Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för begränsande av statsverksamheten m. m. och om en allmän översyn av den civila och militära statsförvaltningen.

1955-12-06 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:193, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för begränsande av statsverksamheten m. m. och om en allmän översyn av den civila och militära statsförvaltningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

1

Nr 193

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för

begränsande av statsverksamheten m. m. och om en

allmän översyn av den civila och militära statsförvaltningen.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ewerlöf m. fl. (I: 241) och den andra inom andra kammaren av herr

Hjalmarson m. fl. (11:375), har hemställts, att riksdagen måtte a) uttala

att planmässiga åtgärder i syfte att begränsa statsverksamheten och dämpa

riskerna för nya utgiftsstegringar enligt dess mening är ofrånkomliga

samt att målsättningen därvid bör vara en sänkning av de sammanlagda

löpande utgifterna utanför försvarets, folkpensionernas och barnbidragens

område; b) anhålla att Kungl. Maj:t tillkallar en deputation

ur riksdagen med uppgift dels att bistå vid fastställandet av schematiska

besparingsnormer, avsedda att bilda underlag för begränsnings- och besparingsarbetet

inom statsverksamhetens olika grenar, samt dels att deltaga

i prövningen av framkomna förslag, som kan medföra besparingar på både

drift- och kapitalbudget.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Gustaf Elof sson och Herbert Hermansson (I: 338) och den

andra inom andra kammaren av herrar Adolfsson och Ericsson i Näs

(11:365), hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om en allmän översyn av förvaltningen, den civila såväl som

den militära, i överensstämmelse med motionernas syfte.

Beträffande motiveringen för de framställda förslagen får utskottet hänvisa

till motionerna I: 241 och II: 365.

Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning har utlåtanden

avgivits över motionerna 1:241 och 11:375 av statskontoret, statens organisalionsnumnd,

statens sakrevision och riksräkenskapsverket samt över

motionerna I: 338 och II: 365 av statskontoret, statens organisationsnämnd,

statens sakrevision (gemensamt med utlåtandet över motionerna I: 241 och

11:375) och försvarets civilförvaltning. Ifrågavarande utlåtanden finnes

fogade såsom bil. A—G vid detta utlåtande.

Bihung till riksdagens protokoll 1955. 6 saml. Nr 193

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

Utskottet. De nu väckta motionerna är i allt väsentligt av samma innebörd

som de vid 1952, 1953 och 1954 års riksdagar väckta s. k. besparingsmotionerna.

Såvitt utskottet kunnat finna, har sedan utskottet senast hade att taga

ställning till de hithörande problemen intet inträffat som kan ge utskottet

anledning till ett ändrat ståndpunktstagande härvidlag. I vad motionerna

tar sikte på begränsningen av de statliga arbetsuppgifterna finner sig utskottet

sålunda i likhet med flertalet av de hörda myndigheterna böra peka på

den verksamhet i syfte att nå förenklingar och besparingar, som sedan länge

utövas av främst statens sakrevision och statens organisationsnämnd. Såsom

utskottet senast i fjol underströk, är det vidare ytterst en avvägningsfråga,

i vilken omfattning och med vilken styrka besparings- och rationaliseringsarbetet

bör bedrivas. Utskottet vill i detta sammanhang än en gång framhålla,

att utskottet inte finner tanken på en generell besparingsnorm såsom

utgångspunkt för vidtagande av begränsningar i statsverksamheten acceptabel.

Inte heller kan utskottet finna sannolikt att en särskild budgetdeputation

skulle kunna fylla någon verklig funktion, när det gäller planering

av budgetarbetet. Ett förhandsbedömande från riksdagens sida av aktuella

besparingsnormer eller anslagsäskanden, på sätt i motionerna 1:241 och

11:375 förordats, synes utskottet varken lämpligt eller motiverat.

I övrigt finner sig utskottet i tillämpliga delar kunna hänvisa till innehållet

i sina tidigare i ämnet avgivna utlåtanden, nämligen nr 205 vid 1952

års riksdag, nr 191 och 192 vid 1953 års riksdag samt nr 173—175 vid 1954

års riksdag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 241 och II: 375 samt I: 338 och II: 365

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 december 1955

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

Leander, Boman, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Sundelin,

Gustaf Andersson, Einar Persson, Erik Svedberg, Axel Andersson,

Holmqvist och Rikard Svensson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Ståhl, Rubbestad, Åkerström,

fröken Elmén, herrar Persson i Växjö, Nihlfors, Svensson i Alingsås, Gus
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

3

tafsson i Stockholm, Cassel, Hansson i Skegrie, Blidfors, Löfroth, Almgren

och Hjalmarson.

Reservationer

1) av herrar Boman, Sundelin, Axel Andersson, Ståhl, fröken Elmen, herrar

Nihlfors och Löfroth, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan

hort ha följande lydelse:

»Enligt en allmänt accepterad uppfattning har den statliga beskattningen

nu nått en sådan höjd, att statsmakterna i dagens läge hör se som en av

sina mest angelägna uppgifter att genomföra en sänkning av skattetrycket.

Skattesänkningen, som får ske successivt, kan bortsett från disposition av

föreliggande budgetöverskott åstadkommas på huvudsakligen två vägar.

För det första bör statsmakterna vid planeringen av statens verksamhet på

något längre sikt räkna med att en del av de inkomststegringar för statskassan,

som kan väntas uppstå på grundval av den normala framstegstakten

i samhället, disponeras för genomförande av effektiva skattesänkningar.

Den andra vägen att åstadkomma möjligheter för en reducering av skattetrycket

är en ökad rationalisering och ekonomisering av statsverksamheten.

I de föreliggande motionerna har huvudsakligen sistnämnda spörsmål tagits

upp till behandling.

Frågan om ökad rationalisering och effektivisering inom statsförvaltningen

har de senaste åren upprepade gånger förts på tal och i anledning

av väckta motioner även varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Krav

har härvid rests på en allmän översyn av statsförvaltningen, den civila såväl

som den militära. Riksdagen har emellertid hittills avstyrkt motionsyrkanden

i denna riktning med motiveringen att det redan finns organ —

sakrevisionen och organisationsnämnden —- som har att granska den statliga

verksamheten i syfte att nå förenklingar och rationaliseringar. Såsom

i motionerna I: 338 och II: 365 framhållcs, kan emellertid de resultat, som

hittills nåtts på denna väg, icke sägas vara tillräckliga. Åtskilliga brister i

förvaltningseffektiviteten synes kvarstå och har även i olika sammanhang

påtalats. Utskottet hyser därför uppfattningen alt åtgärder att stärka besparings-

och rationaliscringsarbetet inom förvaltningen är påkallade. Till

en början bör undersökas om inte på vissa områden större effekt av de centrala

rationaliseringsorganens verksamhet kan nås genom en sammanslagning

med vidgade möjligheter till central rådgivning. Erforderlig sakkunskap

från näringslivet hör härvid stå till förfogande i större omfattning än

med hittillsvarande resurser kunnat ske. Utskottet hänvisar här till det förslag

om ett förstärkt besparingsorgan, som framlagts av 1949 års rationaliseringsutredning

(SOU 1950:8). Detta förslag kan göras till föremål för

ytterligare överarbetning. Ur ekonomisk synpunkt synes vidare ett sammanförande

av vissa statliga verk och inrättningar samt av deras arbetsupp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

gifter eller delar därav böra eftersträvas; i andra fall bör det fortlöpande

rationaliseringsarbetet stärkas genom vidgade möjligheter till decentralisering.

I motionerna I: 241 och II: 375 har förslag väckts om tillskapande av en

parlamentarisk instans med uppgift att verka för begränsningar i statsverksamheten

genom att fastställa riktlinjerna för de olika förvaltningarnas

besparingsprogram och deltaga i prövningen av de konkreta besparingsförslag,

som i anslutning härtill färdigställes av förvaltningarna. Denna instans

skulle utgöras av en särskild budgetdeputation av riksdagsledamöter

främst ur de budgetbehandlande utskotten — varvid olika meningsriktningar

skulle vara företrädda -— under ordförandeskap av en representant

för finansdepartementet. Utskottet är tveksamt om ändamålsenligheten i

denna metod. Det i samma motioner väckta förslaget att vederbörande myndigheter

bör anmanas att som alternativ till sina ordinarie äskanden förbereda

förslag om en begränsning i sin verksamhet i syfte att möjliggöra en

sänkning av anslagen kan möjligen användas i ett speciellt krisläge, men i

övrigt förefaller denna metod utskottet vara av mindre praktiskt värde.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:241 och

II: 375 samt med bifall till motionerna I: 338 och II: 365, i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om dels en undersökning

i syfte att stärka det statliga besparings- och rationaliseringsarbetet,

dels ock en allmän översyn av förvaltningen, den

civila såväl som den militära, i kostnadsminskande syfte.»

