Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1955-04-14 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:74, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

1

Nr 74

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

60, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret

1955/56 till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Bidrag

till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen beräkna ett förslagsanslag

av 365 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 68, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

21 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen

för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 365 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft tva likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Boo m. fl. (I: 394)

och den andra inom andra kammaren av herr Hagård m. fl. (II: 490), i vilka

hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr

68 måtte uttala, att frågan om fortsatt statligt bidrag till landsantikvarietjänsten

i Borås torde få upptagas till prövning i anslutning till nuvarande

innehavarens avgång från tjänsten.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den

mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll.

Inledning

I de flesta län har sedan åtskilliga år funnits anställda tjänstemän med

titeln landsantikvarie, vilka inom sina verksamhetsområden utövar ledningen

av den kulturminnesvårdande verksamheten samt därjämte har

till uppgift att tillse att gällande författningar rörande kulturminnesvården

m. m. efterleves. Landsantikvarierna är anställda hos fornminnesföreningar

eller hembygdsförbund inom respektive län eller landskap, men till deras

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt Nr Vt

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

avlöning lämnas bidrag av statsmedel. Under 1920- och 30-talen bildades

genom anslag av lotterimedel inom de flesta län särskilda lönefonder, vilkas

avkastning skulle användas för landsantikvariens avlöning. Då lönefonderna

icke erhöll en sådan storlek, att avkastningen blev tillräcklig för att

bestrida landsantikvariens hela avlöning, har från och med budgetåret

1945/46 direkta bidrag av statsmedel lämnats för utfyllnad av lotterimedelsavkastningen.

Enligt nu gällande villkor för statsbidragsgivningen

för nämnda ändamål skall iakttagas, att statsbidraget jämte avkastningen

av vederbörande lönefond uppgår till två tredjedelar av avlöningsbeloppet,

dock att summan av lönefondsavkastningen och statsbidraget icke

må per år överstiga 11 968 kronor för varje befattningshavare. Ansökan

om statsbidrag ingives till riksantikvarieämbetet, som har att pröva ansökningen

och avgöra statsbidragets storlek i varje särskilt fall. Landsantikvariens

lön bestrides således till två tredjedelar av statsmedel, medan

vederbörande huvudmannaorganisation har att svara för den återstående

tredjedelen. Med landsantikvarie har i bidragshänseende jämställts föreståndaren

för museet i Varberg. Statens bidrag är föranlett av att landsantikvarierna

har att handlägga ett stort antal frågor av rikskaraktär. Då

dessa »statliga» arbetsuppgifter för landsantikvarierna under årens lopp

vuxit i antal och betydenhet, har det synts motiverat med en översyn av

statens bidrag till landsantikvarieorganisationen. Denna översyn har verkställts

av särskilda sakkunniga, landsantikvarieutredningen, som den 13

juli 1954 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1954:26). I enlighet med sitt

uppdrag har de sakkunniga jämväl behandlat vissa frågor av organisatorisk

och administrativ karaktär.

Landsantikvarieutredningens förslag

I fråga om huvudmannaskapet för landsantikvarierna föreslår utredningen,

att läns- eller landskapsorganisationer inom kulturminnesvårdens

eller hembygdsvårdens område liksom hittills skall utöva huvudmannaskap.

Utredningen understryker, att det är genom de nuvarande huvudmännens

insatser som organisationen på här ifrågavarande område vuxit upp.

Landsantikvarierna bör även framdeles vara anställda av dylika organisationer

och vid sidan av sin landsantikvarietjänst i förekommande fall

även fungera som chefer för läns- eller landskapsmuseer. Utredningen öppnar

emellertid därtill en möjlighet för landsting att övertaga huvudmannaskapet,

då särskilda skäl kan anses föreligga. Vidare antyder utredningen,

att i vissa fall en framkomlig utväg måhända är, att läns- eller landskapsorganisation,

som äger centralt museum, överlåter detta till en stiftelse,

vilken i så fall även bör fungera som huvudman för landsantikvarien. Eftersom

i ett par län s. k. kulturminnesråd har fungerat som huvudman för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

vederbörande landsantikvarier vill utredningen icke motsätta sig att dylika

råd även framdeles utövar huvudmannaskap, även om erfarenheterna härav

icke är enbart gynnsamma.

