Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående löneoch arbetsförhållandena för viss personal vid vägförvaltningarna.

1955-11-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:186, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående löneoch arbetsförhållandena för viss personal vid vägförvaltningarna.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1955

23

Nr 1S6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

löne- och arbetsförhållandena för viss personal vid

vägförvaltningarna.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Werner m. fl. (I: 331) och den andra inom andra kammaren av herr Svensson

i Vä m. fl. (11:383), har hemställts att riksdagen, med beaktande av

vad i motionerna anförts, måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om skyndsam utredning angående löne- och arbetsförhållandena för

den personal vid vägförvaltningarna som är avsedd för den enskilda väghållningen.

Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört följande.

För den enskilda väghållningen har i årets statsverksproposition av

Kungl. Maj :t föreslagits ett sammanlagt belopp av 25 500 000 kr., vilket

innebär en höjning i förhållande till innevarande budgetår. Alltsedan år

1940 har denna statliga bidragsverksamhet befunnit sig i ständig tillväxt.

Ytterligare arbetsuppgifter har knutits till verksamheten, bl. a. genom

Kungl. Maj :ts kungörelse den 20 juni 1952 angående statligt stöd till anskaffning

av maskiner och redskap för rationalisering av underhållsarbetet

å vissa enskilda vägar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i petita under

tidigare år gjort upprepade framställningar om förstärkning av personalen

för enskild väghållning. Detta har emellertid vunnit ringa gehör hos

statsmakterna. Personalbristen är, i förhållande till arbetets växande omfång,

stor. En förstärkning synes därför synnerligen angelägen, om de ansvarskrävande

arbetsuppgifterna med den enskilda väghållningen skall

kunna tillfredsställande skötas och den nu sysselsatta personalen skall kunna

beredas normala arbetsförhållanden.

Kungl. Maj:t bär i årets statsverksproposition, sjätte huvudtiteln under

punkt 3, Vägförvaltningarna: Avlöningar, föreslagit en uppräkning av denna

post med, förutom 200 000 kr. för projekteringspersonal, 880 000 kr. för

erforderlig personalförstärkning. Även om en viss del av denna förstärkning

kan tilldelas vägförvaltningarnas avdelningar för den enskilda väghållningen

synes denna, på grund av övrig utökning av personal för annan

verksamhet inom vägväsendet, icke bliva till fyllest. En ytterligare förstärkning

av personalen för enskild väghållning är därför erforderlig, om avsikten

med denna viktiga bidragsverksamhet skall kunna ledas och övervakas.

Det är icke enbart en utökning av personalen, som är nödvändig, utan

även en översyn av personalens — övervägmästare, vågmästare och biträdespersonal

— löneställning. Härom har riksdagen i skrivelse nr 391/1945 till

Konungen med anledning av ingivna motioner anfört bl. a. följande.

»Av uttalanden gjorda av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framgår ock
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1955

så att styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Enligt vad

styrelsen sålunda vitsordat hava de ledande tjänstemännen vid vägförvaltningarna

ej kunnat ägna den enskilda väghållningen tidigare avsedd uppmärksamhet,

vilket medfört att ifrågavarande för den enskilda väghållningen

anställda övervägmästare fått reda sig på egen hand i större utsträckning

än som från början varit avsett. Det torde kunna förväntas, att

om dessa förhållanden visa sig bliva bestående, förslag skall från styrelsen

framkomma om den förbättring i löneställning, som vid sådant förhållande

torde befinnas skälig.»

Sedan dess har arbetsområdet vuxit högst väsentligt i omfattning såväl

kvantitativt som kvalitativt. Sålunda kan anföras att inom ett mellansvenskt

län har övervägmästaren för de enskilda vägarna att besiktiga ett tusental

enskilda vägar med en sammanlagd längd av över 520 mil, motsvarande

70 % av de allmänna vägarna i länet. Vart femte år måste förslag uppgöras

angående storleken av det till vägunderhållet utgående statsbidraget, jämte

förslag till nödvändiga vägförbättringar, väganslutningar etc. Härtill kommer

översyn och granskning av nya vägar, läggningar i vad det gäller vägens

ändamålsenliga sträckning och kostnader ävensom att biträda med

program för anbudsgivning och granskning av anbud. Stödverksamheten beträffande

redskaps- och maskinanskaffning har tillkommit, ökat krav har

ställts på samråd med andra myndigheter, som sysslar med enskilda vägfrågor.

Det fristående s. k. planeringsbidraget har tillkommit, varjämte

iståndsättningsbidragets tillämpningsområde vidgats. Trafikutvecklingens

inverkan på olika spörsmål rörande den enskilda väghållningen, främst kanske

trafiksäkerhetsfrågor, bör ej heller glömmas bort i detta sammanhang.

Det är uppenbart, att den tjänstemannagrupp inom vägförvaltningarna,

som det här gäller, vilken fått sig anförtrodda dessa ej minst för staten ekonomiskt

viktiga och ur det allmännas synpunkter krävande uppgifter, icke

uppnått den löneställning, som uppenbarligen är motiverad av arbetets arbetsfyllda

och ansvarskrävande natur.

Visserligen kan invändas att i årets riksstat besparingsintresset utgör ett

ledmotiv. Men vad det här gäller är en liten, mycket begränsad grupp av

tjänstemän, vilken i lönehänseende lämnats efter.

