Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kangl. Maj.ts framställningar angående anslag för budgetåret 1955/56 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1955-05-20 · 98 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 98 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:150, Utlåtande i anledning av Kangl. Maj.ts framställningar angående anslag för budgetåret 1955/56 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

1

Nr 150

Utlåtande i anledning av Kangl. Maj.ts framställningar angående

anslag för budgetåret 1955/56 till främjande

av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (bilaga 7,

punkterna 57—65), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 4 januari 1955, föreslagit riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen

förordat;

II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas fr. o. m. budgetåret 1955/56;

III. besluta, att i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna antalet

kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med två;

IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1955/56;

V. medgiva, att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag till inrättande

av pensionärshem må meddelas intill ett belopp av 10 000 000 kronor;

VI. för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 671 400

kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 555 000

kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 855 000

kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av

677 000 kronor;

5) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor;

6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 85 000 000 kronor;

7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 30 000 000 kronor;

8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

100 kronor;

1—967 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 150

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska

frågor ett reservationsanslag av 100 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bilaga

26, punkterna 1 och 2 samt 4—6), under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1955, föreslagit

riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i grunderna

för egnahemslån;

II. medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill

ett belopp av 650 000 000 kronor;

III. medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 140 000 000 kronor;

IV. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under

budgetåret 1955/56, bestämmes till 3,25%;

V. för budgetåret 1955/56 å kapitalbudgeten anvisa

a) under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

490 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett

investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

b) under fonden för låneunderstöd

1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag

av 210 000 000 kronor;

2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag

av 100 kronor;

3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag

av 100 kronor. .

Därjämte har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 19), under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den

4 januari 1955, föreslagit riksdagen att, under förutsättning att motsvarande

investeringsanslag beviljas, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

för budgetåret 1955/56 i Lånefonden för bostadsbyggande anvisa ett

reservationsanslag av 122 500 000 kronor.

I propositionen nr 1 (bilaga 20) har Kungl. Maj:t slutligen, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den

4 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av 228 500 000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

3

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 194, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 22 april

1955, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de

bestämmelser beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å

vissa bostadsbyggnadslån, som må befinnas erforderliga med anledning

av det höjda ränteläget, dels ock — med ändring därutinnan av vad som

föreslagits i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, punkten 61 — för

budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln till Kapitalmedelsförluster och

ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån anvisa ett förslagsanslag av

25 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 119 av herrar Erik Olsson och Olsén,

1:219 av herr Ewerlöf m. fl.,

1: 220 av herr Ewerlöf m. fl.,

1: 222 av herrar Norling och öhman,

1:226 av herr Strandler m. fl.,

1:231 av herr Axel Svensson m. fl.,

1: 329 av herr Ohlon,

I: 330 av herr Alvar Andersson m. fl.,

1: 527 av herrar Norling och Helmer Persson,

1:528 av herr Alvar Andersson m. fl.,

1:534 av herr Ewerlöf m. fl. samt

1:535 av herr Alexander son;

från andra kammaren

II: 78 av herr Gustafsson i Skellefteå,

II: 119 av herr Nilsson i Östersund m. fl.,

II: 125 av herr Jacobson i Vilhelmina,

11:275 av herr Adamsson m. fl.,

11:281 av herrar Almgren och Johanson i Västervik,

11:284 av herr Hjalmarson m. fl.,

11:285 av herr Hjalmarson m. fl.,

11:287 av herrar Senander och Johansson i Stockholm,

11:393 av herr Ekdahl m. fl.,

11:394 av herr Helén,

11:415 av herr Ohlin m. fl.,

II: 416 av herr Sjölin in. fl.,

11:418 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.,

11:656 av herrar Carlsson i Bakeröd och Pettersson i Norregård,

11:663 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 664 av herrar Ståhl och Larsson i Stockholm samt

11:665 av herr Gustafsson i Skellefteå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Över motionerna I: 220 och II: 285 samt I: 329 och II: 415 i vad de rör

frågan om åtgärder för rationalisering och förbilligande av bostadsbyggandet

har utskottet inhämtat yttranden från bostadsstyrelsen och statens

nämnd för byggnadsforskning. Dessa yttranden har fogats såsom bilagor

till förevarande utlåtande (Bilaga 1 och 2).

Propositionerna

FEMTE HUVUDTITELN

Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Vid anmälan av bostadsstvrelsens avlöningsanslag

för innevarande budgetår (V ht s. 157) erinrade departementschefen

om den översyn av olika delar av styrelsens organisation, som han

tidigare förutskickat med anledning av de genomförda ändringarna beträffande

ärendesfördelningen mellan styrelsen, länsbostadsnämnderna och de

kommunala förmedlingsorganen. Vidare erinrades, att frågan om införandet

på bostadsområdet av ett system med statliga kreditgarantier i stället

för lån enligt beslut av Kungl. Maj :t i januari 1953 hänskjutits till förnyad

utredning. Då denna kunde komma att aktualisera olika organisatoriska

spörsmål, ansåg departementschefen det ändamålsenligt att den

nämnda översynen av styrelsens organisation fick anstå. Med hänsyn till

de verkställda decentraliseringsåtgärderna fann han det emellertid möjligt

att föreslå en viss minskning av styrelsens personalorganisation.

Utredningen om ett statligt kreditgarantisystem på förevarande område

är ännu icke slutförd. Departementschefen räknar icke med att något förslag

i ämnet skall föreläggas 1955 års riksdag. Under sådana förhållanden

föreligger enligt hans mening ännu icke förutsättningar för att påbörja

den nämnda översynen av styrelsens organisation. Denna bör under nästa

budgetår bibehållas i huvudsak oförändrad. Styrelsens förslag att kamerala

sektionen skall utökas med tre biträdestjänster till följd av lånestockens

successiva tillväxt bör dock föranleda, att medel beräknas för en

kontorist i Cg 13 och ett biträde i reglerad befordringsgång.

I vad det gäller bostadsstvrelsens förslag om tillfällig förstärkning av

lånebyråns personalorganisation i syfte att utveckla styrelsens värderingsmetoder

framhålles betydelsen av att värderingsmetoderna blir ändamålsenliga.

Det är sålunda angeläget, att förbilligandet av bostadsbyggandet

genom rationaliseringsåtgärder snabbt blir känt och kan föranleda däremot

svarande reducering av belåningsvärdena. Vid anmälan av medelsbehovet

under lånefonden för bostadsbyggande framlägges beräkningar

rörande långivningen under nästa budgetår enligt vilka lånebyråns arbetsbörda

kommer att bli av mindre omfattning än bostadsstyrelsen har antagit.

På grund härav anses den av styrelsen åsyftade intensifieringen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

5

utredningarna angående värderingsmetoderna kunna komma till stånd

inom ramen för nuvarande personalorganisation.

Vad som anförts beträffande översyn av styrelsens personalorganisation

anses icke böra hindra att visst utrymme nu lämnas för ordinariesättning

av tjänster. Departementschefen förordar, att tjänster för två kanslibiträden

i Cell, en kontorist i Ce 13, en kansliskrivare i Ce 15, en registrator

i Ce 17 och en förste byråsekreterare i Ce 29 ombildas till ordinarie befattningar.

Styrelsens förslag i fråga om löneklassuppflyttningar in. m. föranleder

ingen erinran. Med hänsyn härtill samt till den förordade personalförstärkningen

föreslås att anslaget höjes med 68 900 kronor samt upptages

med (3 602 500 + 68 900) 3 671 400 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Anslagsposten till reseersättningar höjes

i enlighet med statskontorets förslag med 5 000 kronor. Till expenser för

annat än eget behov beräknas ytterligare 10 000 kronor, medan medelsanvisningen

till övriga expenser för eget behov minskas med 5 000 kronor.

Då härjämte inkomstposten höjes med 10 000 kronor, uppföres anslaget

med oförändrat belopp av 555 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Länsbostadsnämndernas arbets
börda

har under det sistförflutna budgetåret ökats betydligt. Detta beror

delvis på de genomförda decentraliseringsåtgärderna men framför allt på

ökningen av egnahemslångivningen. Det är sannolikt att den preliminära

långivningen under nästa budgetår blir av minst samma omfattning som

under budgetåret 1953/54. En betydande ökning av antalet ansökningar

om slutligt beslut om lån är vidare att emotse, vilket medför en avsevärd

ökning av arbetsuppgifterna.

En viss personalförstärkning anses därför motiverad. Departementschefen

förordar, att personalorganisationen förstärkes med en ingenjör i Cg 23

och två ingenjörer i högst Cg 21. Vidare tillstyrkes, att biträdespersonalen

ökas med två kanslibiträden i Cg 11 och med fem biträden i reglerad befordringsgång.

För ersättning till länsarkitektkontoren för ritningsgranskning beräknas

ytterligare 50 000 kronor. Styrelsens beräkning av kostnaderna för

löneklassuppflyttningar in. in. godtas.

Antalet kontorsbiträdestjänster i Ca 8 ökas med 2 till 25. Vidare biträdes

styrelsens förslag att de extra ingenjörstjänster, som inrättats förra

året, nämligen två i 23 lönegraden och fem i högst 21 lönegraden, nu uppföres

på extra ordinarie stat.

På grund av de förordade förslagen ökas anslagsbehovet med 190 000

kronor. Emellertid anses anslagsposten (ill arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, med hänsyn till belastningen kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

minskas med 25 000 kronor till 75 000 kronor. Anslagsökningen begränsas

därför till 165 000 kronor. Anslaget upptages alltså med (2 690 000 +

165 000) 2 855 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. Anslagsposten till expenser uppräknas

med 15 000 kronor och anslaget upptas sålunda med (662 000 +

15 000) 677 000 kronor.

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån.

Från anslaget bestrides främst kostnaderna för sådan eftergift å ränta och

amortering beträffande tertiärlån och egnahemslån, som lämnas låntagare

i anledning av att räntekostnaderna å underliggande krediter överstiger

den vid resp. låns beviljande garanterade räntan.

I propositionen nr 1 beräknas anslagsbehovet för nästa budgetår till

20 000 000 kronor. Därjämte föreslås — under erinran att ränteeftergift

kan beviljas under högst tio år från det att det statliga lånet har utanordnats

och att riksdagen i avbidan på ett slutligt ståndpunktstagande till

frågan om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet medgivit

att räntegarantien förlänges beträffande de lån som har utestått i tio

år — att en motsvarande förlängning av garantitiden medgives intill utgången

av nästa budgetår.

I propositionen nr 194 anföres att den av fullmäktige i riksbanken den

18 april 1955 beslutade höjningen av diskontot till 3,75 % kan väntas medföra,

att räntesatsen å primärkredit för bostadsfastigheter stiger från ca

3,5 % till drygt 4,5 %. De problem i olika hänseenden rörande bostadsbyggandet

och finansieringen av bostadsfastigheter, som räntehöjningen

aktualiserar, kan ännu endast delvis överblickas. Åtgärder som förutsätter

beslut av riksdagen anses f. n. endast erfordras i fråga om eftergifter beträffande

ränta och amortering å tertiärlån och egnahemslån. Beträffande

de härutinnan gällande bestämmelserna anföres i propositionen följande.

Bestämmelser angående sagda eftergifter finns intagna i 13 § kungörelsen

den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån och

12 § kungörelsen samma dag (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån till

flerfamiljshus. Enligt ifrågavarande bestämmelser kan beträffande byggnadsföretag,

för vilket beviljats tertiärlån eller egnahemslån, eftergift i

fråga om ränta och amortering å statslånet tillerkännas låntagaren om

denne under något av de tio första åren efter primär- och sekundärlåns

upptagande nödgas erlägga högre ränta än 3 % för primärkredit och däremot

svarande ränta för sekundärkredit. En dylik räntegaranti har lämnats

i fråga om skilda bostadslån allt sedan år 1941, därvid dock under

vissa perioder den ränta, som har garanterats låntagaren beträffande primärlån,

har utgjort 3,5 %. Den bestämmelsen har hela tiden gällt, att eftergift

under garantitiden kan höjas högst med belopp, som motsvarar en procent

av primär- och sekundärkrediten. Sagda föreskrift innebär, att om

primärlåneräntan stiger över 4 %, eftergift ej i alla fall kan beviljas till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

7

så stort belopp, att den räntekostnad, som det ankommer på låntagaren

att bära, begränsas till vad som motsvarar 3 %. I fråga om vissa äldre

lån, där såsom nyss nämnts den garanterade räntan i fråga om primärkredit

utgör 3,5%, blir motsvarande övre gräns för full eftergift 4,5%.

Enligt beslut av 1952 och 1953 års riksdagar har — i avbidan på ett

slutligt ståndpunktstagande till frågan om införande av ett kreditgarantisystem

på bostadsområdet — medgivits att räntegaiantien förlänges beträffande

de lån, som har utestått i tio år. Förslag om en motsvarande

förlängning av garantitiden intill utgången av nästa budgetår har förelagts

riksdagen i statsverkspropositionen.

Såsom nämnts väntas räntesatsen å primärkredit stiga till drygt 4,5 %.

Om för alla de företag, som beviljats statligt bostadslån jämte räntegaranti,

även fortsättningsvis skall kunna beviljas full eftergift kräves, att förutberörda

maximering av eftergiftens storlek häves. Skäl talar för att så

sker. Eftergiftens uppgift är att förhindra, att räntefluktuationer rubbar

stabiliteten i de statsbelånade fastigheternas ekonomi. Det anses därför

önskvärt att den nu inträdda räntehöjningen, vars varaktighet är obestämd,

mötes genom en sädan utökning av eftergifterna, att en stegring a''v

låntagarnas kapitalkostnader och därav föranledd allmän höjning av hyror

och bostadskostnader i de sedan början av 1940-talet tillkomna bostadshusen

i huvudsak elimineras.

Vid sådant förhållande torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande

att tills vidare meddela föreskrift av innebörd, att den i förenämnda kungörelser

och motsvarande äldre kungörelser införda bestämmelsen om

maximering av eftergiftens storlek ej skall äga tillämpning.

En begränsning av räntegarantien ligger också i dess utformning som

eftergift å ränta och amortering å tertiär- och egnahemslån. Det kan inträffa,

att summan av ränte- och amorteringsbeloppen på statslånet inte

uppgår till sådant belopp som motsvarar full kompensation för räntestegringen.

Kungl. Maj :t torde därför böra äga att även i andra hänseenden

än förut nämnts meddela de föreskrifter som kan befinnas erforderliga för

att räntegarantiens syfte skall uppnås.

Det kan beräknas att om den nu aktuella höjningen av räntesatserna

bleve bestående en längre tid kostnaderna för ifrågavarande eftergifter vid

full räntesubvention beträffande hittills beviljade lån skulle uppgå till ca

70 milj. kronor för år räknat mot vid tidigare ränteläge beräknade 20 milj.

kronor och att varje ny årsproduktion av bostäder skulle föranleda en

ökning med ca 13 milj. kronor. Under nästa budgetår kommer emellertid

enligt vad bostadsstyrelsen har meddelat tillgodoföringen av ränteeftergifter

att avse perioden 1 juli 1954—30 juni 1955 beträffande tertiärlån

och år 1954 beträffande egnahemslån. Den nu inträdda räntestegringen

påverkar alltså under nästa budgetår endast i relativt ringa utsträckning

anslagsbehovet till eftergifter. Det kan beräknas att ökningen blir

ungefär 5 milj. kronor. Anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränte
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

eftergifter ä vissa bostadsbyggnadslån, vilket i statsverkspropositionen

har uppförts med 20 milj. kronor, anses sålunda under de förut angivna

förutsättningarna för budgetåret 1955/56 böra upptagas med ett belopp av

25 milj. kronor.

Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för dels familjebostadsbidrag,

familjebidrag och bränslebidrag, dels ock statsbidrag till pensionärslägenheter,

s. k. pensionärsbostadsbidrag''.

Av bostadsstyrelsens uppgifter rörande bidragsgivningens omfattning

under det senaste budgetåret framgår, att utbetalningen av bidrag har haft

icke oväsentligt mindre omfattning än tidigare beräknats. Även om, såsom

styrelsen påpekat, anledningen härtill delvis är att söka i en eftersläpning

i fråga om utbetalningen av bidrag, vilken får betraktas såsom tillfällig,

anses anslaget för nästa budgetår böra nedräknas något och upptagas med

ett belopp av 85 000 000 kronor.

I anledning av vad bostadsstyrelsen anfört beträffande överförande av

familjebidrag till familjebostadsbidrag erinrar departementschefen om att

genom beslut av 1952 års riksdag den regeln gäller, att familjebostadsbidrag

kan utgå till familjer i lägenheter som har färdigställts efter år

1941. I samband härmed upptogs icke till särskild behandling frågan om

i vilken utsträckning familjebostadsbidrag skulle kunna beviljas till

familjer i flerfamiljshus, som tillkommit före 1942 jämlikt bestämmelserna

om bostadsanskaffningslån och familjebidrag. Enligt departementschefens

mening bör i överensstämmelse med bostadsstyrelsens praxis, då

styrelsen för dylikt hus medgivit övergång från familjebidrag till familjebostadsbidrag,

kungörelsen angående sistnämnda bidrag bli gällande utan

någon särskild inskränkning.

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. Från anslaget bestrides

utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,

lantarbetarbostadsbidrag, bidrag till fiskarbostäder samt förvaltningsbidrag

till förmedlare av bostadsegnahemslån.

Förbättringslångivningen har efter beslut av 1952 års riksdag successivt

utvidgats. Särskild vikt har lagts vid att äldre bostäder, som bebos

av pensionärer, rustas upp. Genom beslut av 1954 års riksdag har medgivits,

att under innevarande budgetår såsom en försöksverksamhet förbättringslån

skall kunna beviljas för upprustning av bostäder åt åldringar

i hus med mer än två lägenheter. Erfarenhet rörande denna försöksverksamhet

har ännu inte vunnits och departementschefen förordar att verksamheten

får fortgå även under nästa budgetår.

Enligt departementschefens mening är stödet till upprustning av bostäder

på landsbygden, särskilt i vad det gäller åldringarnas bostäder, av stor

betydelse. Förbättringslångivningen bör därför få forlgå i ungefär oför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ändrad takt. Han kan dock inte tillstyrka bostadsstyrelsens förslag att för

budgetåret 1955/56 skall beräknas 31 000 000 kronor, utan förordar samma

belopp som anvisats för innevarande budgetår eller 30 000 000 kronor.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. Såsom ram för ifrågavarande

bidragsgivning har för innevarande budgetår fastställts ett belopp av

10 000 000 kronor, innebärande i stort sett oförändrad bidragsgivning i förhållande

till föregående budgetår. Enär en mera avsevärd ökning av pensionärshemsbyggandet

i rådande läge på byggnadsmarknaden icke kan påräknas

och höjningar av tidigare tillstyrkta bidrag framdeles torde få

minskad omfattning räknar departementschefen med en oförändrad bidragsgivning

under nästa budgetår och kan icke tillstyrka bostadsstyrelsens

förslag om uppräkning av bidragsramen från 10 000 000 kronor till

12 000 000 kronor för såväl innevarande som nästa budgetår. I enlighet

med styrelsens förslag anses anslaget även för nästa budgetår böra upptagas

med endast ett formellt belopp av 100 kronor.

Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor.

Ifrågavarande upplysningsverksamhet har hittills haft relativt ringa

omfattning. Med hänsyn härtill och under beaktande av att statens nämnd

för byggnadsforskning i fortsättningen torde komma att bedriva upplysningsverksamhet

rörande olika byggnadstekniska frågor anser departementschefen,

att anslaget även för nästa budgetår bör upptagas med endast

ett formellt belopp av 100 kronor.

KAPITALBUDGETEN

Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas

endast i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas

tertiärlån till flerfamiljshus, egnahemslån, förbättringslån utom i vad

de är ränte- och amorteringsfria, samt förskott å tilläggslån till flerfamiljshus.

För innevarande budgetår har anslaget uppförts med 400 000 000

kronor.

Till eu början upptar departementschefen vissa särskilda lånefrågor till

behandling.

En avveckling av det provisoriska tilläggslånet har inletts. I fråga om

flerfamiljshus, som färdigställts under år 1954, beräknas sålunda lånet

med utgångspunkt från ett bidrag av 3 kronor per in2 lägenhetsyta mot

för tidigare färdigställda hus 4 kronor per in2. Beträffande hus, som färdigställes

efter utgången av år 1954, utgör beräkningsgrunden för lånet 2

kronor per in2. Ifrågavarande avveckling av det provisoriska tilläggslånet

har företagits under beaktande av att byggnadskostnaderna tenderat att

sjunka, bl. a. till följd av rationalisering och effektivisering av produktio
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

nen, vilket tagit sig uttryck i val av mera ekonomiska hustyper, utnyttjande

av moderna produktionsmetoder och mekaniska hjälpmedel samt tillverkning

av nya material.

Utsikterna beträffande byggnadskostnadernas framtida förändringar är

f. n. osäkra. Vissa tendenser till kostnadsökning har förmärkts under senare

tid. Å andra sidan pågår omfattande experiment med nya produktionsmetoder.

Det saknas icke exempel på att byggnadskostnaderna har

kunnat sänkas rätt avsevärt genom tillämpning av moderna tids- och arbetskraftsbesparande

byggnadsmetoder.

Även beträffande egnahemsproduktionen bar kostnadsutvecklingen varit

gynnsam under de senaste åren och nya relativt billiga typer av egnahem

har kommit tram på den senaste tiden. Den serie av typritningar, som utarbetats

av bostadsstyrelsen, utgör ett exempel härpå.

En fortsatt reducering av de generella subventionerna till nytillkommande

hus bör därför omfatta såväl tilläggslån till flerfamiljshus som

räntefri stående del av egnahemslån till eu- och tvåfamilj shus. I överensstämmelse

med vad som redan gäller i fråga om tilläggslånet bör det få ankomma

på Kungl. Maj:t att besluta om avvecklingstakten beträffande egnahemssubventionen.

Vid prövning av subventionsfrågan bör liksom hittills bär varit fallet utvecklingen

av byggnadskostnaderna beaktas. Hänsyn bör emellertid även

kunna tagas till utvecklingen av reallöner och levnadsvillkor över huvud

taget.

Även om den pågående rationaliseringen av bostadsbyggandet samt den

under de senaste åren gynnsamma reallöneutvecklingen aktualiserar en reducering

av det provisoriska tilläggslånet liksom av den räntefria stående

delen av egnahemslånet, talar dock olika skäl för att en minskning av subventionerna

uppskjutes något. Såsom inledningsvis framhållits har vid det

senaste årsskiftet genomförts en reducering av tilläggslånet. Vidare må understrykas

att det är rimligt att redan igångsatta byggnadsföretag i allmänhet

erhåller den subvention, som gällde då företaget påbörjades. Beslut om

en reduktion av de generella subventionerna medför erfarenhetsmässigt att

vissa byggnadsföretag forceras för att de skall bli slutförda innan subventionsminskningen

träder i kraft. Detta förhållande samt angelägenheten av

att sysselsättningen blir god under vintermånaderna motiverar att en reduktion

av subventionerna genomföres icke såsom hittills vid ett årsskifte

utan tidigast förslagsvis den 1 april.

På grund av vad sålunda anförts anses det såsom nästa etapp i avvecklingen

av de generella subventionerna lämpligt, att för bostadshus, som

kommer att färdigställas tidigast den 1 april 1956, dels reducera det provisoriska

tilläggslånet med ytterligare det belopp, som motsvarar ett bidrag

av en krona per in2 lägenhetsyta, dels minska den räntefria stående delen

av egnahemslånet från 8 000 kronor till 6 000 kronor. I anslutning härtill

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

torde den allmänna regeln att i fråga om ombyggnad av en- och tvåfamiljshus

den räntefria stående delen av lånet ej får överstiga 30 % av belaningsvärdet

böra ändras därhän, att subventionen ej får överstiga 25 %

av sagda värde.

Departementschefen anser sålunda att om riksdagen intet har att erinra

däremot, Kungl. Maj:t bör äga att besluta om den här angivna reduceringen

av de generella subventionerna ävensom att, när med hänsyn till

utvecklingen av byggnadskostnader och reallöner så befinnes möjligt, besluta

om ytterligare avveckling av sagda subventioner.

Bostadsstvrelsens förslag i fråga om egnahemslån till ombyggnad av bostadshus

biträdes i huvudsak. Lån till ombyggnad bör alltså kunna beviljas

även om lägenhetsytan avsevärt överstiger den maximiyta, som

gäller för egnahemslån till nybyggnad, d. v. s. som regel 125 in2. Vid provning

av frågan om lån till ombyggnad av en- och tvåfamilj shus bor i stallet

ombyggnadskostnadernas storlek tillmätas avgörande betydelse. Såsom en

allmän regel torde härvid böra gälla att lån kan beviljas endast därest

ombyggnadskostnaden ej uppgår till mer än tre fjärdedelar av kostnaden

för nybyggnad av ett hus av maximal storlek.

I vad det gäller frågan om egnahemslån och förbättringslån till byggnadsföretag

på renbetesmark har departementschefen inhämtat att med

stöd av det år 1950 lämnade bemyndigandet egnahemslån har beviljats i 5

fall och förbättringslån i 17 fall, alla avseende Jämtlands län. De ifrågavarande

husen har en enkel standard. Den godkända produktionskostnaden

håller sig i regel mellan 20 000 och 25 000 kronor, vilket motsvarar

hälften av kostnaden för nybyggnad av ett egethem med vanlig standard.

Departementschefen tillstyrker att ifrågavarande långivning får bedrivas

även i fortsättningen. Vad lantbruksstvrelsen anfört beträffande långivningen

godtas. Han förutsätter emellertid att verksamheten liksom hittills

får begränsad omfattning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta

om långivningens storlek.

Departementschefen övergår härefter till att behandla irågan om långivningens

omfattning.

Inledningsvis erinras om att till grund för beräkningen av den preliminära

långivningen under innevarande budgetår låg antagandet att omkring

53 000 lägenheter i statsbelånade hus — varav 40 000 lägenheter i flerfamiljshus

och 13 000 lägenheter i eu- och tvåfamiljshus — skulle kunna

igångsättas under budgetåret. Om härtill lägges ca 4 000 lägenheter i hus

finansierade med privata lån kan den totala igångsättningen under budgetåret

uppskattas till ca 57 000 lägenheter.

Under år 1954 har igångsättningen av nya flerfamiljshus i stort sett

överensstämt med bär angivna antagande. Egnaliemsproduktionen har däremot

blivit större än som antogs. Det kan beräknas att omkring 17 000

egnahemslägenheter bar påbörjats under förra aiet. b äidigställandet a\

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

lägenheter har också överstigit tidigare uppskattningar och utgjorde 1953

omkring 52 000 lägenheter och beräknas 1954 ha uppgått till 55 000 lägenheter.

I vad gäller bostadsbyggandets storlek under år 1955 anses att produktionen

av nya bostadshus i överensstämmelse med vad som hittills har

gällt bör ges den omfattning som är möjlig vid fullt utnyttjande av de

reala resurserna samt ett rimligt hänsynstagande till andra angelägna byggnadsbehov.

Under så gott som hela år 1954 har sysselsättningen på byggnadsområdet

varit mycket god. Underskott på yrkesutbildad arbetskraft

har tidvis förelegat i viss utsträckning. En ytterligare igångsättning av nya

bostadsföretag skulle ha inneburit stora risker för överansträngning av resurserna

med förlängda byggnadstider och ett minskat färdigställande av

bostäder som följd. Det bör emellertid jämväl framhållas att den fortgående

rationaliseringen av byggnadsindustrien innebär att utsikterna bl. a.

för bostadsbyggandet måste bedömas vara relativt gynnsamma. I anledning

av vad sålunda anförts anses det i nuvarande ekonomiska läge rimligt

att för år 1955 utgå från att bostadsproduktionen skall kunna fortgå i

ungefär oförändrad takt.

I fråga om flerfamiljshus räknar departementschefen alltså med att

*8ån8sättningen under år 1955 skall få ungefär samma omfattning som

under år 1954 och alltså avse 42 000 lägenheter, varav 40 000 lägenheter i

statsbelånade flerfamiljshus. Egnahemsbyggandet har under år 1954 icke

varit underkastat några särskilda begränsningar. I det nu inträdda läget

på byggnadsmarknaden, utmärkt av knapphet på yrkesutbildad arbetskraft,

kan en tast ram för egnahemsbyggandet icke undvaras. Egnahemsbyggande

är vidare av en omfattning, som ur arbetsmarknadssynpunkt gör

det angeläget att eftersträva en jämn fördelning över hela året för att undvika

en överansträngning av resurserna under sommarhalvåret. Sålunda

bör endast hälften av den beräknade årsproduktionen av egnahem igångsättas

under första halvåret och åtgärder vidtagas för att hålla tillbaka

igångsättningen av egnahem under högsommaren. Erforderlig kontroll

öv er egnahemsbyggandets storlek och fördelning över året bör kunna erhållas

genom att dels en fast ram fastställes för egnahemslångivningen,

dels föreskrifter utfärdas rörande den takt i vilken ramen får tagas i anspråk.

I enlighet med vad sålunda anförts förordar departementschefen att den

preliminära långivningen beträffande en- och tvåfamilj shus gives en omfattning,

som motsvarar igångsättning under år 1955 av 14 000 lägenheter

i statsbelånade en- och tvåfamiljshus.

De gjorda antagandena i fråga om bostadsproduktionens storlek innebär

igångsättning av 57 000 ä 58 000 lägenheter under såväl budgetåret 1954/55

som budgetåret 1955/56.

Under förut angivna antaganden rörande igångsättningen av byggnads
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

13

företag under budgetåret 1955/56 kan den preliminära långivningen under

nämnda budgetår beräknas komma att avse ett sammanlagt belopp av

600 000 000 kronor. Härav antages 280 000 000 kronor avse tertiärlån och

320 000 000 kronor egnahemslån och förbättringslån. En fortsatt avveckling

av balansen av ärenden avseende lån till flerfamiljshus med ett belopp av

50 000 000 kronor bör vidare eftersträvas, vilket förutsätter att ramen fastställes

till 650 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen har förordat att ramen för preliminära beslut om lån

under nästa budgetår skall fastställas till 790 000 000 kronor, d. v. s.

140 000 000 kronor mer än vad departementschefen har förordat. Ifrågavarande

differens sammanhänger i första hand med dels den omständigheten

att styrelsen bär antagit en igångsättning under nästa budgetår avföretag

med ca 65 000 lägenheter medan departementschefen har beräknat

att företag med 57 000 å 58 000 lägenheter skall påbörjas, dels det förhållandet

att styrelsen har utgått ifrån att avvecklingen av balansen av ärenden

avseende lån till flerfamiljshus skall kunna bli av större omfattning

än departementschefen har beräknat.

I vad det gäller anslaget för nästa budgetår kan med ledning av förut

redovisade uppgifter om bostadsbyggandets storlek följande beräkning

göras. Tertiärlån antages komma att utbetalas för flerfamiljshus med

40 000 lägenheter. Enär tertiärlånet i genomsnitt per lägenhet utgör ca

7 500 kronor blir medelsbehovet 300 000 000 kronor. Egnahemslån beräknas

komma att utbetalas för 16 000 lägenheter i ny- och ombyggda en- och

tvåfamilj shus. Egnahemslånet utgör i genomsnitt per lägenhet icke fullt

19 000 kronor, varför medelsbehovet även i denna del kan beräknas till

300 000 000 kronor. Slutligen torde förbättringslån komma att utbetalas

med ett belopp av 10 000 000 kronor.

Utbetalningarna av tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån under

nästa budgetår kan alltså uppskattas till (300 000 000 + 300 000 000 +

10 000 000) 610 000 000 kronor.

