 905 000

15 954 000

21 498 000

37 452 000

17 934 000

46 839 000

66 357 000

-1 000 000

28 905 000

1 För innevarande budgetår ingår anslaget till tekniska skolor i anslaget till kommunala yrkesskolor.

2 Härifrån avgår 1 000 000 kronor, som beräknas utgå i bidrag till första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel.

Höjningen av lärlingsbidraget till hantverksmästare

slår först småningom igenom i anslagsbehovet. Om man antar, att antalet

bidrag från och med nästa budgetår under minst tre år framåt blir oförändrat

500, kommer kostnaden efter tre år att uppgå till 500X1 500, dvs.

750 000 kronor per år plus vissa kostnader för larlingsombud, förslagsvis

15 000 kronor, eller sammanlagt 765 000 kronor per år.

För den ettåriga utbildningen av sysselsättnings- och arbetsterapeuter

har överstyrelsen för yrkesutbildning i sitt förslag beräknat

en årlig kostnad av 70 000 kronor, varav 57 000 kronor egentliga driftkostnader

och 13 000 kronor studiehjälp. Sedan överstyrelsens förslag i

denna fråga framlades har ingenting framkommit, som ger anledning till

omräkning av kostnaderna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

Investeringsbidrag

Nu va-

Departementschefens förslag

Ändamål

rande

kost-

nader

ökning

1955/56

Total

ökning

Kostnad

1955/56

Total

kostnad

intill

1970

Centrala yrkesskolor:

1. skolbyggnader |..............

2 700 000

4 000 000

30 700 000

6 700 000

33 400 000

2. materiel

3. elevhem ...................

''ingår i p. 1)

(ingårip. 1)

13 000 000

(ingår i p. 1)

13 000 000

Lokala yrkesskolor:

materiel ...............

1000 0001

9 800 000

1 000 000

10 800 000

Summa

3 700 000

4 000 000

53 500 000

7 700 000

57 200 000

belastar under innevarande budgetår driftkostnadsanslaget.

Av tablån med rubriken Driftbidrag framgår dels de nuvarande

(budgetåret 1954/55) kostnaderna för statsverket för yrkesutbildningen,

dels de beräknade kostnaderna budgetåret 1955/56 samt efter full utbyggnad

av yrkesskolväsendet i enlighet med de sakkunnigas förslag (budgetåret

1969/70). I tablån redovisas kostnaderna för driften av centrala och

lokala yrkesskolor, för studiehjälp, lärlingsbidrag till hantverksmästare,

lärarutbildning, yrkespedagogisk reformverksamhet samt för utbildning av

sysselsättnings- och arbetsterapeuter. Utbyggnaden har beräknats ske i

snabbare takt de tio första åren och långsammare de fem sista åren av den

föreslagna utbyggnadsperioden om femton år. Den årliga kostnadsökningen

med anledning av heltidsundervisningens utbyggnad blir då under de tio

första åren omkring 1 330 000 kronor och under de fem följande åren omkring

665 000 kronor. De sakkunniga har beräknat de årliga kostnaderna

för heltidsunde r visningen efter full utbyggnad till 44 300 000

kronor. Motsvarande siffra enligt mina beräkningar blir 41 500 000 kronor.

Kostnadsskillnaden beror dels på att de sakkunniga räknat in lanthushållsskolorna

i antalet heltidskurser för huslig undervisning, dels på de

olika bidragsgrunderna. Kostnaderna för deltidskurser har av de

sakkunniga beräknats till 10 400 000 kronor, medan motsvarande belopp

enligt mina beräkningar blir 12 400 000 kronor. I detta fall beror kostnadsskillnaden

på att antalet deltidskurser ökat, sedan de sakkunniga utförde

sina beräkningar.

Till investeringar utgår nu bidrag dels till inrättande av centrala

verkstadsskolor och sjömansskolor från särskilda anslag för ändamålet,

dels till första uppsättningen stadigvarande materiel från driftkostnadsanslagen

till kommunala och enskilda yrkesskolor. Det senare bidraget bär

av överstyrelsen för yrkesutbildning beräknats till omkring en miljon kronor

med nuvarande omfattning av verksamheten vid ifrågavarande slag

av skolor.

Mina beräkningar av de behövliga investeringsbidragen till utbyggnaden

av yrkesskolväsendet omfattar dels bidrag till skolbyggnader, första uppsättningen

stadigvarande materiel samt elevhem vid centrala yrkesskolor,

dels bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

vid lokala yrkesskolor. Det totala investeringsbidraget från och med nästa

budgetår till och med budgetåret 1969/70 kommer enligt mina beräkningar

att uppgå till 57,2 miljoner kronor, varav 33,4 miljoner kronor till skolbyggnader

och första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel vid

centrala yrkesskolor, 13 miljoner kronor till elevhem vid centrala yrkesskolor

och 10,8 miljoner kronor till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

vid lokala yrkesskolor. Det förstnämnda beloppet — skolbyggnader

och materiel vid centrala yrkesskolor — kan beräknas fördela

sig med 23,5 miljoner kronor till byggnader och 9,9 miljoner kronor till

materiel.

De nuvarande kostnaderna för statliga investeringar vid yrkesskolor samt

beräknad kostnadsökning och totalkostnad för detta ändamal med anledning

av yrkesskolornas utbyggnad framgår av tablån med rubriken I nvesteringsbidrag.

Den totala kostnaden blir enligt mina beräkningar

omkring 56 miljoner kronor mindre än enligt de sakkunniga. Skillnaden

beror dels på att jag utgått från andra procentsatser för bidragen

till centrala yrkesskolor samt till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

vid lokala yrkesskolor, dels på att jag inte räknat med

något bidrag till byggnader vid lokala yrkesskolor, dels slutligen på att

den återstående utbyggnaden är något lägre än de sakkunniga beräknat.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1955/56

Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar.

Kungl. Maj :ts förslag, som innebär en anslagshöjning med 116 000 kronor,

avser bland annat inrättande av en konsulenttjänst i Ce 29, en förste

byråsekreterartjänst i Ce 29, en förste byråsekreterartjänst i Ca 27, en byråingenjörstjänst

i Ce 25, en assistenttjänst i Ce 23 samt en kontorsbiträdestjänst

i reglerad befordringsgång ävensom ordinariesättning av en förste

byråingenjörstjänst i Ce 27 och fem kontorsbiträdestjänster i Ce 8.

Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 25 000 kronor.

Överstyrelsen för yrkesutbildning: Yrkespedagogisk reformverksamhet

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 50 000 kronor.

Bidrag till driften av centrala yrkesskolor

Departementschefen har anfört följande.

Jag utgår från att statsbidragsgrunderna för centrala yrkesskolor skall

gälla centrala verkstadsskolor, sjömansskolor, kommunala tekniska skolor

med heltidsundervisning samt flygmekanikerskolan i Mölndal. Jag har i

statsverkspropositionen föreslagit, att driftbidragen till alla dessa skolor

hädanefter skall bestridas från ett förslagsanslag, betecknat Bidrag till

driften av centrala yrkesskolor. Från detta anslag bör även bestridas statsbidrag

till centrala hantverkskurser, under förutsättning att kurserna anordnas

av landsting eller primärkommun.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

I anslutning till de beräkningar rörande det antagliga medelsbehovet under

det nya anslaget, som utförts i ecklesiastikdepartementet, beräknar jag

den erforderliga anslagssumman för nästa budgetår till 9 000 000 kronor.

Bidrag till driften av lokala yrkesskolor

Departementschefen har anfört följande.

Om Kungl. Maj:ts förslag till nya statsbidragsgrunder vinner riksdagens

bifall, kommer statsbidraget till samtliga skolor, som nu åtnjuter bidrag efter

de grunder, som gäller för kommunala yrkesskolor, att höjas. Däremot

påverkas icke automatiskt bidragen till de enskilda B-skolorna. Det är

emellertid naturligt och synnerligen rimligt, att den allmänna höjningen av

statsbidragen till yrkesutbildningen också får återverkan för B-skolorna.

Därest riksdagen ej riktar någon erinran häremot, torde därför Ivungl.

Maj:t få anses ha bemyndigande att besluta om en högst motsvarande höjning

av bidragen till de enskilda B-skolorna.

