Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt elektrikern J. F. Öberg för skada, uppkommen under militärtjänstgöring.

1955-11-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:166, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt elektrikern J. F. Öberg för skada, uppkommen under militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1955

Nr 166

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt elektrikern

J. F. Öberg för skada, uppkommen under

militärtjänstgöring.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lage Svedberg m. fl. (I: 67) och den andra inom andra kammaren av herr

Åkerström m. fl. (II: 91), har hemställts, att riksdagen måtte medge att till

elektrikern John Frithiof Öberg skall för skada, uppkommen under militärtjänstgöring

den 29 augusti 1951, enligt reglerna i militärersättningsförordningen

utgå dels sjukpenning för tiden den 18 januari 1953—den 17

januari 1955, dels ock ersättning för tid därefter, så länge Öberg är

arbetsoförmögen eller hans arbetsförmåga är nedsatt, med belopp, som för

var tid fastställes av riksförsäkringsanstalten eller försäkringsrådet efter

prövning i vanlig ordning av ersättningsbeloppens storlek.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen I: 67 följande.

Vid olycksfall under militärtjänstgöring den 29 augusti 1951 skadades

elektrikern, värnpliktige 31-70-33, John Frithiof Öberg, Robertsfors, född

den 19 november 1913, så svårt i huvudet, att han sedan dess, med undantag

för korta tider, varit helt arbetsoförmögen. I anledning av de vid olycksfallet

ådragna skadorna erhöll Öberg — med undantag för en kortare tid,

då han delvis var i arbete — t. o. in. den 17 januari 1953 ersättning från

riksförsäkringsanstalten enligt reglerna i militärersättningsförordningen.

Efter den 17 januari 1953 har han emellertid, ehuru han hela tiden varit

arbetsoförmögen, icke erhållit någon som helst ersättning enligt militärersättningsförordningen.

I beslut den 11 februari 1953 förklarade nämligen

riksförsäkringsanstalten, samtidigt som den tillerkände Öberg sjukpenning

för viss tid t. o. in. den 17 januari 1953, att anstalten fann sådant samband

icke föreligga mellan Öbergs militärtjänstgöring och hans efter den 17 januari

1953 kvarstående besvär, att ytterligare ersättning enligt militärersättningsförordningen

kunde utgå till honom. Kungl. försäkringsrådet fann

i utslag den 24 april 1954 ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Riksförsäkringsanstalten har alltså funnit orsakssamband föreligga mellan

olycksfallet och sjukdomen t. o. in. den 17 januari 1953 men icke mellan

olycksfallet och efter nämnda dag kvarstående besvär. Skälen till att en

sådan skillnad gjorts har icke närmare angivits av riksförsäkringsanstalten

och ej heller av försäkringsrådet. Sådana skäl synes, enligt den utredning

som nu föreligger, ej heller kunna anföras.

En kort redogörelse för hur det tillgick vid olycksfallet och för den ersättning

som utgått till Öberg lämnas i det följande.

Öberg, som fullgjorde en 30 dagars repetitionsövning, var den 29 augusti

1951 sysselsatt med arbete vid rivning av en bro över den s. k. Kalabäcken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1955

inom I 20:s övningsområde i Umeå. Då han härvid sköt en med jord tungt

lastad tippkärra uppför en smetig landgång i starkt motlut, halkade han

och slog med våldsam kraft pannan i landgången. Öberg blev yr av slaget

och fick kräkningar samt lades av kamraterna att vila på arbetsplatsen.

Han kunde ej återgå i arbete utan sattes att vakta en eld vid arbetsplatsen till

arbetets slut för dagen. På morgonen följande dag var Öberg något bättre och

följde med ut till arbetsplatsen men kunde ej återgå till sid tidigare arbete.

Enär Öberg och hans arbetskamrater, som fullgjort arbete på beting, arbetat

in 3 dagars permission och då Öberg trodde att besvären skulle gå över,

uppsökte han ej läkare utan for hem under permissionen. Efter hemkomsten

blev han emellertid på kvällen den 31 augusti åter illamående och måste

gå till sängs samt var sängliggande den 1 och 2 september. Sistnämnda dag

tillkallades läkare. Denne remitterade Öberg till regementets läkare. Den

3—6 september vårdades Öberg på regementets sjukstuga och därefter till

den 14 september på Umeå lasarett. Öberg var därefter sjukskriven i hemmet

till den 15 oktober, då han genom tillmötesgående av sin förre arbetsgivare

bereddes sysselsättning oaktat han icke kunde fullgöra sitt tidigare

arbete utan endast lättare arbete under förkortad daglig arbetstid. Den 19

december 1951 sjukskrevs Öberg åter och var sedan arbetsoförmögen t. o. in.

den 31 augusti 1952. Under denna tid erhöll Öberg sjukpenning enligt militärersättningsförordningen.