För att de nuvarande huvudmannaorganisationerna på ett tillfredsställande

sätt skall kunna fullgöra sina förpliktelser som huvudmän erfordras

vissa förbättringar av deras organisatoriska förhållanden, liksom åtgärder

för en stabilisering av deras ekonomi.

Då till organisationerna måste utgå såväl statsbidrag som fortlöpande,

icke obetydliga anslag från landsting och städer eller eventuellt andra korporationer

och organisationer, förefaller det utredningen naturligt, att

vederbörande länsstyrelse samt landsting och städer, som kontinuerligt

lämnar större anslag till organisationens verksamhet inom länet, skall vardera

utse en ledamot i huvudmannaorganisationens styrelse, varjämte

landsantikvarien också bör ingå som ledamot av styrelsen. I övrigt lämnas

frihet för organisationen att bestämma om styrelsens sammansättning. Enligt

utredningens förslag skall vidare finnas ett förvaltningsutskott, som

närmast under styrelsen bär ansvaret för organisationens ekonomi och förvaltning.

I förvaltningsutskottet skall ingå två inom styrelsen därtill särskilt

utsedda ledamöter samt länsstyrelsens, landstingets och städernas representanter

i styrelsen. Ordförande och vice ordförande i förvaltningsutskottet

utses av styrelsen. Organisationens räkenskaper skall granskas

av minst två revisorer, av vilka länsstyrelsen utser den ene. I sådana fall,

då en huvudmannaorganisation bedriver verksamhet inom flera län, överlåtes

åt Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser angående representationen

i styrelse, förvaltningsutskott och revision.

Utredningen anser, att riksantikvarieämbetets nuvarande inspektionsrätt

över huvudmannaorganisationernas verksamhet bör bibehållas. Likaså

bör gällande bestämmelser om att museiföremål och arkivalier skall förvaras

i av riksantikvarieämbetet godkända lokaler och att sådana föremål

icke må utan medgivande av ämbetet avhändas organisationen kvarstå

oförändrade.

I fråga om rikets indelning i landsantikvariedistrikt föreslår utredningen,

att distrikten i princip skall sammanfalla med länen. I enlighet härmed

bör den nuvarande landsantikvarietjänsten i Borås för södra delen av

Älvsborgs län (Sjuhäradsbygden) indragas, när den nuvarande landsantikvarien

därstädes lämnar sin befattning. Utredningen tillstyrker delning av

Skånes nuvarande landsantikvariedistrikt genom inrättande av en ny tjänst

för Kristianstads län. Den nuvarande landsantikvarien i Skåne bör framdeles

ha Malmöhus län som arbetsområde. Vidare bör Stockholms län kunna

bilda ett eget distrikt. Ett flertal framställningar om delning av vissa

större län i två landsantikvariedistrikt avstyrkes. Landsantikvarien bör

i regel vara stationerad i residensstaden inom vederbörande län, men Kungl.

Maj:t bör kunna förordna om annan stationeringsort, om skäl därtill föreligger.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

Beträffande landsantikvariernas arbetsuppgifter föreslår utredningen, att

de statliga eller i huvudsak statliga arbetsuppgifterna författningsmässigt

regleras, medan de icke-statliga arbetsuppgifterna klarlägges i instruktionerna,

som utfärdas av vederbörande huvudman och underställes riksantikvarieämbetet

för godkännande.

Som kompetens villkor för innehav av landsantikvarietjänst föreslås i

huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande föreskrifter fil. lic.-examen

i något av ämnena nordisk och jämförande fornkunskap, nordisk och jämförande

folklivsforskning samt konsthistoria med konstteori, vid de centrala

kulturminnesvårdande institutionerna och provinsmuseerna förvärvad kompetens

i kulturminnesvård och musealt arbete samt dokumenterad organisationsförmåga

och allmän lämplighet för yrket.

I fråga om själva anställningsförfarandet bör liksom hittills lediga tjänster

sökas hos huvudmannen, vilken därefter har att till tjänsten utse en

av de sökande, som av riksantikvarieämbetet förklarats kompetent att

inneha densamma. I motsats till vad nu gäller föreslås ämbetet erhålla rätt

att uppföra tre sökande på förslag, om ämbetet finner skäl härför. Styrelsen

blir dock icke bunden vid förslaget utan äger att fritt välja bland de kompetensförklarade

sökandena.

