Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående löneoch arbetsförhållandena för viss personal vid vägförvaltningarna.
1955-11-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:186, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående löneoch arbetsförhållandena för viss personal vid vägförvaltningarna.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1955
23
Nr 1S6
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
löne- och arbetsförhållandena för viss personal vid
vägförvaltningarna.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Werner m. fl. (I: 331) och den andra inom andra kammaren av herr Svensson
i Vä m. fl. (11:383), har hemställts att riksdagen, med beaktande av
vad i motionerna anförts, måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam utredning angående löne- och arbetsförhållandena för
den personal vid vägförvaltningarna som är avsedd för den enskilda väghållningen.
Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört följande.
För den enskilda väghållningen har i årets statsverksproposition av
Kungl. Maj :t föreslagits ett sammanlagt belopp av 25 500 000 kr., vilket
innebär en höjning i förhållande till innevarande budgetår. Alltsedan år
1940 har denna statliga bidragsverksamhet befunnit sig i ständig tillväxt.
Ytterligare arbetsuppgifter har knutits till verksamheten, bl. a. genom
Kungl. Maj :ts kungörelse den 20 juni 1952 angående statligt stöd till anskaffning
av maskiner och redskap för rationalisering av underhållsarbetet
å vissa enskilda vägar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i petita under
tidigare år gjort upprepade framställningar om förstärkning av personalen
för enskild väghållning. Detta har emellertid vunnit ringa gehör hos
statsmakterna. Personalbristen är, i förhållande till arbetets växande omfång,
stor. En förstärkning synes därför synnerligen angelägen, om de ansvarskrävande
arbetsuppgifterna med den enskilda väghållningen skall
kunna tillfredsställande skötas och den nu sysselsatta personalen skall kunna
beredas normala arbetsförhållanden.
Kungl. Maj:t bär i årets statsverksproposition, sjätte huvudtiteln under
punkt 3, Vägförvaltningarna: Avlöningar, föreslagit en uppräkning av denna
post med, förutom 200 000 kr. för projekteringspersonal, 880 000 kr. för
erforderlig personalförstärkning. Även om en viss del av denna förstärkning
kan tilldelas vägförvaltningarnas avdelningar för den enskilda väghållningen
synes denna, på grund av övrig utökning av personal för annan
verksamhet inom vägväsendet, icke bliva till fyllest. En ytterligare förstärkning
av personalen för enskild väghållning är därför erforderlig, om avsikten
med denna viktiga bidragsverksamhet skall kunna ledas och övervakas.
Det är icke enbart en utökning av personalen, som är nödvändig, utan
även en översyn av personalens — övervägmästare, vågmästare och biträdespersonal
— löneställning. Härom har riksdagen i skrivelse nr 391/1945 till
Konungen med anledning av ingivna motioner anfört bl. a. följande.
»Av uttalanden gjorda av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framgår ock
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1955
så att styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Enligt vad
styrelsen sålunda vitsordat hava de ledande tjänstemännen vid vägförvaltningarna
ej kunnat ägna den enskilda väghållningen tidigare avsedd uppmärksamhet,
vilket medfört att ifrågavarande för den enskilda väghållningen
anställda övervägmästare fått reda sig på egen hand i större utsträckning
än som från början varit avsett. Det torde kunna förväntas, att
om dessa förhållanden visa sig bliva bestående, förslag skall från styrelsen
framkomma om den förbättring i löneställning, som vid sådant förhållande
torde befinnas skälig.»
Sedan dess har arbetsområdet vuxit högst väsentligt i omfattning såväl
kvantitativt som kvalitativt. Sålunda kan anföras att inom ett mellansvenskt
län har övervägmästaren för de enskilda vägarna att besiktiga ett tusental
enskilda vägar med en sammanlagd längd av över 520 mil, motsvarande
70 % av de allmänna vägarna i länet. Vart femte år måste förslag uppgöras
angående storleken av det till vägunderhållet utgående statsbidraget, jämte
förslag till nödvändiga vägförbättringar, väganslutningar etc. Härtill kommer
översyn och granskning av nya vägar, läggningar i vad det gäller vägens
ändamålsenliga sträckning och kostnader ävensom att biträda med
program för anbudsgivning och granskning av anbud. Stödverksamheten beträffande
redskaps- och maskinanskaffning har tillkommit, ökat krav har
ställts på samråd med andra myndigheter, som sysslar med enskilda vägfrågor.
Det fristående s. k. planeringsbidraget har tillkommit, varjämte
iståndsättningsbidragets tillämpningsområde vidgats. Trafikutvecklingens
inverkan på olika spörsmål rörande den enskilda väghållningen, främst kanske
trafiksäkerhetsfrågor, bör ej heller glömmas bort i detta sammanhang.
Det är uppenbart, att den tjänstemannagrupp inom vägförvaltningarna,
som det här gäller, vilken fått sig anförtrodda dessa ej minst för staten ekonomiskt
viktiga och ur det allmännas synpunkter krävande uppgifter, icke
uppnått den löneställning, som uppenbarligen är motiverad av arbetets arbetsfyllda
och ansvarskrävande natur.
Visserligen kan invändas att i årets riksstat besparingsintresset utgör ett
ledmotiv. Men vad det här gäller är en liten, mycket begränsad grupp av
tjänstemän, vilken i lönehänseende lämnats efter.
