Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för kontoristen L.-E. Larsson från viss återbetalningsskyldighet å värnpliktslån.

1955-12-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:192, Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för kontoristen L.-E. Larsson från viss återbetalningsskyldighet å värnpliktslån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1955

1

Kr 192

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för kontoristen

L.-E. Larsson från viss återbetalningsskyldighet å

värnpliktslån.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (II: 37) har

hemställts, att riksdagen måtte befria kontoristen Lars-Edvin Larsson från

honom åliggande återbetalningsskyldighet å värnpliktslån med det belopp,

som återstår att betala efter den 1 januari 1955.

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av försvarets socialbyrå och statskontoret.

Försvarets socialbyrå har anfört följande.

De närmare omständigheterna i samband med Larssons låneansökan och

förhållandena för tid närmast därefter torde framgå av försvarets socialbyrås

här i avskrift fogade skrivelse den 14 september 1953 till överståthållarämbetet.

Genom utslag av Göteborgs rådhusrätt den 28 september 1953 i

lagsökningsmålet mot Larsson fann rådhusrätten Larsson icke hava visat

fog för sin invändning att han icke, då han undertecknade fordringshandlingen

(skuldförbindelsen för värnpliktslånet), förstod att han var skyldig

att återbetala pengarna.

I en den 21 oktober 1953 dagtecknad skrift hemställde Larsson hos Kungl.

Maj :t att bliva befriad från betalningsskyldigheten för lånet. Larssons dåvarande

ekonomiska förhållanden synas bäst framgå av härtill i avskrift fogade,

den 24 november 1953 dagtecknade, av familjebidragsnämnden i Göteborg

på av socialbyrån gjord hemställan verkställda utredning, ävensom av

här likaledes i avskrift bifogade den 1 december 1953 av Riksförsäkringsanstalten

lämnade redogörelse för de ersättningar, som utgått till Larsson.

Genom beslut den 19 mars 1954 fann Kungl. Maj:t icke skäl medgiva avskrivning

av Larssons värnpliktslån.

I syfte att erhålla en aktuell bild av Larssons nuvarande förhållanden har

familjebidragsnämnden i Göteborg på av socialbyrån gjord hemställan inkommit

med här i avskrift bifogade, den 10 november 1955 dagtecknade utredning.

Enligt socialbyråns uppfattning föreligga i ärendet icke sådana särskilda

förhållanden, som böra föranleda att värnpliktslånet i anledning av förevarande

motion avskrives.

Ur socialbyråns omförmälda skrivelse till överståthållarämbetet den 14

september 1953 må följande återgivas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 192

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1955

Vad först beträffar händelseförloppet i samband med låneansökan synes

Larssons beskrivning härav icke vara den riktiga. Av handlingarna i ärendet

framgår sålunda, att Larsson, sedan han den 20 augusti 1947 på eget initiativ

påbörjat studier vid Stockholms Tekniska Institut och till stiftelsen

Kungafonden Med folket för fosterlandet ingivit ansökan om bidrag till studiekostnaderna,

hänvisats söka kontakt med dåvarande Arbetsberedningskontoret

i Stockholm för erhållande av eventuell arbetsvärd i form av utbildning

på statens bekostnad. Med hänsyn till att Larsson enligt riksförsäkringsanstaltens

dåmera meddelade beslut för tid efter den 15 april 1947

ej ansetts ha sådan nedsättning av arbetsförmågan (ej 10 procent) på grund

av sina under militärtjänstgöring år 1945 ådragna knäskador att ersättning

enligt militärersättningsförordningen härför kunde utgå samt till att Larsson

före påbörjandet av studierna utan tvingande skäl slutat en efter militärtjänstgöringens

upphörande den 31 mars 1947 innehavd kontoristanställning,

fann emellertid arbetsvårdsmyndigheten ej skäl föreligga för beviljande

av utbildningsbidrag. Larsson hänvisades i stället att för sina studier

söka värnpliktslån, som Försvarets socialbyrå, bland annat med hänsyn till

att Larsson på grund av ådragna kroppsskador nödgats sluta sin anställning

som furir, genom beslut den 17 oktober fann skäl bevilja med 5 000 kronor.

Larssons uppgifter beträffande av härvarande assistenten Hans G. Nilsson

erhållna upplysningar om lånets karaktär synas icke kunna överensstämma

med verkliga förhållandet.

Att Larsson varit medveten om att värnpliktslån skall återbetalas torde

få anses klarlagt av att hans dels i sin låneansökan anhöll att få påbörja

amorteringen av lånet ett år efter studiernas avslutande, dels ock i skrivelse

den 26 september 1948, då han begärde att få disponera återstående lånemedel

för annat ändamål — studier vid Filip Holmqvists handelsinstitut i

Göteborg —- till vilket socialbyrån genom beslut den 6 oktober 1948 lämnade

sitt medgivande, bland annat anförde följande: »I fall försvarets socialbyrå

uppsäger detta lån nu så har Ni samtidigt hindrat mig för att fullfölja

min utbildning. I sådant fall så kan Ni ej få tillbaka några pengar från

lånet eftersom jag ej har något yrke och ej heller kan taga vilket arbete som

helst.»

