Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående vissa avsättningar till budgetutjämningsfonden jämte i ämnet väckta motioner.
1955-05-20 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:156, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående vissa avsättningar till budgetutjämningsfonden jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 156—157
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
1
Nr 156
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående
vissa avsättningar till budgetutjämningsfonden jämte
i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 1 (bilaga 1) har Kungl. Maj :t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari
1955, föreslagit riksdagen, såvitt nu är i fråga, att dels besluta de ändrade
redovisningsgrunder för fonden för reglering av utbetalningarna av koinniunalskattemedel
som av föredragande departementschefen förordats, dels ock
medgiva att avsättning till fonden må verkställas för budgetåret 1955/56.
Kungl. Maj:t har vidare i propositionen nr 190, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 29 april 1955,
föreslagit riksdagen, .såvitt nu är i fråga, medgiva att i enlighet med de grunder
som av föredragande departementschefen förordats ett belopp av 275
miljoner kronor må avsättas till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas
samt att motsvarande belopp må av statskontoret överföras till
ett särskilt konto i riksbanken.
Vid sin behandling av budgetförslaget för 1955/56 framhåller departementschefen
(prop. nr 1, bil. 1, s. 18) i fråga om statsinkomsterna att inkomstskattetiteln
visar en uppgång med i runt tal 450 miljoner kronor jämfört
med de nya beräkningarna för 1954/55 samt anför därefter bl. a. följande
(s. 19).
Det bör vidare uppmärksammas, att titeln under 1954/55 kommer att tillgodoföras
300 miljoner kronor från fonden för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel. Några medel för en sådan återföring finns icke
avsatta för 1955/56. Riksräkenskapsverket har däremot enligt nu föreliggande
beräkningar föreslagit att 350 miljoner kronor av nettoinkomsten på inkomstskattetiteln
för 1955/56 skall avsättas till regleringsfonden. Detta belopp
motsvarar kommunalskattemedel som skall utbetalas till kommunerna
under budgetåren 1956/57—1958/59. Jag kommer senare att närmare beröra
denna fråga, men vill redan nu understryka att riksräkenskapsverket, till
skillnad från vad som tidigare skett vid liknande tillfällen, icke reducerat inkomstskattetiteln
med denna avsättning. Verket föreslår i stället, att en särskild
post för denna avsättning uppföres på riksstatens utgiftssida. Ifrågavarande
omläggning av bokföringen medför att överensstämmelse erhålles
med den princip om kassamässig redovisning, som tillämpas enligt den gällande
budgetordningen, ökad klarhet vinnes sålunda beträffande innebörden
av de på budgeten redovisade inkomsterna och deras samband med statsverkets
kassaställning. Då transaktionerna med regleringsfonden kommer att
redovisas öppet på riksstaten, erhålles vidare alltjämt erforderliga uppgifter
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 150—157
2
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
för framräknande av den inkomstsumma, som är ett mera rättvisande uttryck
för utvecklingen av de statliga skatterna än den rent kassamässiga redovisningen.
Jag kommer därför i det följande att förorda den av riksräkenskapsverket
föreslagna redovisningsformen.
I detta sammanhang bör även omnämnas, att avsättningen till regleringsfonden
röner en viss påverkan av den minskning i preliminärskatteuppbörden,
som i enlighet med vad som tidigare nämnts följer av den förutskickade
förenklingen av beskattningsreglerna. Enligt vad jag under hand inhämtat
från riksräkenskapsverket synes emellertid någon ändring av det föreslagna
avsättningsbeloppet för närvarande icke böra vidtagas med hänsyn till de
avrundningar som, av naturliga skäl, måst ske vid beräkningen av avsättningens
storlek.
I propositionen (s. 57—62) har vidare erinrats om att riksräkenskapsverket
i anslutning till sin beräkning av statsverkets inkomster under budgetåret
1955/56 i en särskild skrivelse bar behandlat frågan om fortsatta
avsättningar till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.
Ämbetsverket har i den nämnda skrivelsen inledningsvis gjort följande
återblick på fondens tillkomst och hittillsvarande användning.
I proposition den 30 april 1952 angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1952/53, m. m. (nr 233) framlades förslag om inrättande
av en fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.
Riksdagen anslöt sig till förslaget. Till fonden avsågs skola avsättas belopp
motsvarande den eftersläpning i utbetalningarna av kommunalskattemedel,
som med gällande uppbördsbestämmelser och regler för utbetalning av kommunerna
tillkommande skattemedel kan uppkomma under år med snabbt
stigande skatteunderlag. Enligt beslutet skulle avsättning ske redan för budgetåret
1951/52. Vid bokslutet för nämnda budgetår fastställdes avsättningen
av Kungl. Maj :t i enlighet med förslag från riksräkenskapsverket till 500
miljoner kronor.
I riksstaten för budgetåret 1952/53 räknades å ena sidan med en avsättning
till fonden med 500 miljoner kronor och å andra sidan med en återföring
från fonden med 125 miljoner kronor av de medel, som förutsattes
bli avsatta under 1951/52. Vid bokslutet för budgetåret 1952/53 fastställdes
nettoavsättningen till fonden för nämnda budgetår till 250 miljoner kronor.
Återföringen utgjorde 150 miljoner kronor, medan avsättningen (brutto)
efter nya beräkningar av den faktiska eftersläpningens storlek begränsades
till 400 miljoner kronor.
Vid fastställandet av riksstaten för budgetåret 1953/54 räknades med en
återföring från regleringsfonden med 500 miljoner kronor. Någon avsättning
till fonden ifrågasattes däremot icke. Det beräknade beloppet för återföringen
byggde på förutsättningen om en bruttoavsättning för 1952/53 på
500 miljoner. Då denna avsättning kom att begränsa sig till 400 miljoner
kronor, reducerades även beloppet för återföringen under 1953/54. Vid bokslutet
för detta budgetår återfördes sålunda från regleringsfonden 450 miljoner
kronor. Ingen avsättning verkställdes. Under budgetåret 1954/55 skall
återstoden, 300 miljoner kronor, av de hittills till fonden avsatta medlen
återföras. I riksstaten har icke räknats med någon avsättning.
Beträffande budgetåret 1953/54 är emellertid i detta sammanhang av intresse
att konstatera, att utfallet av inkomstskattetiteln innebär en eftersläpning
i kommunalskatteutbetalningarna med omkring 300 miljoner kronor
under budgetåret. Om detta belopp skulle på motsvarande sätt som
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
3
skedde under budgetåren 1951/52 och 1952/53 ha avsatts till regleringsfonden,
skulle den redovisade nettoinkomsten på inkomstskattetiteln ha varit
300 miljoner kronor lägre. Det avsatta beloppet skulle ha återförts med 100
miljoner kronor under 1954/55, 150 miljoner kronor under 1955/56 och
med 50 miljoner kronor under 1956/57. Enligt nu föreliggande beräkningar
av utfallet för budgetåret 1954/55 föreligger även för detta budgetår en
eftersläpning av omkring 250 miljoner kronor, vilket belopp skulle, om det
avsattes till regleringsfonden, återföras med 100 miljoner kronor under
1955/56, 125 miljoner kronor under 1956/57 och 25 miljoner kronor under
1957/58.
