Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss krigsskadeersättning till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä.

1955-11-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:165, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss krigsskadeersättning till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 165—168

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955

1

Nr 165

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss krigsskadeersättning

till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä.

(5 :e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avherr

Grym m. fl. (1:250) och den andra inom andra kammaren av herr

Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 293), har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att anvisa ett belopp av 38 000 kronor vardera eller det belopp, som

efter prövning bedömes skäligt, till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä i

Ylivojakkala by, Alatornio socken, som bidrag till återuppbyggnaden av deras

i samband med krigshandlingar hösten 1944 ödelagda hem.

Till stöd för ifrågavarande yrkande anföres i motionen II: 293 följande.

Under hösten 1944 — i samband med avvecklandet av fientligheterna i

det andra finsk-ryska kriget — förövade mot Nord-Norge retirerande tyska

trupper betydande skadegörelser å enskild egendom i finska Tornedalen.

Härvid orsakades även två svenska medborgare betydande skador, i det de

fick sina gårdar och allt lösöre uppbrända. Medan deras grannar, som utsatts

för liknande skadegörelser, erhållit hjälp från finska staten, har dessa

två, Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä i Ylivojakkala by, Alatornio socken,

ej erhållit en krigsskadeersättning, svarande mot vad som kommit finska

medborgare till del, närmast beroende på att de är svenska medborgare.

Enär det framstår som angeläget, att denna fråga, ehuru endast berörande

tvenne utom riket bosatta svenska medborgare, blir föremål för riksdagens

prövning, må en kortfattad redogörelse för denna frågas hittillsvarande

behandling vara på sin plats. Så långt av tillgängliga handlingar

är möjligt att följa, har föreliggande ärende hittills cirkulerat som följer

mellan olika myndigheter.

1. Av vederbörande finska myndigheter värderades åstadkomna skador

å Forslunds och Kenttäs egendom. Detta skedde samtidigt med värderingen

av andra skador, som vållats å enskild egendom i samband med ovannämnda

krigshandlingar. På grund av att de var svenska medborgare beviljades

emellertid ej Forslund och Kenttä krigsskadeersättning, motsvarande

vad deras grannar i förhållande till lidna skador erhöll. Kenntä erhöll

ett mindre belopp, 289 000 Fniark, medan Forslund utöver bekommen

brandförsäkring å 68 000 Fmark ej erhöll någon krigsskadeersättning. Enligt

utredningar av den 8/12 1949, 18/6 1951 och 17/10 1951, vilka inredovisats

till likvidationsnämnden (se nedan), gick emellertid skadorna till följande

belopp:

för Mattias Forslund .................. 1 732 000 finska mark och

» Vilhelm Kenttä .................... 1 791 000 » »

2. Under hänvisning till att de — ehuru ursprungligen svenska medborgare

—. gift sig med finska medborgare och sedan dess varit bosatta i Fin
1

Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 165—16S

opaginerad Kontrollera mot PDF

g

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955

land, anfördes besvär av Mattias Forslund. Granskningsnämnden för krigsskadestånd

i Finland avslog dessa framställningar enligt protokoll av den

14 okt. 1947 under åberopande av följande motivering: »Då Hilda Karolina

Forslund enligt vederbörliga handlingar har ingått äktenskap med svenska

undersåten Matti Forslund innan lagen om förlorandet av finskt medborgarskap

av den 17 juni 1927 trätt i kraft, har hon således förlorat sitt finska

medborgarskap oavsett hon flyttat från landet eller ej, och sökandena som

utländska undersåtar enligt det av granskningsnämnden åberopade lagrummet

ej äga rätt att erhålla av dem sökt ersättning,---.»

3. Efter skriftväxling med finska utrikesministeriet vände sig Forslund

och Kenttä till svenska beskickningen i Helsingfors med begäran om bistånd.

Genom beskickningens försorg överlämnades ärendet till clearingnämnden

i Stockholm, varefter denna i sin tur överlämnade detsamma till

likvidationsnämnden. Vid sammanträde med likvidationsnämnden den 8

maj 1952 avslogs deras framställning. Detta skedde under åberopande av

följande motivering: »Väl är i ärendet utrett, att tysk militär under senhösten

1944 på order av vederbörande förbands ledning förövat skadegörelse

ä Kenttä och Forslund tillhörig egendom i Ylivojakkala by, men enär med

hänsyn till tidpunkten för ifrågavarande åtgärd och till vad som förekommit

beträffande det militära läget vid samma tidpunkt det icke kan anses

tillförlitligen styrkt, att skadegörelsen ej var till följd av krigets krav oundgängligen

nödvändig, kunna Kenttä och Forslund icke enligt folkrättsliga

regler å skadegörelsen grunda rätt till ersättning.»

