Utlåtande i anledning av väckta motioner om en provisorisk komplettering av den praktiska lärarutbildningen.
1955-12-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:190, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en provisorisk komplettering av den praktiska lärarutbildningen.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955
5
Nr 190
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en provisorisk
komplettering av den praktiska lärarutbildningen.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Arrhén (I: 298) och den andra inom andra kammaren av fröken Karlsson
och herr Nilsson i Svalöv (II: 340), har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att genom skolöverstyrelsens försorg
undersökningar för en provisorisk komplettering av den praktiska lärarutbildningen
vidtagas samt att Kungl. Maj :t sedermera för riksdagen framlägger
de förslag, som av gjorda överväganden kunna föranledas.
I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för motiveringen till
nämnda yrkande får utskottet hänvisa till motionen II: 340.
I motionerna har anförts bland annat följande.
»Kraftiga åtgärder från statsmakternas sida är otvivelaktigt av nöden för
att tillförsäkra de unga lärarna den praktiska yrkesutbildning de behöver
och ge dem utbildningen i rättan tid. Åtgärderna är så mycket mer angelägna,
som ett betydande antal lärare, vilka redan är i tjänst ute vid läroverken,
ännu icke har kunnat erhålla sin praktiska lärarutbildning.»
Orden återfinnas i prop. 209/1954 (sid. 45) och spegla onekligen ganska
uttömmande det aktuella läget på yrkesområdet. Enligt de redogörelser,
som i den nämnda propositionen lämnas, komma ämnesläraraspiranterna
att under de närmaste åren stiga från omkring 275 till inemot 450 under
1950-talets sista år. Det fastslås i samband därmed, att den nuvarande organisationen
av lärarkursanstalter är otillräcklig. Den maximala utbildningskapaciteten
vid elva högre allmänna läroverk och fyra folkskoleseminarici
(17 per läroverk och 11 per seminarium) blir 231 lärare per år (reellt 1953
endast 206). Läget förändras icke nämnvärt därav, att 1954 års riksdag
dels beslöt inrättandet från läsåret 1954/55 av en ny praktisk lärarkurs
vid statens normalskola, dels om en lärarhögskola i Stockholm, sonn eftersom
den är avsedd att börja sin verksamhet läsåret 1956/57, tidigast i slutet
av år 1957 maximalt kan lämna 60 alumner ifrån sig. Dessa åtgärder medföra
alltså en förstärkning av högst 77. Om därtill läggas de 231, vi nyss
nämnde om, få vi ett antal av 308 vid ingången av 1958, da emellej tid provårskön,
enligt uppgift i prop. 209/1954, skulle kunna beräknas till 808 för
titt 1959 stegras till 874.
Det förefaller, som om departementschefen i 1955 års statsverksproposition
resignerat inför läget. Konsekvensen borde ha krävt, att departementschefen
inriktat sig på att åtminstone fortsätta på vägen att inrätta nya
praktiska lärarkurser. Departementschefen (statsverksprop., VIII ht, p. 184)
slår sig emellertid till ro med den kurs, som av riksdagen beviljades i fjol,
samt med den likaledes då beviljade lärarhögskolan. Dessa ha dock, som
nyss nämndes, endast begränsade möjligheter alt förändra läget. Det före
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955
faller som om departementschefen anslöt sig till skolöverstyrelsens ståndpunkt,
att det vore ett slöseri med arbetskraft att fortsätta med alt inrätta
nya provårsläroverk; det vore bättre att kunna välja ut de lämpligaste lärarna
som handledare för läraraspiranterna och koncentrera utbildningen
till lärarhögskolor.
Vi vill icke förneka, att denna tanke kan te sig riktig. Vi vill emellertid
påpeka, att en dylik lösning för statsverket måste bli dyrare än den
tidigare organisationen, främst därigenom att för syftets vinnande minst sju
lärarhögskolor måste organiseras utöver den redan beslutade, givetvis var
och en förbunden med krav på åtminstone viss nybyggnad. Härtill kommer
även att därigenom under den nuvarande lärarbristen ett avsevärt antal
högkvalificerade lärarkrafter undandras aktiv lärarinsats. Det väsentliga
blir likväl att så många nya lärarhögskolor näppeligen kunna tänkas stå
färdiga förrän tidigast i slutet av nästa årtionde.
