Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pension åt vissa arvodesanställda underofficerare vid krigsmakten.

1955-03-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:62, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pension åt vissa arvodesanställda underofficerare vid krigsmakten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 62—63

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1955

1

Nr 62

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pension

åt vissa arvodesanställda underofficerare vid

krigsmakten.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Arrhén (I: 57) och den andra inom andra kammaren av herr Fröding

m. fl. (II: 66), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande möjligheterna att bereda

arvodesanställda underofficerare med minst tio års tjänst vid krigsmakten

skälig pension.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 11:66 följande.

Inom försvarsmakten uppehåller för närvarande ett antal underofficerare

vissa för pensionerade underofficerare avsedda befattningar, t. ex. s. k. arvodesbefattningar.

De flesta av dessa underofficerare, som torde uppgå till ett

antal av ca 125—150, är reservunderofficerare i respektive förband. I allmänhet

har de haft tjänstgöring sedan beredskapens början 1939, ehuru

de först efter beredskapens slut övergått till att uppehålla de nämnda arvodesbefattningarna.

Flertalet av berörda befattningshavare har ända upp till 25 tjänstår. De

var tidigare fast anställda vid krigsmakten, men blev såsom kontraktsanställda

avskedade i samband med den stora regementsindragningen 1928.

Endast ett fåtal erhöll s. k. avskedsersättning, uppgående till något tusental

kronor.

Enligt uppgift förespeglades sökandena till de arvodesbefattningar, som

tillkom 1942, att dessa skulle pensionsregleras. Någon pensionsreglering har

emellertid ej kommit till stånd, trots att befattningshavarna i fråga gjort

framställningar härom. Det är enligt vår mening angeläget att dessa, som

tidigare varit fast anställda och som varit frivilligt inkallade under lång

lid innan de anställdes i arvodesbefattningar, får sin pensionsfråga ordnad

så snart som möjligt. Det synes oss dock lämpligt att fastställa en viss

lägsta tjänstgöringstid, förslagsvis minst tio år, som villkor för erhållande

av pension.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning och statskontoret.

Försvarets civilförvaltning har anfört följande.

Av innehållet i motionerna synes framgå, att här åsyftas andra underofficerare

än de, vilka avgått med tjänstepension från beställning på aktiv

stat.

T Ilihang till riksdagens protokoll 1955. G samt. ,Vr 02—63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1955

Systemet med arvodesbefattningar för militär personal kan sägas i huvudsak

hava tillkommit i samband med 1925 års försvarsbeslut. Befattningarna

äro avsedda att uppehållas av pensionsavgångna f. d. beställningshavare

på aktiv stat, såväl officerare som underofficerare.

Under beredskapstiden och därefter har på grund av otillräcklig tillgång

på formellt kompetent personal i arvodesbefattningar anställts civil "personal,

anställningshavare i reserven samt värnpliktiga och krigsfrivilliga.

Vid avgång från anställning i arvodesbefattning antingen på grund av uppnådd

högre levnadsålder eller på grund av sjukdom har pension i särskild

ordning plägat av Kungl. Maj :t tillerkännas befattningshavare av nämnda

kategorier. Såsom förutsättning för dylik pension har uppställts i huvudsak

samma villkor, som fordras beträffande beredande av särskild pension

av statsmedel åt icke tjänstepensionsberättigad anställningshavare i statens

tjänst i allmänhet. Sålunda fordras bl. a. att vederbörande i princip kan

räkna en anställningstid i statens tjänst av minst 15 år, d. v. s. samma anställningstid,

som förutsättes för pension enligt kungörelsen den 30 juni

1947, nr 490, angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens

tjänst. Såsom tjänstår har därvid ansetts kunna räknas allenast sådan militärtjänstgöring,

som kan betraktas såsom anställning i egentlig mening,

däremot icke exempelvis värnpliktstjänstgöring och tjänstgöring under den

förstärkta försvarsberedskapen.

