Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om färdigställande av flygfältet i Umeå.

1955-11-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:173, Utlåtande i anledning av väckta motioner om färdigställande av flygfältet i Umeå.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 173—175

Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955

1

Nr 173

Utlåtande i anledning av väckta motioner om färdigställande av

flygfältet i Umeå.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Jacobsson m. fl. (I: 64) och den andra inom andra kammaren av fru Sandström

m. fl. (II: 63), har hemställts att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla om en skyndsam översyn av de för tio år sedan gjorda beräkningarna

och planeringarna för flygfältet i Umeå samt framlägga förslag till färdigställande

av nämnda flygplats.

Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna i huvudsak anfört följande.

1944 års flygplatsutredning, som avlämnade sitt betänkande i augusti

1946, ansåg att näst efter de flygplatser, som har direkt betydelse för flyglinjer

till kontinenten, intog iordningställande av flygplatser för en inrikes

flygtrafiklinje på Norrland den högsta angelägenhetsgraden. Flyglinjen från

Stockholm och norrut, i första hand till Luleå, ansågs på grund av de långa

avstånden från Norrland till södra och mellersta Sverige vara en viktig

huvudlinje. Att statsmakterna på tidigt stadium delade denna mening framgår

av att redan innan utredningen framlagt sitt betänkande hade i proposition

föreslagits en flygplats utanför Umeå, för vilket ändamål utredningen

kunde redovisa att i proposition föreslagits ett belopp av en miljon kronor

till påbörjande av fältarbeten.

Enligt de principer, man uppdragit för flygfältsbyggen avsedda för civil

trafik, borde mark för flygfältet tillhandahållas av de lokala myndigheterna.

Umeå stad hade också enligt överenskommelse gått med på att tillhandahålla

erforderlig mark. Staden har hållit sin del av överenskommelsen och

sålunda för nära tio år sedan inlöst — delvis genom expropriation — ett

lämpligt markområde, för vilket staden investerat omkring en miljon kronor.

Markområdet, som ligger i omedelbar närhet av staden men inom Umeå

landskommuns gränser, har i inlösen och vissa grundarbeten kostat ytterligare

omkring en halv miljon, vilka medel tillskjutits dels av landskommunen,

dels av landstinget.

Området har sedan legat helt outnyttjat, och det torde kunna anses som

dålig ekonomi att investera en så stor summa pengar utan att investeringen

sedan kunnat nyttiggöras på något sätt. Av de av statsmakterna anslagna

medlen har endast en obetydlig del tagits i anspråk, varför 900 000 kronor,

som fanns reserverade i hudgeten, tydligen återgått till statskassan.

Den inrikes flygtrafiken har under åren efter kriget inte fått den omfattning,

som man för tio år sedan allmänt räknade med. Orsakerna härtill skall

här inte beröras. Men om en inrikes flyglinje skall kunna utvecklas, torde

det i stor utsträckning bero på möjligheten att betjäna ett visst antal orter.

En sådan service är självfallet omöjlig om det är brist på flygplatser, varför

Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 173—175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955

exempelvis den omständigheten att flygfältet i Umeå, som planerats såsom

i första hand nödvändigt för den norrländska huvudlinjen, inte kom till

slånd torde ha inverkat.

Jämfört med andra länder torde vårt land i dag ligga på efterkälken i

fråga om utvecklingen av det utomordentliga transportmedel, som flyget utgör.

Under senaste tid har också frågan om upprustning av den inrikes flygtrafiken

kommit i förgrunden, och alltjämt kvarstår samma förhållande,

som flygplatsutredningen på sin tid var ense om, nämligen att det är den

norrländska flyglinjen, vilken på grund av våra geografiska förhållanden är

av högsta angelägenhetsgrad.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttrande avgivits av luflfartsstijrelsen, som inledningsvis lämnat följande

redogörelse för frågans hittillsvarande behandling.