2) av fröken Andersson, herrar Cassel och Hjahnarson, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Som i motioner icke endast till innevarande års riksdag utan även åren

1952, 1953 och 1954 understrukits står den svenska folkrepresentationen

inför de problem ett ständigt stigande statligt utgiftsläge med nödvändighet

skapar. Dessa problem är av statsfinansiell, konjunkturpolitisk och allmänt

skattepolitisk natur. I detta senare avseende rör det sig om utrymmet både

för en omedelbar, något så när tillfredsställande skattesänkning och för

en mera långsiktig politik, som syftar till att undan för undan vidga området

för den enskildes förfogande över den egna arbetsförtjänsten.

Utskottet ansluter sig till de huvudlinjer för ansträngningarna att sänka

det statliga utgiftsläget som redovisas i motionerna I: 241 och II: 375. Det

vill än ytterligare framhålla nödvändigheten av att förutsättningarna skapas

för de behövliga och möjliga om prövningarna i detta syfte och anser

därför att riksdagen dels bör i ett allmänt uttalande markera sin beslutsam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

5

het att därvidlag göra sin insats och dels bör anhålla att praktiska former

för denna tillskapas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:241 och

II: 375 samt i anledning av motionerna I: 338 och II: 365,

a) uttala att planmässiga åtgärder enligt riksdagens

mening är ofrånkomliga i syfte att sänka det statliga utgiftsläget

samt ytterligare rationalisera den statliga verksamheten

;

b) anhålla att Kungl. Maj:t tillkallar en deputation ur

riksdagen med uppgift att dels bistå vid fastställandet av

schematiska besparingsnormer, avsedda att bilda underlag

för begränsnings- och besparingsarbetet inom statsverksamhetens

olika grenar, dels ock deltaga i prövningen av framkomna

förslag, som kan medföra utgiftsminskningar på

både drift- och kapitalbudgeten.»

3) av herrar Näsgård, Pålsson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka ansett

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Såsom i de likalydande motionerna I: 338 och II: 365 samt likalydande

motionerna I: 241 och II: 375 anföres, har statens utgifter under senare år

ökats i betydande utsträckning. Den utvidgning av den statliga verksamheten,

som ligger bakom denna utgiftsökning, har enligt utskottets mening

medfört avsevärda förbättringar och möjliggjort nödvändiga sociala reformer

av betydelse för hela folket. Men det synes även ostridigt, att statsapparatens

ansvällning gått i snabbare takt än ökningen av resurserna. Utskottet

delar den i motionerna anförda synpunkten, att förvaltningsapparaten

i vårt land vuxit till en omfattning, som tyder på en viss överorganisation,

och att behov föreligger av en anpassning till den moderna tidens krav och

möjligheter. I nuvarande läge med hårt skattetryck är det enligt utskottets

mening synnerligen angeläget att söka åstadkomma en rationalisering av

statsapparaten, så alt om möjligt en effektivisering av statsförvaltningen

kan uppnås och därmed också besparingar, vilka kan öppna vägen för

skattesänkningar liksom för utvidgad social reformverksamhet.

I de ovannämnda motionerna 1: 338 och II: 365 framhålles, att ärendenas

behandling i ämbetsverken inte är tillfredsställande ur rationalitets- och

effektivitetssynpunkt. Betydande förenklingar och därmed större effektivitet

borde kunna vinnas i de statliga institutionernas inre organisation. Men

det synes, såsom motionärerna understryker, vara av ännu större betydelse

att inom statsförvaltningen, den civila såväl som den militära, de olika

verkens arbetsuppgifter väges mot varandra. Ur ekonomisk och rationell

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

synpunkt torde sammanförande eller centralisering av vissa verk och inrättningar

samt av deras arbetsuppgifter eller delar därav kunna medföra

betydande fördelar samt avsevärt större möjligheter att ekonomiskt och

rationellt utnyttja moderna organisationsformer och modernare bokföring

(hålkort etc.). I åtskilliga andra fall bör emellertid stora fördelar kunna

vinnas genom delegering eller decentralisering av beslutanderätt från högre

till lägre befattningshavare. Åtskilliga ärendegruppers handläggning bör,

såsom motionärerna framhåller, kunna flyttas från centralt organ till

organ på länsstadiet eller annan institution, även kommunala sådana.

Åtskilliga åtgärder har inom statsförvaltningen vidtagits för åvägabringande

av besparingar och rationalisering, men trots detta finns det enligt utskottets

mening ytterligare besparingsmöjligheter, vilka måste tillvaratagas.

Att sa är förhållandet, framgår också av de rcmissutlåtanden, som avgivits

over motionerna. Statens sakrevision framhåller t. ex. i sitt yttrande, »att

alltjämt många möjligheter torde föreligga till besparingar och rationalisering

inom statsförvaltningen».

Inom statens organisationsnämnd pågår för närvarande eu kartläggning

av de olika verkens och myndigheternas arbetsuppgifter och verksamhet.

Dessa organisationsundersökningar är enligt utskottets mening av stor betydelse.

I motionerna 1:338 och 11:365 har ifrågasatts, om inte statens

organisationsnämnd borde omorganiseras på sådant sätt, att sakkunskap

från förvaltningen inom näringslivet där på ett bättre sätt kunde tillgodogöras.

Nämnden äger visserligen enligt gällande instruktion att vid behov

anlita särskilda sakkunniga, t. ex. expertis från näringslivet. Det vore dock

enligt utskottets mening värdefullt, om sådan sakkunskap mera kontinuerligt

kunde stå till organisationsnämndens förfogande. Utskottet delar därför

motionärernas uppfattning, att denna fråga bör prövas.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att av den statliga verksamheten

kräva så god rationalitet som möjligt. I våra dagars samhälle måste

helt naturligt den statliga verksamheten vara av betydande omfattning, och

det kan förutsättas, att densamma för framtiden kommer att öka ytterligare.

Därmed skärpes också kravet på rationalitet och effektivitet. Initiativ

till större effektivitet i en myndighets verksamhet liksom till möjlig begränsning

av viss verksamhet och sammanslagning av vissa institutioner

eller omorganisering av verksamheten måste, såsom statens sakrevision

understrukit i sitt yttrande, komma utifrån, d. v. s. från ett fristående organ.

Dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet, herr Sköld,

förklarade sig i en interpellationsdebatt i andra kammaren den 25 februari

i ar välvilligt inställd till tanken på att en besparingsutredning skulle tillsättas.

Utskottet delar denna uppfattning och förordar, att en parlamentarisk

kommitté med representanter för de politiska partierna och näringsliv!

tillsättes med uppdrag att företaga en sådan allmän översyn av förvalt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

7

ningen, som föreslagits i motionerna 1:338 och 11:365. De statliga utgifterna

bestämmes, såsom statens sakrevision framhållit i sitt yttrande, till

största delen efter politiska bedömanden, vilket enligt utskottets mening talar

för, att översynen bör anförtros åt eu parlamentarisk kommitté. Den

organisationsundersökning, som statens organisationsnämnd inom snar

framtid beräknas ha slutfört, bör enligt utskottets mening ge värdefulla

hållpunkter för en sådan översyn.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 241 och

11:375 samt med bifall till motionerna 1:338 och 11:365,

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allmän översyn

av förvaltningen, den civila såväl som den militära, i överensstämmelse

med vad i sistnämnda motioner anförts.»

STATSKOXTORET

Till Riksdagens statsutskott.

Bil. A.

Genom remiss den 2 november 1955 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret

alt avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över

två inom riksdagen väckta likalydande motioner, 1: 241 och II: 375,. om åtgärder

för begränsande av statsverksamheten in. m. I anledning härav får

ämbetsverket anföra följande.