Innan erfarenhet vunnits av hur de nya bidragsgrundema kan komma

att verka för de olika skolorna är det svårt att avgöra, om tilläggsbidrag i

fortsättningen bör utgå till vissa enskilda skolor. Jag föreslår, att bemyndigandet

för Kungl. Maj:t att bevilja tilläggsbidrag till fyra namngivna

skolor får gälla tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenhet av de nya

statsbidragsgrundernas inverkan på skolornas ekonomi. Däremot kan jag

icke tillstyrka, att Kungl. Maj:t nu inhämtar bemyndigande att bevilja

tilläggsbidrag till några nya skolor.

Med anledning av vad jag sålunda anfört och med hänvisning till Kungl.

Maj:ts förslag om nya statsbidragsgrunder och mina därpå byggande kostnadsberäkningar

uppskattar jag medelsbehovet för nästa budgetår under nu

förevarande anslag till 29 800 000 kronor.

Bidrag till byggnadsarbeten m. in. vid yrkesskolor

Departementschefen har anfört följande.

Med hänsyn till de ökande ungdomsårskullarna och den även av andra

anledningar ökande efterfrågan på skolmässig yrkesutbildning är det angeläget,

att de centrala verkstadsskolorna utbygges. Jag vill därför tillstyrka,

att medel till bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor beräknas

erforderliga för nästa budgetår i den omfattning överstyrelsen föreslagit eller

med i runt tal 5 000 000 kronor. Vidare tillstyrker jag, att utöver tidigare

beviljade 100 000 kronor högst 1 240 000 kronor får utgå under nästa

budgetår för byggnadsarbeten m. m. vid sjömansskolan i Göteborg. Frågan

om erkännande av en sjömansskola i Stockholm kommer att behandlas av

Kungl. Maj:t i annat sammanhang. Jag beräknar, att statsbidrag till inrättande

av skolan kommer att utgå redan under nästa budgetår. Slutligen

beräknar jag, mycket approximativt, att bidrag till första uppsättningen

stadigvarande undervisningsmateriel vid lokala yrkesskolor kommer att

utgå med 1 000 000 kronor under budgetåret 1955/56.

På grund av vad jag sålunda anfört och tillstyrkt beräknar jag det för

nästa budgetår erforderliga beloppet av nu förevarande förslagsanslag till

i runt tal 7 700 000 kronor.

Kurs för utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter

Kungl. Maj:ts förslag avser en medelsanvisning av 57 000 kronor till de

egentliga kurskostnaderna. Kostnader för studiehjälp åt kurseleverna avses

skola bestridas ur nästföljande anslag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

63

Studiebidrag och stipendier åt elever vid yrkesskolor

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 500 000 kronor.

Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 152 000 kronor.

Främjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare

Departementschefen har anfört följande.

Jag har i det föregående (kap. VI) föreslagit, att antalet bidrag till hantverksmästare

för lärlingsutbildning skall ökas till 500 för nästa budgetår.

Vidare har jag föreslagit, att varje bidrag skall utgå med sammanlagt 1 500

kronor, att utbetalas med 800 kronor efter första utbildningsåret, 400

kronor efter andra utbildningsåret och 300 kronor efter utbildningstidens

slut. Om dessa förslag bifalles, medför de dock, med hänsyn till sättet för

utbetalning av lärlingsbidragen, icke behov av ökade anslagsmedel förrän

från och med budgetåret 1956/57. Överstyrelsen för yrkesutbildning har

emellertid beräknat en automatisk anslagsökning för nästa budgetår med

40 000 kronor. Mot denna beräkning har jag icke funnit anledning till erinran.

Anslaget bör alltså för nästa budgetår höjas med 40 000 kronor till

350 000 kronor.

Utskottet

Teknikens utveckling, omläggningar i arbetets organisation och människans

förändrade ställning i produktionsprocessen har, såsom yrkesutbildningssakkunniga

inledningsvis framhållit, medfört ökade krav på grundläggande

yrkesutbildning före utträdet på arbetsmarknaden. Samtidigt har utrymmet

för sådan utbildning i det produktiva arbetet minskat. Skall det

ökande behovet av planmässig yrkesutbildning kunna tillgodoses, måste

skolan i högre grad än hittills ge grundläggande nybörjarutbildning utanför

produktionen och vända sig till ett större och bredare elevklientel än hittills.

Yrkesutbildningen får emellertid icke begränsas till att endast ge de praktiska

färdigheter och teoretiska kunskaper, som behövs för yrkesutövningen,

utan den måste också, med sin funktion som ett led i den framväxande ungdomsskolan,

utveckla karaktären och ge en allmänt medborgerlig bildning,

som kan sätta individen i stånd att bli ej blott en skicklig arbetare utan

även en självständig och samarbetsduglig medborgare.

Mot bakgrunden av det ökande behovet av yrkesutbildning, den allt

större efterfrågan på grundläggande yrkesutbildning utanför produktionen,

friheten från utbildningslagstiftning, de lika utbildningsmöjligheterna för

män och kvinnor samt den framväxande ungdomsskolan har yrkesutbildningssakkunniga

framhållit, att yrkesskolans uppgift i längden måste bli att

bereda utbildning i lämplig form och omfattning åt det stora flertalet av

dem, som från enhetsskolan söker sig ut i praktiskt förvärvsarbete. Sam
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

tidigt skall yrkesskolan också ge möjligheter att fortsätta såväl de yrkesteoretiska

och praktiska som de medborgerliga och personlighetsfostrande

studierna. På basis härav och med hänsyn till näringslivets allt större krav

på yrkesutbildningens kapacitet i förening med det förhållandet, att en

ökande efterfrågan på utbildning under de närmaste åren också kan väntas

från ungdomarnas sida, har de sakkunniga angivit allmänna riktlinjer för en

reformering och utbyggnad av den yrkesutbildning, som i regel avses börja

i och sedan bygga på enhetsskolans klass 9 y eller motsvarande avslutningsklass

i den nuvarande obligatoriska skolan.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över den noggranna analys av

behovet av yrkesutbildning och av denna utbildnings ställning och uppgifter

i samhället, som de sakkunniga verkställt och som nu resulterat i det föreliggande

förslaget om en betydande utveckling och utbyggnad av yrkesskolväsendet.

I likhet med departementschefen ansluter utskottet sig till de

av de sakkunniga uppdragna allmänna riktlinjerna för en reformering och

utbyggnad av yrkesutbildningen. I det följande går utskottet närmare in

endast på sådana frågor, beträffande vilka utskottet funnit anledning till

erinringar eller uttalanden eller i vilka jämväl motionsvis framställda yrkanden

föreligger till prövning.

1950 års beslut om enhetsskolan innebar, såsom departementschefen

framhållit, ett erkännande av den allmänt teoretiska och den mera speciellt

yrkesinriktade utbildningens nära samhörighet med varandra och bådas

betydelse för personlighetens utveckling. Lika väl som den allmänt teoretiska

undervisningen måste ha inslag, som knyter an till det praktiska livet,

måste den yrkesinriktade undervisningen ha inslag, som knyter an till andra

områden av samhällets ekonomiska och andliga liv. Departementschefen

har under åberopande härav förklarat sig beredd att medverka till att medborgerligt

och på annat sätt allmänt bildande undervisning ges rimligt utrymme

i yrkesskolornas verksamhet, icke minst för att underlätta elevernas

övergång från yrkesutbildning på ett lägre stadium till dylik utbildning

på ett högre stadium. Utskottet vill understryka vad departementschefen

sålunda uttalat, samtidigt som utskottet — i likhet med vad departementschefen

i annat sammanhang påpekat — vill framhålla att den allmänbildande

undervisningen självfallet icke får ges sådan omfattning, att den blir

till förfång för yrkesutbildningen i stället för att vara ett stöd för denna.