Beslut om tillsättning av landsantikvarietjänst skall kunna få överklagas

hos riksantikvarieämbetet och ämbetets beslut i sin tur kunna underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Utredningen anser, att landsantikvarierna bör erhålla en mera tryggad

anställningsform och förordar i detta syfte, att landsantikvariebefattning

tillsättes medelst förordnande tills vidare. Ett eventuellt entledigande bör

enligt utredningens mening alltid föregås av skriftlig uppsägning. Har

befattningshavaren under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort

i en och samma befattning, må han dock icke så länge huvudmannen

åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning, såvida inte riksantikvarieämbetet

på grund av omorganisation eller liknande omständigheter medger

uppsägning eller anledning föreligger till entledigande av disciplinära skäl.

Med hänsyn till omfattningen av de statliga arbetsuppgifterna föreslås

avsevärt förbättrade statsbidrag till landsantikvarieorganisationen, dock

enbart till avlöningar till landsantikvarierna och vetenskapligt utbildade

medhjälpare (amanuenser). En utgångspunkt för statsbidraget bör vara,

att landsantikvariernas avlöning, vilken släpat efter under de senare åren,

återanpassas till löneläget för förste antikvarie vid statens historiska museum

(Ca 31).

Utredningen föreslår, att statsbidraget till huvudmännen uppdelas i dels

ett grundbidrag till landsantikvariens avlöning, motsvarande 66% procent

av lönen i 33 löneklassen å vederbörande ortsgrupp och dels ett tilläggsbidrag,

innebärande antingen en höjning av grundbidraget upp till högst

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 7J+ år 1955

90 procent av landsantikvarielönen eller ock 50 procent av lönen till en

amanuens, beräknad efter 23 löneklassen å vederbörande ortsgrupp.

För Gotlands län föreslås specialbestämmelser, enligt vilka huvudmannen

därstädes kan erhålla statsbidrag för anställande av en antikvarie med

högst 90 procent av de kontanta löneförmåner, som skulle ha utgått till en

å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med placering i löneklassen

nr 27 i statens löneplan nr 1. Villkoren blir i huvudsak desamma

som för amanuensbidraget med det undantaget att lön och kompetens

skall motsvara vad som gäller för antikvarie hos riksantikvarieämbetet.

Vidare förordas, att 15 000 kronor ställes till ämbetets förfogande att disponeras

för utbetalande av gottgörelser till museer, vilkas tjänstemän utan

särskild ersättning härför av ämbetet anlitats för statliga arbeten inom

kulturminnesvården.

Det nu utgående statsbidraget till avlöning åt föreståndaren vid museet

i Varberg föreslås upphöra, när den nuvarande innehavaren av tjänsten

lämnar sin befattning.

Utredningen förordar att anslutning till statens pensionsanstalt medges

för amanuenser liksom för antikvarien i Gotlands län.

Vad angår gäldandet av kostnaden för resor vid landsantikvariens tjänstutövning

anser utredningen, att dessa bör bestridas av riksantikvarieämbetet,

om ämbetet beordrat förrättningen, medan i de fall annan statlig

myndighet påkallat landsantikvariens medverkan, kostnaderna bör gäldas

av denna myndighet eller genom dess försorg. I andra fall bör dessa utgifter

bestridas av huvudmannaorganisationen eller av den, som påkallat landsantikvariens

medverkan.

Avkastningen av lönefonderna skall i första hand avräknas vid statsbidragets

fastställande. Huvudman bör emellertid medgivas möjlighet att

överlämna av honom ägd lönefond till förvaltning av statskontoret med

rätt för statsverket att disponera avkastningen.

Utredningen har förutsatt, att slutregleringen av statsbidraget skall äga

rum först efter budgetårets utgång. Med beaktande av att bidragen från

landsting och städer utbetalas till huvudmännen efter ingången av varje

nytt kalenderår, synes det påkallat att för dessa öppna möjligheter att utfå

ett förhållandevis rikligt tillmätt förskott under höstmånaderna.

Slutligen ifrågasätter utredningen, om icke tjänstetiteln landsantikvarie

bör utbytas mot länsantikvarie.

