Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till statsverket.
1955-11-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:171, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till statsverket.
Dokumentets text
Nr 171—172 Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
1
Nr 171
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till
statsverket.
(2:a avd.)
I propositionen nr 163 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25 mars
1955, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att dels eftergiva
statsverkets rätt i anledning av de av departementschefen angivna felaktiga
utbetalningarna om sammanlagt 421 647 kronor 23 öre, dels ock,
i fall av samma principiella innebörd som de av departementschefen
angivna, eftergiva statsverkets rätt i anledning av felaktiga utbetalningar
jämlikt äldre bestämmelser av tillfällig löneförbättring, dyrtids- och kristillägg
därå samt särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda
privatläroverk.
Av förevarande proposition inhämtas bland annat följande.
I skrivelse den 3 mars 1954 har länsstyrelsen i Stockholms län hemställt,
att Kungl. Maj:t ville befria vissa angivna tjänstemän vid länsstyrelsen
från dem i vederbörlig ordning i egenskap av redogörare ålagd skyldighet
att till statsverket återbetala vissa belopp, som under åren 1947—51 av
länsstyrelsen utanordnats i tillfällig löneförbättring, dyrtids- och kristillägg
samt särskilt lönetillägg till vissa lärare vid Djursholms och Saltsjöbadens
samskolor. Motsvarande framställning har den 23 augusti 1954 gjorts av
länsstyrelsen i Värmlands län beträffande vissa belopp, som av denna länsstyrelse
utbetalats som särskilt lönetillägg för budgetåren 1948/51 till lärare
vid Lundsbergs skola. Den ålagda återbetalningsskyldigheten avser ett
sammanlagt belopp av 421 647 kronor 23 öre, varav 389 380 kronor 23 öre
faller på tjänstemän vid länsstyrelsen i Stockholms län och återstoden på
tjänstemän vid länsstyrelsen i Värmlands län.
Ifrågavarande privatläroverk tillhör den grupp av skolor, för vilka numera
gäller stadgan för de statsunderstödda privatläroverken. För dessa
har från och med den 1 juli 1951 genomförts en lönereglering och samtidigt
införts ett nytt statsbidragssystem med ett enhetligt bidrag i stället för
de äldre formerna av statsbidrag, som utgick dels till skolorna, dels till
deras lärare. I förevarande ärende är det de äldre bestämmelserna, som är
aktuella.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 171—172
2
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
Tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid privatläroverk
(vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola eller högre goss- eller samskola,
som åtnjöt understöd från vederbörligt i riksstaten uppfört anslag)
utgick under den i ärendet aktuella tiden enligt bestämmelser i kungörelsen
1925:327 med däri sedermera vidtagna ändringar (kung. 1941:404 och
1946: 548). Enligt mom. 2 i kungörelsen indelades lärarpersonalen i två
grupper, A och B. Till grupp A hänfördes kvinnliga föreståndare, flertalet
kvinnliga ämneslärare med full tjänstgöring samt timlärare och övningslärare.
Till grupp B hänfördes manliga föreståndare, manliga ämneslärare
med full tjänstgöring samt vissa kvinnliga lärare med full tjänstgöring.
Löneförbättringens belopp angavs i tabeller i samma moment av kungörelsen.
Den tillfälliga löneförbättringen fick, såvitt gällde kvinnlig föreståndare
eller ämneslärare (grupp A), utgå allenast i den mån löneförbättringen,
tillsammans med vederbörandes övriga löneförmåner vid tjänsten vid av
skolöverstyrelsen verkställd prövning befunnits icke uppgå till högre belopp
än avlöningen till kvinnlig rektor respektive ämneslärare i motsvarande
åldersgrupp och på samma dyrort vid jämförlig kommunal flickskola. Denna
bestämmelse — den s. k. maximeringsregeln — tillkom 1941, dock att
föreskriften att prövningen skulle verkställas av skolöverstyrelsen tillädes
först år 1946.
För lärare i grupp B gällde, att den tillfälliga löneförbättringen — då
Kungl. Maj:t efter prövning av vederbörande skolas ekonomiska förhållanden
funnit särskilt vägande skäl därtill föranleda — kunde utgå med
högre belopp än som angivits i vederbörlig tabell, dock med högst 2 500
kronor till varje befattningshavare.