Denna översikt ger alltså vid banden, att dels de åtgärder, som hittills på
den praktiska lärarutbildningens område, vidtagits, äro otillräckliga, dels
att inrättandet av lärarhögskolor visserligen må te sig acceptabelt men
att icke heller här åtgärderna inom rimlig tid ha någon effektiv verkan
för en minskning av dagens provårskö.
Det kan på sitt sätt vara lugnande, att vårt land i här berörda hänseenden
icke befinner sig i en enastående situation. Många av Europas länder ha
efter det andra världskrigets slut haft liknande svårigheter att brottas med.
0 Vad som för oss i dagens sammanhang är av vikt måste vara att få fram
någon metod, som för de studenter, som avslutat sin ämnesutbildning vid
universiteten och högskolorna, skulle möjliggöra att inom rimlig tid få den
yrkesutbildning, som är av betydelse både för dem själva och de elever, de
lia att undervisa. Av skäl, som vi ovan antytt, synes det ej vara nog att
invänta inrättandet av nya lärarhögskolor. Vi måste här räkna med ett
övergångsskede och det är för detta, vi måste konstruera en improvisation.
Denna måste uppenbarligen anknyta till det tidigare systemet med »provårsläroverk».
Elevantalet vid våra nuvarande provårsläroverk pendlar mellan C73 (högre
realläroverket å Norrmalm i Stockholm) och 1 491 (statens normalskola
i Stockholm). De städer, det här gäller, Göteborg, Lund, Malmö, Stockholm,
Umeå och Uppsala — märk väl, endast sex stycken! — kunna ur allmänmänskliga
synpunkter tänkas vara attraktiva (möjligen tillhör icke Umeå
denna kategori). Urvalet av lärarpersonalen har därför kunnat hållas på
en hög nivå. Slutsatsen skulle alltså bli, att ett läroverkskollegium i de
nämnda städerna stode kvalitativt högre än på andra skolorter.
1 själva verket torde det emellertid ligga så till, att visserligen icke varje
läroverk kan uppvisa ett lärarkollegium av samma relativa homogenitet
som ett läroverk i de nämnda städerna men likväl att i de flesta läroverk
torde finnas en eller flera ämnesrepresentanter, som stå på den vetenskapliga
och pedagogiska nivå, som man har rätt att kräva vid ett provårsläroverk.
Man skulle alltså kunna tänka sig den allmänna uppläggningen av en
utvidgad provårsverksamhet på följande sätt. Provårskandidaterna skulle
för olika ämneskombinationer hänvisas till olika läroverk. Somliga anvisades
att för fullgörandet av provår i t. ex. matematik, fysik och kemi
inställa sig vid läroverket i N„ under det att de, som hade ämneskombinationen
modersmålet plus något modernt språk, hänvisades till läroverket
i Y. Läroverken i X. och Y. skulle alltså icke i detta fall ha andra
ämnen att svara för. Det är emellertid naturligtvis också möjligt, att ett
dylikt läroverk även kunde svara för flera ämnesgrupper. För den för alla
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955
7
provårskandidatcr gemensamma undervisningen i pedagogik, psykologi, hygien,
muntlig framställning, metodik in. in. kunde en tillfällig koncentration
ske till de omnämnda sex städerna. Det kunde för övrigt bär räcka
med fem (Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala). Undervisningen
av denna art borde sedan kompletteras med att rektorerna på respektive
orter, där provårsutbildning ägde rum, delgåve aspiranterna sina erfarenheter
ur den svenska skolans vardag.
Vi ha för närvarande utöver provårsläroverken och seminarierna inte
mindre än 21 läroanstalter, som ha ett elevantal av över 1 000 samt 0, som
ligga över ett elevantal av 800. Över 700 elever ha vi i 2 läroverk och övei
600 elever, ett elevantal, som ett kort ögonblick betecknades som optimum
i en offentlig utredning för något årtionde sedan, i 3 läroverk.
