Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en provisorisk komplettering av den praktiska lärarutbildningen.

1955-12-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:190, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en provisorisk komplettering av den praktiska lärarutbildningen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955

5

Nr 190

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en provisorisk

komplettering av den praktiska lärarutbildningen.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Arrhén (I: 298) och den andra inom andra kammaren av fröken Karlsson

och herr Nilsson i Svalöv (II: 340), har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att genom skolöverstyrelsens försorg

undersökningar för en provisorisk komplettering av den praktiska lärarutbildningen

vidtagas samt att Kungl. Maj :t sedermera för riksdagen framlägger

de förslag, som av gjorda överväganden kunna föranledas.

I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för motiveringen till

nämnda yrkande får utskottet hänvisa till motionen II: 340.

I motionerna har anförts bland annat följande.

»Kraftiga åtgärder från statsmakternas sida är otvivelaktigt av nöden för

att tillförsäkra de unga lärarna den praktiska yrkesutbildning de behöver

och ge dem utbildningen i rättan tid. Åtgärderna är så mycket mer angelägna,

som ett betydande antal lärare, vilka redan är i tjänst ute vid läroverken,

ännu icke har kunnat erhålla sin praktiska lärarutbildning.»

Orden återfinnas i prop. 209/1954 (sid. 45) och spegla onekligen ganska

uttömmande det aktuella läget på yrkesområdet. Enligt de redogörelser,

som i den nämnda propositionen lämnas, komma ämnesläraraspiranterna

att under de närmaste åren stiga från omkring 275 till inemot 450 under

1950-talets sista år. Det fastslås i samband därmed, att den nuvarande organisationen

av lärarkursanstalter är otillräcklig. Den maximala utbildningskapaciteten

vid elva högre allmänna läroverk och fyra folkskoleseminarici

(17 per läroverk och 11 per seminarium) blir 231 lärare per år (reellt 1953

endast 206). Läget förändras icke nämnvärt därav, att 1954 års riksdag

dels beslöt inrättandet från läsåret 1954/55 av en ny praktisk lärarkurs

vid statens normalskola, dels om en lärarhögskola i Stockholm, sonn eftersom

den är avsedd att börja sin verksamhet läsåret 1956/57, tidigast i slutet

av år 1957 maximalt kan lämna 60 alumner ifrån sig. Dessa åtgärder medföra

alltså en förstärkning av högst 77. Om därtill läggas de 231, vi nyss

nämnde om, få vi ett antal av 308 vid ingången av 1958, da emellej tid provårskön,

enligt uppgift i prop. 209/1954, skulle kunna beräknas till 808 för

titt 1959 stegras till 874.

Det förefaller, som om departementschefen i 1955 års statsverksproposition

resignerat inför läget. Konsekvensen borde ha krävt, att departementschefen

inriktat sig på att åtminstone fortsätta på vägen att inrätta nya

praktiska lärarkurser. Departementschefen (statsverksprop., VIII ht, p. 184)

slår sig emellertid till ro med den kurs, som av riksdagen beviljades i fjol,

samt med den likaledes då beviljade lärarhögskolan. Dessa ha dock, som

nyss nämndes, endast begränsade möjligheter alt förändra läget. Det före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955

faller som om departementschefen anslöt sig till skolöverstyrelsens ståndpunkt,

att det vore ett slöseri med arbetskraft att fortsätta med alt inrätta

nya provårsläroverk; det vore bättre att kunna välja ut de lämpligaste lärarna

som handledare för läraraspiranterna och koncentrera utbildningen

till lärarhögskolor.

Vi vill icke förneka, att denna tanke kan te sig riktig. Vi vill emellertid

påpeka, att en dylik lösning för statsverket måste bli dyrare än den

tidigare organisationen, främst därigenom att för syftets vinnande minst sju

lärarhögskolor måste organiseras utöver den redan beslutade, givetvis var

och en förbunden med krav på åtminstone viss nybyggnad. Härtill kommer

även att därigenom under den nuvarande lärarbristen ett avsevärt antal

högkvalificerade lärarkrafter undandras aktiv lärarinsats. Det väsentliga

blir likväl att så många nya lärarhögskolor näppeligen kunna tänkas stå

färdiga förrän tidigast i slutet av nästa årtionde.