Statskontoret får erinra, att ämbetsverket denna dag avgivit yttrande över

likalydande motioner, I: 338 och II: 365, angående en allmän översyn av

den civila och militära statsförvaltningen. Vad i yttrandet anförts synes i

allt väsentligt äga giltighet även å nu ifrågavarande motioner, varför statskontoret

tillåter sig hänvisa till de synpunkter, som i yttrandet anlagts å

föreliggande spörsmål. Härutöver må följande framhållas.

I motionerna föreslås, att vederbörande myndigheter borde anmanas alt

i samverkan med respektive departement — som alternativ till ordinarie

äskanden — förbereda förslag om en begränsning i verksamheten, som

skulle möjliggöra en besparing med procentsats, som fastställts för varje

huvudgren av statsverksamheten. Någon sänkning av utgifterna lör försvaret,

folkpensionerna och barnbidragen har dock icke ansetts kunna ske.

Arbetet borde inriktas så, att de egentliga löpande statsutgifterna, under

förutsättning av oförändrat löne- och prisläge, kunde nedräknas. Med anledning

härav må framhållas, att enligt från finansdepartementet utfärdade

direktiv beträffande petitaarbetet för nästkommande budgetår alternativa

program borde upprättas för anslagsäskanden av investeringsliknande

natur, innebärande bl. a. en nedskärning med It) respektive 20 procent av

investeringsverksamheten i förhållande till den för budgetåret 1955/56

medgivna investeringsvolymen. Enligt statskontorets mening lärer kunna

förutses, all liknande direktiv komma alt utfärdas även i vad gäller löpande

utgifter, då så befinnes påkallat. Vissa myndigheter ha för övrigt tidigare

ålagts att i petitaframställningen nedskära utgifterna för avlöningar till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

icke-ordinarie personal med visst procenttal. Framhållas må dock, att myndigheterna

ha att fullgöra dem instruktionsenligt åvilande arbetsuppgifter.

Inom ramen för gällande instruktioner lära endast begränsade möjligheter

föreligga för en reducering av de löpande statsutgifterna.

I motionerna har vidare ansetts, att Kungl. Maj:t borde tillkalla en deputation

ur riksdagen med uppgift att bistå vid fastställandet av schematiska

besparingsnormer samt att deltaga i prövningen av framkomna förslag, som

kunde medföra besparingar på drift- och kapitalbudgeten. Statskontoret är

av den principiella uppfattningen, att Kungl. Maj:t på föredragning av vederbörande

departementschef bör för riksdagen framlägga förslag till anslagsäskanden,

vilka därefter i vederbörlig ordning prövas och avgöras av

riksdagen. Ett förhandsbedömande från riksdagens sida av aktuella besparingsnormer

eller av anslagsäskanden, på sätt motionärerna förordat, kan

ämbetsverket icke finna påkallat.

I anslutning till vad sålunda anförts, kan statskontoret icke finna, att

motionerna böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarierna Kull och Sjönell samt t. f. statskommissarierna Lindblad

och Rudhe. Stockholm den 10 november 1955.

Elof Jerdenius

E■ Lundh / Gösta Widén

S TA TENS ORGA NIS A TION SNÄMND Bil. B.

Riksdagens statsutskott

Riksdagshuset

STOCKHOLM

Genom nådig remiss den 2.11.1955 anbefalld att till utskottet inkomma

med yttrande över inom riksdagen väckta motioner I: 241 och II: 375 om

åtgärder för begränsande av statsverksamheten m. m. får statens organisationsnämnd

anföra följande.

Motionärerna föreslå att, sedan vissa utgifter skilts ut, på samtliga andra

områden vederbörande myndigheter borde anmanas att i samverkan med

sina depaitement som alternativ till sina ordinarie äskanden — förbereda

förslag om en begränsning i sin verksamhet, som skulle göra en

sänkning av äskandena möjlig med en procentsats, som fastställts för varje

huvudgren av statsverksamheten. Den egentliga uppgiften för de olika

lörvaltningarna skulle vara att konkret visa vilka fördelar respektive nackdelar

för allmänheten en sådan begränsning skulle medföra. Motionärerna

föreslå vidare, att för fastställande av riktlinjerna för begränsningen av

verksamheten och deltagande i prövningen av de konkreta besparingsförslagen

borde lämpligen en särskild deputation tillskapas. Till medlemmar

i deputationen borde kallas riksdagsledamöter, varvid borde vara angeläget

att olika meningsriktningar bleve på ett ansvarigt sätt företrädda. Prövningen

av besparingsförslagen borde ske under ledning av en företrädare för

finansdepartementet, som kunde fungera som ordförande i delegationen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

9

Enligl organisationsnämndens mening torde, när frågor uppkommit om

att tillföra verk och myndigheter nya arbetsuppgifter, kostnaden för arbetsuppgifternas

utförande icke alltid ha varit i tillräcklig grad klargjord för

de beslutande myndigheterna. Det är troligt att statsförvaltningen i många

fall skulle besparats icke oväsentligt detaljarbete, om de beslutande myndigheterna

haft bättre möjlighet att bedöma konsekvenserna för förvaltningsorganens

arbete av nya författningar och andra föreskrifter. En successiv

undersökning av möjligheterna att begränsa vissa verksamheter

torde därför vara välbehövlig. En begränsning av verksamheterna torde

emellertid medföra sådana konsekvenser som sänkning av standarden,

minskad service åt allmänheten, eftergifter i fråga om »millimeterrättvisa»

vid fördelning av bidrag o. d., minskad kontroll m. in. Allt detta är frågor

av ej blott ekonomisk och organisatorisk utan i hög grad även politisk natur.

En parlamentarisk medverkan vid en prövning av verksamheterna

torde därför vara önskvärd. Nämnden ställer sig emellertid mycket tveksam

till möjligheten att komma till ett resultat genom en parlamentarisk

kommitté med uppgift att snabbutreda frågorna. En schablonartad nedskärning

med t. ex. en viss procentsats av anslagen inom ett bestämt område

kan framtvinga ett oekonomiskt arbetssätt och åsamka staten förluster

på andra områden. Tidigare försök med schablonartad nedskärning av

anslag torde icke heller ha givit tillfredsställande resultat. För sin bedömning

måste därför kommittén till sitt förfogande ha detaljerade kalkyler

beträffande vilka kostnader de arbetsuppgifter draga, som föreslås till

indragning. Därjämte är det nödvändigt att det utförligt klargöres vilka

konsekvenser en begränsning av arbetsuppgifterna kommer att få. Endast

härigenom ges möjlighet för kommittén att bedöma huruvida värdet av arbetsresultatet

uppväger de kostnader, som arbetsuppgifternas bibehållande

åsamkar statsverket. För att få fram dessa uppgifter fordras emellertid systematiska

och tidskrävande undersökningar.

I motionerna föreslås, att det bör undersökas huruvida icke större effekt

av de centrala rationaliseringsorganens verksamhet kan nås genom en sammanslagning

med vidgade möjligheter till central rådgivning.

Organi sa tionsnämnden anser, att starka skäl tala mot en sådan sammanslagning.

Skälen härför framgå närmare av det av nämnden den 10.4.1953

avgivna utlåtandet över motionen II: 269 1953 om effektivisering av besparings-

och rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen m. in., vilket utlåtande

i avskrift bifogas.1

Motionärerna föreslå vidare, att statsförvaltningens olika grenar böra beredas

ökade möjligheter att anlita utomstående rationaliseringsexpertis.

Nämnden biträder motionärernas uppfattning på denna punkt, då ett genomförande

av deras förslag skulle medföra, att rationaliseringsverksamhelen

kunde bedrivas i snabbare takt. Genom sin samlade erfarenhet och

överblick av statsförvaltningen och sin mångåriga erfarenhet av administrativt

rationaliseringsarbete torde organisationsnämnden i allmänhet ha de

bästa möjligheterna att bistå verken med rationaliseringsexpertis. Med hänsyn

till storleken av statsförvaltningen inom vilken nämnden har att arbeta

äro nämndens resurser mycket blygsamma jämförda med de resurser motsvarande

organ inom näringslivet vanligen utrustats med. Det är därför

i Itär ej medtaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

ofrånkomligt, att det dröjer lång tid innan en första genomgång av förvaltningen

hinner verkställas. Det har heller icke varit möjligt att i önskvärd

omfattning tillgodose de önskemål om rationaliseringshjälp, som från olika

håll inom statsförvaltningen under de senaste åren riktats till nämnden.