Remissyttranden

Beträffande de yttranden, som avgivits över sakkunnigbetänkandet, hänvisas

till propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

Departementschefen

Departementschefen, som ansett lämpligt, att proposition nu förelädes

riksdagen om nya grunder för statens bidrag till landsantikvarieorganisationen

och att denna proposition i huvudsak byggdes på utredningens förslag,

har emellertid i vissa frågor förordat andra lösningar och i ärendet anfört

följande.

I fråga om huvudmannaskapet för landsantikvarierna är jag

ense med utredningen, att läns- eller landskapsorganisationer inom kulturminnesvårdens

område liksom hittills skall vara huvudmän. De av utredningen

antydda möjligheterna att låta landsting eller särskild stiftelse

övertaga huvudmannaskapet torde enligt min mening icke böra komma

till användning annat än i rena undantagsfall, vilka jag förutsätter kommer

att underställas Kungl. Maj:ts prövning. I övrigt vill jag uttala min

anslutning till utredningens uppfattning, att det bör ankomma på de lokala

krafterna att själva bestämma om eventuella nybildningar eller ombildningar

av organisationer för utövande av huvudmannaskap för landsantikvarierna.

Vad därefter beträffar de av utredningen föreslagna anordningarna till

förstärkning av huvudmännens organisation anser jag mig i stort sett

kunna godtaga vad utredningen föreslagit i fråga om styrelsens sammansättning.

Jag förordar sålunda att i huvudmannaorganisationens styrelse

obligatoriskt skall ingå en av länsstyrelsen förordnad ledamot, en av

vederbörande landsting vald ledamot, i förekommande fall en ledamot,

utsedd av varje stad (kommun), som fortlöpande lämnar större ekonomiskt

bidrag till organisationen, samt landsantikvarien. I övrigt torde

organisationen böra lämnas frihet att bestämma styrelsens sammansättning.

Jag biträder också utredningens förslag, att inom styrelsen alltid skall

finnas ett förvaltningsutskott med uppgift att närmast under

styrelsen svara för organisationens ekonomi och förvaltning ävensom att

uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat samt till förvaltningsberättelse.

I fråga om förvaltningsutskottets sammansättning har utredningen föreslagit,

att utskottet skulle bestå av styrelsens länsstyrelse-, landstings- och

stadsrepresentanter samt två andra inom styrelsen utsedda ledamöter.

Jag är icke övertygad om att förvaltningsutskottet alltid skulle kunna få

den lämpligaste sammansättningen med tillämpning av de av utredningen

föreslagna, delvis automatiska reglerna. Bäst torde vara att icke alltför

mycket begränsa styrelsens frihet härvidlag. För egen del vill jag förorda,

att förvaltningsutskottet skall bestå av 5—7 inom styrelsen därtill utsedda

ledamöter. Jag förutsätter härvid, att som regel huvudbidragsgivarna skall

bli representerade i utskottet. För att utskottet skall vara beslutsmässigt

bör fordras, att minst halva antalet ledamöter är närvarande. I övrigt

bör för utskottet i anslutning till utredningens förslag gälla, att personliga

suppleanter får utses för ledamöterna, att utskottets ordförande och

vice ordförande väljes av styrelsen, att ärendena avgöres genom omröstning

samt att ordföranden vid lika röstetal har utslagsrätt.

I fråga om revision av styrelsens räkenskaper har utredningen för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 74- år 1955 7

ordat, att dessa skall granskas av minst två revisorer, av vilka länsstyrelsen

skulle utse en. Häremot har jag ingen erinran.

Vad jag nu förordat rörande styrelse, förvaltningsutskott och revision

tar närmast sikte på sådana fall, då organisationens verksamhetsområde

omfattar ett län. Kungl. Maj:t torde få meddela erforderliga föreskrifter

rörande de avvikelser härvidlag, som må befinnas erforderliga om organisationens

verksamhetsområde omfattar flera län.

I fråga om riksantikvarieämbetets inspektionsrätt över huvudmannaorganisationerna

samt beträffande föreskrifterna om förvaring och avhändande

av museiföremål och arkivalier ifrågasätter jag, liksom utredningen,

ingen ändring.