I fortsättningen framhålles i skrivelsen, att enligt de för fonden gällande
bestämmelserna fonden skall behandlas som en diversemedelstitel. Detta innebär,
att de från inkomstskattetiteln överförda medlen reserveras på en särskild
bokföringstitel vid sidan av budgeten i avbidan på ad de skall återföras
till inkomsttiteln. Dessa riksräkenskapsverket åvilande bokföringstransaktioner
påverkar ej ordningen för upprättande av slutavräkningar
mellan statsverket och de olika kommunerna liksom ej heller sättet eller
tidpunkten för utbetalning till kommunerna av dem tillkommande skattemedel.
Vid beräkning av det belopp, som kan komma i fråga för fondering, har
endast tagits fasta på den förskjutning som sammanhänger med sättet för
uppbörd och utbetalning av den kommunala inkomstskatten. Hänsyn har
däremot ej tagits till att en liknande men mindre betydelsefull eftersläpning
även kan gälla fastighetsskatten, därigenom att den under ett budgetår uppburna
fastighetsskatten endast till hälften utbetalas under samma budgetår
medan den andra hälften utbetalas under närmast följande budgetår. Det
för fondering avsedda beloppet har beräknats för helt budgetår som differensen
mellan uppbörden under samma budgetår av preliminär skatt (inklusive
fyllnadsbetalningar), till den del denna efter schablonmässiga grunder
kan beräknas utgöra kommunal inkomstskatt, och den samtidiga utbetalningen
till kommunerna av förskott på inkomstskatten. För att avgöra när
det sålunda beräknade beloppet skulle återföras ha gjorts kompletterande
kalkyler per uppbördsår (kalenderår), varvid fyllnadsbetalningarna förts
till det uppbördsår, för vilket de varit avsedda att komplettera de under de
ordinarie uppbördstermincrna gjorda preliminärskattebetalningarna.
Enligt ämbetsverkets nu framlagda beräkningar av inkomsterna på titeln
skatt å inkomst och förmögenhet in. in. för budgetåret 1955/56 skulle under
budgetåret uppstå en eftersläpning av kommunalskatteutbetalningarna med
omkring 350 miljoner kronor. Fråga har då uppkommit huruvida denna eftersläpning
bör föranleda motsvarande avsätlning till regleringsfonden.
När denna fråga bedömes, kan man ia fasta på de synpunkter, som framfördes
i proposition nr 233/52 i samband med förslaget till fondens inrättande.
Där framhölls bland annat, att redan vid uppbördsreformens genomförande
hade förutsetts, att en viss eftersläpning skulle kunna uppkomma
vid kommunalskatteutbetalningarna. Det uttalades även, att förskjutningar
av den storleksordning, som uppkommit fram till och med budgetåret 1950/
51 och som angåvos lill maximalt 150 miljoner kronor, syntes föga anmärkningsvärda.
Det var först de slora eftersläpningar, som hlevo eu följd av den
snabba stegringen av skatteunderlaget under 1951 och 1952, som påkallat
särskilda åtgärder. Med utgångspunkt från delta skulle kunna hävdas, all
4
Statsutskottets utlåtande nr t56 år 1955
avsättningar till fonden fortsättningsvis skulle ifrågakomma endast i situationer,
då eftersläpningarna kunna förutses bli särskilt betydande.
Ett sådant förfaringssätt synes dock ämbetsverket mindre tillfredsställande.
Det framhålles sålunda, att genom inrättandet av regleringsfonden
dock erhållits en metod, som möjliggör en mera rättvisande, av tillfälliga
svängningar i det kassamässiga utfallet mindre beroende redovisning av den
statsfinansiella utvecklingen. Om regelmässiga avsättningar verkställes, erliålles
under alla förhållanden ett mera tillfredsställande resultat än om de
endast sker sporadiskt.
Erfarenheten visar också att, även om man vid riksstatens fastställande
icke räknat med någon mera betydande eftersläpning, en sådan dock kan
komma att bli resultatet av utvecklingen under budgetåret.
Över huvud saknar enligt riksräkenskapsverkets mening ett system med
endast sporadiska avsättningar den konsekvens och fasthet, soin är önskvärd
i vad avser redovisningen av budgetutvecklingen. Det måste alltid bli i viss
mån godtyckligt att avgöra, huruvida eftersläpningar är av sådan storleksordning,
att de bör föranleda avsättning.
Ämbetsverket framhåller att konstruktionen med en regleringsfond principiellt
förutsätter en fortlöpande tillämpning i och med att den innefattar
två faser, avsättning under visst år och återföring två år senare. Redovisningen
för ett visst år kan därför icke isoleras från de närmast föregående
och de närmast efterföljande. Sporadiska avsättningar måste ofta leda til!
att irrationella fluktuationer uppkommer — vilket man velat förhindra med
regleringsfonden — och till att redovisningen vissa år varken blir ett uttryck
för en konsekvent kassamässig redovisning eller en för den statsfinansielia
utvecklingen rättvisande redovisning.
Med utgångspunkt från dessa synpunkter förordar riksräkenskapsverkel,
att eftersläpning regelmässigt skall föranleda avsättning till regleringsfonden.
Vid beräkning av de belopp, varmed avsättning bör ske, synes enligt riksräkenskapsverket
den hittills tillämpade metoden även i fortsättningen kunna
tillämpas. Till följd av fastighetsbeskattningens omläggning uppkommer
emellertid vissa komplikationer beträffande beräkning av eftersläpningen
under budgetåren 1954/55 och 1955/56, vilket har betydelse för frågan om
storleken av eventuella avsättningar till regleringsfonden under dessa budgetår.
Under år 1955 utbetalas till kommunerna 1954 års fastighetsskatt, vilken,
bortsett från resterande belopp, inflyter till statskassan under perioden september
1954—januari 1955. Detta är den sista fastighetsskatt, som erlägges
enligt den gamla ordningen. Under år 1956 skall enligt särskilda bestämmelser
till kommunerna utbetalas ett belopp motsvarande ett års fastighetsskatt.
Detta belopp utgör förskott på den del av den kommunala inkomstskatten,
som enligt den nya ordningen motsvarar skatten på garantibelopp
för fastighet. De särskilda bestämmelserna ha motiverats med att
förskottet till kommunerna under år 1956 icke automatiskt inkluderar garantiskatten,
eftersom förskottet i övrigt skall bygga på skatteunderlaget en
-
Statsutskottets utlåtande nr 15(> år 1955
5
ligt 1955 års taxering till kommunal inkomstskatt. Från och med år 1957
innefattar förskottet automatiskt garantiskatten.
Den garantiskatt, som efterträder den gamla fastighetsskatten från och
med år 1955, skall erläggas i samband med den allmänna skatteuppbörden.
I princip skall den alltså erläggas preliminärt. Det kan emellertid antas, att
preliminärskattebetalningarna av garantiskatt under åren 1955 och 1956
komma att vara ofullständiga. Till vilken del den totalt inflytande preliminärskatten
utgöres av garantiskatt kan dock icke i efterhand fastställas. Vid
uppskattningen av den andel av den totalt inflytande preliminärskatten under
åren 1955 och 1956, som skall anses utgöra kommunalskatt, måste alltså
i princip byggas på de relationer mellan debiterad kommunalskatt och
totalt debiterad skatt, som komma att bli resultatet av 1956 respektive 1957
års taxering. Genom att fastighetsskatten inarbetats i den kommunala inkomstskatten
kommer kommunalskatteandelen från och med nämnda års
taxeringar att ligga något högre än tidigare.
