Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951
1955-04-14 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
5
Nr 79
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 8 juni 1951 (nr 4-57) om särskilt bidrag
till producent av svensk film, så ock om fortsatt
giltighet av samma förordning, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 85 har Kungl, Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 februari 1955,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till 1) förordning
om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951 (nr 457) om
särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om fortsatt giltighet
av samma förordning, samt 2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen
den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen den 21 december
1945 (nr 823) om nöjesskatt.
De berörda förfatlningsförslagen är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951
(nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock
om fortsatt giltighet av samma förordning
Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 8 juni 1951 om särskilt
bidrag till producent av svensk film, vilken gäller intill utgången av
juni månad 1955, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels
ock att förordningen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet in
-
till utgången av juni månad 1959.
(Nuvarande lydelse)
5 §•
Bidraget utgår med tjugo procent
av statens andel i nöjesskatten för
biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande
film visas och i vilken
till högst femton procent ingå ut
-
(Föreslagen lydelse)
5 §•
Bidraget utgår beträffande film,
som framställts helt i färg, med trettiofem
procent och beträffande annan
film med tjugo procent av statens andel
i nöjesskatten för biografföreställ
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
(Nuvarande lydelse)
ländska filmer. Annonsfilm anses
icke utgöra del av föreställningen.
(Föreslagen lydelse)
ning, vid vilken bidragsberättigande
film visas och i vilken till högst femton
procent ingå utländska filmer.
Annonsfilm anses icke utgöra del av
föreställningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.
Förslag
till
förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1951
(nr 458) om tillägg till förordningen den 21 december 1945
(nr 823) om nöjesskatt
Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tilllägg
till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, vilken
förstnämnda förordning gäller intill utgången av juni månad 1955, skall
äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1959.
Propositionen
I propositionen framlägges förslag om fortsatt statligt stöd åt den svenska
filmproduktionen intill utgången av juni månad 1959. Medan bidraget hittills
utgått med 20 procent av statens andel i nöjesskatteintäkterna för all
bidragsberättigad film förordas nu ett differentierat bidrag med 20 procent
för svartvit film och 35 procent för färgfilm. I övrigt förutsättes bidraget
utgå i oförändrad ordning. Det betonas sålunda alt bidraget är att betrakta
som en temporär anordning och innebär en hjälp till självhjälp för
filmproduktionen.
Särskilt bidrag av statsmedel till producent av svensk film infördes genom
förordning den 8 juni 1951 (nr 457). Förordningen trädde i kraft den 1 juli
1951 och gäller intill utgången av juni månad 1955.
Enligt förenämnda förordning utgår bidrag för svensk film med ett belopp,
motsvarande 20 procent av statens andel i nöjesskatten för biografföreställning,
vid vilken filmen visas. Filmer, vars längd understiger 2 000
meter såsom bredfilm eller 800 meter såsom smalfilm, är emellertid icke bidragsberättigade.
Bidrag utgår icke heller då fråga är om biografföreställning,
där inslaget av utländsk film utgör mer än 15 procent. Om en film är
svensk i förordningens mening avgöres, med ledning av i förordningen meddelade
närmare bestämmelser, av statens biografbyrå. Bidraget utbetalas till
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
7
filmproducenten eller dennes ombud direkt av biografföreställningens anordnad,
som får avräkna motsvarande belopp vid sin redovisning av nöjesskatt.
Beslutet om statsbidrag åt filmproduktionen hade föregåtts av en kommittéutredning
om filmproduktionens ekonomiska förhållanden. Kommittén,
1950 års filmutredning, uttalade i sitt betänkande (SOU 1951: 1), att filmproduktionens
dåvarande ekonomiska villkor var så ogynnsamma, att — med
hänsyn till denna produktions betydelse från kulturella och andra synpunkter
-— ekonomiskt stöd från det allmänna var motiverat. Enligt en kalkyl av
utredningen skulle det behövas ett stöd motsvarande i runt tal 30 % av den
statliga nöjesskatten, om det genomsnittliga underskottet per film helt skulle
täckas. Av olika skäl ansåg emellertid utredningen, att stödet borde begränsas
till 20 % av den statliga delen av nöjesskatten.