Den tillfälliga löneförbättringen skulle rekvireras och utbetalas enligt
de föreskrifter, som gällde för de särskilda bidragen till löne- och ålderstillägg
åt lärarinnorna. Utanordningen ankom på vederbörande länsstyrelse.
Dyrtids- och kristillägg utgick med viss procent av ett bidragsunderlag,
i vilket bland annat ingick 2/3 av den tillfälliga löneförbättringen.
Även dessa tillägg utbetalades av länsstyrelsen efter rekvisition.
Särskilt lönetillägg utgick för budgetåret 1946/47 enligt
bestämmelser i kungörelsen 1947: 96 och för budgetåren 1947/51 enligt
bestämmelser i kungörelsen 1947:381. Det särskilda lönetillägget tillkom
lärare vid statsunderstött privatläroverk, vilken åtnjöt tillfällig löneförbättring
enligt kungörelsen 1925: 327.
För föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöring vid privatläroverk
gällde beträffande särskilt lönetillägg den maximeringsregeln att dylik
lärare fick åtnjuta särskilt lönetillägg allenast i den mån detta, tillsammans
med lärarens övriga löneförmåner vid tjänsten, prövades icke
uppgå
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
3
a) beträffande lärare, som i fråga om tillfällig löneförbättring hänfördes
till nyss angivna grupp A, till högre belopp än avlöningen till kvinnlig
rektor respektive ämneslärare med jämförlig kompetens och tjänsteställning
i motsvarande åldersgrupp och på samma dyrort vid jämförlig kommunal
flickskola samt
b) beträffande annan lärare till högre belopp än avlöningen till rektor
respektive ämneslärare med jämförlig kompetens och tjänsteställning i motsvarande
åldersgrupp och på samma dyrort vid jämförligt allmänt läroverk.
Här avsedd prövning skulle verkställas av skolöverstyrelsen.
Dyrtids- och kristillägg utgick icke på det särskilda lönetillägget.
Rekvisition och utanordning av medel avseende
D j u r s h o 1 ms samskola. Länsstyrelsen i Stockholms län har för
budgetåren 1946/51 till drätselkammaren i Djursholms stad i vad avser
den av staden ägda samskolan i tillfällig löneförbättring samt dyrtidsoch
kristillägg härå för vissa kvinnliga ämneslärare ävensom i särskilt
lönetillägg för såväl manliga som kvinnliga ämneslärare utanordnat —
såvitt här kommer i fråga — 372 405 kronor 23 öre. Utanordningen har
skett efter rekvisition av rektor och sedan skolöverstyrelsen tillerkänt vederbörande
löneförbättring eller lönetillägg att utgå »på de villkor och
i den ordning», som angåves i vederbörliga författningar. I skolöverstyrelsens
beslut har angivits befattningshavarens namn, jämförlig tjänst vid
kommunal flickskola, den ortsgrupp vartill Djursholm hänförts, och, i
åtskilliga fall under rubriken »Tillerkänd löneförbättring», maximibeloppet
härför enligt kungörelsen. I några fall har icke angivits det belopp, varmed
tillfällig löneförbättring skulle utgå. Motsvarande gäller i fråga om besluten
om särskilt lönetillägg.
Såvitt framgår av en inom länsstyrelsen i Stockholms län upprättad
promemoria i ärendet synes för de kvinnliga ämneslärarna vid Djursholms
samskola i tillfällig löneförbättring för ifrågavarande budgetår 1946/51 i
regel ha rekvirerats maximibeloppen enligt kungörelsen. Undantag utgör
budgetåret 1946/47. Det särskilda lönetillägget har däremot för budgetåren
1946/50 reducerats. För budgetåret 1950/51 har för de kvinnliga
ämneslärarna rekvirerats maximibeloppen av särskilt lönetillägg enligt
kungörelsen.
Till övriga lärare synes för samtliga budgetår ha rekvirerats maximibeloppen
av särskilt lönetillägg.
Till de kvinnliga ämneslärarna har jämväl rekvirerats dyrtids- och kristillägg,
som beräknats bland annat på de belopp, som utgått i tillfällig
löneförbättring.
De rekvirerade beloppen har utanordnats av länsstyrelsen.