Vid uppskattningen av den under ett visst år (budgetår) eventuellt föreliggande
eftersläpningen i konnnunalskatteutbetalningarna ställes mot del
under året utbetalade förskottet den samtidigt inflytande preliminärskatten,
till den del denna kan uppskattas utgöra kommunalskatt. Den fråga
som uppstår vid beräkning av eftersläpningen under kalenderåret 1955 (budgetåren
1954/55 och 1955/56) är, huruvida denna skall anses utgöra skillnaden
mellan den preliminärt inflytande kommunalskatten (som i princip
även innefattar garantiskatten) och (alternativ 1) det under året utbetalade
förskottet på inkomstskatten (som icke inkluderar garantiskatt) eller om
( alternativ 2) till förskottet också skall läggas den under år 1955 utbetalade
fastighetsskatten.
Storleken av eftersläpningarna — som eventuellt skulle föranleda motsvarande
bruttoavsättningar till regleringsfonden — kan för närvarande för
budgetåren 1954/55 och 1955/56 beräknas enligt alternativ 1 till 400 respektive
500 miljoner kronor och enligt alternativ 2 till 250 respektive 350 miljoner
kronor. Som jämförelse kan nämnas, att en hypotetisk kalkyl över
de eftersläpningar, som kunde ha väntats om fastighetsbeskattningen icke
hade omlagts, ger siffrorna 350 respektive 450 miljoner kronor.
Formellt ansluter alternativ 1 närmast till de hittillsvarande principerna
för beräkning av eftersläpningens storlek. Reellt är det dock knappast fallet.
De tämligen höga belopp för eftersläpningen, som erhålles enligt detta
alternativ, är en följd av att bland de inflytande preliminärskatteinkomsterna
antages ingå garantiskatt i samma proportion som i den slutligt debiterade
skatten medan utbetalningarna till kommunerna icke inkludera förskott
på garantiskatten. Detta innebär, att beräkningen av eftersläpningens storlek
i viss utsträckning göres beroende av förhållanden, som sammanhänga med
en teknisk omläggning av fastighetsbeskattningen. Enligt hittills tillämpade
principer för beräkning av avsättningarnas storlek har fastighetsskatten
hållits utanför kalkylen.
Alternativ 2, enligt vilken den under år 1955 utbetalade fastighetsskatten
reellt betraktas som eu del av förskottet på inkomstskatt (inklusive garantiskatt),
synes ur nämnda synpunkter vara att föredraga. Det ansluter till
den metod för beräkning av eftersläpningen, som blir den naturliga från
och med budgetåret 1956/57 (kalenderåret 1956). Att de nu beräknade beloppen
för eftersläpningen bli lägre än den eftersläpning, som skulle föreligga
om överhuvud ingen omläggning av fastighetsbeskattningen ägt rum,
sammanhänger med att garantiskatten antagits inflyta ofullständigt som
prcliminärskatt. En ofullständig anpassning av preliminärskatten till den
slutligt debiterade skatten föreligger emellertid icke endast för garantiskattens
del.
6
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
I samband med fastighetsbeskattningens omläggning kommer under år
1957 att från statsverket till kommunerna utbetalas »dubbel fastighetsskatt».
Orsaken till den dubblerade fastighetsskatten är, att kommunerna år 1957
erhåller dels, på grund av gällande regler om avräkning mellan förskott och
slutlig skatt, ett belopp som ungefär motsvarar ett års fastighetsskatt och
dels ett förskott som inkluderar garantiskatten. Innebörden av alternativ 1
för beräkning av avsättningens storlek blir, att, om avsättning sker, medel
motsvarande ett års fastighetsskatt reserveras under år 1955 (budgetåren
1954/55 och 1955/56) för att återföras år 1957 (budgetåren 1956/57 och
1957/58), då den »dubbla» utbetalningen av fastighetsskatt skall äga rum.
Enligt alternativ 2 däremot tar avsättningen under år 1955 endast sikte på
att reservera medel för den sedvanliga eftersläpningen i inkomstskatt, vilket
hittills varit regleringsfondens uppgift. Den extra utbetalningen under
år 1957 kommer alltså enligt det senare alternativet att redovisningsmässigt
belasta budgeten under budgetåren 1956/57 och 1957/58, mot enligt alternativ
1 budgetåren 1954/55 och 1955/56.
Då fonden enligt riksräkenskapsverkets uppfattning icke synes böra utnyttjas
för att reglera förskjutningar som sammanhänger med en omläggning
av fastighetsbeskattningen förordar ämbetsverket, att alternativ 2 lägges
till grund för beräkning av det belopp, som för budgetåret 1955/56 bör
avsättas till regleringsfonden.
I detta sammanhang har riksräkenskapsverket även berört frågan om
den budgetmässiga redovisningen av regleringsfonden. Den hittills tillämpade
metoden vid avsättningar till och återföringar från regleringsfonden
har inneburit, att ifrågavarande transaktioner på riksstaten avspeglats i eu
minskning eller ökning av det beräknade beloppet för inkomsttiteln skatt å
inkomst och förmögenhet in. in. I budgetredovisningen har avsättningarna
avspeglats i en ökning av inkomsttitelns utgifter och återföringarna som
en ökning av dess inkomster. Fondens behållning har i riksbokslutet upptagits
på en diversemedelstitel.
Genom avsättningarna till och återföringarna från regleringsfonden kommer
de i budgetredovisningen upptagna inkomsterna att under budgetåret
i fråga avvika från de kassamässiga inkomsterna. Detta innebär en avvikelse
från den princip om kassamässig redovisning som tillämpas enligt
den gällande budgetordningen. En viss oklarhet beträffande innebörden av
de på budgeten redovisade inkomsterna och deras samband med statsverkets
kassaställning har blivit en följd av den tillämpade redovisningsmetoden.
Det förtjänar påpekas, att avsättningar och återföringar även i riksbokslutet
upptages med beräknade belopp, avrundade till jämna 50-tal miljoner
kronor. Detta kontrasterar mot budgetredovisningens övriga på bokföring
grundade belopp. Därest avsättningar till regleringsfonden skall ifrågakomma
för framtiden kan övervägas, om icke transaktionerna med fonden
borde redovisas öppet på riksstaten.
Detta skulle enligt riksräkenskapsverket låta sig göra på följande sätt.
Den på riksstaten upptagna inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet
in. in. beräknas oberoende av avsättningar till eller återföringar från
regleringsfonden. Samtidigt uppföres i riksstaten ett mot nettoresultatet av
transaktionerna med regleringsfonden svarande belopp att avsättas till eller
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
7
återföras från budgetutjämningsfonden; denna post kan i riksstaten lämpligen
betecknas avsättning till budgetutjämningsfonden av kommualskattemedel
respektive återföring från budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel.
Härefter beräknas och uppföres i riksstaten överskottet eller
underskottet på statsregleringen. På budgetutjämningsfonden skulle regleringsfonden
särredovisas, liksom för närvarande sker beträffande automobilskattemedlen.
Såsom riksräkenskapsverket framhållit har den hittills tillämpade metoden
inneburit vissa nackdelar. Den här skisserade anordningen skulle enligt
ämbetsverkets mening icke medföra den påtalade oklarheten i redovisningen.