Förslag i frågan förelädes riksdagen genom proposition 1951: 142. I propositionen
förordades samma bidrag som i kommittéförslaget. I övrigt framhölls
att stödet borde få karaktären av hjälp till självhjälp. Det borde sålunda
inte innebära en garanti för att producenten skulle få täckning för i
det närmaste varje förlust. I propositionen betonades vidare, att det förordade
bidragssystemet självfallet borde betraktas som en temporär understödsform.
Konjunkturerna på filmmarknaden kunde nämligen växla, och även
annat kunde inträffa, som gjorde att behovet av stöd minskades eller bortföll.
Statsutskottet hemställde om bifall till propositionen (SU 162). Utskottet
underströk liksom departementschefen att statsstödet borde få karaktären
av en hjälp till självhjälp. Emellertid fann utskottet sannolikt, att
filmproduktionens utgiftssida hade påverkats av den betydande pris- och
löneutvecklingen under den då gångna delen av 1951 och att filmutredningens
kalkyl därför inte utgjorde ett så tillförlitligt underlag för bedömningen
som hade varit önskvärt. Utskottet förutsatte därför, att Ivungl. Maj :t på
grundval av eventuell utredning från producenternas sida i detta avseende
skulle ta frågan om procentsatsens höjd under omprövning. Riksdagens beslut
blev, såvitt nu är i fråga, i enlighet med utskottets hemställan.
Föreningen Sveriges filmproducenter anhöll i december 1952, att frågan
om en höjning av det utgående producentbidraget skulle tagas upp till prövning.
Statskontoret och riksräkenskapsverket avgav yttranden över framställningen,
varefter föreningen i en senare framställning framförde vissa
ytterligare synpunkter i saken.
Härefter tillkallade chefen för finansdepartementet den 4 juni 1954 en
särskild utredningsman för utredning av frågan om fortsatt stöd åt den svenska
filmproduktionen. Den 8 december 1954 överlämnade utredningsmannen
en promemoria i ärendet. Promemorian har varit töremal för remissbehandling.
I förevarande proposition lämnas å s. 5—13 en redogörelse för den verkställda
utredningen samt å s. 13—23 en redogörelse för innehållet i remissgttrandena.
Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen i dessa delar.
8
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
För egen del har departementschefen anfört följande.
Utredningsmannen förordar att statsbidrag lämnas till producent av
svensk film under ytterligare en fyraårsperiod eller alltså intill utgången
av juni månad 1959 och alt bidraget ökas från 20 till 25 procent. Såsom utgångspunkt
för sitt förslag redovisar utredningsmannen eu undersökning
rörande filmproduktionens ekonomiska förhållanden, vilken i huvudsak
upplagts efter samma linjer som den motsvarande undersökning, som låg
till grund för 1951 års beslut om det nu utgående bidraget. Undersökningen
har givit till resultat, att någon förbättring i den svenska filmens produktionsförhållanden
icke synes ha inträtt. I stället visar den nu presenterade
kalkylen ett större genomsnittsunderskott per film än 1950 års kalkyl.
Enligt utredningsmannens beräkningar skulle ett med fem procent förhöjt
bidrag innebära att den svenska filmproduktionen skulle erhålla understöd
i åtminstone samma grad som med det nuvarande bidraget vid dess tillkomst.
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt fortsatt bidrag till den svenska
filmproduktionen. Beträffande bidragets storlek har däremot framkommit
delade meningar. Riksräkenskapsverket ansluter sig till utredningsmannens
förslag. Statskontoret och statens priskontrollnämnd förordar oförändrat
bidrag med 20 procent. Statskontoret framhåller härvid, att filmproduktionen
bör söka nå den erforderliga intäktsförbättringen inom ramen för den
egna näringen. Priskontrollnämnden anser, att tillräckliga skäl för en höjning
av bidraget icke framkommit och betonar i övrigt att med hänsyn till
de använda undersökningsmetoderna viss försiktighet bör iakttagas vid bedömningen
av bidragsbehovet. Övriga remissorgan förordar högre bidrag
än som föreslagits av utredningsmannen. I dessa yttranden understrykes
särskilt den svenska filmproduktionens osäkra framtidsutsikter. Härvidlag
erinras bland annat om konkurrensen från utländsk film och en kommande
svensk television. Det betonas också att en successiv övergång till färglilm
är ofrånkomlig och att inspelning av sådan film drar avsevärt större
kostnader än inspelning av svartvit film.