Såsom stöd för uppfattningen att i sak oriktig uppfattning om värnpliktslånets

karaktär ej bibragts Larsson må vidare åberopas, att Larsson i skrivelse

den 8 juni 1950 anhöll om anstånd med återbetalningen av lånet men

ifrågasatte om det vore rätt, att han, som på grund av den ådragna skadan

dels nödgats taga avsked från sin militära anställning, dels ock gått miste

om arbetsinkomst, dessutom skulle betala 5 000 kronor för sin skolutbildning.

Av familjebidragsnämndens i Göteborgs stad häröver avgivna yttrande

framgick, bland annat, att Larsson förklarat sig vid tiden för den gjorda

framställningen ha varit nedstämd av de många årens bekymmer till följd

av ådragna kroppsskadan, att han hade värk och krampanfall i sina knän

och, när det vore som värst, knappast kunde gå, samt att han önskade få

påbörja amorteringen den 1 januari 1952 med månatliga belopp, som han

under hösten 1951 närmare önskade angiva. Socialbyrån medgav genom beslut

den 19 juli 1950, att lånet finge återbetalas med 75 kronor för månad

med början den 1 oktober 1951.

Av vad som anförts torde framgå, att Larssons numera deklarerade uppfattning

om lånets karaktär saknar stöd i tidigare upplysningar eller uppgifter.

I den i socialbyråns utlåtande åberopade skrivelsen den 24 november 1953

från Göteborgs familjebidragsnämnd upplystes bl. a. följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1955

3

Larsson hade sedan den 1 november 1950 anställning som kalkylator hos

AB Robert Ditzinger; bruttolönen syntes ha utgjort 660 kronor för månad.

Larssons hustru hade anställning hos en advokatfirma med en månadslön

av 600 kronor. Ett av hustrun upplånat kapital å 7 000 kronor hade återbetalats

med månatliga amorteringar. De upplånade medlen hade enligt uppgift

använts till inköp av andelar för 6 000 kronor i en bostadsförening, i

vars hus makarna bebodde en tvårumslägenhet. Makarna hade förtecknat

sina skulder, vilka uppgått till 3 200 kronor, inkl. resterande del av bosättningsskuld

och återstående del att erlägga å en handelsgymnasiekurs pr

korrespondens, som mannen genomgick hos Hermods.

Av den i socialbyråns utlåtande omförmälda redogörelsen från riksförsäkringsanstalten

rörande de ersättningar, som utgått till Larsson, framgår att

sjukpenning resp. livränta utgått till honom under tiden den 1 april 1947—

den 30 juni 1949, sjukpenning efter med 100 procent nedsatt arbetsförmåga

och livränta efter en med högst 25 och lägst 10 procent nedsatt arbetsförmåga,

Av den i socialbyråns utlåtande åberopade, den 10 november 1955 dagtecknade

utredningen från familjebidrags nämnden i Göteborg inhämtas följande.

Enligt uppgift från AB Robert Ditzingers stockholmskontor är låntagarens

månadslön sedan 1/8 1955 850 kronor; den var vid årsskiftet 750 kronor.

Under 1954 var låntagaren sjuk 69 dagar, under 1955 hittills 5 sjukdagar.

Lön vid sjukdom utgår efter sjukkassans normer.

Från Riksförsäkringsanstalten har inhämtats att låntagaren sedan den

30 juni 1949 icke uppburit någon ersättning därifrån.

Låntagarens hustru har den 15 februari 1955 slutat sin anställning hos

advokat. Hennes månadslön var 600 kronor. Enligt advokaten står fru

Larssons plats öppen för henne. Ingen överenskommelse om återanställning,

men när barnet vuxit upp kan det tänkas, att hon kommer tillbaka. Sedan

hon slutat har hon hjälpt till tre kvällar och när deklarationsarbetet och

redovisningar för dödsbon etc., som hon känner väl till, kommer i början på

nästa år skall hon försöka hjälpa till en tid, varunder en syster till henne

skulle sköta barnet. Det är synd om hennes man — »vemodigt se honom, han

är svag». Enligt uppbördsverket har å hennes preliminärskattsedel vid första

uppbördsterminen inbetalats 100 kronor, därefter har anteckning gjorts om

att hon i fortsättningen ämnar förbli hemmafru.

Enligt uppgift från vederbörande pastorsämbete har i makarnas äktenskap

den 22 mars 1955 fötts en dotter.