Om det skall bli möjligt för nämnden att i enlighet med motionärernas förslag

lämna ökad rationaliseringshjälp till statsförvaltningen och bedriva

rationaliseringsverksamheten i snabbare takt, är det nödvändigt, att nämnden

ges ökade resurser. Speciellt angeläget är det att nämnden ges möjlighet

att till sig knyta flera ledande organi sationsexperter än vad nu är fallet.

I detta ärendes handläggning ha deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,

ledamöterna Aste, Björck, Fahlander, Eugen Olsson, tillika föredragande,

Göran Petterson och Ståhl.

Stockholm den 17 november 1955

STATENS ORGANISATIONSNÄMND

C. Tarras Sällfors

/ B. Samuelsson

STATENS SAKREVISION Bil. C.

Till Riksdagens statsutskott

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 2 november 1955 har statens sakrevision

anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över de

inom riksdagen väckta likalydande motionerna nr 1:241 och 11:375 om

åtgärder för begränsande av statsverksamheten m. m. samt nr 1:338 och

11:365 om en allmän översyn av den civila och militära statsförvaltningen.

De i motionerna berörda frågorna och till dessa angränsande problem

ha under de senaste åren vid upprepade tillfällen och i olika sammanhang

varit uppe till behandling varvid sakrevisionens yttrande i flera

fall inhämtats. Sakrevisionen kan konstatera att de i motionerna framlagda

iakttagelserna och synpunkterna på möjligheterna att begränsa

statsutgifterna i viss mån bekräftas av de erfarenheter revisionen vunnit

i sin verksamhet. Obestridligt är att, trots de inom statsförvaltningen

vidtagna åtgärderna för åvägabringande av besparingar och rationalisering,

ytterligare besparingsmöjligheter finnas, vilka böra tillvaratagas. Besparingsarbetet

är dock, som sakrevisionen framhållit i sitt yttrande till

statsutskottet över två likalydande motioner till 1952 års riksdag (nr I: 246

och II: 433) om en begränsning av de statliga arbetsuppgifternas omfång

i besparingssyfte in. m., förknippat med ofta ingående och tidsödande undersökningar.

Det må erinras om att revisionen i sagda yttrande uttalade

som sin uppfattning, att det enligt dess erfarenhet icke vore möjligt

att snabbt vinna resultat, som kunde ha annat än begränsad betydelse för

statsutgifternas omfattning, enär de stora utgiftsposterna grundades på

politiska överväganden och varken tillfälliga besparingsberedningar, per
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

11

inanenta besparings- och rationaliseringsorgan eller förvaltningsmyndigheterna

kunde öva något egentligt inflytande på ställningstagandet till dylika

spörsmål, vilket helt ankomme på de ansvariga statsmakterna och

ytterst på folket i val. Sakrevisionen ansåg för sin del, att besparingsaktioncrna

från myndigheters och andra organs sida borde sättas in på de åtgärder,

som myndigheterna inom ramen för av statsmakterna meddelade

beslut och med ledning av lämnade föreskrifter och anvisningar på eget

ansvar hade att vidtaga för bringande av statsmakternas intentioner till

verkställighet genom organisatoriska anordningar och avgöranden i det

enskilda fallet. I vilken omfattning och med vilken intensitet ett dylikt

besparings- och rationaliseringsarbete borde bedrivas, fann revisionen närmast

vara en ekonomisk avvägningsfråga och uttalade, att en ökad investering

på detta område erfarenhetsmässigt borde bliva lönsam.

Även med den ovan påtalade begränsningen av möjligheterna till rationaliseringsingripanden

är emellertid arbetsfältet så vidsträckt, att de särskilda

rationaliseringsorganens nuvarande kapacitet endast medger behandling

av avgränsade organisatoriska områden eller problemställningar.

Bland annat av denna anledning måste tyngdpunkten i besparings- och

rationaliseringsarbetet ligga bos förvaltningsmyndigheterna själva. Om de

härvidlag kunde i vidgad omfattning få hjälp av utomstående rationaliseringsexpertis,

såsom föreslagits i två av motionerna, skulle detta sannolikt

i en del fall medföra ökade resultat av besparingsarbetet. Det måste förutsättas,

att sådant arbete inom en myndighet väl bedrivs med kraft, när

det gäller effektivisering och bättre tillvaratagande av befintlig kapacitet,

men av helt naturliga skäl kan intresset befaras bli mindre för åtgärder av

innebörd att begränsa myndighetens verksamhet. Ett mera allmänt anlitande

av utomstående expertis skulle kunna väntas åtminstone i någon

mån avhjälpa nu antydda svaghet. Emellertid vill sakrevisionen framhålla,

att initiativ till begränsning av en myndighets verksamhet likväl som regel

endast kan påräknas utifrån, d. v. s. från fristående, permanenta eller

tillfälliga rationaliseringsorgan.

I detta sammanhang vill sakrevisionen liksom tidigare understryka, att

värdet av en generell nedskärning av utgifterna med en procentsats, som

fastställts för varje huvudgren av statsverksamheten, är mycket svårbedöinligt,

ehuru ett dylikt åläggande givetvis tvingar myndigheterna till

självprövning. Eu procentuell reduktion kan emellertid drabba myndigheterna

olika hårt, beroende bland annat på den förda personalpolitiken

och i vilken utsträckning arbetet redan förut är rationaliserat. Dessutom

kan den, såsom i de två motionerna antytts, medföra kännbara nackdelar

för allmänheten.

I två av motionerna har uttalats, att det vore av stor betydelse att inom

statsförvaltningen de olika verkens arbetsuppgifter vägdes mot varandra.

Det borde undersökas, om icke på vissa områden en sammanslagning kunde

ske. Enligt uppgifter, som sakrevisionen erhållit under hand, pågår

inom statens organisationsnämnd en kartläggning av de olika verkens och

myndigheternas arbetsuppgifter och verksamhet. Denna utredning, som

heräknas vara slutförd vid budgetårsskiftet, bör kunna ge hållpunkter för

en undersökning av antydd innebörd.

Frågan om en sammanslagning av de centrala rationaliseringsorganen

bär åter tagits upp. Sakrevisionens majoritet har bland annat i yttrande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 193 År 1955

över 1949 års rationaliseringsutrednings betänkande tidigare avstyrkt, att

den av kommittén föreslagna sammanslagningen skulle komma till stånd.

Såsom sakrevisionen redan i ett yttrande till riksdagens statsutskott år

1953 framhållit, ha erfarenheterna under de gångna åren styrkt revisionen

i den uppfattningen, att den nuvarande ordningen med ett såväl formellt

som informellt samarbete mellan de särskilda organen icke lett till

dubbelarbete eller varit ägnad att begränsa effektiviteten i besparingsarbetet.

Sakrevisionen finner sålunda sammanfattningsvis, att alltjämt många

möjligheter torde föreligga till besparingar och rationalisering inom statsförvaltningen,

även om den största delen av de statliga utgifterna bestämts

efter politiska bedömanden och icke kan påverkas av de enskilda myndigheterna.

Besparings- och rationaliseringsarbetet måste av naturliga skäl

till sin huvudsakliga del bedrivas av förvaltningsmyndigheterna själva.

Härigenom kan som regel förväntas en effektivisering men icke någon

begränsning av verksamheten. En sådan, även innefattande sammanslagning

av myndigheter och organ, torde i allmänhet fordra initiativ utifrån,

t. ex. från de fristående rationaliseringsorganen.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad

ordförande, ledamöterna Ljungdahl, Ward, Cardelius och Lundgren.

Stockholm den 9 november 1955.

STATENS SAKREVISION

Wilhelm Björck

I K. A. Lindbergson.

RIKSRÄKENSKAPSVERKET

Bil. D.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts remiss den 2 november 1955 har riksräkenskapsverket

anbefallts avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, 1:241 och 11:375, om åtgärder för begränsande av statsverksamheten

m. m. I anledning härav får riksräkenskapsverket anföra

följande.

Genom att i enlighet med motionärernas förslag låta vederbörande myndigheter

såsom alternativ till sina i vanlig ordning uppgjorda förslag till

anslagsäskanden för ett budgetår utarbeta förslag till en begränsning av

sin verksamhet, som skulle möjliggöra en utgiftssänkning med en viss för

varje huvudgren av statsverksamheten fastställd procentsats, skulle uppenbarligen

erhållas ett omfattande material såsom utgångspunkt för en

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

13

— med vissa av motionärerna angivna inskränkningar — hela driftbudgeten

avseende undersökning rörande möjligheterna till utgiftsnedskärningar.