Det kan naturligtvis också tänkas, att en högt förtjänt vetenskapsman
och lärare råkat få sin tjänstgöring förlagd till ett läroverk med lägre elevantal
än de här nämnda. Detta kunde föranleda en provårskurs i denne
lärares ämnen vid just det läroverket. I regel är dock elevantalet nied de
därav följande större kollegierna mera vägledande för den provisoriska
utveckling av provårsinstitutionen, som vi här åsyftat. Andra synpunkter,
som härvidlag äro av betydelse, äro också, hur respektive läroverk aro
utrustade i fråga om undervisningsmaterial samt hur rektorerna pa resp.
orter kunna bedömas lämpliga för uppgifter av denna art. Behållning av
en provårskurs har, som var och en, vilken har erfarenhet på området, toide
kunna intyga, i mycket hög grad samband med provårsledarens personlighet
och förståelse för den uppgift, som åvilar en sådan.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över de ifrågavarande
motionerna av skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen har i ett den 21 mars 1955 dagtecknat yttrande anfört
följande.
Det torde knappast behöva framhållas, alt överstyrelsen sedan en följd av
år haft sin uppmärksamhet riktad på de svårigheter, som är förknippade
med frågan alt i lämplig tid ge unga lärare med avslutad teoretisk utbildning
vederbörlig praktisk yrkesutbildning. I sina petita for budgetaret 19o4/
55 framhöll överstyrelsen sålunda, att lärarkursinstitutionen — aven efter
inrättandet av den första lärarhögskolan —vore underdimensionerad, vårtor
lärarkursläroverkens antal måste utökas. Överstyrelsen har också föreslagit
åtgärder i syfte att minska de nämnda olägenheterna. Sålunda har lärarkursläroverkens
antal numera stigit från 11 till 13, sedan egentlig lärarkurs
inrättats vid statens normalskola och högre allmänna läroverket för flickor
i Malmö från den 1 juli 1954 respektive 1955. Inom överstyrelsen har även
andra åtgärder att öka den nuvarande lärarkurskapaciteten övervägts, bl. a.
att inrätta egentlig lärarkurs vid ytterligare ett eller annat högre allmän!
läroverk och att till de redan befintliga lärarkurserna hanvisa ett nagot storre
antal lärarkandidater än nu är fallet. Oberoende av de remitterade motionerna
har överstyrelsen från rektorerna vid allmänna läroverk, semmariei,
högre kommunala skolor, folkhögskolor och enskilda läroanstalter samt
skolledarna vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och i försöksdistrikt
infordrat uppgift om antalet icke-ordinarie lärare med erforderlig teoretisk
utbildning (filosofie magister eller teologie kandidat med särskild provning)
men utan praktisk lärarkurs eller provår. En sammanställning av de
inkomna uppgifterna visar, att »provårskön» är betydligt större än de tidigare
beräkningarna givit vid handen och att överstyrelsens slravan alt utoka
lärarkursanstalternas antal sålunda varit fullt befogad. De tidigare beräk
-
8
Statsutskottets utlåtande nr i90 år 1955
nwrT(!nrilka bL re.doY|?®8 1 ProPositionen om den första lärarhögskolan
(1954. 20.1), visai för ar 1954 antalet 876 och för år 1955 antalet 856. Om
man bortser från sadana lärare med full teoretisk utbildning, som tjänstgör
vid skolor under överstyrelsen för yrkesutbildning eller som saknar'' anställning,
fanns det enligt de inkomna uppgifterna den 1 mars 1955 i verkligheten
1 309 lärare med erforderlig teoretisk utbildning, därav 199 med minlt
8 termineis tjänstgöringstid, 385 med 4—8 terminer samt 725 med mindre
an 4 terminers tjänstgöring.
Överstyrelsen är sålunda livligt medveten om behovet av effektiva åtgärder
for att bereda den högre skolans lärare erforderlig praktisk utbildning
Gymnasiets oerhort starka expansion under de närmaste åren understryker
ytterhgaie detta behov. Överstyrelsen har därför för avsikt att med det allra
snaraste verkställa utredning av frågan om en utökning av den praktiska
lärarutbildningen. I en dylik utredning torde de i här förevarande motioner
framhållna synpunkterna komma att tagas under övervägande. Under
sadana torhallanden torde motionärernas syfte komma att tillgodoses.