Vid vägförvaltningarna finnes dessutom befattningar i 23 lönegraden för
den allmänna väghållningen. I proposition nr 241/1952 gjordes emellertid
ingen åtskillnad mellan övervägmästartjänsterna för den enskilda väghållningen
och motsvarande tjänster för de allmänna vägarna. Tjänsterna är
dock icke jämförbara. Övervägmästare för vägunderhållet på de allmänna
vägarna har icke samma förvaltningsansvar. De har ingen föredragningsskyldighet,
de har icke samma självständiga ställning som avdelningschefer
utan har i allmänhet två å tre överordnade ingenjörer, till vilka de kan hänvända
sig. Arbetsuppgifterna för övervägmästarna för den enskilda väghållningen
har dessutom, såsom ovan nämnts, efter tjänsteförteckningsrevisionen
undergått förändringar genom tillkomsten av nya arbetsuppgifter, som
ställt större krav på befattningshavarnas kvalifikationer.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statens
lönenämnd.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har inledningsvis anfört följande rörande
arbetsuppgifterna för de tjänstemän som avses i motionerna.
De arbetsuppgifter, som åvila nämnda tjänstemän, äro i stor utsträckning
av administrativ art. Deras arbete innebär i viss mån konsulentverk
-
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1055
25
samhet. Förtrogenhet med bl. a. lagen om enskilda vägar är nödvändig. Samråd
med andra civila och militära myndigheter har blivit alltmer erforderligt.
Arbetsområdet är av stor omfattning och mångskiftande. Det innefattar
direkt eller genom rådgivning projektering, väg- och brobyggnad i egen
regi och på entreprenad, vägunderhåll, maskinhållning, trafiksäkerhetsfrågoV
och organisation. Byggnadsföretagen, som tidigare i allmänhet voro av
mindre omfattning, ha under senare år ökat såväl i antal som i storlek.
Mot bakgrunden av den utveckling som sålunda ägt rum synes enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen en omprövning av personalens löneställning
vara befogad. Frågan härom anses emellertid lämpligen böra behandlas i
samband med den översyn av personalorganisationen som, enligt vad styrelsen
i yttrande över motionerna I: 278 och II: 385 framhållit, kan komma
att föranledas av erfarenheterna av den planerade utbyggnaden av arbetskrafterna
för enskild väghållning vid vissa vägförvaltningar. Styrelsen är
fördenskull av den uppfattningen, att i avvaktan på erfarenheter av omförmälda
försöksorganisation en utredning med i förevarande motioner angivet
syfte tills vidare bör anstå.
Statens lönenämnd har anfört följande.
Motionärerna hemställa på anförda skäl, att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning angående
löne- och arbetsförhållanden för den personal vid vägförvaltningarna, som
avses för den enskilda väghållningen. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse den 31 augusti 1954 med anslagsäskanden för väg- och vattenbyggnadsverket
för budgetåret 1955/56 framgår att frågan om löneställningen
för ifrågavarande personal varit föremål för förhandlingar mellan
styrelsen och civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund på grundval
av utredning och förslag från förbundets sida. Enligt förhandlingsprotokollet
hade styrelsen därvid bl. a. framhållit, att det ingalunda vore styrelsens
uppfattning, att de fastställda lönegraderna för styrelsens och förvaltningarnas
tjänstemän i alla avseenden vore riktigt avvägda. Styrelsen
hade funnit, att ändrad löneställning för åtskilliga befattningshavare vore
i och för sig i hög grad befogad, men hade ansett att frågan därom borde
få stå tillbaka med hänsyn till givna direktiv och det än mer trängande
behovet av arbetskraftsförstärkning för olika områden.
Det anförda visar, att den i motionerna berörda frågan är föremål för vederbörande
myndighets uppmärksamhet. Med framhållande härav vill lönenämnden
som sin mening uttala, att tillräckliga skäl icke synas föreligga
att beträffande ifrågavarande spörsmål föranstalta om utredning i särskild
ordning. Lönenämnden får således föreslå, att motionerna 1:331 och
II: 383 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har, såsom närmare framgår
av den i utskottets utlåtande nr 185 lämnade redogörelsen, förklarat sig
ha för avsikt att vid ett par vägförvaltningar pröva viss försöksorganisation,
innebärande en förstärkning av den för den enskilda väghållningen avsedda
personalen med ingenjörer i 25 lönegraden såsom avdelningschefer. Styrelsen
har vidare funnit lämpligt, att frågan om den nämnda personalens
löneställning upptages till övervägande först i samband med den översyn
!{ Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 183-186
26
Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1955
av personalorganisationen som kan komma att föranledas av erfarenheterna
av den sålunda planerade arbetskraftsförstärkningen. Med hänsyn härtill
bör enligt styrelsens mening med den i förevarande motioner åsyftade utredningen
tills vidare få anstå.
Utskottet, som i sitt ovannämnda utlåtande avstyrkt det i vissa andra motioner
framförda förslaget om en särskild utredning rörande de med vägföreningarnas
verksamhet sammanhängande spörsmålen, hyser likaledes den åsikten
att tillräcklig anledning icke föreligger att till speciell behandling nu upptaga
frågan om löne- och arbetsförhållandena för den personal vid vägförvaltningarna
som är avsedd för den enskilda väghållningen. Utskottet hemställer
därför,
att motionerna I: 331 och II: 383 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 november 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Iwar Anderson, Boman, fröken Andersson, herrar Pålsson, Hesselbom, Sundelin,
Gustaf Andersson, Einar Persson, Ragnar Persson, Lodenius, Holmqvist
och Rikard Svensson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Rubbestad, Åkerström, Hoppe, Petterson
i Degerfors, Jansson i Kalix, Onsjö, Nihlfors, Löfroth, Andreasson och fröken
Äger.
551505
Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.