Rekvisition och utanordning av medel till Saltsjöbadens
s a in s k o 1 a. Beträffande denna skola, vilken ägcs av
4
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
Saltsjöbadens köping, avser ifrågavarande utbetalningar endast särskilt
lönetillägg till andra lärare än kvinnliga ämneslärare för budgetåren
1947/48 och 1950/51. Det sammanlagda beloppet uppgår till 16 975 kronor.
I skolöverstyrelsens beslut har maximibeloppet av tillägget upptagits
under rubriken »Tillerkänt särskilt lönetillägg». Även här har nyssnämnda
förbehåll om iakttagande av kungörelsens villkor gjorts.
Maximibeloppen har rekvirerats och utbetalats.
Rekvisition och utanordning av medel till Lundsbergs
skola. Även beträffande denna skola, vilken äges av en stiftelse,
avser de i ärendet ifrågavarande utbetalningarna endast särskilt lönetillägg.
Skolöverstyrelsen har för vart och ett av budgetåren 1948/51 tillerkänt
vissa angivna lärare särskilt lönetillägg att utgå på de villkor och
i den ordning, som angives i kungörelsen 1947:381. Det belopp, som utanordnats,
uppgår till sammanlagt 32 267 kronor, men länsstyrelsen i Värmlands
län har — under hänvisning till att vissa av de ifrågavarande lärarna
uppburit löner, som faktiskt överstigit motsvarande statliga löner med ett
sammanlagt belopp av 2 184 kronor — inskränkt sin hemställan om eftergift
av ålagd betalningsskyldighet till att gälla sammanlagt 30 083 kronor.
Det må här anmärkas, att någon motsvarande inskränkning icke gjorts
av länsstyrelsen i Stockholms län.
Anmärkningar mot utbetalningarna. Mot förutnämnda
utbetalningar har anmärkningar gjorts av riksräkenskapsverkets revision,
som därvid åberopat, att maximeringsregeln bort medföra, att utbetalningar
icke skulle ha skett. Såvitt angår Djursholms och Saltsjöbadens samskolor
har sexton av anmärkningarna riktats dels mot de tjänstemän vid
skolöverstyrelsen, vilka deltagit i besluten om tillfällig löneförbättring och
särskilt lönetillägg, dels alternativt mot de tjänstemän vid länsstyrelsen
i Stockholms län, vilka deltagit i anordningsbesluten eller tillstyrkt anordningarna,
medan tio anmärkningar riktats enbart mot tjänstemän vid
nämnda länsstyrelse. I vad gäller Lundsbergs skola har anmärkningarna
riktats mot såväl tjänstemän vid skolöverstyrelsen som tjänstemän vid
länsstyrelsen i Värmlands län.
Riksräkenskapsverket har i samtliga fall med gillande av anmärkningarna
mot länsstyrelsetjänstemännen förpliktat dessa att gemensamt eller
vilken gälda gitte, ersätta statsverket de anmärkta beloppen dock med rätt
att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet. De av riksräkenskapsverkets
revision mot vissa tjänstemän i skolöverstyrelsen framställda anmärkningarna
har däremot, enligt vad som inhämtats under hand, icke
fullföljts.
Riksräkenskapsverkets utslag har överklagats i kammarrätten, som ej
funnit skäl att göra ändring i de överklagade utslagen. Målen har av kammarrätten
hänförts till anmärkningsmål rörande avlöningsförmån, och kammarrättens
utslag kan därför icke överklagas.
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
5
Riksräkenskapsverkets utslag i anmärkningsmålen innefattar icke annan
motivering än att de anmärkta beloppen enligt bestämmelserna i vederbörliga
författningsrum icke bort utgå, eftersom de faktiskt uppburna lönebeloppen
överensstämt med eller överstigit »jämförelselönernas» belopp.
Emellertid har inom ämbetsverket upprättats en promemoria, i vilken redogjorts
för vissa uttalanden av 1944 års lönekommitté för privatläroverken,
statskontoret och skolöverstyrelsen ävensom för den ståndpunkt, som i
olika sammanhang intagits av Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen i frågor
angående tillfällig löneförbättring och särskilt lönetillägg. Innehållet i denna
promemoria synes vara den bakgrund, mot vilken riksräkenskapsverkets
utslag i anmärkningsmålen bör ses. Avgörande för ämbetsverkets inställning
synes ha varit, att de olika lönetillägg, beträffande vilka maximeringsregeln
direkt eller indirekt var tillämplig, var konstruerade som lönetilllägg
till lärarna — och alltså icke som statsbidrag till skolorna — samt att
de utgick oberoende av de olika skolornas ekonomiska resurser.