Det nu utgående statsbidraget infördes i syfte att i den ekonomiska krissituation
som uppstått för den svenska filmproduktionen skapa möjligheter
för en fortsatt inspelning av svensk film. Bidraget var avsett som en temporär
understödsform och skulle fungera som en hjälp till självhjälp. Vid
ett ställningstagande till frågan om eventuellt fortsatt stöd måste dessa utgångspunkter
för den statliga bidragsgivningen hållas i minnet. Den omständigheten
att det kalkylmässiga underskottet på inspelad film nu visats
vara större än då bidragsfrågan prövades för fyra år sedan kan därför icke
i och för sig motivera en häremot svarande ökning av bidraget. Tvärtom kan
ett sådant konstaterande ge anledning till överväganden om förutsättningar
föreligger för en fortsatt bidragsgivning. Med hänsyn till att erfarenheterna
av de statliga stödåtgärderna endast omfattar eu så pass kort tidrymd som
fyra år vill jag emellertid icke motsätta mig, att understöd får utgå under
ytterligare en fyraårsperiod. Jag vill emellertid understryka, att jag därmed
icke avsett att frångå den ursprungliga principen att det statliga stödet skall
ha karaktär av hjälp till självhjälp och vara en temporär anordning.
Vad härefter angår frågan om bidragets storlek kan jag från nu angivna
utgångspunkter icke tillstyrka en generell höjning av bidragsprocenten. Däremot
synes kunna övervägas huruvida icke ett förhöjt bidrag skulle kunna
ifrågakomma vid framställning av färgfilm. När den nuvarande procentsatsen
fastställdes skedde avvägningen uteslutande utifrån de förutsättningar
som gällde för produktion av svartvit film. Betydelsen av en utvidgad svensk
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
9
färgfilmsproduktion har berörts i flera remissyttranden. Härvid har bland
annat framhållits, att en successiv övergång till inspelning av sådan film
är en förutsättning för att den svenska filmproduktionen över huvud skall
kunna vidmakthållas till omfattning och kvalitet. De sålunda anförda synpunkterna
är enligt min mening värda beaktande. Då det vidare här är
fråga om särskilt kostnadskrävande och för svenska förhållanden nya tekniska
framställningsmetoder torde ett förhöjt stöd av statsmedel vara motiverat
för att underlätta möjligheterna att skapa en svensk färgfilmsproduktion.
Emellertid bör än en gång understrykas att här är fråga endast om
en temporär anordning. Med beaktande av dessa synpunkter anser jag mig
kunna tillstyrka att bidraget för svartvit film fastställes till oförändrat 20
procent och att bidrag för framställning av färgfilm skall lämnas med 35
procent.
Statens kostnader för producentbidraget har de senaste två åren uppgått
till i genomsnitt 2,4 miljoner kronor per år. Genomföres förslaget om förhöjt
bidrag till färgfilm torde kostnaderna — med utgångspunkt från de uppgifter
som lämnats i remissyttrandena rörande färgfilmsproduktionens väntade
omfattning — kunna beräknas stiga med ca 360 000 kronor per år.
Med hänvisning till det anförda förordar jag, att förordningen den 8 juni
1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film ges förlängd
giltighet intill utgången av juni månad 1959 med den ändringen att bidraget
fastställes till 20 procent för svartvit film och 35 procent för färgfilm.
Samtidigt härmed torde förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg
till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt ges förlängd
giltighet under samma tid.
Såväl i utredningsmannens promemoria som i remissyttrandena har diskuterats
verkningarna i olika hänseenden av en höjning av biljettpriserna
i syfte att öka intäkterna för den svenska filmproduktionen. Därvid har
bl. a. pekats på det förhållandet att på grund av nöjesskattens konstruktion
som en procentuell andel av biljettprisets brutto, d. v. s. skatten inräknad,
en höjning av priset, som kan framstå som motiverad exempelvis för filmproduktionens
behov, slår igenom med avsevärt större belopp i bruttopriset.