Enligt vad bostadsstyrelsen upplyst utbetalas ca 70 % av preliminärt

beviljade egnahemslån förskottsvis. Med ledning av denna uppgift samt de

förut av departementschefen redovisade beräkningarna rörande egnahemslångivningen

under nästa budgetår kan utbetalningarna av förskott å

egnahemslån och förbättringslån under sagda budgetår uppskattas till

225 000 000 kronor. Enligt enahanda beräkningsgrunder kan antagas att

inbetalningarna av tidigare beviljade förskott å egnahemslån och förbättringslån

under nästa budgetår kommer att avse ett belopp av 220 000 000

kronor. I enlighet med bostadsstyrelsens beräkningar kan vidare antagas,

att såsom förskott å tertiär- och tilläggslån under nästa budgetår kommer

att utbetalas 10 000 000 kronor medan 85 000 000 kronor av tidigare utbetalade

förskott å dylika lån kommer att inflyta.

Behållningen å anslaget till följd av förskottsgivningen kan sålunda för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

nästa budgetår beräknas bli (220 000 000 — 225 000 000 + 85 000 000 —- 10 000 000) 70 000 000 kronor.

I enlighet med bostadsstyrelsens uppskattning antages vidare, att under

nästa budgetär kommer att inflyta 50 000 000 kronor i form av amorteringar

och genom inlösen av lån.

Resultatet av den redovisade anslagsberäkningen för budgetåret 1955/56

blir alltså att ett belopp av (610 000 000 — 70 000 000 — 50 000 000)

490 000 000 kronor erfordras.

Bostadsstyrelsen bär uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till

icke mindre än 645 000 000 kronor. Styrelsen har bl. a. förutsatt att utbetalningarna

av tertiärlån skall komma att avse företag med 45 000 lägenheter

mot av departementschefen antagna 40 000 lägenheter ävensom att

förskott å egnahemslån skall utbetalas med belopp, som motsvarar preliminära

beslut om egnahemslån för ny- och ombyggnad av ca 21 000 lägenheter

i en- och tvåfamiljshus jämfört med av departementschefen beräknade

drygt 16 000 lägenheter.

Även om ovisshet råder om utbetalningarna i framtiden, särskilt i vad

det gäller förskott å lån, anses anslaget till lånefonden för bostadsbyggande

för budgetåret 1955/56 böra upptagas med 490 000 000 kronor.

I detta sammanhang framhålles slutligen, att beloppet av utestående

räntefria stående delar av egnahemslån kan beräknas komma att öka med

135 000 000 kronor under budgetåret 1954/55 och med ca 100 000 000 kronor

under budgetåret 1955/56 vid den av departementschefen förutsatta

egnahemslångivningen samt under beaktande av vad förut anförts beträffande

avveckling av egnahemssubventionen.

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från

fonden, som inrättats fr. o. m. den 1 juli 1952, utlämnas lån till anskaffande

av byggnadsmaskiner, vilka ännu inte kommit till allmän användning inom

byggnadsindustrien men som kan väntas medföra avsevärda besparingar

i fråga om material och arbetskraft. Till fonden har hittills anvisats tillhopa

12 000 000 kronor. Vid utgången av budgetåret 1953/54 fanns å anslaget

ett outnyttjat belopp av 3 504 549 kronor.

Med hänsyn till det outnyttjade beloppet anses endast ett begränsat anslag

vara erforderligt för nästa budgetår. Under antagande av att långivningen

i fortsättningen bör få ungefär samma omfattning som hittills finner

departementschefen att ett belopp av 1 000 000 kronor är tillräckligt.

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Tilläggslån beviljas till

flerfamiljshus med belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett

bidrag av f. n. 2 kronor—3 kronor 60 öre per m2 lägenhetsyta. För innevarande

budgetår har anvisats ett investeringsanslag av 150 000 000 kronor.

I enlighet med vad departementschefen förut anfört vid anmälan av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

15

frågan om anslag till lånefonden för bostadsbyggande räknar han med att

såväl under budgetåret 1954/55 som under budgetåret 1955/56 kommer att

igångsättas omkring 40 000 lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus. Vidare

utgår han från att under år 1954 har färdigställts omkring 40 000

lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus.

Då det gäller den preliminära långivningen under nästa budgetår erinras

om att i det föregående förutskickats en reducering av det provisoriska

tilläggslånet med belopp som motsvarar ett bidrag av en krona

per in2 lägenhetsyta för byggnadsföretag som färdigställes tidigast den 1

april 1956. För nästa budgetår påverkar en dylik minskning av tilläggslånet

låneramen men icke medelsbehovet.

Det kan således antagas att den preliminära långivningen på grund av

ifrågavarande reduktion av tilläggslånet kommer att minskas från nuvarande

167 000 000 kronor till 105 000 000 kronor. Departementschefen har

förut beräknat ramen för preliminära beslut om tertiärlån under beaktande

av att en ytterligare minskning av balansen av ärenden avseende

lån till flerfamiljshus bör eftersträvas under nästa budgetår. I anledning

härav beräknar han ett ytterligare belopp av 35 000 000 kronor i tilläggslån.

Ramen för den preliminära långivningen under nästa budgetår anses

därför böra fastställas till (105 000 000 + 35 000 000) 140 000 000 kronor.

Vad härefter angår anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

under nästa budgetår beräknas detsamma under antagande av att

lån kommer att utbetalas till företag med 40 000 lägenheter. I anledning

härav föreslås, att det av bostadsstyrelsen äskade beloppet av 240 000 000

kronor nedräknas till 210 000 000 kronor.

Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder. Fi ån anslaget

utlämnas lantarbetarbostadslån, vilket icke får överstiga 80 % av de

uppskattade kostnaderna för företaget. I lånet kan även inbegripas förbättring

av vattentäkt. För ifrågavarande ändamål har för innevarande

budgetär anvisats ett investeringsanslag av 100 kronor.

Departementschefen förordar, att anslaget även för nästa budgetår uppföres

med endast ett formellt belopp av 100 kronor.

I detta sammanhang anses riksdagens medgivande böra inhämtas till att

räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,

fastställes till oförändrat 3,25%.

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Från anslaget utlämnas

lån för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering av tvätteri dels

till kommun eller landsting, dels till aktiebolag eller stiftelse, vari kommun

eller landsting är huvudintressenter, och dels till för ändamålet bildad

ekonomisk förening under förutsättning att vederbörande kommun är representerad

i föreningens styrelse. För innevarande budgetår har anvisats

ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

Medelsåtgången under innevarande budgetår för lån till kollektiva tvätterier

är beroende av flera ovissa faktorer. Med hänsyn jämväl till att

vid utgången av budgetåret 1953/54 kvarstod ett odisponerat belopp av

drygt 2 500 000 kronor anser departementschefen, att någon ytterligare

medelsanvisning icke är erforderlig för nästa budgetår. Han föreslår därför,

att anslaget upptages endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

AVSKRIVNING AV NYA KAPITALINVESTERINGAR

Av de till lånefonden för bostadsbyggande till och med budgetåret 1953/54

anvisade investeringsanslagen har enligt uppgifter som inhämtats från bostadsstyrelsen

326 milj. kronor disponerats för räntefria stående delar av

egnahemslån. För inneyarande budgetår beräknas ett belopp av ca 135

milj. kronor komma att tagas i anspråk för motsvarande ändamål. Av de

i lånefonden investerade medlen kan sålunda ca 461 milj. kronor beräknas

avse kapitalsubventioner till egnahem. Investeringsanslagen till lånefonden

har avskrivits med 25 %, motsvarande den avskrivningskvot som

tillämpas för lån löpande med 3 % ränta. Även egnahemssubventionerna

har härigenom kommit att avskrivas med endast 25 %. Liksom tilläggslånen

kommer emellertid dessa subventioner att bli en definitiv förlust

för staten, såvida icke en mera avsevärd höjning av hyror och bostadskostnader

tillätes ské i framtiden. Såsom framhållits i statsutskottets utlåtande

nr 123/1954 saknas anledning att nu räkna med en dylik utveckling

av hyres- och bostadskostnadsnivåerna. Under sådana förhållanden

bör egnahemssubventionerna i likhet med tilläggslånen avskrivas helt. För

en total avskrivning av för ifrågavarande ändamål disponerade eller anvisade

medel skulle erfordras omkring 346 milj. kronor i ytterligare avskrivningsmedel.

En dylik retroaktiv reglering av avskrivningsbehovet erfordras

närmast för ett rättvisare bedömande av statens förmögenhetsställning.

Av detta skäl anses det dock icke nödvändigt att genomföra regleringen

på en gång. Denna kan och bör i stället ske när och i den omfattning

det statsfinansiella läget medger.

Vad beträffar avskrivningen av de medel för egnahemssubventioner —

beräknade till 100 milj. kronor — som innefattas i det för nästkommande

budgetår i annat sammanhang äskade anslaget till lånefonden för bostadsbyggande,

anses följande synpunkter böra beaktas.

Avskrivningen av medel till lånefonden för bostadsbyggande sker med

utgångspunkt från den totala bostadsproduktionens omfattning. Hur denna

produktion kommer att fördela sig på flerfamiljshus respektive egnahem

har det hittills varit svårt att närmare beräkna i förväg. Följaktligen har

det varit osäkert inom rätt vida marginaler, hur stora utbetalningarna av

de räntefria förskotten å egnahemslån kommer att bli under ett framförliggande

budgetår. Det har under sådana förhållanden framstått som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

17

vanskligt att laborera med de skilda avskrivningskvoter för beräkningen

av avskrivningsanslagets storlek för det framförliggande budgetåret, som

motiveras av att investeringsanslaget till en del avser kapitalsubventioner.

Å andra sidan har emellertid såsom framgår av den tidigare redogörelsen

egnahemsbyggandet nu fått en omfattning som påkallar att de därmed förenade

subventionerna beaktas i budgethänseende. Ett säkrare underlag

härför kommer att erhållas, om man — såsom chefen för socialdepartementet

i annat sammanhang föreslår —- för framtiden kan räkna med en

fast ram för långivningen till en- och tvåfamilj shus.

Utifrån anförda omständigheter kunde det även synas lämpligt att i låneoch

anslagstekniskt avseende söka anordna stödet till egnahem på liknande

sätt som skett beträffande lån till flerfamiljshus. Medel för den ränteoch

amorteringspliktiga delen av egnahemslånen skulle alltså anvisas under

samma fond som tertiärlånen, medan subventionsdelen — liksom tilläggslånen

till flerfamiljshus — skulle upptagas under fonden för låneunderstöd.

Härigenom skulle undvikas att kapitalsubventioner och räntepliktiga amorteringslån

sammanfördes under en lånefond. Mot att nu genomföra en dylik

omläggning kan emellertid ett par särskilda omständigheter åberopas. Frågan

om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet är sedan

början av år 1953 föremål för särskild utredning. Lämplighetsskäl talar

för att en anslagsteknisk omläggning av lånestödet får anstå till dess

ifrågavarande utredning slutförts. Vidare bör beaktas, att det är befogat

räkna med att både egnahemssubventionerna och tilläggslånen till flerfamiljshus

kommer att successivt minska. Chefen för socialdepartementet

har sålunda i annat sammanhang förutskickat en reducering av egnaliemssubventionen

från 8 000 kronor till 6 000 kronor ävensom en minskning

av det provisoriska tilläggslånet med vad som motsvarar ett bidrag av en

krona per m2 lägenhetsyta, allt avsett att genomföras i vad det gäller byggnadsföretag

som färdigställes tidigast den 1 april 1956. Den sålunda förutskickade

minskningen av de generella subventionerna till nytillkommande

bostadshus liksom den redan genomförda reduceringen av tilläggslånet för

hus som har färdigställts under år 1954 och för hus som kommer att färdigställas

under år 1955 medför att anslagsbehovet för såväl egnahemssubventioner

som tilläggslån kommer att successivt nedgå. För innevarande

budgetår kan beräknas att ifrågavarande kapitalsubventioner kommer att

uppgå till ca 335 milj. kronor, nästa budgetår till ca 310 milj. kronor och

när de berörda minskningarna av subventionerna blivit helt genomförda

till ca 200 milj. kronor. Med hänsyn till de omfattande försök att genom

rationalisering sänka byggnadskostnaderna, som pågår på skilda håll, finnes

vidare skäl antaga alt ytterligare minskning av kapitalsubventionerna

skall bli möjlig att företaga framdeles.

Om man alltså räknar med eu successiv minskning av anslagsbehovet för

2—967 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. G samt Nr 150

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

kapitalsubventioner till såväl egnahem som flerfamiljshus under de närmast

följande budgetåren, framstår det som önskvärt, att ett utjämningsförfarande

i fråga om avskrivningen av dessa bostadssubventioner kommer

till stånd mellan budgetåren, så att alltför stora kastningar i belastningen å

driftbudgeten för ifrågavarande ändamål förhindras. Ett lämpligt tillvägagångssätt

härvidlag anses vara, att medel tills vidare reserveras under fonden

för oreglerade kapitalmedelsförluster för ett framtida täckande av behovet

av avskrivningsmedel såväl för investeringarna i lånefonden för bosstadsbyggande

i vad det överstiger 25 % som för tilläggslånen.

I enlighet med det anförda föreslås att investeringsanslaget till lånefonden

för bostadsbyggande, liksom hittills, avskrives med 25 %, motsvarande

den avskrivningskvot som tillämpas för lån löpande med 3 % ränta.

Avskrivningsanslaget upptages alltså med 122,5 milj. kronor. Det ytterligare

avskrivningsbehov, som föreligger med hänsyn till dels kapitalsubventionerna

till egnahem och dels tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet

anses böra för budgetåret 1955/56 — i avbidan på att förutsättningar

uppkommer för en slutlig reglering enligt gällande avskrivningsregler

och med beaktande av vad i det föregående förordats rörande

avskrivningen av egnahemssubventionerna — icke täckas genom anvisande

av särskilda anslag. I stället anses medel för en slutlig framtida reglering

av avskrivningsbehovet böra anvisas i form av en kollektiv avsättning till

fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Vid bedömningen av storleken

av denna avsättning torde följande synpunkter beaktas. För en avskrivning

enligt hittills tillämpad ordning av bostadslåneanslagen skulle

för nästa budgetår erfordras anslag med sammanlagt (122,5 + 210,0=)

332,5 milj. kronor, vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en

ökning med 164,5 milj. kronor. I vad avser ett belopp av 82 milj. kronor

sammanhänger denna ökning med den engångsmässiga nedräkning av avskrivningsanslaget

för tilläggslån i gällande riksstat, som möjliggjordes

genom att tidigare anvisade avskrivningsmedel friställdes i samband med

avvecklingen av amorterings- och räntefriheten för vissa äldre tilläggslån.

För en total avskrivning av egnahemssubventionerna skulle, med beaktande

av att dessa till 25 % avskrives över avskrivningsanslaget för lånefonden

till bostadsbyggande, erfordras ytterligare ca 75 milj. kronor eller

sammanlagt ca 410 milj. kronor. Som förut framhållits talar olika skäl

för att en avskrivning av denna storleksordning icke nu bör komma i fråga.

Ett något lägre belopp torde i stället med hänsyn till den förut nämnda

utjämningen av avskrivningsbehovet under de närmaste budgetåren, som

bör eftersträvas, beräknas för budgetåret 1955/56. Departementschefen anser

sig därför böra förorda att avskrivningsanslagen för här berörda ändamål

upptages med sammanlagt 350 miljoner kronor, innebärande en ökning

med 17,5 milj. kronor jämfört med en avskrivning enligt tidigare nämnd

ordning. Avskrivningsanslaget för lånefonden till bostadsbyggande beräk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

19

nas som tidigare nämnts till 122,5 milj. kronor. Avsättningen till fonden

för oreglerade kapitalmedelsförluster för här berörda ändamål bör alltså

upptagas med (350,o— 122,5 =) 227,5 milj. kronor. Till detta anslagsäskande

återkommer departementschefen i det följande.

AVSKRIVNING AV O REGLERADE KAPITALMEDELSFÖRLUSTER

Enligt av 1939 års lagtima riksdag godkända principer skall under

denna rubrik årligen äskas ett anslag till belopp, som kan antagas genomsnittligt

bereda täckning för de förluster som för varje år brukar uppkomma.

I de två senaste riksstaterna har anslaget uppförts med 1 milj.

kronor.

Utöver vad som erfordras för årlig avskrivning av smärre oreglerade

kapitalmedelsförluster, 1 milj. kronor, bör såsom departementschefen anfört

vid anmälan av frågan om anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

under förevarande anslag medel beräknas för en framtida reglering

av avskrivningsbehovet för dels kapitalsubventionerna till egnahem

och dels tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Medelsbehovet

för sistnämnda ändamål har beräknats till 227,5 milj. kronor. Anslaget

torde därför för nästa budgetår böra uppföras med 228 500 000 kronor.

Motionerna

I de likalydande motionerna 1: 119 (av herrar Erik Olsson och Olsén)

och 11:119 (av herr Nilsson i Östersund m. fl.) föreslås, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en skyndsam översyn av nu gällande

författningar så att dessa bringas i överensstämmelse med de krav

som framställes i motionerna.

I de likalydande motionerna I: 219 (av herr Ewerlöf in. fl.) och II: 28b

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta

1) att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder för att påskynda utredningen angående övergång till kreditgarantisystem,

2) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att redan påbörjad översyn

av de byggnadstekniska författningarna i syfte att avlägsna befintliga

hinder för en effektiv bostadsproduktion måtte påskyndas,

3) att de provisoriska tilläggslånen (kungörelse 756: 1951) för hus,

färdigställda tidigast den 1 april 1956, skall upphöra att utgå,

4) att de ortsdifferentierade tilläggslånen (kungörelse 587: 1948) för

hus, färdigställda tidigast den 1 april 1956, skall upphöra att utgå,

5) att — i syfte att åstadkomma konkurrens på likvärdigare villkor —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

tertiärlån skall beviljas upp till 90 % av den totala produktionskostnaden

mot enbart inteckningssäkerhet, oavsett förvaltningsformen, samt upp till

100 % för s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till

95 % för kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag

eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, dock

att kooperativt företag under en övergångstid av tre år skall utan borgen

få låna upp till 95 %,

6) att räntegaranti å primärlån och sekundärlån, som utlämnas till nya

fastigheter från och med den 1 oktober 1955, skall grundas på en räntesats

av 3,7 %,

7) att räntesatsen å tertiärlån till nybyggda fastigheter, som utlämnas

från och med den 1 oktober 1955, skall utgöra 3,7 %,

8) att bottenförstärkningen å familjebostadsbidraget å 210 kronor skall

ytterligare förstärkas med 100 kronor för varje barn utöver två, dock högst

för fem barn utöver två,

9) att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsynpunkt

godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret,

10) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t snarast

måtte låta igångsätta utredning rörande bostadsstyrelsens personalorganisation,

11) att fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 690 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis..................................................................... 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ..................... 2 252 600

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ......... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 440 100

Summa kronor 3 471 400

12) att till Bostadsstyrelsen: Avlöningar anvisa ett anslag av 3 471 400

kronor,

13) att till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

anvisa ett förslagsanslag av 15 000 000 kronor,

14) att till Bostadsrabatter anvisa ett förslagsanslag av 93 000 000

kronor, samt

15) att till Avskrivning å lånefonden för bostadsbyggande anvisa ett anslag

av 71 500 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 220 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 285

(av herr Hjalmarson in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta

1) att bostadsstyrelsen icke skall åläggas att reglera produktionen av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

21

en- och tvåfamilj shus, vare sig så att denna begränsas till visst maximalt

antal lägenheter per är eller så att igångsättningen dirigeras till viss tidpunkt

under året;

2) att räntegarantien å bottenlån, som utlämnas för nyuppförda enoch

tvåfamiljshus från och med den 1 oktober 1955, skall grundas på en

räntesats av 3,7 %;

3) att räntesatsen för statliga egnahemslån, som utlämnas för nyuppförda

en- och tvåfamiljshus från och med den 1 oktober 1955, samt för

förbättringslån utlämnade från och med nämnda dag skall utgöra 3,7 %;

4) att räntefri stående del av egnahemslån skall beträffande en- och

tvåfamilj sfastigheter som färdigställes från och med den 1 april 1956 utgöra

4 000 kronor eller, där låntagaren kan åtnjuta familjebostadsbidrag,

6 000 kronor; samt

5) att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas

där ej bostadsstyrelsen så prövar skäligt i samband med varaktig överlåtelse

av fastigheten.

I de likalydande motionerna I: 222 (av herrar Norling och Öhman) och

II: 287 (av herrar Senander och Johansson i Stockholm) hemställes,

att riksdagen under statsverkspropositionen bilaga 26, punkt 1, måtte

a) avslå de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i grunderna för

egnahemslån;

b) medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas

intill belopp av 790 000 000 kronor;

c) till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1955/56 anvisa

ett investeringsanslag av 645 000 000 kronor;

samt under samma bilaga, punkt 4,

a) medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 230 000 000 kronor,

b) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret

1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 240 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:226 (av herr Strandler m. fl.) och 11:281

(av herrar Almgren och Johanson i Västervik) hemställes, att riksdagen

måtte besluta att kommun, som anordnar pensionärslägenheter i flerfamiljshus,

förvaltade av bostadsföretag, som arbetar utan enskilt vinstsyfte,

och diir kommunen utsett styrelseledamot och revisor, kan erhålla

pensionärsbostadsbidrag för denna verksamhet efter enahanda grunder,

som gäller för pensionärslägenheter i av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag

förvaltade flerfamiljshus.

I de likalydande motionerna I: 231 (av herr Axel Svensson m. fl.) och

II: 275 (av herr Adamsson m. fl.) hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till sådana statliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

stödåtgärder att den årliga grundhyran för specialinredd invalidlägenhet

icke överstiger motsvarande hyra för vanlig lägenhet med samma rumsantal

och med jämförbar utrustningsstandard.

I de likalydande motionerna I: 329 (av herr Ohlon) och II: 415 (av herr

Ohlin m. fl.) föreslås, att riksdagen

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en omläggning av den statliga

bostadspolitiken efter riktlinjer som i motionerna exemplifierats och

i syfte att bättre främja rationellt och kostnadssparande byggande;

2) under uttalande att Kungl. Maj :ts förslag synes innebära en ytterligare

minskning av bostadsbyggandets andel av de totala investeringarna,

vilket i nuvarande bristläge om möjligt bör undvikas, fastställer kreditramen

för preliminära lånebeslut under nästa budgetår till 840 milj. kronor

och investeringsanslaget på kapitalbudgeten för bostadsbyggande till

750 milj. kronor, vilket i båda fallen innebär en ökning i jämförelse med

Kungl. Maj:ts förslag med 50 milj. kronor och möjliggör att eu produktion

av mellan 60 000 och 65 000 lägenheter per år kan vidmakthållas;

3) med avslag på Kungl. Maj :ts förslag beträffande formen för det allmännas

stöd till flerfamiljshus beslutar en övergång från och med nästa

budgetår till löpande bidrag enligt i motionerna angivna riktlinjer i stället

för tilläggslån samt en överföring av det av Kungl. Maj:t för fonden för

låneunderstöd äskade beloppet till lånefonden för bostadsbyggande;

4) till kapitalmedelsförluster, ränteeftergifter och löpande bidrag såsom

i motionerna föreslagits anvisar ett belopp av 36,3 milj. kronor, vilket

innebär en ökning i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag med 16,3 milj.

kronor;

5) till avskrivning av de nya kapitalinvesteringarna beträffande lånefonden

för bostadsbyggande anslår 100 milj. kronor, vilket innebär en minskning

i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag med 22,5 milj. kronor;

6) avslår Kungl. Maj :ts förslag om avsättning i särskild ordning av

227,5 milj. kronor till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster och beslutar

fastställa anslaget till denna fond till 1 milj. kronor;

7) anhåller hos Kungl. Maj :t att bostadsstyrelsen får i uppdrag utarbeta

förslag till inkomstprövning i samband med utbetalande av räntefria stående

delar av egnahemslån;

8) beträffande bostadspolitiken i övrigt beslutar godkänna de i motionerna

angivna riktlinjerna.

I de likalydande motionerna 1:330 (av herr Alvar Andersson in. fl.)

och II: 418 (av herr Larsson i Hedenäset m. fl.) hemställes,

att riksdagen måtte besluta att beträffande egnahemslånebyggandet uttala

sig för att ramen under budgetåret 1955/56 ej göres trängre än att

minst 17 000 lägenheter i en- och tvåfamilj shus med egnahemslån kan

igångsättas under denna tid, samt att beträffande tiden för igångsättningen

detta så långt det är möjligt med hänsyn till arbetskrafttillgången får ske

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

under den del av året som bäst lämpar sig för egnahemsbyggande, samt

att riksdagen beträffande avvecklingen av den räntefria stående delen

av egnahemslånen måtte besluta att nedsättning ej sker längre än till 7 OOO

kronor i första omgången, för egnahemsbyggare med mindre ekonomiska

resurser, samt att i övrigt behovsprövning överväges.

I motionen 11: 78 (av herr Gustafsson i Skellefteå) föreslås, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till

1956 års riksdag till omläggning av lånevillkoren för olika företagsformer

i syfte att uppnå mera likvärdiga konkurrensvillkor, varvid de i motionen

anförda synpunkterna bör beaktas.

I motionen II: 125 (av herr Jacobson i Vilhelmina) hemstalles, att riksdagen

måtte besluta om ändring av § 1 i kungörelsen om statsbidrag till

anordnande av pensionärshem av den 22 juni 1939, varvid sagda paragraf

skulle erhålla följande lydelse:

Statsbidrag till anordnande av hem, avsedda för beredande av billiga

hyresbostäder huvudsakligen åt mindre bemedlade åldringar och invalider,

må under de villkor, som nedan stadgas, utgå till kommun eller till foretag,

vilket på sätt i 9 § sägs blivit för här avsett syfte godkant sasom allmännyttigt

eller kooperativt bostadsföietag,

eller att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning

av frågan om ändrade bestämmelser för statsbidrag till anordnande av

pensionärsbostäder.

I motionen II: 393 (av herr Ekdahl m. fl.) föreslås att riksdagen matte

besluta .

1) dels förklara sig icke beredd att f. n. lämna Kungl. Maj:t bemyndigande

till sänkning av den räntefria stående delen av egnahemslånet,

2) dels avslå Kungl. Maj :ts förslag om ändring av den allmänna regeln

i fråga om ombyggnad av en- eller tvåfamilj shus dithän att den räntefria

stående delen av lånet icke må överstiga 25 %.

3) dels företaga sådana ändringar av gällande bestämmelser angående

den räntefria stående delen av egnahemslånet att densamma faststalles till

a) 8 000 kronor då lägenhetsytan icke överstiger 115 m2 samt b) till 4 000

kronor då lägenhetsytan överstiger 115 men icke 130 m2 — med rätt dock

för bostadsstyrelsen att i enlighet med f. n. tillämpad praxis meddela dispens,

när det gäller vissa barnrika familjer eller jordbruk segnahem,

4) dels att det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana öveigångsbestämmelser

att den som före 1 juli 1955 ingivit ansökan om egnahemslån

icke må komma i ur subventionssynpunkt sämre belägenhet än

f. n. gällande bestämmelser innebära.

T motionen II:39i (av herr Helén) hemställes att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning i frågan om

inrättande av eu statlig lånefond för täckande av s. k. grundinsatser för

insatslägenheter samt att förslag i denna fråga snarast måtte föreläggas

riksdagen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

I motionen II: 416 (av herr Sjölin in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

a) medgiva att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

må meddelas intill ett belopp av 31 565 000

kronor;

b) till Bidrag för viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret

1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 3 400 000 kronor, innebärande en

besparing för nästa budgetår med 26 600 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 528 (av herr Alvar Andersson m. fl.)

och II: 656 (av herrar Carlsson i Bakeröd och Pettersson i Norregård) hemställes,

att riksdagen måtte besluta avslå propositionen nr 194 samt även

beakta vad i motionerna i övrigt har anförts.

I de likalydande motionerna I: 534 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 663

(av herr Hjalmarson m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte

A. avslå Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 194 att riksdagen måtte

bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser beträffande eftergifter

i fråga om ränta och amortering å vissa bostadslån,

B. besluta,

1) att räntegarantien å primärlån och sekundärlån till flerfamiljshus

och å bottenlån till en- och tvåfamilj shus, vilka utlämnas till nya fastigheter

från och med den 1 oktober 1955, skall grundas på en räntesats

av 4,o %,

2) att räntesatsen å tertiärlån till nybyggda flerfamiljshus och å statliga

egnahemslån till nyuppförda en- och tvåfamilj shus, vilka utlämnas

från och med den 1 oktober 1955, ävensom å förbättringslån utlämnade

från och med nämnda dag skall utgöra 4,o %,

3) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden

å 10 år utgått,

4) att familjebostadsbidraget skall höjas från 150 till 170 kronor för

varje barn från och med den 1 oktober 1955,

C. anvisa

1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 18 000 000 kronor,

2) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 98 000 000 kronor, samt

3) till Avskrivning å lånefonden för bostadsbyggande ett anslag av

49 500 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:535 (av herr Alexanderson) och 11:664

(av herrar Ståhl och Larsson i Stockholm) hemställes, att riksdagen vid

behandlingen av propositionen nr 194 måtte beakta i motionen anförda

synpunkter, så att i syfte att begränsa statsutgifterna och förhindra förvärrad

hyressplittring räntesubventionerna må, i den mån förefintliga lånekontrakt

gör det möjligt, inriktas på nuvarande och blivande fastigheter

med s. k. provisoriska tilläggslån, i huvudsak det bestånd som uppförts

efter 1950 med dess högre hyresnivå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

25

I motionen I: 527 (av herrar Norling och Helmer Persson) hemställes,

att riksdagen med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 194 måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till riksdagen

om sådana åtgärder att hyresstegring med anledning av räntehöjningen

kan undvikas i all bostadsbebyggelse.

I motionen II: 665 (av herr Gustafsson i Skellefteå) föreslås, att riksdagen

måtte besluta att för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln till

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån anvisa

ett förslagsanslag av 44,6 milj. kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna II: 119, II: 284, II: 285, I: 222, I: 226,

II: 275, II: 415, I: 330, II: 78, II: 125, II: 393, II: 394, II: 416, I: 528, II: 663,

II: 664, I: 527 och II: 665.

Utskottet

Allmänna grunder för bostadspolitiken. I skilda motioner har frågan

om åtgärder för att påskynda rationalisering av bostadsbyggandet tagits

upp till behandling. I motionerna I: 329 och II: 415 föreslås, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en omläggning av den statliga bostadspolitiken

efter riktlinjer som i motionerna exemplifierats och i syfte

att bättre främja rationellt och kostnadsbesparande byggande. Av de

exempel på åtgärder för ett effektivare byggande, som lämnas i berörda

motioner, må följande nämnas. I fråga om egnahem, som drager höga

kostnader, bör man överväga att räkna med en kortare amorteringstid än

eljest. Beträffande flerfamiljshus förordas, att den som bygger jämförelsevis

billigt skall erhålla statslån på särskilt fördelaktiga villkor, medan den

som bygger till höga kostnader skall erhålla lån på sämre villkor. Vidare

framhålles att den pågående utredningen beträffande de byggnadstekniska

författningarna måste erhålla direktiv att snabbt avsluta sitt arbete.

Även i motionerna 1:219 och 11:284 yrkas att översynen av de byggnadstekniska

författningarna måtte påskyndas. I motionerna 1: 220 och

11:285 anföres synpunkter på frågan om förbilligande av egnahemsbyggandet.

Sålunda framhålles att det har varit möjligt att bevisa, att en

nedpressning av byggnadskostnaderna med åtminstone 20 % är genomförbar

när det gäller egnahem, utan att därför viktiga standardkrav måste

eftersättas. I sagda motioner sägs det vidare vara angeläget att så snart

som möjligt få de nya och billigare hustyperna att slå igenom i byggnationen,

varför det är viktigt att alla bestämmelser i byggnadsstadgorna och

i kommunala reglementen av olika slag, som kan vara ägnade att i onödan

lägga hinder i vägen för förenklade byggnadsmetoder, så snart som möjligt

blir undanröjda. Vidare framhålles att de organ som samhället förfogar

över måste utnyttjas för att så snart som möjligt lära byggmästarna

och byggherrarna de nya metoderna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

Med anledning av de synpunkter och förslag i rationaliseringsfrågan,

som sålunda har framförts i berörda motioner, har utskottet inhämtat yttranden

från bostadsstyrelsen och statens nämnd för byggnadsforskning.