4. I skrivelse till Konungen den 25 aug. 1952 anhöll Forslund och Kenttä

i underdånighet att tillerkännas ersättning för lidna skador. Den 30 april

1954 meddelades de att deras framställning ej föranlett till någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. Någon motivering för beslutet anfördes därvid icke.

I anslutning till ovanstående redogörelse synes följande påpekanden vara

motiverade:

Då vederbörande ej erhöll krigsskadeersättning för att de var svenska

medborgare, kan väl detta närmast tydas så att det vore en svenska statens

angelägenhet att hålla sina medborgare i tillbörlig utsträckning skadeslösa

för krigets härjningar. Det har emellertid upplysts, att utländska

medborgare bosatta vid Finlands östra gräns erhållit krigsskadeersättning

av finska staten. Om så är, kan det ifrågasättas, huruvida ej svenska staten

eftersatt sitt ansvar vid bevakandet av sitt lands medborgares intressen.

Att detta skulle gå ut över enskilda medborgare, som blivit föremål för

krigsskador, torde väl näppeligen vara riktigt.

Likvidationsnämnden anför som motivering för sitt avslag att »det icke

kan anses tillförlitligen styrkt, att skadegörelsen ej var till följd av krigets

krav oundgängligen nödvändig». Ehuru det kan ifrågasättas, i vilken utsträckning

ett förstörande av t. ex. jordbruksredskap var »till följd av krigets

krav oundgängligt», må det därjämte konstateras, att Forsiunds och

Kenttäs grannar, som var finska medborgare och samma dag fick sina egendomar

brända, erhållit krigsskadeersättning. Att bedömningen huruvida

skadegörelsen för krigföringen var nödvändig skall gälla enbart för dem,

som är medborgare i ett icke krigshärjat land, framstår givetvis för vederbörande

som oförklarligt.

Mattias Forslund är född den 15 maj 1885 i Bäverbäck, Nedertorneå socken,

och flyttade i samband med sitt äktenskap år 1912 till Ylivojakkala

by, Alatornio socken, där han sedan dess brukat jordbruksfastigheten Ylivojakkala

nr 10. Forslund och hans hustru har haft 10 barn, varav f. n. 6 är

i livet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955

3

Vilhelm Kenttä är född den 6 april 1890 i Keräsjänkkä, Karl Gustavs

socken, och flyttade år 1914 till Ylivojakkala by, Alatornio socken, där han

sedan dess brukat jordbruksfastigheten Ylivojakkala nr 9. Han och hans

hustru har 11 barn, samtliga i livet.

En tid av mer än tio år har förflutit sedan Forslund och Kenttä med sina

familjer liksom andra bosatta i finska Tornedalen i all hast nödgades evakuera

till Sverige. De fick från den svenska sidan av gränsälven bevittna

hur deras hem brändes upp, hur vad som under strävsam möda åstadkommits

i all hast spolierats. Att de sedan ej, därför att de är svenska medborgare,

erhållit samma hjälp för återuppbyggnaden som sina grannar

måste givetvis vara synnerligen bittert. Då de nu av formella skäl ej synes

kunna erhålla hjälp, framstår det som välmotiverat, att riksdagen tillrättalägger

den mannamån, som här kommit att ske.

Utskottet. I de förevarande motionerna har föreslagits, att vissa belopp

skulle av statsmedel anvisas åt två i Finland bosatta svenska medborgare,

M. Forslund och V. Kenttä, såsom bidrag till återuppbyggnaden av deras

genom krigshandlingar av tyska trupper hösten 1944 ödelagda hem. Beträffande

det till grund för yrkandet liggande händelseförloppet får utskottet

hänvisa till motionerna.

Sedan Forslund och Kenttä i den svensk-tyska tvångsclearingen anmält

anspråk på ersättning av Tyska riket, bär likvidationsnämnden den 8 maj

1952 lämnat deras yrkanden utan bifall, varvid nämnden funnit att de enligt

folkrättsliga regler icke kunde å skadegörelsen grunda rätt till ersättning.

Den i detta fall närmast till hands liggande utvägen, nämligen att erhålla

gottgörelse från tyskt håll, är sålunda stängd. I fråga om ersättning

från finskt håll framgår av för utskottet tillgängliga handlingar följande.

Forslund har på grund av brandförsäkring i april 1948 erhållit viss ersättning.

En ansökan av honom om ytterligare ersättning från finska staten har

avslagits under hänvisning till att icke ens finska medborgare, som lidit

skador på grund av kriget i Nordfinland och som mottagit dylik brandförsäkringsersättning,

är berättigade till ytterligare ersättning. Kenttä har av

finska staten år 1949 tillerkänts krigsskadeersättning med visst belopp, vilket

emellertid beräknats efter 1944 års prisnivå. Vad slutligen angår frågan

om ersättning från svenskt håll har denna två gånger varit föremål för beslut

av Kungl. Maj :t, nämligen den 1 april 1949, innan klarhet vunnits huruvida

Forslund och Kenttä kunde erhålla ersättning av finska staten, samt

den 30 april 1954, efter det att sistnämnda spörsmål klarlagts; båda gångerna

har Kungl. Maj :t funnit gjord framställning om ersättning icke föranleda

någon åtgärd.