Då transaktionerna med regleringsfonden skulle redovisas öppet,
skulle också erforderliga uppgifter föreligga såväl i riksstaten som i budgetredovisningen
för framräknande av den inkomstsumma, som är ett mera
rättvisande uttryck för utvecklingen av de statliga skatterna än den rent
kassamässiga redovisningen. Riksräkenskapsverket förordar, att en sådan
redovisningsmässig omläggning sker från och med budgetåret 1955/56.
I anslutning till denna riksräkenskapsverkets framställning har departementschefen
vid beräkningen i riksstatsförslaget av de särskilda inkomsttitlarna
anfört följande (s. 65).
Inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. m.
har av riksräkenskapsverket beräknats till 4 915 miljoner kronor eller avrundat
4 900 miljoner kronor. Ämbetsverket har härvid, till skillnad från nu
gällande ordning, icke reducerat titeln med den avsättning å 350 miljoner
kronor till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel,
som verket vid nu föreliggande beräkningar av inkomstskattetitelns inkomster
föreslagit för budgetåret 1955/56. I stället föreslås, att i riksstaten
uppföres ett mot resultatet av transaktionerna med regleringsfonden svarande
belopp att avsättas till eller, i förekommande fall, återföras från budgetutjämningsfonden.
På budgetutjämningsfonden skulle regleringsfonden
särredovisas, liksom för närvarande sker beträffande automobilskattemedelsfonden.
Såsom riksräkenskapsverket framhållit, erhålles genom denna
bokföringsmässiga anordning ökad klarhet beträffande innebörden av de på
budgeten redovisade inkomsterna och deras samband med statsverkets kassaställning.
Jag biträder därför ämbetsverkets förslag. Jag har icke heller
någon erinran mot beräkningen av det belopp, 350 miljoner kronor, som —
i avvaktan på senare översyn av inkomsterna — nu föreslås skola avsättas
till regleringsfonden. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen för riksräkenskapsverkets
inkomstberäkning har ämbetsverket vidare förordat, att
eftersläpning i utbetalningarna av kommunalskattemedel regelmässigt skall
föranleda årliga avsättningar till regleringsfonden. Vad riksräkenskapsverket
sålunda anfört synes mig lämpligen böra beaktas på så sätt, att riksräkenskapsverket
årligen i samband med inkomstberäkningen, eller eljest
när förhållandena så påkallar, avger förslag rörande de avsättningar till
regleringsfonden, som ämbetsverket finner erforderliga. Det torde sedan få
ankomma på Kungl. Maj :t att i vanlig ordning pröva ifrågavarande förslag.
Utöver vad som här omnämnts förutsätter jag icke några ändringar
i de bestämmelser, som nu gäller beträffande fonden för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel.
8
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
I propositionen nr 190 återkommer departementschefen till denna fråga
och framhåller där (s. 40) bl. a. följande.
Jag skall slutligen något beröra frågan om eftersläpningarna i utbetalningarna
av kommunalskattemedel. Dessa har av riksräkenskapsverket beräknats
till 250 miljoner kronor för innevarande budgetår, medan verkets
antaganden i mars 1954 rörande skatteunderlagets utveckling innebar en
eftersläpning av storleksordningen 100 miljoner kronor. Jag vill även erinra
om att utfallet av inkomstskattetiteln för 1953/54 visade sig innebära en
eftersläpning med omkring 300 miljoner kronor. Några avsättningar till
kommunregleringsfonden för ifrågavarande båda budgetår har varken föreslagits
av riksräkenskapsverket eller förutsatts i vederbörande riksstatsförslag.
Jag anser mig ej heller nu mot slutet av budgetåret böra framföra förslag
härom. Däremot bör, såsom jag framhållit i finansplanen till årets statsverksproposition,
från och med 1955/56 vissa av riksräkenskapsverket föreslagna
åtgärder genomföras i syfte att åstadkomma en för den statsfinansiella
utvecklingen mer rättvisande redovisning än som varit möjligt med den
nuvarande ordningen.
Härefter erinras bl. a. om att enligt nu föreliggande beräkningar av inkomstskattetiteln
densamma torde komma att uppgå till i runt tal 5 200 miljoner
kronor, varefter departementschefen anför följande.
Vad beträffar de eftersläpningar i utbetalningarna av kommunalskattemedel,
som innefattas i nämnda inkomstsumma, har riksräkenskapsverket
nu uppskattat dessa till 400 miljoner kronor, d. v. s. 50 miljoner kronor
mer än som antagits tidigare. Jag vill erinra om att ifrågavarande belopp,
såsom föreslagits i statsverkspropositionen, bör uppföras som en särskild
avsättningspost på riksstatens utgiftssida och alltså icke såsom under tidigare
är frånräknas inkomstskattetiteln.
Beträffande frågan om avsättningen till budgetregleringsfonden av vissa
medel, hänförliga till av stabiliseringspolitiska åtgärder betingade inkomster,
uttalar departementschefen följande (propositionen nr 190, s. 44 och
45).
Jag vill understryka att något budgetöverskott ej skulle ha uppkommit,
om icke vissa tillfälliga, av stabiliseringspolitiska åtgärder betingade inkomster
förelegat. Resultatet skulle under sådana förhållanden i stället ha
blivit en jämnt balanserad budget. Såsom tidigare nämnts beräknas nämligen
den allmänna investeringsavgiften och den bebådade höjningen av bolagsskatten
under nästa budgetår tillföra statsverket inkomster om 75 respektive
200 miljoner kronor, eller tillhopa 275 miljoner kronor, d. v. s. samma
belopp vartill budgetöverskottet antagits uppgå. Jag har härvid bland
de tillfälliga inkomsterna icke medräknat den särskilda investeringsavgiften
för motorfordon, vilken ju i sin helhet skall tillgodoföras automobilskattemedelsfonden.
Jag återkommer till denna fråga i det följande.
De tillfälliga inkomsterna härleder sig, som nyss nämnts, från skattepolitislca
åtgärder som vidtagits icke av statsfinansiella skäl utan för att dämpa
efterfrågan och därmed även överkonjunkturen i näringslivet. Jag finner
det motiverat, att de medel som på detta sätt beräknas bli indragna till
statsverket tills vidare steriliseras. Härigenom bortfaller den invändningen
mot budgetöverskottet som konjunkturutjämnande medel, att överskott på
driftbudgeten endast leder till ökade statsutgifter. Genom steriliseringen upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
9
nås även en förstärkning av de åtgärder som nyligen vidtagits i kreditåtstramande
syfte. Jag förordar för den skull att ett belopp av 275 miljoner
kronor avsättes till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas samt
att motsvarande belopp får av statskontoret överföras till ett särskilt konto
i riksbanken. Jag kommer i det följande att göra hemställan härom. Ifrågavarande
överföring bör med utgångspunkt från nämnda belopp jämnt fördelas
över budgetåret. De medel som vid utgången av budgetåret 1955/56
kommer att innestå på det särskilda kontot bör, med beaktande av statsfinansiella
och kreditmarknadsmässiga synpunkter, användas till att nedbringa
riksgäldskontorets skulder, i första hand kontorets skuld till riksbanken.
Det torde få ankomma på riksdagen att senare, efter förslag av
Kungl. Maj :t, meddela närmare beslut om tidpunkten för medlens disposition.
Efter att vidare ha berört det beräknade totala utgiftsöverskottet på statsbudgeten
för nästa budgetår anför departementschefen slutligen följande
i ovan berörda frågor.