Härigenom skulle möjligheterna att skaffa ökad täckning för filmproduktionens
kostnader med biljettintäkter avsevärt försvåras. Onekligen medför
en rent procentuell skatt vissa olägenheter i nu angivna hänseende. Det
synes böra närmare undersökas huruvida icke skatten skulle kunna ges
en sådan ändrad konstruktion — t. ex. genom att en viss del av den nuvarande
procentuella skatten omvandlas till en fast avgift — att skattens
prisfördyrande effekt vid en eventuell höjning av biljettpriserna minskas.
En undersökning av hithörande problem kan lämpligen ske i samband med
den översyn av vissa bestämmelser i nöjesskatteförordningen, som för närvarande
verkställes av 1954 års nöjesskatteutredning. Jag har för avsikt att
i senare sammanhang upptaga denna fråga till övervägande.
Motionerna
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
dels en inom andra kammaren av fru Andrén m. fl. väckt motion (II: 514),
vari hemställes A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 85 måtte besluta 1. en sådan ändring i den föreslagna förordningen
om särskilt bidrag till producent av svensk film, att producent av svensk
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
film för barn under tolv år erhåller ett produktionsbidrag som svarar mot
50 procent av den statliga delen av nöjesskatteintäkterna; 2. att uttala att
barnfilmjuryn, utökad med tre ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t, får i
uppdrag att avgöra om en film skall erhålla ett sådant bidrag; B. att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext;
dels en inom andra kammaren av herr Widén m. fl. väckt motion (II: 515),
vari hemställes, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 85 angående fortsatt stöd åt produktionen av svensk film måtte besluta
1. att förordningens giltighetstid bestämmes till den 1 juli 1957 och att bidraget
— för såväl svartvit film som färgfilm — sänkes från nuvarande 20
procent till 12 procent av statens andel av nöjesskatten för tiden till den 1
juli 1956 och till 6 procent för tiden därefter, samt 2. att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning om införande av ett system med ekonomisk
premiering från statens sida av konstnärligt och kulturellt välkvalificerad
svensk film samt om förslag härom senast till 1957 års riksdag;
dels en inom andra kammaren av herr Hamrin m. fl. väckt motion (II: 516),
vari hemställes, att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 85;
dels ock en inom andra kammaren av herrar Adamsson och Nilsson i Östersund
väckt motion (II: 517), vari hemställes, att riksdagen måtte besluta
att avslå förslaget om restitution av nöjesskatt till svensk svartvit- och färgfilm,
att till de fem bästa filmerna per budgetår återbära hela den statliga
delen av nöjesskatten, att tilldela producenter av svensk konstnärlig kortfilm
ett förslagsanslag om 200 000 kronor, att en filmnämnd tillsättes med
uppdrag att dels utvälja de fem bästa filmerna och dels fördela anslaget om
200 000 kronor till producenter av svensk konstnärlig kortfilm, samt att i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i vilken utsträckning
fortsatt återbäring av statens andel på nöjesskatten skall utgå till svensk
filmproduktion.
Vidare har utskottet i förevarande sammanhang behandlat jämväl två
likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Hjalmar
Nilsson m. fl. (I: 319) samt den andra inom andra kammaren av fröken
Olsson och herr Andersson i Linköping (II: 279), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om att
förslag till stöd åt produktionen av svensk barnfilm måtte föreläggas nästa
års riksdag.
I fråga om motiveringen för ovanstående yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna.
Utskottet
När statsmakterna år 1951 beslutade om statligt stöd åt den svenska filmproduktionen,
skedde detta från förutsättningen att statsstödet skulle såsom
en temporär anordning väsentligen få karaktären av en hjälp till själv
-
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
11
hjälp i en för filmproduktionen kritisk situation; den borde således inte få
uppfattas som en garanti för täckning av i det närmaste varje förlust. Även
i det nu föreliggande propositionsförslaget har dessa utgångspunkter varit
utslagsgivande, när det gällt att taga ställning till frågan om ett fortsatt ekonomiskt
stöd åt filmproduktionen. Utskottet finner angeläget understryka
vikten av att nämnda utgångspunkter för bidragsgivningen hålles i minnet.