Som utredningen konstaterar har utvecklingen lett till att landsantikvariedistrikten

i regel kommit att sammanfalla med länen. För närvarande

utgör emellertid Skåne ett distrikt, Älvsborgs län är uppdelat i två distrikt,

och Stockholms län saknar landsantikvarie. Jag ansluter mig till utredningens

uppfattning, att landsantikvariedistrikten i regel

bör sammanfalla med länen. I enlighet härmed bör Skåne delas upp i två

distrikt, ett för Malmöhus län och ett för Kristianstads län. Den nuvarande

landsantikvarien för Skåne torde framdeles böra inneha befattning

som landsantikvarie i Malmöhus län, medan en ny landsantikvariebefattning

inrättas för Kristianstads län. Beträffande Älvsborgs län torde uppdelningen

på två distrikt böra upphöra, då den nuvarande landsantikvarien

för södra delen av länet (Sjuhäradsbygden) lämnar sin befattning. Med

hänsyn till vad som anförts från länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands

län samt Upplands fornminnesförening och Södermanlands hembygdsförbund

anser jag mig icke för närvarande böra förorda inrättande av

något särskilt av Stockholms län bestående landsantikvariedistrikt. I likhet

med utredningen anser jag, att landsantikvarien i regel bör vara stationerad

i den stad, där länsstyrelsen har sitt säte.

I fråga om landsantikvariernas arbetsuppgifter ansluter jag mig

i stort sett till utredningens förslag. Jag anser mig dock böra understryka

riksantikvarieämbetets uttalande, att landsantikvariernas uppgifter beträffande

naturskyddet bör begränsas till att avse skyddet av kulturlandskapet,

medan de rent naturvetenskapliga sidorna av naturskyddet bör ankomma

på andra organ. Vid den slutliga redigeringen av bestämmelserna

i ämnet torde även viss hänsyn böra tagas till den i övriga remissyttranden

framförda kritiken, i huvudsak såsom den utformats av svenska museimannaföreningen,

innebärande att landsantikvariens samarbete icke bör

vara begränsat till statliga myndigheter. En bestämmelse av innebörd, att

huvudman har att tillse, att landsantikvarien icke betungas med göromål

för organisationen i sådan utsträckning, att svårigheter yppar sig för honom

att fullgöra de åligganden för statens räkning, som skäligen ankommer

på honom, torde dock icke böra saknas.

Mot de av utredningen föreslagna villkoren för behörighet till befattning

som landsantikvarie har jag ingen erinran.

I fråga om tills ättningsför farandet anser jag mig böra framhålla

angelägenheten av att riksantikvarieämbetet vid bedömande av sökandes

kompetens och vid upprättande av förslag till landsantikvariebefattning

samråder med nationalmuseum och nordiska museet. Över ämbetets

beslut i kompetensfrågor och frågor om tjänsteförslag torde besvär

i vanlig ordning kunna anföras hos Kungl. Maj:t. Att, såsom utredningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

föreslagit, dessutom införa besvärsrätt för sökanden över huvudmannastyrelses

beslut om tjänstetillsättning torde enligt min mening icke böra ifrågakomma.

I övrigt har jag ingen annan erinran mot det av utredningen föreslagna

tillsättningsförfarandet, än att ansökningstiden bör begränsas till tre

veckor från kungörandet.

Den av utredningen föreslagna anledningen till entledigande av landsantikvarie

»av disciplinära skäl» torde böra ändras till »på grund av tjänstefel».

Jag förutsätter att det skall vara riksantikvarieämbetet, som konstaterar

förhandenvaron av dylik anledning, innan den kan åberopas av

huvudmannen. I övrigt har jag ingen erinran mot vad utredningen föreslagit

i fråga om landsantikvaries anställningsform.

Det av utredningen föreslagna statsbidragssystemet anser

jag mig böra godtaga med följande ändringar. Enligt min mening bör huvudregeln

vara, att till varje landsantikvariedistrikt statsbidrag till landsantikvariens

avlöning utgår med 90 procent av de kontanta löneförmåner,

som utgår till en å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med

placering i 33 löneklassen å löneplan nr 1. Vidare bör efter medgivande

av riksantikvarieämbetet statsbidrag få utgå till avlönande av högst en

amanuens i varje landsantikvariedistrikt. Övervägande skäl talar enligt

min mening för att dylikt medgivande skall ges med giltighet tills vidare

och utan årlig omprövning. Statsbidraget till amanuenslönen torde böra

utgå med 50 procent av de kontanta löneförmåner, som utgår till en å

vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med placering i 23 löneklassen

