Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vanföreanstalterna och Eugeniahemmet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1955-05-17 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:139, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vanföreanstalterna och Eugeniahemmet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

1

Nr 139

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vanföreanstalterna och Eugeniahemmet m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkten

74, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

för budgetåret 1955/56 beräkna ett reservationsanslag av 100 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 135, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 25 februari

1955, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade förslag rörande den

framtida organisationen och finansieringen av verksamheten vid vanföreanstalterna

och Eugeniahemmet samt angående vården av normalbegåvade

spastiska barn;

dels godkänna av departementschefen föreslagna ändrade grunder för

statsbidragen till stödjebandage och proteser m. m.;

dels ock för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln såsom reservationsanslag

anvisa

a) till Ombyggnad och utrustning av Eugeniahemmet 450 000 kronor;

b) till Utredning rörande ett spastikerhem i Göteborg 30 000 kronor;

samt

c) till Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

100 kronor.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft

dels de likalydande motionerna 1:232 (av herr Huss m. fl.) och 11:295

(av fru Sjöstrand m. fl.);

dels ock de likalydande motionerna I: 472 (av herrar Sunne och Huss) och

II: 581 (av herr Rimmerfors och fru Sjöstrand).

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

För att utreda vissa spörsmål rörande vanf öreanstalternas och Eugeniahemmets

organisation och personalbehov jämte därmed sammanhängande

spörsmål tillkallade chefen för inrikesdepartementet med stöd av givet

bemyndigande den 9 juli 1951 en sakkunnig, landstingsdirektören i Skara1—Bihang

till riksdagens protokoll 1955. (> sand. Nr 139

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

borgs län Erland von Hofsten. Den sakkunnige antog benämningen 1951

års vanförevårdsutredning. Den 29 januari 1954 har Kungl. Maj:t uppdragit

åt utredningen att med beaktande av ett av medicinalstyrelsen i september

1953 framlagt förslag till riktlinjer för omhändertagande och vård av

spastiska barn in. m. utreda även frågan om vården av normalbegåvade

spastiska barn.

För att tagas i övervägande eller beaktande vid fullgörande av uppdraget

har till utredningen överlämnats ett flertal förslag och framställningar.

Särskilt ma omnämnas av ortoped- och vanförevårdssakkunniga år 1948

avgivet betänkande med utredning och förslag rörande ortoped- och vanförevaidens

organisation (SOU 1948:41) jämte över betänkandet avgivna

yttranden.

1951 års vanförevårdsutredning har med skrivelse i oktober 1954 överlämnat

betänkande med förslag till riktlinjer för organisation m. m. av

ortoped- och spastikervården samt viss arbetsvärd för partiellt arbetsföra

(SOU 1954: 28). Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

I propositionen lämnas inledningsvis en allmän översikt över vanförevården

och vården av partiellt arbetsföra. Propositionen upptar därefter

de avdelningar, som framgår av den efterföljande redogörelsen. Under flertalet

av dessa avdelningar lämnas, efter en allmän översikt, redogörelse för

tidigare reformförslag, utredningens synpunkter och förslag samt för remissyttrandena.

Härutinnan får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Utskottet avger ett samlat yttrande jämte hemställan i slutet av detta utlåtande.

Den ortopediska specialistvården och eftervården av barn
förlanmingsfall
Depai

tementschefen anför, att de under vanförevårdsföreningarnas enskilda

huvudmannaskap drivna vanföreanstalterna under flera decennier

fyllt en central funktion inom landets vanförevård. Medan ännu den lasarettsanslutna

ortopedsjukvården och socialvården var föga utvecklad, utbildade

sig tidigt inom vanförevårdens ram en effektiv organisation, som

tog sikte på såväl sjukvård som pedagogisk verksamhet och arbetsvärd. I

många hänseenden har vid dessa anstalter grunden lagts för ett vidareutvecklande

av de verksamhetsgrenar, som vuxit fram vid anstalterna. Utbyggandet

av ortopedvården i landet har sålunda i väsentliga avseenden ägt

rum med stöd av de erfarenheter, som vunnits vid vanföreanstalternas ortopediska

kliniker, och den moderna arbetsvärden har erhållit värdefulla

erfarenheter från vanföreanstalternas social-pedagogiska verksamhet.

Å andra sidan har den allmänna sjukvårdens och socialvårdens snabba

utveckling under senare år ställt den speciella organisationsform, som van
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

föreanstalterna representerar, under debatt. Den allmänna sjukvårdens

expansion har även kommit till uttryck i utbyggnad av specialistsjukvården,

däribland ortopedsjukvården. En fortsatt utbyggnad på detta

område väntas också äga rum, och inom en ej alltför långt avlägsen framtid

torde ortopedvården vara tillgodosedd inom de flesta sjukvårdsområden.

Samtidigt har yrkesskoleväsendet undergått en snabb utveckling och överhuvud

taget ett helt nytt system av arbetsvårdande åtgärder tillkommit för

även andra partiellt arbetsföra än vanföra. Denna utveckling har medfört,

att verksamheten vid vanföreanstalterna i vissa avseenden kommit att intaga

en relativt fristående ställning i förhållande till samhällets övriga åtgärder

på ifrågavarande områden.

Den sedan länge pågående diskussionen om vanföreanstalternas ställning

och organisation har i främsta rummet gällt möjligheten att samordna

vanföreanstalternas verksamhetsgrenar med samhällets övriga åtgärder

inom sjukvård, vanförevård och socialvård överhuvud.

1951 års vanförevårdsutredning tillsattes ursprungligen för att undersöka

vanföreanstalternas och Eugeniahemmets organisation och personalbehov

in. m. Till fullgörande av detta uppdrag har utredningen gjort en grundlig

analys av anstalternas ekonomi och personalförhållanden för att undersöka

möjligheterna att begränsa driftkostnaderna genom rationaliserings- och

effektiviseringsåtgärder av olika slag. Utredningen har därvid funnit, att

några mera väsentliga resultat ej kan uppnäs genom rationaliseringar och

besparingar utan eftersättande av berättigade standardkrav. Utredningen

har emellertid icke ansett sig kunna undgå att i samband med utredningsuppdragets

fullgörande taga under övervägande de nyss berörda frågorna

om anstalternas ställning, organisation och verksamhet i belysning av samhällsutvecklingen

inom sjukvård och socialvård. Utredningen har vidare

enligt särskilt uppdrag upptagit frågan om vården av normalbegåvade

spastiska barn.

Enligt departementschefens mening har det varit värdefullt, att utredningen

på detta sätt ställt vanförevårdens organisation under förnyad debatt.

De remissinstanser, som yttrat sig över utredningens förslag, har också

genomgående uttalat sin tillfredsställelse över det sätt på vilket utredningen

genomfört sitt uppdrag. Det övervägande flertalet remissinstanser har tillstyrkt

utredningens förslag i dess huvudsakliga delar. Några remissmyndigheter

har dessutom till närmare diskussion upptagit frågan om arbetsvärdens

olika element närmast med utgångspunkt från medicinalstyrelsens

förra året framlagda principförslag om en lasarettsansluten rehabiliteringsverksamhet.

Frågeställningen har gällt spörsmålet om förhållandet mellan

rehabiliteringens medicinska och sociala sida, och diskussionen har gällt

vanföreanstalternas inordnande inom den »totala» rehabiliteringens ram.

Till dessa frågor, som närmast rör utredningens förslag om de till arfaetsvårdsinstitutet

ombildade vanföreanstalterna, återkommer departements
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

chefen senare. Såsom närmare torde framgå av det följande har departementschefen

i väsentliga delar ansett sig kunna biträda utredningens förslag

beträffande organisationen av ortoped- och spastikervården samt viss arbetsvärd

för partiellt arbetsföra. Närmast upptages till behandling utredningens

förslag i vad avser vanföreanstalternas ortopediska kliniker.

Förslaget om den ortopediska sjukvårdens skiljande från vanföreanstalternas

övriga verksamhet och överförande till den allmänna sjukvården

har genomgående tillstyrkts av remissmyndigheterna. Även för egen del

finner departementschefen de skäl utredningen anfört för sitt förslag bärande

och stående i full överensstämmelse med nuvarande utvecklingstendenser

inom sjukvården. Såsom utredningen framhåller, har förekomsten

av ortopediska kliniker vid vanföreanstalterna fördröjt en önskvärd utbyggnad

av ortopedvården inom den allmänna sjukvårdens ram. Trots den

utbyggnad som skett inom lasarettsvården föreligger fortfarande ett stort

behov av ortopediska vårdplatser och det är angeläget att tillkomsten av

nya vårdplatser i görligaste mån påskyndas. Detta bör självfallet ske i de

kommunala sjukhushuvudmännens regi. På anförda skäl förordas, att

ortopedvården skiljes från vanföreanstalterna och efter hand överföres

under nämnda huvudmäns ansvar.

Givetvis kommer även i fortsättningen vanföreanstalternas klientel att

behöva tillgång till kvalificerad läkarvård, men liksom utredningsmannen

kan departementschefen icke finna att behovet av läkartillsyn i och för sig

kan utgöra motiv nog för att behålla de ortopediska klinikerna inom anstalterna.

Däremot måste det givetvis med hänsyn till klientelets art vara

nödvändigt att vid behov kunna anlita ortopedläkare i anstaltens närhet.

Även behovet av allmänläkare samt övrig läkarexpertis bör kunna tillgodoses

utan att de ortopediska klinikerna kvarstannar vid anstalterna.

Liksom utredningen hyser departementschefen emellertid den uppfattningen,

att de nuvarande klinikerna intill dess ortopedvården kunnat utbyggas

inom sjukvårdsområdena måste kvarstanna inom vanföreanstalterna

samt i huvudsak behålla sina nuvarande upptagningsområden och sin rikskaraktär.

I likhet med utredningen och det övervägande flertalet remissinstanser

anser departementschefen dock, att redan under övergångstiden

en rationellare form för finansieringen av den vid vanföreanstalterna bedrivna

ortopedvården bör genomföras. Den ortopediska sjukvården får anses

tillhöra sådan vård, för vilken landstingen och städerna utanför landsting

enligt sjukhuslagen har att svara, och bör principiellt finansieras som

annan sådan vård. Därtill kommer, att nuvarande olikheter mellan vanföreanstalternas

och de ortopediska klinikernas vårdavgifter medfört en snedbelastning

i fråga om patienttillströmningen.

För den övergångstid, under vilken anstalternas ortopediska kliniker

kommer att fungera som riks- eller rayonanstalter, ansluter sig departementschefen

därför till utredningens förslag. Detta innebär, att lands
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955 5

ting och landstingsfria städer för av dem belagda vårdplatser skall erlägga

ersättning med ett belopp per vårddag motsvarande klinikens genomsnittliga

vårddagskostnad under senaste räkenskapsår, minskat med

patientavgiften på allmän sal, dock att ersättningen tills vidare maximeras

till eu vårddagskostnad av 35 kr. Staten bör täcka eventuellt driltunderskott.

De närmare bestämmelser, som kan aktualiseras vid ett genomförande

av den nya ordningen, däribland frågan angående vilka utgifter, som

skall ingå i vårddagskostnaden, anses lämpligen böra regleras vid de överläggningar

mellan medicinalstyrelsen och berörda parter, som torde få

föregå ikraftträdandet. I samband med förslagets genomförande, vilket

bör ske fr. o. m. den 1 juli 1956, bör de nu utgående fasta vårddags- och

poliklinikbidragen kunna slopas. Sedan Göteborgs-, Hälsingborgs- och Häinösandsanstalternas

ortopediska kliniker överförts till kommunalt huvudmannaskap

torde utomlänsavtalet i dess helhet kunna vinna tillämpning.