Vad gäller pensionens storlek har densamma under senare år avvägts efter

särskilda grunder, därvid olika grundbelopp tillämpas för befattningar,

avsedda att uppehållas av underofficer och av officer, nämligen 3 420 kr.

resp. 5 052 kr. för år. Å beloppen utgå rörliga tilläggsförmåner enligt samma

regler, som gälla för tjänstepension. Någon reducering på grund av folkpension

sker ej. Visst årligt understöd av statsmedel har tillerkänts jämväl

änka och efterlevande minderåriga barn till befattningshavare av nu avsedda

kategorier.

I detta sammanhang må framhållas, att riksdagen tidigare genom beslut

i varje särskilt fall tillerkänt reservunderofficer, som under längre tid uppehållit

arvodesbefattning såsom rullföringsbitråde, särskild pension av

statsmedel. Dylik pension utgår med lägre belopp än de pensionsförmåner,

vilka enligt Kungl. Maj :ts hittillsvarande praxis tillerkänts reservunderofficer,

som innehaft arvodesbefattning. Framställningar om förbättrade

pensionsförmåner för f. d. rullföringsbiträden har avslagits av riksdagen

(se exempelvis statsutskottets utlåtande 1950 nr 92 och 1951 nr 118, riksdagens

prot. 1950 FK 15: 14 och AK 15: 58 samt 1951 FK 17: 124 och AK

18:44).

Vid bedömandet av den i nu föreliggande motioner väckta frågan torde

böra beaktas, att personal i reserven anlitats för långvarig tjänstgöring vid

försvaret även för annat ändamål än uppehållande av arvodesbefattning.

På grund av försvarsväsendets snabba utvidgning efter 1936 och 1942 års

lörsvarsordningar måste nämligen reservpersonal i stor utsträckning anlitas

för att möjliggöra försvarsorganisationens utbyggnad. Sålunda må nämnas,

att 1941 års försvarsutredning beräknade, ätt" under flygvapnets utbyggnadsperiod

upp till 2/3 av flygvapnets reservpersonal skulle fullgöra

frivillig tjänstgöring, intill dess behovet av beställningshavare på aktiv stat

blivit fyllt. ^

Frågan om beredande av ersättning åt dylik långtidsinkallad reservpersonal

i syfte att underlätta vederbörandes övergång till civil verksamhet berördes

i propositionen 1943:43 angående krigsmaktens reservpersonal. Föredragande

departementschefen ansåg sig för det dåvarande icke böra förorda

några generella bestämmelser om ersättning till långtidsinkallad re
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1955

3

servpersonal efter tjänstgöringens upphörande. Denna fråga borde i avbidan

på säkrare erfarenheter prövas från fall till fall. Häremot hade riksdagen

intet att erinra.

Vid det förhållandet att icke pensionsberättigad befattningshavare i arvodesbefattning

redan enligt Kungl. Maj :ts praxis kunna erhålla efter vissa

bestämda grunder utmätt pension för sig och sina efterlevande och med

hänsyn jämväl till riksdagens förenämnda beslut beträffande pension åt

f. d. rullföringsbiträden anser civilförvaltningen anledning knappast föreligga

att nu vidtaga särskilda åtgärder för beredande av pension åt ifrågavarande

personalkategori. Att berörda personal såsom i motionerna uppgivits

skulle hava förespeglats rätt till pension bär civilförvaltningen sig

icke bekant såvida därmed ej åsyftas ovanberörda departementschefsuttalande

i samband med anmälan av propositionen 1943: 143.

Statskontoret har anfört följande.

