Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss krigsskadeersättning till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä.
1955-11-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:165, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss krigsskadeersättning till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä.
Dokumentets text
Nr 165—168
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955
1
Nr 165
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss krigsskadeersättning
till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä.
(5 :e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avherr
Grym m. fl. (1:250) och den andra inom andra kammaren av herr
Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 293), har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att anvisa ett belopp av 38 000 kronor vardera eller det belopp, som
efter prövning bedömes skäligt, till Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä i
Ylivojakkala by, Alatornio socken, som bidrag till återuppbyggnaden av deras
i samband med krigshandlingar hösten 1944 ödelagda hem.
Till stöd för ifrågavarande yrkande anföres i motionen II: 293 följande.
Under hösten 1944 — i samband med avvecklandet av fientligheterna i
det andra finsk-ryska kriget — förövade mot Nord-Norge retirerande tyska
trupper betydande skadegörelser å enskild egendom i finska Tornedalen.
Härvid orsakades även två svenska medborgare betydande skador, i det de
fick sina gårdar och allt lösöre uppbrända. Medan deras grannar, som utsatts
för liknande skadegörelser, erhållit hjälp från finska staten, har dessa
två, Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä i Ylivojakkala by, Alatornio socken,
ej erhållit en krigsskadeersättning, svarande mot vad som kommit finska
medborgare till del, närmast beroende på att de är svenska medborgare.
Enär det framstår som angeläget, att denna fråga, ehuru endast berörande
tvenne utom riket bosatta svenska medborgare, blir föremål för riksdagens
prövning, må en kortfattad redogörelse för denna frågas hittillsvarande
behandling vara på sin plats. Så långt av tillgängliga handlingar
är möjligt att följa, har föreliggande ärende hittills cirkulerat som följer
mellan olika myndigheter.
1. Av vederbörande finska myndigheter värderades åstadkomna skador
å Forslunds och Kenttäs egendom. Detta skedde samtidigt med värderingen
av andra skador, som vållats å enskild egendom i samband med ovannämnda
krigshandlingar. På grund av att de var svenska medborgare beviljades
emellertid ej Forslund och Kenttä krigsskadeersättning, motsvarande
vad deras grannar i förhållande till lidna skador erhöll. Kenntä erhöll
ett mindre belopp, 289 000 Fniark, medan Forslund utöver bekommen
brandförsäkring å 68 000 Fmark ej erhöll någon krigsskadeersättning. Enligt
utredningar av den 8/12 1949, 18/6 1951 och 17/10 1951, vilka inredovisats
till likvidationsnämnden (se nedan), gick emellertid skadorna till följande
belopp:
för Mattias Forslund .................. 1 732 000 finska mark och
» Vilhelm Kenttä .................... 1 791 000 » »
2. Under hänvisning till att de — ehuru ursprungligen svenska medborgare
—. gift sig med finska medborgare och sedan dess varit bosatta i Fin
1
Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 165—16S
opaginerad Kontrollera mot PDF
g
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955
land, anfördes besvär av Mattias Forslund. Granskningsnämnden för krigsskadestånd
i Finland avslog dessa framställningar enligt protokoll av den
14 okt. 1947 under åberopande av följande motivering: »Då Hilda Karolina
Forslund enligt vederbörliga handlingar har ingått äktenskap med svenska
undersåten Matti Forslund innan lagen om förlorandet av finskt medborgarskap
av den 17 juni 1927 trätt i kraft, har hon således förlorat sitt finska
medborgarskap oavsett hon flyttat från landet eller ej, och sökandena som
utländska undersåtar enligt det av granskningsnämnden åberopade lagrummet
ej äga rätt att erhålla av dem sökt ersättning,---.»
3. Efter skriftväxling med finska utrikesministeriet vände sig Forslund
och Kenttä till svenska beskickningen i Helsingfors med begäran om bistånd.
Genom beskickningens försorg överlämnades ärendet till clearingnämnden
i Stockholm, varefter denna i sin tur överlämnade detsamma till
likvidationsnämnden. Vid sammanträde med likvidationsnämnden den 8
maj 1952 avslogs deras framställning. Detta skedde under åberopande av
följande motivering: »Väl är i ärendet utrett, att tysk militär under senhösten
1944 på order av vederbörande förbands ledning förövat skadegörelse
ä Kenttä och Forslund tillhörig egendom i Ylivojakkala by, men enär med
hänsyn till tidpunkten för ifrågavarande åtgärd och till vad som förekommit
beträffande det militära läget vid samma tidpunkt det icke kan anses
tillförlitligen styrkt, att skadegörelsen ej var till följd av krigets krav oundgängligen
nödvändig, kunna Kenttä och Forslund icke enligt folkrättsliga
regler å skadegörelsen grunda rätt till ersättning.»