Huruvida detta bör ske redan innan ortopedvården inom området är utbyggd,

torde dock få tagas upp vid de förhandlingar, som förutsättes skola

ske mellan de berörda parterna. Vid bifall till av departementschefen

i det följande framlagt förslag om överflyttning av Stockholmsanstaltens

klinik till karolinska sjukhuset bör för rikspatienter gälla samma bestämmelser

som för sjukhuset i övrigt.

Från svenska landstingsförbundet m. fl. remissinstanser har framförts

den uppfattningen, att de kommunala sjukvårdshuvudmännen i samband

med förslagets realiserande bör i annan ordning beredas kompensation för

de kostnadsökningar, som är förbundna med detsamma. Såsom landstingsförbundet

framhåller, är det angeläget att söka åstadkomma en rationell

fördelning mellan staten och dessa huvudmän av samhällets sjukvårdskostnader.

Det nuvarande brokiga statsbidragssystemet har, särskilt när

det gäller den slutna sjukvården, visat sig vara föga ändamålsenligt. Inom

den allmänna statsbidragsutredningen pågår emellertid en allmän översyn

ur rationaliseringssynpunkt av gällande bestämmelser om statsbidrag till

kommunerna. Utredningens arbete är ännu inte avslutat, och det kan enligt

departementschefens mening knappast finnas anledning att nu till särbehandling

upptaga frågan om statsbidrag till en speciell gren av kroppssjukvården.

Hela frågan om bidrag till den kommunala sjukvården anses

böra prövas i ett sammanhang. Detsamma gäller också de statsbidragsoch

finansieringsfrågor, som redovisats i den nyssnämnda propositionen

nr 106/1954 rörande den framtida användningen av bl. a. Apelvikens

och kronprinsessan Victorias kustsanatorier.

I fråga om vårdavgifterna förutsätter departementschefen, att de nuvarande

avgifterna på allmän sal bibehålies. Utredningen har påpekat, att

vårdavgifterna på halvenskilt rum och enskilt rum är mycket skiftande vid

de olika anstalternas kliniker. Även innan klinikerna överförts till de

lokala huvudmännen finner departementschefen det naturligt, att ifråga
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

varande avgifter i största möjliga utsträckning anpassas efter de allmänna

sjukhusens taxor. Denna fråga bör därför uppmärksammas av anstaltsledningarna.

När det gäller de synnerligen skiftande poliklinik- och behandlingsavgifterna

delar departementschefen utredningens uppfattning,

att en översyn bör komma till stånd. Denna översyn bör lämpligen kunna

ske genom medicinalstyrelsens försorg.

I anslutning till vad utredningen anfört angående eftervården av barnförlamningsfall

uttalas i detta sammanhang, att strävandena till en decentraliserad

och effektiviserad eftervård synes rationella och önskvärda.

Emellertid torde man icke kunna räkna med att ortopedvårdens utbyggnad

inom landsting och städer kan dimensioneras så, att hithörande

avdelningar förslår vid mera omfattande barnförlamningsepidemier. Vid

sådana tillfällen torde liksom hittills även epidemisjukhusen få tagas i

anspråk för eftervård. Det förutsättes, att sådan vård av barnförlamningspatienter

t. v. även i fortsättningen kommer att bedrivas vid kustsanatorierna

liksom vid vanföreanstalterna så länge de ortopediska klinikerna

förblir där.

I fråga om överförandet av vanföreanstalternas ortopediska kliniker till

de lokala huvudmännen innebär utredningens förslag, att överflyttningen

av huvudmannaskapet när det gäller de ortopediska klinikerna i Göteborg,

Hälsingborg och Härnösand ansetts kunna ske snarast, utan att man

avvaktar att nya ortopediska kliniker hunnit anordnas vid resp. städers

sjukvårdsinrättningar. I Stockholm däremot har en förändring svårligen

ansetts kunna genomföras, förrän en ny ortopedldinikbyggnad uppförts

vid karolinska sjukhuset.

Liksom remissmyndigheterna finner departementschefen det naturligt,

att en ny ortopedisk klinik uppföres i anslutning till karolinska sjukhuset.

Enligt departementschefens mening är det värdefullt, att även ifrågavarande

specialitet finnes företrädd vid ifrågavarande undervisningssjukhus.

Den nuvarande kliniken kan icke anses i allo ändamålsenlig, och dess

lokaler erfordras f. ö., såsom i det följande närmare skall utvecklas, bl. a.

för en önskvärd överflyttning av arbetskliniken vid karolinska sjukhuset

till Norrbackainstitutet. Det synes å andra sidan utgöra en fördel om den

nya ortopediska kliniken ej får sin nya förläggning på alltför långt avstånd

från detta institut i dess nya gestaltning. Det anses därför böra ankomma

på kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att närmare

undersöka förutsättningarna för klinikens förläggande till karolinska

sjukhusets område samt inkomma med förslag till byggnadsfrågans lösande.

Emellertid understrykes, att, enligt departementschefens uppfattning, lösandet

av byggnadsfrågan för karolinska sjukhusets centrallaboratorier är

av sådan angelägenhetsgrad, att sistnämnda byggnadsföretag bör äga prioritet,

vilket f. ö. synes ha förutsatts då 1951 års riksdag prövade generalplanen

i denna del. Det föreslås i övrigt få ankomma på Kungl. Maj :t att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

7

föranstalta om upptagandet av förhandlingar med Stockholms stad och

län angående avvecklingen av garnisonssjukvården vid karolinska sjukhuset

samt om fördelningen av kostnaderna för uppförande och drift av

den föreslagna ortopediska kliniken. Intill dess denna kommit till stånd,

bör, såsom utredningen förordat, den ortopediska kliniken kvarbliva vid

vanf öreanstalten.

De ortopediska klinikerna vid vanföreanstalterna i Göteborg, Härnösand

och Hälsingborg föreslås intill dess av departementschefen förordade

förhandlingar och överläggningar lett till resultat tå kvarbliva under sina

nuvarande huvudmän.

Yrkesutbildningen och därmed sammanhängande verksamhet

Utredningen har föreslagit bl. a. att vanföreanstalterna ombildas till

kvalificerade arbetsvårdsinstitut för partiellt arbetsföra, inlemmade i

samhällets allmänna arbetsvärd och förordat att yrkesutbildningen vid

arbetsvårdsinstituten reserveras för sådana svårt handikappade personer,

som ej kan gå de vanliga yrkesutbildningsvägarna.

Departementschefen anför, att vanföreanstalterna gjort en betydande

insats inom den sociala vanförevården. Från skilda håll har omvittnats

den höga standarden hos vanföreanstalternas yrkesskolor liksom de goda

utbildningsresultat, som uppnåtts vid skolorna. De senaste decennierna

har emellertid kännetecknats av en kraftig expansion inom den allmänna

arbetsvärden, där framför allt arbetsmarknadsstyrelsens insatser för partiellt

arbetsföra kommit att avse allt flera uppgifter, såsom yrkesutbildning,

omskolning, arbetsprövning, arbetsträning, halvskyddad och helskyddad

sysselsättning in. m. Därvid utnyttjas i stor utsträckning för omskolnings-

och utbildningsverksamheten ordinarie skolor och yrkesutbildningsanstalter.

Genom statsbidrag stödes också av kommuner eller enskilda

inrättade träningsverkstäder och arbetscentraler för partiellt arbetsföra

samt s. k. halvskyddad sysselsättning vid enskilda industriföretag.

Ifrågavarande verksamhet har under senare år fått en betydande

omfattning. Härtill kommer de s. k. arbetsklinikerna i Stockholm och

Göteborg, vilka inrättats för kvalificerad arbetsprövning av svårt arbetshindrade

och ur sysselsättningssynpunkt svårbedömda personer.

Omhändertagandet av de partiellt arbetsföra har sålunda under senare

år nått en betydande omfattning och har tillförts betydande resurser samt

befinner sig under fortsatt utveckling. Under sådana omständigheter har

vanföreanstalternas yrkesutbildande verksamhet i viss mån blivit isolerad

från samhällets övriga åtgärder på hithörande områden.

Enligt departementschefen innebär det därför ett fullföljande av eu naturlig

utvecklingslinje inom modern svensk arbetsvärd, att även sådana

partiellt arbetsföra, som tillhör gruppen vanföra, i största möjliga ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

sträckning beredes tillfälle att deltaga i den av samhället organiserade

allmänna yrkesutbildningen. Detta utgör också riktpunkten för utredningens

förslag i ämnet. Departementschefen vill därför kraftigt understryka

utredningens av remissinstanserna biträdda uttalanden i denna del, i all

synnerhet som den lämnade redogörelsen visar att en betydande del av

vanföreanstalternas yrkesskoleelever bedömts vara i det fysiska och psykiska

tillstand, att de bort kunna tillgodogöra sig undervisning utanför

vanföreanstalt. Även om, såsom framhållits av några remissmyndigheter,

rådande platsbrist inom den allmänna yrkesutbildningen tills vidare kan

lägga vissa hinder i vägen för ett realiserande av utredningens önskemål,

bör detta ej hindra ett principiellt ställningstagande till denna fråga. Liksom

utredningen ställer sig departementschefen emellertid tveksam till lämpligheten

av att t. ex. vid de centrala verkstadsskolorna anordna särskilda

yrkesavdelningar för partiellt arbetsföra. Detta skulle nämligen innebära

ett avsteg från den otvivelaktigt riktiga principen om ett normaliserande

i största möjliga utsträckning av de partiellt arbetsföras yrkesutbildning.

Vid ett inordnande av de vanföras yrkesutbildning i största möjliga

utsträckning inom ramen för samhällets övriga arbetsvärd är det också

naturligt att se vanföreanstalternas arbetsuppgifter inom socialvårdens

område i relation till samhällets arbetsvärd över huvud taget. Även inom

nuvarande välutvecklade arbetsvårdsorganisation finnes utan tvivel ett

behov av utbildningsplatser för sådana partiellt arbetsföra, som på grund

av svårare handikapp av olika slag har svårt att tillgodogöra sig den allmänna

utbildningen. Utredningens centrala förslag, när det gäller vanföreanstalternas

framtida ställning, innebär också en sådan utvidgning

av anstalternas verksamhetsområde. Förslaget har genomgående tillstyrkts

av remissmyndigheterna. För egen del anser departementschefen det ur

samhällets synpunkt rationellt, att en samordning av de åtgärder för yrkesutbildning,

som samhället vidtagit, kommer till stånd och tillstyrker därför

utredningens förslag i denna del. Även för vanföreanstalterna måste en

samordning med övriga yrkesutbildningsresurser i olika avseenden innebära

ökade möjligheter till en effektiv insats.

Departementschefen kan också i princip biträda utredningens uttalanden

om önskvärdheten av en ytterligare effektivisering av yrkesutbildningen vid

vanföreanstalterna i dessas nya gestaltning. En anpassning av undervisning

och utbildning i olika yrken till arbetsmarknadens krav förefaller naturlig

liksom att frågorna om yrkesdifferentiering vid de olika anstalterna ägnas

omsorgsfull uppmärksamhet. Såsom utredningen framhåller, torde en fullvärdig

yrkesutbildning även kunna främjas, om man koncentrerar utbildningen

i vissa mera specialbetonade yrken till någon eller några

anstalter, varvid det givetvis är naturligt, att elevintagningen i den utsträckning

det är möjligt ordnas så, att nuvarande distriktsindelning för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

vanföreanstalternas verksamhet uppmjukas. Dessa frågor torde få uppmärksammas

av anstaltsledningarna liksom av arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning. Detsamma gäller utredningens uttalanden

angående kontinuerlig elevintagning under terminerna liksom förslaget

att anordna kortare utbildningskurser för i första hand omskolning

av äldre partiellt arbetsföra. Departementschefen betonar emellertid, att det

med hänsyn till anstalternas stora upptagningsområden och angelägenheten

av att rationellt kunna utnyttja yrkesavdelningarna torde böra övervägas

anordningar för ett centralt anmälnings- och registreringsförfarande

beträffande lediga platser vid skolorna.

