Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till konventionen rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering av järnvägsmateriel, m. m.
1955-11-29 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:183, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till konventionen rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering av järnvägsmateriel, m. m.
Dokumentets text
Nr 183—186
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955
1
Nr 183
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
Sveriges anslutning till konventionen rörande bildandet
av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering
av järnvägsmateriel, m. m.
(4:e avd.)
I propositionen nr 211 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 14 oktober
1955, föreslagit riksdagen godkänna Sveriges anslutning till konventionen
rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag för finansiering av
järnvägsmateriel, och till tilläggsprotokollet till denna konvention.
Efter förslag av Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
(OEEC) hölls i oktober 1953 på inbjudan av den belgiske transportministern
i Bryssel en konferens mellan transportministrarna i Belgien, Danmark,
Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge,
Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Förbundsrepubliken
Tyskland och Österrike. Vid denna konferens antogs och öppnades
för undertecknande ett protokoll rörande instiftandet av en europeisk
transportministerkonferens. Detta protokoll, som trätt i kraft den
31 december 1953, har numera biträtts av de vid Brysselkonferensen företrädda
staterna (av Sverige den 8 januari 1954) samt därjämte av Jugoslavien.
Den sålunda instiftade konferensen, som har sitt säte i Paris, består
av ett transportministerråd och en ställföreträdarkommitté. Den har
till uppgift att vidtaga alla åtgärder för att förverkliga, på allmänt eller
regionalt plan, det bästa utnyttjandet och den mest rationella utvecklingen
av europeiska landtransporter av internationell betydelse samt att samordna
och befordra arbetet inom de internationella organisationer, vilka
befattar sig med europeiska landtransporter, därvid hänsyn skall tagas
till överstatliga myndigheters verksamhet på detta område. För att utreda
och diskutera frågor, som är av särskilt intresse för vissa medlemmar, kan
bildas s. k. begränsade grupper. Andra medlemmar, som anser sina intressen
berörda, äger att följa utredningar och diskussioner inom gruppen,
men kan ej motsätta sig, att utredningar och diskussioner fullföljes inom
konferensens ram.
Vid konferensen i Bryssel 1953 antog transportministrarna en resolution
rörande internationell finansiering för inköp av järnvägsmateriel. I
denna anmodades järnvägsförvaltningarna att påskynda sina utredningar
om standardisering av rullande materiel samt att, därest behov därav före
1
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 183—186
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955
låge, snarast möjligt framlägga förslag om internationell finansiering av
sådan materiel.
I anledning av denna resolution tillsatte ställföreträdarkommittén ett
arbetsutskott, sammansatt av nio stater, dock ej Sverige, med uppdrag att
samarbeta med internationella järnvägsunionen (UIC) i denna fråga. Detta
arbete ledde till uppgörandet av
dels ett förslag till konvention rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt
bolag för finansiering av järnvägsmateriel, ävensom ett tilläggsprotokoll
till denna konvention, vilka båda dokument utarbetats av förenämnda
arbetsutskott,
och dels förslag till bolagsordning för EUROFIMA och till basöverenskommelse
rörande EU ROHM AS verksamhet, utarbetade av järnvägsförvaltningarna.
Dessa förslag underställdes den 8 juli 1955 en begränsad grupp av ministerrådet,
bestående av transportministrarna i Belgien, Frankrike, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Förbundsrepubliken Tyskland
och Österrike. Sedan förslagen undergått vissa formella ändringar
och kompletteringar beslöts att för undertecknande öppna konventionen och
tilläggsprotokollet vid transportministerrådets påföljande sammanträde i
Bern, som numera fastställts till den 19 och den 20 oktober 1955. Jämväl
de medlemsstater i transportministerkonferensen, som icke deltagit i fördragens
utarbetande, äger då rätt att underteckna konventionen och tilläggsprotokollet.
De sålunda framlagda förslagen bildar tillsammans ett helt. Den av järnvägsförvaltningarna
utarbetade bolagsordningen utgör grunden för bolagets
verksamhet, medan basöverenskommelsen reglerar bolagets finansiella och
ekonomiska verksamhet. Bolaget bildas av järnvägsförvaltningarna men tillförsäkras
regeringarnas stöd genom konventionen och tilläggsprotokollet,
vilka skall undertecknas av regeringarna.
Beträffande förslagens närmare innebörd torde få hänvisas till propositionen
(s. 3—7) samt till de vid propositionen fogade bilagorna (s. 10—21).
Såväl järnvägsstyrelsen som Svenska mekanförbundet, AB Svenska järnvägsverkstäderna
och AB Svenska kullagerfabrikerna ha förordat svenskt
deltagande i bolaget (s. 7).
Departementschefen har anfört följande.
Instiftandet av ifrågavarande bolag ingår som ett led i det integrationsarbete
på transportområdet, som pågår på kontinenten. Det allmänna syftet
med detta arbete kan sägas vara att söka få till stånd ett bättre utnyttjande
och en rationell utveckling av den europeiska landtransportkapaciteten.
I detta sammanhang må erinras om de förslag i dylikt syfte, som
vid flera tillfällen framförts inom Europarådets rådgivande församling samt
inom kol- och stålunionen. Dessa förslag har i allmänhet inneburit tillskapandet
av en överstatlig organisation. Vidare vill jag härvid också
hänvisa till den resolution, som fattades av regeringarna i de sex till kol
-
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955
3
och stålunionen anslutna staterna i början av juni 1955 i Messina. De framhöll
där att tiden är inne att inleda en ny etapp i det europeiska integrationsarbetet
och att ansträngningarna bland annat bör inriktas på transportväsendet.
Vad som må bli resultatet av detta arbete går ännu icke att förutsäga.