För tiden den 2 september 1952—12 januari

1953 erhöll Öberg sedan livränta enligt militärersättningsförordningen efter

en till 25 procent beräknad invaliditet. Den 13—17 januari 1953 utgick

åter sjukpenning, men därefter upphörde all ersättning enligt ovannämnda

beslut av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet.

Öberg var före olycksfallet frisk och hade en kraftig fysisk kondition.

Efter olycksfallet har han icke kunnat återtaga sitt arbete. Han har däremot,

i den mån han förmått, på prov deltagit i en omskolningskurs. Han

måste emellertid alltjämt anses såsom helt arbetsoförmögen i sitt tidigare

yrke.

Svårigheten att konstatera sambandet mellan olyckshändelsen i militärtjänsten

och Öbergs lidanden torde väsentligen bero på att undersökningen

icke från början inriktades på att orsaken kunde vara att finna i ett olycks*- fall, och att skallskadan därför ej genast blev röntgenfotograferad. Att en

sådan undersökning icke gjordes har tydligen berott på att Öberg icke för

läkarna berättat om olycksfallet, och detta i sin tur har berott på att Öberg

lidit av en — för skallskador typisk — minnesförlust. Han berättade sålunda

icke om olycksfallet vare sig för sin hustru efter hemkomsten eller

för läkarna på regementets sjukstuga den 2 september eller på Umeå lasarett.

Vid dessa undersökningar förelåg alltså ingen direkt anledning att antaga,

att skallskada förelåg. I stället ifrågasatte och antecknade läkaren vid

undersökningen den 2 september, att Öberg »haft attacker av epileptiform

typ» och att han »sista veckan» haft fyra sådana attacker. Härmed avsågs

tydligen de illamåenden med yrsel och kräkningar otc. som Öberg haft efter

skallskadan. En senare gjord EEG-undersökning av Öberg utvisar emellertid

enligt läkarintyg inga epileptiska fenomen. Själv har Öberg icke före

olycksfallet förmärkt några anfall eller liknande tillstånd som kan vara av

epilcptisk natur. Ett flertal arbetskamrater till Öberg bär — i intyg som

kommer att inlämnas till vederbörande utskott men icke var kända lör

riksförsäkringsanstalten eller försäkringsrådet vid deras avgörande — betygat,

att de arbetat tillsammans med Öberg sedan femton år tillbaka och att

de under dessa år aldrig någonsin iakttagit några epileptiska anfall eller

över huvud taget några sjukdomssymtom hos Öberg före olycksfallet. Öberg,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1955

som varit medlem i erkänd sjukkassa, har under tiden den 1 juli 1937—- 2 september 1951 icke erhållit någon sjukhjälp från sjukkassan.

Den 26 januari 1952 blev Öberg röntgenfotograferad på Umeå lasarett.

Därvid fann man, enligt läkarintyg, »en liten stjärnfraktur framtill i pannbenet,

som fortsatte nedåt med en frakturlinje mot sinus frontalis». I intyget

anföres vidare, att det vore synnerligen svårt att radiologiskt bedöma

en dylik frakturs ålder, men förklaras på skäl som utvecklas i intyget, att

man måste »misstänka att frakturen är av sent datum för att inte säga

tämligen färsk».

Av numera lämnade intyg framgår vidare, att Öberg före olycksfallet

varit en synnerligen nitisk och ambitiös elektriker, men att han därefter

icke förmått utföra sitt vanliga arbete, utan att han de korta tider, då han

över huvud kunnat arbeta, uteslutande sysselsatts med lätta arbeten under

förkortad daglig arbetstid. Av personer i kommunal förtroendeställning i

Öbergs hemort intygas vidare, att Öberg fört en i allo hederlig vandel, gjort

sig känd som en god och ambitiös arbetare och i övrigt förtjänar de bästa

vitsord. Under en omskolningskurs hösten 1954 var han elevernas förtroendeman.

Till följd av olycksfallet och då han efter den 17 januari 1953 ej erhållit

ersättning enligt militärersättningsförordningen har Öberg tvingats att förbruka

sina egna besparingar. Hans hustru har nödgats taga arbete utom

hemmet för att försörja Öberg och familjen i övrigt.