Försök att återkräva de utdömda beloppen. Sedan
länsstyrelsen i Stockholms län framställt krav mot Djursholms samskola
om återbetalande av vissa för mycket utbetalda belopp, har styrelsen för
samskolan förklarat sig icke ämna erlägga de fordrade beloppen annat än
efter åläggande av allmän domstol. Till grund för sin vägran att ersätta
beloppen har styrelsen anfört bland annat följande.
Revisionens i anmärkningsmålet hävdade uppfattning grundar sig på
två skäl. Det första är, att den tillfälliga löneförbättringen enligt därom
gällande författningar är konstruerad som en löneförmån, som lärarinnorna
uppbär direkt från staten, icke som ett till vederbörande skola utgående
statsbidrag. Det andra är, att ifrågavarande lärarinnor enligt gällande avlöningsreglemente
för lärare vid Djursholms samskola är tillförsäkrade lön
»enligt de löneplaner och övriga bestämmelser som gäller vid kommunala
flick- eller mellanskolor i Stockholm», utan att därvid gjorts något förbehåll
om avräkning av lärarinnorna direkt från staten tillkommande förmåner.
Om båda dessa skäl torde utan överdrift kunna sägas, att de gör ett
utomordentligt formellt intryck. Visserligen synes den tillfälliga löneförbättringen
vara tänkt som en direkt till lärarinnorna från staten utgående
löneförmån, men i verkligheten utbetalas den icke till dem utan till skolan.
För utbetalning till lärarpersonal mottager sålunda skolan två former av
tillskott genom statsmedel, dels »statsbidrag» såsom bidrag till lärarinnornas
löne- och ålder still ägg, dels »tillfällig löneförbättring». Det torde då
innebära oskäligt höga krav på en skolas ledning och på dess ägare att
begära, att dessa skall inse, att det regelbundet utgående statsbidraget och
de bidrag från staten, som betraktas såsom en »tillfällig löneförbättring»,
är med avseende på skolans ställning till desamma helt skilda. Vid Djursholms
samskola, liksom siikerligen vid flertalet andra privatskolor, har
denna formella skillnad icke beaktats, utan den tillfälliga löneförbättringen
bär i formellt hänseende iorvaltningsmässigt behandlats alldeles som ett
statsbidrag. Det är också riktigt, att i skolans avlöningsreglcmente icke
gjorts något förbehåll om avräkning av lärarinnorna direkt från staten
tillkommande förmåner. Men det är höjt över varje tvivel, att så skulle
6
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
hava skett, om man haft klart för sig den tillfälliga löneförbättringens karaktär
av sådan direkt utgående förmån, och att man aldrig avsett, att
lärarinnornas lön genom tillskott från andra håll skulle kunna stiga utöver
den nivå, som angivits i avlöningsreglementet.
Frågan om eftergivande av statsverkets fordringar.
Länsstyrelsen i Stockholms län har till stöd för sin framställning om
eftergivande av statsverkets nu ifrågavarande fordringar i anledning av
utbetalningar av länsstyrelsen åberopat bland annat följande.
Den tolkning av hithörande författningar, som legat till grund för
utanordningsbesluten, synes icke orimlig. Utom av skolorna och länsstyrelsen
har den omfattats av skolöverstyrelsen.
Den av kammarrätten antagna tolkningen medför, att skolor, som
velat bereda sina lärare en direkt garanti rörande löneförmånerna, kommit
i ett sämre läge än skolor, där sådan icke lämnats.
Tolkningssvårighetema synes till dels ha uppstått genom den oklarhet
som rätt, huruvida fråga varit om ett statsbidrag till skolorna eller en
avlöningsförmån till lärarna. Det synes fullt förklarligt, att de skolor, som
reglerat lärarnas löner i avlöningsreglementen eller eljest, underlåtit att
däri intaga förbehåll om att från staten direkt utgående avlöningsförmåner
skulle tillfalla skolan, något som med all sannolikhet skulle fritagit vederbörande
från eventuell återbetalningsskyldighet.