Även om, på sätt utredningen givit vid handen, förhållandena i dagens läge
kan motivera ett fortsatt stöd åt filmproduktionen, bör det således stå fullt
klart för filmproducenterna att den ifrågavarande stödformen utgör ett provisorium
som skall avvecklas så snart förhållandena ger anledning därtill.
Från dessa synpunkter kunde det måhända förefalla diskutabelt, huruvida
statsmakterna verkligen bör binda sig för en så lång period som den i propositionen
föreslagna förlängningen på ytterligare fyra år av det statliga stödet
eller om inte, såsom i motionen II: 515 påyrkas, filmstödet borde kunna
avvecklas under en kortare tidsperiod. I betraktande av att —- såsom departementschefen
också framhållit — de hittillsvarande erfarenheterna av
de statliga stödåtgärderna endast omfattar en så pass kort tidrymd som fyra
år, vill utskottet dock inte motsätta sig att det statliga filmstödet utsträckes
att avse en period av ytterligare fyra år. I detta sammanhang vill utskottet
inte underlåta att peka på det enligt utskottets mening anmärkningsvärda
förhållandet, att den av biografägarna på sin tid gjorda utfästelsen att lämna
filmproducenterna särskilt produktionsbidrag utöver sedvanligt utgående
filmhyra endast till mindre del infriats.
Beträffande formen för en statlig bidragsgivning innebär propositionsförslaget
i förhållande till vad som nu gäller den ändringen att, medan f. n. bidrag
utgår med 20 procent av statens andel i nöjesskatteintäkterna för all
bidragsberättigad film, i fortsättningen skulle utgå ett differentierat bidrag
med 20 procent för svartvit film och 35 procent för färgfilm; liksom f. n.
skulle bidraget utgå utan föregående kvalitets- eller behovsprövning. De skäl
som i propositionsförslaget anförts till stöd för en sådan differentiering har
synts utskottet övertygande, varför utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag
härutinnan. Vad angår frågan om införande av en kvalitetsprövning av filmerna,
har denna redan vid statsmakternas ställningstagande år 1951 så ingående
belysts, att utskottet saknar anledning att härvidlag göra något nytt
uttalande. De skäl som då ansågs tala mot en kvalitetsprövning äger enligt
utskottets mening alltjämt giltighet.
I övrigt har Kungl. Maj :ts förslag inte givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande. Icke heller har granskningen av de vid propositionen
fogade författningsförslagen givit utskottet anledning till någon
anmärkning.
Av det anförda följer, att utskottet avstyrker bifall till dels motionen II:
516, vari yrkats avslag å Kungl. Maj:ts förslag, dels motionen 11:514, vari
yrkats ej mindre alt riksdagen måtte besluta sådan ändring i den föreslagna
förordningen om särskilt bidrag till producent av svensk film, att producent
av svensk film för barn under tolv år erhåller ett bidrag motsvarande 50 pro
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
cent av den statliga delen av nöjesskatteintäkterna, ävensom uttala att barnfilmjuryn,
utökad med tre ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t, får i uppdrag
att avgöra om en film skall erhålla sådant bidrag, än även att utskottet måtte
utarbeta förslag till erforderlig lagtext, dels motionen II: 515, i vad däri
yrkats, att riksdagen måtte besluta att den föreslagna förordningens giltighetstid
bestämmes till den 1 juli 1957 och alt bidraget för såväl svartvit
film som färgfilm sänkes från nuvarande 20 procent till 12 procent av statens
andel av nöjesskatten för tiden intill den 11 juli 1956 och till 6 procent
för tiden därefter, dels ock motionen II: 517, i vad däri yrkats att riksdagen
måtte besluta ej mindre att, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag om restitution
av nöjesskatt till svensk svartvit- och färgfilm, till de fem bästa filmerna
per budgetår återbära hela den statliga delen av nöjesskatten samt
tilldela producenter av svensk konstnärlig kortfilm ett förslagsanslag om
200 000 kronor än även att en filmnämnd tillsättes med uppdrag att utvälja
de fem bästa filmerna och att fördela anslaget om 200 000 kronor till
producenter av svensk konstnärlig kortfilm.
