Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till statsverket.

1955-11-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:171, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till statsverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 171—172 Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

1

Nr 171

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till

statsverket.

(2:a avd.)

I propositionen nr 163 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25 mars

1955, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att dels eftergiva

statsverkets rätt i anledning av de av departementschefen angivna felaktiga

utbetalningarna om sammanlagt 421 647 kronor 23 öre, dels ock,

i fall av samma principiella innebörd som de av departementschefen

angivna, eftergiva statsverkets rätt i anledning av felaktiga utbetalningar

jämlikt äldre bestämmelser av tillfällig löneförbättring, dyrtids- och kristillägg

därå samt särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda

privatläroverk.

Av förevarande proposition inhämtas bland annat följande.

I skrivelse den 3 mars 1954 har länsstyrelsen i Stockholms län hemställt,

att Kungl. Maj:t ville befria vissa angivna tjänstemän vid länsstyrelsen

från dem i vederbörlig ordning i egenskap av redogörare ålagd skyldighet

att till statsverket återbetala vissa belopp, som under åren 1947—51 av

länsstyrelsen utanordnats i tillfällig löneförbättring, dyrtids- och kristillägg

samt särskilt lönetillägg till vissa lärare vid Djursholms och Saltsjöbadens

samskolor. Motsvarande framställning har den 23 augusti 1954 gjorts av

länsstyrelsen i Värmlands län beträffande vissa belopp, som av denna länsstyrelse

utbetalats som särskilt lönetillägg för budgetåren 1948/51 till lärare

vid Lundsbergs skola. Den ålagda återbetalningsskyldigheten avser ett

sammanlagt belopp av 421 647 kronor 23 öre, varav 389 380 kronor 23 öre

faller på tjänstemän vid länsstyrelsen i Stockholms län och återstoden på

tjänstemän vid länsstyrelsen i Värmlands län.

Ifrågavarande privatläroverk tillhör den grupp av skolor, för vilka numera

gäller stadgan för de statsunderstödda privatläroverken. För dessa

har från och med den 1 juli 1951 genomförts en lönereglering och samtidigt

införts ett nytt statsbidragssystem med ett enhetligt bidrag i stället för

de äldre formerna av statsbidrag, som utgick dels till skolorna, dels till

deras lärare. I förevarande ärende är det de äldre bestämmelserna, som är

aktuella.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 171—172

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

Tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid privatläroverk

(vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola eller högre goss- eller samskola,

som åtnjöt understöd från vederbörligt i riksstaten uppfört anslag)

utgick under den i ärendet aktuella tiden enligt bestämmelser i kungörelsen

1925:327 med däri sedermera vidtagna ändringar (kung. 1941:404 och

1946: 548). Enligt mom. 2 i kungörelsen indelades lärarpersonalen i två

grupper, A och B. Till grupp A hänfördes kvinnliga föreståndare, flertalet

kvinnliga ämneslärare med full tjänstgöring samt timlärare och övningslärare.

Till grupp B hänfördes manliga föreståndare, manliga ämneslärare

med full tjänstgöring samt vissa kvinnliga lärare med full tjänstgöring.

Löneförbättringens belopp angavs i tabeller i samma moment av kungörelsen.

Den tillfälliga löneförbättringen fick, såvitt gällde kvinnlig föreståndare

eller ämneslärare (grupp A), utgå allenast i den mån löneförbättringen,

tillsammans med vederbörandes övriga löneförmåner vid tjänsten vid av

skolöverstyrelsen verkställd prövning befunnits icke uppgå till högre belopp

än avlöningen till kvinnlig rektor respektive ämneslärare i motsvarande

åldersgrupp och på samma dyrort vid jämförlig kommunal flickskola. Denna

bestämmelse — den s. k. maximeringsregeln — tillkom 1941, dock att

föreskriften att prövningen skulle verkställas av skolöverstyrelsen tillädes

först år 1946.

För lärare i grupp B gällde, att den tillfälliga löneförbättringen — då

Kungl. Maj:t efter prövning av vederbörande skolas ekonomiska förhållanden

funnit särskilt vägande skäl därtill föranleda — kunde utgå med

högre belopp än som angivits i vederbörlig tabell, dock med högst 2 500

kronor till varje befattningshavare.

