Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna rörande pension åt skogsarbetare i domänverkets tjänst.

1955-11-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:180, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna rörande pension åt skogsarbetare i domänverkets tjänst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 180—181

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1955

1

Nr 180

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna

rörande pension åt skogsarbetare i domänverkets

tjänst.

(5:e avd).

I en inom första kammaren av herrar Lindahl och Axel Jansson väckt motion

(I: 243) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om erforderliga åtgärder för att domänverkets skogsarbetare måtte

erhålla den i reglementet föreskrivna pensionen efter den linje som i motionen

anförts.

Till stöd för ifrågavarande yrkande anföres i motionen följande.

För skogsarbetare i domänverkets tjänst gäller ju 1947 års tjänste- och

familj epensionsreglemente (nr 694/1947). Pensionsåldern är liksom för

arbetare inom andra statens verk satt till sextio år.

Domänverkets arbetare har dock fått utfåendet av sin pension förbundet

med bestämmelser, som vi tror inte gäller för andra statliga verks

arbetare. Skogsarbetarna erhåller sålunda ej dem tillkommande pension,

om de bebor någon av domänverkets lägenheter och vid pensionsålderns inträffande

inte omedelbart kan avflytta. Det kan förstås, om domänverket

vill skydda sig mot att få sina lägenheter bebodda av pensionärer, enär

bostäderna erfordras för folk i arbete. Frågan är dock, om inte påtryckningsmetoden

att beröva arbetarna vederbörlig pension måste betraktas som

alltför hård.

Behandlingen av denna fråga skulle kunna handläggas på ett sätt som

dels ger pensionären hans pension i enlighet med gällande reglemente, dels

alltjämt utgjorde en påtryckning för sökande av ny bostad, som för domänstyrelsens

intressen borde vara tillräckligt. Det borde enligt vår mening

vara tillfyllest, om utgående pension innehölles tills ifrågavarande

pensionärer hade anskaffat annan bostad, då pensionen skulle utbetalas

med retroaktiv verkan från den dag pensionsåldern inträdde.

Förhållandet ter sig i högsta grad orättvist med tanke på den på många

håll förekommande bostadsbristen. Det bär inträffat, att skogsarbetare

som närmat sig pensionsåldern gjort stora ansträngningar att skaffa sig

ny bostad men inte lyckats förrän flera månader efter inträdandet i pensionsåldern.

Pensionären mister då den pension som han enligt reglementet

skulle ha uppburit. Principen om pensionens oantastbarhet synes här ha

kommit ur funktion.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande

av domänstgrelsen, som anfört följande.

Skogsarbetare i domänverkets tjänst åtnjuta pensionsrätt enligt kungörelse

nr 490/1947 med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst. Enligt denna kungörelse inträder rätt till ålders
1

Bthang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 180—181

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1955

pension vid 60 års ålder. Avgång vid denna tidpunkt är dock icke obligatorisk.

Anställning kan sålunda bibehållas upp till 63 års ålder och i vissa

fall väsentligt därutöver. Motionärernas uppgifter äro i dessa stycken missvisande.

I motionen hävdas, alt pension skall utgå under tid arrendeinnehav eller

motsvarande föreligger. Den omständigheten, att pensionen föreslås skola

temporärt innehållas under den del av arrende- eller hyrestiden, som infaller

efter det faktiska inträdet i pensionsåldern, ändrar icke detta sakförhållande.

Sin principiella inställning till denna fråga har styrelsen redovisat

i sina yttranden över motionerna nr 388/1952 och 410/1954 i andra

kammaren samt senast den 11 november 1954 i utlåtande till civildepartementet

i anledning av en framställning ifrån Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund,

vilket sistnämnda utlåtande i avskrift bifogas.1 Styrelsen finner

icke skäl nu frångå sina tidigare uttalanden, att uppbärande av pension

och arrendeinnehav eller motsvarande i princip icke kunna förenas.

Då inträdet i pensionsåldern ej är fastlåst till viss tidpunkt utan fastmer

kan av den anställde varieras inom vida gränser, anser styrelsen, att den

blivande pensionären även i nuvarande läge på bodstadsmarknaden beredes

god möjlighet att före pensioneringen anskaffa lämplig ny bostad. Att

under sådana förhållanden hävda, att den pensionerade utan dröjsmål skall

frånträda den bostad han erhållit genom sin anställning vid domänverket,

synes styrelsen icke oskäligt eller innebära någon som helst otillbörlig påtryckning.