Den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden av den grundläggande

heltidsundervisningen på lärlingsstadiet för näringsgrenarna industri—hantverk,

handel och husligt arbete innebär en ökning av antalet heltidsavdelningar

från 1 000 till 2 000. Utgångspunkten för förslaget har varit kapaciteten

under läsåret 1949/50 och de sakkunniga har föreslagit, att denna

fördubbling skall vara genomförd år 1970. Efter en utökning av denna omfattning

beräknas yrkesskolorna kunna av varje årskull ta hand om unge
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

65

fär hälften av de ungdomar, som inriktar sig på praktiskt yrkesarbete inom

nämnda näringsgrenar. De sakkunnigas förslag utgör icke något på exakta

beräkningar grundat optimum utan syftar till att — såsom en i och för sig

godtyckligt vald nivå — höja genomsnittskapaciteten för landet till kapaciteten

i de under läsåret 1949/50 bäst tillgodosedda områdena, nämligen

Norrbottens län och Stockholms stad, som båda hade 65—70 elevplatser i

heltidsskolor per 10 000 invånare mot 37 i genomsnitt för hela landet. Departementschefen,

som funnit de sakkunnigas förslag ligga inom ramen för

vad samhället bör svara för i fråga om grundläggande heltidsundervisning,

har anslutit sig till detsamma. Såsom departementschefen framhållit har en

del av den avsedda utökningen redan skett. Med hänsyn till det kraftigt

stigande antalet ungdomar har departementschefen likväl funnit nödvändigt,

att utbyggnadstakten påskyndas under de första tio åren av femtonårsperioden

1955—1970. De statliga bidragsanslagen bör därför beräknas

så, att det blir möjligt att genomföra fyra femtedelar av utbyggnaden före

år 1966.

1 motionen II: 600 har påyrkats åtgärder för att den föreslagna utbyggnaden

av yrkesundervisningen skall förverkligas på fem år. I motionerna

I: 486 och II: 606 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att hela utbyggnaden

av yrkesutbildningen genomföres under kommande tioårsperiod.

Utskottet får för sin del i denna fråga anföra följande. En koncentration

av utbyggnaden till fem år ligger enligt utskottets mening uppenbarligen

utanför möjligheternas gräns. Med hänsyn till att antalet ungdomar i de

åldrar, som framför allt frekventerar yrkesskolornas heltidskurser, är störst

vid mitten av 1960-talet, skulle det givetvis vara önskvärt, att hela den avsedda

utbyggnaden kunde genomföras inom loppet av de tio närmaste åren.

Möjligheterna härtill påverkas av ett flertal skilda faktorer. Det är sålunda

fråga icke blott om en ökning av kapaciteten utan även om en pedagogisk

och organisatorisk omställning av yrkesutbildningen för delvis nya uppgifter

och för ett delvis nytt elevmaterial. Detta kommer att ställa mycket

stora krav på den växande yrkesskolans anpassningsförmåga. Vid en så pass

kraftig utbyggnad som det här gäller är det vidare i betydligt högre grad

än hittills av vikt med en riktig anpassning av yrkesutbildningen alltefter

arbetsmarknadens skiftande behov. Utskottet vill också liksom departementschefen

understryka den betydelse, som måste tillmätas det lokala initiativet,

både i fråga om skolornas kapacitet och beträffande utformningen

av undervisningen. Därtill kommer att det lokala beslutet bör fattas på

grundval av en regional och central planering, som ser till att utbildningsresurserna

blir tillvaratagna och utnyttjade på bästa sätt. Därjämte spelar

omfattningen av statens ekonomiska stöd åt yrkesutbildningen en betydelsefull

roll för stimulerandet av lokala och regionala initiativ. De med utbyggnaden

förenade ekonomiska problemen måste därför ses mot bakgrunden

av såväl huvudmännens som statens ekonomiska resurser för ända
5

— Bihang till riksdagens protokoll 1055. 0 sand. Nr 138

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

målet. Enligt utskottets mening skulle det i betraktande av nu berörda faktorer

och de övriga omständigheter, som på ett eller annat sätt har samband

med utbyggnaden, icke vara realistiskt, om statsmakterna nu bestämde sig

för en målsättning, avseende en snabbare utbyggnadstakt än vad de sakkunniga

och departementschefen förordat. Enligt de sakkunnigas förslag

bör utbyggnaden till största delen vara genomförd under den kommande

tioårsperioden. Utskottet har av dessa skäl ansett sig böra avstyrka bifall

till de i förevarande hänseende i motionerna II: 600 samt I: 486 och II: 606

framställda yrkandena. Utskottet får emellertid i likhet med departementschefen

framhålla, att man bör vara beredd att vidtaga vissa särskilda åtgärder,

om det trots den avsedda utbyggnadstakten skulle bli svårt att finna

lämpliga anställningar och utbildningsplatser i näringslivet för ungdomen.

Självfallet får man ej heller bortse från att sådana väsentligt förändrade förhållanden

framdeles kan uppkomma, som gör det möjligt att avkorta den

beräknade utbyggnadstiden. Det synes utskottet önskvärt, att Kungl. Maj:t

i fortsättningen i samband med de årliga anslagsäskandena för yrkesundervisningsändamål

redovisar uppgifter rörande den fortlöpande utbyggnadens

omfattning.

Departementschefen har icke funnit det nödvändigt att nu ta ställning till

utbyggnaden för varje särskild näringsgren. Som arbetsprogram har departementschefen

ansett de sakkunnigas uppskattningar fullt godtagbara. Utskottet

delar denna uppfattning och är i likhet med departementschefen

dessutom övertygat om att de ansvariga organen genom att engagera arbetsmarknadsexpertis

i planeringen skall kunna undvika olämplig över- eller

underdimensionering av de olika utbildningsgrenarnas utbyggnad. Mot bakgrunden

härav skulle det ligga närmast till hands att beträffande det i motionerna

I: 487 och II: 607 framställda yrkandet om särskilda åtgärder från

statsmakternas sida för planering och organisation av bilbranschens yrkesutbildning

konstatera, att lösandet av detta problem borde ankomma på

näringslivet i samråd med planeringsorganen och yrkesskolornas huvudmän.

Emellertid gäller det här en alldeles extraordinär situation. I motionerna

har framhållits, att bilverkstadsbranschen till följd av motorismens

våldsamma expansion är helt underdimensionerad. För att en tillfredsställande

serviceorganisation skall kunna erhållas behöver branschen enligt

verkställda beräkningar tillföras 8 000 nya yrkesarbetare fram till år 1960.

Den nuvarande utbildningskapaciteten inom företagen uppgår till ca 250

lärlingar per år. Därtill kommer ett lika stort antal elever, som utbildas i

yrkesskolorna. Även om den avsedda utbyggnaden av yrkesskolväsendet

kan antagas komma att i viss mån anpassas efter den starkt ökande efterfrågan

på motormekaniker, torde ett väsentligt underskott på utbildad arbetskraft

ganska snart uppkomma.

Med hänsyn härtill och då det otvivelaktigt är ett nationalekonomiskt

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

intresse, att fordonsbeståndet genom en tillfredsställande service skyddas

mot en onormalt hastig värdeminskning, anser utskottet — utan att ta

någon definitiv ståndpunkt till den i motionerna åsyftade anordningen —

anledning föreligga att undersöka förutsättningarna för ett av bilaccismedel

eller eventuellt bilskattemedel bekostat särskilt stöd för anordnande av specialkurser

för motormekaniker i syfte att täcka det omedelbara behovet av

sådan arbetskraft. Utskottet får framhålla att förevarande spörsmål innefattar

ett flertal svårlösta problem, icke blott i bidragstekniskt hänseende

utan även i fråga om såväl utbildningens innehåll och längd som kursernas

organisation, lokalisering och anpassning till det reguljära yrkesskolväsendet.

Utskottet vill samtidigt understryka, att en på åsyftat sätt tillfälligt

ökad kapacitet i fråga om mot orm ekan i ke ru t b i 1 d n i n ge n, även om den i första

hand syftar på bilbranschens behov, jämväl kan antagas komma andra sådana

näringsgrenar till godo, där motorredskap av olika slag, exempelvis

traktorer, användes. Utskottet förordar i anslutning till motionerna I: 487

och II: 607, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.

Maj :t låter undersöka förutsättningarna för anordnande av en av bilaccismedel

eller eventuellt bilskattemedel bekostad tillfällig utbildning av motormekaniker

samt att Kungl. Maj:t för 1956 års riksdag framlägger de förslag

rörande planering och organisation av en dylik utbildning, vartill

nämnda undersökning må ge anledning.