å löneplan nr 1. Utgår statsbidrag till avlönande av amanuens, bör

statsbidraget till landsantikvariens avlöning alltid minskas till 66 2/3 procent

av förutnämnda bidragsunderlag. Enligt utredningens förslag skulle

bland statsbidragsvillkoren upptagas, att landsantikvarien skulle av huvudmannen

tillförsäkras minst de kontanta löneförmåner, som enligt gällande

bestämmelser tillkommer en statlig tjänsteman med placering i lönegrad

Ca 31. Något dylikt villkor torde icke böra uppställas. Icke heller synes påkallat

att bibehålla riksantikvarieämbetets nuvarande prövningsrätt i fråga

om avlöningen.

För kulturminnesvården å Gotland torde som utredningen förordat böra,

utöver statsbidrag enligt vanliga regler, medgivas ett särskilt statsbidrag

till avlönande av antikvarie. Detta bidrag torde böra utgå med 90 procent

av löneförmånerna i 27 löneklassen å löneplan nr 1.

I det föregående har jag förordat, att uppdelningen av Älvsborgs län

på två landsantikvariedistrikt skall upphöra, då den nuvarande landsantikvarien

i Borås avgår från sin tjänst. Intill dess så sker torde statsbidrag

till Borås-tjänsten böra utgå enligt oförändrade grunder. Till landsantikvarietjänsten

i Vänersborg bör statsbidrag utgå enligt de grunder jag nyss

förordat för landsantikvarietjänster i allmänhet.

Statsbidraget till museiföreståndaren i Varberg tmde böra utgå enligt

oförändrade grunder, så länge den nuvarande föreståndaren kvarstår \ sin

tjänst. Vid hans avgång ur tjänsten torde få till prövning upptagas frågan,

huruvida och på vad sätt fortsatt statligt bidrag till Varbergs museum

skall utgå.

I likhet med utredningen vill jag förorda, att anslutning till statens

pensionsanstalt medges för den särskilde antikvarien å Gotland och för

amanuenser.

Vad utredningen föreslagit rörande resekostnadsersättning och trakta
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

mente samt bestridande av kostnaderna härför ävensom angående överlämnande

av lönefond till statskontorets förvaltning och om förskott å de

statliga bidragen ger mig icke anledning till erinran.

Det av utredningen föreslagna beloppet å 15 000 kronor, som skulle

ställas till riksantikvarieämbetets förfogande för utbetalande av gottgörelse

i vissa fall till lokala krafter utanför landsantikvarieorganisationen, anser

jag mig icke kunna tillstyrka. Ej heller kan jag tillstyrka någon personalförstärkning

inom riksantikvarieämbetet i avvaktan på inrättande av en

landsantikvarietjänst i Stockholms län.

Jag torde böra nämna, att utredningen i sitt betänkande även diskuterat

frågan om titeln landsantikvarie kan anses lämplig. Enligt utredningen talar

övervägande skäl för att titeln landsantikvarie utbytes mot länsantikvarie.

Av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, synes de flesta icke

vilja förorda någon ändring. För egen del anser jag, att titeln landsantikvarie

bör bibehållas.

Motioner

I motionerna 1: 394. och II: 490 har anförts bland annat följande.

De skäl, som förestavade riksdagens beslut år 1946 att uppdela Älvsborgs

län i två landsantikvariedistrikt, ett för Sjuhäradsbygden med säte

i Borås och ett för länet i övrigt med säte i Vänersborg, torde alltjämt vara

lika bärande. Ett i nämnda sammanhang avlåtet remissyttrande från

Vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien belyser det centrala i detta

spörsmål. Därur må citeras följande: »Det torde vara uppenbart, att föreliggande

uppgifter för landsantikvarien i Älvsborgs län äro ganska svåra

att bemästra, icke blott på grund av länets stora geografiska utsträckning

1 norr och söder, utan kanske i ännu högre grad beroende på de betydande

olikheter i landskapligt och kulturellt hänseende, som existerar mellan länets

norra och södra delar. Sjuhäradsbygdens särpräglade förhållanden ha ju

också motiverat bildandet av en särskild kulturhistorisk förening, som ända

sedan 1903 bedrivit sin verksamhet inom den södra länsdelen och i dennas

huvudort Borås grundat ett museum med omfattande och värdefulla samlingar.