Eftersom nytt statsbidragssystem för de statsunderstödda privatskolorna
nu genomförts, saknar tolkningen av bestämmelserna framtida
betydelse. Ett särskilt anslag för täckande av de till återbetalning anmärkta
beloppen skulle också vara en engångsföreteelse.
Såsom bland annat i anmärkningsmålet anförts kan det anses tvivelaktigt,
huruvida allmän domstol kan komma att ådöma skolans styrelse
betalningsskyldighet för beloppen. Eftersom i anmärkningsmålen godtagits
åsikten, att fråga är om lärarna tillkommande statliga avlöningsförmåner,
kan ifrågasättas, huruvida icke en eventuell regresstalan bör riktas mot
vederbörande lärare. En sådan åsikt har framskymtat vid underhandlingarna
om återbetalning.
Länsstyrelsen i Värmlands län anför bland annat följande.
Länsstyrelsen anser, att lönetillägg bör utgå till de lärare vid Lundsbergs
skola, vilka därigenom icke kommer att erhålla högre lön än vad lärare
med motsvarande kompetens och i motsvarande befattning vid allmänt
läroverk åtnjuter i lön enligt motsvarande dyrortsgrupp. Avsikten med
införandet av rätten till lönetilläggen har ju oförtydbart varit att åvägabringa
ett likställande i lönehänseende av lärarna vid privatläroverken och
de allmänna läroverken på sätt detta kommit till uttryck i åberopade författningsrum.
Då i författningen säges, att »lärare må åtnjuta särskilt
lönetillägg allenast i den män detta tillsammans med lärarens övriga löneförmåner
vid tjänsten prövas icke uppgå etc.» är den avgörande tiden
för vad lärarna uppbar i löneförmåner vid tjänsten budgetåret 1947/1948
samt, allteftersom författningsbestämmelserna förlängts till sin giltighet,
respektive budgetår därefter. Under var och en av dessa tider uppbar ej
lärarna vid Lundsbergs skola — om hänsyn ej tages till förskottsvis utbetalade
lönetillägg — löner till belopp, som uteslöt tillerkännande av löne
-
7
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
tillägg, helt eller i viss utsträckning, men de var genom anställningsavtal
vid skolan tillförsäkrade löneförmåner till belopp motsvarande dem vid
allmänna läroverk utgående. Men denna tillförsäkran byggde givetvis
på förutsättningen, att skolan skulle såsom sådan äga uppbära de statsbidrag,
som till bestridande av lärarlönerna kunde komma att beviljas.
Med utgångspunkt härifrån utbetalade skolan från och med budgetåret
1947/48 förskottsvis av tillgängliga medel lönetillägg till lärarna i enlighet
med kungörelsen om dylika tillägg, vilken trädde i kraft från och med
budgetåret 1947/48.
Riksräkenskapsverket, statskontorets ombudsman och statskontoret har
samtliga i avgivna yttranden tillstyrkt bifall till ansökningarna. Riksräkenskapsverket
och statskontorets ombudsman har därvid framhållit, att
det nya statsbidragssystemet skulle, därest det kunnat tillämpas även å den
tid, anmärkningarna avser, lämnat skolornas huvudmän i stort sett motsvarande
förmåner, som de nu felaktigt uppburit. Riksräkenskapsverket
och statskontoret har uttalat att ett eftergivande borde underställas riksdagen.
Statskontoret finner att ett bifall till ansökningarna medför att
tjänstemännens rätt att hos vederbörande kommuner söka sitt åter överföres
till kronan. Frågan, huruvida och i vilken utsträckning kronan skall
avstå från sina krav, bör enligt statskontoret göras till föremål för ingående
överväganden, varvid jämväl möjligheten att åstadkomma förlikning torde
böra närmare undersökas.
Departementschejen har anfört bland annat följande.
Som av den lämnade redogörelsen framgått har vissa befattningshavare
vid länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län genom lagakraf tågande
utslag av kammarrätten ålagts viss ersättningsskyldighet till statsverket i
anledning av felaktiga utanordningar av tillfällig löneförbättring, dyrtidsoch
kristillägg samt särskilt lönetillägg åt vissa lärare vid Djursholms
och Saltsjöbadens samskolor samt Lundsbergs skola. De båda länsstyrelserna
har nu hos Kungl. Maj:t hemställt om eftergivande på sätt förut
angivits av den ålagda ersättningsskyldigheten. Länsstyrelsernas framställningar
synes bygga på den uppfattningen, att deras tjänstemän haft goda
skäl för sin — visserligen i anmärkningsprocessen underkända — ståndpunkt
angående tillämpningen av de vid ifrågavarande tid gällande författningsbestämmelserna.