Man torde emellertid böra räkna med att en sådan översyn av

driftbudgetens utgifter skulle bli en i högsta grad både arbets- och tidskrävande

uppgift.

Tidigare diskussioner inom riksdagen av möjligheterna till generella åtgärder

för nedbringande av statsutgifterna eller för förhindrande av deras

ansvällning — jämför exempelvis den vid 1950 års riksdag inom andra

kammaren väckta motion nr 157 samt statsutskottets utlåtande (nr 216)

och riksdagens skrivelse (nr 398) i anledning av denna motion — synas

i första hand ha tagit sikte på förvaltningskostnaderna. I detta sammanhang

måste emellertid hållas i minnet, att förvaltningskostnaderna utgöra

en jämförelsevis begränsad del av statens löpande utgifter. Såsom framgår

av en i riksräkenskapsverkets årsbok 1955 lämnad redogörelse för förvaltningskostnadernas

utveckling (sid. 84—93) voro av driftbudgetens utgifter

under budgetåret 1953/54 om tillhopa 8 130 miljoner kronor endast

(netto) 985 miljoner kronor att hänföra till civila myndighetskostnader

(tabell 35 å sid. 86). Även om man laborerar med det något mera omfattande

begreppet utgifter i statens egen verksamhet för konsumtion, d. v. s.

för löner och pensioner samt omkostnader (inklusive hyror), kommer man

såsom också framgår av årsboken (tabell 32 å sid. 76) icke till högre belopp

än 1 225 miljoner kronor för de civila huvudtitlarna tillsammans,

varav belöpa 812 miljoner kronor å löner, 86 miljoner kronor å pensioner

och 327 miljoner kronor å omkostnader. De utgifter, som hänföra sig till

anslag under åttonde huvudtiteln til! universitet och högskolor, 60 miljoner

kronor, och till allmänna läroverk och seminarier in. in., 142 miljoner

kronor, samt till anslag till sinnessjukvården, 130 miljoner kronor, torde

dock böra avskiljas, eftersom man på dessa områden synes ha att räkna

med oundvikliga utgiftsstegringar. Härefter återstår en utgiftssumma på

endast 893 miljoner kronor, och då är att märka, att denna summa inkluderar

till nämnda särskilda områden hänförliga pensionskostnader. Även

om man räknar med en förhållandevis så hög genomsnittlig procentsats

som fem procent för en utgiftsnedskärning, kommer minskningen av utgifterna

att stanna vid det i detta sammanhang blygsamma beloppet av 40

å 50 miljoner kronor. Likväl torde en sådan utgiftsminskning förutsätta,

att myndigheterna avlastas en del av sina nuvarande uppgifter. Detta synes

så mycket ofrånkomligare, som anslagen till myndigheternas omkostnader

i samband med penningvärdesförsämringen i regel kommit att bli

så starkt beskurna, att någon nämnvärd ytterligare nedpressning av dessa

anslag knappast kan anses vara möjlig vid bibehållen omfattning av myndigheternas

organisation.

Även om åtgärder i syfte att genom rationalisering och annorledes ernå

besparingar i fråga om de civila förvaltningskostnaderna i och för sig kunna

vara både nödvändiga och nyttiga, kan man uppenbarligen icke på

denna väg vinna några besparingar av verklig statsfinansicll betydelse. Vill

man åvägabringa en beskärning av de civila utgifterna av den av motionärerna

åsyftade storleksordningen, måste man angripa de statliga investeringsutgifterna

och utgifterna för statsbidrag för olika ändamål.

Anslag till statliga investeringar anvisas fortfarande i stor utsträckning

på driftbudgeten. Under budgetåret 1953/54 belastades driftbudgeten en
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

ligt riksräkenskapsverkets årsbok (tabell 31 å sid. 75) med statliga investeringsutgifter

för civila ändamål till ett belopp av 518 miljoner kronor,

varav 435 miljoner kronor hänförde sig till anslag under sjätte huvudtiteln

till vägar, till hamnar och farleder samt till vatten- och avloppsledningar.

Kapitalbudgetens investeringsutgifter få betydelse för omslutningen

av driftbudgetens utgiftssida särskilt i den mån investeringsanslagen

å kapitalbudgeten kombineras med anslag på driftbudgeten till avskrivning

av nya kapitalinvesteringar. I fråga om dessa avskrivningsanslag

får man göra en bestämd åtskillnad mellan å ena sidan anslag, som

anvisas för omedelbar avskrivning av icke räntabla investeringar, samt å

andra sidan anslag, som anvisas för s. k. grundavskrivning av investeringarna

i fastighetsfonderna. Medan avskrivningarna av icke räntabla investeringar

äro uteslutande realekonomiskt betingade, innebär anordningen

med grundavskrivningar, att anskaffningskostnaderna för byggnader

å fastighetsfonderna av enbart finanspolitiska skäl delvis — ibland till

hälften och ibland till en fjärdedel — omedelbart täckas medelst löpande

inkomster i stället för att i sin helhet i form av successiva årliga avskrivningar

slås ut på hela den tid, som motsvarar byggnadernas ekonomiska

livslängd. Under budgetåret 1953/54 belastades driftbudgeten med utgifter

för avskrivning av nya kapitalinvesteringar till ett belopp av 470 miljoner

kronor, varav (33 + 132 =) 165 miljoner kronor utgjorde utgifter för

grundavskrivning av investeringar i allmänna fastighetsfonden och försvarets

fastighetsfond.

Enligt vad motionärerna framhållit, äro de praktiska möjligheterna att

med omedelbar verkan begränsa den offentliga anläggningsverksamheten

ej stora. Såsom motionärerna vidare framhållit, torde försvarsutgifterna

samt utgifterna för folkpensioner och allmänna barnbidrag få undantagas

från det av motionärerna ifrågasatta besparingsarbetet. Försvarsutgifterna

(exklusive grundavskrivningar av investeringar i försvarets fastighetsfond)

utgjorde under budgetåret 1953/54 1 959 miljoner kronor, medan

utgifterna för folkpensioner och allmänna barnbidrag uppgingo till 1 278

respektive 521 miljoner kronor. I fråga om de statliga konsumtionsutgifterna

för civila ändamål torde enligt vad som framgår av det ovan anförda

knappast kunna ernås några statsfinansiellt sett mera betydelsefulla

besparingar. Det skulle därför närmast bil fråga om i vilken utsträckning

det kan vara möjligt att nedskära utgifterna under de civila

huvudtitlarna för statsbidrag för andra ändamål än folkpensioner och allmänna

barnbidrag. Det är uppenbart, att man för att i fråga om dessa

utgifter — vilka under budgetåret 1953/54 uppgingo til! 1 810 miljoner

kronor — vinna besparingar av den omfattning, som motionärerna åsyftat,

måste räkna med mycket genomgripande ändringar av tidigare av

statsmakterna fattade beslut. Detta framstår ännu tydligare, om man tar

i betraktande, att nämnda utgiftssumma till ett belopp av 417 miljoner

kronor avser utgifter för bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor, för

vilket ändamål man närmast torde ha att räkna med ökade utgifter.

Stockholm den 9 november 1955.

Bernt Nevrcll

Anders Faxelius

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 dr 195ö

15

STA TSKONTORET

Bil. E.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 2 november 1955 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret

att avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över

två inom riksdagen väckta likalydande motioner, I: 338 och II: 365, om en

allmän översyn av den civila och militära statsförvaltningen i syfte att åstadkomma

förenklingar och rationaliseringar. I anledning härav får ämbetsverket

anföra följande.