Av en i 1946 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 5, s. 166 o. f.)

lämnad redogörelse rörande ett av 1944 års flygplatsutredning i september

1945 framlagt förslag till utbyggnader och kompletteringar av vårt lands

flygplatser framgår, att utredningen av då trafikerade linjer funnit linjen

Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå i första hand böra utbyggas och

förbättras, så att Norrlands luftfartsförbindelser med mellersta och södra

Sverige kunde säkerställas. Särskilt framhölls angelägenheten av att höja

trafiksäkerheten på delsträckan Sundsvall/Härnösand—Luleå genom anläggande

förslagsvis i Umeå av en mellanlandningsstation, som jämväl skulle

kunna tillgodose Umeå stad och kringliggande uppland. Departementschefen

biträdde sistnämnda förslag under framhållande bland anfiat, att flygplatsen

var motiverad av såväl trafiksäkerhetsskäl som en önskan att öka Norrlandslinjens

värde för övre Norrland. På förslag av Kungl. Maj :t anvisade

1946 års riksdag 900 000 kronor för arbetenas påbörjande; totalkostnaderna

uppskattades då till 5 675 000 kronor.

Genom beslut den 28 mars 1947 godkände Kungl. Maj :t ett mellan luftfartsstyrelsen

och Umeå stad slutet, den 27 september och den 11 november

1946 dagtecknat avtal angående anläggande av flygplats vid Umeå, samt förordnade,

att en flygplats för allmänt bruk genom Kungl. Maj :ts och kronans

försorg skulle anläggas vid Umeå. Enligt avtalet har staden bland annat

förbundit sig att dels förvärva vissa angivna områden att användas till

flygplats samt efter verkställt förvärv utan ersättning till kronan överlåta

nämnda områden, dels ock vidtaga vissa åtgärder inom områdets omgivningar

i syfte att undanröja fara eller hinder för flygplatsens användning

för luftfart; kronan har förbundit sig att snarast möjligt efter det mark

ställts till förfogande påbörja anläggandet av en flygplats på området och,

sedan flygplatsen tagits i bruk, ansvara för underhållet och driften av densamma.

Ifrågavarande markområden ha förvärvats av staden. I avvaktan på

vidare åtgärder från kronans sida är marken fortfarande i stadens ägo; uppfyllandet

av stadens övriga åtagande har uppskjutits tills vidare.

För budgetåret 1947/48 äskade luftfartsstyrelsen för fortsatta arbeten vid

flygplatsen ett belopp av 1 500 000 kronor. I statsverkspropositionen till 1947

ars riksdag (kapitalbudgeten, bil. 27, s. 174 f.) anförde departementschefen,

att han redan i propositionen 1946: 379 angående byggande av en storflygplats

m. m. framhållit såsom sannolikt, alt på grund av ekonomiska skäl

en del i flygplatsutredningens utbyggnadsplan upptagna anläggningsarbeten

finge antingen ställas på framtiden eller göras mindre kostnadskrävande än

utredningen förutsatt. Då härtill komme, att i dåvarande läge investeringarna

på alla områden måste begränsas till det absolut nödvändiga, var det en
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955

3

ligt hans mening klart, att förutsättningar icke förelågo att genomföra luftfartsstyrelsens

byggnadsprogram i den omfattning och i den takt, som styrelsen

önskade. Én rätt kraftig minskning av styrelsens anslagsäskanden för

budgetåret 1947/48 vore därför nödvändig. Anläggandet av en flygplats vid

Umeå kunde i angelägenhetsgrad icke mäta sig med åtskilliga andra byggnadsföretag

som i föreliggande läge måste skjutas på framtiden. På grund

härav ansåg departementschefen skäl icke föreligga för anvisande av ytterligare

medel för flygplatsen vid Umeå. I en vid 1947 års riksdag väckt motion

(I: 182) hemställdes, att riksdagen måtte uttala, att anläggandet av

flygplatsen vid Umeå måtte påbörjas så snart Umeå stad ställt erforderlig

mark till statens förfogande och Kungl. Maj :t funne läget på arbetsmarknaden

och materieltillgången medgiva detta. Statsutskottet, som i utlåtande

nr 31 uttalade sig för att ny medelsanvisning för ändamålet icke borde anvisas

för budgetåret 1947/48, fann det emellertid motiverat, att en undersökning

företoges, huruvida — såsom motionärerna framhållit — de arbeten,

som närmast kornrne i fråga vid Umeå, skulle till största delen kunna utföras

av den på orten bosatta befolkningen — småbrukare in. fl. — vilka eljest

på vintern icke hade full sysselsättning. Skulle undersökningen giva vid

handen, att möjligheter förelåge att — låt vara i mindre omfattning än ursprungligen

