Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till konventionen rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering av järnvägsmateriel, m. m.

1955-11-29 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:183, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till konventionen rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering av järnvägsmateriel, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 183—186

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955

1

Nr 183

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

Sveriges anslutning till konventionen rörande bildandet

av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering

av järnvägsmateriel, m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 211 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 14 oktober

1955, föreslagit riksdagen godkänna Sveriges anslutning till konventionen

rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering av

järnvägsmateriel, och till tilläggsprotokollet till denna konvention.

Efter förslag av Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete

(OEEC) hölls i oktober 1953 på inbjudan av den belgiske transportministern

i Bryssel en konferens mellan transportministrarna i Belgien, Danmark,

Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge,

Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Förbundsrepubliken

Tyskland och Österrike. Vid denna konferens antogs och öppnades

för undertecknande ett protokoll rörande instiftandet av en europeisk

transportministerkonferens. Detta protokoll, som trätt i kraft den

31 december 1953, har numera biträtts av de vid Brysselkonferensen företrädda

staterna (av Sverige den 8 januari 1954) samt därjämte av Jugoslavien.

Den sålunda instiftade konferensen, som har sitt säte i Paris, består

av ett transportministerråd och en ställföreträdarkommitté. Den har

till uppgift att vidtaga alla åtgärder för att förverkliga, på allmänt eller

regionalt plan, det bästa utnyttjandet och den mest rationella utvecklingen

av europeiska landtransporter av internationell betydelse samt att samordna

och befordra arbetet inom de internationella organisationer, vilka

befattar sig med europeiska landtransporter, därvid hänsyn skall tagas

till överstatliga myndigheters verksamhet på detta område. För att utreda

och diskutera frågor, som är av särskilt intresse för vissa medlemmar, kan

bildas s. k. begränsade grupper. Andra medlemmar, som anser sina intressen

berörda, äger att följa utredningar och diskussioner inom gruppen,

men kan ej motsätta sig, att utredningar och diskussioner fullföljes inom

konferensens ram.

Vid konferensen i Bryssel 1953 antog transportministrarna en resolution

rörande internationell finansiering för inköp av järnvägsmateriel. I

denna anmodades järnvägsförvaltningarna att påskynda sina utredningar

om standardisering av rullande materiel samt att, därest behov därav före
1

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 183—186

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955

låge, snarast möjligt framlägga förslag om internationell finansiering av

sådan materiel.

I anledning av denna resolution tillsatte ställföreträdarkommittén ett

arbetsutskott, sammansatt av nio stater, dock ej Sverige, med uppdrag att

samarbeta med internationella järnvägsunionen (UIC) i denna fråga. Detta

arbete ledde till uppgörandet av

dels ett förslag till konvention rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt

bolag för finansiering av järnvägsmateriel, ävensom ett tilläggsprotokoll

till denna konvention, vilka båda dokument utarbetats av förenämnda

arbetsutskott,

och dels förslag till bolagsordning för EUROFIMA och till basöverenskommelse

rörande EU ROHM AS verksamhet, utarbetade av järnvägsförvaltningarna.

Dessa förslag underställdes den 8 juli 1955 en begränsad grupp av ministerrådet,

bestående av transportministrarna i Belgien, Frankrike, Italien,

Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Förbundsrepubliken Tyskland

och Österrike. Sedan förslagen undergått vissa formella ändringar

och kompletteringar beslöts att för undertecknande öppna konventionen och

tilläggsprotokollet vid transportministerrådets påföljande sammanträde i

Bern, som numera fastställts till den 19 och den 20 oktober 1955. Jämväl

de medlemsstater i transportministerkonferensen, som icke deltagit i fördragens

utarbetande, äger då rätt att underteckna konventionen och tilläggsprotokollet.

De sålunda framlagda förslagen bildar tillsammans ett helt. Den av järnvägsförvaltningarna

utarbetade bolagsordningen utgör grunden för bolagets

verksamhet, medan basöverenskommelsen reglerar bolagets finansiella och

ekonomiska verksamhet. Bolaget bildas av järnvägsförvaltningarna men tillförsäkras

regeringarnas stöd genom konventionen och tilläggsprotokollet,

vilka skall undertecknas av regeringarna.

Beträffande förslagens närmare innebörd torde få hänvisas till propositionen

(s. 3—7) samt till de vid propositionen fogade bilagorna (s. 10—21).

Såväl järnvägsstyrelsen som Svenska mekanförbundet, AB Svenska järnvägsverkstäderna

och AB Svenska kullagerfabrikerna ha förordat svenskt

deltagande i bolaget (s. 7).

Departementschefen har anfört följande.

Instiftandet av ifrågavarande bolag ingår som ett led i det integrationsarbete

på transportområdet, som pågår på kontinenten. Det allmänna syftet

med detta arbete kan sägas vara att söka få till stånd ett bättre utnyttjande

och en rationell utveckling av den europeiska landtransportkapaciteten.

I detta sammanhang må erinras om de förslag i dylikt syfte, som

vid flera tillfällen framförts inom Europarådets rådgivande församling samt

inom kol- och stålunionen. Dessa förslag har i allmänhet inneburit tillskapandet

av en överstatlig organisation. Vidare vill jag härvid också

hänvisa till den resolution, som fattades av regeringarna i de sex till kol
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955

3

och stålunionen anslutna staterna i början av juni 1955 i Messina. De framhöll

där att tiden är inne att inleda en ny etapp i det europeiska integrationsarbetet

och att ansträngningarna bland annat bör inriktas på transportväsendet.

Vad som må bli resultatet av detta arbete går ännu icke att förutsäga.