Utskottet har funnit att dessa yttranden, vilka bifogas förevarande utlåtande,

ger en god bild av rationaliseringsfrågans läge och de olika strävandena

från såväl skilda myndigheters som byggnadsföretagarnas sida i syfte

att effektivisera byggnadsverksamheten. I anslutning till yttrandena vill

utskottet understryka följande.

Av vad i yttrandena anförts framgår, att det ännu icke är möjligt att

slutligt bedöma de ekonomiska resultaten av utförd experimentbebyggelse.

Såsom särskilt utvecklats av nämnden för byggnadsforskning kan man

icke med stöd enbart av vissa experiment bevisa, att en allmän mera betydande

sänkning av byggnadskostnaderna kan omedelbart åvägabringas.

Vad i denna fråga anförts i motionerna 1:220 och 11:285 kan utskottet

därför icke tillmäta någon större betydelse. En realistisk bedömning av

pågående rationaliseringsarbete inom byggnadsområdet ger emellertid vid

handen, att utsikter till en gynnsam utveckling av byggnadskostnaderna

föreligger på något längre sikt. En förutsättning härför torde vara, att de

resultat av experiment med nya byggnadsmetoder, som framkommer,

underkastas sakkunnig granskning och värdering och att en korrekt information

lämnas angående värdet av desamma. Utskottet anser sig i anledning

av förenämnda yttranden kunna utgå från att nämnden för byggnadsforskning

och bostadsstyrelsen kommer att fullfölja ifrågavarande

uppgifter.

Av väsentlig betydelse för en fortsatt effektivisering av byggnadsverksamheten

är vidare, att olika b y g g n a d s b e s t ä in in e 1 s e r överses. Enligt vad

utskottet inhämtat torde 1951 års byggnadsutredning komma att avsluta

sitt arbete under nästa år. Vidare torde böra erinras att byggnadsstyrelsen

jämsides med byggnadsutredningens arbete och med biträde av särskilt

tillkallade sakkunniga, representerande skilda branschorganisationer

samt statliga och kommunala organ, har utarbetat förslag till anvisningar

avsedda att ersätta de byggnadsbestämmelser, som nu finns i ett antal

specialförfattningar, samt i övrigt gjort en översyn av de nu gällande anvisningarna.

Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen av att berörda

myndigheter underlättar experimentverksamhet genom att medverka till

dispensgivning från skilda byggnadsbestämmelser.

Vad angår de i motionerna 1:329 och 11:415 framförda exemplen på

sådana ändringar i grunderna för statligt lån till bostadshus, som gynnar

den som bygger billigt, vill utskottet erinra om vad utskottet förra

året (utlåtande nr 123) anförde i denna fråga. Sålunda framhöll utskottet

att bostadsstyrelsen vid beviljande av tertiär- och tilläggslån tillämpade

den principen, att det för utmätande av lån och hyror utslagsgivande belåningsvärdet

fastställdes med utgångspunkt icke enbart från de faktiska

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

27

byggnadskostnaderna i det enskilda fallet utan även från de beräknade

normala byggnadskostnaderna på orten. Utskottet fann att innebörden

härav var att den byggnadsföretagare, som byggde rationellt och billigt,

kunde tillgodogöra sig en större vinst än den företagare, som använde sig

av ett dyrare byggnadssätt. Den av bostadsstyrelsen tillämpade värderingsprincipen

syntes utskottet väl tillgodose det framförda önskemålet att ekonomiska

fördelar borde tillfalla de effektiva och uppfinningsrika byggnadsföretagarna.

Utskottet har icke funnit att motionärerna anfört några

nya omständigheter, som kan ge anledning till ett frångående av den förra

året intagna ståndpunkten.

På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning till innehållet i

de åberopade yttrandena, avgivna av bostadsstyrelsen och nämnden för

byggnadsforskning, avstyrker utskottet motionerna I: 329 och II: 41o samt

I: 219 och II: 284 i den del de ovan behandlats.

I propositionen nr 1 föreslås att avvecklingen av de generella subventionerna

till nytillkommande bostadshus skall fortsättas och i framtiden

avse icke endast tilläggslån utan även räntefri stående del av egnahemslån

till en- och tvåfamilj shus.

Såsom erinras i propositionen har byggnadskostnadernas utveckling

under senare år varit gynnsam. Även om pa sista tiden vissa tendensei

till kostnadsökning har förmärkts, finner utskottet i likhet med departementschefen

att — med beaktande av den pågående effektiviseringen avbyggnadsindustrien

— en ytterligare reducering av de generella subventionerna

är motiverad. Utskottet kan härvid ansluta sig till Kungl. Maj:ts

förslag, att en reducering bör ske i fråga om såväl tilläggslån som räntefri

stående del av7 egnahemslån och att ej endast förändringar i byggnadskostnaderna

utan jämväl utvecklingen av reallöner och levnadsvillkor över

huvud taget bör beaktas vid prövning av subventionsfrågan. Till frågan om

den takt i vilken avvecklingen bör ske återkommer utskottet i det följande

vid behandling av de särskilda låne- och bidragsfrågorna. Utskottet vill

dock i detta sammanhang uttala sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag

att en reduktion av subventionerna icke såsom hittills skall genomföras vid

ett årsskifte utan den 1 april.

I vad det gäller bostadsbyggandets storlek förordas i propositionen nr 1.

att under år 1955 igångsättningen av nya byggnadsföretag skall avse 40 000

lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus och 14 000 lägenheter i statsbelånade

eu- och tvåfamiljshus. Under hänvisning till det inträdda läget

på byggnadsmarknaden, utmärkt av knapphet på yrkesutbildad arbetskraft,

förordas att i fråga om egnahemsbyggandet, som under 1954 icke

har varit underkastat några särskilda begränsningar, eu fast ram skall

fastställas och en jämn fördelning av byggandet över hela året skall eftersträvas

i sylte att undvika en överansträngning av resurserna under sommarhalvåret.

Erforderlig kontroll över egnahemsbyggandet anses kunna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 150 dr 1955

erhållas genom att en ram fastställes för egnahemslångivningen och att

föreskrifter utfärdas rörande den takt i vilken denna ram får tagas i anspråk.

I propositionen anföres slutligen i detta sammanhang, att de gjorda

antagandena i fråga om bostadsbyggandets storlek innebär igångsättning

av 57 000 å 58 000 lägenheter under såväl budgetåret 1954/55 som budgetåret

1955/56.

I motionerna I: 329 och II: 415 förordas åtgärder i syfte att möjliggöra

en bostadsproduktion av mellan 60 000 och 65 000 lägenheter per år. Vidare

föreslås att egnahem sbyggandet skall kunna fortgå utan särskild begränsning.

I motionerna I: 220 och II: 285 hemställes, att bostadsstyrelsen

icke skall åläggas att reglera produktionen av en- och tvåfamilj shus, vare

sig så att denna begränsas till visst maximalt antal lägenheter per år eller

så att igångsättningen dirigeras till viss tidpunkt under året. I motionerna

1:330 och 11:418 yrkas, att för budgetåret 1955/56 ramen beträffande

egnahemsbyggandet ej göres trängre än att minst 17 000 lägenheter

i statsbelånade en- och tvåfamilj shus kan igångsättas under nämnda tid

samt att igångsättningen, där så är möjligt med hänsyn till arbetskraftstillgången,

får ske under den del av året, som bäst lämpar sig för egnahemsbyggande.

Utskottet anser att bostadsbyggandet bör ges den omfattning, som de

reala resurserna och ett rimligt hänsynstagande till andra viktiga byggnadsbehov

medger. Enligt uppgifter, som blivit tillgängliga efter det att

propositionen framlades, kan det beräknas att igångsättningen av nya företag

under innevarande budgetår kommer att något överstiga antagandet i

propositionen. Även antalet under år 1954 färdigställda lägenheter har

blivit större än som förutsatts eller ca 58 000 mot beräknade ca 55 000

lägenheter. I nuvarande läge anser utskottet att underlag saknas för att

för nästa budgetår räkna med att utrymmet för bostadsbyggandet blir

större än Kungl. Maj :t har beräknat. Vad i förenämnda motioner anförts

beträffande en ökning av bostadsproduktionen synes i vart fall icke innefatta

säkrare förhandsbedömningar av byggnadsmarknadens utveckling

än de antaganden på vilka propositionens beräkning bygger. Utskottet tillstyrker

fördenskull Kungl. Maj :ts förslag men förutsätter att, om utrymmet

för bostadsbyggandet framdeles ökar, Kungl. Maj :t underställer riksdagen

de förslag, vartill förhållandena kan föranleda.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det bland alla kategorier

byggnadsföretagare finns många som har haft och alltjämt har stora

svårigheter att i tid få sina byggnadskreditiv omplacerade till bottenlån.

Utskottet finner det angeläget att Kungl. Maj :t, därest de kreditinstitut

som traditionellt utlämnar dylika lån inte kan svara härför i önskvärd

omfattning, i den ordning som befinnes lämplig vidtager sådana dispositioner

att berörda svårigheter elimineras.

Utskottets ställningstagande innebär, att utskottet ansluter sig till Kungl.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

29

Maj :ts förslag om en fast ram för egnahemsbyggandet för nästa budgetår

avseende 14 000 statsbelånade egnahemslägenheter. Utskottet vill dock

framhålla angelägenheten av att — så snart de allmänna ekonomiska förhållandena

det medger — de lättnader i egnahemslångivningen, som befinnes

möjliga, genomföres, önskvärt är vidare enligt utskottets mening

att de föreskrifter, som kommer att utfärdas i syfte att jämnt fördela egnahemsbyggandet

över året, icke skall utesluta att vass hänsyn tages till

egnahemsbyggarnas berättigade önskemål beträffande tiden för byggnadsföretagets

bedrivande. Slutligen vill utskottet understryka vikten av att

ansökningar om egnahemslån för experimenthus beredes sådant utrymme

inom den ram, som kommer att fastställas för egnahemslångivningen, att

utvecklingen av ett rationellt och kostnadssänkande byggande främjas.

Vad utskottet sålunda anfört innebär att utskottet icke kan biträda de

synpunkter eller förslag i fråga om bostadsbyggandets storlek under nästa

budgetår, som har framförts i de förut nämnda motionerna.

I motionerna I: 219 och II: 284 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer att åtgärder vidtages för att påskynda utredningen angående

övergång till ett kreditgarantisystem.

Utskottet får erinra att enligt ett interpellationssvar, som statsrådet och

chefen för socialdepartementet den 3 maj 1955 lämnat i andra kammaren,

har utredningsmannen ställt i utsikt att avlämna sitt förslag i fråga om

en övergång till ett kreditgarantisystem under sommaren 1955. Utskottet

finner vid sådant förhållande icke anledning att biträda motionärernas

förslag.

Utskottet övergår härefter till att behandla de särskilda låne- och bidragsfrågorna.

Tilläggslån till flerfamiljshus. Det i propositionen nr 1 framlagda förslaget

i fråga om avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus

innebär, att det provisoriska tilläggslånet, för vilket beräkningsgrunden

f. n. utgör ett bidrag av 2 kronor per in2 lägenhetsyta, skall för bostadshus,

som färdigställes tidigast den 1 april 1956, reduceras med ett belopp, som

motsvarar ett bidrag av en krona per in2 lägenhetsyta. Härjämte förordas

att Kungl. Maj:t skall äga att, när med hänsyn till utvecklingen av byggnadskostnader

och reallöner så befinnes möjligt, besluta om ytterligare

avveckling av ifrågavarande subvention.

I motionerna 1:219 och 11:284 yrkas, att såväl det provisoriska som

det ortsdifferentierade tilläggslånet skall slopas för bus, som färdigställes

tidigast den 1 april 1956.

Utskottet vill erinra om att de hittills beslutade minskningarna av det

provisoriska tilläggslånet föranletts av den sedan år 1952 gynnsamma utvecklingen

av byggnadskostnaderna. Kungl. Maj:ts förevarande förslag till

grunder för prövning av avvecklingsfrågan innefattar beaktande av icke

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

endast byggnadskostnadernas framtida förändringar utan också utvecklingen

av reallöner och levnadsvillkor över huvud taget.

Yrkandena i motionerna 1:219 och 11:284 om slopande av såväl det

provisoriska som det ortsdifferentierade tilläggslånet utgör delar av ett

program för total avveckling av subventionerna till nya bostadshus. De i

anledning av propositionen nr 194 väckta motionerna 1:534 och 11:663

innefattar vissa jämkningar i sagda program, motiverade av den nyligen

genomförda räntehöjningen. Motionärernas program omfattar sålunda förutom

nämnda förslag om slopande av tilläggslånen dels förslag om att

räntan å tertiärlån skall höjas från 3 % till 4 % i fråga om lån, som utlämnas

från och med den 1 oktober 1955, dels förslag om att den av staten

garanterade räntan å primär- och sekundärlån från nämnda tidpunkt

skall höjas likaledes till 4 %. I motionerna uttalas tillika att ifrågavarande

räntesatser bör höjas ytterligare och från och med den 1 juli 1956 utgöra

4,5 %.

Vid i stort sett oförändrade byggnadskostnader skulle ett godtagande

av motionärernas program för avveckling av subventionerna föranleda en

avsevärd ökning av de årliga kapitalkostnaderna för nybyggda flerfamiljshus.

Sålunda kan för ett företag, som erhåller tertiärlån intill 100 % av

avkastningsvärdet, beräknas att vid en räntesats av 4 % de årliga kapitalkostnaderna

skulle öka med drygt 5 kronor per m2 lägenhetsyta i det fåtal

kommuner, där ortsdifferentierat tilläggslån icke utgår, och med ca

7 kronor 50 öre per m2 i det stora antal kommuner, där högsta tilläggslån

utgår. Vid en räntesats av 4,5 % skulle kostnadsökningen bli lägst

7 kronor 50 öre och högst 10 kronor per m2.

Av sagda beräkningar framgår att motionärernas program för total avveckling

av de generella subventionerna till nya flerfamiljshus vid i stort

sett oförändrade produktionskostnader skulle föranleda en mycket betydande

ökning av de årliga kapitalkostnaderna. En dylik kostnadsökning

skulle framtvinga en minst lika stor ökning av hyrorna i nybyggda hus.

Innebörden härav är att man får räkna med att hyresökningen för t. ex. en

tvårumslägenhet skulle bli lägst 450 kronor om året och i ett stort antal

fall icke mindre än ca 575 kronor, vilket motsvarar en ökning med ungefär

30 % räknat på nuvarande hyror.

Såsom utskottet visat i det föregående kan en mera betydande sänkning

av byggnadskostnaderna icke förväntas komma till stånd i en nära

framtid. Det pågående rationaliseringsarbetet torde såsom förut närmare

utvecklats först så småningom ge mera påtagliga resultat. På grund härav

finner utskottet det ådagalagt att ett godtagande av motionärernas förevarande

program skulle medföra att hyrorna i nybyggda hus skulle komma

att med 20 å 30 % överstiga de hyror, som f. n. åsättas dylika hus. Vid

bedömning av denna hyresökning bör beaktas, att hyrorna i nybyggda hus

trots de gynnsamma lånevillkoren är relativt höga, varför sagda hyres
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

31

ökning skulle medföra att stora grupper av familjer med begränsade

ekonomiska resurser icke längre skulle ha råd att bo i nybyggda relativt

rymliga familjelägenheter. Nyproducerade bostäder skulle i huvudsak

bli reserverade för dem, som har goda inkomster. En hyreshöjning

av den storlek, varom här är fråga, skulle vidare — bl. a. till följd av

vad nu sagts om familjernas hyresbetalningsförmåga — leda till en säkerligen

avsevärd sammankrympning av bostadsbyggandet.

Utskottet anser att de nuvarande goda betingelserna för en fortsatt allmän

höjning av bostadsstandarden bör bevaras och att särskilt i nuvarande

läge avgörande betydelse bör tillmätas sådana åtgärder, som syftar till att

upprätthålla en hög bostadsproduktion och förhindra sådana hyreshöjningar,

som icke framstår som ofrånkomliga.

Med utgångspunkt från denna principiella bedömning av de bostadspolitiska

åtgärder, som i nuvarande läge är erforderliga, kan utskottet biträda

Ivungl. Maj :ts förevarande förslag beträffande reduktion av det provisoriska

tilläggslånet. Utskottet kan alltså icke godtaga det i förenämnda

motioner framlagda programmet för total avveckling av subventionerna till

nya flerfamiljshus. Den i anledning av den nyligen inträdda räntehöjningen

aktualiserade frågan om ändring av bestämmelserna angående eftergift

i fråga om ränta och amortering å vissa bostadsbyggnadslån upptager

utskottet till närmare behandling i det följande.

I motionerna I: 329 och II: 415 hemställes att tilläggsl-ånet skall ersättas

med ett löpande bidrag i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer.

Ifrågavarande motionsyrkande överensstämmer med ett tidigare ställt

förslag, vilket senast förra året ingående behandlades av riksdagen. Utskottet

finner icke skäl anförda, som motiverar att denna fråga nu upptages

till förnyat övervägande.

Tertiärlån till flerfamiljshus in. m. I propositionen nr 1 erinras att

eftergift i fråga om ränta och amortering å tertiärlån kan beviljas under

högst tio år från det att det statliga lånet har utanordnats, men att riksdagen

genom beslut år 1953 och 1954 -—- i avbidan på ett slutligt ståndpunktstagande

till frågan om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

— medgivit att räntegarantien förlänges beträffande de lån

som har utestått i tio år. En motsvarande förlängning av garantitiden föreslås

skola medgivas intill utgången av nästa hudgetår.

I propositionen nr 194 förordas att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande

att meddela de bestämmelser beträffande eftergifter i fråga om ränta och

amortering å vissa bostadsbyggnadslån, som må befinnas erforderliga med

anledning av det höjda ränteläget.

I motionerna I: 534 och II: 663 yrkas avslag å propositionen nr 194 samt

förordas, på sätt förut nämnts, att räntesatsen å tertiärlån, som utlämnas

från och med den 1 oktober 1955, skall utgöra 4 % och att räntegarantien

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

i fråga om primär- och sekundärlån från samma tidpunkt skall grundas

på en räntesats av 4 %. I sagda motioner förordas tillika att räntegarantien

skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden å tio år utgått.

I motionerna 1:535 och 11:664 hemställes, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 194 beaktar i motionerna anförda synpunkter,

så att i syfte att begränsa statsutgifterna och förhindra förvärrad hyressplittring

räntesubventionerna må, i den mån förefintliga lånekontrakt gör

det möjligt, inriktas på nuvarande och blivande fastigheter med s. k. provisoriska

tilläggslån. I motionerna I: 528 och II: 656 hemställes, att riksdagen

måtte besluta avslå propositionen nr 194 samt även beakta vad i

motionerna i övrigt har anförts. Slutligen yrkas i motionen I: 527 att riksdagen

med bifall i övrigt till propositionen nr 194 måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till riksdagen om sådana åtgärder

att hyresstegring med anledning av räntehöjningen kan undvikas i

all bostadsbebyggelse.

Innebörden av Kungl. Maj :ts förslag är, att den nyligen inträdda räntehöjningen,

vars varaktighet är obestämd, skall kunna mötas genom en

sådan utökning av eftergifterna i fråga om ränta och amortering å vissa

bostadsbyggnadslån att en stegring av låntagarnas kapitalkostnader och

därav föranledd allmän höjning av hyror och bostadskostnader i de sedan

början av 1940-talet tillkomna bostadshusen i huvudsak elimineras. Såsom

utskottet framhållit i det föregående bör i nuvarande läge avgörande

betydelse tillmätas sådana åtgärder, som syftar till att upprätthålla en hög

bostadsproduktion och förhindra sådana hyreshöjningar, som icke framstår

som ofrånkomliga. Utskottet anser därför att en utvidgning av eftergiften

i fråga om ränta och amortering å skilda bostadslån bör ske. Vid

en bedömning av frågan i vilken utsträckning den inträffade räntestegringen

bör föranleda en ökning av eftergifterna synes följande allmänna

synpunkter böra beaktas. Av särskild vikt är att garantier skapas för att

finansieringsvillkoren för nytillkommande bostadshus såvitt möjligt förblir

oförändrade och alltså oberoende av inträffade räntefluktuationer, som

kan förmodas vara av relativt tillfällig natur. Skäl talar jämväl för att

en till följd av den nu inträdda räntestegringen mera avsevärd höjning av

hyrorna i tidigare tillkomna med statslån finansierade bostadshus bör

undvikas.

I anledning av vad sålunda anförts biträder utskottet Kungl. Maj:ts

förslag beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å vissa statliga

lån till flerfamiljshus. Utskottet anser emellertid att för den händelse

nuvarande ränteläge blir bestående någon längre tid behov föreligger av

mera i detalj gående, av riksdagen fastställda bestämmelser rörande eftergiftens

storlek. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj:t underställer

nästa års riksdag förslag till de närmare bestämmelser rörande eftergiftens

storlek, som den nyligen inträffade räntestegringen aktualiserar. De

förenämnda motionsyrkandena kan utskottet icke tillstyrka.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

33

I motionerna I: 219 och II: 284 föreslås i det uppgivna sv ftet att astadkoinma

konkurrens på likvärdigare villkor mellan olika företagsformer, att

tertiärlån skall oavsett förvaltningsformen beviljas upp till 90 % av den

totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet, upp till 100 %

för allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 95 % för

kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföietag

eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, dock att kooperativt

företag under en övergångstid av tre år skall utan borgen få låna upp

till 95 %.

I motionen II: 78 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

om förslag till omläggning av lånevillkoren för olika företagsformer

i syfte att uppnå mera likvärdiga konkurrensvillkor.

Liksom förra året, då utskottet hade. att taga ställning till motionsyrkanden

av här ifrågavarande innebörd, finner utskottet icke ådagalagt, att

en jämkning av lånevillkoren i enlighet med vad i föreliggande motioner

anförts skulle befordra konkurrensen mellan olika kategorier av före^

tagare. Enär icke heller andra skäl, såsom farhågor för att tillgängligt utrymme

för bostadsbyggandet icke skall bli helt taget i anspralc, kan åberopas

för en utökning av lånemöjligheterna för enskilda företag, är utskottet

icke berett att tillstyrka, att ifrågavarande lånefråga nu omprövas.

Utskottet avstyrker sålunda förevarande yrkanden i motionerna I: 219 och

11:284 samt 11: 78.

Utskottet vill slutligen i detta sammanhang beröra en särskild fråga beträffande

villkoren för tertiärlån till bostadshus, som innehåller både bostäder

och lokaler för annat ändamål.

Tertiärlån beviljas icke endast till flerfamiljshus som inrymmer enbart

bostäder utan även till hus som förutom bostäder inrymmer lokaler för

annat ändamål, t. ex. affärs- och kontorslokaler och garage. Som en allmän

regel gäller dock att lån kan beviljas endast för hus av vars yta åtminstone

hälften avser bostäder. Vidare stadgas att tilläggslån utgår endast

för den del av ytan, som upptager bostäder, ävensom att tilläggslån för

hus, som innehåller både bostäder och lokaler för annat ändamål, kan

reduceras med ett belopp, som motsvarar det kapitaliserade värdet av ett

bidrag av högst 3 kronor per m2 lokalyta. Sistnämnda reduceringsregel

har tillkommit, enär hyran för bl. a. affärs- och kontorslokaler antagits

ofta bli så hög, att hyran för bostäderna blir rimlig även om tilläggslånet

reduceras på angivet sätt.

Under den senaste tiden har sanering av äldre bebyggelse i centralt belägna

stadsområden aktualiserats i ökad utsträckning. Den nybebyggelse,

det här är fråga om, består många gånger av hus, som förutom bostäder

inrymmer affärs- och kontorslokaler för vilka på grund av det centrala

läget kan uttagas höga hyror. Enligt vad utskottet erfarit har till bostads
3—967

55 Itihanri till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. AV 150

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

styrelsen ingivits ansökningar om lån för dylika hus, varav framgår att

vid tillämpning av gällande belåningsregler hyran för bostäderna skulle

bli förhållandevis låg och bl. a. lägre än hyran för bostäder, som tillkommer

i mera perifert belägna områden.

I det av bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen i slutet av förra året

avgivna betänkandet angående saneringsfrågan (SOU 1954:31) har här

berörda förhållande beaktats och förslag framlagts om att i förekommande

fall de lånebeviljande organen skall äga att göra de jämkningar i lånevillkoren,

som betingas av att byggnad innehåller lokaler för vilka kan uttagas

höga hyror. Förslaget går närmast ut på att för dylika lokaler

räntan å tertiärlån skall sättas högre än eljest och att ränteeftergift i fråga

om underliggande lån ej skall beviljas.

Frågan om villkoren för lån till nybebyggelse inom centralt belägna

stadsområden och allmänt sett till hus, som innehåller både bostäder och

lokaler för annat ändamål, kan icke i förevarande sammanhang bli föremål

för slutlig prövning. Ej heller kan till behandling upptagas frågan,

huruvida statligt lån skall kunna beviljas även för hus, som till övervägande

del innehåller lokaler för annat än bostadsändamål. Det synes

emellertid önskvärt att redan under nästa budgetår i enstaka fall de avvikelser

från gällande räntevillkor kan göras, som förekomsten av lokaler

för affärsändamäl och liknande ger anledning till. Utskottet förordar därför

att bostadsstyrelsen erhåller bemyndigande att i de åsyftade fallen dels

fastställa räntan å tertiärlån, dels besluta att ränteeftergift i fråga om

underliggande lån ej skall utgå eller utgå endast i reducerad omfattning.

Egnahemslån och förbättringslån m. m. I propositionen nr 1 föreslås,

att den räntefria stående delen av egnahemslån skall minskas från 8 000 till

6 000 kronor för en- och tvåfamilj shus, som färdigställes tidigast den 1

april 1956, samt att Kungl. Maj:t skall äga att framdeles besluta om ytterligare

minskning av sagda subvention. I fråga om ombyggnad av eu- och

tvåfamiljshus förordas tillika, att subventionen ej skall få överstiga 25 %

— mot f. n. 30 % — av belåningsvärdet.

I motionerna 1:220 och 11:285 föreslås, att för ifrågavarande hus subventionen

skall utgöra 4 000 kronor eller, där låntagaren kan åtnjuta

familjebostadsbidrag, 6 000 kronor. I motionerna 1:329 och 11:415 förordas,

att den räntefria stående delen minskas till 4 000 kronor, när den

lånesökandes inkomstläge gör detta skäligt, men i annat fall bestämmes

till 6 000 kronor. I anslutning härtill yrkas att bostadsstyrelsen får i uppdrag

att utarbeta förslag till inkomstprövning i samband med beviljande

av räntefri stående del av egnahemslån. I motionerna 1:330 och 11:418

föreslås, att minskningen av egnahemssubventionen i första omgången begränsas

till 7 000 kronor för egnahemsbyggare med mindre ekonomiska

resurser samt att i övrigt behovsprövning överväges. I motionen II: 393

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

35

yrkas dels att den räntefria stående delen av egnahemslånet tastställes

till 8 000 kronor, då lägenhetsytan icke överstiger 115 m2, samt till 4 000

kronor vid en yta, som överstiger 115 men icke 130 in2, dels att sådana

övergångsbestämmelser utfärdas att den som före den 1 juli 1955 ingivit

ansökning om lån icke ur subventionssynpunkt kommer i sämre belägenhet

än vid tillämpning av nu gällande bestämmelser, dels att riksdagen

avslår Kungl. Maj :ts förslag att subventionen vid ombyggnad icke får överstiga

25 % av belåningsvärdet, dels ock att riksdagen förklarar sig icke

beredd att f. n. lämna Kungl. Maj :t bemyndigande att sänka den räntefria

stående delen av egnahemslån. I motionerna 1:119 och 11:119 föreslås

en översyn av subventionsbestämmelserna i syfte att åvägabringa en gradering

av den räntefria stående delen av egnahemslån med hänsyn till att

omkostnaderna för egnahemsbyggarna blir högst olika i skilda delar av

landet. I motionerna I: 222 och II: 287 yrkas slutligen, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Under hänvisning till den principiella ståndpunkt utskottet i det föregående

har tagit till frågan om avveckling av de generella subventionerna

till nybyggda hus anser utskottet, att en reducering av den räntefria stående

delen av egnahemslånet nu bör kunna företagas i den omfattning,

som Kungl. Maj :t har föreslagit. Utskottet tillstyrker därför att den räntefria

stående delen av egnahemslån för hus, som färdigställes tidigast den

1 april 1956, minskas till 6 000 kronor och i fråga om ombyggnadsföretag

tillika till högst 25 % av belåningsvärdet. Vad åter angår frågan om att

framdeles ytterligare reducera ifrågavarande subvention anser utskottet att

prövningen av denna fråga bör förbehållas riksdagen. Av det anförda framgår

att utskottet icke kan biträda de i berörda motioner framställda yrkandena.

I propositionen nr 1 föreslås — liksom beträffande tertiärlånen -— att

räntegarantien för de lån till egnahem, som har utestått i 10 år, skall utsträckas

att gälla intill utgången av nästa budgetår.

I propositionen nr 194 förordas såsom förut nämnts att eftergifter i fråga

om ränta och amortering å vissa bostadsbyggnadslån skall kunna utvidgas.

Innebörden härav är bl. a. att Kungl. Maj :t skall äga meddela de bestämmelser

beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å egnahemslån,

som må befinnas erforderliga med anledning av det höjda ränteläget.

I motionerna 1:534 och 11:663 yrkas avslag å propositionen i denna

del samt föreslås dels att räntan å egnahemslån, som utlämnas från och

med den 1 oktober 1955 ,skall höjas från 3 % till 4 % och att den garanterade

räntan i fråga om bottenlån, som utlämnas från sagda tidpunkt,

skall höjas från likaledes 3 % till 4 %. I sagda motioner uttalas att ifrågavarande

räntesatser bör fastställas till 4,5 % från och med den 1 juli 1956

samt förordas att räntegarantin skall upphöra, då den tidigare fastställda

giltighetstiden å tio år utgått.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

I motionerna 1:528 och 11:656 samt 1:527 framföres yrkanden beträffande

ränteeftergift i fråga om statligt lån till en- och tvåfamilj shus

av samma innebörd som i det föregående redovisats vid behandlingen av

frågan om ränteeftergift beträffande tertiär lån till flerfamiljshus.

Utskottet har i det föregående i vad det gäller flerfamiljshus, finansierade

med statligt lån, tagit ställning till frågan om huruvida och i vad

mån den nyligen inträdda räntestegringen bör föranleda jämkningar i villkoren

för statslån. I anslutning till vad utskottet sålunda uttalat finner

utskottet att jämväl i fråga om eu- och tvåfamiljshus, finansierade med

statligt lån, i nuvarande läge en utökning av räntesubventionerna är erforderlig.

Vad angår de i motionerna I: 534 och II: 663 framställda yrkandena

beträffande räntesatserna får utskottet framhålla följande.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att i motionerna I: 220 och II: 285

förslag framförts om höjning av räntesatserna och reduktion av den räntefria

stående delen av egnahemslån till i regel 4 000 kronor och att dessa

yrkanden motiverats bl. a. med att det kan anses bevisat, att en sänkning

av byggnadskostnaderna med åtminstone 20 % är möjlig beträffande egnahem.

Såsom utskottet i det föregående, under hänvisning till av bostadsstyrelsen

och nämnden för byggnadsforskning avgivna utlåtanden, framhållit

finnes icke fog för ett dylikt påstående. Vid sådant förhållande

skulle ett godtagande av en avsevärt högre räntesats än 3 % i fråga om

bottenlån och egnahemslån medföra, att de årliga bostadskostnaderna för

dem, som uppför egnahem, blev betydligt högre än f. n. Följande överslagsberäkning

ger en föreställning om storleken av den ökning, som härvid

skulle ifrågakomma.