Detta museum är utan tvivel av den betydelsen, att det kan jämföras

med de större provinsmuseer, som blivit huvudorter för landsantikvariedistrikt

i andra landsdelar.

Akademien finner det sålunda av sakliga skäl påkallat, att södra Älvsborgs

län, såsom föreslagits i motionerna, avskiljes såsom särskilt landsantikvariedistrikt

med en landsantikvarie placerad såsom föreståndare för

Borås museum. De sju häradernas kulturhistoriska förening är här landsantikvariens

naturliga huvudman. Hur gränslinjen mellan de båda landsantikvariedistrikten

lämpligen bör dragas torde böra bli föremål för riksantikvarieämbetets

närmare omprövning.»

Under de åtta år, som förflutit efter riksdagens beslut, har erfarenheten

och utvecklingen bestyrkt det lyckosamma i den företagna åtgärden. Kulturminnesvården

har år från år tilldragit sig ett ökat intresse icke minst

från ortsbefolkningens sida, och landsantikvariernas ständigt ökade arbetsuppgifter

vittna också om att uppdelningen i två distrikt var en ändamålsenlig

anordning.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1055. G samt. Nr 74

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

I detta sammanhang bör också betonas, att den museala synpunkten är

värd sitt särskilda betraktande. Inom nuvarande två distrikt finnas centrala

museer med för respektive områden representativa samlingar. Icke

minst den inom södra länsdelen dominerande textil- och beklädnadsindustrien

har erhållit för dessa speciella områden karakteristiska och värdefulla

samlingar i Borås museum. Det angelägna i att de centrala museerna äro

ställda under sakkunnig ledning och därigenom tillvinna sig ett alltmera

ökat intresse torde ligga i öppen dag.

Det är av intresse att påpeka, hurusom departementschefen i förevarande

proposition särskilt framhäver de museala synpunkterna i samband med

landsantikvarieorganisationen. Han förordar sålunda, att statsbidraget till

museiföreståndaren i Varberg bör utgå enligt oförändrade grunder, så länge

den nuvarande föreståndaren kvarstår i sin tjänst. Han stannar dock icke

härvid utan avser, att vid tidpunkten för föreståndarens avgång från tjänsten

torde till prövning böra upptagas frågan, huruvida och på vad sätt fortsatt

statligt bidrag till Varbergs museum skall utgå.

Beträffande landsantikvarietjänsten i Borås föreslås som nämnts att

denna skall indragas när nuvarande befattningshavare avgår. Då befattningshavaren

i fråga torde ha åtskilliga år till pensionsålderns inträde, kan

ett beslut enligt förslaget leda till att nuvarande organisation i Älvsborgs

län bibehålies oförändrad i ett 15-tal år för att därefter plötsligt upphöra.

En sadan ordning kan icke vara tillfredsställande, allra minst med hänsyn

till de särskilda förhållanden som föreligga. Det lämpligaste härvidlag torde

därför vara, att frågan om denna landsantikvarietjänsts bibehållande, i likhet

med vad som förordats beträffande bidrag till Varbergs museum, ställes

under omprövning då den nuvarande befattningshavaren avgår.

Utskottet

De av departementschefen förordade grunderna för statens bidrag till

landsantikvarieorganisationen åsyftar en konsolidering och förstärkning av

den hittillsvarande organisationen. Vad departementschefen i sådant avseende

föreslagit har utskottet funnit sig i huvudsak kunna biträda.

Utskottet delar sålunda departementschefens uppfattning om att länsoch

landskapsorganisationerna inom kulturminnesvårdens eller hembygdsvårdens

område bör bibehållas såsom huvudmän för landsantikvarierna

och att avsteg härifrån bör ifrågakomma allenast i rena undantagsfall efter

särskild prövning av Kungl. Maj:t.