Åberopande vad ovan anförts får styrelsen avstyrka, att motionen bifalles.

Domänstyrelsens berörda utlåtande till civildepartementet den 11 november

1954 är av följande lydelse.

I fråga om pensionerad arbetares innehav av kronolägenhet anser sig styrelsen

icke kunna frångå sin tidigare i olika sammanhang uttalade uppfattning,

att torpinnehav och uppbärande av pension i princip icke böra förenas.

Styrelsens ställningstagande i denna fråga redovisas närmare i yttranden

rörande motionerna nr 410/1954 och 388/1952 i andra kammaren.

Rörande förbundets önskemål avseende en uppmjukning av bestämmelserna

om tjänstårsberäkningen vill styrelsen som sin mening uttala, att hithörande

frågor böra bedömas med utgångspunkt från huruvida egentlig anställning

kan anses föreligga eller icke. 1938 års sakkunniga ha härutinnan

i sitt betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglemente för

arbetare i statens tjänst (SOU 1942: 8) utgått från att anställning icke kan

anses innehavas med mindre arbetaren åtnjuter någon avlöning i densamma.

Att — såsom här ifrågasättes — ålägga en arbetsgivare pensionsskyldighet

gentemot arbetare, som av annan arbetsgivare sysselsättes, enbart av det

skälet, att arbetet utföres inom den förstnämnde arbetsgivarens fastighet,

torde icke få anses rimligt.

Vad beträffar förbundets hemställan om utvidgad rätt för arrendator att

tillgodoräkna arrendeinnehav såsom tjänstetid, vill styrelsen framhålla, att

redan nu gällande bestämmelser försätta arrendatorerna i ett mycket gynnat

läge i förhållande till den starkt växande gruppen av andra fast anställda

arbetare. Styrelsen kan för sin del icke anse att medgivande om ytterligare

tillgodoräknande av arrendetid är en rationell eller socialt betingad åtgärd

vare sig ur domänverkets eller arbetstagarnas synpunkt.

Slutligen vill styrelsen meddela, att de exempel på pensionsfall, förbundet

i sin skrivelse anfört, icke ge en riktig bild av dessa ärendens behandling

1 Se det följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1955

3

inom styrelsen. Det synes styrelsen angeläget understryka, att pensionsansökningar

av här ifrågavarande slag alltid handläggas under största möjliga

hänsynstagande till förhållandena i de enskilda fallen.

Utskottet. Såsom av domänstyrelsens över motionen avgivna yttrande framgår

var ifrågan om rätt för skogsarbetare i domänverket att erhålla pension

vid samtidigt innehav av kronolägenhet föremål för behandling vid såväl

1952 som 1954 års riksdag. I sitt senaste utlåtande i detta ämne, nr

199 år 1954, avstyrkte utskottet då föreliggande motionsyrkande, och riksdagen

beslöt i enlighet härmed. Utskottet framhöll härvid bl. a. att frågan

jämväl upptagits i en till civildepartementet överlämnad ''framställning från

Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund. Utskottet förklarade sig förutsätta,

att vid den prövning av frågan som sålunda kunde väntas komma att

ske från Kungl. Maj :ts sida, olika i ärendet anförda, på frågan inverkande

omständigheter blev vederbörligen beaktade.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj :t ännu icke tagit ställning

till nyssberörda framställning, vilket emellertid torde komma att ske inom

kort. Vid sådant förhållande anser utskottet — under erinran om sitt berörda

uttalande i fjol, vilket kan tillämpas jämväl med avseende på vad som

anförts i samband med det nu föreliggande motionsyrkandet — någon åtgärd

från riksdagens sida inte för närvarande påkallad. Utskottet hemställer

därför,

att motionen I: 243 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 november 1955

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, fröken Andersson, herrar

Näsström, Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Holmqvist, Rikard

Svensson och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Rergström, Åkerström, Staxäng,

fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Svensson i Alingsås, Gustafsson

i Stockholm, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Hansson i Skegrie, Löfroth,

Almgren, fröken Vinge och herr Svensson i Stenkyrka.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.