Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951

1955-04-14 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

5

Nr 79

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 8 juni 1951 (nr 4-57) om särskilt bidrag

till producent av svensk film, så ock om fortsatt

giltighet av samma förordning, m. m., jämte i ämnet

väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 85 har Kungl, Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 februari 1955,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till 1) förordning

om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951 (nr 457) om

särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om fortsatt giltighet

av samma förordning, samt 2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen

den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen den 21 december

1945 (nr 823) om nöjesskatt.

De berörda förfatlningsförslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951

(nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock

om fortsatt giltighet av samma förordning

Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 8 juni 1951 om särskilt

bidrag till producent av svensk film, vilken gäller intill utgången av

juni månad 1955, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

ock att förordningen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet in
-

till utgången av juni månad 1959.

(Nuvarande lydelse)

5 §•

Bidraget utgår med tjugo procent

av statens andel i nöjesskatten för

biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken

till högst femton procent ingå ut
-

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Bidraget utgår beträffande film,

som framställts helt i färg, med trettiofem

procent och beträffande annan

film med tjugo procent av statens andel

i nöjesskatten för biografföreställ
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

(Nuvarande lydelse)

ländska filmer. Annonsfilm anses

icke utgöra del av föreställningen.

(Föreslagen lydelse)

ning, vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken till högst femton

procent ingå utländska filmer.

Annonsfilm anses icke utgöra del av

föreställningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1951

(nr 458) om tillägg till förordningen den 21 december 1945

(nr 823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tilllägg

till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, vilken

förstnämnda förordning gäller intill utgången av juni månad 1955, skall

äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1959.

Propositionen

I propositionen framlägges förslag om fortsatt statligt stöd åt den svenska

filmproduktionen intill utgången av juni månad 1959. Medan bidraget hittills

utgått med 20 procent av statens andel i nöjesskatteintäkterna för all

bidragsberättigad film förordas nu ett differentierat bidrag med 20 procent

för svartvit film och 35 procent för färgfilm. I övrigt förutsättes bidraget

utgå i oförändrad ordning. Det betonas sålunda alt bidraget är att betrakta

som en temporär anordning och innebär en hjälp till självhjälp för

filmproduktionen.

Särskilt bidrag av statsmedel till producent av svensk film infördes genom

förordning den 8 juni 1951 (nr 457). Förordningen trädde i kraft den 1 juli

1951 och gäller intill utgången av juni månad 1955.

Enligt förenämnda förordning utgår bidrag för svensk film med ett belopp,

motsvarande 20 procent av statens andel i nöjesskatten för biografföreställning,

vid vilken filmen visas. Filmer, vars längd understiger 2 000

meter såsom bredfilm eller 800 meter såsom smalfilm, är emellertid icke bidragsberättigade.

Bidrag utgår icke heller då fråga är om biografföreställning,

där inslaget av utländsk film utgör mer än 15 procent. Om en film är

svensk i förordningens mening avgöres, med ledning av i förordningen meddelade

närmare bestämmelser, av statens biografbyrå. Bidraget utbetalas till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

7

filmproducenten eller dennes ombud direkt av biografföreställningens anordnad,

som får avräkna motsvarande belopp vid sin redovisning av nöjesskatt.

Beslutet om statsbidrag åt filmproduktionen hade föregåtts av en kommittéutredning

om filmproduktionens ekonomiska förhållanden. Kommittén,

1950 års filmutredning, uttalade i sitt betänkande (SOU 1951: 1), att filmproduktionens

dåvarande ekonomiska villkor var så ogynnsamma, att — med

hänsyn till denna produktions betydelse från kulturella och andra synpunkter

-— ekonomiskt stöd från det allmänna var motiverat. Enligt en kalkyl av

utredningen skulle det behövas ett stöd motsvarande i runt tal 30 % av den

statliga nöjesskatten, om det genomsnittliga underskottet per film helt skulle

täckas. Av olika skäl ansåg emellertid utredningen, att stödet borde begränsas

till 20 % av den statliga delen av nöjesskatten.