Vad gäller åtgärder i syfte att skapa fastare former för huvudmannaorganisationerna

har utskottet i likhet med departementschefen funnit sig

kunna godtaga utredningens förslag om styrelsens sammansättning. Likaså

biträder utskottet utredningens av departementschefen förordade förslag

om att inom styrelsen alltid skall finnas ett förvaltningsutskott. Utskottet

anser dock att Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande riksantikvarieämbetet

bör äga befogenhet att medgiva undantag från denna

bestämmelse i sådana fall, där en dispens från huvudregeln kan befinnas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

påkallad, exempelvis då förvaltningsutskottet skulle bli i det närmaste lika

stort som vederbörande styrelse.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att landsantikvariedistrikten

i regel bör sammanfalla med länen. I enlighet härmed tillstyrker

utskottet Kungl. Maj:ts förslag att Skåne delas upp i två distrikt, ett för

Malmöhus län och ett för Kristianstads län. Vidkommande frågan om bildande

av ett landsantikvariedistrikt för Stockholms län torde det böra ankomma

på vederbörande lokala intressen att taga initiativ i ärendet. Departementschefen

har beträffande Älvsborgs län föreslagit att länets uppdelning

på två distrikt bör upphöra, då den nuvarande landsantikvarien

för södra delen av länet (Sjuhäradsbygden) lämnar sin befattning. I motionerna

I: 394 och II: 490 har däremot yrkats att frågan om fortsatt statligt

bidrag till landsantikvarietjänsten i Borås finge upptagas till prövning

i anslutning till den nuvarande innehavarens avgång från tjänsten. Utskottet

får i detta ärende framhålla att goda skäl talar såväl för den av departementschefen

hävdade principiella uppfattningen som för motionärernas

mening. Då det aktuella läget icke nu kräver ett bestämt ställningstagande

till förevarande spörsmål anser utskottet det lämpligt att denna fråga tills

vidare hålles öppen och göres till föremål för förnyat övervägande från

Kungl. Maj:ts sida. I enlighet med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit,

har det i motionerna framställda yrkandet blivit i huvudsak tillgodosett.

I detta sammanhang vill utskottet vitsorda den i och för sig betydelsefulla

verksamhet som bedrives vid museet i Varberg. Ehuru denna verksamhet

icke företer några bestämda anknytningspunkter till landsantikvarieorganisationen

anser utskottet likväl att formen för statligt stöd åt

ifrågavarande verksamhet bör bli föremål för prövning vid uppkommande

vakans å museichefstjänsten.

Mot det av departementschefen angivna statsbidragssystemet har utskottet

icke funnit anledning till erinran, icke heller mot departementschefens

förslag beträffande särskilt statsbidrag för kulturminnesvården å

Gotland samt statsbidrag för avlönande av landsantikvarien i Borås och

museiföreståndaren i Varberg.

I likhet med departementschefen anser utskottet att övervägande skäl

tala för att titeln landsantikvarie bibehålies.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag bör för nästa budgetår anvisas ett

förslagsanslag av 365 000 kronor till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen. I

beloppet ingår medel till den nya landsantikvarieorganisationen i Skåne

från och med den 1 juli 1955. Enligt vad utskottet inhämtat kan den

ifrågavarande omorganisationen, innebärande bland annat inrättande av

eu landsantikvarietjänst i Kristianstads län, icke bli genomförd förrän tidigast

den 1 januari 1956. Utskottet har för sin del icke något att erinra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

mot att under en viss övergångstid, räknat från och med den 1 juli 1955,

för det nya landsantikvariedistriktet avsedda medel av ovannämnda anslag

må efter närmare bestämmande av Kungl. Maj:t disponeras för tillfälligt

anställd, fackutbildad arbetskraft inom nämnda distrikt.

Då vad departementschefen i övrigt framhållit och föreslagit icke har

givit utskottet anledning till erinran eller annat särskilt uttalande än att

Kungl. Maj:t givetvis bör äga rätt att i särskilda fall medge dispens från

gällande behörighetsvillkor för landsantikvarietjänst, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen

för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 365 000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört i anledning av motionerna I: 394 och II: 490.

Stockholm den 14 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ivvar

Anderson, Leander, Näsström, Pålsson, Hesselbom, Birger Andersson,

Alfred Nilsson, Thun, Axel Andersson, Nils Theodor Larsson, Olsén, Arrhén

och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Åkerström, fröken

Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Widén, Karlsson i Olofström, fröken

Vinge, fröken Olsson och herr Svensson i Stenkyrka.

Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

660869

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorgmiisationen in. in. jämte i ämnet vä a1 i texten