Den nu förordade reformeringen av yrkesutbildningen vid vanföreanstalterna

underlättas självfallet genom att de ortopediska klinikerna flyttas

ut från anstalterna enligt vad som förut tillstyrkts. Utredningens förslag

innebär, att anstalterna därmed ombildas till arbetsvårdsinstitut. Departementschefen

kan i princip ansluta sig till grundtanken i detta förslag men

vill framhålla, att dess definitiva genomförande måste ske successivt och

kommer att taga lång tid samt att åtskilliga modifikationer torde bli nödvändiga

med hänsyn till de skiftande lokala förhållandena. Innan departementschefen

går in härpå berör han dock något ytterligare den verksamhet

som skall bedrivas vid de ombildade anstalterna.

De kommunala insatserna inom arbetsvärden innebär, såsom framgår

av det anförda, att träningsverkstäder och arbetscentraler inrättats i betydande

omfattning. Verksamhetens utveckling tyder på att även svårt

handikappade personer torde kunna beredas erforderlig arbetsträning inom

den kommunala verksamhetens ram. Departementschefen anser sig därför

böra ansluta sig till arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning, att vanföreanstalterna

i sin nya utformning i första hand bör begränsa sin verksamhet

till att komplettera de kommunala arbetsvårdsåtgärderna i andra hänseenden

än arbetsträning, nämligen i de fall då huvudmännen av praktiska

och ekonomiska skäl ej har möjlighet att vidtaga vissa nödvändiga men

speciella arbetsvårdsåtgärder, t. ex. anordningar för kvalificerad arbetsprövning.

Det torde numera vara en vedertagen uppfattning, att en tillfredsställande

rehabilitering av svårt arbetshindrade endast kan ske efter en kvalificerad

arbetsprövning. Liksom utredningen anser departementschefen, att

resurser i detta avseende om möjligt bör knytas till den yrkesutbildande

verksamhet, som kommer att bedrivas inom de ombildade vanföreanstalternas

ram. Detta torde, såsom utredningen föreslagit, i första hand böra

ske genom att arbetsklinikerna i Stockholm och Göteborg överflyttas till

vanföreanstalterna i dessa städer. Genom en lokal överflyttning av de båda

arbetsklinikerna skulle samarbetet mellan arbetsvärdens olika moment betydligt

kunna underlättas och arbetsklinikerna skulle kunna repliera på

yrkesskolornas internatförläggningar samt skolornas maskiner, utrustning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

m. m. För de ombildade vanföreanstalterna skulle fördelar stå att vinna

även därigenom, att arbetsklinikernas läkarexpertis kunde stå till anstalternas

förfogande.

Mot den angivna lösningen har bl. a. av medicinalstyrelsen invänts, att

arbetsklinikerna med hänsyn till verksamhetens karaktär i stället borde

direkt anslutas till resp. undervisningssjukhus. Stockholms- och Göteborgsanstalterna

är emellertid så belägna, att ett mycket intimt samarbete med

karolinska resp. Sahlgrenska sjukhusen lätteligen kan ordnas. De fördelar,

som står att vinna genom överflyttningen, synes därför väl uppväga

den eventuella olägenheten av att en formell anslutning icke kan ordnas

i båda dessa fall.

I detta sammanhang beröres de synpunkter på förhållandet mellan den

medicinska och sociala rehabiliteringsverksamheten samt de förslag, som

i samband därmed framförts i vissa remissyttranden.

Departementschefen betonar, att han vid sin prövning av de förslag, som

framlagts av 1951 års vanförevårdsutredning, har ansett det vara en

huvuduppgift att dels taga ställning till den ortopediska sjukvårdens fortsatta

bedrivande inom vanföreanstalterna, dels ock överväga formerna för

den yrkesutbildningsverksamhet, som nu bedrives vid dessa anstalter.

Av vad som anförts i det föregående framgår, att departementschefen i

likhet med remissmyndigheterna ansett sig böra tillstyrka, att den ortopediska

sjukvården överföres till lokal huvudman. Departementschefen har

vidare ansett det vara angeläget förorda, att sådana yrkesutbildningsmöjligheter

ställes till de svårt invalidiserade partiellt arbetsföras förfogande,

att denna handikappade grupp genom en omsorgsfull utbildning beredes

möjligheter att skaffa sig utkomst på arbetsmarknaden. Dessa förslag,

som biträtts av det övervägande antalet remissinstanser, innebär emellertid

icke något ställningstagande i och för sig till frågan om den medicinska

rehabiliteringens betydelse. I detta sammanhang erinras om att i

det föregående även förordats, att de medicinskt betonade arbetsklinikernas

resurser i fortsättningen skall ställas till anstalternas förfogande.

Frågan om den medicinska rehabiliteringsverksamheten, vilken nyligen

aktualiserats av medicinalstyrelsens program för en lasarettsansluten rehabilitei

ingsverksamhet, har i remissyttrandena över förevarande utredning

föranlett olika förslag rörande framförallt Norrbackainstitutets framtida

användning. Enligt pensionsstyrelsen och Stockholmsföreningen borde

sålunda institutet omvandlas till ett med karolinska sjukhuset samverkande

socialmedicinskt rehabiliteringscentrum. Därest plats bereddes den

ortopediska kliniken vid karolinska sjukhuset, borde man enligt dessa

remissinstanser söka astadkomma, förutom en överflyttning av arbetskliniken,

en överflyttning från karolinska sjukhuset av de mera rehabilitermgsbetonade

verksamhetsgrenarna av medicinen närstående discipliner.

Vidare har frågan om förläggningen av ett sjukgymnastinstitut till Norr
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

backainstitutet framförts liksom frågan om en kommande utbyggnad av

karolinska sjukhusets konvalescent- eller eftervård. Direktionen för karolinska

sjukhuset har ifrågasatt en överflyttning av den yrkesmedicinska

avdelningen vid sjukhuset, samt vidare om det ej vore lämpligt att vid

inrättandet av en professur i socialmedicin förlägga den socialmedicinska

institutionen till Norrbackainstitutet. Karolinska institutets lärarkollegium

har erinrat om att tanken på anordnandet av ett paraplegikercentrum vid

Norrbackainstitutet framförts.

De framförda förslagen är till sin natur så vittsyftande, att departementschefen

icke i detta sammanhang anser sig kunna taga ställning till hithörande

frågor. Enligt hans mening torde man under den närmaste tiden

få begränsa sig till en detaljplanering av den av honom föreslagna utformningen

av de ombildade vanföreanstalterna samt närmare överväga dis-,

positionen av de ortopediska klinikernas lokaler, i den mån de frigöres

genom uppförande av nya klinikbyggnader. Härvid bör givetvis även de

frågor, som berör den medicinska rehabiliteringsverksamheten, ägnas

uppmärksamhet. Vad särskilt Norrbackainstitutet angår utgör bristen på

tomtmark vid karolinska sjukhuset och inom Norrbackaområdet ö\erhuvud

ett så allvarligt problem, att frågan om dispositionen av de efter

ortopedklinikens utflyttning ledigblivna lokalerna vid Norrbackainstitutet

liksom den fortsatta verksamheten i anslutning till institutet överhuvud

bör bliva föremål för samråd mellan vederbörande myndigheter och anstaltsledning

samt direktionen för karolinska sjukhuset och kommittén för

karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande. Möjligheterna att till Norrbackainstitutet

förlägga vissa social-medicinskt betonade institutioner eller

avdelningar torde härvid få ägnas särskild uppmärksamhet. Det förutsättes,

att, därest det vid de sålunda förutsatta överläggningarna finnes lämpligt

och möjligt att redan nu göra vissa omdispositioner inom anstalten i förut

antydd riktning, anstaltsledningen tager erforderliga initiativ och i förekommande

fall framlägger förslag till Kungl. Maj :t.

I anslutning härtill framhålles betydelsen av att, även efter de ortopediska

klinikernas utflyttande, erforderlig läkarexpertis står till anstalternas

förfogande. Yrkesavdelningarnas elever kommer genomgående att vara

behäftade med avsevärda fysiska brister av olika slag och det torde vara

nödvändigt, att de står under regelbunden kontroll av läkare med specialkompetens.

Ett intimt samarbete bör härvid ske med närmaste ortopediska klinik,

som förutsättes vara belägen å samma ort som den ombildade vanföreanstalten

och om möjligt i dess närhet. Ett liknande samarbete bör även,

där så kan ske, etableras med andra specialkliniker inom sjukvårdsområdet,

särskilt den psykiatriska. Allteftersom en lasarettsansluten rehabiliteringsverksamhet

utbygges i landstingens regi bör självfallet denna samordnas

med verksamheten på de ombildade vanföreanstalterna; ej sällan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

torde det då bli aktuellt att överföra patienter från en rehabiliteringsavdelning

till dessa.

I fråga om det av utredningen framlagda förslaget rörande elevernas

ekonomi ansluter sig departementschefen liksom flertalet remissinstanser

helt till utredningens förslag. Det nuvarande systemet med anstaltsförsörjning

och fickpengar bör i och med att anstalternas yrkesundervisning

inordnas i arbetsvärdens system av hjälpåtgärder för partiellt arbetsföra

enligt departementschefens mening ersättas med samma system med utbildnings-

och familjebidrag, som tillämpas inom arbetsmarknadsstyrelsens

arbetsvårdande verksamhet i övrigt. Härav följer, att av eleven efter självkostnadsprincipen

uttages ersättning för eventuellt tillhandahållen kost

och logi. I de fall eleven önskar, bör han givetvis kunna få ordna sin bostadsfråga

i den öppna marknaden. I den mån en sådan utveckling under

rådande knapphet på bostäder kan realiseras, skulle trycket på anstalternas

egna internat icke oväsentligt minska, vilket skulle kunna leda till

en begränsning av elevrummens antal på anstalterna.

Frågan om anstalternas benämning föreslås få prövas då de ortopediska

klinikerna flyttas ut från resp. anstalter.

Skolundervisningen

Ltredningen har förordat, att de skolpliktiga vanföra barnen i största

möjliga utsträckning beredes möjlighet att deltaga i den allmänna folkskolundervisningen,

medan vanförevårdens skolhem bör avse endast sådana

barn som på grund av svår invaliditet måste vistas å internat.

Departementschefen uttalar att han helt kan ansluta sig till den av utredningen

framförda uppfattningen, att även vanföra barn i största möjliga

utsträckning bör få kvarstanna i sina hem och gå i vanliga skolor tillsammans

med andra barn. Undervisning vid vanförevårdens skolhem bör

endast förekomma för sådana barn, som på grund av svår invaliditet har

avsevärda svårigheter att förflytta sig och därför lämpligen bör vistas i

internat.

Utredningen har framfört flera beaktansvärda synpunkter på frågan om

möjliga åtgärder från samhällets sida för att underlätta ett deltagande i

vanlig undervisning. Liksom utredningen hyser departementschefen den

meningen, att transporten till och från skolan i görligaste mån bör underlättas.