Den tillfälliga löneförbättringen skulle rekvireras och utbetalas enligt

de föreskrifter, som gällde för de särskilda bidragen till löne- och ålderstillägg

åt lärarinnorna. Utanordningen ankom på vederbörande länsstyrelse.

Dyrtids- och kristillägg utgick med viss procent av ett bidragsunderlag,

i vilket bland annat ingick 2/3 av den tillfälliga löneförbättringen.

Även dessa tillägg utbetalades av länsstyrelsen efter rekvisition.

Särskilt lönetillägg utgick för budgetåret 1946/47 enligt

bestämmelser i kungörelsen 1947: 96 och för budgetåren 1947/51 enligt

bestämmelser i kungörelsen 1947:381. Det särskilda lönetillägget tillkom

lärare vid statsunderstött privatläroverk, vilken åtnjöt tillfällig löneförbättring

enligt kungörelsen 1925: 327.

För föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöring vid privatläroverk

gällde beträffande särskilt lönetillägg den maximeringsregeln att dylik

lärare fick åtnjuta särskilt lönetillägg allenast i den mån detta, tillsammans

med lärarens övriga löneförmåner vid tjänsten, prövades icke

uppgå

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

3

a) beträffande lärare, som i fråga om tillfällig löneförbättring hänfördes

till nyss angivna grupp A, till högre belopp än avlöningen till kvinnlig

rektor respektive ämneslärare med jämförlig kompetens och tjänsteställning

i motsvarande åldersgrupp och på samma dyrort vid jämförlig kommunal

flickskola samt

b) beträffande annan lärare till högre belopp än avlöningen till rektor

respektive ämneslärare med jämförlig kompetens och tjänsteställning i motsvarande

åldersgrupp och på samma dyrort vid jämförligt allmänt läroverk.

Här avsedd prövning skulle verkställas av skolöverstyrelsen.

Dyrtids- och kristillägg utgick icke på det särskilda lönetillägget.

Rekvisition och utanordning av medel avseende

D j u r s h o 1 ms samskola. Länsstyrelsen i Stockholms län har för

budgetåren 1946/51 till drätselkammaren i Djursholms stad i vad avser

den av staden ägda samskolan i tillfällig löneförbättring samt dyrtidsoch

kristillägg härå för vissa kvinnliga ämneslärare ävensom i särskilt

lönetillägg för såväl manliga som kvinnliga ämneslärare utanordnat —

såvitt här kommer i fråga — 372 405 kronor 23 öre. Utanordningen har

skett efter rekvisition av rektor och sedan skolöverstyrelsen tillerkänt vederbörande

löneförbättring eller lönetillägg att utgå »på de villkor och

i den ordning», som angåves i vederbörliga författningar. I skolöverstyrelsens

beslut har angivits befattningshavarens namn, jämförlig tjänst vid

kommunal flickskola, den ortsgrupp vartill Djursholm hänförts, och, i

åtskilliga fall under rubriken »Tillerkänd löneförbättring», maximibeloppet

härför enligt kungörelsen. I några fall har icke angivits det belopp, varmed

tillfällig löneförbättring skulle utgå. Motsvarande gäller i fråga om besluten

om särskilt lönetillägg.

Såvitt framgår av en inom länsstyrelsen i Stockholms län upprättad

promemoria i ärendet synes för de kvinnliga ämneslärarna vid Djursholms

samskola i tillfällig löneförbättring för ifrågavarande budgetår 1946/51 i

regel ha rekvirerats maximibeloppen enligt kungörelsen. Undantag utgör

budgetåret 1946/47. Det särskilda lönetillägget har däremot för budgetåren

1946/50 reducerats. För budgetåret 1950/51 har för de kvinnliga

ämneslärarna rekvirerats maximibeloppen av särskilt lönetillägg enligt

kungörelsen.

Till övriga lärare synes för samtliga budgetår ha rekvirerats maximibeloppen

av särskilt lönetillägg.

Till de kvinnliga ämneslärarna har jämväl rekvirerats dyrtids- och kristillägg,

som beräknats bland annat på de belopp, som utgått i tillfällig

löneförbättring.

De rekvirerade beloppen har utanordnats av länsstyrelsen.