Utskottet får med anledning av de förevarande motionerna I: 298 och II:
340 erinra därom, att utskottet i samband med behandlingen av propositionen
1954:209 angående inrättande av en första lärarhögskola uttalade sig
rörande den praktiska utbildningen av ämneslärare. Utskottet framhöll därvid
i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1954: 189, att utskottet fann det
angeläget, att åtgärder vidtoges för att nedbringa den s. k. provårskön. Enligt
utskottets mening borde bland annat övervägas, om icke antalet lärarkandidater
vid de nuvarande läroverken med praktisk lärarkurs borde kunna
utökas. Härigenom torde eu icke ringa förstärkning av dessa läroverks
kapacitet i fråga om utbildning av lärare kunna komma till stånd.
Innevarande läsår uppgår antalet för ovannämnda ändamål anlitade utbildningsanstalter
till sjutton, därav tretton läroverk och fyra lolkskoieseminarier.
De senast tillkomna läroverken äro statens normalskola (kung],
brev den 4/6 1954) och högre allmänna läroverket för flickor i Malmö
(kungi. brev den 11/3 1955).
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 april 1955 hemställde skolöverstyrelse|1
_7 med förmälan bland annat, att överstyrelsen avsåge att undersöka
möjligheterna att redan höstterminen 1955 öka antalet platser för lärarkandidater
vid de läroverk och folkskoleseminarier, vid vilka egentlig lärarkurs
nu vore anordnad att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande
anordnande av praktisk lärarkurs vid ytterligare läroverk och folkskoleseminarier
från och med höstterminen 1956. Genom beslut den 17 juni
1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt skolöverstyrelsen att verkställa denna utredning.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1955 har överstyrelsen
bland annat erinrat om att då de blivande lärarhögskolorna vore avsedda för
studerande, som icke halt föregående tjänstgöring, när de påbörjade sin
praktiska utbildning, måste de nuvarande icke-ordinarie lärarna få nämnda
utbildning vid utbildningsanstalter av hittillsvarande typ, att enligt en i
april 1955 verkställd utredning antalet icke-ordinarie lärare med erforderlig
teoretisk utbildning men utan praktisk lärarkurs uppginge till 1 363, samt
att ytterligare 24 lärarkandidater höstterminen 1955 heretts plats vid de nu
Statsutskottets utlåtande nr 190 år 1955
9
anlitade lärarutbildningsanstalterna. I nämnda skrivelse har skolöverstyrelsen
härjämte framlagt förslag om vidtagande av vissa åtgärder i syfte att
höja utbildningskapaciteten dels genom att öka antalet platser vid de hittillsvarande
lärarutbildningsanstalterna, dels ock genom ianspråktagande
för ifrågavarande utbildningsändamål av ytterligare fem högre allmänna läroverk
och ett folkskoleseminarium. Skolöverstyrelsens ifrågavarande framställning
är för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning.
Med anledning av vad i motionerna 1: 298 och II: 340 anförts och med
hänsyn till provårsköns mycket betydande omfattning vill utskottet understryka
önskvärdheten av att åtgärder vidtagas till undanröjande i görligaste
mån av de på detta område nu föreliggande svårigheterna. Utskottet anser
sig emellertid i detta sammanhang böra framhålla att vid ianspråktagande
av nya läroanstalter för praktisk lärarutbildning endast sådana synas böra
komma i fråga, som med avseende å pedagogisk ledning och tillgång på kvalificerade
lärarkrafter lämna garanti för en fullgod undervisningskvalitet
och ett utnyttjande av hela läroanstaltens kapacitet. Vid ett utvidgande av
de nu tillgängliga resurserna för den praktiska lärarutbildningen torde vidare
enligt utskottets mening en viss försiktighet vara påkallad med hänsyn
till den förefintliga lärarbristen och de särskilda påfrestningar, som
för vederbörande läroanstalts övriga verksamhet äro förknippade med anordnande
av nämnda utbildning.
Genom den av skolöverstyrelsen numera verkställda utredningen har det
i motionerna gjorda yrkandet blivit tillgodosett. Vid sådant förhållande
hemställer utskottet,
att motionerna I: 298 och II: 340 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 december 1955
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Närvarande: se under utlåtandet nr 189.
Reservation
av herr Arrhén.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr lss—190
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.