I den mån de vanliga skolskjutsarna ej kan komma till användning

i detta sammanhang, bör man pröva, huruvida icke de nu utgående statsbidragen

till kommunerna för anordnande av skolskjutsar kan utvidgas

att avse även sådana fall, där kommunerna bestrider kostnaderna för skoltransporten

av vanföra barn. Det erinras om att enligt gällande bestämmelser

angående statsbidrag för anordnande av skolskjutsar en av förutsättningarna

för statsbidrag är, att genom anordnande av skolskjuts besparingar

i det allmännas utgifter för skolväsendet i övrigt uppstår. Ur

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

13

statsfinansiell synpunkt är det enligt departementschefen uppenbarligen

fördelaktigare, om skolgången i vanliga skolor på detta sätt underlättas

än att det allmänna bekostar internatvistelsen vid vanförevårdens skolhem.

I den mån det är fråga om sådana kortare vägsträckor från hem till skola,

att de allmänna reglerna om statsbidrag till skolskjutsar ej är tillämpliga,

innebär detta också, att de nu ifrågasatta statsbidragen i det enskilda fallet

relativt sett måste bli av mindre omfattning än för vanliga skolskjutsar.

Departementschefen anser sig därför i princip böra biträda utredningens

förslag om statligt stöd i detta avseende. Emellertid torde det icke på

grundval av föreliggande material vara möjligt att i detalj taga ställning

till hithörande frågor, och det bör därför ankomma på skolöverstyrelsen

att, före ett slutligt ställningstagande, framlägga konkreta förslag i detta

hänseende.

Även förslaget, att statsbidrag skall lämnas till anskaffande av fortskaffningsmedel,

är säkerligen ägnat att underlätta för det vanföra barnet att

vistas i sitt eget hem och deltaga i vanlig undervisning. Denna fråga sammanhänger

emellertid med frågan om statsbidrag till ortopediska hjälpmedel

över huvud taget, och departementschefen upptager i det följande

hithörande frågor i ett sammanhang.

I likhet med utredningen och skolöverstyrelsen finner departementschefen

det f. n. ej vara möjligt att taga ställning till frågan om en avveckling av

vanförevårdens skolhem eller en minskning av platsantalet. Resultatet av

de åtgärder, som föreslagits i syfte att främja de vanföras deltagande i den

vanliga skolundervisningen, bör först avvaktas, innan hithörande frågor

upptages till närmare behandling.

I princip ansluter sig departementschefen till utredningens förslag om

redovisnings- och anmälningsförfarandet beträffande vanföra barn. För att

få till stånd en central överblick över frågor, som rör intagning vid vanförevårdens

skolhem, och för att uppnå en rationell samordning mellan skolhemmen

och de vanliga skolorna torde det vara nödvändigt, att en central

funktion på detta område tilldelas skolöverstyrelsen. Emellertid understrykes,

att skolöverstyrelsen noggrant bör överväga i vilken utsträckning hithörande

uppgifter kan decentraliseras och handläggas av anstalternas skolledningar

och de lokala skolmyndigheterna. Departementschefen betraktar

det som självklart, att medicinsk expertis anlitas i frågor, som gäller intagning

på vanförevårdens skolhem.

De av utredningen gjorda uttalandena om ett frigörande av skolheinsorganisationen

från de till kvalificerade yrkesskolor ombildade vanföreanstalterna

förefaller departementschefen principiellt riktiga. Det framgår

emellertid ej, hur utredningen med denna utgångspunkt i fortsättningen

tänkt sig skolhemsorganisationen utformad vid de anstalter, där skolhem

även i fortsättningen kommer att finnas. Det förefaller knappast tänkbart,

alt en omorganisation i detta avseende f. n. skulle kunna drivas så långt,

att ett frigörande även från anstalternas ekonomiska förvaltning skulle

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

kunna genomföras. Det förslag, som utredningen i detta sammanhang

framlägger om ett överförande av Stockholmsanstaltens skolhem på Lidingö

till Eugeniahemmets regi, anses innebära praktiska och organisatoriska fördelar,

och departementschefen kan biträda detsamma. Då såsom Stockholmsföreningen

påpekat frågan om gottgörelse för vissa i hemmet nedlagda

donationsmedel in. m. bör prövas och detta om möjligt bör ske före

överföringen anses denna böra uppskjutas något, förslagsvis till den 1 juli

1956.

Utredningens förslag att vid Stockholmsanstalten tillsvidare bibehålla

folkskolornas högre avdelning föranleder ingen erinran från departementschefens

sida, liksom ej heller utredningens uttalanden angående ett i annat

sammanhang framlagt förslag att anordna en enskild realskola och gymnasieundervisning

vid anstalten. Nuvarande utformning av undervisningen,

som bereder möjlighet för begåvade vanföra elever att bedriva studier för

avläggande av real- och studentexamen, torde tills vidare få bibehållas i

avvaktan på de erfarenheter, som kan vinnas angående vanföreanstaltens

verksamhet efter dess ombildning. Utvecklingen vid dessa yrkesskolor kan

medföra, att skolhemsorganisationen i dess nuvarande utformning måste

tagas upp till förnyad prövning. I samband därmed torde också ett bl. a.

av medicinska fakulteten i Lund framfört förslag om inrättande av skolhem

vid centrallasaretten få upptagas till närmare övervägande.

Vid prövning av utredningens förslag om en höjning av avgifterna vid

skolhemmen har departementschefen funnit det skäligt, att de vanföras föräldrar

erlägger viss avgift för barnens kost och logi vid skolhemmen. Med

hänsyn till att det här är fråga om handikappade barn anser departementschefen

emellertid, att någon höjning av nuvarande avgift av 50 öre icke

bör ske vid vanföreanstalternas skolhem. I överensstämmelse härmed bör

avgiften vid Eugeniahemmets skolhem, vilken nu utgår med 1 krona, sänkas

till 50 öre per barn och dag. Däremot biträdes utredningens förslag att

staten, liksom när det gäller andra handikappade barn, utan behovsprövning

helt svarar för barnens och eventuellt erforderliga vårdares resekostnader

mellan skolan och det egna hemmet. De nu föreslagna ändringarna

anses böra träda i kraft den 1 juli 1956.

Vad slutligen den centrala ledningen och tillsynen över skolhemsorganisationen

angår, förordas, att den tilldelas skolöverstyrelsen, som vid behov

bör äga att hos vederbörande länsstyrelse påkalla biträde av barnavårdsassistent

för fullgörande av den lokala inspektionen. Departementschefen

förutsätter emellertid, att med hänsyn till skolhemmens speciella

karaktär ett intimt samarbete kommer till stånd med såväl socialstyrelsen

som medicinalstyrelsen. Tillsynsmyndigheten bör också tillse, att behövlig

medicinsk övervakning och behandling kommer till stånd av de vanföra

skolbarnen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

15

Vård- och arbetshemsverksamheten

Utredningen har hävdat den uppfattningen att vård- och arbetshemmen

snarast bör befrias från de interner, som hör hemma på kroniker- och ålderdomshem.

De interner, som har viss arbetsförmåga, bör ej utan tvingande

skäl isoleras i särskilda arbetshem utan beredas tillgång till samhällets allmänna

arbetsvårdssystem, vilket numera öppnat vidgade möjligheter även

för detta klientel. Utredningen förordar en successiv avveckling av vårdoch

arbetshemmen.

Departementschefen anför, att utredningens uppfattning, att vård- och

arbetshemmen vid vanföreanstalternas ombildande till arbetsvårdsinstitut

för kvalificerad yrkesutbildning svårligen kan inpassas i den nya organisationen,

otvivelaktigt är riktig. Hemmen har nämligen fått en viss prägel

av asyler och utredningen har visat, att ett betydande antal interner vistats

på hemmen under en stor del av sitt liv. Hemmen har ej heller tillgång till

resurser för vare sig yrkesutbildning eller arbetsträning, och departementschefen

delar därför även utredningens uppfattning, att sådana interner,

som har viss arbetsförmåga, bör beredas tillgång till samhällets allmänna

arbetsvårdssystem i den mån det är möjligt.

Å andra sidan är det här fråga om ett svårt invalidiserat klientel, som

i allmänhet torde ha ytterst små möjligheter att skaffa sig utkomst på

den öppna marknaden men som har relativt goda möjligheter till en dräglig

tillvaro i den skyddande miljö, som arbetshemmet erbjuder. Det är också

ur humanitär synpunkt svårt att tänka sig, att detta klientel skulle överflyttas

till ålderdomshem eller kronikerhem även om det kan göras gällande,

att vården av dessa personer rätteligen ankommer på kommunal

huvudman. Bristen på vårdplatser vid såväl ålderdoms- som kronikerhem

gör det också mycket tveksamt, om en sådan överflyttning skulle vara

praktiskt genomförbar. Även klientelets svåra invaliditet gör en överflyttning

mindre tilltalande.

Utredningen har också av humanitära skäl icke velat förorda en omedelbar

avveckling av hemmen. För egen del anser sig departementschefen av

samma skäl samt med hänsyn till bristen på andra lämpliga socialvårdande

åtgärder för denna kategori, ej f. n. kunna framlägga förslag om en sådan

avveckling. I stället föreslås, att vård- och arbetshemmen t. v. bibehålies

vid anstalterna och att finansieringen av dessa hem sker på samma sätt som

i det följande förordas för de blivande arbetsvårdsinstituten, varvid dock

nuvarande patientavgifter tills vidare alltjämt bör utgå. I överensstämmelse

härmed anser departementschefen det också rimligt, att även Eugeniaheinmets

arbetshem erhåller statsbidrag på motsvarande sätt fr. o. m. budgetåret

1956/57. Tillsynen av vård- och arbetshemmen anses även i fortsättningen

böra tillkomma medicinalstyrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

Kuratorsverksamheten och arbetscentralema

Vid ett genomförande av förslaget om de ortopediska klinikernas överförande

till de lokala huvudmännen måste frågan om den nuvarande kuratorsorganisationen

vid vanföreanstalterna upptagas till prövning. En betydande

del av de nuvarande kuratorernas verksamhet torde ha ägnats åt

patienterna vid dessa kliniker och kuratorernas arbetsuppgifter kommer

sålunda att minska, då klinikerna överflyttats till sjukhusen. Å andra sidan

torde otvivelaktigt arbetsvårdsinstitutens svårt invalidiserade klientel

komma att kräva stor insats från socialarbetarnas sida. Huruvida detta

arbete till huvudsaklig del kan övertagas av den allmänna arbetsvärdens

organ undandrager sig departementschefens bedömande. Hithörande spörsmål

synes också tills vidare sakna aktualitet. Departementschefen förutsätter

emellertid, att de i sinom tid blir föremål för övervägande av tillsynsmyndigheten

och anstaltsledningarna och att konkreta förslag framlägges

till en organisation, som tillgodoser behovet av personlig omvårdnad av

arbetsvårdsinstitutens klientel, liksom kravet på en effektiv kontakt med

arbetsmarknaden. Kostnaderna för den verksamhet, det här är fråga om,

bör finansieras på samma sätt som arbetsvårdsinstitutens verksamhet i

övrigt. Intill dess de ortopediska klinikerna brutits ut ur vanföreanstalterna,

torde varje kurator få hänföras till den del av verksamheten, där vederbörande

har sin huvudsakliga sysselsättning. Frågan härom får prövas vid

staternas fastställande. Det hittillsvarande statsbidraget till verksamheten

anses böra upphöra från och med den 1 juli 1956.