Makarna ha av inkomstkällan tjänst sist taxerats enligt nedan:

Mannen: 1954 1955

Br ................... 8 313:— 8 401: —

St ...................... 7 216:— 7 290: —

K........................... 8 070: — 8 140: —

Hustrun: 1954 1955

Er ..................... 6 995: — 6 300: —

St ............... 5 710:— 5 150: —

K ..................... 6 330:— 5 790: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1955

När låntagarens förhållanden år 1953 sist voro föremål för undersökning

bodde han i en fastighet tillhörig en bostadsförening, i vilken hans hustru

inköpt andelar för 6 000 kronor. Enligt Uppbördsverket har låntagaren den

4 februari 1954 flyttat till annan stadsdel. Vid samtal med hustrun till ordföranden

i nämnda förening har erfarits, att dessa makar för 6 000 kronor

plus gjorda amorteringar inköpt låntagarens hustrus andelar i föreningen

och nu bebo låntagarens förra tvårumslägenhet. Denna, som är rätt stor, 56

kvm, kostar nu inalles 167 kronor för månad. Den så att säga insatsen för

lägenheten är relativt hög, enär andelarna i föreningen från början ägts av

en byggmästare, som gjorde konkurs. Låntagaren hade genom bostadsförmedlingen

erhållit en tvårumslägenhet i en H.S.B.-fastighet, men hans nya

lägenhet torde icke vara så stor som hans förra. Orsaken till att låntagaren

flyttade var icke känd. Det uppgavs, att han »hade dålig mage och magsår

— kunde ligga flera veckor — även å Sahlgrenska».

Det är nämnden bekant, att låntagaren, sedan intagningen 1949 å Sahlgrenska

sjukhusets neurologiska avdelning, varit intagen å detta sjukhus

26—30/11 1953 och 8—16/7 1954 för bukbesvär och misstänkt blindtarm.

Vid senaste tillfället hade han även haft besvär från knäna.

Enligt uppgift från en HSB:s Bostadsrättsförening har låntagaren i en

bostadsrättslägenhet om två rum och kök insatt ca 1 640 kronor. Månadsavgiften

inklusive bränsletillägg är ca 170 kronor.

I nämndens yttrande 24/11 1953 omnämndes, att låntagaren hade att betala

å en handelsgymnasiekurs hos Hermods. Institutet har meddelat, att

låntagaren år 1951 tecknat sig för en merkantil-teknisk gymnasiekurs. Den

ändrades i januari 1952 till en handelsgymnasiekurs på folkskolans grund.

Låntagaren har icke läst mycket på denna (och föregående) kurs. Sista

gången låntagaren sände in lösningar var i juli 1954. Han har betalat hela

kursen med 1 391 kronor, därvid sista inbetalningen skedde under mars månad

detta år.

Statskontoret, som tagit del av från socialbyrån erhållna handlingar

rörande ifrågavarande låneärende, har icke funnit anledning föreligga

för ett medgivande till avskrivning av lånet. Spörsmålet om lånets avskrivning

har icke synts ämbetsverket ha kommit i annat läge än då ärendet

den 19 mars 1954 var föremål för Kungl. Maj:ts prövning och framställningen

härom lämnades utan bifall.

Utskottet. Rörande de närmare omständigheterna i samband med Larssons

låneansökan och förhållandena för tiden därefter får utskottet hänvisa

till de ovan intagna redogörelserna i ämnet; av dessa framgår även makarna

Larssons ekonomiska omständigheter.

Såsom utredningen ger vid handen, har frågan om befrielse för Larsson

från återbetalningsskyldighet å ifrågavarande värnpliktslån varit föremål

för Kungl. Maj :ts prövning. I utlåtande över en av Larsson i oktober 1953

gjord ansökan om befrielse från betalningsskyldighet anförde försvarets

socialbyrå under hänvisning till makarna Larssons ekonomiska förhållanden,

att en avskrivning av statsverkets fordran å honom icke syntes böra

ifrågakomma. Även överståthållarämbetet avstyrkte framställningen med

hänsyn till Larssons ekonomi. Genom beslut den 19 mars 1954 avslog Kungl.

Maj :t framställningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 192 år 1955

5

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då — såsom de nu hörda

myndigheterna även ansett — några nya omständigheter icke tillkommit,

som skulle kunna motivera ett eftergivande av betalningsskyldigheten för

Larsson, hemställer utskottet,

att motionen II: 37 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 december 1955

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

Leander, Boman, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Sundelin,

Gustaf Andersson, Einar Persson, Erik Svedberg, Axel Andersson,

Holmqvist och Rikard Svensson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Ståhl, Rubbestad, Åkerström,

fröken Elmén, herrar Persson i Växjö, Nihlfors, Svensson i Alingsås, Gustafsson

i Stockholm, Cassel, Hansson i Skegrie, Blidfors, Löfroth, Almgren

och Hjalmarson.

651821 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.