Statskontoret vill till en början erinra, att motioner om begränsning och

rationalisering av den statliga verksamheten varit föremål för behandling

vid 1952, 1953 och 1954 års riksdagar utan att de föranlett någon riksdagens

åtgärd. Statskontoret har avgivit yttrande över vissa av dessa motioner,

nämligen den 6 mars 1952 över likalydande motioner vid 1952 års riksdag,

1: 246 och II: 433, om en begränsning av de statliga arbetsuppgifternas omfång

i besparingssyfte in. in. och den 9 april 1953 över då föreliggande

motion II: 269 om en effektivisering av besparings- och rationaliseringsarbetet

inom statsförvaltningen in. m. I dessa yttranden anslöt sig statskontoret

visserligen till motionärernas syftemål, men ämbetsverket ansåg —

i stort sett — att några direkta åtgärder från riksdagens sida icke påkallades

i anledning av vad i motionerna anförts. Härvid erinrades bl. a., att

särskilda organ tillskapats — statens sakrevision och statens organisationsnämnd

— med uppgift att ur allmänt ekonomiska synpunkter granska statlig

och statsunderstödd verksamhet respektive att utföra organisationsundersökningar

inom den statliga förvaltningen. Vidare framhölls, att frågan

om effektivisering av den statliga rationaliseringsverksamheten varit föremål

för utredning av särskilda sakkunniga (1949 års rationaliseringsutredning)

och att 1950 års besparingsutredning framlagt förslag till besparingar

på olika områden av den statliga verksamheten.

Vad angår de nu remitterade motionerna må härutöver följande uttalas.

Beträffande spörsmålet om det statliga lönesystemets förenklingar har

statskontoret i underdånig skrivelse den 13 januari 1955 i anledning av remiss,

föranledd av riksdagens revisorers iakttagelser rörande de statliga avlöningsförfattningarna,

framlagt vissa synpunkter, ägnade att förenkla det

statliga avlöningsväsendet. Det lärer kunna antagas, att Kungl. Maj :t vid

lämplig tidpunkt upptager hithörande spörsmål till allsidigt övervägande.

1 motionerna anföres vidare, att ärendenas behandling i ämbetsverken

lämnar åtskilligt att önska ur rationalitets- och effektivitetssynpunkt samt

att arbetet inom de statliga verken synes ske mera efter traditionella än

efter rationella former. Statskontoret får härutinnan hänvisa till att i den

innevarande år utfärdade allmänna verksstadgan (SFS nr 3/1955) föreskrivits,

att verksamheten hos statlig myndighet skall bedrivas så enkelt, snabbt

och ekonomiskt som möjligt utan att säkerheten eftersättes. Därvid skall

eftersträvas, att ärende icke handlägges av mera kvalificerad personal än

dess beskaffenhet kräver. Vidare ålägges verkschef alt sörja för lämpliga

förenklingar och förbättringar i fråga om arbetets planläggning och utfö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

rande, varjämte lämnas ytterligare föreskrifter till främjande av detta

syfte.

Vad angår den effektivisering, som skulle kunna vinnas genom ett sammanförande

eller en centralisering av vissa verk och inrättningar m.m., må

erinras, att åtgärder i sådan riktning successivt vidtagits. Sålunda har

exempelvis vid innevarande års riksdag beslut fattats, att de statliga förvaltningsuppgifterna

på sjöfartens område skulle sammanföras till ett nytt

ämbetsverk, sjöfartsverket, i vilket lotsverket och sjökarteverket uppgått.

Ä andra sidan ha fortlöpande åtgärder vidtagits i decentraliserande riktning,

främst inom verk med mera omfattande lokalförvaltningar, såsom

väg- och vattenbyggnadsverket och byggnadsstyrelsen.

Då i motionerna jämväl berörts de statliga lånefonderna tillåter sig statskontoret

hänvisa till de uttalanden, som i detta hänseende gjorts i ämbetsverkets

yttrande den 9 april 1953 (jfr statsutsk. uti. nr 192/1953 sid. 8—9).

Efter yttrandets avgivande ha ytterligare tre lånefonder avvecklats, varjämte

tillkallade sakkunniga innevarande år framlagt förslag om indragning

av lotsverkets båtlånefond. Vidare är att märka, att av de nuvarande

statliga utlåningsfonderna — sammanlagt ett 50-tal — åtskilliga äro under

avveckling.

Vad beträffar den militära förvaltningen får statskontoret hänvisa till

den förhållandevis genomgripande reform, som beslöts vid 1954 års riksdag

i och med fastställandet av ny organisation för försvarets centrala tyg-, intendentur-

och civilförvaltning. Vidare må erinras om på området pågående

utredningar, bland annat 1953 års örlogsvarvsutredning, 1954 års militära

fastighetsförvaltningsutredning samt utredningen beträffande vissa personalkårer

m. in. inom försvaret.

I motionerna har ifrågasatts, om icke statens organisationsnämnd borde

omorganiseras på sådant sätt, att sakkunskap från förvaltningen inom

näringslivet där bättre kunde tillgodogöras. I anledning härav må framhållas,

att enligt den för nämnden gällande instruktionen (SFS nr 625/1946)

nämnden äger anlita särskilda sakkunniga i mån av behov. Organisationsnämnden

har således möjlighet att, då så befinnes påkallat, utnyttja expertis

inom näringslivet. Några ytterligare åtgärder för tillgodoseende av nämndens

behov av utomstående expertis synas icke vara erforderliga.

Under åberopande av vad sålunda anförts kan statskontoret icke finna

några åtgärder påkallade från riksdagens sida i anledning av förevarande

motioner.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarierna Kull och Sjönell samt tf. statskommissarierna Lindblad

och Rudhe.

Stockholm den 10 november 1955

Elof Jerdenius

L. Lundh

I Gösta Widén

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

17

STA TENS ORGA NISA T10NSNÄMND

Bil. F.

Riksdagens statsutskott

Riksdagshuset

STOCKHOLM

Genom nådig remiss den 2.11.1955 anbefalld att till utskottet inkomma

med yttrande över inom riksdagen väckta motioner I: 338 och II: 365 om

en allmän översyn av den civila och militära statsförvaltningen får statens

organisationsnämnd anföra följande. „

I motionerna framhålles att statsapparaten undan för undan lappats pa

och ökats och att den sålunda genom sekler pålappade statsapparaten icke

synes i sin helhet ha blivit föremål för allvarligare försök till anpassning

till den moderna tidens krav och möjligheter. Det anses därför nödvändigt

att statsförvaltningen nu blir föremål för en allmän översyn i syfte att astadkomma

förenkling och effektivisering. Motionärerna anse att betydande

förenklingar och därmed större effektivitet bör kunna vinnas i de statliga

institutionernas inre organisation, men av ännu storre betydelse synes dem

vara att de olika verkens arbetsuppgifter vägas mot varandra, varvid bor

undersökas om icke på vissa områden en sammanslagning kan ske Härvid

framhålles att sammanföring eller centralisering av vissa verk och inrättningar

samt deras arbetsuppgifter eller delar därav torde kunna medföra

avsevärt större möjligheter alt ekonomiskt och rationellt utnyttja modernare

organisationsformer och modernare bokföring.

Det är en vanlig företeelse att en organisation, som, utan att en allmän

översyn företages, successivt påhygges efterhand som nya arbetsuppgifter

tillkomma, alltmer får en prägel av lappverk, där verksamheten hammas av

att organisationsformen ej är rationell. Detta framstår mera utpraglat ju

större organisationen är. Speciellt med hänsyn till storleken är det helt naturligt

om i viss utsträckning en dylik utveckling göi sig gällande inom

statsförvaltningen. Organisationsnämnden har vid sina undersökningar beaktat

dessa förhållanden och undersöker icke endast möjligheterna till inre

rationalisering av olika verk och myndigheter. När ett verk eller en verksamhet

är föremål för systematiska organisationsundersökningar, gores

även en genomgång av lika eller liknande arbetsuppgifter inom andra veik

eller myndigheter. Med ledning av sålunda verkställda undeisökningar faedömes

huruvida det är fördelaktigt att verkställa en omfördelning av aibetsuppgifter

mellan olika organ och utarbetas i förekommande fall förslag härom.

Bland annat för alt möjliggöra den överblick av statsförvaltningen, som

erfordras för att förekommande uppgifter skola kunna fördelas på ett lämpligt

sätt, företar organisationsnämnden vid sidan av pågående systematiska

organisationsundersökningar en allmän »kartläggning» av den statliga fölva

It ningen. Vid denna kartläggning belysas de olika verkens och myndigheternas

organisation och verksamheter samt deras ställning i olika avseenden

i förhållande till varandra. Även vissa kommunala och andra organ studeras

i samband härmed i den män de ha anknytning till den statliga förvaltningen.

För en betydande del av statsförvaltningen är denna analys redan

färdigställd.