Såsom framhållits i det föregående omfattar yrkesutbildningssakkunnigas

förslag yrkesutbildningen för näringsgrenarna industri—hantverk, handel

och husligt arbete. Jordbruks-, skogs- och fiskeriutbildningens anknytning

till den allmänbildande grundskolans nionde klass och den i samband därmed

behövliga utbyggnaden av yrkesskolorna på dessa områden är däremot

ännu ett olöst problem. Såsom departementschefen framhållit sammanhänger

detta problem nära med frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen

för skilda näringsgrenar. Beträffande det sistnämnda spörsmålet

har departementschefen förklarat sig anse tiden nu vara inne för en

förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela

yrkesutbildningen. Vid denna utredning bör enligt departementschefens

mening undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration till ett

ämbetsverk av den centrala ledningen för alla yrkesutbildningens olika grenar.

Befinnes den centrala ledningen — i motsats till vad yrkesutbildningssakkunniga

förordat — alltfort böra vara uppdelad på flera ämbetsverk, bör

undersökas hur denna uppdelning lämpligast bör göras; även vid detta alternativ

kan nämligen en viss koncentration vara lämplig.

I motionerna I: 316 och II: 304 har yrkats, att riksdagen skall hos Kungl.

Maj:t hemställa om utredning rörande 9 y-undervisningens framtida utformning

och centrala ledning i vad avser jordbruk och skogsbruk.

Utskottet, som vill understryka behovet av eu ökad samordning i den

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

regionala och centrala planeringen och ledningen av yrkesutbildningens olika

grenar, tillstyrker att den av departementschefen förordade utredningen

av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen snarast

möjligt kommer till stånd med de utgångspunkter för utredningsarbetet,

som departementschefen angivit. Det är enligt utskottets mening också av

utomordentlig vikt, att en utredning igångsattes rörande utformningen och

den behövliga utbyggnaden av yrkesutbildningen inom jordbruks-, skogsoch

fiskerinäringarna. Enligt vad utskottet inhämtat är direktiv för en

dylik utredning för närvarande under utarbetande inom jordbruksdepartementet.

Utskottet får framhålla angelägenheten av att jämväl denna utredning

fortast möjligt kommer till stånd. Slutligen vill utskottet i detta sammanhang

understryka betydelsen av att erforderligt samarbete sker mellan

de båda här berörda utredningarna på de områden, som kan vara gemensamma

för dem. Med vad utskottet sålunda anfört, torde motionerna I: 316

och II: 304 få anses vara tillgodosedda.

Beträffande yrkesskolans arbetsformer har departementschefen i anslutning

till de sakkunnigas förslag förordat bland annat, att man vid utarbetande

av nya undervisningsplaner eller vid omarbetning av redan tillämpade

planer bör söka hålla sig till arbetsveckor om 37—45 timmar. I motionerna

II: 600 samt I: 486 och II: 606 har framställts yrkanden om att arbetsveckan

vid yrkesskolorna skall bestämmas till högst 40 timmar.

I yrkesskolans syfte ligger bland annat att öva eleverna för de blivande

arbetsuppgifterna inom produktionen. Det är därför enligt utskottets mening

motiverat, att arbetsveckan i yrkesskolan i viss mån anpassas till arbetstiden

inom produktionen. Skall undervisningen exempelvis bygga på växelutbildning,

torde en dylik anpassning vara ofrånkomlig. Utskottet är med

hänsyn härtill icke berett att biträda de på denna punkt motionsvis gjorda

yrkandena. I anslutning härtill vill utskottet emellertid framhålla, att,

därest en allmän arbetstidsförkortning skulle komma till stånd, en motsvarande

avkortning av arbetsveckan i yrkesskolan självfallet bör ske.

I samband med frågan om nya kurstyper har departementschefen jämväl

tagit upp spörsmålet om en omläggning av den nuvarande tvååriga utbildningskursen

för sysselsättnings- och arbetsterapeuter. I överensstämmelse

med ett av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med medicinalstyrelsen

framlagt förslag har departementschefen förordat, att denna utbildning

från och med i höst inordnas som ett regelmässigt led i verksamheten

vid slöjdföreningens skola i Göteborg, varvid utbildningskursen bör

bli ettårig och omfatta ungefär 20 elever per år. För tillträde till kursen förutsättes

viss förutbildning, omfattande minst ett år. Genom omläggningen

avses utbildningskapaciteten skola ökas från 10 till 20 examinerade årligen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

föreslagit, har icke blivit övertygat om att skäl föreligger för tillstyr
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13S år 1955

69

kande av det i motionerna I: 489 och II: 605 framställda yrkandet, att riksdagen

skulle uttala, att den föreslagna omläggningen borde betraktas som

provisorisk, samt att riksdagen skulle begära en ny utredning angående

utbyggnad av terapeututbildningen. Utskottet avstyrker förty bifall till

nämnda motioner.

För förbättring av yrkeslärarutbildningen har de sakkunniga föreslagit

bland annat, att en statlig övningsskola för den praktiska utbildningen inrättas

och att överstyrelsen för yrkesutbildning får i uppdrag att överarbeta

det förslag till en dylik övningsskola, som år 1947 framlagts av överstyrelsen.

Departementschefen, som uttalat att en statlig övningsskola i och för

sig skulle innebära en förbättring av yrkeslärarutbildningen, har emellertid

icke för närvarande sett någon möjlighet att föreslå inrättande av en

dylik skola. Enligt departementschefens mening bör därför överstyrelsen

inrikta sig på andra lösningar av yrkesläraraspiranternas övningsundervisning.

I motionerna I: 491 och II: 604 har yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj:t

anhåller att den av de sakkunniga förordade utredningen om en övningsskola

fullföljes.

Engångskostnaderna för inrättande av den här avsedda övningsskolan

jämte elevhem har med utgångspunkt i nuvarande prisnivå beräknats till

sammanlagt 7 800 000 kronor; de årliga driftkostnaderna har uppskattats

till 700 000 kronor. Enligt utskottets mening bör tanken på en statlig övningsskola

ej slutligt avskrivas. Emellertid finner utskottet sig icke böra

förorda, att bearbetningen av ifrågavarande projekt nu fullföljes. I likhet

med departementschefen anser utskottet därför, att överstyrelsen tills vidare

bör inrikta sig på andra lösningar av den praktiska yrkeslärarutbildningen.

Genom en spridning till flera yrkesskolor av de grundläggande

yrkespedagogiska kurserna, som hittills alla varit förlagda till Stockholm,

synes tills vidare godtagbara anordningar för denna utbildning kunna åstadkommas.

Utskottet avstyrker således bifall till det på denna punkt motionsvis

framställda yrkandet.

Såsom de sakkunniga anfört är det uppenbart, att en tillfredsställande

rekrytering till klass 9 y och yrkesskolorna underlättas, om eleverna vet

med sig att de på ett så litet tids- och kostnadskrävande sätt som möjligt

senare kan komplettera sin allmänt teoretiska underbyggnad. De sakkunnigas

förslag till dels preparandkurser, omfattande ett flertal ämnen och tillrättalagda

med sikte på ett visst slag av fortbildningsskolor, och dels ämneskurser,

omfattande hela kursinnehållet i ett ämne för en eller flera klasser

på enhetsskolans högstadium, anser utskottet i likhet med departementschefen

vara möjliga lösningar av kompletteringsproblemet. Departementschefen

har emellertid liksom skolöverstyrelsen funnit frågan om dessa kompletteringskursers

utformning och organisation böra ytterligare utredas. De
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

partementschefen har därför förklarat sig ämna föreslå Kungl. Maj:t att

uppdraga åt de båda centrala skolmyndigheterna och arbetsmarknadsstyrelsen

att efter utredning genom den för nämnda tre verk gemensamma

samarbetsnämnden komma med närmare förslag i ämnet. Beträffande preparandkurser

föreligger för närvarande erfarenheter endast från vissa preparandkurser

för inträdessökande till tekniska läroverk. Utskottet har inhämtat,

att långt ifrån alla som utnyttjat dessa kurser sedan sökt inträde

vid tekniskt läroverk samt att kurserna på vissa håll haft ett betydligt lägre

deltagarantal än vad som kan krävas beträffande kurser av detta slag. Av

dessa skäl har även utskottet bibragts den uppfattningen, att förevarande

fråga bör bli föremål för ytterligare utredning i syfte bland annat att undersöka

möjligheterna till annan uppläggning av preparandkurserna än vad

de hittills anordnade kurserna haft. Med hänsyn härtill är utskottet, som

förutsätter att berörda utredning skyndsamt slutföres, i nuvarande läge icke

berett att biträda det i motionen II: 602 framställda yrkandet om rätt till

statsbidrag från och med nästa budgetår för vissa kompletteringskurser för

inträdessökande till handelsgymnasier.