Rekvisition och utanordning av medel till Saltsjöbadens

s a in s k o 1 a. Beträffande denna skola, vilken ägcs av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

Saltsjöbadens köping, avser ifrågavarande utbetalningar endast särskilt

lönetillägg till andra lärare än kvinnliga ämneslärare för budgetåren

1947/48 och 1950/51. Det sammanlagda beloppet uppgår till 16 975 kronor.

I skolöverstyrelsens beslut har maximibeloppet av tillägget upptagits

under rubriken »Tillerkänt särskilt lönetillägg». Även här har nyssnämnda

förbehåll om iakttagande av kungörelsens villkor gjorts.

Maximibeloppen har rekvirerats och utbetalats.

Rekvisition och utanordning av medel till Lundsbergs

skola. Även beträffande denna skola, vilken äges av en stiftelse,

avser de i ärendet ifrågavarande utbetalningarna endast särskilt lönetillägg.

Skolöverstyrelsen har för vart och ett av budgetåren 1948/51 tillerkänt

vissa angivna lärare särskilt lönetillägg att utgå på de villkor och

i den ordning, som angives i kungörelsen 1947:381. Det belopp, som utanordnats,

uppgår till sammanlagt 32 267 kronor, men länsstyrelsen i Värmlands

län har — under hänvisning till att vissa av de ifrågavarande lärarna

uppburit löner, som faktiskt överstigit motsvarande statliga löner med ett

sammanlagt belopp av 2 184 kronor — inskränkt sin hemställan om eftergift

av ålagd betalningsskyldighet till att gälla sammanlagt 30 083 kronor.

Det må här anmärkas, att någon motsvarande inskränkning icke gjorts

av länsstyrelsen i Stockholms län.

Anmärkningar mot utbetalningarna. Mot förutnämnda

utbetalningar har anmärkningar gjorts av riksräkenskapsverkets revision,

som därvid åberopat, att maximeringsregeln bort medföra, att utbetalningar

icke skulle ha skett. Såvitt angår Djursholms och Saltsjöbadens samskolor

har sexton av anmärkningarna riktats dels mot de tjänstemän vid

skolöverstyrelsen, vilka deltagit i besluten om tillfällig löneförbättring och

särskilt lönetillägg, dels alternativt mot de tjänstemän vid länsstyrelsen

i Stockholms län, vilka deltagit i anordningsbesluten eller tillstyrkt anordningarna,

medan tio anmärkningar riktats enbart mot tjänstemän vid

nämnda länsstyrelse. I vad gäller Lundsbergs skola har anmärkningarna

riktats mot såväl tjänstemän vid skolöverstyrelsen som tjänstemän vid

länsstyrelsen i Värmlands län.

Riksräkenskapsverket har i samtliga fall med gillande av anmärkningarna

mot länsstyrelsetjänstemännen förpliktat dessa att gemensamt eller

vilken gälda gitte, ersätta statsverket de anmärkta beloppen dock med rätt

att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet. De av riksräkenskapsverkets

revision mot vissa tjänstemän i skolöverstyrelsen framställda anmärkningarna

har däremot, enligt vad som inhämtats under hand, icke

fullföljts.

Riksräkenskapsverkets utslag har överklagats i kammarrätten, som ej

funnit skäl att göra ändring i de överklagade utslagen. Målen har av kammarrätten

hänförts till anmärkningsmål rörande avlöningsförmån, och kammarrättens

utslag kan därför icke överklagas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

5

Riksräkenskapsverkets utslag i anmärkningsmålen innefattar icke annan

motivering än att de anmärkta beloppen enligt bestämmelserna i vederbörliga

författningsrum icke bort utgå, eftersom de faktiskt uppburna lönebeloppen

överensstämt med eller överstigit »jämförelselönernas» belopp.

Emellertid har inom ämbetsverket upprättats en promemoria, i vilken redogjorts

för vissa uttalanden av 1944 års lönekommitté för privatläroverken,

statskontoret och skolöverstyrelsen ävensom för den ståndpunkt, som i

olika sammanhang intagits av Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen i frågor

angående tillfällig löneförbättring och särskilt lönetillägg. Innehållet i denna

promemoria synes vara den bakgrund, mot vilken riksräkenskapsverkets

utslag i anmärkningsmålen bör ses. Avgörande för ämbetsverkets inställning

synes ha varit, att de olika lönetillägg, beträffande vilka maximeringsregeln

direkt eller indirekt var tillämplig, var konstruerade som lönetilllägg

till lärarna — och alltså icke som statsbidrag till skolorna — samt att

de utgick oberoende av de olika skolornas ekonomiska resurser.