I fråga om arbetscentralema delar departementschefen utredningens uppfattning,

att dessa centraler icke bör infogas i de blivande arbetsvårdsinstitutens

organisation, vilket naturligtvis icke hindrar, att vanförevårdsföreningarna

även i fortsättningen utövar denna verksamhet i egen regi och på egen

bekostnad, därest man skulle anse, att de av utredningen framförda synpunkterna

på bl. a. en samordning med den motsvarande verksamhet, som

bedrives av andra handikappade gruppers organisationer, skulle visa sig

mindre lämplig.

Ortopediska och tekniska hjälpmedel m. m.

Departementschefen anser, att det allmänna även i fortsättningen bör

bestrida huvudparten av kostnaderna för ortopediska hjälpmedel. F. n.

utgör bidraget 2/3 av de bidragsberättigade kostnaderna. De av utredningen

anförda skälen för att staten ej bör påtaga sig hela kostnadsansvaret finner

departementschefen bärande men vill för egen del förorda, att statens bidrag

begränsas till 3/4 av totalkostnaden, varvid dock den enskilde alltid

bör svara för ett belopp av 3 kronor. Härigenom vinnes en naturlig anknytning

till det bidragssystem, som gäller inom den allmänna sjukförsäk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955 It

ringen. Även om departementschefen icke f. n. kan förorda en samordning

av bidragsverksamheten inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen,

kan frågan om en sådan samordning lättare upptagas till förnyad prövning,

därest bidragsbeloppen redan från början anpassas till vad som gäller inom

denna sjukförsäkring.

Utredningen har föreslagit, att statens bidrag i fortsättningen baseras

på generella riktpriser för olika förekommande slag av ortopediska hjälpmedel.

Hithörande frågor, liksom frågor om kvalitetsföreskrifter in. m.,

skulle handläggas av en särskild nämnd, som också skulle avgöra vilka

hjälpmedel, som med hänsyn till utvecklingens krav bör berättiga till statsbidrag.

Departementschefen erinrar om att medicinalstyrelsen erhållit i

uppdrag att utreda frågor, som sammanhänger med bidragsrätten till ortopediska

hjälpmedel. Detta uppdrag har ännu icke redovisats. Medicinalstyrelsens

utredning i dessa frågor bör emellertid ej hindra ett genomförande

av den av departementschefen föreslagna höjningen från 2/3 till 3/«

av totalkostnaden för sådana ortopediska hjälpmedel in. in., som redan nu

är statsbidragsberättigade. Det föreslås därför få ankomma på Kungl. Maj :t

att, vid bifall till av departementschefen framlagda förslag, företaga erforderliga

ändringar i nu gällande regler på detta område. Förslaget anses därvid

böra genomföras fr. o. in. den 1 januari 1956. Ändringen i bidragsgrunderna

kan beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 450 000 kr.

om året, vilken fördelar sig på anslagen till Bidrag till vanföreanstalter

m. in., Bidrag till Eugeniahemmet samt Bidrag till stödjebandage och proteser

vid ortopediska lasarettsavdelningar m. m. Bidragen utbetalas, från

de två förstnämnda anslagen kvartalsvis och från det tredje anslaget delvis

halvårsvis och delvis kvartalsvis i efterskott. Det nu framlagda förslaget

kommer därför att för nästa budgetår föranleda allenast en obetydlig ökning

av medelsbehovet. Någon ändring av den i statsverkspropositionen

gjorda beräkningen av anslagen, vilka är uppförda förslagsvis, anses icke

vara påkallad.

I avvaktan på de resultat, som medicinalstyrelsen kan nå för att motverka

nu otvivelaktigt föreliggande bristande enhetlighet i fråga om prissättningen

på ortopediska hjälpmedel, bör också tills vidare anstå med att

tillsätta en särskild utredning för att undersöka förutsättningarna för en

centralisering av de nuvarande bandageverkstädernas verksamhet. Remissmyndigheterna

har dessutom enligt departementschefens uppfattning anfört

starka skäl för att en centralisering av bandageverksamheten ej bör

drivas alltför långt. En fullständig koncentration av tillverkningen på detta

område kan utan tvivel medföra risker för en försämrad service. Det är här

1 allmänhet fråga om patienter, som har mycket svårt att någon längre tid

vara utan sina ortopediska hjälpmedel. Det är också uppenbarligen så, att

tillverkningen ofta är ett finhantverk, som fordrar ett intimt samarbete

mellan läkare, bandagist och patient. I varje fall gäller detta inpassning och

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. (> sand. Nr 139

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

justering av ett färdigt bandage. Det torde därför vara erforderligt, att nytillkommande

ortopediska kliniker utrustas med mindre bandageverkstäder.

Utvecklingen på detta område torde framdeles, i och med ortopedvårdens

utbyggnad i landet, få utvisa i vilken utsträckning en mera väsentlig

koncentration av bandagetillverkningen är möjlig och önskvärd. Så

länge vanföreanstalternas verkstäder kvarligger i sina nuvarande lokaler

är det säkerligen också av praktiska skäl motiverat att nu ej företaga

någon mera väsentlig förändring i dessas organisation. Av samma skäl

torde det ej i nuvarande läge vara lämpligt att föreslå någon ändring i

huvudmannaskapet för anstalternas verkstäder. Även om deras verksamhet

otvivelaktigt äger ett intimt samband med de ortopediska klinikerna,

som, enligt vad departementschefen förordat, bör överföras till lokal huvudman,

torde frågan om en förändring av huvudmannaskapet för verkstäderna

liksom fragan om formerna för bandageverksamhetens bedrivande

få upptagas till närmare bedömande först sedan ortopedvården ytterligare

blivit utbyggd inom den allmänna sjukvården. Det förefaller ur praktisk

synpunkt föga lämpligt, om man vid ett skiljande av ortopedvården från

vanf öreanstalternas övriga verksamhet och i samband därmed uppförande

av nybyggnader för ortopediska kliniker vid närbeläget lasarett samtidigt

skulle bygga verkstäder vid klinikerna av sådan omfattning, att de skulle

kunna övertaga de nuvarande verkstädernas hittillsvarande uppgifter att

betjäna ett stort antal sjukvårdsområden.

Emellertid är det även enligt departementschefens mening angeläget, att

frågan om en fortsatt centralisering av tillverkningen av halvfabrikat ägnas

uppmärksamhet. Det anses böra ankomma på anstaltsledningarna att i

samråd med medicinalstyrelsen upptaga hithörande problem till övervägande.

Vad slutligen angår utredningens förslag att successivt avveckla Eugeniahemmets

verkstäder och tillgodose hemmets bandagebehov från den närliggande

Stockholmsanstaltens verkstäder föranleder detta ingen erinran

från departementschefens sida. Det föreslås få ankomma på vederbörande

anstaltsledningar att utarbeta närmare förslag i denna fråga, innefattande

även frågan om behovet av eventuell personalökning vid Stockholmsanstaltens

verkstäder efter förslagets genomförande.

De ombildade vanföreanstalternas ställning, finansiering och

organisation

Med hänsyn till att vanförevårdsföreningarna i stort sett saknar eget rörelsekapital

och staten i fortsättningen liksom hittills torde få komma att svara

för de ombildade vanföreanstalternas driftkostnader, ligger det enligt departementschefen

utan tvivel nära till hands att tänka sig ett förstatligande

av anstalterna. 1951 års vanförevårdsutredning har emellertid gjort en myc
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 av 1955

19

ket ingående analys av den hittills bedrivna verksamheten vid anstalterna

och kommit till det resultatet, att driften vid dessa torde få anses rationellt

ordnad och i vart fall ej mindre välskött än t. ex. vid allmänna sjukvårdsinrättningar.

Då sålunda föreningarna under en lång följd av år på ett tillfredsställande

sätt fyllt sin uppgift som huvudmän för vanföreanstalterna,

synes det vara angeläget att även i fortsättningen kunna knyta an till

den tradition inom arbetsvärden, som de nuvarande huvudmännen representerar,

samt att tillgodogöra sig den fond av intresse och erfarenhet,

som finnes att tillgå inom vanförevårdsföreningarna. Ett förstatligande

skulle också förutsätta ingående utredningar om användningen av föreningarnas

i verksamheten insatta egna medel. På grund av det anförda

anser departementschefen fullgoda skäl finnas att förorda, att de ombildade

vanföreanstalterna bibehålies under enskilt huvudmannaskap. Staten bör

därvid, liksom hittills, tillförsäkra sig ett avgörande inflytande på verksamhetens

utformning. Enligt departementschefens mening synes vidare tillräckliga

skäl ej ha anförts för att, vid ett bibehållet enskilt huvudmannaskap,

frångå den hittillsvarande föreningsforinen. I huvudsak vill departementschefen

också biträda utredningens förslag om utformningen av föreningsstämmans

och styrelsens befogenheter men förutsätter, att tillsynsmyndigheterna

efter samråd med föreningarna inkommer med förslag till erforderliga

ändringar i föreningsstadgarna i dessa avseenden. Vidare förutsättes,

att Kungl. Maj :t liksom hittills skall utse minst halva antalet styrelseledamöter,

däribland ordföranden, och att det allmänna bör tillförsäkra sig

erforderligt inseende i fråga om revision in. m.

Även om sålunda ett bibehållet enskilt huvudmannaskap över anstalterna

förordas, anser sig departementschefen dock i likhet med ett stort

antal remissmyndigheter icke kunna biträda förslaget, att statens arbetsklinik

lägges under samma huvudmannaskap som Stockholmsanstalten i

övrigt. Tills vidare bör därför statens arbetsklinik bibehålla sin nuvarande

förvaltningsform med en egen styrelse, lydande direkt under Kungl. Maj :t.

När det gäller arbetskliniken i Göteborg, torde frågan om formen för

klinikens administrativa ställning inom de ombildade vanföreanstalternas

ram få upptagas till närmare övervägande sedan klarhet vunnits om de

frågor, som i övrigt sammanhänger med arbetsvårdsinstitutets verksamhet.

En konsekvens av förslaget om vanföreanstalternas omändring till kvalificerade

yrkesskolor inom ramen för arbetsvärdens organisation i övrigt

är enligt utredningen, att anstalterna lägges under arbetsmarknadsstyrelsens

centrala ledning och tillsyn. Emellertid har departementschefen förut uttalat,

att särskilda överväganden och förhandlingar bör äga rum om Stockholmsoch

Göteborgsanstalternas organisation och verksamhet. Innan klarhet

vunnits härom, synes det icke vara möjligt att taga ställning till frågan

om tillsynsmyndigheten. Även vad angår anstalterna i Hälsingborg och

Härnösand föreligger förslag om flyttning och omorganisation, som bör

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

prövas, innan tillsynsmyndigheten definitivt fastslages. Tillsvidare anses

därför medicinalstyrelsen alltjämt böra fungera såsom tillsynsmyndighet

utom i vad angår skolverksamheten, vilken såsom förut framhållits

bör ställas under tillsyn av skolöverstyrelsen. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen

att redan nu i samarbete med medicinalstyrelsen och

överstyrelsen för yrkesutbildning följa verksamheten vid vanföreanstalternas

yrkesskolor och främja en rationell uppbyggnad av yrkesskoleverksamheten

samt verka för en smidig samordning de olika skolorna

emellan liksom med det allmänna yrkesskoleväsendet, allt enligt de riktlinjer,

som förut skisserats eller som kan framkomma som resultat av de

förordade ytterligare övervägandena i ämnet. Sådana bestämmelser och

föreskrifter, som i ett senare stadium erfordras för att genomföra principförslaget

om vanföreanstalternas omorganisation, bör utarbetas av arbetsmarknadsstyrelsen

i samråd med övriga berörda myndigheter och i förekommande

fall underställas Kungl. Maj :t. Detta gäller även frågorna om

de funktioner, som i detta sammanhang bör tilldelas arbetsmarknadsstyrelsens

lokala organ i fråga om intagning och utskrivning av elever vid skolorna

etc. Ifråga om intagning av elever bör dock så snart som möjligt

efter den 1 juli 1956 den inom arbetsmarknadsverket uppbyggda arbetsvårdsorganisationen

få tillgång till de platser på de ombildade vanföreanstalternas

yrkesskolor, som icke upptas av det klientel som traditionellt

har brukat mottagas där. Liksom hittills bör inspektionsrätt tillkomma

överstyrelsen för yrkesutbildning, vilken därvid skall ha att godkänna undervisningsplaner,

lärares och rektorers behörighet samt lokaler och materiel

för undervisningen.