Vid en produktionskostnad av 45 000 kronor och under förutsättning av

att byggnadskostnaderna under den närmaste tiden blir i stort sett oförändrade

skulle vid en räntesats av 4 % de årliga kapitalkostnaderna öka

med drygt 300 kronor, medan vid en räntesats av 4,5 % ökningen skulle bli

drygt 450 kronor om året. Härvid har i enlighet med vad utskottet i det

föregående tillstyrkt räntehöjningens kostnadseffekt beräknats under antagande

av att den räntefria stående delen av egnahemslånet utgör 6 000

kronor. Om däremot i överensstämmelse med yrkandet i motionerna 1: 220

och II: 285 subventionen för det vanligaste fallet fastställdes till 4 000 kronor,

skulle de årliga kapitalkostnaderna ökas med icke mindre än 430

kronor vid en räntesats av 4 % och 590 kronor vid en räntesats av 4,5 %.

I sistnämnda fall är kostnadsökningen drygt 43 %. Enligt utskottets mening

kan det icke ifrågakomma att så avsevärt fördyra bostadskostnaderna

för dem, som bygger egnahem.

I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts

förslag beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å statligt

lån till en- och tvåfamilj shus. Utskottet kan icke biträda de i förut nämnda

motioner framställda yrkandena beträffande ändringar i gällande villkor

för lån till dylika hus.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

37

I motionerna I: 220 och II: 285 föreslås, alt räntefri stående del av egnahemslån

icke skall behöva återbetalas annat än där bostadsstyrelsen prövar

skäligt i samband med varaktig överlåtelse av fastigheten. Uttalande i

samma riktning förekommer även i motionerna I: 329 och II: 415.

Utskottet får erinra om att enligt beslut av 1953 års riksdag skall kapitalsubventioner

till därefter byggda en- och tvåfamilj shus ges formen av

en under tio år räntefri stående del av egnahemslånet. Frågan huruvida

därefter denna lånedel skall avskrivas eller återkrävas gjordes samtidigt

beroende av utvecklingen av bostadskostnader och fastighetsvärden. Utskottet

finner att förhållandena icke har ändrats därhän, att denna fråga

nu bör omprövas. Utskottet är sålunda icke berett att biträda förevarande

yrkande i motionerna I: 220 och II: 285.

Kungl. Maj :ts förslag att egnahemslån till ombyggnad skall kunna beviljas

även om lägenhetsytan avsevärt överstiger den maximiyta, som gäller

för egnahemslån till nybyggnad, d. v. s. i regel 125 in-, har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Utskottet tillstyrker jämväl Kungl. Maj:ts förslag att det bemyndigande,

Som år 1950 lämnades bostadsstyrelsen att bevilja egnahemslån och förbättringslån

till byggnadsföretag på renbetesmark, fortfarande får gälla.

Utöver det senast sagda har grunderna för förbättringslångivningen icke

berörts i propositionen nr 1. I motionerna 1: 534 och II: 663 förordas, att

räntan å förbättringslån, som utlämnas från och med den 1 oktober 1955,

skall utgöra 4 % mot f. n. 3 %. Utskottet, som i det föregående avstyrkt

förslag om höjning av räntan å tertiär- och egnahemslån, kan icke biträda

ifrågavarande motionsyrkande. Utskottet har icke funnit anledning att till

behandling upptaga någon ytterligare fråga rörande förevarande låneform

och anser sålunda att förbättringslån och räntefri stående del av sådant lån

under nästa budgetår skall beviljas i enlighet med nu gällande bestämmelser.

Bostadsrabatter. I propositionen nr 1 erinras att enligt beslut av 1953

års riksdag den regeln gäller, att familjebostadsbidrag kan utgå till familjer

i lägenheter, som har färdigställts efter år 1941. I samband därmed upptogs

icke till särskild behandling frågan om i vilken utsträckning familjebostadsbidrag

skall kunna beviljas till familjer i sådana flerfamiljshus, som

har tillkommit före 1942 jämlikt bestämmelserna om bostadsanskaffningslån

och familjebidrag. Enligt departementschefen bör i överensstämmelse

med bostadsstyrelsens praxis, då styrelsen för dylikt hus medgivit övergång

från familjebidrag till familjebostadsbidrag, kungörelsen angående sistnämnda

bidrag bli gällande utan någon särskild inskränkning.

I motionerna I: 219 och II: 284 yrkas dels att den förstärkning av familjebostadsbidraget,

som kan beviljas familjer med små inkomster, skall ökas

med 100 kronor för varje barn utöver två, dock för högst fem barn utöver

två, dels ock att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsyn
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

punkt godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret. I motionerna 1: 329

och II: 415 hemställes att riksdagen godkänner motionärernas uppfattning,

att bostadsrabatterna icke bör bindas av några konstlade tidsgränser.

I motionerna 1:534 och 11:663 yrkas att familjebostadsbidraget från

och med den 1 oktober 1955 skall höjas från nuvarande 150 kronor till 170

kronor för varje barn.

Utskottet får i anledning av förevarande förslag erinra om att bidragsgivningen

var föremål för en allmän översyn år 1953 och att densamma

från och med den 1 oktober 1953 utvidgades till att avse hushåll i alla

lägenheter av godtagbar storlek och standard, som ny- eller ombyggts efter

år 1941. Från den 1 oktober 1953 gäller vidare, att familjer med små inkomster

kan beviljas ett med 210 kronor om året förstärkt familj ebostadsbidrag.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är önskvärt att bidrag

kan utgå till hushåll i alla lägenheter av godtagbar standard, oavsett när

lägenheten färdigställdes. Förenämnda förslag om höjning av dels familjebostadsbidraget,

dels det belopp, varmed sagda bidrag i vissa fall kan förstärkas,

är betingat av motionärernas av utskottet i det föregående avstyrkta

program för total avveckling av de generella subventionerna till

nya bostadshus. Även om i enlighet med utskottets ståndpunkt till de

generella subventionerna anledning saknas att räkna med att mera betydande

höjningar av hyror och bostadskostnader kommer att aktualiseras,

finner utskottet likväl vissa skäl kunna åberopas för en höjning av det

belopp, varmed familjebostadsbidraget kan förstärkas, då fråga är om

familjer med små inkomster. Med hänsyn till att bidragsgivningen för kort

tid sedan varit föremål för en allmän översyn och till att den föreslagna

utvidgningen av bidragsgivningen kan beräknas föranleda en betydande

ökning av anslagsbehovet är utskottet dock icke berett att f. n. till övervägande

upptaga grunderna för bidragsgivningen i de delar motionsyrkandena

berör. Utskottet, som biträder vad departementschefen anfört i fråga

om familjebostadsbidrag till familjer i hus, tillkomna före 1942 jämlikt

bestämmelserna om bostadsanskaffningslån och familjebidrag, avstyrker på

grund av det anförda nämnda yrkanden i motionerna 1:219 och 11:284,

I: 329 och II: 415 samt I: 534 och II: 663.

Övriga frågor. I motionen II: 125 yrkas, att statsbidrag till anordnande

av pensionärslägenheter skall utgå i fråga om icke endast fastighet, som

förvaltas av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, utan även hus,

som ägs av kooperativt organiserade företag. Alternativt hemställes att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av frågan om

ändrade bestämmelser för ifrågavarande bidragsgivning. Yrkande om en

utvidgning av bidragsverksamheten till att avse av bostadsrättsförening

förvaltat hus framställes jämväl i motionerna 1:226 och 11:281, medan i

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

motionerna 1:329 och 11:415 uttalas, att bidrag bör kunna utgå till pensionärsbostäder

i godtagbara lägenheter i hyreshus, oavsett företagsform.

Enligt vad utskottet har inhämtat kan förslag i fråga om en utvidgning

av sagda bidragsverksamhet förväntas från åldringsvårdsutredningen innevarande

år. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 231 och II: 275 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställer om utredning och förslag till sådana statliga stödåtgärder,

att den årliga grundhyran för specialinredd invalidlägenhet icke ö\erstigei

motsvarande hyra för vanlig lägenhet med samma rumsantal och med jämförbar

utrustningsstandard.

Utskottet vill erinra om att frågan om ett särskilt bostadsbidrag till hushåll,

vilka har speciella bostadsbehov, var föremål för riksdagens prövning

år 1953 (prop. 138, statsutskottets uti. nr 153). I propositionen framhölls

bl. a. att i ett stort antal fall, då en persons förvärvsförmåga ar nedsatt

på grund av sjukdom eller invaliditet eller till följd av förekomsten a^

små barn, staten försöker garantera vederbärande en skälig minimistandard

genom olika slag av bidrag. Behovet av goda bostäder för de grupper

av hushåll, det var fråga om, ansågs obestridligt, men det framhölls att

bostadsbehovet i dessa fall inte kunde skiljas från övriga försörjningsbehov

och att vad dessa grupper behövde var samhällets hjälp till en dräglig föisörjning.

Departementschefen uttalade i anslutning härtill att han hade

full förståelse för de behjärtansvärda ändamål det föreslagna särskilda bostadsbidraget

skulle fylla, men att han inte blivit övertygad om att de

föreliggande hjälpbehoven borde täckas inom bostadspolitikens ram. Departementschefen,

som uttalade förhoppningen att kommunerna skulle visa

sig villiga att beakta de särskilda behov, som de berörda grupperna representerade,

ansåg sig inte kunna biträda förslaget om införande av ett särskilt

bostadsbidrag. Vad departementschefen sålunda anförde lämnades av

riksdagen utan erinran.

Utskottet anser att den ståndpunkt, som riksdagen år 1953 intog till

frågan om att med ett särskilt bostadsbidrag täcka speciella bostadsbehov,

alltfort har fog för sig, varför utskottet icke kan biträda motionärernas

förevarande förslag.

I motionen II: 394 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om utredning av frågan om inrättande av eu statlig lånefond

för täckande av s. k. grundinsatser för insatslägenheter.

Såsom grund för detta yrkande åberopas svårigheterna, särskilt för ungdomar

som står i begrepp att bilda familj, att göra den kapitalinsats, som

regelmässigt erfordras för förvärv av bostadsrättslägenhet. Utskottet är

icke övertygat om att särskilda åtgärder i enlighet med motionens yrkande

är påkallade. Utskottet vill bl. a. erinra om att kommunernas befogenheter

beträffande bostadsförsörjningen icke utesluter att hjälp lämnas till sådan

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

kapitalinsats. I varje fall synes frågan vara av den beskaffenhet, att den

bör prövas i ett större sammanhang. Av nu anförda skäl avstyrker utskottet

motionen.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret

1955/56. Enligt Kungl. Maj :ts förslag till beräkning av medelsbehovet bör

anslaget till Kapitalmedelsförluster och räntecftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

uppföras med 25 000 000 kronor.

I motionerna 1:534 och 11:663 föreslås — i anslutning till yrkandet i

dessa motioner om höjning av den av staten garanterade räntan å primäroch

sekundärlån — att anslaget anvisas med 18 000 000 kronor.

I motionen II: 665 yrkas, att samma anslag upptages med 44 600 000

kronor. Förslaget är betingat bl. a. av yrkandet i motionerna 1:329 och

11:415 att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande bidrag.

Utskottet, som i det föregående icke ansett sig kunna tillstyrka nyssnämnda

yrkanden beträffande räntehöjning och formen för subvention,

förordar att anslaget i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisas med

25 000 000 kronor.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj :t uppfört med

85 000 000 kronor.

I motionerna I: 534 och II: 663 yrkas att anslaget anvisas med 98 000 000

kronor. Förslaget är betingat av de förut behandlade yrkandena i samma

motioner om utvidgning av bidragsgivningen.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt sistnämnda yrkanden, godtar

Kungl. Maj:ts förslag till anslagsberäkning.

Kungl. Maj :t har föreslagit, att till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

anvisas ett oförändrat anslag av 30 000 000 kronor.

I motionen II: 416 förordas, att medel endast anvisas i den utsträckning,

som erfordras för utbetalning av beviljade bidrag. Motionärerna föreslår

därför dels att under nästa budgetår beslut om bidrag skall kunna meddelas

intill ett belopp av 31 565 000 kronor dels ock att anslaget uppföres

med 3 400 000 kronor.

Utskottet är icke berett att på föreliggande utredning tillstyrka en omläggning

av anslagsberäkningen och biträder därför Kungl. Maj:ts förslag.

I enlighet med de gjorda antagandena i fråga om bostadsbyggandets omfattning

föreslås i propositionen nr 1 att ramen för preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande samt från

anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, fastställes till

650 000 000 kronor respektive 140 000 000 kronor.

I motionerna 1:222 och 11:287 hemställes, att de föreslagna ramarna

vidgas till 790 000 000 kronor respektive 280 000 000 kronor.

I motionerna I: 329 och II: 415 föreslås, att ramen för preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbvggande, fast
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ställes till 840 000 000 kronor och att någon ram icke skall fastställas for

tilläggslångivning. Yrkandena är i första hand betingade av det förut behandlade,

i sagda motioner framförda förslaget om att ersätta tilläggslånet

med ett löpande bidrag.

Utskottet, som i det föregående godkänt propositionens antaganden beträffande

bostadsbyggandets storlek under nästa budgetår och avstyrkt förslaget

om införande av ett löpande bidrag, tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag

och kan sålunda icke biträda förevarande motionsyrkanden.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag bör till Lånefonden för bostadsbyggande anvisas

ett anslag av 490 000 000 kronor och till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett anslag av 210 000 000 kronor.

I motionerna 1: 222 och II: 287 yrkas, att anslagen för ifrågavarande

ändamål uppföres med 645 000 000 kronor respektive 240 000 000 kronor.

I motionerna I: 329 och II: 415 föreslås, dels att det av Kungl. Maj .t

äskade beloppet till tilläggslån överföres till lånefonden för bostadsbyggande,

dels ock att anslaget till fonden med inräknande av nämnda belopp

upptages med 750 000 000 kronor. Förslaget är i förstnämnda del betingat

av yrkandet i dessa motioner att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande

bidrag.

Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till

frågan om bostadsbyggandets omfattning och subventionsformen förordar

utskottet att ifrågavarande anslag anvisas med de av Kungl. Maj:t föreslagna

beloppen, varför utskottet avstyrker motionärernas förslag.

Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt

nämnda anslag samt i fråga om räntefoten för lantarbetarbostadslån

har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar m. in. Kungl. Maj:t har föreslagit

att det för budgetåret 1955/56 äskade investeringsanslaget av

490 000 000 kronor till lånefonden för bostadsbyggande skall, liksom hittills,

avskrivas med 25 %, motsvarande den avskrivningskvot som tillämpas

för lån löpande med 3 % ränta. Avskrivningsanslaget upptages alltså med

122 500 000 kronor. Det ytterligare avskrivningsbehov, som föreligger med

hänsyn till dels kapitalsubventionerna till egnahem och dels tilläggslånen,

anses för nästa budgetår icke böra täckas genom anvisande av särskilda

anslag. I stället förordas, att medel för en slutlig framtida reglering av

detta avskrivningsbehov anvisas i form av en kollektiv avsättning till fonden

för oreglerade kapitalmedelsförluster. Utöver det belopp av 1 000 000

kronor, som anses erforderligt för årlig avskrivning av smärre oreglerade

kapitalmedelsförluster, föreslås därför att denna fond tillföres ett ytterligare

belopp av 227 500 000 kronor.

I motionerna 1:534 och 11:663 yrkas i anslutning till det förutnämnda

förslaget i dessa motioner om höjning av räntan å tertiärlån och egnahems
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

lån till 4 %, att avskrivningsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande

anvisas med 49 500 000 kronor.

I motionerna 1:329 och 11:415 yrkas dels att avskrivningsanslaget till

lånefonden för bostadsbyggande uppföres med 100 000 000 kronor, dels

ock att medel för avskrivning av kapitalsubventioner icke skall avsättas till

fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster och att därför anslaget till

sistnämnda fond skall upptagas med 1 000 000 kronor. Förslagen är grundade

dels på yrkandet i samma motioner att tilläggslånet skall ersättas

med ett löpande bidrag, dels på uppfattningen att avskrivning av anslag

till räntebärande tertiärlån och egnahemslån ej vidare behöver ifrågakomma.

Utskottet har i det föregående förklarat sig icke kunna biträda yrkandena

i nämnda motioner om räntehöjning och formen för subvention. Då

utskottet vidare icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

till reglering av ifrågavarande avskrivningsbehov tillstyrker utskottet,

att avskrivningsanslaget till lånefonden för bostadsbyggande upptages med

122 500 000 kronor och att till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

anvisas ett anslag av 228 500 000 kronor.

Bostadsstyrelsen. 1 propositionen nr 1 erinras att en tidigare förutskickad

översyn av vissa delar av styrelsens organisation gjorts beroende

av frågan om införande av ett statligt kreditgarantisystem på bostadsområdet.

Med hänvisning till att utredningen av denna fråga alltjämt pågår

anses förutsättning ännu icke föreligga för att påbörja den nämnda översynen.

Styrelsens organisation bör därför bibehållas i huvudsak oförändrad

under nästa budgetår. Lånestockens fortsatta tillväxt anses dock böra föranleda

en förstärkning av kamerala sektionen med en kontorist i Cg 13 och

ett biträde i reglerad befordringsgång. En viss ordinariesättning av tjänster

föreslås. Med hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen samt till

de automatiska löneökningarna uppräknas anslaget med 68 900 kronor till

3 671 400 kronor.

I motionerna I: 219 och II: 284 hemställes dels att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t snarast måtte låta igångsätta

utredning rörande bostadsstyrelsens personalorganisation, dels ock att avlöningsanslaget

till styrelsen minskas med 200 000 kronor.

Utskottet har i det föregående framhållit, att det icke är möjligt att f. n.

ange det resultat vartill kreditgarantiutredningen kan komma. Såsom departementschefen

anfört synes anledning därför föreligga att uppskjuta

översynen av styrelsens organisation. Utskottet kan sålunda icke biträda

motionärernas yrkande i denna del. Enligt utskottets mening torde det icke

heller böra ifrågakomma att utan föregående utredning av personalbehovet

minska avlöningsanslaget i den omfattning motionärerna föreslagit. Utskottet

vill å andra sidan understryka angelägenheten av att styrelsens ar
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

43

bete med att revidera värderingsmetoderna intensifieras. Såsom departementschefen

anfört torde dock det härav föranledda ökade personalbehovet

böra tillgodoses inom ramen för styrelsens nuvarande organisation. På

grund av det anförda får utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj .ts förslag,

avstyrka förevarande motionsyrkanden.

Kungl. Maj: ts beräkning av medelsbehovet under styrelsens omkostnadsanslag

föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Länsbostadsnämnderna. Med anledning av ökning i länsbostadsnämndernas

arbetsbörda föreslås i propositionen nr 1, att personalorganisationen

förstärkes med en ingenjör i Cg 23 och två ingenjörer i högst Cg 21.

Vidare tillstyrkes, att biträdespersonalen ökas med två kanslibiträden i

Cg 11 och med fem biträden i reglerad befordringsgång.

Enligt uppgifter, som utskottet under hand inhämtat, har sedan propositionen

framlades ett stigande antal ansökningar om lån inkommit till länsbostadsnämnderna,

vilket ökat deras redan förut stora arbetsbelastning.

Svårigheterna på kreditmarknaden liksom den av Kungl. Maj :t för senare

hälften av innevarande budgetår fastställda ramen för den preliminära långivningen

till egnahem har inneburit ytterligare påfrestningar för nämnderna.

Under intryck härav har utskottet funnit det ytterst tveksamt, huruvida

den av Kungl. Maj :t förordade personalförstärkningen är tillräcklig för att

nämnderna skall kunna tillfredsställande fullgöra sina uppgifter. I avvaktan

på ytterligare erfarenheter av arbetsbördan synes det dock icke

böra komma i fråga att nu inrätta ytterligare tjänster. I stället förordar utskottet

att under icke-ordinarieposten av nämndernas avlöningsanslag beräknas

ett belopp av 50 000 kronor för tillfällig arbetskraft. Någon uppräkning

av anslagsposten till rörligt tillägg i anledning härav synes icke

erforderlig. Ifrågavarande belopp bör ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

och tagas i anspråk i den mån sådan förstärkning påkallas av bostadsstyrelsen

och av Kungl. Maj :t prövas oundgängligen erforderlig. I detta sammanhang

vill utskottet framhålla angelägenheten av att all sådan förenkling

vid behandling av ansökningar av lån vidtages som är möjlig utan att

därigenom syftet med långivningen ur det allmännas synpunkt åsidosätles.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet icke i övrigt funnit anledning

till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag beträffande nämndernas avlöningsanslag

förordar utskottet att detta anslag uppföres med (2 855 000

+ 50 000) 2 905 000 kronor.

Beräkningen av medelsbehovet under nämndernas omkostnadsanslag har

icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

I. beträffande rationalisering av bostadsbyggandet med avslag

å motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284,

såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, godkänna

vad utskottet anfört;

II. beträffande de allmänna grunderna för avveckling av

de generella subventionerna till nytillkommande bostadshus

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad utskottet

anfört;

III. beträffande bostadsbyggandets storlek med bifall till

Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna I: 329 och

11:415 samt 1:220 och 11:285 ävensom 1:330 och 11:418,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

IV. avslå i motionerna 1:219 och 11:284 framställt yrkande

beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet;

V. beträffande avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 219 och II: 284, såvitt de berör denna

fråga, godkänna vad utskottet anfört;

VI. avslå i motionerna I: 329 och II: 415 framställt yrkande

att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande bidrag;

VII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering

å tertiärlån till flerfamiljshus med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna 1:534 och

II: 663, 1: 535 och II: 664, I: 528 och II: 656 samt I: 527, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört

;

VIII. avslå i motionerna 1:534 och 11:663 framställt yrkande

beträffande räntesatsen å tertiärlån;

IX. avslå i motionerna I: 219 och II: 284 samt II: 78 framställda

förslag beträffande villkor för tertiärlån för olika företagsformer;
X.

beträffande villkor för tertiärlån till bostadshus, som

innehåller bostäder och lokaler för annat ändamål, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen

av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 220 och II: 285, I: 329 och II: 415,

I: 330 och II: 418, I: 222 och II: 287, I: 119 och II: 119 samt

II: 393, förstnämnda åtta motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

45

XII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering

å statligt lån till eu- och tvåfamilj shus med bifall till

Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna 1:534

och II: 663, I: 528 och II: 656 samt I: 527, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIII. avslå i motionerna 1: 534 och II: 663 framställt yrkande

beträffande räntesatsen å egnahemslån;

XIV. avslå i motionerna I: 220 och II: 285 framställt yrkande

beträffande återbetalning av räntefri stående del av

egnahemslån;

XV. avslå i motionerna I: 534 och II: 663 framställt yrkande

beträffande räntesatsen å förbättringslån;

XVI. beträffande familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning

av bidraget i vissa fall med avslag å motionerna

I: 534 och II: 663 samt I: 219 och II: 284, såvitt de berör dessa

frågor, godkänna vad utskottet anfört;

XVII. beträffande tidpunkten för. lägenhets färdigställande

som villkor för familjebostadsbidrag med avslag å motionerna

I: 219 och II: 284 samt I: 329 och II: 415, samtliga motioner

såvitt de berör denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XVIII, beträffande statsbidrag till pensionärslägenheter med

avslag å motionen 11:125 ävensom motionerna 1:226 och

11:281 samt 1:329 och 11:415, sistnämnda två motioner såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIX. beträffande stödåtgärder för anordnande av invalidlägenheter

med avslag å motionerna 1:231 och 11:275 godkänna

vad utskottet anfört;

XX. beträffande inrättande av en lånefond för täckande avkapitalinsats

i bostadsrättslägenhet med avslag å motionen

11:394 godkänna vad utskottet anfört;

XXI. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten

till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt

de ej behandlats under I.—XX., med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag och under erinran om vad utskottet i det föregående

anfört, godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar;
XXII.

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag

å motionerna II: 665 samt I: 534 och II: 663, sistnämnda

bägge motioner såvitt de berör detta anslag, till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån för

budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 25 000 000 kronor;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

XX1I1. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna 1: 534 och II: 663, såvitt de berör detta anslag,

till Bostadsrabatter för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 85 000 000 kronor;

XXIV. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionen II: 416 till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kronor;

XXV. medgiva, att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag

till inrättande av pensionärshem må meddelas intill ett

belopp av 10 000 000 kronor;

XXVI. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret

1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 kronor;

XXVII. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande

byggnadstekniska frågor för budgetåret 1955/56 under femte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor;

XXVIII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,

såvitt de berör denna fråga, medgiva, att under budgetåret

1955/56 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från

lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp

av 650 000 000 kronor;

XXIX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,

såvitt de berör detta anslag, till Lånefonden för bostadsbyggande

för budgetåret 1955/56 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 490 000 000 kronor;

XXX. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

för budgetåret 1955/56 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor;

XXXI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag

å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,

såvitt de berör denna fråga, medgiva, att under budgetåret

1955/56 preliminära beslut angående lån, som skall utgå från

anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 140 000 000 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 222 och II: 287 samt I: 329 och II: 415,

såvitt de berör detta anslag, till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

för budgetåret 1955/56 under fonden för

låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 210 000 000

kronor;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

47

XXXIII. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbosladslån,

vilka kommer att beviljas under budgetåret 1955/56, bestämmes

till 3,25 %;

XXXIV. till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

för budgetåret 1955/56 under fonden för låneunderstöd

anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;

XXXV. till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier för

budgetåret 1955/56 under fonden för låneunderstöd anvisa ett

investeringsanslag av 100 kronor;

XXXVI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 534 och II: 663,

såvitt de berör detta anslag, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

i Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret

1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 122 500 000 kronor;

XXXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 329 och II: 415, såvitt de berör frågan om

anvisande av medel för avskrivning av kapitalsubventioner,

till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret

1955/56 anvisa ett anslag av 228 500 000 kronor;

XXXVIII. avslå i motionerna 1:219 och 11:284 framställt

yrkande rörande översyn av bostadsstyrelsens organisation;

XXXIX. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes av

vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXX. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:219 och 11:284, såvitt de berör denna

fråga, fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 690 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinaric personal ... 2 452 600

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

................................................... 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 440 100

Summa kronor 3 671 400;

XXXXI. besluta, att i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna

antalet kontorsbiträden i lönegred Ca 8 skall

ökas med två;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

XXXXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag fastställa följande

avlöningsstat för länsbostadsnämnderna att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 52 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .............................. 75 000

8. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 184 200

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

................................................... 280 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 313 800

Summa kronor 2 905 000;

XXXXIII. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen

och länsbostadsnämnderna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 219 och II: 284, såvitt

de berör ifrågavarande anslag, för budgetåret 1955/56 under

femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

3 671 400 kronor;

b) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

555 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 2 905 000 kronor;

d) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslags''

anslag av 677 000 kronor;

XXXXIV. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade

motioner, till den del de icke blivit ovan under punkterna

I.—XXXXIII. särskilt berörda, icke må föranleda någon riks

dagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Leander, Näsström,

Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Thun, Bergman, Erik

Svedberg, Bergh, Holmqvist, Nils Theodor Larsson och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Rubbestad,

Eriksson i Sandby, Åkerström, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,

Wedén, Persson i Växjö, Onsjö, fru Ericsson i Luleå, herrar Gustafsson i

Stockholm, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Almgren och fröken Ager.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

49

Reservationer

1) beträffande rationalisering av bostadsbyggandet

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 26 från och med första stycket till och med

det stycke, som slutar med »skilda byggnadsbestämmelser», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Med anledning av de synpunkter och förslag i rationaliseringsf rågan,

som sålunda har framförts i berörda motioner, har utskottet inhämtat

yttranden från bostadsstyrelsen och statens nämnd för byggnadsforskning.

I dessa yttranden, vilka bifogas förevarande utlåtande, bär man sökt att ge

en översiktlig framställning av rationaliseringsfrågans läge och de olika

strävandena från såväl skilda myndigheters som byggnadsföretagares sida

i syfte att effektivisera byggnadsverksamheten. I anslutning till yttrandena

vill utskottet understryka följande.

Liksom motionärerna utgår utskottet ifrån att enda möjligheten till en

verkligt rationell lösning av bostadsfrågan ligger i en kraftig nedpressning

av byggnadskostnaderna. Först genom att byggnadsindustrien blir så rationaliserad

att den kan framställa sina produkter till priser som den stora

massan av medborgare har förmåga att själva betala blir det möjligt att

komma till rätta med de problem som här är aktuella. Det är med hänsyn

härtill med största intresse som utskottet tagit del av den redovisning som

framlagts rörande de ekonomiska resultaten av utförd experimentbebyggelse,

och utskottet är angeläget att understryka vikten av att sådana experiment

stimuleras. En realistisk bedömning av pågående rationaliseringsarbeten,

både de som förekommer i vårt land och de som utföres i främmande

länder — särskilt i Amerika — ger vid handen att utsikter finns

att nå fram till nya planlösningar, nya materiel och nya metoder att organisera

arbetet, vilka kan ge en högst betydande sammanlagd effekt när det

gäller att pressa byggnadskostnaderna. Det är av vikt att gjorda experiment

noggrant redovisas och att kunskap om de nya metoderna så snabbt som

möjligt blir allmän bland dem som syssla med bostadsbyggandet. Utskottet

förutsätter att nämnden för byggnadsforskning och bostadsstyrelsen med

största kraft fullföljer sina uppgifter i detta hänseende och att dessa myndigheter

därvid söker samarbete med de enskilda, kooperativa och kommunala

organ som sysslar med hithörande frågor.

Av väsentlig betydelse för en fortsatt effektivisering av byggnadsverksamheten

är vidare att olika byggnadsbestämmelseir överses. Utskottet är

därför angeläget framhålla nödvändigheten av att 1951 års byggnadsutredning

bedriver sitt arbete i sådan takt att positiva förslag i syfte att

avlägsna befintliga hinder för en effektiv bostadsproduktion utan ytterligare

dröjsmål kan avlämnas. Jämsides med byggnadsutredningens arbete

4—967 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 150

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

och med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga, representerande skilda

branschorganisationer samt statliga och kommunala organ, har byggnadsstyrelsen

utarbetat förslag till anvisningar avsedda att ersätta de byggnadsbestämmelser

som nu finns i ett antal speciella författningar, samt i övrigt

gjort en översyn av de nu gällande anvisningarna. Detta initiativ hälsar

utskottet med tillfredsställelse. Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen

av att berörda myndigheter underlättar experimentverksamheten genom

att medverka till dispensgivningen från skilda byggnadsbestämmelser.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med »På grund»

och slutar med »ovan behandlats», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Med vad utskottet sålunda anfört finner utskottet motionerna 1:329

och II: 415 samt I: 219 och II: 284 i den del de ovan behandlats besvarade.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande rationalisering av bostadsbyggandet i anledning

av motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284,

såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 26 börjar

med »Av vad», till och med det stycke, som på s. 27 slutar med »ovan behandlats»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Av de avgivna yttrandena finner utskottet framgå, dels att betydande

rationaliseringsmöjligheter föreligger inom bostadsbyggandet, dels att dessa

möjligheter givetvis endast successivt kan realiseras.

I motionerna 1:329 och 11:415 framhålles i detta sammanhang bl. a.

den stora betydelsen av ökad kännedom om och större intresse för rationella

byggnadsmetoder samt praktiska och billiga hustyper. Det är redan

känt och framhålles också i de ovannämnda yttrandena att olika åtgärder

i detta syfte vidtagits. Bostadsstyrelsen understryker emellertid, att vad

som gjorts endast i begränsad utsträckning fyller det mycket stora behov

av objektiv upplysning och vägledning, som f. n. gör sig påmint inom detta

område. Statens nämnd för byggnadsforskning påpekar, att en inventering

av resultaten och erfarenheterna från olika experimenthusbyggen bör ske.