Försök att återkräva de utdömda beloppen. Sedan

länsstyrelsen i Stockholms län framställt krav mot Djursholms samskola

om återbetalande av vissa för mycket utbetalda belopp, har styrelsen för

samskolan förklarat sig icke ämna erlägga de fordrade beloppen annat än

efter åläggande av allmän domstol. Till grund för sin vägran att ersätta

beloppen har styrelsen anfört bland annat följande.

Revisionens i anmärkningsmålet hävdade uppfattning grundar sig på

två skäl. Det första är, att den tillfälliga löneförbättringen enligt därom

gällande författningar är konstruerad som en löneförmån, som lärarinnorna

uppbär direkt från staten, icke som ett till vederbörande skola utgående

statsbidrag. Det andra är, att ifrågavarande lärarinnor enligt gällande avlöningsreglemente

för lärare vid Djursholms samskola är tillförsäkrade lön

»enligt de löneplaner och övriga bestämmelser som gäller vid kommunala

flick- eller mellanskolor i Stockholm», utan att därvid gjorts något förbehåll

om avräkning av lärarinnorna direkt från staten tillkommande förmåner.

Om båda dessa skäl torde utan överdrift kunna sägas, att de gör ett

utomordentligt formellt intryck. Visserligen synes den tillfälliga löneförbättringen

vara tänkt som en direkt till lärarinnorna från staten utgående

löneförmån, men i verkligheten utbetalas den icke till dem utan till skolan.

För utbetalning till lärarpersonal mottager sålunda skolan två former av

tillskott genom statsmedel, dels »statsbidrag» såsom bidrag till lärarinnornas

löne- och ålder still ägg, dels »tillfällig löneförbättring». Det torde då

innebära oskäligt höga krav på en skolas ledning och på dess ägare att

begära, att dessa skall inse, att det regelbundet utgående statsbidraget och

de bidrag från staten, som betraktas såsom en »tillfällig löneförbättring»,

är med avseende på skolans ställning till desamma helt skilda. Vid Djursholms

samskola, liksom siikerligen vid flertalet andra privatskolor, har

denna formella skillnad icke beaktats, utan den tillfälliga löneförbättringen

bär i formellt hänseende iorvaltningsmässigt behandlats alldeles som ett

statsbidrag. Det är också riktigt, att i skolans avlöningsreglcmente icke

gjorts något förbehåll om avräkning av lärarinnorna direkt från staten

tillkommande förmåner. Men det är höjt över varje tvivel, att så skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

hava skett, om man haft klart för sig den tillfälliga löneförbättringens karaktär

av sådan direkt utgående förmån, och att man aldrig avsett, att

lärarinnornas lön genom tillskott från andra håll skulle kunna stiga utöver

den nivå, som angivits i avlöningsreglementet.

Frågan om eftergivande av statsverkets fordringar.

Länsstyrelsen i Stockholms län har till stöd för sin framställning om

eftergivande av statsverkets nu ifrågavarande fordringar i anledning av

utbetalningar av länsstyrelsen åberopat bland annat följande.

Den tolkning av hithörande författningar, som legat till grund för

utanordningsbesluten, synes icke orimlig. Utom av skolorna och länsstyrelsen

har den omfattats av skolöverstyrelsen.

Den av kammarrätten antagna tolkningen medför, att skolor, som

velat bereda sina lärare en direkt garanti rörande löneförmånerna, kommit

i ett sämre läge än skolor, där sådan icke lämnats.

Tolkningssvårighetema synes till dels ha uppstått genom den oklarhet

som rätt, huruvida fråga varit om ett statsbidrag till skolorna eller en

avlöningsförmån till lärarna. Det synes fullt förklarligt, att de skolor, som

reglerat lärarnas löner i avlöningsreglementen eller eljest, underlåtit att

däri intaga förbehåll om att från staten direkt utgående avlöningsförmåner

skulle tillfalla skolan, något som med all sannolikhet skulle fritagit vederbörande

från eventuell återbetalningsskyldighet.