I statsbidragsfrågan innebär departementschefens förslag med avseende å

heltidsundervisningen i huvudsak följande. Till driften av heltidsavdelningar

vid centrala yrkesskolor föreslås bidrag med 100 procent av lärarlönekostnaderna

samt därutöver med ett klumpbelopp till övriga kostnader,

så avvägt att de centrala verkstadsskolorna icke skall erhålla ett lägre bidrag

än vad de i gynnsammaste fall kunnat få enligt nuvarande bidragsgrunder.

Investeringsbidrag till centrala yrkesskolor avses skola utgå enligt hittillsvarande

grunder. Till driften av heltidsavdelningar vid lokala yrkesskolor

föreslås statsbidrag med dels 78 procent av en beräknad normallönekostnad,

dels visst belopp till övriga kostnader. Till investeringar vid lokala

yrkesskolor avses liksom hittills skola utgå bidrag med 50 procent (i vissa

fall 2/3) av kostnaderna för första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.

För deltidsundervisningen föreslås en sammanslagning av nuvarande lönekostnads-

och materielbidrag till ett enhetligt bidrag av 8 kronor per undervisningstimme,

vilket under vissa förutsättningar skall kunna höjas till 12

kronor per undervisningstimme.

Utskottet vill understryka, att departementschefens förslag beträffande

statsbidrag till centrala och lokala yrkesskolor innebär — förutom en tacknämlig

förenkling av bidragssystemet — ett mycket kraftigt ökat ekonomiskt

stöd åt yrkesutbildningen. Ett genomförande av de nya grunderna för

driftbidrag åt de nu befintliga skolorna beräknas sålunda medföra en utgiftsökning

för statsverket av icke mindre än 15 689 000 kronor. De årliga

driftbidragen till dessa skolformer beräknas till följd av utbyggnaden komma

att öka från 38,8 miljoner kronor budgetåret 1955/56 till 53,9 miljoner

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

71

kronor budgetåret 1969/70. Beträffande investeringsbidragen föreslås för

nästa budgetår en anslagshöjning med 4 miljoner kronor; fram till år 1970

beräknas de ifrågavarande skolformerna komma att tillföras investeringsbidrag

med tillhopa 57,2 miljoner kronor.

Utskottet, som med tillfredsställelse hälsar det sålunda ökade utrymmet

för statens ekonomiska stöd åt centrala och lokala yrkesskolor, tillstyrker

bifall till departementschefens förslag beträffande nya grunder för statsbidrag

till nämnda skolformer. I ett avseende har utskottet emellertid funnit

anledning att härtill foga en allvarlig erinran. Yrkesutbildningssakkunnigas

förslag avser jämväl byggnadsbidrag åt lokala yrkesskolor enligt de för bidrag

till folkskolebyggnader gällande grunderna. Detta förslag har departementschefen

icke ansett sig kunna biträda. Till stöd härför har departementschefen

anfört bland annat, att han icke kunnat undgå att finna, att

den föreslagna väsentliga ökningen av driftbidragen i det långa loppet måste

verka mer befrämjande på yrkesutbildningen och även i de flesta fall vara

av väsentligt större finansiell betydelse för huvudmännen än engångsbidrag

till byggnader. I nuvarande läge med stark expansion av kommunernas investeringar

inom en mångfald områden synes man, har departementschefen

vidare uttalat, ej heller böra överskatta behovet av statsbidrag för att önskvärda

investeringar skall göras också på yrkesutbildningens område. I anledning

av detta ställningstagande från departementschefens sida har motionsvis

framställts följande yrkanden.

I motionen II: 575 har yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer

om förslag till 1956 års riksdag om statsbidrag till byggande av lokala yrkesskolor.

I motionerna I: 490 och II: 603 samt I: 486 och II: 606 har framställts

yrkanden i syfte att statsbidrag skall från och med nästa budgetår

utgå till byggnader för lokala yrkesskolor på sätt de sakkunniga förordat.

I motionen II: 600 har vidare framförts ett allmänt formulerat yrkande

av innehåll, att statsbidrag för anordnande av yrkesundervisning skall utgå

i enlighet med vad yrkesutbildningssakkunniga föreslagit.

Utskottet får för egen del i fråga om byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor

framhålla följande. För att den avsedda utbyggnaden av yrkesutbildningen

skall kunna komma till stånd blir det för huvudmännen — i regel

primärkommuner och landsting — icke blott önskvärt utan absolut nödvändigt

att göra betydande investeringar i yrkesskolbyggnader. De sakkunniga

har för hela utbyggnaden räknat med investeringar i byggnader, elevhem

och stadigvarande materiel å sammanlagt i runt tal 260 miljoner kronor.

Härav skulle enligt de sakkunnigas beräkningar i statsbidrag utgå omkring

113 miljoner kronor. De av departementschefen beräknade sammanlagda

investeringsbidragen understiger sistnämnda belopp med omkring 56 miljoner

kronor, vilket belopp faller praktiskt taget helt på de lokala yrkesskolbyggnaderna.

För att lokala yrkesskolor med ett tillfredsställande urval av

utbildningsgrenar skall kunna upprättas torde i det övervägande antalet fall

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

interkommunalt samarbete visa sig nödvändigt. Det lokala och regionala

planeringsarbetet kommer uppenbarligen att försvåras, om byggnadsbidrag

utgår till de i regel landstingsägda centrala yrkesskolorna men däremot icke

till de lokala skolorna, varmed enligt departementschefens förslag skall förstås

även skolor drivna genom samverkan mellan två eller flera primärkommuner.

Det kan därför befaras en tendens att vid utbyggnaden lägga tyngdpunkten

i första hand på de centrala yrkesskolorna, vilket emellertid skulle

medföra en felaktig balans i yrkesskolorganisationen. Det förefaller icke heller

onaturligt om kommunerna av ekonomiska skäl drives att i främsta

rummet bland sina investeringsändamål sätta dem, för vilka statsbidrag

i o Ö

utgar.

Med hänsyn till vad nu anförts och da det här är fråga om en visserligen

ej formellt obligatorisk men i sak nödvändig verksamhet för kommunerna

föreligger enligt utskottets mening mycket starka skäl för att staten lämnar

bidrag jämväl till de lokala yrkesskolbyggnaderna. Utskottet får erinra om

att det av de sakkunniga härför föreslagna bidraget avsetts skola vara

skatteunderlagsgraderat enligt samma grunder som gäller för folkskolans

byggnadsbidrag. Härigenom skulle de minst bärkraftiga kommunerna _

som för övrigt torde få de förhållandevis drygaste driftkostnaderna — erhålla

det procentuellt största statsbidraget; denna princip synes utskottet

riktig.

Utskottet har likväl i nuvarande läge icke ansett sig böra biträda de

motionsvis framförda yrkandena om införande från och med nästa budgetår

av byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor. Utskottet förutsätter emellertid,

att Kungl. Maj:t tar frågan om ett dylikt byggnadsbidrag under förnyat

övervägande och för riksdagen framlägger förslag i ämnet. Då ett uppskjutande

av detta stöd till de lokala huvudmännen kan befaras komma

att hämma utbyggnadstakten, vill utskottet tillika i anslutning till motionen

II: 575 framhålla angelägenheten av att nämnda förslag förelägges riksdagen

utan någon längre tidsutdräkt.