planerats — igångsätta flygfältsbygget, förutsatte utskottet, att

Kungl. Maj :t toge under övervägande att med utnyttjande av till förfogande

stående medel medgiva, att förberedande åtgärder igångsattes. Riksdagen

(skr. nr 77, p. 2) beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I sina petita för budgetåret 1948/49 anmälde luf tf artsstyrelsen, att den

av riksdagen förordade utredningen visserligen icke slutförts, men^ att

styrelsen hyste den förhoppningen, att arbetena skulle kunna igångsättas

budgetåret 1947/48. Medelsbehovet för budgetåret 1948/49 kunde

— enär arbetena med hänsyn till läget på arbetsmarknaden syntes

böra bedrivas i långsammare takt än ursprungligen avsetts — begränsas

till ett belopp av 600 000 kronor; för beställningar av elektriska anläggningar

äskades härjämte ett belopp av 150 000 kronor. Framställningen föranledde

icke någon åtgärd från statsmakternas sida.

I underdånig skrivelse den 2 oktober 1947 anmälde luftfartsstyrclsen, att

styrelsen — till åtlydnad av berörda uppdrag — i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt dåvarande statens arbetsmarknadskommission

verkställt förenämnda särskilda undersökning. Luftfartsstyrelsen hemställde

i samband därmed, att från de redan anvisade medlen ett belopp av

500 000 kronor måtte ställas till förfogande att användas för framställning

av makadam till asfaltbetong för permanenta rullbanor. Med ändring härutinnan

föreslog styrelsen sedermera i skrivelse den 16 mars 1948, att ett belopp

av 300 000 kronor skulle ställas till förfogande för dräneringsarbeten.

Framställningen föranledde icke någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Vid anmälan av 1950 års statsverksproposition förutsatte departementschefen

(kapitalbudgeten, bil. 26, s. HD, alt Kungl. Maj :t i fortsättningen

skulle äga att omdisponera medel, som tidigare anvisats under anslag under

luftfartsfonden, för att — om och i den mån de med medelsanvisningarna

ursprungligen avsedda ändamålen saknade aktualitet — använda medlen

för sedermera aktuella ändamål. Någon erinran häremot framställdes icke

av riksdagen. I anslutning härtill har genom beslut av Kungl. Maj:t bl. a.

de för anläggandet av Umeå flygplats ursprungligen anslagna medlen använts

för andra, såsom angelägnare bedömda ändamål. Några medel för

anläggande av en flygplats vid Umeå finnas sålunda icke längre tillgängliga.

Detta förhållande bär för övrigt anmälts i luflfartsstyrelsens utlåtande den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955

29 januari 1952 över riksdagens år 1951 församlade revisorers förslag rörande

luftfartsfondens outnyttjade investeringsmedel.

I anslutning härtill har luf tf artsstyrelsen framhållit följande.

Av det ovan anförda framgår, att den år 1947 rådande situationen på arbets-

och materielmarknaden i första hand var orsaken till att arbetena å

Umeå flygplats icke omedelbart påbörjades. Under de efterföljande åren ha

olika överväganden från statsmakternas sida rörande behovet av investeringsbegränsningar

föranlett ett uppskjutande av projektets utförande. På

grund av en av statsmakterna anbefalld långtgående indragning av luftfartsverkets

outnyttjade investeringsanslag saknar också anslaget till Flygfältsbyggen

numera täckning för den ursprungligen beslutade, första arbetsetappen.

Å andra sidan torde denna åtgärd icke få anses innebära, att statsmakterna

upphävt sitt principbeslut att anlägga en civil flygplats vid Umeå.

En civil flygplats vid Umeå bör enligt styrelsens uppfattning förr eller

senare komma till utförande. Tidpunkten för påbörjandet av anläggningsarbetena

vid Umeå flygplats har under de år, som förflutit sedan flygplatsutredningen

avgav sitt betänkande, måst vägas mot å ena sidan angelägenhetsgraden

av andra investeringsobjekt inom en mycket snäv investeringsram

och å andra sidan förefintligheten av konkreta planer på upptagandet

av en mera permanent och icke alltför obetydlig trafik på flygplatsen.^Behovet

av ett dylikt övervägande är även i dagens läge ofrånkomligt.