I enlighet med vad jag tidigare anfört bör vidare ett belopp av 400 miljoner
kronor avsättas till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel
samt ett belopp av 275 miljoner kronor — motsvarande tillfälliga,
konjunkturpolitiskt betingade inkomster — överföras till ett särskilt
konto i riksbanken.
I detta sammanhang bär utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lindblom
in. fl. (1:337) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
(II: 399), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville
anhålla att Kungl. Maj:t dels låter riksräkenskapsverket pröva vilka olika
utvägar som stå till buds för alt snarast möjligt uppnå en utrensning av
kommunalskattemedlens inflytande på den statliga driftbudgeten, så att
denna så klart som möjligt redovisar statens utgifter och inkomster för
budgetåren 1954/55 och 1955/56 samt följande år, dels i samband med fastställande
av riksstaten för budgetåret 1955/56 framlägger de förslag vartill
denna utredning kan föranleda.
Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört följande.
Som en följd av den år 1947 beslutade uppbördsreformen (källskattereformen)
redovisas kommunalskattemedlen numera över statsverket. Konnnunalskattemedlen
uppbäres genom preliminärskatlen. Uppburna kommunalskattebelopp
slutavräknas efter två år.
Då beslutet om uppbördsreformen fattades var statsmakterna medvetna
om att en viss eftersläpning skulle uppstå i kommunalskatteutbetalningarna
till följd av det successivt stigande skatteunderlaget. Dessa eftersläpningar
antogs dock bli av jämförelsevis obetydlig omfattning.
Den kraftiga stegringen av den nominella inkomstnivån i samband med
den inflationistiska utvecklingen åren 1951 och 1952 ledde emellertid till att
eftersläpningarna i kommunalskatteutbelalningen kom att uppgå till betydande
belopp. För att erhålla en mera rättvisande redovisning av de statsverket
tillkommande inkomsterna och för alt avbalansera den kraftiga förskjutning
som nu uppstod beslöt 1952 års riksdag efter ett på skrivelse
från riksräkenskapsverket grundat regeringsförslag att med sikte på budget
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
åren 1951/52 och 1952/53 inrätta en fond eller särskild redovisningstitel för
reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Till denna fond
skulle avsättas de belopp av kommunalskattemedel, som kunde beräknas
t. v. kvarstanna hos staten till följd av nyssnämnda eftersläpningar. Avsatta
belopp skulle sedan återföras från fonden under de budgetår under vilka de
enligt gällande regler skulle utbetalas från statsverket till kommunerna.
Därigenom skulle den statliga driftbudgeten icke längre påverkas av de kommunala
skatternas in- och utbetalning under olika budgetår. I samband med
beslutet om inrättandet av denna fond beslöt 1952 års riksdag vid behandlingen
av den s. k. kompletteringspropositionen rörande riksstaten för budgetåret
1952/53 att avsättning till fonden skulle göras redan för det då löpande
budgetåret eller 1951/52. Samtidigt beslöts avsättning även för budgetåret
1952/53. Några avsättningar för de därefter följande budgetåren har
icke beslutats. Som redovisats i en skrivelse från riksräkenskapsverket av
den 9 december 1954 har emellertid, vilket tidigare inte kunnat förutses,
eftersläpningar av inte oväsentlig omfattning uppstått för såväl budgetåret
1953/54 som budgetåret 1954/55. Beloppen har beräknats till 300, respektive
250 miljoner kronor.
Under budgetåret 1953/54 överfördes från kommunalskattemedlens fond
till driftbudgeten 300 milj. kr. Då, som nämnts, samtidigt en ny eftersläpats
på samma belopp uppstod, skulle — om det för de två föregående åren
tillämpade förfaringssättet använts — en avsättning av samma storlek ha
skett. Driftbudgeten för detta år skulle sålunda inte netto ha tillförts några
medel från fonden och skulle ha visat ett överskott på ca 100 milj. kr. att
tillföras budgetutjämningsfonden i stället för de 400 milj. kr. som överfördes
till denna. Detta skedde genom att kommunalskattemedlens fond »tömdes»
på 300 milj. kr., som med tillämpning av de nya principerna skulle ha
fått kvarstanna i denna.
Den frågan inställer sig nu, huruvida och på vad sätt en korrigering i efterhand
kan ske, varigenom från budgetutjämningsfonden direkt eller indirekt
till kommunalskattemedlens fond en återföring kan ske av dessa medel-
Det för berörda år 1953/54 gällande riksbokslutet är fastställt och kan
självfallet inte åter öppnas.
För det andra uppkommer spörsmålet, huruvida ett bokföringsmässigt särhållande
av statliga och kommunala skattemedel bör tillämpas under löpande
budgetår 1954/55. Starka skäl talar för att under detta år avsättning bör
ske med hänsyn till eftersläpningen med utbetalning av detta år inflytande
kommunalskatter.
I ovannämnda riksräkenskapsverkets skrivelse föreslås att för framtiden
avsättning av inflytande kommunalskattemedel, som först längre fram utbetalas
till kommunerna, konsekvent skall ske till en särskild fond för reglering
av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Statsrådet och chefen för
finansdepartementet har upptagit detta förslag och föreslår att driftbudgeten
under 1955/56 belastas med en överföring till fonden av 350 milj. kronor.
Någon återföring till driftbudgeten av tidigare influtna medel, som detta år
utbetalas till kommunerna, kan emellertid inte ske, eftersom under åren
1953/54 och 1954/55 inga avsättningar gjorts och då finansministern inte nu
föreslår några åtgärder berörande dessa båda finansår.
Med anledning härav vill vi framhålla att betydande fördelar skulle kunna
vinnas med avseende på den statliga budgetens redovisning av det faktiska
statliga inkomst- och utgiftsläget, ifall åtgärder av ovan angivet eller analogt
slag vidtoges även för dessa år.
Tankegången i riksräkenskapsverkets skrivelse med förslag om avsättningar
till ovannämnda fond — på vilken skrivelse finansministern grundar
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
11
sitt förslag gällande budgetåret 1955/56 — är liksom i verkets skrivelse år
1952 att kommunalskattemedlens inbetalning till statskassan och utbetalning
med en viss eftersläpning inte bör, i den mån det kan undvikas, påverka
redovisningen av den statliga budgetens över- och underskott. Denna redan
av 1952 års riksdag godkända tankegång anser vi vara riktig och betydelsefull.
Med hänsyn till den vikt som den allmänna opinionen fäster vid budgetens
balans är det angeläget att denna redovisas så riktig som möjligt och
belyser utvecklingen av statens inkomster och utgifter.
Skulle nu först fr. o. m. budgetåret 1955/56 åtgärder vidtas för att »rensa»
den statliga driftbudgeten från inverkan av kommunalskattemedlen, så
kommer denna budgetredovisning under fyra ar framat att Msa icke tullt
riktiga siffror. För året 1955/56 uppkommer en missvisning på ej mindre än
250 milj. kr., om de gjorda, ofrånkomligen något osäkra uppskattningarna
skulle visa sig helt tillförlitliga.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av riksräkenskapsverket, som i frågan anfört följande.