Det kan icke vara riktigt, att den som i likhet med Öberg tvångsvis inkallas

till militärtjänstgöring och som drabbas av olycksfall i tjänsten skall

icke blott bli fysiskt lidande under en obestämd framtid utan också nödgas

att för sitt dagliga uppehälle förbruka sina hoparbetade besparingar och

ändock till sist bli tvungen att lita till fattigvården.

Det synes oss framstå såsom uppenbart, att Öbergs alltjämt kvarstående

besvär icke härrör från någon epileptisk eller annan sjukdom från tiden

före olycksfallet utan från den skallskada han ådrog sig vid fallet mot landgången.

Öberg bör därför trots försäkringsrådets lagakraftvunna beslut beredas

ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Här må ytterligare erinras om följande. Enligt 3 § 1 mom. militärersättningsförordningen

i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1955 skall, därest

värnpliktig, som ådragit sig skada, varit utsatt för olycksfall, orsakssamband

anses föreligga mellan olycksfallet och skadan, såvida icke övervägande

skäl talar däremot. Denna bevisregel gäller visserligen icke för äldre fall,

d. v. s. då skadan inträffat före den 1 januari 1955. Andra lagutskottet har

emellertid i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 35 vid 1954 års riksdag

i fråga om viss annan ersättning enligt militärersättningsförordningen uttalat,

att de genom ändringarna 1954 genomförda gynnsammare bestämmelserna

kunde ge anledning till omprövning efter skälighet i fall där ersättning

ej kunnat utgå enligt gällande bestämmelser och delta tett sig såsom

i det enskilda fallet obilligt.

Det föreliggande fallet är just ett sådant, där det ter sig såsom obilligt,

att ersättning ej utgår. En orimlig bevisbörda har lagts på den skadade

värnpliktige. En omprövning bör därför nu ske under riksdagens medverkan.

Av för utskottet tillgängliga handlingar framgår bl. a., att Öberg numera,

efter omskolning till installationselektriker, den 1 juli 1955 återgått i lättare

arbete i detta yrke hos Robertsfors aktiebolag. Vidare inhämtas, att

Öberg i december 1954 undergått förnyad röntgenundersökning å karolinska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1955 9

sjukhuset under professorn K. Lindbloms ledning. Såsom slutsats av denna

undersökning uttalas, att en fraktur icke kan kategoriskt uteslutas i förevarande

fall.

Utskottet. Vid den prövning utskottet ägnat den föreliggande ersättningsfrågan

har utskottet under hänsynstagande till olika på frågan inverkande

omständigheter funnit det vara med billighet förenligt, att Öberg beredes

viss gottgörelse av statsmedel jämväl för tiden efter den 17 januari 1953,

då den författningsenliga ersättningen från riksförsäkringsanstalten upphörde

att utgå. Öbergs tillfrisknande har numera fortskridit så långt, att han

efter omskolning i sitt gamla yrke förmått inträda i arbete såsom installationselektriker,

men hans krafter har likväl inte tillåtit honom att återgå

till den förutvarande mera krävande sysselsättningen som linjeelektriker.

Viss betydelse synes även böra tillmätas utfallet av den å Öberg senast

företagna röntgenundersökningen, enligt vilken möjligheten av en skallfraktur

icke torde kunna kategoriskt uteslutas. Slutligen kan utskottet inte

bortse från de i motionerna lämnade upplysningarna rörande de svårigheter

i ekonomiskt avseende, som för Öberg blivit eu följd av olycksfallet.

Vad angår frågan i vilken form gottgörelse bör beredas Öberg har utskottet

stannat vid att föreslå, att Öberg tillerkännes ett engångsunderstöd

avseende tiden från den 17 januari 1953 fram till tidpunkten för omskolningens

slut sommaren 1955. Beloppet av detta engångsunderstöd finner

utskottet lämpligen böra bestämmas till 3 000 kronor eller i runt tal det

belopp, som skolat tillkomma Öberg, därest livränta efter en invaliditetsgrad

av 25 procent utgått under motsvarande tidrymd. Beloppet i fråga bör

utbetalas med anlitande av anslaget till Diverse pensioner och understöd

m. m.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:67 och

II: 91, medgiva, att till John Frithiof Öberg, Robertsfors, må

från anslaget till Diverse pensioner och understöd m. m.

utbetalas ett engångsunderstöd av i ett för allt 3 000 kronor.

Stockholm den 8 november 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 168.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:369 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning åt elektrikern J. F. Öberg för skada, uppkommen under militärtjänstgöring. a1 i texten