Av utredningen framgår, att nuvarande form för finansiering av vanföreanstalternas

verksamhet ej kan anses rationell. Disproportionen mellan

de fasta statsbidragens storlek och storleken av de s. k. fyllnadsbidrag,

som staten måst ikläda sig för att täcka uppkommet underskott vid anstalterna,

har blivit mycket betydande. Såväl från huvudmännens som

statens sida har det länge varit en önskan att finna fastare former för

anstalternas finansiering. De förslag, som utredningen framlägger i detta

hänseende, fyller enligt departementschefens uppfattning detta krav, och

departementschefen förordar, att staten i fortsättningen bestrider anstalternas

kostnader enligt av Kungl. Maj :t godkända utgifts- och inkomststater,

som bör innefatta hela den under statens kostnadsansvar fallande

verksamheten, i den mån den står under föreningarnas huvudmannaskap.

Detta innebär, att staten skall svara för kostnaderna för samtliga verksamhetsgrenar

under enskilt huvudmannaskap vid anstalterna utom arbetscentralerna,

i den mån vårdavgifter och övriga inkomster icke förslår. Det föreslagna

finansieringssystemet bör tillämpas från och med budgetåret 1956/57.

I fråga om de ortopediska klinikerna skall det sagda gälla intill dess de

överförts i landstingens huvudmannaskap. Det förutsättes därvid, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

21

avkastningen av föreningarnas egna medel, i den mån det ej är fråga om

ändamålsbundna donationer, används för att minska statsverkets kostnadsandel.

I första hand bör emellertid fondavkastningarna få användas

till finansiering av arbetscentralerna.

I övrigt förutsättes det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga

föreskrifter angående tjänstetillsättningar, regleringar av tjänster

och inrättande av nya tjänster liksom om formerna för avtalsförhandlingar

in. in. Beträffande anstalternas administrativa ledning bör Kungl. Maj :t

äga att efter förslag av anstaltsstyrelserna och tillsynsmyndigheten utfärda

erforderliga bestämmelser.

Eugeniahemmet. Vården av normalbegåvade spastiska barn

Frågan om omhändertagande, behandling och vård av vissa hjärnskadade,

de s. k. spastikerna och särskilt då de spastiska barnen, har under

de senaste åren livligt uppmärksammats. På hösten 1953 tog medicinalstyrelsen

i en skrivelse till Kungl. Maj it upp hithörande problem till en

allsidig behandling. Vissa beräkningar av antalet spastiker i landet redovisades;

bl. a. beräknades totalantalet spastiker till 4 500. I fortsättningen

betonades till en början särskilt vikten av en tidig diagnos och observation

på specialkliniker eller inom den allmänna sjukvårdens ram. Sedan spasticitetens

art klarlagts, borde en differentiering ske. Medicinalstyrelsen

skilde härvid på efterblivna och normalbegåvade barn. I fråga om den

förstnämnda gruppen har förslagen berörts i proposition nr 26/1954 med

förslag till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Beträffande de normalbegåvade spastiska barnen fann medicinalstyrelsen,

att de i stor utsträckning kunde och borde vårdas i hemmen men stå under

medicinsk kontroll och få sin behandling vid särskilda daghem och vid

polikliniker. Åtskilliga spastiska barn förmenades dock behöva sluten

vård. För dem ansågs speciella kvalificerade centralanstalter nödvändiga

och i första hand förordades, att Eugeniahemmet skulle tjänstgöra som

en sådan anstalt medan ett andra hem borde inrättas i Göteborg. Dessa

medicinalstyrelsens förslag och synpunkter har sedermera i allt väsentligt

upptagits av vanförevårdsutredningen. Vad utredningen härvid anfört har

i allmänhet ej föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.

För egen del framhåller departementschefen särskilt betydelsen av att

fall av spasticitet observeras på ett tidigt stadium. Frågan om detta erfordrar

förstärkning av organisationen inom förlossnings- och spädbarnsvården

och bör uppmärksammas av de härför ansvariga myndigheterna, överhuvud

bör de spastiska barnens observation och vård så långt som möjligt inordnas

i den allmänna sjukvården och förebyggande barnavården. Inom denna

ram bör huvudmännen söka få till stånd eu ambulant verksamhet, som

kan stödja hemvården. Även daghem anses fylla en viktig uppgift för dessa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

barn. Otvivelaktigt kräves dock även hem för sluten vård. När det gäller

särskilt svårbedömbara fall synes denna vård böra ske vid centrala spastikeranstalter,

där en samlad medicinsk och teknisk erfarenhet på detta

område kan stå till förfogande. Departementschefen ansluter sig alltså i huvudsak

till de riktlinjer för spastikervårdens ordnande, som medicinalstyrelsen

och utredningen uppdragit.

Eugeniahemmet har under en följd av år mottagit spastiska barn för

vård och behandling och f. n. torde över hälften av sjukavdelningens vårdplatser

vara belagda med sådana barn. Det synes departementschefen därför

naturligt, att i första hand Eugeniahemmet beredes möjligheter att fulltölja

sin utveckling till en central spastikeranstalt. Departementschefen

ansluter sig till utredningens förslag, att Eugeniahemmets sjukavdelning

bör få till uppgift att för testning, utredning och behandling mottaga spastiska

barn i förskoleåldern från hela landet samt jämväl i mån av plats

vanföra eller eljest invalidiserade barn. På hemmets skolhem och internat

bör i första hand mottagas spastiska men även andra vanföra barn i skolåldern,

som på grund av sin höggradiga spasticitet eller vanförhet ej kan

gå i vanliga skolor. Departementschefen biträder utredningens uppfattning,

att statsverket bör påtaga sig kostnaderna för Eugeniahemmets omocli

tillbyggnad för ifrågavarande ändamål. I det följande framlägges förslag

om anslag för hithörande byggnadsarbeten.

Departementschefen har ävenledes blivit övertygad om det angelägna i att

utredningens förslag om ett ytterligare hem för vård av spastiska barn i förskoleåldern

i Göteborg snarast möjligt förverkligas. Detta hem har sedan

länge planerats av diakonissällskapet i Göteborg i samråd med medicinsk

sakkunskap vid universitetet i staden, och förslag om dess inrättande med

statligt stöd framfördes av medicinalstyrelsen i dess förut nämnda skrivelse.

Avsikten är, att hemmet i första hand skulle betjäna Göteborgs stad och sju

närliggande landsting. Diakonissällskapet, som avser att driva hemmet med

bidrag från hemortslandstingen, har icke ansett sig kunna svara för någon

del av anläggningskostnaderna. Utredningen har hemställt, att dessa helt

skall gäldas av statsmedel såvitt avser ett förskolehem om 30 platser. Då

staten icke synes böra undandraga sig att påtaga sig anläggningskostnaderna

för en anstalt av denna karaktär, kan departementschefen tillstyrka

detta förslag. Genom att sällskapet åtar sig att driva hemmet tillförsäkras

detta lämplig personal. Det förutsättes, att barnens resp. hemortslandsting

svarar för vårdkostnaderna på hemmet enligt de grunder som strax skall

anges. I det följande anmäles visst medelsbehov för ritnings- och utredningsarbeten

avseende detta förskolehem.

Departementschefen biträder utredningens förslag, att ifrågavarande anstalter

ställes under medicinalstyrelsens tillsyn och inspektion samt förordar,

att medicinalstyrelsen erhåller i uppdrag att inkomma med förslag

till de taxegrunder, som skall gälla för anstalternas öppna vård.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1935

23

Liksom utredningen framhåller departementschefen betydelsen av att

de nu föreslagna spastikeranstalterna ej kommer att beläggas med ett kroniserat

barnklientel.

Utredningens förslag ifråga om finansieringen av Eugeniahemmets sjukavdelning

innebär i huvudsak samma anordning som av departementschefen

i det föregående biträtts ifråga om vanföreanstalternas ortopediska

kliniker. Förslaget innebär dessutom, att hemmet skall komma i åtnjutande

av motsvarande statliga driftbidrag, som utgår till de medicinska

barnavdelningarna eller 2 kronor per barn och dag. Dessa förslag, vilka

skulle träda i kraft den 1 juli 1956, anser sig departementschefen böra

biträda som en provisorisk anordning. Den torde få omprövas då ortopedklinikerna

utflyttats från vanföreanstalterna och det s. k. utomlänsavtalet

enligt vad ovan förordats helt trätt i tillämpning för dessa kliniker.

Samma ordning anses böra gälla för det planerade spastikerhemmet i

Göteborg.

Departementschefen biträder förslaget, att staten beträffande Eugeniahemmet

svarar för uppkommet driftsunderskott för anstalten i dess helhet,

under förutsättning att sällskapet Eugeniahemmet för fastställelse föielägger

Kungl. Maj:t inkomst- och utgiftsstat i analogi med vad som förordats

beträffande de ombildade vanföreanstalterna. Även dessa ändringar

bör tillämpas fr. o. in. den 1 juli 1956.

Slutligen förordar departementschefen i överensstämmelse med vad han

föreslagit beträffande de ombildade vanföreanstalterna, att det enskilda

huvudmannaskapet för Eugeniahemmet bibehalles, och anser att ^rksamheten

liksom hittills bör bedrivas av sällskapet Eugeniahemmet. Kungl.

Maj :t bör dock förbehålla sig rätten att utse åtminstone hälften av styrelseledamöterna.

Föreskrifter i hithörande frågor föreslås få meddelas a\

Kungl. Maj:t.

Byggnads- och lokalfrågor

1 sitt remissyttrande över vanförevårdsutredningens förslag har byggnadsstyrelsen

uttalat, att definitiva förslag till byggnadsåtgärder vid de

ombildade vanföreanstalterna ej kan upprättas förrän beslut fattats om

den blivande verksamheten vid anstalterna.

Departementschefen vill i fråga om Norrbackainstitutet uttala, att en allmän

översyn av byggnadsbehoven vid institutet med utgångspunkt från

vad i det föregående föreslagits nu bör komma till stånd genom byggnadsstyrelsens

försorg samt i samråd med övriga berörda myndigheter och

anstalt sled ningen i syfte att erhålla en rationell lösning av institutets byggnadsfråga.

Med hänsyn till behovet av att få en överblick över de byggnadsfrågor,

som kan äga samband med den föreslagna nya verksamheten vid

Norrbackainstitutet, bör samråd lagas jämväl med direktionen för karo
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

linska sjukhuset och kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.

Härvid bör jämväl frågan om den fortsatta dispositionen av

den s. k. blindhemstomten på Norrbackaområdet upptagas till övervägande.

Före ett slutligt ställningstagande bör jämväl en översyn äga rum

av de ifrågasatta byggnadsåtgärderna vid Norrbackainstitutets skolhem

på Lidingö.