4. I skrivelse till Konungen den 25 aug. 1952 anhöll Forslund och Kenttä
i underdånighet att tillerkännas ersättning för lidna skador. Den 30 april
1954 meddelades de att deras framställning ej föranlett till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. Någon motivering för beslutet anfördes därvid icke.
I anslutning till ovanstående redogörelse synes följande påpekanden vara
motiverade:
Då vederbörande ej erhöll krigsskadeersättning för att de var svenska
medborgare, kan väl detta närmast tydas så att det vore en svenska statens
angelägenhet att hålla sina medborgare i tillbörlig utsträckning skadeslösa
för krigets härjningar. Det har emellertid upplysts, att utländska
medborgare bosatta vid Finlands östra gräns erhållit krigsskadeersättning
av finska staten. Om så är, kan det ifrågasättas, huruvida ej svenska staten
eftersatt sitt ansvar vid bevakandet av sitt lands medborgares intressen.
Att detta skulle gå ut över enskilda medborgare, som blivit föremål för
krigsskador, torde väl näppeligen vara riktigt.
Likvidationsnämnden anför som motivering för sitt avslag att »det icke
kan anses tillförlitligen styrkt, att skadegörelsen ej var till följd av krigets
krav oundgängligen nödvändig». Ehuru det kan ifrågasättas, i vilken utsträckning
ett förstörande av t. ex. jordbruksredskap var »till följd av krigets
krav oundgängligt», må det därjämte konstateras, att Forsiunds och
Kenttäs grannar, som var finska medborgare och samma dag fick sina egendomar
brända, erhållit krigsskadeersättning. Att bedömningen huruvida
skadegörelsen för krigföringen var nödvändig skall gälla enbart för dem,
som är medborgare i ett icke krigshärjat land, framstår givetvis för vederbörande
som oförklarligt.
Mattias Forslund är född den 15 maj 1885 i Bäverbäck, Nedertorneå socken,
och flyttade i samband med sitt äktenskap år 1912 till Ylivojakkala
by, Alatornio socken, där han sedan dess brukat jordbruksfastigheten Ylivojakkala
nr 10. Forslund och hans hustru har haft 10 barn, varav f. n. 6 är
i livet.
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955
3
Vilhelm Kenttä är född den 6 april 1890 i Keräsjänkkä, Karl Gustavs
socken, och flyttade år 1914 till Ylivojakkala by, Alatornio socken, där han
sedan dess brukat jordbruksfastigheten Ylivojakkala nr 9. Han och hans
hustru har 11 barn, samtliga i livet.
En tid av mer än tio år har förflutit sedan Forslund och Kenttä med sina
familjer liksom andra bosatta i finska Tornedalen i all hast nödgades evakuera
till Sverige. De fick från den svenska sidan av gränsälven bevittna
hur deras hem brändes upp, hur vad som under strävsam möda åstadkommits
i all hast spolierats. Att de sedan ej, därför att de är svenska medborgare,
erhållit samma hjälp för återuppbyggnaden som sina grannar
måste givetvis vara synnerligen bittert. Då de nu av formella skäl ej synes
kunna erhålla hjälp, framstår det som välmotiverat, att riksdagen tillrättalägger
den mannamån, som här kommit att ske.
Utskottet. I de förevarande motionerna har föreslagits, att vissa belopp
skulle av statsmedel anvisas åt två i Finland bosatta svenska medborgare,
M. Forslund och V. Kenttä, såsom bidrag till återuppbyggnaden av deras
genom krigshandlingar av tyska trupper hösten 1944 ödelagda hem. Beträffande
det till grund för yrkandet liggande händelseförloppet får utskottet
hänvisa till motionerna.
Sedan Forslund och Kenttä i den svensk-tyska tvångsclearingen anmält
anspråk på ersättning av Tyska riket, bär likvidationsnämnden den 8 maj
1952 lämnat deras yrkanden utan bifall, varvid nämnden funnit att de enligt
folkrättsliga regler icke kunde å skadegörelsen grunda rätt till ersättning.
Den i detta fall närmast till hands liggande utvägen, nämligen att erhålla
gottgörelse från tyskt håll, är sålunda stängd. I fråga om ersättning
från finskt håll framgår av för utskottet tillgängliga handlingar följande.
Forslund har på grund av brandförsäkring i april 1948 erhållit viss ersättning.
En ansökan av honom om ytterligare ersättning från finska staten har
avslagits under hänvisning till att icke ens finska medborgare, som lidit
skador på grund av kriget i Nordfinland och som mottagit dylik brandförsäkringsersättning,
är berättigade till ytterligare ersättning. Kenttä har av
finska staten år 1949 tillerkänts krigsskadeersättning med visst belopp, vilket
emellertid beräknats efter 1944 års prisnivå. Vad slutligen angår frågan
om ersättning från svenskt håll har denna två gånger varit föremål för beslut
av Kungl. Maj :t, nämligen den 1 april 1949, innan klarhet vunnits huruvida
Forslund och Kenttä kunde erhålla ersättning av finska staten, samt
den 30 april 1954, efter det att sistnämnda spörsmål klarlagts; båda gångerna
har Kungl. Maj :t funnit gjord framställning om ersättning icke föranleda
någon åtgärd.