Förslag i frågan förelädes riksdagen genom proposition 1951: 142. I propositionen

förordades samma bidrag som i kommittéförslaget. I övrigt framhölls

att stödet borde få karaktären av hjälp till självhjälp. Det borde sålunda

inte innebära en garanti för att producenten skulle få täckning för i

det närmaste varje förlust. I propositionen betonades vidare, att det förordade

bidragssystemet självfallet borde betraktas som en temporär understödsform.

Konjunkturerna på filmmarknaden kunde nämligen växla, och även

annat kunde inträffa, som gjorde att behovet av stöd minskades eller bortföll.

Statsutskottet hemställde om bifall till propositionen (SU 162). Utskottet

underströk liksom departementschefen att statsstödet borde få karaktären

av en hjälp till självhjälp. Emellertid fann utskottet sannolikt, att

filmproduktionens utgiftssida hade påverkats av den betydande pris- och

löneutvecklingen under den då gångna delen av 1951 och att filmutredningens

kalkyl därför inte utgjorde ett så tillförlitligt underlag för bedömningen

som hade varit önskvärt. Utskottet förutsatte därför, att Ivungl. Maj :t på

grundval av eventuell utredning från producenternas sida i detta avseende

skulle ta frågan om procentsatsens höjd under omprövning. Riksdagens beslut

blev, såvitt nu är i fråga, i enlighet med utskottets hemställan.

Föreningen Sveriges filmproducenter anhöll i december 1952, att frågan

om en höjning av det utgående producentbidraget skulle tagas upp till prövning.

Statskontoret och riksräkenskapsverket avgav yttranden över framställningen,

varefter föreningen i en senare framställning framförde vissa

ytterligare synpunkter i saken.

Härefter tillkallade chefen för finansdepartementet den 4 juni 1954 en

särskild utredningsman för utredning av frågan om fortsatt stöd åt den svenska

filmproduktionen. Den 8 december 1954 överlämnade utredningsmannen

en promemoria i ärendet. Promemorian har varit töremal för remissbehandling.

I förevarande proposition lämnas å s. 5—13 en redogörelse för den verkställda

utredningen samt å s. 13—23 en redogörelse för innehållet i remissgttrandena.

Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen i dessa delar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

För egen del har departementschefen anfört följande.

Utredningsmannen förordar att statsbidrag lämnas till producent av

svensk film under ytterligare en fyraårsperiod eller alltså intill utgången

av juni månad 1959 och alt bidraget ökas från 20 till 25 procent. Såsom utgångspunkt

för sitt förslag redovisar utredningsmannen eu undersökning

rörande filmproduktionens ekonomiska förhållanden, vilken i huvudsak

upplagts efter samma linjer som den motsvarande undersökning, som låg

till grund för 1951 års beslut om det nu utgående bidraget. Undersökningen

har givit till resultat, att någon förbättring i den svenska filmens produktionsförhållanden

icke synes ha inträtt. I stället visar den nu presenterade

kalkylen ett större genomsnittsunderskott per film än 1950 års kalkyl.

Enligt utredningsmannens beräkningar skulle ett med fem procent förhöjt

bidrag innebära att den svenska filmproduktionen skulle erhålla understöd

i åtminstone samma grad som med det nuvarande bidraget vid dess tillkomst.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt fortsatt bidrag till den svenska

filmproduktionen. Beträffande bidragets storlek har däremot framkommit

delade meningar. Riksräkenskapsverket ansluter sig till utredningsmannens

förslag. Statskontoret och statens priskontrollnämnd förordar oförändrat

bidrag med 20 procent. Statskontoret framhåller härvid, att filmproduktionen

bör söka nå den erforderliga intäktsförbättringen inom ramen för den

egna näringen. Priskontrollnämnden anser, att tillräckliga skäl för en höjning

av bidraget icke framkommit och betonar i övrigt att med hänsyn till

de använda undersökningsmetoderna viss försiktighet bör iakttagas vid bedömningen

av bidragsbehovet. Övriga remissorgan förordar högre bidrag

än som föreslagits av utredningsmannen. I dessa yttranden understrykes

särskilt den svenska filmproduktionens osäkra framtidsutsikter. Härvidlag

erinras bland annat om konkurrensen från utländsk film och en kommande

svensk television. Det betonas också att en successiv övergång till färglilm

är ofrånkomlig och att inspelning av sådan film drar avsevärt större

kostnader än inspelning av svartvit film.