I fråga om Hälsingborgsanstalten har olika meningar kommit till uttryck

om lämpligheten av såväl att i framtiden bibehålla en ortopedisk klinik i

Hälsingborg som att bibehålla den nuvarande vanföreanstalten i Hälsingborg.

Departementschefen har därför förklarat sig ämna medverka till att

överläggningar kommer till stånd i denna sak liksom om vanförevårdens

och den därmed sammanhängande arbetsvärdens ordnande i Skåne överhuvud.

Något ställningstagande till de preliminära byggnadsförslagen rörande

Hälsingborgsanstalten kan självfallet icke ske dessförinnan.

Även i fråga om Härnösandsanstalten har i remissyttrandena skilda

meningar kommit till uttryck om dels förutsättningarna för sjukvårdshuvudmannens

övertagande av den nuvarande ortopediska kliniken, dels

förutsättningarna för nybyggnad av en ortopedisk klinik inom sjukvårdsområdet,

dels ock frågan om förläggningen av ett arbetsvårdsinstitut vid

eventuell nybyggnad. Samtliga dessa frågor anses behöva ytterligare övervägas

före ett slutligt ställningstagande till frågan om byggnadsåtgärder

vid den nuvarande anstalten.

I fråga om Göteborgsanstaltens byggnadsfråga erinras om att enligt

Göteborgsföreningens remissyttrande Göteborgs stad deklarerat ett intresse

av att övertaga, förutom klinikbyggnaden, även övriga byggnader vid

anstalten. Göteborgsföreningen planerar i stället att upprätta förslag till

ett helt nytt arbetsvårdsinstitut på av staden reserverat område. Med hänsyn

härtill förutsättes det få uppdragas åt den kommission, som skulle

få i uppdrag att upptaga förhandlingar om ortopedklinikens övertagande

av Göteborgs stad, att även till närmare övervägande upptaga de sålunda

framförda förslagen om Göteborgsanstaltens överförande i Göteborgs stads

ägo. Frågan om uppförande av ett nytt arbetsvårdsinstitut i Göteborg anses

böra upptagas till prövning först sedan förhandlingarna avslutats.

Vad Eugeniahemmet angår, har departementschefen i det föregående

föi ordat, att staten påtager sig kostnadsansvaret för hemmets utbyggande

till central spastikeranstalt. Ifrågavarande byggnadsarbeten har kostnadsberäknats

till 450 000 kronor, vartill kommer 150 000 kronor för utrustning.

Förslaget har tillstyrkts av bl. a. medicinalstyrelsen och centrala

sjukvårdsberedningen. Även enligt departementschefens mening är det

oundgängligen nödvändigt, att Eugeniahemmet, vars standard på grund

av svag ekonomi ej kunnat upprätthållas i fråga om byggnader och utrustning,

nu sättes i sådant skick, att hemmet kan tillfredsställande fylla

sin nya funktion inom spastikervården. Invändningar mot alltför omfat
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

25

tande byggnadsarbeten vid hemmet har framförts av bl. a. direktionen föi

karolinska sjukhuset, kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande

samt kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets

utbyggande in. in. Dessa remissmyndigheter har framhållit angelägenheten

av att Eugeniahemmets tomtområde för framtiden reserveias

för karolinska sjukhusets behov, i första hand för förläggandet av de

nervkliniker, som efter serafimerlasarettets överlåtande på Stockholms

stad avsetts skola uppföras vid karolinska sjukhuset. Frågan om det framtida

utnyttjandet av Eugeniahemmets område var föremål för behandling

vid 1951 års riksdag, varvid riksdagen uttalade, att markområdet borde

reserveras för statliga ändamål, men att riksdagen icke vore beredd att

biträda uppfattningen, att området i första hand borde tagas i anspråk

för behov, som kunde uppstå i samband med karolinska sjukhusets fortsatta

utbyggnad.

Utan att nu taga definitiv ställning till frågan om det framtida användandet

av Eugeniahemmets markområde, vill departementschefen framhålla,

att han av vad kommissionen för förhandlingar rörande karolinska

sjukhusets utbyggande in. in. anfört blivit övertygad om att det torde bli

nödvändigt att inom Norrbackaområdet söka finna utrymme för de ovannämnda

nervklinikerna. Såvitt nu kan bedömas, torde en förläggning av

klinikerna till närheten av karolinska sjukhusets psykiatriska klinik närmast

komma i fråga. Härvid skulle eventuellt viss del av Eugeniahemmets

område behöva tagas i anspråk för klinikerna. Hittills upprättade skissritningar

för nervklinikerna utvisar emellertid, att deras uppförande icke

skulle behöva inkräkta på Eugeniahemmets område i sådan utsträckning,

att en om- och tillbyggnad av Eugeniahemmet enligt det framlagda förslaget

skulle äventyras.

De av departementschefen förordade byggnadsarbetena vid Eugeniahemmet

innebär icke ny- eller ombyggnadsarbeten av sådan omfattning, att

detta medför ett ställningstagande till frågan om Eugeniahemmets framtida

förläggning, utan är närmast att betrakta som genomförandet av en

sedan länge behövlig upprustning av hemmet, som f. n. fyller en viktig

uppgift inom svensk vanförevård och som vid ett bifall till av departementschefen

framlagda förslag kommer att under den närmaste tiden få

ökade möjligheter att fylla en central funktion inom landets spastikervård,

där behovet av vårdplatser är mycket stort. Departementschefen tillstyrker

därför, att de föreslagna byggnadsarbetena vid Eugeniahemmet kommer

till stånd, och har intet att erinra mot de till 450 000 kronor beräknade

kostnaderna. Emellertid föreslås, att kostnaderna fördelas på två budgetår,

varvid för nästa budgetår anses böra anvisas ett belopp av 375 000 kronor.

Vad angår förslaget om anskaffande av utrustning har departementschefen

i och för sig intet att erinra men förordar, att centrala sjukvårdsberedningen

får undersöka om icke kostnaderna för operation, röntgen och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

EEG-laboratorium skulle kunna nedbringas genom att Eugeniahemmet

finge använda motsvarande resurser vid karolinska sjukhuset eller Norrbackainstitutet.

För nästa budgetår anses av det äskade anslaget, 150 000

kronor, endast halva beloppet eller 75 000 kronor behöva ställas till förfogande.

Sammanlagt bör alltså till byggnadsarbeten och upprustning vid

Eugeniahemmet anvisas 450 000 kronor. För ändamålet anses å riksstaten

böra uppföras ett särskilt anslag av reservationsanslags natur, benämnt

Ombyggnad och utrustning av Eugeniahemmet.

Det föreslagna spastikerhemmet i Göteborg har kostnadsberäknats till

990 000 kronor. Som ovan framhållits, anser sig departementschefen icke

kunna föreslå, att medel för ändamålet anvisas redan för nästa budgetår.

Det förutsättes, att föreliggande skissritningar blir föremål för ytterligare

bearbetning. För det fortsatta utredningsarbetet bör medel anvisas för

nästa budgetår och departementschefen förordar, att ett belopp av 30 000

kronor ställes till förfogande från ett för ändamålet uppfört reservationsanslag

till Utredning rörande ett spastikerhem i Göteborg.

Beträffande slutligen medelsanvisning för uppförande och inredning av

ny köksbyggnad vid kustsanatoriet Apelviken förordas, att statsbidrag

beviljas föreningen kustsanatoriet Apelviken för utförande av de byggnadsarbeten,

som omfattas av den av medicinalstyrelsen föreslagna första

etappen. Den härför erforderliga medelstilldelningen, cirka 840 000 kronor,

föreslås skola uppdelas på två budgetår. För nästa budgetår anses för

arbetenas påbörjande ett belopp av 375 000 kronor böra ställas till förfogande.

Medlen föreslås skola anvisas från anslaget till Bidrag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter. Då å detta anslag,

vilket i statsverkspropositionen preliminärt uppförts med ett formellt belopp

av 100 kronor, finnes en odisponerad reservation av omkring 400 000

kronor, och då departementschefen i övrigt icke föreslår någon medelsanvisning

för byggnadsarbeten vid tuberkulossjukvårdsanstalterna, skulle

anslaget för budgetåret 1955/56, såsom i statsverkspropositionen förordats,

uppföras allenast med ett formellt belopp av 100 kronor. Såsom förutsättning

för statsbidraget till föreningen kustsanatoriet Apelviken bör gälla,

att byggnadsföretaget utföres i huvudsaklig överensstämmelse med nu föreliggande

ritningar, sedan dessa överarbetats enligt byggnadsstyrelsens och

centrala sjukvårdsberedningens anvisningar och därefter godkänts av medicinalstyrelsen.

Motioner

I de likalydande motionerna I: 232 av herr Huss m. fl. och II: 295 av

fru Sjöstrand m. fl. har yrkats, att riksdagen beslutar att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa att frågan om förstärkning av rehabiliteringsverksamheten,

d. v. s. möjligheterna att medelst såväl medicinska som arbets
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955 27

vårdande och sociala åtgärder bistå långvarigt sjuka eller olycksfallsskadade

att vinna återanpassning i arbetslivet, upptages till utredning,

varvid uppmärksamhet även bör fästas vid behovet att utbygga studie-,

undervisnings- och forskningsmöjligheterna, samt att riksdagen förelägges

de förslag denna utredning kan föranleda.

I de likalvdande motionerna 1:472 av herrar Sunne och Huss och

11: 5S1 av herr Rimmerfors och fru Sjöstrand har hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 135 måtte uttala dels att överflyttandet

av ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet till karolinska

sjukhuset påskyndas, dels att den rent medicinska delen av den nuvarande

arbetskliniken i Stockholm hör vara nära ansluten till karolinska sjukhuset,

dels ock att Norrbackainstitutets skolhem på Lidingö tår kvarstanna

i sin hittillsvarande regi.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina förslag

hänvisas till motionerna 11:295 och 1:472.

Utskottet

Vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet har som framgår av propositionen

sedan tiden omkring sekelskiftet grunden i många hänseenden

lagts till ortopedvården i vårt land samt yrkesskoleväsendet och den moderna

arbetsvärden. Efter hand som utvecklingen gått framåt har olika

anstalter och anordningar tillkommit, varvid skilda huvudmän och statsorgan

engagerats för dessa numera starkt differentierade uppgifter. Redan

sedan många år tillbaka har det därför varit uppenbart att vanföreanstalternas

verksamhet inte i tillräcklig mån tillgodosett de krav på samordning

med samhällets övriga sjukvård, vanförevård och socialvård över

huvud, som hetingas av önskemålen om förbättrade möjligheter till översiktlig

planläggning, klar gränsdragning och därmed följande effektivering.

Det förslag, som framlagts av 1951 års vanförevårdsutredning, innebär

riktlinjer i fråga om anstalternas ställning, organisation och verksamhet

samt om vården av normalbegåvade spastiska barn. Kommittéförslaget har

i huvudsak tillstyrkts av det övervägande flertalet remissinstanser, och

departementschefen har i väsentliga delar ansett sig kunna biträda utredningens

förslag.

För egen del godtar utskottet departementschefens uppfattning, att det

varit av värde att de traditionella tänkesätten inom vanförevården i betänkandet

underkastas en förutsättningslös omprövning. Utskottet ansluter

sig även i princip till det program för ortoped- och spastikervarden samt

viss arbetsvärd för partiellt arbetsföra, som framlagts i propositionen. Beträffande

utformningen av olika förslag vill utskottet anföra täljande.