Eftersom nytt statsbidragssystem för de statsunderstödda privatskolorna

nu genomförts, saknar tolkningen av bestämmelserna framtida

betydelse. Ett särskilt anslag för täckande av de till återbetalning anmärkta

beloppen skulle också vara en engångsföreteelse.

Såsom bland annat i anmärkningsmålet anförts kan det anses tvivelaktigt,

huruvida allmän domstol kan komma att ådöma skolans styrelse

betalningsskyldighet för beloppen. Eftersom i anmärkningsmålen godtagits

åsikten, att fråga är om lärarna tillkommande statliga avlöningsförmåner,

kan ifrågasättas, huruvida icke en eventuell regresstalan bör riktas mot

vederbörande lärare. En sådan åsikt har framskymtat vid underhandlingarna

om återbetalning.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför bland annat följande.

Länsstyrelsen anser, att lönetillägg bör utgå till de lärare vid Lundsbergs

skola, vilka därigenom icke kommer att erhålla högre lön än vad lärare

med motsvarande kompetens och i motsvarande befattning vid allmänt

läroverk åtnjuter i lön enligt motsvarande dyrortsgrupp. Avsikten med

införandet av rätten till lönetilläggen har ju oförtydbart varit att åvägabringa

ett likställande i lönehänseende av lärarna vid privatläroverken och

de allmänna läroverken på sätt detta kommit till uttryck i åberopade författningsrum.

Då i författningen säges, att »lärare må åtnjuta särskilt

lönetillägg allenast i den män detta tillsammans med lärarens övriga löneförmåner

vid tjänsten prövas icke uppgå etc.» är den avgörande tiden

för vad lärarna uppbar i löneförmåner vid tjänsten budgetåret 1947/1948

samt, allteftersom författningsbestämmelserna förlängts till sin giltighet,

respektive budgetår därefter. Under var och en av dessa tider uppbar ej

lärarna vid Lundsbergs skola — om hänsyn ej tages till förskottsvis utbetalade

lönetillägg — löner till belopp, som uteslöt tillerkännande av löne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

tillägg, helt eller i viss utsträckning, men de var genom anställningsavtal

vid skolan tillförsäkrade löneförmåner till belopp motsvarande dem vid

allmänna läroverk utgående. Men denna tillförsäkran byggde givetvis

på förutsättningen, att skolan skulle såsom sådan äga uppbära de statsbidrag,

som till bestridande av lärarlönerna kunde komma att beviljas.

Med utgångspunkt härifrån utbetalade skolan från och med budgetåret

1947/48 förskottsvis av tillgängliga medel lönetillägg till lärarna i enlighet

med kungörelsen om dylika tillägg, vilken trädde i kraft från och med

budgetåret 1947/48.

Riksräkenskapsverket, statskontorets ombudsman och statskontoret har

samtliga i avgivna yttranden tillstyrkt bifall till ansökningarna. Riksräkenskapsverket

och statskontorets ombudsman har därvid framhållit, att

det nya statsbidragssystemet skulle, därest det kunnat tillämpas även å den

tid, anmärkningarna avser, lämnat skolornas huvudmän i stort sett motsvarande

förmåner, som de nu felaktigt uppburit. Riksräkenskapsverket

och statskontoret har uttalat att ett eftergivande borde underställas riksdagen.

Statskontoret finner att ett bifall till ansökningarna medför att

tjänstemännens rätt att hos vederbörande kommuner söka sitt åter överföres

till kronan. Frågan, huruvida och i vilken utsträckning kronan skall

avstå från sina krav, bör enligt statskontoret göras till föremål för ingående

överväganden, varvid jämväl möjligheten att åstadkomma förlikning torde

böra närmare undersökas.

Departementschejen har anfört bland annat följande.

Som av den lämnade redogörelsen framgått har vissa befattningshavare

vid länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län genom lagakraf tågande

utslag av kammarrätten ålagts viss ersättningsskyldighet till statsverket i

anledning av felaktiga utanordningar av tillfällig löneförbättring, dyrtidsoch

kristillägg samt särskilt lönetillägg åt vissa lärare vid Djursholms

och Saltsjöbadens samskolor samt Lundsbergs skola. De båda länsstyrelserna

har nu hos Kungl. Maj:t hemställt om eftergivande på sätt förut

angivits av den ålagda ersättningsskyldigheten. Länsstyrelsernas framställningar

synes bygga på den uppfattningen, att deras tjänstemän haft goda

skäl för sin — visserligen i anmärkningsprocessen underkända — ståndpunkt

angående tillämpningen av de vid ifrågavarande tid gällande författningsbestämmelserna.