Det nu utgående statsbidraget infördes i syfte att i den ekonomiska krissituation

som uppstått för den svenska filmproduktionen skapa möjligheter

för en fortsatt inspelning av svensk film. Bidraget var avsett som en temporär

understödsform och skulle fungera som en hjälp till självhjälp. Vid

ett ställningstagande till frågan om eventuellt fortsatt stöd måste dessa utgångspunkter

för den statliga bidragsgivningen hållas i minnet. Den omständigheten

att det kalkylmässiga underskottet på inspelad film nu visats

vara större än då bidragsfrågan prövades för fyra år sedan kan därför icke

i och för sig motivera en häremot svarande ökning av bidraget. Tvärtom kan

ett sådant konstaterande ge anledning till överväganden om förutsättningar

föreligger för en fortsatt bidragsgivning. Med hänsyn till att erfarenheterna

av de statliga stödåtgärderna endast omfattar eu så pass kort tidrymd som

fyra år vill jag emellertid icke motsätta mig, att understöd får utgå under

ytterligare en fyraårsperiod. Jag vill emellertid understryka, att jag därmed

icke avsett att frångå den ursprungliga principen att det statliga stödet skall

ha karaktär av hjälp till självhjälp och vara en temporär anordning.

Vad härefter angår frågan om bidragets storlek kan jag från nu angivna

utgångspunkter icke tillstyrka en generell höjning av bidragsprocenten. Däremot

synes kunna övervägas huruvida icke ett förhöjt bidrag skulle kunna

ifrågakomma vid framställning av färgfilm. När den nuvarande procentsatsen

fastställdes skedde avvägningen uteslutande utifrån de förutsättningar

som gällde för produktion av svartvit film. Betydelsen av en utvidgad svensk

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

9

färgfilmsproduktion har berörts i flera remissyttranden. Härvid har bland

annat framhållits, att en successiv övergång till inspelning av sådan film

är en förutsättning för att den svenska filmproduktionen över huvud skall

kunna vidmakthållas till omfattning och kvalitet. De sålunda anförda synpunkterna

är enligt min mening värda beaktande. Då det vidare här är

fråga om särskilt kostnadskrävande och för svenska förhållanden nya tekniska

framställningsmetoder torde ett förhöjt stöd av statsmedel vara motiverat

för att underlätta möjligheterna att skapa en svensk färgfilmsproduktion.

Emellertid bör än en gång understrykas att här är fråga endast om

en temporär anordning. Med beaktande av dessa synpunkter anser jag mig

kunna tillstyrka att bidraget för svartvit film fastställes till oförändrat 20

procent och att bidrag för framställning av färgfilm skall lämnas med 35

procent.

Statens kostnader för producentbidraget har de senaste två åren uppgått

till i genomsnitt 2,4 miljoner kronor per år. Genomföres förslaget om förhöjt

bidrag till färgfilm torde kostnaderna — med utgångspunkt från de uppgifter

som lämnats i remissyttrandena rörande färgfilmsproduktionens väntade

omfattning — kunna beräknas stiga med ca 360 000 kronor per år.

Med hänvisning till det anförda förordar jag, att förordningen den 8 juni

1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent av svensk film ges förlängd

giltighet intill utgången av juni månad 1959 med den ändringen att bidraget

fastställes till 20 procent för svartvit film och 35 procent för färgfilm.

Samtidigt härmed torde förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg

till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt ges förlängd

giltighet under samma tid.

Såväl i utredningsmannens promemoria som i remissyttrandena har diskuterats

verkningarna i olika hänseenden av en höjning av biljettpriserna

i syfte att öka intäkterna för den svenska filmproduktionen. Därvid har

bl. a. pekats på det förhållandet att på grund av nöjesskattens konstruktion

som en procentuell andel av biljettprisets brutto, d. v. s. skatten inräknad,

en höjning av priset, som kan framstå som motiverad exempelvis för filmproduktionens

behov, slår igenom med avsevärt större belopp i bruttopriset.