Av den lämnade redogörelsen synes det mig framgå, att det är förståeligt,
att skilda meningar kunnat råda om innebörden av den föreliggande
maximeringsregeln och att länsstyrelsernas tjänstemän kunnat misstolka
innebörden av de av skolöverstyrelsen meddelade besluten om tillfällig
löneförbättring och särskilt lönetillägg. Med hänsyn härtill och då tolkningen
av bestämmelserna icke har någon betydelse för framtiden — dt
nytt statsbidragssystem har nämligen införts — anser jag, att ifrågavarande
redogörare rimligen bör helt befrias från ersättningsskyldigheten.
Som statskontoret framhållit torde ett eftergivande av kravet mot redogörarna
innebära, att dessas rätt att söka sitt åter av skolornas huvudmän
överföres på statsverket. Därmed uppkommer frågan, huruvida i rättegång
mot huvudmännen bör krävas, att dessa återbetalar de felaktigt upp
-
8 Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
burna beloppen. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att beloppens
storlek icke i och för sig utgör något vägande skäl för ett eftergivande av
kronans rätt gentemot huvudmännen. Som jag redan antytt är emellertid
huvudmännens uppfattning i själva sakfrågan mycket förklarlig. Detta
gör att det i viss mån framstår som obilligt att återkräva beloppen; det
synes icke heller alldeles klart, att förutsättningar föreligger för att vinna
en eventuell rättegång mot huvudmännen. Därtill kommer att skolorna,
enligt vad riksräkenskapsverket upplyst, genom de felaktiga utbetalningarna
icke tillförts större statsbidrag än de skulle ha fatt vid en tillämpning
av det från och med den 1 juli 1951 införda nya statsbidragssystemet. Med
hänsyn till det nu sagda synes det mig skäligt, att statsverket icke riktar
några krav mot skolornas huvudmän i anledning av de felaktiga utbetalningarna.
Enligt min mening bör sålunda statsverket icke blott eftergiva de genom
kammarrättens utslag fastställda fordringarna mot länsstyrelsetjänstemännen
utan även underlåta att av skolornas huvudmän — liksom självfallet
av lärarna — kräva ersättande av de eftergivna beloppen. Frågan
härom bör emellertid underställas riksdagens prövning. Jag förordar därför,
att riksdagens bemyndigande utverkas för Kungl. Maj:t att eftergiva statsverkets
rätt i anledning av de felaktiga utbetalningarna.
„ Ifrågavarande fordringar uppgår till sammanlagt 421 647 kronor 23 öre.
Skulle det framdeles visa sig, att det i ytterligare fall av samma principiella
innebörd blir aktuellt med ett eftergivande av statsverket tillkommande
rätt, torde eftergivandet i dessa fall få beslutas av Kungl. Maj:t.