De i riksstaterna för budgetåren 1953/54 och 1954/55 upptagna inkomsterna
innefattade, utan att detta ansågs böra föranleda beslut om avsättning
till regleringsfonden, viss eftersläpning i utbetalningarna av kommunalskattemedel,
även om eftersläpningen var av mindre omfattning än enligt
de för budgetåret 1953/54 redovisade respektive för^ budgetåret 19o4/o5
senare beräknade inkomstbeloppen. Att nämnda förhallande icke har föranlett
förslag till avsättning i samband med riksräkenskapsverkets förslag
till beräkning av statsverkets inkomster har berott på att enligt de i samband
med förslaget om inrättande av regleringsfonden i proposition nr 233,
1952 gjorda uttalandena endast mera avsevärda förskjutningar i skatteunderlaget
kunde anses motivera sådana särskilda åtgärder som fondeiing.
Med hänvisning bland annat till att erfarenheten visat att, även om man
vid riksstatens fastställande icke haft anledning räkna med någon mera
betydande eftersläpning, en sådan dock kan komma att bli resultatet av
utvecklingen under budgetåret, har ämbetsverket i skrivelse till Konungen
den 9 december 1954 i samband med en prövning av hittills tillämpade principer
för fonderingarna understrukit önskvärdheten av att kontinuerliga
avsättningar äga rum. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att
därmed skulle komma att tillämpas ett mera långtgående utnyttjande av
regleringsfonden än vad ursprungligen synes ha avsetts.
Det forhållandet att man icke vid fastställandet av riksstaterna for budgetåren
1953/54 och 1954/55 liksom, vad avser budgetåret 1953/54, icke
heller under löpande budgetår beslutade några fondavsättningar har för riksi
äkenskapsverket varit avgörande, när ämbetsverket hösten 1954 icke ansett
sig böra föreslå fonderingsåtgärder för nämnda båda budgetår.
Vad avser de i motionerna efterfrågade tekniska möjligheterna att verkställa
fonderingar motsvarande eftersläpningarna under budgetåren 1953/54
och 1954/55 synas beträffande det senare budgetåret inga hinder i och för
sig föreligga för att riksdagen nu beslutar om avsättning till regleringsfonden
l så fall bör fonderingen få den form som föreslagits gälla från och
med budgetåret 1955/56, d. v. s. det avsatta beloppet bör överföras till budgetutjämningsfonden
för att där särredovisas. Avsättningen torde bora uppföras
på tilläggsstat. Vid avvägningen av nettoavsättningens belopp tar
hänsyn tagas till huruvida den under budgetåret 1953/54 inträdda eftersläpningen
kommer att föranleda särskilt beslut om avsättning tdl reglerings
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
fonden. Om så sker skall nämligen det under budgetåret 1954/55 avsatta
bruttobeloppet reduceras med en återföring av en del av det för budgetåret
1953/54 avsatta beloppet. ö
Den återföring till inkomstskattetiteln på 300 miljoner kronor, utgörande
medel avsatta under budgetåren 1951/52 och 1952/53, som redan i riksstaten
beräknats skola ske under budgetåret 1954/55, påverkas icke av de
nu ifrågasatta åtgärderna. Denna återföring skall alltså äga rum på sätt
som förutsatts i riksstaten. Efter denna återföring har hela det belopp, som
under budgetåren 1951/52 och 1952/53 överfördes från inkomstskattetiteln
till den särskilt inrättade diversemedelsfonden för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel, återförts till inkomstskattetiteln. Under
budgetåret 1954/55 skulle med det skisserade förfarandet tillämpas både det
gamla och det nya sättet för redovisningsmässig reglering av kommunalskatteutbetalningarna.
Vad därefter beträffar den eftersläpning på cirka 300 miljoner kronor,
som uppstod under budgetåret 1953/54 men som icke föranledde avsättning,
kompliceras en lösning med det i motionerna angivna syftet av att — såsom
också framhållits i motionerna — bokslutet redan är fastställt. Om man
emellertid eftersträvar en mera fullständig utrensning av kommunalskattemedlens
inflytande på den statliga driftbudgeten och därför önskar kunna
bokföringsmässigt återföra belopp som tillsammans med inflytande kommunalskattemedel
så nära som möjligt motsvara de samtidiga utbetalningarna
av kommunalskattemedel under de närmast följande budgetåren (1954/55
--1956/57), torde en utväg vara, att riksdagen på övergångsstat för budgetåret
1954/55 uppför en avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel.
Samma resultat kan emellertid enklare uppnås på det sättet
att genom särskilt beslut av riksdagen den på budgetutjämningsfonden redovisade
behållningen vid sidan av riksstaten uppdelas på så^ sätt att det
belopp, som kan beräknas motsvara i budgetutjämningsfonden ingående
kommunalskattemedel, redovisas för sig. Detta belopp torde enligt riksräkenskapsverkets
beräkningar kunna fastställas till 300 miljoner kronor. Båda
tillvägagångssätten innebära en anknytning till den metod för reglering av
kommunalskatteutbetalningarna, som'' föreslagits skola gälla från och med
budgetåret 1955/56 och som innebär att de till regleringsfonden avsatta medlen
redovisas inom ramen för budgetutjämningsfonden.
Det bör ihågkommas, att åtgärder i syfte att ur den statliga redovisningen
utrensa inflytandet av kommunalskattemedlen givetvis måste ske
efter schablonmässiga grunder, även när de, såsom här ifrågasättes, vidtagas
i efterhand.
I förevarande sammanhang har utskottet vidare till behandling förehaft
en inom andra kammaren av herr Johansson i Stockholm m. fl. väckt motion
(11:674), i vilken hemställts att riksdagen måtte besluta avslå Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 190 framlagda förslag, att ett belopp av 275 milj.
kronor skall avsättas till budgetutjämningsfonden.
Betiäftande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen.
Utskottet. Med bifall till ett av Kungl. Maj :t i propositionen nr 233 framlagt
förslag beslöt 1952 års riksdag medgiva, att en särskild fond för reglering
av utbetalningarna av kommunalskattemedel finge inrättas från och
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
13
med budgetåret 1951/52 samt att avsättningar till fonden finge verkställas
för budgetåren 1951/52 och 1952/53. I enlighet med de av föredragande departementschefen
förordade grunderna avsågs till fonden skola avsättas belopp,
motsvarande den eftersläpning i utbetalningarna av kommunalskattemedel
som med gällande uppbördsbestämmelser och regler för utbetalning
av kommunerna tillkommande skattemedel kan uppkomma under år med
snabbt stigande skatteunderlag. Det för visst budgetår framräknade avsättningsbeloppet
skulle avföras från titeln skatt å inkomst och förmögenhet
m. in. och återföras till samma inkomsttitel under den närmast följande treårsperioden,
varigenom för statsverkets del en utjämning av den ifrågavarande
eftersläpningen skulle komma att ske.
Avsättningarna för de båda budgetåren 1951/52 och 1952/53 fastställdes
sedermera till respektive 500 och 250 milj. kronor. Sistnämnda belopp utgjorde
ett saldo mellan en bruttoavsättning av 400 milj. kronor och en återföring
av 150 milj. kronor. För budgetåret 1953/54 har icke någon avsättning
skett. Ej heller har i riksstaten för innevarande budgetår räknats med
att en sådan åtgärd skulle komma att vidtagas.