Härigenom skulle möjligheterna att skaffa ökad täckning för filmproduktionens

kostnader med biljettintäkter avsevärt försvåras. Onekligen medför

en rent procentuell skatt vissa olägenheter i nu angivna hänseende. Det

synes böra närmare undersökas huruvida icke skatten skulle kunna ges

en sådan ändrad konstruktion — t. ex. genom att en viss del av den nuvarande

procentuella skatten omvandlas till en fast avgift — att skattens

prisfördyrande effekt vid en eventuell höjning av biljettpriserna minskas.

En undersökning av hithörande problem kan lämpligen ske i samband med

den översyn av vissa bestämmelser i nöjesskatteförordningen, som för närvarande

verkställes av 1954 års nöjesskatteutredning. Jag har för avsikt att

i senare sammanhang upptaga denna fråga till övervägande.

Motionerna

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

dels en inom andra kammaren av fru Andrén m. fl. väckt motion (II: 514),

vari hemställes A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 85 måtte besluta 1. en sådan ändring i den föreslagna förordningen

om särskilt bidrag till producent av svensk film, att producent av svensk

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

film för barn under tolv år erhåller ett produktionsbidrag som svarar mot

50 procent av den statliga delen av nöjesskatteintäkterna; 2. att uttala att

barnfilmjuryn, utökad med tre ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t, får i

uppdrag att avgöra om en film skall erhålla ett sådant bidrag; B. att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext;

dels en inom andra kammaren av herr Widén m. fl. väckt motion (II: 515),

vari hemställes, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 85 angående fortsatt stöd åt produktionen av svensk film måtte besluta

1. att förordningens giltighetstid bestämmes till den 1 juli 1957 och att bidraget

— för såväl svartvit film som färgfilm — sänkes från nuvarande 20

procent till 12 procent av statens andel av nöjesskatten för tiden till den 1

juli 1956 och till 6 procent för tiden därefter, samt 2. att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om utredning om införande av ett system med ekonomisk

premiering från statens sida av konstnärligt och kulturellt välkvalificerad

svensk film samt om förslag härom senast till 1957 års riksdag;

dels en inom andra kammaren av herr Hamrin m. fl. väckt motion (II: 516),

vari hemställes, att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition

nr 85;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Adamsson och Nilsson i Östersund

väckt motion (II: 517), vari hemställes, att riksdagen måtte besluta

att avslå förslaget om restitution av nöjesskatt till svensk svartvit- och färgfilm,

att till de fem bästa filmerna per budgetår återbära hela den statliga

delen av nöjesskatten, att tilldela producenter av svensk konstnärlig kortfilm

ett förslagsanslag om 200 000 kronor, att en filmnämnd tillsättes med

uppdrag att dels utvälja de fem bästa filmerna och dels fördela anslaget om

200 000 kronor till producenter av svensk konstnärlig kortfilm, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i vilken utsträckning

fortsatt återbäring av statens andel på nöjesskatten skall utgå till svensk

filmproduktion.

Vidare har utskottet i förevarande sammanhang behandlat jämväl två

likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Hjalmar

Nilsson m. fl. (I: 319) samt den andra inom andra kammaren av fröken

Olsson och herr Andersson i Linköping (II: 279), i vilka hemställts, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om att

förslag till stöd åt produktionen av svensk barnfilm måtte föreläggas nästa

års riksdag.

I fråga om motiveringen för ovanstående yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna.

Utskottet

När statsmakterna år 1951 beslutade om statligt stöd åt den svenska filmproduktionen,

skedde detta från förutsättningen att statsstödet skulle såsom

en temporär anordning väsentligen få karaktären av en hjälp till själv
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

11

hjälp i en för filmproduktionen kritisk situation; den borde således inte få

uppfattas som en garanti för täckning av i det närmaste varje förlust. Även

i det nu föreliggande propositionsförslaget har dessa utgångspunkter varit

utslagsgivande, när det gällt att taga ställning till frågan om ett fortsatt ekonomiskt

stöd åt filmproduktionen. Utskottet finner angeläget understryka

vikten av att nämnda utgångspunkter för bidragsgivningen hålles i minnet.