Från svensk sida bör man icke ställa sig helt utanför samarbetet på

detta område. Möjligheterna till kontakter och utbyte av informationer av

värde för Sverige skulle därigenom starkt beskäras. Det föreligger därför

ett intresse för Sveriges del att deltaga i europeiska internationella organisationer

av teknisk natur, av vilka vi kan ha nytta för utvecklingen av vårt

transportväsende och i vilka vi kan bevaka jämväl andra svenska intressen.

Syftet med det tilltänkta bolaget är att biträda i första hand de järnvägsförvaltningar,

som är aktieägare i bolaget, att modernisera deras rullande

materiel och att samtidigt uppmuntra koncentrering av beställningar och därigenom

möjliggöra prisnedsättningar.

Sverige har en förhållandevis högt utvecklad järnvägsindustri med ett

internationellt sett relativt tillfredsställande kostnadsläge, och det är även

ur beredskapssynpunkt av intresse att denna industri har en sådan kapacitet

att behövlig produktion vid avspärrningstider kan upprätthållas. Sveriges

direkta intresse av bolagets verksamhet torde därför vara relativt

mindre än vad fallet är i fråga om många andra länder. Bolagets tillkomst

bör emellertid kunna medverka till en sänkning av priserna å järnvägsmateriel

i Europa genom möjligheten av större beställningar och underlättandet

av serietillverkning i större utsträckning än hittills av dylik materiel.

Genom att vara aktieägare i bolaget får statens järnvägar möjlighet

att utan säkerhet av annan aktieägare och utan förskottsbetalning lägga ut

order genom bolaget och därigenom draga fördel av de prisnedsättningar,

som bolaget må kunna utverka. Skulle sedermera ett svenskt deltagande i

den s. k. europeiska vagnpoolen bli beslutat, blir statens järnvägars intresse

av att ingå som aktieägare i bolaget än mera framträdande. Därtill kommer

att genom ett svenskt deltagande i bolagets verksamhet större möjligheter

finnes att tillvarataga vårt intresse av att upprätthålla en svensk järnvägsindustri,

som kan konkurrera i fråga om både inhemska och utländska beställningar.

I detta sammanhang må upplysas, att förutom de stater, som deltagit i

utarbetandet av konventionen och övriga handlingar, jämväl Danmark, Jugoslavien,

Norge och Portugal meddelat, att de avser att underteckna konventionen

och låta sina järnvägsförvaltningar ingå som aktieägare i bolaget.

Efter övervägande av de anförda skälen har jag kommit till slutsatsen

att statens järnvägar bör ingå som aktieägare i bolaget.

Vad beträffar frågan om vilket antal aktier, som järnvägsstyrelsen i så

fall bör teckna, erinras om föreskriften i bolagsordningen att ett innehav

av minst 2 % av aktiekapitalet kräves för att ingå i bolagets styrelse. Detta

innebär en aktieteckning å minst 100 aktier till ett sammanlagt nominellt

värde av 1 milj. schweiziska francs. Det är uppenbart alt om någon svensk

ej får säte i bolagets styrelse möjligheterna att inverka på bolagets verksamhet

är ytterligt begränsade, detta allrahelst som icke något av de övriga

nordiska länderna avser att tillförsäkra sig en representation i styrelsen. I

detta sammanhang må upplysas, alt enligt ett av järnvägsförvaltningarna

uppgjort förslag skall vardera av de franska och västtyska järnvägarna

teckna 1 300 aktier, de italienska 700, de belgiska 550, de schweiziska 400,

de nederländska 300, de luxemburgska, jugoslaviska, spanska och svenska

järnvägarna envar 100, de portugisiska 20 samt var och en av de danska,

norska och österrikiska 10 aktier.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag övervägande skäl tala för

ett svenskt deltagande med 1 milj. schweiziska francs eller omkring 1,2 milj.

svenska kronor. Detta belopp torde lämpligen böra belasta statens järnvägars

dispositionsanslag.

Utskottet. Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att förslaget

till bildande av nu ifrågavarande bolag, kallat EUROFIMA, utarbetats

på uppdrag av den år 1953 instiftade europeiska transportministerkonferensen.

I enlighet med detta samarbetsorgans allmänna uppgifter kan förslaget

betraktas som ett led i det integrationsarbete på transportområdet som pågår

på kontinenten. Med bolaget åsyftas också att lämna i första hand de

järnvägsförvaltningar som äro aktieägare däri bistånd till standardisering

och modernisering av den rullande materielen samt att uppmuntra koncentrering

av beställningar och därigenom möjliggöra prisnedsättningar.

I likhet med departementschefen finner utskottet vägande skäl av både

principiell och praktisk natur tala för att vårt land icke bör ställa sig utanför

det europeiska samarbete som härutinnan avses skola etableras. Utskottet

tillstyrker således ett svenskt deltagande i bolaget. Erinras må i detta sammanhang,

att såväl järnvägsstyrelsen som auktoritativa företrädare för den

mekaniska verkstadsindustrien lämnat sin anslutning till förslaget.

Beträffande omfattningen av förevarande svenska engagemang biträder

utskottet departementschefens förslag, innebärande en aktieteckning av 100

aktier till ett sammanlagt nominellt belopp av 1 milj. schweiziska francs

eller ca 1,2 milj. svenska kronor. Såsom departementschefen framhållit

synes lämpligt att kostnaderna härför bestridas av statens järnvägars dispositionsanslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må godkänna Sveriges anslutning till konventionen

rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag

för finansiering av järnvägsmateriel, samt tilläggsprotokollet

till denna konvention.

Stockholm den 29 november 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 186.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1955/56 för tillverkning av poU a1 i texten