I fråga om den ortopediska specialistvården innebär departementschefens

förslag att ortopedvården skall skiljas från vanföreanstalterna och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

elter hand överföras till de kommunala sjukhushuvudmännens regi. Utskottet

tillstyrker förslaget, men förutsätter härvid att frågan om kompensation

till de kommunala sjukvårdshuvudmännen så snart omständigheterna

det medger upptages till prövning. Under övergångstiden, intill

dess ortopedvården kunnat utbyggas inom sjukvårdsområdena, föreslås

att landsting och landstingsfria städer för av dem belagda vårdplatser skall

ei lägga ersättning enligt grunder som framgår av den nyss nämnda redogörelsen,

varvid de närmare bestämmelser, som kan aktualiseras vid ett

genomförande av den nya ordningen, bör regleras vid överläggningar mellan

medicinalstyrelsen och berörda parter. Utskottet har intet att erinra

mot detta förslag men vill uttala som ett önskemål, att medicinalstyrelsen

vid dessa överläggningar anbefalles undersöka, om inte provinsialläkare

och andra tjänsteläkare under övergångstiden kan bibehållas vid nuvarande

lemissrätt till vanföreklinikerna, trots att detta skulle innebära en viss

utvidgning av den remissrätt, som gäller enligt det s. k. utomlänsavtalet.

I fråga om överförandet av vanföreanstalternas ortopediska kliniker innebär

departementschefens förslag, att på kommittén för karolinska sjukhusets

fortsatta utbyggande skall ankomma att närmare undersöka förutsättningarna

för förläggandet av en ny ortopedisk klinik till karolinska

sjukhusets område samt att förhandlingar skall upptagas angående avvecklingen

av garnisonssjukvården vid karolinska sjukhuset m. m. Intill

dess den nya kliniken kommit till stånd, bör den ortopediska kliniken kvarbliva

vid vanföreanstalten. Även de ortopediska klinikerna vid vanföreanstalterna

i Göteborg, Härnösand och Hälsingborg skall få kvarbliva under

sina nuvarande huvudmän, intill dess närmare angivna förhandlingar

och överläggningar lett till resultat.

I motionerna I: 472 och II: 581 har yrkats, att riksdagen skall uttala att

överflyttandet av den ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet till

karolinska sjukhuset påskyndas. Utskottet kan knappast finna det lämpligt

att riksdagen skulle uttala sig rörande takten för överförandet av ifrågavarande

kliniker, innan erforderliga utredningar slutförts, och avstyrker

därför detta yrkande i motionerna. I övrigt föranleder vad departementschefen

i denna del anfört inte annat uttalande från utskottets sida än att

utskottet förutsätter, att kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta

utbyggande i här avsedda sammanhang söker framlägga definitivt förslag

rörande den framtida användningen av Eugeniahemmets markområde.

Vad angår yrkesutbildningen och därmed sammanhängande verksamhet

understryker utskottet departementschefens uttalande att även de partiellt

arbetsföra, som tillhör gruppen vanföra, i princip bör beredas tillfälle

att i största möjliga utsträckning utnyttja den allmänna yrkesutbildningen.

Departementschefen har förordat, att arbetsklinikerna i Stockholm och Göteborg

skall överflyttas till vanföreanstalterna i dessa städer för att den

yrkesutbildande verksamheten där skall tillföras resurser i fråga om kva
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 är 1955

29

lificerad arbetsprövning. I motionerna 1:472 och 11:581 har yrkats att

riksdagen måtte uttala att den rent medicinska delen av den nuvarande

arbetskliniken i Stockholm bör vara nära ansluten till karolinska sjukhuset.

Departementschefen har framhållit, att Stockholmsanstalten är

så belägen, att ett mycket intimt samarbete med karolinska sjukhuset

lätteligen kan ordnas, och han har därjämte uttalat, att ett dylikt samarbete

hör ske mellan den ombildade vanföreanstalten och närmaste ortopediska

klinik. För utskottet har det mot bakgrunden av dessa uttalanden

varit svårt att avgöra, huruvida någon verklig skillnad föreligger mellan

motionärernas intentioner och departementschefens. I varje fall synes

de fördelar av praktisk och organisatorisk natur, som står att vinna genom

överflyttningen av arbetsklinikerna till vanföreanstalterna, uppväga den

eventuella olägenheten av att en formell anslutning av den medicinska

delen till det angränsande sjukhuset inte kan ordnas. Utskottet är därför

inte berett att tillstyrka ifrågavarande motionsyrkande.

Departementschefen har berört vissa synpunkter på och förslag rörande

förhållandet mellan den medicinska och sociala rehabiliteringsverksamheten

samt uttalat att de framförda förslagen till sin natur är så vittsyftande,

att han inte i detta sammanhang kunnat ta ställning till hithörande frågor.

I motionerna I: 232 och II: 295 har yrkats, att riksdagen skall besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att frågan om en förstärkning

av rehabiliteringsverksamheten, d. v. s. möjligheterna att medelst såväl

medicinska som arbetsvårdande och sociala åtgärder bistå långvarigt sjuka

eller olycksfallsskadade att vinna återanpassning i arbetslivet, upptages

till utredning, varvid uppmärksamhet även bör fästas vid behovet att utbygga

studie-, undervisnings- och forskningsmöjligheterna samt att riksdagen

förelägges de förslag denna utredning kan föranleda. Utskottet har ådagalagt

sin positiva inställning till den av motionärerna avsedda verksamheten

genom att i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11 tillstyrka

inrättandet av en befattning hos medicinalstyrelsen för handläggning i

första hand av frågor rörande den medicinska rehabiliteringsverksamheten.

Utskottet underströk därvid angelägenheten av att åtgärder från styrelsens

sida vidtoges vid planeringen och utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten.

Chefen för socialdepartementet har också, såsom i motionerna

antytts, enligt bemyndigande den 7 januari 1955 tillkallat särskilda

sakkunniga för utredning om rehabiliteringsåtgärder in. in. Då motionärernas

önskemål till avsevärd del torde kunna tillgodoses genom åtgärder

av de sålunda tillkomna statsorganen och de frågor som berör den medicinska

rehabiliteringsverksamheten såsom departementschefen framhållit

bör ägnas uppmärksamhet även under det fortsatta arbetet med utformningen

av de ombildade vanföreanstalterna, finner utskottet inte skäl

biträda yrkandet i motionerna I: 232 och II: 295.

Departementschefens förslag beträffande skolundervisningen kan utskot
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 139 av 1955

tet i princip tillstyrka. Därvid förutsätter utskottet, att man vid genomförandet

av principen att även vanföra barn i största möjliga utsträckning

får gå i vanliga skolor går fram med tillbörlig varsamhet. Även utskottet

anser, att ställning inte för närvarande kan tagas till frågan om en avveckling

av vanförevårdens skolhem eller en minskning av platsantalet.

Departementschefen har biträtt utredningens förslag att Stockholmsanstaltens

skolhem på Lidingö skall överföras till Eugeniahemmets regi.

I motionerna I: 472 och II: 581 har anförts, att det sammanförande av barn

som invalidiserats genom polio med höggradiga spastiker, som redan nu

förekommer på Eugeniahemmet, har påtagliga psykologiska nackdelar. I

motionerna har yrkats att riksdagen skall uttala, att Norrbackainstitutets

skolhem på Lidingö får kvarstanna i sin hittillsvarande regi. Utskottet har

under hand inhämtat, att man på Eugeniahemmet inte iakttagit några i

motionerna avsedda nackdelar till följd av sammanförandet av patienter

av skilda kategorier. Med hänsyn härtill och då utskottet förutsätter att

man vid utnyttjandet av skolhemmet, som föreslås överfört i ny regi bl. a.

för att öka differentieringsinöjligheterna, skänker de psykologiska synpunkterna

erforderligt beaktande, är utskottet inte berett tillstyrka det sålunda

gjorda motionsyrkandet.

Vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande vård- och arbetshemsverksamlieten

har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Vidkommande förslagen rörande kuratorsverksamheten och arbetscentralerna

vill utskottet endast understryka, att tillsynsmyndigheten vid

sina överväganden av hithörande spörsmål bör beakta såväl behovet av

personlig omvårdnad av detta klientel som kravet på en samordning med

den allmänna arbetsvärdens organ.

Förslagen beträffande de ombildade vanföreanstalternas ställning, finansiering

och organisation anser utskottet innefatta en ändamålsenlig lösning

i dagens läge. Utskottet tillstyrker alltså i huvudsak vad departementschefen

härutinnan anfört men understryker härvid att en omprövning av

dessa frågor kan bli påkallad när ombildningen genomförts. Utskottet har

intet att invända mot att det får ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda

erforderliga föreskrifter angående tjänstetillsättningar liksom om formerna

för avtalsförhandlingar in. in. Däremot synes det utskottet naturligt, att

t lågor om regleringar av tjänster och inrättande av nya tjänster för tiden

efter utgången av budgetåret 1955/56 — då staten skall bestrida anstalternas

kostnader enligt av Kungl. Maj :t godkända utgifts- och inkomststater

— underställs riksdagen i samma omfattning som beträffande statliga

institutioner.

Departementschefens förslag i fråga om vården av normalbegåvade spastiska

barn innebär i huvudsak att Eugeniahemmets sjukavdelning skall

beredas möjligheter att fullfölja sin utveckling till en central spastikeranstalt

samt att staten skall påtaga sig anläggningskostnaderna för ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

31

hem om 30 platser för vård av spastiska barn i förskoleåldern i Göteborg.

Bedömandet av vilka åtgärder som bör vidtagas för åstadkommande

av en tillfredsställande spastikervård försvåras enligt utskottets uppfattning

av osäkerhet i fråga om vårdbehovets såväl storlek som närmare utformning.

Utskottet förordar emellertid, att departementschefens förslag

godtages som ett första led i utbyggnaden av spastikervårdsorganisationen.

Härvid förutsätter utskottet, att åt medicinalsyrelsen uppdrages att efter

samråd med sjukhushuvudmännens centrala organisationer söka ge fastare

linjer åt den nya vårdorganisationen. Utskottet finner angeläget, att vid

detta fortsatta planläggningsarbete särskild uppmärksamhet ägnas frågan,

om inte humanitära skäl kan förenas med ekonomiska synpunkter till

förmån för inrättandet av ytterligare en eller flera centralanstalter för vården

av de spastiker, som måste omhändertagas i särskilda hem.

Övriga i propositionen framlagda, här ovan inte särskilt berörda förslag,

har inte givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

1) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 25 februari 1955 förordade

förslag rörande den framtida organisationen och finansieringen

av verksamheten vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet

samt angående vården av normalbegåvade spastiska

barn;

2) godkänna av departementschefen föreslagna ändrade

grunder för statsbidragen till stödjebandage och proteser

in. m.; samt

3) för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln såsom

reservationsanslag anvisa

a) till Ombyggnad och utrustning av Eugeniahemmet

450 000 kronor;

b) till Utredning rörande ett spastikerhem i Göteborg

30 000 kronor; samt

c) till Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkuloss

jukvårdsanstalter 100 kronor;

II. att motionerna I: 232 och II: 295 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

III. att motionerna 1:472 och 11:581 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 139 år 1955

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, fröken Andersson, herrar Näsström,

Pålsson, Hesselbom, Einar Persson, Ragnar Persson, Thun, Axel

Andersson och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Svensson i Ljungskile, Åkerström,

fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Petterson i Degerfors, Birke,

Onsjö, fru Ericsson i Luleå, herrar Gustafsson i Stockholm, Gustafsson i

Skellefteå och fröken Olsson.

av fröken Elmén.

Reservation

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLH SS

506195

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vanföreanstalterna och Eugeniahernmet to. to. a1 i texten