Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av folkskolestadgans bestämmelser mot tredskande målsmän.

1955-11-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:177, Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av folkskolestadgans bestämmelser mot tredskande målsmän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1955

1

Nr 177

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av folkskolestadgans

bestämmelser mot tredskande målsmän.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fröken Ranmark m.fl. (1: 72) samt den andra inom andra kammaren av

fröken Olsson och herr Johansson i Södertälje (II: 107), har yrkats, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en översyn av bestämmelserna

i folkskolestadgans § 51.

Ifrågavarande paragraf i stadgan angående folkundervisningen i riket har

följande lydelse:

1. Tredskas föräldrar eller målsmän eller den, som eljest har skolpliktigt

barn i sin vård, att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet

och kan rättelse icke annorledes på lämpligt sätt vinnas,

äger skolrådet föranstalta om barnets hämtande till skolan och för sådant

ändamål anlita polismyndighet där det finnes erforderligt.

2. Utebliver barn från skolan av anledning, som i mom. 1 sägs, sedan

det upprepade gånger avhämtats, må länsstyrelse, efter anmälan av skolrådet

eller, där länsstyrelsen eljest finner anledning därtill, kunna vid vite

förelägga den tredskande att regelbundet hålla barnet i skolan ävensom, i

händelse föreläggandet ej efterkommes, sådant vite utdöma. Där särskilda

förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen kunna förelägga vite, även

utan att barnet dessförinnan till skolan avhämtats.

Utdömt vite tillfaller kronan. Vite må ej vid bristande tillgång förvandlas

till fängelse.

3. Skulle ovan angivna åtgärder befinnas fruktlösa, må skolrådet göra

anmälan till barnavårdsnämnden om sålunda ådagalagd försummelse vid

vårdnadens utövande.

4. Skolråds och länsstyrelses beslut enligt mom. 1 och 2 av denna paragraf

gå utan hinder av klagan i verkställighet: dock gäller detta icke länsstyrelses

beslut, varigenom vite utdömts.

Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet har anförts följande.

I folkskolestadgans § 51 lämnas anvisningar hur folkskolestyrelse skall

förfara, om föräldrar utan giltig anledning håller barnen hemma från skolan.

Skolstyrelsen kan då begära polishandräckning för att föra barnen till

skolan. Har sådan hämtning skett upprepade gånger och tredskan fortsät
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1066. 6 samt. Nr 177

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1955

ter kan skolstyrelsen hos länsstyrelsen begära vitesföreläggande. I sista

hand skall skolstyrelsen anmäla missförhållandet hos barnavårdsnämnden.

Hämtningsbeslut kan omedelbart gå i verkställighet, medan vitesföreläggandet

först måste vinna laga kraft. Endast i undantagsfall kan länsstyrelsen

meddela vitesföreläggande utan föregående polishämtning.

Det torde vara en allmän uppfattning, att polishämtning av barn är en

så allvarlig åtgärd, att den i varje fall inte får tillgripas förrän i sista

hand, sedan alla andra medel visat sig verkningslösa. Vitesföreläggandet

däremot behöver inte bli känt för utomstående, i varje fall väcker det inte

samma obehagliga uppmärksamhet bland grannar och skolkamrater som

polishämtning, och det drabbar den ansvarige, målsmannen — inte barnen.

Det är av största vikt att konflikter mellan skola och hem kan lösas så

snabbt och smidigt som möjligt och med minsta möjliga skadeverkan för

barnen.

Utskottet har i vederhörlig ordning inhämtat utlåtande över de ifrågavarande

motionerna av skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har i ärendet anfört

följande.

Sådan översyn av bestämmelserna i folkskolestadgan § 51, som torde

åsyftas i motionerna I: 72 och II: 107 har övervägts inom skolöverstyrelsen.

Det påtalade hämtningsförfarandet har emellertid, såvitt överstyrelsen

har sig bekant, under senare år endast undantagsvis måst tillämpas. I

allmänhet har barns uteblivande från skolan haft sin grund i någon konflikt

och, sedan anledningen till denna undanröjts, har skolgången fullgjorts. Då

sålunda något påtagligt behov icke ansetts föreligga att föreslå revision av

bestämmelserna, anser sig överstyrelsen icke ha anledning biträda yrkandet.

Utskottet. Med anledning av de förevarande motionerna vill utskottet

för sin del understryka, att de i § 51 folkskolestadgan föreskrivna åtgärderna

— hämtning och vite — äro tvångsmedel för skolpliktens fullgörande,

vilka torde böra tillgripas allenast i sådana fall, då andra åtgärder visat sig

verkningslösa. Av motiveringen till motionerna synes framgå, att motionärerna

icke heller ifrågasatt nödvändigheten i och för sig av förefintligheten

av de i nämnda paragraf givna föreskrifterna, utan åsyftat en sådan ändring

av desamma att vitesföreläggande i regel skulle föregå hämtning. Utskottet

får emellertid erinra om att redan med nuvarande lydelse av paragrafen

förefinnes möjlighet för länsstyrelse att, där särskilda förhållanden

därtill föranleda, förelägga vite utan föregående hämtningsförfarande. Utskottet

förutsätter, att en icke alltför restriktiv tillämpning av denna bestämmelse

äger rum och att den ifrågavarande, länsstyrelserna givna befogenheten

anlitas i alla de fall där den — framför ett föregående hämtningsförfarande

— kan förutsättas leda till ett gynnsammare resultat.

På grund härav och med hänsyn till vad skolöverstyrelsen i sitt ovannämnda

yttrande anfört är utskottet — som utgår från att skolöverstyrelsen

alltjämt har sin uppmärksamhet riktad på här berörda problem —

icke berett att tillstyrka att riksdagen skulle i enlighet med vad i motio
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1955

nerna påyrkats i skrivelse till Kungl. Maj:t anhalla om den begärda översynen

av omförmälda föreskrifter i folkskolestadgan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 72 och II: 107 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 november 1955

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, Gillström, fröken Andersson,

herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson och Jacobsson;

samt

från andra kammaren: herrar Ward, Bergström, Andersson i Malmö,

Rubbestad, Åkerström, Staxäng, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,

Gustafsson i Stockholm, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth,

Almgren, fröken Vinge och herr Svensson i Stenkyrka.

Reservation

av herr Hesselbom, som ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna och

alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 72 och

II: 107, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn

av bestämmelserna i § 51 stadgan angående folkundervisningen

i riket.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.