Av den lämnade redogörelsen synes det mig framgå, att det är förståeligt,

att skilda meningar kunnat råda om innebörden av den föreliggande

maximeringsregeln och att länsstyrelsernas tjänstemän kunnat misstolka

innebörden av de av skolöverstyrelsen meddelade besluten om tillfällig

löneförbättring och särskilt lönetillägg. Med hänsyn härtill och då tolkningen

av bestämmelserna icke har någon betydelse för framtiden — dt

nytt statsbidragssystem har nämligen införts — anser jag, att ifrågavarande

redogörare rimligen bör helt befrias från ersättningsskyldigheten.

Som statskontoret framhållit torde ett eftergivande av kravet mot redogörarna

innebära, att dessas rätt att söka sitt åter av skolornas huvudmän

överföres på statsverket. Därmed uppkommer frågan, huruvida i rättegång

mot huvudmännen bör krävas, att dessa återbetalar de felaktigt upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

burna beloppen. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att beloppens

storlek icke i och för sig utgör något vägande skäl för ett eftergivande av

kronans rätt gentemot huvudmännen. Som jag redan antytt är emellertid

huvudmännens uppfattning i själva sakfrågan mycket förklarlig. Detta

gör att det i viss mån framstår som obilligt att återkräva beloppen; det

synes icke heller alldeles klart, att förutsättningar föreligger för att vinna

en eventuell rättegång mot huvudmännen. Därtill kommer att skolorna,

enligt vad riksräkenskapsverket upplyst, genom de felaktiga utbetalningarna

icke tillförts större statsbidrag än de skulle ha fatt vid en tillämpning

av det från och med den 1 juli 1951 införda nya statsbidragssystemet. Med

hänsyn till det nu sagda synes det mig skäligt, att statsverket icke riktar

några krav mot skolornas huvudmän i anledning av de felaktiga utbetalningarna.

Enligt min mening bör sålunda statsverket icke blott eftergiva de genom

kammarrättens utslag fastställda fordringarna mot länsstyrelsetjänstemännen

utan även underlåta att av skolornas huvudmän — liksom självfallet

av lärarna — kräva ersättande av de eftergivna beloppen. Frågan

härom bör emellertid underställas riksdagens prövning. Jag förordar därför,

att riksdagens bemyndigande utverkas för Kungl. Maj:t att eftergiva statsverkets

rätt i anledning av de felaktiga utbetalningarna.

„ Ifrågavarande fordringar uppgår till sammanlagt 421 647 kronor 23 öre.

Skulle det framdeles visa sig, att det i ytterligare fall av samma principiella

innebörd blir aktuellt med ett eftergivande av statsverket tillkommande

rätt, torde eftergivandet i dessa fall få beslutas av Kungl. Maj:t.

Jämväl härtill synes riksdagens bemyndigande böra utverkas.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår att avgörande för

riksräkenskapsverkets inställning i anmärkningsmålen synes ha varit, att

de olika lönetillägg, beträffande vilka maximeringsregeln (byggd på den i

författningarna angivna »jämförelselönen» för rektorer och lärare vid allmänna

läroverk och vissa kommunala skolor) direkt eller indirekt ägde tilllämpning,

var konstruerade som lönetillägg till lärarna — och alltså icke

som statsbidrag till skolorna — samt att de utgick oberoende av de olika

skolornas ekonomiska resurser, att enligt denna inställning något lönetillägg

av statsmedel icke bort utgå i sådana fall, där skolornas huvudmän

jämlikt för skolorna fastställda avlöningsreglementen redan garanterat

lärarna lön, uppgående till eller överstigande jämförelselönen, att riksräkenskapsverkets

utslag i målen överklagats i kammarrätten, som ej funnit

skäl att göra ändring i de överklagade utslagen, att målen av kammarrätten

hänförts till anmärkningsmål rörande avlöningsförmån, med påföljd att

kammarrättens utslag icke kunnat överklagas, att vederbörande huvudmän

för skolorna synas ha uppfattat lönetilläggen som vanliga statsbidrag till

skolorna, enär de tillställts huvudmännen och icke de individuellt därav

berörda lärarna, att huvudmännen på grund av denna missuppfattning

i sina avlöningsreglementen tillförsäkrat lärarna lön, uppgående till jämförelselönen,

utan förbehåll om avräkning av de lärarna direkt från staten

tillkommande förmånerna, att huvudmännen sålunda vid avfattandet av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