Denna översikt ger alltså vid banden, att dels de åtgärder, som hittills på

den praktiska lärarutbildningens område, vidtagits, äro otillräckliga, dels

att inrättandet av lärarhögskolor visserligen må te sig acceptabelt men

att icke heller här åtgärderna inom rimlig tid ha någon effektiv verkan

för en minskning av dagens provårskö.

Det kan på sitt sätt vara lugnande, att vårt land i här berörda hänseenden

icke befinner sig i en enastående situation. Många av Europas länder ha

efter det andra världskrigets slut haft liknande svårigheter att brottas med.

0 Vad som för oss i dagens sammanhang är av vikt måste vara att få fram

någon metod, som för de studenter, som avslutat sin ämnesutbildning vid

universiteten och högskolorna, skulle möjliggöra att inom rimlig tid få den

yrkesutbildning, som är av betydelse både för dem själva och de elever, de

lia att undervisa. Av skäl, som vi ovan antytt, synes det ej vara nog att

invänta inrättandet av nya lärarhögskolor. Vi måste här räkna med ett

övergångsskede och det är för detta, vi måste konstruera en improvisation.

Denna måste uppenbarligen anknyta till det tidigare systemet med »provårsläroverk».

Elevantalet vid våra nuvarande provårsläroverk pendlar mellan C73 (högre

realläroverket å Norrmalm i Stockholm) och 1 491 (statens normalskola

i Stockholm). De städer, det här gäller, Göteborg, Lund, Malmö, Stockholm,

Umeå och Uppsala — märk väl, endast sex stycken! — kunna ur allmänmänskliga

synpunkter tänkas vara attraktiva (möjligen tillhör icke Umeå

denna kategori). Urvalet av lärarpersonalen har därför kunnat hållas på

en hög nivå. Slutsatsen skulle alltså bli, att ett läroverkskollegium i de

nämnda städerna stode kvalitativt högre än på andra skolorter.

1 själva verket torde det emellertid ligga så till, att visserligen icke varje

läroverk kan uppvisa ett lärarkollegium av samma relativa homogenitet

som ett läroverk i de nämnda städerna men likväl att i de flesta läroverk

torde finnas en eller flera ämnesrepresentanter, som stå på den vetenskapliga

och pedagogiska nivå, som man har rätt att kräva vid ett provårsläroverk.

Man skulle alltså kunna tänka sig den allmänna uppläggningen av en

utvidgad provårsverksamhet på följande sätt. Provårskandidaterna skulle

för olika ämneskombinationer hänvisas till olika läroverk. Somliga anvisades

att för fullgörandet av provår i t. ex. matematik, fysik och kemi

inställa sig vid läroverket i N„ under det att de, som hade ämneskombinationen

modersmålet plus något modernt språk, hänvisades till läroverket

i Y. Läroverken i X. och Y. skulle alltså icke i detta fall ha andra

ämnen att svara för. Det är emellertid naturligtvis också möjligt, att ett

dylikt läroverk även kunde svara för flera ämnesgrupper. För den för alla

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955

7

provårskandidatcr gemensamma undervisningen i pedagogik, psykologi, hygien,

muntlig framställning, metodik in. in. kunde en tillfällig koncentration

ske till de omnämnda sex städerna. Det kunde för övrigt bär räcka

med fem (Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala). Undervisningen

av denna art borde sedan kompletteras med att rektorerna på respektive

orter, där provårsutbildning ägde rum, delgåve aspiranterna sina erfarenheter

ur den svenska skolans vardag.

Vi ha för närvarande utöver provårsläroverken och seminarierna inte

mindre än 21 läroanstalter, som ha ett elevantal av över 1 000 samt 0, som

ligga över ett elevantal av 800. Över 700 elever ha vi i 2 läroverk och övei

600 elever, ett elevantal, som ett kort ögonblick betecknades som optimum

i en offentlig utredning för något årtionde sedan, i 3 läroverk.