Av utskottets ställningstagande följer vidare, att utskottet inte biträder de
i motionerna II: 515 och II: 517 framförda förslagen om att riksdagen skulle
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning om införande av ett
system med ekonomisk premiering från statens sida av konstnärligt och kulturellt
välkvalificerad svensk film samt om förslag härom senast till 1957
års riksdag, resp. om utredning i vilken utsträckning fortsatt återbäring av
statens andel på nöjesskatten skall utgå till svensk filmproduktion.
Vad slutligen angår motionerna 1:319 och II: 279 har i dessa yrkats att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att
förslag till stöd åt produktionen av svensk barnfilm måtte föreläggas nästa
års riksdag. Emellertid har, såsom framgår av motionerna, förslag om statliga
stödåtgärder åt produktionen av svensk barnfilm framlagts av 1949 års
filmkommitté i dess i december 1952 avgivna betänkande Barn och film
(SOU 1952: 51). Då utskottet utgår från att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på den väckta frågan, finner utskottet det inte påkallat att
tillstyrka motionerna i fråga.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må — med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
ävensom med avslag å motionerna 11:514 och 11:516,
motionen II: 515 i vad den avser bidragsbestämmelsernas giltighetstid
och bidragets successiva minskning samt motionen
II: 517 i vad den avser avslag å Kungl. Maj :ts förslag, bidrag
till de fem bästa filmerna per budgetår och till konstnärlig
kortfilm — antaga vid propositionen fogade förslag till
a) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 8 juni 1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent
av svensk film, så ock om fortsatt giltighet av samma
förordning;
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
13
b) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen den
21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt;
II. att motionen 11:515, i vad den avser skrivelse till
Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
III.
att motionen 11:517, i vad den avser skrivelse till
Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
IV.
att motionerna 1:319 och 11:279 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 april 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 77; dock att herr Bengtson deltagit
i stället för herr Pålsson
Reservationer
1) av herr Widén, som ansett att utskottet bort i anledning av motionen
II: 515 föreslå riksdagen att besluta att bidraget för såväl svartvit film som
färgfilm sänkes från nuvarande 20 procent till 12 procent av statens andel
av nöjesskatten, att utgå för tiden intill den 1 juli 1956, samt att hos Kungl.
Maj:t hemställa om i motionen begärd utredning och att därför
dels utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionen 515, i vad den avser bidragsbestämmelsernas
giltighetstid och bidragets successiva minskning, ävensom
med avslag å motionerna II: 514, II: 516 och II: 517, sistnämnda
motion i vad den avser avslag å Kungl. Maj :ts förslag,
bidrag till de fem bästa filmerna per budgetår och till
konstnärlig kortfilm — antaga följande förslag till
14
Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955
a ) Förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951 (nr 457)
om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om fortsatt
giltighet av samma förordning
Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 8 juni 1951 om särskilt
bidrag till producent av svensk film, vilken gäller intill utgången av
juni månad 1955, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels
och att förordningen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill
utgången av juni månad 1956.
(Nuvarande lydelse)
5 §.
Bidraget utgår med tjugo procent
av statens andel i nöjesskatten för
biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande
film visas och i vilken
till högst femton procent ingå utländska
filmer. Annonsfilm anses
icke utgöra del av föreställningen.
(Föreslagen lydelse)
5 §.
Bidraget utgår med tolv procent av
statens andel i nöjesskatten för biografföreställning,
vid vilken bidragsberättigande
film visas och i vilken
till högst femton procent ingå utländska
filmer. Annonsfilm anses icke
utgöra del av föreställningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.
b) Förordning
angående fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om
tillägg till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt
Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tilllägg
till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, vilken
förstnämnda förordning gäller intill utgången av juni månad 1955, skall
äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1956.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:515, såvitt
nu är ifråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning om införande av ett system med ekonomisk premiering
från statens sida av konstnärligt och kulturellt välkvalificerad
svensk film samt om förslag härom senast till
1957 års riksdag;»
2) av herr Hesselbom
3) av herr Bengtson
4) av fröken Olsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj :t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt till a a1 i texten