Från svensk sida bör man icke ställa sig helt utanför samarbetet på
detta område. Möjligheterna till kontakter och utbyte av informationer av
värde för Sverige skulle därigenom starkt beskäras. Det föreligger därför
ett intresse för Sveriges del att deltaga i europeiska internationella organisationer
av teknisk natur, av vilka vi kan ha nytta för utvecklingen av vårt
transportväsende och i vilka vi kan bevaka jämväl andra svenska intressen.
Syftet med det tilltänkta bolaget är att biträda i första hand de järnvägsförvaltningar,
som är aktieägare i bolaget, att modernisera deras rullande
materiel och att samtidigt uppmuntra koncentrering av beställningar och därigenom
möjliggöra prisnedsättningar.
Sverige har en förhållandevis högt utvecklad järnvägsindustri med ett
internationellt sett relativt tillfredsställande kostnadsläge, och det är även
ur beredskapssynpunkt av intresse att denna industri har en sådan kapacitet
att behövlig produktion vid avspärrningstider kan upprätthållas. Sveriges
direkta intresse av bolagets verksamhet torde därför vara relativt
mindre än vad fallet är i fråga om många andra länder. Bolagets tillkomst
bör emellertid kunna medverka till en sänkning av priserna å järnvägsmateriel
i Europa genom möjligheten av större beställningar och underlättandet
av serietillverkning i större utsträckning än hittills av dylik materiel.
Genom att vara aktieägare i bolaget får statens järnvägar möjlighet
att utan säkerhet av annan aktieägare och utan förskottsbetalning lägga ut
order genom bolaget och därigenom draga fördel av de prisnedsättningar,
som bolaget må kunna utverka. Skulle sedermera ett svenskt deltagande i
den s. k. europeiska vagnpoolen bli beslutat, blir statens järnvägars intresse
av att ingå som aktieägare i bolaget än mera framträdande. Därtill kommer
att genom ett svenskt deltagande i bolagets verksamhet större möjligheter
finnes att tillvarataga vårt intresse av att upprätthålla en svensk järnvägsindustri,
som kan konkurrera i fråga om både inhemska och utländska beställningar.
I detta sammanhang må upplysas, att förutom de stater, som deltagit i
utarbetandet av konventionen och övriga handlingar, jämväl Danmark, Jugoslavien,
Norge och Portugal meddelat, att de avser att underteckna konventionen
och låta sina järnvägsförvaltningar ingå som aktieägare i bolaget.
Efter övervägande av de anförda skälen har jag kommit till slutsatsen
att statens järnvägar bör ingå som aktieägare i bolaget.
Vad beträffar frågan om vilket antal aktier, som järnvägsstyrelsen i så
fall bör teckna, erinras om föreskriften i bolagsordningen att ett innehav
av minst 2 % av aktiekapitalet kräves för att ingå i bolagets styrelse. Detta
innebär en aktieteckning å minst 100 aktier till ett sammanlagt nominellt
värde av 1 milj. schweiziska francs. Det är uppenbart alt om någon svensk
ej får säte i bolagets styrelse möjligheterna att inverka på bolagets verksamhet
är ytterligt begränsade, detta allrahelst som icke något av de övriga
nordiska länderna avser att tillförsäkra sig en representation i styrelsen. I
detta sammanhang må upplysas, alt enligt ett av järnvägsförvaltningarna
uppgjort förslag skall vardera av de franska och västtyska järnvägarna
teckna 1 300 aktier, de italienska 700, de belgiska 550, de schweiziska 400,
de nederländska 300, de luxemburgska, jugoslaviska, spanska och svenska
järnvägarna envar 100, de portugisiska 20 samt var och en av de danska,
norska och österrikiska 10 aktier.
4
Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1955
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag övervägande skäl tala för
ett svenskt deltagande med 1 milj. schweiziska francs eller omkring 1,2 milj.
svenska kronor. Detta belopp torde lämpligen böra belasta statens järnvägars
dispositionsanslag.
Utskottet. Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att förslaget
till bildande av nu ifrågavarande bolag, kallat EUROFIMA, utarbetats
på uppdrag av den år 1953 instiftade europeiska transportministerkonferensen.
I enlighet med detta samarbetsorgans allmänna uppgifter kan förslaget
betraktas som ett led i det integrationsarbete på transportområdet som pågår
på kontinenten. Med bolaget åsyftas också att lämna i första hand de
järnvägsförvaltningar som äro aktieägare däri bistånd till standardisering
och modernisering av den rullande materielen samt att uppmuntra koncentrering
av beställningar och därigenom möjliggöra prisnedsättningar.
I likhet med departementschefen finner utskottet vägande skäl av både
principiell och praktisk natur tala för att vårt land icke bör ställa sig utanför
det europeiska samarbete som härutinnan avses skola etableras. Utskottet
tillstyrker således ett svenskt deltagande i bolaget. Erinras må i detta sammanhang,
att såväl järnvägsstyrelsen som auktoritativa företrädare för den
mekaniska verkstadsindustrien lämnat sin anslutning till förslaget.
Beträffande omfattningen av förevarande svenska engagemang biträder
utskottet departementschefens förslag, innebärande en aktieteckning av 100
aktier till ett sammanlagt nominellt belopp av 1 milj. schweiziska francs
eller ca 1,2 milj. svenska kronor. Såsom departementschefen framhållit
synes lämpligt att kostnaderna härför bestridas av statens järnvägars dispositionsanslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må godkänna Sveriges anslutning till konventionen
rörande bildandet av EUROFIMA, europeiskt bolag
för finansiering av järnvägsmateriel, samt tilläggsprotokollet
till denna konvention.
Stockholm den 29 november 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 186.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1955/56 för tillverkning av poU a1 i texten