Även om, på sätt utredningen givit vid handen, förhållandena i dagens läge

kan motivera ett fortsatt stöd åt filmproduktionen, bör det således stå fullt

klart för filmproducenterna att den ifrågavarande stödformen utgör ett provisorium

som skall avvecklas så snart förhållandena ger anledning därtill.

Från dessa synpunkter kunde det måhända förefalla diskutabelt, huruvida

statsmakterna verkligen bör binda sig för en så lång period som den i propositionen

föreslagna förlängningen på ytterligare fyra år av det statliga stödet

eller om inte, såsom i motionen II: 515 påyrkas, filmstödet borde kunna

avvecklas under en kortare tidsperiod. I betraktande av att —- såsom departementschefen

också framhållit — de hittillsvarande erfarenheterna av

de statliga stödåtgärderna endast omfattar en så pass kort tidrymd som fyra

år, vill utskottet dock inte motsätta sig att det statliga filmstödet utsträckes

att avse en period av ytterligare fyra år. I detta sammanhang vill utskottet

inte underlåta att peka på det enligt utskottets mening anmärkningsvärda

förhållandet, att den av biografägarna på sin tid gjorda utfästelsen att lämna

filmproducenterna särskilt produktionsbidrag utöver sedvanligt utgående

filmhyra endast till mindre del infriats.

Beträffande formen för en statlig bidragsgivning innebär propositionsförslaget

i förhållande till vad som nu gäller den ändringen att, medan f. n. bidrag

utgår med 20 procent av statens andel i nöjesskatteintäkterna för all

bidragsberättigad film, i fortsättningen skulle utgå ett differentierat bidrag

med 20 procent för svartvit film och 35 procent för färgfilm; liksom f. n.

skulle bidraget utgå utan föregående kvalitets- eller behovsprövning. De skäl

som i propositionsförslaget anförts till stöd för en sådan differentiering har

synts utskottet övertygande, varför utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag

härutinnan. Vad angår frågan om införande av en kvalitetsprövning av filmerna,

har denna redan vid statsmakternas ställningstagande år 1951 så ingående

belysts, att utskottet saknar anledning att härvidlag göra något nytt

uttalande. De skäl som då ansågs tala mot en kvalitetsprövning äger enligt

utskottets mening alltjämt giltighet.

I övrigt har Kungl. Maj :ts förslag inte givit utskottet anledning till erinran

eller särskilt uttalande. Icke heller har granskningen av de vid propositionen

fogade författningsförslagen givit utskottet anledning till någon

anmärkning.

Av det anförda följer, att utskottet avstyrker bifall till dels motionen II:

516, vari yrkats avslag å Kungl. Maj:ts förslag, dels motionen 11:514, vari

yrkats ej mindre alt riksdagen måtte besluta sådan ändring i den föreslagna

förordningen om särskilt bidrag till producent av svensk film, att producent

av svensk film för barn under tolv år erhåller ett bidrag motsvarande 50 pro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

cent av den statliga delen av nöjesskatteintäkterna, ävensom uttala att barnfilmjuryn,

utökad med tre ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t, får i uppdrag

att avgöra om en film skall erhålla sådant bidrag, än även att utskottet måtte

utarbeta förslag till erforderlig lagtext, dels motionen II: 515, i vad däri

yrkats, att riksdagen måtte besluta att den föreslagna förordningens giltighetstid

bestämmes till den 1 juli 1957 och alt bidraget för såväl svartvit

film som färgfilm sänkes från nuvarande 20 procent till 12 procent av statens

andel av nöjesskatten för tiden intill den 11 juli 1956 och till 6 procent

för tiden därefter, dels ock motionen II: 517, i vad däri yrkats att riksdagen

måtte besluta ej mindre att, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag om restitution

av nöjesskatt till svensk svartvit- och färgfilm, till de fem bästa filmerna

per budgetår återbära hela den statliga delen av nöjesskatten samt

tilldela producenter av svensk konstnärlig kortfilm ett förslagsanslag om

200 000 kronor än även att en filmnämnd tillsättes med uppdrag att utvälja

de fem bästa filmerna och att fördela anslaget om 200 000 kronor till

producenter av svensk konstnärlig kortfilm.