Under erinran om nu berörda förhållanden har riksräkenskapsverket i
underdånig skrivelse den 9 december 1954 framhållit, att det på förevarande
område hittills tillämpade förfaringssättet, nämligen att avsättningar
skola ifrågakomma endast i situationer då eftersläpningarna vid konimunalskatteutbetalningarna
kunna förutses bli särskilt betydande, måste anses
mindre tillfredsställande. För att få till stånd en mera rättvisande, av
tillfälliga svängningar i det kassamässiga utfallet mindre beroende redovisning
av den statsfinansiella utvecklingen och då erfarenheten visat att, även
om man vid riksstatens fastställande icke räknat med någon mera betydande
eftersläpning, en sådan dock kunde uppkomma under budgetåret, har
ämbetsverket därför förordat att eftersläpning regelmässigt skall föranleda
avsättning till regleringsfonden. I detta sammanhang har även frågan om
den budgetmässiga redovisningen av fonden berörts. Av vissa i skrivelsen
närmare angivna skäl har riksräkenskapsverket ansett en omläggning härutinnan
vara påkallad. Sålunda har föreslagits att den på riksstaten upptagna
inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. i fortsättningen
beräknas oberoende av avsättningar till eller återföringar från regleringsfonden.
I stället uppföres i riksstaten ett mot nettoresultatet av transaktionerna
med regleringsfonden svarande belopp att avsättas till eller återföras
från budgetutjämningsfonden. Därefter beräknas och uppföres i riksstaten
överskottet eller underskottet på statsregleringen. På budgetutjämningsfonden
skulle regleringsfonden särredovisas liksom för närvarande
sker beträffande automobilskattemcdlcn.
Det av riksräkenskapsverket framlagda förslaget till ändrade redovisningsgrunder
för nu ifrågavarande fond har tillstyrkts av departementschefen,
som i statsverkspropositionen uppskattat det till avsättning för budgetåret
1955/56 erforderliga beloppet till 350 milj. kronor. Efter förnyade
beräkningar av riksräkenskapsverket har sedermera i propositionen nr 190
avsättningsbeloppet jämkats till 400 milj. kronor.
14
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
I sistnämnda proposition har departementschefen återkommit till frågan
om eftersläpningarna i utbetalningarna av kommunalskattemedel. Därvid
har erinrats om att riksräkenskapsverket i sin förberörda skrivelse beräknat
dessa till 250 milj. kronor för innevarande budgetår samt att utfallet
av inkomstskattetiteln för sistförflutna budgetår visat sig innebära en eftersläpning
med omkring 300 milj. kronor. Då emellertid några avsättningar
till regleringsfonden för ifrågavarande båda budgetår varken föreslagits
av riksräkenskapsverket eller förutsatts i vederbörande riksstatsförslag, har
ej heller departementschefen ansett sig nu mot slutet av budgetåret böra
framföra förslag härom.
I de båda likalydande motionerna 1: 337 och II: 399, vilka väckts redan
vid början av innevarande års riksdag, har uttalats att betydande fördelar
skulle kunna vinnas med avseende på den statliga budgetens redovisning av
det faktiska statliga inkomst- och utgiftsläget, därest åtgärder vidtoges i
syfte att eliminera verkningarna av de ifrågavarande eftersläpningarna jämväl
för budgetåren 1953/54 och 1954/55. Med anledning härav ha motionärerna:
föreslagit, att riksdagen i skrivelse! till Kumgl. Maj :t ville anhålla att Kungi.
Maj :t dels låter riksräkenskapsverket pröva vilka utvägar som stå till buds
för att snarast möjligt uppnå en utrensning av kommunalskattemedlens inflytande
på den statliga driftbudgeten, så att denna så klart som möjligt
redovisar statens utgifter och inkomster för budgetåren 1954/55 och 1955/56
samt följande år, dels i samband med fastställande av riksstaten för budgetåret
1955/56 framlägger de förslag vartill denna utredning kan föranleda.
Riksräkenskapsverket, som i ett över motionerna avgivet remissyttrande
redogjort för förefintliga tekniska möjligheter att verkställa fonderingar
motsvarande eftersläpningarna under budgetåren 1953/54 och 1954/55, har
framhållit att beträffande det senare budgetåret inga hinder i och för sig
synas föreligga för att riksdagen nu beslutar om avsättning till regleringsfonden.
I så fall bör enligt ämbetsverket fonderingen få den form som föreslagits
gälla från och med nästa budgetår, d. v. s. det avsatta beloppet bör
överföras till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas. I fråga om
den eftersläpning som uppstod under budgetåret 1953/54 återigen anses en
lösning kompliceras av att bokslutet redan är fastställt. En utväg skulle
dock vara, att riksdagen på övergångsstat för budgetåret 1954/55 uppför eu
avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel. Samma
resultat kan emellertid enligt ämbetsverket enklare uppnås på det sättet,
att genom särskilt beslut av riksdagen den på budgetutjämningsfonden redovisade
behållningen vid sidan av riksstaten uppdelas sålunda, att det belopp
som kan beräknas motsvara i budgetutjämningsfonden ingående kommunalskattemedel
redovisas för sig.
Av vad i ärendet upplysts finner utskottet ådagalagt, att den metod som
hittills tillämpats vid avsättningar till fonden för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel lett till ur vissa synpunkter mindre tillfredsställande
resultat. Den budgetmässiga redovisningen av fonden synes även
vara behäftad med vissa svagheter. Det av riksräkenskapsverket framlagda
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
15
förslaget, innebärande dels att eftersläpning regelmässigt skall föranleda
avsättning till fonden och dels att denna efter vissa regler skall särredovisas
på budgetutjämningsfonden, utgör emellertid enligt utskottets mening
en lämplig lösning av förevarande spörsmål. I likhet med departementschefen
anser sig utskottet därför böra tillstyrka ämbetsverkets förslag.
Storleken av det belopp som i enlighet med den nya ordningen bör avsättas
för budgetåret 1955/56 blir uppenbarligen beroende av vilken ställning
riksdagen tar till den i motionerna I: 337 och II: 399 berörda frågan,
eftersom under nämnda budgetår ett belopp av sammanlagt 250 milj. kronor
kommer att återföras från fonden, därest avsättningar svarande mot de
för budgetåren 1953/54 och 1954/55 beräknade eftersläpningarna nu göras.
Motionärerna ha icke framlagt något direkt yrkande härom, men grundtanken
bakom förslaget om en särskild utredning i ämnet är otvivelaktigt
att en sådan åtgärd bör vidtagas. Av riksräkenskapsverkets remissyttrande
framgår, att detta i och för sig är tekniskt möjligt. Därest ett beslut av
denna innebörd nu fattas, kan dock icke undvikas att det får ett bestämt
drag av efterhandskonstruktion. Utskottet finner också för sin del mest
angeläget att rättelse sker för framtiden, så att i förevarande hänseende erforderliga
åtgärder kunna övervägas redan i samband med fastställandet
av riksstaten för vederbörande budgetår. Då, såsom av det föregående framgår,
en mera rättvisande ordning kan påräknas i fortsättningen, anser sig
utskottet i likhet med departementschefen ej kunna förorda, att avsättningar
till regleringsfonden för de båda budgetåren 1953/54 och 1954/55 nu verkställas.
Motionerna 1:337 och 11:399 torde sålunda icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd. Av det sagda följer vidare, att den till budgetåret
1955/56 hänförliga avsättningen i enlighet med departementschefens förslag
bör upptagas med ett belopp av 400 milj. kronor. Nämnda belopp är
självfallet att betrakta som preliminärt. Det torde därför få ankomma på
Ivungl. Maj :t att sedermera i samband med upprättandet av bokslutet för
ifrågavarande budgetår, efter förslag av riksräkenskapsverket, besluta om
den definitiva avsättningen.