Bihang till riksdagens protokoll 19öö. (i sand. År 19.i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

I samband med de systematiska organisationsundersökningar, som nämnden

bedriver, utarbetas förslag beträffande verksamhetens omfattning, den

organisativa indelningen, arbetsmetoder och arbetshjälpmedel, graden av

decentralisering av ärendenas handläggning och av beslutanderätten samt

personalbehov. Detta gäller såväl den militära som den civila statsförvaltningen.

Dylika detaljerade undersökningar äro emellertid mycket tidskrävande.

Med nämndens nuvarande resurser kommer det därför att krävas

lång tid innan hela statsförvaltningen blivit genomgången en första gång.

Skulle såsom i två andra motioner nämligen I: 241 och II: 375 föreslås en

parlamentarisk kommitté överta den uppgiften bör givetvis det material

nämnden insamlat i samband med sin »kartläggning» av statsförvaltningen

bli av värde för kommitténs arbete. Emellertid bör nog varnas för alltför

högt ställda förväntningar på väsentliga och omedelbara besparingar som

en följd av en dylik kommittés förslag. Visserligen kan en lämplig omfördelning

av verksamheterna ge möjligheter till effektivisering av arbetet genom

ökad mekanisering av rutinarbete, användning av rationellare arbetslornier,

undvikande av dubbelarbete m. m. Emellertid kunna som regel

dessa besparingsmöjligheter icke omedelbart tillgodogöras. Det är nämligen

i allmänhet nödvändigt att komplettera de principiella förslagen med detaljerade

rationaliseringsundersökningar för att nå resultat i form av besparingar.

Då dylika undersökningar äro mycket tidskrävande, torde det komka

att taga avesvärd tid innan direkta ekonomiska resultat nås.

Motionärerna hävda vidare den uppfattningen att av dem anförda brister

i statsförvaltningen även kunna bero på att chefernas utbildning har varit

ensidigt inriktad på ett visst fack (t. ex. det juridiska) men däremot ej anpassad

för en blivande chefsuppgift. Enligt deras uppfattning måste den

framtida utbildningen av ämbets- och tjänstemän i detta avseende göras mera

tidsenlig.

Organisationsnämnden vill understryka värdet och behovet av att statstjänstemän,

som äro avsedda att nå chefsställning, ges en god utbildning

även i företagsekonomiska ämnen och i arbetsledning. Det torde vara önskvärt

att studerande, som äro inriktade på tjänstemannabanan, redan under

sina studier vid universitet och högskolor beredas möjlighet att erhålla en

grundläggande utbildning i dessa ämnen. Universitetskanslern har i samarbete

med vederbörliga fakulteter och på basis av det betänkande, som 1949

års kommitté för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen avgivit,

utarbetat ett förslag i fråga om denna utbildning. I detta förslag har

särskild hänsyn tagits till de ekonomiska och administrativa ämnena. Ett

genomförande av förslaget, som f. n. bearbetas inom ecklesiastikdepartementet,

skulle för framtiden medföra en avsevärd förbättring i utbildningen

uti dessa ämnen för en stor del av statstjänstemännen.

Som en komplettering till den grundläggande utbildningen måste en vidareutbildning

ske. Sedan några år tillbaka har organisationsnämnden i begränsad

omfattning anordnat utbildningskurser för statstjänstemän i arbetsledning

och organisation. Kursplaner ha härvid utarbetats och utbildningsmateriel

anskaffats i intimt samarbete med näringslivets organ för

motsvarande utbildning. Såsom lärare vid kurserna ha anlitats framstående

experter från näringslivet, universitet och högskolor. Förutom allmänna

kurser med deltagare från flera verk samtidigt har nämnden i samarbete

med arbetsmarknadsstyrelsen anordnat speciella kurser i arbetsledning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 dr 1955

19

inom detta verk. Arbetsmarknadsstyrelsen har visat sig mycket intresserad

av dessa problem och har numera tagit upp kurser i arbetsledning på sitt ordinarie

kursprogram. Det är önskvärt, att nämnden beredes möjlighet att

i intimt samarbete med berörda verk successivt utsträcka denna kursverksamhet

till hela statsförvaltningen.

För att staten snabbare skall kunna tillgodogöra sig näringslivets rationaliseringsf

ram steg ifrågasättes i motionen, om inte statens oiganisationsnärnnd

borde omorganiseras på sådant sätt, att sakkunskap från förvaltningen

inom näringslivet där på ett bättre sätt kunde tillgodogöras. Nämnden

anser liksom motionärerna, att det är av mycket stort värde, att den

ständigt kan hålla intim kontakt med det fria näringslivet och den rationa1

iseringsverksamhet, som där äger rum. I fråga om denna kontaktverksamhet,

som sker under olika former, kan bland annat följande nämnas.

I enlighet med instruktionen äger nämnden att vid behov anlita särskilda

sakkunniga. Så har även under de gångna åren skett, varvid i den män erforderliga

experter varit tillgängliga sådana utnyttjats såväl från näringslivet

som från statsförvaltningen.

Generaldirektör Aste i försvarets fabriksverk, som tillhör de nuvarande

styrelseledamöterna i nämnden, möter i sin verksamhet rationaliseringsproblem

av samma art som de som återfinnas inom det fria näringslivet. Nämndens

generaldirektör var före sitt inträde i statstjänst år 1944 i 15 år chef

för Aktiebolaget Industribyråns organisationsavdelning (Sveriges Industiiförbunds

konsulterande rationaliseringsorgan). Bland annat genom styrelseledamotskap

inom några företag inom näringslivet håller han fortfarande

kontakt med rationaliseringsutvecklingen inom detta. Även nämndens experter

hålla ständigt kontakt med näringslivets rationaliseringsorgan genom

deltagande i föreningssammanträden, diskussioner i studiegrupper, företags
besök

m. in. ,

I detta ärendes handläggning ha deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,

ledamöterna Aste, Björck, Fahlander, Eugen Olsson, tillika föredragande,

Göran Petterson och Ståhl.

Stockholm den 17 november 1955.

STATENS ORGANISATIONSNÄMND

C. Tarras Sällfors

/ B. Samuelsson

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNISG »''•

Till riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts remiss den 2 november 1955 har försvarets civilförvaltning

anbefallts att före den 18 november 1955 till riksdagens statsutskott

inkomma med yttrande över de inom riksdagen väckta likalydande

motionerna 1:8:18 och II: 365 om eu allmän översyn av den civila och militära

statsförvaltningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

Till åtlydnad härav får civilförvaltningen anföra följande.

Den i motionerna väckta frågan om en effektivisering av statsförvaltningen

har, såsom i motionerna framhållits, vid skilda tillfällen varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet. I fråga om argument och synpunkter

överensstämma motionerna i väsentliga delar med de vid 1954 års riksdag

väckta, likalydande motionerna 1:227 och 11:359 och utmynna liksom de

sistnämnda i en hemställan, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om en allmän översyn av förvaltningen, den civila såväl

som den militära, i syfte att åstadkomma en förenkling och effektivisering.

Civilförvaltningen delar helt motionärernas uppfattning om angelägenheten

av att uppnå en såvitt möjligt förenklad och effektiv förvaltningsverksamhet.

Det förefaller dock tveksamt, om man hör söka vinna detta mål

genom en sådan allmän översyn, som i motionärernas yrkanden åsyftas. Vad

försvaret beträffar måste hallas i minnet, att den där hedrivna förvaltningsverksamhetcn

är nära avhängig av den utformning som gives landets försvarskrafter,

en fråga som för övrigt nu är under bedömande av den inom

försvarsdepartementet arhetande försvarsberedningen. Förvaltningsverksamheten

inom försvaret, framför allt vad gäller de materielförvaltande

organen, måste följaktligen tid efter annan göras till föremål för översyn.

Den senaste översynen, vilken genomförts med anlitande av moderna organisationsundersökningsmetoder,

har resulterat i beslut av 1954 års riksdag

om ändrad central förvaltningsorganisation inom försvaret.