De värdefulla rön, som därvid göres, kan enligt nämnden på längre sikt ge

en sänkning av bostadskostnaden i icke ringa omfattning. Nämnden har

påbörjat förberedelser för en sådan inventering. Framför allt med hänsyn

till den betydelse som ett rationellare bostadsbyggande har för möjligheterna

att avveckla bostadsbristen och ytterligare förbättra hela folkets bostadsförhållanden

finner sig utskottet, med anledning av förutnämnda

motioner, böra för Kungl. Maj :t understryka angelägenheten av att Kungl.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

51

Maj:t vidtager åtgärder för att den av statens nämnd för byggnadsforskning

igångsatta inventeringen och systematiseringen av rationaliseringsåtgärderna

skall kunna bedrivas i forcerat tempo och en första sammanställning

av objektivt prövade resultat så snabbt som möjligt framläggas.

Utskottet förutsätter vidare att Kungl. Maj :t i samarbetet med byggnadsindustriens

organisationer och berörda myndigheter i god tid undersöker

och förbereder de lämpligaste metoderna att föra ut dessa resultat i allmän

praktisk användning inom bostadsbyggandet. Därvid bör ökad användning

av stordrift för egnahemsproduktionen i städer och tätorter främjas.

Av väsentlig betydelse för en fortsatt effektivisering av byggnadsverksamheten

är vidare, att olika byggnadsbestämmelser överses. Enligt vad utskottet

inhämtat torde 1951 års byggnadsutredning komma att avsluta sitt

arbete nästa år. I sitt yttrande till utskottet har statens nämnd för byggnadsforskning

beklagat att detta utredningsarbete av olika skäl fördröjts och

betecknat det som 3’ttersl angeläget att detsamma forceras. Utskottet vill

instämma häri och förutsätter således att utredningens betänkande kommer

att föreligga i sådan tid att Kungl. Maj:t kan förelägga 1957 års riksdag

förslag i ärendet. Då det alltså tyvärr ändå kommer att dröja åtskillig

tid innan en mer ändamålsenlig byggnadslagstiftning kan träda i kraft,

finner utskottet särskild anledning att understryka önskvärdheten av att

ökade möjligheter dessförinnan skapas till dispenser från de nuvarande

förordningarnas i många fall konservativt präglade bestämmelser. I begränsad

utsträckning kan sådana dispenser nu medges av byggnadsnämnder,

länsstyrelser och av byggnadsstyrelsen. Statens nämnd för byggnadsforskning

framhåller emellertid i sitt yttrande, att en vidgad undantagsrätt

för byggnadsnämderna är önskvärd och bör genomföras. Utskottet hemställer

med anledning härav till Kungl. Maj :t att, i avvaktan på en definitiv

omreglering av byggnadslagstiftningen, vidtaga åtgärder för ett i största

möjliga utsträckning utvidgat dispensförfarande och, om härför riksdagens

medverkan skulle befinnas erforderlig, förelägga 1956 års riksdag förslag

i ärendet.

Utskottet övergår härefter till frågan om i vilken utsträckning lånemöjligheter

och lånevillkor kan påverka sparvilja, rationalisering och förbilligande.

1 motionerna 1:329 och II: 415 framföres en rad uppslag,

syftande till att genom en differentiering av lånevillkoren stimulera rationellt

och billigt byggande samt ett ökat bostadssparande. Grundtanken

bakom dessa uppslag är, att eu viss normkostnad skall fastläggas för olika

hustyper. Den, som bygger en given hustyp billigare än normkostnaden,

skall ha möjligheter att uppnå en något högre förräntning på eget insatt

kapital än vad som gäller för normkostnaden, medan den som överskrider

normkostnaden erhåller i motsvarande grad sämre förräntningsmöjligheter.

I sitt yttrande med anledning av motionerna meddelar bostadsstyrelsen,

att den vidtagit åtgärder för att få fram normer för eu objektiv redovis
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ning av de verkliga byggnadskostnaderna i olika fall. Utskottet finner detta

tillfredsställande. Härigenom skapas den nödvändiga grunden för en differentiering

av bostadslånen och bostadspolitiken av det slag som i motionerna

åsyftas. Utskottet vill emellertid uttrycka sitt beklagande av att

Kungl. Maj :t och tidigare riksdagar icke insett den stora betydelsen av denna

fråga. Då nu de erforderliga expertundersökningarna påbörjats, anser

utskottet påkallat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t inskärper

vikten av att en omläggning av lånevillkoren i av i motionerna angiven

effektivitetsfrämjande och spar stimulerande riktning utan ytterligare onödigt

dröjsmål vidtages.

Samtidigt som utskottet sålunda vill understryka att stora rationaliseringsmöjligheter

föreligger inom bostadsbyggandet och att strävandena att

tillvarataga dessa på varje punkt måste uppmuntras, står det naturligtvis

klart för utskottet att effektiviseringen först successivt når sin fulla effekt.

Att, som skett i motionerna 1:220 och 11:285, till utgångspunkt för det

allmännas bostadspolitik i betydelsefulla avseenden göra antagandet, att en

maximal effekt av rationaliseringsåtgärder skulle kunna uppnås under ett

enda år, strider mot all praktisk erfarenhet inom näringslivet och är enligt

utskottets mening därför orealistiskt. En dylik uppläggning skulle säkerligen

orsaka allvarliga störningar inom bostadsproduktionen och minska

densamma. Utskottet kan därför icke lägga de i dessa motioner uppställda

förutsättningarna till grund för sitt ställningstagande i det följande.

Av vad sålunda anförts och under hänvisning till innehållet i de åberopade

yttrandena finner utskottet alltså påkallat, att riksdagen i anledning

av motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284, i den utsträckning

de i detta sammanhang berörts, i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna

vad utskottet anfört och hemställer om de av utskottet förordade åtgärderna.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»I. beträffande rationalisering av bostadsbyggandet i anledning

av motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 219 och II: 284,

såvitt de berör härmed sammanhängande frågor, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

2) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

de allmänna grunderna för avveckling av de generella subventionerna till

nytillkommande bostadshus ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med »Såsom

erinras» och slutar med »den 1 april», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Som erinras i propositionen har byggnadskostnadsutvecklingen under

senare år varit gynnsam. Redan genom de resultat som vunnits genom hit
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

53

tills åstadkommen effektivisering av byggnadsindustrien blir det möjligt

att reducera de generella subventionerna. Sambandet mellan produktionssubventioner

och höga byggnadskostnader måste för alla vara uppenbar.

Ju kraftigare subventioner ju mindre nödvändigt är det för företagarna på

bostadsbyggandets område att pressa sina byggnadskostnader. För företagare,

anställda och materielleverantörer skapar produktionssubventioner

möjligheter till vinster och löner som blir högre än dem som kan uppnås

inom andra branscher. Särskilt måste detta bli fallet inom ett fack sådant

som byggnadsindustriens som frånsett säsongvariationer arbetar med full

sysselsättning och utan all utländsk konkurrens. Utskottet anser alltså att

en förutsättning för billigare byggnadskostnader och därmed rimligare bostadskostnader

än att de generella produktionssubventionerna reduceras i

snabbast möjliga takt. Kungl. Maj:t har föreslagit att en reducering bör ske

i fråga om såväl tilläggslån som räntefri stående de! av egnahemslån och

fastslagit att ej endast förändringar av byggnadskostnaderna utan jämväl

utvecklingen av reallöner och levnadsvillkor överhuvudtaget bör beaktas

vid prövning av subventionsfrågan. Vad sålunda i propositionen anförts

finner utskottet i och för sig riktigt. Utskottet vill emellertid i likhet med

vad som anförts i motionerna I: 219 och II: 284 komma fram till en snabbare

avveckling av dessa generella produktionssubventioner och därvid

reducera icke blott tilläggslånen utan också den högst betydande subvention

som utgår i form av dels räntegaranti å underliggande lån och dels

i förhållande till marknadsläget alltför låg ränta å tertiärlånen. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om den tunga börda dessa generella subventioner

utgör för skattebetalarna. Till frågan om den takt i vilken avvecklingen

bör ske återkommer utskottet i det följande vid behandlingen

av de särskilda låne- och bidragsfrågorna. Utskottet vill dock redan i detta

sammanhang uttala sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag att en reduktion

av tilläggslånen icke såsom hittills skall genomföras vid årsskiftet utan

den 1 april.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande de allmänna grunderna för avveckling av

de generella subventionerna till nytillkommande bostadshus i

anledning av Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad utskottet

anfört;»

3) beträffande bostadsbyggandets storlek

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 28 börjar med

»Utskottet anser», till och med det stycke, som på s. 29 slutar med »nämnda

motionerna», bort ersättas med text av följande lydelse:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»Utskottet anser att bostadsbyggandet bör ges den omfattning som de

reala resurserna och ett rimligt hänsynstagande till andra viktiga byggnadsbehov

medger. Enligt vad utskottet inhämtat finns för närvarande god

tillgång på både trä, järn, betong och tegel. Knapphet i fråga om materiel

bör därför icke föranleda någon inskränkning av byggnadsverksamheten.

På arbetskraft råder uppenbarligen en viss knapphet, men de nya metoder

som numera framkommit inom byggnadsindustrien leder till en väsentligt

reducerad åtgång av arbetskraft per framställd lägenhet. Det torde ej heller

vara omöjligt att vid behov erbjuda kvalificerad arbetskraft från utlandet

anställning inom byggnads- och anläggningsindustrien i Sverige och därmed

öka tillgången på arbetskraft. Arbetskraft som friställes från jordbruket

bör beredas möjlighet till anställning inom byggnadsfacken.

Beträffande tillgången på kapital för bostadsbyggande är denna med

hänsyn till bristen på sparande uppenbarligen alltför ringa för en mycket

omfattande produktion. Redan detta gör det nödvändigt att hushålla med

tillgängliga resurser så att de räcker till så många lägenheter som möjligt.

I anslutning till vad som anförts i motionerna 1:219 och 11:284 vill utskottet

understryka att tillgången på sparmedel givetvis inte är att betrakta

som en fix storhet som icke kan förändras. Genom skattesänkningar och

genom en politik som tryggar penningvärdet måste det vara möjligt att

återge människorna lusten att spara. För att få fram de ökade sparmedel

som behövs för att hålla bostadsbyggandet vid en högre nivå än den Kungl.

Maj:t ansett sig kunna räkna med har i motionerna I: 147 och II: 178 föreslagits

vissa skattelättnader för dem som sparar för bostadsändamål. Då

det icke tillkommer utskottet att taga ställning till nämnda förslag inskränker

sig utskottet till att påpeka hur nödvändigt det är att sparandet

just för bostadsändamål får en vidgad omfattning. Först med ett betydande

sparande på detta område blir det möjligt att åstadkomma den omfattande

nyproduktion som är ofrånkomligen nödvändig för att bostadsbristen skall

kunna bringas ur världen inom rimlig tid.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att bland alla kategorier

byggnadsföretagare finns många som har haft och alltjämt har stora svårigheter

att i tid få sina byggnadskreditiv omplacerade till bottenlån. Utskottet

finner det angeläget att Kungl. Maj:t uppmärksammar dessa förhållanden

och tillser att icke genom statliga åtgärder hinder reses mot en

normal avlyftning av byggnadskreditiven.

Utskottet som för sin del hyser det allra största intresse för egnahemsbyggande

och finner egnahemmet vara den för barnfamiljerna i allmänhet

idealiska bostadsformen och den för landsbygdens del enda möjliga

lösningen av bostadsfrågan anser sig icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag att nu ännu en gång lägga egnahemsbyggandet under kontroll.

Med de förbilligade byggnadstyper som numera kommit fram är det enligt

utskottets mening fullt möjligt att hålla i gång en produktion av en- och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

55

tvåfamilj shus i hela den utsträckning som en fri marknad kan göra möjligt

utan att man fördenskull tar större materiella resurser i anspråk för

detta ändamål än dem som skulle åtgå för ett genomförande av Kungl.

Maj :ts program med ett traditionellt byggnadssätt. I likhet med vad som

förordats i motionerna I: 329 och II: 415 samt I: 220 och II: 285 anser utskottet

att någon reglering av produktionen av en- och tvåfamiljshus icke

bör genomföras vare sig så att denna begränsas till ett visst antal lägenheter

per år eller så att igångsättningen dirigeras till viss tidpunkt under

året. Produktionen av egnahem bör alltså liksom hitintills lämnas helt fri.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av

Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 329 och II: 415,

I: 220 och II: 285 samt I: 330 och II: 418, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 28 börjar

med »Utskottet anser», till och med det stycke, som på s. 29 slutar med

»nämnda motionerna», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Beträffande bostadsbyggandets omfattning anges i motionerna 1:329

och II: 415 olika data avsedda att belysa utvecklingen under de senare åren

och innebörden av Kungl. Maj :ts förslag. Med utgångspunkt från dessa och

senare inhämtade uppgifter vill utskottet erinra om att siffran för färdigställda

lägenheter för 1953 uppgick till 55 000 och för 1954 något översteg

58 000. Under båda dessa år påbörjades ca 60 000 nya lägenheter. Siffran

för färdigställda lägenheter har sålunda nalkats men icke hunnit fatt

siffran för påbörjade. Bostadsbyggandets faktiska kapacitet torde mot

slutet av 1954 ha motsvarat ett antal av 60 000 färdigställda lägenheter

per år eller något därutöver. Ehuru en avsevärd utvidgning av bostadsbyggandet

alltså skett vill utskottet framhålla, att dess omfattning ännu

ingalunda kan betraktas som anmärkningsvärt hög, vare sig i förhållande

till den föreliggande bostadsbristen eller vid en jämförelse med expansionen

under efterkrigsskedet på andra investeringsområden. Utskottet kan ansluta

sig till de i detta sammanhang i motionerna anförda synpunkterna.

Utskottet finner erfarenheterna från de senare åren ge vid handen att

Kungl. Maj :t i de beräkningar, som under denna period förelagts riksdagen,

underskattat bostadsbyggandets utvecklingsmöjligheter under större

frihet i en i huvudsak balanserad ekonomi. Till följd härav har ramarna

för bostadsbyggandet blivit för snävt utmätta, vilket skapat onödiga svårigheter

för produktionen. Dessa förhållanden ha klart påvisats hl. a. i

bostadsstyrelsens olika framställningar till Kungl. Maj:t. Det är därför

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

med oio, som utskottet finner, att Kungl. Maj :t även i årets proposition

framlägger beräkningar och förslag, som enligt utskottets mening icke äro

till fyllest för att säkra ett bibehållande av bostadsproduktionens under 1953

och 1954 uppnådda kapacitet samtidigt som en tillfredsställande avveckling

av balansen av eftersläpande bostadslåneärenden i syfte att undvika onödigt

krångel skall kunna ske. Utskottet anser de i motionerna 1:329 och

11:415 angivna beräkningarna i detta avseende mera välgrundade än

Kungl. Maj :ts och bättre ägnade att undvika en ny inskränkning av bostadsbyggandet.

Utskottet vill framhålla att till grund för dess ställningstagande givetvis

ligger ett instämmande i de i de ovannämnda motionerna anförda synpunkterna

beträffande bostadsbyggandet och det totala investeringsutrymmet.

Sålunda fäster utskottet stor vikt vid att den allmänna ekonomiska

politiken och skattepolitiken gives en sådan utformning att sparandet gynnas,

varigenom ett ökat investeringsutrymme uppstår. Utskottet hänvisar

vidare till att utskottet i det föregående förordat en sparstimulerande uppsjälva

bostadspolitiken samt till de ytterligare sparfrämjande

åtgärder, varom förslag i år liksom under tidigare år motionsledes

förelagts riksdagen. Dessa förslag ha nu accepterats av Kungl. Maj :t.

I motionerna 1:329 och 11:415 framhålles även, att de i motionerna

a\gi\na förslagen självklart förutsätter en politik från riksbankens sida,

som håller den allmänna kreditmarknaden tillräckligt stram. Om härigenom

variationer i räntesatserna skulle föranledas, kunde, om man så

önskade, sådana variationer utan särskilda tekniska svårigheter utjämnas

för bostadsproduktionens del med ett system av löpande bidrag. Utskottet

konstaterar att Kungl. Maj:t nu, ehuru tyvärr alltför sent och först sedan

allvarliga olägenheter uppstått, tillämpar en politik av liknande karaktär.

Räntehöjningen och den kraftigt skärpta kreditåtstramningen bör emellertid

verka dämpande på efterfrågan på material och arbetskraft inom andra

investeringsområden, varigenom riskerna för att bostadsbyggandet skall

behöva nedskäras reduceras. En förutsättning härför är emellertid att

bostadsbyggandets kreditfrågor kan någorlunda tillfredsställande ordnas.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det bland alla kategorier

byggnadsföretagare uppstått tilltagande svårigheter att i normal tid få

byggnadskreditiven omplacerade i bottenlån. Härigenom har volymen byggnadskreditiv

visat tendenser att svälla på ett onormalt sätt, vilket i sin tur

försvårar utlämnandet av nya kreditiv och därmed igångsättningen av nya

byggnadsföretag. Utsikterna att på ett fullt tillfredsställande sätt komma

tillrätta med dessa svårigheter har enligt utskottets mening tyvärr försämrats

genom att de nya penningpolitiska åtgärderna alltför länge fördröjts.

Härigenom har möjligheterna för de kreditinstitut, som normalt svarar

för byggnadskreditivens omplacering i bottenlån, att säkra tillräcklig tillgång

på medel härför på ett beklagligt sätt minskats. Utskottet finner det

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

57

angeläget att Kungl. Maj :t nu vidtager dispositioner för att här berörda

svårigheter, vilka i huvudsak uppstått på grund av brister i det senaste

skedets penningpolitik, skall i möjligaste män reduceras.

Utskottets ställningstagande innebär att som riktlinje för nästa års egnahemsbyggande

bör anges ett antal av 18 000 statsbelånade egnahemslägenheter.

Utskottet tillstyrker således motionerna I: 329 och II: 415 på denna

punkt och avstyrker Kungl. Maj :ts proposition, som i här berörda avseende

innebar förslag om en fast ram om 14 000 statsbelånade egnahemslägenheter

under nästa budgetår.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. beträffande bostadsbyggandets storlek i anledning av

Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna I: 329 och II: 415,

I: 220 och II: 285 samt I : 330 och II: 418, samtliga motioner

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört;»

c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Onsjö, vilka

ansett att utskottets yttrande från och med femte meningen av det stycke,

som på s. 28 börjar med »Utskottet anser», till och med det stycke, som på

s. 29 slutar med »byggande främjas», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Med hänsyn till den restriktivi tet på investeringsområdet som statsmakterna

i nuvarande tidsläge eftersträva finner utskottet det ändamålsenligt

att även bostadsbyggandet, som i detta hänseende intager en nyckelposition,

får finna sig i en viss återhållsamhet. Med beaktande härav tillstyrker utskottet

Kungl. Maj :ts förslag. Därvid förutsätter emellertid utskottet att

de föreskrifter, som kommer att utfärdas i syfte att jämnt fördela egnahemsbyggandet

över året, icke skall utesluta att viss hänsyn tages till egnahemsbyggarnas

berättigade önskemål beträffande tiden för byggnadsföretagets

bedrivande.»

d) av herr Bergman.

4) av herrar Ohlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,

fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken

Ager, vilka i fråga om införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29, som börjar med »Utskottet

får» och slutar med »motionärernas förslag», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna I: 219 och II: 284 ger det sätt på vilket

utredningen angående införandet av ett kreditgarantisystem handhafts an
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

ledning till kritik. 1951 års bostadsutredning, som bl. a. haft att utreda

detta spörsmål, blev i januari 1953 — sedan utredningen redan påbörjat

arbetet med denna del av sitt uppdrag — fråntagen denna utredningsuppgift

som i stället lämnades åt en särskild utredningsman. Trots att över

två år förflutit sedan dess har något resultat av dennes verksamhet icke

framlagts. Enligt riksdagsberättelsen till 1954 års riksdag beräknades uppdraget

bli slutfört under 1954. Nu har utskottet fått uppgift om att förslaget

skulle avlämnas innevarande sommar. Med hänsyn till vad som förekommit

finner utskottet i likhet med motionärerna skäl föreligga att riksdagen

i särskild skrivelse till Kungi. Maj :t hemställer att berörda utredning måtte

påskyndas.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IV. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på

bostadsområdet med bifall till motionerna I: 219 och II: 284,

såvitt de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet anfört;»

5) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 30 börjar

med »Yrkandena i», till och med det stycke, som på s. 31 slutar med »det

följande», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Yrkandena i motionerna 1:219 och 11:284 om slopande av såväl det

provisoriska som det ortsdifferentierade tilläggslånet utgör delar i ett program

för total avveckling av de generella subventionerna till nya bostadshus.

De i anledning av proposition nr 194 väckta motionerna 1:534 och

11:663 innefattar vissa jämkningar i sagda program, motiverade av den

nyligen genomförda räntehöjningen. Motionärernas program omfattar sålunda,

förutom nämnda förslag om slopande av tilläggslån, dels förslag om

att räntan å tertiärlån skall höjas från 3 till 4 % i fråga om lån som utlämnas

från och med den 1 oktober 1955, dels förslag om att den av staten

garanterade räntan å primär- och sekundärlån från nämnda tidpunkt skall

höjas likaledes till 4 %. I motionerna uttalas tillika att ifrågavarande räntesatser

bör från och med den 1 juli 1956 utgöra 4,5 %.

Till programmet hör också att motionärerna, på sätt nedan skall närmare

angivas, vill öka familjebostadsbidraget för att därmed göra det möjligt

för barnfamiljer även i de lägre inkomstlägena att kunna efterfråga goda

lägenheter samt att skapa underlag för en allmän skattesänkning. De olika

leden i detta program kan sålunda icke ses isolerade.

Såsom utskottet ovan utvecklat är det nödvändigt att i raskast möjliga

takt avveckla de generella bostadssubventionerna. Utskottet har redan pekat

på att de verkar fördyrande på bostadsproduktionen och därmed minskar

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

59

det antal lägenheter som kan framställas med de resurser som står till

buds. Utskottet har också understrukit den mycket kraftiga belastning

— 375 milj. kronor budgetåret 1955/56 — som dessa subventioner utgör

för budgeten och därmed för skattebetalarna. Här bör emellertid tillfogas,

att dessa subventioner har den verkan att de för allmänheten döljer de

verkliga bostadskostnaderna. Dessa kostnader utgörs ju av dels ränta och

amortering å i byggnaden nedlagt kapital och dels av löpande underhållsoch

bränslekostnader. Den totala kostnaden blir ju på intet sätt mindre

genom att den delvis betalas genom anslag på statsbudgeten. Hyreskontraktet

gör ett billigare intryck än det eljest skulle göra men de som bor i

de subventionerade husen måste därtill, för att få en föreställning om sin

verkliga hyra, lägga ungefär V» av vad de betalar i statlig inkomstskatt.

För det stora flertalet skattebetalare som icke bor i dessa subventionerade

hus, t. ex. jordbrukare, egnahemsägare som har byggt utan statliga lån

och hyresgäster i de icke statsbelånade av flerfamiljshusen, för att icke

tala om de bostadslösa, motsvaras de skatteutgifter som de tillskyndas på

grund av dessa subventioner, icke av några som helst fördelar. Vad som

händer dem är endast att de via beskattningen tvingas bidraga till försörjningen

av de människor som erhåller bostad i de nyuppförda husen. Ett

sådant bidrag kan för bidragsgivaren framstå som motiverat endast under

förutsättning att det görs troligt att den understödde eljest skulle komma

i svårigheter. Här är detta icke fallet. Tvärtom utgår understöden utan

varje form av behovsprövning. Undersökningar som gjorts av hyresklientelet

i de nya husen visar, att deras ekonomiska situation icke är oväsentligt

bättre än för flertalet av dem som betalar bidragen. Utskottet är inte

främmande för att någon hyreshöjning kan bli följden av den avveckling

av de generella subventionerna som motionärerna föreslår. En sådan konsekvens

måste man emellertid ta för att vinna målet att ställa byggnadsindustrien

inför kravet att sänka sina produktionskostnader, så att de

verkliga bostadskostnaderna tvingas ner. Den höjning av kapitalkostnaderna

som motionärernas förslag eljest skulle kunna föranleda, motverkas

uppenbarligen av en nedpressning av fastighetens produktionskostnader

och underhållskostnader samt bränslekostnader. Med den utveckling

i fråga om inkomster som nu har ägt rum kan den ökade hyra som möjligen

kan bli eu följd av minskade subventioner icke bli större än att den

med säker marginal rymmes inom de 20 % av den genomsnittliga industriarbetarinkomsten

som 1945 års bostadssociala utredning uppställt som mål.

Vad särskilt angår motionärernas förslag om en avveckling av de ortsdiffcrenlierade

tilläggslånen vill utskottet erinra om alt dessa tilläggslån,

som icke har något med dyrortsgrupperingen att skaffa, kom till för att

vidmakthålla den interkommunala hyresstruktur, som rådde 1945. 1951

års bostadsutredning har föreslagit att dessa ortsdifferentierade tilläggslån

skall utgå. Eftersom byggnadskostnaderna i stort sett är desamma i olika

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

delar av landet, finns det ingen anledning att genom särskilda subventioner

hålla hyrorna lägre i vissa kommuner än i andra.

Utskottet finner sig böra biträda det förslag i fråga om avveckling av

tilläggslån, såväl ortsdifferentierade som provisoriska, som framlagts i

motionerna 1:219 och 11:284.»

dels oek nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»V. beträffande avveckling av kapitalsubventionen till flerfamiljshus

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 219 och II: 284, såvitt de berör denna

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

6) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att tilläggslånet bör

ersättas med ett löpande bidrag och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 31, som börjar med »Ifrågavarande

motionsyrkande» och slutar med »förnyat övervägande», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med motionärerna att starka skäl finnas för den

av 1951 års bostadsutredning föreslagna omläggningen av stödet till flerfamiljshus.

Ett system med löpande årligt bidrag är dels en tekniskt mera

lätthanterlig form för det statliga stödet till hyreshusen än kapitalsubventionen

och dels ger det en riktigare redovisning för vad det statliga hyresstödet

verkligen kostar för det aktuella budgetåret.

Som utskottet anfört i annat sammanhang, kan räntesubventionen på

grund av att den ökar vid högre byggnadskostnader, beräknas verka återhållande

på strävandena att bygga billigare. En övergång till löpande bidrag

med ett fixerat belopp per nr lägenhetsyta, som medför samma hyressänkande

effekt som tilläggslånen enligt Kungl. Maj :ts förslag, skulle enligt

utskottets mening göra det möjligt att utan statsfinansiella olägenheter

utge en mindre del av det statliga hyresstödet i form av räntesubvention.

Även detta förhållande utgör ett skäl för övergång från kapitalsubvention

till löpande bidrag. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i motionerna I: 329

och 11:415 om att tilläggslånet till flerfamiljshus skall ersättas med ett

löpande bidrag i enlighet med i motionerna angivna linjer.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. bifalla i motionerna 1:329 och 11:415 framställt yrkande

att tilläggslånet skall ersättas med ett löpande bidrag;»

7) beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å tertiärlån

till flerfamiljshus

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

61

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 32 från och med det stycke, som börjar

med »Innebörden av», till och med det stycke, som slutar med »icke tillstyrka»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom utskottet framhållit i det föregående är tiden nu inne att i

snabbast möjliga takt avveckla de generella bostadssubventionerna. En

väsentlig och mycket kostnadskrävande del av dessa är den subventionering

som äger rum genom att staten garanterar bottenlån till en räntesats

som ligger avsevärt under marknadsräntan och att staten dessutom utlämnar

tertiärlån till en ränta som understiger icke blott vad låntagaren

själv skulle ha fått betala om han hänvisats att låna upp medlen på penningmarknaden

utan även vad staten själv har fått betala för att låna upp

samma medel. I dagens situation synes det mindre rimligt än någonsin

att via subventioner sätta ytterligare medel i händerna på konsumenterna.

Utskottet kan därför icke tillstyrka den i propositionen nr 194 begärda

fullmakten för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser beträffande eftergifter

i fråga om ränta och amortering å vissa bostadsbyggnadslån.

Utskottet anser sig i stället böra tillstyrka det förslag till ränteersättning

å tertiärlån och underliggande krediter som föreslagits i motionerna

I: 534 och II: 663, dock med den ändringen, att utskottet med hänsyn till

nödvändigheten att i föreliggande situation iakttaga all möjlig sparsamhet

med statens utgifter, vill framflytta den tidpunkt från vilken räntesatsen

å tertiärlån skulle utgöra 4 % och räntegarantien i fråga om primär- och

sekundärlån likaledes skulle grundas på en räntesats av 4 % från i

motionerna föreslagna — 1 oktober 1955 — till den 1 juli samma år.

Utskottet delar vidare den uppfattning som framförts i motionerna 1: 534

och II: 663 att räntegarantien bör upphöra att gälla då den tidigare fastställda

giltighetstiden å 10 år utgått.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering

å tertiärlån till flerfamiljshus med avslag å Kungl Maj :ts

förslag samt motionerna I: 535 och II: 664, I: 528 och II: 656

samt 1:527 ävensom med bifall till motionerna 1:534 och

II: 663, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad

utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 32 från och med andra meningen av det

stycke, som börjar med »Innebörden av», till och med det stycke, som

slutar med »icke tillstyrka», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom utskottet framhållit i det föregående bör i nuvarande läge av
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

görande betydelse tillmätas sådana åtgärder, som syftar till att upprätthålla

en hög bostadsproduktion. Utskottet anser i likhet med Kungl. Maj :t att

räntestegringen kommer att aktualisera problem i olika hänseenden rörande

bostadsbyggandet och finansieringen av statsbelånade bostadsfastigheter.

Frågan om omfattningen av ränteeftergifterna i de statsbelånade husen bör

snarast möjligt bli föremål för riksdagens prövning. De problem som det

därvid gäller att ta ställning till kan emellertid för närvarande endast delvis

överblickas. Först när man vet hur stor hyreshöjningen blir i det äldre

lägenhetsbeståndet och hur mycket hyran i de statsbelånade bostadshusen

måste höjas på grund av ökade driftkostnader, föreligger enligt utskottets

mening tillräckligt material för att utgöra underlag för ett ståndpunktstagande

från riksdagens sida. Utskottet har därför inte velat motsätta sig

den fullmakt för regeringen att vidtaga en provisorisk utvidgning av eftergifter

i fråga om ränta och amortering på skilda bostadslån som ett bifall till

propositionen nr 194 innebär. Utskottet förutsätter emellertid dels att de i

motionerna 1:535 och 11:664 framförda synpunkterna beaktas och dels

att Kungl. Maj:t underställer nästa års riksdag förslag till de närmare bestämmelser

rörande eftergifternas storlek och utformning, som den nyligen

inträffade räntestegringen aktualiserar.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

på att i motionerna 1:329 och 11:415 framhålles att räntesubventionen

innebär, att nedsättningen av byggarens kapitalutgifter blir större ju högre

hyS§nadskostnaden är, så länge han håller sig inom de gränser, som över

huvud taget kan godkännas för belåning. Denna subvention varierar alltså

med den faktiskt redovisade kostnaden. Den hyreshöjning, som blir följden

av en överdrivet hög standard i ett hyreshus eller av att egnahemsbyggaren

tillfredsställer utrymmeskraven i överkant, blir icke vad den borde bli på

grund av att en del av överkostnaden subventionernas bort genom den

låga räntan. Detta förhållande kan verka snedvridande på bedömningen när

det gäller att avgöra frågor rörande utrustningsstandard eller bestämma

egnahemmens storlek. Utskottet anser därför att Kungl. Maj :t bör överväga

att låta det stöd, som en ränteeftergift innebär, i stället utgå i form av ett

för flerfamiljshus per in-’ och för egna hem per hus beräknat löpande årligt

bidrag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse :

»VII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering

å tertiärlån till flerfamiljshus med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna I: 535 och II: 664 ävensom med avslag

å motionerna I: 534 och II: 663, I: 528 och II: 656 samt I: 527,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;»

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

63

c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Onsjö, vilka

ansett att utskottets yttrande på s. 32 från och med andra meningen av

det stycke, som börjar med »Innebörden av», till och med det stycke, som

slutar med »icke tillstyrka», bort ersättas med text av följande lydelse:

»I samtliga nämnda motioner beröras de olika subventionerna för bostadsbyggandet.