Det kan naturligtvis också tänkas, att en högt förtjänt vetenskapsman

och lärare råkat få sin tjänstgöring förlagd till ett läroverk med lägre elevantal

än de här nämnda. Detta kunde föranleda en provårskurs i denne

lärares ämnen vid just det läroverket. I regel är dock elevantalet nied de

därav följande större kollegierna mera vägledande för den provisoriska

utveckling av provårsinstitutionen, som vi här åsyftat. Andra synpunkter,

som härvidlag äro av betydelse, äro också, hur respektive läroverk aro

utrustade i fråga om undervisningsmaterial samt hur rektorerna pa resp.

orter kunna bedömas lämpliga för uppgifter av denna art. Behållning av

en provårskurs har, som var och en, vilken har erfarenhet på området, toide

kunna intyga, i mycket hög grad samband med provårsledarens personlighet

och förståelse för den uppgift, som åvilar en sådan.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över de ifrågavarande

motionerna av skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har i ett den 21 mars 1955 dagtecknat yttrande anfört

följande.

Det torde knappast behöva framhållas, alt överstyrelsen sedan en följd av

år haft sin uppmärksamhet riktad på de svårigheter, som är förknippade

med frågan alt i lämplig tid ge unga lärare med avslutad teoretisk utbildning

vederbörlig praktisk yrkesutbildning. I sina petita for budgetaret 19o4/

55 framhöll överstyrelsen sålunda, att lärarkursinstitutionen — aven efter

inrättandet av den första lärarhögskolan —vore underdimensionerad, vårtor

lärarkursläroverkens antal måste utökas. Överstyrelsen har också föreslagit

åtgärder i syfte att minska de nämnda olägenheterna. Sålunda har lärarkursläroverkens

antal numera stigit från 11 till 13, sedan egentlig lärarkurs

inrättats vid statens normalskola och högre allmänna läroverket för flickor

i Malmö från den 1 juli 1954 respektive 1955. Inom överstyrelsen har även

andra åtgärder att öka den nuvarande lärarkurskapaciteten övervägts, bl. a.

att inrätta egentlig lärarkurs vid ytterligare ett eller annat högre allmän!

läroverk och att till de redan befintliga lärarkurserna hanvisa ett nagot storre

antal lärarkandidater än nu är fallet. Oberoende av de remitterade motionerna

har överstyrelsen från rektorerna vid allmänna läroverk, semmariei,

högre kommunala skolor, folkhögskolor och enskilda läroanstalter samt

skolledarna vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och i försöksdistrikt

infordrat uppgift om antalet icke-ordinarie lärare med erforderlig teoretisk

utbildning (filosofie magister eller teologie kandidat med särskild provning)

men utan praktisk lärarkurs eller provår. En sammanställning av de

inkomna uppgifterna visar, att »provårskön» är betydligt större än de tidigare

beräkningarna givit vid handen och att överstyrelsens slravan alt utoka

lärarkursanstalternas antal sålunda varit fullt befogad. De tidigare beräk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr i90 år 1955

nwrT(!nrilka bL re.doY|?®8 1 ProPositionen om den första lärarhögskolan

(1954. 20.1), visai för ar 1954 antalet 876 och för år 1955 antalet 856. Om

man bortser från sadana lärare med full teoretisk utbildning, som tjänstgör

vid skolor under överstyrelsen för yrkesutbildning eller som saknar'' anställning,

fanns det enligt de inkomna uppgifterna den 1 mars 1955 i verkligheten

1 309 lärare med erforderlig teoretisk utbildning, därav 199 med minlt

8 termineis tjänstgöringstid, 385 med 4—8 terminer samt 725 med mindre

an 4 terminers tjänstgöring.

Överstyrelsen är sålunda livligt medveten om behovet av effektiva åtgärder

for att bereda den högre skolans lärare erforderlig praktisk utbildning

Gymnasiets oerhort starka expansion under de närmaste åren understryker

ytterhgaie detta behov. Överstyrelsen har därför för avsikt att med det allra

snaraste verkställa utredning av frågan om en utökning av den praktiska

lärarutbildningen. I en dylik utredning torde de i här förevarande motioner

framhållna synpunkterna komma att tagas under övervägande. Under

sadana torhallanden torde motionärernas syfte komma att tillgodoses.