Departementschefen har, såsom den i det föregående lämnade redogörelsen
ger vid handen, funnit erforderligt att härutöver ett belopp av 275 milj.
kronor, avseende inkomster som beräknas inflyta genom den allmänna investeringsavgiften
och genom den föreslagna höjningen av bolagsskatten, likaledes
avsättes till budgetutjämningsfonden under nästa budgetår för att
där särredovisas. Då de nämnda inkomsterna härleda sig från skattepolitiska
åtgärder som vidtagits icke av statsfinansiella skäl utan för att dämpa
efterfrågan och därmed även överkonjunkturen i näringslivet, anses motsvarande
belopp vidare böra överföras till ett särskilt konto i riksbanken och
användas till alt nedbringa riksgäldskontorets skulder. Utskottet delar departementschefens
uppfattning, att medel av detta slag lämpligen böra steriliseras
och sålunda icke tagas i anspråk för att täcka utgifter på driftbudgeten.
Under förutsättning av att riksdagen, i enlighet med vad bevillningsutskottet
i sitt betänkande nr 52 hemställt, godkänner Kungl. Maj :ts förslag
om höjning av bolagsskatten tillstyrker därför utskottet, att den ifråga
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
varande avsättningen verkställes på sätt departementschefen förordat. Av
det sagda följer att utskottet avstyrker bifall till motion II: 674.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må besluta de ändrade redovisningsgrunder
för fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel
som i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 4 januari 1955 förordats;
II. att motionerna I: 337 och II: 399 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
III. att riksdagen må medgiva att avsättning till ovannämnda
fond må verkställas för budgetåret 1955/56 och i
riksstaten för samma budgetår upptagas med ett belopp av
400 milj. kronor;
IV. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen II: 674, medgiva att i enlighet
med de grunder som i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 29 april 1955 förordats ett belopp av
275 milj. kronor må avsättas till budgetutjämningsfonden
för att där särredovisas samt att motsvarande belopp må av
statskontoret överföras till ett särskilt konto i riksbanken.
Stockholm den 20 maj 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 157.
Reservation
1) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, Malmborg i Skövde, fröken Elmén,
herrar Gustafsson i Skellefteå och Löfroth, vilka ansett att
dels det stycke av utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Storleken
av» och slutar med »definitiva avsättningen», bort ha följande lydelse:
»Storleken av det belopp som i enlighet med den nya ordningen bör avsättas
för budgetåret 1955/56 blir uppenbarligen beroende av vilken ställning
riksdagen tar till den i motionerna I: 337 och II: 399 berörda frågan,
eftersom under nämnda budgetår ett belopp av sammanlagt 250 milj. kronor
kommer att återföras från fonden, därest avsättningar svarande mot
de för budgetåren 1953/54 och 1954/55 beräknade eftersläpningarna nu
göras. Motionärerna ha icke framlagt nagot direkt yrkande härom, men
grundtanken bakom förslaget om en särskild utredning i ämnet är otvivel
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
IT
aktigt att en sådan åtgärd bör vidtagas. Av riksräkenskapsverkets remissyttrande
framgår att detta i och för sig är tekniskt möjligt. Med hänsyn
till angelägenheten av att de olägenheter som blivit en följd av den på förevarande
område hittills tillämpade ordningen helt elimineras finner sig utskottet
också böra förorda, att ett beslut av den i motionerna åsyftade innebörden
nu fattas. Departementschefen har visserligen, under hänvisning till
att några avsättningar till fonden varken föreslagits av riksräkenskapsverket
eller förutsatts i vederbörande riksstatsförslag, ansett sig icke nu mot
slutet av budgetåret böra framföra förslag härom. Enligt utskottets mening
äro emellertid de sålunda åberopade skälen icke hållbara. Utskottet
vill härutinnan erinra om att Kungl. Maj :ts ursprungliga förslag i ämnet,
enligt vilket förevarande fond skulle inrättas från och med budgetåret
1951/52, framlades i den s. k. kompletteringspropositionen (nr 233) till 1952
års riksdag, alltså mot slutet av budgetåret i fråga. Fondens hela konstruktion
är f. ö. sådan att avsättningarna måste verkställas i efterhand, vilket
faktiskt skett beträffande såväl budgetåret 1951/52 som budgetåret 1952/
53. I nyssnämnda proposition framhöll också departementschefen, att avsättningarna
till fonden borde beräknas för varje halvår och verkställas i
efterskott vid budgetårsskiftet i samband med upprättandet av bokslutet för
det förflutna budgetåret. Det är sålunda fullt i överensstämmelse med den
av departementschefen själv förutsatta ordningen, om riksdagen nu beslutar
att avsättning skall ske för budgetåret 1954/55. Med hänsyn till att bokslutet
för budgetåret 1953/54 redan är fastställt är läget något mera komplicerat
med avseende på detta budgetår. Då emellertid, såsom ovan nämnts,
riksräkenskapsverket påvisat en utväg att avhjälpa denna svårighet och då
en total utrensning av kommunalskattemedlens inflytande på den statliga
driftbudgeten synes angelägen, kan utskottet icke finna någon anledning
varför riksdagen icke skulle begagna den möjlighet härutinnan som faktiskt
står till buds. Utskottet anser sig därför böra förorda, att den på budgetutjämningsfonden
per den 1 juli 1954 redovisade behållningen uppdelas
på så sätt, att det belopp av 300 milj. kronor som kan beräknas motsvara
i fonden ingående kommunalskattemedel redovisas för sig. Av nämnda belopp
skola 100 milj. kronor återföras under budgetåret 1954/55. Nettoavsättningen
för delta budgetår kan följaktligen uppskattas till (250—100 = )
150 milj. kronor. Då av de för budgetåren 1953/54 och 1954/55 avsatta beloppen
inalles (150 + 100 =) 250 milj. kronor skola återföras under budgetåret
1955/56, erfordras i sin tur för sistnämnda budgetår en avsättning
av (400 — 250 =) 150 milj. kronor. Utskottet gör i det följande hemställan
härom. Vad särskilt sistnämnda belopp beträffar är detta självfallet att betrakta
som preliminärt. Det torde därför få ankomma på Kungl. Maj :t att
sedermera i samband med upprättandet av bokslutet för ifrågavarande budgetår,
efter förslag av riksräkenskapsverket, besluta om den definitiva avsättningen.
»
dels ock utskottets hemställan under II. och III. bort ha följande lydelse:
»II. alt riksdagen må, i anledning av motionerna I: 337 och
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 156 — 157
18
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1955
II: 399, dels besluta att den på budgetutjämningsfonden per
den 1 juli 1954 redovisade behållningen uppdelas på så sätt,
att det belopp av 300 milj. kronor som kan beräknas motsvara
i fonden ingående kommunalskattemedel redovisas för
sig, dels medgiva att avsättning till fonden för reglering av
utbetalningarna av kommunalskattemedel må verkställas för
budgetåret 1954/55 och på tilläggsstal II till riksstaten för
samma budgetår upptagas med ett belopp av 150 milj. kronor;
III.
att riksdagen må medgiva att avsättning till sistnämnda
fond må verkställas för budgetåret 1955/56 och i riksstaten
för samma budgetår upptagas med ett belopp av 150 milj.
kronor;»
2) av herrar Svärd, Skoglund i Doverstorp och Staxäng.
3) av herr Malmborg i Skövde.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående ändrad lönegradsplacering för viss vårdoch ekonomipersonal m. m. a1 i texten