För visso kunna goda skäl tala för de synpunkter, som

framförts i motionerna.

I årets statsverksproposition har föreslagits vissa åtgärder, som syftar

till avveckling stegvis av bostadssubventionerna. Sålunda föreslås minskning

av det provisoriska tilläggslånet liksom av den räntefria stående delen

av egnahemslånen. Man måste då ställa sig mycket tveksam till det i propositionen

nr 194 framlagda förslaget om en väsentlig höjning av räntesubventionerna.

Skall en grupp i samhället, nämligen hyresgäster och egnahemsägare,

kompenseras för ökade räntekostnader kan man näppeligen

komma ifrån att också övriga fastighetsägare och andra som drabbas

av den höjda räntan kommer i åtnjutande av samma förmån. En mera utbredd

subventionering av räntekostnaderna måste emellertid motverka

syftet med räntehöjningen, som var att bromsa upp konsumtionsökning på

olika områden.

Även om, såsom framhålles i motionerna I: 528 och II: 656, våra bostadskostnader

kan sägas vara höga, synes deras relativa andel av det svenska

folkets inkomster nu vara mindre än för några år sedan. Den målsättning

beträffande det allmännas medverkan vid bostadsförsörjningen, som 1946

års riksdag i princip godkände i anslutning till bostadssociala utredningens

förslag beträffande hyreskostnaderna nämligen att icke större del än 20

% av den normala industriarbetarinkomsten borde behöva åtgå för en fullt

modern tvårumslägenhet har redan nu uppnåtts och till och med underskridits.

Numera torde hyreskostnaderna i genomsnitt ligga mellan 15 och

20 % av löneinkomsterna.

Ett konsekvent fullföljande av ovanstående synpunkter borde naturligtvis

ha lett fram till ett avstyrkande av propositionen nr 194 angående kompensation

för den inträdda räntehöjningen. Då utskottet emellertid hyser

den förväntan, att räntorna i en snar framtid återigen skola sjunka till sin

tidigare nivå har utskottet, som anser det önskvärt att motverka alltföi

stora kastningar i hyresläget, icke velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag

såsom ett provisorium och avstyrker följaktligen förevarande motioner.

Skulle emellertid en dylik räntesänkning icke inträffa synes utskottet

motiverat att frågan om fortsatt räntesubventionering omprövas vid nästa

års riksdag.»

8) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till den med 7 a) betecknade reservationen

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»VIII. bifalla i motionerna 1:534 och 11:663 framställt

yrkande beträffande räntesatsen å tertiärlån;»

9) av herrar O hlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,

fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken

A ger, vilka beträffande villkor för tertiärlån för olika företagsformer ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33, som börjar med »Liksom

förra» och slutar med »samt II: 78», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»En väsentlig del av det statliga bostadsstödet utgår för närvarande i

form av subventionering av räntan. De olika lånegränser som tillämpas gör

att storleken av denna subvention varierar mellan olika företagsformer.

Räntehöjningen har ytterligare accentuerat denna orättvisa. Eftersom det

enligt utskottets mening är önskvärt att enskilda, kooperativa och kommunala

företag får konkurrera på så likvärdiga villkor som möjligt, finner

utskottet att formerna för det statliga bostadsstödet bör omarbetas så att

större likvärdighet uppstår.

I första hand bör detta ske genom att enskilda bostadsföretag i enlighet

med 1951 års bostadsutrednings betänkande erhåller lån upp till 90 % av

det värde, som ligger till grund för belåningen. Likaså bör den extra amorteringsskyldigheten

för tertiärlån upphöra att utgå från den 1 juli 1955.

Lånevillkoren i övrigt bör också omläggas i syfte att uppnå större rättvisa.

Utskottet finner därvid det i motion II: 78 framförda förslaget att låta lånegränsen

— 90 % — även utgöra gräns uppåt för räntesubventionen värt

beaktande. Utskottet föreslår för sin del att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om förslag till omläggning av lånevillkoren i syfte att uppnå

mera likvärdiga konkurrensvillkor, varvid hänsyn bör tagas till de i motionerna

angivna riktlinjerna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IX. beträffande villkor för tertiärlån för olika företagsformer

med bifall till motionerna 1:219 och 11:284 samt

II: 78, förstnämnda bägge motioner såvitt de berör denna

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

10) av herrar Ohlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,

fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken

Ager, vilka beträffande villkor för tertiärlån till bostadshus, som innehåller

bostäder och lokaler för annat ändamål, ansett att till utskottets yttrande

efter det stycke på s. 34, som börjar med »Frågan om» och slutar med

»reducerad omfattning», bort fogas text av följande lydelse:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

65

»I anslutning till vad sålunda anförts vill utskottet här ha uttalat att

någon subventionering, i vad form det vara må, icke bör ske i fråga om

annat än bostäder. Lokaler som skola användas för kontor, butiker etc.

bör till fullo bära sina egna kostnader. Någon prioritet när det gäller långivning

till centralt belägna fastigheter, som vid sidan av bostadslägenheter

även innehålla andra lokaler, bör icke förekomma, vare sig för s. k. allmännyttiga,

kooperativa eller kommunala fastigheter, utan de böra behandlas

på exakt samma sätt som enskilda.»

11) beträffande minskning av den räntefria stående delen av egnahemslån
a)

av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 35, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »framställda yrkandena», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Under hänvisning till den principiella ståndpunkt utskottet i det föregående

har tagit till frågan om avveckling av de generella subventionerna

till nybyggda hus anser utskottet att en reducering av den räntefria stående

delen av egnahemslånet nu bör kunna företagas. Det synes utskottet

praktiskt att som föreslagits i motionerna 1: 220 och II: 285 här anknyta

till den behovsprövning som sker vid utlämnande av familj ebostadsbidrag.

Utskottet tillstyrker därför, med bifall till förslagen i motionerna 1:220

och 11:285, att räntefri stående del av egnahemslån skall beträffande enoch

tvåfamilj sfastigheter som färdigställes från och med den 1 april 1956

utgöra 4 000 kronor eller, där låntagaren kan åtnjuta familjebostadsbidrag,

6 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen

av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt

med bifall till motionerna I: 220 och II: 285 ävensom med

avslag å motionerna 1:329 och 11:415, 1:330 och 11:418,

I: 222 och II: 287, I: 119 och II: 119 samt II: 393, förstnämnda

åtta motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att

dels de två sista meningarna i det stycke av utskottets yttrande på s. 35,

som börjar med »Under hänvisning» och slutar med »framställda yrkandena»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

5—967 05 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 150

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»Utskottet delar även den i motionerna 1:329 och 11:415 framförda

meningen att det finns skäl för att till denna stödform foga ett moment

av inkomstprövning. Kapitalsubventionen till enfamiljshus blir även efter

den av utskottet förordade sänkningen genomsnittligt väsentligt högre än

den subvention som utgår till lägenheter i flerfamiljshus. Det kan emellertid

starkt ifrågasättas om det allmänna skall ge större bidrag till egnahemsbyggare

med högre inkomster. Enligt utskottets mening föreligger

starka skäl för att inkomstpröva den del av den räntefria stående delen

av egnahemslånet, som kan anses överstiga det tilläggslån som utgår till

lägenheter i flerfamiljshus. Utskottet anser i likhet med vad som föreslås

i motionerna I: 329 och II: 415 att den del av den räntefria stående delen

som överstiger 4 000 kronor bör inkomstprövas. Därigenom kommer en

tredjedel av de medel, som i statsverkspropositionen föreslås utgå till stöd

åt egnahemmen, att utgå efter inkomstprövning. Härigenom torde man

kunna räkna med att för helt budgetår och med nuvarande produktionstakt

en besparing i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag på ca 10 milj.

kronor skulle kunna uppnås. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

efter förslag av bostadsstyrelsen utfärda erforderliga bestämmelser.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen

av egnahemslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt

med bifall till motionerna I: 329 och II: 415 ävensom med avslag

å motionerna I: 220 och II: 285, I: 330 och II: 418, I: 222

och II: 287, I: 119 och II: 119 samt II: 393, förstnämnda åtta

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson, Rubbestad och Onsjö, vilka

ansett att

dels näst sista meningen i det stycke av utskottets yttrande på s. 35, som

börjar med »Under hänvisning» och slutar med »framställda yrkandena»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har heller icke något att erinra mot den av Kungl. Maj :t begärda

fullmakten att ytterligare avveckla sagda subventioner under de förutsättningar

som departementschefen angivit.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande minskning av den räntefria stående delen

av egnahemslån med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 220 och II: 285, I: 329 och II: 415,

I: 330 och II: 418, I: 222 och II: 287, I: 119 och II: 119 samt

II: 393, förstnämnda åtta motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

67

12) beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering å statligt

lån till en- och tvåfamiljshus m. m.

a) av herrar Bergh, Skoglund i Dover storp och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 36 från och med det stycke, som börjar

med »Utskottet har», till och med det stycke, som slutar med »dylika hus»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående, i vad det gäller flerfamiljshus, finansierade

med statliga lån, tagit ställning till frågan om huruvida och i vad

mån den nyligen inträdda räntestegringen bör föranleda jämkningar i villkoren

för statslån. I anslutning till vad utskottet sålunda uttalat finner

utskottet att jämväl i fråga om en- och tvåfamilj shus, finansierade med

statliga lån, i nuvarande läge en ändring av räntesatserna är påkallad. De

i motionerna 1:220 och 11:285 samt 1:534 och 11:663 framlagda förslagen

beträffande räntesättning och storleken av den räntefria stående

delen av egnahemslånet skulle uppenbarligen, om de betraktas lösryckta

från sitt sammanhang, kunna föranleda till den uppfattningen att motionärerna

här velat godtaga en stegring av bostadskostnaden för egnahemsbyggandet.

Det är emellertid att märka att motionärerna utgått ifrån den enligt

utskottets mening fullt riktiga förutsättningen, att produktionskostnaden

för egnahem kan reduceras med åtminstone 20 %, att motionärerna

vidare i andra sammanhang framlagt förslag till väsentliga skattelättnader

just för egnahemsbyggarna, att de velat införa ett skattefritt sparande

för dem som önska skaffa sig ett eget hem och att de föreslagit ökade

familjebostadsbidrag. Sett i sin helhet innebär motionärernas förslag icke

någon ökad belastning för de barnfamiljer som nu bygga egnahem och

som därvid tillämpa rationella byggnadsmetoder. Utskottet finner sig fördenskull

med avslag å Kungl. Maj :ts proposition i denna del samt med

bifall till motionerna 1:534 och 11:663 böra föreslå att räntegarantien å

bottenlån till en- och tvåfamilj shus, vilka utlämnas till nya fastigheter

från den 1 juli 1955, skall grundas på en räntesats av 4,o % och att räntesatsen

å statliga egnahemslån till nyuppförda en- och tvåfamilj shus, vilka

utlämnas frän och med nämnda dag, skall utgöra 4,o %.

Enligt utskottets mening bör räntegarantien även när det gäller egnahem

upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden å 10 år utgått.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XII. beträffande eftergifter i fråga om ränta och amortering

å statligt lån till en- och tvåfamiljshus med avslag å

Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 528 och II: 656 samt

1:527 ävensom med bifall till motionerna 1:534 och 11:663,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att utskottets yttrande

på s. 36 från och med det stycke, som börjar med »Utskottet vill», till och

med det stycke, som slutar med »dylika hus», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»I motionerna har yrkandena motiverats med bl. a. att det kan anses

bevisat, att en sänkning av byggnadskostnaderna med åtminstone 20 %

är möjlig beträffande egnahem. Även om det i vissa experimenthus visat

sig möjligt att uppnå en kostnadsbegränsning av ungefär den omfattning

motionärerna angivit, måste man enligt utskottets mening räkna med att

det dröjer en tid innan de nya metoderna slår igenom i större utsträckning.

En så kraftig avveckling på en gång av subventionerna till enfamiljshus,

som motionärerna föreslår, kan således inte motiveras med en kostnadssänkning

som redan inträtt eller kan beräknas komma att inträda

under kommande budgetår. Som framgår av utlåtandet i annat sammanhang

har utskottet genom att yrka bifall till förslaget om viss inkomstprövning

vid beviljandet av räntefri stående del av egnahemslån förordat

en kraftigare reducering av subventionerna än Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet

kan således inte tillstyrka det i motionerna framställda yrkandet.

Kungl. Maj :ts förslag innebär beträffande egnahemmen en fullmakt till

regeringen att tills vidare bevilja eftergifter i fråga om ränta och amortering

på statliga lån till en- och tvåfamiljshus i sådan utsträckning att

kapitalkostnaderna i huvudsak förblir oförändrade. Under hänvisning till

vad utskottet uttalat beträffande liknande eftergifter för flerfamiljshus kan

utskottet biträda Kungl. Maj :ts förslag men vill i detta sammanhang understryka

de synpunkter, som framförts i motionerna 1:329 och 11:415 angående

räntesubventionens inverkan på strävandena att förbilliga byggandet.

När det gäller egnahemsbyggande innebär räntesubventionen att staten

tar en inte oväsentlig del av den överkostnad som uppstår exempelvis

vid en överdriven utrymmesstandard. Den låga räntan motverkar också

intresset för att göra extra amorteringar på egnahemslånet. Ur den synpunkten

är det enligt utskottets mening önskvärt att en övergång prövas

till en annan subventionsform, innebärande t. ex. ett årligt löpande bidrag

per hus, eller att i varje fall den fortsatta avvecklingen av stödet i första

hand sker i form av en minskning av räntesubventionen.»

13) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till den med 12 a) betecknade reservationen

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XIII. bifalla i motionerna I: 534 och II: 663 framställt yrkande

beträffande räntesatsen å egnahemslån;»

14) av herrar Ohlon, Sundelin, Bergh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

69

fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken

Ager, vilka beträffande återbetalning av räntefri stående del av egnahemslån

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet

får» och slutar med »och II: 285», hort ersättas med text av följande lydelse.

»Utskottet finner liksom motionärerna skäligt att egnahemsägare bör

beredas den trygghet som ligger i att han så länge han och hans familj

själva bo kvar i det egnahem som de har anskaffat med statliga lån får

behålla den räntefria stående delen av egnahemslånet och att denna sålunda

icke kan sägas upp annat än vid överlåtelse av fastigheten. Utskottet biträder

sålunda det i motionerna I: 220 och II: 285 framställda yrkandet att

räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva aterbetalas annat än

där bostadsstyrelsen prövar skäligt i samband med varaktig överlåtelse av

fastigheten.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIV. beträffande återbetalning av räntefri stående del av

egnahemslån med bifall till motionerna I: 220 och II: 285, såvitt

de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet anfört;»

15) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

räntesatsen å förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utöver

det» och slutar med »gällande bestämmelser», bort ersättas med text avföljande

lydelse:

»Utöver det sagda har grunderna för förbättringslånegivningen icke berörts

i proposition nr 1. I motionerna I: 534 och II: 663 förordas, att räntan

å förbättringslån som utlämnas från och med den 1 oktober 1955 skall

utgöra 4 % mot f. n. 3 %. Utskottet, som i det föregående tillstyrkt förslag

om höjning av räntan å tertiär- och egnahemslån, biträder ifrågavarande

motionsyrkande, dock med den ändringen att räntehöjningen bör

ske redan den 1 juli 1955.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XV. bifalla i motionerna 1:534 och 11:663 framställt yrkande

beträffande räntesatsen å förbättringslån;»

16) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning av bidraget i vissa fall

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Utskottet

anser» och slutar med »och 11:663», bort från och med andra meningen

ersättas med text av följande lydelse:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

»Förenämnda förslag om en höjning av dels familjebostadsbidraget, dels

det belopp varmed sagda bidrag i vissa fall kan förstärkas, är betingat av

motionärernas av utskottet i det föregående tillstyrkta program för avveckling

av de generella subventionerna till nya bostadshus. Även om, i enlighet

med utskottets ståndpunkt till de generella subventionerna, anledning

saknas att räkna med att mera betydande höjningar å hyror och bostadskostnader

kommer att aktualiseras, finner utskottet det riktigt att som

motionärerna föreslagit man säkerställer sig mot att en eventuell inträdande

höjning skulle gå ut över de familjer man helst vilt skydda, nämligen de

ekonomiskt svaga barnfamiljerna. Utskottet vill därför tillstyrka yrkandet

i motionerna I: 534 och II: 663 att familjebostadsbidraget skall höjas från

nuvarande 150 kronor till 170 kronor för varje barn. Vidare tillstyrker utskottet

yrkandet i motionerna 1:219 och 11:284, att bottenförstärkningen

av familjebostadsbidraget å 210 kronor skall ytterligare förstärkas med 100

kronor för varje barn utöver 2, dock högst för 5 barn utöver 2. Då utskottet

tidigare föreslagit att räntehöjningen för tertiär- och egnahemslån samt

räntegarantier skall framflyttas från den av motionärerna föreslagna tidpunkten,

den 1 oktober 1955, till den 1 juli samma år, föreslår utskottet att

den av motionärerna påyrkade höjningen av familjebostadsbidraget respektive

förstärkningen av bottenförstärkningen av samma bidrag skall gälla

redan från den 1 juli samma år.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande familjebostadsbidragets storlek samt förstärkning

av bidraget i vissa fall med bifall till motionerna

1:534 och 11:663 samt 1:219 och 11:284, såvitt de berör

dessa frågor, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

utskottet anfört;»

17) av herrar O hlon, Sundelin, Bevgh, Jacobsson, Skoglund i Doverstorp,

fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och fröken

Ager, vilka beträffande tidpunkten för lägenhets färdigställande som villkor

för familj ebostadsbidrag ansett att

dels första meningen i det stycke av utskottets yttrande på s. 38, soin

börjar med »Utskottet anser» och slutar med »och II: 663», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är önskvärt att familjebostadsbidrag

skall utgå till alla ur standardsynpunkt godtagbara

lägenheter oavsett produktionsåret. Att här dra en godtycklig tidsgräns

måste verka stötande ur rättvisesynpunkt. Utskottet föreslår därför med

bifall till motionerna 1:219 och 11:284 samt 1:329 och 11:415, att riksdagen

måtte besluta att familjebostadsbidrag skall kunna utgå för samtliga

ur standardsynpunkt godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret.»

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955 71

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan boTt ha följande

lydelse:

»XVII. beträffande tidpunkten för lägenhets färdigställande

som villkor för familjebostadsbidrag med bifall till motionerna

I: 219 och II: 284 samt I: 329 och II: 415, samtliga motioner

såvitt de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet anfört;»

18) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till de med 2), 5), 7 a), 11 a), 12 a) och 15)

betecknade reservationerna utskottets yttrande på s. 40 under rubriken

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret 1955/56

bort inledas med följande uttalande:

»Utskottets förslag ovan om en snabbare avveckling av de generella subventionerna

än Kungl. Maj :t förutsatt medför högst väsentliga besparingar.

För tilläggslånens del kan dessa uppskattas till i runt tal 100 milj. kronor

och för räntesubventionerna till 25 å 30 milj. kronor. Vidare blir avskrivningsbehovet

i fråga om lånefonden för bostadsbyggande ca 100 milj. kronor

lägre. Medelsbehovet för budgetåret 1955/56 kommer emellertid icke att

påverkas i lika hög grad. Detta beror på att skattebudgeten endast belastas

med utgifter i den mån dessa blivit verkställda. Någon minskning

av anslaget till tilläggslån uppkommer därför inte. Minskningen av räntesubventionerna

slår vidare igenom endast i vad avser tiden efter det räntehöjningen

genomfördes och fram till utgången av juni månad i år. I proposition

nr 194 har departementschefen räknat med att räntesubventionen,

till den del denna avser nämnda tid, skulle dra en kostnad av ca 5 milj.

kronor. De av utskottet förordade begränsningarna kan beräknas medföra

en minskning av detta belopp till 3 milj. kronor. För budgetåret

1955/56 blir alltså besparingen endast 2 milj. kronor. Slutligen slår utskottets

förslag igenom fullt beträffande lånefonden för bostadsbyggandet.

Anslaget till denna fond är i proposition nr 1 upptaget till 490 milj.

kronor. Därav kan ca 100 milj. kronor anses belöpa på räntefna stående

delar av egnahemslån och å tertiärlån samt Övriga lån alltså 390 milj.

kronor. På sistnämnda belopp belöper ett avskrivningsbelopp av 97,5 milj.

kronor. Utskottets förslag om en höjning av den statliga låneräntan från och

med den 1 juli 1955 till 4 % medför enligt vedertagna avskrivningsprinciper

att något avskrivningsbehov icke föreligger beträffande topplånen.

En besparing på 97,5 milj. kronor uppkommer alltså för 1955/56.»

19) beträffande anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

å vissa bostadsbyggnadslån

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till de med 7 a) och 12 a) betecknade reserva
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

tionerna anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa

bostadsbyggnadslån bör anvisas med 23 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »25 000 000 kronor», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Utskottet, som i det föregående avstyrkt förenämnda yrkanden beträffande

formen för subventionen men å andra sidan tillstyrkt förslagen om

en räntehöjning, förordar under åberopande av vad nyss anförts att anslaget

till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

uppföres med 23 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom

motionerna I: 534 och II: 663 samt II: 665, förstnämnda bägge

motioner såvitt de berör detta anslag, till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbijggnadslån för

budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 23 000 000 kronor;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 6) betecknade reservationen anslaget till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån bör anvisas

med 44,6 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, soin börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »25 000 000 kronor», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt att tilläggslånet ersättes med

ett löpande bidrag samt att anslag till ränteförluster å tertiärlån och räntebärande

egnahemslån även skall upptagas på driftbudgeten, förordar att

ifrågavarande anslag uppföres med det i motionen 11:665 föreslagna beloppet

av 44,6 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

1:534 och 11:663 ävensom med bifall till motionen

II: 665, förstnämnda bägge motioner såvitt de berör detta anslag,

till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa

bostadsbijggnadslån för budgetåret 1955/56 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 44 600 000 kronor;»

20) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till den med 16) betecknade reservationen

anslaget till Bostadsrabatter bör anvisas med 99 milj. kronor och att därför

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

73

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »till anslagsberäkning», bort ersättas med text av

följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt sistnämnda yrkanden, godtar

motionärernas förslag till anslagsberäkning med den ändring som föranledes

av att tidpunkten för höjningen av familjebostadsbidragen av utskottet

föreslagits till den 1 juli 1955 i stället för den 1 oktober 1955. Anslaget

uppräknas därför till 99 milj. kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 534 och II: 663, såvitt de berör detta anslag, till Bostadsrabatter

för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 99 000 000 kronor;»

21) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka beträffande anslaget till

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Utskottet

är» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Fjolårets riksdag beslöt en omläggning av anslaget till bidrag för inrättande

av pensionärshem att omfatta dels en bidragsram och dels ett

anslag för utbetalningar under budgetåret. Omläggningen var motiverad av

en önskan att undvika den tidigare reservationsmedelsanhopningen och

åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan anslag och faktiska utbetalningar.

Förhållandet är detsamma beträffande förevarande anslag. Utskottet

anser därför att den av motionärerna föreslagna omläggningen bör

företagas.

För nästa budgetår torde bidragsramen i enlighet med bostadsstyrelsens

och departementschefens förslag böra fastställas till 31 565 000 kronor. Med

hänsyn till förefintlig reservation och den för innevarande budgetår beräknade

medelsförbrukningen kan anslagsbehovet för nästa budgetår uppskattas

till 3 400 000 kronor. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen

II: 416.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIV. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionen 11:416

a) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för

budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 3 400 000 kronor;

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

b) medgiva, att under budgetåret 1955/56 beslut om bidrag,

varom nu är fråga, må meddelas intill ett belopp av

31 565 000 kronor;»

22) beträffande ramen för preliminära beslut angående lån, som skall

utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till den med 3 a) betecknade reservationen

det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Utskottet, som»

och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående utgått från att ett större antal bostäder

skall komma till uppförande än Kungl. Maj: t förutsatt men har å andra

sidan räknat med lägre produktionskostnader. Någon anledning att på

grund härav föreslå andra låneramar än Kungl. Maj :t föreligger därför

icke. Utskottet avstyrker alltså förevarande motionsyrkanden.»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till de med 3 b) och 6) betecknade reservationerna

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående godtagit det i motionerna I: 329 och

II: 415 framställda yrkandet beträffande bostadsbyggandets omfattning

under nästa budgetår samt förordat att tilläggslånet skall ersättas med ett

löpande bidrag, tillstyrker förslaget i nämnda motioner om att ramen för

preliminära beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

fastställes till 840 000 000 kronor. Utskottet kan sålunda

icke biträda Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseenden eller yrkandena i

motionerna 1:222 och 11:287.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVIII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

1:222 och 11:287 ävensom med bifall till motionerna

1:329 och 11:415, samtliga motioner såvitt de berör denna

fråga, medgiva, att under budgetåret 1955/56 preliminära

beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för

bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 840 000 000

kronor;»

23) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmcn, herrar Wedén,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

75

Gustafsson i Skellefteå och. fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till de med 3 b) och 6) betecknade reservationerna anslaget till

Lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas med 750 000 000 kronor och

att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »motionärernas förslag», bort eisättas med

text av följande lydelse:

»Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till

frågan om bostadsbyggandets omfattning och subventionsformen förordar

utskottet att ifrågavarande anslag anvisas på sätt i motionerna I: 329 och

II: 415 föreslagits, varför utskottet avstyrker Kungl. Maj :ts förslag i berörda

hänseende.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

1:222 och 11:287 ävensom med bifall till motionerna

I: 329 och II: 415, samtliga motioner såvitt de berör detta anslag,

till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret

1955/56 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 750 000 000 kronor;»

24) av herrar Olilon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 22 b) betecknade reservationen någon ram för

preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet, icke bör fastställas och att därför

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXI. med bifall till motionerna 1:329 och 11:415 ävensom

med avslag å motionerna 1:222 och 11:287, samtliga

motioner såvitt de berör denna fråga, besluta avslå Kungl.

Maj:ts förslag om medgivande till preliminära beslut angående

lån, som skall utgå från anslaget till tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet;»

25) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 23) betecknade reservationen anslag till tilllä"sslån

ei bör anvisas och att därför nedan nämnda moment i utskottets

bo J

hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXII. med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

1:222 och 11:287 ävensom med bifall till motionerna

1:329 och 11:415, samtliga motioner såvitt de berör detta

anslag, besluta, att anslag till Tilläggslån till viss bostads
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

byggnadsverksamhet icke skall för budgetåret 1955/56 anvisas;»
26)

beträffade avskrivning av nya kapitalinvesteringar m. in.

a) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till de med 8), 13) och 15) betecknade reservationerna

avskrivningsanslaget till Lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas

med 25 milj. kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »228 500 000 kronor», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Utskottet har i det föregående förklarat sig icke kunna biträda ändringsyrkandena

beträffande formen för subvention. Däremot har utskottet

biträtt förslaget om en räntehöjning. Under åberopande av vad utskottet

tidigare anfört föreslår utskottet, att avskrivningsanslaget till lånefonden

för bostadsbyggande upptages med 25 milj. kronor. Vad egnahemssubventionerna

angår vill utskottet dock i likhet med departementschefen

betona, att dessa egentligen bör avskrivas med 100%. Den av

departementschefen föreslagna avskrivningen å 25 % är följaktligen för

låg. Emellertid bär departementschefen beaktat detta. En ytterligare avskrivning

med 17,5 milj. kronor kommer att ske budgetåret 1955/56, och

det är vidare meningen att man under kommande år skall korrigera de

tidigare företagna, för låga avskrivningarna. Med hänsyn härtill finner

utskottet icke anledning att här göra annat uttalande än att framföra ett

önskemål om att egnahemssubventionerna i fortsättningen kommer att

redovisas för sig och icke tillsammans med de räntebärande lånen. I

övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts

förslag till avskrivning av ifrågavarande kapitalinvesteringar.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom

motionerna 1:534 och 11:663 samt 1:329 och 11:415, samtliga

motioner såvitt de berör detta anslag, till avskrivning

av nya kapitalinvesteringar i Lånefonden för bostadsbyggande

för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag

av 25 000 000 kronor;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till iden med 6) betecknade reservationen avskrivningsanslaget

till lånefonden för bostadsbyggande bör anvisas med 100 milj. kronor och

att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskot
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955 77

tet har» och slutar med »228 500 000 kronor», hort ersättas med text av

följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i motionerna 1:329

och 11:415 att tilläggslånet skall ersättas med löpande bidrag. Anslag till

fonden för låneunderstöd blir därigenom onödigt, och därmed förlorar

frågan om avskrivning av detta anslag sin aktualitet. Utskottet delar även

motionärernas uppfattning att anslag för täckande av ränteförluster på

tertiär- och egnahemslån bör upptagas på driftbudgeten och att därigenom

avskrivning av anslag till räntebärande egnahemslån och tertiärlån icke

behöver ifrågakomma i fortsättningen. Beträffande den del av Lånefonden

för bostadsbyggande, som beräknas utgå till räntefria stående delar

av egnahemslån, är förhållandet annorlunda. Utskottet har i det föregående

tillstyrkt att kapitalsubventionerna till egnahem inte skall kunna

återkrävas annat än i samband med överlåtelser av fastigheterna. Även

om en sådan kapitalsubvention mycket väl kan avskrivas i etapper efter

en viss plan, kan i ett läge som det nuvarande, då viss överbalansering

av budgeten torde kunna försvaras, skäl anföras för total avskrivning.

Utskottet anser att en fullständig avskrivning av den del av anslaget som

beräknas utgå till räntefria stående delar av egnahemslån bör ske under

nästa budgetår, för vilket ändamål erfordras ett anslag av 100 milj. kronor.

Beträffande avskrivningar yrkar alltså utskottet med bifall till

motionerna I: 329 och II: 415 såvitt de berör dessa frågor att avskriv ningsanslaget

till lånefonden för bostadsbyggande skall uppföras med 100 000 000

kronor samt att anslaget till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

skall upptagas med 1 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVI. i anledning av Ivungl. Maj:ts förslag samt

motionerna 1:534 och 11:663 ävensom med bifall till

motionerna 1:329 och 11:415, samtliga motioner såvitt de

berör detta anslag, till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

i Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret

1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kronor;»

27) av herrar Olilon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén, herrar Wedén,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Ager, vilka ansett att under förutsättning

av bifall till den med 26 b) betecknade reservationen anslaget till avskrivning

av oreglerade kapitalmedelsförluster bör anvisas med en miljon

kronor och att därför nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna 1:329 och 11:415, såvitt de berör detta

anslag, till Avskrivning av oreglcradc kapitalmedelsförluster

för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag av 1 000 000 kronor;»

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

28) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka beträffande

översyn av bostadsstyrelsens organisation ansett att

dels de tre första meningarna av det stycke i utskottets yttrande, som

på s. 42 börjar med »Utskottet har» och på s. 43 slutar med »förevarande

motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående givit sin uppfattning till känna beträffande

kreditgarantiutredningen. Det skulle enligt utskottets mening i

och för sig ha varit av värde att ha fått taga del av denna utrednings

resultat, innan frågan om en utredning rörande bostadsstyrelsens personalorganisation

avgjorts. Emellertid anser utskottet, att sistnämnda fråga

icke längre kan skjutas på framtiden. Utskottet biträder därför motionärernas

förslag om en hemställan till Kungl. Maj:t att utredning rörande

bostadsstyrelsens personalorganisation snarast igångsättes.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVIII. beträffande översyn av bostadsstyrelsens organisation

med bifall till motionerna 1:219 och 11:284, såvitt

de berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet anfört;»

29) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

avlöningsanslaget till bostadsstyrelsen bör anvisas med 3 471 400 kronor

och att därför

dels de fyra sista meningarna av det stycke i utskottets yttrande, som

på s. 42 börjar med »Utskottet har» och på s. 43 slutar med »förevarande

motionsyrkanden,» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhållits i förenämnda motioner har under senare år en decentralisering

av vissa av bostadsstyrelsens arbetsuppgifter ägt rum. På

grund härav har även skett en ökning av anslagen till länsbostadsnämnderna.