I motionerna I: 488 och II: 601 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t

anhåller, att Kungl. Maj:t snarast uppdrager åt särskilda sakkunniga att

utarbeta ett avlöningsreglemente för lärare vid yrkesskolor. Utskottet, som

får erinra om att statliga avlöningsbestämmelser nu endast gäller för lärarpersonalen

vid de centrala verkstadsskolorna, är icke övertygat om att för

närvarande lämpliga förutsättningar föreligger för en lönereglering för alla

lärarkategorier inom yrkesskolväsendet. Utskottet avstyrker därför bifall

till det motionsvis gjorda yrkandet men förutsätter likväl, att Kungl. Maj:t

i fortsättningen har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

I motionerna II: 600 samt I: 486 och II: 606 har framställts yrkanden om

utredning rörande studiehjälpen åt yrkesskolelever i syfte att förbättra

denna och öka studiehjälpsmöjlighetema. I anledning härav får utskottet

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

73

erinra om att utskottet vid 1952 års riksdags behandling av studiehjälpsreformen

för hela skolväsendet (utlåtande 1952: 224) förutsatte, att, sedan

närmare erfarenheter vunnits angående systemets praktiska verkningar,

grunderna för studiehjälpen komme att bli föremål för omprövning i vad

rörde såväl omfattningen och utformningen av den föreslagna stipendiegivningen

som avvägningen av stipendiebeloppen med hänsynstagande till

skäliga rättvisesynpunkter och de ekonomiska möjligheter, som stode samhället

till buds. Mot bakgrunden härav och då — såsom utskottet för övrigt

framhållit i sitt utlåtande 1954:168 i anledning av väckt motion om förbättrade

ekonomiska villkor för ungdomens yrkesutbildning — någon samlad

erfarenhet av de praktiska verkningarna av det nya studiehjälpssystemet,

som varit i tillämpning sedan läsåret 1953/54, rimligtvis ännu ej kan ha

vunnits, saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att i nuvarande

läge hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående förbättrad

studiehjälp åt elever vid yrkesskolorna, vilken fråga för övrigt icke

heller torde böra bedömas isolerad från spörsmålet om studiehjälp vid övriga

av 1952 års reform omfattade skolformer. Utskottet avstyrker alltså

bifall till de på denna punkt motionsvis framställda yrkandena.

Statsbidrag till lärlingsutbildning hos hantverksmästare utgår för närvarande

med 900 kronor per lärling för en minst treårig utbildningstid.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att bidraget höjes till 2 500

kronor samt att antalet årliga bidragsrum höjes från nuvarande 375 till

1 000. Som villkor för bidraget har de sakkunniga förordat, att lärlingen

genom mästarens försorg beredes tillfälle att på visst sätt inhämta erforderlig

kompletterande yrkesteoretisk undervisning, för vilket ändamål lärlingen

skall erhålla viss ledighet under arbetstid med bibehållen lärlingslön. Departementschefen

har emellertid avstyrkt införande av dylikt villkor med

hänvisning till att det gäller en fråga som helst bör lösas genom avtal mellan

parterna på arbetsmarknaden. Då en del av det av de sakkunniga föreslagna

bidragsbeloppet avsetts skola täcka mästarens utgifter för lön åt lärlingen

under ledighet för yrkesteoretisk undervisning, har departementschefen ansett

att, i och med att nämnda villkor bortfaller, anledning icke finnes att

inräkna dylik kompensation i bidragssumman. Departementschefen har mot

bakgrunden härav föreslagit, att bidrag, som beviljas från och med nästa

budgetår, skall utgå med 1 500 kronor, varav 800 kronor utbetalas efter

första utbildningsåret, 400 kronor efter andra året och 300 kronor efter

utbildningstidens slut. Vidare har departementschefen föreslagit, att antalet

bidragsrum för nästa budgetår ökas med 125 till 500.

I motionerna 1:490 och 11:603 samt 1:491 och 11:604 har yrkats, att

ifrågavarande bidrag höjes till (1 200 -f- 800 -j- 500 =) 2 500 kronor. Beträffande

antalet bidragsrum har i de förstnämnda båda motionerna förordats

1 000 och i de sistnämnda båda motionerna 650. I motionerna 1: 491

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

och II. 604 har därjämte yrkats, att ersättningen till lärlingsombuden höjes

från 20 till 50 kronor per lärling och ar samt att höjningen av lärlingsbidragen

tillämpas från och med den 1 juli 1955 på så sätt, att de mästare, som

dessförinnan anställt lärling, erhåller bidrag med 1 200 kronor för lärling

som fullgjort första läroåret, 800 kronor för lärling som fullgjort andra läroåret

och 500 kronor för lärling, som fullgjort sista läroåret före den 1 juli

1956.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på Kungl. Maj:t att pröva

storleken av ersättningen till lärlingsombud. Det i detta hänseende motionsvis

gjorda yrkandet torde alltså icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Då utskottet delar departementschefens uppfattning, att höjningen

av bidragsbeloppet bör gälla endast de bidrag, som beviljas från och med

nästa budgetår, avstyrker utskottet vidare bifall till det motionsvis gjorda

yrkandet om en vidgad tillämpning av bidragsförhöjningen.

Vad därefter angår bidragssummans storlek och antalet bidragsrum får

utskottet anföra följande. En ökad kapacitet av lärlingsutbildningen hos

hantverksmästare synes utskottet vara av väsentlig betydelse för en tillräcklig

utbyggnad av yrkesutbildningen. Det är därför angeläget att denna

utbildningsform verksamt främjas. Det bör också beaktas, att lärlingsutbildningen

hos hantverksmästare från det allmännas synpunkter är betydligt

mindre kostsam än lärlingsutbildning i yrkesskolor. I den mån lärlingsutbildningen

hos hantverksmästarna alltjämt är behäftad med den bristen,

att lärlingarna icke erhåller kompletterande yrkesteoretisk utbildning, bör

denna brist elimineras. Utskottet kan dela departementschefens uppfattning,

att detta lämpligast bör ske genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden.

I de fall där avtal om ledighet för kompletterande teoretisk

undervisning med bibehållen lärlingslön redan gäller eller kommer att införas,

kommer emellertid den av Kungl. Maj:t föreslagna bidragssumman

icke att medföra kompensation för hantverksmästarnas löneutgifter för

ändamålet. Då en stimulans till anordnande av kompletterande yrkesteoretisk

undervisning för lärlingarna är angelägen, vill utskottet för sin del i

princip förorda en sådan differentiering av ifrågavarande bidrag, att en

högre bidragssumma än 1 500 kronor skall utgå, därest det styrkes att lärlingen

med bibehållen lärlingslön under arbetstid erhållit kompletterande

yrkesteoretisk undervisning i lämplig omfattning i yrkesskola eller på annat

tillfredsställande sätt. Utskottet är emellertid icke berett att förorda införande

av en sådan differentiering utan en närmare undersökning av därmed

sammanhängande problem. Utskottet förutsätter därför, att Kungl.

Maj:t låter undersöka möjligheterna för en dylik differentiering och huru

den lämpligen kan ordnas samt att Kungl. Maj:t för 1956 års riksdag framlägger

förslag i ämnet. För nästa budgetår tillstyrker utskottet vad departementschefen

anfört beträffande bidragets storlek. Av det anförda följer, att

utskottet i nuvarande läge avstyrker bifall till de motionsvis framställda

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

yrkandena om höjning från och med budgetaret 1955/56 av bidragssumman

utöver vad departementschefens förslag innebär. Vad sa gäller antalet bidragsrum

har, enligt vad som upplysts, redan för innevarande budgetar inkommit

så många godkända bidragsansökningar, att minst 500 hade kunnat

beviljas. Med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört om betydelsen

av en ökad kapacitet av lärlingsutbildningen hos hantverksmästarna,

har utskottet i anslutning till de i detta hänseende motionsvis framställda

yrkandena funnit sig böra för nästa budgetår förorda en höjning av antalet

bidragsrum till 600, vilket innebär en ökning med 100 i förhållande till departementschefens

förslag. Riksstatsanslaget för ändamålet påverkas icke

härav förrän från och med budgetåret 1956/57. Utskottet vill i detta sammanhang

slutligen framhålla angelägenheten av att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet

följer frekvensen av bidragsansökningar och för riksdagen

framlägger förslag till ytterligare höjning av antalet bidragsrum, om så

betingas av en ökad ansökningsfrekvens.

Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat beträffande yrkesutbildningens

utbyggnad, yrkesskolans arbetsformer, samarbete mellan

skola och näringsliv, yrkesutbildningens ledning och administration, statsbidrag

till yrkesutbildningen samt kostnadsberäkningar har icke givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag beträffande medelsanvisningen

för nästa budgetår under de olika anslag, varom här är fråga,

och har ej heller någon erinran mot vad departementschefen i samband

därmed anfört. Med hänvisning till utskottets ställningstaganden i det föregående

avstyrker utskottet bifall till de i motionerna I: 490 och II: 603 samt

I: 491 och II: 604 påyrkade höjningarna av anslagen till Bidrag till byggnadsarbeten

m. m. vid yrkesskolor respektive Främjande av praktisk lärlingsutbildning

hos hantverksmästare.

Under åberopande av vad salunda anförts hemställer utskottet,

L

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

ävensom med avslag å motionerna II: 600 samt I: 486 och

II: 606, samtliga motioner såvitt här är i fråga, godkänna

av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 25 februari 1955 förordade riktlinjer

och normer för yrkesutbildningens utbyggnad;

b) att riksdagen må i anledning av motionerna I: 487

och II: 607 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t låter undersöka förutsättningarna för anordnande

av en av bilaccismedel eller eventuellt bilskattemedel

bekostad tillfällig utbildning av motormekaniker samt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

att Kungl. Maj:t för 1956 års riksdag framlägger de förslag

rörande planering och organisation av en dylik utbildning,

vartill nämnda undersökning må ge anledning;

c) att riksdagen må i anledning av motionerna I: 316

och II: 304 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad

utskottet anfört angående utredning rörande yrkesutbildningen

inom jordbruks-, skogs- och fiskerinäringarna.

II.

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

ävensom med avslag å motionerna II: 600 samt I: 486 och

II: 606, samtliga motioner såvitt här är i fråga, godkänna

av departementschefen förordade riktlinjer och normer för

yrkesskolans arbetsformer;

b) att motionerna I: 489 och II: 605 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

c) att motionerna I: 491 och II: 604, såvitt gäller fortsatt

utredning angående en statlig övningsskola för yrkeslärarutbildning,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

d) att motionen II: 602 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må godkänna av departementschefen

förordade riktlinjer och normer för dels samarbetet mellan

yrkesskola och näringsliv, dels ock yrkesutbildningens ledning

och administration;

IV.

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

ävensom motionerna II: 600, I: 490 och II: 603 samt I: 491

och II: 604, samtliga motioner såvitt här är i fråga, godkänna

av utskottet förordade ändrade grunder för statsbidrag

till lärlingsutbildning hos hantverksmästare;

b) att riksdagen må, i anledning av motionerna II: 600,

I: 490 och II: 603 samt I: 491 och II: 604, samtliga motioner

såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

tillkänna vad utskottet anfört angående en differentiering

av statsbidraget till lärlingsutbildning hos hantverksmästare;
c)

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

ävensom med avslag å motionerna II: 600, 1:490 och

II: 603 samt I: 486 och II: 606, samtliga motioner såvitt här

är i fråga, godkänna av departementschefen i övrigt förordade

ändrade grunder för statens bidrag till yrkesutbildningen;
d)

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 575, i

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

77

skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört angående statsbidrag till byggnader för lokala yrkesskolor;
e)

att motionerna I; 488 och II: 601 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

f) att motionerna II: 600 samt I: 486 och II: 606, såvitt

gäller utredning angående studiehjälp åt elever vid yrkesskolor,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

V. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda

de av besluten under I. a), II. a), III. samt IV. a) och c) föranledda

författningsföreskriftema och övriga erforderliga

bestämmelser;

VI. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1955/56, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för överstyrelsen för yrkesutbildning,

som föranledes av vad departementschefen förordat;
b)

godkänna följande avlöningsstat för överstyrelsen för

yrkesutbildning, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslag

svis ............................... 551 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 7 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar till in
spektörer

och sakkunniga biträden m. m.,

förslagsvis ............................ 37 200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 580 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............... 172 800

Summa kronor 1 348 000

c) till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar för

budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 1 348 000 kronor;

VII. att riksdagen må för budgetåret 1955/56 under åttonde

huvudtiteln anvisa

a) till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader

ett förslagsanslag av 173 500 kronor;

b) till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Yrkespedagogislc

reformverksamhet ett reservationsanslag av 100 000

kronor;

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

c) till Bidrag till driften av centrala yrkesskolor ett förslagsanslag

av 9 000 000 kronor;

d) till Bidrag till driften av lokala yrkesskolor ett förslagsanslag

av 29 800 000 kronor;

VIII. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 490 och II: 603, såvitt

här är i fråga, till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid

yrkesskolor för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 7 700 000 kronor;

IX. att riksdagen må för budgetåret 1955/56 under åttonde

huvudtiteln anvisa

a) till Kurs för utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter

ett reservationsanslag av 57 000 kronor;

b) till Studiebidrag och stipendier åt elever vid yrkesskolor

ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;

c) till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen ett

reservationsanslag av 532 000 kronor;

X. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:491 och II: 604, såvitt här

är i fråga, till Främjande av praktisk lärlingsutbildning hos

hantverksmästare för budgetåret 1955/56 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 350 000 kronor.

Stockholm den 17 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Näsström, Hesselbom, Einar Persson,

Ragnar Persson, Axel Andersson, Nils Theodor Larsson, Elfving, Rikard

Svensson, Arrhén och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Svensson i Ljungskile, Åkerström,

Hoppe, Johansson i Mysinge, Widén, Thapper, Onsjö, Cassel, Blidfors,

fröken Vinge och fröken Olsson.

Reservationer

1) beträffande motionerna I: 487 och II: 607

a) av herrar Arrhén och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 66 börjar med »Med

hänsyn» och på s. 67 slutar med »ge anledning», bort ha följande lydelse:

»Med hänsyn härtill och då det otvivelaktigt är ett nationalekonomiskt

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

79

intresse, att fordonsbeståndet genom en tillfredsställande service skyddas

mot en onormalt hastig värdeminskning, anser utskottet — utan att ta

någon definitiv ståndpunkt till den i motionerna åsyftade anordningen —

anledning föreligga att undersöka förutsättningarna för ett av bilaccismedel

bekostat särskilt stöd för anordnande av specialkurser för motormekaniker

i syfte att täcka det omedelbara behovet av sådan arbetskraft. Utskottet

får framhålla att förevarande spörsmål innefattar ett flertal svårlösta problem,

icke blott i bidragstekniskt hänseende utan även i fråga om såväl utbildningens

innehåll och längd som kursernas organisation, lokalisering och

anpassning till det reguljära yrkesskolväsendet. Utskottet vill samtidigt

understryka, att en på åsyftat sätt tillfälligt ökad kapacitet i fråga om

motormekanikerutbildningen, även om den i första hand syftar på bilbranschens

behov, jämväl kan antagas komma andra sådana näringsgrenar till

godo, där motorredskap av olika slag, exempelvis traktorer, användes. Utskottet

förordar i anslutning till motionerna I: 487 och II: 607, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t låter undersöka

förutsättningarna för anordnande av en av bilaccismedel bekostad tillfällig

utbildning av motormekaniker samt att Kungl. Maj:t för 1956 års riksdag

framlägger de förslag rörande planering och organisation av en dylik utbildning,

vartill nämnda undersökning må ge anledning.»

dels ock utskottets hemställan under I. b) bort ha följande lydelse:

»b) att riksdagen må i anledning av motionerna I: 487

och II: 607 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t låter undersöka förutsättningarna för anordnande

av en av bilaccismedel bekostad tillfällig utbildning

av motormekaniker samt att Kungl. Maj:t för 1956

års riksdag framlägger de förslag rörande planering och

organisation av en dylik utbildning, vartill nämnda undersökning

må ge anledning;»

b) av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon, Axel Andersson,

Jacobsson, Skoglund i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Bergström, Andersson

i Malmö, Svensson i Ljungskile, Widén, Onsjö och fröken Vinge, vilka

ansett att utskottet bort avstyrka bifall till motionerna I: 487 och II: 607

samt att därför

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 66 börjar

med »Departementschefen har», till och med det stycke, som på s. 67 slutar

med »ge anledning», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Departementschefen har icke funnit det nödvändigt att nu ta ställning

till utbyggnaden för varje särskild näringsgren. Som arbetsprogram har

departementschefen ansett de sakkunnigas uppskattningar fullt godtagbara.