Utskottet får med anledning av de förevarande motionerna I: 298 och II:

340 erinra därom, att utskottet i samband med behandlingen av propositionen

1954:209 angående inrättande av en första lärarhögskola uttalade sig

rörande den praktiska utbildningen av ämneslärare. Utskottet framhöll därvid

i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1954: 189, att utskottet fann det

angeläget, att åtgärder vidtoges för att nedbringa den s. k. provårskön. Enligt

utskottets mening borde bland annat övervägas, om icke antalet lärarkandidater

vid de nuvarande läroverken med praktisk lärarkurs borde kunna

utökas. Härigenom torde eu icke ringa förstärkning av dessa läroverks

kapacitet i fråga om utbildning av lärare kunna komma till stånd.

Innevarande läsår uppgår antalet för ovannämnda ändamål anlitade utbildningsanstalter

till sjutton, därav tretton läroverk och fyra lolkskoieseminarier.

De senast tillkomna läroverken äro statens normalskola (kung],

brev den 4/6 1954) och högre allmänna läroverket för flickor i Malmö

(kungi. brev den 11/3 1955).

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 april 1955 hemställde skolöverstyrelse|1

_7 med förmälan bland annat, att överstyrelsen avsåge att undersöka

möjligheterna att redan höstterminen 1955 öka antalet platser för lärarkandidater

vid de läroverk och folkskoleseminarier, vid vilka egentlig lärarkurs

nu vore anordnad att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande

anordnande av praktisk lärarkurs vid ytterligare läroverk och folkskoleseminarier

från och med höstterminen 1956. Genom beslut den 17 juni

1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt skolöverstyrelsen att verkställa denna utredning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1955 har överstyrelsen

bland annat erinrat om att då de blivande lärarhögskolorna vore avsedda för

studerande, som icke halt föregående tjänstgöring, när de påbörjade sin

praktiska utbildning, måste de nuvarande icke-ordinarie lärarna få nämnda

utbildning vid utbildningsanstalter av hittillsvarande typ, att enligt en i

april 1955 verkställd utredning antalet icke-ordinarie lärare med erforderlig

teoretisk utbildning men utan praktisk lärarkurs uppginge till 1 363, samt

att ytterligare 24 lärarkandidater höstterminen 1955 heretts plats vid de nu

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955

9

anlitade lärarutbildningsanstalterna. I nämnda skrivelse har skolöverstyrelsen

härjämte framlagt förslag om vidtagande av vissa åtgärder i syfte att

höja utbildningskapaciteten dels genom att öka antalet platser vid de hittillsvarande

lärarutbildningsanstalterna, dels ock genom ianspråktagande

för ifrågavarande utbildningsändamål av ytterligare fem högre allmänna läroverk

och ett folkskoleseminarium. Skolöverstyrelsens ifrågavarande framställning

är för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Med anledning av vad i motionerna 1: 298 och II: 340 anförts och med

hänsyn till provårsköns mycket betydande omfattning vill utskottet understryka

önskvärdheten av att åtgärder vidtagas till undanröjande i görligaste

mån av de på detta område nu föreliggande svårigheterna. Utskottet anser

sig emellertid i detta sammanhang böra framhålla att vid ianspråktagande

av nya läroanstalter för praktisk lärarutbildning endast sådana synas böra

komma i fråga, som med avseende å pedagogisk ledning och tillgång på kvalificerade

lärarkrafter lämna garanti för en fullgod undervisningskvalitet

och ett utnyttjande av hela läroanstaltens kapacitet. Vid ett utvidgande av

de nu tillgängliga resurserna för den praktiska lärarutbildningen torde vidare

enligt utskottets mening en viss försiktighet vara påkallad med hänsyn

till den förefintliga lärarbristen och de särskilda påfrestningar, som

för vederbörande läroanstalts övriga verksamhet äro förknippade med anordnande

av nämnda utbildning.

Genom den av skolöverstyrelsen numera verkställda utredningen har det

i motionerna gjorda yrkandet blivit tillgodosett. Vid sådant förhållande

hemställer utskottet,

att motionerna I: 298 och II: 340 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 december 1955

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 189.

Reservation

av herr Arrhén.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr lss—190

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.