Någon motsvarande minskning av anslagen till bostadsstyrelsen

har icke företagits. Enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att

kostnaderna för bostadsadministrationen icke stiger. Utskottet finner

motionärernas förslag om en minskning av avlöningsanslaget till bostadsstyrelsen

väl motiverat och tillstyrker detsamma.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med

bifall till motionerna 1:219 och 11:284, såvitt de berör

denna fråga, fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
-

690 700

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

79

2.

3.

4.

5.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...

Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

...................................................

Rörligt tillägg, förslagsvis ...........................

Summa kronor

73 000

2 252 600

15 000

440 100

3 471 400;»

30) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

avlöningsanslaget till länsbostadsnämnderna bör anvisas med det av Kungl.

Maj :t äskade beloppet av 2 855 000 kronor och att därför

dels utskottets yttrande på s. 43 från och med det stycke, som börjar

med »Under intryck», till och med det stycke, som slutar med »2 905 000

kronor», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Under intryck härav har utskottet funnit det ytterst tveksamt, huruvida

den av Kungl. Maj:t förordade personalförstärkningen är tillräcklig

för att nämnderna skall kunna tillfredsställande fullgöra sina uppgifter.

1 avvaktan på ytterligare erfarenheter av arbetsbördan synes det dock icke

böra komma i fråga att nu inrätta ytterligare tjänster eller att förorda någon

uppräkning av avlöningsanslaget under icke-ordinarieposten. Utskottet

vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att all sådan förenkling

vid behandling av ansökningar av lån vidtages som är möjlig utan

att därigenom syftet med långivningen ur det allmännas synpunkt åsidosättes.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet icke heller i övrigt

funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag beträffande nämndernas

avlöningsanslag, förordar utskottet att detta anslag uppföres med

2 855 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag fastställa följande

avlöningsstat för länsbostadsnämnderna att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.........................................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis

...................................................

Rörligt tillägg, förslagsvis ........................

52 000

75 000

2 134 200

280 000

313 800

Summa kronor 2 855 000;»

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

31) av herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Cassel, vilka ansett att

under förutsättning av bifall till de med 29) och 30) betecknade reservationerna

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXXIII. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen

och länsbostadsnämnderna i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 219 och II: 284, såvitt

de berör ifrågavarande anslag, för budgetåret 1955/56 under

femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

3 471 400 kronor;

b) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

555 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 2 855 000 kronor;

d) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 677 000 kronor;»

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

81

Bilaga 1

Till Riksdagens statsutskott

Genom remiss den 11 februari 1955 bär Kungl. Maj:t anbefallt bostadsstyrelsen

att till statsutskottet avgiva yttrande över de inom riksdagen

väckta och till utskottet hänvisade likalydande motionerna 1:220 och

II: 285 om ändrade bestämmelser rörande statliga egnahemslån in. m. och

I: 329 och II: 415 angående den statliga bostadspolitiken. Yttrandet skulle

begränsas till att gälla frågan om åtgärder för rationalisering och förbilligande

av bostadsbyggandet.

Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Rationaliseringssträvanden i samband med den statliga långivningen

Frågan om rationalisering som ett medel att åstadkomma lägre byggnadskostnader

har fått ökad aktualitet i samma mån som staten i mera betydande

omfattning bär medverkat vid finansieringen av bostadsbyggandet,

och detta gäller särskilt de senaste åren, då statens åtaganden på detta område

har varit större än tidigare. Bostadsstvrelsen vill inledningsvis lämna

en kort redogörelse för de åtgärder som styrelsen, och tidigare statens byggnadslånebyrå,

har vidtagit för att stimulera och påskynda rationaliseringen.

Redan *1942 knöts till byggnadslånebyrån en teknisk avdelning med

huvuduppgift att verka för att de under då rådande krisförhållanden knappa

materialresurserna utnyttjades på ett effektivt sätt. Avdelningens arbete

inriktades på att med minsta möjliga material åstadkomma så många bostäder

som möjligt. Där ersättningsmaterial måste tillgripas, borde dessa

inbyggas på sådant sätt, att de framdeles lätt kunde utbytas.

I det gransknings- och rådgivningsarbete som på så sätt kom i gång i

anslutning till långivningen sökte man komma till rätta med eu del konservativa

uppfattningar i fråga om materialval och konstruktionssätt.

Allt eftersom rekommenderade åtgärder gav resultat kunde man märka en

bättre anpassning i byggandet i allmänhet av det tekniska utförandet till

marknadens prisförskjutningar olika materialslag emellan. Åtgången av

byggnadsjärn minskade kraftigt (med ca 25%), främst genom att de

traditionella, järnkrävande bjälklags typerna ersattes med andra konstruktioner,

som dessutom var billigare och gav större möjligheter till en rationell

utformning av husets hela väggsystem. Husens värmeekonomi förbättrades

avsevärt genom att kraven på värmeisolering av ytterväggar och

bjälklag skärptes. De yttre omständigheternas tryck och villkoren i samband

ined den statliga långivningen samverkade till uppkomsten efter hand

av ett ökat intresse för den tekniska rationaliseringen, vilket visade sig

i en råd insatser på olika håll.

Efter en tid av relativt konstant prisnivå i mitten av 1940-talet började

byggnadskostnaderna åter stiga. Framför allt var det träpriserna som

visade en uppåtgående tendens. Detta jämte önskemålet att öka trävaruexporten

ställde särskilda krav på åtgärder för att minska virkesåtgången

i husbyggnader. Byggnadslånebyrån bedrev under denna tid en omfattande

kampanj för träbesparing. Väggar med grövre plankstomme än 2"

6—967 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 150

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

förbjöds i samband med långivningen, och panelerna fick inte vara tjockare

än 3h". Utformningen av väggar, bjälklag och takkonstruktioner omprövades

i syfte att minska åtgången av trä, och för de byggande framhölls

betydelsen av att hushålla med virke på arbetsplatsen.

År 1947 påbörjade byggnadslånebyrån en experiment- och konstruktionsverksamhet

för att, som ett komplement till de monteringsfärdiga

trähusen, få fram ett lämpligt system för hantverksmässigt småhusbyggande.

Arbetet pågick, då byrån ombildades till den nuvarande bostadsstyrelsen,

och det slutfördes senare av styrelsen. Byggsystemet, som har

benämnts bostadsstyrelsens regelhus, utmärkes av en långt driven ekonomisering

med material, främst virke. I detta avseende och även med

hänsyn till kostnaderna tål det mycket väl eu jämförelse med de i Norge

av Selvaag senare lanserade konstruktionerna. Lika viktigt är att systemet

har genomarbetats också med tanke på att det skall vara lätt att

bygga. Det har ofta anmälts ett behov av bruksanvisningar för byggande

med lösvirke, sådana som finns för de monteringsfärdiga husen, och den

som bygger ett regelhus kan numera få detta behov tillgodosett.

Genom sådana insatser bär först byggnadslånebyrån och efter den bostadsstyrelsen

bidragit till den utveckling mot rationella konstruktioner

— och därmed följande ändrade metoder för värmeisolering — som har

ägt rum sedan början av 1940-talet. För att få en uppfattning av storleken

av de besparingar, som för småhusens del har vunnits, har följande beräkningar

utförts på två olika hustyper.

Det ena huset, som kan anses representera den kanske bästa typen

från början av 1940-talet, är HSB:s typ 3A öregrund, ett enplanshus om

3 rum och kök och G3 m- lägenhetsyta. Huset har använts vid de indexberäkningar

av byggnadskostnaden på landsbygden, som socialstyrelsen

och senare bostadsstyrelsen utförde för åren 1939—1949. Det andra huset,

som kan anses typiskt för nuvarande tidsperiod, är det mest efterfrågade

av de hus, som ingår i bostadsstyrelsens serie typhusritningar (typhus nr

167), ett U/2-planshus om 5 rum och kök och 109 m2 lägenhetsyta.

Husen tänkes bli uppförda med nu tillämpade konstruktioner, vid nuvarande

prisläge och med överbyggnad inklusive källarbjälklag i träkonstruktion.

Beräkningarna avser att utröna, hur mycket dyrare husen

skulle bli, om de i stället skulle utföras med de konstruktioner, som var

typiska i början av 1940-talet.

Beräkningarna synes visa, att vid ett träpris av 6 kronor för kubikfot

enbart genom ökad träåtgång i väggar, bjälklag och tak enplanshuset

skulle ha fördyrats med 2 800 kronor och 1 ''/2-planshuset med 3 700 kronor.

Därvid har träbesparingen i källaren på grundmurar in. in. ej medräknats.

Skulle den produktionskostnad, som kan godtagas, antagas öka

med motsvarande belopp, skulle årskostnaden ha ökat med respektive

106 och 140 kronor.

Uppskattas produktionskostnaden för enplanshuset till 37 000 och för

D/2-planshuset till 48 000 kronor (i vardera uppskattningen ingår tomtkostnad

med 3 000 kronor), blir den årliga kapitalkostnaden (vid nuvarande

finansieringsvillkor) respektive 940 och 1 360 kronor, och man kan

framräkna en besparing i byggnadskostnad för vartdera huset på 8 % och

i årlig kapitalkostnad på respektive 10 och 9 %.

Vidare synes beräkningarna visa, att genom den sämre värmeisolering

av ytterväggar och vinds- och källarbjälklag, som då förekom, den årliga

bränslekostnaden vid ett kokspris på 7 kronor för hektoliter skulle ha ökat

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

83

med respektive 130 och 145 kronor. En sådan ökning i årlig kostnad motsvarar

en ökning i produktionskostnaden med respektive 3 400 och 3 800

kronor.

Värdet av besparingarna .skulle sålunda kunna uppskattas till (2 800 +

3 400) 6 200 kronor för enplanshuset av äldre modell och (3 700 + 3 800)

7 500 kronor för l+a-planshuset av nuvarande typ. Räknat på en tänkt

produktionskostnad för de två husen av respektive (37 000 + 6 200) 43 200

och (48 000 + 7 500) 55 500 kronor, skulle besparingen för vartdera huset

uppgå till ca 14 %.

Åtskilliga andra faktorer skulle behöva beräknas, om jämförelsen skall

bli korrekt, främst merkostnaden för det värmeisoleringsmaterial, som

blir erforderligt med de nya konstruktionerna. Denna merkostnad kan

emellertid förutsättas mer än väl bli uppvägd av ej medräknade besparingar

på andra delar av byggnaden. Bland dessa besparingar må nämnas,

att exempelvis skåp och dörrar nu göres mindre träkrävande och mer

underhållsfria och grundmurarna billigare trots bättre värmeisolering samt

att arbetskostnaden har minskat något.

Jämsides med arbetet för den byggnadstekniska rationaliseringen har

stora ansträngningar lagts ned på att få fram bättre och mera ekonomiska

hustyper. Det är inte möjligt att i siffror ge något mått på den kostnadsmässiga

betydelsen av utvecklingen på detta område, men troligen har

den varit ännu större än de rent byggnadstekniska förändringarna. Den

för framåtskridandet mest avgörande faktorn har varit de långivande

organens ritningsgranskning och den därmed förbundna rådgivningen i

planlösningsfrågor. Bostadsstyrelsen har även under en följd av år utarbetat

typritningar för småhus. Det bär huvudsakligen gällt allmängiltiga

hustyper framkomna mot bakgrunderna av erfarenheter från långivningen.

Såväl huvudritningar som arbets- och detalj ritningar in. in. tillhandahålles

allmänheten för ett billigt pris. Hittills bär styrelsen utlämnat

ca 4 600 ritningssatser, och troligen har ännu flera hus byggts efter

dessa ritningar. Syftet med typritningsverksamheten är tvåfaldigt, nämligen

att hjälpa dem som eljest skulle ha svårt att få tag på lämpliga förebilder

samt att i lättfattlig form illustrera en del grundläggande och viktiga

planlösningsprinciper. De nuvarande katalogerna från tillverkare av

monteringsfärdiga hus ger belägg för att dessa principer bär vunnit beaktande.

För att öka produktiviteten i flerfamiljshusbyggandet har statsmakterna

sökt främja mekaniseringen på arbetsplatserna. På initiativ av bostadsstyrelsen

inrättades år 1952 en statlig lånefond för anskaffning av byggnadsmaskiner.

Från fonden har hittills utlämnats lån till ca 90 kranar,

30 materialhissar och 50 betongstationer. Särskilt i fråga om de dyraste

maskinerna, nämligen kranarna, bär dessa lånemöjligheter haft stor betydelse.

Verksamheten torde också som en stimulerande faktor indirekt

ha påverkat den omfattande mekanisering som under de senaste åren har

ägt rum utan statligt stöd.

Eftersom byggandet av experimenthus är ett nödvändigt led i strävandena

att få nya konstruktionsidéer omsatta i allmän praktisk tillämpning,

har bostadsstyrelsen ansett det vara angeläget att stödja också denna verksamhet.

Styrelsen har i stor utsträckning uppmuntrat sådana prov genom

att belåna husen i vanlig ordning, även om vissa risker för ett tekniskt

misslyckande bär förelegat. Under tidigare år, när också småhusen inrym
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

des under byggnadsregleringen, utverkade styrelsen lättnader för experimentverksamheten

i form av en särskild provhuskvot. Sedan 1948 har

drygt tvåhundra provhus — framför allt småhus — byggts med i många

fall gott resultat. Tyvärr har styrelsen icke resurser att analysera och för

praktisk användning bearbeta det värdefulla material som finns tillgängligt

i provhusen.

Om nya idéer skall komma till praktisk användning, måste de bekantgöras.

Bostadsstyrelsen har efter förmåga sökt medverka till detta. De

viktigaste resultaten av byggnadslånebyråns och styrelsens här ovan redovisade

arbeten har publicerats i broschyrer, som har tillhandahållits allmänheten.

Ett par filmer, avseende rationella byggmetoder, har inspelats

genom styrelsens försorg och visats på en stor mängd platser. Genom artiklar

i pressen och framträdanden i radio har tjänstemän hos styrelsen

och länsbostadsnämnderna riktat sig till en större publik, och i umgänget

med kommuner och lånsökande har oupphörligt framförts byggnadsekonomiska

synpunkter. Styrelsen är likväl medveten om att det som har

gjorts endast i begränsad utsträckning fyller det mycket stora behov av

objektiv upplysning och vägledning, som f. n. gör sig påmint inom detta

område.

För att i lämpliga former nå kontakt med dem som direkt påverkar

småhusbyggandet och dess ekonomi har bostadsstyrelsen tillsammans med

Kommunskolan sedan i höstas anordnat en rad kurser om vardera fem

dagar. Vid dessa kurser, som bevistats av kommunala förtroendemän,

kommunaltekniker och småbyggmästare, framföres i grupparbetets form

aktuella synpunkter rörande stadsplanernas och hustypernas ekonomi,

den konstruktiva utformningen, byggnadsföretagets organisation och arbetet

på byggnadsplatsen. Kurserna avser alltså ämnesområden, som

tidigare blott .sällan har behandlats i populär form, och man kan hoppas,

att den direkta kontakten med nyckelmän inom småhusbyggandet skall

ge ett gott resultat. Styrelsen avser att efter hand få fram ett så fylligt

undervisningsmaterial som möjligt för kurserna, ävensom att bibehålla en

fortlöpande kontakt med de tidigare deltagarna för att genom dem kunna

nå ut med de nyheter, som undan för undan framkommer.

De offentligt redovisade experimenthusen

Under de senaste åren har åtskilliga experimenthus presenterats för

offentligheten. Det har framför allt rört sig om småhus. Fn del av dessa

hus har snart råkat i glömska, andra förekommer alltjämt i debatten, och

några få bär förts vidare till produktion i industriell skala. De sistnämnda

säljes och uppföres till kostnader, som ganska väl ansluter sig till den

kostnadsnivå på vilken egnahemslångivningen f. n. är baserad. Eftersom

det i båda motionerna förutsättes, att det inom experimentverksamheten

har kommit fram nya bostadstyper, som visar, att det går att med bibehållen

standard bygga avsevärt billigare än hittills, kan det vara anledning

att något beröra ett par av dessa hus.

Enligt motionen 11:285 skulle det kunna anses bevisat, att småhusbyggandet

kan förbilligas med ca 20 %, om erfarenheterna från den hittills

genomförda experimentverksamheten omsättes i praktisk tillämpning. Motionärerna

torde stödja sitt uttalande på framför allt de provhusbyggen som

AB Bostadsforskning sommaren 1954 påbörjade i Långbrodal inom

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

85

Stockholms stad. I samband med en pressvisning i höstas framlade bolaget

en promemoria med preliminära uppgifter om dessa byggen men har

sedan, i avvaktan på att studierna skall hinna avslutas, icke offentliggjort

något ytterligare material.

I promemorian redovisas först en teoretisk studie av ett »modifierat

Selvaaghus» i två våningar jämte källare. Huset innehåller två lägenheter

om vardera tre rum och kök. Bostadsytan är 78 in- och biutrymmesytan

(i källaren) 39 in- per lägenhet. Huset saknar vind. Byggnadskostnaden

har beräknats till 31 000 kronor, varvid förutsatts att huset skulle uppföras

på entreprenad med avtalsenliga löner i ortsgrupp III. Som jämförelseobjekt

tjänar i promemorian ett svenskt egnahem i ett plan med

samma lägenhetsyta och rumsantal som det föregående men med både

källare och vind. Kostnaden för ett sådant hus uppges till 43 000—45 000

kronor, beräknad efter samma grunder som för det modifierade Selvaaghuset.

Det framhålles, att de verkliga byggnadskostnaderna kan variera

starkt beroende på en rad yttre faktorer. Den beräknade kostnadsskillnaden

förklaras med att sistnämnda hus blir 5 000—7 000 kronor billigare

genom att två lägenheter har sammanbyggts och biutrymmena har minskats.

Resten av skillnaden uppges bero på ekonomiskt valda detaljlösningar i

varje punkt samt enklare standard i den undersökta norska hustypen.

Kostnadsjämförelsen syftar bl. a. till att belysa själva hustypens betydelse

i sammanhanget. Det bör dock framhållas, att man här har råkat

jämföra den undersökta hustypen, mot vars planlösning och allmänna

uppläggning det kan hysas allvarliga betänkligheter ur boendesynpunkt,

med ett i fråga om volymekonomien uppenbart oförmånligt enfamiljshus.

Provhusprogrammet, som avser att få de teoretiska beräkningarna och

slutsatserna verifierade, omfattar dels det modifierade Selvaaghuset, ehuru

med någon jämkning i planlösningen och en till svenska förhållanden anpassad

utrustningsstandard, dels ock tre källarlösa enfamiljshus om vartdera

tre rum och kök, med biutrymmen i markplanet och utformade såsom

kedjehus. De senare husen har ett bostadsvärde, som väl ansluter

sig till svenska förhållanden. Samtliga hustyper är omsorgsfullt genomarbetade

ur konstruktiv synpunkt och i huvudsak baserade på allmänt

kända men rationella och prisbilliga detaljlösningar. För Selvaaghuset

redovisas en sammanställning av de bokförda byggnadskostnaderna, som

slutar på 37 425 kronor. Huset är emellertid uppfört i ortsgrupp V, och

summan är därför inte direkt jämförbar med de ovan omnämnda kostnadsuppgifterna,

vilka hänför sig till ortsgrupp III. Ett provhusbygge påverkas

för övrigt av så många speciella omständigheter, vilket i fortsättningen

skall något beröras, alt man icke utan föregående analys och bearbetning

av siffermaterialet bör dra några slutsatser om vilka kostnadsbesparingar

som kan erhållas, då idéerna framdeles omsättes i ett reguljärt

byggande. En redogörelse för de resultat som denna bearbetning kan

ge har utlovats av bolaget.

Det av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader utformade

• Linerohuset» är också ett källarlöst hus med tre ruin och kök samt biutrymmen

i markplanet. Huset bär presenterats i forskningsanstaltens meddelande

nr 34. Konstruktivt sett är det ett regelhus, lagt direkt på marken

med eu betongplatta som underlag, och det ansluter sig alltså till de byggsystem,

som bär börjat användas under de senare åren. Uppvärmningen

med varmluft från eu oljeeldad kamin innebär eu nyhet, om vars lämplig
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

het ur funktionssynpunkt det icke f. n. går att dra några slutsatser. Allt

varmvatten måste emellertid värmas på elektrisk väg, varför besparingen

i produktionskostnaden i denna del har vunnits på bekostnad av en ökning

av de årliga driftkostnaderna. Huset har fått stor publicitet och blivit

mycket efterfrågat av blivande egnahemsbyggare, vilket framför allt torde

bero på att kostnaden har uppgivits till endast 25 000 kronor. Av forskningsanstaltens

meddelande framgår dock att ersättning för dagtid samt

kostnader för byggnadsadministration icke har inräknats i detta belopp.

En genomgång av kostnadsspecifikationen visar, att även en del andra

poster av omkostnadsnatur bär utelämnats, och allt detta tillsammans gör,

att de verkliga kostnaderna för provhuset torde ha uppgått till över 30 000

kronor. Kostnadsmaterialet har icke analyserats och bearbetats av forskningsanstalten,

varför det är omöjligt att dra slutsatser av detsamma.

Rörande ett liknande provhusbygge i Strömsund i Jämtland har för bostadsstyrelsen

nyligen uppgivits en bokförd kostnad av ca 36 700 kronor.

Detta hus har på grund av sitt läge givits en bättre värmeisolering än förebilden

i Skåne.

Flertalet av de experimenthus som har byggts, såväl de vilka har blivit

offentligt redovisade som de många övriga, avser inte några för hela landet

genomgripande nya byggsystem, utan tjänar vanligtvis syftet att få en eller

flera planlösnings- eller konstruktionsprinciper prövade ur funktionssynpunkt

och ekonomisk synpunkt. Provhusbyggandet inrymmer en del kostnadsfördvrande

faktorer, liksom alltid när det är fråga om nyheter, vilka

ännu ej hunnit inövas. Å andra sidan betyder det noggrannare, i många

fall synnerligen omsorgsfulla'', förarbetet, att organisationen på byggnadsplatsen

fungerar bättre än vad som i allmänhet är fallet. För att få en

någorlunda tillförlitlig uppfattning om försökens ekonomiska värde måste

man la hänsyn till dessa speciella omständigheter, vilket endast kan ske

genom en efterföljande bearbetning av materialet. Dessutom är det nödvändigt

att samla erfarenheter rörande det färdiga huset, ty en besparing på

byggnadskostnadssidan kan måhända leda till sådan ökning av driftkostnaderna,

att årskostnaderna för huset, vilka är den väsentliga faktorn

i sammanhanget, blir högre.

Det bör emellertid framhållas, att provhusen såsom en nödvändig länk

i utvecklingskedjan har en stor uppgift att fylla. Många av de idéer som

hittills har prövats är uppenbarligen värdefulla och ägnade att påverka

kostnadsutvecklingen i rätt riktning. Den publicitet som har rått kring

provhusbyggena har visserligen inte alltid varit saklig, men den har haft

det goda med sig, att det har kommit i gång en livlig debatt kring rationaliseringsfrågan.

Bostadsstyrelsen bär med tillfredsställelse kunnat konstatera,

att intresset för denna fråga är i stark tillväxt hos såväl kommuner

som enskilda. På många håll i landet pågår numera praktiska försök, som

syftar till att möjliggöra ett rationellare bostadsbyggande.

Rationaliseringens ekonomiska betydelse under de senaste åren

Hösten 1951 antog riksdagen preliminärt och våren 1953 i mera utförligt

skick ett program för de närmaste årens bostadsbyggande. Ett huvudtema

i detta program var, att de provisoriska subventionerna skulle kunna

successivt avvecklas och ändå hyresnivån bevaras i stort sett oförändrad

med hjälp av en fortskridande rationalisering. För den korta tid som nu

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande ur ISO år 1955

87

har hunnit förflyta är det icke möjligt att direkt mäta rationaliseringens

kostnadsmässiga inverkan. En viss vägledning för frågans bedömning kan

dock erhållas, om man utgår från följande fakta.

Byggnadskostnadsindex uppnådde på våren 1952 ett maximivärde av

141 enheter (den 1 januari 1950 = 100). Det sjönk sedan till 136 enheter

sommaren 1953 och till 134 enheter sommaren 1954, alltsa med totalt o /o

i förhållande till maximivärdet. Under den senaste tiden har index ånyo

visat en svag tendens till stegring. Dessa siffror ger emellertid inte ett

riktigt mått på konstnadsnivån för de efter hand färdigställda husen. För

varje hus omfattar byggnadstiden en viss bestämd period, och man måste

räkna med att en rörlig kostnadsnivå inverkar i motsvarande grad ojämnt

på de olika skedena i husets tillblivelse. Det är alltså först under den

senaste tiden som den av det lägre indextalet markerade kostnadsnivån

kan beräknas ha slagit igenom i de färdiga husen.

Under den period av ungefär tre år, varom bär är fråga, har subventionen

utgått med ett belopp motsvarande ett årligt bidrag om 4 kr/nU

lägenhetsyta för de flerfamiljshus som blev färdiga 19o2 53 samt 3 ki/rn

för hus färdigställda 1954. I fråga om hyressättningen i de under senare

år byggda husen är först att konstatera, att det från 1949/50 till den 1

juli 1952 ägde rum en hyresstegring med något mera än 20 %. För att

rätt bedöma innebörden av detta måste man ta hänsyn till att driftkostnaderna

ökade med ungefär 14%. Återstoden, ca 7%, förklaras till betydande

del av den fortsatta standardhöjning som, både stadsplanemässigt

och beträffande husen, försiggick även under dessa år. Men likväl

fanns det en mindre rest icke kompenserad kapitalkostnadsstegring. Från

den 1 juli 1952 till den 1 juli 1954, vilket är den senaste tidpunkt för vilken

uppgifter är tillgängliga, har, enligt sammanställningar som gjorts

inom bostadsstyrelsen, hyrorna i de hus som blivit färdiga under perioden

hållit sig praktiskt taget konstanta vid den nivå som stabiliserades 1952.

Så till vida har alltså det av riksdagen antagna programmet realiserats, och

så långt nu kan bedömas torde den från 1 januari 1954 genomförda minskningen

av subventionen inte ha lett till någon ökning av hyrorna.

Att bestämt avgöra i vad man detta är ett resultat ar att en avsedd

rationalisering har hunnit bli effektiv är, med hänsyn till den kol ta tidsperioden,

omöjligt. Det kan dock hänvisas till att vissa fördyrande tendenser

har gjort sig gällande. Löneglidningar har förekommit, och byggnadstiderna

har visat benägenhet att förlängas. Den undei hela efterkiigstiden

pågående standardhöjningen i fråga om bl. a. köksutrustning, golvbeläggning,

fasadbeklädnad, tvättstugor och hobbylokaler samt även i

fråga om den miljömässiga utformningen har fortsatt i ganska betydande

grad. Jämföres alla dessa omständigheter — sänkningen av subventionen,

eftersläpningen i fråga om effekten av ett sänkt byggnadskostnadsindex,

de kostnadsuppdragande faktorerna samt framför allt den foitsatta standardhöjningen

— med hyrornas jämna nivå, synes detta tyda på att en

rationalisering, som i stort sett uppväger dessa omständigheters effekt,

har ägt rum, ehuru det icke är möjligt att kvantitativt precisera densamma.

Det sagda visar också, att rationaliseringsåtgärderna först så småningom

inverkar på kostnaderna och att möjligheterna alt avläsa deras betydelse

kommer senare.

Erfarenheterna från denna korta period tycks ge förhoppningar om att

det beslutade programmet för subventionernas avveckling skall kunna full
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

följas, såvida det icke uppstår märkbara förskjutningar i det allmänna

prisläget. Så långt bostadsstyrelsen kan bedöma frågan kommer i varje fall

den vid senaste årsskifte genomförda ytterligare subventionssänkningen

icke att behöva resultera i högre bostadskostnader.

Beträffande enfamiljs- och tvåfamilj shusen är det av naturliga skäl icke

möjligt att föra ett liknande resonemang. Icke heller ger ett studium av

de redovisade byggnadskostnaderna någon nämnvärd vägledning för bedömningen

av den fråga som här behandlas, ty lokala förhållanden, tillfälliga

omständigheter och ett oklart redovisningssystem sätter här mycket

kraftiga spår i kostnadsuppgifterna. Trots detta finns det anledning alt

framhålla, hurusom byggnadskostnaderna varierar mycket starkt även

mellan hus av till synes samma storlek och beskaffenhet. Förhållandet belyses

av bifogade diagram,1 som bygger på av sökandena i ansökningshandlingarna

uppgivna, slutliga kostnader. Materialet omfattar inalles 177 enfamiljshus

av i stort sett enahanda typ och storlek. Husen har färdigställts

under perioden 1 oktober 1952—1 juli 1954, vilket innebär, att de i något

olika grad har påverkats av byggnadskostnadernas allmänna fluktuationer.

De redovisade kostnaderna varierar mellan 34 000 och 66 000 kronor i ytterlighetsfallen,

men även den kompaktare delen av diagrammen visar stor

spridning. Även om man beaktar sådana tungt vägande omständigheter

som att egnahemsbyggarna bokför sina kostnader enligt växlande principer,

att utrustningsstandarden företer olikheter, att ortsvariationerna i

fråga om markbeskaffenhet, klimat, materialkostnader och arbetslöner kan

vara betydande samt att hustypen och dess byggnadstekniska kvalitet kan

variera något, kan man nog, med stöd av dessa och liknande kostnadsuppgifter

samt andra erfarenheter, dra den slutsatsen, att rationaliseringsgraden

i fråga om småhusbyggandet är mycket ojämn.

Detta beror delvis på att många egnahemsbyggare, och även deras rådgivare,

har en traditionsbunden inställning i fråga om formgivning och

konstruktionsval, medan andra har haft lättare att acceptera nya idéer.

Framför allt ligger dock ojämnheterna på produktionssidan, där bristande

insikter i fråga om administration och inköpsförfarande, arbetsledning,

materialkontroll samt organisation på byggnadsplatsen kan medföra stora

kostnadsökningar.

Den rationalisering i fråga om småhusbyggandet som gäller planlösningsekonomien,

varom tidigare har talats, fördes ganska långt fram redan

på 1940-talet. Detsamma gäller om konstruktionerna, ehuru utvecklingen

där på grund av en rådande konservatism har gått långsammare. Förutsättningar

finns för ett fortsatt framåtskridande på dessa områden. Däremot

ligger det sämre till med möjligheterna att i önskvärd takt uppnå

rationaliseringsvinster, då det gäller själva byggandet. Härvidlag inverkar

såväl de enskilda objektens ringa storlek som bristen på goda organisatörer

och arbetsledare. Det finns dock en del goda exempel från de senare åren,

där byggnadsföretagen har skötts rationellt och mönstergillt i en strävan

att utnyttja olika hjälpmedel samt hushålla med material och arbetskraft.

Från sådana byggen har i inte så få fall redovisats byggnadskostnader som,

ehuru det inte är fråga om några avancerade hustyper, har legat på samma

eller lägre nivå än för flera av de omtalade experimenthusen.

1 Här uteslutet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

89

Den fortsatta rationaliseringen

Bostadsstyrelsen vill som avslutning beröra en del faktorer och frågor,

som bär betydelse för den fortsatta rationaliseringen. Forskningen kan i

det sammanhanget förbigås, eftersom denna verksamhet numera förfogar

över ekonomiska resurser, som gott och väl svarar mot tillgången på

forskare. Den i motionerna behandlade, ytterst viktiga frågan att ur byggnadsförfattningarna

utrensa de bestämmelser, som kan utgöra hinder för

ett rationellt byggande, kan också lämnas åsido med en hänvisning till att

dessa angelägenheter utredes av 1951 års byggnadsutredning.