Fråga har nu väckts om att svenska staten genom ett beslut av riksdagen

skulle träda emellan med bidrag utöver den ersättning som tillerkänts Forsiund

och Kenttä från finskt håll. För bedömande av denna fråga är det av

betydelse att klarlägga huruvida den omständigheten att nämnda personer

är svenska medborgare försatt dem i sämre läge med avseende på ersättning

från finskt håll än om de varit finska medborgare, som fått sin egendom

förstörd genom ifrågavarande krigshandlingar. Beträffande Forslund

måste denna fråga besvaras nekande, såsom av det tidigare anförda fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955

går. Beträffande Kenttä är läget det, att han år 1949 erhållit ett visst belopp

enligt 1944 års prisnivå, medan en finsk medborgare i motsvarande

situation skulle ha erhållit sin ersättning till en ringa del i kontanter och

till största delen i indexbundna obligationer och därigenom kunnat erhålla

kompensation för penningvärdeminskningen; å andra sidan har Kenttä ansetts

bättre ställd än en finsk medborgare så till vida som han omedelbart

erhöll hela summan kontant. I det hela har emellertid den uppställda frågan

för Kenttäs vidkommande enligt föreliggande utredning ansetts böra besvaras

jakande.

Om man bortser från jämförelsen med förhållandena för finska medborgare

i motsvarande situation och betraktar Forslunds och Kenttäs ersättningsfråga

som ett självständigt spörsmål i och för sig, torde böra uppmärksammas

att dessa båda icke torde vara de enda svenska medborgare

som åsamkats egendomsförluster genom krigshandlingar under det andra

världskriget — i Finland eller annorstädes. Vid ett medgivande av ersättning

i föreliggande fall har man således ur denna synpunkt att beakta frågan

om konsekvenserna, vilka otvivelaktigt får anses svåröverskådliga.

Vad angår storleken av ett eventuellt ersättningsbelopp har i den framställning

till Kungl. Maj :t, som föranlett det förut omnämnda avslagsbeslutet

den 30 april 1954, Forslund yrkat ersättning med 38 911 och Kenttä med

38 488 kronor.'' I de föreliggande motionerna hemställes om anvisande till

vardera av dem av 38 000 kronor »eller det belopp som efter prövning bedömes

skäligt». Utskottet vill beträffande angivna belopp framhålla, att enligt

vissa i ärendet framlagda bedömningsgrunder Kenttä kan beräknas ha

erhållit drygt 14 000 kronor mindre än om han varit finsk medborgare. Ett

beslut om ersättning av 38 000 kronor skulle således i hans fall väsentligen

innefatta ett hänsynstagande till andra omständigheter än dem som ligger

till grund för nämnda jämförelse. Det må dessutom framhållas, att en ersättning

med sistnämnda belopp inte synes kunna motiveras enbart på den

i ärendet föreliggande utredningen.

Även med beaktande av de speciella och i det hela tragiska omständigheterna

i förevarande fall har utskottet vid sin bedömning av det föreliggande

motionsyrkandet kommit till det resultatet, att tillräckligt fasta hållpunkter

inte föreligger för ett tillstyrkande av detsamma. Det må ock framhållas

att några nya skäl ej förebragts i detta sammanhang utöver dem som

kommit under bedömning vid frågans behandling hos Kungl. Maj :t.

Utskottet finner sig därför böra hemställa,

att motionerna 1: 250 och II: 293 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 november 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 168.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955

5

Reservation

av herrar Näsgård, Rubbestad, Johansson i Mysinge, fru Ericsson i Luleå

och fröken Vinge, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4, som börjar med »Även med»

och slutar med »Kungl. Maj:t», bort ha följande lydelse:

»Vid sin bedömning av omständigheterna i ifrågavarande fall har utskottet

kommit till det resultatet, att beträffande Kenttä förutsättningar skäligen

måste anses föreligga för tillerkännande av viss ersättning från svenska

staten. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts finner sig utskottet böra förorda,

att Kenttä tillerkännes ett belopp av 14 000 kronor, vilket motsvarar

vad han ur vissa bedömningsgrunder kan anses ha erhållit för litet i jämförelse

med en finsk medborgare i motsvarande situation. Ifrågavarande belopp

torde böra anvisas såsom ett särskilt anslag på tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår under femte huvudtiteln.»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 250 och

11:293, till Ersättning till Vilhelm Kenttä för viss krigsskada

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1955/56

under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 14 000 kronor.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:385 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning till Vilhelm Kenttä för viss krigssltada. a1 i texten