Vid vägförvaltningarna finnes dessutom befattningar i 23 lönegraden för

den allmänna väghållningen. I proposition nr 241/1952 gjordes emellertid

ingen åtskillnad mellan övervägmästartjänsterna för den enskilda väghållningen

och motsvarande tjänster för de allmänna vägarna. Tjänsterna är

dock icke jämförbara. Övervägmästare för vägunderhållet på de allmänna

vägarna har icke samma förvaltningsansvar. De har ingen föredragningsskyldighet,

de har icke samma självständiga ställning som avdelningschefer

utan har i allmänhet två å tre överordnade ingenjörer, till vilka de kan hänvända

sig. Arbetsuppgifterna för övervägmästarna för den enskilda väghållningen

har dessutom, såsom ovan nämnts, efter tjänsteförteckningsrevisionen

undergått förändringar genom tillkomsten av nya arbetsuppgifter, som

ställt större krav på befattningshavarnas kvalifikationer.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statens

lönenämnd.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har inledningsvis anfört följande rörande

arbetsuppgifterna för de tjänstemän som avses i motionerna.

De arbetsuppgifter, som åvila nämnda tjänstemän, äro i stor utsträckning

av administrativ art. Deras arbete innebär i viss mån konsulentverk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1055

25

samhet. Förtrogenhet med bl. a. lagen om enskilda vägar är nödvändig. Samråd

med andra civila och militära myndigheter har blivit alltmer erforderligt.

Arbetsområdet är av stor omfattning och mångskiftande. Det innefattar

direkt eller genom rådgivning projektering, väg- och brobyggnad i egen

regi och på entreprenad, vägunderhåll, maskinhållning, trafiksäkerhetsfrågoV

och organisation. Byggnadsföretagen, som tidigare i allmänhet voro av

mindre omfattning, ha under senare år ökat såväl i antal som i storlek.

Mot bakgrunden av den utveckling som sålunda ägt rum synes enligt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen en omprövning av personalens löneställning

vara befogad. Frågan härom anses emellertid lämpligen böra behandlas i

samband med den översyn av personalorganisationen som, enligt vad styrelsen

i yttrande över motionerna I: 278 och II: 385 framhållit, kan komma

att föranledas av erfarenheterna av den planerade utbyggnaden av arbetskrafterna

för enskild väghållning vid vissa vägförvaltningar. Styrelsen är

fördenskull av den uppfattningen, att i avvaktan på erfarenheter av omförmälda

försöksorganisation en utredning med i förevarande motioner angivet

syfte tills vidare bör anstå.

Statens lönenämnd har anfört följande.

Motionärerna hemställa på anförda skäl, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning angående

löne- och arbetsförhållanden för den personal vid vägförvaltningarna, som

avses för den enskilda väghållningen. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

skrivelse den 31 augusti 1954 med anslagsäskanden för väg- och vattenbyggnadsverket

för budgetåret 1955/56 framgår att frågan om löneställningen

för ifrågavarande personal varit föremål för förhandlingar mellan

styrelsen och civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund på grundval

av utredning och förslag från förbundets sida. Enligt förhandlingsprotokollet

hade styrelsen därvid bl. a. framhållit, att det ingalunda vore styrelsens

uppfattning, att de fastställda lönegraderna för styrelsens och förvaltningarnas

tjänstemän i alla avseenden vore riktigt avvägda. Styrelsen

hade funnit, att ändrad löneställning för åtskilliga befattningshavare vore

i och för sig i hög grad befogad, men hade ansett att frågan därom borde

få stå tillbaka med hänsyn till givna direktiv och det än mer trängande

behovet av arbetskraftsförstärkning för olika områden.

Det anförda visar, att den i motionerna berörda frågan är föremål för vederbörande

myndighets uppmärksamhet. Med framhållande härav vill lönenämnden

som sin mening uttala, att tillräckliga skäl icke synas föreligga

att beträffande ifrågavarande spörsmål föranstalta om utredning i särskild

ordning. Lönenämnden får således föreslå, att motionerna 1:331 och

II: 383 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har, såsom närmare framgår

av den i utskottets utlåtande nr 185 lämnade redogörelsen, förklarat sig

ha för avsikt att vid ett par vägförvaltningar pröva viss försöksorganisation,

innebärande en förstärkning av den för den enskilda väghållningen avsedda

personalen med ingenjörer i 25 lönegraden såsom avdelningschefer. Styrelsen

har vidare funnit lämpligt, att frågan om den nämnda personalens

löneställning upptages till övervägande först i samband med den översyn

!{ Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 183-186

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1955

av personalorganisationen som kan komma att föranledas av erfarenheterna

av den sålunda planerade arbetskraftsförstärkningen. Med hänsyn härtill

bör enligt styrelsens mening med den i förevarande motioner åsyftade utredningen

tills vidare få anstå.

Utskottet, som i sitt ovannämnda utlåtande avstyrkt det i vissa andra motioner

framförda förslaget om en särskild utredning rörande de med vägföreningarnas

verksamhet sammanhängande spörsmålen, hyser likaledes den åsikten

att tillräcklig anledning icke föreligger att till speciell behandling nu upptaga

frågan om löne- och arbetsförhållandena för den personal vid vägförvaltningarna

som är avsedd för den enskilda väghållningen. Utskottet hemställer

därför,

att motionerna I: 331 och II: 383 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 november 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Iwar Anderson, Boman, fröken Andersson, herrar Pålsson, Hesselbom, Sundelin,

Gustaf Andersson, Einar Persson, Ragnar Persson, Lodenius, Holmqvist

och Rikard Svensson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Rubbestad, Åkerström, Hoppe, Petterson

i Degerfors, Jansson i Kalix, Onsjö, Nihlfors, Löfroth, Andreasson och fröken

Äger.

551505

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.