Då man talar om byggnadskostnader, rör man sig inte med något exakt

begrepp. De kostnadsuppgifter på vilka man skall grunda ekonomiska

jämförelser är ofta nog alis inte jämförbara. Särskilt gäller detta i fråga

om småhusen, där den egna arbetsinsatsen ibland inte redovisas till sitt

fulla värde, och där andra poster, främst sådana av omkostnadsnatur, uteglöms

eller bedöms olika från ett bygge till ett annat. Förhållandet leder

till oklarheter vid de ekonomiska jämförelserna och vid bedömningen av

olika idéers värde ur kostnadsbesparande synpunkt. Det bidrar också till

att åstadkomma missförstånd i debatten. Enligt bostadsstyrelsens mening

är det av stor vikt, att det skapas normer för byggnadskostnader nas redovisning.

Styrelsen arbetar för egen del sedan en tid tillbaka på att få fram

enhetliga kontoplaner, så att kalkylerade och verkliga byggnadskostnader

för ett och samma företag samt olika företag emellan kan ställas mot varandra

post för post. Endast härigenom blir det möjligt att veta, om ett

husbygge har dragit lägre kostnader än ett annat, att analyseia oi sakerna

till att det blivit billigare och att avgöra på vilka punkter de kostnadssänkande

åtgärderna skall sättas in.

Utvecklingen mot ett mera mekaniserat flerfamiljshusbyggande befinner

si o ännu i sin början. Sannolikt kan man inom de närmaste aren räkna

med ett fortsatt framåtskridande på detta område, varigenom det blir möjligt

att i ökad grad använda tyngre, på arbetsplatsen eller i fabrik framställda

element av betong, lättbetong och trä. Även beträffande ledningarna

tycks man kunna skönja en utveckling mot större monteringsfärdiga enheter.

Nya projekt, sådana som det HSB planerar för östbergaområdet i

Stockholm, inrymmer rationaliseringsidéer på bred front, som omfattar en

kritisk granskning av både stadsplanen och hustyperna, konstruktionerna

och byggnadsmetoderna samt driftkostnadsfrågorna.

Då det gäller småhusen, har man mera än tidigare börjat intressera sig

för sambandet mellan hustyp och tomt, vilket bör kunna leda till besparingar

i fråga om schaktmassor och grundläggningskostnader. Det källarlösa

huset är en ny och ännu ganska obearbetad bostadsform, som måhända

kan ge vissa fördelar i nämnda avseenden. Den av bl. a. AB Bostadsforskning

uppmärksammade betydelsen av en lämpligare avvägning mellan

bostadsutrymmen och biutrymmen innebär strävanden till eu förbättrad

volymekonomi. Olika hushållsgrupper har dock mycket växlande behov

av exempelvis källarutrymmen, och besparingsmöjligheterna på detta område

är därför begränsade till de fall, där en sänkt utrymmesstandard är

försvarlig.

Trots bostadsstyrelsens arbete för mindre virkeskrävande konstruktioner

förekommer plankväggarna alltjämt i stor utsträckning. Med vetskap

om egnahemsbyggarnas av traditionsbundenhet betingade, starka mot
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

stånd mot de nya, lättare konstruktionerna har styrelsen hittills ej velat

tillgripa tvångsmedel. Det bör dock kunna övervägas, om icke tiden nu är

inne tör en slutlig uppgörelse med de dyrare och ur funktionssynpunkt

meningslösa väggkonstruktionerna för småhus.

Det torde icke vara möjligt att snabbt och över hela linjen åstadkomma

de förändringar inom egnahemsbyggandet som kräves för att produktionen

skall bli rationell. Svårigheterna har berörts i det föregående. Vad som

allra först behövs är en höjning av projektens tekniska kvalitet, så att handlingarna

ger erforderlig vägledning för dem som arbetar på byggnadsplatsen.

En särskilt framträdande brist är, att det i stor utsträckning saknas

materialspecifikationer. I fråga om organisationen på byggnadsplatserna

krävs det i ökad utsträckning medverkan av fackmän, som har

förståelse för småhusbyggandets speciella struktur och möjligheter. Egnahemsbyggandet

kan i det enskilda fallet inte bära några stora administrationskostnader,

och det gäller därför att finna lämpliga former för att tillgodose

dess behov av organisation och arbetsledning.

Dessa frågor är på det hela taget inte ens i teorien tillfredsställande lösta.

Den inledningsvis berörda, av bostadsstyrelsen och Kommunskolan påbörjade

kursverksamheten får emellertid ses mot bakgrunden av att det alltjämt

är mycket som skiljer mellan det befintliga, samlade kunskapsmaterialet

om vad som kan göras och dess tillämpning ute i praktiken.

Kommunernas ansvar för bostadsbyggandet och deras nära kontakt med

de enskilda byggnadsföretagen utgör en naturlig grund för fortsatt upplysningsverksamhet

och för åtgärder, som kan leda till en bättre ordning inom

egnahemsbyggandet. Att intresset för dessa frågor och insikterna om problemens

art befinner sig i stark ökning hos många kommuner är ett förhållande

av betydelse i sammanhanget.

Där yttre förutsättningar finns för handen bör, såsom anförts i ett par

av motionerna, det ligga nära till hands att samordna småhusbebyggelsen

för större områden och på så sätt utvinna en del av stordriftens fördelar.

Så har också skett på många håll, särskilt under de senare åren. Det ekonomiska

resultatet har varit växlande, bl. a. beroende på hur organisationen

har skötts. Rationaliseringsmöjligheterna har dock varit begränsade, därigenom

att den tillämpade byggnadstekniken, och därmed också produktionstekniken

på det hela taget, har varit av traditionell art. De enskilda

husen har väsentligen utgjort organisatoriskt självständiga enheter, och

storföretagen, med sina större resurser men också högre omkostnader,

har icke kunnat konkurrera med de små entreprenörerna. Vill man i högre

grad ta vara på fördelarna av en verklig stordrift, krävs en ny och avancerad

teknik, som det finns goda exempel på bl. a. i Danmark, men som vi

här i landet ännu inte har börjat arbeta med. Det är inte omöjligt, att

en utveckling på lång sikt i fråga om det mera samlade småhusbyggandet

går i den riktningen och i fråga om det spridda småhusbyggandet kommer

att medföra användning i större omfattning än hittills av fabriksframställda

byggnadsdelar, varigenom arbetet på byggnadsplatsen mera får karaktär

av ett monteringsarbete, som blir lättare för egnahemsbyggaren att planlägga

och utföra.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

91

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Johansson,

ledamöterna herrar Bergman, Johnsson, tru Lewén Eliasson och heir

Hansson ävensom byråcheferna Grape, Gustavsson, t. f. byråcheferna Rosén

och Dybeck och byrådirektören Junaeus, de två sistnämnda föredragande.

Stockholm den 3 mars 1955

Alf Johansson

Sven E. Dybeck

Bilaga 2

Till Riksdagens statsutskott

I skrivelse den 11 februari 1955 har statens nämnd för byggnadsforskning

(i det följande kallad nämnden) anmodats att avge utlåtande över

två inom riksdagen väckta och till statsutskottet hänvisade motioner. Utlåtandet

skulle begränsas till att gälla frågan om åtgärder för rationalisering

och förbilligande av bostadsbyggandet. De likalydande motionerna

1:220 och 11:285 (nedan kallade 11:285) avser ändrade bestämmelser

rörande statliga egnahemslån m. in., och de likalydande motionerna 1. 329

och II: 415 (nedan kallade II: 415) gäller den statliga bostadspolitiken. Vid

sin behandling av motionerna har nämnden begränsat sig till det som i

motion 11:285 tagits upp under rubriken »Tillgången på material och

arbetskraft» och vad som i motion II: 41o diskuterats under lubriken Bl

»Mer sparande och rationalisering inom bostadsbyggandet». Nämnden har

därtill begränsat sig till frågor, som ligger inom det egna verksamhetsområdet.

Den har ej heller tagit upp frågan om hur lånemöjligheter och lånevillkor

påverkar rationalisering och förbilligande.

I remissvaret upptas sålunda endast följande frågor till behandling:

1. Experimentverksamhet och bedömning av dess resultat.

2. Ändrade produktionsförutsättningar för egnahemsbygge.

3. Byggnadslagstiftningen — revidering och dispenser.

4. Upplysningsverksamhet.

5. Utbildningen av byggnadstekniker och yrkesmän.

1. Experimentverksamhet och bedömning av dess resultat

Båda motionerna förutsätter, att det kommit fram nya bostadstyper med

nya konstruktioner, som utan att viktiga standardkrav eftersättes gei

väsentligt lägre byggnadskostnader. I motion 11:285 uppges, att det är

bevisat att kostnaderna för ett egnahem kan sänkas med 20 %.

Experimentverksamheten visar, att man allmänt strävar eftei att finna

metoder, som kan sänka hyggnadskostnaderna. Hur långt man kan na äi

dock mycket svårt att avgöra. Enbart eu uppgift om att ett hus blivit

billigare än ett annat är inte till fyllest för att bedöma kostnadsminskningens

värde, utan härför krävs vittgående detaljanalyser. En låg bvggnadskostnad

behöver ju inte innebära en låg driftkostnad — stundom kan

förhållandet vara det motsatta (t. ex. genom att underhålls- och värmekostnaderna

blir högre). Även om man skulle kunna påvisa eu minskning

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande nr 150 ur 1955

av byggnadskostnaden för några enstaka experimenthus, kan man dock

inte dra den slutsatsen, att denna minskning skulle kunna uppnås för

dessa hustyper, om de byggdes över hela landet.

Ett stort antal experimenthus har byggts under de senaste åren, både

i form av en- och flerfamiljshus. Såväl nya material som nya konstruktioner

har därvid medfört nya produktionsmetoder och enligt vad som uppgivits

låga byggnadskostnader. Strävandena att sänka kostnaderna har

emellertid också fört med sig några mindre lämpliga metoder. En stor del

av vad som åstadkommits är dock av obestridligt värde.

Först nu börjar utvecklingen inom byggandet att bli tillrättalagd för en

ökad mekanisering. I Sverige fanns sålunda 1950 21 tornsvängkranar,

1951 och 1952 tillkom under vartdera året 20, 1953 60 och 1954 80 st. I dag

uppskattas antalet tornsvängkranar till 240. Beträffande andra maskiner

företer utvecklingen en liknande tendens. Härigenom har man också fått

bättre möjligheter att nyttja större och tyngre byggnadsdelar, speciellt vid

experiment med flerfamiljshus. Där har flera mindre konstruktionsdelar

förts samman till större enheter av betong, lättbetong eller trä (ibland med

inmonterade ledningar). Projekteringen har också alltmer börjat anpassas

till de nya byggmetoderna med fabrikstillvcrkade byggnadsdelar. Som en

följd härav har arbetet på byggnadsplatsen blivit alltmer mekaniserat. En

hel del försök har också gjorts på det byggnadstekniska området, och där

kan bl. a. nämnas införandet av det högvärdiga armeringsstålet och den

förspända betongen. Alltfler betonghus utan puts har börjat uppföras, och

formsättningen för dessa hus förenklas successivt. Samtidigt söker man

förbättra väggytorna lör att minska arbetena med stomkompletteringen.

Bland försöken på det värmetekniska området kan nämnas den i några

flerfamiljshus på försök inmonterade värmeväxlaren, som tillvaratar den

avgående rumsluftens värmeinnehåll för uppvärmning av den inströmmande

kalla friskluften. De ekonomiska resultaten av alla dessa experiment

kan emellertid ännu inte slutgiltigt överblickas.

Även vid experiment med enfamiljshus tillverkar man på fabrik väggoch

takelement av trä eller träfibermaterial, betong eller lättbetong. Produkterna

levereras även här i några fall med inmonterade ledningar och

färdig ytbehandling. Man har också i ett par hus — som påpekas i motion

11:285 — sammanfört värmepanna, varmvattenberedare, varmluftsaggregat

och skorsten till en monterbar konstruktionsenhet, utförd på fabrik,

i rostfritt stål eller betong.

5 id experiment med såväl eu- som flerfamiljshus har man uppgjort ett

genomgående måttsystem för husstommen, varigenom fönster, dörrar och

beklädnadsskivor kan inpassas så, att materialet bättre kan utnyttjas. Man

experimenterar med takstolar där takpanelen slopats och yttertaket i stället

beklädes med självbärande material direkt på takstolarna. Träåtgången

blir därigenom mindre.

Även om man på detta sätt i de experimenthus, som utförts, erhållit ett

flertal värdefulla nytillskott, så måste man iakttaga en viss försiktighet,

mii man bedömer deras slutliga värde. Många av experimenthusen har

ej

nas, t. ex. i fråga om materialens klimatbeständighet, motståndsförmåga

mot korrosion och förslitning eller i fråga om konstruktionernas värmeekonomi.

Först efter eu längre tids erfarenheter kan ett materials eller en

konstruktions varaktighet och kvalitet slutligt bedömas. Genom en mindre

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

väl genomtänkt material- eller konstruktionsdetalj — med kortare livslängd

eller på längre sikt sämre kvalitet — kan underhålls- och driftkostnaderna

för en fastighet komma att öka och helt eliminera besparingen

vid utförandet.

Nya tekniska lösningar medför ofta förändrade mojligheter att utnyttja

bostaden. Det är därför inte riktigt att enhart med hänsyn till produktionskostnaden

bedöma husets värde. Sålunda kan ett enfamiljshus, bjggt

på betongplatta direkt på mark, bli billigare än ett hus med källare genom

att man slipper schakt- eller sprängningskostnader. De biutrymmen, som

källaren gav, får man emellertid söka återvinna i markplanet i hus utan

källare. När så sker ökar också byggnadsytan. Detta kan kräva ändrade

former på tomten — i många fall större tomtyta — och därmed en annan

stadsplan. .

Det är således omöjligt att bedöma en uppgiven kostnadsminskning hos

ett experimenthus utan att man samtidigt anger, vilket annat hus man

jämfört med och hur den bebyggelse är planlagd, som jämförelsehuset

tänkes ligga i. Även mellan två lika hus, belägna i likartade områden, kan

kostnaderna variera beroende på hur projekteringen varit genomförd, hur

bygget administrerats, hur arbetsplatsen varit organiserad, vilka transportoch

maskinresurser som stått till buds, hur arbetsledningen fungerat, hur

yrkesskickliga arbetarna varit, hur arbetslagen varit sammansatta etc. De

variationer, som här förekommer, ger kostnadsskillnader av sadan storleksordning,

att de många gånger överstiger uppgivna skillnader mellan »experimenthus»

och »normalhus». Besparingar, som man kan påvisa i experimenthus,

är ofta inte heller större än dem en kunnig byggföretagare genom

yrkesskickliga arbetsledare och arbetare kan åstadkomma på ett väl

genomtänkt bygge. Att generalisera sadana, under särskilda förutsättningar

genomförda byggen — i tron att de omedelbart går att genomföra

över hela linjen — låter sig inte göra.

Ett inventeringsarbete med värdering av resultaten av de experimenthus

som byggs är nödvändigt för att de värdefulla rön som kommer fram inte

skall försvinna bland mindre värdefulla. Först sedan denna inventering

genomförts, bör man sprida resultaten mera allmänt. En systematisk tilllämpning

av dessa bör på lång sikt kunna ge en sänkning av bostadskostnaden

i icke ringa omfattning. Nämnden är sedan någon tid sysselsatt

med förberedelser för en sådan inventering.

2. Ändrad organisation för egnahemsbygge

Båda motionerna diskuterar möjligheterna att rationalisera produktionen

genom att organisatoriskt förändra byggnadssättet. II: 415 föreslår att

större egnahemsområden bygges ut på en gång för att produktionen därmed

skall kunna tillgodogöra sig stordriftens fördelar, t. ex. genom rationell

materialanskaffning och planering av egnahemsbyggarens egna arbete.

II: 285 anför möjligheterna att överföra svårare moment i byggnadsarbetet

till fabrik (t. ex. prefabricerade skorstensstockar). Därigenom anser motionärerna,

att man i högre grad än hittills skulle kunna överlåta uppförandet

av huset till icke yrkesutbildade »självbyggare».

En utbyggnad av ett helt egnahemsområde på en gång innebär, som

motionärerna framhåller, en rationellare materialanskaffning och i de fall

arbetet utföres av något byggföretag en möjlighet till rationellare produktion.

Eu av utvecklingstendenserna tycks också vara att stordrift utnyttjas

för egnahemsområden.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande nr 150 är 1955

En annan organisationsform är »självbyggarverksamhetcn», där icke

yrkesutbildade egnahemsbyggare själva utför en del av arbetet. Med hänsyn

till de färdiga husens tekniska kvalitet kan denna form dock diskuteras.

Kvällskurser, handböcker eller aldrig så väl utförda arbetsinstruktioner

kan inte helt ersätta verklig yrkeskunskap.

Byggna<3sarbetet på fabrik följer två utvecklingslinjer, nämligen i riktning

dels mot enkla stomelement, mer lämpade för »självbyggarverksamhet»,

dels mot element med färdig ytbehandling och inbyggda ledningar.

Dessa senare kräver dock vid monteringen specialutbildade montörer.

Någon tekniskt-ekonomiskt idealisk lösning erhålles dock inte, när egnahemmet

till väsentlig del uppföres av icke yrkesutbildade »självbyggare».

3. Byggnadslagstiftningen — revidering och dispenser

I båda motionerna anses det nödvändigt att ur byggnadsförfattningarna

utrensa bestämmelser, som kan hindra ett effektivare och billigare bostadsbyggande.

Den byggandes kontakt med myndigheterna bör enligt motionerna

förenklas och antalet myndigheter, vilkas utlåtande måste inhämtas,

begränsas. Särskilt understrykes behovet av sådana åtgärder i fråga om

egnahemsbyggandet.

Det ankommer närmast på 1951 års byggnadsutredning att framlägga

förslag om sådana åtgärder som motionärerna åsyftar. Utredningsarbetet

har av olika skäl iördröjts, vilket är beklagligt, eftersom den sedan länge

planerade rationaliseringen av byggnadsbestämmelserna därigenom inte

ännu kunna t genomföras. Det är‘därför ytterst angeläget att detta arbete

forceras. Sådana avvikelser från gällande bestämmelser som betingas av

de tekniska tramstegen har, då så ansetts motiverat, kunnat ske genom

dispenser i de särskilda fallen. Det är dock angeläget, att man genom klarare

riktlinjer i byggnadslagstiftningen undviker dispensförfaranden och

så långt möjligt decentraliserar beslutanderätten till kommunala myndigheter

och länsmyndigheter.

Ett från olika håll framfört önskemål är, alt de tekniska bestämmelserna

i största möjliga utsträckning överföres till anvisningarna till byggnadsstadgan

för att de smidigare skall kunna anpassas efter den fortgående

utvecklingen. Jämsides med 1951 års bvggnadsutrednings arbete har

byggnadsstyrelsen med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga, representeiande

skilda branschorganisationer samt statliga och kommunala

oigan, utarbetat förslag till anvisningar avsedda att ersätta de bvggnadsbestämmelser,

som nu finns i ett antal specialförfattningar, saint‘ i övrigt

gjort en översyn av de nu gällande anvisningarna. Med hänsyn till att det

kan dröja, innan de ändringar av byggnadslagstiftningen träder i kraft,

\ilka

byggnadsstyrelsen, enligt vad nämnden inhämtat, under senare delen av

löiegående år vidtagit förberedelser för att utfärda vissa ändringar av och

tillägg till anvisningarna i syfte att underlätta en rationalisering av byggandet.

Dessa ändringar och tillägg, som innebär lättnader i förhållande

till nu gällande föreskrifter, avser bl. a. ventilation, murverk, rökrör och

belastning på bjälklag i bostadshus. Under senare år har byggnadsstyrelsen

be\ iljåt undantag från gällande bestämmelser för experimenthus

rörande olika tekniska problem, såsom i fråga om ventilation och nya murverksmaterial,

skorstenar, brandskydd och grundläggning.

Motionärerna anför i 11:415, att man bör undersöka möjligheterna att

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

95

uppmuntra företag av olika former till experimentprojekt av den art som

kommit till stånd i Stockholm och som erhållit dispens från vissa av de

nuvarande bestämmelserna. Nämnden delar motionärernas uppfattning

och vill tillägga, att dispens i viss utsträckning redan nu kan medges av

länsstyrelser och byggnadsnämnder. Byggnadsstyrelsen har utnyttjat möjligheterna

att, när med hänsyn till särskilda omständigheter prövas lämpligt,

föreskriva undantag från anvisningarna till byggnadsstadgan och i

frågor av teknisk art meddela sådana tillägg och ändringar som erfordras.

En vidgad undantagsrätt för byggnadsnämnderna är emellertid önskvärd

och bör genomföras. Enligt vad nämnden erfarit har byggnadsstyrelsen

också provisoriskt vidtagit en del åtgärder i denna riktning.

Nämnden vill här understryka vad den anfört i sitt remissvar av den 17

mars 1954 angående en framställning från HSB om dispens från gällande

byognadsföreskrifter för ett byggnadsföretag utanför Stockholm, som nämndeiTkommer

att få full insyn i. I svaret säges bl. a.: Möjligheter till förenklade

byggnadsmetoder och sänkta byggnadskostnader anses ligga inom

räckhåll, varför nya vägar inom bostadsbyggandet bör prövas. Det är därför

önskvärt, att en experimentbebyggelse kan komma till stånd i ökad omfattning,

speciellt som intresse härför torde finnas bland byggföretagare

och byggnadsfackmän runt om i landet. Möjligheter till eu opartisk

bedömning av sådan experimentbebyggelse kommer framdeles också

att öka genom tillkomsten av de regionala utskott nämnden upprättat i

Sydsverige (Malmö), Västsverige (Göteborg) och Nordsverige (Umeå). Man

skulle på detta sätt kunna vinna en mer allsidig erfarenhet av hur de lokala

förhållandena påverkar nya material, nya konstruktioner och nya metoder

inom byggnadsverksamheten.

4. l'' pplijsningsverksamheten

I bägge motionerna framhålles, att tillräckliga åtgärder ej vidtagits för

att de nya metoderna snabbt skall slå igenom i produktionen. 11:285

nämner information via press och frivilligt bildningsarbete, och II: 415 anför

en brett lagd rationaliseringsoffensiv som möjliga vägar.

Nämnden har bl. a. inriktat sitt arbete på att samla utländska och inhemska

resultat och erfarenheter, som bearbetas och publiceras. Många

byggnadsproblem är gemensamma för de nordiska länderna. Det har därför

ansetts naturligt att genom samarbete söka utnyttja nordiska erfarenheter

och därigenom hegränsa de ekonomiska insatserna från varje land.

Samtidigt öppnas även möjligheter att samordna grannländernas resultat.

De vägar, som f. n. finns alt sprida kännedom om nya material, nya

konstruktioner och nya produktionsmetoder till byggnadsfackmän, anser

nämnden vara förhållandevis goda. Det finns även ett så stort intresse

för saken inom de olika yrkesorganisationerna och de tekniska föreningarna,

att det finns förutsättningar att utnyttja dessa vägar.

Nämnden förbereder en vidgad upplysningsverksamhet av delvis annan

karaktär än tidigare. Förutom flera populära broschyrer har nämnden i

samarbete med AB Svensk Byggtjänst, Stockholm, på försök börjat information

genom film och föredrag. En liknande verksamhet kommer även

att upptas av Skånsk Byggtjänst AB i Malmö. Nämnden har vidare för

avsikt att vidga den, när »Byggtjänst» får avläggare i västra och norra

Sverige. Därigenom kommer också de lokala informationsvägarna att

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

kunna förstärkas och nyhetsförmedlingen att intensifieras. »Byggtjänsts»

anknytning till yrkessammanslutningarna — företagen ägs i huvudsak av

ideella tekniska föreningar och fackliga organisationer — utgör också en

garanti för att denna information vinner gehör i yrkeskretsar. För att

ytterligare förstärka upplysningstjänsten har nämnden lämnat anslag bl. a.

till bostadsstyrelsen för dess verksamhet genom Kommunskolan, till

Svenska byggnadsentreprenörföreningen för katalogisering av byggnadsmaskiner,

till Arbetsledarinstitutet för att skaffa ett underlag för arbetsledarutbildningen,

till byggnadsstyrelsen för att utarbeta broschyrer för

arbetare om innehållet i de tekniska anvisningarna till byggnadsstadgan

(alt spridas i samarbete med Svenska byggnadsarbetareförbundet) samt till

AB Svensk Bvggtjänst för att utvidga dess centralarkiv (som kostnadsfritt

besvarar frågor om material och konstruktionsproblem).

Det är självfallet viktigt, att man i en för samhället så betydelsefull

fråga som byggandet inte bara vänder sig till fackmän utan även till allmänheten.

Kravet på vederhäftighet i upplysningen bör därvid sättas högt

även med hänsyn till det stora ekonomiska engagemang som t. ex. ett egnahemsbygge

innebär för den enskilde. En vidgad information till press och

radio från fackmännens sida skulle sannolikt stimulera till eu mer saklig

behandling av de för en lekman så komplicerade byggnadsfrågor na och

undanröja mänga av de missuppfattningar som f. n. råder.

5. Utbildningen av byggnadstekniker och yrkesmän

Den knappa tillgången på kvalificerade yrkesmän inom byggnadsfacket

har berörts i motion 11:285. Bristen på kvalificerad arbetskraft anser

nämnden vara ett av de viktigaste hindren på vägen mot ett rationellt bostadsbyggande.

För forskningen, projekteringen, planeringen, arbetsledningen

och företagsledningen finns sammanlagt blott knappa tvåtusen högskoleutbildade

byggnadstekniker (arkitekter "och väg- och vattenbyggare)

i en verksamhet med en årlig investering av 4,5 miljarder kronor. Även

bristen på andra kvalificerade byggnadstekniker är stor. — Projekteringstiden

har redan under normala förhållanden varit alltför knappt tilltagen.

Det pågående utvecklingsarbetet kräver alltmer genomtänkta byggnadshandlingar,

om resultaten skall kunna tillvaratas, och det är i projekteringen

som förutsättningarna för besparingar skapas. Samtidigt har projekteringstiden

i brist på arbetskraft måst förkortas. Utvecklingsarbetet

går inte att intensifiera i erforderlig utsträckning, stadsplanerna får ofta

forceras fram, planlösningarna blir inte så genomtänkta som de borde vara,

konstruktionerna måste i många fall schematiseras, organisationsplanerna

är ofta inte klara innan bygget påbörjas — många gånger gäller detta även

ritningarna.

Det är f. n. omöjligt att uppbringa tillräckligt med fackmän för att på

ett tillfredsställande sätt kunna lösa alla dessa arbetsuppgifter. Det synes

sålunda nödvändigt, att man närmare klarlägger det totala behovet av kvalificerade

tekniker och anpassar utbildningen vid de tekniska högskolorna

och läroverken etc. därefter.

Genom att byggnadsarbetet blivit alltmer komplicerat har kraven på

arbetsledarens tekniska kunnande ökat. Arbetsledarinstitutet har i samarbete

med Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet

under senare år anordnat internatkurser, och olika bygg
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

97

mästarföreningar har kvällskurser för arbetsledare. Den undervisning, som

hittills bedrivits, har visserligen varit av hög kvalitet men har ej fått den

omfattning som synes erforderlig. Arbetsledarinstitutet och nämnden har

för avsikt att gemensamt söka vidga underlaget för kurser på detta område.

Yrkesutbildningen, som grundlägges i enhetsskolans sista klass, har förutsättningar

att bli bättre än vad den hittills varit. De praktiska resultaten

av yrkesorienteringen i enhetsskolan skall självfallet inte överskattas.

Man bör där sträva efter att ge ett gott underlag till en grundlig teoretisk

yrkesutbildning, som sedan bör kompletteras i den på enhetsskolan byggande

yrkesutbildningen samt genom praktisk utbildning på arbetsplatser.

Enligt vad nämnden erfarit, har arbetsmarknadens parter tillsammans

med Yrkesrådet frågan om lärlingsutbildningen under fortlöpande övervakning,

och vad murarna beträffar tycks antalet utbildade lärlingar i dag

kompensera avgången på ett tillfredsställande sätt. De nya byggmetoderna

har accentuerat efterfrågan på träarbetare och ställt krav på en omfattande

lärlingsutbildning inom detta fack. Byggnadsindustriens lärlingsnämnd

är f. n. sysselsatt med detta problem. Inte minst i anslutning till

träarbetarnas utbildning är frågan om yrkesskolornas verkstadslokaler

aktuell och i behov av eu snar lösning, och riktlinjer härför har skisserats

i Yrkesutbildningssakkunnigas betänkande. Detsamma är förhållandet med

utbildningsmaterial och lärarkrafter på enhetsskolans yrkeslinje.

Sammanfattning

Inom byggnadsfacket strävar man på skilda vägar och på olika håll

efter att finna metoder att sänka byggnadskostnaderna. De experimenthus

som byggs — både en- och flerfamiljshus — rymmer ofta möjligheter

till kostnadsbesparingar. Dessa möjligheter bör tillvaratas. Samtidigt är

det emellertid nödvändigt, att de resultat som kommer fram ej generaliseras

efter erfarenheter från enstaka experimenthus utan kritiskt bedöms,

innan de ges en allmän tillämpning. Ett systematiskt inventeringsarbete

med detta syfte har påbörjats av nämnden.

En utvecklingstendens tycks vara att tillämpa stordrift vid utbyggnaden

av egnahemsområden. Alt därvid låta icke yrkesutbildade egnahemsbyggare

själva utföra någon väsentlig del av byggnadsarbetet synes nämnden

icke tekniskt-ekonomiskt idealiskt — vare sig det gäller elementbyggeri

eller konventionellt byggande. Tillfälliga kvällskurser, handböcker

och arbetsinstruktioner kan här aldrig helt ersätta verklig yrkeskunskap.

Det ankommer närmast på 1951 års byggnadsutredning att framlägga

förslag till en revidering av gällande byggnadsbestämmelser och deras tililämpning

i administrativt avseende. Detta utredningsarbete bör forceras.

Vidgade möjligheter till dispens från byggnadsbestämmelserna bör kunna

underlätta ett ökat experimentbyggande.

Informationen om nya material, konstruktioner och byggmetoder kommer

att öka i omfattning, allteftersom resultaten från pågående forsknings-

och utredningsarbeten kommer fram. Resultat från inventeringar

av experimenthusbyggen kommer också att presenteras. De informationsvägar,

som redan finns, motsvarar i stort sett de krav man kan ställa, för

alt resultaten på ell tillfredsställande sätt skall komma till fackmännens

7 U67 r>r> Bihang till riksdagens protokoll 1955. G saml. Nr 150

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande nr 150 år 1955

kännedom. En ökad vederhäftig upplysning till allmänheten synes önskvärd.

Villkoret för en rationell och ekonomisk byggnadsverksamhet är, att det

finns erforderlig tillgång på kvalificerade byggnadstekniker och kunniga

yrkesmän. Bristen är emellertid f. n. stor. Den utveckling som byggnadsyrket

står inför, med ökad mekanisering och alltmer avancerad teknik,

kräver större tillgång på tekniskt skolade krafter än förr. Den nuvarande

utbildningen vid våra tekniska högskolor, tekniska läroverk, arbetsledarkurser

och yrkesskolor synes därför böra anpassas efter det ökade behovet.

Vid nämndens behandling av utlåtandet den 3 mars deltog ledamöterna

Wejke (ordförande), Dahlberg, Ekdahl, Jacobsson, Jönsson, Lundquist,

Norrman, Sundahl, Wallander samt nämndens sekreterare Wärnfeldt.

Stockholm den 7 mars 1955

Gunnar Wejke

Anders Wärnfeldt

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående anslag till tillfällig korttidsutbildning av präster. a1 i texten