I sistnämnda hänseende har Scandinavian Airlines System (SAS) i skrivelse

till luftfartsstyrelsen den 2 mars 1955 meddelat, att konsortiets planer

för utvecklingen av den svenska inrikestrafiken för tiden t. o. m. sommartrafikperioden

1956 främst avser det nuvarande stamlinjenätet. SAS avser

att ytterligare utbygga inrikestrafiken allteftersom de trafikala behoven

och förbättrade tekniska och driftsmässiga förutsättningar göra detta motiverat

och ekonomiskt möjligt. SAS kommer att företaga utredningar rörande

möjligheterna att öppna trafik på ytterligare linjer. Det förutses, att

i samband härmed möjligheterna att framdeles kunna förse bl. a. Umeå med

flygförbindelser komma att bliva föremål för utredning.

Planer på upptagande av inrikestrafik på andra linjer än de som för närvarande

beflygas av SAS ha även framförts från andra mindre flygföretags

sida. Några konkreta planer berörande Umeå ha dock hittills ej anmälts.

Innan den av SAS förebådade utredningen om flygförbindelserna med

Umeå genomförts samt ståndpunkt jämväl tagits till övriga flygbolags ställning

i förhållande till SAS och till de trafikprogram, som kunna komma att

framläggas av dem, anser luftfartsstyrelsen det vara för tidigt att framlägga

förslag till färdigställande av en flygplats i Umeå för enbart civilflygets behov.

Styrelsen är emellertid medveten om, att den ursprungliga planeringen

av flygplatsen numera behöver överses och en sådan åtgärd har upptagits

på arbetsprogrammet för styrelsens marktjänstbyrå.

Styrelsen vill slutligen rikta uppmärksamheten på att det inom flygvapnet

pågår en översyn över dess flygfältsorganisation. Om det därvid skulle

visa sig att ett flygfält för militärt bruk samtidigt skulle kunna tillgodose

den civila luftfartens intressen, kan Umeå flygplatsfråga komma i ett annat

läge.

Utskottet. I sitt över förevarande motioner avgivna remissyttrande har

luftfartsstyrelsen upplyst, att SAS förklarat sig ha för avsikt att ytterligare

utbygga den svenska inrikestrafiken allteftersom trafikbehoven samt förbättrade

tekniska och driftsmässiga förutsättningar gjorde detta motiverat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955

5

och ekonomiskt möjligt. Från konsortiets sida har därvid förutsatts, att

möjligheterna att framdeles kunna förse bl. a. Umeå med flygförbindelser

komme att bli föremål för undersökning i samband med de utredningar som

därigenom aktualiserades. För egen del har luftfartsstyrelsen framhållit,

att en civil flygplats vid Umeå förr eller senare bör komma till utförande.

Innan den av SAS förebådade utredningen om flygförbindelserna med Umeå

genomförts samt ståndpunkt jämväl tagits till övriga flygbolags ställning

och till de trafikprogram som kunna komma att framläggas av dem, är det

enligt styrelsens mening för tidigt att framlägga förslag till färdigställande

av en flygplats i Umeå för enbart civilflygets behov. Styrelsen har emellertid

samtidigt sagt sig vara medveten om att den ursprungliga planeringen

av flygplatsen numera behöver överses, varför en sådan åtgärd upptagits på

arbetsprogrammet för styrelsens marktjänstbyrå.

Utskottet är av den uppfattningen, att färdigställandet av flygfältet i Umeå

skulle innebära en väsentlig förbättring av de norrländska kommunikationsförhållandena

och därför synes angeläget. Av det föregående framgår emellertid,

att frågan redan är föremål för luftfartsstyrelsens uppmärksamhet

och att styrelsen kan väntas framlägga förslag i ämnet, sedan vissa utredningar

slutförts. Utskottet, som finner önskvärt att möjligheten att tillgodose

behovet av en flygplats i Umeå genom samordning av de militära och de

civila intressena särskilt prövas, anser med hänsyn till vad i ärendet sålunda

upplysts icke erforderligt med någon framställning i ämnet från riksdagens

sida.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 64 och II: 63 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 174.

Reservation

av herr Jacobsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.