I underdånig skrivelse den 26 juli 1950 har centralstyrelsen för det svenska

reservofficersförbundet och svenska reservunderofficersförbundet gjort

framställning bl. a. i syfte att reservutnämnd officer eller underofficer, som

under viss tid innehaft förordnande å arvodesbefattning vid försvaret, måtte

komma i åtnjutande av särskild pensionsförmån utöver honom på grund

av anställningen i reserven tillkommande pension. Över framställningen

har statskontoret avgivit utlåtande den 11 maj 1951. Härvid bär ämbetsverket

såsom min mening uttalat, att sådan pension borde kunna ifrågakomma

från och med 60 års ålder under förutsättning att vederbörande

tjänstgjort i statlig befattning minst 15 år, varvid syntes böra inräknas tid,

varunder befattningshavaren fullgjort tjänstgöring i egenskap av reservofficer

eller reservunderofficer. Beträffande pensionens storlek ansåg statskontoret,

att densamma borde bestämmas i enlighet med de grunder som tilllämpas

vid fastställandet av i särskild ordning beviljad statlig pension, doek

att i förekommande fall pensionen skulle nedsättas med belopp motsvarande

reservpensionens storlek eller, därest befattningshavaren uppburit mot

reservpension svarande engångsbelopp, med belopp, som eljest skolat utgå

såsom årlig sådan pension. Frågan om beredande av dylik pension borde

emellertid prövas från fall till fall. I brev den 19 september 1952 har Kungl.

Maj :t, som beträffande spörsmål varom här är fråga förklarat sig vilja

meddela beslut i varje särskilt fall med beaktande av föreliggande omständigheter,

icke funnit sagda framställning föranleda någon Kungl. Maj :ts

vidare åtgärd.

I huvudsaklig anslutning till vad statskontoret anfört i ovannämnda utlåtande

har Kungl. Maj: t — efter särskilda framställningar — vid ett flertal

tillfällen under de senaste åren med stöd av riksdagens bemyndigande

medgivit, att bär avsedda befattningshavare må — vid sidan av dem tillkommande

reservpension — åtnjuta pension från anslaget till diverse pensioner

och understöd in. in. Under förutsättning att befattningshavaren kunnat

räkna minst 30 år i statlig anställning, bar därvid pensionens storlek

bestämts att utgå med ett grundbelopp av 5 052 kronor för officerare och

3 420 kronor för underofficerare, allt för år räknat. Vid kortare anställningstid

— mer än 15 år men mindre än 30 år — bar pensionen reducerats

i förhållande till avkortningen. Angivna pensionsbelopp jämte rörligt tillägg

enligt 1947 års grunder bar sedan minskats med grundbeloppet av vederbörande

officer eller underofficer tillkommande reservpension.

Med hänsyn till det nu anförda och då härtill kommer att enligt givna

direktiv frågan om den pensionering, som för närvarande tillämpas vid sidan

av pensionsreglementena, till förutsättningar och konstruktion skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1955

närmare utredas av 1951 års pensionsutredning, får statskontoret föreslå,

att motionerna icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Såsom statskontoret i sitt ovan återgivna utlåtande erinrat, har

1951 års pensionsutredning jämlikt sina direktiv att närmare undersöka frågan

om den pensionering, som f. n. tillämpas vid sidan av pensionsreglementena.

Det i motionerna berörda spörsmålet faller alltså inom ramen för

utredningens uppdrag. Vid sådant förhållande och då vidare de icke pensionberättigade

befattningshavarna i arvodestjänst redan enligt Kungl.

Maj :ts praxis kan erhålla efter vissa bestämda grunder utmätt pension för

sig och sina efterlevande, finner utskottet sig sakna anledning tillstyrka det

i motionerna framställda yrkandet.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 57 och II: 66 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

Gillström, Boman, fröken Andersson, herrar Hesselbom, Sundelin,

Einar Persson, Thun, Bergman, Holmqvist, Rikard Svensson, Aastrup och

Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,

Andersson i Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Svensson i Ljungskile,

Åkerström, Hoppe, Birke, Nihlfors, Gustafsson i Stockholm, Hansson i

Skegrie och Löfroth.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.