Utskottet delar denna uppfattning och är i likhet med departementschefen

dessutom övertygat om att de ansvariga organen genom att enga
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

gera arbetsmarknadsexpertis i planeringen skall kunna undvika olämplig

över- eller underdimensionering av de olika utbildningsgrenarnas utbyggnad.

I motionerna I: 487 och II: 607 har framställts yrkande om särskilda

åtgärder från statsmakternas sida för planering och organisation av bilbranschens

yrkesutbildning. I motionerna har framhållits, att bilverkstadsbranschen

till följd av motorismens våldsamma expansion är helt underdimensionerad.

För att en tillfredsställande serviceorganisation skall kunna

erhållas behöver branschen enligt verkställda beräkningar tillföras 8 000

nya yrkesarbetare fram till år 1960. Den nuvarande utbildningskapaciteten

inom företagen uppgår till cirka 250 lärlingar per år. Därtill kommer

ett lika stort antal elever, som utbildas i yrkesskolorna. Även om den avsedda

utbyggnaden av yrkesskolväsendet kan antagas komma att i viss

mån anpassas efter den starkt ökande efterfrågan på motormekaniker,

torde ett väsentligt underskott på utbildad arbetskraft ganska snart uppkomma.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för en snabb utbyggnad av

yrkesutbildningen för motormekaniker. Utskottet har emellertid icke ansett

sig kunna ansluta sig till motionärernas tanke att finansiera en dylik

snabbutbildning med medel ur automobilskattemedelsfonden. Utskottet,

som förutsätter att näringslivet samt de ansvariga planeringsorganen och

yrkesskolornas huvudmän har sin uppmärksamhet riktad på bilverkstadsbranschens

yrkesutbildningsbehov, avstyrker därför bifall till förevarande

motioner.»

dels och utskottets hemställan under I. b) bort ha följande lydelse:

»b) att motionerna I: 487 och II: 607 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;»

c) av herr Hesselbom.

2) av herrar Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

frågan om byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 71, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »följande yrkanden», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Utskottet, som med tillfredsställelse hälsar det sålunda ökade utrymmet

för statens ekonomiska stöd åt centrala och lokala yrkesskolor, tillstyrker

bifall till departementschefens förslag beträffande nya grunder för statsbidrag

till nämnda skolformer.

Yrkesutbildningssakkunnigas förslag avser jämväl byggnadsbidrag åt

lokala yrkesskolor enligt de för bidrag till folkskolebyggnader gällande grunderna.

Detta förslag har departementschefen icke ansett sig kunna biträda.

Till stöd härför har departementschefen anfört bland annat, att han icke

kunnat undgå att finna, att den föreslagna väsentliga ökningen av driftbidragen

i det långa loppet måste verka mer befrämjande på yrkesutbildningen

och även i de flesta fall vara av väsentligt större finansiell betydelse

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

81

för huvudmännen än engångsbidrag till byggnader. I nuvarande läge med

stark expansion av kommunernas investeringar inom en mångfald områden

synes man. har departementschefen vidare uttalat, ej heller böra överskatta

behovet av statsbidrag för att önskvärda investeringar skall göras också

på yrkesutbildningens område. I anledning av detta ställningstagande från

departementschefens sida har motionsvis framställts följande yrkanden.»

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 71 börjar med »Utskottet

får» och på s. 72 slutar med »längre tidsutdräkt», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Utskottet får för egen del i fråga om bvggnadsbidrag till lokala yrkesskolor

framhålla följande. För att den avsedda utbyggnaden av yrkesutbildningen

skall kunna komma till stånd blir det för huvudmännen — i regel

primärkommuner och landsting — icke blott önskvärt utan absolut nödvändigt

att göra betydande investeringar i yrkesskolbvggnader. De sakkunniga

har för hela utbyggnaden räknat med investeringar i byggnader,

elevhem och stadigvarande materiel å sammanlagt i runt tal 260 miljoner

kronor. Härav skulle enligt de sakkunnigas beräkningar i statsbidrag utgå

omkring 113 miljoner kronor. De av departementschefen beräknade sammanlagda

investeringsbidragen understiger sistnämnda belopp med omkring

56 miljoner kronor, vilket belopp faller praktiskt taget helt på de lokala

yrkesskolbvggnaderna. Utskottet är medvetet om att åtgärden att lämna

de lokala yrkesskolorna utan bvggnadsbidrag för många kommuner kan

medföra betungande konsekvenser. Med hänsyn härtill skulle utskottet för

sin del gärna ha sett, att statsbidragssystemet utformats så, att bvggnadsbidrag

till de lokala yrkesskolorna hade kunnat utgå. Härvid förutsätter

utskottet likväl, att övriga bidrag i motsvarande grad hade reducerats så

att totalkostnaderna för statsverket stannat inom den av Kungl. Maj:t

föreslagna ramen. De närmaste årens erfarenheter torde ge vid handen om

en dylik omläggning av statsbidragssystemet är påkallad eller icke. För

närvarande finner utskottet sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och

avstyrker således bifall till de motionsvis framförda yrkandena om införande

av byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor. Utskottet är icke heller berett

att, i enlighet med vad i motionen IT: 575 påyrkats, förorda att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag i ämnet till nästa års riksdag.»

dels ock utskottets hemställan under IV. d) bort ha följande lydelse:

»d) att motionen TT: 575 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranled a:»

3) av herrar Ohlon, Axel Andersson, Jacobsson, Malmbon/ i Skövde,

Svensson i Ljnngskile, Widén och fröken Vinge, vilka ansett att utskottet

bort tillstyrka bifall till de i motionerna IT: 600, T: 490 och TT: 603 samt

1:486 och IT: 606 framställda yrkandena om statsbidrag till byggnader för

lokala yrkesskolor samt att därför

6 — JUhnng till riksdagens protokoll lOfifi.

ti samt. Nr IfS

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1955

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 72, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »längre tidsutdräkt», bort ha följande lydelse:

»Av dessa skäl har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till de motionsvis

framförda yrkandena om införande från och med nästa budgetår av

byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor i enlighet med de grunder, som förordats

av de sakkunniga. Förslagsanslaget till Bidrag till byggnadsarbeten

m. m. vid yrkesskolor torde i anledning härav böra på sätt i motionerna

1:490 och 11:603 påyrkats för nästa budgetår uppräknas till 11 miljoner

kronor, innebärande en höjning med 3,3 miljoner kronor utöver vad Kungl.

Maj:t föreslagit. Med hänsyn till vad utskottet sålunda förordat, torde

motionen II: 575 icke böra föranleda någon åtgärd.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 75, som börjar med »Utskottet

tillstyrker» och slutar med »hos hantverksmästare», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet har i det föregående, med biträdande av ett därom i motionerna

I: 490 och II: 603 framställt yrkande, förordat en uppräkning till 11

miljoner kronor för nästa budgetår av anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten

in. m. vid yrkesskolor. I övrigt tillstyrker utskottet bifall till Kungl.

Maj:ts förslag beträffande medelsanvisningen för nästa budgetår under de

olika anslag, varom här är fråga, och har ej heller någon erinran mot vad

departementschefen i samband därmed anfört. Med hänvisning till utskottets

ställningstaganden i det föregående avstyrker utskottet bifall till

den i motionerna I: 491 och II: 604 påyrkade höjningen av anslaget till

Främjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare.»

dels ock utskottets hemställan under IV. c) och d) samt VIII. bort ha följande

lydelse:

»c) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionen II: 600 ävensom med bifall till motionerna

I: 490 och II: 603 samt I: 486 och II: 606, samtliga

motioner såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet i övrigt

förordade ändrade grunder för statens bidrag till yrkesutbildningen;
d)

att motionen IT: 575 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

VIII. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 490 och II: 603, såvitt

här är i fråga, till Bidrag till byggnadsarbeten m. m.

vid yrkesskolor för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 11 000 000 kronor;»

Ivar Hjpggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1055

55115S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:310 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i bestämmelserna om statlig studiehjälp åt elever vid folkhögskolor. a1 i texten