9

vederbörliga avlöningsbestämmelser räknat med att till lärarna utbetalade

lönetillägg skulle anses endast som förskotterade av huvudmännen, som

därför allteftersom tilläggen utbetalades av vederbörande länsstyrelser

skulle äga tillgodogöra sig desamma, att därest ovannämnda missuppfattning

icke förelegat lönebestämmelsema för ifrågavarande lärare säkerligen

fått en formellt annan utformning, att det författningsenligt ålegat skolöverstyrelsen

att pröva huruvida nu ifrågavarande löneförmåner skolat

utgå till vederbörande lärare, att skolöverstyrelsen i åtskilliga fall avfattat

sina i förevarande ärenden aktuella beslut på ett sätt, som visserligen givit

överstyrelsen en formell täckning för desamma, men som bibragt tjänstemännen

vid länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län den uppfattningen

att storleken av de ifrågakommande lönetilläggen verkligen prövats

inom skolöverstyrelsen, samt att enligt vad riksräkenskapsverket upplyst

de ifrågavarande skolorna genom de gjorda utbetalningarna icke torde ha

tillförts större statsbidrag än de skulle fått vid en tillämpning av det från

och med den 1 juli 1951 införda nya statsbidragssystemet.

Utskottet har med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden — i

likhet med departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna —

funnit det förståeligt dels att skilda meningar kunnat råda om innebörden

av den ovannämnda maximeringsregeln, dels ock att länsstyrelsernas tjänstemän

kunnat misstolka innebörden av de av skolöverstyrelsen fattade

besluten. Utskottet anser det därför skäligt, att redogörarna befrias från

återbetalning av de anmärkta beloppen, uppgående sammanlagt till

421 647 kronor 23 öre. Ett eftergivande av kravet mot redogörarna innebär,

att dessas rätt att söka sitt åter av skolornas huvudmän överföres på

statsverket. Därmed uppkommer — såsom departementschefen framhållit

— frågan huruvida i rättegång mot huvudmännen bör krävas, att dessa

återbetala de felaktigt uppburna beloppen. Då utskottet är ense med

departementschefen om att huvudmännens uppfattning i själva den föreliggande

sakfrågan är mycket förklarlig, anser utskottet det obilligt att

återkräva beloppen. Härtill kommer, att det icke synes fullt klart, att

förutsättningar föreligga för att vinna en eventuell rättegång mot huvudmännen.

Utskottet tillstyrker alltså, att medgivande lämnas Kungl. Maj:t att

eftergiva statsverkets rätt i anledning av de felaktiga utbetalningarna

samt även besluta om eftergivande av statsverkets rätt i eventuellt uppkommande

ytterligare fall av samma principiella innebörd som de nu

föreliggande.

I anledning av förevarande proposition anser utskottet sig böra understryka

angelägenheten av att författnings- och andra föreskrifter bli så

klart avfattade att vid tillämpningen en entydig tolkning av desamma kan

utan större svårighet äga rum. I detta sammanhang vill utskottet erinra

om att det åligger riksräkenskapsverket enligt ämbetsverkets instruktion

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955

att i anledning av förfrågningar från statliga myndigheter eller redogörare

hos dessa lämna upplysningar i frågor rörande tillämpningen av gällande

föreskrifter inom området för verkets kontrollerande verksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att

a) eftergiva statsverkets rätt i anledning av de av departementschefen

angivna felaktiga utbetalningarna om

sammanlagt 421 647 kronor 23 öre;

b) i fall av samma principiella innebörd som de av departementschefen

angivna eftergiva statsverkets rätt i anledning

av felaktiga utbetalningar jämlikt äldre bestämmelser

av tillfällig löneförbättring, dyrtids- och kristillägg

därå samt särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda

privatläroverk.

Stockholm den 15 november 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 172.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:371 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergivande av viss återbetalning sskyldighet till statsverket. a1 i texten