Fråga har nu väckts om att svenska staten genom ett beslut av riksdagen
skulle träda emellan med bidrag utöver den ersättning som tillerkänts Forsiund
och Kenttä från finskt håll. För bedömande av denna fråga är det av
betydelse att klarlägga huruvida den omständigheten att nämnda personer
är svenska medborgare försatt dem i sämre läge med avseende på ersättning
från finskt håll än om de varit finska medborgare, som fått sin egendom
förstörd genom ifrågavarande krigshandlingar. Beträffande Forslund
måste denna fråga besvaras nekande, såsom av det tidigare anförda fram
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955
går. Beträffande Kenttä är läget det, att han år 1949 erhållit ett visst belopp
enligt 1944 års prisnivå, medan en finsk medborgare i motsvarande
situation skulle ha erhållit sin ersättning till en ringa del i kontanter och
till största delen i indexbundna obligationer och därigenom kunnat erhålla
kompensation för penningvärdeminskningen; å andra sidan har Kenttä ansetts
bättre ställd än en finsk medborgare så till vida som han omedelbart
erhöll hela summan kontant. I det hela har emellertid den uppställda frågan
för Kenttäs vidkommande enligt föreliggande utredning ansetts böra besvaras
jakande.
Om man bortser från jämförelsen med förhållandena för finska medborgare
i motsvarande situation och betraktar Forslunds och Kenttäs ersättningsfråga
som ett självständigt spörsmål i och för sig, torde böra uppmärksammas
att dessa båda icke torde vara de enda svenska medborgare
som åsamkats egendomsförluster genom krigshandlingar under det andra
världskriget — i Finland eller annorstädes. Vid ett medgivande av ersättning
i föreliggande fall har man således ur denna synpunkt att beakta frågan
om konsekvenserna, vilka otvivelaktigt får anses svåröverskådliga.
Vad angår storleken av ett eventuellt ersättningsbelopp har i den framställning
till Kungl. Maj :t, som föranlett det förut omnämnda avslagsbeslutet
den 30 april 1954, Forslund yrkat ersättning med 38 911 och Kenttä med
38 488 kronor.'' I de föreliggande motionerna hemställes om anvisande till
vardera av dem av 38 000 kronor »eller det belopp som efter prövning bedömes
skäligt». Utskottet vill beträffande angivna belopp framhålla, att enligt
vissa i ärendet framlagda bedömningsgrunder Kenttä kan beräknas ha
erhållit drygt 14 000 kronor mindre än om han varit finsk medborgare. Ett
beslut om ersättning av 38 000 kronor skulle således i hans fall väsentligen
innefatta ett hänsynstagande till andra omständigheter än dem som ligger
till grund för nämnda jämförelse. Det må dessutom framhållas, att en ersättning
med sistnämnda belopp inte synes kunna motiveras enbart på den
i ärendet föreliggande utredningen.
Även med beaktande av de speciella och i det hela tragiska omständigheterna
i förevarande fall har utskottet vid sin bedömning av det föreliggande
motionsyrkandet kommit till det resultatet, att tillräckligt fasta hållpunkter
inte föreligger för ett tillstyrkande av detsamma. Det må ock framhållas
att några nya skäl ej förebragts i detta sammanhang utöver dem som
kommit under bedömning vid frågans behandling hos Kungl. Maj :t.
Utskottet finner sig därför böra hemställa,
att motionerna 1: 250 och II: 293 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 november 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 168.
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1955
5
Reservation
av herrar Näsgård, Rubbestad, Johansson i Mysinge, fru Ericsson i Luleå
och fröken Vinge, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4, som börjar med »Även med»
och slutar med »Kungl. Maj:t», bort ha följande lydelse:
»Vid sin bedömning av omständigheterna i ifrågavarande fall har utskottet
kommit till det resultatet, att beträffande Kenttä förutsättningar skäligen
måste anses föreligga för tillerkännande av viss ersättning från svenska
staten. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts finner sig utskottet böra förorda,
att Kenttä tillerkännes ett belopp av 14 000 kronor, vilket motsvarar
vad han ur vissa bedömningsgrunder kan anses ha erhållit för litet i jämförelse
med en finsk medborgare i motsvarande situation. Ifrågavarande belopp
torde böra anvisas såsom ett särskilt anslag på tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår under femte huvudtiteln.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 250 och
11:293, till Ersättning till Vilhelm Kenttä för viss krigsskada
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1955/56
under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 14 000 kronor.
»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:385 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning till Vilhelm Kenttä för viss krigssltada. a1 i texten