Jämväl härtill synes riksdagens bemyndigande böra utverkas.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår att avgörande för
riksräkenskapsverkets inställning i anmärkningsmålen synes ha varit, att
de olika lönetillägg, beträffande vilka maximeringsregeln (byggd på den i
författningarna angivna »jämförelselönen» för rektorer och lärare vid allmänna
läroverk och vissa kommunala skolor) direkt eller indirekt ägde tilllämpning,
var konstruerade som lönetillägg till lärarna — och alltså icke
som statsbidrag till skolorna — samt att de utgick oberoende av de olika
skolornas ekonomiska resurser, att enligt denna inställning något lönetillägg
av statsmedel icke bort utgå i sådana fall, där skolornas huvudmän
jämlikt för skolorna fastställda avlöningsreglementen redan garanterat
lärarna lön, uppgående till eller överstigande jämförelselönen, att riksräkenskapsverkets
utslag i målen överklagats i kammarrätten, som ej funnit
skäl att göra ändring i de överklagade utslagen, att målen av kammarrätten
hänförts till anmärkningsmål rörande avlöningsförmån, med påföljd att
kammarrättens utslag icke kunnat överklagas, att vederbörande huvudmän
för skolorna synas ha uppfattat lönetilläggen som vanliga statsbidrag till
skolorna, enär de tillställts huvudmännen och icke de individuellt därav
berörda lärarna, att huvudmännen på grund av denna missuppfattning
i sina avlöningsreglementen tillförsäkrat lärarna lön, uppgående till jämförelselönen,
utan förbehåll om avräkning av de lärarna direkt från staten
tillkommande förmånerna, att huvudmännen sålunda vid avfattandet av
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
9
vederbörliga avlöningsbestämmelser räknat med att till lärarna utbetalade
lönetillägg skulle anses endast som förskotterade av huvudmännen, som
därför allteftersom tilläggen utbetalades av vederbörande länsstyrelser
skulle äga tillgodogöra sig desamma, att därest ovannämnda missuppfattning
icke förelegat lönebestämmelsema för ifrågavarande lärare säkerligen
fått en formellt annan utformning, att det författningsenligt ålegat skolöverstyrelsen
att pröva huruvida nu ifrågavarande löneförmåner skolat
utgå till vederbörande lärare, att skolöverstyrelsen i åtskilliga fall avfattat
sina i förevarande ärenden aktuella beslut på ett sätt, som visserligen givit
överstyrelsen en formell täckning för desamma, men som bibragt tjänstemännen
vid länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län den uppfattningen
att storleken av de ifrågakommande lönetilläggen verkligen prövats
inom skolöverstyrelsen, samt att enligt vad riksräkenskapsverket upplyst
de ifrågavarande skolorna genom de gjorda utbetalningarna icke torde ha
tillförts större statsbidrag än de skulle fått vid en tillämpning av det från
och med den 1 juli 1951 införda nya statsbidragssystemet.
Utskottet har med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden — i
likhet med departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna —
funnit det förståeligt dels att skilda meningar kunnat råda om innebörden
av den ovannämnda maximeringsregeln, dels ock att länsstyrelsernas tjänstemän
kunnat misstolka innebörden av de av skolöverstyrelsen fattade
besluten. Utskottet anser det därför skäligt, att redogörarna befrias från
återbetalning av de anmärkta beloppen, uppgående sammanlagt till
421 647 kronor 23 öre. Ett eftergivande av kravet mot redogörarna innebär,
att dessas rätt att söka sitt åter av skolornas huvudmän överföres på
statsverket. Därmed uppkommer — såsom departementschefen framhållit
— frågan huruvida i rättegång mot huvudmännen bör krävas, att dessa
återbetala de felaktigt uppburna beloppen. Då utskottet är ense med
departementschefen om att huvudmännens uppfattning i själva den föreliggande
sakfrågan är mycket förklarlig, anser utskottet det obilligt att
återkräva beloppen. Härtill kommer, att det icke synes fullt klart, att
förutsättningar föreligga för att vinna en eventuell rättegång mot huvudmännen.
Utskottet tillstyrker alltså, att medgivande lämnas Kungl. Maj:t att
eftergiva statsverkets rätt i anledning av de felaktiga utbetalningarna
samt även besluta om eftergivande av statsverkets rätt i eventuellt uppkommande
ytterligare fall av samma principiella innebörd som de nu
föreliggande.
I anledning av förevarande proposition anser utskottet sig böra understryka
angelägenheten av att författnings- och andra föreskrifter bli så
klart avfattade att vid tillämpningen en entydig tolkning av desamma kan
utan större svårighet äga rum. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om att det åligger riksräkenskapsverket enligt ämbetsverkets instruktion
10 Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1955
att i anledning av förfrågningar från statliga myndigheter eller redogörare
hos dessa lämna upplysningar i frågor rörande tillämpningen av gällande
föreskrifter inom området för verkets kontrollerande verksamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att
a) eftergiva statsverkets rätt i anledning av de av departementschefen
angivna felaktiga utbetalningarna om
sammanlagt 421 647 kronor 23 öre;
b) i fall av samma principiella innebörd som de av departementschefen
angivna eftergiva statsverkets rätt i anledning
av felaktiga utbetalningar jämlikt äldre bestämmelser
av tillfällig löneförbättring, dyrtids- och kristillägg
därå samt särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda
privatläroverk.
Stockholm den 15 november 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 172.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:371 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergivande av viss återbetalning sskyldighet till statsverket. a1 i texten