Av utskottets ställningstagande följer vidare, att utskottet inte biträder de

i motionerna II: 515 och II: 517 framförda förslagen om att riksdagen skulle

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning om införande av ett

system med ekonomisk premiering från statens sida av konstnärligt och kulturellt

välkvalificerad svensk film samt om förslag härom senast till 1957

års riksdag, resp. om utredning i vilken utsträckning fortsatt återbäring av

statens andel på nöjesskatten skall utgå till svensk filmproduktion.

Vad slutligen angår motionerna 1:319 och II: 279 har i dessa yrkats att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att

förslag till stöd åt produktionen av svensk barnfilm måtte föreläggas nästa

års riksdag. Emellertid har, såsom framgår av motionerna, förslag om statliga

stödåtgärder åt produktionen av svensk barnfilm framlagts av 1949 års

filmkommitté i dess i december 1952 avgivna betänkande Barn och film

(SOU 1952: 51). Då utskottet utgår från att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet

riktad på den väckta frågan, finner utskottet det inte påkallat att

tillstyrka motionerna i fråga.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må — med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

ävensom med avslag å motionerna 11:514 och 11:516,

motionen II: 515 i vad den avser bidragsbestämmelsernas giltighetstid

och bidragets successiva minskning samt motionen

II: 517 i vad den avser avslag å Kungl. Maj :ts förslag, bidrag

till de fem bästa filmerna per budgetår och till konstnärlig

kortfilm — antaga vid propositionen fogade förslag till

a) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 8 juni 1951 (nr 457) om särskilt bidrag till producent

av svensk film, så ock om fortsatt giltighet av samma

förordning;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

13

b) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen

den 8 juni 1951 (nr 458) om tillägg till förordningen den

21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt;

II. att motionen 11:515, i vad den avser skrivelse till

Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
III.

att motionen 11:517, i vad den avser skrivelse till

Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
IV.

att motionerna 1:319 och 11:279 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 77; dock att herr Bengtson deltagit

i stället för herr Pålsson

Reservationer

1) av herr Widén, som ansett att utskottet bort i anledning av motionen

II: 515 föreslå riksdagen att besluta att bidraget för såväl svartvit film som

färgfilm sänkes från nuvarande 20 procent till 12 procent av statens andel

av nöjesskatten, att utgå för tiden intill den 1 juli 1956, samt att hos Kungl.

Maj:t hemställa om i motionen begärd utredning och att därför

dels utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt motionen 515, i vad den avser bidragsbestämmelsernas

giltighetstid och bidragets successiva minskning, ävensom

med avslag å motionerna II: 514, II: 516 och II: 517, sistnämnda

motion i vad den avser avslag å Kungl. Maj :ts förslag,

bidrag till de fem bästa filmerna per budgetår och till

konstnärlig kortfilm — antaga följande förslag till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 79 år 1955

a ) Förordning

angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 8 juni 1951 (nr 457)

om särskilt bidrag till producent av svensk film, så ock om fortsatt

giltighet av samma förordning

Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 8 juni 1951 om särskilt

bidrag till producent av svensk film, vilken gäller intill utgången av

juni månad 1955, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

och att förordningen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill

utgången av juni månad 1956.

(Nuvarande lydelse)

5 §.

Bidraget utgår med tjugo procent

av statens andel i nöjesskatten för

biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken

till högst femton procent ingå utländska

filmer. Annonsfilm anses

icke utgöra del av föreställningen.

(Föreslagen lydelse)

5 §.

Bidraget utgår med tolv procent av

statens andel i nöjesskatten för biografföreställning,

vid vilken bidragsberättigande

film visas och i vilken

till högst femton procent ingå utländska

filmer. Annonsfilm anses icke

utgöra del av föreställningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

b) Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om

tillägg till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1951 (nr 458) om tilllägg

till förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, vilken

förstnämnda förordning gäller intill utgången av juni månad 1955, skall

äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1956.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:515, såvitt

nu är ifråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

utredning om införande av ett system med ekonomisk premiering

från statens sida av konstnärligt och kulturellt välkvalificerad

svensk film samt om förslag härom senast till

1957 års riksdag;»

2) av herr Hesselbom

3) av herr Bengtson

4) av fröken Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj :t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt till a a1 i texten