\ ad angår verksamheten vid regionala och lokala organ inom försvaret

bedriver statens organisationsnämnd sedan åtskilliga år tillbaka vissa organisationsundersökningar,

vilka hittills lett till beslut av statsmakterna om

ändrad organisation av stabs- och förvaltningstjänsten vid hland andra

arméns truppförband, försvarsområdesstaber, Stockholms kustartiileriförsvar

samt vissa organ inom Sydkustens marindistrikt. Genom de sålunda

genomförda organisationsförändringarna ha väsentliga besparingar kunnat

vinnas. Detsamma kan förväntas bliva förhållandet vid genomförande av

organisationsnämndens nyligen framlagda förslag till ändrad organisation

för Blekinge kustartilleriförsvar samt de förslag nämnden successivt avgiver

på grundval av en nyligen genomförd översyn av nyssberörda rationaliserade

organisation vid arméns truppförband. I övrigt må här nämnas

den med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 23 juli 1953 tillsatta örlogsvarvsutredningen

samt det fortifikationsförvaltningen genom Kungl. Maj.ts

beslut den 25 februari 1955 givna uppdraget att verkställa fortsatt utredning

rörande den regionala och lokala fastighetsförvaltningen inom försvaret

och därmed sammanhängande spörsmål.

Såsom skäl för en allmän översyn har i motionerna hland annat angivits,

att ett sammanförande eller en centralisering av vissa verk och inrättningar

samt av deras arbetsuppgifter eller delar därav skulle kunna medföra betydande

fördelar samt avsevärt större möjligheter att ekonomiskt och rationellt

utnyttja moderna organisationsformer och modernare bokföring

(hålkort étc.).

Ett dylikt sammanförande har i viss mån kommit till stånd inom försvaret

redan genom 1943 års riksdagsbeslut om ändrad central förvaltningsverksamhet

inom försvaret, varigenom eu fackvis, icke försvarsgrensmässig

uppdelning av förvaltningsverksamheten på bl. a. civil förvaltningstjänstens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1955

21

och sjukvårdstjänstens områden infördes. Ytterligare steg i samma riktning

togs i och med att den för försvaret gemensamma fortifikationsförvaltningen

inrättades fr. o. m. budgetåret 1948/49. Såsom ett uttryck för dylika

samordningssträvanden får även ses den genom 1954 års förvaltningsreform

införda, i försvarets anskaffningskungörelse (SFS 1954:470) fastslagna

s. k. huvudförvaltningsprincipen, vilken innebär att vid anskaffning

av förnödenheter skall, i den utsträckning och i de avseenden som

lämpligen kan ske, den myndighet, inom vars arbetsområde det faller att

anskaffa den största mängden av en för flera försvarsgrenar gemensam

förnödenhet, handhava anskaffningen av ifrågavarande förnödenhet för

försvaret i dess helhet och svara för den krigsindustriella planläggningen

därav.

I detta sammanhang kan nämnas, att statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

med stöd av Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 5 november

1954 tillkallat särskilda utredningsmän för att verkställa utredning beträffande

vissa personalkårer in. m. inom försvaret och därvid — med erinran

om 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag om ett för försvaret

gemensamt intendenturförvaltningsverk — bl. a. såsom uppgift för utredningen

angivit att klarlägga förutsättningarna för bildandet av en för försvaret

gemensam kår av officerare i intendenturtjänst och att framlägga

härav betingade förslag.

Vidare göra sig sedan längre tid tillbaka vissa centraliseringssträvanden

gällande bland annat i syfte att sammanföra flera kassaenheter till en enda.

Den slutliga utformningen av denna centraliserade kassaverksamhet är

dock beroende bland annat av den framtida lösningen av personalregistreringen

inom försvaret.

Vad angår frågan om ett rationellt utnyttjande av moderna organisationsformer

in. in. må framhållas, att av Kungl. Maj :t tillsatts utredningar

för att undersöka möjligheterna dels för ett rationellt utnyttjande av hålkort

inom försvaret dels ock för anlitande av databehandlingsmaskiner

inom statsförvaltningen. Till civilförvaltningens hålkortscentral har centraliserats

vissa arbetsuppgifter inom försvaret nämligen den håikortsmässiga

bearbetningen av kassa- och verkstadsbokföring, uträkning och

utbetalning av månadslöner, arméns fältutrustningsverk och viss dispositionsbokföring.

Centralen utför också olika servicearbeten för andra myndigheter,

bland annat för armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen

och försvarets forskningsanstalt. Denna verksamhet är stadd

i snabb utveckling. Påpekas bör, att inom försvaret finnas hålkortsanläggningar

jämväl på andra håll än vid civilförvaltningen, nämligen inom

flygvapnet, marinen samt centrala värnpliktsbyrån.

I anslutning till den i motionerna ifrågasatta samordningen av lånefondsverksamheten

vill civilförvaltningen erinra, att beträffande försvaret förekommer

allenast eu fond av lånetyp, nämligen värnpliktslånefonden. I

skrivelse nr 227 har 1953 års riksdag ifrågasatt, om icke förvaltningen av

värnpliktslånen borde överflyttas från länsstyrelserna till riksbanken.

Spörsmålet härom skall enligt direktiven för utredningen rörande de värnpliktigas

ekonomiska och sociala förmåner upptagas till prövning av nämnda

utredning. I yttrande över vad riksdagens år 1954 församlade revisorer anfört

rörande vissa understöds- in. fl. fonder inom försvarsväsendet bar civilförvaltningen

förordat, att flertalet av dessa fonder skulle avvecklas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 193 År 1955

Innevarande års riksdag har uttalat önskemål om en dylik avveckling. Förslagen

äro med visst undantag fortfarande beroende på Kungi. Maj:ts prövning.

Vad gäller delegeringsfrågan har inom civilförvaltningens verksamhetsområde

beslutanderätten i vissa ärenden delegerats från Kungl. Maj:t till

civilförvaltningen exempelvis i skadeståndsärenden och vikariatsersättningsfrågor.

Handläggningen av sådana ärenden har härigenom väsentligt förenklats.

En motsvarande delegering av jämväl vissa andra ärendestyper

synes böra i lämpligt sammanhang upptagas till övervägande.

Med avseende å motionärernas uttalanden i fråga om ärendenas behandling

inom ämbetsverken må nämnas, att inom civilförvaltningen ärendena

regelmässigt föredragas av den tjänsteman, vilken haft att utreda desamma,

att beslutanderätten i relativt stor utsträckning delegerats till befattningshavare

i sektions- och detaljchefs ställning samt att samarbetet med övriga

centrala myndigheter inom försvaret sker i mycket enkla former genom

påteckning å handlingarna eller dylikt. Civilförvaltningen har haft mycket

goda erfarenheter av denna anordning. En motsvarande delegering torde

förekomma i rätt stor utsträckning även inom vissa andra centrala förvaltningsverk

inom försvaret. Allmänt försvarsförvaltningsreglemente bygger

för övrigt just på delegeringsprincipen, vilken alltså tillämpas även vid staber

och truppförband (motsvarande).

Vad slutligen angår den kritik som i motionerna framföres gentemot det

statliga lönesystemet har civilförvaltningen dels i skrivelse till riksdagens

revisorer den 10 mars 1954 (i stora delar refererad i deras år 1954 avgivna

berättelse, del I, s. 246 o. f.), framfört sina synpunkter och erfarenheter

med avseende å den praktiska tillämpningen av de statliga avlöningsförfattningarna

in. in., dels ock i yttrande i anledning av samma revisorers uttalanden

över den år 1954 av dem verkställda granskningen angående statsverket

(se del II, s. 187 o. f.) framhållit, att det vore i hög grad angeläget

att åstadkomma enklare och mera lättillämpliga avlöningsbestämmelser och

i anslutning härtill förordat revisorernas förslag att en mera allmän revision

av det statliga avlöningsväsendet snarast skulle igångsättas, syftande ej endast

till förenkling av lönesystemet utan även till förbilligande av detsamma

i administrativt hänseende. Under den tid som förflutit sedan civilförvaltningen

avgav nämnda yttrande har ämbetsverket blivit ytterligare befäst i

sin uppfattning om behovet av den föreslagna revisionen.

I detta sammanhang vill civilförvaltningen för att förebygga misstolkning

av de siffror som i motionerna lämnats beträffande verksamheten vid

civilförvaltningens revisionsbyrå hänvisa till vad civilförvaltningen i sistberörda

yttrande uttalat i angivna hänseende.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknade Lundberg och Engdahl,

den sistnämnde föredragande, samt krigsråden Ström, Brunskog,

Nilsson, Hallin och Insulander.

Stockholm den 16 november 1955

Ragnar Lundberg

Sven Engdahl

IM. Hage

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.